SfXJ 1978/79:17

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1978/79:17

med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser vissa anslag
för budgetåret 1979/80 till allmän försäkring m. m. jämte
motioner

Utskottet behandlar i detta betänkande de i propositionen 1978/79:100,
bilaga 8 (socialdepartementet) under litt. B. Allmän försäkring m. m.
upptagna anslagen.

Allmän försäkring m. m.

1. Försäkringsöverdomstolen. Utskottet tillstyrker regeringens under
punkten B 1 (s. 34-35) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att vid försäkringsöverdomstolen
inrätta en tjänst för försäkringsdomare med beteckningen
Co,

2. till Försäkringsöverdomstolen för budgetåret 1979/80 anvisar ett
förslagsanslag av 6 062 000 kr.

2. Försäkringsrätter. Regeringen har under punkten B 2 (s. 36-37) föreslagit
riksdagen att till Försäkringsrätter för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag
av 21 463 000 kr.

Motionerna

I motionen 1978/79:253 av Sven Aspling m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag till nästa riksmöte om ändrad organisation
för besvärsprövning inom socialförsäkringen i enlighet med vad som föreslås
i motionen.

I motionen 1978/79:510 av Anna-Greta Skantz (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag till ändring av bestämmelserna i 20 kap.
13 § lagen om allmän försäkring, så att besvärshandling upptas till prövning,
därest den inkommit före besvärstidens utgång till någon av försäkringsrätterna,
till någon allmän försäkringskassa eller till riksförsäkringsverket.

Utskottet

Försäkringsrätt är domför med tre ledamöter som är försäkringsrättsråd
eller försäkringsrättsassessor. I vissa fall skall även två nämndemän ingå i
rätten. Detta gäller vid prövning av besvär över beslut som fattas av organ i

1 Riksdagen 1978/79. II sami. Nr 17

SfU 1978/79:17

försäkringskassa där lekmän ingått, dvs. beslut av pensionsdelegation och
försäkringsnämnd i dess helhet. Nämndemän skall också medverka vid
prövning av mål enligt lagarna om arbetsskadeförsäkring och statligt
personskadeskydd eller motsvarande äldre bestämmelser. Nämndemännen
utses genom val som i regel förrättas av landstingen.

Med hänvisning till en motion, väckt med anledning av propositionen
1977/78:20 med förslag till ändrad organisation för besvärsprövning inom
socialförsäkringen m. m., tar Sven Aspling m. fl. i motionen 253 på nytt upp
frågor om ökat lekmannainflytande och arbetsmarknadsorganisationernas
representation i försäkringsrätterna. Motionärerna anser att nämndemän i
princip skall delta i alla avgöranden i försäkringsrätt och finner det omotiverat
att en mängd ärenden, som avser skälighetsbedömningar och där kännedom
om arbetslivet spelar stor roll, kommer att avgöras av tjänstemän i såväl
försäkringskassa som försäkringsrätt. Enligt motionärerna väger de nackdelar
från bl. a. rättssäkerhetssynpunkt som är förenade med begränsningen
av lekmannainflytandet väsentligt tyngre än de marginella administrativa
fördelarna. Beträffande val av nämndemän till försäkringsrätt påpekar
motionärerna att arbetsmarknadens organisationer har tillförsäkrats ett
inflytande över utnämningen av de icke lagfarna ledamöterna i försäkringsöverdomstolen.
Det finns enligt motionärernas mening inte något sakligt skäl
för att tillämpa en annan ordning för försäkringsrätterna. De föreslår därför
att regeringen skall utse nämndemän även i försäkringsrätt, sedan hälften av
nämndemännen har nominerats av LO, TCO och SAF och återstoden har
nominerats av de politiska partierna. Motionärerna begär förslag till nästa
riksmöte i enlighet med det anförda.

Riksdagen har vid behandlingen av den ovannämnda propositionen på
förslag av utskottet (SfU 1977/78:15, rskr 113) avslagit motioner med samma
innehåll som den nu aktuella. Utskottet biträdde därvid departementschefens
uppfattning att en medverkan av nämndemän i samtliga mål kunde
förlänga handläggningstidema eller nödvändiggöra en större domstolsorganisation,
varför lekmannainflytandet borde begränsas under uppbyggnadsskedet
av försäkringsrätterna. Utskottet förutsatte dock att man noggrant
följde utvecklingen på förevarande område och föreslog de ändringar i
bestämmelserna om lekmannarepresentation som erfarenheterna kunde ge
anledning till. Det förhållandet att landstingen skulle utse nämndemännen
innebar enligt utskottets uppfattning inte att arbetsmarknadens parter
behövde bli utan representation i försäkringsrätterna eller att fackliga
synpunkter inte skulle bli vederbörligen beaktade vid handläggningen.

Mot denna bakgrund och med hänsyn bl. a. till att försäkringsrätterna
endast har varit i funktion sedan den 1 januari 1979 anser utskottet att
riksdagen inte har anledning att nu inta en annan ståndpunkt än den tidigare.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 253.

