Näringsutskottets betänkande

1978/79:1

med anledning av propositionen 1977/78:178 med förslag till
lagstiftning om marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror
jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1977/78:178 (handelsdepartementet) har regeringen föreslagit
riksdagen att antaga av lagrådet granskade förslag till

1. lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker,

2. lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror,

3. lagom ändring i lagen(1975:1154)om varningstext och innehållsdeklaration
på tobaksvaror,

4. lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker.

Med anledning av propositionen har väckts fem motioner, som redovisas i
det följande (s. 7).

Yttranden i ärendet har avgivits av konstitutionsutskottet (KU 1977/78:
3 y),skatteutskottet (SkU 1977/78:6 y)och socialutskottet (SoU 1977/78:3 y).
Yttrandena är fogade till detta betänkande som bilagor 2-4 (s. 26 f.).

Skrivelser i fråga om den föreslagna lagen med vissa bestämmelser om
marknadsföring av alkoholdrycker har ingetts av socialstyrelsens nämnd för
alkoholfrågor, av Systembolaget AB samt (gemensamt) av Svenska handelskammarförbundet
och Sveriges grossistförbund. Vidare har Sveriges riksidrottsförbund,
Svenska bandyförbundet, Svenska cykelförbundet, Svenska
ishockeyförbundet, Svenska livräddningssällskapet-Simfrämjandet och
Svenska orienteringsförbundet samt Allmänna idrottsklubben (AIK),
Falkenbergs bordtennisklubb och Katrineholms sportklubb tillställt utskottet
uttalanden i ämnet. Från socialdepartementet har överlämnats kopia av en
skrivelse från Ungdomens nykterhetsförbund med bifogade listor från en
namninsamling för stoppande av all alkoholreklam.

Synpunkter på den föreslagna lagstiftningen har inför utskottet framförts
dels av verkställande direktören för Systembolaget Rune Hermansson, dels
av en delegation från Nationalföreningen för upplysning om tobakens
skadeverkningar (NTS). NTS har därvid lämnat en skriftlig sammanfattning
av sina synpunkter på frågan om förbud mot tobaksreklam.

1 Riksdagen 1978179. 17 sami. Nr I

NU 1978/79:1

Propositionen

Propositionens huvudsakliga innehåll är följande.

Riksdagen begärde våren 1977 att regeringen skulle lägga fram förslag till
förbud mot alkoholreklam. Redan tidigare har riksdagen uttalat sig för
åtgärder i syfte att minska tobaksbruket. Förslaget i propositionen får ses mot
bakgrund härav och av de allvarliga hälsorisker som är förbundna med bruket
av alkohol och tobak. De föreslagna reglerna omfattar alla slag av marknadsföringsåtgärder
som näringsidkare riktar till konsumenter och som avser
spritdrycker, vin, starköl och öl samt tobak. Däremot lämnas lättöl utanför
regleringen.

Grundregeln i förslaget är att särskild måttfullhet skall iakttas vid
marknadsföringen, dvs. reklamen skall - i den mån den får förekomma - vara
starkt begränsad och återhållsam. Förbud skall gälla mot marknadsföring
som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol
och tobak. Detta innebär att bl. a. utomhusreklam och direktreklam till
konsumenter inte får förekomma.

Tidningsannonsering för spritdrycker, vin och starköl förbjuds utom i viss
fackpress. Tobaksannonsering får förekomma endast i starkt begränsade och
återhållsamma former och under förutsättning att i annonsen på ett
framträdande sätt återges den varningstext och innehållsdeklaration som
enligt lag skall finnas på varans förpackning.

Tillämpningen av lagstiftningen knyts till marknadsföringslagen och
kommer alltså att handhas av konsumentombudsmannen (KO) och marknadsdomstolen.

Den nya lagstiftningen har föreslagits träda i kraft den 1 januari 1979, om
riksdagens beslut kunde fattas under riksmötet 1977/78. Propositionen
avlämnades vid sådan tidpunkt att motionstiden utgick den 2 maj 1978.

Lagförslagen är av följande lydelse:

NU 1978/79:1

1 Förslag till

Lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller näringsidkares marknadsföring som avser alkoholdrycker
och som vänder sig till konsumenter.

Med alkoholdrycker förstås spritdrycker, vin, starköl och öl i den
betydelse dessa beteckningar har i lagen (1977: 292) om tillverkning av
drycker, m. m.

2 § Med hänsyn till de hälsorisker sorn är förbundna med bruk av
alkohol skall särskild måttfullhet iakttagas vid marknadsföring av alkoholdryck.
Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd
ej får företagas som är påträngande eller uppsökande eller som
uppmanar till bruk av alkohol.

Vid marknadsföring av spritdryck, vin eller starköl får ej användas
kommersiell annons i periodisk skrift eller i annan skrift på vilken
tryckfrihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen
för dess utgivning är jämförbar med periodisk skrift. Detta gäller
dock ej i fråga om skrift som tillhandahålls endast på försäljningsställe
för sådan dryck.

3 § Handling som strider mot 2 § skall vid tillämpning av marknadsföringslagen
(1975: 1418) anses vara otillbörlig mot konsumenter.

4 § Om förbud mot vissa marknadsföringsåtgärder finns bestämmelser
i lagen (1977: 293) om handel med drycker.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

NU 1978/79:1

2 Förslag till

Lag med vissa bestämmelser oin marknadsföring av tobaksvaror

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller näringsidkares marknadsföring som avser tobaksvaror
och som vänder sig till konsumenter.

2 § Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av
tobak skall särskild måttfullhet iakttagas vid marknadsföring av tobaksvara.
Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd
ej får företagas som är påträngande eller uppsökande eller som
uppmanar till bruk av tobak.

3 § Användes vid marknadsföring av tobaksvara kommersiell annons
i periodisk skrift eller i annan skrift på vilken tryckfrihetsförordningen
är tillämplig och som med avseende på ordningen för dess utgivning är
jämförbar med periodisk skrift, skall annonsen återge sådan varningstext
och innehållsdeklaration som enligt lagen (1975: 1154) om varningstext
och innehållsdeklaration på tobaksvaror skall finnas på varans
förpackning. Har flera varningstexter fastställts för varan, skall minst
en av dem återges. Vid upprepad annonsering skall de olika varningstexterna
användas omväxlande och såvitt möjligt i lika stor omfattning.

Varningstext och innehållsdeklaration skall i annonsen framträda tydligt
och återges i ändamålsenlig form.

4 § Handling som strider mot 2 eller 3 § skall vid tillämpning av
marknadsföringslagen (1975: 1418) anses vara otillbörlig mot konsumenter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

NU 1978/79:1

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration
på tobaksvaror

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1975: 1154) om varningstext och
innehållsdeklaration på tobaksvaror skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. underlåter att förse förpackning till tobaksvara med föreskriven
varningstext eller innehållsdeklaration eller som däri lämnar uppgift som
är i väsentligt hänseende oriktig,

2. eljest bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 1 §,

3. bryter mot 3 §
dömes till böter.

Ansvar enligt denna lag inträder Ansvar enligt denna lag inträder

ej om gärningen är belagd med ej om gärningen är belagd med

straff i brottsbalken eller omfattas straff i brottsbalken eller omfattas

av vitesförbud enligt lagen (1970: av vitesförbud eller åläggande vid

412) om otillbörlig marknadsfö- vite enligt marknadsföringslagen

ring. (1975:1418).

Den som har åsidosatt vitesföreläggande eller vitesförbud dömes ej
till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet
eller förbudet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

1* Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 1

NU 1978/79:1

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977: 293) om handel med drycker

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1977: 293) om handel med drycker
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller försäljning och införsel av spritdrycker, vin, starköl
och öl (alkoholdrycker) samt lättöl, läskedrycker och andra alkoholfria
drycker.

Beteckning i denna lag har samma betydelse som i lagen (1977: 292)
cm tillverkning av drycker, m. m.

Föreskrifter om marknadsföring
av alkoholdrycker finns, förutom
i denna lag, även i lagen (1978:
000) med vissa bestämmelser om
marknadsföring av alkoholdrycker.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

NU 1978/79:1

Motionerna

Yrkanden

Motionerna är följande:

1977/78:1952 av Eric Enlund (fp), vari hemställs att riksdagen vid
behandlingen av propositionen 1977/78:178 beslutar att förbudet mot
tidningsannonsering skall omfatta även öl och tobaksvaror,

1977/78:1953 av Tyra Johansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen med
avslag på propositionen 1977/78:178 i vad avser förslaget till lag med vissa
bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror antar ett i motionen
framlagt förslag till lag i ämnet (bilaga 1, s. 25),

1977/78:1957 av Torsten Bengtson m. fl. (c, m, fp), vari hemställs att
riksdagen i anslutning till lagstiftningen om marknadsföring av alkoholdrycker
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen,

1977/78:1961 av Karin Ahrland (fp) och Torkel Lindahl (fp), vari hemställs
att riksdagen avslår propositionen 1977/78:178,

1977/78:1962 av Joakim Ollén (m), vari hemställs att riksdagen

1. avslår det i propositionen 1977/78:178 framlagda förslaget till lag med
vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker,

2. hos regeringen begär förslag till lagstiftning beträffande marknadsföring
av alkoholdrycker i huvudsaklig överensstämmelse med tobaks- och alkoholreklamutredningens
förslag.

Motivering

1 det moderna samhället finns mycket som kan medföra skador för
människan, anförs i motionen 1977/78:1961. Enighet råder, menar motionärerna,
om att vi bör sträva efter att begränsa skadeverkningarna av t. ex.
biltrafik, spel och alkohol- och tobaksbruk. Mycket fä vill däremot förbjuda
bilar, Tipstjänst eller alkohol- och tobaksförsäljning. Dessa företeelser har
nämligen också många positiva sidor - ”vin är en god måltidsdryck och
många tycker att det är gott att röka”. Så länge alkohol och tobak faktiskt är
tillåtna kan det bara uppfattas som en maktfullkomlig styrning från statens
sida att förbjuda reklam för olika vinsorter eller bestämma vad som skall stå i
tobaksannonser, hävdar motionärerna. De tillägger att förslagen i propositionen
visserligen inte strider mot tryckfrihetsförordningen men att man
ändå bör beakta de tryckfrihetsrättsliga konsekvenserna.

Tobaks- och alkoholreklamutredningen, vars betänkande (SOU 1976:63)
ligger till grund för propositionen, föreslog varken totalt eller partiellt förbud

NU 1978/79:1

mot annonsering, påpekas i motionen 1977/78:1962. Motionären diskuterar
för- och nackdelar av ett sådant förbud mot alkoholreklam som föreslås i
propositionen. Enligt internationella erfarenheter går det inte att finna något
samband mellan reklam och totalkonsumtion, uttalar han bl. a. Inte heller
kan det ledas i bevis att alkohol reklamen leder till ett ökat missbruk. Starka
sakliga skäl måste föreligga om förbud av skilda slag skall genomdrivas
lagstiftningsvägen, säger motionären. Sådana skäl anser han inte finnas i
detta fall. Tvärtom kan viktiga argument mot förbud anges. Ett långtgående
förbud kan leda till att säljarna börjar använda olämpliga affärsmetoder, bl. a.
i strävan att påverka detaljhandel och restauranger. Utländska intressen kan
gynnas, då annonsering i utländska tidningar inte kan förbjudas. Konsumenternas
behov av att kunna bevaka prisnivån och styra sina inköp tillgodoses
inte. Förbudet kan kringgås genom reklam för varor som associerar till
alkoholdrycker; härigenom kan konkurrenssnedvridande effekter uppstå.
Enligt motionärens mening bör marknadsföringen av alkoholdrycker i stället
regleras på det sätt som föreslogs av tobaks- och alkoholreklamutredningen
(dvs. med en föreskrift att särskild måttfullhet skall iakttagas vid sådan
marknadsföring).

