SoU 1978/79:24
Socialutskottets betänkande
1978/79:24
med anledning av i propositionen 1978/79:100 gjorda framställningar
inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
såvitt gäller arbetarskyddsstyrelsen, yrkesinspektionen och statens
arbetsklinik jämte motioner
I betänkandet behandlas regeringens förslag i propositionen 1978/79:100
bil. 15 (arbetsmarknadsdepartementet) såvitt avser avsnitt C. Arbetsmiljö
utom förslagen under punkterna C 5-C 8, vilka behandlas av arbetsmarknadsutskottet
i betänkandet AU 1978/79:20. Vidare behandlas i betänkandet
en motion om den kommunala tillsynen på mindre arbetsställen och en
motion om garantilån till arbetsmiljöförbättringar.
Arbetsmiljö
1. Arbetarskyddsstyrelsen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten C 1 (s. 107-112) och hemställer
att riksdagen till Arbetarskyddsstyrelsen för budgetåret 1979/80 anvisar ett
förslagsanslag av 109 535 000 kr., varav 282 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen.
2. Arbetarskyddsstyrelsen: Inredning och utrustning. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkten C 2 (s. 112 och 113) och hemställer
att riksdagen till Arbetarskyddsstyrelsen: Inredning och utrustning för
budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 14 000 000 kr.
3. Yrkesinspektionen. Regeringen har under punkten C 3 (s. 113-115)
föreslagit riksdagen att till yrkesinspektionen för budgetåret 1979/80 anvisa
ett förslagsanslag av 93 876 000 kr., varav 2 350 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen.
Motion
I motionen 1978/79:514 av Göran Karlsson m. fl. (s) hemställs, såvitt här är
i fråga, att riksdagen
2. beslutar att ansvaret för tillsyn över arbetsmiljöförhållandena vid vissa
mindre arbetsplatser överförs från kommunerna till yrkesinspektionen,
3. hos regeringen begär förslag om formerna för överförande av den
kommunala tillsynen till yrkesinspektionen.
1 Riksdagen 1978/79. 12 sami. Nr 24
SoU 1978/79:24
2
Utskottet
Enligt 7 kap. 2 § arbetsmiljölagen åligger det kommun att efter samråd med
yrkesinspektionen utse en eller flera kommunala tillsynsman med erforderlig
kompetens att biträda yrkesinspektionen vid tillsynen över efterlevnaden av
lagen. I 9 § forsta stycket instruktionen (1973:847) för yrkesinspektionen
stadgas att yrkesinspektionen inom varje kommun biträds av en eller flera
enligt arbetsmiljölagen utsedda kommunala tillsynsmän vid tillsyn av arbete
som bedrivs utan användande av maskinella hjälpmedel eller ångpannor,
kokare eller andra tryckkärl och i vilket i regel används mindre än tio
arbetstagare. 121 och 22 §§ instruktionen finns bestämmelser om samråd och
samordning mellan yrkesinspektionen och kommunal tillsynsman.
Socialutskottet behandlade hösten 1977 frågan om den kommunala
tillsynen på mindre arbetsställen borde överföras till yrkesinspektionen (SoU
1977/78:1 s. 70). Utskottet konstaterade att den kommunala tillsynen i stor
utsträckning fungerade mindre tillfredsställande. I den dåvarande situationen
ansåg sig utskottet emellertid inte kunna tillstyrka att den kommunala
tillsynen skulle överföras till yrkesinspektionen. Utskottet underströk vikten
av att yrkesinspektionen höll en nära kontakt med de kommunala tillsynsmännen
och bistod kommunerna vid tillsynen. Samtidigt måste det enligt
utskottet slås fast att det - liksom var fallet enligt arbetarskyddslagen - enligt
arbetsmiljölagen blev ett obligatoriskt åliggande för kommunerna att ha en
väl fungerande tillsyn av de mindre arbetsplatserna. Enligt utskottet borde
arbetarskyddsverket informera kommunerna och påvisa för dem vilka
förpliktelser som arbetsmiljölagen i aktuellt avseende innebar.
