SkU 1978/79:3

Skatteutskottets betänkande
1978/79:3

med anledning av motion om ändring i bevissäkringslagen
Motionen

I detta betänkande behandlas motionen 1977/78:1447 av Inger Lindquist
(m) och Håkan Winberg (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ändring i bevissäkringslagen så att

1. den endast skall tillämpas om skälig misstanke om skattebrott föreligger,

2. beslut om säkringsåtgärd endast får fattas av länskatterätt.

Gällande bestämmelser m. m.

Hösten 1975 antog riksdagen en ny lag, bevissäkringslagen för skatte- och
avgiftsprocessen(prop. 1975/76:11, SkU 12, SFS 1975:1027). Denna har ersatt
den tidigare lagen (1961:332) om handräckning vid taxeringsrevision -handräckningslagen - och syftar till att på ett smidigare och effektivare sätt än
tidigare säkra bevismedel, dvs. räkenskapsmaterial och annat bevismaterial,
som det författningsenligt åligger skattskyldig eller avgiftsskyldig att tillhandahålla
för granskning.

Bevissäkringslagen är tillämplig på praktiskt taget alla skatter, tullar och
avgifter, som kontrolleras av statlig myndighet, med undantag för arvs- och
gåvoskatten.

De i lagen föreskrivna säkringsåtgärderna benämns beslag, försegling och
eftersökning. Eftersökning och beslag motsvarar närmast handräckning i
handräckningslagens mening, medan försegling är ett nytt institut som ställts
till granskningsmyndigheternas förfogande. De olika säkringsåtgärderna kan
användas var för sig eller i kombination med varandra. Beslut kan dessutom i
vissa fall fattas utan att kontakt i någon form dessförinnan tagits med den
som berörs av åtgärderna. Beslag sker genom att bevismedel omhändertas,
och åtgärden får användas om bevismaterial inte tillhandahålls för granskning
eller risk föreligger för att materialet kommer att undanhållas eller
förvanskas. Samma villkor föreskrivs för eftersökning, som innebär att förvar
eller utrymme får genomsökas för efterforskande av bevismedel. Försegling
är närmast ett hjälpmedel för att genomföra beslag eller eftersökning och får
användas dels när granskningsmannen inte får tillåtelse att undersöka förvar
eller utrymme, dels för att tillfälligt säkra bevismedel, som lämnats kvar hos
innehavaren.

Innan beslut om säkringsåtgärd verkställs skall den granskade eller annan
hos vilken verkställighet skall ske beredas tillfälle att inställa sig till

1 Riksdagen 1978/79. 6 sami. Nr 3

SkU 1978/79:3

2

förrättningen. Om vederbörande inte inställer sig får verkställighet ske i
närvaro av särskilt tillkallat vittne.

Eftersökning i privatutrymme får beslutas endast av länsskatterätt, medan
beslut om annan säkringsåtgärd får beslutas av granskningsledaren, dvs. den
som i sin tjänst skall övervaka granskningen samt den som särskilt har
förordnats att vara granskningsledare. Beslut om säkringsåtgärd skall i
princip verkställas av kronofogdemyndighet. Granskningsledaren har rätt att
under vissa förutsättningar verkställa beslut, som han själv kan fatta.

Anser den granskade eller annan hos vilken verkställighet sker att
bevismedel helt eller delvis bör undantas från granskning därför att han har
tystnadsplikt om dess innehåll eller innehållet på grund av särskilda
omständigheter inte bör komma till annans kännedom, skall han göra
ansökan om undantagande hos länsskatterätten. Bevismedel, som enligt
länsskatterättens beslut undantagits från granskning, får därefter inte återges
eller åberopas i granskningsärendet.

Den som berörs av säkringsåtgärden har möjlighet att anföra besvär hos
länsskatterätten över beslut och verkställighet enligt bevissäkringslagen. Om
särskilt förordnad granskningsledare fattat beslut om säkringsåtgärd, skall
beslutet regelmässigt överprövas av den som i sin tjänst har att övervaka
granskningen.

