Lagutskottets betänkande
1978/79:9

med anledning av propositionen 1978/79:12 om underhåll till barn
och frånskilda, m. m. jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1978/79:12 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta

1. lag om ändring i föräldrabalken,

2. lag om ändring i giftermålsbalken,

3. lag om ändring i ärvdabalken,

4. lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1),

5. lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97),

6. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

7. lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbi drag,

8. lag om ändring i införsellagen (1968:621),

9. lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna
underhållsbidrag,

10. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden
och

11. lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av
underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Över lagförslagen under 1-9 har lagrådets yttrande inhämtats.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad
utskottet anför på s. 46-47.

I ärendet behandlar utskottet vidare dels de med anledning av propositionen
väckta motionerna 1978/79:29-38, dels de under allmänna motionstiden
vid föregående riksmöte väckta motionerna 1977/78:995,997 och 1010.
Motionsyrkandena redovisas nedan på s. 41-43.

Lagutskottet har inhämtat socialutskottets yttrande över de i propositionen
framlagda förslagen till lag om ändring i barnavårdslagen och lag om ändring i
lagen om bidragsförskott jämte motionen 1978/79:29 såvitt avser yrkandena
1-4 och 6, motionerna 1978/79:31 och 34, motionen 1978/79:36 såvitt avser
yrkandena 2 och 5 samt motionen 1978/79:37. Socialutskottets yttrande fogas
till betänkandet som bilaga 1.

Över motionen 1977/78:997 har på utskottets begäran remissyttranden
avgivits av riksåklagaren, hovrätten över Skåne och Blekinge, Svenska
kommunförbundet, Stockholms överförmyndarnämnd, Sveriges domareför -

1 Riksdagen 1978/79. 8 sami. Nr 9

LU 1978/79:9

bund och Föreningen Sveriges överförmyndare. En sammanställning av
remissvaren finns i bilaga 2.

Utskottet har vid besök i Västmanlands län inhämtat synpunkter på de i
propositionen framlagda lagförslagen från företrädare för Västerås tingsrätt,
allmänna advokatbyrån i Västerås, Sala advokatbyrå, Västmanlands läns
allmänna försäkringskassa, Västmanlands läns landstings familjerådgivningsbyrå
och socialförvaltningen i Västerås.

Företrädare för justitiedepartementet, riksförsäkringsverket, föreningen
Familj och Rätt samt för föreningen Nike har vidare inför utskottet redovisat
sina synpunkter på de föreliggande förslagen. Skrivelser i ärendet har
inkommit från bl. a. Familj och Rätt, Nike samt samrådsgruppen inom
RAFA-utredningen.

LU 1978/79:9

1 Förslag till
Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken1

dels att i 6 kap. 7 och 8 $5 ordet "ansökan" skall bytas ut mot "talan”,
dels att i 6 kap. 9 § ordet "anmälan" skall bytas ut mot "talan”,
dels att 6 kap. 12 §,7 kap., 15 kap. 12 § och 20 kap. 9 och 11 §§ skall ha nedan
angivna lydelse,

dels att i 6 kap. skall införas en ny paragraf, 10 a 5, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

Fråga rörande vårdnad om barn
upptages av rätten i den ort där
vårdnadshavare har sitt hemvist.
Vad nu sauls ingor dock ej hinder ali
upplaga fråga om vårdnad i samband
med äktenskapsmål.

Finns ej behörig domstol enligt
vad som sägs i första stycket.
upptages vårdnadsfrågan av Stockholms
tingsrätt.

Föreslagen lydelse
6 kap.

10 a $

Står harn under vårdnad av särskilt
förordnad förmyndare, kan rätten
besluta att vårdnaden skall överföras
till föräldrarna eller till en av dem, om
det är skäligt med hänsyn till barnets
bästa.

Fråga om att överföra vårdnaden till
förälder prövas på talan av förälder
eller barnavårdsnämnden.

12 i

Fråga rörande vårdnad om barn
upptages av rätten i den ort där
vårdnadshavare har sitt hemvist.
Sådan fråga kan upptagas även i
samband med äktenskapsmål. Finns
ej behörig domstol enligt vad som nu
har sagts upptages vårdnadsfrågan av
Stockholms tingsrätt.

Fråga om vårdnad som avses i 7-9
§§, 10 a § samt II § handlägges i den
ordning som är föreskriven för tvistemål.
Står barnet under vårdnad av
föräldrarna eller en av dem och äro
föräldrarna ense i saken, kunna de
dock anhängiggöra frågan genom
ansökan.

Ar fråga om vårdnad anhängiggjord
i behörig ordning, kan utan

1 Balken omtryckt 1976:612.

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

slamning i vdrdnadsmålet yrkas underhållsbidrag
för barnet.

Dom i värdnadsmdl får meddelas
utan huvudförhandling, om parterna
äro ense i saken.

7 kap.

Om underhållsskyldighet

I *

Föräldrarna vare skyldiga alt vidkännas
kostnaden för barnets uppehälle
och utbildning, om ej barnet har
egna tillgångar.

Underhållsskyldigheten upphör ej
innan barnet erhållit den utbildning
som med hänsyn till föräldrarnas
villkor och barnets anlag må finnas
tillbörlig och ej i något fall förrän
barnet fyllt sexton år.

2 § forsta stycket

1 kostnaden för barnets underhåll
skall var och en av föräldrarna taga
del efter sin förmåga.

2 ,SV andra stycket

Fader eller moder, som ej har vårdnaden
om barnet, skall betala underhållsbidrag.
Äro föräldrarna gifta med
varandra men tillkommer vårdnaden
om barnet endast den ene av dem och
leva de ej åtskilda, gäller dock 5 kap.
giftermålsbalken.

1 §

Föräldrarna skall svara för underhäll
åt barnet efter vad som är skäligt
med hänsyn till barnets behov och
föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga.
När föräldrarnas underhållsskyldighet
bestäms skall hänsyn las till
barnets egna inkomster och tillgångar
samt till barnets sociala förmåner
under beaktande av vad sorn föijer av
föreskrifterna om dessa.

Underhållsskyldigheten upphör när
barnet fyller arton år. Går barnet i
skolan vid denna tidpunkt eller återupptas
skolgången innan barnet fyller
nitton år, är föräldrarna dock intill
dess barnet fyller tjugoett år under -hållsskyldiga så länge skolgången
pågår. Till skolgång räknas studier i
grundskolan eller gymnasieskolan och
annan jämförlig grundutbildning.

I kostnaderna för barnets underhåll
skall föräldrarna sinsemellan ta
del var och en efter sin förmåga.

Förälder skall fullgöra sin underhållsskyldighet
genom att betala underhållsbidrag
till barnet, om föräldern 1.

inte har vårdnaden om barnet
och inte heller varaktigt bor tillsammans
med barnet, eller

2. har vårdnaden om barnet gemensamt
med den andra föräldern
men barnet varaktigt bor tillsammans

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse

7 ^ tredje stycket

Avtal angående underhållsbidrag
till barn kan slutas även före barnets
födelse.

A r barnet, sedan dess rätt till underhåll
enligt I§ upphört, i följd av
sjukdom eller annan dylik orsak utstå
nd att själv försörja sig, vare föräldrarna
i mån av förmåga skyldiga att
giva barnet skäligt underhåll.

Enahanda underhållsskyldighet
åligge barnet emot Jäder eller moder,
som av sjukdom eller annan dylik
orsak är ur stånd att själv törsörja
sig.

Föreslagen lydelse

med endast den andra Jöräldern.

Underhållsbidrag fastställs genom
dom eller avtal.

Vårdnadshavaren får företräda
barnet i frågor om underhållsbidrag,
även om vårdnadshavaren inte har
uppnått myndig ålder. Också särskilt
förordnad förmyndare har rätt att
företräda barnet. Avtal om underhållsbidrag
kan slutas även före
barnets födelse.

När underhållsbidrag bestäms enligt
2 $ får den bidragsskyldige förbehålla
sig ett belopp för eget eller annans
underhåll enligt andra - fjärde styckena.

Forbehållsbelopp för den bidragsskyldiges
eget underhåll innefattar alla
vanliga levnadskostnader. Bostadskostnaden
beräknas för sig efter vad
som är skäligt. De andra levnadskostnaderna
beräknas med ledning av ett
normalbelopp. För år räknat utgör
normalbeloppet 120 procent av gällande
basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

Om det finns särskilda skäl får ett
belopp förbehållas för underhäll åt
make som den bidragsskyldige varaktigt
bor tillsammans med. Med make

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

jämställs annan som den bidragsskyldige
varaktigt bor tillsammans med,
om de har barn gemensamt. Förbehällsbeloppet
bestäms enligt andra
stycket. Normalbeloppet utgör dock 60
procent av basbeloppet.

Oberoende av vadsom annars gäller
om en förälders underhållsskyldighet
mot två eller flera barn får den
bidragsskyldige för underhåll åt varje
hemmavarande eget barn förbehålla
sig ett belopp som, tillsammans med
vad som utges till barnet av den andra
föräldern eller för dennas räkning, för
år utgör 40 procent av gällande basbelopp.
Rätten kan dock bestämma ett
annat förbehällsbelopp om det föranleds
av omständigheterna i det särskildafallet.

4 j

Har förälder som enligt 2$ skall
betala underhållsbidrag haft barnet
hos sig under en sammanhängande tid
av minst fern hela dygn, får föräldern
vid fullgörande av sin bidragsskyldighet
tillgodoräkna sig ett avdrag för
varje helt dygn av barnets vistelse med
1140 av det underhållsbidrag som
räknat för kalendermånad gäller under
tiden för vistelsen. Sådant avdrag
får dock inte göras på underhållsbidrag
som belöper på senare tid än sex
månader från utgången av den kalendermånad
då vistelsen upphörde.

Föreligger särskilda skäl kan rätten
förordna om andra villkor för avdragarätten
än som anges i första stycket.
Mot parts bestridande får sådant
förordnande dock inte meddelas för
tiden innan talan har väckts.

Rätt till avdrag föreligger ej i fall då
underhållsbidraget Ilar fastställts med
beaktande av ali den bidragsskyldiga

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse

4 8

Har make linder sin vårdnad barn
som ej är även andra makens barn, är
andra maken jamie honom skyldig all
ejler sin förmåga bidraga lill barnets
underhåll, så länge äktenskapet beslår.

Vad nu sagls medför ej ändring i den
underhållsskyldighet som må åligga
den andre av barnets föräldrar.

Betalning av underhållsbidrag skall
erläggas i förskott för kalendermånad,
om ej på grund av särskilda
omständigheter annorlunda bestämmes
av rätten eller genom avtal som i
7 andra stycket sägs. Förskottsbetalning
utöver vad nu sagts medför ej
befrielse från att gälda underhållsbidrag
för den tid sådan betalning
avser.

Föreslagen lydelse

föräldern i väsentlig mån fullgör sin
underhållsskyldighet genom att ha
barnet hos sig.

5 82

Den som varaktigt bor tillsammans
med annans barn och med förälder
som har vårdnaden om barnet är
underhällsskyldig mot barnet, om han
eller hon är gift med föräldern eller har
eget barn tillsammans med föräldern.
Om det finns särskilda skäl, kvarstår
underhållsskyldigheten även sedan
barnet har flyttat hemifrån.

Underhållsskyldigheten bestäms på
samma sätt sorn för förälder enligt! §
men galler ej till den de! barnet kan få
underhåll från den förälder som den
underhållsskyldige ej bor tillsammans
med.

6 8

Om annan än den som enligt 2 8 har
att betala underhållsbidrag försummar
sin underhållsskyldighet, kan
rätten ålägga den försumlige att betala
underhållsbidrag till barnet.

7 8

Underhållsbidrag betalas i förskott
för kalendermånad.

A vtal om att underhållsbidrag för
framtiden skall betalas med ett
engångsbelopp eller för längre perioder
än tre månader är giltigt endast om
avtalet är skriftligt och bevittnat av tvä

1 Förutvarande 7 kap. 5 5 upphävd genom 1971:870.

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

personer. Är barnet under arton år
skall avtalet dessutom vara godkänt av
barnavårdsnämnden i kommun där
barnet eller dess vårdnadshavare är
varaktigt bosatt eller, om ingen av dem
är varaktigt bosatt i riket, av barnavårdsnämnden
i Stockholm.

Rätten får bestämma annat betalningssätt
än som anges i första stycket,
om det finns särskilda skäl.

Underhållsbidrag i form av ett
engångsbelopp skall betalas till barnavårdsnämnden
om barnet är under
arton år. I fråga om sådan betalning
tillämpas 4 kap. 61 andra stycket
andra meningen.

Betalning i strid mot denna paragraf
medför inte befrielse från skyldigheten
att betala underhållsbidrag på föreskrivet
sätt.

Talan om att underhållsbidrag skall
fastställas får inte bifallas för längre tid
tillbaka än tre år före den dag då talan
väcktes, om inte den bidragsskyldige
medger det.

Rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag
går förlorad tre år efter den
ursprungligen gällande förfallodagen,
om inte annat föijer av andra eller
tredje stycket.

Har utmätning för underhållsbidraget
skett före den tidpunkt som
anges i första stycket eller har den
bidragsskyldige blivit försatt i konkurs
på grund av ansökan som har gjorts
före denna tidpunkt, får betalning för
fordringen tas ut ur den utmätta egendomen
eller erhållas i konkursen även
därefter.

Har före den tidpunkt som anges i
första stycket ansökan gjorts om

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse

7 $ första och andra styckena

Avtal angående fullgörande för
framliden av underhållsskyldighet som
ovan sägs utgör ej hinder för den
underhållsberättigade att göra gällande
rätt till högre underhållsbidrag.

Gäller avtalet underhåll enligt 1 $
till barn vars föräldrar varken vid dess
födelse voro eller därefter ha varit gifta
med varandra, är det dock bindande
för den underhållsberättigade, om
avtalet slutits genom skriftlig, av två
personer bevittnad handling och godkänts
av barnavårdsnämnden. Vårdnadshavare
får sluta avtal som nu har
angetts, även om vårdnadshavaren ej
har uppnått myndig ålder. Innefattar
avtalet åtagande att till barnets underhåll
urge visst belopp en gång för alla,
skall beloppet betalas till barnavårdsnämnden,
och skall med beloppet så
förfaras sorn i 4 kap. 6 \v sägs med
avseende på där nämnt engångsbelopp.

Föreslagen lydelse

förordnande av god man enligt
ackordslagen (1970:847), får underhållsbidraget
krävas ut inom tre
månader från det att verkan av
godmansförordnandetförföll eller, när
förhandling om offentligt ackord har
följt, ackordsfrågan avgjordes. Kommer
ackord till stånd, får fordringen
krävas ut inom tre månader från det
att ackordet skulle ha fullgjorts. Har
utmätningför underhållsbidraget eller
konkursansökan gjorts inom tid som
nu har angetts, gäller vad som föreskrivs
i andra stycket.

Avtal i strid mot denna paragraf är
ogiltigt.

10 It

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse

8 it

Ulan hinder av vad genom dom eller
genom avtal, som enligt 7 sv är
bindande jämväl för den underhällsberättigade,
blivit bestämt om underhållsbidrag
äger rätten annorlunda
förordna därom, när ändrade förhållanden
påkalla det. Under samma
förutsättning må ock avtal om underhållsbidrag,
som enligt 7 j icke är
bindande för den underhållsberättigade,
på talan av den underhållsskyldige
jämkas av rätten. Ar underhåll
som avses i I sv fastställt att utgå till
dess barnet nått viss ålder, vare det ef
hinder att göra gällande rätt till bidrag
för tid därefter, ändå att fall ej är för
handen som nyss är sagt.

Talan som avses i första stycket må
ej förås i fråga om avtal, varigenom
underhällsskyldig. i den ordning som
stadgas i 7 sv andra stycket, åtagit sig
att till fullgörande av underhållsskyldighet
som där avses utgiva visst belopp
en gång för alla.

Ar avtal, som makar med avseende
å förestående äktenskapsskillnad slutit
om underhåll till barn, uppenbart obilligt
för ena maken, må avtalet på hans
talan av rätten jämkas. Har talan ej
väckts inom ett år från del äktenskapsskillnaden
meddelades, är rätten till
talan förlorad.

Föreslagen lydelse

Dom eller avtal om underhåll kan
jämkas av rätten, om ändring i förhållandena
föranleder det. För tiden
innan talan har väckts får jämkning
dock mot parts bestridande göras
endast pä så sätt att obetalda bidrag
sätts ned eller tas bort.

Avtal om underhäll kan också
jämkas av rätten, om avtalet är oskäligt
med hänsyn till omständigheterna
vid dess tillkomst och förhållandena i
övrigt. Beslut om att erhållna bidrag
skall betalas tillbaka får dock meddelas
endast om det finns särskilda
skäl.

Har fastställt underhållsbidrag, som
utges fortlöpande, under en lid av sex
år inte ändrats till beloppet på annat
sätt än som avses i 11 lagen (1966:680)
om ändring av vissa underhållsbidrag,
kan rätten för tiden efter det att talan
har väckts ompröva vad som har
bestämts om underhållet, utan att
anledning till jämkning enligt första

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse

2 § tredje stycket

Det åligger barnavårdsnämnd, som
enligt 2 kap. 1 $ skall sörja för att
faderskapet till barn fastställes, att
tillse att barnet tillförsäkras underhåll.

K) första-tredje styckena

Talan om underhåll till barn
upptages av rätten i den ort där
svaranden har sitt hemvist. Sådan
fråga kan väckas även i samband
med mål rörande fastställande av
faderskapet till barn.

Första stycket utgör ej hinder alt
upptaga fråga om underhåll i samband
med äktenskapsmäl.

Finns cj behörig domstol enligt
vad som sägs i första eller andra
stycket, upptages målet av Stockholms
tingsrätt.

Föreslagen lydelse

eller andra stycket behöver åberopas.

Dom eller avtal om underhållsbidrag
för tid intill dess barnet har nått
en viss ålder utgör inte hinder att pröva
frågan om bidrag för tiden dä rejter.

11 ,sv

Barnavårdsnämnd, som enligt 2
kap. 1 § skall sörja för att faderskapet
till barn fastställs, skall se till att
barnet tillförsäkras underhåll.

12 $

Talan om underhåll till barn
upptas av rätten i den ort där
svaranden har sitt hemvist. Sådan
fråga kan väckas även i samband
med mål om fastställande av faderskapet
till barn, äktenskapsmäl eller
mål om vårdnaden om barn.

Finns ej behörig domstol enligt
första stycket, upptas målet av Stockholms
tingsrätt.

/i #

Två eller flera mål om skyldighet för
någon att utge underhållsbidrag till
barn får handläggas i en rättegång, om
det är till nytta för utredningen eller
prövningen. I sådant fall får domstol
som enligt 12 § är behörig att uppta ett
av målen utan hinder av nämnda
paragraf uppta även det eller de
andra, om talan i målen väcks vid
domstolen och del är lämpligt att
målen handläggs där.

Rätten kan besluta att åter särskilja
mål som har förenats enligt första
stycket.

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse

K) $ fjärde stycket

ilar rätten att avgöra vilken av
flera män sorn 'Åtfader till barnet, får
talan om underhållsbidrag ej prövas
slutligt innan faderskapsfrågan har
avgjorts genom dom som vunnit
laga kraft.

//.§

1 mål om underhåll till barn får
vårdnadshavare föra talanför barnet,
även om vårdnadshavaren ej har
uppnått myndig ålder. Ar särskild
förmyndare förordnad för barnet, har
han samma rätt att fora talan för
barnet. Aven barnavårdsnämnd som
enligt 2 ff tredje stycket skall tillse att
barnet tillförsäkras underhåll får föra
sådan talan. Var och en som kan föra
talan för barnet skall beredas tillfälle
att yttra sig i målet.

Underhållsbidrag får bestämmas 1
underhållstiden.

Underhåll till barn får ej mot den
underhållsskyldiges bestridande bestämmas
för tid efter det barnet fyllt
aderton år, innan det kan tillförlitligen
bedömas huruvida underhållsskyldighet
föreligger därefter.

12 $

I mål om underhåll till barn kan
rätten för tiden intill dess laga kraft
ägande dom eller beslut föreligger
förordna om underhållet efter vad
som finnes skäligt. Skyldighet att
utge bidrag får dock ej åläggas någon,
om icke sannolika skäl föreligga att
han är bidragsskyldig. Har fråga om
underhåll väckts i samband med mål
om fastställande av faderskap till
barn, får förordnande som nu
nämnts ej meddelas, om flera män
åro instämda i målet.

f öreslagen lydelse

Har rätten att avgöra vilken av
flera män som är får till ett barn, får
talan om underhållsbidrag ej prövas
slutligt innan faderskapsfrågan har
avgjorts genom dom som vunnit
laga kraft.

14 ff

1 mål om underhåll till barn har
barnavårdsnämnd som enligt liff
skall tillse att barnet tillförsäkras
underhåll rätt att föra talan för
barnet. Var och en som kan föra
talan för barnet skall beredas tillfälle
att yttra sig i målet.

I olika belopp för särskilda delar av

Underhåll till barn får ej mot den
underhållsskyldiges bestridande bestämmas
för tid efter det barnet fyllt
arton år, innan det kan tillförlitligt
bedömas om underhållsskyldighet
föreligger därefter.

15 ff

I mål om underhåll till barn kan
rätten för tiden intill dess laga kraft
ägande dom eller beslut föreligger
förordna om underhållet efter vad
som är skäligt. Skyldighet att utge
bidrag får dock åläggas någon endast
om det finns sannolika skäl för att
bidragsskyldighet föreligger. Har fråga
om underhåll väckts i samband med
mål om fastställande av faderskap till
barn, får förordnande som nu
nämnts ej meddelas, om flera män är
instämda i målet.

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förordnande enligt forsta stycket kan på yrkande meddelas utan huvudförhandling.
Innan förordnande meddelas, skall motparten beredas tillfälle
att yttra sig över yrkandet. Har förordnande meddelats, prövar rätten när
målet avgöres, om åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu nämnts går i verkställighet lika med laga kraft ägande
dom men kan när som helst återkallas av rätten.

13 16 $

Har någon genom skriftlig, av två personer bevittnad handling åtagit sig att
till barn för vilket faderskapet skall fastställas utge underhållsbidrag för tid
intill dess resultatet av blodundersökning om faderskapet föreligger, gäller i
fråga om verkställighet på grund av handlingen vad som är föreskrivet om
verkställighet på grund av förbindelse att utge underhåll enligt denna
balk.

Beträffande åtagande enligt första
stycket skall i övrigt i tillämpliga
delar gälla vad som i lag eller annan
författning är föreskrivet för fall då
rätten enligt 12 § har meddelat
förordnande om underhållsbidrag
till barn.

Om rätt att i vissa fall få ersättning
av allmänna medel för utgivna
underhållsbidrag.finnas särskilda bestäm
melser.

14 §

Har viss man enligt 1 kap. 1 §
ansetts som barns fader och fastställes
att annan man är fader till
barnet, har den förstnämnde endast
om särskilda skäl föreligga rätt till
ersättning av den andre för kostnader
som han har haft för barnets
försörjning.

15 kap.

12§

Förvärvar omyndig värdehandling som avses i 8 §, eller äger omyndig
eljest att av annan utfå sådan värdehandling, må den som skall utgiva
handlingen fullgöra sin förpliktelse genom att i den omyndiges namn
nedsätta handlingen i öppet förvar hos bank, såvida ej den omyndige äger att
själv förvalta handlingen. Förpliktelse att utgiva penningbelopp må ock
fullgöras hos bank, ändå att den ej grundas å nedsatt värdehandling; och skola
medlen av banken insättas för den omyndiges räkning enligt vad om
betalning, som uppbäres å nedsatt värdehandling, är särskilt stadgat.

Beträffande åtagande enligt första
stycket skall i övrigt i tillämpliga
delar gälla vad som i lag eller annan
författning är föreskrivet för läll då
rätten enligt 15 § har meddelat
förordnande om underhållsbidrag
till barn.

Om rätt au i vissa fall fä ersättning
av allmänna medel för utgivna
underhållsbidrag finns särskilda bestämmelser.

17 §

Har viss man enligt 1 kap. 1 §
ansetts som barns får och fastställes
att annan man är får till barnet, har
den förstnämnde endast om särskilda
skäl föreligger rätt till ersättning av
den andre för kostnader som han har
haft för barnets försörjning.

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse
Äger omyndig att av dödsbo utfå
värdehandling eller penningar på
grund av giftorätt, arv eller testamente
eller såsom underhåll enligt 8
kap. ärvdabalken, vare boutredningsman
eller testamentsexekutör
pliktig att, såframt ej värdet är ringa
eller överförmyndaren eljest medgiver
undantag, nedsätta värdehandlingen
eller inbetala medlen hos
bank enligt vad i första stycket stadgas.
Vad nu sagts om skyldighet att
inbetala penningmedel hos bank
skall ock gälla, där någon, som här i
riket driver försäkringsrörelse, skall
utgiva försäkringsbelopp, som tillkommer
omyndig, och fråga ej är om
försäkringsbelopp, som den omyndige
äger att själv förvalta. I fråga om
pension, livränta eller annan på
grund av försäkring utgående periodisk
förmån gäller att inbetalning
hos bank skall ske i den mån
förmånen för kalenderår överstiger
ett belopp motsvarande två gånger
det basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring som gällt vid

Föreslagen lydelse
Äger omyndig att av dödsbo utfå
värdehandling eller penningar på
grund av giftorätt, arv eller testamente,
vare boutredningsman eller
testamentsexekutör pliktig att, såframt
ej värdet är ringa eller överförmyndaren
eljest medgiver undantag,
nedsätta värdehandlingen eller inbetala
medlen hos bank enligt vad i
första stycket stadgas. Vad nu sagts
om skyldighet att inbetala penningmedel
hos bank skall ock gälla, där
någon, som här i riket driver försäkringsrörelse,
skall utgiva försäkringsbelopp,
som tillkommer omyndig,
och fråga ej är om försäkringsbelopp,
som den omyndige äger att
själv förvalta. I fråga om pension,
livränta eller annan på grund av
försäkring utgående periodisk förmån
gäller att inbetalning hos bank
skall ske i den mån förmånen för
kalenderår överstiger ett belopp motsvarande
två gånger det basbelopp
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring som gällt vid årets början.

årets början.

I andra fall än som avses i andra stycket äge överförmyndaren genom
meddelande till den som skall utgiva värdehandling eller penningar förordna,
att nedsättning eller inbetalning skall ske hos bank.

Den som nedsätter värdehandling eller inbetalar penningar hos bank enligt
vad i denna paragraf är stadgat vare pliktig att ofördröjligen underrätta
förmyndaren därom.

20 kap.

9 §

I fråga om mål eller ärende, där barnavårdsnämnd eller överförmyndare
har rätt att föra talan, skall 20 S lagen (1946:804) om införande av nya
rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning.

Första stycket gäller ej mål om Första stycket gäller ej mål om

fastställande av faderskap eller un- fastställande av faderskap, vårdnad

derhåll till barn. om eller underhåll till barn.

LU 1978/79:9

Föreslagen lydelse
11 83

Nuvarande lydelse

Mot beslut som underrätt har
meddelat under rättegången i fråga,
som avses i 6 kap. 13 8,7 kap. 12 8,10
kap. 14 8,11 kap. 15 eller 16 8 eller 18
kap. 14 8, skall talan föras särskilt.

Mot beslut som underrätt har
meddelat under rättegången i fråga,
som avses i 6 kap. 13 8,7 kap. 15 8,10
kap. 14 8,11 kap. 15eller 16 8 eller 18
kap. 14 8, skall talan föras särskilt.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft,

såvitt avser 6 kap. 7-9, 10 a och 12 §§ samt 20 kap. 9§ den 1 januari
1979,

såvitt avser 7 kap. 4 § den 1 januari 1980, och

i övrigt den 1 juli 1979.

Vadsom föreskrivs i 7 kap. 12 § i nya lydelsen om att fråga om underhåll till
barn kan väckas i samband med mål om vårdnaden om barn skall tillämpas
redan fr. o. m. den 1 januari 1979.

Bestämmelserna i 7 kap. 4 8 i äldre lydelse upphöratt gälla vid utgången av
juni 1979.

2. Fråga om vårdnad som har väckts före ikraftträdandet handläggs enligt
äldre bestämmelser.

3. Är mål om underhåll anhängigt vid ikraftträdandet, prövas målet enligt
äldre bestämmelser.

4. Talan om underhållsbidrag som har väckts före utgången av år 1979 får
utan hinder av 7 kap. 8 § i dess nya lydelse bifallas för längre tid tillbaka än tre
år före den dag då talan väcktes, i den mån inte fordran på bidraget skulle ha
preskriberats enligt äldre bestämmelser.

5. Bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall
bestå enligt vad som följer av domen eller avtalet.

6. Bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall
fullgöras enligt de nya bestämmelserna. Rätten att kräva ut underhållsbidrag
som har förfallit till betalning går dock inte förlorad före utgången av år 1979,
om den inte skulle ha gått förlorad dessförinnan enligt äldre bestämmelser.

7. För bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser
gäller i fråga om jämkning och omprövning de nya bestämmelserna.

Flar någon enligt 7 kap. 7 § andra stycket i dess äldre lydelse slutit avtal om
att betala engångsbelopp till barnet, får talan om jämkning enligt 7 kap. 10 §
första stycket i dess nya lydelse dock inte föras i fråga om avtalet.

Omprövning enligt 7 kap. 10 8 tredje stycket i nya lydelsen kan påkallas
tidigast den 1 juli 1982.

Underhållsberättigad som enligt 7 kap. 7 8 i dess äldre lydelse är
oförhindrad att göra gällande rätt till högre underhållsbidrag får utan hinder
3 Senaste lydelse 1976.1118.

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av de nya bestämmelserna väcka talan om sådant bidrag intill utgången av år

1979.

8. Bestämmelserna i 15 kap. 12 § andra stycket i äldre lydelse tillämpas
fortfarande om arvlåtaren har avlidit före ikraftträdandet.

9. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som
har ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

2 Förslag till

Lag oni ändring i giftermålsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om giftermålsbalken1

dels att 7 kap. 3-5 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 5 kap., 11 kap. 1 och 14-16 §§, 13 kap. 10 § samt 15 kap. 11, 24, 25
och 31 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 11 kap. skall införas en ny paragraf, 14 a §, av nedan angivna

lydelse.

5 kap.

Allmänna bestämmelser
om makars rättsförhållanden

1 §

Man och hustru äro skyldiga Man och hustru är skyldiga
varandra trohet och bistånd; de hava varandra trohet och bistånd. De skall
att i samråd verka för familjens gemensamt värda hem och barn och i

bästa. samråd verka för familjens bästa.

2 §

Makarna äro pliktiga att. var efter Makarna skall, var och en efter sin
sin förm äga, genom tillskott av pen- förmåga, bidra till det underhäll som

ningar. verksamhet i hemmet eller behövs för att tillgodose deras gemen attnorledes

bidraga till att bereda samma och personliga behov. De skall

familjen det underhäll, som med avse- fördela utgifter och sysslor mellan

ende å makarnas villkor må anses sig.

tillbörligt. Till familjens underhåll skall
räknas vad som erfordras för den
gemensamma hushållningen och barnens
uppfostran samt för tillgodoseende
av vardera makens särskilda
behov.

Om underhåll till barn finns
bestämmelser i föräldrabalken.

1 Balken omtryckt 1973:645.

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse

Lämnar vad ena maken enligt 2 §
har att tillskjuta icke tillgång till bestridande
av utgifterna för hans särskilda
behov och de utgifter, han eljest med
hänsyn till makarnas levnadsförhållanden
enligt sed har att ombesör ja för
familjens underhåll, vare andra maken
pliktig att i lämpliga poster tillhandahålla
honom erforderliga penningmedel.
Rätt till sådant bidrag tillkomme
dock ej make, som visar oförmåga
att handhava medel eller av
annan särskild orsak icke bör äga
ombesörja utgifterna.

Vad med tillämpning av 2 och 3 §§
av ena maken överlämnats till den
andre för tillgodoseende av hans
särskilda behov vare hans egendom.

Gör make sig skyldig till uppenbar
försummelse av sin underhållsplikt,
varde han, om andra maken det yrkar,
av rätten förpliktad att till denne utgiva
bidrag till de utgifter för familjens
underhåll, vilkas ombesörjande enligt
sed ankommer pä honom eller rätten
med hänsyn till omständigheterna
finnér skäligen böra anförtros honom.

6§

Har ena maken under ett kalenderår
för familjens tillbörliga underhåll
haft utgifter, som uppenbarligen
överstiga vad enligt 2 § ålegat honom
för underhållet tillskjuta, äge han, om
ej annat avtalats eller med hänsyn till
omständigheterna får antagas vara
avsett, av andra maken utfå ersättning
för vad av sagda utgifter må anses

2 Riksdagen 1978/79. 8 sami. Nr 9

Föreslagen lydelse

Om det som make skall bidra med
inte räcker till för makens personliga
behov eller för de betalningar som den
maken annars ombesörjer för familjens
underhåll, skall den andra maken
skjuta till de pengar som behövs.

Vad make med tillämpning av 2
och 3 §§ har lämnat till den andra
maken för dennes personliga behov är
mottagarens egendom.

Försummar make sin underhållsskyldighet
kan rätten ålägga den
försumlige att betala underhållsbidrag
till den andra maken.

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse
belöpa på denne.

Talan om ersättning må ej väckas,
sedan ett är förflutit efter kalenderårets
utgång.

Rätt till ersättning må ej göras
gällande av annan än den ersättningsberättigade
själv, ej heller i den ersät tningsskyldiges
konkurs.

7 §

Lever makar på grund av söndring
åtskilda, skall make ändå bidraga till
andra makens underhåll enligt de
grunder som anges i 2 §.

Om bidrag till barnens underhåll i
fall, som avses i första stycket, stadgas
i föräldrabalken.

Föreslagen lydelse

6§

Om makarna inte varaktigt bor tillsammans,
skall make betala underhållsbidrag
till den andra maken
enligt de grunder som anges i 2 §.

7 §

Talan om att underhållsbidrag skall
fastställas/år inte bifallas för längre tid
tillbaka än tre år före den dag då talan
väcktes, om inte den bidragsskyldige
medger det.

S§

Rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag
går förlorad tre år efter den
ursprungligen gällande förfallodagen,
om inte annat föijer av andra eller
tredje stycket.

Har före den tidpunkt som anges i
första stycket ansökan gjorts om
förordnande av god man enligt
ackordslagen (1970:847), får underhållsbidraget
krävas ut inom tre

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse

Utan hinder av vad rätten beslutit
om bidrag, som i 5 eller 7 § sägs, äge
rätten på endera makens yrkande
annorlunda förordna därom, när ändrade
förhållanden påkalla det.

10 43

Avtal i fråga, som avses i 2, 3, 7 eller
8 §, må på ena makens yrkande av
rätten jämkas, om avtalet finnes
uppenbart obilligt eller ändrade förhållanden
påkalla det.

11 §

Makarna vare pliktiga giva varandra
de upplysningar rörande sina
ekonomiska förhållanden, som erfordras
för bedömande av vörderås
underhållsskyldighet.

2 Senaste lydelse 1976:613.

3 Senaste lydelse 1976:613.

Föreslagen lydelse

månader från det att verkan av
godmansförordnandet förföll eller, när
förhandling om offentligt ackord har
följt, ackordsfrågan avgjordes. Kommer
ackord till stånd, får fordringen
krävas ut inom tre månader från det
att ackordet skulle ha fullgjorts. Har
utmätning/or underhållsbidraget eller
konkursansökan gjorts inom tid som
nu har angetts, gäller vad som föreskrivs
i andra stycket.

A vtal i strid mot denna paragraf är
ogiltigt.

9 §2

Dom eller avtal om underhåll kan
jämkas av rätten, om ändring i förhållandena
föranleder det. För tiden
innan talan har väckts får jämkning
dock mot parts bestridande göras
endast på så sätt att obetalda bidrag
sätts ned eller tas bort.