I motionen 1978/79:514 av Göran Karlsson m. fl. (s) framhåller motionärerna
att trots socialutskottets kraftfulla uttalande hösten 1977 kritiken från
arbetstagarhåll om brister i den kommunala tillsynen återkommer.
Den 1 juli 1978 trädde arbetsmiljölagen i kraft. Arbetarskyddsverket har
bedrivit en omfattande informationsverksamhet om den nya lagens innehåll.
Efter förslag i budgetpropositionen 1977/78 (bil. 15 s. 121) anvisades
arbetarskyddsverket medel för utbildning av samtliga kommunala tillsynsmän
i landet. Departementschefen framhöll att genom de ökade
resurserna för utbildning och information av de kommunala tillsynsmännen
man underströk vikten av att yrkesinspektionen håller en nära kontakt med
de kommunala tillsynsmän som ansvarar för kontrollen av arbetsmiljön på de
mindre arbetsplatserna.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det inte kan godtas att
kontrollen av arbetsmiljön på de mindre arbetsplatserna eftersätts. Arbetet
för en god arbetsmiljö skall omfatta alla på alla arbetsplatser. Utskottet kan
dock konstatera att arbetet med att utbilda de kommunala tillsynsmännen för
deras viktiga uppgifter pågår. Fortsatta utbildningsinsatser är angelägna. Om
brister uppmärksammas i tillsynen i en kommun är det en uppgift för
yrkesinspektionen att i enlighet med vad utskottet uttalade vid arbetsmiljö
-
SoU 1978/79:24
3
lagens tillkomst påvisa för kommunen dess skyldigheter enligt arbetsmiljölagen.
Det är också viktigt att yrkesinspektionen känner sitt anvar för att
samrådet och samordningen mellan yrkesinspektionen och kommunal
tillsynsman fungerar på ett tillfredsställande sätt. Utskottet vill härutöver
framhålla att, enligt vad utskottet inhämtat, utredningen om översyn av
yrkesinspektionens distriktsindelning kommer att överväga konsekvenserna
för yrkesinspektionens distriktsindelning, resurser och organisation av ett
inordnande av den kommunala tillsynen i yrkesinspektionen. Under hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.
Utskottet har inte något att erinra mot den föreslagna medelsanvisningen.
Utskottet hemställer
1. beträffande den kommunala tillsynen att riksdagen avslår
motionen 1978/79:514 yrkandena 2 och 3,
2. att riksdagen till Yrkesinspektionen för budgetåret 1979/80
anvisar ett förslagsanslag av 93 876 000 kr., varav 2 350 000 kr.
att avräknas mot automobilskattemedlen.
4. Statens arbetsklinik. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten C 4 (s. 115-117) och hemställer
att riksdagen till Statens arbetsklinik för budgetåret 1979/80 anvisar
ett förslagsanslag av 2 060 000 kr.
5. Garantilån till arbetsmiljöförbättringar
Motion
1 motionen 1978/79:1276 av Johan Olsson m. fl. (c, m) hemställs att
riksdagen beslutar
1. att lånegarantier för arbetsmiljöförbättringar skall lämnas under åren
1979 och 1980 på i princip samma villkor som tidigare varit gällande under
1978,
2. att en garantiram på 150 milj. kr. ställs till förfogande till utgången av år
1980,
3. att en översyn omgående genomförs om lämpliga villkor för stimulans
av arbetsmiljöinsatser i de mindre och medelstora företagen.