Vid behandlingen av förslaget till bevissäkringslag i prop. 1975/76:11
anförde SkU i sitt av riksdagens godkända betänkande SkU 1975/76:12 bl. a.
följande:

Genom förslagen i propositionen, som bör ses som ett led i ansträngningarna
att successivt förbättra skatte- och avgiftskontrollen, får granskningsmyndigheterna
möjlighet att vid behov snabbt tillgripa mer differentierade
och till kontrollförfarandet bättre anpassade åtgärder än f. n. för att säkra
bevisning i skatte- och avgiftsprocessen. En ökad användning av sådana
åtgärder kan förmodligen uppfattas som ett visst intrång i den enskildes
rättssfär av den som berörs av åtgärderna. Vid den avvägning mellan
önskemålen om större effektivitet vid skatte- och avgiftskontrollen och
kraven på rättssäkerhet, som gjorts i lagförslaget, har enligt utskottets
uppfattning rimlig hänsyn emellertid tagits till den enskildes berättigade
intressen.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

En motion med samma yrkanden som motionen 1447 behandlades av
riksdagen vid förra riksmötet och avslogs då på förslag av ett enigt
skatteutskott i betänkandet SkU 1977/78:10. I fråga om yrkandet att
bevissäkringslagens bestämmelser skall få tillämpas endast då skälig misstanke
om skattebrott föreligger erinrade utskottet om att man i de fall
misstanke om skattebrott förelåg kunde igångsätta straffprocessuell förundersökning
och att därvid betydligt mer ingripande tvångsmedel än enligt
bevissäkringslagen kunde komma i fråga. I de situationer då bevissäkrings -

SkU 1978/79:3

3

lagen var avsedd att tillämpas fanns, framhöll utskottet, ofta inte anledning
misstänka brott, utan syftet med säkringsåtgärderna varatt granskningsmyndigheterna
omedelbart skulle fä tillgång till räkenskaper och annat bevismaterial,
som den granskade var skyldig att förete för kontroll men utan
godtagbar anledning vägrade att utlämna.

Beträffande yrkandet att endast länsskatterätten bör fä besluta om
säkringsåtgärd framhöll utskottet, att behov av en sådan åtgärd ofta kunde
konstateras först sedan granskningen påbörjats, varför det i regel var omöjligt
att i förväg avgöra om tvångsmedel kunde bli nödvändiga för att få tillgång till
erforderligt kontrollmaterial. Eftersom de situationer då säkringsåtgärder
aktualiserades fordrade ett snabbt ingripande, om syftet med åtgärderna inte
skulle förfelas, var det enligt utskottets mening angeläget att säkringsåtgärd
kunde beslutas och verkställas utan dröjsmål. Beslutanderätten rörande
andra säkringsåtgärder än eftersökning i privatutrymme borde därför -menade utskottet - tillkomma granskningsledaren och inte länsskatterätten.

Utredningen(Fi 1973:01)omsäkerhetsåtgärderm. m. iskatteprocessen har
genom tilläggsdirektiv i juni 1978 fått regeringens uppdrag att göra en översyn
av reglerna om uppgiftsskyldighet och kontroll inom beskattningsområdet.
Syftet med översynen är att modernisera och tekniskt samordna kontrollreglerna.
1 utredningsuppdraget ingår också att göra en utvärdering av de hittills
vunna erfarenheterna av bevissäkringslagen och att söka inarbeta bestämmelserna
i en gemensam kontrollagstiftning.

Utskottet

I motionen begärs två ändringar i den av riksdagen år 1975 antagna
bevissäkringslagen för skatte- och avgiftsprocessen. Motionärerna vill att
tillämpningen av lagen skall begränsas till sådana fall då skälig misstanke om
skattebrott föreligger och att beslut om säkringsåtgärd i samtliga fall skall
meddelas av länsskatterätt.

En motion med samma yrkanden som motionen 1447 avvisades av
riksdagen så sent som förra hösten på skatteutskottets hemställan i betänkandet
SkU 1977/78:10. Utskottet anförde därvid att lagen främst skulle
tillämpas i de fall misstanke om brott inte föreligger men då den granskade
utan godtagbar anledning vägrar lämna ut sina handlingar. I fråga om kravet
att endast länsskatterätt skall få besluta om säkringsåtgärd framhöll utskottet
att en sådan åtgärd bör beslutas och verkställas utan dröjsmål och att
beslutanderätten därför bör tillkomma beslutsfattaren och inte länsskatterätten.
Dessa skäl mot ett bifall till motionen äger enligt utskottets mening
alltjämt giltighet.

På grund härav och då utredningen om säkerhetsåtgärder m. m. i
skatteprocessen genom tilläggsdirektiv i juni i år fått regeringens uppdrag att

SkU 1978/79:3

4

göra bl. a. en utvärdering av hittills vunna erfarenheter av bevissäkringslagen
avstyrker utskottet bifall till motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1977/78:1447.

Stockholm den 27 september 1978

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), andre vice talmannen Tage Magnusson (m),
Alvar Andersson (c). Tage Johansson (s). Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein (s),
Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström* (m), Hagar
Normark* (s), Johan Olsson (c), Curt Boström (s), Margit Odelsparr (c), Bo
Forslund (s) och Wilhelm Gustafsson (fp).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOT AB 58478 Slockholm 1978