Den som vill klaga på ett beslut i socialförsäkringsärende skall sända
besvärshandlingen till den myndighet som har meddelat beslutet. Besvären

SfU 1978/79:17

skall emellertid också tas upp till prövning om besvärshandlingen före
besvärstidens utgång har kommit in till försäkringskassa, till riksförsäkringsverket
eller till den domstol som har att pröva besvären.

Anna-Greta Skantz anser i motionen 510 att gällande bestämmelser kan få
olyckliga konsekvenser för den som vill överklaga försäkringskassas beslut.
Om besvärshandlingen sänds till fel försäkringsrätt, dvs. annan försäkringsrätt
än den som skall pröva besvären, kan det, påpekar motionären, dröja
innan det upptäcks att handlingen har kommit fel och den kan alltså komma
in till rätt försäkringsrätt först efter besvärstidens utgång. Motionären begär
därför förslag av regeringen om ändring av bestämmelserna så att en
besvärshandling skall kunna tas upp till prövning oavsett vilken försäkringsrätt
den har kommit in till.

Den omständigheten att besvärshandling före besvärstidens utgång tillställts
annan försäkringsrätt än den som har att pröva besvären bör rimligen
inte föranleda att den som besvärar sig riskerar att gå miste om sin besvärsrätt.
Detsamma bör enligt utskottets uppfattning gälla i de fall besvär över
försäkringskassas eller riksförsäkringsverkets beslut felaktigt tillställts
försäkringsöverdomstolen. Bestämmelserna bör därför ändras i enlighet med
det anförda, vilket bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker sålunda
bifall till motionen 510.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. beträffande nämndemäns medverkan och val av nämndemän i
försäkringsrätt avslår motionen 1978/79:253,

2. beträffande besvär i socialförsäkringsärenden med bifall till
motionen 1978/79:510 ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

3. med bifall till regeringens under punkten B 2 framlagda förslag
till Försäkringsrätter för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag
av 21 463 000 kr.

3. Riksförsäkringsverket. Utskottet tillstyrker regeringens under punkten B
3 (s. 37-40) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1979/80
anvisare» förslagsanslag av 108 060 000 kr.

4. Folkpensioner. Regeringen har under punkten B 4 (s. 40^14) föreslagit
riksdagen att till Folkpensioner för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag
av 26 520 000 000 kr.

SfU 1978/79:17

Motionerna

I motionen 1978/79:314 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
med giltighet fr. o. m. den 1 juli 1979 antar

1. dels följande förslag till ändring i 6 kap. 2§ lagen om allmän
försäkring

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

6 kap.

Ålderspension utgör, där ej annat
följer av vad i andra stycket samt 3
och 4 §§ sägs, för år räknat nittiofem
procent eller, för gift försäkrad vars
make åtnjuter folkpension i form av
ålderspension eller förtidspension eller
äger rätt till pension enligt 1 §
första stycket, sjuttiosju och en halv
procent av basbeloppet. Åtnjuter
maken enligt 7 kap. 2 § andra eller
tredje stycket två tredjedelar av hel
förtidspension eller halv förtidspension,
utgår dock ålderspension i förra
fallet med åttiotre och en tredjedels
och i senare fallet med åttiosex och
en fjärdedels procent av basbeloppet.

Börjar ålderspension

Ålderspension utgör, där ej annat
följer av vad i andra stycket samt 3
och 4 §§ sägs, för år räknat nittionio
procent eller, för gift försäkrad vars
make åtnjuter folkpension i form av
ålderspension eller förtidspension eller
äger rätt till pension enligt 1 §
första stycket, åttiofyra och en halv
procent av basbeloppet. Åtnjuter
maken enligt 7 kap. 2 § andra eller
tredje stycket två tredjedelar av hel
förtidspension eller halv förtidspension,
utgår dock ålderspension i förra
fallet med åttiotre och en tredjedels
och i senare fallet med åttiosex och
en fjärdedels procent av basbeloppet.

— till folkpension.

2. dels följande förslag till ändring i 1 kap. 6 § lagen om allmän
försäkring

Nuvarande lydelse

Motionärernas förslag

1 kap.

6 §

Inom den ett basbelopp.

Basbeloppet fastställes av regeringen
för varje månad och utgör
fyratusen kronor multiplicerat med
det tal, vilket angiver förhållandet
mellan det allmänna prisläget under
andra månaden före den som basbeloppet
avser och prisläget i septem -

SfU 1978/79:17

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

ber 1957. Ändring av nämnda tal må ber 1957. Ändring av nämnda tal må

ej föranleda ändring av basbeloppet, ej föranleda ändring av basbeloppet,

med mindre talet stigit eller nedgått med mindre talet stigit eller nedgått

med minst tre procent sedan närmast med minst två procent sedan närföregående
ändring av basbeloppet mast föregående ändring av basbe vidtogs.

Det sålunda beräknade bas- loppet vidtogs. Det sålunda beräk beloppet

avrundas till närmaste hun- nade basbeloppet avrundas till när dratal

kronor. mäste hundratal kronor.