Utskottet
Riksdagen beslutade i maj 1975 om vissa stimulansåtgärder för arbetsmiljöförbättringar
(prop. 1975:66, SoU 1975:16, rskr 1975:191). Beslutet innebar
att staten fick teckna garanti för lån för att finansiera förbättringar av
arbetsmiljön, i första hand i mindre och medelstora företag. Garantin avsåg
SoU 1978/79:24
4
lån om högst 100 000 kr. per foretag. Lånen skulle löpa på sju år med de två
första åren amorteringsfria. För att stimulera företagen till arbetsmiljöförbättringar
beslöts att de två forsta åren också skulle vara räntefria. Det statliga
garantiåtagandet skulle avse totalt 200 milj. kr. under tiden den 1 september
1975-den 31 december 1976.
Riksdagen beslutade vidare i december 1976 att stödet, inom ramen av 200
milj. kr., skulle utgå även under år 1977 eftersom garantier endast tecknats
för knappt 55 milj. kr. vid utgången av september 1976 och betydande belopp
av garantisumman annars skulle kvarstå outnyttjade vid periodens slut (prop.
1976/77:35, SoU 1976/77:20, rskr 1976/77:70).
1 förslag till tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78
(prop. 1977/78:101) föreslog regeringen bl. a. att stödet skulle utgå även under
år 1978 och att ramen skulle utvidgas med ytterligare 100 milj. kr. samt att
beloppet per företag skulle höjas till 125 000 kr. Riksdagen godkände i mars
1978 förslaget i vad avsåg garantilån för arbetsmiljöförbättringar (SoU 1977/
78:21, rskr 1977/78:138).
Lånegarantier tecknades sedan den 1 juli 1978 för statens räkning av de s. k.
utvecklingsfonderna i resp. län. Dessförinnan tecknades de av företagarföreningen
i länet. Vid utgången av september 1978 hade lånegarantier tecknats
för 245 milj. kr.
I prop. 1978/79:65 om ändring i lagen om arbetarskyddsavgift m. m.
diskuterade arbetsmarknadsministern frågan om det fanns anledning förorda
en ytterligare förlängning av verksamheten med arbetsmiljögarantilånen.
Med hänsyn bl. a. till att meningarna om låneformen var delade fann han
dock inte skäl förorda en sådan förlängning.
I en i samband med riksdagsbehandlingen väckt motion riktades erinringar
mot arbetsmarknadsministerns ställningstagande till frågan om en förlängning
av möjligheterna till garantilån. Motionärerna menade att det skulle vara
naturligare att man forst utredde frågan om de små och medelstora företagens
möjligheter att finansiera arbetsmiljöförbättrande åtgärder och att forst
därefter, om det visade sig befogat, ta bort möjligheterna till stimulansåtgärder.
Motionärerna ville att - i avvakta på resultatet av det aviserade
utredningsarbetet - de nuvarande bestämmelserna om arbetsmiljögarantilån
skulle förlängas under två år, dvs. 1979 och 1980. De ville vidare att
låneramen utvidgades med 150 milj. kr.
Socialutskottet (SoU 1978/79:20) anslöt sig vid sin behandling av frågan i
december 1978 till arbetsmarknadsministerns ställningstagande och avstyrkte
motionen. Riksdagen godkände utskottets hemställan (rskr 1978/79:103). I
sitt av riksdagen godkända betänkande anförde utskottet - efter att ha
redovisat skäl som talade mot en förlängning av verksamheten med
garantilån och därvid bl. a. hänvisat till en begränsad utvärdering som gjorts
av statens industriverk (SIND) - bl. a. följande:
SoU 1978/79:24
5
Utskottet vill emellertid också framhålla att det i ärendet framförts
uppfattingar som stöder förslaget i motionen om en förlängning av verksamheten
med garantilån. Sådana uppfattningar har nio av tio utvecklingsfonder,
som deltagit i SIND:s utvärdering, gett uttryck åt. Sveriges hantverks- och
industriorganisation - Familjeföretagen vill att låneformen skall permanentas.
