SkU 1978/79:1

Skatteutskottets betänkande
1978/79:1

med anledning av motioner om beskattningen av statliga vårdbidrag
m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1977/78:232 av Pehr Gahrton (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar hos
regeringen begära förslag om ändrade bestämmelser för vårdbidrag för
handikappade barn i syfte att lindra skattereglernas nuvarande negativa
verkningar på vårdbidragets reella storlek;

1977/78:657 av Margareta Andrén (fp) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ändrade och enhetliga bestämmelser beträffande
skattepliktig arvodesdel och icke skattepliktig omkostnadsdel för

a) vårdbidrag som utbetalas till föräldrar för vård av sjukt eller handikappat
barn,

b) ersättning som utbetalas för vård i både enskilt hem (fosterhem) och
enskilt hem, där psykiskt utvecklingsstörda m. fl. placerats.

Gällande bestämmelser m. m.

Vårdbidrag utgår till försäkrad förälder för vård av barn som inte har fyllt 16
år om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat
handikapp för avsevärd tid är i behov av särskild tillsyn och vård. Vid
bedömningen av rätt till vårdbidrag skall också beaktas sådana merutgifter
som uppkommer på grund av barnets sjukdom eller handikapp (9 kap. 4 §
lagen om allmän försäkring, AFL). Vårdbidraget utgår allt efter tillsyns- och
vårdbehovets omfattning och merutgifternas storlek med belopp motsvarande
hel eller halv förtidspension till ensamstående jämte pensionstillskott
som svarar mot pensionen. Behovet av bidrag omprövas i regel vart tredje år.

Vårdas försäkrad i anstalt som tillhör eller till vars drift utgår bidrag från
staten, kommun eller landstingskommun utgår inte vårdbidrag. Sådant
bidrag kan dock utgå för tid då barnet vistas utanför anstalten utan att vårdas
genom dess försorg (9 kap. 5 § tredje stycket AFL), om vistelsen omfattar
minst tio dagar per kvartal. Bidraget utgör skattepliktig och pensionsgrundande
inkomst.

Enligt gällande beskattningsprinciper medges vid beräkningen av inkomst
avdrag för samtliga omkostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande,
medan däremot levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter,
exempelvis kostnader på grund av sjukdom eller handikapp, i allmänhet inte

1 Riksdagen 1978/79. 6 sami. Nr 1

SkU 1978/79:1

är avdragsgilla i annan form än som extra avdrag för nedsatt skatteförmåga i
ömmande fall.

Enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen (1928:370) har
den, som fått sin skatteförmåga väsentligen nedsatt på grund av långvarig
sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn,
för vilka han åtnjuter allmänt barnbidrag, eller annan jämförlig omständighet,
möjlighet att erhålla extra avdrag med högst 10 000 kr.

Vidare kan extra avdrag på grund av existensminimum medges den som på
grund av nedsatt skatteförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor
försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet haft lägre
inkomst efter avdrag för skatt än vad han kan anses ha behövt till underhåll
för sig själv och för make och oförsörjda barn. Beloppsgränsen gäller inte i
existensminimifallen.

Riksskatteverket (RSV) har utfärdat särskilda anvisningar rörande det
extra avdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga på grund av sjukdom
m. m. Dessa innehåller i sin nuvarande lydelse (RSV Dt 1977:16) i korthet
följande.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han haft betydande merkostnader
på grund av kronisk sjukdom eller handikapp bör extra avdrag normalt
medges vid måttliga inkomster enligt särskilda tabeller. Utgifter under 300 kr.
bör i regel inte beaktas. Vidare påpekas i anvisningarna att utgifterna varierar
såväl mellan som inom olika sjukdomsgrupper och att avdragsrätten får bli
beroende av en bedömning i varje enskilt fall. Det framhålls också att
utgifterna får medräknas endast till den del som inte ersätts av försäkringskassa
eller på annat sätt, dvs. att endast nettokostnaden får beräknas.

