SfU 1978/79:14

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1978/79:14

med anledning av propositionen 1978/79:69 om delpension för
egenföretagare m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1978/79:69 (socialdepartementet) har regeringen föreslagit
riksdagen att anta de i propositionen framlagda förslagen till

1. lagom delpensionsförsäkring,

2. lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring,

3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).

I propositionen föreslås att den för arbetstagare lagstadgade försäkringen
fördelpension mellan 60 och 65årsålderfr. o. m.den ljanuari 1980 skall gälla
även för egna företagare som minskar sitt förvärvsarbete med hälften. Detta
innebär att bl. a. småföretagare jordbrukare och fiskare kommer att omfattas
av hela systemet med rörlig pensionsålder, som infördes den 1 juli 1976 och
som i övrigt består av förtidspension och förtida eller uppskjutet uttag av hel
eller halv ålderspension. I propositionen föreslås vidare vissa förbättringar
och justeringar i gällande delpensionsregler för anställda.

För att trygga den nuvarande delpensionsförsäkringens finansiering
föreslås en höjning av avgiftsuttaget hos arbetsgivarna från 0,25 till 0,50 % av
avgiftsunderlaget fr. o. m. år 1980. De egna företagarnas delpensionsförsäkring
avses bli bekostad med en egenavgift, som skall motsvara den
arbetsgivaravgift som erläggs för anställda.

De i propositionen intagna författningsförslagen är följande.

1 Riksdagen 1978/79. 11 sami. Nr 14

SfU 1978/79:14 2

1 Förslag till

Lag om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs följande.

Inledning

1 § Delpension enligt denna lag kan efter ansökan utgå till förvärvsarbetande i
åldern 60-64 år som minskar sin arbetstid.

2 § Delpensionsförsäkringen handhas av riksförsäkringsverket och de
allmänna försäkringskassorna.

Allmänna försäkringsvillkor

3 § Försäkrad för delpension är den som är bosatt i Sverige och under en
ramtid av ett år omedelbart före den dag då pension avses börja utgå eller den
tidigare dag då ansökan görs har förvärvsarbetat i minst fem månader enligt
bestämmelserna om arbetsvillkor i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
eller lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Av dessa lagar
följer att tid då sökanden av däri angivna anledningar har varit hindrad att
arbeta ej inräknas vid bestämmande av ramtid. Som arbetshinder räknas vid
tillämpning av denna paragraf även arbetslöshet vid vilken ersättning har
utgått enligt någon av nämnda lagar.

4 § För att någon skall vara försäkrad för delpension fordras vidare att han
från och med det år då han fyllde 45 år har varit förvärvsverksam i sådan
utsträckning att han för minst tio år har tillgodoräknats pensionsgrundande
inkomst för tilläggspension enligt 11 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Vid tillämpning av första stycket skall i förekommande fall tagas hänsyn
även till år, för vilket den förvärvsarbetande skulle ha tillgodoräknats
pensionsgrundande inkomst om han inte hade anmält undantagande från
försäkringen för tilläggspension eller hade underlåtit att erlägga tilläggspensionsavgift.

Om arbetstidsminskning m. m.

5 § Försäkrad, som från och med den månad då han fyller 60 år eller senare
minskar sin arbetstid i förvärvsarbete och därefter arbetar i genomsnitt minst
17 timmar per arbetsvecka, har rätt till delpension i enlighet med 6-13 §§.

SfU 1978/79:14

Pension utgår längst till och med månaden före den då han fyller 65 år.

Delpension får ej utgå för månad, för vilken den försäkrade uppbär
förtidspension eller ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

6 § Den som efter arbetstidsminskningen förvärvsarbetar enbart som anställd
har rätt till delpension om han har minskat arbetstiden med i genomsnitt
minst fem timmar per arbetsvecka. Hans nya arbetstid måste därvid också i
minst samma mån understiga ordinarie arbetstid i arbetet.

7 § Den som efter arbetstidsminskningen ej förvärvsarbetar enbart som
anställd är berättigad till delpension om han har minskat arbetstiden med i
genomsnitt minst hälften.

Vid tillämpning av första stycket skall beträffande förvärvsarbete i
fåmansföretag som avses i 35 § 1 a mom. kommunalskattelagen (1928:370)
företagsledare och dennes make inte anses arbeta som anställda hos företaget.
Med makar jämställs de som lever tillsammans, om de tidigare har varit gifta
med varandra eller gemensamt har eller har haft barn.

8 § Om försäkrad har en mindre bisyssla vid sidan av sitt huvudsakliga
förvärvsarbete, kan han på begäran få sin rätt till delpension bedömd med
bortseende från bisysslan.

För tillämpning av första stycket förutsätts

1. att den försäkrade har utfört bisysslan varaktigt före arbetstidsminskningen,

2. att arbetstiden för bisysslan kan beräknas uppgå till i genomsnitt högst
tio timmar per arbetsvecka och ej ökas inför eller efter arbetstidsminskningen
i det huvudsakliga arbetet,

3. att inkomsten av bisysslan för år räknat kan antagas understiga det
basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller
vid årets början.

9 § Som försäkrads arbetstid före arbetstidsminskningen skall räknas hans
genomsnittliga arbetstid under den ettårsperiod som avses i 3 §. Om det är
uppenbart att den arbetstiden väsentligt överstiger hans genomsnittliga
arbetstid under tre sådana perioder före arbetstidsminskningen, skall bortses
från den överskjutande arbetstiden.

Den försäkrades arbetstid efter arbetstidsminskningen skall beräknas med
hänsyn till hans antagna arbetsförhållanden under det följande året.

1* Riksdagen 1978/79. 11 sami. Nr 14

SfU 1978/79:14

10 § Utförs förvärvsarbetet efter arbetstidsminskningen ej fortlöpande, är den
försäkrade berättigad till delpension endast om han under varje period av
högst tre månader arbetar under minst halva antalet dagar.

Närmare föreskrifter om förläggningen av försäkrads deltidsarbete får
meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, av riksförsäkringsverket.
Om synnerliga skäl talar för det, får därvid även medges att
deltidsarbete inom visst yrke förläggs mera ojämnt under året än första
stycket tillåter.

Beräkning av pension

11 § Delpension fastställs till belopp som motsvarar 65 procent av den
försäkrades pensionsunderlag.

Fastställd delpension anknyts till basbeloppet och omräknas vid förändring
av detta.

12 § För försäkrad som avses i 6 § utgörs pensionsunderlaget av skillnaden
mellan hans normala förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen och den
förvärvsinkomst som han efter arbetstidsminskningen kan antagas ha tills
vidare. Därvid tillämpas 8 och 9 §§, såvitt gäller 9 § första stycket dock endast
första meningen. Skall inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet före
arbetstidsminskningen beaktas, skall den inkomsten beräknas med ledning
av 13 § andra stycket.

Skillnaden mellan de förvärvsinkomster som avses i första stycket får för år
räknat inte beräknas till högre belopp än skillnaden mellan vad som enligt 3
kap. 2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring utgör den försäkrades
sjukpenninggrundande inkomster före och efter arbetstidsminskningen eller
kunde ha fastställts som sjukpenninggrundande inkomster om försäkringskassan
hade känt till samtliga förhållanden.

Avviker försäkrads inkomst väsentligt från vad som kan anses vanligt för
arbetet i fråga eller avviker hans inkomstbortfall väsentligt från vad som kan
motiveras med hänsyn till minskningen av arbetstiden, särskilda arbetsförhållanden
eller förändrade arbetsuppgifter, skall vid beräkning av hans
pensionsunderlag bortses från sådana avvikelser. Flar försäkrads arbetstid
beräknats med tillämpning av 9 § första stycket andra meningen, skall hans
inkomst före arbetstidsminskningen beaktas endast efter förhållandet mellan
sålunda beräknad arbetstid och den arbetstid som skulle ha gällt för honom
enligt styckets första mening.

13 § För försäkrad som avses i 7 § utgörs pensionsunderlaget av hälften av
hans genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen. Överstiger
den förvärvsinkomst, som han efter arbetstidsminskningen kan
antagas tills vidare ha, hälften av den tidigare inkomsten, minskas pensionsunderlaget
med hänsyn härtill. Vidare tillämpas 8 § och 9 § andra stycket vid
beräkningen av pensionsunderlaget.

SfU 1978/79:14

Den försäkrades genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen
beräknas med ledning av dels de pensionspoäng för tilläggspension
som han har tillgodoräknats för de närmaste tre åren före arbetstidsminskningen,
dels det basbelopp som gällde vid arbetstidsminskningen. Därvid
skall tilläggas en pensionspoäng för varje år. Har inkomsten något år
understigit vad som motsvarar en pensionspoäng för året, skall i stället
tillgodoräknas motsvarande del av en pensionspoäng. I förekommande fall
skall tagas hänsyn även till pensionspoäng som den försäkrade skulle ha
tillgodoräknats om han inte hade anmält undantagande från försäkringen för
tilläggspension eller hade underlåtit att erlägga tilläggspensionsavgift.

För den som före arbetstidsminskningen under den ettårsperiod som avses
i 3 § förvärvsarbetade enbart som ans'älld eller som uppdragstagare för vilken
ersättningen vid inkomsttaxeringen är att hänföra till inkomst av tjänst skall
inkomsten före minskningen beräknas enligt 12 §.

Ansökan och beslut om pension

14 § Ansökan om delpension skall göras skriftligen hos den allmänna
försäkringskassa hos vilken sökanden är inskriven.

15 § Sökanden skall genom intyg eller annan utredning styrka de förhållanden
som skall läggas till grund för pension, i den mån tillförlitliga uppgifter
inte redan finns tillgängliga hos försäkringskassan. Skriftlig uppgift skall
avges på heder och samvete. Erkänd arbetslöshetskassa och länsarbetsnämnd
är skyldiga att biträda kassan med uppgifter som behövs i ärende enligt denna
lag.

I fråga om förvärvsarbete som anställd skall sökanden lämna särskilt intyg
från arbetsgivaren eller den lokala arbetstagarorganisationen om sökandens
arbets- och inkomstförhållanden. Arbetsgivare är skyldig att utfärda intyg på
begäran av den anställde och att biträda försäkringskassan med andra
uppgifter som behövs i ärende om delpension. Bestämmelserna i detta stycke
gäller i tillämpliga delar även beträffande förvärvsarbete som uppdragstagare.

