SfU 1978/79:25

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1978/79:25

med anledning av propositionen 1978/79:202 om avgiftsuttaget till
försäkringen för tilläggspension och arbetsskadeförsäkringen under
åren 1980-1984, m. m., såvitt propositionen hänvisats till utskottet,
jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1978/79:202 (socialdepartementet) har regeringen föreslagit
riksdagen att antaga de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om procentsatser för uttag av avgift under åren 1980-1984 till
försäkringen för tilläggspension,

2. lag om procentsats för uttag av avgift under åren 1980-1984 till
arbetsskadeförsäkringen,

3. lag om ändring i lagen (1976:381) om barnomsorg,

4. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

5. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

6. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.,

7. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

8. lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

9. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

10. lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,

11. lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen
och det kontanta arbetsmarknadsstödet,

12. lag om ändring i lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen,

13. lag om ändring i lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift,

14. lag om ändring i lagen (1961:300) om avgift till sjöfolks pensionering,

15. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

16. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).

Lagförslagen underpunkterna 1-2 och 4-14 har hänvisats till socialförsäkringsutskottet.
Övriga lagförslag har hänvisats till socialutskottet.

I propositionen föreslås i de delar den hänvisats till socialförsäkringsutskottet
att avgiften till försäkringen för tilläggspension (ATP) under åren
1980-1984 höjs årligen med 0,25 % av det avgiftsgrundande löneunderlaget.
Därmed kommer ATP-avgift för nämnda år att tas ut med resp. 12,00,12,25,
12,50, 12,75 och 13,00 %.

Avgiften till arbetsskadeförsäkringen föreslås höjd från nuvarande 0,25 %

1 Riksdagen 1978/79. 11 sami. Nr 25

SfU 1978/79:25

av lönesumman till 0,60 % för femårsperioden 1980-1984.

I propositionen föreslås att konstnärer och andra som uppbär vissa statliga
beskattade bidrag skall kunna tillgodoräkna sig bidragen som pensionsgrundande
inkomst inom den allmänna försäkringen. Den som betalar ut
bidragen föreslås bli skyldig att betala de avgifter till bl. a. socialförsäkringarna
som belöper på bidragen.

Dagpenning som utgår till frivilliga inom försvaret föreslås bli pensionsgrundande.

Vidare föreslås att underlaget för arbetsgivarnas avgifter till socialförsäkringarna
och näraliggande ändamål utsträcks till att omfatta även naturaförmån
i form av fri bil. Samtidigt föreslås värdet av bilförmånen bli beaktat vid
beräkning av sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst inom
den allmänna försäkringen.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1980.

De lagförslag som hänvisats till socialförsäkringsutskottet är följande.

1 Förslag till

Lag om procentsatser för uttag av avgift under åren 1980-1984 till
försäkringen för tilläggspension

Härigenom föreskrivs, att den i 19 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring nämnda procentsatsen för uttag av avgift till försäkringen för
tilläggspension skall utgöra 12,00 % för år 1980, 12,25 % för år 1981,12,50 %
för år 1982, 12,75 % för år 1983 och 13,00 % för år 1984.

2 Förslag till

Lag om procentsats för uttag av avgift under åren 1980-1984 till
arbetsskadeförsäkringen

Härigenom föreskrivs, att den i 7 kap. 3 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
nämnda procentsatsen för uttag av försäkringsavgift skall utgöra
0,60 % för åren 1980-1984 och att 1/30 av försäkringsavgifterna skall anses
svara mot förvaltningskostnader.

SfU 1978/79:25

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 §, 11 kap. 2 § och 19 kap. 1, 4 och 7 §§
lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.
2 §

Sjukpenninggrundande inkomst
är den inkomst i penningar eller
naturaförmåner i form av kost eller
bostad, som försäkrad kan antagas
för år räknat komma att tills vidare
åtnjuta av eget arbete, antingen
såsom arbetstagare i allmän eller
enskild tjänst (inkomst av anställning)
eller på annan grund (inkomst
av annat förvärvsarbete). Sjukpenninggrundande
inkomst fastställes
av försäkringskassan. Inkomst av
anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete skola därvid var för
sig avrundas till närmast lägre
hundratal kronor. För tid då undantagande
från försäkringen för
tilläggspension enligt 11 kap. 7§
gäller för den försäkrade skall
inkomst av annat förvärvsarbete
icke beaktas.

Sjukpenninggrundande inkomst
är den inkomst i penningar eller
naturaförmåner i form av kost,
bostad eller bil, som försäkrad kan
antagas för år räknat komma att tills
vidare åtnjuta av eget arbete, antingen
såsom arbetstagare i allmän eller
enskild tjänst (inkomst av anställning)
eller på annan grund (inkomst
av annat förvärvsarbete). Sjukpenninggrundande
inkomst fastställes
av försäkringskassan. Inkomst av
anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete skola därvid var för
sig avrundas till närmast lägre
hundratal kronor. För tid då undantagande
från försäkringen för
tilläggspension enligt 11 kap. 7 §
gäller för den försäkrade skall
inkomst av annat förvärvsarbete
icke beaktas.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från inkomst av
anställning och annat förvärvsarbete i den mån summan därav överstiger sju
och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Belopp, från
vilket sålunda skall bortses, avräknas i första hand på inkomst av annat
förvärvsarbete. Ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första
stycket sagts för arbete som någon utför för annans räkning utan att vara
anställd i dennes tjänst skall, om ersättningen under ett år uppgått till minst
femhundra kronor, anses såsom inkomst av anställning. Är ersättningen att
hänföra till inkomst av rörelse som bedrivits av den som utfört arbetet eller av
jordbruksfastighet som denne brukat skall vad nu sagts gälla endast såvida
denne och den som utgivit ersättningen äro ense därom. I de fall som nu
nämnts skall den som utfört arbetet anses såsom arbetstagare och den som

2 Senaste lydelse 1979:127.

SfU 1978/79:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

utgivit ersättningen såsom arbetsgivare.

Beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst skall, där förhållandena
ej eljest äro kända för försäkringskassan,
grundas på de upplysningar,
som kassan kan inhämta av
den försäkrade eller dennes arbetsgivare
eller som må kunna framgå av
den uppskattning, som vid taxering
gjorts av den försäkrades inkomst.
Inkomst av arbete för egen räkning
må ej beräknas högre än som
motsvarar skälig avlöning för liknande
arbete för annans räkning. Utgöres
inkomst helt eller delvis av naturaförmåner,
skola dessa uppskattas
efter de regler, som tillämpas vid
beräkning av preliminär skatt.

Beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst skall, där förhållandena
ej eljest äro kända för försäkringskassan,
grundas på de upplysningar,
som kassan kan inhämta av
den försäkrade eller dennes arbetsgivare
eller som må kunna framgå av
den uppskattning, som vid taxering
gjorts av den försäkrades inkomst.
Inkomst av arbete för egen räkning
må ej beräknas högre än som
motsvarar skälig avlöning för liknande
arbete för annans räkning. Utgöres
inkomst helt eller delvis av naturaförmåner
i form av kost och bostad,
skola dessa uppskattas efter de
regler, som tillämpas vid beräkning
av preliminär skatt. Värdet av naturaförmån
iform av bil skall uppskattas
enligt de grunder som gälla för värdering
av förmånen vid debitering och
uppbörd av arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen.

11 kap.

2 §2

Med inkomst av anställning avses
den lön i penningar eller naturaförmåner
i form av kost eller bostad,
som försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst.
Till sådan inkomst hänföres dock
icke från en och samme arbetsgivare
åtnjuten lön som under et, år ej
uppgått till femhundra kronor. Såsom
inkomst av anställning anses
även

Med inkomst av anställning avses
den lön i penningar eller naturaförmåner
i form av kost, bostad eller bil,
som försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst.
Till sådan inkomst hänföres dock
icke från en och samme arbetsgivare
åtnjuten lön som under ett år ej
uppgått till femhundra kronor. Såsom
inkomst av anställning anses
även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller
på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället

2 Senaste lydelse 1979:127.

SfU 1978/79:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för forsäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning i form av dagpenning
och stimulansbidrag,

g) timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),

h) delpension enligt lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring,

i) dagpenning till värnpliktiga, va- i) dagpenning till värnpliktiga, vapenfria
tjänstepliktiga och elever i penfria tjänstepliktiga och elever i

bistånds- och kataslrofutbildning bistånds- och katastrofutbildning

under repetitionsutbildning,' läkare under repetitionsutbildning,/r/v/7%o

under forsvarsmedicinsk tjänstgö- sorn genomgå utbildning under krigs ring

samt civilförsvarspliktiga, förbandsövning eller särskild övning

inom värnpliktsutbildningen, läkare
under forsvarsmedicinsk tjänstgöring
samt civilförsvarspliktiga,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna,

1) livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande
livränta som bestämmes med tillämpning av sagda lag,

mjfrån Sveriges författarfond och
konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av
annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den
mån regeringen så förordnar.

I fråga om ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket
sägs för arbete som någon utfört för annans räkning utan att vara anställd i
dennes tjänst skall vad i 3 kap. 2 § andra stycket sägs äga motsvarande
tillämpning.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tagas till lön eller
annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är bosatt
utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade
sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt
handelsfartyg. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till
svensk medborgare, såframt svenska staten eller, där lönen härrör från
utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande
inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för
tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.

SfU 1978/79:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främmande
makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgivare,
vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och icke är svensk
medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket,
såframt utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension
enligt 19 kap. 1 §.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses
såsom arbetsgivare.

19 kap.

1 §

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga socialförsäkringsavgift
till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för
tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen och till
folkpensioneringen utgår å summan
av vad arbetsgivaren under året till
arbetstagare hos honom i penningar
eller naturaförmåner i form av kost
eller bostad utgivit såsom lön eller,
där fall som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket sista punkten är för handen,
annan ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för
tilläggspension utgår å summan av
vad arbetsgivaren under året till
arbetstagare hos honom i penningar
eller naturaförmåner i form av kost
eller bostad utgivit såsom lön eller,
där fall som avses i 11 kap. 2 § andra
stycket är för handen, annan ersättning
för utfört arbete, sedan från
nämnda summa dragits ett belopp
motsvarande det vid årets ingång
gällande basbeloppet multiplicerat
med det beräknade genomsnittliga
antalet arbetstagare hos arbetsgivaren
under året. Härvid skall arbetstagare,
som under hela året varit
anställd med full arbetstid, räknas

Avgift till sjukförsäkringen och till
folkpensioneringen utgårå summan
av vad arbetsgivaren under året till
arbetstagare hos honom i penningar
eller naturaförmåner i form av kost,
bostad elter bil utgivit såsom lön
eller, där fall som avses i 3 kap. 2 §
andra stycket sista punkten är för
handen, annan ersättning för utfört
arbete.

Avgift till försäkringen för
tilläggspension utgår å summan av
vad arbetsgivaren under året till
arbetstagare hos honom i penningar
eller naturaförmåner i form av kost,
bostad eller bil utgivit såsom lön
eller, där fall som avses i 11 kap. 2 §
andra stycket är för handen, annan
ersättning för utfört arbete, sedan
från nämnda summa dragits ett
belopp motsvarande det vid årets
ingång gällande basbeloppet multiplicerat
med det beräknade genomsnittliga
antalet arbetstagare hos
arbetsgivaren under året. Härvid
skall arbetstagare, som under hela
året varit anställd med full arbetstid.

SfU 1978/79:25

Nuvarande lydelse

såsom en arbetstagare och arbetstagare,
som under året varit anställd i
mindre omfattning, medräknas i
motsvarande mån. Det antal arbetstimmar
per år som i allmänhet skall
anses motsvara full arbetstid fastställes
av regeringen efter förslag av
riksförsäkringsverket. Genomsnittliga
antalet arbetstagare beräknas
med en decimal. Om särskilda skäl
föranleda därtill, må avgift beräknas
på sätt som avviker från vad nu
stadgats men som giver i huvudsak
samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt
denna paragraf skall hänsyn icke
tagas till arbetstagare, vars lön under
året ej uppgått till femhundra
kronor. Vad gäller sjukförsäkringen
och folkpensioneringen skall vidare
bortses från arbetstagare, som icke är
obligatoriskt försäkrad enligt lagen
ont yrkesskadeförsäkring, eller, där
fråga är om arbete som utförts för
annans räkning utan att anställning
förelegat, från arbetstagare som varit
bosatt utomlands och utfört arbetet
utom riket. Såvitt angår försäkringen
för tilläggspension skall hänsyn icke
tagas tili arbetstagares lön eller
ersättning i vad den för år räknat
överstiger sju och en halv gånger det
vid årets ingång gällande basbeloppet.
Såvitt angår försäkringen för
tilläggspension skall vidare bortses
från arbetstagare, som vid årets
ingång uppnått sextiofem års ålder,
så ock från arbetstagare i fall då lön
eller annan ersättning till honom
antingen enligt 11 kap. 2 § tredje eller
fjärde stycket icke räknas såsom
inkomst av anställning eller, om
arbetstagaren icke är svensk med -

Föreslagen lydelse

räknas såsom en arbetstagare och
arbetstagare, som under året varit
anställd i mindre omfattning, medräknas
i motsvarande mån. Det antal
arbetstimmar per år som i allmänhet
skall anses motsvara full arbetstid
fastställes av regeringen efter förslag
av riksförsäkringsverket. Genomsnittliga
antalet arbetstagare beräknas
med en decimal. Om särskilda
skäl föranleda därtill, må avgift
beräknas på sätt som avviker från
vad nu stadgats men som giver i
huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt
denna paragraf skall hänsyn icke
tagas till arbetstagare, vars lön under
året ej uppgått till femhundra
kronor. Vad gäller sjukförsäkringen
och folkpensioneringen skall vidare
bortses från arbetstagare,som icke är
obligatoriskt försäkrad enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
eller, där fråga är om arbete som
utförts för annans räkning utan att
anställning förelegat, från arbetstagare
som varit bosatt utomlands och
utfört arbetet utom riket. Såvitt
angår försäkringen för tilläggspension
skall hänsyn icke tagas till
arbetstagares lön eller ersättning i
vad den för år räknat överstiger sju
och en halv gånger det vid årets
ingång gällande basbeloppet. Såvitt
angår försäkringen för tilläggspension
skall vidare bortses från
arbetstagare, som vid årets ingång
uppnått sextiofem års ålder, så ock
från arbetstagare i fall då lön eller
annan ersättning till honom antingen
enligt 11 kap. 2 § tredje eller fjärde
stycket icke räknas såsom inkomst
av anställning eller, om arbetstaga -

SfU 1978/79:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

borgare och ej heller är bosatt härsta- ren icke är svensk medborgare och ej

des, avser arbete utom riket. heller är bosatt härstädes, avser arbe te

utom riket.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård
av barn eiler med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt 3
kap. 16 § eller 4 kap. 12 §. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare
utgivit till barn förarbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för
lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen eller för ersättning för vilken
bevillningsavgift erlagts enligt lagen! 1908:128 s. l)om bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter.

