SkU 1978/79:11

Skatteutskottets betänkande
1978/79:11

med anledning av motioner om vissa frågor rörande företagsbeskattningen
m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1977/78:409 av Tage Adolfsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
uttalar att regeringen i samband med propositionen på grundval av företagsskatteberedningens
slutbetänkande beaktar behovet av resultatutjämning;

1977/78:511 av Marianne Karlsson (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär ändring av bestämmelserna så att uppfinning får upptagas
till sitt allmänna saluvärde som ingångsvärde när rörelse påbörjas;

1977/78:512 av Karl Leuchovius m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
beslutar att ge regeringen till känna vad i motionen anförts rörande
undanröjande av beskattningen av levande inventarier så länge som den
skattskyldige inte genom avyttring tillgodogör sig någon värdetillväxt;

1977/78:1685 av Arne Magnusson (c) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
kortare avskrivningstider för värmepumpar.

Frågornas tidigare behandling m. m.

Vid sin behandling av olika motioner på företagsbeskattningens område
har utskottet under senare år i allmänhet avstyrkt de framställda yrkandena
med hänvisning till att de behandlade frågorna ingått i företagsskatteberedningens
utredningsuppdrag. Så konstaterade utskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande SkU 1976/77:27 att det huvudsakliga syftet med då
framställda utredningskrav angående inrättande av ett företagskonto för jordoch
skogsbruket redan var tillgodosett. Med anledning av ett yrkande om
utredning av uppfinnares möjligheter till avdrag för kostnader under tidigare
år anförde utskottet att beredningen givetvis borde ta upp även sådana
detaljfrågor, varför någon åtgärd från riksdagens sida inte kunde anses
påkallad. Frågan om värderingen av lager av djur i jordbruk behandlades i
utskottets av riksdagen godkända betänkande 1976/77:31. Utskottet anförde
att det ingick i beredningens uppdrag att ta ställning till eventuella ändringar i
varulagervärderingsreglerna, varför utskottet förutsatte att beredningen
skulle pröva även denna fråga.

Företagsskatteberedningen har numera avlämnat sitt slutbetänkande
Beskattning av företag (SOU 1977:86). Betänkandet har remissbehandlats och

1 Riksdagen 1978/79. 6 sami Nr 11

SkU 1978/79:11

2

de framlagda förslagen övervägs f. n. inom budgetdepartementet.

Frågan om resulta/utjämning vid beskattningen har varit en av huvuduppgifterna
för beredningen. Beredningen har ansett att skattemässig resultatutjämning
skall vara möjlig för alla företag och att reglerna härom bör
utformas så att de inte på ett omotiverat sätt avgör valet av företagsform. En
riktpunkt för beredningen har varit att det totala utrymmet för bildandet av
obeskattade reserver bör vara i stort sett oförändrat.

Beredningens förslag innebär bl. a. att företagen i räkenskaperna skall få
sätta av ett belopp som motsvarar 2096 av lönesumman till en fri resultatutjämningsfond.
Procenttalet 20 motsvarar närmare 1596 av lönekostnaderna
inklusive arbetsgivaravgifter. Inkomst av jordbruksfastighet eller
rörelse likställs för egenföretagarnas del med lön så till vida att avsättning får
ske med 1596 av inkomsten före schablonavdrag för egenavgifter. Avsättningen
skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Förslaget
om en resultatutjämningsfond kombineras med att rätten till nedskrivning av
lager ändras från nuvarande 6096 till 4596.

Möjligheten att bilda skattekrediter genom avskrivning på maskiner och
andra inventarier behålls. Beredningen föreslår en avskrivningsmetod som är
gemensam för alla rörelseidkare och som i stort utformats som den
nuvarande s. k. räkenskapsenliga avskrivningen. Aktiebolagens möjligheter
att göra avsättningar till investeringsfond utökas dock från 40 till 5096 av
årsvinsten. Samtidigt föreslås att egenföretagare skall få rätt att göra avdrag
för avsättning till en allmän investeringsreserv enligt ett system som
konstruerats med investeringsfondssystemet som förebild. Förslaget innebär
att egenföretagare skall få reservera högst 5096 av inkomsten av förvärvskällan
för framtida investeringar, underhåll av byggnader m. m. och att
reserverna skall tas i anspråk för de avsedda ändamålen inom fem år. I annat
fall återförs reserven till beskattning jämte ett tillägg av 3096.

Beträffande jordbruksfastigheter kan nämnas att nuvarande möjligheter
att göra avsättning till skogskonto inte berörs av beredningens förslag.