I fråga om annat förvärvsarbete än som avses i andra stycket skall sökanden
lämna särskilt intyg från revisor, bokförare, företagar- eller yrkesorganisation,
kommunal förtroendeman eller annan som väl känner sökandens arbets- och
inkomstförhållanden. Intyg skall avges på heder och samvete. Intyg från
någon sökanden närstående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken beaktas
inte.

16 § Delpension utges månadsvis och får inte beviljas för längre tid tillbaka än
tre månader före ansökningsmånaden.

Beslut om delpension skall gälla tills vidare, om ej annat föranleds av den
försäkrades ansökan eller övrig utredning i ärendet.

SfU 1978/79:14

17 § Ärende om delpension skall i försäkringskassa avgöras av pensionsdelegation
enligt 18 kap. 20-22 §§ lagen (1962 :381) om allmän försäkring

1. om 8 § skall tillämpas,

2. om ärendet är av vidlyftig eller svår beskaffenhet eller

3. om tjänsteman hos försäkringskassan finner skäl föreligga mot bifall till
pensionsansökan.

Första stycket gäller ej i den mån pensionsansökan skall avslås på grund av
att sökanden

1. inte uppfyller föreskrivna villkor om viss ålder, tio års pensionsgrundande
inkomst för tilläggspension eller bosättning i Sverige,

2. uppbär allmän förtids- eller ålderspension för tid som ansökan avser
eller

3. ansöker om delpension för längre tid tillbaka än som får beviljas.

När pensionsdelegation avgör ärende enligt denna lag skall i stället för två
av riksförsäkringsverket utsedda läkare ingå två av arbetsmarknadsstyrelsen
utsedda ledamöter. Av dessa skall den ene representera länsarbetsnämnden
och den andre ha särskild erfarenhet av ärenden om arbetslöshetsförsäkring
och utses efter förslag av de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation.

Omprövning och besvär

18 § Beslut om delpension skall omprövas om ändring av betydelse har skett i
de förhållanden som låg till grund för beslutet. Närmare bestämmelser om
omprövning får meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
av riksförsäkringsverket. Därvid fåräven meddelas särskilda bestämmelser
om omprövning med anledning av retroaktivt verkande löneavtal.

Den som uppbär delpension är skyldig att omedelbart underrätta försäkringskassan
om ändring som kan leda till att pensionen minskas eller drages
in. Försäkringskassan skall i den utsträckning det skäligen påkallas självmant
inhämta uppgifter om den pensionsberättigades arbets- och inkomstförhållanden.
Försäkringskassan har också rätt att vid behov kontrollera den
pensionsberättigades arbetsförhållanden genom besök hos honom av någon
som kassan har givit sådant uppdrag. I ärende enligt denna paragraf gäller 15 §
i tillämpliga delar.

Föreligger sannolika skäl till att delpension skall dragas in eller minskas, får
pensionen helt eller delvis innehållas intill dess slutligt beslut har fattats.

19 § Har någon genom oriktig uppgift eller försummelse av uppgifts- eller
anmälningsskyldighet eller på annat sätt förorsakat att delpension har utgått
obehörigen eller med för högt belopp eller har någon eljest uppburit
delpension obehörigen eller med för högt belopp och skäligen bort inse detta,
tillämpas bestämmelserna om återbetalningsskyldighet i 20 kap. 4 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

SfU 1978/79:14

20 § Bestämmelserna i 20 kap. 10-13 §§ lagen(1962:381)om allmän försäkring
om ändring av beslut samt talan mot allmän försäkringskassas och försäkringsrätts
beslut tillämpas även i ärende enligt denna lag.

Beslut i ärende enligt denna lag länder omedelbart till efterrättelse, om ej
annat anges i beslutet eller bestäms av domstol som har att pröva
beslutet.

Övriga bestämmelser

21 § För finansiering av delpensionsförsäkringen erlägger arbetsgivare årligen
avgift enligt de grunder som anges för socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen
i 19 kap. 1 § lagen (1962:381 jorn allmän försäkring. Avgift erläggs med
0,50 procent av avgiftsunderlaget.

Den som under året har haft inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap.
3 § lagen om allmän försäkring erlägger avgift till delpensionsförsäkringen
enligt de grunder som anges för socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen
i 19 kap. 3§ samma lag och efter procentsats som anges i första
stycket.

I fråga om debitering och uppbörd av avgifterna gäller lagen (1959:552) om
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. och
uppbördslagen (1953:272). Avgifterna skall ingå till en fond, som förvaltas av
riksförsäkringsverket.

22 § Arbetsgivare och uppdragsgivare som underlåter att utfärda intyg eller
fullgöra annan uppgiftsskyldighet enligt 15 § andra stycket eller 18 § andra
stycket döms till böter. Till samma straff döms den som underlåter att
fullgöra anmälningsskyldighet enligt 18 § andra stycket eller som uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet lämnar oriktigt meddelande i uppgift enligt denna
lag, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

23 § Bestämmelserna i 16 kap. 12 § och 20 kap. 5,6 och 8 §§ lagen (1962:381)
om allmän försäkring om utbetalning till annan än den pensionsberättigade,
preskription, utmätningsförbud och uppgiftsskyldighet beträffande den som
är omyndigförklarad tillämpas även i fråga om delpension.

24 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, riksförsäkringsverket
får meddela föreskrifter för verkställighet av denna lag. Meddelas sådana
föreskrifter av riksförsäkringsverket, skall verket samråda med en central
pensionsdelegation, vars ledamöter utses av regeringen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980, då lagen (1975:380) om
delpensionsförsäkring skall upphöra att gälla. Den upphävda lagen gäller
dock fortfarande i fråga om delpension vid arbetstidsminskning som första

SfU 1978/79:14

gången har skett före den 1 januari 1980, i den mån ej annat följer av
föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
av riksförsäkringsverket. I nu nämnda fall skall dock i tillämpliga
delar gälla 14-20 och 22-24 §§ denna lag utan hinder av motsvarande
bestämmelser i den upphävda lagen. Den lagen gäller även i fråga om
socialförsäkringsavgift som belöper på tid före den 1 januari 1980.

2. Beslut om delpension enligt denna lag från och med ikraftträdandet får
fattas från och med den 1 oktober 1979. Delpension får därvid beviljas även i
fall då den försäkrade första gången har minskat sin arbetstid under fjärde
kvartalet 1979. Detta gäller även om denne vid arbetstidsminskningen inte
hade fyllt 60 år men gör det senast i januari 1980.

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som
har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

SfU 1978/79:14 9

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 2 och 11 §§ lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Försäkrad enligt denna lag är
arbetstagare, som i sådan egenskap
uppfyller arbetsvillkoren enligt lagen
(1977:370) om arbetslöshetsförsäkring
eller lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd och som
från och med det kalenderår varunder
han fyllt 45 år tillgodoräknats
pensionsgrundande inkomst av anställning
enligt 11 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring
under minst tio år.

Föreslagen lydelse

Försäkrad enligt denna lag är
arbetstagare, som i sådan egenskap
uppfyller arbetsvillkoren enligt lagen
(1977:370) om arbetslöshetsförsäkring
eller lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd och som
från och med det kalenderår varunder
han fyllt 45 år tillgodoräknats
pensionsgrundande inkomst enligt
11 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring under minst tio år.

11 §

Närmare föreskrifter för verkställigheten av denna lag meddelas av
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av riksförsäkringsverket.
Utfärdas sådana föreskrifter av riksförsäkringsverket skall verket före
utfärdandet rådgöra med en central pensionsdelegation. Beslut om tillsättande
av en sådan pensionsdelegation meddelas av regeringen.

Föreskrifter som meddelas enligt
första stycket får utan hänsyn till 3
kap. 5 § andra stycket första meningen
lagen (1962:381) om allmän försäkring
avse även beräkning av delpension i
samband med retroaktivt verkande
löneavtal.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 11 §, två veckor efter den dag då lagen
enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och

i övrigt den 1 juli 1979. De nya bestämmelserna i 2 § tillämpas i fråga om
delpension vid arbetstidsminskning som har skett efter ikraftträdandet.

SfU 1978/79:14

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § och 11 kap. 7 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

5 §

Allmän försäkringskassa skall i samband med inskrivning av försäkrad
besluta angående den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. I
fråga om försäkrad som avses i 1 § första stycket skall kassan samtidigt
fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Av beslutet skall
framgå i vad mån sjukpenninggrundande inkomst är att hänföra till
anställning eller till annat förvärvsarbete. Beslut om tillhörighet till sjukpenningförsäkringen
skall omprövas

a) när till kassans kännedom kommit att försäkrads inkomstförhållanden
undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens
storlek,

b) när undantagande som avses i
2 § första stycket sista punkten blir
giltigt eller upphör att äga giltighet,
samt

c) när förtidspension enligt denna
lag beviljas den försäkrade eller
redan utgående sådan pension ändras
med hänsyn till ändring i den
försäkrades förmåga eller möjlighet
att bereda sig inkomst genom arbete.

b) när undantagande som avses i
2 § första stycket sista punkten blir
giltigt eller upphör att äga giltighet,

d) när delpension enligt särskild lag
beviljas den försäkrade eller redan
utgående sådan pension ändras med
hänsyn till ändring i den försäkrades
arbets- och inkomstförhållanden.

Ändring skall i fall som avses i första stycket a) ej ske förrän trettio dagar
efter det försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen. Ändring
skall i annat fall ske så snart anledning till ändringen uppkommit eller, i fall då
sjukpenningförsäkring enligt 1 § andra stycket skall upphöra på grund av att
den försäkrades make eller någon med vilken den försäkrade varit gift eller
har eller har haft barn avlider, vid fjärde månadsskiftet efter dödsfallet.

1 Lagen omtryckt 1977:630.

SfU 1978/79:14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Under tid då försäkrad efter förmedling av arbetsmarknadsmyndighet eller
arbetsvårdsorgan hos kommun eller landstingskommun undergår arbetsprövning,
yrkesutbildning eller arbetsträning skall fastställd sjukpenninggrundande
inkomst ej sänkas, med mindre sådant fall är för handen som
avses i första stycket b) eller c)eller, vad angår arbetsträning, denna pågått sex
månader.

11 kap.