Förslaget till lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker
är otillräckligt och ger inte effektiva garantier mot samhällsskadlig
alkoholreklam, hävdas i motionen 1977/78:1957. Utnyttjandet av marknadsföringslagen
är nämligen inte ett säkert instrument för att få bort annonsernas
köp- och konsumtionsmaningar ur den offentliga miljön. Marknadsdomstolsförfarandet
är fördelaktigt för näringsidkarna, säger motionärerna -endast ett upprepande av en förbjuden åtgärd efter vitesföreläggande drabbas
av påföljd, och vitet skall dessutom utdömas av allmän domstol på talan av
åklagare. Frånvaron av sanktion är, anför de vidare, en uppenbar brist vid
uppsåtliga överträdelser av marknadsföringslagen i fall då gärningsmannen
inte kan ha tvekat om en vidtagen åtgärds otillbörlighet. Det gäller, uppger
motionärerna, att övervaka bortåt 12 000 näringsidkares reklam. Som en
förutsättning för ett straffsanktionerat reklamförbud anges att lagstiftaren i
förväg kan ställa upp klara och något så när uttömmande regler för vad som
skall gälla. Erfarenheter från Finland och Norge, där man har efterkommit
Nordiska rådets rekommendation om förbud mot alkoholreklam, skulle
kunna utnyttjas, menar motionärerna. Lagrådet har yttrat att det inte ansett
sig böra gå in på en bedömning av de rättspolitiska skäl som har motiverat
lagförslagets uppläggning. Motionärerna tolkar detta som en i artig form gjord
reservation mot det meningslösa och ineffektiva i att inte införa en
straffsanktionerad förbudsregel. De finner att det föreslagna förbudet är väl
lämpat för direkt straffbeläggning, på samma sätt som bl. a. illojal konkurrens
redan har straffsanktionerats inom marknadsföringslagens ram.

Annonsförbudet gäller bara i fråga om spritdrycker, vin och starköl,
konstaterar motionärerna. De menar emellertid att ett sådant förbud främst

NU 1978/79:1

behövs på ölområdet, där det råder hård konkurrens mellan olika märken.
Undantag för öl gjordes, fastslår de, varken i de motioner vid föregående
riksmöte vari krävdes förbud mot alkoholreklam eller i utskottsutlåtandena.

Mot bakgrund av sina önskemål skisserar motionärerna en alternativ
utformning av förslaget till lag med vissa bestämmelserom marknadsföring
av alkoholdrycker. Bl. a. införs en bestämmelse om att näringsidkare som
uppsåtligen överträder annonsförbudet dömes till böter eller fängelse i högst
sex månader.

Krav på förbud mot kommersiell annonsering för öl framförs även i
motionen 1977/78:1952. Motionären anför att regeringens lagförslag innebär
avvikelse från riksdagens enhälliga framställning förra året, vilken rimligtvis
åsyftade samtliga alkoholhaltiga drycker. Om det skall bli möjligt att rensa ut
marknadsföring som uppmanar till tobaksbruk måste, hävdar motionären
vidare, samma regelsystem gälla i fråga om tobaksvaror som i fråga om
alkoholdrycker.

1 motionen 1977/78:1953, som handlar uteslutande om marknadsföringen
av tobaksvaror, påpekas att Nordiska rådet har rekommenderat förbud mot
tobaksreklam och att sådant har införts i Finland, Island och Norge.
Motionärerna erinrar också om internationella strävanden att minska
tobakens skadeverkningar. De åberopar forskningsresultat som tyder på att
tobaksreklamen bidrar till att öka totalkonsumtionen av tobak. Synpunkten
att tobaksreklamen skulle underlätta utvecklingen av mindre hälsoskadliga
cigaretter underkänns. Ett argument för införandet av förbud mot tobaksreklam
är enligt motionärerna att samhället därmed skulle inför allmänheten
illustrera hur allvarligt det betraktar tobaksrökningens skadeverkningar.
Motionärerna tillbakavisar påståendet att ett sådant förbud skulle gynna
utländska intressen på bekostnad av svenska. Med hänvisning till norska
erfarenheter hävdar motionärerna att det inte finns anledning att räkna med
sysselsättningsproblem i den svenska tobaksindustrin till följd av ett
reklamförbud och inte heller med någon omfattande smygreklam. Den enda
form av tobaksreklam som de kan godta är att en tobakshandlare ger måttfullt
utformade reklammeddelanden i tal eller skrift till en tobaksköpande
kund.

Skrivelser till utskottet

Socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor förordar ett uttryckligt förbud mot
alkoholreklam. Detta kan, menar nämnden, kompletteras med lagstiftning
inom ramen för marknadsföringslagen. Nämnden anser dock ej åtgärder
enligt en kompletterad marknadsföringslag vara tillräckliga utan vill ha ett
absolut förbud mot alkoholreklam med lämpliga straffsanktioner.

NU 1978/79:1

Svenska handelskanimarförbundet och Sveriges grossistförbund erinrar om
att de båda organisationerna under en följd av år har verkat för en återhållen
och starkt reglerad alkoholreklam. Även kritiker vitsordar, säger organisationerna,
att den självpåtagna granskningsverksamheten från branschens
sida har haft en påtaglig effekt. Man kan således konstatera att svensk
alkoholreklam i dags- och veckopress avsevärt skiljer sig från den som
förekommer i utländska tidningar. De producenter som berörs av ett
alkoholreklamförbud kan inte förväntas få ett minskat intresse för att
marknadsföra sig på den svenska marknaden, säger organisationerna vidare.
Det bör då beaktas att en öppen annonsering genom den svenska pressen bör
vara att föredra framför andra informations- och marknadsföringsåtgärder, i
all synnerhet som pressmedia är mycket lätta att övervaka och observera.
Organisationerna menar att en lagfäst skärpt övervakning av marknadsföringen
av alkoholdrycker - enligt det förslag som framlades av tobaks- och
alkoholreklamutredningen - skulle vara att föredra framför ett totalförbud
mot alkoholreklam. Ett sådant torde nämligen alltid kunna kringgås på olika
sätt.

Systembolaget AB meddelar att dess propaganda för övergång till svagare
drycker - ibland felaktigt kallad vinpropaganda - sedan ett antal år har
praktiskt taget upphört. Bolaget medverkar i stället på andra sätt i statsmakternas
intentioner att främja en inriktning på svagare drycker. Alltmera har
bolaget övergått till en konsumentupplysning, som förutom direkt varuinformation
vill ge upplysningar om riskerna med konsumtion av bolagets
varor och om sätt att undvika dessa risker. Syftet är härvid att förse kunderna
med sådana fakta som behövs för att de själva skall kunna bestämma sin
konsumtion på sakliga grunder.

En del propagandabetonade inslag finns fortfarande kvar. Bl. a. har
bolagets kampanjslogan ”Spola kröken” sådan karaktär. Men i huvudsak är
konsumentupplysningen utformad så att den förmedlar fakta. Dess syfte är
inte att direkt påverka. Bolaget säger sig vara klart medvetet om att
propaganda inte är dess uppgift men väl saklig konsumentupplysning. Den
information det här är fråga om sprids delvis genom annonser i pressen, delvis
i samarbete med organ och organisationer som t. ex. skolan, polisen, statens
trafiksäkerhetsverk, försvaret, sociala myndigheter, fritidsanläggningar och
folkrörelser. Särskilt nämns ett samarbete med idrottsrörelsen, i vilket
Sveriges riksidrottsförbund och ett trettiotal av de nationella specialidrottsförbunden
har engagerat sig. Utvärderingar och enkäter visar enligt Systembolaget
att många av kampanjerna har haft stort uppmärksamhetsvärde och
att en stor majoritet finner det riktigt att bolaget lämnar konsumentupplysning
av detta slag. Bolaget menar att det svarar för den enda mera omfattande
till allmänheten spridda information om alkoholkonsumtionens risker som
förekommer i Sverige. Bolagets budget för vad det betecknar som konsumentupplysning
uppgår för år 1978 till drygt 7 milj. kr., dvs. ca en promille av
bolagets årsomsättning.

NU 1978/79:1

Systembolaget återger ett antal uttalanden i propositionen som berör dess
informationsverksamhet och anför därefter bl. a. följande. Även om det i
bolagets annonsering och kanske framför allt i dess samarbete med idrottsrörelsen
m. fl. finns vissa propagandainslag, är det uppenbart att konsumentupplysningen
i sin nuvarande form inte kan anses avsedd att enbart bibringa
allmänheten vissa värderingar eller påverka dess beteende i viss riktning. Inte
heller är det fråga om ”åsiktsannonsering”. Syftet är i första hand att ge fakta
för kundens eget ståndpunktstagande. Bolagets försäljningsverksamhet är
otvivelaktigt marknadsföring, och dess konsumentupplysning faller inte
utanför marknadsföringsbegreppet utan måste omfattas av lagförslaget. Om
detta antas i oförändrat skick finner sig Systembolaget därför nödsakat att
upphöra med de delar av konsumentupplysningen som sker utanför
butikerna. Bolaget anser detta vara olyckligt och inkonsekvent med tanke på
den starka betoningen på information i 1977 års alkoholpolitiska beslut.
Därför hemställer bolaget om ett klart undantag för bolaget från den
föreslagna lagen med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker.

Sveriges riksidrottsförbund framhåller att idrottsrörelsen bedriver en omfattande
upplysningsverksamhet rörande alkoholfrågor och därför finner det
naturligt att delta i Systembolagets kampanj - "Spola kröken" - för sundare
alkoholvanor. Förbundet betraktar denna kampanj som ett verkningsfullt
medel att ändra attityderna till alkoholkonsumtionen hos såväl unga
idrottsutövare som den breda idrottspubliken. Det vore olyckligt, säger
förbundet, om idrottsrörelsen skulle mista den möjlighet att producera
material för sundare levnadsvanor som idrottens deltagande i "Spola
kröken”-kampanjen ger. Liknande synpunkter framförs av de övriga idrottsorganisationer
som har tillskrivit utskottet.

Nationalföreningen för upplysning om tobakens skadeverkningar (NTS)
pläderar för ett tobaksreklamförbud. NTS anger en rad förhållanden som
stöder påståendet att tobaksreklamen bidrar till ökad totalkonsumtion av
tobak. Vidare bemöter NTS olika påståenden som skulle tala mot tobaksreklamförbud.
Bl. a. anförs att en eventuellt önskvärd information om mindre
skadliga rökverk bättre förmedlas genom den lagstadgade varudeklarationen
och den officiella hälsoupplysningen än genom kommersiell annonsering.

