SfU 1978/79:4

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1978/79:4

med anledning av motion om utbetalningen av sjukpenning
m. m.

Motionen

I motionen 1977/78:1492 av Yvonne Hedvall (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begären översyn av nuvarande bestämmelser för försäkringskassornas
administration av sjukpenning m. m. i syfte att underlätta
kassapersonalens arbete.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från riksförsäkringsverket,
Försäkringskasseförbundet och Försäkringsanställdas förbund. Riksförsäkringsverket
har i sin tur inhämtat yttrande från samtliga försäkringskassor
samt berett Försäkringsanställdas förbund tillfälle att yttra sig till verket.
Försäkringskasseförbundet har inhämtat yttranden från de allmänna försäkringskassorna
i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Blekinge, Älvsborgs,

Värmlands, Örebro, Västmanlands, Västerbottens och Norrbottens län samt
från Malmöhus, Malmö, Bohusläns och Göteborgs allmänna försäkringskassor.

Gällande bestämmelser

Enligt 3 kap. 4 § lagen om allmän försäkring (AFL) beräknas sjukpenningens
belopp för dag och utgör då nittio procent av den fastställda
sjukpenninggrundande inkomsten, delad med trehundrasextiofem. Någon
bestämmelse om sättet för utbetalning av sjukpenning finns inte intagen i
AFL. Enligt 20 kap. 16 § samma lag meddelas de närmare föreskrifter, som
är erforderliga för tillämpningen av lagen, av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, av riksförsäkringsverket.

Med stöd av sistnämnda lagrum har verket bemyndigats att utfärda
tillämpningsföreskrifter till AFL. Verket har inte utfärdat någon föreskrift
som begränsar utbetalningstillfällena av sjukpenning eller föräldrapenning.

Däremot finns i dåvarande riksförsäkringsanstaltens cirkulär den 30
december 1954 en föreskrift om att sjukhjälp och moderskapshjälp skall
betalas ut för varje vecka om inte annat överenskommits.

Remissyttrandena

Riksförsäkringsverket framhåller i sitt remissyttrande att utbetalningar för
perioder understigande en vecka har ökat på senare tid och samtidigt lett till
krav från en snabbt växande grupp av försäkrade om daglig utbetalning av

1 Riksdagen 1978/79. 11 sami. Nr 4

SfU 1978/79:4

2

sjukpenning. Försäkringskassorna har inte ansett sig kunna avvisa dessa krav
och arbetet har på grund härav blivit alltmer betungande särskilt för
kassapersonalen på större orter. Stockholms läns allmänna försäkringskassa
begärde av denna anledning i slutet av år 1976 att verket skulle utfärda
föreskrifter, som innebar att sjukpenning skulle betalas ut högst var 7:e dag
om inte särskilda skäl motiverade tätare utbetalning. Verket har i mars i år
förelagt försäkringskassorna tre alternativ till begränsning av utbetalningstillfällena
och begärt deras synpunkter i frågan. Samtliga alternativ bygger på
utbetalning en gång i veckan. Enligt alternativ 1 skulle regeln vara
undantagslös, medan undantag skulle kunna göras enligt alternativ 2 närden
försäkrades sjukdom förorsakade särskilda kostnader för läkarbesök, resor
och läkemedel och enligt alternativ 3 om särskilda skäl förelåg för utbetalning
oftare än en gång per vecka. Verkets förfrågan har resulterat i att ungefär
hälten av försäkringskassorna - tillsammans omfattande ca två tredjedelar av
befolkningen - i valet mellan de tre alternativen förordat alternativ 1, medan
övriga försäkringskassor utom en förordat alternativ 3.