I motionen 1978/79:355 av Lilly Bergander (s) och Doris Håvik (s)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär dels en inventering huruvida det
finns fall där 10 kap. 1 § lagen om allmän försäkring skulle varit tillämplig
därest försäkringskassan haft kännedom om de rätta förhållandena, dels
utfärdar föreskrifter som klargör hur 10 kap. 1 § skall tillämpas.

I motionen 1978/79:399 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk)
hemställs att riksdagen beslutar uttala

1. att ålderspension skall utgå för ensamstående pensionär med 100 procent
och för makar som båda har ålderspension eller förtidspension med 85
procent av basbeloppet,

2. att pensionstillskotten höjs från och med år 1979 med 8 procent varje
år,

3. att bostadsbidragen skall betalas helt av staten enligt de normer som
gäller för Stockholms kommun samt vara skattefria,

4. att den s. k. indextröskeln sänks till två procent och prisstegringar
kompenseras retroaktivt i enlighet med de krav som framförts av Pensionärernas
riksorganisation, PRO.

Av yrkandena i motionen 399 behandlar utskottet punkterna 1, 2 och 4 i
detta betänkande medan punkten 3 kommer att behandlas i samband med
propositionen 1978/79:95 om den kommunala ekonomin.

I motionen 1978/79:507 av Bengt Kindbom (c) och Karin Andersson (c)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagen om
pensionstillskott innebärande att vid beviljande av pensionstillskott till
ålderspension skall bortses från makes undantagande från ATP.

I motionen 1978/79:871 av Lennart Bladh m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar hos regeringen begära att tilläggsdirektiv lämnas den arbetsgrupp
som tillsatts för att se över vissa handikappersättningar i syfte att klargöra
begreppet ”gravt hörselskadad”.

I motionen 1978/79:872 av Åke Gillström (s) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära sådana anvisningar till 9 kap. 2 § lagen om
allmän försäkring att handikappersättning till laryngektomerade kan utgå
som schablonbelopp.

I motionen 1978/79:1227 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag till vidgad rätt till pensionstillskott för

SfU 1978/79:17

den som haft undantagande från ATP.

I motionen 1978/79:1251 av Lena Öhrsvik (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller att de livsvillkor, under vilka de lever som för egen och
sin familjs räkning har utträtt ur ATP, undersöks samt att resultatet redovisas
för riksdagen.

I motionen 1978/79:1807 av Arne Magnusson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att ett förslag skyndsamt läggs fram,
innebärande en rätt till pensionstillskott för den som begärt undantagande
från ATP.

Utskottet

Uppräkning av folkpensionens grundbelopp och av pensionstillskotten

Hel ålderspension inom folkpensioneringen utgår med 95 % av basbeloppet
till ensam pensionär och med 155 % av basbeloppet till två makar som
båda är pensionärer. Pensionärer utan ATP eller med låg ATP har utöver
grundpension rätt till pensionstillskott. Dessa utgår f. n. med belopp
motsvarande för ålderspensionär 33 % och för pensionär med hel förtidspension
66 % av basbeloppet. Pensionstillskotten räknas upp successivt den 1 juli
varje år med 4 % av basbeloppet för ålderspensionär och med 8 % av
basbeloppet för förtidspensionär fram till den 1 juli 1981. De kommer då, för
år räknat, att utgöra 45 % av basbeloppet för ålderspensionär och 90 % av
samma belopp för pensionär med förtidspension.

Motionärerna i motionen 314, Lars Werner m. finanser att pensionärerna
bör tillerkännas en standardförbättring. De framhåller att pensionärer, som
inte är berättigade till pensionstillskott, endast har fått en sådan förbättring
under 1970-talet, nämligen den 1 januari 1975 då grundpensionen räknades
upp från 90 % till 95 % av basbeloppet för ensam pensionär och från 140 %
till 155 % av basbeloppet för makar. Motionärerna föreslår därför att
grundpensionen höjs fr. o. m. den 1 juli 1979 till 99 % av basbeloppet för
ensam pensionär och till 169 % av basbeloppet för två pensionsberättigade
makar. Också Rolf Hagel och Alf Lövenborg anser i motionen 399 att en
höjning av grundpensionen bör ske i syfte att uppnå en allmän kompensation
och förbättring för pensionärerna. De vill att riksdagen uttalar att ålderspension
skall utgå med 100 % av basbeloppet för ensam pensionär och med
170 % av samma belopp för makar som båda har rätt till pension.
Motionärerna begär dessutom ett riksdagsuttalande om att pensionstillskotten
bör höjas för samtliga pensionärer med 8 % varje år fr. o. m.
innevarande år t. o. m. år 1981. Detta skulle enligt motionärerna ge bättre
kompensation för levnadsomkostnadernas höjning och innebära en utjämning
mellan folkpensionärer med och utan ATP.