Utskottet

Allmänt

Marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror är kringgärdad av
ganska långtgående restriktioner. I fråga om alkoholdrycker finns en
grundläggande bestämmelse i 16 § lagen (1977:293) om handel med drycker.
De båda monopolbolagen för partihandel (AB Vin- och Spritcentralen) och
detaljhandel (Systembolaget AB) är skyldiga att verka för att reklam och

NU 1978/79:1

andra marknadsföringsåtgärder för spritdrycker, vin och starköl inte bedrivs
på ett sätt som uppenbarligen står i strid mot syftet att all försäljning av
alkoholdrycker skall skötas på sådant sätt att skador i möjligaste mån
förhindras. Frivilliga begränsningar i alkoholreklamen tillämpas enligt
anvisningar som Nämnden för granskning av rusdrycksreklam - utsedd av
Stockholms handelskammare - har antagit. Konsumentombudsmannen
(KO) har träffat en överenskommelse med Föreningen Utländska vin- och
spritproducenters ombud i Sverige om branschregler för marknadsföring av
vin och spritdrycker samt starköl. Svenska bryggareföreningens medlemmar
avstår frivilligt från att rikta starkölsreklam till konsumenter på den svenska
marknaden. I fråga om reklam för öl (tidigare öl klass II) tillämpas frivilliga
begränsningar. Författningsföreskrifter för marknadsföring av tobaksvaror
finns i lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på
tobaksvaror. KO och Svenska tobaksbranschföreningen har träffat en
branschöverenskommelse om tobaksreklam. Huvudregeln är att reklamen
skall präglas av balans och måttfullhet.

Det förslag till lagstiftning om marknadsföringen av alkoholdrycker och
tobaksvaror som läggs fram i propositionen 1977/78:178 har sin bakgrund i ett
mångårigt utredningsarbete, i rekommendationer av internationella organ,
bl. a. Nordiska rådet, och i framställningar från riksdagen till regeringen. I
samband med att riksdagen våren 1977 antog förslag till ett nytt samlat
alkoholpolitiskt program begärde den att regeringen till riksmötet 1977/78
skulle komma med förslag om förbud mot alkoholreklam. År 1974 uttalade
riksdagen att regeringen utan dröjsmål borde ge den tillfälle att ta ställning till
ett program som innefattade åtgärder för en systematisk satsning i syfte att få
till stånd en minskning av tobakskonsumtionen. Frågan om begränsning av
tobaksreklamen var också aktuell när riksdagen år 1975 antog den ovannämnda
lagen om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror.

De båda nya lagar som föreslås i propositionen har som grundregel att
särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföringen av alkoholdrycker
och tobaksvaror. Detta krav motiveras med hänvisning till de hälsorisker som
är förbundna med bruk av alkohol och tobak. Reklamåtgärder och andra
marknadsföringsåtgärder får inte vara påträngande eller uppsökande och får
inte uppmana till bruk av varorna. Tidningsannonsering för spritdrycker, vin
och starköl förbjuds, utom i fråga om skrifter som tillhandahålls bara på
försäljnings- och utskänkningsställen. I tidningsannonser för tobaksvaror blir
det obligatoriskt att återge sådan varningstext och innehållsdeklaration som
enligt lag (se ovan) skall finnas på varuförpackningama.

De två lagarna anknyter till marknadsföringslagen (1975:1418). Tillämpningen
kommer alltså att handhas av KO och marknadsdomstolen. Handlingar
som strider mot de nyss berörda föreskrifterna skall vid tillämpning av
marknadsföringslagen anses vara otillbörliga mot konsumenterna.

Konstitutionsutskottet konstaterar i yttrande till näringsutskottet (KU
1977/78:3 y) att lagförslagen i propositionen inte ger anledning till någon

NU 1978/79:1

erinran från tryckfrihetsrättslig synpunkt. I sak finns yttranden från skatteutskottet
(SkU 1977/78:6 y) - endast beträffande marknadsföringen av
alkoholdrycker - och från socialutskottet (SoU 1977/78:3 y). Dessa yttranden,
som inte är enhälliga, tar näringsutskottet upp vid sin behandling i det
följande av olika kontroversiella frågor i ärendet.

I motionen 1977/78:1961 hemställs om avslag på propositionen i dess
helhet. Motionärerna erkänner visserligen att alkohol och tobak medför
skadeverkningar, men de betecknar de föreslagna bestämmelserna om
marknadsföringen av dessa produkter som ”en maktfullkomlig styrning från
statens sida”. Varorna är ju inte förbjudna, och de har, säger motionärerna,
många positiva sidor - ”vin är en god måltidsdryck och många tycker att det
är gott att röka”.

Utskottet finner det naturligt att det råder delade meningar om den
reglering som föreslås i propositionen. Vilken grad av restriktivitet som är
lämplig kan man med fog diskutera. Kontentan av vad motionärerna anför
tycks emellertid vara att varje samhällelig styrning av alkohol- och tobaksreklamen
är förkastlig. Även de begränsningar som nu tillämpas strider mot
den princip som kommer till uttryck i motionen. Enligt utskottets mening
präglas motionärernas resonemang av en anmärkningsvärd brist på förståelse
förde medicinska och sociala skäl som ligger till grund för regeringens förslag.
Den föreslagna ändringen i lagen (1975:1154)om varningstext och innehållsdeklaration
på tobaksvaror har motionärerna från sin utgångspunkt ingen
anledning att motsätta sig.

Utskottet avstyrker motionen. Detta innebär att utskottet ställer sig
positivt till lagstiftning med skärpta bestämmelser om marknadsföring av
alkoholdrycker och tobaksvaror. Den närmare utformningen av denna
lagstiftning tar utskottet ställning till i de följande avsnitten rörande de båda
varugrupperna.

Bestämmelser om marknads/öring av alkoholdrycker

Även i motionen 1977/78:1962 yrkas avslag på förslaget till lag med vissa
bestämmelserom marknadsföring av alkoholdrycker. Utskottet vill anmärka
att vid avslag på detta lagförslag även förslaget till lag om ändring i lagen
(1977:293)om handel med drycker bör avslås-ändringen innebär att det förs
in en hänvisning lill den förstnämnda lagen. Motionären ställer sig avvisande
till ett förbud mot reklam för alkoholdrycker. Hans huvudmotiv är att ett
sådant förbud kan leda till att säljarna börjar använda olämpliga affärsmetoder,
bl. a. i sin strävan att påverka restaurangerna. I stället bör riksdagen enligt
motionären begära förslag till en lagstiftning beträffande marknadsföring av
alkoholdrycker som i huvudsak överensstämmer med det förslag som
tobaks- och alkoholreklamutredningen lade fram i sitt betänkande (SOU
1976:63). Den väsentliga paragrafen i det förslaget överensstämmer ungefärligen
med första meningen i 2 § i det lagförslag som motionären vänder sig

1** Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 1

NU 1978/79:1

emot. Innebörden är alltså att lagstiftaren inskränker sig till att föreskriva
särskild måttfullhet vid marknadsföring av alkoholdrycker.

En sådan bestämmelse som motionären förordar skulle, med hänsyn till de
restriktioner för alkoholreklamen som redan tillämpas, knappast få någon
större betydelse i sak. I likhet med skatteutskottet och socialutskottet anser
näringsutskottet att bestämmelsen om särskild måttfullhet bör utformas
såsom föreslås i propositionen och att dessutom ett annonsförbud bör införas.
Den mera offensiva inställning till alkoholreklamen som riksdagen har
uttalat sig för kräver ett förbud mot den kommersiella annonsering som nu i
betydande omfattning bedrivs av vin- och spritproducenter och deras ombud.
Utskottet avstyrker alltså motionen 1977/78:1962.

Som förut nämnts är propositionen delvis föranledd av riksdagens begäran
till regeringen år 1977 att den skulle lägga fram förslag om förbud mot
alkoholreklam. Denna begäran, som tillkom på förslag av socialutskottet
(SoU 1976/77:4 y)och skatteutskottet (SkU 1976/77:40), innebar bifall till tre
motionsyrkanden, av vilka ett avsåg ”reklam för alkoholdrycker”, ett
”reklam för alkoholhaltiga drycker” och ett ”alkoholreklam”. De två
utskotten använde den sistnämnda termen.

I propositionen säger föredraganden (s. 37) att riksdagen inte har uttalat sig
närmare om innehållet i det tilltänkta förbudet. Med hänsyn till den tidigare
diskussionen och behandlingen av frågan om tidningsannonsering torde,
fortsätter han, riksdagsbeslutet få uppfattas som ”avseende framför allt
tidningsannonseringen för de alkoholstarkare varuslag, som är underkastade
den strängaste regleringen vad gäller försäljning och servering”.

Enligt lagen om handel med drycker, vilken riksdagen antog vid samma
tillfälle, är alkoholdrycker ett sammanfattande begrepp för spritdrycker, vin,
starköl och öl. Det av regeringen föreslagna annonsförbudet gäller bara de tre
förstnämnda varugrupperna och sålunda inte öl. Härvidlag begärs ändring i
två motioner, 1977/78:1952 och 1977/78:1957. Lagförslaget innebär en
avvikelse från riksdagens enhälliga framställning till regeringen, heter det i
den förstnämnda motionen. Rimligtvis åsyftade nämligen riksdagen med sin
begäran alla alkoholhaltiga drycker. Samma uppfattning hävdas i den senare
motionen. Varken i någon av de aktuella motionerna vid riksmötet 1976/77
eller i de båda utskottens yttranden gjorde man undantag för öl, framhåller
motionärerna.

En minoritet av sex ledamöter i skatteutskottet hävdar bestämt samma
uppfattning som motionärerna. Föredragande statsrådets tolkning att riksdagens
begäran om förbud mot alkoholreklam endast skulle avse systemvarorna
har inte något stöd i riksdagsbeslutet, förklarar de. Samma mening får
sägas komma till uttryck, ehuru på ett försiktigare sätt, i vad skatteutskottets
majoritet anför. Dess formulering är att föredragande statsrådets tolkning
”inte torde ha något entydigt stöd i riksdagsbeslutet” och att detta lika väl
skulle kunna ”ha tolkats som om det skulle avse samtliga alkoholdrycker”.
Enhälligt anför skatteutskottet att det i propositionen föreslagna annonse -

NU 1978/79:1

ringsförbudet inte kan anses till fullo motsvara riksdagens önskemål om
förbud mot alkoholreklam.

Näringsutskottet ansluter sig till regeringens uppfattning att av maltdryckerna
endast starköl bör omfattas av annonsförbudet. Utöver de skäl för denna
linje som skatteutskottet och socialutskottet anger i sina yttranden vill
näringsutskottet som en beaktansvärd omständighet nämna att, som föredragande
statsrådet påpekar, ett annonsförbud för öl kan leda till en
svårkontrollerad ökning av marknadsföringsaktiviteten i detaljhandeln. Öl
säljs enligt uppgift i propositionen från 12 000 försäljningsställen. Utskottet
avstyrker alltså motionerna 1977/78:1952 och 1977/78:1957 i vad de avser
förbud mot ölannonsering. Som socialutskottet uttalar bör emellertid frågan
om ett sådant förbud omprövas ifall det skulle visa sig att regeln om särskild
måttfullhet vid marknadsföringen inte är tillräcklig för att åstadkomma
önskvärd begränsning av ölannonseringen.

