Näringsutskottets betänkande
1978/79:3

med anledning av propositionen 1977/78:186 med förslag till lag
om ändring i lagen (1975: 985) om tillfällig handel jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1977/78: 186 (handelsdepartementet) har regeringen
föreslagit riksdagen att antaga förslag till lag om ändring i lagen (1975:
985) om tillfällig handel.

Med anledning av propositionen har väckts två motioner, som redovisas
i det följande (s. 4).

Propositionen

De ändringar i lagen om tillfällig handel som föreslås i propositionen
är av begränsad omfattning. Tillstånd till tillfällig handel skall fortfarande
meddelas mycket restriktivt. Huvudregeln är att tillstånd skall
ges endast om handeln är av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.
Särskilda skäl skall dock kunna beaktas. Vidare föreslås att tillverkare
lättare skall få tillstånd att till allmänheten sälja varor som de
själva har tillverkat. Nya regler föreslås också som skall underlätta för
konsumenterna att nå tillfälliga försäljare för reklamation och liknande.

Lagförslaget är av följande lydelse:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 985) om tillfällig handel

Härigenom föreskrivs, att 1, 3, 4 och 9 §§ lagen (1975: 985) om tillfällig
handel skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Med tillfällig handel förstås i Med tillfällig handel förstås i
denna lag att någon yrkesmässigt denna lag att någon på ett av ho salubjuder

medförda varor på ett nom tillfälligt begagnat försälj av

honom tillfälligt begagnat för- ningsställe eller under kringföring

säljningsställe eller under kring- yrkesmässigt salubjuder varor som

föring. han för med sig.

Som tillfällig handel anses icke,

1. försäljning till näringsidkare,

2. torghandel eller handel på 2. torghandel eller handel på

marknad, mässa eller utställning, sådan marknad som avses i kun -

1 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 3

NU 1978/79: 3

Nuvarande lydelse

3. handel anordnad i samband
med sådan offentlig tillställning
som avses i 9 § allmänna ordningsstadgan
(1956: 617),

4. kringförings- eller utomhushandel,
vilken utgör ett underordnat
led i en eljest på stadigvarande
driftställe bedriven rörelse och avser
sådana varor som regelmässigt
saluföres eller framställes där,

5. sedvanlig auktionsförsäljning
av lösöre som tillhör dödsbo eller
enskild person.

Tillfällig handel får drivas endast

Svensk medborgare och utlänning
som har permanent uppehållstillstånd
får dock utan tillstånd
driva tillfällig handel med
livsmedel, blommor och alster av
inhemsk hemslöjd. Vidare får, förutom
svensk medborgare, utlänning
som har permanent uppehållstillstånd
utan tillstånd driva
tillfällig handel med tryckt skrift.

Tillstånd enligt 3 § får lämnas
i fråga om varor som tillhör kon -

Föreslagen lydelse

görelsen (1941: 206) med vissa bestämmelser
angående marknader
eller på mässa eller utställning,

3. handel anordnad i samband
med sådan offentlig tillställning
som avses i 9 § allmänna ordningsstadgan
(1956: 617) eller i samband
med sådan allmän sammankomst
för framförande av konstnärligt
verk som avses i 1 § lagen
(1956: 618) om allmänna sammankomster.

§x

efter särskilt tillstånd.

Tillstånd fordras dock icke för

1. kringförings- eller utomhushandel,
vilken utgör ett underordnat
led i en eljest på stadigvarande
driftställe bedriven rörelse och avser
sådana varor som regelmässigt
saluföres eller framställes där,

2. sedvanlig auktionsförsäljning
av lösöre som tillhör dödsbo eller
enskild person.

Svensk medborgare och utlänning
som är bosatt här i riket och
som har permanent uppehållstillstånd
eller är medborgare i Danmark,
Finland, Island eller Norge
får utan tillstånd driva även tillfällig
handel med livsmedel, blommor
och alster av inhemsk hemslöjd.
Vidare får, förutom svensk
medborgare, utlänning som nu har
nämnts utan tillstånd driva tillfällig
handel med tryckt skrift.

Tillstånd enligt 3 § får lämnas
för handel med varor som tillhör

1 Senaste lydelse 1975:1363.

NU 1978/79: 3

Föreslagen lydelse

kursbo eller, i fråga om andra varor,
om särskilda skäl föreligger. 1
sistnämnda fall skall främst beaktas
om den avsedda handeln är av
väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.

Den sorn driver tillfällig handel,
för vilken fordras tillstånd enligt
denna lag, skall genom anslag i
eller vid försäljningsställe samt i
reklam och på kvitton och emballage
tydligt ange sitt namn samt
fast adress och telefonnummer.
Tillståndsbeviset skall i huvudskrift
eller styrkt avskrift medföras vid
handelns utövande och visas upp
vid anfordran.

Den som driver tillfällig handel,
för vilken ej fordras tillstånd enligt
denna lag, skall vara försedd med
bevis om sitt namn och hemvist.
Beviset skall visas upp vid anfordran.