Även utgifter för barn får beaktas. I så fall beräknas avdraget med
utgångspunkt i föräldrarnas och barnets gemensamma inkomst- och förmögenhetsförhållanden
.

Det extra avdraget bör enligt anvisningarna normalt beräknas med ledning
av följande tabell.

Ensamstående skattskyldig

Om inkomsten uppgår till Extra avdrag medges normalt med belopp

motsvarande

högst 25 000 kr 2 ggr beräknade merutgifter

mer än 25 000 kr men inte över 35 000 kr beräknade merutgifter

mer än 35 000 kr men inte över 40 000 kr hälften av beräknade merutgifter

över 40 000 kr hälften av den del av beräknade merutgifter

som överstiger 1/10 av inkomsten

SkU 1978/79:1

Gift skattskyldig

Om makarnas sammanlagda inkomster Extra avdrag medges normalt med belopp

uppgår till motsvarande

högst 40 000 kr

mer än 40 000 kr men inte över 50 000 kr
mer än 50 000 kr men inte över 60 000 kr
över 60 000 kr

2 ggr beräknade merutgifter

beräknade merutgifter

hälften av beräknade merutgifter

hälften av den del av beräknade merutgifter

som överstiger 1 /20 av inkomsten

Som gifta räknas också sammanboende som tidigare varit gifta med
varandra, samt sammanboende, som har eller har haft gemensamt barn.

Om den skattskyldige haft hemmavarande barn under 16 år bör ovan
angivna inkomstgränser i resp. tabell ökas med 5 000 kr. för varje sådant
barn.

Enligt rekommendationer utarbetade av Svenska kommunförbundet i
samråd med RSV skall för vård i enskilt hem (fosterhem) m. fl. utgå
ersättning till vårdgivare i form av en omkostnads- och en arvodesdel. Vidare
har Landstingsförbundet lämnat särskilda rekommendationer för ersättning
för vård i enskilt hem av psykiskt utvecklingsstörda, rörelsehindrade och
hörselskadade. Även i fråga om denna ersättning gäller att den i allmänhet är
uppdelad på en omkostnads- och en arvodesdel.

Enligt av RSV till ledning för 1978 års taxering meddelade anvisningar
m. m. om normalavdrag vid beskattningen avseende bl. a. dessa ersättningar
utgör kostnadsersättning för vård i enskilt familjehem (fosterhem) m. fl. inte
skattepliktig inkomst. Arvodesdelen däremot utgör skattepliktig inkomst
och redovisas efter fosterföräldrarnas eget val, antingen av en av dessa eller
fördelade mellan dem. För de eventuella fall Kommunförbundets rekommendationer
inte följts utgör erhållen ersättning i sin helhet skattepliktig
intäkt och avdrag bör i sådana fall medges med belopp motsvarande de
kostnader den skattskyldige haft för vården, dock lägst med det belopp som
vid motsvarande förhållanden skulle ha utgått som normalersättning, dvs.
lägsta kostnadsersättning, om i stället Kommunförbundets rekommendationer
hade följts. Högre avdrag än vad som motsvarar uppburen ersättning
bör emellertid inte medges.

När det gäller ersättning för vård i enskilt hem av psykiskt utvecklingsstörda,
rörelsehindrade och hörselskadade skall enligt anvisningarna som
skattepliktig intäkt tas upp under året uppburen ersättning med undantag av
särskild kostnadsersättning som landstinget kan ha utbetalt för t. ex.
läkarvård, tandläkarvård och resor i samband därmed, skäliga fickpengar eller
för särskild utrustning.

Som skäligt kostnadsavdrag (normalavdrag) har RSV fastställt ett belopp
om 30 kr per dygn för person under 12 år som erhåller vård. För äldre personer

SkU 1978/79:1

utgör normalavdraget 35 kr per dygn. Understiger ersättningen normalavdraget
bör avdrag i regel medges med belopp motsvarande ersättningen.

Föreligger särskilda omständigheter kan avdrag medges med högre belopp
än normalavdraget. Sådana särskilda omständigheter kan anses föreligga om
vården medfört onormalt stora kostnader såsom för inköp av och slitage på
inventarier och utrustning i hemmet. För att avdrag skall medges med högre
belopp än normalavdragen bör krävas att de för bedömningen avgörande
omständigheterna särskilt anges.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om beskattningen av vårdbidrag berördes av socialförsäkringsutskottet
i dess av riksdagen godkända betänkande SfU 1974:5. Utskottet
anförde.

Vårdbidraget är avsett som ett grundläggande försörjningsstöd och som en
kompensation för att en av föräldrarna i regel måste avstå från förvärvsinkomst
för att vårda det handikappade barnet. I likhet med vad som gäller i
fråga om annan ersättning för utebliven inkomst har bidraget gjorts
skattepliktigt. En följd härav är att föräldern vid beskattningen är berättigad
till förvärvsavdrag. Den uppräkning av vårdbidragets belopp som ägde rum
1973 var avsedd som en förstärkning av föräldrastödet. Med hänsyn till
avdragsmöjligheterna vid beskattningen och till att inkomsten numera är
pensionsgrundande kan enligt utskottets mening förutsättas att bidraget i sin
nya utformning för flertalet vårdnadshavare innebär en förbättring i förhållande
till tidigare utgående vårdbidrag. Samtidigt vill utskottet inte bestrida
att nuvarande skatte- och bidragsregler kan medföra att vårdbidraget i vissa
fall inte i skälig omfattning ger kompensation för de särskilda kostnader som
barnets omvårdnad medför. Särskilt torde detta gälla i fråga om ensamstående
vårdnadshavare som för sin försörjning är beroende av förvärvsarbete.

Socialförsäkringsutskottet erinrade också om att riksförsäkringsverket
inom kort skulle komma att publicera ett betänkande med förslag till
betydande förbättringar av vårdbidraget och att detta förslag skulle beröra
bl. a. frågan om möjligheten för vårdnadshavaren att från vårdbidraget
tillgodoräkna sig avdrag vid beskattningen för merkostnader till följd av
vården.

När vårdbidragsreglerna under hösten 1974 av riksdagen ändrades togs
avdragsfrågan inte upp. Skatteutskottet behandlade emellertid samtidigt en
motion om särskilda avdrag för föräldrar som uppbar vårdbidrag. Utskottet
anförde därvid bl. a. (SkU 1974:54).

1 likhet med vad som gäller i fråga om ersättning för utebliven inkomst
utgör vårdbidraget skattepliktig inkomst av tjänst (prop. 1973:49, SkU 30). En
följd härav är att vårdnadshavaren vid beskattningen är berättigad till
förvärvsavdrag. Det bör vidare framhållas att extra avdrag för nedsatt
skatteförmåga kan medges i ömmande fall. Med hänsyn till avdragsmöjligheterna
vid beskattningen och till att inkomsten numera är pensionsgrun -

SkU 1978/79:1

dande kan förutsättas att bidraget för flertalet vårdnadshavare innebär en
väsentlig förbättring i förhållande till tidigare utgående skattefria vårdbidrag.

Med anledning av vad som anförts i motionen 1974:1883 vill utskottet
erinra om att kostnader för vård och underhåll av hemmavarande barn inte är
avdragsgilla vid taxeringen. Utskottet är för sin del inte berett förorda
särskilda avdragsregler för kostnader för handikappade barn. Enligt utskottets
uppfattning bör frågan i stället lösas genom en lämplig utformning av
bidragsreglerna.

I enlighet med utskottets förslag avslog riksdagen motionen.