I motionen 1977/78:1957 uttrycks starka farhågor för att marknadsföringslagens
sanktionssystem - vitesförelägganden i anslutning till förbud mot
upprepning av vissa marknadsföringsåtgärder - skall visa sig ineffektivt när
det gäller att förhindra olämpliga beteenden vid marknadsföring av alkoholdrycker.
Motionärerna föreslår att en straffbestämmelse införs. Överträdelse
av annonseringsförbudet skulle falla under allmänt åtal.

Näringsutskottet instämmer i vad skatteutskottet - med hänvisning bl. a.
till utfästelser från Svenska tidningsutgivareföreningen - anför på denna
punkt (se s. 30) och avstyrker sålunda motionen 1977/78:1957 i nu nämnd
del.

Systembolaget bedriver annonsering och annan informations- och propagandaverksamhet
som innebär bl. a. att man ger upplysning om risker vid
konsumtion av bolagets varor och strävar att främja en inriktning på svagare
drycker. Vid remissbehandlingen av det utredningsbetänkande som ligger till
grund för propositionen har Systembolaget framfört önskemål om att bli
undantaget från den nya regleringen. Detta önskemål har bolaget på nytt
framfört i skrivelse till utskottet och vid muntlig överläggning. Bl. a. hävdar
Systembolaget att bolaget, om det blir underkastat de nya bestämmelserna,
tvingas upphöra med den uppmärksammade kampanj under temat "Spola
kröken” som genomförs i samarbete särskilt med idrottsrörelsen. Sveriges
riksidrottsförbund, flera av dess medlemsförbund och några lokala idrottsklubbar
har i skrivelser till utskottet poängterat att de tillmäter denna
kampanj stort värde och är angelägna om att den kommer att fortsätta. För sin
medverkan får idrottsorganisationerna ekonomisk ersättning av Systembolaget.

Frågan om Systembolagets annonsering m. m. berörs i propositionen.
Konsumentupplysning som är inriktad på att styra konsumtionen till de
svagare dryckerna måste anses falla utanför marknadsföringsbegreppet,
uttalar föredraganden (s. 30 f.). Han tillägger att han inte kan finna att den
föreslagna regleringen skulle medföra någon inskränkning av Systembolagets

NU 1978/79:1

nuvarande aktiviteter och att anledning därför saknas att göra ett generellt
undantag för bolaget. Under begreppet kommersiell annons, säger föredraganden
vidare (s. 39), faller inte s. k. åsiktsannonsering i fråga om alkohol
eller de moment i propaganda för övergång från starkare till svagare
alkoholdrycker som är inriktade på att påverka allmänhetens alkoholvanor. I
specialmotiveringen till lagen med vissa bestämmelser om marknadsföring
av alkoholdrycker konstateras först allmänt (s.47) att meddelanden som inte
har rent kommersiella förhållanden till föremål, bland annat s. k. åsiktsannonsering,
faller utanför tillämpningsområdet. I anslutning till 2 § diskuteras
ingående hur gränsen skall dras mellan kommersiell och annan annons
(s. 50 f.). Det understryks att ingripanden enligt den nya lagen kan ske endast
mot meddelanden som dels utgör medel för marknadsföring av vara, dvs. är
avsedda att främja avsättning av en vara, dels avser näringsidkares näringsverksamhet
eller däri tillhandahållna varor. Bestämmelserna kan således
inte, framhålls det, användas till stöd för ingripande mot meddelanden som är
avsedda enbart att bibringa allmänheten vissa värderingar eller påverka dess
allmänna beteende i viss riktning. Som exempel på något som i regel måste
anses falla utanför lagens tillämpningsområde nämns annons- och reklamkampanjer
som syftar till att minska alkoholkonsumtionen och främja en
övergång till svagare drycker.

Systembolagets reklam och andra marknadsföringsåtgärder är visserligen
belagda med särskilda restriktioner enligt 16 § lagen (1977:293) om handel
med drycker. Utskottet finner det likväl uteslutet att bolaget skulle undantas
från den nya lag som är avsedd att generellt åvägabringa större återhållsamhet
i marknadsföringen av alkoholdrycker. Som framhålls i propositionen (s. 51)
kan det ibland vara svårt att beträffande innehållet i annonser i tryckt skrift
avgöra vad som skall bedömas enligt tryckfrihetsförordningens regleroch vad
som skall bedömas enligt annan lag. Det är naturligt att Systembolaget får
grundligt överväga innebörden och utformningen av sin annonsering mot
bakgrund av de nya bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker.
Man får i detta sammanhang inte bortse från erfarenheten att även rent
negativa budskap om produkter i realiteten kan ha en säljfrämjande effekt när
de sammankopplas med ett firmanamn eller ett varumärke som därigenom
tilldrar sig ökad uppmärksamhet. De motivuttalanden som utskottet nyss har
återgivit - och som utskottet i allo ansluter sig till - ger emellertid enligt
utskottets mening vid handen att Systembolaget inte, som bolaget påstår,
behöver finna sig nödsakat att upphöra med exempelvis ”Spola kröken”-kampanjen. Över huvud taget synes det finnas ett avsevärt tryckfrihetsrättsligt
skyddat utrymme för fortsatt informationsverksamhet från Systembolagets
sida i form av annonsering.

I detta sammanhang vill utskottet slutligen erinra om vad skatteutskottet
vid sin behandling år 1977 av frågan om ett samlat alkoholpolitiskt program
(prop. 1976/77:108) anförde om Systembolagets informationsverksamhet
(SkU 1976/77:40 s. 76):

NU 1978/79:1

Frågan om Systembolagets roll i den kommande alkoholinformationen
berörs inte närmare i propositionen, men förtjänar enligt utskottets mening
viss uppmärksamhet med hänsyn till att bolaget för informationsändamål
anslår summor som torde närma sig de sammanlagda anslagen för information
enligt propositionen. Socialutskottet har pekat på att Systembolaget
genom sin verksamhet har möjlighet att nå många som man inte kan
informera genom vanliga kanaler. Denna iakttagelse torde emellertid endast
gälla den information som sker i butikerna och som bolaget givetvis skall
kunna bedriva enligt egna bedömningar. Det är å andra sidan enligt
skatteutskottets mening självklart att när det gäller riksomfattande annonsoch
reklamkampanjer en samordning måste ske mellan socialstyrelsens och
Systembolagets verksamhet för att inte sådana åtgärder skall kollidera eller
motverka varandras syften. Det bör därför på längre sikt kunna övervägas om
inte viss del av Systembolagets informationsverksamhet bör överföras till
socialstyrelsen i egenskap av centralmyndighet för alkoholinformationen.
Det är även angeläget att Systembolagets erfarenheter på informationsområdet
på lämpligt sätt kan komma socialstyrelsen till godo. Utskottet anser
emellertid att dessa frågor i första hand bör lösas genom samråd mellan
socialstyrelsen och Systembolaget. De fortsatta övervägandena bör
ankomma på nämnden för alkoholfrågor som också skall kunna ta erforderliga
initiativ i frågor av alkoholpolitisk art.

Enligt regeringens förslag skall lagen med vissa bestämmelser om marknadsföring
av alkoholdrycker träda i kraft den 1 januari 1979. Utgångspunkten
har därvid varit att riksdagen skulle kunna fatta beslut i saken under
riksmötet 1977/78. Propositionen avlämnades emellertid så sent att detta inte
var möjligt om ärendet skulle få tillfredsställande beredning. Som föredraganden
anger i propositionen bör den nya lagstiftningen träda i kraft först
sedan inte alltför kort tid har förflutit efter riksdagens beslut. Därigenom ges
tid för utarbetande av riktlinjer för marknadsföringen, och näringsidkarna får
tillfälle att anpassa sin verksamhet efter de nya bestämmelserna. Utskottet
föreslår nu att datum för ikraftträdandet bestäms till den 1 juli 1979.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker har
berörts i början av detta avsnitt. Det ger inte anledning till erinran. Även
denna lag bör dock träda i kraft den 1 juli 1979.

Bestämmelser om marknadsföring> av tobaksvaror

Tobaks- och alkoholreklamutredningen tog avstånd från tanken på att
reklam för tobaksvaror skulle förbjudas, helt eller bara såvitt gäller annonsering.
Vid remissbehandlingen har flera röster höjts för ett annonsförbud.
Förslaget i propositionen innebär emellertid, som ovan nämnts, att regleringen
inskränks till en föreskrift om särskild måttfullhet vid marknadsföring
av tobaksvaror och ett åläggande för annonsörer att återge varningstext och
innehållsdeklaration. Regeringens ställningstagande motiveras med att ett
annonsförbud skulle motverka strävan att få konsumenterna att gå över till
mindre hälsofarliga produkter och att det skulle försämra konkurrensläget för
svenska produkter i förhållande till utländska. Risken för att utländska

NU 1978/79:1

foretag försöker kringgå ett annonsförbud genom olika former av smygreklam
berörs också.

I två motioner, 1977/78:1952 och 1977/78:1953, begärs att reglerna för
tobaksreklamen skall skärpas genom införande av ett likadant annonsförbud
som skall gälla beträffande alkoholdrycker. Detta är nödvändigt, sägs det i
den förstnämnda motionen, om man skall kunna rensa ut marknadsföring
som uppmanar till bruk. Den senare motionen innehåller ett mera utförligt
resonemang om saken. Motionärerna underkänner argumentet att reklamen
skulle underlätta utvecklingen mot mindre skadliga cigaretter. Frågan om
”mindre skadlig rökning” innefattar långt fler dimensioner än ”mindre
skadliga cigaretter”, menar de, och den information som kan vara behövlig
förmedlas bäst av den innehållsdeklaration som skall förekomma på
cigarettpaketen. Tanken att ett annonsförbud skulle missgynna den svenska
produktionen av tobaksvaror tillbakavisas också. Härvidlag hänvisas till en
undersökning av förhållandena i Norge, där det råder förbud mot tobaksreklam.
Denna undersökning - som har utförts inom norska handelsdepartementets
sektion för inrikeshandel och som utskottet har tillgång till - har gett
till resultat att man inte av utvecklingen i Norge kan dra slutsatsen att
reklamförbud leder till en förskjutning i förhållandet mellan hemmaproducerade
och importerade tobaksvaror. Risken för smygreklam är enligt
motionärerna inget stort problem -en sådan verksamhet mattas snart av och
får i vart fall ringa omfattning jämfört med den förutvarande reguljära
reklamen.

Hemställan i motionen 1977/78:1953 innehåller förslag till ändrad lagtext.
Det innehåller en passus om annonsförbud. Vidare vill motionärerna skärpa
den föreskrift som riktar sig mot påträngande och uppsökande reklam etc.
Marknadsföringsåtgärd skall inte få företagas om den ”över huvud taget är
ägnad att nå fram till andra än konsumenter av tobaksvaror”.