Arbetsmarknadsministern är med hänsyn till att meningarna om låneformen
är delade inte beredd att förorda en ytterligare förlängning av
verksamheten. Inte heller utskottet kan förorda en sådan förlängning. Vid
denna bedömning beaktar utskottet bi. a. vad SIND anfört därom att antalet
garantilån varit stort samtidigt som det genomsnittliga lånebeloppet varit
lågt, något som medfört en betydande administrativ hantering. Enligt SIND:s
mening kan det ifrågasättas om den administrativa hanteringen står i rimlig
proportion till effekten av insatserna.
Som arbetsmarknadsministern anför återfinns arbetsmiljöproblem på
många olika arbetsställen vare sig de är stora eller små, har privata eller
offentliga huvudmän. Det finns därför principiellt ingen anledning att särskilt
prioritera vissa typer av företag. Om problemen i de små och medelstora
företagen är så stora eller deras ekonomiska läge så ansträngt att de anställda i
dessa företag löper risken att få sämre arbetsmiljö än sina kolleger på andra
typer av arbetsplatser kan dock finnas skäl till en annan bedömning.
Utskottet delar denna uppfattning och har därför inte något att erinra mot att
en sådan utredning kommer till stånd som arbetsmarknadsministern förutskickat.
Den åsyftade utredningen skulle få i uppgift bl. a. att se över de små och
medelstora företagens möjligheter att inom ramen för befintliga kreditmöjligheter
klara av sina arbetsmiljöinvesteringar. Enligt vad utskottet inhämtat
pågår nu inom regeringens kansli arbetet med att utforma direktiv till en
sådan utredning. Med hänsyn härtill och under hänvisning till vad utskottet i
december 1978 anförde i frågan avstyrker utskottet yrkanden i motionen
1978/79:1276 av samma innehåll som i den i december behandlade motionen,
nämligen att lånegarantier skall lämnas även under åren 1979 och 1980 och att
en ny garantiram på 150 milj. kr. skall ställas till förfogande. Ett yrkande i
motionen om att en översyn omgående skall genomföras om lämpliga villkor
för stimulans av arbetsmiljöinsatser i de mindre och medelstora företagen
påkallar inte någon riksdagens åtgärd med hänsyn till det pågående
direktivarbetet i regeringens kansli.
Utskottet hemställer
beträffande frågan om garantilån för arbetsmiljöförbättringar att
riksdagen avslår motionen 1978/79:1276.
Stockholm den 20 mars 1979
På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON
SoU 1978/79:24
6
Närvarande: Göran Karlsson (s)*, Kersti Swartz (fp), Erik Larsson (c)*, Nils
Carlshamre (m)*, Evert Svensson (s), Karin Andersson (c), Anna-Greta
Skantz (s), Bengt Bengtsson (c), Ivar Nordberg (s)*, Karl Leuchovius (m), Kjell
Nilsson (s), Britt Wigenfeldt (c), Sven-Gösta Signell (s), Per Gahrton (fp) och
Lena Öhrsvik (s)*.
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservationer
Vid 3. Yrkesinspektionen
1. beträffande den kommunala tillsynen (mom. 1 i hemställan) av Göran
Karlsson, Evert Svensson, Anna-Greta Skantz, Ivar Nordberg, Kjell Nilsson,
Sven-Gösta Signell och Lena Öhrsvik (samtliga s) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 2 med
”Utskottet delar” och slutar på s. 3 med ”utskottet motionsyrkandet” bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det inte kan godtas att
kontrollen av arbetsmiljön på de mindre arbetsplatserna eftersätts. Arbetet
för en god arbetsmiljö skall omfatta alla på alla arbetsplatser. När arbetsmiljölagen
antogs hösten 1977 var det utskottets förhoppning att de då
uppmärksammade bristerna i den kommunala tillsynen skulle undanröjas.