7 §

Försäkrad äger göra anmälan om Försäkrad äger göra anmälan om
undantagande från försäkringen så- undantagande från försäkringen såvitt
angår inkomst av annat vitt angår inkomst av annat

förvärvsarbete. Har sådant undanta- förvärvsarbete. Har sådant undantagande
skett, skall vid beräkning av gande skett, skall vid beräkning av

pensionsgrundande inkomst för den pensionsgrundande inkomst för den

försäkrade för tid efter ingången av försäkrade för tid efter ingången av

året näst efter det då anmälan gjordes året näst efter det då anmälan gjordes

hänsyn icke tagas till inkomst av hänsyn icke tagas till inkomst av

annat förvärvsarbete. annat förvärvsarbete eller till delpen sion

som avses i 2 § första stycket h).

Anmälan som i första stycket sägs må återkallas av den försäkrade med
verkan från nästa årsskifte, dock tidigast från det som inträffar sedan
undantagandet ägt giltighet i fem år. Har anmälan återkallats, äger den
försäkrade ej ånyo göra dylik anmälan.

Anmälan eller återkallelse skall, där den försäkrade är omyndig, göras av
förmyndaren, som därvid har att visa att den försäkrade samtycker till
åtgärden.

Anmälan av försäkrad, som är gift, är utan verkan, om icke hans make
samtycker till undantagandet. Är maken omyndig eller bortovarande,
ankommer det på förmyndare eller god man att lämna samtycke. Särskilt
samtycke är ej erforderligt, om den försäkrade är förmyndare eller god man
för sin make. Vägras samtycke, äger riksförsäkringsverket medgiva undantagandet,
om särskilda skäl föreligga.

1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 3 kap. 5 §, två veckor efter den dag
då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och i övrigt den 1 januari 1980.

2. Anmälan som avses i 11 kap. 7 § första stycket får utan hinder av andra
stycket samma paragraf återkallas före utgången av år 1979 med verkan från
och med ingången av år 1980.

1** Riksdagen 1978/79. 11 sami. Nr 14

SfU 1978/79:14

4 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att anvisningarna till 41 b § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
Anvisningar
till 41 b §'

Nuvarande lydelse

Med egenavgifter förstås sjukförsäkringsavgift
enligt 19 kap. 2 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen
och tilläggspensionsavgift
enligt 19 kap. 3 § samma
lag, avgift enligt 7 kap. 2 § tredje
stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
samt avgift enligt
4§ lagen (1968:419) om allmän
arbetsgivaravgift.

Med egenavgifter förstås sjukförsäkringsavgift
enligt 19 kap. 2 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen
och tilläggspensionsavgift
enligt 19 kap. 3 § samma
lag, avgift enligt 7 kap. 2 § tredje
stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
avgift enligt 21 §
andra stycket lagen (1979:000) om
delpensionsförsäkring samt avgift enligt
4 § lagen (1968:419) om allmän
arbetsgivaravgift.

Avdrag medges för egenavgifter som påförts såsom slutlig skatt. Har
skattskyldig för det beskattningsår till vilket avgifterna hänför sig medgivits
schablonavdrag enligt punkt 2 a av anvisningarna till 22 § och punkt 9 a av
anvisningarna till 29 §, medges dock avdrag endast för det belopp varmed
egenavgifterna överstiger schablonavdraget. Om schablonavdrag för visst
beskattningsår medgivits med belopp överstigande summan av de egenavgifter,
som påförts såsom slutlig skatt för samma beskattningsår, skall
skillnadsbeloppet tagas upp som intäkt.

Avdrag medges även för egenavgifter som har påförts såsom tillkommande
skatt samt för belopp varmed medgivet schablonavdrag för visst beskattningsår
har reducerats i samband med ändring av taxeringen. Som intäkt
upptages egenavgifter, som restituerats, avkortats eller avskrivits, samt
belopp varmed schablonavdrag för visst beskattningsår i samband med
ändring av taxeringen medgivits utöver tidigare åtnjutet schablonavdrag.

Belopp som - efter beaktande i förekommande fall av tidigare medgivet
schablonavdrag - är avdragsgillt eller skattepliktigt enligt andra eller tredje
stycket hänföres till det beskattningsår under vilket slutlig eller tillkommande
skatt har påförts eller restitution, avkortning eller avskrivning har

1 Senaste lydelse 1977:279.

SfU 1978/79:14

skett. Har schablonavdrag medgivits eller har tidigare medgivet schablonavdrag
ändrats, skall, såvida taxeringsåtgärden icke föranleder omräkning av
egenavgifterna för beskattningsåret i fråga, avdraget eller intäkten hänföras
till det beskattningsår under vilket beslutet angående taxeringsåtgärden har
meddelats.

Har den skattskyldige antingen brukat en eller flera jordbruksfastigheter
eller bedrivit en eller flera rörelser under det beskattningsår som anges i fjärde
stycket, skall i nämnda stycke avsett avdragsgillt eller skattepliktigt belopp
hänföras till den förvärvskälla som ger störst underlag för beräkning av
schablonavdrag. Har den skattskyldige under nämnda beskattningsår både
brukat jordbruksfastighet och bedrivit rörelse, fastställes i första hand det
inkomstslag inom vilket underlaget för avdrag är störst. Inom detta
inkomstslag hänföres avdrag eller intäkt till den förvärvskälla som ger störst
underlag. Har den skattskyldige under beskattningsåret varken brukat
jordbruksfastighet eller bedrivit rörelse, medges avdraget såsom allmänt
avdrag enligt 46 § 2 mom. medan intäkten upptages såsom intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första
gången vid 1981 års taxering.

SfU 1978/79:14

5 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 1 §, 2 § 4 morn., 3 § 1 mom. och 27 § 1 mom.
uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§2

Med skatt förstås i denna lag, där
icke annat angives, statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt,
ersättningsskatt,
kommunal inkomstskatt, landstingsmedel,
skogsvårdsavgifter, sådana
socialförsäkringsavgifter till
folkpensioneringen och tilläggspensionsavgifter
som avses i 19 kap. 3 §
lagen om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter
enligt 19 kap. 2 §
sistnämnda lag, arbetsskadeförsäkringsavgifter
enligt 7 kap. 2 § tredje
stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
delpensions/orsak -ringsavgifter enligt 21 § andra stycket
lagen (1979:000) om delpensions/örsäkring,
sådana arbetsgivaravgifter
enligt lagen om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. m., avgifter enligt
lagen om allmän arbetsgivaravgift
och enligt lagen om avgift för
sjöfolks pensionering vilka icke uppbäras
av riksförsäkringsverket, skattetillägg
eller förseningsavgift enligt
taxeringslagen, ävensom annuitet å
avdikningslån.

Regeringen må, om särskilda omständigheter därtill föranleda, föreskriva
att i samband med uppbörden av skatt må uppbäras jämväl annan avgift än
sådan som i första stycket sägs. Har dylik föreskrift meddelats skall, där icke
annat angivits, vad i denna lag stadgas angående skatt äga motsvarande
tillämpning beträffande avgift som med föreskriften avses.

1 Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2 Senaste lydelse 1978:201.

Med skatt förstås i denna lag, där
icke annat angives, statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt,
ersättningsskatt,
kommunal inkomstskatt, landstingsmedel,
skogsvårdsavgifter, sådana
socialförsäkringsavgifter till
folkpensioneringen och tilläggspensionsavgifter
som avses i 19 kap. 3 §
lagen om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter
enligt 19 kap. 2 §
sistnämnda lag, arbetsskadeförsäkringsavgifter
enligt 7 kap. 2 § tredje
stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
sådana arbetsgivaravgifter
enligt lagen om uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. m., avgifter enligt
lagen om allmän arbetsgivaravgift
och enligt lagen om avgift för
sjöfolks pensionering vilka icke uppbäras
av riksförsäkringsverket, skattetillägg
eller förseningsavgift enligt
taxeringslagen, ävensom annuitet å
avdikningslån.

SfU 1978/79:14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

4 m o m.3 Skattereduktion åtnjutes

av ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år, och av gift
skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, med 1 800 kronor,

av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt nämnda lag som
understiger 4 500 kronor, med 40 procent av det belopp som motsvarar
skillnaden mellan 4 500 kronor och den taxerade inkomsten.

Ha gifta skattskyldiga var för sig till statlig inkomstskatt taxerad inkomst,
som understiger 4 500 kronor, åtnjutes skattereduktion endast av den som
har den högsta taxerade inkomsten. Äro de taxerade inkomsterna lika stora,
tillkommer skattereduktion den äldre av de skattskyldiga.

Skattereduktion enligt första stycket åtnjutes endast av skattskyldig, som
varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. För gift
skattskyldig gäller dessutom följande. För att skattereduktion skall fö
åtnjutas, skall maken ha varit bosatt här i riket under någon del av
beskattningsåret. Avser makens bosättning här i riket större delen av
beskattningsåret, sker skattereduktionen enligt första stycket. Avser makens
bosättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den
skattskyldige skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst enligt
lagen om statlig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad
inkomst enligt nämnda lag som understiger 2 250 kronor, med 40 procent av
det belopp som motsvarar skillnaden mellan 2 250 kronor och den taxerade
inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första, andra och tredje styckena
skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsåret uppburen
beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt
1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som
tillkommer skattskyldig enligt nämnda bestämmelser skall minskas med en
tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skattskyldige
uppburit inkomst som förut nämnts.

Skattereduktion sker icke i fråga Skattereduktion sker icke i fråga
om statlig förmögenhetsskatt, soci- om statlig förmögenhetsskatt, socialförsäkringsavgift
till folkpensio- alförsäkringsavgift till folkpensioneringen
enligt 19 kap. 3 § lagen neringen enligt 19 kap. 3 § lagen

(1962:381) om allmän försäkring, (1962:381) om allmän försäkring,

tilläggspensionsavgift, sjukförsäk- tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift,
arbetsskadeförsäkrings- ringsavgift, arbetsskadeförsäkrings avgift,

arbetsgivaravgift, allmän ar- avgift, delpensionsförsäkringsavgifl,

betsgivaravgift, avgift för sjöfolks arbetsgivaravgift, allmän arbetsgi -

3 Senaste lydelse 1978:201.

SfU 1978/79:14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

pensionering och förseningsavgift varavgift, avgift för sjöfolks pensio enligt

taxeringslagen samt annuitet å nering och förseningsavgift enligt

avdikningslån. taxeringslagen samt annuitet å av dikningslån.

Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig
skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av
preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion
bortfaller.