Utskottet finner motionärernas lagförslag vara mindre tillfredsställande i
formellt hänseende. Om man vill införa förbud mot tobaksannonsering bör
bestämmelsen härom utformas i direkt analogi med motsvarande bestämmelse
i den lag som rör marknadsföringen av alkoholdrycker. Det nyss
citerade skärpande tillägget synes vara väl kategoriskt formulerat. Det syfte
som det är avsett att fylla tillgodoses i väsentlig mån redan genom den
utformning som lagförslaget har i propositionen.

Socialutskottets majoritet tillstyrker regeringens förslag till bestämmelser
om marknadsföringen av tobaksvaror och hänvisar härvid till vad föredraganden
anför i propositionen. Tre reservanter rekommenderar ett annonsförbud;
deras motivering överensstämmer i det väsentliga med den som finns
i motionen 1977/78:1952.

Den föreslagna bestämmelsen om särskild måttfullhet vid marknadsföring
av tobaksvaror innebär en välmotiverad skärpning jämfört med de i och för
sig restriktiva regler som finns redan nu, i branschöverenskommelsen om
tobaksreklam. Utskottet vill inte bestrida att de argument som anförs mot att

NU 1978/79:1

man tar steget till ett fullständigt förbud mot tobaksreklam delvis har
begränsad räckvidd. Vid en samlad bedömning finner utskottet emellertid att
övervägande skäl talar för att regleringen av marknadsföringen inom
tobaksbranschen inte görs hårdare än vad som föreslås i propositionen.
Berörda myndigheter bör givetvis följa utvecklingen och efter hand söka
utvärdera den nya ordningen.

Utskottet tillstyrker sålunda det nu berörda lagförslaget i propositionen och
avstyrker motionen 1977/78:1952 i motsvarande del och motionen 1977/
78:1953.

Även den lag som nu behandlas bör träda i kraft den 1 juli 1979.

Den föreslagna lagen om ändring i lagen (1975:1154)om varningstext och
innehållsdeklaration på tobaksvaror är föranledd av införandet av den nya
marknadsföringslagen (1975:1418). Ändringen bör komma till stånd snarast. I
praktiken torde det vara till fyllest att ändringen träder i kraft den 1 januari
1979. Utskottet tillstyrker således det nu nämnda lagförslaget.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker att

riksdagen med avslag på

a) motionen 1977/78:1961 i ifrågavarande del,

b) motionen 1977/78:1962,

c) motionen 1977/78:1952 i ifrågavarande del och motionen
1977/78:1957 i häremot svarande del,

d) motionen 1977/78:1957 i övrigt

antager i propositionen 1977/78:178 framlagda förslag till
dels lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker,

dels lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med
drycker,

dock med ändrad lydelse av ikraftträdandebestämmelsen i
vardera lagen enligt utskottets förslag i det följande:

R ege ringens förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1 juli
januari 1979. 1979.

2. beträffande bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror
att riksdagen med avslag på

a) motionen 1977/78:1961 i ifrågavarande del,

b) motionen 1977/78:1952 i ifrågavarande del och motionen
1977/78:1953

NU 1978/79:1

antager det i propositionen 1977/78:178 framlagda förslaget till
lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror,
dock med ändrad lydelse av ikraftträdandebestämmelsen
enligt utskottets förslag i det följande:

Regeringens förslag

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1979.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1979.

3. beträffande viss formell lagändring

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:1961 i ifrågavarande
del antager det i propositionen 1977/78:178 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1975:1154) om varningstext
och innehållsdeklaration på tobaksvaror.

Stockholm den 7 november 1978

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Hugo Bengtsson (s), Arne Blomkvist (s),
Sven Andersson i Örebro (fp). Nils Erik Wååg(s), Birgitta Hambraeus(c), Lilly
Hansson (s), Karl-Anders Petersson (c), Ivar Högström (s), Ingegärd
Oskarsson (c), Sten Svensson (m), Karl-Erik Häll (s), Sven Eric Lorentzon (m)
och Hugo Bergdahl (fp).

Reservationer

1. beträffande bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker (mom. 1)
av Nils Erik Wååg (s) och Hugo Bergdahl (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med
”Näringsutskottet ansluter” och slutar med ”av ölannonseringen” bort ha
följande lydelse:

En förnyad prövning av hur långt annonsförbudet bör sträcka sig leder
enligt näringsutskottets uppfattning till den bestämda slutsatsen att undantag
inte bör göras för öl. Erfarenheterna av ölreklamen under mellanölsperioden
är avskräckande. Öl är visserligen alkoholsvagare än mellanölet var, men det
är en alkoholdryck, lätt tillgänglig på ett stort antal försäljningsställen där
barn och ungdom utgör en betydande del av kundkretsen. En annonsering
som drar ytterligare uppmärksamhet till ölet kan få mycket negativa

NU 1978/79:1

verkningar. Utskottet ansluter sig alltså till förslaget i motionerna 1977/
78:1952 och 1977/78:1957 att annonsförbudet skall utsträckas till att gälla
även öl.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1952 i
ifrågavarande del och motionen 1977/78:1957 i häremot
svarande del och med avslag på

a) motionen 1977/78:1961 i ifrågavarande del,

b) motionen 1977/78:1962,

c) motionen 1977/78:1957 i övrigt

dels antager det i propositionen 1977/78:178 framlagda förslaget
till lag om vissa bestämmelserom marknadsföring av alkoholdrycker,
dock med ändrad lydelse av 2 § och ikraftträdandebestämmelsen
enligt alternativt förslag i det följande:

R ege ringens förslag

Alternativt förslag

2 §

Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av alkohol skall
särskild måttfullhet iakttagas vid marknadsföring av alkoholdryck. Därvid
gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd ej får företagas
som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av
alkohol.

Vid marknadsföring av spritdryck,
vin eller starköl får ej användas
kommersiell annons i periodisk
skrift eller i annan skrift på vilken
tryckfrihetsförordningen är tillämplig
och som med avseende på
ordningen för dess utgivning är
jämförbar med periodisk skrift. Detta
gäller dock ej i fråga om skrift som
tillhandahålls endast på försäljningsställe
för sådan dryck.

Vid marknadsföring av alkoholdryck
får ej användas kommersiell
annons i periodisk skrift eller i annan
skrift på vilken tryckfrihetsförordningen
är tillämplig och som med
avseende på ordningen för dess
utgivning är jämförbar med periodisk
skrift. Detta gäller dock ej i fråga
om skrift som tillhandahålls endast
på försäljningsställe för spritdrycker,
vin och starköl.

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1 juli
januari 1979. 1979.

dels antager det i samma proposition framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker, dock
med ändrad lydelse av ikraftträdandebestämmelsen enligt
alternativt förslag i det följande:

R ege ringens Jörslag A Iternativt förslag

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1 juli
januari 1979. 1979.

NU 1978/79:1

2. beträffande bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror (mom. 2) av
Nils Erik Wååg (s), Birgitta Hambraeus (c) och Hugo Bergdahl (fp) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 18 med ”Den
föreslagna bestämmelsen” och slutar på s. 19 med ”motionen 1977/78:1953”
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för att riksdagen bör ta
steget fullt ut och införa ett fullständigt förbud mot tobaksannonsering. De
argument som anförs mot ett sådant förbud har verkningsfullt bemötts av
reservanterna i socialutskottet, vilkas resonemang näringsutskottet i allt kan
instämma i. Ett avgörande skäl för ett förbud är att tobaksannonseringen
otvivelaktigt bidrar till att öka totalkonsumtionen av tobak. Ofrånkomligen
medverkar den till att skapa intrycket att rökning är ett naturligt och allmänt
accepterat inslag i vardagslivet. Att tillåta tobaksannonsering är oförenligt
med strävan att motverka - med lagförslagets ord - ”de hälsorisker som är
förbundna med bruk av tobak”. Utskottet förordar följaktligen att riksdagen
såsom begärs i motionerna 1977/78:1952 och 1977/78:1953 gördén ändringen
i lagförslaget att de särskilda reglerna beträffande tobaksannonsering i
tidningar och tidskrifter byts ut mot ett förbud mot sådan annonsering.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:178 i
ifrågavarande del, motionen 1977/78:1952 i ifrågavarande del
och motionen 1977/78:1953 och med avslag på motionen 1977/
78:1961 i ifrågavarande del antager förslag till lag med vissa
bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror enligt alternativt
förslag i det följande:

Förslag till

Lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror

Härigenom föreskrivs följande.

Regeringens förslag Alternativt förslag

1 § Denna lag gäller näringsidkares marknadsföring som avser tobaksvaror
och som vänder sig till konsumenter.

2 § Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak skall
särskild måttfullhet iakttagas vid marknadsföring av tobaksvara. Därvid
gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd ej får företagas
som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av
tobak.

3 § Användes vid marknadsföring av Vid marknadsföring av tobaksvara
tobaksvara kommersiell annons i får ej användas kommersiell annons i

periodisk skrift eller i annan skrift på periodisk skrift eller i annan skrift på

vilken tryckfrihetsförordningen är vilken tryckfrihetsförordningen är

NU 1978/79:1

Regeringens förslag

tillämplig och som med avseende på
ordningen för dess utgivning är
jämförbar med periodisk skrift, skall
annonsen återge sådan varningstext
och innehållsdeklaration som enligt
lagen (1975:1154) om varningstext och
innehållsdeklaration på tobaksvaror
skall finnas på varans förpackning.
Har flera varningstexter fastställts för
varan, skall minst en av dem återges.
Vid upprepad annonsering skall de
olika varningstexterna användas omväxlande
och såvitt möjligt i lika stor
omfattning.

Varningstext och innehållsdeklaration
skall i annonsen framträda tydligt
och återges i ändamålsenlig Jorm.

4 § Handling som strider mot 2 eller
3 § skall vid tillämpning av marknadsföringslagen
(1975:1418) anses
vara otillbörlig mot konsumenter.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1979.

Alternativt Jörslag

tillämplig och som med avseende på
ordningen för dess utgivning är
jämförbar med periodisk skrift.

3 § Handling som strider mot 2 §
skall vid tillämpning av marknadsföringslagen
(1975:1418) anses vara
otillbörlig mot konsumenter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1979.

Särskilt yttrande

beträffande bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker (mom. 1) av
Sten Svensson (m) och Sven Eric Lorentzon (m):

Regeringens förslag till lagstiftning om marknadsföringen av alkoholdrycker
bygger på ett tidigare principbeslut av riksdagen, nämligen dess
beslut våren 1977 att hos regeringen begära förslag om förbud mot
alkoholreklam. Det är tacknämligt att regeringen och utskottsmajoriteten har
kommit fram till att ett sådant förbud inte bör vara så kategoriskt att det skall
gälla även reklam för öl.

När frågan om alkoholreklamen behandlades i riksdagen våren 1977 gick i
skatteutskottet bl. a. moderata samlingspartiets representanter emot majoritetens
förbudslinje. De ansåg att man borde avvakta pågående överväganden
inom handelsdepartementet på grundval av tobaks- och alkoholreklamutredningens
betänkande (SOU 1976:63). I det betänkandet föreslogs inte något
annonsförbud utan endast en regel om ”särskild måttfullhet vid marknadsföring
av alkoholdrycker”, dvs. samma bestämmelse som inleder det nu
aktuella lagförslaget. Motionen 1977/78:1962 går ut på att regleringen borde
fl denna form i stället för den som föreslås i propositionen.