Riksförsäkringsverket anför vidare att det för sin del funnit övervägande
skäl tala för en regel som innebär att sjukpenning skall betalas ut en gång i
veckan utan möjlighet till undantag (alternativ 1), och att verket överväger att
utfärda en sådan föreskrift för samtliga försäkringskassor förutsatt att inte
bärande skäl anförs däremot vid förhandlingar enligt lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet. Verket påpekar att ordningen för utbetalning
av sjukpenning är en så väsentlig punkt i en obligatorisk försäkring att de
försäkrade bör behandlas lika oavsett bosättningsort och anför som skäl för
sitt ståndpunktstagande i övrigt bl. a. följande.

Eftersom sjukförsäkringen bygger på inkomstbortfallsprincipen skall sjukpenningen
främst ersätta den normala lönen. Det är mera sällan löneutbetalning
sker oftare än en gång i veckan. En ordning med dag-för-dagutbetalning
av sjukpenning står synbarligen inte i god överensstämmelse
härmed.

I den allmänna debatten har t. o. m. uttalats farhågor för att möjligheten till
snabb sjukersättning skulle kunna utnyttjas i stället för förskott på lön eller
privata handlån och därigenom påverka sjukskrivningsfrekvensen. Något
utredningsmaterial som bestyrker sådana farhågor föreligger dock veterligt
inte. Försäkringskassan i Uppsala län har undersökt ett antal dag-för-dagutbetalningar.
Kassan har funnit att de som dagligen hämtar sjukpenning
huvudsakligen är ogifta och frånskilda män. Dessutom har kassan noterat att
införsel i sjukpenning förekommer i onormalt stor omfattning i dessa
ärenden.

Givetvis finns försäkrade som har behov av tätare utbetalning än en gång i
veckan. I många fall torde emellertid dessa även behöva hjälp av mer kurativt
inriktat slag. Stödbehovet borde då prövas och tillgodoses i sin helhet inom
socialvårdens ram. Det bör påpekas att försäkringskassorna inte har personal
utbildad för kurativa uppgifter. Det finns heller ingen anledning att i
försäkringskassorna åstadkomma någon form av dubblering av personal hos
den primärkommunala socialvården.

Bl. a. från Försäkringsanställdas förbunds sida har särskilt framhållits, att

SfU 1978/79:4

3

många av dem som begär sjukpenning mer än en gång per vecka kan antas ha
rätt till socialhjälp. Därvid har påpekats att en begränsningsregel sannolikt
skulle medföra att antalet fullmakter för socialvården att lyfta sjukpenning
skulle öka. Det totala merarbetet härmed torde enligt verkets bedömning
ändå bli helt marginellt i förhållande till de administrativa vinster kassorna
skulle göra till följd av minskat antal utbetalningar. Det kan t. ex. påpekas att
Stockholms socialförvaltning redan ställt sig bakom ett avskaffande av dagför-dag-utbetalning
av sjukpenning.

Verket erinrar slutligen om att - med undantag för sjuk- och föräldrapenning
enligt AFL - författningsbestämmelser finns för alla dagersättningar och
liknande bidrag inom verkets område och att inte någon av dessa bestämmelser
innebär en dag-för-dag-utbetalning.

Med hänvisning till att någon hänvändelse från riksdagen till regeringen
inte erfordras i ärendet avstyrker verket bifall till motionen.

Även Försäkringskasseförbundet avstyrker bifall till motionen med hänvisning
till att frågan om en begränsning av sjukpenningutbetalningarna f. n.
prövas av riksförsäkringsverket i samråd med försäkringskassorna.
Förbundet framhåller att skäl kan anföras både för och emot en reglering av
utbetalningen till högst en gång i veckan. Sålunda har å ena sidan den ökade
frekvensen av dag-för-dag-utbetalningar visat sig medföra betydande
problem i en del försäkringskassor beroende på att en stor del av utbetalningarna
görs till personer med missbruksproblem. En sådan utbetalningsform
är även administrativt betungande och ökar riskerna för felaktig
utbetalning. Å andra sidan har vissa av de försäkringskassor som förbundet
hört motsatt sig en begränsning av utbetalningarna inte bara därför att
kassornas service till allmänheten skulle försämras utan också för att detta
kan antas föra med sig att problemen skulle överflyttas från försäkringskassorna
till socialbyråerna.