3 §

1 m o m.4 I den omfattning 1 m o m . 1 den omfattning nedan
nedan angives skall skattskyldig angives skall skattskyldig utgöra

utgöra preliminär skatt med belopp, preliminär skatt med belopp, vilket

vilket så nära som möjligt kan så nära som möjligt kan antagas

antagas motsvara i den slutliga motsvara i den slutliga skatten ingåskatten
ingående statlig inkomst- ende statlig inkomstskatt, statlig

skatt, statlig förmögenhetsskatt, so- förmögenhetsskatt, socialförsäk cialförsäkringsavgift

till folkpensio- ringsavgift till folkpensioneringen

neringen enligt 19 kap. 3§ lagen enligt 19 kap. 3 § lagen(1962:381)om

(1962:381) om allmän försäkring, allmän försäkring, tilläggspensions tilläggspensionsavgift,

sjukförsäk- avgift, sjukförsäkringsavgift, arbets ringsavgift,

arbetsskadeförsäkrings- skadeförsäkringsavgift, delpensions avgift,

avgift enligt 4 § lagen om försäkringsavgift, avgift enligt 4 §

allmän arbetsgivaravgift, kommunal lagen om allmän arbetsgivaravgift,

inkomstskatt och landstingsmedel. kommunal inkomstskatt och lands tingsmedel.

27 §

1 morn.5 Uträkning av de särskilda skatteposter som ingå i slutlig skatt
samt debitering av sådan skatt sker med ledning av uppgifter i taxeringslängd
eller annat beslut om taxeringen. I övrigt iakttages:
att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt,
sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet,
som fastställts att gälla förden preliminära skatt, vilken skall avräknas
mot den ifrågavarande slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas med ledning av
den utdebitering för skattekrona och skatteöre som för inkomståret gäller i
beskattningsorten;

att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas i en gemensam
post, därvid skattebeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid
annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;

4Senaste lydelse 1977:281.

5 Senaste lydelse 1977:281.

SfU 1978/79:14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av det promilletal, som
enligt vad därom särskilt är stadgat bestämts för det år då den slutliga skatten
debiteras;

att tilläggspensionsavgift uträknas med tillämpning av den för inkomståret
fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget, därvid öretal bortfaller;

att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel debiteras med belopp
som uträknats av lokal skattemyndighet idet fögderi där beskattningsorten är
belägen;

att i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift debiteras enligt 19 kap. lagen om
allmän försäkring på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som
lämnas av allmän försäkringskassa;

att socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen såvitt gäller person med
inkomst av annat förvärvsarbete än anställning debiteras med tillämpning av
bestämmelserna i 11 kap. 4§ samt 19 kap. 3 och 4 a §§ lagen om allmän
försäkring;

att i 1 § omförmäld arbetsskadeförsäkringsavgift debiteras med ledning av
bestämmelserna i 7 kap. 2 § tredje stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring; alt

i 1 § omförmäld delpensionsförsäkringsavgift
debiteras med ledning
av bestämmelserna i 21 § andra
stycket lagen (1979:000) om delpensionsförsäkring; att

i 1 § omförmälda arbetsgivaravgifter debiteras i en gemensam post;
samt

att i 1 § omförmäld annuitet eller, därest skattskyldig har att erlägga flera
annuiteter, summan av dessa påföres i helt antal kronor, därvid öretal
bortfaller.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

SfU 1978/79:14

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

I motionen 1978/79:183 av Sven Aspling m. fl. (s) hemställs

att riksdagen

a) beslutar att anslutning av egenföretagare och uppdragstagare till
delpensionsförsäkringen endast kan ske för den som är ansluten till ATPsystemet,
samt att den som f. n. är undantagen från ATP-systemet skall före
den 1 januari 1980 kunna återkalla undantagandet utan hinder av att detta
inte har gällt i minst fem år,

b) beslutar - vid bifall till yrkandet under a) - om de övergångsbestämmelser
som förordats i motionen,

c) beslutar att egenföretagares och uppdragstagares genomsnittliga
förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen beräknas med ledning av de
pensionspoäng som han tillgodoräknas för de närmaste fem åren före
arbetstidsminskningen,

d) beslutar att avgifter från egenföretagare och uppdragstagare skall
tillgodoföras en särskild fond, från vilken utbetalningar av delpension jämte
administrativa kostnader skall ske,

e) beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning av utvidgningen av delpensionsförsäkringen.

I motionen 1978/79:184 av Per-Eric Ringaby m. fl. (m) hemställs

att riksdagen beslutar att

1. bifalla propositionen i vad avser utvidgningen av personkretsen till att
omfatta egenföretagare samt förbättringarna och justeringarna i gällande
delpensionsregler för anställda,

2. hos regeringen begära en skyndsam översyn av delpensioneringen i
enlighet med vad i motionen anförts,

3. avgiftsuttaget tills vidare skall förbli oförändrat vid 0,25 % av avgiftsunderlaget,

4. egenavgiften för företagarnas delpensionering tills vidare skall utgöra
0,25 96,

5. underskottet i delpensionsfonden tills vidare, som nu, skall finansieras
med skattemedel.

Motioner väckta under allmänna motionstiden vid riksmötet 1978/79

I motionen 1978/79:213 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) hemställs att
riksdagen begär att regeringen låter utreda vilka åtgärder -skattemässiga eller
andra - som skulle krävas för att stimulera personer i pensionsåldern att i
ökad omfattning fortsätta yrkesarbete även efter uppnådd pensionsålder.

Sfi) 1978/79:14

I motionen 1978/79:1234 av Doris Håvik m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar om sådant tillägg i 6 § förslaget till lag om delpensionsförsäkring att
med förvärvsarbete som anställd jämställs fackliga och politiska förtroendeuppdrag
som arbetstagare utför under tid, då han åtnjuter ledighet under
ordinarie arbetstid och får vidkännas inkomstavdrag.

Utskottet

Inledning

Genom riksdagsbeslut våren 1975 infördes ökade möjligheter till en rörlig
pensionsålder (prop. 1975:97, SfU 1975:15, rskr 222). Reformen,som trädde i
kraft den 1 juli 1976 samtidigt med sänkningen av den allmänna pensionsåldern
till 65 år, gav olika möjligheter att förlägga tidpunkten för pensioneringen
till mellan 60 och 70 års ålder. Vid sidan om att rätten till
förtidspension från folkpensioneringen och ATP mjukades upp för personer
över 60 år skedde en utbyggnad av systemet med förtida och uppskjutet uttag
av ålderspensbn. Dessutom infördes en helt ny pensionsförsäkring för
delpension i kombination med deltidsarbete för personer mellan 60 och 65
år.

Delpensionsförsäkringen har hittills endast omfattat arbetstagare. I
samband med att riksdagen fattade beslut om den nya försäkringen uppdrog
emellertid regeringen åt riksförsäkringsverket att med biträde av den centrala
pensionsdelegation som inrättats inom verket noga följa delpensionsförsäkringens
utveckling och föreslå de ändringar i lagstiftningen som kunde visa
sig erforderliga.

Verket har i en rapport med förslag (Ds S 1977:9), Översyn av delpensionsförsäkringen,
föreslagit att delpensionsförsäkringen skall omfatta alla
förvärvsarbetande som fyller vissa krav på anknytning till arbetslivet och att
vissa andra ändringar skall företas i försäkringens regelsystem. Verket har
även lämnat förslag om försäkringens fortsatta finansiering.

Propositionen bygger på verkets förslag och innebär att delpensionsförsäkringen
i fortsättningen kommer att omfatta även egenföretagare och
uppdragstagare. Verket har förutsett att betydande svårigheter kan följa med
den föreslagna utvidgningen av personkretsen, men ansett sociala skäl tala
för en sådan utvidgning. Remissinstanserna har i stort anslutit sig till
förslaget även om flera av dem delar verkets uppfattning att utvidgningen
kan leda till betydande tillämpningssvårigheter. Departementschefen framhåller
i propositionen att också han är medveten om de svårigheter som måste
möta när en försäkring som har utformats med inriktning på anställda skall
utsträckas även till andra förvärvsarbetande. Svårigheterna bör dock enligt
hans mening inte överdrivas.

Det positiva gensvar delpensionsförsäkringen fått hos arbetstagarna under
de få år den varit i kraft visar att det funnits och finns ett betydande behov av
att kunna trappa ner förvärvsarbetet inför den förestående ålderspensione -

SfU 1978/79:14

ringen. Ett liknande behov föreligger helt naturligt även hos andra grupper
förvärvsarbetande. Utskottet vill därför uttala sin tillfredsställelse över att
också egenföretagare och uppdragstagare nu får möjlighet att komma i
åtnjutande av de förmåner delpensionsförsäkringen erbjuder. Den lösning
med en försiktig utbyggnad av försäkringen som nu utarbetats är enligt
utskottets uppfattning väl ägnad att tillgodose dessa yrkeskategoriers behov
av en mjuk övergång från förvärvsarbete till pension.

Utskottets socialdemokratiska ledamöter, som i motionen 183 av Sven
Aspling m. fl. ställer sig bakom syftet med propositionen, framhåller
samtidigt att det finns en naturlig tvekan inför ett förslag där en försäkring
som bygger på kontrollerad arbetstid och avtalad lön skall utvidgas till att avse
personer för vilka arbetstiden inte kan mätas och där inkomsterna utgörs av
deklarerade nettoinkomster av bl. a. rörelse. Motionärerna anser det vara av
stor vikt att riksförsäkringsverket omgående får i uppdrag att följa utvecklingen
för de nya kategorierna inom försäkringen. I uppdraget bör ingå att
fortlöpande samråda med företrädare för egenföretagarnas och lantbrukarnas
organisationer. Verket bör också, menar motionärerna, utfärda anvisningar
om samråd på det lokala planet mellan försäkringskassan och nämnda
organisationer i situationer där t. ex. försäkringskassans uppgifter och
deklarationsmaterial inte ger tillräcklig ledning för bedömning av den
försäkrades förhållanden. När de nya bestämmelserna varit i kraft några år
bör verket ånyo redovisa en översyn i rapportform. Motionärerna begär att
vad de anfört om uppföljning av utvidgningen av delpensionsförsäkringen
ges regeringen till känna.