Vi anser att starka skäl talar för motionärens uppfattning. Med hänsyn till

NU 1978/79:1

att förslaget i propositionen svarar mot vad en klar majoritet inom riksdagen
har begärt vill vi emellertid inte motsätta oss att det genomförs. Vi vill dock
betona att det är angeläget att berörda myndigheter noga följer hur
marknadsföringen av spritdrycker, vin och starköl utvecklas efter annonsförbudet.
De resurser som utländska vin- och spritproducenter hittills har
använt för annonsering i vårt land frigörs nu för andra marknadsföringsaktiviteter.
Det är inte uteslutet att vin- och spritreklamen därvid kommer att ta
sig andra, mindre godtagbara former som det blir svårt att kontrollera och att
ingripa mot. Därför bör annonsförbudet inte betraktas som något för all
framtid givet utan kunna omprövas i ljuset av vunna erfarenheter.

NU 1978/79:1

Bilaga /

1 motionen 1977/78:1953 framlagt
Förslag till

Lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror

Härigenom föreskrivs följande.

R ege ringens förslag Motionärernas förslag

1 § Denna lag gäller näringsidkares marknadsföring som avser tobaksvaror
och som vänder sig till konsumenter.

3 § Användes vid marknadsföring av
tobaksvara kommersiell annons i
periodisk skrift eller i annan skrift på
vilken tryckfrihetsförordningen är
tillämplig och som med avseende på
ordningen för dess utgivning är
jämförbar med periodisk skrift, skall
annonsen återge sådan varningstext
och innehällsdeklaration som enligt
lagen (1975:1154) om varningstext och
innehällsdeklaration på tobaksvaror
skall finnas på varans förpackning.
Har flera varningstexter fastställts för
varan, skall minst en av dem återges.
Vid upprepad annonsering skall de
olika varningstexterna användas omväxlande
och såvitt möjligt i lika stor
omfattning.

Varningstext och innehällsdeklaration
skall i annonsen framträda tydligt
och återges i ändamålsenlig form.

4 § Handling som strider mot 2 eller
J§ skall vid tillämpning av marknadsföringslagen
(1975:1418) anses
vara otillbörlig mot konsumenter.

2 § Med hänsyn till de hälsorisker
som är förbundna med bruk av tobak
skall särskild måttfullhet iakttagas
vid marknadsföring av tobaksvara.
Därvid gäller särskilt att reklameller
annan marknadsföringsåtgärd
ej får företagas som är påträngande
eller uppsökande eller som uppmanar
till bruk av tobak eller som över
huvud taget är ägnad att nå fram till
andra än konsumenter av tobaksvaror.
Sålunda är det vid marknadsföring
av tobaksvaror ej tillåtet att
använda t. ex. kommersiell annons i
periodisk skrift eller i annan skrift på
vilken tryckfrihetsförordningen är
tillämplig och som med avseende på
ordningen för dess utgivning är
jämförbar med periodisk skrift.

3 § Handling som strider mot 2 §
skall vid tillämpning av marknadsföringslagen
(1975:1418) anses vara
otillbörlig mot konsumenter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

NU 1978/79:1 (KU 1977/78:3 y) 26

Bilaga 2

Konstitutionsutskottets yttrande
1977/78:3 y

över propositionen 1977/78:178 med förslag till lagstiftning om
marknadsföringen av alkohojdrycker och tobaksvaror

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över
propositionen 1977/78:178 med förslag till lagstiftning om marknadsföringen
av alkoholdrycker och tobaksvaror. Lagförslagen syftar till att begränsa
reklamen för alkoholdrycker och tobaksvaror. I första hand innehåller
förslagen allmänna krav på måttfullhet vid marknadsföringen av dessa varor.
Därutöver föreslås särskilda regler för kommersiell annonsering i periodisk
eller annan skrift, på vilken tryckfrihetsförordningen (TF) är tillämplig och
som med avseende på ordningen för dess utgivning är jämförbar med
periodisk skrift. Enligt förslagen skall sådan annonsering över huvud taget
inte vara tillåten vid marknadsföring av sprit, vin och starköl. Ett motsvarande
förbud föreslås inte beträffande tobaksvaror. I stället skall kommersiella
annonser för dessa varor återge sådan varningstext och innehållsdeklaration
som enligt gällande lagstiftning skall finnas på varans förpackning.

Konstitutionsutskottet, som begränsar sitt yttrande till att behandla frågan,
om lagstiftningen är förenlig med TF, får erinra om att förbud mot
kommersiell annons för alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror möjliggjordes
genom en ändring i TF, som trädde i kraft år 1974 (prop. 1973:123, KU
1973:23). Enligt 1 kap. 9 § TF gäller således utan hinder av TF vad i lag är
stadgat bl. a. om förbud mot kommersiell annons i den mån annonstexten
används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror.
Stadgandet innebär självfallet - vilket klart framgår av motivuttalandena
(prop. 1973:123 s. 47) - att TF ej heller utgör något hinder mot mindre
långtgående inskränkningar i den kommersiella annonseringen än förbud.

Utskottet får vidare erinra om de uttalanden som gjordes i prop. 1973:123
angående begreppet kommersiell annonsering (s. 46 f.). 1 anslutning till dessa
uttalanden understryks i prop. 1977/78:178 att ingripanden endast skall
kunna ske mot meddelanden som dels utgör medel för marknadsföring av
vara, dvs. är avsedda att främja avsättningen av en vara, dels avser
näringsidkarens verksamhet eller däri tillhandahållna varor. Detta uttalande
står enligt utskottets mening väl i överensstämmelse med de intentioner som
riksdag och regering ställde sig bakom i anslutning till ändringen av TF.

NU 1978/79:1 (KU 1977/78:3 y)

Mot bakgrund av det anförda har konstitutionsutskottet inte funnit
anledning till någon erinran från tryckfrihetsrättslig synpunkt mot de
aktuella lagförslagen.

Stockholm den 18 maj 1978

På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO

Närvarande: Karl Boo (c), Anders Björck (m), Holger Mossberg (s). Bertil
Fiskesjö (c), Olle Svensson (s), Sven-Erik Nordin (c), Ove Karlsson (s), Lars
Schött (m). Bengt Kindbom (c), Yngve Nyquist (s). Britta Hammarbacken (c),
Wivi-Anne Cederqvist (s), Kerstin Nilsson (s), Marianne Stålberg (s) och
Daniel Tarschys (fp).

NU 1978/79:1 (SkU 1977/78:6 y)

Bilaga 3

Skatteutskottets yttrande
1977/78:6 y

över propositionen 1977/78:178 med förslag till lagstiftning om
marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror jämte
motioner

Till näringsutskottet

Sedan näringsutskottet berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över
propositionen 1977/78:178 med förslag till lagstiftning om marknadsföringen
av alkoholdrycker och tobaksvaror jämte eventuella motioner får skatteutskottet,
som begränsar sitt yttrande till att avse marknadsföringen av
alkoholdrycker, anföra följande.

Den föreslagna lagstiftningen innebär att särskild måttfullhet skall iakttas
vid marknadsföringen av alkoholdrycker. Tidningsannonsering för systemvaror,
dvs. spritdrycker, vin och starköl, förbjuds. Detta förbud avser alltså
inte öl, som dock omfattas av lagstiftningen i övrigt. Marknadsföring, som är
påträngande, uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol, motsvarar
inte kraven på särskild måttfullhet och blir följaktligen otillåten. I enlighet
härmed får bl. a. utomhusreklam och direktreklam inte förekomma. Lagstiftningen
innehåller inte några straffbestämmelser utan tillämpningen knyts till
marknadsföringslagen, vilket från påföljdssynpunkt innebär att näringsidkare
som marknadsför alkoholdrycker i strid mot bestämmelserna kan av
marknadsdomstolen förbjudas vid vite att fortsätta härmed. Övervakningen
av lagstiftningen utövas i första hand av konsumentombudsmannen
(KO).

Det nu framförda lagstiftningsförslaget bygger i huvudsak på tobaks- och
akoholreklamutredningens betänkande (SOU 1976:63) Reklamen för alkohol
och tobak. Förbudet mot tidningsannonsering för systemvaror har dock inte
föreslagits av utredningen. Till stöd härför åberopar föredragande departementschefen
riksdagens begäran under våren 1977 att regeringen till
innevarande riksmöte skulle lägga fram förslag om förbud mot alkoholreklam.
I samband därmed gör föredraganden den tolkningen, att riksdagsbeslutet
torde få uppfattas som avseende framför allt tidningsannonseringen för
de alkoholstarkare varuslag, som är underkastade den strängaste regleringen
vad gäller försäljning och servering, alltså systemvarorna.

Med anledning av propositionen har motionsvis framförts krav på såväl
skärpningar av den föreslagna lagstiftningen som avslag på densamma.

I motionen 1977/78:1952 yrkas att förbudet mot tidningsannonsering
också skall omfatta öl. Motionären anser att riksdagens tidigare begäran om

NU 1978/79:1 (SkU 1977/78:6 y)

förbud mot alkoholreklam rimligtvis måste åsyfta samtliga alkoholhaltiga
drycker.

Samma krav framställs av motionärerna i motionen 1977/78:1957, där
kritiska synpunkter framförs på att regeringen valt den av utredningen
förordade anknytningen till marknadsföringslagen i stället för en ren
förbudslagstiftning. Motionärerna menar också att förslaget fått den utformningen
att en näringsidkare som avsiktligt bryter mot annonseringsförbudet i
vissa fall kan göra detta utan någon påföljd, och de vill därför införa särskilda
straffsanktioner för sådana fall. 1 motionens hemställan framställs emellertid
inte några ändringsyrkanden.

Avslag på propositionen i sin helhet yrkas av principiella skäl i motionen
1977/78:1961 medan motionären i motionen 1977/78:1962 vill avslå propositionen
i vad den avser annonseringsförbudet för systemvaror. 1 sistnämnda
motion begärs i stället en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med
tobaks- och alkoholreklamutredningens förslag.

Vad först gäller frågan om åtgärder över huvud taget behöver tillgripas mot
alkoholreklamen vill utskottet erinra om att en betydande majoritet inom
riksdagen sedan lång tid tillbaka ställt sig bakom kravet på förbud mot
alkoholreklam och att detta senast manifesterades i samband med genomförandet
av den alkoholpolitiska reformen 1977. Det nu framlagda förslaget är
- som framgår av den tidigare redogörelsen - tillkommet bl. a. på riksdagens
uttryckliga begäran. Utan att ånyo gå in på motiven för förbudsåtgärderna,
motiv som för övrigt i huvudsak redovisas i propositionen, anser utskottet
mot den angivna bakgrunden att åtgärder för att reglera marknadsföringen av
alkoholdrycker bör genomföras. Utskottet kan med hänsyn härtill inte
biträda avslagsyrkandet i motionen 1961. När det gäller åtgärdernas omfattning
och utformning kan det i propositionen föreslagna annonseringsförbudet
för systemvaror inte anses till fullo motsvara riksdagens önskemål om
förbud mot alkoholreklam. Att urholka de nu föreslagna marknadsföringsreglerna
genom att slopa annonseringsförbudet kan enligt utskottets mening
inte komma i fråga, och utskottet avstyrker därför också bifall till motionen
1962.

