SoU 1978/79:41

Socialutskottets betänkande
1978/79:41

med anledning av propositionen 1978/79:108 om organisationen av
verksamheten med internationella adoptioner m. m. jämte motioner Propositionen I

prop. 1978/79:108 har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen
att

1. anta vid propositionen fogat förslag till lag om internationell adoptionshjälp,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för en omorganisation av verksamheten
med internationella adoptioner som anges i propositionen.

1 samband med propositionen behandlar utskottet två med anledning av
propositionen väckta motioner. Motionsyrkandena redovisas på s. 3.

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

Förslag till
Lag om internationell adoptionshjälp

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Internationell adoptionshjälp från enskild får lämnas endast av ideell
sammanslutning som är auktoriserad enligt denna lag. Vad som har sagts nu
gäller dock inte i fråga om hjälp i enstaka fall.

Med internationell adoptionshjälp avses sådan verksamhet som har till
syfte att förmedla kontakt mellan den, som önskar adoptera ett utländskt
barn, och myndigheter, organisationer eller enskilda personer i barnets
hemland samt att även i övrigt lämna den hjälp som behövs för att adoption
skall kunna genomföras.

2 § Socialstyrelsen avgör frågor om auktorisation.

3 § Auktorisation får ges endast åt sammanslutning som har stadgar, styrelse
och revisorer. Auktorisation får ges endast om sammanslutningen har till
huvudsakligt syfte att lämna internationell adoptionshjälp och om det står
klart att den kommer att lämna hjälpen på ett sakkunnigt och omdömesgillt
sätt, utan vinstintresse och med barnens bästa som främsta riktmärke.

4 § Auktorisationen skall vara tidsbegränsad. I beslutet om auktorisation
skall det anges vilka länder som sammanslutningens verksamhet får avse.

1 Riksdagen 1978/79. 12 sami. Nr 41

SoU 1978/79:41

Auktorisation får även förbindas med andra villkor.

För att täcka kostnaderna för verksamheten får en auktoriserad sammanslutning
ta ut avgifter av dem som söker internationell adoptionshjälp.

5 § Socialstyrelsen skall i samband med ett beslut om auktorisation utse
minst två personer eller, om sammanslutningens verksamhet kan antas bli av
ringa omfattning, en person att företräda allmänintresset i sammanslutningens
arbete med internationell adoptionshjälp (samhällsrepresentant).
Samhällsrepresentanten skall ha särskild erfarenhet av barna- och ungdomsvård
i stat eller kommun.

6 § De auktoriserade sammanslutningarna står under tillsyn av socialstyrelsen
eller någon annan myndighet som regeringen föreskriver. Sammanslutningarna
är skyldiga att på begäran tillhandahålla tillsynsmyndigheten de
handlingar som rör verksamheten.

7 § Auktorisationen skall återkallas när de förutsättningar som anges i 3 §
inte längre föreligger. Detsamma gäller om sammanslutningen inte uppfyller
de villkor som kan ha uppställts för auktorisationen eller underlåter att rätta
sig efter vad tillsynsmyndigheten begär med stöd av 6 §.

8 § När en auktoriserad sammanslutning beslutar om internationell adoptionshjälp
skall lämnas, skall minst en samhällsrepresentant delta.

Finner sammanslutningen att den bör vägra att lämna adoptionshjälp i ett
visst fall skall frågan överlämnas till socialstyrelsen eller någon annan
myndighet som regeringen föreskriver för avgörande. Detsamma gäller när
sammanslutningen vill lämna adoptionshjälp trots att samhällsrepresentant
avstyrker.

9 § Den som lämnar internationell adoptionshjälp i strid med 1 § döms till
böter.

10 § Socialstyrelsens beslut att vägra auktorisation eller återkalla auktorisation
överklagas hos regeringen genom besvär.

Socialstyrelsens eller annan myndighets beslut i övrigt får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

SoU 1978/79:41

Motionerna

I motionen 1978/79:2447 av Anita Gradin m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar

1. att stadgandena i 54 § barnavårdslagen upphör att gälla,

2. att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts
angående NIA:s specifika ställning,

3. att de av statsrådet föreslagna 500 000 kr. för den internationella
adoptionsverksamheten i Sverige omfördelas så att 100 000 kr. ställs till
socialstyrelsens förfogande för inrättande av samordningstjänst för information
vid NIA:s kansli.

1 motionen 1978/79:2448 av Inga Lantz m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen 1978/79:108,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till resursförstärkningar
av nämnden för internationella adoptionsfrågor i enlighet med vad
som anförs i motionen.