Yrkanden om en höjning av förmånerna inom folkpensioneringen har
avvisats av riksdagen under en följd av år (jfr SfU 1977/78:17). Riksdagen har
då bl. a. hänvisat till de mycket omfattande och kostnadskrävande reformer

SfU 1978/79:17

på pensionsområdet som genomförts under senare år. Sålunda har grundförmånen
från folkpensioneringen som nämnts höjts den 1 januari 1975.
Fr. o. m. den 1 juli 1976 har pensionstillskotten förbättrats väsentligt. Från
sistnämnda tidpunkt har också den allmänna pensionsåldern sänkts från 67
till 65 år samtidigt som ökade och förbättrade möjligheter införts till rörlig
pensionsålder mellan 60 och 70 års ålder. Dessutom är utgående förmåner
inom folkpensioneringen och ATP anknutna till basbeloppet vilket innebär
att pensionärerna är tillförsäkrade en automatisk kompensation för de
allmänna prisökningar som inträffar under ett år. Vid nuvarande basbelopp
om 13 100 kr. utgår ålders- och änkepension inkl. pensionstillskott med
16 768 kr. för ensam pensionär och med 28 952 kr. per år för två pensionsberättigade
makar. Hel förtidspension från folkpensioneringen uppgår med
pensionstillskott till 21 091 kr. per år.

Pensionärer utan andra inkomster än folkpension och pensionstillskott
beskattas i allmänhet inte för grundpensionen. De kan i princip ha en
sidoinkomst utöver grundpensionen om ca 4 900 kr. utan att skattepliktig
inkomst uppkommer. De har dessutom i regel rätt till skattefria kommunala
bostadstillägg. Den 1 januari 1978 infördes möjlighet för folkpensionärer att
få statskommunalt bostadsbidrag om detta ger högre bidrag än det kommunala
bostadstillägget.

Antalet pensionärer beräknas enligt propositionen i början av år 1979 uppgå
till nära 1,9 miljoner varav drygt 1,3 miljoner ålderspensionärer. Av det totala
antalet folkpensionärer beräknas 965 000 eller 58 % ha helt eller reducerat
pensionstillskott. Enligt propositionen kan statens sammanlagda folkpensionskostnader
antas öka nästa budgetår med 1 920 milj. kr. jämfört med
innevarande budgetår. Av kostnadsökningen anges 335 milj. kr. bero på ett
ökat antal pensionärer och 330 milj. kr. avse höjda pensionstillskott.
Värdesäkringen av pensionerna uppges kosta 1 250 milj. kr.

Pensionskommittén fann i sitt betänkande (SOU 1977:46) Pensionsfrågor
m. m. att det var rimligt att tillgängliga resurser i rådande ekonomiska läge
koncentreras till områden där behoven är mest framträdande. Med hänsyn till
nödvändigheten av att sjukvården för äldre byggs ut kraftigt och med
beaktande av den pågående uppbyggnaden av pensionstillskotten och
tilläggspensioneringens successiva genomförande förordade kommittén att
de resurser som under de närmaste åren kan vara tillgängliga förförbättringar
för pensionärerna tas i anspråk i första hand för en utbyggnad av bl. a.
långtidssjukvården. Kommittén ansåg det inte möjligt att företa ytterligare
åtgärder i standardhöjande syfte med avseende på pensionsförmånerna.
Kommittén betonade att dess ställningstagande fick ses mot bakgrund av den
rådande samhällsekonomiska situationen och att en omprövning kunde bli
aktuell när denna situation väsentligt förbättrats.

Utskottet, som tidigare år erinrat om att även marginella höjningar av
folkpensionsförmånerna skulle medföra betydande kostnadsökningar,
ansluter sig till kommitténs överväganden och avstyrker bifall till motionerna
314 och 399 i nu behandlade delar.

SfU 1978/79:17

Beräkning av basbelopp m. m.

Basbeloppet inom den allmänna försäkringen har tillkommit för att värdet
av pensionerna skall bibehållas i nivå med prisutvecklingen i samhället.
Basbeloppet bygger därför på konsumentprisindex, vilket beräknas på
statistiska uppgifter om prisförändringar. Basbeloppet fastställs varje månad
och utgör 4 000 multiplicerat med det tal som anger förhållandet mellan
konsumentprisindex under andra månaden före den som basbeloppet avser
och konsumentprisindex i september 1957.

För att man skall undvika alltför täta justeringar av basbeloppet har man
försett regeln om basbeloppets förändringar med en marginalspärr. Denna är
uttryckt så, att en ändring av jämförelsetalet inte skall föranleda ändring av
basbeloppet med mindre än att jämförelsetalet stigit eller gått ned med tre
procent sedan närmast föregående ändring av beloppet vidtogs.

Lars Werner m. fl. anser i motionen 314 att inflationsskyddet bör göras
effektivare för bl. a. pensionärerna. Dessa måste, enligt motionen, använda
en större andel av tillgänglig inkomst för inköp av livsmedel än vad som är
fallet för högre inkomsttagare, varför en prisstegring på livsmedel får en
omedelbar effekt. Motionärerna anser därför att basbeloppet bör ändras redan
när jämförelsetalet stigit eller gått ned med två procent efter närmast
föregående ändring av beloppet. De yrkar att riksdagen beslutar om
lagändring av sådan innebörd med giltighet fr. o. m. den 1 juli 1979. I
motionen 399 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg hemställs att riksdagen
uttalar såväl att jämförelsetalet skall sänkas till två procent som att
pensionshöjningar till följd av basbeloppsförändringar skall ske retroaktivt
från den månad då konsumentprisindex sålunda höjdes.