Nuvarande lydelse

konkursbo eller för handel, vilken
utgör ett underordnat led i en eljest
på stadigvarande driftställe bedriven
rörelse och avser sådana
varor som regelmässigt f ramställes
där. 1 fråga om annan handel får
tillstånd lämnas om den avsedda
handeln är av väsentlig betydelse
från konsumentsynpunkt eller om
annars särskilda skäl föreligger.

Den som driver tillfällig handel
skall vid handelns utövande genom
anslag i eller vid försäljningsställe
eller på annat sätt lämna tydlig
uppgift om sitt namn samt fast
adress och telefonnummer. Om
tillstånd fordras för handeln enligt
denna lag skall till köpare
vid sammanträffandet överlämnas
handling med nämnda uppgifter.

Vidare skall, om tillstånd fordras
enligt denna lag, tillståndsbeviset
i huvudskrift eller styrkt
avskrift medföras vid handelns utövande
och visas upp vid anfordran.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

Lagen tillämpas även i fråga om ansökan som görs före ikraftträdandet
och avser tillstånd för tid därefter.

Motionerna

Yrkanden

Motionerna är följande:

1977/78: 1986 av Olle Wästberg i Stockholm (fp) och Torkel Lindahl
(fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag
med innebörd att regleringen av den tillfälliga handeln i huvudsak
upphör,

1977/78: 1987 av Daniel Tarschys (fp) och Karin Ahrland (fp), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
föreslagna lagen om ändring i lagen om tillfällig handel bör betraktas
som tillfällig i avvaktan på en lag som är skriven på enkel och tydlig
svenska.

NU 1978/79: 3

Motivering

I motionen 1977/78: 1986 åberopas kritiska synpunkter från olika
remissinstanser, bl. a. näringsfrihetsombudsmannen, på den nuvarande
formen för reglering av den tillfälliga handeln. Motionärerna tillmäter
denna handel värde som en lågpriskanal för vissa typer av varor. Tillståndsprövningen
är enligt deras mening en onödig byråkratisk företeelse.
Därtill kommer att de lokala variationerna i tillståndspraxis har
varit betydande, något som medfört orättvisa. De ändringar i lagen om
tillfällig handel som föreslås i propositionen är positiva, anser motionärerna.
Regleringen borde emellertid kunna inskränkas till ordningsföreskrifter
om skyldighet att ange namn och fast adress, etc.

Lagtextens utformning kritiseras i motionen 1977/78: 1987. Enligt
motionärerna kännetecknas lagtexten av vindlande meningar med oklara
syftningar och av inskjutna bisatser, krångliga definitioner och oklara
gränsdragningar. Motionärerna ställer den nuvarande och den föreslagna
nya lydelsen av 1 § första stycket emot varandra och menar att
den senare inte innebär något förtydligande. De efterlyser ”bättre fart
på regeringens ansträngningar att förenkla och förtydliga lagspråket”.

Utskottet

Lagen (1975: 985) om tillfällig handel trädde i kraft den 1 juli 1976.
Den innebar en väsentligt skärpt reglering av den tillfälliga handeln.
Krav på tillstånd infördes i vidgad utsträckning. Tillståndsprövningen
innefattar en näringspolitisk bedömning. Vid denna skall främst beaktas
om den avsedda handeln har väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.

Tolkningen och tillämpningen av lagen om tillfällig handel har visat
sig vara förknippad med en del problem. Efter en översyn av bestämmelserna
föreslås nu i propositionen 1977/78: 186 vissa begränsade ändringar
i lagen. Till stor del rör det sig om tekniska justeringar. Regler
som skall underlätta för köparen att i efterhand komma i kontakt med
säljaren införs även för viss handel som inte fordrar tillstånd. I ett par
hänseenden blir lagen mindre restriktiv. Bl. a. skall tillverkare i ökad
utsträckning få sälja varor som de själva har framställt. Utskottet har
ingenting i sak att erinra mot propositionen.

Motionen 1977/78: 1986, den ena av de båda motioner som har
föranletts av propositionen, går ut på att den näringspolitiska regleringen
av den tillfälliga handeln skall upphöra. Kvar skall däremot finnas
regler som motiveras av konsumenternas krav på reklamationsmöjligheter
etc. Motionärerna betonar den tillfälliga handelns värde från
konkurrenssynpunkt.

Föredragande statsrådet uttalar i propositionen att det kan sättas i
fråga om de långtgående inskränkningar i näringsfriheten som den nuvarande
regleringen innebär verkligen är nödvändiga för att man skall

NU 1978/79: 3

komma till rätta med de olägenheter som tillfällig handel kan föra med
sig. Bl. a. näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och kartellnämnd
har pekat på de för konsumenterna positiva sidor som sådan
handel också kan ha. Mot denna bakgrund, säger föredraganden, kan
det finnas skäl att, när ytterligare erfarenheter har vunnits av den nuvarande
regleringen, göra en vidare översyn av regleringen.