Avtal om underhåll kan också
jämkas av rätten, om avtalet är oskäligt
med hänsyn till omständigheterna
vid dess tillkomst och förhållandena i
övrigt. Beslut om att erhållna bidrag
skall betalas tillbaka får dock meddelas
endast om det finns särskilda
skäl.

10 §

Makarna är skyldiga att lämna
varandra de upplysningar om sina
ekonomiska förhållanden som behövs
för att de skall kunna bedöma
varandras underhållsskyldighet.

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse

I fall, som avses i 7 §, må. såvitt det
med hänsyn till vardera makens
levnadsförhållanden och omständigheterna
i övrigt finnes skäligt, make
förpliktas att till nyttjande lämna
andra maken lösören, vilka vid
sammanlevnadens hävande ingingo i
let för makarnas gemensamma begagnande
avsedda bohaget eller utförde
andra makens arbetsredskap.
Har ena maken tillhörig egendom
sålunda lämnats den andre till nyttjande.
skall avtal, som ägaren må med
tredje man träffa angående egendomen.
ej lända till inskränkning i
andra makens nyttjanderätt.

En var av makarna äge att för den
dagliga hushållningen eller barnens
uppfostran med förpliktande verkan
jämväl för den andra maken ingå
sådana rättshandlingar, som sedvanligen
företagas för dessa ändamål.
Rättshandlingen skall anses vara ingången
i syfte att förplikta jämväl
andra maken, såvida ej annat framgår
av omständigheterna.

Rättshandling, varom i första stycket
sägs, vare ej förpliktande för andra '
maken, om den. med vilken rättshandlingen
slöts, insåg eller bort inse.
att det. som anskaffades genom rättshandlingen,
ej var erforderligt.

Vad sålunda är stadgat skall ej äga
tillämpning, om makarna på grund av
söndring leva åtskilda.

Föreslagen lydelse
11 §

I fall som avses i 6 § kan make
förpliktas att lämna lösören till den
andra maken för att användas av
denne, om det är skäligt med hänsyn
till makarnas levnadsförhållanden och
omständigheterna i övrigt. Skyldigheten
omfattar dock endast lösören
som ingick i makarnas bohag när
sammanlevnaden upphörde och var
avsedda att användas av makarna
gemensamt eller som då var den andra
makens arbetsredskap. Om egendom
som tillhör den ena maken sålunda
har lämnats till den andra, medför
avtal mellan ägaren och tredje man
om egendomen inte någon inskränkning
i den andra makens nyttjanderätt.

Bestämmelserna i 9 f om jämkning
av avtal om underhållsbidrag gäller
även avtal i fråga som avses i första
stycket.

)

Var och en av makarna får med
förpliktande verkan även för den
andra maken ingå sådana rättshandlingar
för den dagliga hushållningen
eller barnens uppfostran som enligt
sedvana företas för dessa ändamål.
Rättshandlingen skall anses vara ingången
i syfte att förplikta även den
andra maken, om inre annat framgår
av omständigheterna.

Rättshandling som avses i första
stycket förpliktar dock inte den andra
maken, om tredje man insåg eller bort
inse att det som anskaffades inte
behövdes.

Vad som sägs i första stycket om
makes behörighet gäller ej, om sammanlevnaden
mellan makarna har
upphört.

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse

Missbrukar make den honom enligt
12 $ tillkommande behörighet, md
han kunna på yrkande av andra
maken av rätten förklaras behörigheten
förlustig.

Sådant beslut varde av rätten
upphävt, om makarna enas därom
eller förändrade förhållanden visas
hava inträtt.

Om rättens beslut, sorn i denna
paragraf avses, skall ofördröjligen
genom rättens försorg anmälan göras
till äktenskapsregistret samt kungörelse
införas i Post- och Inrikes
Tidningar och ortstidning.

Ar ena maken för bortovaro eller
sjukdom ur stånd att själv ombesörja
sina angelägenheter; har han ej
nämnt fullmäktig, och är ej heller
förmyndare eller god man för honom
förordnad, äge andra maken företräda
honom, när angelägenhet yppar
sig, som ej utan olägenhet kan
uppskjutas, uppbära avkastningen av
hans egendom och annan hans
inkomst samt, om det för anskaffande
av medel till familjens underhåll oundgängligen
tarvas, pantsätta eller avyttra
honom tillhörig egendom. Ej må i
något fall fast egendom avyttras elletin
tecknas eller i sådan egendom
upplåten rättighet inskrivas, med
mindre rätten, efter inhämtande av
yttrande från hans närmaste /'tänder,
som vistas i riket, medgiver det.

Vad nu är stadgat äge ej tillämpning.
om makarna på grund av söndring
leva åtskilda.

Föreslagen lydelse
§4

Missbrukar make sin behörighet
enligt 12 §, kan rätten på yrkande av
den andra maken besluta att behörigheten
skall upphöra.

Sådant beslut kan hävas av rätten
om makarna är överens om det eller
om ändring i förhållandena föranleder
det.

Rätten skall genast anmäla beslut
som avses i denna paragraf till äktenskapsregistret
och kungöra det i Rostoch
Inrikes Tidningar och ortstidning.

Kan den ena maken på grund av
sjukdom eller bortavaro inte själv
sköta sina angelägenheter och fattas
medel tor familjens underhåll, får den
andra maken /' behövlig omfattning
lyfta den sjuke eller bortavarande
makens inkomst och avkastningen av
den makens egendom samt kvittera ut
banktillgodohavanden och andra penningmedel.
Vad som har sagts nu om
makes behörighet gäder dock ej. om
sammanlevnaden mellan makarna
har upphört eller om fullmäktig,
förmyndare eller god man finns för den
sjuke eller bortavarande maken.

Rättshandling som avses i första
stycket är bindande för den sjuke eller
bortavarande maken även om medlen
inte behövdes för familjens underhåll,
såvida tredje man varken insåg eller
borde ha insett att behovet ej förelåg.

4 Senaste lydelse 1977:655.

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §

Om makes släktnamn är särskilt Om makes släktnamn finns sälst
adga t. skilda bestämmelser.

7 kap.

3§

Häftar hustrun jämte mannen för
gäld, som båda makarna eller endera
gjort genom rättshandling av den i 5
kap. 12 § avsedda beskaffenhet, och
vill borgenären söka hustrun för
gä Iden, skall han anhängiggöra sin
talan inom tvä år frän förfallodagen
eller, om gälden skall betalas vid
anfordran, frän dess uppkomst;försittes
denna tid, vare rätt till talan mot
henne förlorad.

Varder hustrun försatt i konkurs,
vare hon ej pliktig att för dessförinnan
gjord gäld av beskaffenhet, som iförsta
stycket avses, ansvara med egendom,
som hon under konkursen eller därefter
förvärvar.

4§

Har bodelning verkställts i anledning
av boskillnad eller äktenskapets
upplösning, svarar hustrun för gäld,
som avses i 3 j och som uppkommit
före boskillnadsansökningen eller, om
äktenskapet upplösts genom mannens
död utan att talan om äktenskapsskillnad
dä var anhängig, före dödsfallet
eller, om äktenskapet upplösts i
annat fall, före ansökningen om
äktenskapsskillnad, endast intill värdet
av dels den enskilda egendom hon
ägde vid den tillämpliga tidpunkten,
dels den egendom som tillädes henne
vid bodelningen. Vad nu sagts skall i
tillämpliga delar gälla även för det fall
att bodelning ej skall äga rum i anledning
av äktenskapets upplösning.

Häftade egendom, som i första

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stycket sägs, pä grund av inteckning

eller eljest särskilt för annan gäld än

där avses, varde motsvarande de! av

egendomens värde ej medräknad.

Vad i 3 och 4 §§ är stadgat skall ej
äga tillämpning, om hustrun iklätt sig
vidsträcktare betalningsansvar.

11 kap.

Är makar ense om att äktenskapet
skall upplösas, har de rätt till äktenskapsskillnad.
Har make barn under
sexton år som står under hans vårdnad,
skall äktenskapsskillnaden dock
föregås av betänketid.

14 § första stycket
Om ena maken efter äktenskapsskillnaden
är i behov av bidrag till sitt
tillbörliga underhåll, kan rätten ålägga
andra maken att utge sådant bidrag
efter vad som är skäligt med hänsyn till
hans förmåga och övriga omständigheter.
Vid prövningen skall beaktas att
make kan ha särskilt behov av bidrag
för tiden närmast efter äktenskapsskillnaden.

14 § andra stycket
Bidraget kan, om den underhällsskyldiges
förmögenhetsförhållanden
och omständigheterna i övrigt föranleder
det, bestämmas till visst belopp
att utges en gäng för alla. Ar bidraget
bestämt att utgå pä särskilda tider och
ingår den underhållsberättigade nytt
äktenskap, skall bidrag ej vidare
utgå.

Är makarna ense om att äktenskapet
skall upplösas, har de rätt till
äktenskapsskil I nåd. A ktenskapsskillnaden
skall.föregås av betänketid, om
makarna begär det eller om make
varaktigt bor tillsammans med eget
barn under sexton år som står under
den makens vårdnad.

14 $

Efter äktenskapsskillnad svarar varje
make för sin försörjning.

Ar make under en övergångstid i
behov av bidrag till sitt underhåll, har
maken rätt att få underhållsbidrag av
den andra maken efter vad som är
skäligt med hänsyn till den makens
förmåga och övriga omständigheter.

Har make svårigheter att försörja
sig själv efter upplösning av ett långvarigt
äktenskap eller finns det synnerliga
skäl har maken rätt till underhållsbidrag
för längre tid än som anges i
andra stycket.

14 a §

Underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad
utges fortlöpande. Om det
finns särskilda skäl kan rätten dock
bestämma att bidraget skall erläggas
med ett engångsbelopp.

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 5 kap. 7 och 8 .H
skall tillämpas även i fråga om underhäll
efter äktenskapsskillnad.

Utan hinder av vad som genom
rättens beslut eller genom avtal blivit
bestämt om bidrag till frånskild makes
underhäll kan rätten pä endera
makens yrkande förordna på annat
sätt därom, när ändrade förhållanden
påkallar det. Endast om synnerliga
skäl föreligger får dock underhållsbidrag
utdömas, om sådant bidrag icke
tidigare skolar utgå, eller höjas utöver
det högsta belopp till vilket bidraget
tidigare varit bestämt.

Första stycket äger ej tillämpning,
om någon förpliktats eller åtagit sig att
till frånskild makes underhåll utge visst
belopp en gäng för alla.

Är avtal, som makar med avseende
på förestående äktenskapsskillnad
träffat om bodelning eller vad
därmed äger samband eller om bidrag
till makes underhäll, uppenbart obilligt
för ena maken, skall det på hans
talan jämkas av rätten. Har talan ej
väckts inom ett år från det äktenskapsskillnaden
meddelades, är rätten
till talan förlorad.

§5

Bestämmelserna i 5 kap. 9 § om
jämkning tillämpas även i fråga om
underhåll efter äktenskapsskillnad.
Endast om synnerliga skäl föreligger
får dock på grund av ändring i förhållandena
underhållsbidrag höjas utöver
det högsta belopp till vilket
bidraget tidigare har varit bestämt.
Dom eller avtal om underhållsbidrag i
form av ett engångsbelopp får ej mot
parts bestridande jämkas på grund av
ändring i förhållandena.

Är avtal, som makar med avseende
på förestående äktenskapsskillnad
träffat om bodelning eller vad
som /ror samband därmed, uppenbart
obilligt för ena maken, skall det på
den makens talan jämkas av rätten.
Har talan ej väckts inom ett år från
det äktenskapsskillnaden meddelades,
är rätten till talan förlorad.

13 kap.

10 §

Till betalning förfallet underhållsbidrag,
som make jämlikt 11 kap.

14 § har att en gång för alla utge till
andra maken, skall vid bodelningen
utgå av vad därvid tillkommer andra

Till betalning förfallet underhållsbidrag,
som make jämlikt 11 kap.
14 a § första stycket har att en gång
för alla utge till andra maken, skall
vid bodelningen utgå av vad därvid

5 Senaste lydelse 1976:613. Ändringen innebär bl. a. att andra stycket upphävs.

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

maken utöver egendom till täckning
av denne åvilande gäld.

tillkommer andra maken utöver
egendom till täckning av denne
åvilande gäld.

15 kap.

11 §

1 mål om äktenskapsskillnad skall rätten, på yrkande av endera maken, för
tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger förordna om sammanlevnadens
hävande och om förbud för makarna vid vite av fängelse i högst ett år
eller böter att besöka varandra. Rätten kan också för samma tid förordna efter
vad som finnes skäligt om bidrag av ena maken till den andras underhåll.

Vid förordnande om sammanlev- Vid förordnande om sammanlevnadens
hävande kan rätten bestäm- nadens hävande kan rätten bestämma.
vilken av makarna som skall få ma, vilken av makarna som skall få

sitta kvar i hemmet. Dömes till
äktenskapsskillnad, skall sådan bestämmelse
gälla till dess bodelning
sker. Make som berättigats att sitta
kvar i hemmet får inneha och nyttja
de andra maken tillhöriga lösören
som ingår i bohaget, såvida ej rätten
beträffande viss egendom förordnar
annorlunda. Om den nyttjanderätt
som sålunda kan tillkomma make
gäller vad i 5 kap. X § sägs.

Förordnande enligt första eller andra stycket får meddelas utan huvudförhandling.
Innan förordnande meddelas, skall tillfälle att yttra sig över
yrkandet beredas andra maken, flar förordnande meddelats, skall rätten när
målet avgöres pröva, om åtgärden skall bestå. Förordnande om sammanlevnadens
hävande och om besöksförbud skall bestå, om make begär det.

Beslut enligt denna paragraf skall verkställas lika med laga kraft ägande
dom men kan när som helst återkallas av rätten. Beslut om sammanlevnadens
hävande och om besöksförbud får dock ej återkallas, om make motsätter
sig det.

24 §

Har make yrkat åläggande för
andra maken att utgiva underhållsbidrag
enligt 5 kap. 5 eller 7§ eller,
efter det till äktenskapsskillnad blivit
dömt, enligt 11 kap. 14 §, eller har
make påkallat jämkning i vad genom
rättens beslut eller genom avtal blivit
bestämt om sådant bidrag, kan rätten

Har make yrkat åläggande för
andra maken att utgiva underhållsbidrag
enligt 5 kap. 5 eller 6 f eller,
efter det till äktenskapsskillnad blivit
dömt, enligt 11 kap. 14 §. eller har
make påkallat jämkning i vad genom
rättens beslut eller genom avtal blivit
bestämt om sådant bidrag, kan rätten

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

på yrkande för tiden intill dess laga
kraft ägande dom föreligger förordna
därom efter vad som finnes skäligt.

25 §

Har make yrkat att enligt 5 kap. 8 §
av andra maken till nyttjande erhålla
nödiga lösören eller påkallat jämkning
av avtal i sådan fråga, äge
rätten, på yrkande, meddela förordnande
därom för tiden intill dess laga
kraft ägande dom föreligger.

Har make yrkat att enligt 5 kap.
// § av andra maken till nyttjande
erhålla nödiga lösören eller påkallat
jämkning av avtal i sådan fråga, äge
rätten, på yrkande, meddela förordnande
därom för tiden intill dess laga
kraft ägande dom föreligger.

31 §6

Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, på okänd ort, skall
hans rätt i saken bevakas av god man som sägs i 18 kap. föräldrabalken.
Detsamma gäller, om han vistas på känd ort utom riket men stämningen eller
andra handlingar i målet ej kan delges honom eller han underlåter att ställa
ombud för sig och särskilda skäl föreligger att förordna god man. Gode
mannen skall samråda med part för vilken han förordnats i den mån det kan
ske.

I fråga om ersättning till god man
som avses i första stycket skall gälla
vad i 20 kap- 19 § föräldrabalken
stadgas angående ersättning åt rättegångsbiträde.

I fråga om ersättning till god man
som avses i första stycket skall gälla
vad i 10 kap. 13 § föräldrabalken
stadgas angående ersättning åt rättegångsbiträde.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

2. Har någon genom sådan rättshandling som avses i 5 kap. 14 § i äldre
lydelse före den 1 juli 1979 förpliktat sin make får rättshandlingen göras
gällande enligt äldre bestämmelser. De upphävda bestämmelserna i 7 kap.

3-5 §§ gäller alltjämt i fråga om skuld som har uppkommit före ikraftträdandet.
Vad som sägs i 5 kap. 14 § andra stycket i dess nya lydelse tillämpas
endast i fråga om rättshandling som har företagits efter ikraftträdandet.

3. Är mål om underhåll anhängigt vid ikraftträdandet, prövas målet enligt
äldre bestämmelser.

4. Talan om underhållsbidrag som har väckts före utgången av år 1979 får
utan hinder av 5 kap. 7 § och 11 kap. 14 a § andra stycket i nya lydelsen
bifallas för längre tid tillbaka än tre år före den dag då talan väcktes, i den mån
inte fordran på bidraget skulle ha preskriberats enligt äldre bestämmelser.

6 Senaste lydelse 1973:944.

LU 1978/79:9

5. Talan om underhållsbidrag enligt 5 kap. 5 § i den nya lydelsen får ej avse
tid före utgången av år 1977.

6. Bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall
bestå enligt vad som följer av domen eller avtalet. Vad som är föreskrivet i
11 kap. 14 § andra stycket i dess äldre lydelse om att bidrag skall upphöra att
utgå, om den underhållsberättigade ingår nytt äktenskap, skall fortfarande
gälla i fråga om bidrag som har bestämts före ikraftträdandet.

7. Bidragsskyldighet som har bestämts enli i äldre bestämmelser skall
fullgöras enligt de nya bestämmelserna. Rätten att kräva ut underhållsbidrag
som har förfallit till betalning går dock inte förlorad före utgången av år 1979,
om den inte skulle ha gått förlorad dessförinnan enligt äldre bestämmelser.

8. För bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser
gäller i fråga om jämkning de nya bestämmelserna.

9. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som
har ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

3 Förslag till
Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 6 § och 8 kap. ärvdabalken skall upphöra
att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979. De upphävda bestämmelserna skall
dock fortfarande tillämpas om arvlåtaren har avlidit före ikraftträdandet.

Vid tillämpningen av 8 kap. 10 § ärvdabalken enligt punkt 4 av övergångsbestämmelserna
till lagen (1969:621) om ändring i ärvdabalken gäller
fortfarande 7 kap. 6 § ärvdabalken.

4 Förslag till
Lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1)

Härigenom föreskrivs att 54 a § utsökningslagen (1877:31 s. 1) skall ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

54 a

På grund av skriftlig, av två
personer bevittnad förbindelse får
utmätning äga rum för bidrag, som
någon enligt förbindelsen skolat

Föreslagen lydelse
§'

På grund av skriftlig, av två
personer bevittnad förbindelse får
utmätning äga rum för bidrag, som
någon enligt förbindelsen skolat

1 Senaste lydelse 1976:615. Ändringen innebär bl. a. att andra stycket upphävs.

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse

utgiva till fullgörande av underhållsskyldighet
jämlikt giftermåls- eller
föräldrabalken eller skolat erlägga till
barnavårdsnämnd såsom ersättning
för barns vård jämlikt barnavårdslagen.
Beträffande underhållsbidrag
till make skall dock vad nu sagts ej
äga tillämpning, med mindre makarna
under den tid bidraget avser levde
och alltjämt leva åtskilda pä grund av
söndring eller efter hemskillnad.

Har bidrag som avses i I mom.
förfallit lill betalning tidigare än tre är
innan ansökan gjordes, får utmätning
pä grund av förbindelsen ej ske. om
gäldenären pästär att bidraget guldits
och invändningen ej kan med hänsyn
lill omständigheterna i övrigt lämnas
ulan avseende.

Är talan om förbindelsen anhängig vid domstol, äger denna förordna, att
utmätning på grund av förbindelsen tills vidare ej får äga rum.

Den som vill erhålla utmätning Den som vill erhålla utmätning
skall ingiva förbindelsen i huvud- skall ingiva förbindelsen i huvudskrift
till utmätningsmannen. skrift eller, om utmätningsmannen

anser det tillräckligt. / bestyrkt

avskrift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979. Bestämmelserna i 2 mom. i
paragrafens äldre lydelse gäller dock fortfarande intill utgången av år
1979.

Föreslagen lydelse

utgiva till fullgörande av underhållsskyldighet
jämlikt giftermåls- eller
föräldrabalken eller skolat erlägga till
barnavårdsnämnd såsom ersättning
för barns vård jämlikt barnavårdslagen
(1960:97). Beträffande underhållsbidrag
som skall utgivas till gählenärens
makeför makens egen del eder
för makarnas barn skall dock vad nu
sagts äga tillämpning endast om
makarna under den tid bidraget
avser ej varaktigt bodde tillsammans
och alltjämt ej göra det.

LU 1978/79:9

5 Förslag till

Lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97)

Härigenom föreskrivs att 7§ barnavårdslagen (1960:97)' skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2

I fråga om barnavårdsnämnd tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 2 §, 3 §
torsta stycket, 4 §, 5 § första och tredje styckena, 6-8 §§, 9 § första stycket
och 10-12 §§ kommunallagen (1977:179) på motsvarande sätt.

Uppdrag, som avses i 3 kap. 12 § andra stycket kommunallagen (1977:179),
får ej omfatta befogenhet att

1. utdöma förelagt vite,

2. vidtaga åtgärd enligt 26 § 2, 3 eller 4 eller enligt 29 eller 30 § eller göra
framställning om intagning i ungdomsvårdsskola,

3. meddela beslut som avses i 46 i? andra stycket, tillstånd eller förhandsbesked
som avses i 47 § eller förbud som avses i 50 eller 51 § eller

4. fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt 5 ij lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag eller enligt 9 § lagen (1964:143) om bidragsförskott.

Uppdrag som avses i 3 kap. 12 § Uppdrag som avses i 3 kap. 12 §
andra stycket kommunallagen andra stycket kommunallagen

(1977:179) får, såvitt gäller föräldra- (1977:179) får, såvitt gäller föräldra balken,

omfatta endast befogenhet balken, omfatta endast befogenhet

att fullgöra vad som ankommer på att fullgöra vad som ankommer på

nämnden enligt 1 kap. 4 §, 2 kap. 1, nämnden enligt 1 kap. 4 §, 2 kap. 1,

4-6, 8 och 9 §§, 3 kap. 5, 6 och 8 §§ 4-6. 8 och 9 §§, 3 kap. 5, 6 och 8

samt 7 kap. 2, 7 och II §§ nämnda samt 7 kap. 7, II och 14 §§ nämnda

balk. Uppdrag att fullgöra uppgift balk. Uppdrag att fullgöra uppgift

som anges i 2 kap. 9 § föräldrabalken som anges i 2 kap. 9 ij föräldrabalken

får dock ej omfatta befogenhet att får dock ej omfatta befogenhet att

besluta att icke påbörja utredning besluta att icke påbörja utredning

eller att lägga ned påbörjad utred- eller att lägga ned påbörjad utredning.
Uppdrag att fullgöra uppgift ning. Uppdrag att fullgöra uppgift

som anges i 7 kap. 7 § föräldrabalken som anges i 7 kap. 7 § föräldrabalken

får ej omfatta befogenhet att godkän- får ej omfatta befogenhet att godkänna
avtal som innefattar åtagande att na avtal som innefattar åtagande att

utge engångsbelopp. utge engångsbelopp.

Nämndens protokoll behöver ej, utöver vad som (oljer av 14 § tredje och
fjärde styckena denna lag, upptaga annat än uppgift om närvarande
ledamöter, beslutet i varje ärende och uppgift om reservation.

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) tillämpas bestämmelserna
i 4 och 5 §§ nämnda lag i samtliga ärenden hos barnavårdsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

1 Lagen omtryckt 1971:1038.

: Senaste lydelse 1977:1037.

LU 1978/79:9

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1964:143) om bidragsförskott1
dels att 1, 2, 4, 7, 15 och 18 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dets att i lagen skall införas en ny paragraf, 4a§, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

Tillkommer vårdnaden om barn,
som är svensk medborgare och bosatt i
riket, endast en av föräldrarna eller
står barnet icke under föräldrarnas
vårdnad, utgår enligt vad nedan
stadgas av allmänna medel bidragsförskott
till barnet i förhållande till
fader eller moder, som ej har vårdnaden
om barnet.

Bidragsförskott utgår även till här i
riket bosatt barn som icke är svensk
medborgare om vårdnadshavaren är
bosatt i riket och antingen barnet eller
vårdnadshavaren sedan minst sex
månader vistas i riket.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden
om barnet, benämnes i denna
lag underhållsskyldig.

Föreslagen lydelse

I enlighet med vad som föreskrivs i
denna lag lämnas bidragsförskott av
allmänna medel till barn som är bosatt
här i landet. Ar barnet inte svensk
medborgare, tillämpas dock lagen
endast om också barnets vårdnadshavare
är bosatt här i landet och antingen
denne eller barnet vistas här sedan
minst sex månader.

Om ingen av föräldrarna eller
endast en av dem har vårdnaden om
barnet, lämnas bidragsförskott i förhållande
till förälder som inte har
vårdnaden, såvida denne inte varaktigt
bor tillsammans med barnet. Om
båda föräldrarna har vårdnaden om
barnet gemensamt men barnet varaktigt
bor tillsammans med endast en av
dem, lämnas bidragsförskott i förhållande
till den andra föräldern.

Förälder i förhållande till vilken
bidragsförskott lämnas enligt andra
stycket kallas i lagen underhållsskyldig.
Vad som sägs i lagen om vårdnadshavare
gäller, ifall då barnet står
under båda föräldrarnas vårdnad, den
av föräldrarna som varaktigt bor tillsammans
med barnet.

Bidragsförskott utgår icke därest Bidragsförskott lämnas ej, om

a) barnet bor tillsammans med den a) vårdnadshavaren uppenbarligen

1 Lagen omtryckt 1976:277.

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

underhdllsskyldige; ulan giltigt skäl underlåter att vidtaga

eller medverka till åtgärder för att få
underhållsbidrag eller faderskap till
barnet fastställt;

b) det föreligger grundad anledning antaga att den underhållsskyldige i
vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag icke understigande
vad som skulle utgå i bidragsförskott enligt 4 fj första och andra styckena;

c) det finnes uppenbart att den underhållsskyldige annorledes sörjt eller
sörjer för att barnet erhåller motsvarande underhåll;

d) vårdnadshavaren uppenbarligen d) barnet av annat skäl uppenbarutan
giltigt skäl underlåter att vidtaga ligen saknar behov av bidragsföreller
medverka till åtgärder för att få skott.

underhållsbidrag eller faderskap till
barnet fastställt.

Bidragsförskott utgör för år räknat fyrtio procent av det basbelopp som
enligt 1 kap. 6$ lagen (1962:381) om allmän försäkring har fastställts för
månaden före den som bidragsförskottet avser.

Skall bidragsförskott utgå i förhållande till såväl fader som moder eller är
barnet berättigat till barnpension enligt 8 kap. 5 § lagen om allmän försäkring,
utgör dock bidragsförskottet trettio procent av det basbelopp som anges i
första stycket, i förra fallet i förhållande till varje underhållsskyldig.

Föreligger grundad anledning antaga att fastställt underhållsbidrag betalas
i vederbörlig ordning, utgör bidragsförskottet skillnaden mellan förskottsbelopp
enligt första eller andra stycket samt underhållsbidragets belopp.

Bidragsförskott utgår ej med högre Om det underhållsbidrag som har
belopp än underhållsbidraget, därest blivit fastställt uppenbarligen under vårdnadshavaren

uppenbarligen utan stiger vad den underhållsskyldige bör

giltigt skäl underlåter att vidtaga eller erlägga i bidrag, lämnas inte bidrags medverka

till åtgärder för att få under- förskott enligt första eller andra stycket

hällsbidraget höjt. med högre belopp än underhållsbidra get.

I fall som avses i tredje stycket
lämnas inget bidragsförskott.

4a i;

Har när underhållsbidrag skall fastställas
beaktats att den underhållsskyldige
i väsentlig mån fullgör sin
underhållsskyldighet genom att ha
barnet hos sig, minskas bidragsjör -

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skottet med belopp som svarar mot den
del av underhållsskyldigheten som
fullgörs på detta sätt.

Har den underhållsskyldige rätt till
avdrag på underhållsbidraget enligt 7
kap. 4 fforäldrabalken därför att han
har haft barnet hos sig och skall
avdraget beaktas enligt 15 § vid återkrav
av bidragsförskott, minskas kommande
bidragsförskott med belopp
som skall beaktas vid återkravet.

Sedan bidragsförskott sökts skall,
under förutsättning att den underhållsskyldiges
vistelseort är känd
eller kan utrönas, omedelbart till
honom avsändas meddelande om
ansökningen med föreläggande att,
därest han har något att anföra i
anledning av ansökningen, inom
viss kort tid muntligen eller skriftligen
yttra sig. I meddelandet skall
tillika lämnas underrättelse om stadgandena
i 2 S a), b) och c) samt 4 S
tredje stycket.

När försäkringskassan meddelat
beslut i ärendet, skall sökande och
vårdnadshavare skriftligen underrättas
om beslutet. Beslutet skall
skriftligen delgivas den underhållsskyldige.
Har ansökan om bidragsförskott
ej bifallits eller bifallits
endast till viss del, skall beslutet
delgivas även sökanden och vårdnadshavaren.
Har förskott beviljats,
skall därvid underrättelse lämnas
sökanden och vårdnadshavaren om
stadgandena i 12 och 13 samt, i
annat fall än som avses i 4 S tredje
stycket, den underhållsskyldige om

När försäkringskassan meddelat
beslut i ärendet, skall sökande och
vårdnadshavare skriftligen underrättas
om beslutet. Beslutet skall
skriftligen delgivas den underhållsskyldige.
Har ansökan om bidragsförskott
ej bifallits eller bifallits
endast till viss del, skall beslutet
delgivas även sökanden och vårdnadshavaren.
Har förskott beviljats,
skall därvid underrättelse lämnas
sökanden och vårdnadshavaren om
stadgandena i 12 och 13 SS samt, i
annat fall än som avses i 4 ii tredje
stycket, den underhållsskyldige om

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse

föreskrifterna i 2 8 a), b) och ensamt
16 8.

1 den mån bidragsförskott svarar
mot fastställt underhållsbidrag inträder
den försäkringskassa hos vilken
den underhållsskyldige är inskriven
eller skulle ha varit inskriven om han
uppfyllt åldersvillkorct i 1 kap. 4 8
lagen (1962:381) om allmän försäkring
i barnets rätt till underhållsbidrag
gentemot den underhållsskyldige.
Är den underhållsskyldige ej
inskriven och skulle han ej heller
under angiven förutsättning ha varit
inskriven hos allmän försäkringskassa,
inträder Stockholms läns allmänna
försäkringskassa i barnets
rätt.

Föreslagen lydelse

föreskrifterna i 2 8 b), c) och d) samt
16 8.

I den mån bidragsförskott svarar
mot fastställt underhållsbidrag inträder
den försäkringskassa hos vilken
den underhållsskyldige är inskriven
eller skulle ha varit inskriven om han
uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 8
lagen (1962:381) om allmän försäkring
intill belopp som har lämnats i
bidragsförskott i barnets rätt till
underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige.
Arden underhållsskyldige
ej inskriven och skulle han
ej heller under angiven förutsättning
ha varit inskriven hos allmän försäkringskassa,
inträder Stockholms läns
allmänna försäkringskassa i barnets
rätt.

Har den underhållsskyldige rätt till
avdrag på underhållsbidraget enligt
7 kap. 4 § föräldrabalken därför att
han har haft barnet hos sig. skall han.
för att avdraget skall kunna beaktas
vid återkrav av bidragsförskott enligt
första stycket, anmäla detta tillförsäkringskassan
inom tre månader från
utgången av den kalendermånad då
vistelsen upphörde. Den underhållsskyldige
skall genom intyg av den
andra föräldern eller, om sådant intyg
inte kan erhållas, på annat sätt styrka
att han har haft barnet hos sig under
den tid som avdraget avser.

Oavsett vad som har bestämts
genom dom eller avtal beaktas avdrag
som avses i andra stycket endast om
den underhållsskyldige har haft barnet
hos sig under en sammanhängande tid
av minst fem hela dygn.

3 Riksdagen 1978/79. 8 sam!. Nr 9

LU 1978/79:9

Nina rande lydelse

Föreslagen lydelse

Försäkringskassa som avses i 15 i
får besluta att återkrav gentemot den
underhållsskyldige för det allmännas
räkning skall eftergivas. Eftergift
får meddelas om det är skäligt med
hänsyn lill an den underhållsskyldige
varit sjuk, arbetslös, omhändertagen
för vård eller haft stor försörjningsbörda.
Eftergift får också meddelas
om det av annan anledning framstår
som skäligt.

Försäkringskassa som avses i 15 $
får besluta att återkrav gentemot den
underhållsskyldige för det allmännas
räkning skall eftergivas helt eller
delvis. Eftergift får meddelas om det
är påkallat av ändring i den itnderliållsskyldiges
ekonomiska förhållanden.
Eftergift får också / övrigt
meddelas om det framstår som
skäligt med hänsyn till den underhållsskyldiges
personliga förhållanden
eller av annan särskild anledning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979 i fråga om 1, 2 och 4 *}§, 4 a 5 första
stycket, 7 och 18 8$ samt den 1 januari 1980 beträffande 4 a § andra stycket
och 15 8.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag Flärigenom

föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1966:680) om ändring av vissa
underhållsbidrag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Är någon skyldig att till fullgörande
av lagstadgad underhållsskyldighet
på särskilda tider utge bidrag i
svenskt mynt till make, förutvarande
make, barn, makes barn, fader
eller moder, ändras bidragets belopp
enligt denna lag med hänsyn till
penningvärdets förändring.

Lagen äger ej tillämpning, om dom
innehåller föreskrift om att bidraget
den bidragspliktiges inkomster utgå
anges i domen eller avtalet.

Föreslagen lydelse

Är någon skyldig att till fullgörande
av lagstadgad familjerätts/ig
underhållsskyldighet på särskilda tider
utge bidrag i svenskt mynt till
make, förutvarande make, eget barn
eller annans barn, ändras bidragets
belopp enligt denna lag med hänsyn
till penningvärdets förändring,
eller avtal varigenom bidraget bestämts
skall vid ändring i penningvärdet eller
med ändrat belopp enligt grunder som

1 Senaste lydelse 1971:891.

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 i

i Bidragsbelopp som höjts enligt 2 S
samt bidragsbelopp som senast bestämts
eller bestämmes efter utgången
av år 1965 ändras i anslutning till
basbeloppet enligt lagen den 25 maj
1962 (nr 381) om allmän försäkring.
Ändring sker första gången den 1
april det år basbeloppet lör april
månad med minst fem procent övereller
underskrider basbeloppet för
april 1966 och därefter den 1 april
varje år basbeloppet för mars månad
med minst fem procent över- eller
underskrider det basbelopp som låg
till grund för senaste ändring.

Bidragsbeloppet ändras med det
procenttal med vilket basbeloppet
ändrats. Brutet procenttal avrundas
till närmast lägre hela procenttal.
Procenttalet fastställes av myndighet,
som Konungen bestämmer.

Bidrag, vars belopp efter ändringen
lägre krontal.

Bidragsbelopp som höjts enligt 2 jt
samt bidragsbelopp sorn senast bestämts
eller bestämmes efter utgången
av år 1965 ändras i anslutning lill
basbeloppet enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring. Ändring sker
första gången den 1 april det år
basbeloppet för april månad med
minst fem procent över- eller underskrider
basbeloppet förapril 1966 och
därefter den I april varje år basbeloppet
för mars månad med minst
fem procent över- eller underskrider
det basbelopp som låg till grund för
senaste ändring. Bidragsbelopp sorn
är 1979 eller därefter bestämmes
under tiden januari-mars ändras dock
tidigast den 1 april året därpå.