Vad sedan gäller formen för ett förbud mot alkoholreklam kan med visst
fog göras gällande att de nu föreslagna reglerna på ett bättre sätt tillgodoser
intentionerna bakom reklamförbudskraven än vad en renodlad förbudslagstiftning
skulle kunna göra. Det bör emellertid samtidigt understrykas att
effekterna av den föreslagna lagstiftningen i hög grad blir beroende av hurden
kommer att tillämpas av marknadsdomstolen och i vilka fall KO finner
anledning att ingripa. Med hänsyn till de erfarenheter som föreligger på detta
område bör det enligt utskottets mening inte finnas anledning befara att
bestämmelserna blir verkningslösa.

Utskottet tillstyrker således den i propositionen föreslagna formen för att
begränsa marknadsföringsåtgärderna på alkoholområdet. I fråga om det
föreslagna annonsförbudet mot alkoholvaror har framförts krav på att det bör

NU 1978/79:1 (SkU 1977/78:6 y)

kompletteras med straffsanktioner och att det skall omfatta även öl.

I fråga om de i motionen 1957 framförda farhågorna för attén näringsidkare
i månader skulle kunna annonsera för systemvaror utan någon påföljd finner
utskottet att det inte finns anledning anta att en sådan situation skulle kunna
uppkomma ens på teoretiska grunder och att den i praktiken är helt utesluten.
Marknadsföringslagen inrymmer stora möjligheter för KO att med
omedelbar verkan sätta in åtgärder som får snabbare effekt än ett eventuellt
bötesstraff. I praktiken är det emellertid av större betydelse hur pressen och
näringsidkarna respekterar ett annonsförbud. Utskottet har från tidningsutgivareföreningen
erfarit att pressen vid bifall till propositionen inte kommer
att införa annonser som kan anses strida mot annonseringsförbudet.
Föreningen kommer att ha särskild information i denna fråga till sina
medlemmar. I fråga om näringsidkarna, som i dessa fall huvudsakligen
företräds av de s. k. vinagenterna, har systembolaget vitsordat att de lojalt
samarbetat med monopolbolagen och varit känsliga för påpekanden. Det
finns inte anledning tro att vinagenterna som företrädare för i de flesta fall
internationellt välkända handelshus skulle riskera sitt eget och uppdragsgivarnas
anseende och goda relationer till monopolbolag och statsmakter för de
sannolikt obetydliga vinster som ett försök att överträda reklamförbudet
skulle medföra, särskilt som de torde vara väl medvetna om att sådana
överträdelser snabbt kan leda till en skärpning av lagstiftningen. Utskottet är
således inte berett att förorda några särskilda straffsanktioner i den nu
aktuella lagstiftningen.

Vad slutligen angår frågan om annonsförbudet också skall omfatta öl, vill
utskottet framhålla att den av föredragande statsrådet framförda tolkningen
att riksdagens begäran om förbud mot alkoholreklam endast skulle avse
systemvarorna inte torde ha något entydigt stöd i riksdagsbeslutet. Det kan
nämnas att i de motioner som skatteutskottet i sin hemställan åberopade till
stöd för riksdagens begäran om reklamförbud gjordes inte något undantag för
ölet. Riksdagsbeslutet skulle därför enligt utskottets mening lika väl kunna
ha tolkats som om det skulle avse samtliga alkoholdrycker. En dylik tolkning
hade självfallet inte utgjort något hinder för att ändå föreslå den utformning
som förordas i propositionen med hänsyn till att en väsentligt annorlunda
situation uppkommit på maltdrycksområdet genom mellanölets slopande.
Konsumtionen av maltdrycker har minskat, ungdomens missbruk av öl har
avtagit och staten har numera ett dominerande inflytande över maltdryckshanteringen.
De nu föreslagna reglerna om särskild måttfullhet vid marknadsföring
av alkoholdrycker borde under dessa förutsättningar skapa
tillräckliga garantier för att de kritiserade former av reklam som förekom vid
mellanölets introduktion inte kommer att upprepas. Den statliga dominansen
på området motiverar också att de enskilda bryggerierna bör ha
möjligheter att göra sina produkter kända genom annonsering, om man vill
tillgodose rimliga näringspolitiska intressen. Utskottet finner således att
förslaget i propositionen bör kunna godtas även i denna del.

NU 1978/79:1 (SkU 1977/78:6 y)

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet alltså bifall till propositionen
i vad den avser alkoholdrycker och avstyrker bifall till motionerna i
motsvarande delar.

Stockholm den 23 maj 1978

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Stig Josefson (c), Tage
Johansson* (s), Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein (s), T åge Sundkvist* (c), Olle
Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström (m), Johan Olsson (c), Curt Boström
(s), Margit Odelsparr (c), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s) och Wilhelm
Gustafsson (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Avvikande mening

av Erik Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein
(s), Olle Westberg i Hofors (s), Curt Boström (s) och Bo Forslund (s), som anser
att utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. [30] som börjar med ”Vad
slutligen” bör ha följande lydelse:

Vad slutligen angår frågan om annonsförbudet också skall omfatta öl, vill
utskottet framhålla att den av föredragande statsrådet framförda tolkningen
att riksdagens begäran om förbud mot alkoholreklam endast skulle avse
systemvarorna inte har något stöd i riksdagsbeslutet. Det bör erinras om att i
de motioner som skatteutskottet i sin hemställan åberopade till stöd för
riksdagens begäran om reklamförbud inte yrkades något undantag för ölet.
Riksdagen antog genom ett samtidigt beslut en lagstiftning som klassificerade
ölet som alkoholdryck. Det skulle därför enligt utskottets mening ha
varit riktigare om föredraganden tolkat riksdagsbeslutet som om det var
avsett att omfatta samtliga alkoholdrycker. Det måste ha stått helt klart för
riksdagen i samband med detta beslut att reklamförbudet skulle avse det öl
som skulle säljas efter mellanölets slopande. Under sådana förutsättningar
anser utskottet att det inte finns några avgörande skäl för att undanta öl från
annonseringsförbudet. Utskottet förordar därför att näringsutskottet med
bifall till motionen 1952 i denna del hemställer att riksdagen beslutar den
ändringen av 2 ij andra stycket i förslaget till lag med vissa bestämmelser om
marknadsföring av alkoholdrycker att annonseringsförbudet skall gälla vid
marknadsföring av alkoholdrycker.

I enlighet med det anförda tillstyrker skatteutskottet bifall till propositionen
med ovan föreslagen ändring och avstyrker alltså de motionsyrkanden
som inte tillgodosetts genom detta förslag.

NU 1978/79:1 (SoU 1977/78:3 y)

Bilaga 4

Socialutskottets yttrande
1977/78:3 y

över propositionen 1977/78:178 med förslag till lagstiftning om
marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror jämte
motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över
propositionen 1977/78:178 med förslag till lagstiftning om marknadsföringen
av alkoholdrycker och tobaksvaror jämte motioner. Med anledning av
propositionen har väckts fem motioner, nämligen 1977/78:1952,1953, 1957,
1961 och 1962.

Utskottet

De huvudförslag som läggs fram i propositionen utgörs av förslag till lag
med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker och lag med
vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror.

Lagförslagen avser näringsidkares marknadsföring som vänder sig till
konsumenter.

Förslagen innehåller grundläggande regler om att särskild måttfullhet skall
iakttas vid marknadsföringen av alkoholdrycker - spritdrycker, vin, starköl
och öl (utom lättöl)-och tobaksvaror. Därvid gäller särskilt att reklam- eller
annan marknadsföringsåtgärd ej får företagas som är påträngande eller
uppsökande eller som uppmanar till bruk av den produkt som marknadsföringen
avser. Därutöver föreslås särskilda regler för kommersiell annonsering i
periodisk eller i annan skrift, på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig
och som med avseende på ordningen för dess utgivning är jämförbar med
periodisk skrift. Enligt förslaget skall sådan annonsering över huvud taget
inte vara tillåten vid marknadsföring av sprit, vin eller starköl. Ett motsvarande
förbud föreslås inte beträffande tobaksvaror. I stället skall kommersiella
annonser för dessa varor återge sådan varningstext och innehållsdeklaration
som enligt gällande lagstiftning skall finnas på varans förpackning.
Varningstext och innehållsdeklaration skall framträda tydligt och återges i
ändamålsenlig form.

Tillämpningen av lagstiftningen knyts till marknadsföringslagen. Detta
innebär att tillämpningen huvudsakligen skall ankomma på konsumentombudsmannen
(KO) och marknadsdomstolen.

Socialutskottet har i åtskilliga sammanhang behandlat frågan om åtgärder
för att begränsa tobakskonsumtionen. Utskottets ställningstaganden, som

NU 1978/79:1 (SoU 1977/78:3 y)

godkänts av riksdagen, har därvid skett mot bakgrunden av de allvarliga
hälsorisker som är förbundna med bruket av tobak. Utskottet har uttalat sig
för ett program som innefattar åtgärder för en systematisk satsning för att få
till stånd en minskning av tobakskonsumtionen (SoU 1974:5 s. 21-24).
Insatser på området har gjorts av statsmakterna framförallt under 1970-talet.
Bl. a. antogs år 1975 lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration
på tobaksvaror. Förra året tillsatte regeringen en kommitté - tobakskommittén-som
skall ge förslag till ett fortsatt åtgärdsprogram med syfte att
minska tobakskonsumtionen och motverka dess skadeverkningar. Kommittén
har nyligen lagt fram delbetänkandet (DsS 1978:7) Rökfria miljöer, i
vilket föreslås begränsningar av tobaksrökningen i offentliga lokaler. Betänkandet
remissbehandlas f. n.

Som en följd av de regler som gällt för ärendefördelningen mellan utskotten
har socialutskottet haft anledning att överväga frågan om åtgärder på
alkoholområdet huvudsakligen vid anslagsprövning beträffande förebyggande
insatser på hälsoområdet. Utskottet behandlade emellertid den nu
aktuella alkoholreklamfrågan i samband med att utskottet förra våren yttrade
sig lill skatteutskottet över den alkoholpolitiska propositionen jämte
motioner (SoU 1976/77:4 y). Utskottet förutsatte att regeringen inom en nära
framtid skulle lägga fram förslag till förbud mot alkoholreklam. Skatteutskottet
anslöt sig till denna uppfattning, och på förslag av nämnda utskott
begärde riksdagen att regeringen till riksmötet 1977/78 skulle lägga fram
förslag till sådant förbud (SkU 1976/77:40, rskr 1976/77:231). I detta
sammanhang bör framhållas att det i den alkoholpolitiska propositionen
underströks att alkoholfrågan måste sättas in i sitt sociala och samhällspolitiska
sammanhang och att samordnade åtgärder därför måste vidtas på en
mängd områden i syfte att nedbringa alkoholkonsumtionen och alkoholskadorna.
Riksdagens beslut stod i överensstämmelse med detta synsätt.