När utskottet vid föregående riksmöte behandlade motioner med samma
innehåll som de nu aktuella (SfU 1977/78:17) hänvisade utskottet till
pensionskommitténs överväganden i det förenämnda betänkandet. Kommittén
ansåg att gällande bestämmelser för värdesäkring av pensioner ger ett
mycket gott inflationsskydd och att en ytterligare förfining av värdesäkringssystemet
inte framstår som särskilt angelägen. Kommittén föreslog därför att
värdesäkringen av pensionerna skulle få fortgå enligt nuvarande regler.
Utskottet avstyrkte bifall till de då aktuella motionerna, under åberopande av
pensionskommitténs överväganden och en väntad proposition i ämnet.

Enligt uttalanden i propositionen 1978/79:75 om vissa pensionsfrågor
avser departementschefen att återkomma till de delar av kommitténs förslag,
som inte behandlades i nämnda proposition, när beredningen av dem har
avslutats. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet bifall till motionen 314,
yrkandet 2, och till motionen 399, yrkandet 4.

Handikappersättning

Handikappersättning kan utgå med 30 , 45 eller 60 % av basbeloppet
alltefter omständigheterna i det enskilda fallet och tillkommer försäkrad som,

SfU 1978/79:17

innan han fyllt 65 år, för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i
sådan omfattning att han antingen i sin dagliga livsföring behöver mera
tidskrävande hjälp av annan eller - för att kunna förvärvsarbeta - behöver
fortlöpande hjälp av annan eller eljest till följd av handikappet behöver
vidkännas betydande merutgifter. Handikappersättning utgår alltid till den
som är blind, döv eller gravt hörselskadad. Såsom gravt hörselskadad anses
den som med hörapparat saknar möjlighet eller har stora svårigheter att
uppfatta tal. Ersättningen till blind utgör för tid före den månad ålderspension
eller hel förtidspension börjar utgå 60 % av basbeloppet per år. Därefter utgår
30 % av basbeloppet om stödbehovet i det särskilda fallet inte ger anledning
till högre ersättning. Den som är döv eller gravt hörselskadad har rätt till
handikappersättning med 30 % av basbeloppet.

Motionärerna i motionen 871, Lennart Bladh m. fl., menar att definitionen
i lagen av begreppet gravt hörselskadad är utformad på ett otillfredsställande
sätt. Praxis vid bedömningen av behovet av handikappersättning vid grav
hörselskada är enligt motionärerna inte enhetlig, bl. a. beroende på olika typer
av prov. Motionärerna begär att riksförsäkringsverket får i uppdrag att
klargöra begreppet gravt hörselskadad.

Riksförsäkringsverket fann i sitt betänkande (Ds S 1977:6) Erfarenheter av
handikappersättningen att begreppet gravt hörselskadad borde bli föremål för
översyn och uttalade att verket avsåg att ta upp frågan i samråd med
socialstyrelsen. Enligt vad utskottet har inhämtat kommer verket att
behandla frågan i enlighet med sitt uttalande. Yrkandet i motionen 871 får
härmed anses tillgodosett.

Åke Gillström tar i motionen 872 upp frågan om handikappersättning till
personer som tvingats operera bort struphuvud och stämband, s. k. laryngektomerade.
Merkostnaderna vid detta handikapp bör enligt motionären
bestämmas efter ett schablonbelopp och handikappersättning utgå med viss
procent av basbeloppet.

Riksförsäkringsverket harden 27 april 1978 fått i uppdrag av regeringen att
utreda bl. a. frågan om vilka merutgifter som bör beaktas vid prövningen av
rätten till handikappersättning på grund av olika sjukdomar och handikapp.
Utredningen bör enligt uppdraget bl. a. sikta till att få fram vissa schabloner,
som kan tjäna som underlag för bedömningen av merutgiftema i olika
situationer och där så är möjligt begränsa granskningen i det enskilda fallet till
att främst avse handikappets närmare beskaffenhet och vilka slag av
merkostnader detta för med sig.

Med hänsyn till att den av motionären aktualiserade frågan faller inom
ramen för riksförsäkringsverkets ovan nämnda utredningsuppdrag anser
utskottet att någon åtgärd i frågan inte är erforderlig och avstyrker följaktligen
bifall till motionen 872.

SfU 1978/79:17

Ålderspension till makar som lever åtskilda

1 fråga om ålders- och förtidspension från folkpensioneringen skall enligt 10
kap. 1 § lagen om allmän försäkring gift pensionsberättigad som stadigvarande
lever åtskild från sin make likställas med ogift pensionsberättigad om
inte särskilda skäl föranleder till annat.