Utskottet delar - särskilt mot bakgrund av de svårigheter som riksförsäkringsverket
och flera remissinstanser ansett kunna följa av de nya reglerna -motionärernas uppfattning att det är angeläget med en uppföljning av
effekterna av den nya lagstiftningen. Som nämnts har riksförsäkringsverket
1975 fått i uppdrag att med biträde av den centrala pensionsdelegationen hos
verket noga följa utvecklingen av delpensionsförsäkringen och därvid föreslå
de justeringar i lagstiftningen som kan visa sig erforderliga. Med anledning
härav har verket i anvisningar till försäkringskassorna anmodat dem att
fortlöpande rapportera förhållanden som kan ha betydelse för utredningsarbetet
och genom en enkät under våren 1977 inhämtat kassornas erfarenheter
av tillämpningen av delpensionsförsäkringen. Verket har även anordnat
konferenser med deltagande av tjänstemän hos försäkringskassorna och i
samband med inspektioner på försäkringskassorna granskat och med tjänstemännen
diskuterat ärenden rörande delpension.

1 den rapport med förslag som verket lagt fram uppger verket att det i
enlighet med sitt uppdrag även fortsättningsvis avser att följa delpensionsförsäkringens
utveckling. I propositionen erinrar departementschefen om
verkets uppföljning och om att verket avser att föreslå ändringar som kan
anses närmare motiverade. Han erinrar också om verkets möjligheter att i
samråd med den centrala pensionsdelegationen meddela närmare tillämp -

SfU 1978/79:14

ningsföreskrifter i fråga om delpensionsförsäkringen. Departementschefens
avsikt är att senare föreslå regeringen att utöka denna delegation, i vilken
arbetstagarna f. n. är företrädda, med representation från egen företagarna.

Det anförda innebär enligt utskottets uppfattning betryggande garantier för
att delpensionsförsäkringens regler även i fortsättningen noga kommer att
följas upp och utrymme ges för samråd mellan berörda parter såväl på det
centrala som det lokala planet. Utskottet förutsätter att verket, liksom hittills,
tar initiativ till de ändringar av reglerna som är påkallade och i förekommande
fall utfärdar anvisningar till stöd för de tillämpade myndigheternas handläggning
av delpensionsärendena. Något särskilt tillkännagivande i ämnet
anser utskottet inte påkallat, och utskottet avstyrker följaktligen motionen
183 i denna del.

Utskottet kommer i det följande att huvudsakligen uppehålla sig vid de
delar av propositionen som föranlett motionsyrkanden.

Särbestämmelser för egenföretagare

Den nuvarande delpensionsförsäkringen förutsätter en viss anknytning till
arbetslivet. Den som vill komma i fråga för delpension måste dels ha haft
pensionsgrundande inkomst inom ATP under minst 10 år efter 45 års ålder,
dels uppfylla arbetsvillkoret enligt reglerna för arbetslöshetsstöden. Det
senare villkoret innebär att han under en ramtid av tolv månader omedelbart
före delpensioneringen skall ha arbetat minst fem månader.

Delpensionsförsäkringen bygger vidare på att delpensionen förenas med
deltidsarbete. En arbetstagare måste för att få rätt till delpension minska sin
arbetstid med i genomsnitt minst 5 timmar per vecka, dock inte mer än att
arbetstiden efter minskningen uppgår till i genomsnitt minst 17 timmar per
vecka under det närmast kommande året. I regel medför detta att den som fått
delpension arbetar som anställd i genomsnitt mellan 17 och 35 timmar i
veckan. Därutöver har han möjlighet att under vissa förutsättningar få
behålla bisyssla som han utövat varaktigt före arbetstidsminskningen.

Som inledningsvis nämnts föreslås nu i propositionen att delpensionsförsäkringen
skall avse även andra förvärvsarbetande än de anställda. De nya
grupperna förvärvsarbetande måste också uppfylla arbetsvillkoret enligt
reglerna för arbetslöshetsstöden liksom kravet på 10 års ATP-grundande
inkomst efter 45 års ålder. För att göra det möjligt också för dem som stått
utanför ATP-systemet att få delpension föreslås att man skall ta hänsyn till år
för vilka undantagandepoäng beräknats för den pensionssökande och som
skulle ha berättigat till pensionsgrundande inkomst om vederbörande varit
ansluten till ATP-systemet. Något krav på att undantagandet från ATPanslutningen
skall återkallas ställs inte. Däremot ges - utan hinder av att
undantagandet inte gällt i fem år-en möjlighet att senast den 1 januari 1980
då de nya reglerna skall träda i kraft återkalla undantagandet och därigenom
få delpensionen räknad som pensionsgrundande inkomst.

SfU 1978/79:14

Motionärerna i motionen 183 vänder sig mot att även personer som efter
den 1 januari 1980 står utanför ATP-systemet skall kunna omfattas av
delpensionsförsäkringen. Socialförsäkringarna bygger, framhåller motionärerna,
på en solidaritet mellan medborgarna även i de fall de inte själva får del
av en förmån som de bidragit till att finansiera. Denna uppfattning har
numera också kommit till uttryck genom pensionskommitténs enhälliga
förslag om att möjligheten att anmäla undantagande från ATP skall
avskaffas. Mot denna bakgrund finner motionärerna propositionens förslag
förvånande, i synnerhet som statsmakterna 1976 i samband med att den nya
arbetsskadeförsäkringen infördes beslutade att den försäkringen inte skulle
omfatta personer som stod utanför ATP-systemet. Ett upprätthållande av
kravet på tillhörighet till ATP och därmed sjukförsäkringen skulle, framhålls
det i motionen, ha inneburit bättre möjligheter att kontrollera den inkomstberäkning
som ligger till grund för delpensionen. Motionärerna yrkar därför
att endast egenföretagare och uppdragstagare, som är anslutna till ATPsystemet,
skall omfattas av försäkringen. På sätt som föreslagits i propositionen
bör emellertid de som f. n. inte är anslutna få möjlighet att återkalla
undantagandet före den 1 januari 1980. Enligt särskilda övergångsbestämmelser
bör dock villkoret att vara ansluten till ATP för rätt till delpension
efterges för personer som efter återkallande inte kan erhålla de tre poängår
som krävs för rätt till ålderspension från ATP.

Propositionens förslag att även personer som stått och står utanför ATP
skall få del av delpensionsförsäkringens förmåner skiljer sig från vad
riksförsäkringsverket förordat. Verkets förslag att sådana personer inte skall
omfattas av försäkringen har emellertid mött kritik vid remissbehandlingen.

Som departementschefen framhåller i propositionen är delpensionsförsäkringen
fristående från den allmänna försäkringen. Den finansieras med
avgifter som förs till en särskild fond. Kravet att förmånstagaren skall vara
ansluten till ATP-systemet kan därför inte åberopas med samma styrka här
som när det gäller arbetsskadeförsäkrade, eftersom förmånerna enligt
arbetsskadeförsäkringen utgår som utfyllnad till förmånerna enligt AFL.
Utskottet delar i och för sig uppfattningen att alla medborgare i möjligaste
mån bör innefattas i socialförsäkringssystemet när det gäller såväl att komma
i åtnjutande av förmåner som att bidra till deras finansiering. Med hänsyn till
den särställning som delpensionsförsäkringen intar i systemet och till att
pensionskommitténs förslag att slopa möjligheten att anmäla undantagande
från ATP är föremål för överväganden inom regeringskansliet anser utskottet
dock inte att det finns skäl att nu låta rätten till delpension bli beroende av
tillhörigheten till ATP-systemet. Utskottet biträder därför förslaget i propositionen
och avstyrker bifall till motionen 183 i motsvarande del. Utskottet
vill i sammanhanget erinra om att enligt propositionen alla egenföretagare
skall bidra till finansieringen av delpensionsförsäkringen. Detsamma gäller
uppdragstagare i den mån uppdragsgivaren inte bekostar deras avgifter till

SfU 1978/79:14

delpensionsförsäkringen.

Med hänsyn till svårigheterna att fastställa marginella minskningar av
arbetstiden har riksförsäkringsverket inte ansett det möjligt att ge egenföretagare
samma valfrihet som arbetstagare när det gäller arbetstidsminskningen.
Verket har därför föreslagit att en egenföretagare måste minska sin
arbetstid inför delpensioneringen med minst hälften. Därvid måste villkoret
om en genomsnittlig återstående minsta arbetstid av 17 timmar per vecka
iakttas. Förslaget har accepterats av de flesta remissinstanserna. Även
departementschefen har anslutit sig till det samtidigt som han framhållit att
utvecklingen får utvisa om man skall kunna ge egenföretagarna möjlighet till
en mera fingraderad arbetstidsminskning.

Också när det gäller beräkningen av underlaget för delpension har särregler
föreslagits för egenföretagare. Underlaget för arbetstagares delpension utgörs
av skillnaden mellan hans inkomster under normal arbetstid före övergången
till deltidsarbete och den beräknade inkomsten av deltidsarbetet. I propositionen
föreslås att hänsyn i fortsättningen skall kunna tas också till inkomst
som hänför sig till arbetstid utöver den ordinarie. Skillnaden i inkomst före
och efter arbetstidsminskningen skall liksom hittills inte kunna beräknas till
högre belopp än skillnaden i de sjukpenninggrundande inkomsterna enligt
AFL vid motsvarande tidpunkter.

För egenföretagarnas del föreslås att pensionsunderlaget, såvitt gäller
inkomsten före arbetstidsminskningen, skall beräknas med utgångspunkt i
den genomsnittliga ATP-grundande - eller däremot svarande - inkomsten
för de tre åren närmast före övergången till deltidsarbete. Inkomstminskningen
skall beräknas till hälften av denna inkomst såvida inte den faktiska
inkomsten av deltidsarbetet kan antas bli högre.

Propositionens förslag avviker från riksförsäkringsverkets bl. a. så till vida
att verket ansett att en längre tid - nämligen fem år - borde bilda underlag för
beräkning av egenföretagares inkomster före arbetstidsminskningen. Motionärerna
i motionen 183 anser att riksdagen i avvaktan på närmare erfarenheter
av reformen bör anta verkets förslag. En så kort tid som tre år ger enligt
motionärerna den som ämnar ta delpension möjlighet att påverka pensionens
storlek och innebär därmed ett avsteg från vad de förordat om en försiktig
utbyggnad av delpensionsförsäkringen.