De förslag som läggs fram i propositionen måste ses mot den bakgrund som
socialutskottet sålunda översiktligt tecknat. Lika litet som regeringen räknar
utskottet med att ett genomförande av förslagen skall få någon avgörande
betydelse då det gäller strävanden att begränsa tobaks- och alkoholkonsumtionen.
Som framhålls i propositionen måste emellertid åtgärder mot
reklamen för alkohol och tobak ses som en del av de åtgärdsprogram
statsmakterna har initierat mot nämnda konsumtion.

Utifrån de synpunkter socialutskottet har att beakta är det av vikt att en
lagstiftning mot marknadsföringen av alkoholdrycker och tobak kommer till
stånd snarast möjligt.

Med hänsyn till det anförda och till vad i övrigt anförs i propositionen anser
socialutskottet att en lagstiftning bör genomföras på grundval av förslagen i
propositionen. Utskottet avstyrker därför dels motionen 1977/78:1961 av
Karin Ahrland (fp) och Torkel Lindahl (fp) i vilken yrkas avslag på
propositionen, dels motionen 1977/78:1962 av Joakim Ollén (m) i vilken
yrkas avslag på förslaget till lag med vissa bestämmelserom marknadsföring
av alkoholdrycker och begärs förslag till lagstiftning på området i huvudsaklig

NU 1978/79:1 (SoU 1977/78:3 y)

överensstämmelse med vad tobaks- och alkoholreklamutredningen föreslagit.

Som framgår av den föregående framställningen skall enligt förslaget i
propositionen förbudet mot kommersiell annonsering för alkoholdrycker
avse spritdrycker, vin och starköl men däremot inte öl. Det är angeläget
framhålla att med kommersiell annonsering inte avses s. k. åsiktsannonsering
i fråga om alkohol eller de moment i den propaganda för övergång från
starkare till svagare alkoholdrycker som är inriktade på att påverka allmänhetens
alkoholvanor (se prop. s. 39 och 50-52).

Som skäl för att inte låta annonsförbudet omfatta även öl anförs i
propositionen bl. a. att öl är en förhållandevis alkoholsvag dryck och att ett
annonsförbud skulle i viss mån kunna inverka negativt på samhällets
strävanden att främja övergången till svagare drycker. Utskottet anser att
dessa skäl inte kan lämnas obeaktade. Med hänsyn härtill och då enligt den
grundläggande regeln i det aktuella lagförslaget även vid ölannonsering
särskild måttfullhet skall iakttas anser utskottet att riksdagen bör biträda
propositionens förslag i här aktuellt avseende. Riksdagen bör dock vara
beredd att utan dröjsmål ompröva sitt ställningstagande om det skulle visa sig
att sistnämnda regel inte kommer att vara tillräcklig för att åstadkomma
önskvärd begränsning av marknadsföringen av öl. Utskottets ställningstagande
innebär att utskottet avstyrker motionerna 1977/78:1952 av Eric
Enlund (fp) och 1977/78:1957 av förste vice talmannen Torsten Bengtson
m. fl. (c, m, fp) i motsvarande delar.

I sistnämnda motion, 1977/78:1957, tas också upp spörsmålet om vilken
utformning sanktionssystemet bör ha vid överträdelser av annonsförbudet.
Motionärerna förordar att sådana överträdelser skall straffbeläggas och därvid
falla under allmänt åtal. De menar att den i propositionen valda metoden att
anknyta till marknadsföringslagens regelsystem kommer att bli ineffektiv
(beträffande förslaget i prop. se s. 44,45 och 53 i denna). 1 anslutning härtill
vill utskottet erinra om att lagrådet ansett sig inte böra gå in på en bedömning
av bärkraften i de rättspolitiska skäl som har motiverat den i propositionen
valda lagtekniska lösningen (prop. s. 87).

Med hänsyn till avgränsningen av socialutskottets beredningsområde
anser sig utskottet inte böra närmare gå in på motionsyrkandet. Utskottet vill
dock i överensstämmelse med vad som tidigare uttalats framhålla att det är
angeläget att lagstiftning som begränsar marknadsföringen av bl. a. alkoholdrycker
så snart som möjligt kommer till stånd. Ett uppskov med genomförandet
av lagstiftningen bör därför inte komma i fråga även om behov
skulle bedömas föreligga av en närmare utredning av den i motionen
förordade lösningen beträffande sanktionssystemet. Om en utredning av
angivet slag skulle bli aktuell, synes den i propositionen föreslagna lösningen
böra väljas i avvaktan på utredningsresultatet.

Det i propositionen framlagda förslaget till lag med vissa bestämmelserom
marknadsföring av tobaksvaror har-förutom i motionen 1977/78:1961, som

NU 1978/79:1 (SoU 1977/78:3 y)

behandlats tidigare-mött erinringar i motionen 1977/78:1952 och i motionen
1977/78:1953 av Tyra Johansson m. fl. (s). I båda motionerna förordas, i
likhet med vad som föreslås i propositionen beträffande alkoholdryck, att
förbud mot kommersiell annonsering vid marknadsföring av tobaksvaror
skall införas. I motionen 1977/78:1953 föreslås därjämte en skärpning av den
grundläggande måttfullhetsregeln så till vida att motionärerna vill ha förbud
mot reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd som över huvud taget är
ägnad att nå fram till andra än konsumenter av tobaksvaror.

Socialutskottet har haft anledning att i olika sammanhang informera sig
om och diskutera de problem som är förknippade med frågan om ett
annonsförbud för tobaksvaror. De synpunkter som kan läggas på frågan har
fått en utförlig belysning i propositionen och motionerna (se prop. främst
s. 32-37).

Vid sina överväganden har utskottet kommit fram till att de skäl som talar
mot ett annonsförbud avseende tobaksvaror är av den art att ett sådant förbud
inte nu bör införas. Utskottet har vid sitt ställningstagande tagit hänsyn till
vad i propositionen anförs om att ett långtgående reklamförbud skulle kunna
försvåra produktutvecklingen av mindre hälsofarliga tobaksvaror och att
detta i sin tur skulle minska möjligheterna att påverka konsumenterna att gå
över till mindre hälsofarliga produkter. Utskottet har inte heller ansett sig
kunna bortse från de huvudskäl i övrigt som anförs i propositionen mot ett
annonsförbud men vilkas bärkraft det inte i första hand torde ankomma på
socialutskottet att bedöma. Utskottet åsyftar härvidlag vad som anförs om
riskerna för att vid ett annonsförbud de svenska tobaksprodukterna skulle
komma i ett sämre läge i förhållande till de utländska.

Utskottet avstyrker således yrkandena om ett förbud mot kommersiell
annonsering beträffande tobaksvaror och tillstyrker propositionen i motsvarande
del. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet inte heller kan
biträda motionen 1977/78:1953 i den mån den innehåller ett mera långtgående
yrkande.

I övrigt föranleder propositionen eller motionerna inte något socialutskottets
yttrande.

Stockholm den 31 maj 1978

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s). Erik Larsson (c). Evert Svensson (s). John
Johnsson (s), Bengt Bengtsson (c), Ivar Nordberg (s). Karl Leuchovius (m),
Kjell Nilsson (s), Britt Wigenfeldt (c), Sven-Gösta Signell (s), Ulla Tillander
(c). Gunnar Biörck i Värmdö (m). Per Gahrton (fp). Stig Olsson (s) och Margot
Håkansson (fp).

NU 1978/79:1 (SoU 1977/78:3 y)

Avvikande meningar

1. beträffande frågan om förbud mot kommersiell annonsering skall omfatta
även marknadsföring av öl av Margot Håkansson (fp) som anser att det
avsnitt i utskottets yttrande på s. [30] som börjar med ”Sorn skäl” och slutar
med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Som redovisats i ett tidigare avsnitt begärde riksdagen förra året att
regeringen till innevarande riksmöte skulle lägga fram förslag till förbud mot
alkoholreklam. Enligt utskottets mening finns det inte skäl att från förbudet
mot kommersiell annonsering undanta öl. Det råder en hård konkurrens
mellan olika ölmärken, och ett annonsförbud för öl är därför starkt påkallat.
Genom den omfattande reklam för mellanölet som bryggerierna utövade,
blev mellanölet en ungdomsdryck, och det finns tyvärr inte anledning anta att
bryggerierna mera väsentligt kommer att begränsa ölreklamen om inte
förslaget i propositionen till förbud mot kommersiell annonsering vid
marknadsföring utvidgas till att avse även öl. Utskottet tillstyrker således de
aktuella motionsyrkandena.

2. beträffande frågan om förbud mot kommersiell annonsering vid marknadsföring
av tobaksvaror av Evert Svensson (s), Per Gahrton (fp)och Margot
Håkansson (fp) som anser att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 4 som
börjar med ”Vid sina” och slutar med "långtgående yrkande” bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill inledningsvis erinra om att Nordiska rådet rekommenderat
införandet av förbud mot tobaksreklam. De sakliga skälen för ett sådant
förbud är tunga. Som framhålls i en av motionerna finns det forskning som
tyder på att tobaksreklam bidrar till att öka totalkonsumtionen av tobak bl. a.
genom att skapa en bild av rökning och rökare som attraherar ungdomar. Det
kan visserligen vara riktigt att tobaksreklamen kan användas på ett sätt som
underlättar utvecklingen mot svagare, mindre hälsoskadliga cigarretter. En
sådan utveckling befrämjas emellertid enligt utskottets mening lika väl
genom innehållsdeklarationen på cigarrettpaketen som genom bl. a. den
samhällsinformation som ges rörande tobakens skadeverkningar.

I debatten har ofta framhållits att de svenska produkterna skulle komma i
ett sämre läge i förhållande till de utländska och att därigenom sysselsättningssvårigheter
skulle uppstå inom Tobaksbolaget. I propositionen tillmäts
dessa påståenden stor vikt (prop. s. 35 och 36). Bl. a. risken för smygreklam
från utländska företag påpekas. Enligt utskottets mening är farhågorna i
angivna hänseende överdrivna. Sysselsättningsfrågan kan inte få vara
avgörande för vårt ställningstagande i fråga om bekämpande av tobaksbruket
och dess skadeverkningar. Erfarenheterna från Norge ger f. ö. inte stöd för att
några större problem uppstått i fråga om sysselsättningen. Även den
smygreklam som förekommit har ganska snart avmattats. Möjligheten att
bedriva smygreklam får naturligtvis inte hindra att man skapar regler som
förhindrar förekomsten av den helt dominerande delen av reklamen.

NU 1978/79:1 (SoU 1977/78:3 y)

På grund av det anförda tillstyrker utskottet yrkandena i motionerna 1977/
78:1952 och 1977/78:1953 om förbud mot kommersiell annonsering vid
marknadsföring av tobaksvaror. 1 övrigt anser utskottet det f. n. inte
motiverat med en skärpning av de i propositionen föreslagna reglerna
beträffande marknadsföringen av tobak. Motionen 1977/78:1953 avstyrks
därför i motsvarande del.

GOTAB 58676