Även vid 1975/76 års riksmöte avstyrkte skatteutskottet bifall till en
motion med yrkande av innebörd att vårdkostnader skulle vara avdragsgilla
vid beskattningen av vårdbidrag (SkU 1975/76:9). Utskottet framhöll därvid
bl. a.

Utskottet har vid sin behandling tidigare år av frågan om avdrag från
vårdbidrag för kostnader för barnets handikapp anfört att vårdnadshavaren är
berättigad till förvärvsavdrag och att avdrag för nedsatt skatteförmåga kan
medges i ömmande fall. Med hänsyn till dessa avdragsmöjligheter och till att
inkomsten blivit pensionsgrundande har utskottet förutsatt att det utbyggda
bidraget innebär väsentliga förbättringar för flertalet jämfört med tidigare.
Utskottet är emellertid medvetet om att förhållandena växlar avsevärt från
fall till fall och instämmer i motionärens syfte att i möjligaste mån förbättra
och underlätta situationen för de handikappade barnen och vårdnadshavarna.
Enligt utskottets uppfattning bör emellertid sådana förbättringar
åstadkommas genom en fortsatt utbyggnad av det direkta stödet till de
handikappade och deras familjer. Det kan förutsättas att familjestödsutredningen
kommer att pröva erfarenheterna av vårdbidraget. Enligt utskottets
uppfattning kan åtgärder på det sociala området på ett bättre och enklare sätt
tillgodose det hjälpbehov som föreligger än en svårbedömbar avdragsrätt vid
beskattningen. Utskottet är med hänvisning härtill och till rådande principer
vid beskattningen inte berett att förorda särskilda avdragsregler för kostnader
för handikappade barn och avstyrker således motionen.

Familj estödsutredningen

I sitt betänkande (SOU 1978:39) Föräldraförsäkring har familjestödsutredningen
föreslagit att vårdbidrag skall kunna tidsbegränsas och att tiden sätts
till lägst sex månader. I samband därmed uttalar utredningen den meningen
att det är motiverat att se över vårdbidragets konstruktion i sin helhet. Det
skulle - menar utredningen - vara avsevärt lättare att närma föräldraförsäkringen
och vårdbidraget till varandra om vårdbidragets syfte och inriktning
bättre klargörs. F. n. skall vårdbidraget tillgodose dubbla syften, dels täcka
vårdkostnader dels täcka de särskilda merkostnader som följer av handikappet.
Man bör enligt utredningen pröva om det kan ske genom att omkostnader
på grund av handikappet särskiljs från vårdkostnader. Man bör också

SkU 1978/79:1

pröva frågan om någon form av anknytning till tidigare inkomstnivå när det
gäller vårdersättningen.

Familjestödsutredningens förslag är f. n. föremål för remissbehandling.
Utskottet

Vårdbidrag till föräldrar med handikappat barn utgår alltefter tillsyns- och
vårdbehovets omfattning med belopp motsvarande hel eller halv förtidspension
jämte pensionstillskott som svarar mot pensionen. Bidraget utgör
skattepliktig och pensionsgrundande inkomst. Avdrag för kostnader i
samband med vården kan endast medges i form av extra avdrag för nedsatt
skatteförmåga.

De förevarande motionerna syftar båda till att mildra effekterna av det
förhållandet att bidraget är skattepliktigt. Enligt motionären i motionen 232
bör man antingen göra vårdbidraget helt skattefritt eller införa generösa regler
om avdrag för merkostnader, medan yrkandet i motionen 657 går ut på att
man i likhet med vad som i allmänhet gäller i fråga om de ersättningar som
utgår för vård i enskilt hem av fosterbarn eller handikappat barn bör dela upp
bidraget i en skattepliktig arvodesdel och en icke skattepliktig omkostnadsdel.
Enhetliga bestämmelser om sådan uppdelning bör enligt motionärens
mening i skattehänseende gälla i fråga om såväl vårdbidraget inom den
allmänna försäkringen som nämnda ersättningar.