Frågan om värdering av lager av djur i jordbruk tas också upp av
beredningen. Enligt gällande regler i punkt 1 femte stycket av anvisningarna
till 41 § kommunalskattelagen (1928:370) får djurlagret i princip inte tas upp
till lägre belopp än 4096 av de värden som riksskatteverket fastställer för olika
slag av djur i skilda åldersgrupper på grundval av genomsnittspriserna på
dessa djurslag under en 12-månadersperiod närmast före den 1 oktober året
före taxeringsåret. Om sådant värde inte fastställts, t. ex. i fråga om särskilt
dyrbara avelsdjur, får djuren tas upp till lägst 4096 av allmänna saluvärdet
(riksskatteverkets anvisningar för 1978 års taxering: RSV Dt 1977:7).

Beredningen konstaterar att reglerna angående beräkning av intäkt av
rörelse och jordbruk verkar så att den nominella värdetillväxt som lagret är
utsatt för på grund av allmän prisstegring blir föremål för beskattning. Detta
sker i samband med avyttringen av lagertillgångarna. Beträffande lager av
djur i jordbruket beskattas emellertid värdetillväxten successivt även om

SkU 1978/79:11

3

djuren inte försäljs, eftersom lagervärderingen sker med utgångspunkt i de
genomsnittspriser som riksskatteverket fastställer. I takt med inflationen
skrivs således värdet av djurlagret upp, vilket leder till att orealiserade vinster
beskattas, om inte ytterligare nedskrivning kan göras. Inom jordbruksnäringen
har dessa effekter av lagervärderingsreglerna kritiserats mot bakgrund
av de stora prisökningar som förekommit under senare år.

Enligt beredningens uppfattning är situationen beträffande värderingen av
lager av djur i viss mån speciell. Den del av djurlagret som utgörs av
stambesättningen med rekryteringsunderlag har nämligen mera karaktär av
anläggningstillgång än lager. Dessa djur är således inte i första hand avsedda
för snabb omsättning i jordbruket utan får närmast ses som producerande
enheter av inventariekaraktär. Detta förhållande motiverar att särskilda
regler bör få tillämpas vid värderingen av ifrågavarande del av djurlager.
Syftet är att förhindra framtagning och beskattning av icke realiserade vinster
på stamdjuren i varulagret. En lagändring på denna punkt skulle bringa de
skattemässiga värderingsreglerna i bättre överensstämmelse med vad som
krävs enligt god redovisningssed beträffande resultatredovisningen. Mot det
anförda kan invändas att reglerna för värdesättning av varulager är så
generösa att de kritiserade effekterna kan elimineras genom nedskrivning av
varulagret. Detta är enligt beredningen i och för sig riktigt. En sådan
nedskrivning, som balansmässigt kan vara att bedöma som nödvändig,
inskränker emellertid utrymmet för en i lagen avsedd konsolidering. En
lagändring är därför av betydelse för att i detta hänseende likställa jordbruksföretag
med olika driftsinriktning.

Beredningens förslag innebär beträffande lager av stamdjur (inkl. rekryteringsunderlag)
en värdering som medför att värdestegringen beskattas
ungefär i takt med att djuren omsätts. Detta kan ske på följande sätt. Om man
utgår från att den normala livslängden för ett djur är omkring tio år och att
ägaren kontinuerligt omsätter sitt djurbestånd, kommer den genomsnittliga
åldern på djuren att vara fem år. För att erhålla ett med hänsyn till den
normala innehavstiden rimligt anskaffningsvärde för djurbesättningen bör
den skattskyldige därför få använda de av riksskatteverket fastställda värdena
för det löpande beskattningsåret eller för något av de fem närmast föregående
beskattningsåren. Från detta värde får sedan generell nedskrivning ske med
4596.

Beträffande uppfinnare m. fl. har beredningen bl. a. föreslagit att den som
ämnar starta en verksamhet, som först på flera års sikt kan hänföras till rörelse
i skatterättslig mening, skall få möjlighet att få sina kostnader för utvecklingsoch
försöksverksamhet och liknande beaktade vid taxeringen. Detta skall
gälla även i fråga om verksamhet som, utan att detta varit avsikten från
början, utvecklas till rörelse. Principen bör enligt beredningen vara att alla
kostnader som hänför sig till verksamheten skall beaktas, om de varit
nödvändiga för den ifrågavarande verksamheten. Vad gäller omkostnader
krävs dock att de är hänförliga till det kalenderår då rörelsen påbörjades eller

SkU 1978/79:11

4

de två närmast föregående kalenderåren. I fråga om anskaffning av inventarier
och andra balansgilla kostnader bör enligt utredningens uppfattning
kunna godtas att man går fem år tillbaka i tiden.