Utskottet ansluter sig till departementschefens bedömning att inkomstberäkningen
bör ske med utgångspunkt i en treårsperiod. Erfarenheterna av
försäkringen får därefter utvisa om det finns anledning ändra denna
beräkning. Utskottet vill emellertid understryka vikten av att det sker en
noggrann uppföljning av försäkringen på denna punkt.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 183 i motsvarande
del.

Riksförsäkringsverket har i sitt förslag jämställt uppdragstagare med
arbetstagare när det gäller rätten till delpension. Även i detta hänseende
avviker propositionens förslag från verkets.

SfU 1978/79:14

Endast den som förvärvsarbetar som enbart arbetstagare föreslås få göra
den fingraderade arbetstidsminskningen medan alla övriga förvärvsarbetande
måste minska sin arbetstid till i genomsnitt minst hälften för att få rätt
till delpension. Det senare gäller bl. a. även den som i kombination med
arbete som anställd arbetar som uppdragstagare. Efterarbetstidsminskningen
blir en sådan persons inkomst också, på samma sätt som en egenföretagares,
beräknad schablonmässigt till hälften av inkomsten före arbetstidsminskningen.
Den senare inkomsten bör emellertid enligt uttalanden i propositionen
grundas på den sjukpenninggrundande inkomsten i stället för de tre
senaste årens genomsnittliga pensionsgrundande inkomst i de fall uppdragsinkomsten
är att hänföra till inkomst av tjänst.

I propositionen föreslås samtidigt att man liksom hittills skall kunna bortse
från vissa mindre bisysslor vid bedömandet av rätten till delpension.

Motionärerna i motionen 1234 av Doris Håvik m. fl. finner det orimligt att
en arbetstagare som är ledig under ordinarie arbetstid för att utföra fackliga
eller politiska förtroendeuppdrag skall få sin rätt till delpension bedömd enligt
reglerna för egenföretagare. Motionärerna påpekar att man i dessa situationer
har möjlighet att mäta den tid som tagits i anspråk för uppdraget på samma
sätt som arbetstiden vid anställningen. De begär därför att personerna i fråga
skall få rätt till delpension på samma villkor som arbetstagare.

Anledningen till att departementschefen frångått riksförsäkringsverkets
förslag när det gäller uppdragstagarnas ställning inom delpensionsförsäkringen
är främst de svårigheter som i allmänhet föreligger när det gäller att
fastställa den normala arbetstiden för dessa yrkesutövare. Genom förslaget i
propositionen kommer, med det ovan nämnda undantaget vid beräkning av
inkomst före arbetstidsminskningen, alla uppdragstagare att behandlas lika.
Enligt utskottets mening finns det inte skäl att nu frångå propositionens
förslag på denna punkt. Däremot kan det finnas anledning för riksförsäkringsverket
att i den fortsatta uppföljningen av försäkringen särskilt beakta
vilka konsekvenser de föreslagna reglerna får för de grupper uppdragstagare
som åsyftas i motionen och om det är påkallat lämna förslag till regeringen om
ändrade bestämmelser.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker bifall till
motionen 1234.

Finansieringen av delpensionsförsäkringen

Den nuvarande delpensionsförsäkringen finansieras genom en särskild
socialförsäkringsavgift från arbetsgivarna. Avgiften utgör 0,25 % av löneunderlaget
och tillförs en fond som förvaltas av riksförsäkringsverket och som
används för löpande pensionsutbetalningar. E. n. föreligger ett underskott i
fonden. Regeringen har emellertid genom beslut den 29 juni 1978, som
anmälts till riksdagen (prop. 1978/79:25, SfU 1978/79:11, rskr 97), medgivit
att riksförsäkringsverket får disponerna skattemedel för tillfällig överföring

SfU 1978/79:14

till delpensionsfonden i den mån uppburna socialförsäkringsavgifter till
fonden inte täcker löpande pensionsutbetalningar.

I propositionen föreslås att utvidgningen av försäkringen till att omfatta
även egenföretagare m. fl. skall finansieras genom egenavgifter som debiteras
på samma underlag som socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen och
efter samma uttagsprocent som gäller i fråga om avgifter för anställda. Även
egenföretagarnas avgifter skall tillföras delpensionsfonden. Avgiften till
delpensionsförsäkringen skall enligt förslaget fr. o. m. den 1 januari 1980
räknas upp från 0,25 % till 0,50 % av avgiftsunderlaget.

I motionen 183 framhålls att det f. n. inte går att bedöma vilket avgiftsuttag
som behövs för att täcka utgifterna för egenföretagarnas delpensionering.
Motionärerna föreslår därför att egenföretagarna och uppdragstagarna skall
utgöra ett särskilt premiekollektiv med egen pensionsfond. Man skulle
därmed - menar motionärerna - mera ingående kunna följa utvecklingen av
den nya försäkringsgrenen.

I rapporten med förslag från riksförsäkringsverket har verket diskuterat
möjligheten att tillskapa ett särskilt premiekollektiv för egenföretagarna.
Verket har emellertid funnit att det, med hänsyn till att många förvärvsarbetande
samtidigt är verksamma både som företagare och som anställda eller
växlar mellan olika verksamhetsformer, skulle bli relativt vanligt att
pensionskostnaderna helt eller delvis belastade annan fond än den till vilken
avgifterna influtit. Skulle man uppfylla målsättningen att vardera gruppen
skulle svara för sina pensionskostnader skulle detta enligt verket förutsätta en
individuell registrering av influtna avgifter för samtliga förvärvsarbetande
och transferering mellan de olika fonderna. En sådan ordning har verket
bedömt som orealistisk från administrativ synpunkt.

Utskottet, som noterat att riksförsäkringsverket avser att noga följa
utvecklingen av såväl avgiftsunderlag som pensionskostnader för de olika
grupper som har rätt till delpension, delar bedömningen att avgifterna bör
tillföras en gemensam fond. Propositionens förslag att uppdragstagarna - i
motsats till vad verket föreslagit - skall hänföras till egenföretagare anser
utskottet ge ytterligare tyngd åt de skäl verket anfört mot att ha skilda fonder
för arbetstagare och andra förvärvsarbetande. Utskottet tillstyrker därför
propositionens förslag och avstyrker bifall till motionen 183 i motsvarande
del.

Per-Eric Ringaby m. fl. hemställer i motionen 184 att riksdagen bifaller
propositionen i vad avser utvidgningen av personkretsen samt förbättringarna
och justeringarna i gällande delpensionsregler för anställda. Däremot
motsätter sig motionärerna en höjning av avgifterna till delpensionsförsäkringen,
eftersom enligt deras mening det ekonomiska läget talar för en nära
nog total återhållsamhet med nya höjningar av arbetsgivaravgifterna. I
motionen yrkas därför att riksdagen skall avslå förslaget om en höjning av
avgiften till delpensionsförsäkringen och bestämma avgiften för egenföretagarna
till 0,25 % av avgiftsunderlaget. Delpensionsfondens underskott bör

SfU 1978/79:14

enligt motionärernas mening tills vidare täckas av skattemedel. I motionen
framställs slutligen ett yrkande om att hela delpensionsförsäkringen skall ses
över när det gäller såväl regelsystem som administrativa problem och rutiner.
Vid översynen bör förutsättningarna för att ytterligare stimulera till och
möjliggöra uppskjutet uttag och att förenkla delpensioneringen utredas.
Vidare bör en noggrann kostnadsanalys göras och olika alternativ för
finansiering av försäkringen prövas. Översynen bör enligt motionärerna
genomföras så snabbt att resultatet kan redovisas i god tid före den 1 januari
1980 då utvidgningen av delpensionsförsäkringen träder i kraft.

Även i motionen 213 av Gunnar Biörck i Värmdö framhålls angelägenheten
av att personer som uppnått pensionsåldern stimuleras till att i ökad
omfattning fortsätta sitt yrkesarbete. Motionären begär därför en utredning
om vilka skattemässiga och andra åtgärder som behövs för att nå detta
syfte.

En enhällig riksdag stod bakom 1975 års beslut att finansiera delpensionsförsäkringen
med avgifter från arbetsgivarna. Ett avgiftsuttag på 0,25 %
bedömdes vid den tidpunkten tillräckligt för att finansiera försäkringen under
de första åren. Fondens tillgångar har räckt för utbetalningar av delpensioner
fram till mitten av år 1978, varefter uppstått ett växande underskott som
enligt propositionen sannolikt kommer att uppgå till mellan 450 och 500 milj.
kr. vid innevarande års utgång. Utskottet, som inte finner anledning till
omprövning av riksdagens beslut om en avgiftsfinansiering av försäkringen,
delar departementschefens bedömning att det är nödvändigt att höja
avgiftsuttaget till 0,50 % fr. o. m.den 1 januari 1980. Utskottet biträder därför
propositionen i denna del. Det anförda innebär samtidigt att utskottet
avstyrker bifall till yrkandena i motionen 184 om såväl oförändrat avgiftsuttag
och fortsatt skattefinansiering av del pensionsförsäkringen som en
utredning om alternativa finansieringsformer. Vad härefter angår den
översyn av delpensionsförsäkringen i övrigt som begärts i samma motion kan
utskottet inte finna några motiv för en sådan översyn. Den kritik som
framförts i motionen riktar sig mindre mot försäkringens regelsystem än mot
förhållandena på arbetsmarknaden och mot skattesystemet. Frågan om
förändringar inom dessa områden kan enligt utskottets uppfattning inte lösas
inom ramen för en snabbt genomförd översyn av delpensionsförsäkringen
utan måste prövas i andra och större sammanhang. Det regelsystem om rörlig
pensionsålder som antogs av riksdagen år 1975 trädde inte i kraft förrän den 1
juli 1976. De praktiska erfarenheterna av den nya lagstiftningen måste därför
vara tämligen begränsade. Med hänsyn härtill och till den uppföljning av
försäkringen som enligt vad ovan anförts fortlöpande sker inom riksförsäkringsverket
är utskottet inte berett att biträda utredningsyrkandet i motionen.
Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen 184 även i denna del.