Enligt anvisningar utfärdade av RSV utgör omkostnadsdelen av den
ersättning som utgår för vård i fosterhem inte skattepliktig inkomst. Å andra
sidan medges inte avdrag för kostnader i samband med vården. Ersättning för
vård i enskilt hem av handikappat barn utgör - i det fall någon uppdelning i
arvodesdel och kostnadsdel inte skett - i sin helhet skattepliktig inkomst.
Endast särskild kostnadsersättning som landstinget kan ha utbetalt för
exempelvis läkar- eller tandläkarvård och resor i samband därmed skall då
undantas från beskattning. För kostnader medges ett normalavdrag med
antingen 30 eller 35 kr. per dygn beroende på den vårdades ålder. Avdrag
medges emellertid med högre belopp om vården medfört onormalt stora
kostnader.

Normalavdraget från ersättning för vård av handikappat barn i enskilt hem
motsvarar enligt RSV:s anvisningar i huvudsak omkostnadsdelen av den
ersättning sorn enligt kommunförbundets rekommendation bör utges för
vård av fosterbarn och som enligt samma anvisningar utgör inte skattepliktig
inkomst. Det slutliga beskattningsresultatet blir således i princip detsamma
när det gäller dessa båda ersättningsformer. Någon åtgärd med anledning av
motionen 657 i denna del kan därför inte anses påkallad.

Frågan om avdrag från vårdbidraget inom den allmänna försäkringen för
kostnader för barns handikapp har - som framgår av den inledningsvis
lämnade redogörelsen - tidigare prövats av skatteutskottet. Utskottet har

SkU 1978/79:1

därvid bl. a. uttalat att man i möjligaste mån bör förbättra och underlätta
situationen för handikappade barn och deras vårdnadshavare men att sådana
förbättringar bör åstadkommas genom en fortsatt utbyggnad av det direkta
stödet till de handikappade och deras familjer och inte genom en svårbedömbar
avdragsrätt vid beskattningen.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och vill avslutningsvis erinra om att
familjestödsutredningen i ett i april i år avlämnat betänkande (SOU 1978:39)
Föräldraförsäkring uttalat den meningen att det kan vara motiverat att se
över vårdbidragets konstruktion i dess helhet. Utredningen konstaterar att
vårdbidraget f. n. skall tillgodose dubbla syften, nämligen att täcka såväl
vårdkostnader som de särskilda merkostnader som följer av barnets handikapp
och ifrågasätter om inte dessa omkostnader bör särskiljas från
vårdkostnaderna.

Familjestödsutredningens förslag är f. n. föremål för regeringens prövning.
Med hänsyn härtill och till vad utskottet ovan anfört saknas enligt utskottets
mening anledning att nu vidta någon åtgärd med anledning av motionerna.

Utskottet hemställer

a. beträffande vårdersättning

att riksdagen avslår motionen 1977/78:657 i denna del

b. beträffande vårdbidrag

att riksdagen avslår motionen 1977/78:232 och motionen

1977/78:657 i denna del.

Stockholm den 27 september 1978

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), andre vice talmannen Tage Magnusson (m),
Alvar Andersson (c), Tage Johansson (s), Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein (s),
Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström* (m), Hagar
Normark* (s). Johan Olsson (c), Curt Boström (s), Margit Odelsparr (c), Bo
Forslund (s) och Wilhelm Gustafsson (fp).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1978/79:1

Särskilt yttrande

av andre vice talmannen Tage Magnusson (m) och Kurt Söderström (m) vilka
anför:

De nu behandlade motionerna, liksom tidigare i samma ärende, visar att
den nuvarande beskattningen av föräldrar som själva vårdar handikappat
barn inte är tillfredsställande. Vi har den uppfattningen att rättvisa enklast
åstadkommes genom rätt till avdrag vid beskattningen för ökade kostnader.

GOTAB 58477 Slockholm 1978