De principer som gäller för avdrag för anskaffningskostnader för värmepumpar
berörs inte av beredningens förslag. Reglerna för avdrag för
anläggningskostnader av detta slag är olika i skilda förvärvskällor.

I rörelse och sådan jordbruksfastighet som omfattas av reglerna om
bokföringsmässig redovisning gäller i korthet följande.

Tillbehör till och delar av byggnad räknas som inventarium i skattehänseende
om de är avsedda att direkt tjäna byggnadens användning för
rörelseändamål. En värmepump i en byggnad kan således räknas som ett
inventarium om den är avsedd att direkt tjäna den industriella driften.
Avskrivningsreglerna för inventarier innebär att anskaffningskostnaden kan
avskrivas helt på fem år. Om värmeanläggningen däremot endast är avsedd
för ett mer allmänt ändamål, såsom för uppvärmning för bostadsändamål,
inräknas anskaffningskostnaden i anskaffningskostnaden för byggnaden.
Avdrag medges i så fall med årliga värdeminskningsavdrag som beräknas
med 1,5% - 5% av anskaffningsvärdet för byggnader av olika slag.

När det gäller sådan jordbruksfastighet som fortfarande omfattas av
reglerna om kontantmässig inkomstredovisning och annan fastighet skall
anskaffningskostnaden för värmepump - om den inte helt eller delvis kan
hänföras till avdragsgill kostnad för reparation av en tidigare värmeanläggning
- i allmänhet inräknas i byggnadsvärdet och avskrivas enligt de regler
som gäller förbyggnad. Möjlighet finns dock att beräkna avdragen efter högre
procentsats än som gäller för byggnaden i övrigt, normalt 5% av anskaffningsvärdet.

Utskottet

I de aktuella motionerna från riksmötet 1977/78 behandlas olika frågor
som har anknytning till företagsbeskattningen. Yrkandet i motionen 409 går
ut på att riksdagen skall uttala sig för ökade möjligheter för den som driver
jordbruk och skogsbruk till resultatutjämning vid beskattningen. Motionärerna
i motionen 512 vänder sig mot att stambesättningen av djur i jordbruk
hänförs till varulager och att lagervärderingsreglerna för djur i jordbruk
medför att den nominella värdetillväxt som stambesättningen genomgår på
grund av den allmänna prisstegringen blir föremål för beskattning. Motionen
511 berör vissa problem som sammanhänger med att uppfinnarverksamhet i
allmänhet anses fl karaktär av rörelse först när intäkter börjar inflyta i
verksamheten. Detta medför att uppfinnaren under tidigare år inte anses
berättigad till avdrag för då nedlagda kostnader. Med hänvisning bl. a. till
svårigheterna att i efterhand utreda dessa kostnader yrkas i motionen att
uppfinningen vid rörelsens början skall få tas upp till sitt allmänna saluvärde i
stället för till anskaffningsvärdet. Yrkandet i motionen 1685 motiveras med

SkU 1978/79:11

5

energipolitiska skäl och avser att få till stånd kortare avskrivningstider för
värmepumpar som anskaffas till jordbruksfastigheter.

Som framgår av den tidigare redogörelsen för företagsskatteberedningens
slutbetänkande, vilket efter remissbehandling f. n. övervägs inom budgetdepartementet,
omfattar beredningens förslag bl. a. de frågor som tas upp i de tre
förstnämnda motionerna. Enligt utskottets uppfattning saknas skäl att nu gå
in på en närmare prövning av dessa frågor som bör bedömas i samband med
kommande ställningstaganden till utredningsförslaget. Utskottet avstyrker
således motionerna 1977/78:409, 511 och 512.

Vad därefter angår motionen 1977/78:1685 vill utskottet framhålla att
behovet av stimulans till energibesparande åtgärder f. n. tillgodoses genom
stöd i form av särskilda lån och bidrag. En fortsatt utbyggnad av sådana
stödformer kan på ett enklare och bättre sätt tjäna energipolitiska syften än
särskilda avdragsregler vid beskattningen. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motionen 1977/78:1685.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1977/78:409,

2. motionen 1977/78:511,

3. motionen 1977/78:512,

4. motionen 1977/78:1685.

Stockholm den 17 oktober 1978

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson (s),
Stig Josefson (c), Tage Johansson (s), Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein (s),
Tage Sundkvist* (c), Kurt Söderström (m), Hagar Normark (s), Johan Olsson*
(c), Curt Boström* (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s) och Wilhelm
Gustafsson (fp).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 58572 Stockholm 1978