Utskottet

Allmänt

I början av 1970-talet inrättades en till socialstyrelsen knuten rådgivande
nämnd för frågor rörande adoption av utländska barn. Den rådgivande
nämnden, som nu benämns nämnden för internationella adoptionsfrågor
(NIA), inrättades bl. a. för att man ville säkerställa offentlig kontroll över den
internationella adoptionsverksamheten i syfte att tillgodose barnens bästa.

Mot bakgrund av delvis förändrade villkor och behovet av riktlinjer för
verksamheten tillkallades på hösten 1977 en särskild arbetsgrupp med uppgift
att se över frågor som rör internationella adoptioner. Arbetsgruppen skulle
förutsättningslöst se över NIA:s verksamhet, dess organisation och arbetsuppgifter
samt lämna förslag till förändringar som kunde medverka till att
minska de problem som nu finns beträffande den internationella adoptionsverksamheten.

Arbetsgruppen redovisade i april 1978 riktlinjer och organisationsförslag i
en rapport (Ds S 1978:6) Internationella adoptioner. Rapporten har remissbehandlats.
På grundval av förslag i rapporten dras i propositionen upp
riktlinjer för den internationella adoptionsverksamheten. Propositionens
huvudsakliga innehåll beskrivs med viss komplettering på följande sätt.

Förslaget syftar till att dels kanalisera den förmedlingsverksamhet som nu
bedrivs till organisationer som står under insyn och kontroll av det allmänna,
dels ge ökade möjligheter till stöd så att antalet enskilda som på egen hand
söker barn utomlands begränsas.

Arbetet med adoption av barn från andra länder föreslås liksom hittills ske i
samverkan mellan offentlig och enskild verksamhet. Till socialstyrelsen bör
även i fortsättningen vara knuten en nämnd för internationella adoptions 1*

Riksdagen 1978/79. 12 sami. Nr 41

SoU 1978/79:41

frågor (NIA). Nämnden skall haen övergripande funktion med uppgifter som
främst rör information, tillsyn och kontroll samt kontaktskapande verksamhet.
Däremot skall ärenden som avser förmedling till utlandet av ansökningar
om barn för adoption här i landet enligt förslaget inte längre handläggas av
nämnden.

Ideella organisationer ges i stället en mer aktiv roll i arbetet med
internationella adoptionsfrågor. Sålunda skall socialstyrelsen efter ansökan
kunna ge ideella organisationer auktorisation att hjälpa enskilda, som önskar
adoptera ett utländskt barn, att förmedla kontakt mellan denne och
myndigheter, organisationer eller enskilda personer i barnets hemland samt
att även i övrigt lämna hjälp vid internationella adoptioner. Ett förslag till lag
om internationell adoptionshjälp läggs i samband därmed också fram. Några
inskränkningar i den enskildes möjligheter att på egen hand söka barn
utomlands för adoption föreslås inte.

Genom att uppgifter förs över från NIA till auktoriserade organisationer
frigörs drygt 300 000 kr., som NIA kan använda för sina nya uppgifter.
Riksdagen har vid behandlingen av budgeten för nästa budgetår beräknat
medel för förstärkning av NIA:s kansli med en tjänst som chef (prop.
1978/79:100 bil. 8 s. 79, SoU 1978/79:27 p. l,rskr 1978/79:232). I propositionen
föreslås att ytterligare 500 000 kr. ställs till förfogande för den internationella
adoptionsverksamheten. Det skall ankomma på NIA att fördela
dessa pengar mellan de auktoriserade organisationerna. Det förutsätts dock
att Förbundet adoptionscentrum (AC) på grund av verksamhetens omfattning
skall få huvudparten av den nu föreslagna anslagsökningen.

Reformen föreslås träda i kraft den 1 juli 1979.

I motionen 1978/79:2448 av Inga Lantz m. fl. (vpk) har framställts
erinringar mot förslagen i propositionen. Motionärerna menar att förmedlingsverksamheten
när det gäller utländska adoptioner även i fortsättningen
bör handläggas av NIA och i samarbete med AC. Enligt motionärerna bör
regeringen föranstalta om åtgärder för att se över vilka resursförstärkningar
som behövs för att NIA:s och AC:s verksamhet skall kunna utvecklas.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i propositionen att det
knappast kan vara en statlig uppgift att verka för att barn från andra länder
förs hit i stort antal för att adopteras. Det allmännas huvuduppgift i
sammanhanget bör bestå i att ge sådan service åt den som söker barn att
adoption av utländska barn kan genomföras på ett sätt som är tillfredsställande
för i första hand barnet men även för sökandena och för såväl det
svenska samhället som barnets hemland. En viktig samhällelig uppgift är att
se till att verksamheten för att förmedla barn sker i former som garanterar att
hänsyn till barnens bästa styr förmedlingen.