Motionärerna i motionen 355, Lilly Bergander och Doris Håvik, anför att de
har funnit ett stort antal exempel på att ovannämnda bestämmelse tillämpas
mer restriktivt än som varit avsikten vid lagens tillkomst. De vill därför bl. a.
att föreskrifter utfördas som klargör hur bestämmelsen skall tillämpas.

En liknande fråga som den i motionen aktuella har behandlats av utskottet
(SfU 1978/79:2) med anledning av en motion om möjlighet för pensionär vars
make vårdas på ålderdomshem att erhålla kommunalt bostadstillägg såsom
för ensamstående. I betänkandet redovisades de föreskrifter som riksförsäkringsverket
utfördat till ledning för tillämpningen av en med 10 kap. 1 §
överensstämmande bestämmelse i lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension. Utskottet, som framhöll att det
var uppenbart att de gällande bestämmelserna i ämnet kunde vara svåra att
tolka i sådana fall som åsyftades i motionen, hade emellertid inhämtat att
riksförsäkringsverkets nämnda föreskrifter var föremål för översyn och
avstyrkte bl. a. på grund härav bifall till motionen.

Utskottet, som tidigare i olika sammanhang har betonat önskvärdheten av
en enhetlig rättstillämpning, finner att den av motionärerna aktualiserade
frågan för anses ha ett sådant samband med riksförsäkringsverkets nämnda
översyn av tillämpningsföreskrifterna till lagen om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg att motionen bör överlämnas till verket för
beaktande. Det anförda bör med anledning av motionen 355 ges regeringen
till känna.

Pensionstillskott vid undantagande från A TP m. m.

Försäkrad kan anmäla undantagande från ATP såvitt avser inkomst av
annat förvärvsarbete än anställning. Ett undantagande kan medföra att
pensionstillskotten helt eller delvis reduceras. Vid bedömningen av rätten till
pensionstillskott skall nämligen hänsyn tas till den ATP som skulle ha utgått
om undantagande inte hade skett.

I motionen 1227 av Nils Carlshamre m. fl. begärs förslag om vidgad rätt till
pensionstillskott fördem som haft ett undantagande från ATP. Motionärerna
framhåller bl. a. att de flesta som uppbär pensionstillskott inte på något sätt
har bidragit till finansieringen av ATP-systemet. Pensionstillskotten för
enligt motionärerna i princip anses vara en skattefinansierad låginkomstutfyllnad
som visserligen är initierad genom ATP-systemets existens men som
inte är en förmån inom systemet. Motionärerna menar också att det strider
mot deras rättviseuppfattning att den som har gjort ett undantagande från
ATP utan att ha haft möjligheter att förutse konsekvenserna beträffande

SfU 1978/79:17

pensionstillskotten oåterkalleligen skall bära de ekonomiska följderna av
detta. Arne Magnusson m. fl. pekar i motionen 1807 på att de som haft ett
undantagande från ATP under många år betalat högre folkpensionsavgift än
de som anslutit sig till ATP-systemet. Avgiften till ATP är nämligen
avdragsgill, varför underlaget för folkpensionsavgiften blir lägre för ATPanslutna
än för dem som begärt undantagande. Dessa har således enligt
motionärerna under sina aktiva år betalat såväl större avgifter till folkpensioneringen
som högre stats- och kommunalskatt än de som varit anslutna till
ATP. Med hänsyn härtill anser motionärerna att förslag skyndsamt skall
läggas fram om rätt till pensionstillskott för den som begärt undantagande
från ATP.

Pensionskommittén har i sitt förenämnda betänkande bl. a. lagt fram
förslag om att möjligheten att anmäla undantagande från ATP skall slopas.
Kommittén har i det sammanhanget prövat frågan om rätten till pensionstillskott
vid undantagande från ATP. I propositionen 1978/79:75 lades som
nämnts fram vissa förslag på grundval av pensionskommitténs betänkande.
Frågan om avskaffande av undantagandeinstitutet behandlades emellertid
inte i nämnda proposition utan tillhör de områden som departementschefen
enligt sitt uttalande i propositionen avsåg att återkomma till när beredningen
av kommitténs förslag i socialdepartementet har avslutats. Med hänsyn till
att den i motionerna aktualiserade frågan är föremål för beredning i
regeringskansliet anser utskottet att resultatet av denna behandling bör
avvaktas innan ställning tas till yrkandena i motionerna 1227 och 1807.
Utskottet avstyrker därför bifall till desamma.

Motionären i motionen 1251, Lena Öhrsvik, begär en undersökning om
levnadsvillkoren för dem som har ställt sig utanför ATP och för deras
familjer. Undersökningen bör enligt motionären göras i samband med ett
ställningstagande till pensionskommitténs förslag om att avskaffa möjligheten
att anmäla undantagande från ATP.

Yrkandet i motionen 1251 har, såsom också motionären anför, samband
med de ovan nämnda, pågående övervägandena om slopande av undantagandeinstitutet.
Enligt utskottets uppfattning kan behovet av en undersökning
bedömas först efter det att en proposition i ämnet föreligger. Mot denna
bakgrund avstyrker utskottet bifall till motionen.