Bidrag som avses ill kap. 2 § första
stycket m) skall vid beräkning av avgift
enligt denna paragraf anses som lön.
Den som utgivit bidraget skall anses
som arbetsgivare. Vid beräkning av
avgift till försäkringen för tilläggspension
skall den som uppburit bidraget
anses som arbetstagare, som under
hela äret varit anställd med full arbetstid.

Avgift till sjukförsäkringen enligt

1 § eller sjukförsäkringsavgift enligt

2 § skall utgå med tio och sex tiondels
procent av det belopp, varå
avgiften skall beräknas. För försäkrad
som på grund av undantagande
enligt 11 kap. 7 § ej omfattas av
sjukpenningförsäkringen elier för
vilken försäkringen enligt 3 kap. 11 §
gäller med karenstid, beräknas dock
avgift enligt 2 § efter den lägre
procentsats som regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
myndighet fastställer med hänsyn
till den inverkan undantagandet eller
karenstiden bedömes få på försäkringens
utgifter. Influtna avgifter
fördelas mellan de allmänna försäk -

Avgift till sjukförsäkringen enligt

1 i; eller sjukförsäkringsavgift enligt

2 § skall utgå med tio och sex tiondels
procent av det belopp, varå
avgiften skall beräknas. För försäkrad
som på grund av undantagande
enligt 11 kap. 7 $ ej omfattas av
sjukpenningförsäkringen eller för
vilken försäkringen enligt 3 kap. 11 §
gäller med karenstid, beräknas dock
avgift enligt 2 § efter den lägre
procentsats som regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
myndighet fastställer med hänsyn
till den inverkan undantagandet eller
karenstiden bedömes få på försäkringens
utgifter. Influtna avgifter
fördelas mellan de allmänna försäk -

3 Senaste lydelse 1978:216.

SfU 1978/79:25

Nuvarande lydelse

ringskassorna till täckande av deras
utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de utgifter
för läkemedel och kostnader enligt
lagen (1974:525) om ersättning för
viss födelsekontrollerande verksamhet
m. ni., som åvila kassorna, samt
för förvaltning, till den del utgifterna
icke täckas av statsbidrag enligt 7 ijInflutna
avgifter skola även täcka de
kostnader som under året uppkommit
för centrala studiestödsnämnden
i anledning av att återbetalningspliktiga
studiemedel, som belöpa på
studerandes sjukperiod, enligt studiestödslagen
(1973:349) icke skola
återbetalas, till den del kostnaderna
icke skola täckas med statliga medel
enligt 7 § andra stycket. För reglering
av över- och underskott skall finnas
en fond, benämnd allmänna
sjukförsäkringsfonden.
Regeringen fastställer grunderna för
överförandet av medel till och från
fonden.

Statsbidrag utgår för varje år
med femton procent av allmän
försäkringskassas utgifter för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de
utgifter för läkemedel och kostnader
enligt lagen (1974:525) om ersättning
för viss födelsekontrollerande verksamhet
m. m., som åvila kassan,
samt för förvaltning.

Statliga medel utgår vidare för
varje år med femton procent av de
kostnader som under året uppkommit
för centrala studiestödsnämnden

Föreslagen lydelse

ringskassorna till läckande av deras
utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de kostnader
enligt lagen (1974:525) om
ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m. ni., som åvila
kassorna, samt för förvaltning, till
den del utgifterna icke täckas av
statsbidrag enligt 7 S. Influtna avgifter
skola även täcka de kostnader
som under året uppkommit för den
allmänna försäkringen för förmåner
enligt lagen (1954:519) om kostnadsfria
och prisnedsatta läkemedel
m. m.. samt för centrala studiestödsnämnden
i anledning av att återbetalningspliktiga
studiemedel, som
belöpa på studerandes sjukperiod,
enligt sludiestödslagen (1973:349)
icke skola återbetalas, till den del
kostnaderna icke skola täckas med
statliga medel enligt 7 § andra stycket.
För reglering av över- och underskott
skall finnas en fond, benämnd
allmänna sjukförsäkringsfonden.
Regeringen fastställer
grunderna för överförandet av medel
till och från fonden.

Statsbidrag utgår för varje år
med femton procent av allmän
försäkringskassas utgifter för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de
kostnader enligt lagen (1974:525) om
ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m. m., som åvila
kassan, samt för förvaltning.

Statliga medel utgår vidare för
varje år med femton procent av de
kostnader som under året uppkommit
för den allmänna försäkringen för

1* Riksdagen 1978/79. II sami. Nr 25

SfU 1978/79:25

Nuvarande lydelse

i anledning av att återbetalningspliktiga
studiemedel, som belöpa på
studerandes sjukperiod, enligt studiestödslagen
(1973:349) icke skola
återbetalas.

Föreslagen lydelse

förmåner enligt lagen (1954:519) om
kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel
m. m., samt för centrala studiestödsnämnden
i anledning av att
återbetalningspliktiga studiemedel,
som belöpa på studerandes sjukperiod,
enligt studiestödslagen
(1973:349) icke skola återbetalas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid
före ikraftträdandet.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring1 skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Inkomst av anställning, för vilken
den försäkrade icke är skattskyldig
här i riket, skall bestämmas med
ledning av särskild uppgift från
arbetsgivaren. Sådan uppgift skall
senast den 31 januari året näst efter
det år, som inkomsten avser, avlämnas
till den myndighet, som enligt
1 § har att bestämma den försäkrades
pensionsgrundande inkomst. I
uppgiften skall angivas den försäkrades
fullständiga namn, födelsetid
och adress ävensom beloppet av den
utbetalade lönen eller ersättningen
och den tidrymd som denna avser.
Vidare skall i uppgiften angivas,

Föreslagen lydelse

1 Lagen omtryckt 1976:1015. Senaste lydelse av lagens rubrik 1976:1015.

SfU 1978/79:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

huruvida den försäkrade åtnjutit huruvida den försäkrade åtnjutit

naturaförmåner i form av kost eller naturaförmåner i form av kost,

bostad. Ett exemplar av uppgiften bostad eller bil. Ett exemplar av

skall inom tid som nyss sagts av uppgiften skall inom tid som nyss

arbetsgivaren sändas till den försäk- sagts av arbetsgivaren sändas till den

rade. försäkrade.

Om skyldighet för arbetsgivare att vid arbetsgivaruppgift enligt lagen
(1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. m. foga uppgift som avses i första stycket stadgas i nämnda lag.

Med arbetsgivare förstås vid tilllämpningen
av denna lag även den
sorn utgivit bidrag sorn avses i 11 kap.

2 § första stycket m) lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

4 §

Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som
framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.

Värdet av naturaförmån i form av
kost, bostad eller bil till arbetstagare,
som avses i 1 § första stycket lagen
om sjömansskatt, skall uppskattas i
enlighet med vad regeringen eller
efter regeringens bemyndigande riksförsäkringsverket
föreskriver. Värdet
av bilförmån skall uppskattas enligt
de grunder som gäller för värdering av
förmånen vid debitering och uppbörd
av arbetsgivaravgifter enligt lagen
(1962:381)om allmän försäkring. Vad
nyss sagts skall jämväl äga tillämpning
beträffande förmån av kost,
bostad eller bil i fall som avses i 3 §
första stycket.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader
som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den mån
kostnaderna minskade med erhållen kostnadsersättning överstiga ettusen
kronor.

Riksförsäkringsverket äger meddela särskilda föreskrifter angående beräkning
av sådan inkomst av anställning, som enligt lagen om statlig
inkomstskatt hänföres till intäkt av jordbruksfastighet eller intäkt av

rörelse.

Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete skall från inkomst av
rörelse avdragas underskott å rörelse under beskattningsåret. I fråga om

Värdet av naturaförmån i form av
kost eller bostad till arbetstagare,
som avses i 1 § första stycket lagen
om sjömansskatt, skall uppskattas i
enlighet med vad riksförsäkringsverket
föreskriver. Vad nyss sagts skall
jämväl äga tillämpning beträffande
förmån av kost eller bostad i fall som
avses i 3 § första stycket.

SfU 1978/79:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inkomst av jordbruksfastighet skall motsvarande gälla beträffande underskott
å sådan jordbruksfastighet som brukats av den försäkrade.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången vid
bestämmande av pensionsgrundande inkomst för år 1980.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrivs, att 2 och 4 §§ lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1 skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 S2

I denna lag förslås med

arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter enligt 1 g
första stycket;

avgiftsunderlag: belopp varå avgift, som avses i 1 § första stycket,
skall beräknas för arbetsgivaren;

u t g i f t s å r: det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas;
slutlig avgift: arbetsgivaravgift som påföres vid den årliga avgiftsdebiteringen
för nästföregående utgiftsår;

preliminär avgift: belopp som enligt debitering skall erläggas eller
eljest erlägges i avräkning på slutlig avgift;

kvarstående avgift: avgiftsbelopp som återstår att erlägga sedan
preliminär avgift avräknats från slutlig avgift;

tillkommande avgift: arbetsgivaravgift som skall erläggas enligt
beslut om debitering fattat sedan den årliga avgiftsdebiteringen avslutats.

Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift till sjukförsäkringen,
folkpensioneringen, försäkringen för tilläggspension och arbetsskadeförsäkringen
samt för arbetarskyddsavgift och arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen
och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall med lön enligt
denna lag förstås jämväl sådan ersättning, som enligt 3 kap. 2 § andra stycket
sista punkten och 11 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring anses såsom inkomst av anställning. Vad nu sagts äger dock icke
tillämpning i fall där ersättningen utgått till utomlands bosatt person och
avser arbete utom riket eller där bevillningsavgift erlagts enligt lagen

1 Lagen omtryckt 1974:938. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:938.

2 Lydelse enligt prop. 1978/79:86.

SfU 1978/79:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

(1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

I fråga om inkomst från fåmansföretag skola föreskrifterna i punkt 13 av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande
tillämpning vid beräkning av avgiftsunderlag.

Vad i 19 kap. 6 $ lagen om allmän försäkring föreskrives om avgift som där
avses äger motsvarande tillämpning på annan avgift som uppbäres enligt
förevarande lag.

Med länsrätt förstås i denna lag även den mellankommunala skatterätten,
om inte annat framgår av omständigheterna.

Vid tillämpning av denna lag skall
sådant bidrag som avses i 11 kap. 2 §
första stycket m) lagen om allmän
försäkring anses som lön och den som
utgivit bidraget som arbetsgivare.

4 §3

Vid bestämmande av avgiftsunderlag skall utöver vad som framgår av de i
1 § angivna författningarna gälla följande.

Värdet av naturaförmån i form av
kost eller bostad skall uppskattas
efter regler, som fastställas av riksförsäkringsverket.
Vad angår dylika
förmåner åt arbetstagare, som avses i
1 § första stycket lagen om sjömansskatt,
skall dock värdet beräknas
efter de grunder, enligt vilka motsvarande
naturaförmåner till ombordanställt
manskap som erlagt sjömansskatt
värderas vid bestämmande
av pensionsgrundande inkomst.

Värdet av naturaförmån i form av
kost, bostad eller bil skall uppskattas
efter regler, som fastställas av regeringen
eller efter regeringens bemyndigande
av riksförsäkringsverket. Värdet
av bilförmån skall bestämmas
enligt schablon på grundval av genomsnittliga
faktiska kostnader för innehav
av bilar i olika pris- och årsklasser vid
en årlig körsträcka i privat bruk om
1 000 mil. Vad angår naturaförmån i
form av kost och bostad åt arbetstagare,
som avses i 1 § första stycket
lagen om sjömansskatt, skall dock
värdet beräknas efter de grunder,
enligt vilka motsvarande naturaförmåner
till ombordanställt manskap
som erlagt sjömansskatt värderas vid
bestämmande av pensionsgrundande
inkomst.

Avdrag för kostnader, som arbetstagare haft att av sin lön bestrida i
anställningen, må göras i den mån riksförsäkringsverket så medgiver. Sådant

3 Senaste lydelse 1977:1042.

SfU 1978/79:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

medgivande må lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå till minst en
tiondel av lönen samt må avse arbetstagare i viss verksamhet eller, efter
framställning av arbetsgivare, viss eller vissa arbetstagare.

Ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket civilförsvarslagen
(1960:74) skall i den mån ersättningen utgör eller motsvarar
dagpenning icke beaktas vid bestämmande av avgiftsunderlag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid
före ikraftträdandet.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

Arbetsgivare erlägger avgift på
summan av vad han under året har
utgivit som lön till arbetstagare i
pengar eller naturaförmåner i form
av kost eller bostad eller, i fall som
avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista
meningen lagen (1962:381) om allmän
försäkring, annan ersättning för
utfört arbete. Vid beräkningen av
avgiften tages ej hänsyn till arbetstagare
vars lön under året har understigit
500 kronor.

Arbetsgivare erlägger avgift på
summan av vad han under året har
utgivit som lön till arbetstagare i
pengar eller naturaförmåner i form
av kost, bostad eller bil eller, i fall
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket
sista meningen lagen (1962:381) om
allmän försäkring, annan ersättning
för utfört arbete. Vid beräkningen av
avgiften tages ej hänsyn till arbetstagare
vars lön under året har understigit
500 kronor.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård
av barn till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som
arbetsgivare äger uppbära enligt 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring.
Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare har utgivit till barn för arbete
utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid
inkomsttaxeringen.

