SfU 1978/79:6

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1978/79:6

med anledning av motioner om sjukförsäkringsförmåner till
hemmamakar

Motionerna

I motionen 1977/78:690 av Arne Blomkvist (s) och Birgitta Johansson (s)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning beträffande en
översyn av hemmamakeforsäkringen och den frivilliga sjukpenningförsäkringen
- i syfte att höja sjukpenningbeloppen i enlighet med vad som i
motionen anförts.

I motionen 1977/78:1497 av Lars-Ingvar Sörenson (s) och Doris Håvik (s)
hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att jämväl frånskild maka/
make, som ej har inkomst grundad på förvärvsarbete eller som har inkomst
av förvärvsarbete understigande 4 500 kr./år men ej sammanbor stadigvarande
med någon med vilken hon/han tidigare varit gift eller haft barn med
eller med eget eller makans/makens barn under sexton år, skall ha rätt att
åtnjuta grundtrygghet inom sjukpenningförsäkringen.

Gällande rätt

Sjukpenningförsäkrad är enligt bestämmelserna i 3 kap. lagen om allmän
försäkring den som är över 16 år och har en sjukpenninggrundande inkomst
över 4 500 kr. Hel sjukpenning utgör för dag 90 procent av den sjukpenninggrundande
inkomsten delad med 365. Sjukpenningen är skattepliktig och
pensionsgrundande inkomst.

Den som inte har en sjukpenninggrundande inkomst som överstiger 4 500
kr. kan vara sjukpenningförsäkrad genom den s. k. hemmamakeförsäkringen.
Förutsättningarna härför är att han antingen är gift och stadigvarande
sammanbor med sin make eller stadigvarande sammanbor med eget eller
makes barn under 16 år eller med någon med vilken han varit gift eller har
haft barn. Sjukpenning utgår under dessa förutsättningar med 8 kr. per dag.

Den som tillhör hemmamakeforsäkringen kan också teckna en frivillig
sjukpenningförsäkring som ger en sammanlagd sjukpenning av högst 20 kr.
per dag. Beloppet är skattefritt.

När de nämnda förutsättningarna för hemmamakeforsäkringen inte längre
finns upphör försäkringen och därmed också den frivilliga sjukpenningförsäkringen
att gälla. Ett undantag har dock stadgats för det fall att sammanboendet
upphör genom att make eller den som inom försäkringen likställs
med make avlider. I dessa fall upphör försäkringen först vid fjärde
månadsskiftet efter dödsfallet. Regeln har tillkommit för att ge den efterle 1

Riksdagen 1978/79. 11 sami. Nr 6

SfU 1978/79:6

2

vande maken skälig tid att börja förvärvsarbeta och därigenom bli ansluten
till den vanliga sjukpenningförsäkringen.

Tidigare behandling m. m.

Motioner om storleken av sjukpenningförmåner till hemmamakar har
prövats av riksdagen vid ett flertal tillfällen. I samband med att riksdagen
1973 beslöt att sjukpenningen för försäkrade med förvärvsinkomst fr. o. m.
den 1 januari 1974 skulle utgöra skattepliktig och pensionsgrundande
inkomst, höjdes sjukpenningen för hemmamakar från 6 kr. till 8 kr. per dag
samtidigt som skattefriheten för denna sjukpenning behölls. Det belopp för
vilket man kunde teckna frivillig tilläggsförsäkring höjdes från 9 kr. till 12 kr.
per dag. Vid behandlingen av propositionen 1973:46 som låg till grund för
nämnda beslut tog riksdagen också ställning till förslag i motioner om
ytterligare höjningar av beloppen. Motionerna avslogs på förslag av socialförsäkringsutskottet,
som i betänkandet 1973:21 bl. a. framhöll att frågan om
en höjning av beloppen fick ses i samband med frågan om ATP-poäng för
barnavårdande arbete i hemmet. Utskottet pekade på svårigheterna att vid
utformandet av en obligatorisk sjukpenningförsäkring för hemmamakar
skapa rättvisande regler i fråga om ersättning för de skiftande kostnader som
bortfallet av hemmamakes insats förorsakade och underströk också, att det
skulle komma att bli nödvändigt att lämna bidrag till försäkringen av
statsmedel med hänsyn till att avgifterna för många familjer skulle komma att
bli mycket betungande. Utskottet avstyrkte därför bifall till motionen.
Utskottet intog samma ståndpunkt i sina av riksdagen godkända betänkanden
1974:5 och 1975:1.1 sistnämnda betänkande erinrade utskottet om att
riksdagen år 1974 på förslag av socialförsäkringsutskottet i dess betänkande
1974:6 begärt en förutsättningslös översyn av vissa ATP-frågor, däribland
frågan om pensionsrätt för vårdinsatser i hemmet, och att utredningsuppdraget
lämnats till pensionskommittén. I den mån det visade sig möjligt att
åstadkomma en sådan pensionsrätt kunde enligt utskottets mening frågan
om en utbyggnad av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen för hemarbetande
med vårduppgifter komma i ett annat läge. När frågan ånyo
behandlades vid 1975/76 års riksmöte ansåg utskottet (SfU 1975/76:32) att
resultatet av pensionskommitténs utredningsarbete borde avvaktas innan
riksdagen tog ställning till motionsyrkandena om höjda sjukpenningförmåner
till hemmamakar.