Förhoppningarna har inte infriats. Trots utskottets kraftfulla uttalanden
hösten 1977 och trots att viss utbildning av de kommunala tillsynsmannen
skett kvarstår på många håll de brister vilka såväl arbetsmiljöutredningen och
remissorganen som utskottet uppmärksammade vid tillkomsten av arbetsmiljölagen.
Det är av flera skäl viktigt att tillsynen över de små företagen
fungerar väl. Inom denna sektor finns många utomordentligt välskötta
företag. Men det är också här som huvudparten av de s. k. icke-seriösa
företagen finns. Det kan vara arbetsgivare som genom överlåtelse av rörelse,
ändring av firmanamn, förhalning m. m. undandrar sig tillsyn. Många av
dessa icke-seriösa företag har ofta arbetstagare som inte är fackligt anslutna.
Ovanligt är inte heller att arbetstagarna är invandrare som inte alltid vet vilka
krav som kan ställas på arbetsmiljön. Med hänsyn till dessa omständigheter
ställs särskilt stora krav på en väl fungerande tillsyn över de små företagen.
Enligt utskottets mening är yrkesinspektionen bäst lämpad för uppgiften.
Kommunerna bör således befrias från sina tillsynsuppgifter och uppdraget
övertas av yrkesinspektionen. I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet
yrkandet 2 i motionen.
Riksdagen bör enligt yrkandet 3 i motionen hos regeringen anhålla om
förslag till formerna för överförande av den kommunala tillsynen till
yrkesinspektionen.
SoU 1978/79:24
7
dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande den kommunala tillsynen att riksdagen med bifall
till motionen 1978/79:514 yrkandena 2 och 3 dels fattar
principbeslut om att ansvaret för tillsyn över arbetsmiljöförhållandena
vid vissa mindre arbetsplatser skall överföras från
kommunerna till yrkesinspektionen, dels hos regeringen begär
förslag om formerna för överförande av den kommunala
tillsynen till yrkesinspektionen,
Vid 5. Garantilån för arbetsmiljöförbättringar
2. beträffande frågan om garantilån för arbetsmiljöförbättringar i mindre
företag av Erik Larsson (c), Nils Carlshamre (m), Karin Andersson (c), Bengt
Bengtsson (c). Karl Leuchovius (m) och Britt Wigenfeldt (c) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 5 som börjar med ”Den
åsyftade” och slutar med ”regeringens kansli” bort ha följande lydelse:
Den åsyftade (= utskottet) sådan utredning. Enligt utskottets
mening är det, som framhålls i motionen 1978/79:1276 av Johan Olsson m. fl.
(c, m), befogat att en översyn kommer till stånd för att finna de lämpligaste
vägarna att stimulera angelägna arbetsmiljöförbättringar inom små och
medelstora företag. 1 avvaktan på denna översyn bör emellertid verksamheten
med garantilån behållas under två år. Den naturliga ordningen är att
man först utreder frågan om de mindre företagens möjligheter att finansiera
arbetsmiljöförbättrande åtgärder och först därefter, om utredningen visar att
det är befogat, tar bort möjligheterna att få garantilån.
På grund härav och på de skäl som i övrigt anförts i motionen 1978/79:1276
anser utskottet att motionen bör bifallas. Verksamheten med garantilån för
arbetsmiljöförbättringar bör således få pågå under åren 1979 och 1980 på i
princip samma villkor som tidigare gällt. En garantiram på 150 milj. kr. bör
ställas till förfogande för tiden fram till utgången av år 1980.
I enlighet med det anförda ställer sig utskottet positivt till den aviserade
utredningen som bl. a. skall se över de små och medelstora företagens
möjligheter att inom ramen för befintliga kreditmöjligheter klara av sina
arbetsmiljöinvesteringar. Enligt utskottets mening bör man därvid även
pröva möjligheterna till fortsatta garantilånemöjligheter med om möjligt
förenklade administrationsrutiner.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
beträffande frågan om garantilån för arbetsmiljöförbättringar att
riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1276 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.