Försäkrad som under året har haft inkomst a v annat förvärvsarbete enligt 3

1 Lagen omtryckt 1977:264.

SfU 1978/79:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kap. 2 § lagen om allmän försäkring erlägger avgift enligt de grunder som
anges för sjukförsäkringsavgift i 19 kap. 2 § samma lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid
före ikraftträdandet.

8 Förslag till

l ag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1970:742)om lönegarantiavgift skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Arbetsgivare erlägger årligen löne- Arbetsgivare erlägger årligen lönegarantiavgift
med belopp som mot- garantiavgift med belopp sorn motsvarar
två tiondels procent av sum- svarar två tiondels procent av summan
av \ ad arbetsgivaren under året man av vad arbetsgivaren under året

utgivit som lön till arbetstagare i utgivit som lön till arbetstagare i

pengar eller naturaförmåner i form pengar eller naturaförmåner i form

av kost eller bostad. av kost, bostad eller bil.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet förvård
av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt
bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift
erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till barn för arbete utfört i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid
inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Aldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid

före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1978:872.

SfU 1978/79:25

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift
med belopp som
motsvarar en tiondels procent av vad
arbetsgivaren under året utgivit som
lön i pengar eller naturaförmåner i
form av kost eller bostad eller, i fall
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket
sista punkten lagen (1962:381) om
allmän försäkring, annan ersättning
för utfört arbete.

Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift
med belopp som
motsvarar en tiondels procent av vad
arbetsgivaren under året utgivit som
lön i pengar eller naturaförmåner i
form av kost, bostad eller bi! eller, i
fall som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket sista punkten lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
annan ersättning för utfört arbete.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård
av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt
bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift
erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till barn för arbete utfört i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid
inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid
före ikraftträdandet.

- Senaste lydelse 1977:1040.

SfU 1978/79:25

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift

Härigenom föreskrivsatt 2 § lagen(1960:77)om byggnadsforskningsavgift1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

Byggnadsforskningsavgift utgår Byggnadsforskningsavgift utgår
för kalenderår med sju tiondels för kalenderår med sju tiondels

procent av den lön i penningar eller procent av den lön i penningar eller

naturaförmåner i form av kost eller naturaförmåner i form av kost,

bostad, som arbetsgivare under året bostad eller bil, som arbetsgivare

utgivit till arbetstagare, för vilken under året utgivit till arbetstagare,

arbetsgivaren skall påföras avgift för vilken arbetsgivaren skall påföras

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring avgift enligt lagen (1976:380) om

och vilken är att hänföra till närings- arbetsskadeförsäkring och vilken är

grenen byggnadsindustri i att hänföra till näringsgrenen b y g g -

näringsgrensindelningen för yrkes- nadsindustri i näringsgrensin skadestatistik.

delningen för yrkesskadestatistik.

Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift skall hänsyn icke tagas till
arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren under året ej uppgått till femhundra
kronor, eller till den som erhållit ersättning som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring.

erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till barn för arbete utfört i

hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid
inkomsttaxeringen.

Angående debitering och uppbörd av avgiften gäller vad därom särskilt är
stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid
före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1962:134. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:793.

2 Senaste lydelse 1977:1041.

1** Riksdagen 1978/79. sami. Nr 25

SfU 1978/79:25

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen
och det kontanta arbetsmarknadsstödet

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §'

Föreslagen lydelse

Arbetsgivare erlägger årligen arbetsgivaravgift
med belopp sorn
motsvarar fyra tiondels procent av
summan av vad arbetsgivaren under
året utgivit som lön till arbetstagare i
pengar eller i naturaförmåner i form
av kost, bostad elter bil eller, i fall
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket
sista punkten lagen (1962:381) om
allmän försäkring, annan ersättning
för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages
icke hänsyn till arbetstagare, vars lön
under året understigit femhundra
kronor. Vidare bortses vid denna
beräkning från arbetstagare, som
icke är obligatoriskt försäkrad enligt
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
om ej fall som avses i 3 kap.
2 § andra stycket sista punkten
lagen (1962:381) om allmän försäkring
är för handen.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård
av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt
bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift
erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till barn för arbete utfört i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid
inkomsttaxeringen.

Arbetsgivare erlägger årligen arbetsgivaravgift
med belopp som
motsvarar fyra tiondels procent av
summan av vad arbetsgivaren under
året utgivit som lön till arbetstagare i
pengar eller i naturaförmåner i form
av kost eller bostad eller, i fall som
avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista
punkten lagen (1962:381) om allmän
försäkring, annan ersättning för
utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages
icke hänsyn till arbetstagare, vars lön
under året understigit femhundra
kronor. Vidare bortses vid denna
beräkning från arbetstagare, som
icke är obligatoriskt försäkrad enligt
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
om ej fall som avses i 3 kap. 2
§ andra stycket sista punkten lagen
(1962:381) om allmän försäkring är
för handen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid

före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1976:81.

SfU 1978/79:25

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till
arbetsmarknadsutbildningen

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till
arbetsmarknadsutbildningen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §'

Arbetsgivare erlägger årligen arbetsgivaravgift
med belopp som
motsvarar fyra tiondels procent av
summan av vad arbetsgivaren under
året utgivit som lön till arbetstagare i
pengar eller naturaförmåner i form
av kost eller bostad eller, i fall som
avses i 3 kap. 2 g andra stycket sista
punkten lagen (1962:381) om allmän
försäkring, annan ersättning för
utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages
icke hänsyn till arbetstagare, vars lön
under året understigit femhundra
kronor. Vidare bortses vid denna
beräkning från arbetstagare, som
icke är obligatoriskt försäkrad enligt
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
om ej fall som avses i 3 kap.
2 § andra stycket sista punkten
lagen (1962:381) om allmän försäkring
är för handen.

Arbetsgivare erlägger årligen arbetsgivaravgift
med belopp som
motsvarar fyra tiondels procent av
summan av vad arbetsgivaren under
året utgivit som lön till arbetstagare i
pengar eller naturaförmåner i form
av kost, bostad eller bil eller, i fall
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket
sista punkten lagen (1962:381) om
allmän försäkring, annan ersättning
för utfört arbete.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård
av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt
bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift
erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till barn för arbete utfört i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid
inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid

före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1976:82.

SfU 1978/79:25

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §’

Arbetsgivare erlägger årligen vuxenutbildningsavgift
med belopp som
motsvarar 0.25 procent av summan
av vad arbetsgivaren under året har
utgivit som lön till arbetstagare i
pengar eller i naturaförmåner i form
av kost eller bostad eller, i fall som
avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista
punkten lagen (1962:381) om allmän
försäkring, annan ersättning för
utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages
icke hänsyn till arbetstagare, vars lön
under året understigit femhundra
kronor. Vidare bortses vid beräkningen
från arbetstagare, som icke är
obligatoriskt försäkrad enligt lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
om ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket sista punkten lagen om
allmän försäkring föreligger.

Arbetsgivare erlägger årligen vuxenutbildningsavgift
med belopp som
motsvarar 0,25 procent av summan
av vad arbetsgivaren under året har
utgivit som lön till arbetstagare i
pengar eller i naturaförmåner i form
av kost, bostad eller bil eller, i fall
som avses i 3 kap. 2 § andra stycketsista
punkten lagen (1962:381) om
allmän försäkring, annan ersättning
för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages
icke hänsyn till arbetstagare, vars lön
under året understigit femhundra
kronor. Vidare bortses vid beräkningen
från arbetstagare, som icke är
obligatoriskt försäkrad enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
om ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket sista punkten lagen om
allmän försäkring föreligger.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård
av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt
bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift
erlägges ej heller för lön som arbetsgivare har utgivit till barn för arbete utfört i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid
inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid

före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1977:147.

SfU 1978/79:25

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:300) om avgift till sjöfolks
pensionering

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1961:300) om avgift till sjöfolks
pensionering1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

Avgift utgår för varje år å vad arbetsgivaren sammanlagt under året utgivit i
lön till sjöman, som avses i 1 § 1 mom. första stycket lagen (1958:295) om
sjömansskatt.

Avgiften beräknas för varje ar- Avgiften beräknas för varje arbetsgivare
å lön i penningar och betsgivare å lön i penningar och

naturaförmåner i form av kost eller naturaförmåner i form av kost,

bostad. Vid beräkningen skall bort- bostad eller bil. Vid beräkningen

ses från sjöman, vars lön under året skall bortses från sjöman, vars lön

understigit femhundra kronor, och under året understigit femhundra

sjöman som icke är obligatoriskt kronor, och sjöman som icke är

försäkrad enligt lagen (1954:243) om obligatoriskt försäkrad enligt lagen

yrkesskadeförsäkring. (1976:380) om arbetsskadeförsäk ring.

Avgift erlägges icke för sjömans lön vid sjukdom eller ledighet för vård av
sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt
bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift
erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till barn för arbete utfört i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid

inkomsttaxeringen.

Regeringen fastställer procentsats för avgiften med hänsyn till det

avgiftsbehov som föranledes av de enligt 1 § bestämda eller eljest gällande
grunderna för sjöfolks pensionering. Fastställd procentsats får tillämpas
tidigast för året näst efter det år varunder den fastställts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid
före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1968:612. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:952.

2 Senaste lydelse 1976:76.

SfU 1978/79:25

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

I motionen 1978/79:2548 av Erik Hovhammar m. fl. (m) hemställs att
riksdagen beslutar avslå propositionen.

Såvitt motionen hänför sig till de delar av propositionen som hänvisats till
socialutskottet behandlas motionen av nämnda utskott i betänkandet SoU
1978/79:38.

1 motionen 1978/79:2549 av Nils Hörberg (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en plan för avveckling av orättvisan inom folkpensioneringen
mellan gift och ensamstående pensionär och förslag till lämplig
finansiering av en sådan avveckling.

I motionen 1978/79:2551 av Per-Eric Ringaby m. fl. (m) hemställs att
riksdagen beslutar att

1. med avslag på propositionen i motsvarande del fastställa ATP-avgiften
för åren 1980-1984 till oförändrat 11,75 procent av det avgiftsgrundande
löneunderlaget,

2. med avslag på propositionen i motsvarande del fastställa avgiften till
arbetsskadeförsäkringen till 0,50 procent för åren 1980-1984,

3. avslå förslaget att avgiften för finansiering av barnomsorgen skall
utsträckas till att omfatta även egenföretagare, samt

4. avslå förslaget om utvidgning av underlaget för beräkning av arbetsgivarnas
avgifter till socialförsäkringen till att omfatta även naturaförmåner i
form av fri bil.

Yrkandet 3 i motionen behandlas av socialutskottet i betänkandet SoU
1978/79:38.

I motionen 1978/79:2552 av Lars Schött (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en utredning av möjligheterna att samordna arbetsgivarnas
uppgiftslämnande avseende de anställdas löner och andra förmåner.

Motioner väckta under allmänna motionstiden vid riksmötet 1978/79

I motionen 1978/79:222 av Rune Torwald (c) och Karl-Eric Norrby (c)
hemställs att riksdagen måtte ge regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande möjlighet för småföretagare att få avlämna sin arbetsgivaruppgift
tillsammans med inkomstdeklarationen.

I motionen 1978/79:257 av Bo Lundgren m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag som innebär att den vid inkomst av jordbruk till
beskattning upptagna bostadsförmånen inte skall vara belagd med
egenavgifter.

SfU 1978/79:25

I motionen 1978/79:873 av Hans Gustafsson (s) hemställs att riksdagen
skyndsamt hos regeringen begär förslag om bestämmelser i enlighet med vad
i motionen föreslagits om ställföreträdaransvar beträffande arbetsgivaravgifter.

I motionen 1978/79:1230 av Filip Fridolfsson m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om förslag som befriar arbetsgivare från att
erlägga socialförsäkringsavgift till sjukförsäkring och folkpensionering för
arbetstagare som fyllt 65 år.

1 motionen 1978/79:1808 av Arne Magnusson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag till samordning av reglerna om
pensionsgrundande inkomst inom socialförsäkringen och reglerna om A- och
B-inkomst vid beskattningen.

I motionen 1978/79:1810 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar att förmån i form av fri bil från den 1 juli 1979 skall inräknas i
underlaget för uttag av arbetsgivaravgifter.

Utskottet

Inledning

Försäkringen för tilläggspension (ATP) finansieras genom avgifter på
inkomst av förvärvsarbete. Avgift för inkomst av anställning erläggs av
arbetsgivaren. Avgiften beräknas kollektivt på summan av vad arbetsgivaren
under året betalat i lön till sina anställda. Denna summa minskas dock först
dels med det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det
genomsnittliga antalet arbetstagare under året, dels med den del av lönen som
för varje arbetstagare överstiger 7,5 gånger basbeloppet. För inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning erlägger de försäkrade själva tilläggspensionsavgift,
som beräknas på den pensionsgrundande inkomsten i den mån denna
härrör från sådant arbete. Arbetsgivaravgiften och tilläggspensionsavgiften
skall utgå med samma procentsats. Beslut om den procentsats som skall
tillämpas för visst år skall enligt 19 kap. 5 § lagen om allmän försäkring (AFL)
fattas senast året dessförinnan. Procentsatsen skall fastställas i särskild lag.
Det åligger riksförsäkringsverket att vart femte år lägga fram förslag
beträffande procentsatserna under nästföljande sju år, i den mån uttaget inte
redan beslutats.

Också arbetsskadeförsäkringen finansieras genom arbetsgivaravgifter och
avgifter från försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete. Enligt 7 kap.
3 § lagen om arbetsskadeförsäkring skall avgift utgå efter procentsats som
fastställs i särskild lag. Beslut om den procentsats och förvaltningskostnadsandel
till arbetsskadeförsäkringen som skall tillämpas för visst år skall fattas
senast under året dessförinnan. Riksförsäkringsverket skall vart femte år
föreslå procentsats och förvaltningskostnadsandel för de sju följande åren, i

SfU 1978/79:25

den mån beslut ej redan har fattats.

I den förevarande propositionen läggs fram förslag till avgiftsuttag för ATP
under åren 1980-1984. Propositionen innehåller även förslag till avgiftsuttag
och förvaltningskostnadsandel till arbetsskadeförsäkringen för samma tid.

Vid fastställandet av avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifterna beaktas
enligt nuvarande regler i 19 kap. 1 § AFL och i andra författningar om
arbetsgivaravgifter förutom summan av utgiven kontant lön endast värdet av
naturaförmåner i form av kost och bostad. Det bortses från andra naturaförmåner.
Motsvarande gäller enligt regler i 3 kap. och 11 kap. AFL vid
beräkning av arbetstagares sjukpenninggrundande och pensionsgrundande
inkomst inom den allmänna försäkringen.

I propositionen föreslås att underlaget för arbetsgivarnas avgifter till
socialförsäkringarna och näraliggande ändamål skall utsträckas till att
omfatta även naturaförmån i form av fri bil. Samtidigt föreslås värdet av
bilförmånen bli beaktat vid beräkning av sjukpenninggrundande och
pensionsgrundande inkomst för arbetstagare som åtnjutit sådan förmån.

En närmare redogörelse för propositionens förslag i de nu berörda
hänseendena lämnas nedan i samband med att utskottet prövar motioner
med anknytning till de i propositionen behandlade frågorna. Förutom
motioner väckta med anledning av propositionen tar utskottet till behandling
i detta betänkande upp vissa motioner som väckts under den allmänna
motionstiden i år och vilka på grund av sitt innehåll ansetts lämpligen böra
prövas i förevarande sammanhang.

I propositionen tas även upp frågan om ATP-poäng på vissa bidrag till
konstnärer m. fl. Förutsättningen för att en ersättning skall bli pensionsgrundande
för ATP är att den utgör ersättning för utfört förvärvsarbete och kan
hänföras till antingen inkomst av anställning eller inkomst av annat
förvärvsarbete, t. ex. rörelse. Vissa former av ersättningar som utgår till
konstnärer m. fl. är skattepliktiga som inkomst av rörelse och därmed
pensionsgrundande enligt 11 kap. 3 § AFL. För dessa ersättningar erlägger
konstnären själv de socialförsäkringsavgifter som belöper på ersättningen,
om s. k. likställighetsavtal inte har träffats. Vissa statliga bidrag till kulturellt
verksamma anses vid beskattningen, om de beviljas för tre år eller mer, som
periodisk intäkt och kommer därför inte att ingå i den av konstnären bedrivna
rörelsen. Till följd härav grundar bidragen inte rätt till ATP.

På grundval av förslag av pensionskommittén i betänkandet (SOU 1977:46)
Pensionsfrågor m. m. läggs i propositionen fram förslag att vissa statliga
beskattade bidrag, som utgår från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden
till kulturellt verksamma, skall bli pensionsgrundande för ATP. I
huvudsak avses med förslaget sådana bidrag och stipendier från de nämnda
organen som syftar till att ge aktiv konstnär, författare eller annan sådan
ekonomisk trygghet under viss tid att han kan ägna sig åt konstnärlig eller
litterär verksamhet. Enligt förslaget skall det ankomma på regeringen att i
särskild ordning lämna närmare föreskrifter om vilka bidrag som på detta sätt

SfU 1978/79:25

skall vara pensionsgrundande. Propositionens förslag innebär vidare att de
ifrågavarande bidragen skall grunda rätt till pension såsom inkomst av
anställning enligt 11 kap. 2 § AFL och att de avgifter till socialförsäkringarna
m. m. som belöper på bidragen skall utges av de organ som betalar ut
bidragen.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot de redovisade
förslagen, vilka inte föranlett några motionsyrkanden, och tillstyrker därför
propositionen i denna del.

Dagpenning till värnpliktig som fullgör repetitionsutbildning beräknas i
princip på samma sätt som gäller för sjukpenning enligt AFL och är enligt 11
kap. 2 § nämnda lag pensionsgrundande för ATP såsom inkomst av
anställning. Dagpenning som utbetalas till frivillig personal, som deltar i
krigsförbandsövning eller särskild övning inom det obligatoriska tjänstgöringssystemet,
anses däremot enligt nuvarande regler - trots att dagpenningen
är skattepliktig såsom intäkt av tjänst - inte som inkomst av förvärvsarbete
enligt AFL och beaktas således inte vid beräkningen av ATP. I propositionen
föreslås nu att dagpenning som utgår till sådana frivilliga inom
värnpliktsutbildningen vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst skall
anses som inkomst av anställning och grunda rätt till pensionsförmåner från
den allmänna försäkringen.

Utskottet har tidigare under innevarande riksmöte i sitt av riksdagen
godkända betänkande (SfU 1978/79:3) anfört att vissa rättviseskäl onekligen
talar för att samma regler skall gälla för värnpliktiga och frivilliga i
ATP-hänseende och att det fanns anledning att göra en översyn av de berörda
bestämmelserna. Utskottet biträder propositionens förslag,som inte föranlett
något motionsyrkande.

Avgifter för försäkringen för tilläggspension

Avgiftsuttaget för försäkringen för tilläggspension skall som nämnts
inledningsvis fastställas i särskild lag. Enligt 19 kap. 5 § AFL skall procentsatsen
för avgiftsuttaget vara så avvägd att avgifterna i förening med andra
tillgängliga medel förslår till bestridande av pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader
och andra utgifter som åvilar försäkringen. Avgifterna skall
även täcka behövlig fondbildning. Influtna avgifter förs till den allmänna
pensionsfonden (AP-fonden) från vilken de löpande kostnaderna för tilläggspensioneringen
finansieras.

Hittills har avgiftsuttaget för ATP fastställts för fyra femårsperioder. Under
den första perioden 1960-1964 ökade avgiften med en procentenhet om året
från 3 till 7 96. Under åren 1965-1969 höjdes avgiften med 0,5 96 om året till

9,5 96. Genom beslut av 1968 års riksdag fastställdes att avgiften för år 1970
skulle höjas med 0,5 96 och därefter med 0,25 96 årligen så att den skulle
komma att utgöra 10,75 96 för år 1973 och 11 96 för år 1974. Med ändring av
detta beslut fastställde 1972 års riksdag att ATP-avgiften för år 1973 skulle

SfU 1978/79:25

bibehållas på 1972 års nivå, dvs. 10,5 96. ATP-avgiften fastställdes därefter
genom riksdagsbeslut år 1973 att utgå för år 1974 med 10,5 96 och därefter
höjas till 10,75 96 för år 1975 och till 11 96 för år 1976 samt bibehållas på
sistnämnda nivå för åren 1977-1979.1 samband med beslutet år 1974 om bl. a.
sänkning av den allmänna pensionsåldern beslöt riksdagen - med ändring av
vad som tidigare beslutats - att avgiften fr. o. m. år 1977 skulle höjas till
11,75 %.

Förslaget i den nu förevarande propositionen innebär att avgiftsuttaget
skall höjas med 0,25 procentenheter per år under åren 1980-1984. Avgiften
skall således enligt förslaget utgöra 12 96 för år 1980, 12,25 96 för år 1981,

12,5 % för år 1982, 12,75 96 för år 1983 och 13 96 för år 1984.

I motionen 2551 hemställer Per-Eric Ringaby m. fl. att riksdagen med
avslag på propositionen i motsvarande del fastställer ATP-avgiften för åren
1980-1984 till oförändrat 11,75 96. Enligt motionärerna bör över huvud taget
inga höjningar av arbetsgivaravgifterna nu tillåtas med hänsyn till vikten av
en förbättring av lönsamheten i näringslivet under de närmaste åren. Ett
oförändrat avgiftsuttag ger, framhålls det i motionen, en fondstyrka som är
fullt tillfredsställande från pensioneringens synpunkt. Inte heller kapitalmarknadsskäl
kan enligt motionärerna motivera en fondökning.

Också i motionen 2548 av Erik Hovhammar m. fl. kritiseras den föreslagna
höjningen av avgiftsuttaget. Motionärerna framhåller att den svenska
ekonomin f. n. inte tål höjda arbetsgivaravgifter, varför de yrkar avslag på
propositionen i förevarande del.

I den principproposition som låg till grund för lagstiftningen om tilläggspensionering
(prop. 1958 A:55) framhölls att en betydande fondering var
motiverad av pensioneringens eget intresse och av samhällsekonomiska skäl.
Fondmedlen skulle, med beaktande av bortfall av annat sparande, medverka
till en snabbare utbyggnad av produktionsapparaten och därmed till en
produktionsökning. Det framhölls också att pensionsfonden skulle möjliggöra
en utjämning av kostnaderna för tilläggspensioneringen så att avgifterna
för utgående pensioner inte behövde bli så stora i framtiden som de måste bli
om man inte avsatte några medel till en fond. I det sammanhanget erinrades
om att antalet åldringar kunde beräknas stiga kraftigt under en lång tid
framåt. Denna inställning till fondbildningen har bekräftats av riksdagen i
samband med tidigare beslut om avgiftsuttaget till ATP.

Enligt utskottets bedömning tillgodoser det i propositionen föreslagna
avgiftsuttaget det uttalade syftet med fondbildningen. Förslaget ansluter sig
till det förslag om en mera begränsad höjning (alternativ I) som lagts fram av
riksförsäkringsverket. De beräkningar som verket redovisat beträffande
utvecklingen av utbetalningarna inom ATP ger - med verkets beräkningsantaganden
- vid handen att vid oförändrat avgiftsuttag AP-fonden
skulle vara helt förbrukad om ca 20-25 år. Avgiftsinkomsterna skulle redan år
1986 inte längre förslå för att täcka pensionerna, varför ränteinkomsterna fick
tas i anspråk. Som departementschefen framhåller visar beräkningarna på

SfU 1978/79:25

nödvändigheten av att de långsiktiga utgiftsåtaganden som ligger i ATPsystemet
uppmärksammas. Genom att i ett tidigt skede anpassa avgiftsuttaget
till de mera långsiktiga behoven kan man begränsa behovet av kraftiga
avgiftshöjningar längre fram i tiden då pensionsutbetalningarna börjat nå
större omfattning. Utskottet kan dela denna uppfattning. Med hänsyn härtill
och till vad i övrigt anförs i propositionen biträder utskottet propositionens
förslag till höjning av ATP-avgiften under åren 1980-1984. Utskottet
avstyrker följaktligen bifall till motionen 2551 och till motionen 2548, båda i
berörda delar.

Avgifter för arbetsskadeförsäkringen

Lagen om yrkesskadeförsäkring (YFL) har fr. o. m. den 1 juli 1977 ersatts
av lagen om arbetsskadeförsäkring (LAF). Enligt 7 kap. 3 § LAF skall
avgifterna till arbetsskadeförsäkringen tas ut efter en procentsats som skall
vara avvägd så, att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel
täcker ersättningar enligt LAF samt ersättningar på grund av obligatorisk
försäkring enligt YFL och äldre lagstiftning samt kostnader som föranleds av
bestämmelser i särskilda författningar om omreglering m. m. av ersättningar
på grund av äldre yrkesskadefall. Vidare skall avgifterna täcka förvaltningskostnader
och behövlig fondbildning. Influtna avgifter förs till arbetsskadeförsäkringsfonden.
För åren 1975-1979 har avgiftsuttaget genom särskild lag
bestämts till 0,25 % av avgiftsunderlagen. Av avgiftssumman skall 1/16
anses svara mot förvaltningskostnader.

Propositionen innehåller förslag att avgiftsuttaget för åren 1980-1984 skall
fastställas till 0,60 % och att förvaltningskostnadsandelen skall utgöra 1/30
av avgiftsuttaget.

Per-Eric Ringaby m. fl. begär i motionen 2551 att riksdagen fastställer
avgiften till 0,50 % för åren 1980-1984. Motionärerna anser att man med
hänsyn till fonderingens syfte och fondens utveckling måste göra ett
undantag från principen att inte godkänna några som helst höjningar av
arbetsgivaravgifterna. Enligt motionärerna är emellertid den fondstyrka som
följer med ett avgiftsuttag om 0,50 % till fyllest. Erik Hovhammar m. fl.yrkar
däremot i motionen 2548 avslag på propositionens förslag om avgiftshöjning
med hänvisning till de påfrestningar som höjda arbetsgivaravgifter skulle
innebära för den svenska ekonomin.

Ett enhälligt utskott stod bakom besluten åren 1976 och 1977 att
arbetsskadeförsäkringen skall avgiftsfinansieras. Avgiftsperioden 1975-1979
har inneburit en försvagning av den relativa fondbehållningen. Riksförsäkringsverket
har beräknat att arbetsskadeförsäkringsfonden vid oförändrat
avgiftsuttag kommer att vara helt förbrukad omkring årsskiftet 1981-1982.
Vid utgången av år 1984 skulle då finnas en skuld motsvarande ca 1,5 års
kostnader. Med hänsyn härtill ansluter sig utskottet till departementschefens
bedömning att det är nödvändigt att höja avgiftsuttaget. Utskottet avstyrker

SfU 1978/79:25

således bifall till motionen 2548 i förevarande del.

Riksförsäkringsverkets beräkningar visar att det behövs ett avgiftsuttag på
mellan 0,45 och 0,50 % enbart för att undvika en ytterligare nedgång av
fondstyrkan under perioden 1980-1984. Enligt verkets uppfattning, till vilken
departementschefen anslutit sig, bör fondstyrkan inte tillåtas bli alltför låg
mot bakgrund av osäkerheten beträffande den framtida utgiftsutvecklingen
inom arbetsskadeförsäkringen. Ett avgiftsuttag om 0,60 % skulle ge en
fondbehållning år 1984 som motsvarar tre års utbetalningar och är av samma
storleksordning som vid utgången av år 1977. Med hänsyn till angivna
förhållanden anser utskottet att propositionens förslag om avgiftsuttag för
åren 1980-1984 är väl avvägt och tillstyrker bifall till detsamma. Utskottet
avstyrker således bifall till motionen 2551 i motsvarande del.

Underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter, m. m.

Arbetsgivare, som under ett år har utgivit minst 500 kr. i form av
kontantbelopp, fri kost eller fri bostad till anställd, är skyldig att erlägga
arbetsgivaravgifter till socialförsäkringarna och vissa andra ändamål. Dessa
avgifter skall - med vissa undantag - även erläggas för uppdragstagare, som
har utfört arbete för uppdragsgivares räkning, om ersättningen för arbetet har
uppgått till minst 500 kr. under året. Avgifterna beräknas på grundval av vad
arbetsgivaren under året utgivit till arbetstagare hos honom i kontant
ersättning eller som naturaförmåner i form av kost eller bostad. Däremot tas
inte hänsyn till andra former av naturaförmåner.

Företagsskatteberedningen konstaterar i betänkandet (SOU 1977:86)
Beskattning av företag att systemet att ge olika typer av naturaförmåner i
stället för höjd kontant lön fått en allt större utbredning. Ett av skälen till
denna utveckling anger beredningen vara att det inte utgår några arbetsgivaravgifter
på andra naturaförmåner än kost och bostad. Företagsskatteberedningen
lägger i betänkandet fram förslag att förmånen att för privat bruk få
disponera en arbetsgivaren tillhörig eller av honom förhyrd bil skall inräknas i
underlaget för uttag av arbetsgivaravgifter. För detta talar enligt beredningen
också önskemålet att företagare och anställda skall behandlas lika. Beredningen
föreslår även att värdet av bilförmån skall beaktas vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst till ATP och vid beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst.

Förslagen i propositionen i förevarande del överensstämmer i huvudsak
med företagsskatteberedningens förslag. Enligt propositionen skall värdet av
bilförmånen vid beräkning av avgiftsunderlaget bestämmas enligt schablon
på grundval av genomsnittliga faktiska kostnader för innehav av bilar i olika
pris- och årsklasser vid en årlig körsträcka i privat bruk om 1 000 mil för helt
år. Närmare föreskrifter för värderingen bör enligt förslaget fastställas av
riksförsäkringsverket. Samma schablon som vid avgiftsberäkningen skall
gälla vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst för arbetstagare som

SfU 1978/79:25

åtnjuter bilförmån. Beräkning av pensionsgrundande inkomst för bilförmån
skall däremot i regel göras på grundval av den försäkrades taxering till statlig
inkomstskatt.

I den under den allmänna motionstiden i år väckta motionen 1810 av Olof
Palme m. fl. har yrkats att riksdagen beslutar att förmån i form av fri bil skall
inräknas i underlaget för uttag av arbetsgivaravgifter fr. o. m. den 1 juli

1979.

Förslaget i propositionen att underlaget för arbetsgivaravgifterna skall
omfatta även naturaförmån i form av fri bil kritiseras i motionen 2548 av Erik
Hovhammar m. fl. och i motionen 2551 av Per-Eric Ringaby m. fl. Motionärerna
hemställer att riksdagen avslår propositionen i förevarande del. I
motionen 2551 framhålls att resultatet av beredningen inom regeringskansliet
av pensionskommitténs förslag till ändringar av reglerna för ATP bör
avvaktas innan ställning tas till det nu framlagda förslaget.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att avgiftssystemet bör
utformas på ett sådant sätt att avgiftsskyldigheten så långt det är möjligt görs
oberoende av valet av företagsform. Det framlagda förslaget tillgodoser detta
önskemål. Utskottet kan också instämma med departementschefen att det är
otillfredsställande att arbetsgivare kan erhålla en avgiftslindring endast därför
att naturaförmån i form av fri eller delvis fri bil utges i stället för kontant lön.
Utskottet tillstyrker således såväl den föreslagna utvidgningen av avgiftsunderlaget
för beräkning av arbetsgivaravgifterna till att omfatta även bilförmån
som förslaget att värdet av bilförmånen skall beaktas vid beräkning av
pensionsgrundande och sjukpenninggrundande inkomst för försäkrad som
åtnjutit sådan förmån. Mot de tekniska lösningar som valts för beräkning av
bilförmåns värde på avgifts- och förmånssidan har utskottet inte funnit
anledning till erinran. Det anförda innebär att utskottet avstyrker bifall till
motionerna 2551 och 2548 i motsvarande delar.

Genom propositionens förslag tillgodoses syftet med motionen 1810 såvitt
gäller utvidgning av underlaget för uttag av arbetsgivaravgifter. De nya
reglerna kommer som nämnts att äga tillämpning såväl vid fastställande av
arbetsgivaravgifter som vid beräkning av sjukpenninggrundande och
pensionsgrundande inkomst. Av administrativa skäl är det därför lämpligt att
reglerna träder i kraft vid ett årsskifte. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet
bifall till yrkandet i motionen 1810 om att reglerna skall träda i kraft redan den
1 juli 1979.

Utskottet behandlar i detta sammanhang den under den allmänna
motionstiden i år väckta motionen 1230 av Filip Fridolfsson m. fl., vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag som befriar arbetsgivare från att
erlägga socialförsäkringsavgifter till sjukförsäkringen och folkpensioneringen
för arbetstagare som fyllt 65 år.

Den i motionen aktualiserade frågan har nyligen behandlats av socialförsäkringsutskottet
i betänkandet SfU 1978/79:10. Utskottet hänvisar till detta
betänkande, som godkänts av riksdagen. I betänkandet har utskottet lämnat

SfU 1978/79:25

en redogörelse för frågans tidigare behandling och framhållit att pensionskommittén
lagt fram förslag om att avgifter för arbetstagare och av
egenföretagare skall erläggas t. o. m. det år då de uppnår 64 års ålder.
Utskottet erinrade om att pensionskommitténs betänkande hade remissbehandlats
och övervägdes inom regeringskansliet samt att en proposition om
avgiftsfrågor hade aviserats redan till slutet av riksmötet 1977/78. Med
hänsyn härtill ansåg utskottet att regeringens förslag borde avvaktas innan
motionen föranledde någon riksdagens åtgärd.

Också till i vår har regeringen aviserat en proposition om ändrade regler för
socialförsäkringsavgifter m. m. I propositionen 1978/79:202 har regeringen
emellertid anmält att beredningen av pensionskommitténs förslag till
enhetligare avgiftsregler och andra återstående frågor alltjämt pågår inom
regeringskansliet. Chefen för socialdepartementet uttalar att han avser att
återkomma till dessa frågor i annat sammanhang. Med hänsyn härtill anser
utskottet fortfarande att resultatet av beredningen i regeringskansliet bör
avvaktas innan ställning tas till yrkandet i förevarande motion. Samtidigt vill
utskottet dock understryka det angelägna i att den i motionen aktualiserade
frågan så snart som möjligt får en slutgiltig lösning. Med det anförda
avstyrker utskottet bifall till motionen 1230.

Debitering av arbetsgivaravgifter, m. m.

Bestämmelser om debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter finns i
lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
(AVGL). Arbetsgivare, som under ett år gett ut lön med minst 500 kr. till
någon hos honom anställd arbetstagare, är enligt 5 § AVGL skyldig att
nästföljande år lämna arbetsgivaruppgift till ledning för riksförsäkringsverkets
beräkning av avgiftsunderlag. Arbetsgivaruppgiftema skall i regel
lämnas i två exemplar till lokal skattemyndighet före utgången av januari
månad året näst efter utgiftsåret. På ansökan av arbetsgivare, som visar att
han till följd av särskilda omständigheter inte kan lämna uppgift inom
föreskriven tid, kan anstånd med avlämnande av uppgiften beviljas. Om
arbetsgivare underlåter att avlämna arbetsgivaruppgift inom föreskriven tid,
utgår enligt 44 § AVGL förseningsavgift med 5 procent av den fastställda
arbetsgivaravgiften, dock högst med 300 kr. I vissa särskilda fall kan
förseningsavgiften dock efterges.

Till ledning för den årliga inkomsttaxeringen skall arbetsgivare utan
anmaning lämna kontrolluppgift beträffande lön som han utbetalat föregående
år. Enligt 37 § taxeringslagen skall kontrolluppgift avlämnas till lokal
skattemyndighet senast den 31 januari under taxeringsåret. Kontrolluppgiften
skall avfattas på blankett enligt särskilt formulär. Senast den 31 januari
under taxeringsåret skall vidare den som har att avlämna kontrolluppgift till
inkomsttagaren översända uppgift med de upplysningar som lämnas i
kontrolluppgiften.

SfU 1978/79:25

I den med anledning av propositionen väckta motionen 2552 av Lars Schött
begärs en utredning av möjligheterna att samordna arbetsgivarnas uppgiftslämnande
avseende de anställdas löner och andra förmåner. Motionären
anser att kontrolluppgifterna till ledning för den årliga inkomsttaxeringen bör
kunna komma till användning även som arbetsgivaruppgifter och som
underlag för viss lönestatistik och de försäkringar som arbetsmarknadens
parter träffat avtal om. Enligt motionären skulle det vara möjigt att radikalt
minska arbetsgivarnas uppgiftslämnande, om informationen på kontrolluppgifterna
används rationellt och samordnat mellan flera myndigheter.

Den fråga som aktualiseras i motionen 2552 har berörts inom ramen för det
utredningsarbete som bedrivs inom statskontoret och riksskatteverket
(RS-projektet) för att rationalisera skatteadministrationen. Frågan har tagits
upp bl. a. i RS-utredningens delrapport (1977:4) Uppbörd av direkt skatt -arbetsformer m. m. I rapporten framhålls att kontrolluppgiften har flera
beröringspunkter med debitering och kontroll av arbetsgivaravgifter. Under
utredningsarbetet hade undersökts möjligheterna att gemensamt utnyttja
materialet i kontrolluppgiften för såväl skatte- som avgiftsområdet. Utredningen
finnér det emellertid inte meningsfullt att med dagens komplicerade
materiella regler för avgiftsdebitering söka nå någon högre grad av samordning.
Bl. a. bör enligt RS-utredningen resultatet av det förslag till enhetligare
regler för beräkning av socialförsäkringsavgifter som lagts fram av pensionskommittén
i betänkandet (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m. m. avvaktas
innan frågan övervägs ytterligare. Också frågan om kontrolluppgift som
statistikunderlag diskuteras i rapporten.

Frågan om kontrolluppgiftens användning har även berörts av chefen för
budgetdepartementet i propositionerna 1977/78:181 om ny taxeringsorganisation
i första instans m. m. och 1978/79:161 om ändring i uppbördsförfarandet
enligt uppbördslagen (1953:272). Budgetministern har därvid beträffande
kontrolluppgiftens användning inte bara vid inkomsttaxeringen utan
även för arbetsgivaravgifter m. m. bl. a. uttalat att en samordning i dessa
hänseenden givetvis är av stort värde. Beslut i frågan kräver emellertid
ytterligare underlag, och budgetministern avser därför att ta upp den i ett
senare sammanhang. 1 propositionen 1978/79:100 Bilaga 10 har vidare
upplysts att statistiska centralbyrån har fått i uppdrag att se över formerna för
inhämtande av den s. k. lönesummestatistiken. En utgångspunkt bör,
framhålls det i propositionen, vara att arbetsgivarna inte skall behöva
redovisa lönesummor både till SCB och skattemyndigheterna.

Som nämnts i det föregående har pensionskommittén lagt fram förslag om
enhetligare regler för avgiftsberäkning. Förslaget innebär att alla arbetsgivaravgifter
i praktiken kommer att beräknas på samma underlag. Bl. a. föreslås
att basbelopps- och maximeringsavdragen slopas vid beräkning av ATPavgifter.
Förslaget är som nämnts föremål för beredning inom socialdepartementet.

I en rapport, som avlämnats i mars 1978, har utredningen för decentrali -

SfU 1978/79:25

sering av de manuella funktionerna inom arbetsgivaravgiftssystemet (den
s. k. DEMA-utredningen inom riksförsäkringsverket) lämnat ett principförslag.
Enligt detta skall riksförsäkringsverkets nuvarande verksamhet med att
fastställa avgiftsunderlag och debitera arbetsgivaravgifter fr. o. m. år 1982
överföras till de lokala skattemyndigheterna och verkets uppbördsverksamhet
flyttas över på länsstyrelserna. Det framhålls i rapporten att RS-reformen
innebär bättre möjligheter till samordning av avgifts- och skattesystemen och
att ytterligare möjligheter härtill öppnas vid ett genomförande av de förslag
till förändringar av de materiella reglerna för avgiftsuttaget vilka föreslagits av
pensionskommittén.

Av det anförda framgåratt frågan om en samordning i berörda hänseenden
av uppgiftsinhämtandet från företagen är föremål för uppmärksamhet inom
såväl budget- som socialdepartementet. Någon riksdagens åtgärd med
anledning av motionen 2552 är därför inte påkallad.

Enligt 34 § taxeringslagen skall självdeklaration, som skall avges utan
anmaning, vara avlämnad senast den 15 februari under taxeringsåret. Den
som året före taxeringsåret varit skyldig att föra räkenskaper får dock avlämna
självdeklaration senast den 31 mars, om räkenskapsåret gått till ända senare
än den 31 augusti året före taxeringsåret. Vidare får den, som i varaktigt
bedriven rörelse biträder deklarationsskyldiga med upprättande av självdeklaration,
medges tillstånd att enligt tidsplan avlämna deklarationer under
tiden den 1 april-den 31 maj under taxeringsåret för sådana deklarationsskyldiga
som annars skall avlämna självdeklaration senast den 31 mars under
taxeringsåret.

Rune Torwald (c) och Karl-Eric Norrby (c) hemställer i den under den
allmänna motionstiden i år väckta motionen 222 att småföretagare skall ges
rätt att avlämna arbetsgivaruppgift tillsammans med inkomstdeklarationen.
Enligt motionärerna finner många småföretagare det svårt att själva upprätta
en arbetsgivaruppgift. Först i samband med upprättande av självdeklarationen
ber de därför ofta sin deklarationsmedhjälpare att även upprätta och ge in
arbetsgivaruppgiften, vilket kan få till följd att förseningsavgift påförs dem.
Motionärerna anser att småföretagare bör ges anstånd med att lämna
arbetsgivaruppgiften till den tidpunkt då inkomstdeklarationen skall upprättas
eller i vart fall till den 15 februari. Enligt motionärerna kanavgränsningen
av de företagare som skall ha rätt att avlämna arbetsgivaruppgift i samband
med inkomstdeklarationen göras vid en sammanlagd lönesumma som ej
överstiger 10 basbelopp.

En motion med i huvudsak samma innebörd som motionen 222 behandlades
av utskottet år 1976 (SfU 1976/77:4). I samband därmed lämnade
utskottet en utförlig redogörelse för olika myndigheters arbete med arbetsgivaruppgifterna
samt redogjorde för de invändningar av administrativt slag
mot motionärernas förslag vilka framförts i remissyttranden till utskottet av
riksförsäkringsverket och riksskatteverket. 1 yttrandena framkom bl. a. att ett
genomförande av motionsförslaget skulle komma att beröra omkring hälften

SfU 1978/79:25

av samtliga arbetsgivare och att ett generellt uppskov med avlämnande av
arbetsgivaruppgifter för dessa till den 15 februari eller till den senare tidpunkt
vid vilken arbetsgivaren skall lämna sin självdeklaration skulle kunna
medföra betydande olägenhet fördebiteringsarbetet inom riksförsäkringsverket.
Utskottet fann i betänkandet att det inte var möjligt att bortse från
remissinstansernas invändningar mot motionsförslaget. En minskning av
den tidrymd som står till buds för arbetet med debitering av arbetsgivaravgifterna
med i många fall två månader kunde enligt utskottets uppfattning
inte genomföras utan menliga konsekvenser för berörda myndigheters
arbete. Utskottet kunde därför inte tillstyrka att motionsförslaget genomfördes
inom ramen för de gällande reglerna om debitering och uppbörd av
arbetsgivaravgifter. Utskottet faste emellertid uppmärksamheten på
pensionskommitténs då pågående arbete och förklarade sig utgå från att
regeringen vid sina överväganden av kommitténs förslag uppmärksammade
de problem som aktualiserats av motionärerna.

Också den nu berörda frågan kan enligt utskottets mening förutsättas bli
prövad vid de överväganden om reglerna för debitering av arbetsgivaravgifter
vilka kommer att göras i anslutning till behandlingen av pensionskommitténs
och DEMA-utredningens förslag. På grund härav finnér utskottet inte
skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande och avstyrker följaktligen bifall
till motionen 222.

1 77 a § uppbördslagen finns bestämmelse om s. k. ställföreträdaransvar
beträffande sådan inkomstskatt för vilken arbetsgivare gjort avdrag på
anställd arbetstagares lön. Om den som företräder arbetsgivare, sorn är
juridisk person, har verkställt skatteavdrag men uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet underlåtit att betala det innehållna beloppet i rätt tid och ordning,
är enligt den nämnda bestämmelsen ställföreträdaren jämte arbetsgivaren
betalningsskyldig för skattebeloppet och restavgift. Talan om åläggande av
sådan betalningsskyldighet förs vid allmän domstol. Om det föreligger
särskilda skäl kan betalningsskyldigheten jämkas eller efterges. En liknande
regel finns i 48 a § lagen om mervärdeskatt. Någon motsvarighet till dessa
regler finns däremot inte med avseende på arbetsgivaravgifter.

Hans Gustafsson framhåller i motionen 873 att det är en allmän
uppfattning att bestämmelserna i 77 a § uppbördslagen och 48 a § mervärdeskattelagen
verksamt har bidragit till en förbättring av uppbörden av
källskattemedel och mervärdeskatt. I praktiken har, anför motionären, dessa
bestämmelser sin egentliga betydelse i fråga om s. k. fåmansbolag. Enligt vad
motionären erfarit har emellertid det solidariska ansvaret för betalning av
källskattemedel och mervärdeskatt inverkat menligt på uppbörden av
arbetsgivaravgifter. I konkurser är nu dessa avgifter i stället för skatterna de
stora skuldposterna till det allmänna. I motionen konstateras att följden av
avsaknaden av ställföreträdaransvar för arbetsgivaravgifterna således synes
ha blivit att man i ökad omfattning försöker skaffa sig otillbörliga krediter

SfU 1978/79:25

genom underlåtenhet att erlägga arbetsgivaravgifter. Genom att ett foretag
inte betalar arbetsgivaravgift förbättras också dess konkurrenskraft. Enligt
motionären talar anförda omständigheter för att solidariskt betalningsansvar
införs även beträffande alla slag av arbetsgivaravgifter i överensstämmelse
med vad som gäller enligt uppbördslagen och mervärdeskattelagen. Motionären
yrkar därför att riksdagen skyndsamt begär förslag till bestämmelser
härom.

Genom beslut vid regeringssammanträde den 29 juni 1978 har utredningen
(Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen erhållit
tilläggsdirektiv, varigenom utredningen fått i uppdrag att se över bl. a.
reglerna om solidariskt betalningsansvar på skatte- och avgiftsområdet.
Utredningen skall därvid undersöka behovet av att införa regler liknande den
i 77 a § uppbördslagen på andra områden. I direktiven anges att utredningsarbetet
bör bedrivas skyndsamt.

Utskottet vill inte bestrida att det finns skäl som talar för att ställföreträdaransvar
införs också beträffande arbetsgivaravgifter. Med hänsyn till att
frågan kommer att behandlas av utredningen om säkerhetsåtgärder m. m. i
skatteprocessen bör emellertid motionen 873 enligt utskottets mening inte nu
föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker således bifall till
motionen.

Underlagen för beräkning av egenavgifter

Socialförsäkringarna finansieras genom bl. a. arbetsgivaravgifter och avgifter
från de försäkrade (egenavgifter). De egenavgifter som f. n. skall erläggas
är tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift, socialförsäkringsavgift till
folkpensioneringen och avgift till arbetsskadeförsäkringen. Egenavgifterna
beräknas på den försäkrades inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.
Härmed avses främst inkomst av rörelse och av jordbruksfastighet. Till grund
för beräkningen läggs i princip den avgiftsskyldiges taxering till statlig
inkomstskatt. Avgifterna beräknas i regel på den vid taxeringen fastställda
nettoinkomsten av rörelse och jordbruk. Begreppet inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning är emellertid inte helt entydigt beträffande de
fyra avgifterna.

Sjukförsäkringsavgiftens och arbetsskadeförsäkringsavgiftens inkomstbegrepp
bestäms av 3 kap. 2 § AFL. Enligt denna bestämmelse förstås med
sjukpenninggrundande inkomst den inkomst i pengar eller naturaförmåner i
form av kost eller bostad som försäkrad kan antas för år räknat komma att t. v.
åtnjuta av eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat
förvärvsarbete).

Socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen bygger däremot på det
inkomstbegrepp som gäller för tilläggspensionsavgiften. Underlaget för dessa
avgifter bestäms i första hand av det inkomstbegrepp som gäller för beräkning

SfU 1978/79:25

av pensionsgrundande inkomst enligt 11 kap. 3§ AFL. Med inkomst av
annat förvärvsarbete förstås enligt denna bestämmelse bl. a. inkomst av i
riket bedriven rörelse och inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som
brukas av den försäkrade. I princip korresponderar pensionsrätt och avgiftsskyldighet
mot varandra.

Innebörden av det nämnda stadgandet att jordbruksfastighet brukas av den
försäkrade belystes i den proposition (1959:100) som ledde till antagandet av
tilläggspensioneringen. Föredragande departementschefen förklarade där att
det skatterättsliga begreppet inkomst av jordbruksfastighet skulle vara
vägledande. Till detta inkomstslag hänfördes skatterättsligt inkomst av
jordbruk och skogsbruk m. m. på fastigheten oberoende av om den uppburits
av dess ägare eller brukare. Dit räknades emellertid också det årliga värdet av
egen bostad samt arrende för utarrenderad fastighet, ersättning för upplåtelse
av avverkningsrätt till skog, av grustäkt, av rätt till jakt och fiske m. m. och
hyra för uthyrd lägenhet. Dylika inkomster av en jordbruksfastighet
förutsatte ingen eller ringa arbetsinsats av den som uppbar inkomsten. Flade
den försäkrade endast haft sådana inkomster av jordbruksfastigheten och
således inte själv brukat densamma, var det inte fråga om inkomst av
förvärvsarbete, utan sådan inkomst var i huvudsak att anse som förmögenhetsavkastning
som inte skulle vara pensionsgrundande. I lagtexten föreskrevs
som en följd härav att endast inkomst av jordbruksfastighet som
brukas av den försäkrade själv skulle räknas som inkomst av förvärvsarbete.
Hade den försäkrade brukat fastigheten under endast en del av ett år eller
hade han brukat endast en del av fastigheten, fick dock villkoret anses
uppfyllt. All inkomst av fastigheten, således även arrenden o. d., skulle då
ingå i inkomsten av annat förvärvsarbete.

Vid beräkning av statlig inkomstskatt gäller särskilda regler för makar och
därmed jämställda. Reglerna innebär i huvudsak att särbeskattning sker av
inkomster intjänade genom förvärvsarbete (s. k. A-inkomst) medan övriga
inkomster, såsom avkastning av förmögenhet, (s. k. B-inkomst) sambeskattas.
Sambeskattningen av B-inkomst sker genom att makarnas sammanlagda
B-inkomst beskattas ”på toppen” av deras största A-inkomst. Med Ainkomst
förstås enligt 9 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
inkomst av tjänst, med undantag för periodiskt understöd och därmed
jämförlig intäkt, samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den
skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.
Annan inkomst än A-inkomst utgör B-inkomst. I fråga om inkomst av
jordbruksfastighet innebär reglerna sålunda att inkomsten kan vara antingen
A- eller B-inkomst beroende på i vilken omfattning den skattskyldige varit
verksam i förvärvskällan.

Arne Magnusson m. fl. yrkar i motionen 1808 att riksdagen hos regeringen
begär förslag till samordning av reglerna om pensionsgrundande inkomst
inom socialförsäkringen och reglerna om A- och B-inkomst vid beskattningen.
Motionärerna hänvisar till den bristande överensstämmelsen mellan

SfU 1978/79:25

reglerna i AFL och lagen om statlig inkomstskatt, vilken kan medföra ett
alltför högt sammanlagt avgifts- och skatteuttag. De anser att det inte är
förenligt med principerna för den allmänna försäkringen att inkomster som
endast till obetydlig del kan sägas härröra från förvärvsarbete skall hänföras
till pensionsgrundande inkomst och läggas till grund för ett betydande
avgiftsuttag, i synnerhet som sådana inkomster inte torde vara sjukpenninggrundande.
Reglerna inom den allmänna försäkringen för vad som
anses som inkomst av förvärvsarbete bör, menar motionärerna, utan
olägenhet kunna utformas på samma sätt som inom beskattningen.

Pensionskommittén har som tidigare nämnts lagt fram förslag till en lag om
socialavgifter i betänkandet (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m. m. Vid remissbehandlingen
av förslaget har, som framhålls i motionen, från flera håll
begärts en översyn och samordning av de olika inkomstbegreppen inom
socialförsäkringarna och skattelagstiftningen. Bl. a. påpekar riksförsäkringsverket
att pensionskommitténs förslag ökar behovet av en översyn av
reglerna för pensionsgrundande inkomst. Verket framhåller därvid att
nuvarande regler innebär att inkomst av eget arbete inte alltid är pensionsgrundande.
Verket menar också att pensionsgrundande inkomst i vissa fall
beräknas på ett inkonsekvent sätt. Som ett av flera exempel anges att delägare
i brukad jordbruksfastighet får sin inkomst pensionsgrundande - men inte
sjukpenninggrundande - även om han inte bor på fastigheten och inte heller
utför något som helst arbete på den. Riksskatteverket anser att en samordning
mellan bestämmelserna om pensionsgrundande och sjukpenninggrundande
inkomst är önskvärd. En översyn av bl. a. reglerna för
pensionsgrundande inkomst förordas också av statskontoret, LO och
LRF.

Vad som anförs i motionen 1808 visar enligt utskottets mening att
tillämpningen av de nuvarande reglerna på skatte- och socialförsäkringsområdena
kan ge upphov till sammantagna effekter som i vissa situationer inte är
tillfredsställande och medför att inkomster som endast till liten del härrör från
förvärvsarbete grundar rätt till tilläggspension. De synpunkter som framkommit
vid remissbehandlingen-av pensionskommitténs betänkande (SOU
1977:46) visar också att det kan finnas behov av en mer allmän översyn av
tilläggspensioneringens och sjukförsäkringens inkomstbegrepp från bl. a.
samordningssynpunkt. Särskilt synes anledning finnas att se över reglerna för
beräkning av pensionsgrundande inkomst.

Utskottet vill erinra om att det ingår i den socialpolitiska samordningsutredningens
arbete att göra en systematisk översyn av det socialpolitiska
bidragssystemet från samordningssynpunkt. Enligt vad utskottet erfarit
kommer utredningen att i ett till hösten 1979 aviserat betänkande redovisa
sina principiella synpunkter på bl. a. de olika inkomstbegrepp som finns inom
systemet. Vidare kan erinras om att det i sjukpenningkommitténs (S 1978:04)
uppdrag ingår att i fråga om egenföretagare undersöka tillämpningen och
verkningarna av nuvarande regler för sjukpenninggrundande inkomst. I den

SfU 1978/79:25

mån kommittén föreslår förändringar på förmånssidan, skall enligt direktiven
också konsekvenserna på avgiftssidan beaktas.

Utskottet anser sig ha anledning förutsätta att de samordningsfrågor som
berörts i motionen kommer att uppmärksammas inom de nämnda utredningarna
eller inom regeringskansliet, inte minst mot bakgrund av de
önskemål som framförts vid remissbehandlingen av pensionskommitténs
betänkande. Utskottet anser därför att det f. n. inte finns anledning till någon
särskild åtgärd från riksdagens sida och avstyrker bifall till motionen
1808.