Utskottet anser att de i propositionen angivna riktlinjerna för samhällets
kontroll av den internationella adoptionsverksamheten är riktiga. Förslaget
innebär att ideella organisationer ges en mer aktiv roll i förmedlingsarbetet
samtidigt som staten får utvidgade kontroll- och tillsynsmöjligheter gent -

SoU 1978/79:41

emot de ideella organisationerna. Mot denna bakgrund kan utskottet inte
biträda motionen 1978/79:2448 som syftar till avslag på de åtgärder som
föreslås i propositionen och en utbyggnad av NI A:s förmedlingsverksamhet.
Motionen avstyrks sålunda. Med det anförda tillstyrker utskottet i princip
bifall till de i propositionen framlagda förslagen. Utskottet kommer i det
följande att uppehålla sig vid motionen 1978/79:2447 och de delar av
propositionen som har direkt anknytning till denna.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang ta upp frågan hur det skall
förfaras med NIA:s register över sökande av adoptivbarn i samband med
omorganisationen. Enligt departementschefens bedömning bör det vara
naturligt att sökande som nu är registrerade hos NIA och som önskar föras
över till Föreningen Adoptionscentrums register eller annan auktoriserad
organisations register får tillgodoräkna sig väntetiden i NIA:s register.
Turordningen föreslås få avgöras av den organisation som tar över sökande
från NIA:s register. Utskottet förutsätter att vid avgörandet av turordningen
väntetid hos NIA skall beaktas i samma utsträckning som om den sökande
under samma tid har stått i organisationens egen kö.

Tillämpningen av 54 § barnavårdslagen

Ett utländskt barn under 16 år som kommer till Sverige för adoption är i
regel att anse som fosterbarn intill dess adoption har ägt rum. Barnavårdslagen
innehåller bestämmelser om fosterbarns vård. Enligt 54 § barnavårdslagen
får inte enskild person eller sammanslutning utan socialstyrelsens
tillstånd bedriva förmedlingsverksamhet beträffande fosterbarn. Avsikten
med bestämmelsen är enligt dess förarbeten inte att förhindra att enskild
person eller sammanslutning i enstaka fall förmedlar fosterbarn utan att ha
tillstånd till det. Bestämmelsen gäller uttryckligen endast vad som kan
betraktas som en bedriven fosterbarnsförmedling.

I motionen 1978/79:2447 (yrkandet 1) av Anita Gradin m. fl. (s) framställs
ett yrkande som syftar till ett genomförande av vad socialutredningen i sitt
slutbetänkande föreslagit beträffande 54 § barnavårdslagen, nämligen att
tillstånd till fosterbarnsförmedling inte längre skall kunna lämnas utan att
förbudet mot förmedling av barn av enskilda skall göras undantagslöst.

Innan utskottet tar upp motionsyrkandet till närmare behandling finns skäl
anföra följande.

Frågan om en definition av begreppet förmedlingsverksamhet diskuteras
såväl av arbetsgruppen och vissa remissinstanser som av departementschefen.
Denne anför att begreppet är svårt att definiera. Sedan han bl. a. förordat
att enskilda personer med begränsade kontakter i utlandet i regel skall tillåtas
att förmedla enstaka adoptivbarn, anför han följande.

Enligt min uppfattning täcker barnavårdslagens regler om förbud respektive
tillstånd att förmedla fosterbarn inte på ett önskvärt sätt den verksamhet

SoU 1978/79:41

som det här är fråga om. I allmänhet avses med verksamhet som kräver
formedlingstillstånd, som arbetsgruppen har anfört, inte bara etablering av
kontakt med barn respektive sökande utan även ett sammanförande av dem.
Reglerna om formedlingstillstånd i barnavårdslagen tar alltför mycket fasta
på svenska förhållanden där både barn och sökande finns innanför landets
gränser. Därigenom har samhällsorganen också möjlighet till kontroll och
insyn över samtliga led i förmedlingsprocessen. Vad gäller utländska barn är
förutsättningarna helt andra genom att barnen inte finns i landet. Ansökningar
att få adoptivbarn kan förmedlas till utlandet av svenska organ men
själva sammanföringen av barn och sökande avgörs som regel i utlandet,
oftast av barnens företrädare där, och utan egentlig möjlighet att från svensk
sida påverka det slutliga beslutet. Det är därför, menar jag, inte lämpligt att i
fortsättningen bygga på bestämmelserna om förmedling av fosterbarn. Jag
anser i stället att det finns behov av en särskild reglering av den företeelse det
här rör sig om, nämligen biträde åt enskilda som utomlands söker barn för
adoption.