I anslutning till yrkandet i motionen 213 vill utskottet erinra om att
riksdagen under föregående riksmöte behandlat motioner med förslag till
olika åtgärder för att underlätta för personer som fyllt 65 år att fortsätta med

SfU 1978/79:14

förvärvsarbete. Senast i det av riksdagen godkända betänkandet AU 1977/
78:21 har arbetsmarknadsutskottet erinrat om att sysselsättningsutredningen
i sitt slutbetänkande kommer att ta upp de äldres situation. Utskottet
hänvisade därvid också till att det i sitt likaledes av riksdagen godkända
betänkande AU 1977/78:8 i anledning av ett motionsyrkande om rätt att
kvarstå i anställning till fyllda 70 år förklarat sig ha förståelse för syftet med ett
sådant förslag och konstaterat att det låg i linje med principerna förden rörliga
pensionsåldern. Utskottet hade emellertid med hänsyn till de arbetsmarknadspolitiska
konsekvenserna inte varit berett att ta ställning i frågan utan
ansett att den borde undersökas i samband med arbetet på översyn av lagen
om anställningsskydd eller i annat lämpligt sammanhang, t. ex. inom
sysselsättningsutredningen. Riksdagen beslöt underrätta regeringen om vad
utskottet anfört.

Med hänsyn till det utredningsarbete som redan pågår och till den
uppföljning av delpensioneringen som sker inom riksförsäkringsverket anser
utskottet att motionen 213 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet föreslåren redaktionell ändring i 13 § tredje stycket förslaget till
lag om delpensionsförsäkring. Syftet med denna är att nå en bättre
överensstämmelse med specialmotiveringen.

Mot de delar av propositionen som utskottet inte tagit upp till särskild
behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. beträffande förnyat uppdrag åt riksförsäkringsverket att följa
utvecklingen av delpensionsförsäkringen avslår motionen
1978/79:183, yrkandet e),

2. beträffande delpension vid undantagande från ATP avslår
motionen 1978/79:183, yrkandena a) och b),

3. beträffande beräkning av pensionsunderlag för egenföretagare
m. fl. avslår motionen 1978/79:183, yrkandet c),

4. beträffande villkoren för delpension för vissa uppdragstagare
avslår motionen 1978/79:1234,

5. beträffande särskilt premiekollektiv för egenföretagare m. fl.
avslår motionen 1978/79:183, yrkandet d),

6. beträffande avgiftsuttag och en översyn av delpensioneringen
avslår motionen 1978/79:184, yrkandena 2-5,

7. beträffande åtgärder för att stimulera till förvärvsarbete efter
pensionsåldern avslår motionen 1978/79:213,

8. med bifall till propositionen 1978/79:69 och med anledning av
motionen 1978/79:184, yrkandet 1, antar de i propositionen
framlagda förslagen till

SfU 1978/79:14

a. lag om delpensionsförsäkring med den ändring däri att 13 §
erhåller följande såsom Utskottets förslag betecknade lydelse -

R ege ringens förslag

Utskottets förslag

13 §

För försäkrad av

Den försäkrades

Förden som förearbetstidsminskningen
under den ettårsperiod som
avses i 3 § förvärvsarbetade enbart
som anställd eller som uppdragstagare
för vilken ersättningen vid
inkomsttaxeringen är att hänföra till
inkomst av tjänst skall inkomsten
före minskningen beräknas enligt
12 §.

pensionsunderlaget.
erlägga tilläggspensionsavgift.

För den som före arbetstidsminskningen
under den ettårsperiod som
avses i 3 § endast förvärvsarbetade
som anställd, som uppdragstagare
eller som bådadera skall inkomsten
före minskningen beräknas enligt
12 §. En förutsättning härför är att
ersättningen vid inkomsttaxeringen är
att hänföra till inkomst av tjänst.

b. lag om ändring i lagen (1975:380) om del pensionsförsäkring,

c. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

d. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

e. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).

Stockholm den 1 februari 1979

På socialforsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Eric Carlsson (c), Per-Eric Ringaby (m), Helge
Karlsson (s), Britta Bergström (fp), Doris Håvik (s), Maj Pehrsson (c), Eric
Marcusson (s), Allan Åkerlind (m), Börje Nilsson (s), Gösta Andersson (c),
Elis Andersson (c), Lars-Åke Larsson (s), Martin Olsson (c) och Stig
Gustafsson (s).

Reservationer

1. beträffande förnyat uppdrag åt riksförsäkringsverket att följa utvecklingen av
delpensionsförsäkringen av Sven Aspling, Helge Karlsson, Doris Håvik, Eric
Marcusson, Börje Nilsson, Lars-Åke Larsson och Stig Gustafsson (alla s),
vilka anser

SfU 1978/79:14

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 20 med ”Det
anförda” och slutar på s. 21 med ”denna del.” bort ha följande lydelse:

Det uppdrag riksförsäkringsverket fick 1975 avsåg en uppföljning av
samma års delpensionsreform. Genom det föreliggande förslaget får nya
kategorier förvärvsarbetande möjlighet till delpension samtidigt som en helt
ny lag om delpensionsförsäkring införs. Enligt utskottets mening bör verket
därför omgående få regeringens uppdrag att följa upp den nya försäkringen i
enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen 183. Det anförda bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen beträffande förnyat uppdrag åt riksförsäkringsverket
att följa utvecklingen av delpensionsförsäkringen med bifall till
motionen 1978/79:183, yrkandet e), ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

2. beträffande delpension vid undantagande frän A TP av Sven Aspling, Helge
Karlsson, Doris Håvik, Eric Marcusson, Börje Nilsson, Lars-Åke Larsson och
Stig Gustafsson (alla s), vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med
”Propositionens förslag” och slutar med ”till delpensionsförsäkringar.” bort
ha följande lydelse:

Enligt det förslag riksförsäkringsverket lagt fram skulle personer som stått
och står utanför ATP-systemet inte omfattas av delpensioneringen. De skäl
som anförts i propositionen för att låta även denna grupp omfattas av
delpensioneringen är främst att delpensionsförsäkringen är fristående från
den allmänna försäkringen och att den finansieras med avgifter som förs till
en särskild fond. Vidare har framhållits att den som är eller har varit
undantagen från ATP inte har kunnat förutse att detta skulle få betydelse
inom en kommande delpensionsförsäkring.

Utskottet kan ansluta sig till den sistnämnda uppfattningen när det gäller
rätten till delpension för personer som hittills stått utanför ATP-systemet.
Propositionens motivering är emellertid enligt utskottets mening inte hållbar
när det gäller personer som efter lagens ikraftträdande fortfarande är
undantagna från ATP. Socialförsäkringarna bör enligt utskottets mening i
görligaste mån utgöra ett heltäckande system, och utskottet kan inte dela
uppfattningen i propositionen att de olika försäkringsgrenarnas regelsystem
kan utformas oberoende av varandra. Ett villkor om anslutning till ATP och
därmed till sjukpenningförsäkringen skulle också som framhållits i motionen
183 underlätta försäkringskassornas kontroll av inkomsten efter arbetstidsminskningen.
Utskottet biträder därför förslaget i motionen att endast den
som är ansluten till ATP-systemet skall vara försäkrad för delpension. På sätt
som föreslagits i propositionen bör möjlighet ges att före den 1 januari 1980
återkalla undantagandet utan hinder av att detta inte gällt i minst fem år. Den

SfU 1978/79:14

som inte tidigare har omfattats av ATP och som efter återkallande av
undantagande inte kan erhålla de tre poängår som krävs för rätt till
ålderspension från ATP bör dock övergångsvis få rätt till delpension även om
han inte återkallat undantagandet.

Ett bifall till förslaget kräver vissa ändringar i den föreslagna lagtexten i
propositionen. Det bör ankomma på regeringen att utarbeta förslag till sådana
ändringar. Med hänsyn till att utvidgningen av delpensionsförsäkringen skall
träda i kraft först den 1 januari 1980 behöver ett genomförande av förslaget i
reservationen inte medföra någon fördröjning av ikraftträdandet av den nya
lagstiftningen. Regeringen bör under våren förelägga riksdagen förslag till
erforderliga lagändringar.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen beträffande delpension vid undantagande från ATP
med anledning av motionen 1978/79:183, yrkandena a) och b),
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande beräkning av pensionsunderlag för egenföretagare av Sven
Aspling, Helge Karlsson, Doris Håvik, Eric Marcusson, Börje Nilsson, LarsÅke
Larsson och Stig Gustafsson (alla s), vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med
”Utskottet ansluter” och slutar med ”motsvarande del.” bort ha följande
lydelse:

De flesta remissinstanserna har inte haft någon erinran mot verkets förslag
om att inkomster före arbetstidsminskningen skulle bedömas med utgångspunkt
i genomsnittlig ATP-grundande inkomst under de fem åren närmast
före övergången till deltidsarbete. Trots detta har departementschefen, utan
att klart redovisa sina skäl, föreslagit att beräkningen bör ske med utgångspunkt
i en treårsperiod. Utskottet delar motionärernas uppfattning att en så
kort period ger utrymme för den försäkrade att påverka delpensionens
storlek. Förslaget innebär också att man lämnar den linje om en försiktig
utbyggnad av försäkringen som motionärerna förordat. Utskottet föreslår
därför att verkets förslag genomförs.

I enlighet med vad som anförts i reservationen 2 bör det ankomma på
regeringen att under våren lägga fram förslag till lagändring.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen beträffande beräkning av pensionsunderlag för
egenföretagare med anledning av motionen 1978/79:183,
yrkandet c), ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande villkoren för delpension för vissa uppdragstagare av Sven
Aspling, Helge Karlsson, Doris Håvik, Eric Marcusson, Börje Nilsson, LarsÅke
Larsson och Stig Gustafsson (alla s), vilka anser

SfU 1978/79:14

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med
”Anledningen till” och slutar med ”ändrade bestämmelser.” bort ha följande
lydelse:

Nuvarande regler om rätt till delpension medför att arbetstagare som i
större omfattning utför politiska eller fackliga förtroendeuppdrag på sin
ordinarie arbetstid kan gå miste om delpension, bl. a. på grund av att villkoret
om en minsta arbetstid i anställningen om 17 timmar efter arbetstidsminskningen
måste iakttas. Propositionens förslag innebär så till vida en förbättring
för dessa förtroendevalda som att de i fortsättningen får sin rätt till delpension
bedömd på grundval av såväl anställning som uppdrag. Däremot medför
förslaget andra mindre rimliga konsekvenser genom att en person med
uppdrag jämställs med en egenföretagare. Även departementschefen synes
ha varit medveten om detta då han föreslagit en undantagsregel beträffande
beräkningen av inkomsten före arbetstidsminskningen. Denna regel innebär
att samma bestämmelser som gäller för anställda skall tillämpas för sådana
uppdragstagare, vilkas ersättning taxeras som inkomst av tjänst. Något
undantag från regeln att de måste minska sin arbetstid till minst hälften för att
få rätt till delpension och att inkomsten efter minskningen schablonmässigt
skall anses utgöra minst hälften av den tidigare föreslås däremot inte.