Utskottet instämmer i denna slutsats och utgår från att chefen för
handelsdepartementet vid lämpligt tillfälle kommer att föranstalta om
en sådan översyn. I dagens läge, när de nuvarande principerna har tilllämpats
bara i drygt två år, är det enligt utskottets mening för tidigt
att ta upp frågan om en genomgripande förändring av reglerna för den
tillfälliga handeln. Utskottet avstyrker sålunda motionen 1977/78: 1986.

I motionen 1977/78: 1987 riktas en rad anmärkningar mot lagförslagets
språkliga utformning. Motionärerna vill att riksdagen skall som
sin mening ge regeringen till känna ”att den föreslagna lagen om ändring
i lagen om tillfällig handel bör betraktas som tillfällig i avvaktan
på en lag som är skriven på enkel och tydlig svenska”.

En lag om ändring i en viss lag är alltid tillfällig i den meningen att
den endast utgör ett instrument för korrigering och komplettering av
den befintliga lagen. Vad motionärerna i själva verket åsyftar torde
vara att lagen om tillfällig handel i sin ändrade form bör betraktas som
tillfällig. Deras hemställan får anses innebära att riksdagen hos regeringen
skall begära förslag till en ny lag om tillfällig handel med oförändrat
sakligt innehåll men mera tillfredsställande språklig utformning.

Utskottet uppskattar motionärernas omsorg om lagspråket men anser
att de i detta fall skjuter över målet med sin kritik. Den verklighet som
lagen om tillfällig handel reglerar är mångfasetterad och kräver därför
åtskilliga begreppsbestämningar och detalj föreskrifter som knappast kan
göras lättlästa. När det gäller 1 § första stycket bortser motionärerna
från att ändringen föranleds av behovet av att komplettera motivuttalandena
till detta lagrum, något som inte kan ske genom fristående uttalanden
i efterhand (jfr JuU 1976/77: 15 s. 6). Tillsammans med vad
föredraganden yttrar (s. 16 f.) får den nya lydelsen av 1 § första stycket
anses medföra att rättsläget i fråga om vissa former av orderupptagning
klargörs på ett betydelsefullt sätt.

Utskottet avstyrker yrkandet i motionen 1977/78: 1987 men föreslår
några huvudsakligen redaktionella ändringar i lagförslaget enligt motionärernas
intentioner. Utskottets omformulering av 9 § innebär inte
någon ändring i sak i förhållande till regeringens förslag (inkl. motivuttalandena
på s. 22 i propositionen).

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1977/78: 1986,

2. att riksdagen med avslag på motionen 1977/78: 1987 antager
det i propositionen 1977/78: 186 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1975: 985) om tillfällig handel, dock med

NU 1978/79: 3

ändrad lydelse av 1 och 9 §§ enligt utskottets förslag i det
följande:

Regeringens förslag

Utskottets förslag

1 §

Med tillfällig handel förstås i denna lag att någon på ett av honom
tillfälligt begagnat försäljningsställe eller under kringföring yrkesmässigt
salubjuder varor som han för med sig.

Som tillfällig handel anses icke,

1. försäljning till näringsidkare,

2. torghandel eller handel på 2. torghandel eller handel på

sådan marknad som avses i kun- mässa eller utställning eller på så -

görelsen (1941:206) med vissa
bestämmelser angående marknader
eller på mässa eller utställning,

dan marknad som avses i kungörelsen
(1941: 206) med vissa bestämmelser
angående marknader,

3. handel anordnad i samband med sådan offentlig tillställning som
avses i 9 § allmänna ordningsstadgan (1956: 617) eller i samband med
sådan allmän sammankomst för framförande av konstnärligt verk som
avses i 1 § lagen (1956: 618) om allmänna sammankomster.

9 §

Den som driver tillfällig handel
skall vid handelns utövande genom
anslag i eller vid försäljningsställe
eller på annat sätt lämna
tydlig uppgift om sitt namn
samt fast adress och telefonnummer.
Om tillstånd fordras för handeln
enligt denna lag skall till köpare
vid sammanträffandet överlämnas
handling med nämnda
uppgifter.

Vidare skall, om tillstånd fordras
enligt denna lag, tillståndsbeviset
i huvudskrift eller styrkt
avskrift medföras vid handelns utövande
och visas upp vid anfordran.

Om tillstånd fordras för handeln
enligt denna lag, skall vid
försäljning uppgift som avses i
första stycket lämnas till köparen
i skriftlig form. Vidare skall tillståndsbevis
eller styrkt avskrift av
det medföras vid handelns utövande
och visas upp vid anfordran.

Stockholm den 24 oktober 1978

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar
(m), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven
Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Birgitta Hambraeus (c),
Lilly Hansson (s), Karl-Anders Petersson (c), Ivar Högström (s), Rune
Ångström (fp), Lennart Pettersson (s) och Sven Eric Lorentzon (m).

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780057