En sådan reglering bör syfta till att ge det allmänna kontroll över den
verksamhet som bedrivs av enskilda i inte obetydlig omfattning i syfte att
förmedla kontakter mellan adoptionssökande här i landet och organ i andra
länder. Ett medel att åstadkomma den kontroll som behövs är att föreskriva
att verksamhet inte får bedrivas utan särskilt godkännande av det allmänna.
Ett annat medel är att ge offentliga organ möjlighet att fortlöpande ha insyn i
verksamheten. Jag anser att båda dessa medel är nödvändiga för att
åstadkomma den önskvärda kontrollen.

Internationell adoptionshjälp skall med det undantag som anges ovan få
lämnas endast av ideella sammanslutningar som erhållit tillstånd av
socialstyrelsen. Som benämning förtillståndet häri den föreslagna lagen valts
begreppet auktorisation. Detta begrepp är lätt att förstå vid översättning till
andra språk. Auktorisationen skall vara tidsbegränsad. I beslutet om
auktorisation skall det anges vilka länder som sammanslutningens verksamhet
får avse. Auktorisationen får även förbindas med andra villkor.

Utskottet har inte något att erinra mot det framlagda lagförslaget.

Genom det ovan redovisade yrkandet i motionen 1978/79:2447 har
aktualiserats frågan om den nuvarande möjligheten att erhålla socialstyrelsens
tillstånd till förmedlingsverksamhet beträffande fosterbarn skall avskaffas.
Såväl fosterbarnsutredningen som socialutredningen har föreslagit att det
inte längre skall finnas möjlighet att meddela sådant tillstånd. Vid remissbehandlingen
av socialutredningens slutbetänkande har förslaget lämnats
utan erinran. Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning att - med
det undantag som kommer att finnas i lagen om internationell adoptionshjälp
-det i sociallagstiftningen bör finnas ett generellt förbud för enskilda personer
och sammanslutningar mot att bedriva fosterbarnsförmedling. Förbudet bör
tas in i den socialtjänstlag, som regeringen väntas framlägga för riksdagen
inom kort. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen
1978/79:2447 yrkandet 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Utskottet vill tillägga följande beträffande prövning av ansökningar om

SoU 1978/79:41

auktorisation enligt lagen om internationell adoptionshjälp för tiden intill
dess socialtjänstlagen träder i kraft.

Med hänsyn till den rätt till viss verksamhet då det gäller adoptioner som
auktorisation enligt lagen om internationell adoptionshjälp medför för en
organisation innebären prövning enligt lagen uppenbarligen att det samtidigt
måste ske en prövning av frågan om förutsättningarna föreligger för tillstånd
enligt 54 § barnavårdslagen. Auktorisation enligt lagen om internationell
adoptionshjälp får därför anses innefatta tillstånd enligt 54 § barnavårdslagen
med avseende på den verksamhet för vilken en organisation får auktorisation.
Slutligen bör framhållas att det inte finns anledning räkna med att, sedan
lagen om internationell adoptionshjälp trätt i kraft, socialstyrelsen kommer
att meddela enskild person tillstånd till förmedlingsverksamhet beträffande
fosterbarn. 1 sammanhanget bör nämnas att enligt vad utskottet inhämtat
socialstyrelsen hitintills meddelat endast ett sådant tillstånd, nämligen år
1968. Tillståndet, som avsåg placering av barn från ett asiatiskt land i
fosterhem i Sverige, har sedermera återkallats.

NIA:s organisatoriska anknytning

NIA är inom socialstyrelsen formellt knuten till nämndkansliet inom en av
lagbyråerna. I praktiken fungerar NIA som en helt fristående enhet med eget
kansli och eget diarium. Ordföranden i NIA fungerar som arbetsledare för
NIA-kansliets personal.

Det föreslås i propositionen att en särskild nämnd för internationella
adoptionsfrågor skall finnas kvar. Nämnden bör knytas till socialstyrelsen.
Frågan om nämndens inplacering i socialstyrelsens organisation bör enligt
departementschefen prövas i samband med det pågående beredningsarbetet
rörande socialstyrelsens framtida organisation och uppgifter. Till dess
socialstyrelsens omorganisation sker bör NIA:s ställning i förhållande till
socialstyrelsen vara densamma som f. n.

I motionen 1978/79:2447 (yrkandet 2) önskar motionärerna att NIA:s
ställning i förhållande till socialstyrelsen klart preciseras.