Anledningen till att departementschefen frångått riksförsäkringsverkets
förslag om att uppdragstagare skall jämställas med arbetstagare är främst de
svårigheter som i allmänhet föreligger att fastställa den normala arbetstiden
för uppdragstagarna. Några sådana svårigheter föreligger emellertid inte för
den grupp uppdragstagare som avses i motionen, eftersom uppdraget utförs
på tid då uppdragstagaren åtnjuter ledighet från sin anställning. Inte heller
behöver några svårigheter föreligga att bedöma vem som skall anses som
facklig eller politisk förtroendeman. Några erinringar från administrativ
synpunkt kan därför enligt utskottets mening inte riktas mot förslaget i
motionen 1234, utan utskottet förordar att det genomförs.

1 enlighet med vad som anförts i reservationen 2 bör det ankomma på
regeringen att under våren lägga fram förslag till lagändring.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen beträffande villkoren för delpension till vissa
uppdragstagare med anledning av motionen 1978/79:1234 ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande särskilt premiekollektiv för egenföretagare av Sven Aspling,
Helge Karlsson, Doris Håvik, Eric Marcusson, Börje Nilsson, Lars-Åke
Larsson och Stig Gustafsson (alla s), vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med
”Utskottet som” och slutar med ”motsvarande del.” bort ha följande
lydelse:

Något underlag för antagande om i vilken utsträckning företagarna
kommer att utnyttja delpensionsförsäkringen finns f. n. inte. Med hänsyn till

SfU 1978/79:14

osäkerheten om utfallet av försäkringen när det gäller de nytillkomna
grupperna anser utskottet att rättviseskäl talar för att arbetsgivaravgifter och
egenavgifter förs till skilda fonder. Man får därmed också, såsom framhållits i
motionen, bättre möjlighet att följa utvecklingen av delpensionsförsäkringen.
Utskottet biträder därför förslaget i motionen 183 om att avgifter från
egenföretagare och uppdragstagare skall tillgodoföras en särskild fond för
utbetalning av delpensioner och administrationskostnader som hänför sig till
dessa yrkesutövare.

I enlighet med vad som anförts i reservationen 2 bör det ankomma på
regeringen att under våren lägga fram förslag till lagändring.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen beträffande särskilt premiekollektiv för egenföretagare
med anledning av motionen 1978/79:183, yrkandet d), ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande avgiftsuttag och en översyn av delpensioneringen av Per-Eric
Ringaby (m) och Allan Åkerlind (m), vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”En
enhällig” och slutar med ”denna del.” bort ha följande lydelse:

Ett avgiftsuttag på 0,25 % bedömdes vid tidpunkten för beslutet om
delpensioneringens införande som tillräckligt för att finansiera försäkringen
under de första åren. Men delpensioneringen har utnyttjats mer än man vid
reformens införande räknade med. Fondens tillgångar har bara räckt för
utbetalningar av delpensioner fram till mitten av år 1978. Därefter har
uppstått ett växande underskott, som enligt propositionen sannolikt kommer
att uppgå till mellan 450 och 500 milj. kr. vid innevarande års utgång.

En ökning av andelen uppskjutna pensionsuttag inom den allmänna
försäkringen har inte ägt rum i motsvarande mån. Den relativa ensidigheten i
utnyttjande av den ökade pensionsrörligheten beror sannolikt i hög grad på
att lagstiftningen till förmån för uppskjutet pensionsuttag inte funnit gensvar
hos arbetsgivarna - inte minst på den offentliga sidan - eller hos de fackliga
organisationerna. Tvärtom, till följd av den svaga konjunkturen förefaller
motsatsen ofta ha uppmuntrats. Förtida pensionering i form av delpensionering
har utnyttjats som ett instrument att möta ett vikande behov av
arbetskraft. På det viset har man i varje fall marginellt kunnat eliminera en del
av den överkapacitet som under senare år utgjort ett av problemen för det
svenska näringslivet.

En annan omständighet som i hög grad bidrar till det oväntat starka
intresset fördelpensionering hänför sig till inkomstbeskattningen. Marginalskatten
har inom breda inkomstskikt naturligen kommit att betraktas som
orimligt hög. Delpensionering har för åtskilliga delpensionsberättigade
framstått som ett ekonomiskt mer fördelaktigt alternativ än att arbeta full tid.
I praktiken kan delpensioneringen komma att upplevas som t. o. m. en
överkompensation där pensionsdelen dessutom bildar underlag för pensions -

SfU 1978/79:14

beräkning inom ATP.

För att lösa landets ekonomiska problem krävs en fortsatt stram ekonomisk
politik. Detta är så mycket mer angeläget om man betraktar den
förvärvsverksamma befolkningens relativt ringa andel i förhållande till
befolkningen. De förvärvsarbetande har genom samhällets olika sociala
åtaganden måst ikläda sig stora och omfattande försörjningsförpliktelser. Ett
speciellt intresse har här i den allmänna debatten vid upprepade tillfällen på
senare tid riktats mot de yrkesverksammas möjligheter att i framtiden
garantera den stora och växande skaran pensionärer en skälig pensionstrygghet.

Utskottet vill forsin del bestämt understryka att vidmakthållandet av den
allmänna försäkringens pensionstrygghet är utomordentligt viktigt. Det
gäller såväl folkpensionerna och pensionstillskotten som ATP. Men en
förutsättning är att den ekonomiska tillväxten kan hållas på acceptabel nivå.
Om det totala konsumtionsutrymmet ökar för långsamt är risken för svåra
sociala spänningar uppenbar. Denna risk är, såvitt man nu kan bedöma, för
åtskillig tid framöver så stor att synnerlig varsamhet måste iakttas med för
produktionen betungande pålagor. Utskottet menar därför bl. a. att en nära
nog total återhållsamhet med nya höjningar av arbetsgivaravgifterna måste
iakttas. Ett för stort utnyttjande av delpensionering, dvs. en tillströmning av
förmånstagare som kostnadsmässigt inte balanserats genom den ekonomiska
tillväxten, leder endast till en ökad avgiftsbelastning.

Mot denna bakgrund förordar utskottet i likhet med motionärerna att
avgiftsuttaget tills vidare bibehålls oförändrat och att underskottet finansieras
av skattemedel som redan nu sker. Utskottet stödjer också motionärernas
önskemål om en översyn - utöver den rutinmässiga uppföljningen - av hela
delpensioneringen i vad gäller såväl regelsystem som administrativa problem
och rutiner. Den översynen bör, som motionärerna framhåller, innefatta
utredning av förutsättningarna för att ytterligare stimulera till och möjliggöra
uppskjutet uttag och av förutsättningarna för att förenkla delpensioneringen.
En noggrann kostnadsanalys bör vidare ingå i uppdraget samt utredning av
olika finansieringsalternativ. En sådan översyn bör, vilket som tidigare
nämnts motionärerna särskilt poängterat, genomföras så snabbt att resultatet
kan redovisas i god tid innan den nu föreslagna utvidgningen av delpensioneringen
träder i kraft. På det viset kan i varje fall en modifiering av reglerna
före ikraftträdandet, om den befinns nödvändig, hinna ske. Skulle mer
genomgripande förändringar anses erforderliga torde sådana endast kunna
genomföras efter hand och efter ytterligare utredningsverksamhet.

Utskottet tillstyrker således motionen 184.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motjonen 1978/79:184, yrkandena
2-5, ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande åtgärder för att stimulera till förvärvsarbete efter pensionsåldern
av Per-Eric Ringaby (m) och Allan Åkerlind (m), vilka anser

SfU 1978/79:14

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 26 med ”1
anslutning” och slutar på s. 27 med ”riksdagens åtgärd.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har full förståelse för den av motionären uttryckta oron för
samhällets möjligheter att i framtiden infria redan beslutade pensionsförpliktelser.
Bl. a. framgår av den under sistlidna höst framlagda långtidsutredningen
att denna oro har fog för sig.

En stor del av det tillgängliga konsumtionsutrymmet är under de närmaste
årtiondena intecknat av utfästelserna gentemot pensionärerna. Samtidigt
föreligger behov av ökad nativitet och av en sådan revision och förstärkning
av det samlade familjestödet att barnfamiljerna garanteras en rimlig standard.
Endast en gynnsam ekonomisk utveckling kan under dessa förhållanden
undanröja risken för sociala spänningar mellan förvärvsaktiva och pensionerade.
Den förvärvsaktiva befolkningen, i synnerhet den del som inte åtnjuter
någon form av direkt konsumtionsstöd, kan komma att drabbas av standardnivåsänkningar,
som under överskådlig tid inte kan tas igen.

För att förebygga en sådan utveckling krävs enligt utskottets mening ett
samlat grepp om problematiken och åtgärder inte minst inom den ekonomiska
politiken och skattepolitiken men självfallet också inom arbetsmarknadspolitiken.
En synnerligen önskvärd åtgärd är då att i större utsträckning göra
det möjligt för dem som uppnått pensionsåldern att - om de orkar och önskar
- fortsätta förvärvsarbeta hel- eller deltid. Lagen om allmän försäkring ger
redan visst utrymme för detta genom relativt fördelaktiga regler om
uppskjutet pensionsuttag. Möjligheterna beskärs dock av andra skäl. De
arbetsmarknadsmässiga konsekvenserna brukar anföras som de mest iögonfallande,
inte minst med tanke på den betydande ungdomsarbetslösheten.
Utskottet är emellertid inte berett att ge stöd åt den förenklade föreställningen
att ökade möjligheter att kvarstå i förvärvsarbete efter pensionsåldern skulle
kunna förvärra ungdomsarbetslösheten. Arbetslösheten och svårigheterna
för ålderspensionärer att fortsätta förvärvsarbeta är snarare två sidor av
samma problem.

Med hänsyn till frågans tvärpolitiska karaktär avstår utskottet från att
närmare söka analysera orsakerna till den ifrågavarande problematiken.
Utredning och förslag bör ankomma på regeringen. Utskottet tillstyrker
således motionen 213.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

att riksdagen beträffande åtgärder för att stimulera till förvärvsarbete
efter pensionsåldern med bifall till motionen 1978/79:213
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

GOTAB Stockholm 1979