Enligt 21 § kommunalskattelagen hänförs till intäkt av jordbruksfastighet
allt vad av fastighet här i riket, som taxerats såsom jordbruksfastighet,
kommit ägaren eller brukaren till godo, såsom värde av bostad, intäkt av
jordbruk med binäringar, intäkt av skogsbruk eller intäkt av annat slag.
Värdet av bostadsförmån skall enligt 42 § kommunalskattelagen beräknas
med ledning av i orten gällande hyrespris eller, i saknad av tillfälle till sådan
jämförelse, efter annan lämplig grund. Riksskatteverket meddelar årligen
länsvisa anvisningar för värdering av bostadsförmån på orter utan egentlig
hyresmarknad. Från bruttointäkten av jordbruksfastighet lår göras avdrag för
bl. a. kostnader för reparation och underhåll av byggnader på jordbruksfastighet,
bostadsbyggnader medräknade, och för värdeminskning av sådan
byggnad.

I den under den allmänna motionstiden i år väckta motionen 256 av Bo
Lundgren m. fl. begärs förslag av innebörd att den vid inkomst av jordbruk
till beskattning upptagna bostadsförmånen inte skall vara belagd med
egenavgifter. Enligt motionärerna skiljer sig bostadsförmånen från övriga
naturaförmåner på så vis att de övriga härrör från den direkta verksamheten i
jordbruket.

Nu gällande regler för beräkning av egenavgifter innebär att värdet av
bostadsförmån läggs till grund för avgiftsberäkning endast för det fall den
försäkrade anses ha brukat fastigheten. Emellertid ingår värdet av förmånen
då även i underlaget för beräkning av pensionsgrundande inkomst för den
försäkrade. Dessa regler lår enligt utskottets uppfattning anses innefatta en
rimlig avvägning betingad bl. a. av administrativa hänsyn. Med hänsyn till att
vid taxeringen, vilken som nämnts ligger till grund för beräkningen av den
pensionsgrundande inkomsten, avdrag får göras för bl. a. reparationer och
underhåll på bostadsbyggnader liksom för värdeminskning, skulle nämligen
en reducering av underlagen på avgifts- och förmånssidan innebära att också
avdragsposterna fick sorteras bort vid beräkningen av avgifter och förmåner.
Önskemålet att egenföretagare och anställda skall behandlas lika talar också
för att bibehålla gällande regler. Med hänsyn till det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionen 257.

SfU 1978/79:25

Lika folkpensionsförmåner oberoende av civilstånd

Hel ålderspension inom folkpensioneringen utgår f.n. för år räknat med
95 96 av basbeloppet till ensam pensionär och med 77,5 96 av basbeloppet till
vardera av två makar som båda är pensionärer. Pensionärer utan ATP eller
med låg ATP har utöver grundpensionen rätt till pensionstillskott. Dessa
utgår f. n. för år räknat med belopp motsvarande för ålderspensionär 33 96
och för pensionär med hel förtidspension 66 96 av basbeloppet. Pensionstillskotten
räknas upp successivt den 1 juli varje år med 4 96 av basbeloppet för
ålderspensionär och med 8 96 av basbeloppet för förtidspensionär fram till
den 1 juli 1981. Tillskotten höjs sålunda den 1 juli 1979 till 37 96 resp. till 74 96
av basbeloppet och kommer fr. o. m. den 1 juli 1981 att utgöra 45 96 av
basbeloppet för ålderspensionär och 90 96 av basbeloppet för pensionär med
hel förtidspension.

I motionen 2549 yrkar Nils Hörberg att riksdagen hos regeringen skall
begära en plan för avveckling av orättvisan inom folkpensioneringen mellan
gift och ensamstående pensionär samt förslag till lämplig finansiering av en
sådan avveckling. Motionären framhåller att det skulle ställa sig svårt att i
dagens ekonomiska läge i ett steg avveckla hela orättvisan, varför en
avvecklingsplan bör upprättas förde närmaste åren. Ett förslag härvid kunde
enligt motionären vara en avveckling under sju år, dvs. med 2,5 procentenheter
per år. Motionären anser att reformen skulle kunna finansieras genom
höjd beskattning på alkoholdrycker och eventuellt på tobak.

Den av motionären aktualiserade frågan har prövats av utskottet under en
följd av år (senast SfU 1977/78:17), och motioner i ämnet har alltsedan år 1974
avvisats av riksdagen. Utskottet har därvid gett uttryck förden uppfattningen
att principiella skäl med betydande styrka talar mot att pensionsförmåner
differentieras med hänsyn till den försäkrades civilstånd. Samtidigt har dock
konstaterats att ett genomförande av jämställdhet mellan gifta och ogifta i
folkpensionshänseende innebären utomordentligt kostnadskrävande reform
som måste genomföras etappvis och på mycket lång sikt. Vidare har utskottet
erinrat om att 1974 års pensionsreform innebar ett betydelsefullt steg på
vägen mot en utjämning av olikheterna i pensionshänseende genom den
högre uppräkningen av grundpensionen för gifta pensionärer. I samma
utjämnande riktning verkar den successiva höjningen av pensionstillskotten,
vilka utgår med samma belopp oavsett mottagarens civilstånd.

Som utskottet anfört föregående år innebär ett genomförande av jämställdhet
i pensionshänseende mellan ensamstående och andra en mycket
kostnadskrävande reform. Med hänsyn till att riksdagen tidigare gett uttryck
för den principiella uppfattningen att pensionsförmåner inte bör differentieras
efter civilstånd, kan det enligt utskottets mening förutsättas att regeringen
i den utsträckning som är möjlig kommer att anpassa kommande reformförslag
på pensionsområdet efter principen om lika folkpensionsförmåner för
gifta och ogifta. Att på förhand binda sig för en plan för genomförande av

SfU 1978/79:25

sådan jämställdhet är emellertid enligt utskottets uppfattning inte lämpligt
med hänsyn till kostnadsaspekten och till angelägenheten av reformer på
andra områden. Detta gäller i särskilt hög grad i det nuvarande statsfinansiella
läget. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 2549.

Övrigt

I propositionen har lagts fram förslag till vissa ändringar i 19 kap. 4 och 7 §§
AFL. Ändringarna föranleds av att apotekens kostnader för kostnadsfria och
prisnedsatta läkemedel m. m. enligt förslag i propositionen 1978/79:118 till
ny lydelse av 5 § lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel
m. m. ersätts centralt av den allmänna försäkringen utan att först slås ut på de
allmänna försäkringskassorna. Propositionen 1978/79:118 har hänvisats till
behandling av socialutskottet. Enligt vad socialförsäkringsutskottet erfarit
har emellertid socialutskottet beslutat att uppskjuta behandlingen av denna
proposition till riksmötet 1979/80. Med hänsyn härtill har socialförsäkringsutskottet
funnit det lämpligt att flytta fram behandlingen av förslagen i
propositionen 1978/79:202 till ändrad lydelse av 19 kap. 4 och 7 §§ AFL till
efter det riksdagen tagit ställning till förslagen i propositionen 1978/79:118.
Talmanskonferensen har - efter framställning av utskottet - uttalat att den
inte har något att erinra mot ett uppskov.

Propositionen innehåller vidare förslag att i därav berörda författningar
skall göras de ändringar som föranleds av att lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
har upphävts och ersatts med lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
Utskottet har inte något att erinra mot detta förslag, som inte är
avsett att innebära någon förändring i sak.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. beträffande avgifter för försäkringen för tilläggspension med
bifall till propositionen 1978/79:202 i motsvarande del och med
avslag på motionen 1978/79:2548 i motsvarande del och
motionen 1978/79:2551, yrkandet 1, antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om procentsatser för uttag av avgift
under åren 1980-1984 till försäkringen för tilläggspension,

2. beträffande avgifter för arbetsskadeförsäkringen med bifall till
propositionen i motsvarande del och med avslag på motionen
1978/79:2548 i motsvarande del och motionen 1978/79:2551,
yrkandet 2, antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om procentsats för uttag av avgift under åren 1980-1984 till
arbetsskadeförsäkri ngen,

3. beslutar att till riksmötet 1979/80 uppskjuta behandlingen av

SfU 1978/79:25

propositionen i vad den avser förslaget till ändring av 19 kap. 4
och 7 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. beträffande utvidgning av underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter
m. m. med bifall till propositionen i motsvarande
del och med anledning av motionen 1978/79:1810 i motsvarande
del samt med avslag på motionen 1978/79:2548 i motsvarande
del och motionen 1978/79:2551, yrkandet 4, antar
följande lagförslag med undantag av övergångsbestämmelserna,
nämligen

a) förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring i vad förslaget inte berörts under moment 3 ovan och
med den ändringen av ingressen till lagförslaget som föranleds
av utskottets hemställan under samma moment,

b) förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning
av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring,

c) förslaget till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

d) förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

e) förslaget till lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

0 förslaget till lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

g) förslaget till lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,

h) förslaget till lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift
till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet,

i) förslaget till lag om ändring i lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift
till arbetsmarknadsutbildningen,

j) förslaget till lag om ändring i lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift,

k) förslaget till lag om ändring i lagen (1961:300) om avgift till
sjöfolks pensionering;

5. beträffande ikraftträdandet av utvidgningen av underlaget för
beräkning av arbetsgivaravgifter m. m. med bifall till propositionen
i motsvarande del och med avslag på motionen 1978/
79:1810 i motsvarande del antar övergångsbestämmelserna i de
under moment 4 nämnda lagförslagen,

6. beträffande befrielse från arbetsgivaravgifter för vissa arbetstagare
avslår motionen 1978/79:1230,

7. beträffande arbetsgivarnas uppgiftslämnande avslår motionen
1978/79:2552,

SfU 1978/79:25

8. beträffande tid för ingivande av arbetsgivaruppgift avslår
motionen 1978/79:222,

9. beträffande ställföreträdaransvar för arbetsgivaravgifter avslår
motionen 1978/79:873,

10. beträffande översyn av socialförsäkringarnas inkomstbegrepp
avslår motionen 1978/79:1808,

11. beträffande slopande av bostadsförmån som underlag för
beräkning av egenavgifter avslår motionen 1978/79:257,

12. beträffande plan för lika folkpensionsförmåner oberoende av
civilstånd avslår motionen 1978/79:2549.

Stockholm den 8 maj 1979

På socialförsäkringsutskottets vägnar

SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Eric Carlsson (c), Per-Eric Ringaby (m), Arne
Magnusson (c), Helge Karlsson (s), Britta Bergström (fp), Maj Pehrsson (c),
Eric Marcusson (s), Börje Nilsson (s), Gösta Andersson (c), Ralf Lindström (s),
Elis Andersson (c), Christer Nilsson (s), Blenda Littmarck (m) och Lars-Åke
Larsson (s).

Reservationer

1. beträffande avgifter för försäkringen för tilläggspension av Per-Eric Ringaby
(m) och Blenda Littmarck (m), vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 26 med ”Enligt
utskottets bedömning” och slutar på s. 27 med "berörda delar.” bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill betona att grundförutsättningen för att ATP-systemets
förpliktelser skall kunna infrias är att Sverige har ett konkurrenskraftigt
näringsliv. Som framhålls i motionen 2551 är en förbättring av lönsamheten i
det svenska näringslivet under de närmaste åren av strategisk betydelse för
möjligheten att nå övergripande ekonomisk-politiska mål. En förutsättning
för att den allmänna försäkringens pensionstrygghet skall kunna vidmakthållas
är att den ekonomiska tillväxten kan hållas på en acceptabel nivå.
Utskottet menar därför att en nära nog total återhållsamhet med höjningar av
arbetsgivaravgifterna nu måste iakttas. Detta gäller även med avseende på
avgiften för försäkringen för tilläggspension.

Det anförda innebär givetvis inte att utskottet för all framtid motsätter sig

SfU 1978/79:25

höjningar av avgiftsuttaget till ATP. Detta måste helt naturligt anpassas efter
vad som är erforderligt för att gjorda pensionsutfästelser skall kunna infrias.
Den i propositionen föreslagna höjningen är emellertid på intet sätt behövlig
från tilläggspensioneringens synpunkt. En höjning nu står tvärtom i
motsättning till möjligheterna att mot slutet av detta århundrade klara gjorda
pensionsutfästelser. Enligt utskottets bedömning skulle nämligen en höjning
redan för åren 1980-1984 negativt påverka den ekonomiska tillväxten och
därmed bidra till att basen för framtida avgiftsuttag blir mindre. Riksförsäkringsverkets
beräkningar visar också att fondstyrkan (fondens behållning
dividerad med årets utgifter) vid utgången av år 1984 skulle vara fullt
tillfredsställande från tilläggspensioneringens synpunkt även vid oförändrat
avgiftsuttag och endast obetydligt skilja sig från den fondstyrka som skulle
uppkomma med det i propositionen föreslagna avgiftsuttaget (7,4 resp.
7,7).

På grund av det anförda och då inte heller kapitalmarknadsskäl kan
motivera en så stor fondökning som föreslagits i propositionen förordar
utskottet i likhet med motionärerna i motionen 2551 att avgiftsuttaget
bibehålls oförändrat under åren 1980-1984. Utskottet biträder således
motionen 2551 i förevarande del och avstyrker propositionens förslag till
avgiftsuttag. Härigenom är också syftet med motionen 2548 i nu berörd del
tillgodosett.

dels att utskottet under moment 1 bort hemställa
att riksdagen

1. beträffande avgifter för försäkringen för tilläggspension med
bifall till motionen 1978/79:2551, yrkandet 1, och med anledning
av motionen 1978/79:2548 i motsvarande del samt med
avslag på propositionen 1978/79:202 i motsvarande del antar
följande såsom Reservanternas förslag betecknade lagförslag:

Propositionens förslag
Förslag till

Lag om procentsatser för uttag av
avgift under åren 1980-1984 till
försäkringen för tilläggspension

Härigenom föreskrivs, att den i 19
kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring nämnda procentsatsen för
uttag av avgift till försäkringen för
tilläggspension skall utgöra 12,00 %
för dr 1980, 12,25 % för år 1981,
12,50 % för är 1982, 12,75 % för år
1983 och 13,00 % för är 1984.