Bengt Kindbom och Karin Andersson anför i motionen 507 att avliden
makes undantagande från ATP på ett otillfredsställande sätt kan påverka
änkans rätt till pensionstillskott eftersom vid bedömningen av denna rätt
beaktas inte bara faktiskt utgående änkepension från ATP utan också sådan
pension som skulle ha utgått om undantagande från ATP inte hade gällt för
den avlidne maken. Motionärerna framhåller att när änkan uppnår den
allmänna pensionsåldern och änkepensionen från folkpensioneringen
avlöses av hennes ålderspension kommer, vid bedömningen av hennes rätt
till pensionstillskott, alltjämt att beaktas förmånerna som utgått eller skulle
ha utgått från ATP. Så är däremot, påpekar motionärerna, inte fallet om båda

SfU 1978/79:17

makarna uppbär ålderspension. Eftersom det för makan då inte finns någon
koppling till änkepension från ATP kan hon beviljas pensionstillskott.
Motionärerna begär därför förslag om ändring i lagen om pensionstillskott av
innebörd att man vid beviljande av pensionstillskott till ålderspension för
änka skall bortse från makes undantagande från ATP.

Riksförsäkringsverket har i anslutning till ett besvärsärende uppmärksammat
den problemställning som tas upp i motionen. I en framställning den
30 december 1976 till socialdepartementet om ifrågasatt ändring av 3 och 4 §§
lagen (1969:205) om pensionstillskott föreslår verket att dess beslut i
besvärsärendet överlämnas till pensionskommittén för den åtgärd som
kommittén kan finna påkallad. Framställningen har överlämnats till
kommittén och behandlas i samband med kommitténs pågående översyn av
efterlevandepensioneringen. Med hänsyn härtill anser utskottet att motionen
507 f. n. inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. beträffande uppräkning av folkpensionens grundbelopp avslår
motionen 1978/79:314,yrkandet l,och motionen 1978/79:399,
yrkandet 1,

2. beträffande uppräkning av pensionstillskotten avslår motionen
1978/79:399, yrkandet 2,

3. beträffande omräkning av basbeloppet avslår motionen 1978/
79:314, yrkandet 2, och motionen 1978/79:399, yrkandet 4 i
motsvarande del,

4. beträffande retroaktiv höjning av pension avslår motionen
1978/79:399, yrkandet 4 i motsvarande del,

5. beträffande handikappersättning vid grav hörselskada avslår
motionen 1978/79:871,

6. beträffande handikappersättning till laryngektomerade avslår
motionen 1978/79:872,

7. beträffande ålderspension till makar som lever åtskilda med
anledning av motionen 1978/79:355 ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

8. beträffande rätt till pensionstillskott vid undantagande från
ATP avslår motionerna 1978/79:507, 1978/79:1227 och 1978/
79:1807,

9. beträffande undersökning av levnadsvillkoren för dem som
ställt sig utanför ATP avslår motionen 1978/79:1251,

10. med bifall till regeringens under punkten B 4 framlagda förslag
till Folkpensioner för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag
av 26 520 000 000 kr.

SfU 1978/79:17

5. Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar. Utskottet tillstyrker
regeringens under punkten B 5 (s. 44-45) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar
för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 37 400 000
kr.

6. Bidrag till sjukförsäkringen. Utskottet tillstyrker regeringens under
punkten B 6 (s. 45—47) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1979/80
anvisar ett förslagsanslag av 3 530 000 000 kr.

7. Vissa yrkesskadeersättningar m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
under punkten B 7 (s. 47—48) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen

1. medger att till frivilliga försäkringar hänförliga överskottsmedel
i riksförsäkringsverkets fonder för frivillig försäkring och i
fiskarförsäkringsfonden får disponeras för höjning av livräntor i
enlighet med de regler som riksförsäkringsverket föreslagit,

2. till Vissa yrkesskadeersättningar m. m. för budgetåret 1979/80
anvisar ett förslagsanslag av 1 900 000 kr.

Stockholm den 13 mars 1979

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Arne Magnusson (c), Helge Karlsson (s), Britta
Bergström (fp), Doris Håvik (s), Maj Pehrsson (c), Allan Åkerlind (m). Börje
Nilsson (s), Gösta Andersson (c), Ralf Lindström (s), Elis Andersson (c),
Blenda Littmarck (m), Börje Hörnlund (c), Lars-Åke Larsson (s) och Stig
Gustafsson (s).