Förbundet anser att problemen med dag-för-dag-utbetalningar framför allt
i storstäderna är så stora att någon form av begränsning av utbetalningarna
måste komma till stånd. Däremot finner förbundet det diskutabelt om sådana
kassor som inte anser sig ha problem också måste ändra sitt utbetalningssystem.
Förbundet föreslår därför att de försäkringskassor som så önskar
under en försöksperiod skall få övergå till ett system med utbetalning av
sjukpenning högst en gång per vecka varefter en jämförelse bör göras mellan
de båda systemen från service- och administrativ synpunkt.

Försäkringsanställdas förbund avstyrker likaledes bifall till motionen.
Förbundet pekar i sitt remissyttrande på de nackdelar en begränsad
utbetalning medför i form av försämrad service till allmänheten och en
överflyttning av problemen till socialvården. Förbundet anser att det vore
olyckligt med en anvisning om utbetalning av sjukpenning högst en dag i
veckan mot bakgrunden av att många av de försäkrade som begär sjukpenning
mer än en gång per vecka kan antas ha rätt till socialhjälp och antalet
fullmakter från socialvården därför sannolikt skulle öka. Förbundet anför i
anslutning härtill bl. a.

SfU 1978/79:4

4

Förbundet anser det därför inte rimligt att kassorna skall undandra sig
ansvaret för att på kontoren utbetala sjukpenning m. m. oftare än en gång i
veckan till den som har rätt till ersättning. För att nedbringa antalet sådana
fall bör dock alla tänkbara resurser ställas till samhällets förfogande så att
insatserna väsentligt kan ökas för de människor som är utslagna, missbrukare
och andra med anpassningsproblem. Ökade informationsinsatser kan säkert
också bidra till att begränsa korttidsutbetalningarna.

Med anledning av att flera avdelningar oroats över mängden av dag-fördag-utbetalningar
främst i vissa storstadsområden förordar förbundet dock
att ett system med begränsning av utbetalning till en dag i veckan bör prövas
under en försökstid vid försäkringskassorna i Stockholms och Uppsala län.
Avdelningarna i dessa län har nämligen ansett att den arbetskraft som frigörs
genom en begränsning av utbetalningarna kan användas till förbättrad
handläggning och ökade insatser ur rehabiliteringssynpunkt m. m.

Utskottet

Frågan hur ofta sjuk- eller föräldrapenning kan utbetalas regleras inte i
AFL utan i särskilda tillämpningsföreskrifter till denna lag. Enligt ett
bemyndigande från regeringen ankommer det på riksförsäkringsverket att
utfärda sådana föreskrifter. Verket har hittills inte företagit någon ändring i
den föreskrift som före tillkomsten av AFL utfärdades av dåvarande
riksförsäkringsanstalten och som innebär att sjuk- eller föräldrapenning skall
betalas ut för varje vecka om inte annat överenskommits.

Bakgrunden till motionen är att allt fler försäkrade särskilt i storstadsområdena
besöker försäkringskassorna dagligen för att få sin sjukpenning
kontant utbetald. Följden härav har blivit inte bara en ökad administration
utan också vissa problem i samband med utbetalningarna.

Motionären anser att en bestämmelse, som innebär att det måste förflyta
viss tid, t. ex. en vecka, mellan utbetalningstillfällena skulle kunna underlätta
arbetet på försäkringskassorna. Hon hemställer därför att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av nuvarande bestämmelser för försäkringskassornas
administration av sjukpenning m. m.