Reservanternas förslag
Förslag till

Lag om procentsats för uttag av
avgift under åren 1980-1984 till
försäkringen för tilläggspension

Härigenom föreskrivs, att den i 19
kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring nämnda procentsatsen för
uttag av avgift till försäkringen för
tilläggspension skall utgöra 11,75 %
för åren 1980-1984.

SfU 1978/79:25

2. beträffande avgifter för arbetsskadeförsäkringen av Per-Eric Ringaby (m)
och Blenda Littmarck (m), vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 27 med ”Ett
enhälligt” och slutar på s. 28 med ”motsvarande del.” bort ha följande
lydelse:

Som utskottet anfört (reservationen 1) beträffande avgiftsuttaget till
försäkringen för tilläggspension måste i dagens ekonomiska läge iakttas en
nära nog total återhållsamhet med höjningar av arbetsgivaravgifter. Avgiftsperioden
1975-1979 har emellertid inneburit en försvagning av den relativa
fondbehållningen i arbetsskadeförsäkringsfonden. Riksförsäkringsverket har
beräknat att fonden vid oförändrat avgiftsuttag kommer att vara helt
förbrukad omkring årsskiftet 1981-1982. Vid utgången av år 1984 skulle då
finnas en skuld motsvarande ca 1,5 års kostnader. Med hänsyn härtill och till
fonderingens syfte anser utskottet att man beträffande förevarande avgift
måste göra ett undantag från principen att inte nu vidta några höjningar av
arbetsgivaravgifterna. Utskottet ansluter sig således till departementschefens
bedömning att det är nödvändigt att höja avgiftsuttaget till arbetsskadeförsäkringen.

Utskottet kan också biträda departementschefens uppfattning att fondstyrkan
inte bör tillåtas bli alltför låg med hänsyn till att närmare erfarenhet
saknas av vad arbetsskadeförsäkringen kan komma att medföra i fråga om
kostnader. Några bärande skäl för ett så högt avgiftsuttag som 0,60 %
redovisas emellertid inte i propositionen. Det i motionen 2551 förordade
avgiftsuttaget om 0,50 % skulle ge en fondbehållning år 1984 som motsvarar
närmare två års utbetalningar. En sådan fondstyrka är fullt tillfredsställande
från arbetsskadeförsäkringens synpunkt. Med hänsyn härtill tillstyrker
utskottet bifall till motionen 2551 i förevarande del och avstyrker således
propositionens förslag till avgiftsuttag. Det anförda innebär att utskottet
också avstyrker bifall till motionen 2548 i berörd del.

dels att utskottet under moment 2 bort hemställa
att riksdagen

2. beträffande avgifter till arbetsskadeförsäkringen med bifall till
motionen 1978/79:2551, yrkandet 2, och med anledning av
propositionen i motsvarande del samt med avslag på motionen
1978/79:2548 i motsvarande del antar följande såsom Reservanternas
förslag betecknade lagförslag:

SfU 1978/79:25

Propositionens förslag
Förslag till

Lag om procentsats för uttag av
avgift under åren 1980-1984 till
arbetsskadeförsäkringen

Härigenom föreskrivs, att den i 7
kap. 3 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
nämnda procentsatsen
för uttag av försäkringsavgift
skall utgöra 0,60 % för åren
1980-1984 och att 1/30 av försäkringsavgifterna
skall anses svara mot
förvaltningskostnader.

R eservanternas förslag
Förslag till

Lag om procentsats för uttag av
avgift under åren 1980-1984 till
arbetsskadeförsäkringen

Härigenom föreskrivs, att den i 7
kap. 3 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
nämnda procentsatsen
för uttag av försäkringsavgift
skall utgöra 0,50 % för åren
1980-1984 och att 1/30 av försäkringsavgifterna
skall anses svara mot
förvaltningskostnader.

3. beträffande utvidgning av underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter
m. m. (såvitt avser bilförmån) av Per-Eric Ringaby (m) och Blenda Littmarck
(m), vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med
”Utskottet delar” och slutar med ”den 1 juli 1979.” bort ha följande
lydelse:

Som utskottet anfört i det föregående (reservationerna 1 och 2) bör man för
närvarande visa återhållsamhet med höjningar av arbetsgivarnas avgifter
med hänsyn till vikten av en förbättring av lönsamheten i näringslivet. I
betänkandet (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m. m. har pensionskommittén
lagt fram förslag till ändringar av reglerna för beräkning av bl. a. arbetsgivaravgifterna
för ATP. Detta förslag bereds f. n. inom socialdepartementet.
Enligt utskottets mening bör resultatet härav avvaktas innan slutlig ställning
tas till den föreslagna utvidgningen av avgiftsunderlaget och till förslaget att
bilförmån skall bli pensionsgrundande för ATP och grunda rätt till
sjukpenning.

Med hänsyn till det anförda biträder utskottet motionerna 2548 och 2551 i
förevarande delar och avstyrker följaktligen bifall till propositionen i
motsvarande del och till motionen 1810.

dels att utskottet under moment 4 bort hemställa
att riksdagen

4. beträffande utvidgning av underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter
m. m. med bifall till motionen 1978/79:2548 i
motsvarande del och motionen 1978/79:2551, yrkandet 4, och
med anledning av propositionen i motsvarande del samt med
avslag på motionen 1978/79:1810 i motsvarande del

a) dels avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 2 §,

SfU 1978/79:25

dels antar ingressen till lagförslaget med den ändring som
föranleds härav och av utskottets hemställan under moment
3,

dels antar 11 kap. 2§ och 19 kap. 1 § lagförslaget med den
ändringen att ordet ”bil” utgår ur lagrummen,

b) dels avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 § första stycket
och 4 §,

dels antar ingressen till lagförslaget med den ändring som
föranleds härav,

dels antar lagförslaget såvitt avser 3 § tredje stycket,

c) dels avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1959:552) om
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. m., såvitt avser 4 §,

dels antar ingressen till lagförslaget med den ändring som
föranleds härav,

dels antar lagförslaget såvitt avser 2 §,

d) avslår de i propositionen under 7-14 upptagna lagförslagen,

dels att utskottet under moment 5 - under förutsättning av bifall till
reservanternas hemställan under moment 4 - bort hemställa
att riksdagen

4. beträffande ikraftträdandet av utvidgningen av underlaget för beräkning av
arbetsgivaravgifter m. m. (såvitt avser bilförmån) av Sven Aspling, Helge
Karlsson, Eric Marcusson, Börje Nilsson, Ralf Lindström, Christer Nilsson
och Lars-Åke Larsson (alla s), vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Genom
propositionens” och slutar med ”den 1 juli 1979.” bort ha följande
lydelse:

Redan under den allmänna motionstiden vid föregående riksmöte väcktes
en motion (1977/78:1495) av Olof Palme m. fl., vari yrkades att riksdagen
skulle besluta att förmån i form av fri bil skulle inräknas i underlaget för uttag
av arbetsgivaravgifter fr. o. m. den 1 juli 1978. Motionen avslogs av
riksdagens majoritet (jfr SfU 1977/78:19) under hänvisning till att riksdagen
senare under år 1978 skulle föreläggas ett regeringsförslag som tog upp den i
motionen aktualiserade frågan. Något sådant förslag förelädes emellertid inte

SfU 1978/79:25

riksdagen under föregående år. Yrkandet i den nu förevarande motionen
1810 överensstämmer med det krav som framfördes vid förra riksmötet.
Utskottet noterar därför med tillfredsställelse att regeringen kommit till
samma slutsats som motionärerna och sett sig föranlåten att lägga fram ett
förslag på grundval av företagsskatteberedningens betänkande i denna del.
Genom propositionen tillgodoses sålunda syftet med motionen 1810 såvitt
gäller utvidgning av underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter.

Med hänsyn till den långa fördröjningen med handläggningen av ärendet i
regeringskansliet och till angelägenheten av en snar författningsändring bör
förslaget enligt utskottets mening träda i kraft så snart som är praktiskt
möjligt. I motionen 1978/79:1124 har vidare den socialdemokratiska riksdagsgruppen
föreslagit betydande besparingar i regeringens utgiftsförslag och
en rad inkomstförstärkningar i syfte att bemästra det budgetunderskott som
redovisas i regeringens budgetförslag. Den i motionen 1810 föreslagna
utvidgningen av underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifterna ingår i
förslagen till inkomstökningar för budgetåret 1979/80 och beräknas leda till
en ökning av statsinkomsterna med 450 milj. kr. nästa budgetår.

På grund av det anförda biträder utskottet förslaget i motionen 1810 att
utvidgningen av avgiftsunderlaget skall träda i kraft redan vid ingången av
budgetåret 1979/80. För år 1979 innebär detta att bilförmån endast skall tas
upp till det värde som belöper på tiden efter halvårsskiftet. Även de nya
reglerna på förmånssidan bör träda i kraft den 1 juli 1979.

dels att utskottet under moment 5 bort hemställa
att riksdagen

5. beträffande ikraftträdandet av utvidgningen av underlaget för
beräkning av arbetsgivaravgifter m. m. med bifall till motionen
1978/79:1810 i motsvarande del och med anledning av propositionen
i motsvarande del antar

a) övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring i följande såsom Reservanternas
förslag betecknade lydelse:

Propositionens förslag Reservanternas förslag

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft såvitt avser
januari 1980. 11 kap. 2 § första stycket i) och m) och

19 kap. 1 § sista stycket den 1 januari
1980 och i övrigt den 1 juli 1979.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid
före ikraftträdandet.

b) övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i
lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst

SfU 1978/79:25

enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring i följande såsom
Reservanternas förslag betecknade lydelse:

Propositionens förslag Reservanternas förslag

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft såvitt avser

januari 1980 och tillämpas första 3§ första stycket och 4§ den 1 juli

gången vid bestämmande av pen- 1979 och i övrigt den 1 januari 1980.

sionsgrundande inkomst för år Lagen tillämpas första gången vid

1980. bestämmande av pensionsgrundan de

inkomst för år 1979.

c) övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i
lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om
allmän försäkring, m. m., i följande såsom Reservanternas
förslag betecknade lydelse:

Propositionens förslag R eservanternas förslag

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft såvitt avser

januari 1980. 4 § den 1 juli 1979 och i övrigt den 1

januari 1980.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid
före ikraftträdandet.

d) övergångsbestämmelserna till de under moment 3 d-k
angivna lagförslagen i följande såsom Reservanternas förslag
betecknade lydelse:

Propositionens förslag Reservanternas förslag

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1 juli
januari 1980. 1979.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid
före ikraftträdandet.

5. beträffande befrielse från arbetsgivaravgifter för vissa arbetstagare av
Per-Eric Ringaby (m) och Blenda Littmarck (m), vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Också
till” och slutar med ”motionen 1230.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har, som nämnts i betänkandet 1978/79:10, vid flera tidigare
tillfällen prövat den fråga som tas upp i motionen 1230. Utskottet har därvid i
sina av riksdagen godkända betänkanden (SfU 1974:1,1975:11 och 1975:17)
bl. a. förklarat att det med hänsyn inte minst till det berättigade kravet på
likformighet i bestämmelserna mellan olika försäkrade när det gäller
skyldighet att erlägga socialförsäkringsavgifter kan finnas anledning att

SfU 1978/79:25

infora en generell övre åldersgräns i fråga om såväl egen- som arbetsgivaravgifterna
till folkpensioneringen och sjukförsäkringen. Vid 1976/77 års
riksmöte (jfr SfU 1976/77:22) beslutade riksdagen att hos regeringen begära
förslag om sådan ändring i AFL att reglerna i fråga om skyldighet för
egenföretagare att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen blir
enhetliga.

Pensionskommitténs betänkande avlämnades redan i augusti 1977, men
någon proposition på grundval av kommitténs förslag om en generell övre
åldersgräns har, trots att en proposition om avgiftsfrågor aviserats till såväl
föregående som innevarande riksmöte, inte förelagts riksdagen. Utskottet
anser det otillfredsställande att den förevarande frågan ännu inte fått en
lösning i enlighet med pensionskommitténs förslag. Denna angelägna fråga
bör, om beredningen av pensionskommitténs övriga förslag på avgiftsområdet
kräver ytterligare tid, kunna slutbehandlas separat inom regeringskansliet.
Enligt utskottets mening bör riksdagen därför återigen ge regeringen till
känna att förslag härom bör föreläggas riksdagen snarast. Utskottet anser sig
således böra biträda yrkandet i motionen 1230.

dels att utskottet under moment 6 bort hemställa
att riksdagen

6. beträffande befrielse från arbetsgivaravgifter för vissa arbetstagare
med bifall till motionen 1978/79:1230 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

av Sven Aspling, Helge Karlsson, Eric Marcusson, Börje Nilsson, Ralf
Lindström, Christer Nilsson och Lars-Åke Larsson (alla s), vilka anför:

Huvudsyftet med den höjning av ATP-avgiften som nu föreslås är att
trygga gjorda åtaganden mot de äldre. Vi vill i detta sammanhang understryka
vikten av att gjorda utfästelser gentemot de äldre måste hållas. En
uraktlåtenhet att höja ATP-avgiften skulle kunna skapa en betydande
osäkerhet i detta avseende.

På kort sikt innebär den föreslagna avgiftshöjningen en förstärkning av
fondbildningen inom ATP-systemet. Vi vill i detta sammanhang erinra om
att det offentliga finansiella sparandet drastiskt reducerats genom de
borgerliga regeringarnas politik. Det har skett en kraftig minskning av det
offentliga sparandet och därmed också en omfördelning av förmögenhetsbildningen
i samhället. Enligt vår mening är det nödvändigt att inleda en
utveckling som innebär en förstärkning av det offentliga sparandet. Vi
hänvisar i detta avseende till den socialdemokratiska partimotionen i
anledning av propositionen 1978/79:150. Från dessa allmänna synpunkter är
den nu föreslagna höjningen av ATP-avgiften angelägen.

Samma synpunkter kan i princip läggas på den föreslagna höjningen av
avgiften för arbetsskadeförsäkringen.

GOTAB 61978 Stockholm 1979