Reservationer

1. beträffande nämndemäns medverkan och val av nämndemän i försäkringsrätt
(punkten 2 mom. 1 i utskottets hemställan) av Sven Aspling, Helge Karlsson,
Doris Håvik, Börje Nilsson, Ralf Lindström, Lars-Åke Larsson och Stig
Gustafsson (alla s), vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med
”Riksdagen har” och slutar med ”motionen 253." bort ha följande
lydelse:

SfU 1978/79:17

Enligt utskottets uppfattning föreligger inte några tungt vägande skäl för
att begränsa nämndemäns medverkan i mål vid försäkringsrätt. Med den
nuvarande ordningen ställs de utanför behandlingen av ärenden om bl. a.
sjukpenning, bidragsförskott, utbildningsbidrag, vuxenstudiestöd och värnpliktsförmåner;
ärenden som är av stor betydelse för den enskilde och hans
ekonomi. Härtill kommer att dessa ärenden ofta avser skälighetsbedömningar
där kännedom om arbetslivet och allmän livserfarenhet har stor
betydelse vid avgörandena. Utskottet anser i likhet med motionärerna att det
inte är tillfredsställande att denna typ av ärenden skall avgöras av tjänstemän
i såväl försäkringskassa som försäkringsrätt. De farhågor som har uttalats om
att ett ökat lekmannainflytande skulle medföra problem från administrativ
synpunkt kan enligt utskottets mening inte tillmätas någon avgörande
betydelse vid bedömningen av i vilken utsträckning nämndemän skall
medverka i försäkringsrätt. Nämndemannainflytandet bör därför vidgas i
enlighet med vad motionärerna anfört. Också när det gäller val av nämndemän
till försäkringsrätt delar utskottet motionärernas uppfattning att
arbetsmarknadens organisationer bör få påverka utnämningen av nämndemännen
eftersom socialförsäkringsärendena i så hög grad berör arbetstagare
och arbetsgivare. Organisationerna LO, TCO och SAF bör därför få nominera
hälften av ledamöterna i försäkringsrätter medan återstoden bör nomineras
av de politiska partierna. Regeringen bör härefter utse samtliga nämndemän.

Det anförda innebär således att utskottet tillstyrker bifall till motionen 253.
Förslag om ändrad organisation för besvärsprövning inom socialförsäkringen
bör föreläggas riksdagen till nästa riksmöte. Detta bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottet under punkten 2 mom. 1 bort hemställa
att riksdagen

1. beträffande nämndemäns medverkan och val av nämndemän i
försäkringsrätt med bifall till motionen 1978/79:253 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

2. beträffande räll lill pensionstillskott vid undantagande från A TP (punkten 4
mom. 8 i utskottets hemställan) av Arne Magnusson (c), Maj Pehrsson (c),
Allan Åkerlind (m), Gösta Andersson (c), Elis Andersson (c),Blenda Littmarck
(m) och Börje Hörnlund (c), vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med
"Pensionskommittén har” och slutar med "till desamma.” bort ha följande
lydelse:

Gällande bestämmelser om avräkning av pensionstillskott mot den ATP
som skulle ha utgått om undantagande inte skett kan få den konsekvensen att
en ålderspensionär som enda pension kan komma att uppbära grundbeloppet
inom folkpensioneringen. De som vid tilläggspensioneringens uppbyggnads -

SfU 1978/79:17

skede anmälde undantagande från ATP hade inte möjlighet att förutse
pensionstillskottens införande år 1969 och vad som skulle bli följden av
bestämmelserna härom. Det är inte rimligt att dessa försäkrade vid sin
pensionering skall bli ekonomiskt lidande på grund av en reform som inte
kunde förutses. För uppfattningen att tillerkänna samtliga försäkrade som
anmält undantagande från ATP rätt till pensionstillskott talar dessutom
följande omständigheter. Pensionstillskotten kan inte ses som en förmån
inom ATP-systemet. Pensionstillskotten får nämligen i princip anses vara en
skattefinansierad låginkomstutfyllnad och standardsäkring. De flesta som
uppbär pensionstillskott har inte direkt bidragit till finansieringen av ATP.
Vidare har avgifts- och taxeringsbestämmelserna medfört att företagare, som
begärt undantagande från ATP, under sina aktiva år har betalat större avgifter
till folkpensioneringen och högre stats- och kommunalskatt än den som med
samma bruttoinkomster av jordbruk eller rörelse varit ansluten till ATP
genom att ATP-avgiften hela tiden varit avdragsgill vid inkomsttaxeringen
och därmed sänkt underlaget för beräkning av avgifter och skatter.

Mot denna bakgrund anser utskottet att de som begärt undantagande från
ATP bör tillerkännas rätt till pensionstillskott i samma omfattning som
övriga försäkrade. Förslag härom bör föreläggas riksdagen snarast. Detta bör
ges regeringen till känna. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till
motionerna 1227 och 1807.

dels att den mening av utskottets yttrande på s. 12 rad 13 som börjar med
"Med hänsyn” och slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har ovan tillstyrkt bifall till motionerna 1227 och 1807, innebärande
att utskottet förordat att de som anmält undantagande från ATP får rätt
till pensionstillskott. Som en konsekvens härav kommer makes undantagande
från ATP inte längre att påverka bedömningen av änkas rätt till
pensionstillskott till ålderspension, vilket bör ges regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker sålunda bifall även till motionen 507.

och dels att utskottet under punkten 4 mom. 8 bort hemställa
att riksdagen

8. beträffande rätt till pensionstillskott vid undantagande från
ATP med bifall till motionerna 1978/79:507, 1978/79:1227 och
1978/79:1807 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.