Pensionskommittén har i augusti 1977 avgett betänkandet Pensionsfrågor
m. m. (SOU 1977:46). I betänkandet har kommittén övervägt frågor om rätt
till tilläggspension för hemarbetande men stannat för att inte lägga fram något
förslag härom.

Kommittén har framhållit att spörsmålet om värdering av och ersättning
för vårdinsatser i hemmet egentligen gäller hur vårdinsatserna skall ersättas

SfU 1978/79:6

3

ekonomiskt och bör därför inte i första hand lösas inom den allmänna
pensioneringens ram. Kommittén har vidare anfört bl. a.

Kommittén har inte kunnat finna någon tillfredsställande lösning på frågan
om hur en reform som utan begränsningar ger ATP-förmåner för hemarbetande
skulle finansieras. Att avgiftsskyldigheten då skulle begränsas till
enbart ATP-avgiften synes för övrigt mindre konsekvent. Jämställs nämligen
hemarbete generellt med förvärvsarbete kan de hemarbetande med visst fog
även göra anspråk på rätt till sjukpenning och and-a ersättningar som inom
socialförsäkringarnas ram träder i stället för förvärvsinkomster. Detta skulle
medföra antingen att avgiftshöjningar skulle bäras av försäkringskollektivet
eller att avgifter skulle få erläggas av den enskilde. Att låta förmåner i den
utsträckning som det här skulle vara fråga om utgå utan avgifter, kan inte
accepteras. Skulle man emellertid finna en väg att beräkna ATP-poäng för
hemarbetande, en väg som inte kunde anses vara orättvis t. ex. mot dem som
”dubbelarbetar”, och skulle avgiftsskyldigheten därvid begränsas till enbart
ATP-avgiften skulle en sådan möjlighet ändock bara utnyttjas av dem som
hade ekonomiska resurser att erlägga erforderlig avgift. Ett sådant system
skulle från social synpunkt vara otillfredsställande.

Frågan om ett utsträckt sjukpenningskydd för personer som inte längre fyller
förutsättningarna för tillhörighet till hemmamakeförsäkringen, t. ex. änkor
och frånskilda utan barn, fördes också fram motionsledes i samband med
behandlingen av propositionen 1973:46. I sitt av riksdagen godkända
betänkande 1973:21 hänvisade socialförsäkringsutskottet till att familjepolitiska
kommittén i sitt betänkande Familjestöd (SOU 1972:34) ingående
prövat frågan om rätten att teckna frivillig sjukpenningförsäkring och därvid
uttalat, att det inte kunde anses motiverat att utvidga sjukpenningskyddet,
vare sig obligatoriskt eller frivilligt, uteslutande på grund av ett förutvarande
civilstånd eller samboendeförhållande. Utskottet delade kommitténs
uppfattning och hemställde att riksdagen skulle avslå motionen.

Utskottet avstyrkte också året därpå bifall till ett liknande motionsyrkande
(SfU 1974:8) och anförde bl. a.

Sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring är i princip avsedd att täcka
ett inkomstbortfall vid sjukdom. Vid de speciella förhållanden som föreligger
vid hemmamakeförsäkringen har sjukpenningen tillkommit för att täcka de
kostnader, som uppstår när den hemarbetande ej kan fullgöra sitt arbete i
hemmet. Om den sammanlevnad med make eller likställd eller med
minderårigt barn som förutsätts för tillhörighet till hemmamakeförsäkringen
upphör, föreligger enligt utskottets mening inte samma skäl att inom den
allmänna försäkringens ram kompensera kostnader för bortfall av en
arbetsinsats i hemmet, som den sjuke eljest skulle utfört för egen räkning. På
grund härav och då skyddet mot inkomstbortfall vid sjukdom torde vara
tillgodosett i flertalet fall även då sammanlevnad upphört anser utskottet sig
böra vidhålla den ståndpunkt utskottet tidigare intagit i frågan.

I en motion till 1976/77 års riksmöte begärdes att hemmamakeförsäkringen
skulle utsträckas att gälla under en övergångstid, även i de fall
sammanlevnaden med annan upphört av annan orsak än makes död, t. ex.

SfU 1978/79:6

4

genom äktenskapsskillnad. Motionen remissbehandlades. Utskottet (SfU
1977/78:3) fann att de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen
visade att det kunde finnas ett behov av ett bättre samordnat sjukpenningskydd
för en hemmamakeförsäkrad som inte längre fyllde villkoren för
tillhörighet till försäkringen och som stod i begrepp att gå ut i förvärvslivet.
Frågan borde enligt utskottets mening lämpligen prövas inom ramen för den
socialpolitiska samordningsutredningens arbete.