Bidragsbeloppet ändras med det
procenttal med vilket basbeloppet
ändrats. Bidragsbelopp till eget eller
annans barn ändras dock fr. o. m. den
I april 1979 endast med ett procenttal
som utgör sju tiondelar av det nämnda
procenttalet. Ar procenttal för ändring
av bidragsbelopp brutet, avrundas det
till närmast lägre hela procenttal.
ProcenttalenJor ändring av bidragsbelopp
fastställes av myndighet som
regeringen bestämmer,
slutar på öretal, utgår med närmast

Denna lag träder i kraft såvitt avser 1 § den 1 juli 1979 och såvitt avser 3 §
den 1 januari 1979.

Har underhållsbidrag bestämts till fader eller moder med stöd av 7 kap. 3 §
föräldrabalken i dess lydelse intill den 1 juli 1979, skall bidragsbeloppet ändras
enligt vad som i denna lag är föreskrivet om underhållsbidrag till make eller
förutvarande make.

2 Senaste lydelse 1972:583

LU 1978/79:9

8 Förslag till

Lag om ändring i införsellagen (1968:621)

Härigenom föreskrivs i fråga om införsellagen (1968:621)
dels att 16 S skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 15 a!;, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 a

Har gäldenärett rein lill avdrag på
underhållsbidrag enligt 7 kap. 4
föräldrabulken. får belopp som på
grund härav tillgodoräknas honom ej
tagas i anspråk genom införsel för
fordran som tillkommer annan än den
underhållsberättigade eller någon som
inträtt i dennes rätt.

16 i

Om underhållsbidrag som avses i 5
kap. 5 § gifrermälsbalken överstiger
vad som skäligen bör tillkomma
familjen, får underhållsbidraget vid
tillämpning av 15 § jämkas med
hänsyn till annan fordran för vilken
införsel samtidigt äger rum. Är det
påkallat av särskilda skäl får jämkning
ske även av annat underhållsbidrag,
om detta uppenbart överstiger
vad som skäligen fordras för den
underhållsberättigades försörjning.

Första stycket äger motsvarande

Bor gäldenären varaktigt tillsammans
med sin make och överstiger
underhållsbidrag till maken eller till
makarnas barn vad som skäligen bör
tillkomma den underhållsberättigade.
får underhållsbidraget vid
tillämpning av 15 § jämkas med
hänsyn till annan fordran för vilken
införsel samtidigt äger rum. Är det
påkallat av särskilda skäl får jämkning
ske även av annat underhållsbidrag,
om detta uppenbart överstiger
vad som skäligen fordras för den
underhållsberättigades försörjning,
tillämpning, om skatteavdrag eller
utmätning ej kan äga rum till följd av införsel för underhållsbidrag,som avses
där.

Denna lag träder i kraft såvitt avser 15 a 5 den 1 januari 1980 och såvitt
avser 16 S den 1 juli 1979.

LU 1978/79:9

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för
utgivna underhållsbidrag

Härigenom föreskrivs att 1 i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för
utgivna underhållsbidrag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §'

Den som på grund av förordnande Den som på grund av förordnande

enligt 7 kap. 12 § föräldrabalken i enligt 7 kap. 15 S föräldrabalken i

mål om fastställande av faderskap mål om fastställande av faderskap

utgivit underhållsbidrag till barn har utgivit underhållsbidrag till barn har

rätt att av allmänna medel återfå vad rätt att av allmänna medel återfå vad

han utgivit, om domstolen genom han utgivit, om domstolen genom

dom eller beslut som vunnit laga dom eller beslut som vunnit laga

kraft skilt målet från sig utan att kraft skill målet från sig utan att

mannen blivit underhållsskyldig. mannen blivit underhållsskyldig.

Vad som sägs i första stycket om rätt till ersättning av allmänna medel
gäller också för det fall att underhållsbidrag utgivits på grund av att mannen i
skriftlig, av två personer bevittnad handling, som godkänts av barnavårdsnämnden.
åtagit sig att utge underhåll för tid. intill dess resultatet av
blodundersökning om faderskapet föreligger, och blodundcrsökningen visar
att han icke kan vara fader till barnet. Är hans faderskap enligt blodundersökningen
osannolikt, har han rätt till ersättning för utgivna underhållsbidrag,
såvida talan om faderskapet icke väckes mot honom inom sex månader
från det utlåtandet över blodundersökningen förelåg. Oavsett resultatet av
blodundersökningen föreligger rätt till ersättning, om han genom lagakraftvunnen
dom friats från faderskapet eller om annan man på grund av
lagakraftvunnen dom eller erkännande är att anse som fader till barnet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

'Senaste lydelse lS76:62s

LU 1978/79:9

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden Härigenom

föreskrivs att 6 § lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare,
om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna paragraf.

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätten hava den
sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt,

om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller

om ärendet angår

1. samtycke till hävande av tjänste- I. medgivande till äktenskap eneller
arbetsavtal som barn ingått, ligt 2 kap. 2 § giftermålsbalken eller

medgivande till äktenskap enligt 2 till åtgärd beträffande makars egen kap.

2 § giftermålsbalken eller till dom enligt 6 kap. 6 § nämnda balk

åtgärd beträffande makars egendom eller förordnande angående sådan

enligt 5 kap. 14 § eller 6 kap. 6§ egendoms förvaltning i andra fall,

nämnda balk eller förordnande angående
sådan egendoms förvaltning i

andra fall,

2. talan mot överförmyndares beslut,

3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond, tillstånd till vinstutdelning
i bolag, skyldighet för bolag eller förening att träda i likvidation,
förordnande eller entledigande av likvidator eller tillstånd till försäljning av
egendom under likvidation eller till fusion,

4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd till viss förvaltningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i detta
stycke.

I fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren domare och
nämnd, när ärendet skall prövas enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken,
samt eljest av minst tre och högst fyra lagfarna domare. Har nämnd säte i
rätten äger 15 kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

1 V*ti;isie lydelse 1973:1155

LU 1978/79:9

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av
underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller
Norge

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av
underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Framställning om erhållande av verkställighet göres hos myndighet i den
fördragsslutande stat, där sökanden vistas, eller i den stat, där domen eller
beslutet meddelades eller förbindelsen ingicks.

Vistas sökanden i Sverige, göres framställning direkt hos vederbörande
utmätningsman.

Framställning, som gjorts i Danmark,
Finland, Island eller Norge,
skall av behörig myndighet översändas
till vederbörande länsstyrelse
här i riket eller, om ovisshet råder
angående behörig länsstyrelse, till
utrikesdepartementets rättsavdelning.

Framställning, som gjorts hos
myndighet i Danmark, Finland,

Island eller Norge, skall översändas
till vederbörande länsstyrelse här i
riket eller, om ovisshet råder angående
behörig länsstyrelse, till utrikesdepartementets
rättsavdelning.

Behöriga att översända framställningen
äro:

i Danmark: överövrigheten (i Köpenhamn
överpresidenten och eljest
vederbörande amtman) eller, om
ovisshet råder angående behörig överövrighet,
justitieminister/et:

i Finland: vederbörande länsstyrelse
eller, om ovisshet råder angående
behörig länsstyrelse, ministeriet för
utrikesärendena:
i Island: justitieministeriet; samt
i Norge: vederbörande fylkesman
eller, om ovisshet råder angående
behörigfylkesman, socialdepartementet,
när fråga är om bidrag lill barn
utom äktenskap eller moder till sådant
barn, och eljest justitiedepartementet.

Myndighet, som i Danmark, Finland, Island eller Norge förskottsvis
utbetalat bidrag, äger göra framställning om indrivning av bidraget direkt hos

LU 1978/79:9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

svensk myndighet enligt vad i tredje stycket sägs.

Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara
åtföljd av bestyrkt översättning i erforderliga delar till svenska, danska eller
norska språket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

LU 1978/79:9

Motionsyrkanden

/. Vid 1977/78 års riksmöte väckta fristående motioner

A. 1977/78:995 av Kerstin Andersson i Kumla m. fl. (s) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning med utgångspunkt i
den i motionen föreslagna huvudregeln om gemensam vårdnad av alla
barn.

B. 1977/78:997 av Bernt Ekinge (fp) och Martin Olsson (c) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av bestämmelserna i 20 kap. 9 §
FB.

C. 1977/78:1010 av Jörn Svensson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär åtgärder för att snarast garantera att 1976 års beslut om
gemensam vårdnad icke motarbetas utan förs ut i praktiken på ett sätt som
stämmer med vad riksdagen i beslut och uttalande avsett.

II. Med anledning av propopsitionen väckta motioner

A. 1978/79:29 av Lennart Andersson m. fl. (s) vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ett samhällsstöd till
föräldrar med gemensam vårdnad i enlighet med vad som anförts i
motionen,

2. att riksdagen ej antar den i propositionen föreslagna bestämmelsen i 2 §

d) bidragsförskottslagen,

3. att riksdagen ej antar den i propositionen föreslagna bestämmelsen i 7
kap. 3 § föräldrabalken,

4. att riksdagen som motiv till den föreslagna lydelsen av 7 kap. 1 §
föräldrabalken gör uttalanden om storleken av underhållsbidrag i enlighet
med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om fortlöpande förslag till ändringarav indexregleringen av
underhållsbidrag,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en fortlöpande prövning
av skyldigheten att återbetala bidragsförskott i enlighet med vad som anförts i
motionen.

B. 1978/79:30 av Jörn Svensson (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar
om följande tillägg i det nya förslaget till lydelse av föräldrabalken 7:10:

”Den som för barnets talan skall ersätta motpartens rättegångskostnad om
barnet blir förlorande part.”

C. 1978/79:31 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
beslutar att lydelsen i förslaget till formulering av föräldrabalkens 7 kap. 4 §
första meningen ändras som nedan:

LU 1978/79:9

Propositionens förslag Motionärernas förslag

4 §

Har förälder som enligt 2 § skall Har förälder som enligt 2 § skall

betala underhållsbidrag haft barnet betala underhållsbidrag haft barnet

hos sig under en sammanhängande hos sig under en sammanlagd tid av

tid av minst fern hela dygn, får minst tre hela dygn under en kalen föräldern

vid fullgörande av sin dermånad, får föräldern vid fullgö bidragsskyldighet

tillgodoräkna sig rande av sin bidragsskyldighet tillgo ett

avdrag för varje helt dygn av doräkna sig ett avdrag för varje helt

bamets vistelse med 1/40 av det dygn av bamets vistelse med 1/30 av

underhållsbidrag som räknat för det underhållsbidrag som räknat för

kalendermånad gäller under tiden kalendermånad gäller under tiden

för vistelsen. Sådant avdrag får dock för vistelsen. Med helt dygn avses 24

inte göras på underhållsbidrag som timmar räknat frän tidpunkten dd

belöper på senare tid än sex månader barnet mottages. Sådant avdrag får

från utgången av den kalender- dock inte göras på underhållsbidrag

månad då vistelsen upphörde. som belöper på senare tid än sex

månader från utgången av den
kalendermånad då vistelsen upphörde.

Föreligger särskilda skäl talan har väckts.

Rätt till avdrag ha barnet hos sig.

D. 1978/79:32 av Kerstin Andersson i Kumla m. fl. (s) vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att det årligen utarbetas rimliga
uppskattningar av barns faktiska levnadskostnader,

2. att riksdagen som motiv till den föreslagna lydelsen av 7 kap. 1 §
föräldrabalken gör uttalanden om beräkning av underhållsbidrag till barn i
enlighet med beräkningsgången i kalkylexemplet i denna motion.

E. 1978/79:33 av Anita Gradin (s) vari hemställs att riksdagen beslutarom
kompletterande paragraf i föräldrabalken i enlighet med vad i motionen
anförts.

F. 1978/79:34 av Olle Göransson (s) och Kerstin Andersson i Kumla (s)
vari hemställs att riksdagen beslutar ändra lydelsen i föreslagna föräldrabalkens
7 kap. 4 § första mening till:

”Har förälder som enligt 2 § skall betala underhållsbidrag haft barnet hos
sig under en sammanlagd tid av minst tre hela dygn under en kalendermånad,
får föräldern vid fullgörande av sin bidragsskyldighet tillgodoräkna sig ett
avdrag för varje helt dygn av barnets vistelse med 1/30 av det underhållsbidrag
som räknat för kalendermånad gäller under tiden för vistelsen. Med
helt dygn avses 24 timmar räknat från tidpunkten då barnet mottages.”

LU 1978/79:9

G. 1978/79:35 av Inger Lindquist (m) och Håkan Winberg (m) vari
hemställs att riksdagen beslutar att i den i propositionen föreslagna 14 a § i 11
kap. giftermålsbalken införa en bestämmelse motsvarande den som nu
återfinns i samma kapitels 14 §, andra stycke, andra punkt.

H. 1978/79:36 av Martin Olsson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen

I. beslutarom sådan ändring av det i propositionen 1978/79:12 framlagda
förslaget till 7 kap. 3 § föräldrabalken att belopp även kan få förbehållas för
barn som avses i 7 kap. 5 §,

2. beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts om lämpligheten
av att vid avdragsrätt förden underhållsskyldige enligt propositionens
förslag till 7 kap. 4 § föräldrabalken avdraget på utgående bidragsförskott eller
underhållsbidrag till den underhållsberättigade fördelas på en längre tidsperiod,

3. beslutarge regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att
utvecklingen följs i fråga om vilka konsekvenser den i propositionen
föreslagna avdragsrätten enligt 7 kap. 4 § föräldrabalken kan få för underhållsskyldigas
möjligheter att utöva umgängesrätten,

4. beslutar att hos regeringen anhålla om förslag till sådan ändring av
föräldrabalken att i mål om fastställande eller jämkning av underhållsbidrag
domstol får förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad,

5. beslutar att 2 § punkten d förslaget till ändring av lagen (1964:143) om
bidragsförskott endast skall gälla barn som står under vårdnad av bägge
föräldrarna samt

6. beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att
berörda myndigheter ges tillräckliga resurser för information inför de
föreslagna reformernas ikraftträdande.

/. 1978/79:37 av Alf Wennerfors (m) vari hemställs att riksdagen beslutar
att 7 kap. 4 § I stycket i förslaget till Lag om ändring i föräldrabalken skall
erhålla följande lydelse:

"Har föräldrar som enligt 2 § skall betala underhållsbidrag haft barnet hos
sig under en sammanlagd tid av minst tre hela dygn under en kalendermånad,
får föräldern vid fullgörande av sin bidragsskyldighet tillgodoräkna sig ett
avdrag för varje helt dygn av barnets vistelse med 1/30 av det underhållsbidrag
som räknat för kalendermånad gäller under tiden för vistelsen. Med
helt dygn avses 24 timmar räknat från tidpunkten då barnet mottages. Sådant
avdrag får dock inte göras på underhållsbidrag som belöper på senare tid än
sex månader från utgången av den kalendermånad då vistelsen upphörde.
”

J. 1978/79:38 av Alf Wennerfors (m) vari hemställs att riksdagen beslutar
att den som för barnets talan skall ersätta motpartens rättegångskostnad om
barnet blir förlorande part.

LU 1978/79:9

Utskottet

Inledning

Den svenska familjerätten är sedan flera år tillbaka föremål för en
fortlöpande reformering och modernisering. År 1969 uppdrogs åt familjelagssakkunniga
att se över den familjerättsliga lagstiftningen. På grundval av ett
av de sakkunniga avgivet delbetänkande genomfördes år 1973 en partiell
reform av i första hand äktenskapsrätten (prop. 1973:32, LU 1973:20). Bl. a.
undergick skilsmässoreglerna en betydande omarbetning. De nya reglerna
innebar att skilsmässosituationen avdramatiserades. Vidare genomfördes
vissa ändringar i underhållsreglerna. Bl. a. markerades att domstolen skall
beakta att make kan ha ett särskilt behov av bidrag under en omställningsperiod
närmast efter skilsmässan. Reformen medförde även betydelsefulla
ändringar i frågor om vårdnaden av barn vars föräldrar inte är eller varit gifta
med varandra.

År 1976 beslöt riksdagen att också föräldrar som inte är gifta med varandra
skall kunna få gemensam vårdnad om sina barn (prop. 1975/76:170, LU 1975/
76:33, SFS 1976:612). Någon ändring i de grundläggande reglerna om
underhållsbidrag och bidragsförskott kom dock inte till stånd. Medan
propositionen var föremål för behandling i lagutskottet, tillsattes inom
justitiedepartementet en arbetsgrupp som skulle pröva de frågor kring
bidragsförskotten m. m. vilka anknyter till reglerna om underhållsbidrag.
Arbetsgruppen skulle också i övrigt överväga frågor om ekonomiskt stöd i de
situationer som kunde uppkomma vid delad bosättning och gemensam
vårdnad. Utskottet framhöll i sitt betänkande vikten av att arbetsgruppen
med skyndsamhet behandlade de frågor som uppdraget avsåg så att förslag
snarast kunde föreläggas riksdagen, om möjligt i sådan tid att erforderliga
reformer kunde genomföras redan i samband med ikraftträdandet av de nya
vårdnadsreglerna. Med anledning av motioner tog utskottet upp till behandling
även vissa frågor angående de allmänna reglerna om underhållsbidrag till
barn. Utskottet konstaterade att gällande regelsystem i tillämpningen ofta
kunde leda till betydande svårigheter för dem som har att utge bidrag. Enligt
utskottet talade därför starka skäl för en reform på området. Utskottet
förordade att en översyn av reglerna kom till stånd och att detta arbete skulle
bedrivas skyndsamt. Vad utskottet sålunda anfört borde enligt utskottets
mening ges regeringen till känna.

Riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning i denna del. Samtidigt biföll
riksdagen också ett av utskottets minoritet (i reservation 13) framlagt förslag
om ändring av bestämmelserna om jämkning av underhållsbidrag. Beslutet
innebar att underhållsbidrag kan jämkas när ändrade förhållanden påkallar
det, utan att ändringen behöver vara väsentlig.

Med anledning av riksdagens hemställan fick familjelagssakkunniga
senare samma år i uppdrag att göra en skyndsam översyn av reglerna om
underhållsbidrag till barn.

LU 1978/79:9

Den ovannämnda arbetsgruppen avslutade sitt arbete under hösten 1976.
Som ett resultat härav antog riksdagen våren 1977 ändrade regler för
bostadsbidrag i syfte att ekonomiskt underlätta möjligheterna för föräldrar
som inte försörjer sitt barn inom familjen att ha detta boende hos sig.
Arbetsgruppens material om bidragsförskott och underhållsbidrag vid
gemensam vårdnad överlämnades till familjelagssakkunniga, eftersom materialet
hängde samman med de frågor som utreddes av de sakkunniga.

I juni 1977 avgav familjelagssakkunniga betänkandet (SOU 1977:37)
Underhåll till barn och frånskilda. I betänkandet behandlades underhållsskyldigheten
i dess helhet, således också reglerna om underhåll till make. De
sakkunnigas förslag berörde också regleringen i lagen om bidragsförskott.
Bl. a. föreslogs ett nytt system för återkrav från den underhållsskyldige av
bidragsförskott som det allmänna har betalt ut till underhållsberättigat barn.
Reformförslaget avsåg även lagen om ändring av vissa underhållsbidrag (den
s. k. indexlagen). Familjelagssakkunnigas förslag har som helhet sett fått ett
gynnsamt mottagande under remissbehandlingen och har lagts till grund för
propositionens förslag. I fråga om de sakkunnigas förslag till nytt återkravssystem
har bland remissinstanserna dock rått delade meningar, och förslaget
har inte tagits med i propositionen.

Utskottet vill tillägga att sedan familjelagssakkunnigas betänkande framlagts
tillkallade regeringen år 1977 en kommitté (S 1977:16) för översyn av
samhällsstödet till ensamstående föräldrar. I direktiven framhålls att
samhällsutvecklingen har ändrat förutsättningarna för existerande former av
stöd till de särlevande föräldrarna och aktualiserat samhällsinsatser i delvis
andra former. Kommittén har till uppgift att klarlägga vilka behov av
särskilda stödåtgärder som numera finns för familjer, där föräldrarna lever
åtskilda eller en förälder saknas, utöver de generellt verkande insatserna för
alla barnfamiljer. Utgångspunkten bör vara att stödet skall riktas till barnen.
Vidare bör syftet med samhällsstödet vara att barn till föräldrar som lever
åtskilda och barn vars ena förälder saknas skall tillförsäkras levnadsvillkor
som så långt möjligt är likvärdiga dem som tillkommer barn med sammanboende
föräldrar. Kommittén skall bl. a. studera om de nuvarande särskilda
stödformerna för ensamstående föräldrar är rätt utformade i förhållande till
de särskilda stödbehoven hos denna grupp. Kommittén skall också uppmärksamma
frågan om avvägningen mellan vårdnadshavarens och den underhållsskyldige
förälderns försörjningsinsatser med hänsyn bl. a. till i vilken
utsträckning de har utgifter för barnen samt deltar i vården och omsorgen om
dem.

1 det följande kommer utskottet efter en redogörelse för propositionens
huvudsakliga innehåll att behandla propositionen i de delar som berörs av
motionsyrkandena och i övrigt i den mån utskottet funnit anledning att
närmare kommentera lagförslagen. Vidare behandlar utskottet vissa under
allmänna motionstiden vid föregående riksmöte väckta motioner angående
frågor som har samband med propositionens förslag.

LU 1978/79:9

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås nya regler om den familjerättsliga underhållsskyldigheten.
Reformen innefattar en fullständig revision av de civilrättsliga
reglerna i föräldrabalken och giftermålsbalken men berör också annan
lagstiftning. Ett huvudsyfte är att mildra underhållsbördan för underhållsskyldiga
som har svag ekonomi. Ett annat syfte är att få till stånd en mer
enhetlig bedömning av bidragsfrågorna.

Föräldrarnas underhållsskyldighet mot sina barn begränsas i princip till att
gälla till dess barnet fyller 18 år. Om barnet då inte har avslutat gymnasiestudier
eller annan grundutbildning, står underhållsskyldigheten likväl kvar
så länge barnet studerar. Den upphör dock senast när barnet fyller 21 år.

Föräldrarnas underhållsplikt blir i fortsättningen aldrig ovillkorlig utan
görs beroende av föräldrarnas ekonomiska förmåga och barnets behov. I
lagen skrivs in en rätt för en förälder att förbehålla sig ett belopp för sitt eget
underhåll när underhållsbidrag skall bestämmas till ett barn. Förbehållsbeloppet
bestäms med ledning av ett normalbelopp för levnadskostnader.
Normalbeloppet per år utgör 1,2 basbelopp enligt lagen om allmän försäkring
(med basbelopp för december 1978 blir normalbeloppet 1 260 kr i månaden).
Till detta kommer skälig kostnad för bostad. I vissa fall kan den underhållsskyldige
förbehållas även belopp för hemmavarande makes eller samboendes
underhåll. Också försörjningsskyldigheten mot egna barn som vistas hemma
beaktas när bidraget skall beräknas.

Reglerna om förbehållsbelopp syftar till större enhetlighet i rättstillämpningen.
Meningen är att de skall kompletteras med vissa centralt meddelade
riktlinjer till barnavårdsnämnder och försäkringskassor om hur underhållsbidrag
bör beräknas.

Indexhöjningarna av underhållsbidrag till barn dämpas. De årliga höjningarna
begränsas i fortsättningen till 7/10 av höjningen av basbeloppet. En
höjning som hittills skulle ha varit 10 % blir alltså endast 7 %. Vidare görs
inte någon indexändring av sådana bidrag som har bestämts högst tre
månader före en generell ändring.

En nyhet är att en förälder som är skyldig att betala underhållsbidrag får rätt
till avdrag på bidraget, om han eller hon har haft barnet hos sig under en
sammanhängande tid av minst fem hela dygn. Avdraget är 1/40 av
underhållsbidraget för varje helt dygn som barnet vistas hos föräldern. Varar
vistelsen en hel månad, blir avdraget alltså 3/4 av månadsbidraget. Om det
finns särskilda skäl kan domstol bestämma andra villkor för denna avdragsrätt.
Föräldrarna kan också själva avtala om andra villkor. Avdraget beaktas i
princip även i fall då bidragsförskott utgår.

Preskriptionstiden för fordran på underhållsbidrag förkortas från tio till tre
år. Det gäller både bidrag till barn och bidrag till make. Preskriptionsavbrott
medges i princip inte.

Bestämmelserna om jämkning av domar och avtal om underhållsbidrag

LU 1978/79:9

har setts över. Bl. a. föreslås att man skall kunna få ett löpande underhållsbidrag
omprövat efter sex år utan att behöva åberopa någon ändring i
förhållandena. Möjligheterna ökas att i en och samma rättegång få prövat en
underhållsskyldigs underhållsansvar mot flera barn. Försäkringskassorna får
lättare att meddela eftergift enligt bidragsförskottslagen av återkrav mot den
bidragsskyldige för förskott som har lämnats barnet.

Föräldrar som har gemensam vårdnad om ett barn kan f. n. inte förpliktas
att utge underhållsbidrag till barnet. Något bidragsförskott kan inte heller
lämnas. För att inte institutet gemensam vårdnad i praktiken skall förbehållas
föräldrar som är ekonomiskt oberoende och inte behöver samhällets stöd
införs rätt till underhållsbidrag och bidragsförskott även i fall då föräldrar som
har del i vårdnaden inte båda varaktigt bor tillsammans med barnet.

De nya reglerna om bidragsförskott vid gemensam vårdnad kan tänkas
inbjuda till missbruk av bidragsförskottssystemet. För att förhindra att de nya
reglerna ger större förmåner än som är befogat med hänsyn till syftet med
reglerna införs en bestämmelse som gör det möjligt att vägra bidragsförskott,
om barnet uppenbarligen saknar behov av bidragsförskott. Bestämmelsen har
getts generell räckvidd och kan tillämpas även i andra fall när det inte finns
någon anledning att samhället ingriper med stöd i form av bidragsförskott.

Flandläggningen av vårdnadsfrågor vid domstol ändras. Bl. a. blir det
möjligt att på ett enklare sätt behandla vårdnads- och underhållsfrågor när
föräldrarna är överens.

Makes skyldighet att efter skilsmässa betala underhållsbidrag till andra
maken begränsas i nära anslutning till den praxis som har utbildats vid
domstolarna. Utgångspunkten är att var och en av makarna efter skilsmässan
skall svara för sin egen försörjning. Underhållsbidrag kan dock förekomma
under en övergångstid och, om det finns synnerliga skäl, även för en längre
tid efter skilsmässan. Underhållsbidraget skall inte automatiskt upphöra vid
omgifte.

Nuvarande lagregel om skyldighet för föräldrar att svara för underhåll till
vuxet, sjukt barn upphävs. Detsamma gäller bestämmelsen om skyldighet för
barn att underhålla föräldrar som på grund av sjukdom eller annan sådan
orsak inte kan försörja sig. Även bestämmelserna om rätt för barn i vissa fall
till underhållsbidrag ur kvarlåtenskap upphävs.

Huvuddelen av reformen föreslås träda i kraft den 1 juli 1979. De nya
processuella reglerna om vårdnad m. m. träder dock i kraft redan den 1
januari 1979. Detsamma gäller förslaget om att indexändringarna av
underhållsbidrag till barn skall dämpas. Främst av administrativa skäl kan
rätten till avdrag på underhållsbidrag träda i kraft först den 1 januari
1980.

LU 1978/79:9

Gemensam vårdnad

Som utskottet inledningsvis anfört beslöt riksdagen år 1976 med verkan
fr. o. m. den 1 januari 1977 att också föräldrar som inte är gifta med varandra
skall kunna få gemensam vårdnad om sina barn. De nya vårdnadsreglerna
innebär att den under äktenskapet gemensamma vårdnaden av barnen inte
längre behöver upplösas vid en skilsmässa. Är föräldrarna överens om att de
även efter skilsmässan vill utöva vårdnaden gemensamt, skall domstolen
förordna härom, om det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa. Även
föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra kan numera få
gemensam vårdnad om sina barn, oberoende av om föräldrarna bor
tillsammans eller inte. En förutsättning är dock även här att föräldrarna är
överens om att de vill utöva vårdnaden gemensamt och att domstolen inte
finner att en gemensam vårdnad skulle uppenbart strida mot barnens bästa. 1
motsats till vad som gäller vid skilsmässa förekommer det vid separation av
samboende föräldrar inte någon domstolsprövning av huruvida föräldrarnas
gemensamma vårdnad skall bestå.

Någon ändring i de grundläggande reglerna om underhållsbidrag och
bidragsförskott kom inte till stånd vid 1976 års reform. Detta innebär att
underhållsbidrag enligt FB inte utgår, om föräldrarna gemensamt har
vårdnaden om barnet. I sådant fall gäller endast den allmänna regeln i 7 kap.
2 § FB att var och en av föräldrarna efter sin förmåga skall ta del i kostnaden
för barnets underhåll. Inte heller kan bidragsförskott utgå om föräldrarna
utövar vårdnaden gemensamt.

I propositionen föreslås att förälder, som har vårdnaden om barn gemensamt
med den andre föräldern, skall bli skyldig att betala underhållsbidrag till
barnet under förutsättning att barnet varaktigt bor tillsammans med endast
den andre föräldern. Vidare föreslås att 1 § lagen om bidragsförskott ändras så
att bidragsförskott skall kunna utges till barnet i förhållande till den förälder
som sålunda skall vara bidragsskyldig.

Frågor som rör den gemensamma vårdnaden har tagits upp i två under den
allmänna motionstiden vid föregående riksmöte väckta motioner. 1 motionen
1977/78:995 (s) framhålls att målet för reformarbetet kring gemensam
vårdnad av barn bör vara att gemensam vårdnad blir huvudregel. När de
ekonomiska frågorna är lösta bör enligt motionärerna en sådan huvudregel
kunna införas. Motionärerna understryker att huvudregeln inte innebär
något tvång för föräldrarna att behålla gemensam vårdnad av barnen. Med
stöd av det anförda hemställer motionärerna att riksdagen skall begära förslag
till lagstiftning i enlighet med deras önskemål. 1 motionen 1977/78:1010(vpk)
hävdas att syftet med 1976 års vårdnadsreform kommit att saboteras av dem
som har att ta befattning med vårdnadsfrågor. Enligt motionärerna har
tjänstemännen inom socialförvaltningarna, på familjerådgivningsbyråer och
allmänna advokatbyråer en negativ inställning till gemensam vårdnad och
avråder föräldrar att träffa överenskommelser om sådan vårdnad. Motionä -

LU 1978/79:9

rerna yrkar därför att riksdagen skall begära att 1976 års vårdnadsbeslut förs
ut i praktiken på det sätt som var syftet med beslutet.

I samband med att utskottet 1976 behandlade propositionen med förslag till
nya vårdnadsregler hade utskottet att ta ställning till två motioner med
yrkanden om att gemensam vårdnad skulle bli en huvudregel (LU 1975/76:33
s. 87-88). Utskottet fann att flera skäl talade mot att gemensam vårdnad
infördes som huvudregel. Bl. a. skulle införandet av en sådan regel, innan de
ekonomiska frågorna lösts lagstiftningsvägen, kunna medföra allvarliga
konsekvenser för föräldrar med låga inkomster och svag ekonomi. Utskottet
uttryckte emellertid förhoppningen att utvecklingen skulle gå i den riktningen
att föräldrar i stor utsträckning utnyttjade möjligheten till gemensam
vårdnad. Utskottet avvisade därför inte tanken på att det i en framtid kunde
finnas anledning att ånyo pröva frågan om gemensam vårdnad som
huvudregel.

Med anledning av motioner fick utskottet åter ta ställning till frågan vid
1976/77 års riksmöte. I sitt av riksdagen godkända betänkande (LU 1976/
77:26) anförde utskottet att motionsförslagen var föranledda av omsorgen om
barnets bästa och därför i och för sig förtjänta att närmare övervägas.
Eftersom reglerna om gemensam vårdnad endast hade varit i kraft tre
månader, när utskottet behandlade motionerna, var erfarenheterna mycket
begränsade. Det kunde därför enligt utskottets mening inte anses motiverat
att redan då på nytt ta upp vårdnadsfrågorna till prövning. Utskottet
förutsatte emellertid att regeringen med hänsyn till frågornas vikt skulle följa
utvecklingen på området och ta de initiativ som kunde bli erforderliga.

När frågan om gemensam vårdnad som huvudregel nu åter väckts vill
utskottet till en början erinra om att grunden för 1976 års vårdnadsreform
varit omsorgen om barnets bästa. Möjligheten att låta den gemensamma
vårdnaden bestå vid äktenskapsskillnad har införts för att barnets intresse av
bevarande av nära och goda förbindelser med båda föräldrarna skall kunna
tillgodoses. En ordning med gemensam rättslig vårdnad har vidare ansetts
ägnad att minska riskerna för de svåra, känslomässiga konflikter som lätt
uppstår i vårdnadsfrågor och som kan ha allvarliga konsekvenser för barnet.
Också möjligheten för föräldrar, som inte har varit gifta med varandra, att ha
gemensam vårdnad har införts i syfte att ge barn tryggare och mer
harmoniska förhållanden. Det avgörande för frågan om gemensam vårdnad
bör införas som huvudregel är enligt utskottets mening därför i första hand
om en sådan bestämmelse kan anses vara till gagn för barnet.

Utskottet saknar närmare kännedom om i vilken utsträckning gemensam
vårdnad som huvudregel kan förekomma i andra länders lagstiftning. Vid en
av utskottet i år företagen studieresa till Australien inhämtade utskottet
emellertid att den australiska ”Family Law Act” av år 1975 innehåller en
bestämmelse om gemensam vårdnad som huvudregel vid skilsmässa. Enligt
vad som upplystes vid utskottets besök på en federal familjedomstol var
erfarenheterna härav goda.

4 Riksdagen 1978/79. 8 sami Nr 9

LU 1978/79:9

Propositionen innehåller inga närmare uppgifter om i vilken utsträckning
föräldrar utnyttjat den nya möjligheten enligt FB att ha gemensam vårdnad
av sina barn. Enligt departementschefen förefaller det dock som om
möjligheten härtill kommit till användning endast i begränsad omfattning.
Denna uppfattning överensstämmer med de upplysningar utskottet fått vid
förfrågningar i samband med besök hos olika myndigheter. En anledning till
den ringa användningen av gemensam vårdnad kan vara att frågorna om
bidragsförskott m. m. inte löstes i samband med 1976 års reform. Genom att
bestämmelserna om bostadsbidrag redan reformerats och reglerna om
bidragsförskott nu ändras kommer emellertid i fortsättningen inga föräldrar
att behöva avstå från gemensam vårdnad av ekonomiska skäl. Utskottet vill i
likhet med vad utskottet gjorde i 1976 års lagstiftningsärende uttrycka en
förhoppning att utvecklingen skall gå i den riktningen att föräldrar i allt större
utsträckning utnyttjar möjligheten till gemensam vårdnad. Utskottet erinrar
om att det ankommer på utredningen om barnens rätt (Ju 1977:08) att ägna
reglerna om vårdnad särskild uppmärksamhet. Enligt vad utskottet inhämtat
övervägs f. n. inom utredningen huruvida man bör införa gemensam
vårdnad som huvudregel vid äktenskapsskillnad. Med hänsyn till det anförda
anser utskottet att motionen 1977/78:995 inte bör föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Beträffande påståendena i motionen 1977/78:1010 vill utskottet inte
bestrida att det kan ha förekommit att föräldrar, som har sökt råd i frågor om
gemensam vårdnad, blivit avrådda från att ansöka om sådan vårdnad.
Anledningen härtill kan emellertid ha varit föräldrarnas ekonomiska situation
och de bristande möjligheterna att enligt gällande lag få ekonomiskt stöd
vid gemensam vårdnad. De upplysningar som utskottet fått vid den hearing i
ärendet som hållits i Västerås med företrädare för socialförvaltningen,
familjerådgivningsbyrån och advokatbyråerna ger inte belägg för att det hos
tjänstemännen skulle finnas någon allmänt negativ inställning till institutet
gemensam vårdnad. Utskottet avstyrker bifall till motionen.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla att ett förordnande om
gemensam vårdnad innebär att föräldrarna har att besluta gemensamt i en
mängd frågor som rör barnet, t. ex. om barnets uppfostran, studier, vem som
skall ha hand om den faktiska vården m. m. Förordnandet innebär däremot
inte att den faktiska vården måste delas mellan föräldrarna. Utskottet har
emellertid vid flera tillfällen uppmärksammats på att det har hänt att föräldrar
uppfattat gemensam vårdnad som detsamma som delad faktisk vårdnad.
Även i massmedia har det förekommit att man använt uttrycket delad
vårdnad när man åsyftat gemensam vårdnad. Detta missförstånd har lett till
att föräldrar delat upp den faktiska vården så att barnet med korta mellanrum
vistas än i den ena förälderns och än i den andra förälderns bostad. Sådana
upprepade förflyttningar av barnet kan som regel inte anses vara förenliga
med barnets bästa och har enligt vad utskottet erfarit i några fall också lett till
psykiska störningar hos barnet. Det är därför enligt utskottets mening

LU 1978/79:9

angeläget med en utökad och förbättrad information om reglerna beträffande
gemensam vårdnad och om syftet med desamma.

Utskottet övergår därefter till att behandla propositionens förslag om
underhållsbidrag och bidragsförskott vid gemensam vårdnad. I motionen 1978/
79:29 (s) riktas kritik mot den föreslagna ordningen och yrkas (yrkandet 1) att
riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ett samhällsstöd till föräldrar
med gemensam vårdnad i enlighet med vad som anförs i motionen.
Motionärerna anser att ett system med underhållsbidrag vid gemensam
vårdnad strider mot den gemensamma vårdnadens idé. Grundtanken med
den gemensamma vårdnaden är att föräldrarna skall ta del i det faktiska
ansvaret för barnet. Detta motverkas enligt motionärerna av en uppdelning
mellan föräldrarna av underhållsskyldigheten. Förslaget om underhållsbidrag
vid gemensam vårdnad framstår som en konstruktion för att möjliggöra
att fl bidragsförskott. En lösning som på sikt bättre stämmer överens med
tanken bakom vårdnadsreformen är enligt motionen att - oavsett var barnet
för tillfället vistas - bidragsförskott på begäran av föräldrarna betalas ut till
den av dem de bestämmer och att de blir solidariskt återbetalningsskyldiga på
grundval av en på medeltalet av föräldrarnas inkomster beräknad underhållsskyldighet.
En sådan reform torde emellertid inte rymmas inom det
nuvarande bidragsförskottssystemet. Med hänsyn till angelägenheten av att
rätten till bidragsförskott snarast införs för särlevande föräldrar med
gemensam vårdnad vill motionärerna därför inte motsätta sig att förslaget i
propositionen genomförs. I motionen framhålls emellertid att regeringen
skyndsamt bör lägga fram förslag till samhällsstöd för föräldrar med
gemensam vårdnad, vilket - utan att det bryter mot principerna för stödet till
ensamstående föräldrar i övrigt - gör det möjligt för föräldrarna att dela det
faktiska ansvaret för barnet.

Utskottet vill till en början erinra om att utskottet i 1976 års lagstiftningsärende
underströk det angelägna i att man fick till stånd en snar lösning på
frågorna om bidragsförskott och ekonomiskt stöd i fall då föräldrar, som har
gemensam vårdnad, inte sammanbor. Enligt utskottets mening utgjorde en
tillfredsställande lösning av dessa frågor en förutsättning för att institutet
gemensam vårdnad inte skulle förbehållas föräldrar som är ekonomiskt
oberoende och inte behöver samhällets stöd. Mot bakgrund av det anförda
finner utskottet viktigt att reglerna om bidragsförskott nu ändras så att inga
föräldrar behöver avstå från gemensam vårdnad av ekonomiska skäl.
Utskottet finner det även motiverat att regler om underhållsbidrag nu införs
vid gemensam vårdnad. Utskottet tillstyrker propositionens förslag i aktuella
delar.

Socialutskottet har på utskottets begäran avgivit yttrande över motionsförslaget
(se bilaga 1). I likhet med motionärerna framhåller socialutskottet att
reglerna om underhållsbidrag och bidragsförskott vid gemensam vårdnad
synes mindre väl förenliga med tankegångarna bakom vårdnadsreformen. En
viktig förutsättning för att föräldrar som inte är gifta med varandra skall

LU 1978/79:9

kunna utöva vårdnaden gemensamt är nämligen att de är ense om att dela
vårdnadsansvaret. Enligt socialutskottet torde endast i undantagsfall
föräldrar klara av att utöva vårdnaden gemensamt om de är oense i fråga om
hur underhållsskyldigheten skall fullgöras och därför måste tillgripa utvägen
att få underhållsbidrag fastställt.

Socialutskottet hänvisar till att det enligt direktiven för utredningen om en
översyn av samhällsstödet till ensamstående föräldrar (se s. 45 ovan)
ankommer på utredningen att pröva frågan hur samhällsstöd till föräldrar
med gemensam vårdnad skall utformas. Socialutskottet anser att något
initiativ från riksdagens sida med anledning av motionens förslag därför inte
är erforderligt. Lagutskottet ansluter sig till socialutskottets ställningstagande
och avstyrker följaktligen bifall till motionen 1978/79:29 i förevarande
del.

Underhållsskyldighet mot barn

Enligt reglerna i 7 kap. 1 § FB skall föräldrarna stå för kostnaderna för
barnets uppehälle och utbildning i den mån barnet inte har egna tillgångar.
Eftersom lagrummet inte nämner föräldrarnas förmåga som förutsättning för
underhållsskyldigheten har denna ofta betecknats som ovillkorlig. Detta har
ansetts kunna medföra att en betalningsoförmögen förälder skall åläggas
bidragsplikt i de fall den andre föräldern saknar förmåga att ensam sörja för
barnets underhåll.

I propositionen föreslås att underhållsskyldigheten inte längre skall vara
ovillkorlig utan bero av föräldrarnas ekonomiska förhållanden. Den nya
principen innebär inte bara att föräldrarna skall ha en viss ekonomisk bärkraft
för att något underhåll över huvud taget skall utgå utan också att barnet kan
göra anspråk på högre standard och därmed större underhåll ju bättre
föräldrarnas ekonomi är. Vidare föreslås en uttrycklig regel om att omfattningen
av underhållsplikten skall bestämmas med ledning av vad som är
barnets behov. Lagtekniskt föreslås de nya reglerna komma till uttryck
genom att i 7 kap. 1 § FB anges att föräldrarna skall svara för underhåll åt
barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas
samlade ekonomiska förmåga. Lagrummet kompletteras med en regel om att
man skall ta hänsyn till barnets egna inkomster och tillgångar och till de
sociala förmåner som barnet har rätt till när det gäller att bestämma
underhållsskyldigheten. Vad gäller fördelningen av underhållsbördan mellan
föräldrarna skall enligt 1 § vidare gälla att föräldrarna sinsemellan skall ta del i
kostnaderna för barnets underhåll var och en efter sin förmåga.

Principerna förföräldrars underhållsskyldighet har sin största betydelse när
det gäller att bestämma underhållsbidrag. I propositionen föreslås att i 7 kap.
3 § FB införs vissa regler om beräkningen av underhållsbidrag, vilka ger ett
mera konkret innehåll åt principen om att underhållsskyldigheten inte bör
vara ovillkorlig utan lämna den underhållsskyldige ett visst ekonomiskt

LU 1978/79:9

utrymme att sörja för sin egen person och för sin familj. I övrigt avses det
ankomma på domstolarna att liksom hittills bedöma underhållsfrågorna
obundna av mera detaljerade bestämmelser. Vad gäller försäkringskassornas
handläggning av ärenden angående återkrav av bidragsförskott och barnavårdsnämndernas
medverkan vid upprättande av avtal om underhållsbidrag
skall enligt propositionen vissa riktlinjer i underhållsfrågor utarbetas av
riksförsäkringsverket och socialstyrelsen. Riktlinjerna blir inte bindande utan
för enbart karaktär av råd.

De nya bestämmelserna i 7 kap. 3 § FB innebär att den underhållsskyldige
alltid för förbehållas vissa belopp för sitt eget och andras underhåll.
FörbehålIsbeloppet för den underhållsskyldiges eget underhåll skall omfatta
skäliga bostadskostnader och andra vanliga levnadskostnader. De sistnämnda
kostnaderna skall beräknas med ledning av ett normalbelopp som
utgör 120 % av basbeloppet, dvs. f. n. 1 260 kr. i månaden. Om särskilda skäl
föreligger får den underhållsskyldige vidare förbehållas ett belopp för
underhåll åt make eller samboende. Normalbeloppet utgör i sådant fall 60 %
av basbeloppet. Slutligen för den underhållsskyldige även förbehålla sig ett
belopp om 40 % av basbeloppet för underhåll av eget hemmavarande barn.
Avräkning skall dock göras för vad som utges till barnet av den andre
föräldern eller för dennes räkning, exempelvis i form av bidragsförskott. Om
det föranleds av omständigheterna i det särskilda fallet kan rätten dock
bestämma ett annat förbehållsbelopp för hemmavarande barn. Vad som
återstår sedan de angivna förbehållsbeloppen dragits av från den underhållsskyldiges
nettoinkomst (dvs. bruttoinkomsten minskad med skatter) för i
princip tas i anspråk för täckande av barnets behov av underhållsbidrag.

Den i propositionen föreslagna ordningen för fastställande av underhållsbidrag
innebär i praktiken att man först skall uppskatta barnets behov av
underhåll till visst belopp. En beräkning görs härefter av varje förälders
nettoinkomst efter skatt. Härifrån dras förbehållsbelopp för eget och ev. andra
familjemedlemmars försörjning. Restbeloppen representerar de överskottsbelopp
som föräldrarna rimligen bör kunna ta i anspråk för underhåll åt
barnet. Underhållsbidraget erhålls sedan genom att det belopp som beräknats
f "r barnets behov fördelas mellan föräldrarna i proportion till vars och ens
överskottsbelopp.

I motionen 1978/79:29 (s) yrkas vissa ändringar i det föreslagna systemet
för bedömning av den underhållsskyldiges förmåga att betala underhållsbidrag.
Motionärerna hänvisar till att föreskrifterna i 7 kap. 3 § om förbehållsbelopp
motiverats av önskemål om att bedömningen av underhållsfrågor skall
präglas av större likformighet än f. n. Enligt motionärerna kan emellertid
bestämmelserna inte tillämpas enligt sin lydelse eftersom de genom departementschefens
motivuttalanden försetts med åtskilliga reservationer.
Motionärerna vill inte godta att regler om förbehållsbelopp tas in i lagtext utan
anser att erforderlig vägledning för domstolarna kan ges genom motivuttalanden
i anslutning till 7 kap. 1 § FB. De framhåller vidare att de föreslagna

LU 1978/79:9

bestämmelserna om förbehållsbelopp inte i tillräcklig grad hindrar att
betungande underhållsskulder uppkommer för de underhållsskyldiga som
har den sämsta ekonomiska ställningen. De pekar härvid på att det föreslagna
förbehållsbeloppet för den underhållsskyldiges egna levnadskostnader, 1,2
basbelopp, torde understiga vad som i dag tillämpas på åtskilliga håll när
underhållsbidrag bestäms. Vidare anmärks att när det gäller förbehåll för
underhåll av den underhållsskyldiges eget hemmavarande barn normalbeloppet
är endast 0,4 basbelopp fastän normalkostnaden för ett barn i
propositionen beräknas till 0,6 basbelopp. Enligt motionärerna leder en mera
generös inställning till de underhållsskyldiga mycket sällan till en försämring
för de bidragsberättigade barnen. Dessa har sin grundtrygghet garanterad
genom bidragsförskotten, och i de fall förbehållsbeloppen kommer att ha
störst betydelse torde det sällan eller aldrig vara aktuellt att bestämma
underhållsbidrag som överstiger bidragsförskottet.

Enligt motionärerna bör bidragsförskottet utnyttjas som ett medel att
utjämna underhållsbördan för de sämst ställda. I motionen förordas att,
såsom familjelagssakkunniga föreslagit, den underhållsskyldigebör få disponera
vissa andelar av sin inkomst utöver förbehållsbeloppen för eget och
andras underhåll. Det föreslås att - sedan förbehållsbeloppen avräknats från
nettoinkomsten - i princip endast 50 % av överskottet skall kunna tas i
anspråk för underhållsbidrag till ett barn. Är det fråga om underhållsskyldighet
mot två barn skall 60 % av överskottet kunna utgå i underhållsbidrag
och mot tre eller flera barn högst 65 %. Rätten att disponera vissa andelar av
överskottet bör dock enligt motionärerna begränsas till fall då överskottet
understiger fyra basbelopp. Överstiger överskottet nämnda gräns bör hela det
överskjutande beloppet kunna tas i anspråk. Vidare föreslår motionärerna att
förbehållsbeloppet för hemmavarande barn bestäms till 0,6 basbelopp.

Beträffande fördelningen av underhållsskyldigheten mellan föräldrarna
ansluter sig motionärerna till den i propositionen förordade metoden. Barnets
behov av underhåll bör således fördelas i förhållande till varje förälders
disponibla inkomst.

På anförda skäl yrkas i motionen att riksdagen inte skall anta 7 kap. 3 §
förslaget till ändring av FB och att riksdagen i stället som motiv till 7 kap. 1 §
gör uttalanden om storleken av underhållsbidrag i enlighet med vad som
anförs i motionen (yrkandena 3 och 4).

Som lagutskottet framhöll vid riksdagsbehandlingen av vårdnadsreformen
1976 kan det nuvarande regelsystemet beträffande underhållsbidrag i
tillämpningen ofta leda till betydande svårigheter för dem som har att utge
bidrag. Ofta har underhållsbidrag fastställts som visat sig överstiga den
underhållsskyldiges ekonomiska bärkraft. Underhållsskyldigheten har
särskilt för bidragsskyldiga med svag ekonomi orsakat att de i vissa fall
befinner sig i en besvärlig ekonomisk och social situation. Även för de
underhållsberättigade kan emellertid de ekonomiska förhållandena vara
bekymmersamma. När det gäller barnfamiljerna ger samhället stöd i olika

LU 1978/79:9

former. Stödåtgärderna är delvis generella, delvis inriktade på att utjämna
villkoren mellan familjer, där föräldrarna lever ihop, och ensamstående
föräldrar som har hand om barn. Av central betydelse för den sistnämnda
gruppen barnfamiljer är bidragsförskottet. Som inledningsvis redovisats
pågår f. n. en översyn av bidragsförskottssystemet och andra former av
samhällsstöd till ensamstående föräldrar.

Enligt utskottets mening är det angeläget att en reform av underhållsreglerna
nu kommer till stånd som ger lättnad i underhållsbördan för dem som
betalar underhållsbidrag. Att kräva ut underhåll av en förälder som inte
förfogar över medel för mera än sina egna nödvändiga behov kan, som
departementschefen framhåller, endast leda till att den underhållsskyldige
antingen ådrar sig en underhållsskuld eller också får ta samhällets hjälp i
anspråk för egen del. Barnets intresse får i detta fall tillgodoses genom de
sociala stödformer, främst bidragsförskottet, som garanterar en minimistandard
för barnet. Samtidigt är det dock angeläget att lagstiftningen utformas så
att lättnaderna i underhållsbördan inte går ut över de bidragsberättigade och
att de inte upplevs som orättvisa av de föräldrar som bor tillsammans med
sina barn och gör ekonomiska uppoffringar för deras räkning.

Mot bakgrund av det anförda delar utskottet uppfattningen att FB
fortfarande bör bygga på att föräldrar är underhållsskyldiga mot sina barn
men att principen om underhållsskyldighetens ovillkorlighet bör överges till
förmån för en regel om att underhållsskyldigheten skall vara beroende av
föräldrarnas ekonomiska förmåga.

Den nya regeln får, som tidigare berörts, sin största praktiska betydelse när
det gäller att bestämma underhållsbidrag. I likhet med departementschefen
anser utskottet att det finns ett behov av att för sådana situationer ge den nya
regeln ett mer konkret innehåll på det sättet att den underhållsskyldige
förbehålls en viss del av sin inkomst för sin egen och sin familjs försörjning.
Beträffande storleken av de belopp som bör förbehållas den underhållsskyldige
vill utskottet framhålla att det föreslagna normalbeloppet om 1,2
basbelopp kan synas lågt med hänsyn till att det understiger vad som f. n.
tillämpas på åtskilliga håll när underhållsbidrag bestäms. Å andra sidan ligger
förbehållsbeloppet över beloppen för existensminimum i annan lagstiftning
och över socialhjälpsnivåerna. Enligt utskottets mening får det föreslagna
normalbeloppet anses rimligt. Beträffande motionärernas förslag, att den
underhållsskyldige utöver förbehållsbeloppen bör få behålla en viss andel av
sitt överskott, vill utskottet framhålla att en sådan ordning skulle ge den
bidragsbetalande en förmånligare ställning än den förälder som bor tillsammans
med barnet. Tankegången kan illustreras med följande exempel. Om
barnets behov av underhållsbidrag beräknas till 700 kr., den bidragsskyldiges
överskott till 800 kr. och den andre förälderns överskott till 200 kr. skall enligt
regeringens förslag underhållsbidraget kunna bestämmas till 560 kr.

800

(300+200x 700 = 560).Om ; enlighet med motionsförslaget endast hälften av

LU 1978/79:9

överskottet skall kunna tas i anspråk blir resultatet att underhållsbidraget
skall utgå med 400 kr. Skillnaden mellan förslagen i propositionen och
motionen är således att i det första fallet får den icke bidragsskyldige föräldern
stå för 140 kr. av barnets kostnader, medan han eller hon i det andra fallet -med hänsyn tagen till bidragsförskottet - får betala 280 kr., dvs. 80 kr. mer än
sitt överskott. Förslaget i motionen innebär således att i de fall då båda
föräldrarna har svag ekonomi kommer en lättnad i underhållsbördan för den
bidragsskyldige att gå ut över barnet och den förälder som har hand om
barnet.

Beträffande motionärernas hänvisning till att familjelagssakkunniga i sitt
betänkande framlagt förslag till en regel liknande den i motionen vill
utskottet framhålla att detta förslag måste ses mot bakgrund av de
sakkunnigas överväganden beträffande bidragsförskottssystemet. Enligt
familjelagssakkunniga skulle försäkringskassan så länge bidragsförskott
utgick kunna bestämma vad som skulle återkrävas av den underhållsskyldige
oberoende av vad som gällde om underhållsbidrag enligt dom eller avtal.
Procentregeln ingick i de förslag till riktlinjer för försäkringskassans återkravsverksamhet
som de sakkunniga lade fram och avsågs formellt gälla
endast kassan. I betänkandet (bil. 1 s. 165) framhöll de sakkunniga att kassans
beslut skulle komma att sakna betydelse för barnet eftersom bidragsförskott
utgick. Detta förhållande gjorde att den underhållsskyldiges förmåga att
betala tillbaka bidragsförskott kunde bedömas enbart utifrån hans egna
ekonomiska förutsättningar. I andra situationer, fortsatte de sakkunniga,
såsom när det gällde att fastställa ett underhållsbidrag över bidragsförskottets
nivå eller då det saknades lagliga förutsättningar för bidragsförskott, fanns det
anledning att göra en mer nyanserad bedömning och att även beakta den
andre förälderns förmåga att försörja barnet.

På grund av det anförda kan utskottet inte ställa sig bakom motionärernas
förslag om att endast viss andel av överskottet skall kunna tas i anspråk för
underhållsbidrag. Ställningstagandet innebär emellertid inte att utskottet
skulle sakna förståelse för syftet med förslaget, nämligen att ytterligare lätta
underhållsbördan för den som har det sämst ställt. Ett strikt iakttagande av
regeln att hela överskottet kan tas i anspråk för underhållsbidrag leder
otvivelaktigt till kraftiga tröskeleffekter vid inkomstökningar för personer
som befinner sig i inkomstskiktet kring förbehållsbeloppet. Enligt utskottets
mening är det angeläget att sådana effekter undviks. I de fall då den
bidragsskyldiges disponibla inkomst inte i någon mera väsentlig mån
överstiger förbehållsbeloppet bör den i propositionen förordade beräkningsmetoden
därför modifieras, så att överskottet inte helt eller nästan helt går åt
till underhållsbidrag. En något större del av överskottet bör kunna förbehållas
den underhållsskyldige när överskottet inte överstiger bidragsförskottets
nivå.

Reglerna i 7 kap. 1 § FB om fördelning av underhållsskyldigheten mellan
föräldrarna i förhållande till deras ekonomiska bärkraft skall tillämpas också

LU 1978/79:9

när underhållsskyldighet föreligger mot flera barn. Som departementschefen
framhåller bör utgångspunkten nämligen vara att barnen är likställda. Detta
betyder dock inte att de kan ha anspråk på lika stort underhåll från en och
samma förälder. Om barnen är halvsyskon kan den gemensamma förälderns
skyldighet att sörja för barnen vara olika beroende främst på skillnader i de
andra föräldrarnas underhållsförmåga. Den gemensamme förälderns överskott
kan på så sätt komma att tas i anspråk för huvudsakligen det ena barnets
underhåll. Reglerna om fördelning av underhållsskyldigheten gäller även då
den bidragsskyldige föräldern bor ihop med eget barn. I fall då en förälder har
hemmavarande barn och är skyldig att betala underhållsbidrag till barn som
inte bor ihop med föräldern kan emellertid en strikt tillämpning av de
allmänna fördelningsreglerna leda till att ingetdera barnets minimibehov av
underhåll från den gemensamma föräldern kan tillgodoses. Fallet aktualiseras
då samtliga berörda föräldrar har svag ekonomi. Med hänsyn till att det
bidragsberättigade barnet har sin minimistandard garanterad genom bidragsförskottet
börden gemensamme förälderns överskott i första hand kunna tas i
anspråk för underhåll av det hemmavarande barnet om det barnets andre
förälder saknar förmåga att bidra till underhållet och barnets minimibehov
inte tillgodoses på annat sätt exempelvis genom bidragsförskott eller
barnpension.

Beträffande storleken av det belopp som enligt propositionen skall
förbehållas för det hemmavarande barnets underhåll, 0,4 basbelopp, vilket är
samma belopp som bidragsförskottet, kan utskottet i och för sig dela
motionärernas uppfattning att beloppet är lågt med hänsyn till vad ett barn i
verkligheten kostar. Utskottet vill emellertid framhålla att regeln om
förbehåll för hemmavarande barn är en garantiregel som skall tillämpas
endast i fall då det hemmavarande barnet inte får sitt minimibehov täckt vid
en tillämpning av de allmänna fördelningsreglerna. Som ovan berörts kan
dessa leda till att den bidragsskyldige får disponera ett större belopp för det
hemmavarande barnet än 0,4 basbelopp. Garantiregeln aktualiseras först när
den bidragsskyldige ensam eller i huvudsak ensam skall svara för barnens
underhåll och hans överskott inte räcker till för att vartdera barnet skall få ett
underhåll upp till bidragsförskottets nivå. Om förbehålIsbeloppet i enlighet
med motionärernas förslag bestämdes till 0,6 basbelopp skulle detta innebära
att det hemmavarande barnet gynnades i förhållande till det bidragsberättigade,
vilket för sitt underhåll är hänvisat till bidragsförskottet, 0,4 basbelopp.
En sådan ordning står i strid med grundsatsen att barnen skall behandlas lika.
Det kan också framhållas att lagen ger domstolen möjlighet att bestämma ett
högre förbehållsbelopp om omständigheterna i det särskilda fallet föranleder
det. Utskottet erinrar vidare om vad utskottet i det föregående uttalat,
nämligen att hela den underhållsskyldiges överskott inte bör tas i anspråk för
underhållsbidrag.

På grund av det anförda kan utskottet inte heller ställa sig bakom förslaget i
motionen 29 om en höjning av förbehållsbeloppet för hemmavarande eget

LU 1978/79:9

barn. Vad slutligen gäller det genom motionen aktualiserade spörsmålet om
den lagtekniska utformningen av reglerna om förbehållsbelopp vill utskottet
erinra om att praxis i underhållsfrågor f. n. synes vara mycket skiftande. Som
departementschefen framhåller är det angeläget att försöka få till stånd en
större likformighet i bedömningen. I remissyttrandena har också allmänt
vitsordats behovet av fastare normer för beräkningen av underhållsbidrag.
Som motionärerna påpekar kan naturligtvis motivuttalandena i anslutning
till en mera allmänt hållen regel om underhåll ge samma vägledning som
uttryckliga lagbestämmelser. Mera detaljerade normer kan självfallet inte
heller tas in i lagstiftningen. När det som nu är fallet gäller att ge ett konkret
innehåll till den nya principen om att underhållsskyldigheten inte skall vara
ovillkorlig anser dock utskottet att den i propositionen förordade lösningen är
att föredra. De nya reglerna får otvivelaktigt större genomslagskraft om deras
huvudsakliga innebörd klart framgår av lagtexten. Med hänsyn till att
bestämmelserna i FB inte bara riktar sig till domstolar och andra myndigheter
utan också skall tillämpas av enskilda framstår det som särskilt angeläget att
reglerna utformas så att de främjar enhetlighet i tillämpningen. Utskottet
anser det också viktigt att nivån på normalbeloppen fastställs av riksdagen.
Enligt utskottets mening talar således övervägande skäl för regeringens
förslag.

I enlighet med vad utskottet ovan anfört avstyrker utskottet bifall till
motionen 29, yrkandena 3 och 4.

Som tidigare berörts skall enligt 7 kap. 1 § i dess nya lydelse underhållsskyldigheten
bestämmas med hänsyn till bl. a. barnets behov av underhåll.

I motionen 1978/79:32 (s) framhålls att förslagen i propositionen bör ses
som ett steg i reformarbetet men att det är angeläget att man strävar efter ett
system för bedömning av underhållsskyldighet som kan upplevas som
rättvist av båda föräldrarna. Enligt motionärerna måste varje resonemang om
underhållsbidrag utgå från rimliga uppskattningar av vad barn faktiskt kostar.
Motionärerna kritiserar nuvarande ordning för fastställande av underhållsbidrag
och anför att vårdnadshavarens ekonomiska bärkraft inte beaktas i
tillbörlig utsträckning. Enligt motionärerna kan man emellertid i avsaknad av
precisa uppgifter om barnkostnaderna inte heller fördela kostnadsansvaret
mellan föräldrarna. I motionen framhålls att utgångspunkten för avgöranden
i underhållsfrågor måste vara barnets levnadskostnader med påslag för
eventuella vårdkostnader och med avdrag för barnbidrag och vårdnadshavarens
skattereduktion. Vidare måste omfattningen av umgängesrätten tillmätas
avgörande betydelse. Först sedan en beräkning skett av kostnaderna
kan underhållsbördan fördelas mellan föräldrarna i förhållande till deras
ekonomiska omständigheter. I motionen anförs ett exempel på en kalkyl
beträffande storleken av underhållsbidrag. Motionärerna anser att erforderligt
siffermaterial enklast kan tillhandahållas genom att socialstyrelsen i
samarbete med statistiska centralbyrån årligen utarbetar rimliga uppskattningar
av barns faktiska levnadskostnader. Motionärerna yrkaratt riksdagen

LU 1978/79:9

hos regeringen begär att det årligen utarbetas rimliga uppskattningar av barns
faktiska levnadskostnader (yrkandet 1) samt att riksdagen som motiv till
7 kap. 1 § FB gör uttalanden om beräkning av underhållsbidrag till barn i
enlighet med beräkningsgången i kalkylexemplet i motionen (yrkandet 2).

Utskottet vill för sin del framhålla att det självfallet är angeläget att
underhållsbidrag bestäms med utgångspunkt i kostnaderna för barnet. Som
närmare utvecklas i propositionen (s. 102 och 103) innebär också de
föreslagna reglerna att barnets behov av underhåll först skall uppskattas till
visst belopp. I likhet med departementschefen anser utskottet att i beloppet
endast bör räknas in verkliga utgifter för barnet. Omständigheterna i det
enskilda fallet blir härvid avgörande. Som departementschefen framhåller får
man emellertid i stor utsträckning falla tillbaka på schablonbelopp. Utskottet
delar därför motionärernas uppfattning om angelägenheten av att det
utarbetas rimliga uppskattningar av barns faktiska levnadskostnader. Som
förutskickats i propositionen har konsumentverket nyligen utgivit en
informationsbroschyr med sammanställning över de kostnader som normalt
ingår i en hushållsbudget (Hushållets kostnader. En hjälpreda för din
ekonomi). Av sammanställningen kan man utläsa de faktiska kostnaderna
förhushållsmedlemmar,bl. a. för barn i olika åldrar. I propositionen anges att
konsumentverket avser att beakta kostnadsutvecklingen genom halvårsvisa
justeringar med ledning av konsumentprisindex. Enligt utskottets mening
bör innehållet i broschyren kunna bli till god vägledning när underhållsbidrag
skall bestämmas. Utskottet vill också framhålla att vissa riktvärden för
barnkostnader bör kunna anges i de råd för beräkning av underhållsbidrag
som skall utarbetas av socialstyrelsen och riksförsäkringsverket.

Som framgår av det anförda är således motionärernas önskemål i denna del
uppfyllt. Även motionärernas yrkande om beräkning av underhållsbidrag
tillgodoses i väsentlig mån genom förslagen i propositionen. Som tidigare
berörts skall nämligen - sedan barnets behov av underhåll bestämts - en
beräkning ske av varje förälders nettoinkomst efter skatt. Härvid skall hänsyn
i förekommande fall tas till skattereduktion och förvärvsavdrag. Från
nettoinkomsten görs avdrag för förbehållsbelopp. Restbeloppen för varje
förälder utgör det överskott som kan tas i anspråk för underhåll av barnet.
Underhållsbidraget erhålls därefter genom att det belopp som beräknats för
barnets behov fördelas proportionellt mellan föräldrarna efter deras överskottsbelopp.
Beträffande umgängesrättens inverkan på storleken av underhållsbidraget
vill utskottet också erinra om att den underhållsskyldige enligt
förslagen i propositionen skall få rätt att göra avdrag på underhållsbidraget för
kostnader han eller hon har för barnet i samband med utövande av
umgängesrätten.

Med det anförda anser utskottet motionen besvarad.

I propositionen föreslås att den nuvarande underhållsskyldigheten
gentemot även andra barn i familjen än de egna skall bestå i huvudsak
oförändrad. Underhållsskyldigheten föreslås dock gälla inte bara makes utan

LU 1978/79:9

även annan sammanboendes barn om parterna har barn tillsammans (7 kap.
5 § förslaget till ändring i FB). Underhållsskyldigheten mot styvbarn skall
liksom hittills blott vara subsidiär,dvs. gälla endast i den mån barnet inte får
underhåll från den bidragsskyldige föräldern.

1 motionen 1978/79:36 (c) framhålls att en konsekvens av underhållsskyldigheten
mot styvbarn bör vara att förbehåll enligt 7 kap. 3 § FB bör få göras
även för underhåll av styvbarn och inte bara för underhåll av eget
hemmavarande barn. Motionärerna yrkar därför att förslaget till 7 kap. 3 § FB
ändras så att belopp även kan förbehållas för underhåll åt barn som avses i 7
kap. 5 § (yrkandet 1).

Utskottet vill till en början framhålla att styvbarn i det övervägande antalet
fall får sitt behov av underhåll tillgodosett genom underhållsbidrag eller
bidragsförskott. En utvidgning av tillämpningsområdet för 7 kap. 3 § FB i
enlighet med motionsförslaget skulle därför i allmänhet sakna praktisk
betydelse. I undantagsfall kan emellertid omständigheterna vara sådana att
underhållsbidrag eller bidragsförskott inte utgår. Sålunda kan bidragsförskott
ha vägrats av den anledningen att vårdnadshavaren inte velat medverka till
faderskapets fastställande. Inte heller utgår bidragsförskott till ensamstående
adoptanter. Lever adoptanten eller vårdnadshavaren tillsammans med annan
person är barnet för sin försörjning uteslutande hänvisat till vad de kan bidra
med. Reglerna om underhållsskyldighet gentemot styvbarn bygger på
principen att alla barn i en och samma familjebildning skall ha samma
standard. Enligt utskottets mening leder denna princip till att styvbarn lika
väl som den underhållsskyldiges egna hemmavarande barn bör garanteras en
viss minimistandard genom att den underhållsskyldige får förbehålla sig visst
belopp för deras underhåll.

Utskottet tillstyrker på anförda skäl bifall till motionen 36 i aktuell del och
föreslår att 7 kap. 3 § fjärde stycket ändras så att uttrycket hemmavarande
eget barn ändras till hemmavarande barn. Genom att i lagrummet anges att
förbehåll för underhåll av barn får ske oberoende av vad som annars gäller om
en förälders underhållsskyldighet mot två eller flera barn framgår att endast
hemmavarande eget barn och hemmavarande styvbarn som avses i 7 kap. 5 §
FB berörs. Barnbarn, fosterbarn och styvbarn som flyttat hemifrån eller mot
vilket underhållsskyldighet inte föreligger berörs ej. Utskottet vill vidare
framhålla att förbehåll för styvbarns underhåll självfallet bara får ske när vad
som utges till barnet av den förälder med vilken den underhållsskyldige
sammanlever och av barnets andre förälder eller för dennes räkning inte
tillhopa uppgår till förbehållsbeloppet. Bestämmelsen om att en avräkning på
förbehållsbeloppet skall ske för vad som utges av den andre föräldern eller för
dennes räkning kommer nämligen i styvbarnsfallen att gälla båda föräldrarna.
Om det föranleds av omständigheterna i det särskilda fallet kan dock rätten
liksom beträffande den underhållsskyldiges eget barn bestämma annat
forbehållsbelopp för styvbarnet.

LU 1978/79:9

I motionen 1978/79:33 (s) tas upp en fråga om underhåll till barn som i
adoptionssyfte förs till Sverige från utlandet. Motionären framhåller att
blivande adoptivföräldrar åtar sig ett moraliskt ansvar för barnets person och
underhåll. Genom att ta ett barn till Sverige får de också en förpliktelse
gentemot barnets hemland att fullfölja adoptionen. Även det svenska
samhället tar på sig ett ansvar för de utländska barn som förs hit i
adoptionssyfte genom att samhället medverkar i de internationella adoptionsärendena.

Enligt motionären har de blivande adoptivbarnen en mycket osäker rättslig
ställning under tiden fram till dess adoptionen genomförts. Motionären
framhåller att det förekommit att makar gemensamt tagit hit barn från
utlandet för att adoptera det och sedan skilt sig innan adoptionen blivit klar.
Gällande regler om underhållsbidrag är inte tillämpliga i sådana fall, och
högsta domstolen har också i följd härav i en år 1977 meddelad dom ogillat
talan mot en frånskild make om underhållsbidrag till utländskt barn som förts
hit i adoptionssyfte.

Motionären föreslår att FB ändras så att barn av utländsk härkomst som av
makar förts hit i adoptionssyfte blir jämställda med barn i äktenskap i fall då
föräldrarna begär äktenskapsskillnad före adoptionens genomförande och så
att dessa barn följaktligen blir berättigade till underhållsbidrag.

Utskottet vill för sin del erinra om att det under senare år blivit allt
vanligare att utländska barn adopteras av svenskar. År 1976 kom sålunda
1 820 utländska barn till Sverige för adoption. I allmänhet tas barnen hit innan
adoptionen är klar och de vistas hos de blivande adoptivföräldrarna som
fosterbarn fram till dess att adoptionen genomförs. I många fall tar det lång tid
från det barnen kommer hit till dess svensk domstol kan pröva en ansökan
om adoption eller adoptionsbeslut meddelas i barnets hemland och beslutet
blir giltigt här i landet.

Beträffande utländska barn som vistas här som fosterbarn gäller bestämmelserna
i barnavårdslagen. I övrigt saknas emellertid bestämmelser angående
sådana barn. Reglerna i FB blir inte tillämpliga förrän adoptionen
genomförts, vilket innebär att någon underhållsskyldighet inte åvilar fosterföräldrarna.
Oklart är vidare vad som gäller beträffande den rättsliga
vårdnaden om och förmynderskapet för utländska fosterbarn. Även i vissa
andra avseenden är barnets rättsliga ställning osäker.