Beredningsgruppen för socialstyrelsens framtida uppgifter och organisation
anför i en nyligen avgiven rapport att kostnaderna för nämndens
verksamhet bör särredovisas. Beredningsgruppen, som avstår från att i övrigt
avge förslag beträffande NIA, föreslår att en organisationskommitté skall få
uppdraget att klarlägga detaljfrågor när det gäller socialstyrelsens organisation.
Den nya organisationen föreslås träda i kraft den 1 juli 1980.

I propositionen uttalas att det bör ankomma på regeringen att utse
ledamöter i NIA. Utskottet ansluter sig till denna uppfattning. Utskottet
anser att nämnden även i övrigt bör ges en i förhållande till socialstyrelsen
fristående ställning. Således bör även den nyinrättade tjänsten som chef för
nämndens kansli tillsättas av regeringen. Med det anförda får motionsyrkandet
anses besvarat. Det får ankomma på den ovan angivna organisa -

SoU 1978/79:41

tionskommittén att liksom då det gäller förslaget i övrigt av beredningsgruppen
närmare överväga den organisatoriska uppbyggnaden av NIA.

Ekonomiska resurser till NIA

I propositionen föreslås att 500 000 kr. skall ställas till förfogande för den
internationella adoptionsverksamheten i Sverige under budgetåret 1979/80.
Beloppet skall fördelas mellan de auktoriserade organisationerna så att dessa
skall kunna hålla avgifterna för att vara registerade som sökande på en rimlig
nivå. Det framhålls att det är angeläget att den enskildes ekonomiska
förhållanden inte blir avgörande för möjligheten att adoptera utländska
barn.

Det framhålls i propositionen vidare att genom att NI A:s förmedlingsverksamhet
upphör frigörs det drygt 300 000 kr. som bör tas i anspråk för de nya
uppgifterNIA får, bl. a. beträffande information och vägledning. Det nämns i
sammanhanget att för år 1979 utgår 275 000 kr. ur allmänna arvsfonden till
försöksverksamhet avseende information om internationella adoptionsfrågor.
Utskottet vill här också erinra om att NIA får ett nettotillskott till sin
verksamhet genom de medel som anvisats för en tjänst som chef för nämndens
kansli.

Motionärerna bakom motionen 1978/79:2447 (yrkandet 3) vill omfördela
det i propositionen föreslagna beloppet av 500 000 kr. till organisationerna så
att 100 000 kr. av beloppet ställs till NIA:s förfogande för inrättande av en
samordningstjänst för information vid NIA:s kansli.

Utskottet vill framhålla att av den ovan lämnade redovisningen framgår att
det kommer att finnas betydande belopp tillgängliga för NIA, som kan
användas bl. a. till utökad information. Eftersom de organisationer, som
kommer att få auktorisation enligt den nya lagen, kan antas fä betydande
kostnader i samband med den förestående omorganisationen, kan utskottet
inte tillstyrka att en reducering av beloppet om 500 000 kr. till organisationerna
sker. Behovet av ytterligare resurser för information från NI A:s sida får
prövas i det kommande budgetarbetet och mot bakgrund av de erfarenheter
som görs av omorganisationen. Vad gäller den försöksverksamhet avseende
information om internationella adoptionsfrågor som bedrivs med stöd av
allmänna arvsfonden, förutsätter utskottet att medel ställs till förfogande så
att försöksverksamheten kan slutföras. Under hänvisning till det anförda
avstyrks motionsyrkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande frågan om avslag på propositionen m. m. att
riksdagen avslår motionen 1978/79:2448,

2. beträffande tillstånd till fosterbamsförmedling att riksdagen

SoU 1978/79:41

med anledning av motionen 1978/79:2447 yrkandet 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande NIA:s ställning att riksdagen avslår motionen
1978/79:2447 yrkandet 2,

4. beträffande ytterligare medel till NIA att riksdagen avslår
motionen 1978/79:2447 yrkandet 3,

5. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för en omorganisation
av verksamheten med internationella adoptioner som
anges i propositionen,

6. att riksdagen antar det vid propositionen fogade förslaget till lag
om internationell adoptionshjälp.

Stockholm den 10 maj 1979

På socialutskottets vägnar

KERSTI SWARTZ

Närvarande: Kersti Swartz (fp), Erik Larsson (c). Evert Svensson (s),
Anna-Greta Skantz (s), John Johnsson(s), Ivar Nordberg(s), Karl Leuchovius
(m), Britt Wigenfeldt (c), Sven-Gösta Signell (s), Per Gahrton (fp), Ulla
Tillander (c), Stig Alftin (s), Rune Gustavsson (c), Iris Mårtensson (s) och
Blenda Littmarck (m).

GOTAB 62147 Stockholm 1979