Av riksförsäkringsverkets yttrande i ärendet framgår att verket - om inte
vid MBL-förhandlingar med personalorganisationerna bärande skäl anförs
mot en sådan ordning - överväger att utfärda en föreskrift att sjuk- och
föräldrapenning skall utbetalas högst en gång i veckan. Verket har diskuterat
såväl möjligheterna till undantag från en sådan regel som frågan om regeln
bör tillämpas endast vid sådana försäkringskassor, där problemen med täta
utbetalningstillfällen är särskilt stora. Verket har emellertid stannat för attén
generell bestämmelse om veckoutbetalning utan möjlighet till undantag
bättre än den hittills tillämpade ordningen överensstämmer med vad som
gäller inte bara i fråga om löneutbetalningar utan också i fråga om
utbetalningar av andra sociala förmåner inom verkets område än de nu
aktuella.

SfU 1978/79:4

5

Verket har också ansett att arbetet för de anställda på försäkringskassorna
skulle underlättas om de kan hänvisa till en generell regel som inte ger
utrymme för någon diskussion om hur ofta sjuk- och föräldrapenning skall
kunna betalas ut.

Från personalorganisationens, Försäkringsanställdas förbund, sida har
man motsatt sig en ändring av nuvarande utbetalningsrutiner men föreslagit
en försöksverksamhet vid försäkringskassorna i Stockholms och Uppsala län
med utbetalning av sjukpenning högst en gång per vecka. Förbundet har
framhållit att, mot bakgrunden av det stora sociala ansvar försäkringskassorna
fått för medborgarnas trygghet, kraven på effektivitet och rationella
lösningar inte får bli avgörande för ett ställningstagande i frågan. Förbundet
har också, liksom ett flertal försäkringskassor, uttryckt farhågor för att en
begränsning av utbetalningarna från försäkringskassorna kommer att
medföra att de försäkrade i stället vänder sig till de socialvårdande organen.
Dessa skulle därmed få överta de problem försäkringskassorna har med täta
utbetalningar av sjukpenning, samtidigt som försäkringskassorna i stället
skulle få en ökad administration genom att det utfärdades fler fullmakter för
socialvårdsmyndigheterna att uppbära de försäkrades sjukpenning.

Eftersom det främst är en uppgift för riksförsäkringsverket att utfärda
tillämpningsföreskrifter till AFL och verket överväger att utfärda föreskrifter
i den fråga som motionären tagit upp anser utskottet i likhet med
remissinstanserna att motionen inte bör föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida. De synpunkter som framförts bl. a. från personalorganisationens
sida ger emellertid utskottet anledning att något beröra gränsdragningen
mellan försäkringskassornas och de socialvårdande myndigheternas
uppgifter. Det är i och för sig förståeligt om förbundet känner tveksamhet
inför en utbetalningsregel som framstår som en inskränkning i servicen till
allmänheten. Samtidigt är det uppenbart att det i mycket hög utsträckning är
personer med missbruks- eller andra sociala problem som begagnar sig av den
nuvarande möjligheten att få sin sjukpenning utbetald dagligen. En konsekvens
av en regel om utbetalning av sjukpenning endast en gång per vecka
kan naturligtvis bli att en försäkrad som har anspråk på tätare utbetalningar
vänder sig till socialvårdens organ. En sådan utveckling får emellertid
samtidigt den följden, att den hjälpsökande då kan få - förutom tillfällig
ekonomisk hjälp - även den kurativa hjälp och vård som vederbörande kan
vara i behov av. Försäkringskassorna däremot har, såsom riksförsäkringsverket
understrukit, inte personal utbildad för sådana uppgifter.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1977/78:1492.

Stockholm den 24 oktober 1978

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

SfU 1978/79:4

6

Närvarande: Sven Aspling (s), Per-Eric Ringaby (m), Gillis Augustsson (s),
Arne Magnusson (c), Helge Karlsson (s), Britta Bergström (fp), Maj Pehrsson
(c), Eric Marcusson (s), Allan Åkerlind (m), Börje Nilsson (s), Gösta
Andersson (c), Ralf Lindström (s), Barbro Engman-Nordin (s), Yvonne
Hedvall (m) och Sven Johansson* (c).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 58573 Stockholm 1978