Socialutredningen har i sina slutbetänkanden (SOU 1977:40 och 41)
Socialtjänst och Socialförsäkringstillägg framlagt vissa förslag som ökar
socialnämndernas möjligheter att följa de utländska fosterbarnens förhållanden.
Utredningen har betonat att presumtiva adoptivföräldrar genom att ta
hit ett barn från ett annat land åtar sig ett ansvar gentemot såväl detta barn
som barnets hemland. Utredningen har vidare anfört att det förekommer att
föräldrar sviker sitt ansvar genom att inte fullfölja adoptionen. Enligt
utredningens mening måste det vara en strävan att så långt möjligt förhindra
att sådana situationer uppkommer. Socialutredningen har ansett att det

LU 1978/79:9

genom socialnämndernas uppföljning skapas möjligheter att medverka till att
adoption genomförs. Bestämmer föräldrarna sig för att inte fullfölja adoptionen
kan nämnderna på ett tidigt stadium bistå barnen.

I sitt remissyttrande över socialutredningens betänkanden har nämnden
för internationella adoptionsfrågor (NIA) anfört att socialnämndernas tillsy
nsmöjligheter inte är en tillräcklig garanti för barnen. Nämnderna kan t. ex.
generellt bistå barnen men de kan inte ålägga föräldrarna att ansöka om
adoption. NIA har vidare hänvisat till den av motionären redovisade domen
av högsta domstolen. Till NIA:s kännedom har också kommit ärenden där
ena föräldern avlidit innan adoptionen blivit genomförd, varvid barnet inte
blivit berättigat till barnpension. NIA har i yttrandet uttalat att det bör ske en
ändring i lagstiftningen på dessa områden så att barnen även före adoption lår
en rättslig ställning som är jämförbar med biologiska barns och adoptivbarns
ställning.

Frågor rörande internationella adoptioner har setts över av en särskild
arbetsgrupp som tillkallats av socialministern 1977. Arbetsgruppen slutförde
sitt uppdrag i år genom att i en departementspromemoria - (Ds S 1978:6)
Internationella adoptioner. Riktlinjer och organisationsförslag - lägga fram
förslag om organisationen av den framtida adoptionsverksamheten.
Förslagen berör dock inte de genom motionen aktualiserade frågorna
angående de blivande adoptivbarnens rättsliga ställning.

Enligt utskottets mening är det angeläget att de utländska barnens trygghet
garanteras under den tid som förflyter innan adoptionen kan genomföras och
att deras bästa kan tillgodoses. Som motionären framhåller får det anses att
Sverige har en särskild förpliktelse gentemot barnens hemländer att sörja för
att barnens intressen tillvaratas. Utskottet anser därför att det beträffande
frågor om utländska blivande adoptivbarn snarast bör komma till stånd en
översyn som syftar till en ändrad lagstiftning. Vid en sådan översyn bör inte
bara det i motionen berörda spörsmålet angående underhållsskyldighet tas
upp utan också frågor om en förstärkning av barnens rättsliga ställning i
övrigt prövas. Enligt utskottets mening kan översynen lämpligen ske i
anslutning till det pågående utredningsarbetet angående barnens rätt.
Utskottet föreslår därför att motionen 33 och utskottets betänkande i denna
del överlämnas till utredningen om barnens rätt.

Avdrag på underhållsbidrag och bidragsförskott

I propositionen föreslås att förälder, som är skyldig att utge underhållsbidrag,
i viss utsträckning skall få göra avdrag på underhållsbidraget för de
kostnader som uppkommer när barnet vistas hos henne eller honom. Som
huvudregel gäller enligt 7 kap. 4 § FB att avdrag får göras med 1/40 av det
månatliga underhållsbidraget för varje helt dygn av barnets vistelse. En
förutsättning för avdragsrätten är att föräldern haft barnet hos sig en
sammanhängande tid av minst fem hela dygn. Med ett dygn avses tiden

LU 1978/79:9

mellan kl. 0 och kl. 24. Avdrag enligt huvudregeln får inte göras på
underhållsbidrag som belöper på senare tid än sex månader från utgången av
den kalendermånad då vistelsen upphörde.

Föreligger särskilda skäl kan domstol förordna om andra villkor för
avdragsrätten än de som följer av huvudregeln.

Har förälder rätt till avdrag på underhållsbidrag enligt 7 kap. 4 § FB skall
avdragsrätten under vissa närmare angivna förutsättningar också beaktas vid
återkrav på bidragsförskott (15 § andra stycket förslaget till ändring av lagen
om bidragsförskott). Avdragsrätt föreligger dock endast om den underhållsskyldige
haft barnet hos sig minst fem sammanhängande, hela dygn. 1 de fall
avdragsrätten beaktas vid återkrav på bidragsförskott skall enligt 4 a § andra
stycket förslaget till ändring av lagen om bidragsförskott vidare gälla att det
till barnet utgående bidragsförskottet skall minskas med avdragsbeloppet.

I motionerna 1978/79:31 (vpk), 34(s)och 37 (m) yrkas att bestämmelsen i 7
kap. 4 § föräldrabalken skall ändras i tre avseenden. För det första vill
motionärerna att den underhållsskyldige skall få göra avdrag så snart han eller
hon haft barnet hos sig en sammanlagd tid av minst tre dygn under en
kalendermånad. Vidare vill motionärerna att tiden för barnets vistelse inte
skall räknas i hela kalenderdygn utan i 24-timmarsperioder från den tidpunkt
då barnet togs emot av den underhållsskyldige. Slutligen yrkas det att
avdraget skall för varje dygn bestämmas till 1/30 av det månatliga
underhållsbidraget. Till stöd för yrkandena åberopas i motionerna att
avdragsrätten bör utformas så att den stimulerar till täta och regelbundna
kontakter mellan föräldrar och barn. Avdrag bör därför få ske också i fall när
föräldern har barnet hos sig kortare tider under en viss period. Vidare anser
motionärerna att den i propositionen föreslagna regeln om att endast hela
kalenderdygn skall räknas inte är rimlig. Enligt motionärerna bör den tid
barnet faktiskt varit hos föräldern läggas till grund för avdragsrätten.
Härigenom uppnås bl. a. att avdrag får ske för umgänge under veckoslut.
Slutligen menar motionärerna att under den tid, då barnet vistas hos den
underhållsskyldige föräldern, har den andra föräldern inte några andra
kostnader för barnet än de fasta utgifterna. Dessa täcks i stort sett av bostadsoch
barnbidrag. Skäl saknas därför enligt motionärerna för att avdragsrätten
skall begränsas till tre fjärdedelar av bidraget.

Socialutskottet framhåller i sitt yttrande över propositionen i aktuell del
och de föreliggande motionerna att det ligger i barnets intresse att barnet får
hålla god kontakt med båda sina föräldrar. I de fall där föräldrarna inte
sammanbor är det angeläget att den bidragsskyldige föräldern har möjligheter
till regelbundet och ofta återkommande umgänge med sitt barn. I likhet med
departementschefen anser socialutskottet att denna kontakt inte får försvåras
av att föräldern inte har råd att utöver underhållsbidraget bekosta barnets
vistelse hos honom eller henne i någon större utsträckning. Starka skäl finns
således enligt socialutskottet för att avdragsrätten bör ges en generös
utformning. Vid ett ställningstagande till frågan måste emellertid också andra

LU 1978/79:9

omständigheter vägas in. Sålunda gäller det - framhåller socialutskottet - att
skapa ett system som ter sig rättvist också för den andre föräldern och som
inte leder till onödiga konflikter mellan föräldrarna. Med hänsyn till att en
regel om avdragsrätt även skall tillämpas inom bidragsförskottssystemet är
det vidare angeläget att bestämmelserna utformas så att de inte förorsakar
försäkringskassorna administrativt merarbete. Från dessa utgångspunkter
anser socialutskottet att de i motionerna framlagda förslagen ter sig mindre
tillfredsställande. Socialutskottet pekar särskilt på att den förordade 24-timmarsregeln i praktiken kan leda såväl till tvister mellan föräldrarna om när
barnet skall lämnas och hämtas som till problem för försäkringskassorna.
Beträffande förslaget att avdrag skall få ske redan när den underhållsskyldige
haft barnet hos sig en sammanlagd tid av endast tre dygn under en
kalendermånad framhålls att det otvivelaktigt skulle komma att medföra en
väsentligt ökad arbetsbelastning för försäkringskassorna.

Vad härefter gäller frågan om avdragets storlek kan det enligt socialutskottet
i och för sig förefalla skäligt att avdraget bestäms till 1/30. Som
departementschefen framhåller tar emellertid en sådan regel inte tillbörlig
hänsyn till att den förälder hos vilken barnet regelmässigt bor har vissa fasta
kostnader som inte minskar därför att barnet är borta. Dessa kostnader torde
inte till fullo täckas av barn- och bostadsbidrag. Ett tillmötesgående av
motionärernas önskemål skulle därför enligt socialutskottets mening
medföra en ekonomisk belastning för den inte bidragsskyldige föräldern och
skapa ett motstånd hos denne mot utövandet av umgängesrätten.

Enligt socialutskottets mening utgör förslagen i propositionen en rimlig
avvägning mellan de delvis motstridiga intressen som gör sig gällande vid ett
ställningstagande till avdragsrättens omfattning. Såvitt gäller bidragsförskotten
anser socialutskottet således att propositionen bör bifallas och att
motionerna bör avstyrkas.

Lagutskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i socialutskottets
yttrande. Flera av de skäl som i yttrandet anförs mot en vidgad rätt till
avdrag på bidragsförskott gör sig gällande också vid en bedömning av frågan
om i vilken omfattning avdrag skall få ske på underhållsbidrag. Mot ett
genomförande av motionsförslagen talar också att en mer omfattande
avdragsrätt leder till administrativt merarbete hos kronofogdemyndigheterna
när bidrag tas ut genom införsel. Utskottet vill härutöver framhålla att
föräldrarna när det gäller underhållsbidrag har full frihet att avtala om att
andra villkor än de som anges i huvudregeln skall tillämpas. Föreligger
särskilda skäl har som ovan redovisats domstol möjlighet att avvika från
huvudregeln. Som framhålls av departementschefen kan sådana skäl föreligga
t. ex. om barnet regelbundet besöker den bidragsskyldige föräldern
under kortare perioder än fem dygn.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen
i förevarande del och avstyrker följaktligen bifall till motionerna 31, 34 och
37.

LU 1978/79:9

Som ovan berörts skall rätten till avdrag på underhållsbidrag kunna beaktas
vid återkrav på bidragsförskott enligt 15 § andra stycket förslaget till ändring
av lagen om bidragsförskott. En förutsättning härför är dock att den
underhållsskyldige inom tre månader från utgången av den kalendermånad
då barnets vistelse hos föräldern upphörde anmäler till försäkringskassan, att
han eller hon är berättigad till avdrag. Har den underhållsskyldige fått avdrag
vid återkrav på bidragsförskott skall kommande bidragsförskott minskas i
motsvarande mån.

I motionen 1978/79:36 (c) yrkas (yrkandet 2) att riksdagen beslutar ge
regeringen till känna vad i motionen anförs om lämpligheten av att det ovan
nämnda avdraget på utgående bidragsförskott eller underhållsbidrag till den
underhållsberättigade fördelas på en längre tidsperiod. Motionärerna framhåller
att det föreslagna avdragssystemet kan leda till komplikationer mellan
föräldrarna. Som exempel härpå nämner motionärerna fall då barnet vistas
hos den underhållsskyldige under juli månad och avdraget på utgående
bidragsförskott sker först i december. En sådan ordning kan upplevas
negativt av den förälder som uppbär bidragsförskottet och få menlig inverkan
när frågan om barnets vistelse hos den andre föräldern åter aktualiseras.
Motionärerna anser det angeläget att man inte i strävandena att tillgodose de
underhållsskyldigas krav på rättvisa inför ett system som försvårar dessas
möjligheter att ha sitt barn hos sig. Motionärerna förordar därför att större
avdrag bör fördelas under en längre tidsperiod, exempelvis ett halvt år.

Utskottet vill för sin del framhålla att det av motionärerna aktualiserade
spörsmålet närmast synes beröra den föreslagna ordningen för avdrag på
bidragsförskott. Som motionärerna påpekar innebär förslagen i propositionen
att reduceringen av utgående bidragsförskott kan komma att ske först sedan
flera månader förflutit från tiden för barnets vistelse hos den underhållsskyldige.
I likhet med vad som anförs i socialutskottets yttrande anser lagutskottet
att man inte kan räkna med att en förälder som uppbär bidragsförskott
för den tid barnet är borta alltid tar hänsyn till att en reducering kan komma
att göras vid en senare tidpunkt. I vart fall större avdrag på bidragsförskottet
kan därför otvivelaktigt i vissa fall leda till ekonomiska svårigheter för en
förälder och påverka dennes inställning till umgängesrättens utövande. Som
departementschefen framhåller är det dock inget som hindrar att nedsättningen
av bidragsförskottet slås ut över flera månader. Med hänsyn till
angelägenheten av att de nya reglerna om avdragsrätt inte leder till att
kontaktmöjligheterna mellan en underhållsskyldig förälder och dennes barn
försvåras vill lagutskottet i likhet med socialutskottet understryka vikten av
att försäkringskassorna begagnar möjligheten att fördela nedsättningen av
bidragsförskott på en längre tid.

När det gäller reglerna om bidragsförskott anser socialutskottet på anförda
skäl att något särskilt tillkännagivande från riksdagens sida i frågan inte är
erforderligt. Lagutskottet delar denna uppfattning. Inte heller erfordras
någon åtgärd med anledning av motionen såvitt rör rätten till avdrag på

5 Riksdagen 1978/79. 8 sami Nr 9

LU 1978/79:9

underhållsbidrag. Enligt utskottets mening torde man nämligen inte behöva
befara att det föreslagna systemet för avdrag för underhållsbidrag skall leda
till några problem motsvarande dem som kan uppkomma vid tillämpningen
av reglerna om bidragsförskott. Underhållsbidrag betalas normalt i förskott
för kalendermånad. Avdraget kommer därför att göras på det bidrag som
förfaller till betalning omedelbart efter barnets vistelse hos den bidragsskyldige.
Som departementschefen uttalar kan avdraget också göras på eventuellt
tidigare förfallna men ännu inte betalda bidrag. Inte i något av fallen kommer
dock någon längre tid att förflyta, innan avdragsfrågan aktualiseras.

Utskottet har i olika sammanhang strukit under vikten av att barnet ges
tillfälle till ett väl tilltaget umgänge med den förälder som inte har vårdnaden
om barnet. Som framgår av det tidigare anförda är ett syfte med de nya
reglerna om avdragsrätt att underlätta kontakten mellan barnet och den
bidragsskyldige föräldern. Genom rätten att göra avdrag på underhållsbidraget
får den bidragsskyldige föräldern nu bättre ekonomisk möjlighet att
bekosta barnets vistelse hos honom eller henne. Samtidigt är det emellertid
angeläget att reglerna inte är så utformade att de leder till konflikter mellan
föräldrarna och därigenom motverkar sitt syfte. Vid bl. a. den hearing
utskottet höll i Västerås uttrycktes farhågor för att de nu föreslagna reglerna
skulle kunna få en sådan negativ effekt. Enligt utskottets mening är det därför
betydelsefullt att regeringen med uppmärksamhet följer utvecklingen och tar
de initiativ som kan visa sig erforderliga. Vad utskottet sålunda anfört borges
regeringen till känna. Ställningstagandet innebär att utskottet tillstyrker bifall
till motionen 1978/79:36 (c), yrkandet 3, vari begärts att riksdagen beslutar ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att utvecklingen
följs i fråga om vilka konsekvenser den i propositionen föreslagna avdragsrätten
kan få för underhållsskyldigas möjligheter att utöva umgängesrätten.

Behovsprövning av bidragsförskott

Enligt 2 § lagen om bidragsförskott föreligger inte rätt till bidragsförskott
om barnet bor ihop med den underhållsskyldige. Bidragsförskottet utgår inte
heller om det föreligger grundad anledning anta att den underhållsskyldige
betalar fastställt underhållsbidrag och bidraget inte understiger bidragsförskottet
eller om det är uppenbart att den underhållsskyldige på annat sätt sörjt
eller sörjer för att barnet får motsvarande underhåll. Slutligen kan bidragsförskott
vägras om vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter
att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag eller
faderskap till barnet fastställt.

LU 1978/79:9

bidragsförskottssystemet vid gemensam vårdnad. Enligt departementschefen
bör emellertid en bestämmelse om behovsprövninginte införas enbart
för de fall där föräldrarna har gemensam vårdnad. Begränsningar i rätten till
bidragsförskott bör verka generellt och inte inrikta sig bara på en viss grupp
människor.

I motionen 1978/79:29 (s) yrkas (yrkandet 2) avslag på propositionen i
förevarande del. Motionärerna anser att den nya bestämmelsen inte är
nödvändig för att förebygga de mycket fåtaliga fall av missbruk av
bidragsförskottssystemet vid gemensam vårdnad, som kan tänkas förekomma
under överskådlig tid. Vidare pekas på att regeln fått en alldeles för
generell avfattning och att den kommer att leda till en försämring av de
underhållsberättigades situation. Enligt motionärerna finns det inte något
skäl som talar mot att man avvaktar resultatet av det pågående utredningsarbetet
angående samhällsstödet till ensamstående föräldrar, innan man
överväger en bestämmelse som den föreslagna. Också i motionen 1978/
79:36 (c) kritiseras den föreslagna bestämmelsen. Motionärerna framhåller att
den - med hänsyn till departementschefens motivuttalanden (se prop. s. 198
och 199) - kommer att leda till att inte bara höginkomsttagare utan också
ensamstående föräldrar med en månadsinkomst av omkring 4 000 kr.
kommer att bli utan bidragsförskott till sina barn. Det framhålls vidare att det
är något förvånande att nya regler om grunderna för bidragsförskott föreslås
medan en utredning av frågan om samhällsstödet till ensamstående föräldrar
pågår. Motionärerna har dock förståelse för att förslaget kan vara motiverat
men anser att tillämpningsområdet för regeln om behovsprövning bör
begränsas till gemensam vårdnad, eftersom syftet med införandet av regeln
främst är att föräldrar med gemensam vårdnad skall förhindras missbruka
bidragsförskottssystemet. Genom en sådan inskränkning av tillämpningsområdet
drabbas inte någon grupp som f. n. har rätt till bidragsförskott. I
motionen yrkas (yrkandet 5)att den nya bestämmelsen skall gälla endast barn
som står under vårdnad av båda föräldrarna.

Socialutskottet tillstyrker i sitt yttrande bifall till motionen 29, yrkandet 2,
och avstyrker således förslaget till ändring av lagen om bidragsförskott såvitt
avser 2 § d). Enligt socialutskottet tillgodoses härigenom i väsentlig mån
också önskemålen i motionen 36, yrkandet 5. Socialutskottet anför som skäl
för ställningstagandet att resultatet av den pågående översynen av bidragsförskottssystemet
bör avvaktas, innan man tar ställning till huruvida en regel
om behovsprövning av bidragsförskott bör införas.

Lagutskottet vill för sin del anföra att de nya reglerna om bidragsförskott
vid gemensam vårdnad, som departementschefen framhåller, kan tänkas
inbjuda till missbruk av bidragsförskottssystemet i något större utsträckning
än de regler som f. n. gäller. Enligt utskottets mening är det givetvis
betydelsefullt att sådant missbruk förebyggs liksom att man eljest kan
förhindra ett obehörigt utnyttjande av samhällets resurser för stöd åt
barnfamiljerna. Med hänsyn härtill framstår det som motiverat att bidrags -

LU 1978/79:9

förskott skall kunna vägras i fall då förmånen framstår som klart oberättigad.
Vid ställningstagandet till frågan måste emellertid beaktas att införandet av
en regel om behovsprövning innebär att bidragsförskottsinstitutet tillförs ett
nytt och viktigt rättsligt moment. I likhet med socialutskottet anser
lagutskottet att resultatet av det pågående utredningsarbetet beträffande
samhällets stöd till ensamstående föräldrar bör avvaktas innan man tar
ställning till huruvida en sådan reform som föreslagits i propositionen bör
genomföras. Utskottet vill också peka på att ett uppskov med ställningstagandet
inte skulle medföra att samhället helt skulle avhända sig möjligheten
att ingripa mot missbruk av bidragsförskottssystemet. Utöver den aktuella
regeln om behovsprövning innehåller nämligen propositionen förslag till
vissa andra bestämmelser (4 § fjärde stycket och 4 a § första stycket) som
syftar till att förhindra att föräldrar skall göra en obehörig vinst genom
bidragsförskott. Med hänsyn till angelägenheten av att missbruk av bidragsförskottssystemet
kan förhindras förutsätter lagutskottet i likhet med
socialutskottet att kommittén för översyn av samhällsstödet till ensamstående
föräldrar ägnar uppmärksamhet åt frågan och följer utvecklingen när det
gäller tillämpningen av den nya regeln om bidragsförskott vid gemensam
vårdnad.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen 29,
yrkandet 2, och avstyrker således förslaget till ändring av lagen om
bidragsförskott såvitt avser 2 § d). Härigenom tillgodoses i väsentlig mån
också önskemålen i motionen 36, yrkandet 5. Utskottets ställningstagande
medför att 7 § samma lagförslag måste ändras i redaktionellt hänseende.

Ålerkrav av bidragsförskott

När bidragsförskott utgår skall den underhållsskyldige till försäkringskassan
betala det fastställda underhållsbidraget, dock högst det belopp som
motsvarar bidragsförskottet. Enligt 18 § lagen om bidragsförskott kan
emellertid försäkringskassan besluta om eftergift av återkrav om det är skäligt
med hänsyn till att den underhållsskyldige har varit sjuk, arbetslös,
omhändertagen för vård eller haft stor försörjningsbörda. Eftergift kan också
meddelas, om det av annan anledning framstår som skäligt.

Familjelagssakkunniga lade i sitt betänkande fram ett förslag till nytt
system för återkrav av bidragsförskott. Förslaget innebar i huvudsak att
bidragsförskotten skulle frigöras från beroendet av fastställt underhållsbidrag
och att försäkringskassan skulle få möjlighet att självständigt pröva den
underhållsskyldiges förmåga att till det allmänna betala tillbaka utgivna
bidragsförskott. Återkrav och återbetalning skulle bli en angelägenhet mellan
kassan och den underhållsskyldige. Såvitt avsåg underhållsbidragen som
förskotterades av allmänna medel skulle man slippa jämkningsprocesser vid
domstol, eftersom återbetalningsskyldigheten hela tiden kunde anpassas
efter växlingarna i den underhållsskyldiges betalningsförmåga.

LU 1978/79:9

Enligt propositionen bör förslaget inte genomföras nu. I stället föreslås att
möjligheterna till omprövning av underhållsbidrag skall ökas samt att - som
ett komplement till jämkningsinstitutet - försäkringskassan skall kunna
medge eftergift helt eller delvis när det är påkallat av ändring i den
underhållsskyldiges ekonomiska förhållanden. Den nya bestämmelsen om
eftergift har upptagits i 18 § förslaget till ändring av lagen om bidragsförskott.

1 motionen 1978/79:29 (s) hänvisas till att förslagen i propositionen om
begränsning av indexhöjningarna av underhållsbidrag kan medföra en
generell lättnad i underhållsbördan. Enligt motionärerna är det emellertid
uppenbart att utvecklingen av bidragsförmågan varierar för de olika bidragsskyldiga
och att många över huvud taget inte förmår öka sin bidragsförmåga.
Vidare framhålls att de underhållsskyldiga som regel inte kan förväntas väcka
talan om jämkning av underhållsbidrag ens om underhållsbördan blir mycket
betungande. Särskilt gäller detta för de bidragsskyldiga som har det sämst
ställt och som också ofta har svårt att tillvarata sina intressen. Motionärerna
pekar vidare på att domstolarna blir kraftigt belastade, om jämkningsprocesser
kommer att föras i den utsträckning som kan vara motiverat. Med
hänsyn till de angivna förhållandena anser motionärerna det nödvändigt att
man finnér ett system som medger att skyldigheten att återbetala bidragsförskott
kan prövas rutinmässigt så att underhållsbördan kontinuerligt kan
anpassas till förmågan hos de underhållsskyldiga som har det sämst ställt.
Enligt motionärernas mening är det förslag till återkravssystem som
framlades av familjelagssakkunniga väl ägnat att läggas till grund för ett
fortsatt utredningsarbete. Motionärerna anser att förslaget bör överarbetas av
kommittén för översyn av samhällsstödet till ensamstående föräldrar och
yrkar (yrkandet 6) att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
fortlöpande skyldighet att återbetala bidragsförskott i enlighet med vad som
anförs i motionen.

Socialutskottet anför i sitt yttrande följande med anledning av motionen 29
i förevarande del.

Som departementschefen framhåller har det nuvarande systemet för
återkrav av utgivna bidragsförskott brister och på längre sikt måste kanske
andra lösningar sökas. Enligt utskottets mening skulle åtskilliga fördelar stå
att vinna om prövningen av skyldigheten att betala tillbaka bidragsförskott
frigörs från de civilrättsliga avgörandena om underhållsbidrag. En sådan
ordning skulle ge försäkringskassan möjligheter att fortlöpande anpassa
återkraven efter ändringarna i den underhållsskyldiges inkomster och andra
ekonomiska förhållanden. Vidare skulle antalet jämkningsprocesser kunna
nedbringas, vilket skulle vara till fördel inte bara för samhället utan även i hög
grad för parterna i de enskilda fallen. Många remissinstanser har också uttalat
sig positivt om de sakkunnigas förslag. 1 likhet med departementschefen
anser emellertid utskottet att tiden ännu inte är mogen för genomförandet av
ett sådant system som familjelagssakkunniga förordat. Inte heller kan
förslaget utan ytterligare överväganden läggas till grund för lagstiftning.
Utskottet utgår från att kommittén för översyn av samhällsstödet till

LU 1978/79:9

ensamstående föräldrar i samband med behandlingen av bidragsförskottsinstitutet
tar upp spörsmålet om hur återbetalningsskyldigheten bättre skall
kunna anpassas till den faktiska ekonomiska bärkraften hos den underhållsskyldige.
Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionen
1978/79:29 i förevarande del är därför inte erforderligt.

Lagutskottet delar socialutskottets uppfattning och anser således att
motionen 29 i förevarande del inte påkallar någon åtgärd från riksdagens
sida.

Indexändringarna och underhållsbidrag till barn

1 lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag (den s. k.
indexlagen) föreskrivs att underhållsbidrag som på grund av lag skall utgå till
bl. a. eget barn och makes barn skall ändras med hänsyn till penningvärdets
förändring. Underhållsbidragen ändras årligen den 1 april, men endast om
basbeloppet för mars med minst fem procent överstiger eller underskrider det
basbelopp som låg till grund förden senaste ändringen. Gällande underhållsbidrag
ändras med det procenttal med vilket basbeloppet har ändrats.
Statistiska centralbyrån räknar varje år ut om och i så fall med vilken
procentsats utgående underhållsbidrag skall ändras. Beslutade ändringar
tillkännages bl. a. i Svensk författningssamling (SFS). Lagens konstruktion
innebär att även om underhållsbidraget fastställts endast kort tid före den 1
april skall bidraget justeras med samma procenttal som övriga underhållsbidrag.
Höjningarna av underhållsbidragen har under senare år varit betydande.
Sålunda uppgick höjningarna åren 1975-1977 till resp. 11,11 och 7
procent. I år har bidragen höjts med 14 procent.

1 propositionen föreslås att indexändringen av underhållsbidrag till barn för
framtiden dämpas på det sättet att ändringen bestäms till viss andel av
ändringen av basbeloppet. Andelen föreslås bli satt till sju tiondelar. Vidare
föreslås att bidrag som har bestämts under en tremånadersperiod före en
generell ändring, dvs. under tiden januari-mars, skall justeras först den 1 april
året därpå med det procenttal som då är aktuellt.

I motionen 1978/79:29 (s) påpekas att i propositionen inte lämnas någon
närmare motivering till förslaget att endast 70 procent av penningvärdeförsämringen
skall kompenseras när det gäller underhållsbidrag till barn.
Motionärerna anser dock förslaget rimligt med hänsyn till den reallönesänkning
som ägt rum under senare år. Motionärerna framhåller att utvecklingen
av reallönerna kan bli en annan i framtiden. Enligt motionärerna är det därför
nödvändigt att regeringen följer utvecklingen och - om så skulle behövas
årligen - lägger fram förslag för riksdagen till de jämkningar i kompensationsgraden
som kan föranledas av utvecklingen i fråga om löner och priser
och av ändringar i skattelagstiftningen. Motionärerna yrkar (yrkandet 5) att
riksdagen ger regeringen till känna vad de sålunda anfört.

LU 1978/79:9

Utskottet erinrar om att syftet med indexlagen har varit att möjliggöra att
underhållsbidragen automatiskt foijer penningvärdet så att den underhållsberättigade
slipper ständigt återkommande jämkningsprocesser. De höjningar
av underhållsbidragen som har skett under senare år torde som regel ha
kompenserat barnet för de ökade kostnader som penningvärdeförsämringen
har medfört. Indexlagen måste därför anses ha fyllt sitt syfte.

Samtidigt har indexlagen emellertid fått negativa verkningar för de
underhållsskyldiga, eftersom deras betalningsförmåga inte alltid har ökat i
samma grad som underhållsbidragen. I 1976 års lagstiftningsärende framhöll
utskottet (LU 1975/76:33 s. 96) att de kraftiga, årliga höjningarna av
underhållsbidragen torde ha bidragit till att de underhållsskyldigas situation
ofta blivit allvarlig. Särskilt gällde detta personer som hade låga inkomster
eller som av olika anledningar inte följt med i den allmänna löneutvecklingen.
Enligt utskottets mening fanns det därför starka skäl som talade för en
reform på området. Som framgår av vad utskottet inledningsvis anfört ställde
sig riksdagen bakom utskottets uttalande.

Vid en reform av indexsystemet hade det självfallet varit önskvärt att man
kunnat finna en metod varigenom underhållsbidragen automatiskt justeras
med hänsyn till pris- och inkomstutvecklingen så att bidragen kommer att
ligga på samma nivå som efter en omprövning av domstol. Som departementschefen
framhåller går det dock knappast att finna en sådan metod.
Utskottet delar därför departementschefens uppfattning att man får nöja sig
med en reglering som genomsnittligt sett kan väntas ge ett någorlunda
rättvisande resultat.

Som framgår av det föregående innebär propositionens förslag att indexändringen
för framtiden begränsas till sju tiondelar av ändringen av
basbeloppet. Någon motsvarande begränsning görs däremot inte när det
gäller höjning av utgående bidragsförskott, som ju också är anknutet till
basbeloppet. Barnets grundbehov är därför tryggat även vid inflation. Såsom
departementschefen påpekar innebär det föreslagna systemet således att det
allmänna träder emellan i fråga om barn, som har bidragsförskott, och tar över
kostnadsansvaret till den del höjningen av bidragsbeloppen begränsas. Med
hänsyn till det anförda kan utskottet inte dela den av företrädare för
föreningen Nike framförda åsikten att den föreslagna lagändringen skulle
komma att på ett orimligt sätt drabba det underhållsberättigade barnet.

Familjelagssakkunniga hade föreslagit ett annat system för att lätta de
underhållsskyldigas bördor. Remissinstanserna har därför inte yttrat sig över
den föreslagna dämpningen av indexändringen. Såsom motionärerna framhåller
lämnas i propositionen inte någon motivering till att dämpningen av
index bestämts till just sju tiondelar av ändringen av basbeloppet. Utskottet
har därför svårt att bilda sig en uppfattning om huruvida den föreslagna
lagändringen verkligen kommer att ge de underhållsskyldiga en rimlig
lättnad i deras försörjningsbörda utan att den samtidigt i nämnvärd mån
försämrar den underhållsberättigades situation. Utskottet finner sig dock i

LU 1978/79:9

brist på annan utredning böra tillstyrka förslaget i propositionen. Tilläggas bör
att om det skulle visa sig att en indexhöjning i det enskilda fallet skulle leda
till ett inte rimligt resultat har såväl den underhållsskyldige som den
underhållsberättigade alltid möjlighet att på grund av ändrade förhållanden
begära jämkning av underhållsbidraget. Den underhållsskyldige kan också fä
eftergift av återkrav på bidragsförskott.

När det därefter gäller motionärernas förslag om täta, kanske årliga
jämkningar av andelstadt vill utskottet framhålla att det är angeläget att man
har en någorlunda fast regel. Inte minst för de underhållsberättigade är det av
betydelse att veta att underhållsbidragen på ett visst bestämt sätt följer
ändringarna i basbeloppet. Utskottet kan därför inte tillstyrka motionen
1978/79:29 i förevarande del. Utskottet vill emellertid framhålla att det i
samband med utredningsarbetet angående samhällsstödet till särlevande
föräldrar kan finnas anledning att ompröva den nu föreslagna indexregleringen.
Denna måste därför anses som i viss mån provisorisk. I slutprotokollet
(s. 429) hänvisar departementschefen till detta förhållande och tillägger
att om det längre fram skulle visa sig att andelstadt är mindre lämpligt avvägt
får en ändring åter ske.

Underhållsskyldigheten mellan makar

I propositionen behålls reglerna i 5 kap. giftermålsbalken (GB) om
underhållsskyldighet mellan makar under bestående äktenskap. Bestämmelserna
har emellertid omarbetats och moderniserats. Vidare införs bestämmelser
i 5 kap. 1 § om att makarna skall gemensamt vårda hem och barn och i
5 kap. 2 § om att de skall fördela utgifter och sysslor mellan sig.

Enligt utskottets mening är det värdefullt att det bland de allmänna
bestämmelserna om äktenskapet i 5 kap. GB tas in regler som ger uttryck för
ett nutida sätt att se på rollfördelningen i familjen. Genom den föreslagna
regleringen tillgodoses också önskemål som tidigare framförts i riksdagen
(LU 1975/76:28). När det gäller reglerna om underhållsskyldighet under
äktenskapet synes dessa inte i och för sig fylla någon större praktisk funktion.
En process om underhållsbidrag mellan makar torde nämligen som regel leda
till äktenskapsskillnad. Lagbestämmelser om underhållsskyldighet kan dock
ha betydelse inför förestående skilsmässa, särskilt under betänketid. Enligt
utskottets mening är det därför riktigt att GB också i fortsättningen innehåller
regler om makars ekonomiska förpliktelser mot varandra.

När det därefter gäller reglerna om underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad
i 11 kap. 14 § GB föreslås att som huvudregel skall gälla att varje make efter
äktenskapsskillnad svarar för sin försörjning. Med avsteg från huvudregeln
skall underhållsbidrag dock kunna utgå till frånskild make under en
övergångstid. Har maken svårt att försörja sig efter upplösningen av ett
långvarigt äktenskap eller finns det synnerliga skäl, skall maken ha rätt till
underhållsbidrag även för en längre tid. Liksom enligt gällande rätt skall

LU 1978/79:9

underhållsskyldigheten vara beroende av den bidragsskyldige makens
förmåga och övriga omständigheter.

Såsom departementschefen framhåller innefattar den nu föreslagna regleringen
inte någon brytning med gällande rätt utan innebär snarast en
vidareutveckling av den rättspraxis som har utbildats under senare år vid
tillämpningen av nuvarande bestämmelser. Förslagen har också fått en bred
anslutning vid remissbehandlingen. Utskottet anser för sin del att det är
värdefullt att huvudprincipen, att frånskilda makar skall anses som ekonomiskt
oberoende av varandra, nu kommer till klart uttryck i GB. Denna
huvudprincip kan dock inte genomföras fullt ut. Fortfarande finns det många
äktenskap där den ene maken har en betydligt svagare ekonomisk ställning
än den andre maken. Det är därför nödvändigt att äktenskapslagstiftningen
innehåller bestämmelser som ger den ekonomiskt svagare maken rätt till
bidrag från den andre maken under i första hand en omställningsperiod efter
skilsmässan. Att begränsa rätten till underhållsbidrag enbart till en omställningsperiod
skulle emellertid leda till obilliga konsekvenser. Såsom framhålls
i propositionen kan det ibland efter ett långvarigt äktenskap vara svårt för den
make som har ägnat all sin tid åt skötseln av hem och barn att komma in i
förvärvslivet. Ålder och sjukdom kan medverka till att den underhållsberättigade
maken inte heller efter en övergångstid har möjligheter att skaffa sig en
rimlig försörjning. Underhållsbidrag bör enligt utskottets mening i sådana fall
kunna utgå under längre tid. I likhet med departementschefen anser utskottet
vidare att i sådana fall, då ene maken på grund av arbetsfördelningen i
hemmet kunnat nå en god position i förvärvslivet medan den andre maken
inte haft denna möjlighet, bör visst underhållsbidrag kunna utgå för längre tid
även om den andre maken lyckas skaffa sig en mindre egen inkomst.
Utskottet vill emellertid stryka under att bidrag för längre tid endast bör
utdömas undantagsvis. Genom att i lagtexten används uttrycket synnerliga
skäl torde man kunna utgå från att tillämpningen av bestämmelsen blir
restriktiv.

På anförda skäl tillstyrker utskottet propositionen i denna del.

En fråga som tilldragit sig särskilt intresse, när det gäller underhåll till
frånskilda, är vad som skall ske med underhållsbidraget vid den underhållsberättigades
omgifte. Enligt 11 kap. 14 § andra stycket andra punkten GB i
dess nu gällande lydelse upphör skyldigheten att betala periodiskt underhållsbidrag
till frånskild make, när den underhållsberättigade gifter om sig.
Om den underhållsberättigade däremot sammanlever med annan under
äktenskapsliknande former utan att gifta om sig upphör inte bidragsskyldigheten
automatiskt. Familjelagssakkunniga konstaterade i sitt betänkande att
det förekommer att den underhållsberättigade lever som gift men underlåter
att ingå äktenskap just för att undvika att bidraget skall upphöra. Enligt de
sakkunniga finns också exempel på skilsmässoavtal där den underhållsskyldige
sökt gardera sig mot en sådan situation. Om det visas att den
underhållsberättigade genom sammanlevnaden har uppnått en förbättring i

LU 1978/79:9

sina ekonomiska förhållanden kan emellertid en jämkning ske. Sådana
processer förekommer också i viss utsträckning.

Familjelagssakkunniga föreslog enhälligt att den nuvarande bestämmelsen
om ett upphörande av underhållsskyldigheten vid omgifte skulle slopas. En
majoritet av remissinstanserna har dock avstyrkt förslaget.

I propositionen har departementschefen anslutit sig till de sakkunnigas
förslag och föreslår att bestämmelsen i 11 kap. 14 § andra stycket andra
punkten GB skall utgå.

Förslaget att slopa bestämmelsen kritiseras i motionen 1978/79:35 (m).
Motionärerna framhåller att förslaget att underhållsskyldigheten i princip
skall kvarstå vid omgifte saknar förankring i nu gällande rättsuppfattning.
Enligt motionärernas mening måste det vara principiellt felaktigt att skapa ett
rättsförhållande som inte bara saknar stöd hos allmänheten utan t. o. m.
enligt vissa remissinstanser skulle te sig onaturligt och stötande. Motionärerna
anser vidare att propositionens förslag strider mot den på äktenskapet
grundade underhållsskyldigheten mellan makar. Förslaget möjliggör dubbel
underhållsskyldighet, dels från tidigare maken, dels från maken i det sist
ingångna äktenskapet. Det rimmar enligt motionärerna också illa med att
pension till efterlevande make i regel upphör vid omgifte. Motionärerna
menar också att man i förevarande hänseende inte helt kan jämföra
äktenskap och samlevnad under äktenskapsliknande former, eftersom ny
make men ej samboende har laglig skyldighet att bidra till den andra partens
underhåll. Propositionens förslag kommer enligt motionärerna även att
försvåra strävan efter likformighet med andra länders familjelagstiftning och
hämma det internationella lagstiftningssamarbetet. Motionärerna anser på
anförda skäl att den nuvarande regeln att underhållsbidrag ej skall utgå vid
omgifte alltjämt bör äga giltighet och yrkaratt i den i propositionen föreslagna
14 a § i 11 kap. GB införs en bestämmelse motsvarande den som nu finns i 11
kap. 14 § andra stycket andra punkten GB.

Utskottet erinrar om att situationen i dag är den att en bidragsberättigad
person som gifter om sig går miste om underhållsbidrag för all framtid, även
om det nya äktenskapet inte medför någon ekonomisk förbättring och även
om det skulle upplösas efter kort tid utan att grunda någon ny underhållsskyldighet.
En bidragsberättigad person som flyttar samman med annan
person men inte ingår formellt äktenskap förlorar däremot inte sitt bidrag
automatiskt. Eventuell förbättring i hans eller hennes ekonomiska omständigheter
får bedömas vid fråga om jämkning.

Utskottet anser för sin del att det inte är rimligt att sådana reellt likartade
fall skall behandlas olika. Många frånskilda som betalar underhållsbidrag till
sin förre make upplever det också som orättvist att, sedan maken har flyttat
samman med annan partner, underhållsskyldigheten skall bestå enbart av
den anledningen att den förre maken undviker att ingå formellt äktenskap.
Enligt utskottets mening kan det inte heller vara lämpligt att frågan om
underhållsbidrag skall påverka valet av samlevnadsform. En möjlig lösning

LU 1978/79:9

på ifrågavarande problem skulle givetvis vara att införa en bestämmelse om
att underhållsbidrag upphör också vid äkenskapsliknande samlevnad med ny
partner. Vad som då måste fastställas är om det i det enskilda fallet verkligen
är fråga om äktenskapsliknande samlevnad, något som kan stöta på
uppenbara svårigheter. Den andra tänkbara lösningen är att, såsom föreslås i
propositionen, upphäva regeln att underhållsbidrag ej skall utgå vid
omgifte.

Om man väljer den sistnämnda lösningen slipper man besvären med att
söka bevisa äktenskapsliknande samlevnad. För en sådan lösning talar vidare
andra skäl. Såsom framgår av vad utskottet tidigare anfört skall underhållsbidrag
till frånskild make utges endast undantagsvis för längre tid än under en
omställningsperiod. Beslut om underhållsbidrag för längre tid kan komma att
grundas på omständigheter som att den underhållsskyldige maken har
kunnat skaffa sig en god levnadsstandard tack vare den andre makens
insatser i hemmet med åsidosättande av dennes rent personliga intressen.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att det saknas anledning att
låta den nye maken bära följderna av en sådan arbetsfördelning i den omgifte
makens äldre äktenskap.

Vad utskottet nu anfört talar för att man bör välja lösningen att låta
underhållsskyldigheten kvarstå vid den underhållsberättigades omgifte. Det
är visserligen riktigt som motionärerna anför att äktenskaps- och samboendefallen
inte är teoretiskt helt jämförbara, eftersom vid omgifte den nye
maken är underhållsskyldig mot den omgifte maken medan det inte finns
någon underhållsskyldighet för den samboende partnern. Den faktiska
familjesituationen är dock, som utskottet ovan anfört, likartad. Utskottet
erinrar om att man även på andra ställen i propositionen vid utformandet av
lagbestämmelser utgått från den faktiska familjesituationen. Sålunda skall
enligt förslaget till 3 kap. 4 § FB underhållsskyldig förälder få i vissa fall
förbehålla sig ett belopp för underhåll åt samboende, om de har barn
gemensamt, och detta oaktat att föräldern inte har någon underhållsskyldighet
enligt lag gentemot den samboende.

Enligt utskottets mening har förslaget i propositionen om att låta
underhållsskyldigheten kvarstå vid den underhållsberättigades omgifte
sådana fördelar att förslaget bör genomföras. Utskottet vill framhålla att
regeringens förslag knappast kommer att leda till någon skärpning av
underhållsskyldigheten eftersom ett behållande av den nuvarande bestämmelsen
troligen endast skulle få till följd att en underhållsberättigad make
väljer att flytta samman med sin nye partner utan giftermål. Beaktas bör även
att ett slopande av den nuvarande bestämmelsen inte innebär att underhållsskyldigheten
måste bestå oförändrad. Huruvida den skall bestå oförändrad
eller inte får bedömas med ledning av de vanliga jämkningsreglerna. Som
departementschefen påpekar kan vidare eventuella olägenheter med den nya
regleringen delvis undvikas genom att makar vid äktenskapsskillnad avtalar
om att bidraget skall upphöra vid omgifte eller jämförbara förhållanden. En

LU 1978/79:9

sådan överenskommelse kan också tas in i en underhållsdom.

På anförda skäl tillstyrker utskottet propositionen i förevarande del och
avstyrker följaktligen bifall till motionen 35.

Vissa processuella frågor m. m.

I propositionen föreslås vissa ändringar i reglerna om domstols handläggning
av underhålls- och vårdnadsfrågor. Förslaget innebär att så gott som samtliga
vårdnadsfrågor i fortsättningen kommer att handläggas som mål vid domstol
och inte som domstolsärenden. Föräldrar som vill ha ändring i vårdnaden kan
alltid samtidigt få frågan om underhåll till barnen prövad. Är föräldrarna
överens om både vårdnad och underhåll kan de få dom efter en gemensam
ansökan och utan att de behöver inställa sig vid rätten. Möjlighet införs också
att handlägga flera underhållsmål i en rättegång. En sådan sammanföring av
mål kan vara lämplig när det är önskvärt att en underhållsskyldig får sin
bidragsskyldighet mot flera barn prövad i ett sammanhang.

Genom den nu föreslagna regleringen får man till stånd en enkel och
smidig handläggning av underhålls- och vårdnadsfrågor vid domstol.
Reformen innebär minskade kostnader och besvär för parter och domstol.
Förslaget tillgodoser också de önskemål om processuella förenklingar som
utskottet framförde vid behandlingen av 1976 års vårdnadsreform (LU 1975/
76:33 s. 115 f.). Vidare undanröjs vissa olägenheter, som justitieutskottet
påtalade vid behandlingen av propositionen om nämndemäns medverkan i
hovrätt (JuU 1975/76:44 s. 28). Lagutskottet tillstyrker på anförda skäl
regeringens förslag i denna del.

I tre med anledning av propositionen väckta motioner tas upp frågor om
rättegångskostnad i underhållsmål. 1 motionerna 1978/79:30 (vpk) och 38 (m)
yrkas att riksdagen skall besluta att i FB införa en bestämmelse av innehåll att
”den som för barnets talan skall ersätta motpartens rättegångskostnad om
barnet blir förlorande part”. Till stöd för yrkandet anför motionärerna att den
omständigheten att barnet i ett mål åläggs att betala den underhållsskyldiges
rättegångskostnader i praktiken leder till att den underhållsskyldige själv får
betala den rättegång som han vunnit. Barnet harju sällan några medel. Härtill
kommer, som påpekas i motionen 38, att underhållsskyldig förälder, som
kräver sitt barn på rättegångskostnader, skulle av de flesta betraktas med stor
ovilja. Enligt motionärerna bör den som i praktiken för barnets talan, dvs.
vårdnadshavaren,stå för kostnaderna. Förutom attén sådan ersättningsskyldighet
ter sig rimlig gentemot övriga inblandade i målet skulle den också,
anser motionärerna, utgöra en spärr mot onödiga rättegångar. - I motionen
1978/79:36 (c) anförs att desom sysslar med underhållsmål upplever det som
en brist att den tappande parten i sådana mål regelmässigt skall svara för
motpartens rättegångskostnader. Motionärerna anser att liksom ingen
förälder av ekonomiska skäl skall hindras från att försöka få vårdnaden av sitt
barn, bör inte heller någon av ekonomiska skäl avhålla sig från att begära

LU 1978/79:9

jämkning av underhållsbidrag eller bestrida den andres krav. En bestämmelse
motsvarande den i 6 kap. 14 § FB, att vardera parten som regel skall
bära sin rättegångskostnad, skulle dock enligt motionärerna kunna leda till
missbruk av möjligheterna att ta upp frågan om jämkning av underhåll.
Däremot borde en bestämmelse kunna införas innebärande att domstolen får
förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad, när rätten finner
detta befogat. Med stöd av det anförda yrkar motionärerna (yrkandet 4) att
riksdagen skall begära förslag till sådan ändring av FB att domstol i mål om
fastställande eller jämkning av underhållsbidrag får förordna att vardera
parten skall bära sin rättegångskostnad.

De allmänna bestämmelserna om rättegångskostnader vid domstol återfinns
i 18 kap. rättegångsbalken (RB). Huvudregelnär att part som förlorar ett
mål skall ersätta motparten hans rättegångskostnader (1 §). Har den vinnande
parten allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen får den tappande i stället
ersätta staten vad som utgått i rättshjälp. Gäller målet ett rättsförhållande
som inte kan bestämmas annat än genom dom, t. ex. äktenskapsskillnad, kan
domstolen (2 §) förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. I
praktiken tillämpas denna bestämmelse restriktivt. Kvittning torde framför
allt ske när parterna är överens i den fråga som målet gäller eller när talan
omedelbart medges. Om käranden i ett mål framställer flera yrkanden och
ömsom vinner och förlorar gäller särskilda regler (4 §). Är det som den ena
parten har tappat av endast ringa betydelse skall han ha full kostnadsersättning.
I annat fall skall vardera parten bära sin kostnad eller den ene av dem
tillerkännas jämkad ersättning. Kan kostnaderna för de olika yrkandena klart
särskiljas skall dock ersättningsskyldigheten bestämmas med hänsyn härtill.
Motsvarande regel skall gälla för det fall att ett yrkande kan endast delvis
bifallas (4 § andra stycket).

Nu angivna bestämmelser kompletteras av vissa regler i 3 och 6 §§ om
ersättningsskyldighet för part som gör sig skyldig till illojal eller försumlig
processföring och därmed onödigtvis åsamkar motparten rättegångskostnader.
3 § avser sådana fall där vinnande part uppsåtligen eller genom
försummelse har föranlett onödig rättegång. 6 § gäller försumlighet under
själva rättegången. Ena parten kan genom att t. ex. göra invändning eller
påstående som han insett eller bort inse saknar fog ha vållat kostnad för
motparten. Sådan kostnad blir den försumlige skyldig att ersätta oberoende
av hur kostnaden i målet i övrigt skall fördelas mellan parterna.

Har parts ställföreträdare, biträde eller ombud vållat onödig kostnad enligt
3 eller 6 § RB kan han åläggas att jämte parten solidariskt svara för
kostnaderna (7 §).

Med hänsyn till de särskilda förhållandena i vårdnadsmål,bl. a. att det från
barnets synpunkt kan vara angeläget att fråga om föräldrarnas lämplighet blir
föremål för domstolsprövning , infördes i samband med 1976 års vårdnadsreform
särskilda rättegångskostnadsregler för sådana mål (6 kap. 14 § FB).
Huvudregeln är, som påpekas i motionen 36, att vardera parten bär sin

LU 1978/79:9

rättegångskostnad. Oberoende av utgången i målet kan part dock förpliktas
att helt eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskostnader, om den
förstnämnda parten har förfarit på det sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § RB
eller om annars särskilda skäl föreligger. I likhet med vad som gäller enligt 18
kap. 7 § RB kan biträde, ombud eller ställföreträdare för part åläggas att jämte
parten svara för kostnaden.

När det först gäller yrkandena att vårdnadshavaren, dvs. barnets ställföreträdare,
skall kunna förpliktas att ersätta den underhållsskyldige hans
rättegångskostnader vill utskottet framhålla att förslaget innebär att en
person som inte är part i målet skall kunna åläggas kostnadsansvar. Utskottet
erinrar om att utskottet i 1976 års lagstiftningsärende hade att ta ställning till
ett liknande motionsyrkande (mot. 1975/76:2420). Utskottet konstaterade då
(LU 1975/76:33 s. 108) att en regel av ovan angiven innebörd var oförenlig
med rättegångsbalkens regler och rättshjälpssystemet. Utskottet kunde
därför inte ställa sig bakom motionärernas förslag. Någon anledning till
ändrat ställningstagande kan utskottet inte finna. Utskottet avstyrker därför
bifall till motionerna 30 och 38. Utskottet vill emellertid påpeka att skulle det
visa sig att en vårdnadshavare gör sig skyldig till försumlig processföring
genom att t. ex. föranleda en onödig rättegång, kan han eller hon enligt 18
kap. 7 § RB åläggas att jämte barnet solidariskt svara för den underhållsskyldiges
rättegångskostnader.

Beträffande möjligheterna till kvittning av rättegångskostnader erinrar
utskottet om att den ovannämnda motionen 1975/76:2420 även innehöll ett
alternativyrkande om sådan kvittning. Utskottet anförde med anledning
härav att mål angående underhållsbidrag är av dispositiv natur, dvs. att
parterna disponerar helt över tvisteföremålet och inte är tvungna att begära
domstols medverkan vid en reglering av sina mellanhavanden. Det skäl som
hade anförts till stöd för kvittning av rättegångskostnader i vårdnadstvister
kunde enligt utskottets mening därför inte läggas till grund för införandet av
en regel om kvittningav rättegångskostnader även i underhållsmål. Utskottet
framhöll också att risken för att behöva betala motpartens rättegångskostnader
kunde avhålla en part från upprepade eller illa grundade processer. På
anförda skäl avstyrkte utskottet bifall till motionsyrkandet. Utskottet tilläde
att dess ställningstagande självfallet inte uteslöt att det i samband med en
allmän översyn av rättegångsbalken kunde finnas skäl att närmare överväga
också bestämmelserna om fördelningen av rättegångskostnaderna. I detta
sammanhang hänvisade utskottet till den aviserade rättegångsutredningen.

Utskottet vill peka på att utskottets ställningstagande 1976 gjordes mot
bakgrund av bl. a. att det var ovanligt med mål om jämkning av underhållsbidrag.
För att jämkning skulle kunna ske fordrades nämligen att det förelåg
väsentligen ändrade förhållanden. Som utskottet inledningsvis anfört biföll
riksdagen emellertid en av utskottets minoritet avgiven reservation (nr 13)
med yrkande om att ordet väsentligen skulle utgå ur lagstiftningen. Från och

LU 1978/79:9

med den 1 januari 1977, då vårdnadsreformen trädde i kraft, har det således
varit betydligt enklare att få till stånd en jämkning av underhållsbidrag.
Antalet sådana mål har också ökat.

I det nu föreliggande förslaget till ändringar i FB ökas möjligheterna
ytterligare att jämka underhållsbidrag. Bl. a. införs i 7 kap. 9 § FB en regel av
innebörd att om fastställt underhållsbidrag inte har ändrats, bortsett från
indexändringar, under en tid av sex år, kan underhållsbidraget omprövas
utan att ändrade förhållanden behöver anges som grund härför. Som skäl för
införandet av denna frihet att begära omprövning av dom eller avtal om
underhållsbidrag anförs i propositionen att i fall då underhållstiden sträcker
sig över många år är en genomsnittsberäkning för hela tiden av kostnaderna
för barnet inte särskilt förenlig med strävandena att anpassa underhållsbidrag
efter de verkliga förhållandena. Vill parterna inte från början differentiera
underhållet med hänsyn till barnets åldersperioder bör bidraget bestämmas
med utgångspunkt i vad som som kan antas gälla under några år framåt.

Vad utskottet nu anfört visar att man har att räkna med att mål om
jämkning av underhållsbidrag i framtiden kommer att bli vanligare än f. n.
Enligt vad utskottet erfarit har redan de befintliga jämkningsmålen vållat
domstolarna problem i fråga om fördelningen av rättegångskostnaderna. Vid
den hearing som hållits i ärendet framhölls också från företrädare för
tingsrätten i Västerås att de nuvarande rättegångskostnadsreglerna ibland ger
otillfredsställande resultat.

Med hänsyn till det anförda kan utskottet ansluta sig till den i motionen 36
framförda uppfattningen att de nuvarande reglerna om rättegångskostnad i
underhållsmål inte är helt tillfredsställande. Enligt utskottets mening bör
bestämmelserna därför bli föremål för översyn. Det får ankomma på
regeringen att närmare överväga i vilken ordning en sådan översyn skall ske.
Vad utskottet nu anfört med anledning av motionen bör ges regeringen till
känna.

I 20 kap. 9 § FB finns intagna vissa bestämmelser som innebär en
särreglering av frågor om rättegångskostnad och fullföljd i mål eller ärenden
där barnavårdsnämnd eller överförmyndare har rätt att föra talan. Enligt
första stycket i lagrummet skall 20 § lagen (1946:804) om införande av nya
rättegångsbalken (rättegångsbalkens promulgationslag, RP) äga motsvarande
tillämpning. Detta innebär att RB:s regler för brottmål skall tillämpas i fråga
om rättegångskostnad och om ordningen för målets fullföljande i högre rätt.
Beträffande den som för talan på det allmännas vägnar skall vad som är
föreskrivet för åklagare gälla i stället för bestämmelserna om föreläggande för
part och parts utevaro i tvistemål. Av hänvisningen till 20 § RP jämförd med 7
kap. 4 § RB följer att talan som överförmyndare eller barnavårdsnämnd för i
hovrätt får fullföljas till högsta domstolen (HD) endast av riksåklagaren
(RÅ).

Den nu beskrivna särregleringen gäller enligt andra stycket i 20 kap. 9 § FB
inte i fråga om mål om fastställande av faderskap eller underhåll till barn.

LU 1978/79:9

I propositionen föreslås att särregleringen ej heller skall omfatta mål om
vårdnad om barn. Förslaget har sin grund i ett annat förslag i propositionen
nämligen att barnavårdsnämnds begäran enligt 6 kap. 9 § FB, att vårdnaden
skall tas ifrån förälder, skall för framtiden handläggas inte som domstolsärende
utan som tvistemål. Enligt departementschefens mening bör beträffande
vårdnadsmål gälla samma processuella regler för barnavårdsnämnden
som förden enskilda parten. Lagändringen får i fråga om rättegångskostnader
till följd att de av utskottet i det föregående redovisade bestämmelserna i 6
kap. 14 § FB kommer att gälla.

Lagrådet har i samband med sin granskning av lagförslagen ifrågasatt
(prop. s. 410) om inte tillämpligheten av 20 kap. 9 § FB kunde begränsas
ytterligare. 1 fråga om barnavårdsnämnd syns paragrafen enligt lagrådet i
fortsättningen bli tillämplig endast på ärenden om antagande av adoptivbarn
och ärenden om entledigande av särskilt förordnad förmyndare som tillika är
vårdnadshavare. Båda dessa fall torde vara mycket sällsynta. Lagrådet anser
därför att det kan förtjäna övervägas om inte paragrafens tillämplighet kunde
begränsas till mål och ärenden där överförmyndaren har rätt att föra
talan.

Departementschefen anför i slutprotokollet (s. 426) att han delar lagrådets
uppfattning att dessa frågor bör övervägas. Under hänvisning till att i
lagutskottet behandlas en motion med begäran om översyn av paragrafens
bestämmelser och till att resultatet av riksdagsbehandlingen bör avvaktas
föreslår departementschefen att ändringen av paragrafen begränsas till vad
han förordat i lagrådsremissen.

I den av departementschefen omnämnda motionen, 1977/78:997 (fp, c)
anförs att, sedan åklagares tidigare gällande rätt att i vissa fall föra talan i mål
och ärenden enligt FB har upphävts, finns det ingen anledning att ha kvar
regler som innebär att RÅ i motsvarande ärenden skall föra det allmännas
talan i HD. Denna typ av ärenden måste enligt motionärerna te sig rätt
främmande för RÅ. De anser vidare att det förden enskilde kan te sig mindre
tillfredsställande att ett mål eller ärende enligt FB får karaktär av brottmål.
Brottmålsreglerna bör enligt motionärerna därför inte längre tillämpas i
ärenden enligt FB. För att undvika att enskild parts situation försämras när
det gäller rättegångskostnaderna kan enligt motionärerna särskilda regler
införas rörande sådana kostnader. Med stöd av det anförda yrkar motionärerna
att en översyn skall göras av bestämmelserna i 20 kap. 9 § FB.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen. En sammanställning
över remissvaren finns intagen i bilaga 2.

Utskottet vill till en början erinra om att ett viktigt skäl för införandet av
bestämmelserna i 20 § RP var önsvärdheten av en enhetlig reglering av de
mål och ärenden, där åklagare utan samband med ansvarstalan eller annan
myndighet förde talan på det allmännas vägnar. Tidigare hade allmän
åklagare även vissa uppgifter enligt FB. Bl. a. hade han befogenhet att ansöka
om entledigande av försumlig vårdnadshavare. Hänvisningen i FB till

LU 1978/79:9

20 § RP gällde därför också mål eller ärenden i vilka allmänne åklagaren förde
talan. Befogenheten för åklagare att föra talan enligt FB upphävdes i samband
med 1976 års vårdnadsreform. Som skäl härför åberopades bl. a. att det måste
anses vara en främmande uppgift för allmänne åklagaren att bevaka att
förmyndare inte är försumlig när det gäller utövandet av vårdnaden om
underårig.

De skäl som ligger till grund för tillämpningen av 20 § RP i mål och ärenden
enligt FB ägde enligt utskottets mening giltighet så länge som allmänne
åklagaren hade uppgifter enligt FB. Sedan dessa uppgifter slopats kan
utskottet inte finna att det längre föreligger några sakliga skäl att behålla en
ordning som innebär att talan, som i lägre instanser förs av överförmyndare,
överförmyndarnämnd eller barnavårdsnämnd, skall i F1D övertas av RÅ.
Såsom motionärerna påpekar måste det också anses vara en främmande
uppgift för RÅ att bevaka det allmännas intresse när det gäller frågor enligt
FB. I enlighet med det anförda kan utskottet ställa sig bakom motionärernas
yrkande om en översyn av 20 kap. 9 § FB. Enligt utskottets mening får en
ändring av talereglerna dock inte leda till att enskild parts situation försämras
i fråga om rättegångskostnaderna. Det får ankomma på regeringen att
närmare besluta om hur den önskade översynen skall ske.

I anslutning till det anförda vill utskottet tillägga att 20 § RP är tillämplig på
även andra rättsområden som ofta inte har någon närmare beröring
sinsemellan. Som exempel på situationer där 20 § RP är tillämplig kan
nämnas mål där talan förs av åklagare om äktenskapsskillnad vid tvegifte och
giftermål i förbjudet led (11 kap. 5 § GB) och om förordnande om försäljning
av fastighet vid bulvanförhållande (1 § lagen om bulvanförhållande i fråga om
fast egendom). Ett annat exempel på mål där lagrummet skall tillämpas utgör
mål där skogsvårdsstyrelsen för talan om åtgärder för att erhålla nöjaktigt
skogstillstånd (20 § skogsvårdslagen).

Enligt vad utskottet inhämtat från RÅ-ämbetet fullföljs årligen endast ett
tiotal mål och ärenden enligt 20 § RP till HD. Härav utgörs cirka hälften av
ärenden enligt FB. Mot bakgrund av det anförda kan det, såsom hovrätten
över Skåne och Blekinge anför i sitt remissvar, finnas skäl för t. ex.
rättegångsutredningen att pröva om 20 § RP skall bestå eller begränsas till att
avse endast mål, vari allmänne åklagaren för talan, eller helt slopas.

Ikraftträdande, information m. m.

Huvuddelen av reformen föreslås träda i kraft den 1 juli 1979. De nya
processuella reglerna om vårdnad m. m. samt förslaget till ändringar i
indexlagen träder i kraft redan den 1 januari 1979. Bestämmelserna om rätt till
avdrag på underhållsbidrag och bidragsförskott slutligen skall träda i kraft
först den 1 januari 1980.

RAFA-utredningens samrådsgrupp, som är ett för riksförsäkringsverket
(RFV), försäkringskassorna och personalorganisationerna gemensamt organ,

6 Riksdagen 1978/79. 8 sami. Nr 9

LU 1978/79:9

har i en skrivelse till utskottet hemställt att de delar av propositionen som
berör försäkringskassorna och som avses träda i kraft den 1 juli 1979 skall i
stället träda i kraft den 1 januari 1980.1 skrivelsen hänvisas till att RFV:s och
försäkringskassornas resurser under första halvåret 1979 i hög grad behöver
disponeras för att få de nyligen genomförda handläggnings- och ADBrutinerna
att fungera tillfredsställande. Enligt samrådsgruppen kräver de
ändringar som skall träda i kraft den 1 juli 1979 förberedelsetid för bl. a.
utveckling av ADB-system, arbetsrutiner och personalutbildning. En förberedelsetid
på endast ett halvt år är klart otillräcklig och kommer att medföra
avsevärda administrativa svårigheter för RFV och försäkringskassorna.

Liknande synpunkter har framförts vid hearingen i Västerås av företrädare
för länets försäkringskassa och inför utskottet av företrädare för RFV. De
senare har upplyst att förberedelserna för utformandet av de i propositionen
omnämnda riktlinjerna (se ovan s. 53) på grund av personalbrist kommit i
gång först i slutet av november. Riktlinjerna måste vara klara senast i februari
1979 för att utbildningen skall hinna genomföras. Utbildningen skall bedrivas
i två steg. Först skall 150 tjänstemän från försäkringskassorna utbildas
centralt varefter de i sin tur skall bedriva utbildning på de olika kassorna.
Samtidigt skall ADB-systemet utvecklas och uppdateras. Detta måste vara
klart till i början av juni för att systemet skall kunna vara i drift den 1
juli.

Utskottet konstaterar till en början att tidpunkten, för när en ändrad
lagstiftning skall träda i kraft, måste bestämmas efter en avvägning mellan å
ena sidan intresset av att en angelägen reform genomförs så snart som möjligt
och å andra sidan hänsynen till att vederbörande myndigheter får tillräcklig
tid på sig att förbereda och informera om reformen. Som utskottet framhållit i
annat sammahang torde värdet av en reform allvarligt minska om den i
inledningsskedet får en ofullgången och delvis felaktig tillämpning.

När lagrådsremissen skrevs och förslaget till ikraftträdandetiderna utformades
torde regeringen ha utgått från att riksdagen skulle kunna besluta i
ärendet tidigare än som nu blir fallet. På grund av bl. a. att propositionen
avlämnades först den 13 oktober 1978 kommer riksdagen inte att kunna ta
ställning till regeringens och utskottets förslag förrän tidigast den 13
december 1978. Detta innebär att de nya lagarna inte kan komma ut i svensk
författningssamling förrän i omedelbar anslutning till att de första lagändringarna
skall träda i kraft. Detta är självfallet mindre tillfredsställande. När
det gäller de nya processuella reglerna innebär de dock förenklingar i
handläggningsordningen vid domstolarna och bör därför utan större svårigheter
kunna tillämpas omgående. Beträffande ändringarna i indexlagen får de
huvudsakligen betydelse först sedan basbeloppet för mars 1979 fastställts och
ev. indexändring därefter skall bestämmas. Det är dock angeläget att
information om de nya indexreglerna snarast blir tillgänglig så att inte
underhållsbidrag fastställs undert. ex. januari 1979 med utgångspunkt i att de

LU 1978/79:9

kan komma att räknas upp redan den 1 april 1979 med anledning av
indexändring.

Beträffande därefter de lagändringar som berör försäkringskassornas
verksamhet vill utskottet peka på att den ändring som fordrar det mest
omfattande systemutvecklingsarbetet är införandet av rätten till avdrag på
underhållsbidrag när barn vistas hos den bidragsskyldige. Som anförts ovan
kommer den ändringen inte att träda i kraft förrän den 1 januari 1980, vilket
innebär att en tid av ett år står till förfogande för förberedelsearbetet. När det
gäller övriga lagändringar vill utskottet framhålla att det är angeläget att
snarast åstadkomma lättnader för de bidragsskyldiga. Av särskild betydelse
härvid är de nya bestämmelserna om rätt för den bidragsskyldige till
förbehållsbelopp vid bidragsberäkningen, rätt till jämkning av underhållsbidrag,
förkortad preskriptionstid och eftergift av återkrav av bidragsförskott.
Det är vidare angeläget att rätten till underhållsbidrag och bidragsförskott vid
gemensam vårdnad snarast införs. Som framgår av vad utskottet anfört
inledningsvis underströk utskottet detta redan i samband med 1976 års
vårdnadsreform och uttryckte då förhoppningen att bestämmelser härom
skulle kunna vara i kraft den 1 januari 1977. Vad gäller frågan huruvida
vederbörande myndigheter hinner förbereda och informera om reformen
erinrar utskottet om att utskottet i det föregående har avstyrkt regeringens
förslag till behovsprövning av bidragsförskott. Om riksdagen bifaller utskottets
hemställan kommer en lagändring, som hade kunnat medföra omfattande
förberedelsearbete, att utgå. Enligt utskottets mening borde förberedelsearbetet
beträffande övriga lagändringar kunna hinna avslutas i sådan tid
föreden 1 juli 1979 att de kan träda i kraft nämnda dag. Utskottet tillstyrker på
anförda skäl de föreslagna ikraftträdande bestämmelserna.

I anslutning till det anförda vill utskottet stryka under betydelsen av att
förberedelsearbetet inför den nya reformen drivs med kraft. I likhet med
departementschefen anser utskottet att de nya riktlinjerna för beräkning av
underhållsbidrag m. m. som skall tjäna till vägledning för försäkringskassorna
och barnavårdsnämnderna bör finnas färdiga i så god tid att de kan ligga
till grund för utbildning av personalen.

Uppenbarligen är det också nödvändigt att försäkringskassornas ADBsystem
är så utvecklat att det kan träda i funktion, när lagändringarna träder i
kraft. Med hänsyn till det anförda kan utskottet helt ställa sig bakom vad som
i motionen 1978/79:36 anförs om angelägenheten av att myndigheter som
skall tillämpa de nya reglerna och som har till uppgift att utforma erforderligt
material för information får tillräckliga resurser. Utskottet vill i detta
sammanhang hänvisa till att regeringen den 29 september 1978 uppdragit åt
RFV och socialstyrelsen att i samråd utarbeta och utfärda de ovannämnda
riktlinjerna. Arbetet skall enligt regeringsbeslutet bedrivas med utgångspunkt
i de förslag som lagts fram i lagrådsremissen med beaktande av de
ändringar som kan följa av lagrådsgranskningen och av riksdagens beslut. I
regeringsbeslutet medges vidare RFV och socialstyrelsen rätt att överskrida

LU 1978/79:9

lönekostnadsanslaget för respektive myndighet med vardera 80 000 kr. för att
utföra utredningsuppdraget. Utskottet utgår från att regeringen följer förberedelsearbetet
och om så visar sig erforderligt ställer de ytterligare resurser till
förfogande, som kan krävas för att reformen skall kunna genomföras den 1
juli 1979.

Utskottet har vid åtskilliga tillfällen framhållit behovet av information om
ny lagstiftning. Genom detta lagstiftningsärende införs nya bestämmelser
som har ingripande betydelse för makar, föräldrar och barn. Utskottet vill
därför kraftigt stryka under att det är angeläget att en bred information om de
nya reglerna och deras konsekvenser kommer till stånd. Erfarenheterna visar
emellertid att det är svårt att göra lagstiftarens intentioner kända. Detta
illustreras av att, såsom utskottet ovan anfört, det fortfarande råder
missuppfattning om innebörden av institutet gemensam vårdnad, oaktat
reglerna härom varit i kraft i det närmaste två år. Det är därför av vikt att
särskilt intresse läggs ned på utformningen av den information som skall
spridas till allmänheten. Utskottet vill även framhålla betydelsen av att
reformen och lagstiftarens syfte med den genom särskilda utbildningsinsatser
görs väl kända hos personalen vid de rättsvårdande och sociala myndigheter
och organ som kommer att handlägga frågor som har samband med
lagstiftningen.

Vad utskottet nu anfört om resurser för och information om underhållsreformens
genomförande bör ges regeringen till känna.

Övrigt

Utöver vad utskottet i föregående avsnitt anfört föranleder förslagen i
propositionen inte några uttalanden från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande gemensam vårdnad som huvudregel att riksdagen
avslår motionen 1977/78:995,

2. beträffande tillämpningen av reglerna om gemensam vårdnad att
riksdagen avslår motionen 1977/78:1010,

3. beträffande samhällsstöd vid gemensam vårdnad att riksdagen
avslår motionen 1978/79:29, yrkandet 1,

4. beträffande förbehållsbelopp att riksdagen med bifall till propositionen
1978/79:12 i denna del och med avslag på motionen
1978/79:29, yrkandena 3 och 4, godkänner vad utskottet
anfört,

5. beträffande metoden för beräkning av underhållsbidrag att riksdagen -

LU 1978/79:9

a. med bifall till propositionen i denna del och med anledning
av motionen 1978/79:32 godkänner vad utskottet anfört,

b. avslår motionen 1978/79:32 i den mån den inte tillgodosetts
genom vad utskottet hemställt under a.,

6. beträffande underhåll av styvbarn att riksdagen med bifall till
motionen 1978/79:36, yrkandet 1, godkänner vad utskottet
anfort,

7. beträffande blivande adoptivbarns rättsliga ställning att riksdagen
hos regeringen begär att motionen 1978/79:33 jämte utskottets
betänkande i denna del överlämnas till utredningen (Ju 1977:08)
om barnens rätt,

8. att riksdagen antar 7 kap. 1 § i det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i föräldrabalken,

9. att riksdagen antar 7 kap. 3 § förslaget till lag om ändring i
föräldrabalken med i härvid fogad bilaga 3 som utskottets förslag
betecknade lydelse,

10. beträffande underhällsskyldigs rätt till avdrag på underhållsbidrag
och bidragsförskott att riksdagen med avslag på motionerna
1978/79:31,1978/79:34och 1978/79:37 antar 7 kap. * § förslaget
till lag om ändring i föräldrabalken och 15 § förslaget till lag om
ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

11. beträffande avdrag på utgående underhållsbidrag och bidragsförskott
att riksdagen avslår motionen 1978/79:36, yrkandet 2,

12. beträffande avdragsrättens inverkan på umgängesrätt en att riksdagen
med bifall till motionen 1978/79:36, yrkandet 3, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört härom,

13. beträffande behovsprövning av bidragsförskott att riksdagen med
bifall till motionen 1978/79:29, yrkandet 2, och med anledning
av motionen 1978/79:36, yrkandet 5, antar 2 och 7 §§ förslaget
till lag om ändring i lagen om bidragsförskott med i härvid fogad
bilaga 3 som utskottets förslag betecknade lydelse,

14. beträffande återkrav av bidragsförskott att riksdagen avslår
motionen 1978/79:29, yrkandet 6,

15. beträffande indexändringar av underhållsbidrag att riksdagen
avslår motionen 1978/79:29, yrkandet 5,

16. beträffande underhållsbidrag till omgift make att riksdagen med
avslag på motionen 1978/79:35 antar 11 kap. 14 a § förslaget till
lag om ändring i giftermålsbalken,

17. beträffande rättegångskostnader i mål om underhållsbidrag till
barn att riksdagen

a. avslår motionerna 1978/79:30 och 1978/79:38,

b. med anledning av motionen 1978/79:36, yrkandet 4, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
översyn av rättegångskostnadsreglerna,

7 Riksdagen 1978/79. 8 sami Nr 9

LU 1978/79:9

18. beträffande överförmyndares och barnavårdsnämnds fullföljd av
talan att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:997 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
översyn av 20 kap. 9 § föräldrabalken,

19. beträffande resurser för och information om underhållsreformens
genomförande att riksdagen med anledning av motionen 1978/
79:36, yrkandet 6, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört härom,

20. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i föräldrabalken i
den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan
under 8-10,

21. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken
i den mån det inte omfattas av vad utskottet ovan
hemställt under 16.,

22. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen om
bidragsförskott i den mån det inte omfattas av vad utskottet
ovan hemställt under 10. och 13.,

23. att riksdagen antar övriga i propositionen framlagda lagförslag.

Stockholm den 5 december 1978

På lagutskottets vägnar

IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: Ivan Svanström (c). Lennart Andersson (s), Inger Lindquist (m),
Martin Olsson (c). Elvy Nilsson (s), Arne Andersson i Gamleby (s), Sonja
Fredgardh (c), Åke Gillström (s), Bo Siegbahn (m), Ingemar Konradsson (s),
Marianne Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Anne-Marie Gustafsson (c),
Birgitta Johansson (s) och Margot Håkansson (fp).

Reservationer

1. vid moment 4 i utskottets hemställan

beträffande förbehållsbelopp av Lennart Andersson, Elvy Nilsson, Arne
Andersson i Gamleby, Åke Gillström, Ingemar Konradsson, Owe Andréasson
och Birgitta Johansson (samtliga s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 55 med orden "Den
nya” och slutar på s. 58 med orden ”och 4” bort ha följande lydelse:

Den nya regeln om villkorlig underhållsskyldighet får sin största praktiska
betydelse när det gäller att bestämma underhållsbidrag. I likhet med
departementschefen anser utskottet att det finns ett behov av att för sådana

LU 1978/79:9

situationer ge den nya regeln ett mer konkret innehåll på det sättet att den
underhållsskyldige förbehålls en viss del av sin inkomst för sin egen och sin
familjs försörjning. Beträffande storleken av de belopp som bör kunna
förbehållas vill utskottet i likhet med motionärerna framhålla att förslagen i
propositionen inte kan anses ägnade att i tillräcklig utsträckning förhindra
uppkomsten av betungande underhållsskulder för dem som har låga
inkomster och beträffande vilka en lättnad i underhållsbördan således är
särskilt angelägen. Utskottet vill härvidlag bl. a. peka på att det föreslagna
förbehållsbeloppet om 1,2 basbelopp torde understiga vad som i dag tillämpas
på åtskilliga håll när underhållsbidrag bestäms. Det bör vidare anmärkas att
enligt departementschefens uttalande en riktpunkt för bedömningen av
kostnaden för ett barns grundförsörjning bör vara 0,6 basbelopp per år.
Förbehållsbeloppet för hemmavarande eget barn skall dock normalt endast
vara 0,4 basbelopp. Som framhålls av motionärerna synes propositionen i
förevarande del ha utformats med siktet inställt snarare på att återbetalningen
av bidragsförskott skall säkerställas i största möjliga utsträckning än på att
underhållsbördan skall kunna lättas för dem som har det sämst ställt.

Enligt utskottets mening skulle en bättre anpassning av underhållsbördan
till den underhållsskyldiges ekonomiska bärkraft minska riskerna för social
utslagning. Om den underhållsskyldige inte belastas med en alltför tyngande
bidragsskyldighet kan detta också medverka till att relationerna såväl mellan
föräldrarna som mellan den bidragsskyldige och barnet förbättras. Också i
andra hänseenden framstår det som angeläget att man intar en mera generös
attityd mot den underhållsskyldige än den som präglar propositionen. Av
dessa skäl bör den bidragsskyldige i enlighet med motionärernas förslag
kunna medges rätt att få behålla en andel av sin disponibla inkomst.

Självfallet är det emellertid angeläget att en lättnad i underhållsbördan för
en underhållsskyldig förälder inte leder till försämrade villkor för barnet och
den andre föräldern. Som påpekas av motionärerna har barnet sitt grundbehov
av underhållsbidrag tryggat genom bidragsförskottet. I de inkomstlägen
där förbehållsbeloppen kommer att ha störst betydelse torde det endast
undantagsvis bli aktuellt att underhållsbidrag bestäms till högre belopp än
bidragsförskottet. En minskning av underhållsbidragets storlek leder därför
som regel inte till någon försämring förden bidragsberättigade. I stället får det
allmänna träda in och bära en del av kostnaderna för barnets underhåll. Det
kan emellertid inte uteslutas att förhållandena i vissa fall är sådana att
bidragsförskottet såsom reglerna f. n. är utformade inte kan utnyttjas som ett
medel att lätta underhållsbördan för de som har låga inkomster. Detta har sin
förklaring i att det nuvarande bidragsförskottssystemet är bristfälligt och i
många fall inte ger tillräckligt stöd åt ensamstående föräldrar med låga
inkomster. Som berörts inledningsvis pågår f. n. en översyn av samhällets
stöd till barn till ensamstående föräldrar. Med hänsyn till vikten av att
problemen på området snarast får en tillfredsställande lösning vill utskottet
understryka att utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Sammanfatt -

LU 1978/79:9

ningsvis anser utskottet att den underhållsskyldiges förmåga att betala
underhållsbidrag bör bedömas i enlighet med vad som förordats i motionen
1978/79:29 i förevarande del.

Utskottet anser det inte tekniskt möjligt att slå fast de angivna riktlinjerna i
lagtext. Som framhålls i motionen 29 har inte heller regeringen i propositionsförslagets
lagtext lyckats fånga in reglerna om förbehållsbelopp, trots ett i
sak mindre nyanserat innehåll. De av departementschefen i propositionen
gjorda uttalandena kompletterade med vad utskottet ovan anfört torde även
om de inte kläds i lagtext enligt utskottets mening ge tillräcklig vägledning
vid tillämpningen av 7 kap. 1 och 2 §§ FB. Förslaget till 7 kap. 3 § FB bör
således enligt utskottets mening utgå.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen 29 i
förevarande del och avstyrker bifall till propositionen såvitt avser 7 kap. 3 §
förslaget till ändring i FB.

dels att utskottets hemställan under 4. bort ha följande lydelse:

4. beträffande förbehållsbelopp att riksdagen med bifall till
motionen 1978/79:29, yrkandena 3 och 4, och med anledning av
propositionen 1978/79:12 i motsvarande del godkänner vad
utskottet anfört.

2. vid moment 6 i utskottets hemställan

beträffande underhåll av styvbarn av Lennart Andersson, Elvy Nilsson, Arne
Andersson i Gamleby, Åke Gillström, Ingemar Konradsson, Owe Andréasson
och Birgitta Johansson (samtliga s) som - under förutsättning av bifall
till reservationen nr 1 - anser

att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med orden "Utskottet
tillstyrker” och slutar med orden "för styvbarnet" bort ha följande
lydelse:

Utskottet tillstyrker på anförda skäl bifall till motionen 1978/79:36 i aktuell
del och förordar således att förbehåll skall få ske för såväl hemmavarande eget
barn som hemmavarande styvbarn. 1 enlighet med vad utskottet i det
föregående anfört bör 7 kap. 3 § förslaget till ändring i FB utgå. Någon särskild
lagbestämmelse om förbehåll för styvbarn är inte heller erforderlig utan de av
utskottet gjorda uttalandena får beaktas vid tillämpningen av 7 kap. 1 och 2 §§
FB. Genom vad i propositionen anförts om att förbehåll för underhåll av barn
får ske oberoende av vad som annars gäller om en förälders underhållsskyldighet
mot två eller flera barn framgår att endast hemmavarande eget barn
och hemmavarande styvbarn som avses i 7 kap. 5 § FB berörs. Barnbarn,
fosterbarn och styvbarn som flyttat hemifrån eller mot vilket underhållsskyldighet
inte föreligger berörs ej. Utskottet vill vidare framhålla att förbehåll för
styvbarns underhåll självfallet bara får ske när vad som utges till barnet av

LU 1978/79:9

den förälder med vilken den underhållsskyldige sammanlever och av barnets
andre förälder eller för dennes räkning inte tillhopa uppgår till förbehållsbeloppet.
Uttalandet om att en avräkning på forbehålIsbeloppet skall ske för vad
som utges av den andre föräldern eller för dennes räkning kommer nämligen i
styvbarnsfallen att gälla båda föräldrarna. Om det föranleds av omständigheterna
i det särskilda fallet kan dock rätten liksom beträffande den
underhållsskyldiges eget barn bestämma annat förbehållsbelopp för styvbarnet.

3. vid moment 9 i utskottets hemställan

av Lennart Andersson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke
Gillström, Ingemar Konradsson, Owe Andréasson och Birgitta Johansson
(samtliga s) som - under förutsättning av bifall till reservationen nr 1 - anser

att utskottets hemställan under 9. bort ha följande lydelse:

9. att riksdagen dels avslår propositionen såvitt avser 7 kap. 3 §
förslaget till lag om ändring i föräldrabalken, dels beslutar att 7
kap. 3 § föräldrabalken i dess nuvarande lydelse skall upphävas.

4. vid moment 13 i utskottets hemställan

beträffande behovsprövrting av bidragsförskott av Inger Lindquist (m) och Bo
Siegbahn (m) som anser

dets att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 67 med orden
”Lagutskottet vill” och slutar på s. 68 med orden "redaktionellt hänseende"
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det viktigt att samhällets resurser i form av
olika stöd går till dem som är i bäst behov därav. Samtidigt är det angeläget att
hindra att samhällsstöd utnyttjas på ett obehörigt sätt. Lagutskottet anser i
likhet med departementschefen att de nya reglerna om bidragsförskott vid
gemensam vårdnad kan tänkas inbjuda till missbruk av bidragsförskottssystemet
i något större utsträckning än de regler som för nävarande gäller. Med
hänsyn härtill är det motiverat att såsom familjelagssakkunniga och departementschefen
föreslagit att en regel nu införs som gör det möjligt att
förhindra att bidragsförskott utbetalas till någon som uppenbarligen saknar
behov därav. Utskottet delar familjelagssakkunnigas och departementschefens
uppfattning att en sådan bestämmelse inte bör införas enbart för de fall
där föräldrarna har gemensam vårdnad. Begränsningar i rätten till bidragsförskott
bör verka generellt och inte inrikta sig bara på en viss grupp
människor. Bestämmelsen bör därför ges allmän räckvidd. Departementschefens
uttalanden i specialmotiveringen till lagrummet har emellertid fått en
utformning som utskottet ej kan ställa sig bakom. Regeln bör endast
tillämpas i fråga om helt odiskutabla och uppenbara fall, då det skulle framstå

LU 1978/79:9

som i det närmaste stötande att samhällets resurser används till ett obehövligt
bidrag. Av paragrafens lydelse framgår också att bidragsförskott kan vägras
endast i uppenbara fall då bidragsförskottet framstår såsom klart obehövligt.
Ett sådant fall kan vara då barnet genom egna inkomster av t. ex.
förmögenhet helt kan svara för sin egen försörjning. Barnet har i den
situationen inte rätt till underhållsbidrag enligt 7 kap. 2 § FB och det är rimligt
och riktigt att samhällets resurser i en sådan situation inte tas i anspråk. Ett
annat uppenbart fall föreligger, då den förälder som barnet bor hos har
utomordentligt goda ekonomiska förutsättningar att svara för barnets
underhåll.

Med den utformning som lagregeln har fått och med det snäva tillämpningsområde
som bestämmelsen enligt lagutskottets mening bör ha fyller
den ett uppenbart behov och bör därför införas redan nu. Regeln kan
självfallet, som departementschefen framhåller, ses som ett provisorium i
avvaktan på den översyn av bidragsförskottssystemet som f. n. pågår inom
utredningen angående stödet till särlevande föräldrar.

I enlighet med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 29 i
aktuell del. Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motionen 36 i
denna del huvudsakligen tillgodoses,

dets att utskottets hemställan under 13. bort ha följande lydelse:

13. beträffande behovsprövning av bidragsförskott att riksdagen med
anledning av motionen 1978/79:36, yrkandet 5, och med avslag
på motionen 1978/79:29, yrkandet 2, antar 2 § förslaget till lag
om ändring i lagen om bidragsförskott.

5. vid moment 14 i utskottets hemställan

beträffande dterkrav av bidragsförskott av Lennart Andersson, Elvy Nilsson,
Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillström, Ingemar Konradsson, Owe
Andréasson och Birgitta Johansson (samtliga s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 69 med orden
”Socialutskottet anför” och slutar på s. 70 med orden "riksdagens sida” bort
ha följande lydelse:

Socialutskottets majoritet anför i sitt yttrande att något initiativ från
riksdagens sida med anledning av motionen 29 i förevarande del inte är
erforderligt. Utskottets majoritet hänvisar till kommittén för översynen av
samhällsstödet till ensamstående föräldrar. De socialdemokratiska ledamöterna
har en avvikande mening och anser att kommittén bör få tilläggsdirektiv
att ta upp det genom motionen akutaliserade spörsmålet.

Lagutskottet vill för sin del framhålla att det nuvarande systemet för
återkrav av utgivna bidragsförskott har, som departementschefen framhåller,
brister. Enligt utskottets mening skulle åtskilliga fördelar stå att vinna om
prövningen av skyldigheten att betala tillbaka bidragsförskott frigörs från de
civilrättsliga avgörandena om underhållsbidrag. En sådan ordning skulle ge

LU 1978/79:9

försäkringskassan möjligheter att fortlöpande anpassa återkraven efter
ändringarna i den underhållsskyldiges inkomster och andra ekonomiska
förhållanden. Vidare skulle antalet jämkningsprocesser kunna nedbringas,
vilket skulle vara till fördel inte bara för samhället utan även i hög grad för
parterna i de enskilda fallen. Många remissinstanser har också uttalat sig
positivt om de sakkunnigas förslag. Förslaget kan emellertid inte utan
ytterligare överväganden läggas till grund för lagstiftning. Enligt utskottets
mening är det angeläget att ett system för återkrav av bidragsförskott i
enlighet med familjelagssakkunnigas och motionärernas förslag snarast
kommer till stånd. Utskottet anser på grund av det anförda att kommittén för
översyn av samhällsstödet till ensamstående föräldrar skyndsamt bör ta upp
frågan om huråterbetalningsskyldigheten bättre skall kunna anpassas till den
faktiska ekonomiska bärkraften hos den underhållsskyldige. Kommittén bör
få tilläggsdirektiv i enlighet härmed. Vad utskottet anfört med anledning av
motionen 29 i förevarande del bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14. bort ha följande lydelse:

14. beträffande återkrav av bidragsförskott att riksdagen med anledning
av motionen 1978/79:29, yrkandet 6, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört angående översyn av
ordningen för återkrav av bidragsförskott.

6. vid moment 15 i utskottets hemställan

beträffande indexändringar av underhållsbidrag av Lennart Andersson, Elvy
Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillström, Ingemar Konradsson,
Owe Andréasson och Birgitta Johansson (samtliga s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72 börjar med orden "När
det" och slutar med orden "åter ske" bort ha följande lydelse:

När det därefter gäller den i motionen 29 väckta frågan om en översyn av
andelstadt vill utskottet framhålla att redan den omständigheten att
andelstadt synes ha fastställts efter en ren skälighetsbedömning talar för att
det efter en tid bör bli föremål för prövning. Enligt utskottets mening måste
också beaktas att den allmänna utvecklingen under de år indexlagen varit i
kraft har företett stora variationer. Vissa år har det på arbetsmarknaden varit
löneförhöjningar, som inneburit standardförbättringar för löntagarna, andra
år har den genomsnittlige löntagaren fått en viss standardsänkning. Enligt
utskottets mening torde man kunna räkna med att det även i framtiden
kommeratt vara stora variationer i löneutvecklingen. Även prisutvecklingen
kommer med all sannolikhet att fluktuera. Utskottet vill vidare peka på att
den underhållsskyldiges förmåga att betala underhållsbidrag också påverkas
av ändringar i skattelagstiftningen. På grund av det anförda kan utskottet
ställa sig bakom motionärernas uttalanden om att det är nödvändigt att
regeringen följer utvecklingen och lägger fram de förslag till jämkningar i

LU 1978/79:9

andelstadt som kan föranledas av löne- och prisutvecklingen samt av
ändringar i skattelagstiftningen. Skulle det blir kraftiga och snabba förändringar
i inkomst- och prisutvecklingen kan det självfallet blir erforderligt med
årliga jämkningar av andelstadt.

Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna. Ställningstagandet
innebär att utskottet tillstyrker bifall till motionen 29, yrkandet 5.

dels att utskottets hemställan under 15. bort ha följande lydelse:

15. beträffande indexändringar av underhållsbidrag att riksdagen
med bifall till motionen 1978/79:29, yrkandet 5, ger regeringen
till känna vad utskottet anfört härom.

7. vid moment 16 i utskottets hemställan

beträffande underhållsbidrag lill omgift make av Inger Lindquist (m) och Bo
Siegbahn (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 74 med orden
”Utskottet erinrar" och slutar på s. 76 med orden ”motionen 35" bort ha
följande lydelse:

Som utskottet anfört ovan upphör såddes underhållsbidrag automatiskt att
utgå vid omgifte men ej om den underhållsberättigade flyttar samman med
annan part under äktenskapsliknande förhållanden utan att ingå ett formellt
äktenskap. Dessa fall kan i förstone te sig likartade, och utskottet har därför i
och för sig förståelse för önskemålet om en likartad reglering. Enligt
utskottets mening föreligger det dock en avgörande skillnad mellan å ena
sidan ett nytt äktenskap och å andra sidan enbart ett samboende under
äktenskapsliknande förhållanden. Vid omgifte blir nämligen den nye maken
underhållsskyldig medan någon sådan skyldighet inte åvilar den samboende
parten. Ett slopande av den nuvarande bestämmelsen om att underhållsbidrag
upphör vid omgifte skulle därför kunna leda till dubbel underhållsskyldighet,
dels från maken i det tidigare äktenskapet, dels från maken i det sist
ingångna äktenskapet. Som motionärerna anför rimmar förslaget också illa
med att pension till efterlevande make i regel upphör vid omgifte.

Motionärerna hävdar att regeringens förslag saknar förankring i nu
gällande rättsuppfattning. Detta påstående har stöd i vad remissinstanserna
anfört. Några remissinstanser har t. o. m. ansett att förslaget torde för många
framstå som orättfärdigt, onaturligt och t. o. m. anstötligt. Att nu i propositionen
mot en majoritet av remissinstansernas uppfattning lägga fram ett
förslag till lagändring som helt torde sakna stöd i den allmänna rättsuppfattningen
finner utskottet förvånande. Med hänsyn till det anförda kan
utskottet inte biträda propositionens förslag. Utskottet föreslår därför att
riksdagen med bifall till motionen 35 fogar till 14 a § förslaget till lag om
ändring i GB en mening av innebörd att om den underhållsberättigade ingår
nytt äktenskap skall bidrag ej vidare utges.

LU 1978/79:9

Utskottet vill tillägga att vad utskottet ovan anfört inte innebär att utskottet
saknar förståelse för att många underhållsskyldiga upplever det som orättvist
att underhållsbidrag skall utgå, närden underhållsberältigade flyttar samman
med ny part utan att ingå ett nytt äktenskap. En lösning på detta problem
hade varit att låta underhållsbidraget upphöra även vid samboende utan
äktenskap. I sådant fall måste dock kunna fastställas att ett samboende
kommit lill stånd, något som torde mola på uppenbara svårigheter. Utskottet
kan därför inte förorda att en regel motsvarande den som enligt utskottet skall
gälla vid omgifte införs vid samboende. Utskottet vill emellertid erinra om att
bidraget kan jämkas eller slopas om den omständigheten att den underhållsberättigade
lever tillsammans med annan under äktenskapsliknande förhållanden
medför en ändring till det bättre i den underhållsberättigades
ekonomi.

dels att utskottets hemställan under 16. bort ha följande lydelse:

16. att riksdagen beträffande underhållsbidrag lill omgift make med
bifall till motionen 1978/79:35 antar 14 a § förslaget till lag om
ändring i giftemålsbalken med följande som utskottets förslag
betecknade lydelse:

Utskottets förslag
14 a §

Propositionens förslag

Underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad
utges fortlöpande. Om
det finns särskilda skäl kan rätten
dock bestämma att bidraget skall
erläggas med ett engångsbelopp.

Underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad
utges fortlöpande. Om
det finns särskilda skäl kan rätten
dock bestämma att bidraget skall
erläggas med ett engångsbelopp.
Utges bidraget förtlöpande och ingår
den underhållsberältigade nytt äktenskap,
skall bidrag ej vidare utges.

LU 1978/79:9

Socialutskottets yttrande Bilaga i

1978/79:2 y

över i propositionen 1978/79:12 framlagda förslag till lag om ändring
i barnavårdslagen(1960:97) och lagom ändring i lagen(1964:143)om
bidragsförskott jämte motioner

Till lagutskottet

Lagutskottet harden 17 oktober och den 9 november 1978 beslutat inhämta
socialutskottets yttrande över propositionen 1978/79:12 om underhåll till
barn och frånskilda, m. m., såvitt avser i propositionen framlagda förslag till
lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97) och lag om ändring i lagen
(1964:143) om bidragsförskott jämte följande motioner, nämligen motionen
1978/79:29 av Lennart Andersson m. fl. (s), såvitt avser yrkandena 1,2,3,4
och 6, motionen 1978/79:31 av Lars Werner m. fl. (vpk), motionen 1978/
79:34 av Olle Göransson (s) och Kerstin Andersson i Kumla (s), motionen
1978/79:36 av Martin Olsson m. fl. (c), såvitt avser yrkandena 2 och 5 samt
motionen 1978/79:37 av Alf Wennerfors (m).

Utskottet

Inledning

I propositionen föreslås nya regler om den familjerättsliga underhållsskyldigheten.
Reformen innefattar en fullständig revision av de civilrättsliga
reglerna i föräldrabalken och giftermålsbalken men berör också lagen om
bidragsförskott och annan lagstiftning. Ett huvudsyfte är att mildra underhållsbördan
för underhållsskyldiga som har svag ekonomi. Förslagen innebär
bl. a. följande.

Föräldrarnas underhållsplikt blir i fortsättningen aldrig ovillkorlig utan
görs beroende av föräldrarnas ekonomiska förmåga och barnets behov. I
lagen skrivs in en rätt för en förälder att förbehålla sig ett belopp för sitt eget
underhåll när underhållsbidrag skall bestämmas till ett barn. Förbehållsbeloppet
bestäms med ledning av ett normalbelopp för levnadskostnader.
Normalbeloppet per år utgör 1,2 basbelopp enligt lagen om allmän försäkring
(med basbeloppet som sedan april 1978 utgör 12 600 kr. blir normalbeloppet
1 260 kr. i månaden). Till detta kommer skälig kostnad för bostad. I vissa fall
kan den underhållsskyldige förbehållas även belopp för hemmavarande
makes eller samboendes underhåll. Också försörjningsskyldigheten mot barn

LU 1978/79:9

Bilaga I

som vistas hemma beaktas när bidraget skall beräknas.

En nyhet är att en förälder som är skyldig att betala underhållsbidrag får rätt
till avdrag på bidraget, om han eller hon har haft barnet hos sig under en
sammanhängande tid av minst fem hela dygn. Avdraget föreslås bli 1/40 av
underhållsbidraget för varje helt dygn som barnet vistas hos föräldern. Varar
vistelsen en hel månad, blir avdraget alltså 3/4 av månadsbidraget. Om det
finns särskilda skäl kan domstol bestämma andra villkor för denna avdragsrätt.
Föräldrarna kan också själva avtala om andra villkor. Avdraget beaktas i
princip även i fall då bidragsförskott utgår.

Bestämmelserna om jämkning av domar och avtal om underhållsbidrag
har setts över. Möjligheterna ökas att i en och samma rättegång få prövat en
underhållsskyldigs underhållsansvar mot flera barn. Försäkringskassorna får
lättare att meddela eftergift enligt bidragsförskottslagen av återkrav mot den
bidragsskyldige för förskott som har lämnats barnet.

Huvuddelen av reformen föreslås träda i kraft den 1 juli 1979. För vissa av
de nya reglerna föreslås andra tider för ikraftträdandet. Bl. a. skall rätten till
avdrag på underhållsbidrag och på bidragsförskott träda i kraft först den 1
januari 1980.

Till grund för förslagen i propositionen ligger ett år 1977 av familjelagssakkunniga
avgivet delbetänkande (SOU 1977:37) Underhåll till barn och
frånskilda. Betänkandet har varit föremål för en omfattande remissbehandling.

Sedan betänkandet framlades, har regeringen år 1977 tillkallat en kommitté
(S 1977:16) för översyn av samhällsstödet till ensamstående föräldrar. I
direktiven framhålls att samhällsutvecklingen har ändrat förutsättningarna
för existerande former av stöd till de särlevande föräldrarna och aktualiserat
samhällsinsatser i delvis andra former. Kommittén har till uppgift att
klarlägga vilka behov av särskilda stödåtgärder som numera finns för familjer

Bilaga I

LU 1978/79:9

där föräldrarna lever åtskilda eller en förälder saknas utöver de generellt
verkande insatserna för alla barnfamiljer. Utgångspunkten bör vara att stödet
skall riktas till barnen. Vidare bör syftet med samhällsstödet vara att barn till
föräldrar som lever åtskilda och barn vars ena förälder saknas skall
tillförsäkras levnadsvillkor som så långt möjligt är likvärdiga dem som
tillkommer barn med sammanboende föräldrar. Kommittén skall bl. a.
studera om de nuvarande särskilda stödformerna för ensamstående föräldrar
är rätt utformade i förhållande till de särskilda stödbehoven hos denna grupp.
Kommittén skall också uppmärksamma frågan om avvägningen mellan
vårdnadshavarens och den underhållsskyldige förälderns forsörjningsinsatser
med hänsyn bl. a. till i vilken utsträckning de har utgifter för barnet
samt deltar i vården och omsorgen om dem.

1 det följande behandlar utskottet under särskilda avsnitt förslaget till
ändring av lagen om bidragsförskott i de delar som berörs av motionsyrkanden.
I övrigt föranleder propositionen såvitt gäller de förslag som socialutskottet
har att yttra sig över inte några erinringar från utskottets sida.

Bidragsförskott vid gemensam vårdnad

Bidragsförskott utgår f. n. till barn i fall då barnet står under endast den ene
förälderns vårdnad eller då ingen av föräldrarna har vårdnaden. Har bara den
ene föräldern vårdnaden utgår bidragsförskottet enligt huvudregeln med ett
årligt belopp som motsvarar 40 % av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, dvs. f. n. 5 040 kr. per år eller 420 kr. i månaden.

Vid en reform år 1976 (prop. 1975/76:170, LU 1975/76:33, rskr 1975/
76:397) ändrades reglerna om vårdnad så att inte bara gifta föräldrar utan
även frånskilda och ogifta föräldrar numera har möjlighet att ha gemensam
vårdnad om sina barn och detta oavsett om föräldrarna bor tillsammans eller
ej. Väljer föräldrar att i enlighet med de nya vårdnadsreglerna utöva
vårdnaden gemensamt kan emellertid bidragsförskott f. n. inte utgå. Inte
heller är någon av föräldrarna skyldig att betala underhållsbidrag enligt
reglerna i föräldrabalken.

Som inledningsvis berörts föreslås i propositionen att förälder, som har
vårdnaden om barn gemensamt med den andre föräldern, skall bli skyldig att
betala underhållsbidrag till barnet under förutsättning att barnet varaktigt bor
tillsammans med endast den andre föräldern. Vidare föreslås att 1 § lagen om
bidragsförskott ändras så att bidragsförskott skall kunna utges till barnet i
förhållande till den förälder som sålunda skall vara bidragsskyldig.

I motionen 1978/79:29 av Lennart Andersson m. fl. (s) riktas kritik mot den
föreslagna ordningen och yrkas (yrkandet 1) att riksdagen hos regeringen
anhåller om förslag till ett samhällsstöd till föräldrar med gemensam vårdnad
i enlighet med vad som anförs i motionen. Motionärerna anser att ett system
med underhållsbidrag vid gemensam vårdnad strider mot den gemensamma
vårdnadens idé. En lösning som på sikt bättre stämmer överens med tanken

LU 1978/79:9

Bilaga 1

bakom vårdnadsreformen är enligt motionen att - oavsett var barnet för
tillfället vistas - bidragsförskott på begäran av föräldrarna betalas ut till den av
dem de bestämmer och att de blir solidariskt återbetalningsskyldiga på
grundval av en på medeltalet av föräldrarnas inkomster beräknad underhållsskyldighet.
Med hänsyn till angelägenheten av att rätten till bidragsförskott
snarast införs för särlevande föräldrar med gemensam vårdnad vill motionärerna
inte motsätta sig att förslaget i propositionen genomförs. I motionen
framhålls emellertid att regeringen skyndsamt bör lägga fram förslag till
samhällsstöd för föräldrar med gemensam vårdnad, vilket - utan att det
bryter mot principerna för stödet till ensamstående föräldrar i övrigt - gör det
möjligt för föräldrarna att dela det faktiska ansvaret för barnet.

Utskottet vill till en början framhålla att bidragsförskotten utgör ett
betydelsefullt inslag i samhällsstödet till barn vars föräldrar inte bor
tillsammans. Enligt utskottet är det otillfredsställande att rätten till bidragsförskott
skall vara beroende av om föräldrarna delar den rättsliga vårdnaden
eller ej. Som framhölls vid riksdagsbehandlingen 1976 av vårdnadsreformen
och som också understryks av departementschefen i den nu aktuella
propositionen är en ändring av lagstiftningen på området särskilt angelägen
med hänsyn till att det annars finns risk för att institutet gemensam vårdnad
för inte sammanboende föräldrar i huvudsak förbehålls dem som är
ekonomiskt oberoende och inte behöver samhällets stöd.

Enligt utskottets mening är det således viktigt att reglerna om bidragsförskott
nu ändras så att ingen behöver avstå från gemensam vårdnad av
ekonomiska skäl. Beträffande propositionens förslag till lösning av frågan vill
utskottet emellertid i likhet med motionärerna framhålla att reglerna om
underhållsbidrag och bidragsförskott vid gemensam vårdnad synes mindre
väl förenliga med tankegångarna bakom vårdnadsreformen. En viktig
förutsättning för att föräldrar som inte är gifta med varandra skall kunna
utöva vårdnaden gemensamt är nämligen att de är ense om att dela
vårdnadsansvaret. En gemensam rättslig vårdnad innebär att föräldrarna
tillsammans skall besluta i en mängd frågor som rör barnet, t. ex. vem som
skall handha den faktiska vården, hur barnets fostran och studier skall tillgå
och hur mycket var och en av föräldrarna skall bidra med till barnets
underhåll. Enligt utskottets mening torde endast i undantagsfall föräldrar
klara av att utöva vårdnaden gemensamt om de är oense i fråga om hur
underhållsskyldigheten skall fullgöras och därför måste tillgripa utvägen att
få underhållsbidrag fastställt. Som framhölls av föredragande statsrådet i den
ovan nämnda propositionen 1975/76:170 kan ett skäl för en upplösning av
föräldrarnas gemensamma vårdnad vara att någon av föräldrarna undandrar
sig sin skyldighet att bidra till barnets underhåll.

Som närmare redovisats ovan (s. 2 och 3) pågår f. n. en översyn av
bidragsförskottssystemet och andra former av samhällsstöd för ensamstående
föräldrar. Med hänsyn till innehållet i direktiven ankommer det på
utredningen att pröva frågan hur samhällsstödet till föräldrar med gemensam

Bilaga 1

LU 1978/79:9

vårdnad skall utformas. Något initiativ från riksdagens sida med anledning« ,
motionen 1978/79:29 i förevarande del är därför inte erforderligt.

Behovsprövning av bidragsförskott

Enligt 2 § lagen om bidragsförskott föreligger inte rätt till bidragsförskott
om barnet bor ihop med den underhållsskyldige. Bidragsförskott utgår inte
heller om det föreligger grundad anledning anta att den underhållsskyldige
betalar fastställt underhållsbidrag och bidraget inte understiger bidragsförskottet
eller om det är uppenbart att den underhållsskyldige på annat sätt sörjt
eller sörjer för att barnet får motsvarande underhåll. Slutligen kan bidragsförskott
vägras om vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter
att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag eller
faderskap till barnet fastställt.

I propositionen föreslås att bidragsförskott inte heller skall lämnas om
barnet av annat skäl uppenbarligen saknar behov av bidragsförskott (2 § d).
Av propositionen (s. 93) framgår att förslaget i första hand motiverats av
behovet av en bestämmelse som gör det möjligt att ingripa mot missbruk av
bidragsförskottssystemet vid gemensam vårdnad. Enligt departementschefen
bör emellertid en bestämmelse om behovsprövning inte införas enbart
för de fall där föräldrarna har gemensam vårdnad. Begränsningar i rätten till
bidragsförskott bör verka generellt och inte inrikta sig bara på en viss grupp
människor.

I motionen 1978/79:29 av Lennart Andersson m. fl. (s) yrkas (yrkandet 2)
avslag på propositionen i förevarande del. Motionärerna anser att den nya
bestämmelsen inte är nödvändig för att förebygga de mycket fåtaliga fall av
missbruk av bidragsförskottssystemet vid gemensam vårdnad, som kan
tänkas förekomma under överskådlig tid. Vidare pekas på att regeln fått en
alldeles för generell avfattning och att den kommer att leda till en försämring
av de underhållsberättigades situation. Enligt motionärerna finns det inte
något skäl som talar mot att man avvaktar resultatet av det pågående
utredningsarbetet angående samhällsstödet till ensamstående föräldrar,
innan man överväger en bestämmelse som den föreslagna.

Också i motionen 1978/79:36 av Martin Olsson m. fl. (c) kritiseras den
föreslagna bestämmelsen. Motionärerna framhåller att den - med hänsyn till
departementschefens motivuttalanden (se prop. s. 198 och 199) - kommer att
leda till att inte bara höginkomsttagare utan också ensamstående föräldrar
med en månadsinkomst av omkring 4 000 kr. kommer att bli utan
bidragsförskott till sina barn. Det framhålls vidare att det är något förvånande
att nya regler om grunderna för bidragsförskott föreslås medan en utredning
av frågan om samhällsstödet till ensamstående föräldrar pågår. Motionärerna
har dock förståelse för att förslaget kan vara motiverat men anser att
tillämpningsområdet för regeln om behovsprövning bör begränsas till
gemensam vårdnad, eftersom syftet med införandet av regeln främst är att

LU 1978/79:9

Bilaga I

föräldrar med gemensam vårdnad skall förhindras missbruka bidragsförskottssystemet.
Genom en sådan inskränkning av tillämpningsområdet
drabbas inte någon grupp som f. n. har rätt till bidragsförskott. I motionen
yrkas (yrkandet 5) att den nya bestämmelsen skall gälla endast barn som står
under vårdnad av båda föräldrarna.

Som framhålls av departementschefen kan de nya reglerna om bidragsförskott
vid gemensam vårdnad tänkas inbjuda till missbruk av bidragsförskottssystemet
i något större utsträckning än de regler som f. n. gäller. Enligt
utskottets mening är det självfallet angeläget att förhindra att samhällets
resurser för stöd åt barnfamiljerna utnyttjas på ett obehörigt sätt. Skäl finns
därför som talar för att bidragsförskott bör kunna vägras i fall då förmånen
framstår som klart oberättigad. Vid en bedömning av propositionens förslag i
nu aktuell del måste emellertid beaktas att, som tidigare berörts, utformningen
av bidragsförskottssystemet f. n. är föremål för en genomgripande
översyn. Enligt utskottets mening bör resultatet av utredningsarbetet
avvaktas innan man tar ställning till huruvida en regel om behovsprövning av
bidragsförskott bör införas. Vid ställningstagandet har utskottet även tagit
hänsyn till att propositionen utöver den nu aktuella regeln om behovsprövning
innehåller förslag till vissa andra bestämmelser som syftar till att
förhindra att föräldrar skall göra en obehörig vinst genom bidragsförskottssystemet
(4 § fjärde stycket och 4 a § första stycket). Med hänsyn till
angelägenheten av att missbruk av bidragsförskottssystemet kan förhindras
förutsätter utskottet att kommittén för översyn av samhällsstödet till
ensamstående föräldrar ägnar uppmärksamhet åt frågan och följer utvecklingen
när det gäller tillämpningen av den nya regeln om bidragsförskott vid
gemensam vårdnad.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen 1978/79:29,
yrkandet 2, och avstyrker således förslaget till ändring av lagen om
bidragsförskott såvitt avser 2 § d). Härigenom tillgodoses i väsentlig mån
också önskemålen i motionen 1978/79:36 yrkandet 5.

Avdrag pä bidragsförskott

Enligt 7 kap. 4 § förslaget till ändring av föräldrabalken skall förälder som är
skyldig att utge underhållsbidrag i viss utsträckning få göra avdrag på
underhållsbidraget för de kostnader som uppkommer när barnet vistas hos
henne eller honom. Som huvudregel gäller att avdrag får göras med 1/40 av
det månatliga underhållsbidraget för varje helt dygn av barnets vistelse. En
förutsättning för avdragsrätten är att föräldern haft barnet hos sig en
sammanhängande tid av minst fem dygn.

Har förälder rätt till avdrag på underhållsbidrag enligt 7 kap. 4 § föräldrabalken
skall avdragsrätten under vissa närmare angivna förutsättningar också
beaktas vid återkrav på bidragsförskott (15 § andra stycket förslaget till
ändring av lagen om bidragsförskott). I de fall avdragsrätten beaktas vid

Bilaga 1

LU 1978/79:9

100

återkrav på bidragsförskott skall enligt 4 a § andra stycket förslaget till
ändring av lagen om bidragsförskott vidare gälla att det till barnet utgående
bidragsförskottet skall minskas med avdragsbeloppet.

I motionerna 1978/79:31 av Lars Werner m. fl. (vpk), 1978/79:34 av Olle
Göransson (s) och Kerstin Andersson i Kumla (s) samt 1978/79:37 av Alf
Wennerfors (m) framställs yrkanden om att bestämmelsen i 7 kap. 4 §
föräldrabalken skall ges en annan utformning i tre avseenden. För det första
vill motionärerna att den underhållsskyldige skall få göra avdrag så snart han
eller hon haft barnet hos sig en sammanlagd tid av minst tre dygn under en
kalendermånad. Vidare vill motionärerna att tiden för barnets vistelse inte
skall räknas i hela kalenderdygn utan i 24-timmarsperioder från tidpunkten
då barnet mottogs hos den underhållsskyldige. Slutligen yrkas det att
avdraget skall bestämmas till 1/30 av det månatliga underhållsbidraget. Till
stöd för yrkandena åberopas i motionerna att avdragsrätten bör utformas så
att den stimulerar till täta och regelbundna kontakter mellan föräldrar och
barn och att avdrag därför bör få ske också i fall när föräldern har barnet hos
sig kortare tider under en viss period. Vidare anser motionärerna att den i
propositionen föreslagna regeln om att endast hela kalenderdygn skall räknas
inte är rimlig. Enligt motionärerna bör den tid barnet faktiskt varit hos
föräldern läggas till grund för avdragsrätten. Härigenom uppnås bl. a. att
avdrag får ske vid umgängen under veckoslut. Slutligen framhåller motionärerna
att under den tid, då barnet vistas hos den underhållsskyldige
föräldern, den andra föräldern inte har några andra kostnader för barnet än de
fasta utgifterna. Dessa täcks i stort sett av bostads- och barnbidrag. Skäl
saknas därför enligt motionärerna för att avdragsrätten skall begränsas till tre
fjärdedelar av bidraget.

Utskottet vill för sin del framhålla att det ligger i barnets intresse att barnet
får hålla god kontakt med båda sina föräldrar. I de fall där föräldrarna inte
sammanbor är det angeläget att den bidragsskyldige föräldern har möjligheter
till regelbundet och ofta återkommande umgänge med sitt barn. Som
departementschefen framhåller får denna kontakt inte försvåras av att
föräldern inte har råd att utöver underhållsbidraget bekosta barnets vistelse
hos honom eller henne i någon större utsträckning. Starka skäl finns således
för att avdragsrätten bör ges en generös utformning. Vid ett ställningstagande
till frågan måste emellertid också andra omständigheter vägas in. Sålunda
gäller det att skapa ett system som ter sig rättvist också för den andre föräldern
och som inte leder till onödiga konflikter mellan föräldrarna. Med hänsyn till
att en regel om avdragsrätt även skall tillämpas inom bidragsförskottssystemet
är det vidare angeläget att bestämmelserna utformas så att de inte
förorsakar försäkringskassorna administrativt merarbete. Från dessa
utgångspunkter ter sig de i motionerna framlagda förslagen mindre tillfredsställande.
Utskottet vill särskilt peka på att den förordade 24-timmarsregeln i
praktiken kan leda såväl till tvister mellan föräldrarna om när barnet skall
lämnas och hämtas som till problem för försäkringskassorna. Beträffande

LU 1978/79:9

Bilaga 1

' 101

förslaget att avdrag skall få ske redan när den underhållsskyldige haft barnet
hos sig en sammanlagd tid av tre dagar under en kalendermånad bör
framhållas att det otvivelaktigt skulle komma att medföra en väsentligt ökad
arbetsbelastning för försäkringskassorna.

Vad härefter gäller frågan om avdragets storlek kan det i och för sig förefalla
skäligt att avdraget bestäms till 1/30. Som departementschefen framhåller tar
emellertid en sådan regel inte tillbörlig hänsyn till att den förälder hos vilken
barnet regelmässigt bor har vissa fasta kostnader som inte minskar därför att
barnet är borta. Dessa kostnader torde inte till fullo täckas av barn- och
bostadsbidrag. Ett tillmötesgående av motionärernas önskemål skulle därför
enligt utskottets mening medföra en ekonomisk belastning för den inte
bidragsskyldige föräldern och skapa ett motstånd hos denne mot utövandet
av umgängesrätten.

Enligt utskottets mening utgör förslagen i propositionen en rimlig
avvägning mellan de delvis motstridiga intressen som gör sig gällande vid ett
ställningstagande till avdragsrättens omfattning. Såvitt gäller bidragsförskotten
anser utskottet således att propositionen bör bifallas och att
motionerna bör avstyrkas. Med hänsyn till umgängesfrågornas betydelse
förutsätter utskottet att regeringen med uppmärksamhet följer utvecklingen
när det gäller tillämpningen av de nya reglerna om avdragsrätt.

Som ovan berörts skall rätten till avdrag på underhållsbidrag kunna beaktas
vid återkrav på bidragsförskott enligt 15 § andra stycket förslaget till ändring
av lagen om bidragsförskott. En förutsättning härför är dock att den
underhållsskyldige inom tre månader från utgången av den kalendermånad
då barnets vistelse hos föräldern upphörde anmäler till försäkringskassan att
han eller hon är berättigad till avdrag. Har den underhållsskyldige fått avdrag
vid återkrav på bidragsförskott skall det härefter utgående bidragsförskottet
minskas i motsvarande mån.

I motionen 1978/79:36 av Martin Olsson m. fl. (c) yrkas (yrkandet 2) att
riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförs om
lämpligheten av att vid avdragsrätt för underhållsskyldiga avdraget på
utgående bidragsförskott eller underhållsbidrag till den underhållsberättigade
fördelas på en längre tidsperiod. Motionärerna framhåller att det föreslagna
avdragssystemet kan leda till komplikationer mellan föräldrarna. Som
exempel härpå nämner motionärerna fall då barnet vistas hos den underhållsskyldige
under juli månad och avdraget på utgående bidragsförskott sker
först i december. En sådan ordning kan upplevas negativt av den förälder som
uppbär bidragsförskottet och få menlig inverkan när frågan om barnets
vistelse hos den andre föräldern åter aktualiseras. Motionärerna anser det
angeläget att man inte i strävandena att tillgodose de underhållsskyldigas
krav på rättvisa inför ett system som försvårar dessas möjligheter att ha sitt
barn hos sig. Motionärerna förordar därför att större avdrag bör fördelas under
en längre tidsperiod, exempelvis ett halvt år.

Som motionärerna påpekar innebär den föreslagna ordningen att reduce 8

Riksdagen 1978/79. 8 sami. Nr 9

Bilaga I

LU 1978/79:9

102

ringen av utgående bidragsförskott kan komma att ske först sedan flera
månader förflutit från tiden för barnets vistelse hos den underhållsskyldige.
Enligt utskottets mening kan man inte räkna med attén förälder som uppbär
bidragsförskott för den tid barnet är borta alltid tar hänsyn till att en
reducering kan komma att göras vid en senare tidpunkt. I vart fall större
avdrag på bidragsförskottet kan därför otvivelaktigt i vissa fall leda till
ekonomiska svårigheter för en förälder och påverka dennes inställning till
umgängesrättens utövande. Som departementschefen framhåller är det inget
som hindrar att nedsättningen av bidragsförskottet slås ut över flera månader.
Med hänsyn till vad utskottet tidigare uttalat om angelägenheten av att de
nya reglerna om avdragsrätt inte leder till att kontaktmöjligheterna mellan en
underhållsskyldig förälder och dennes barn försvåras, vill utskottet understryka
vikten av att försäkringskassorna begagnar möjligheten att fördela
nedsättningen av bidragsförskott på en längre tid. Något särskilt tillkännagivande
från riksdagens sida i denna fråga är inte erforderligt. Med det
anförda får motionen anses besvarad i aktuell del.

Åt er krav av bidragsförskott

När bidragsförskott utgår skall den underhållsskyldige till försäkringskassan
betala det fastställda underhållsbidraget dock högst det belopp som
motsvarar bidragsförskottet. Enligt 18 § lagen om bidragsförskott kan
emellertid försäkringskassan besluta om eftergift av återkrav om det är skäligt
med hänsyn till att den underhållsskyldige har varit sjuk, arbetslös,
omhändertagen för vård eller haft stor försörjningsbörda. Eftergift kan också
meddelas, om det av annan anledning framstår som skäligt.

Familjelagssakkunniga lade i sitt betänkande fram ett förslag till nytt
system för återkrav av bidragsförskott. Förslaget innebar i huvudsak att
bidragsförskotten skulle frigöras från beroendet av fastställt underhållsbidrag
och att försäkringskassan skulle få möjlighet att självständigt pröva den
underhållsskyldiges förmåga att till det allmänna betala tillbaka utgivna
bidragsförskott. Återkrav och återbetalning skulle bli en angelägenhet mellan
kassan och den underhållsskyldige. Såvitt avsåg underhållsbidragen som
förskotterades av allmänna medel skulle man slippa jämkningsprocessen vid
domstol, eftersom återbetalningsskyldigheten hela tiden kunde anpassas
efter växlingarna i den underhållsskyldiges betalningsförmåga.

I motionen 1978/79:29 av Lennart Andersson m. fl. (s) hänvisas till att

LU 1978/79:9

Bilaga I

103

förslagen i propositionen om begränsning av indexhöjningarna av underhållsbidrag
kan medföra en generell lättnad i underhållsbördan. Enligt
motionärerna är det emellertid uppenbart att utvecklingen av bidragsförmågan
varierar för de olika bidragsskyldiga och att många över huvud taget
inte förmår öka sin bidragsförmåga. Vidare framhålls att de underhållsskyldiga
som regel inte kan förväntas väcka talan om jämkning av underhållsbidrag
ens om underhållsbördan blir mycket betungande. Särskilt gäller detta
för de bidragsskyldiga som har det sämst ställt och som också ofta har svårt att
tillvarata sina intressen. Motionärerna pekar vidare på att domstolarna blir
kraftigt belastade om jämkningsprocesser kommer att föras i den utsträckning
som kan vara motiverat. Med hänsyn till de angivna förhållandena anser
motionärerna det nödvändigt att man finnér ett system som medger att
skyldigheten att återbetala bidragsförskott kan prövas rutinmässigt så att
underhållsbördan kontinuerligt kan anpassas till förmågan hos de underhållsskyldiga
som har det sämst ställt. Enligt motionärernas mening är det
förslag till återkravssystem som framlades av familjelagssakkunniga väl
ägnat att läggas till grund för ett fortsatt utredningsarbete. Motionärerna
anser att förslaget bör överarbetas av kommittén för översyn av samhällsstödet
till ensamstående föräldrar och yrkar (yrkandet 6) att riksdagen hos
regeringen begär förslag om en fortlöpande prövning av skyldigheten att
återbetala bidragsförskott i enlighet med vad som anförs i motionen.

Som departementschefen framhåller har det nuvarande systemet för
återkrav av utgivna bidragsförskott brister och på längre sikt måste kanske
andra lösningar sökas. Enligt utskottets mening skulle åtskilliga fördelar stå
att vinna om prövningen av skyldigheten att betala tillbaka bidragsförskott
frigörs från de civilrättsliga avgörandena om underhållsbidrag. En sådan
ordning skulle ge försäkringskassan möjligheter att fortlöpande anpassa
återkraven efter ändringarna i den underhållsskyldiges inkomster och andra
ekonomiska förhållanden. Vidare skulle antalet jämkningsprocesser kunna
nedbringas, vilket skulle vara till fördel inte bara för samhället utan även i hög
grad för parterna i de enskilda fallen. Många remissinstanser har också uttalat
sig positivt om de sakkunnigas förslag. I likhet med departementschefen
anser emellertid utskottet att tiden ännu inte är mogen för genomförandet av
ett sådant system som familjelagssakkunniga förordat. Inte heller kan
förslaget utan ytterligare överväganden läggas till grund för lagstiftning.
Utskottet utgår från att kommittén för översyn av samhällsstödet till
ensamstående föräldrar i samband med behandlingen av bidragsförskottsinstitutet
tar upp spörsmålet om hur återbetalningsskyldigheten bättre skall
kunna anpassas till den faktiska ekonomiska bärkraften hos den underhållsskyldige.
Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionen
1978/79:29 i förevarande del är därför inte erforderligt.

Vid bedömningen av eftergiftsfrågorna enligt 18 § förslaget till ändring av
lagen om bidragsförskott bör enligt propositionen de bestämmelser om
förbehållsbelopp vid beräkning av underhållsbidrag som upptagits i 7 kap. 3 §

Bilaga I

LU 1978/79:9

104

förslaget till ändring av föräldrabalken kunna tjäna till ledning. Nämnda
bestämmelser innebär att den underhållsskyldige alltid får förbehållas vissa
belopp för sitt eget och andras underhåll. Förbehållsbeloppet för den
underhållsskyldiges eget underhåll skall omfatta skäliga bostadskostnader
och andra vanliga levnadskostnader. De sistnämnda kostnaderna skall
beräknas med ledning av ett normalbelopp som utgör 120 % av basbeloppet.
Om särskilda skäl föreligger får den underhållsskyldige vidare förbehållas ett
belopp för underhåll åt make eller samboende. Normalbeloppet utgör i sådant
fall 60 % av basbeloppet. Slutligen får den underhållsskyldige under vissa
närmare angivna förutsättningar även förbehålla sig ett belopp om 40 96 av
basbeloppet för underhåll av eget hemmavarande barn. Vad som återstår
sedan de angivna förbehållsbeloppen dragits av från den underhållsskyldiges
nettoinkomst (dvs. bruttoinkomsten minskad med skatter) får i princip tas i
anspråk för täckande av barnets behov av underhållsbidrag.

I motionen 1978/79:29 yrkas vissa ändringar i det föreslagna systemet för
beräkning av den underhållsskyldiges förmåga att betala underhållsbidrag.
Motionärerna föreslår att riksdagen inte skall anta 7 kap. 3 § förslaget till
ändring av föräldrabalken och att riksdagen i stället som motiv till de
grundläggande bestämmelserna om föräldrars underhållsskyldighet mot sina
barn i 7 kap. 1 § förslaget till ändring av föräldrabalken gör uttalanden om
storleken av underhållsbidrag i enlighet med vad som anförs i motionen
(yrkandena 3 och 4). Enligt motionärerna är förslagen i propositionen inte
tillräckliga för att man skall hindra att betungande underhållsskulder
uppkommer för dem som har den sämsta ekonomiska ställningen. Motionärerna
pekar bl. a. på att när det gäller förbehåll för underhåll av den
underhållsskyldiges eget hemmavarande barn normalbeloppet är endast 0,4
basbelopp fastän normalkostnaden för ett barn i propositionen beräknas till
0,6 basbelopp. Enligt motionärerna bör den underhållsskyldige få disponera
Jvissa andelar av sin inkomst utöver förbehållsbeloppen för eget och andras
underhåll. I motionen föreslås att - sedan förbehållsbeloppen avräknats från
nettoinkomsten - i princip endast 50 96 av överskottet skall kunna tas i
anspråk för underhållsbidrag till ett barn. Är det frågan om underhållsskyldighet
mot två barn skall 60 96 av överskottet kunna utgå i underhållsbidrag
och mot tre eller flera barn högst 65 96.

Enligt utskottets mening är det angeläget att riskerna för social utslagning
av de underhållsskyldiga minskas. Nuvarande regler om eftergift av återkrav
på bidragsförskott utgör ett betydelsefullt instrument när det gäller att lätta
situationen för underhållsskyldiga med särskilt svåra problem. Som ovan
redovisats innebär förslagen i propositionen att försäkringskassorna skall få
möjligheter att medge eftergift i större utsträckning än f. n. på grund av
förändringar i den underhållsskyldiges ekonomiska förhållanden. Starka skäl
talar för att man vid utformningen av eftergiftsinstitutet bör inta en generös
attityd gentemot de underhållsskyldiga. Samtidigt måste emellertid beaktas
att det råder ett nära samband mellan fastställd underhållsskyldighet och

LU 1978/79:9

Bilaga I

105

skyldighet att återbetala bidragsförskott. Så länge detta samband består måste
enligt utskottets mening bedömningen av förmågan att betala tillbaka
bidragsförskott ske enligt i princip samma normer som tillämpas vid
fastställande av underhållsbidrag. En annan ordning skulle säkerligen
upplevas negativt av dem som fullgör sin underhållsskyldighet genom att
utge fastställt underhållsbidrag och kunna medföra att ansenliga medel av
samhällets resurser för stöd åt ensamstående föräldrar tas i anspråk därför att
allt flera kommer att anlita bidragsförskottssystemet för att slippa betala hela
det fastställda underhållsbidraget.

Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att de normer som skall
tjäna till ledning vid bedömningen av en underhållsskyldigs förmåga att utge
underhållsbidrag också bör vara vägledande vid den fortlöpande prövning
som försäkringskassan skall göra enligt regeln om eftergift av återkrav på
bidragsförskott. Med hänsyn till att det ankommer på lagutskottet att ta
ställning till hur reglerna om underhållsbidrag bör utformas anser sig
socialutskottet inte böra göra något uttalande med anledning av motionen
1978/79:29 i förevarande delar (yrkandena 3 och 4).

Stockholm den 23 november 1978

På socialutskottets vägnar
KERSTI SWARTZ

Närvarande: Kersti Swartz (fp), Nils Carlshamre (m), Evert Svensson (s),
Karin Andersson (c), John Johnsson (s), Bengt Bengtsson (c), Ivar Nordberg
(s), Kjell Nilsson (s), Britt Wigenfeldt (c), Sven-Gösta Signell (s), Ulla
Tillander (c), Stig Alftin (s), Lena Öhrsvik (s), Marianne Lundqvist (fp) och
Blenda Littmarck (m).

Avvikande mening

beträffande återkrav av bidragsförskott av Evert Svensson, John Johnsson,
Ivar Nordberg, Kjell Nilsson, Sven-Gösta Signell, Stig Alftin och Lena
Öhrsvik (samtliga s), som anser att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 10
som börjar med ”Sorn departementschefen” och slutar med "inte erforderligt”
bort ha följande lydelse:

Det nuvarande systemet för återkrav av utgivna bidragsförskott har, som
departementschefen framhåller, brister. Enligt utskottets mening skulle
åtskilliga fördelar stå att vinna om prövningen av skyldigheten att betala
tillbaka bidragsförskott frigörs från de civilrättsliga avgörandena om underhållsbidrag.
En sådan ordning skulle ge försäkringskassan möjligheter att
fortlöpande anpassa återkraven efter ändringarna i den underhållsskyldiges

Bilaga I

LU 1978/79:9

106

inkomster och andra ekonomiska förhållanden. Vidare skulle antalet jämkningsprocesser
kunna nedbringas, vilket skulle vara till fördel inte bara för
samhället utan även i hög grad för parterna i de enskilda fallen. Många
remissinstanser har också uttalat sig positivt om de sakkunnigas förslag.
Förslaget kan emellertid inte utan ytterligare överväganden läggas till grund
för lagstiftning. Enligt utskottets mening är det angeläget att ett system för
återkrav av bidragsförskott i enlighet med familjelagssakkunnigas och
motionärernas förslag snarast kommer till stånd. Utskottet anser på grund av
det anförda att kommittén för översyn av samhällsstödet till ensamstående
föräldrar skyndsamt bör ta upp frågan om hur återbetalningsskyldigheten
bättre skall kunna anpassas till den faktiska ekonomiska bärkraften hos den
underhållsskyldige. Kommittén bör få tilläggsdirektiv i enlighet härmed. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motionen 1978/79:29 i förevarande
del bör ges regeringen till känna.

LU 1978/79:9

107

Bilaga 2

Sammanställning över remissyttranden med anledning av motionen 1977/
78:997

RÅ och Sveriges domareförbund samt hovrätten över Skåne och Blekinge
har tillstyrkt motionen. Övriga remissinstanser - Svenska kommunförbundet,
Stockholms överförmyndarnämnd och Föreningen Sveriges överförmyndare
- har inte velat tillstyrka att den begärda översynen kommer till
stånd.

RÅ ansluter sig till motionärernas uppfattning att det från flera synpunkter
framstår som omotiverat att brottmålsreglerna skall tillämpas när det gäller
handläggningen av mål och ärenden angående FB. En sådan ordning kunde
vara befogad så länge allmän åklagare hade viss initiativrätt när det gällde mål
och ärenden enligt FB. Åklagarens befattning med dessa frågor har numera
upphört. Först i HD har RÅ möjlighet att inverka på en process som i lägre
instanser förts av personer helt utanför RÅ-ämbetet. Sakliga skäl för en sådan
ordning kan inte anses föreligga. Enligt RÅ framstår det som mest
ändamålsenligt att överförmyndarens respektive överförmyndarnämndens
talerätt utvidgas till att omfatta rättegången i HD.

Sveriges domareförbund delar motionärernas uppfattning att brottmålsreglerna
inte längre bör tillämpas vid fullföljd av mål och ärenden enligt FB.
Förbundet instämmer vidare i motionärernas uttalande att en ändring av
bestämmelserna inte bör leda till att en enskild parts situation försämras i
fråga om rättegångskostnaderna och att, om hänvisningen i 20 kap. 9 § FB
borttages, särskilda kostnadsregler därför bör införas i lagen.

Enligt hovrätten över Skåne och Blekinge bör en översyn av bestämmelserna
i 20 kap. 9 § FB ingå som ett led i en allmän översyn av bestämmelserna i 20 §
RP.

Hovrätten anför att det synes opåkallat att ha kvar en hänvisning i FB som
gör att brottmålsregler i vissa avseenden blir tillämpliga, särskilt när åklagare
ej längre har talerätt enligt FB. Att brottmålsreglerna skall tillämpas torde
enligt hovrätten också strida mot en allmän strävan att i tvister mellan det
allmänna och den enskilde så mycket som möjligt ge processen karaktär av
civil tvist mellan jämställda parter. Enligt hovrätten kan fördelarna med
brottmålsreglerna i kostnadshänseende, såsom motionärerna påpekat,
behållas genom särskilda regler om kostnaderna.

Hovrätten framhåller vidare, att bestämmelsen i 20 kap. 9 § FB kan ses som
en förtydligande hänvisning till 20 § RP. Det torde enligt hovrätten därför
vara naturligt att se det av motionärerna väckta spörsmålet i ett större
sammanhang. Som huvudskäl för införande av 20 § RP anfördes önskvärdheten
av en enhetlig reglering av de mål och ärenden, där åklagare utan
samband med ansvarstalan eller annan myndighet förde talan å det
allmännas vägnar. Vid en allmän översyn kan det enligt hovrätten övervägas

Bilaga 2

LU 1978/79:9

108

om skälen för stadgandet i 20 § RP fortfarande är beaktansvärda. Övervägandena
kan leda till slutsatsen att önskvärdheten av enhetlig reglering ej
hindrar särbestämmelser för mål och ärenden enligt FB, vari överförmyndare
och barnavårdsnämnd för talan. Skäl kan också framkomma som talar för att
tillämpningen av 20 § RP begränsas till mål och ärenden, i vilka åklagare för
talan, eller för att 20 § RP i sin helhet upphävs. Hovrätten anför att den saknat
anledning att närmare gå igenom tillämpningsområdet för 20 § RP men velat
peka på att det här rör sig om rättsområden utan närmare beröring
sinsemellan.

Svenska kommunförbundet delar motionärernas uppfattning att det kan
synas märkligt att endast RÅ har rätt att fullfölja talan i mål om omyndighetsförklaring.
Enligt förbundet har emellertid de mål och ärenden där
överförmyndaren har rätt att föra talan större likhet med RB:s brottmål än
med RB:s tvistemål på det sättet att det i realiteten inte rör sig om en process
mellan två likvärdiga parter utan, såsom i brottmålsprocessen, om en process
mellan myndighet och enskild. Det förefaller enligt förbundets mening med
hänsyn härtill naturligare att RB:s för den enskilde förmånligare bestämmelse
om rättegångskostnader i brottmål får gälla framför tvistemålsreglerna.

I Kommunförbundets yttrande hänvisas vidare till att, när det gäller frågan
om rättegångskostnaderna, 20 § RP är tillämplig inte bara i mål om
exempelvis omyndighetsförklaring utan även i mål om arvode till förmyndaren
eller gode mannen. Om tingsrätten ändrar en överförmyndares
arvodesbeslut är överförmyndaren enligt allmänna regler behörig att föra
talan mot tingsrättens beslut i hovrätten. Förbundet påpekar att även i denna
process RB:s regler om brottmål blir tillämpliga på de rättegångskostnader
som uppstår för förmyndaren eller gode mannen i hovrätten. En arvodesprocess
av detta slag bör emellertid enligt förbundets mening vara att
jämställa med en ren förvaltningsprocess som förs mellan myndigheten och
enskild. Motionärernas hemställan om översyn av bestämmelserna är alltså i
och för sig befogad, anser förbundet, som dock f. n. inte anser sig kunna
tillstyrka den begärda översynen. Anledningen härtill är att förbundet anser
att man först bör skaffa sig ytterligare erfarenhet av tillämpningen av 1974 års
förmynderskapsreform och att förmynderskapsreglerna, sedan sådan erfarenhet
vunnits, bör underkastas en samlad översyn.

I yttrandena från Stockholms överförmyndarnämd och Föreningen Sveriges
överförmyndare anförs bl. a. att man från överförmyndarhåll inte har
uppfattningen att enskild part i den aktuella typen av ärenden upplever sig
som part i brottmål. Ingen av dessa remissinstanser finnér något skäl att ändra
den nuvarande lagstiftningen på området.

LU 1978/79:9

109

Bilaga 3

Av utskottet framlagda förslag till ändringar i regeringens lagförslag Förslaget

till

Lag om ändring i föräldrabalken

R egen agens förslag UIsko Hets förslag

1 kap.

3 §

När underhållsbidrag bestäms enligt 2 § får den bidragsskyldige förbehålla
sig ett belopp för eget eller annans underhåll enligt andra-fjärde styckena.

FörbehålIsbelopp för den bidragsskyldiges eget underhåll innefattar alla
vanliga levnadskostnader. Bostadskostnaden beräknas för sig efter vad som
är skäligt. De andra levnadskostnaderna beräknas med ledning av ett
normalbelopp. För år räknat utgör normalbeloppet 120 procent av gällande
basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Om det finns särskilda skäl får ett belopp förbehållas för underhåll åt make
som den bidragsskyldige varaktigt bor tillsammans med. Med make jämställs
annan som den bidragsskyldige varaktigt bor tillsammans med, om de har
barn gemensamt. Förbehållsbeloppet bestäms enligt andra stycket. Normalbeloppet
utgör dock 60 procent av basbeloppet.

Oberoende av vad som annars Oberoende av vad som annars
gäller om en förälders underhålls- gäller om en förälders underhållsskyldighet
mot två eller flera barn får skyldighet mot två elier flera barn får

den bidragsskyldige för underhåll åt den bidragsskyldige för underhåll åt

varje hemmavarande eget barn för- varje hemmavarande barn förbehålla

behålla sig ett belopp som, tillsam- sig ett belopp som, tillsammans med

mans med vad som utges till barnet vad som utges till barnet av den

av den andra föräldern eller för andra föräldern eller för dennas

dennas räkning, för år utgör 40 räkning, för år utgör 40 procent av

procent av gällande basbelopp. Rät- gällande basbelopp. Rätten kan dock

ten kan dock bestämma ett annat bestämma ett annat förbehållsbelopp

förbehållsbelopp om det föranleds av om det föranleds av omständighe omständigheterna

i det särskilda terna i det särskilda fallet,

fallet.

LU 1978/79:9

110

Förslaget till

Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

2 §

Bidragsförskott lämnas ej, om

a) vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att vidtaga
eller medverka till åtgärder för att fl underhållsbidrag eller faderskap till
barnet fastställt;

b) det föreligger grundad anledning antaga att den underhållskyldige i
vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag icke understigande
vad som skulle utgå i bidragsförskott enligt 4 § första och andra styckena;

c) det finnes uppenbart aL den
underhållsskyldige annorledes sörjt
eller sörjer för att barnet erhåller
motsvarande underhåll;

d) barnet av annat skäl uppenbarligen
saknar behov av bidragsförskott.

c) det finnes uppenbart att den
underhållsskyldige annorledes sörjt
eller sörjer för att barnet erhåller
motsvarande underhåll.

Sedan bidragsförskott sökts skall,
under förutsättning att den underhållsskyldiges
vistelseort är känd
eller kan utrönas, omedelbart till
honom avsändas meddelande om
ansökningen med föreläggande att,
därest han har något att anföra i
anledning av ansökningen, inom
viss kort tid muntligen eller skriftligen
yttra sig. 1 meddelandet skall
tillika lämnas underrättelse om stadgandena
i 1 § första och andra styckena,
2 § b) och c) samt 4 § tredje
stycket.

LU 1978/79:9

lil

delgivas även sökanden och vårdnadshavare^
Har förskott beviljats,
skall därvid underrättelse lämnas
sökande och vårdnadshavaren om
stadgandena i 12 och 13 §§ samt, i
annat fall än som avses i 4 § tredje
stycket, den underhållsskyldige om
föreskrifterna i 2 § b), c) och d) samt
16 §.

delgivas även sökanden och vårdnadshavaren.
Har förskott beviljats,
skall därvid underrättelse lämnas
sökanden och vårdnadshavaren om
stadgandena i 12 och 13 §§ samt, i
annat fall än som avses i 4 § tredje
stycket, den underhållsskyldige om
föreskrifterna i 2 § b) och c) samt
16 §.

LU 1978/79:9 112

Innehållsförteckning

Ärendet

Ingress 1

Lagförslagen

1. lag om ändring i föräldrabalken 3

2. lag om ändring i giftermålsbalken 16

3. lag om ändring i ärvdabalken 27

4. lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s.l) 27

5. lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97) 29

6. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott 30

7. lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag
34

8. lag om ändring i införsellagen (1968:621) 36

9. lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för

utgivna underhållsbidrag 37

10. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden
38

11. lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av

underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller
Norge 39

Motionsyrkanden 41

Utskottet

Inledning 44

Propositionens huvudsakliga innehåll 46

Gemensam vårdnad 48

Underhållsskyldighet mot barn 52

Avdrag på underhållsbidrag och bidragsförskott 62

Behovsprövning av bidragsförskott 66

Återkrav av bidragsförskott 68

Indexändringarna och underhållsbidrag till barn 70

Underhållsskyldigheten mellan makar 72

Vissa processuella frågor 76

Ikraftträdande, information m. m 81

Övrigt 84

Utskottets hemställan 84

Reservationer

1. förbehållsbelopp (s) 86

2. underhåll till styvbarn (s) 88

3. Upphävande av 7 kap. 3 § FB (s) 89

4. behovsprövning av bidragsförskott (m) 89

5. återkrav av bidragsförskott (s) 90

LU 1978/79:9

113

6. indexändringar av underhållsbidrag (s) 91

7. underhållsbidrag till omgift make (m) 92

Bilagor

Socialutskottets yttrande 94

Sammanställning av remissvar 107

Av utskottet framlagda förslag till ändringar i regeringens lagförslag 109

GOTAB 58799 Slockholm 1978