Riksdagen gav regeringen till känna vad utskottet anfört.

Utskottet

Försäkrade som inte har en sjukpenninggrundande inkomst överstigande
4 500 kr. per år har möjlighet till ett ekonomiskt skydd vid sjukdom genom
den s. k. hemmamakeförsäkringen som kompletteras av den frivilliga
sjukpenningförsäkringen. Som villkor för anslutning till försäkringarna gäller
att den försäkrade stadigvarande sammanbor antingen med make eller med
eget eller makes barn under 16 år eller med någon med vilken han varit gift
eller har haft barn. Försäkringarna upphör att gälla när de nämnda villkoren
inte längre uppfylls. I de fall sammanlevnaden upphör genom att den ena
parten avlider gäller dock försäkringarna för den efterlevande hemmamaken
t. o. m. fjärde månadsskiftet efter dödsfallet.

Genom hemmamakeförsäkringen är hemmamake vid sjukdom berättigad
till sjukpenning med 8 kr. per dag. Till försäkringen anknyter en frivillig
sjukpenningförsäkring, varigenom den sammanlagda sjukpenningen kan
uppgå till högst 20 kr. Beloppen, som är skattefria, har varit oförändrade sedan
1974.

Motionärerna i motionen 1497 är kritiska mot att frånskilda personer, som
inte längre fyller villkoren för tillhörighet till hemmamakeförsäkringen,
saknar rätt att få sjukpenning när deras inkomst härrör från underhållsbidrag
från förutvarande make och inte från förvärvsarbete. Enligt motionärerna
torde det numera anses rimligt att kompensera även dessa försäkrade för
extra utgifter, när den egna arbetsinsatsen faller bort vid sjukdom. Motionärerna
begär ett uttalande av denna innebörd.

Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att riksdagen vid ett
flertal tillfällen på förslag av socialförsäkringsutskottet avslagit motionsyrkanden
som syftat till att ge hemmamakeförsäkrade personer rätt att stå kvar i
försäkringen, fastän äktenskap eller samboendeförhållande, som legat till
grund för tillhörigheten till försäkringen, upphört. Däremot har riksdagen i
anledning av ett motionsyrkande om rätt att under en övergångstid stå kvar i
försäkringen ansett att det kan finnas ett behov av ett bättre samordnat
sjukpenningskydd för en hemmamakeförsäkrad som inte längre fyller
villkoren för tillhörighet till försäkringen och som står i begrepp att gå ut i
förvärvslivet. Frågan prövas f. n. inom den socialpolitiska samordningsutredningen.

SfU 1978/79:6

5

Utskottet vill erinra om att en parlamentariskt sammansatt kommitté
nyligen tillkallats för att göra en översyn av sjukpenningforsäkringen. (Dir
1978:56). Enligt direktiven bör kommittén också se över hemmamakeförsäkringen
och den frivilliga sjukpenningforsäkringen.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1497.

I motionen 690 begär motionärerna en översyn av hemmamakeförsäkringen
och den frivilliga sjukpenningforsäkringen i syfte att höja försäkringarnas
sjukpenningbelopp. Motionärerna pekar på att nuvarande belopp inte
ändrats sedan 1974, trots den penningvärdeförsämring som skett härefter.

Utskottet har vid ett flertal tidigare tillfällen avstyrkt motionsyrkanden om
höjda sjukpenningbelopp från hemmamakeförsäkringen och den frivilliga
försäkringen. Främst har framhållits svårigheterna att finansiera sådana
höjningar. Utskottet har dock uttalat att frågan kunde komma i ett annat läge,
om man kunde åstadkomma en pensionsrätt för hemarbetande med
vårduppgifter, och därför velat avvakta resultatet av det utredningsarbete
som pågick inom pensionskommittén innan utskottet tog ställning.

Pensionskommittén, som i fjol avlämnat betänkandet Pensionfrågor
m. m., i vilket bl. a. rätten till ATP för hemarbetande behandlats, har
emellertid avstått från att lägga fram något förslag i den nämnda frågan bl. a.
på grund av att kommittén inte kunnat finna någon lämplig finansieringsmetod.

Med hänsyn till det anförda och till att den nya sjukpenningutredningen
kommer att se över såväl hemmamakeförsäkringen som den frivilliga
sjukförsäkringen anser sig utskottet inte böra föreslå någon åtgärd i anledning
av motionen 690.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1977/78:690 och 1977/78:1497.

Stockholm den 7 november 1978

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Per-Eric Ringaby (m). Arne Magnusson (c),
Helge Karlsson* (s), Britta Bergström (fp), Maj Pehrsson (c). Eric Marcusson
(s), Allan Åkerlind (m), Börje Nilsson* (s), Gösta Andersson (c), Ralf
Lindström (s), Elis Andersson (c), Barbro Engman-Nordin* (s), Börje
Hörnlund (c) och Lars-Åke Larsson (s).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB