LU 1978/79: 6

Lagutskottets betänkande
1978/79: 6

med anledning av propositionen 1978/79: 2 med förslag till lag om
namn och bild i reklam jämte motion

Propositionen

I propositionen 1978/79: 2 har regeringen (justitiedepartementet) —
efter hörande av lagrådet — föreslagit riksdagen att anta i propositionen
framlagt förslag till

lag om namn och bild i reklam.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet
till vad nedan anförs under rubriken Utskottet.

Motionen

I motionen 1978/79: 11 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen,
med godkännande av propositiohen i övrigt, beslutar som sin mening
uttala vad som anförs i motionen.

Motionärerna anför i motionen bl. a. att riksdagen med skärpa måste
uttala att de föreslagna rättsreglerna i tillämpning och anda endast skall
avse kommersiell reklam och icke utgör något första steg för att begränsa
yttrandefriheten för olika former av bildkonst.

Lagförslaget

Lagförslaget har följande lydelse.

Förslag till

Lag om namn och bild i reklam

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Näringsidkare får icke vid marknadsföring av vara, tjänst eller
annan nyttighet använda framställning i vilken annans namn eller bild
utnyttjas utan dennes samtycke. Med namn jämställs annan beteckning
som klart utpekar viss person.

Vad i första stycket sägs om näringsidkare gäller även anställd hos
näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar.

2 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 1 § skall
dömas till böter.

I fråga om medverkan till sådan gärning tillämpas 23 kap. 4 och 5 §§
brottsbalken.

3 § Den som bryter mot 1 § eller medverkar till sådan handling skall
utge skäligt vederlag till den vars namn eller bild har utnyttjats. Sker

1 Riksdagen 1978/79. 8 sami. Nr 6

LU 1978/79: 6

det uppsåtligen eller av oaktsamhet, skall ersättning utgå också för annan
skada. Vid bedömande om och i vad mån sådan skada har uppstått tas
hänsyn även till lidande och andra omständigheter av annan än rent
ekonomisk betydelse.

Den som har arbetstagare i sin tjänst är skyldig att utge ersättning
enligt första stycket i anledning av handling som arbetstagaren företar
i tjänsten. Arbetstagare är ersättningsskyldig för sådan handling endast
i den mån synnerliga skäl föreligger.

4 § Vid överträdelse av 1 § kan rätten, på yrkande av den vars namn
eller bild har utnyttjats, efter vad som är skäligt till förebyggande av
fortsatt missbruk förordna, att hjälpmedel som har använts vid handlingen
eller framställning som finns på vara, förpackning, reklamtryck
eller dylikt skall ändras eller att egendomen skall förstöras eller mot
lösen utlämnas till den vars namn eller bild har utnyttjats.

5 § Brott som avses i 2 § får åtalas av åklagare endast om målsägande
angiver brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

6 § Den som har brutit mot 1 § eller medverkat till sådan handling
eller är ersättningsskyldig enligt 3 § andra stycket kan i mål enligt denna
lag, på yrkande av den vars namn eller bild har utnyttjats, efter omständigheterna
åläggas att bekosta tryckning i en eller flera tidningar av
dom i målet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

Utskottet

Svensk rätt ger den enskilde ett mycket bristfälligt skydd mot att den
egna bilden eller namnet utan hans samtycke används i reklam. De fåtaliga
rättsregler som finns, t. ex. i fotografilagen och i varumärkeslagen,
ger skydd endast i vissa speciella situationer och täcker inte de i praktiken
vanligast förekommande missbruken. Visserligen kan förbud mot
otillbörlig marknadsföring meddelas med stöd av marknadsföringslagen
men eftersom denna lag är avsedd att ligga till grund för ingripande mot
reklam som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare i allmänhet
kan den endast undantagsvis ge integritetsskydd för en enskild
person.

I syfte att skapa ett lagfäst rättsskydd mot olovligt utnyttjande av
annans namn eller bild i reklam föreslog integritetsskyddskommittén i
betänkandet (SOU 1976: 48) Reklam och integritet att i brottsbalken
skulle införas en ny bestämmelse som föreskrev bötesstraff för den som i
reklam olovligen använde bild eller namn som uppenbarligen avsåg viss
person. 1976 hemställde även konsumentombudsmannen (KO) i skrivelse
till regeringen att åtgärder skulle vidtas till skydd mot att enskild persons
namn och bild utan tillstånd utnyttjas i marknadsföring. Till skillnad
från kommittén ansåg KO att ingripande i första hand borde kunna
ske genom att generalklausulen i 2 § marknadsföringslagen gjordes till -

LU 1978/79: 6

lämplig på olovligt utnyttjande i reklam av annans bild eller namn.
Såväl kommittébetänkandet som skrivelsen har remissbehandlats.

Mot bakgrund av den remisskritik som riktats mot kommitténs och
KO:s förslag har regeringen valt att i propositionen lägga fram förslag
till en särskild lag med bestämmelser om skydd för egen bild eller eget
namn i reklam. Lagen, som har utformats efter mönster av den immaterialrättsliga
lagstiftningen, innehåller ett förbud för näringsidkare att vid
marknadsföring använda framställning i vilken annans namn eller bild
utnyttjas utan dennes samtycke. Med namn jämställs annan beteckning
som klart utpekar viss person. Överträdelse av förbudet medför straffansvar.
Näringsidkare som bryter mot föreskrifterna skall utge skäligt
vederlag till den vars namn eller bild har utnyttjats. Bryter näringsidkaren
mot föreskrifterna uppsåtligen eller av oaktsamhet kan den som har
blivit utnyttjad också begära ersättning för annan skada, t. ex. för lidande
och obehag som han har orsakats genom åtgärden. Näringsidkare
som överträtt bestämmelserna kan även åläggas att bekosta tryckning i
en eller flera tidningar av dom i mål enligt den nya lagen. Den nya lagstiftningen
föreslås träda i kraft den 1 januari 1979.

En viktig fråga under lagstiftningsarbetet har varit förhållandet mellan
reklam och tryckfrihet. En bild, även om den inte åtföljs av text,
hänförs nämligen till sådan skrift som tryckfrihetsförordningen (TF) är
tillämplig på. Därmed är dock inte sagt att TF:s regler gäller även vid
publicering av kommersiell reklambild. TF innehåller ingen närmare
reglering av förhållandet mellan reklam och tryckfrihet. Förslag till reglering
har visserligen lagts fram i två betänkanden av massmediautredningen
men förslagen har inte föranlett annan lagstiftning än att en bestämmelse
införts i 1 kap. 9 § TF av innehåll att vad i särskild lag är
stadgat om förbud mot kommersiell annons, som används vid marknadsföring
av alkoholhaltiga drycker eller tobak, gäller utan hinder av TF.
I viss utsträckning har emellertid ingripanden mot kommersiell reklam
i tryckt skrift ansetts kunna ske enligt lagstiftning vid sidan av TF, t. ex.
enligt marknadsföringslagen. Som grund för sådana ingripanden har
åberopats att det här är fråga om åtgärder av utpräglat kommersiell
natur som inte avser nyhetsförmedling eller åsiktsbildning av det slag
som TF har att värna om. Detta innebär såsom lagrådets majoritet påpekar,
att åtgärderna skall vidtas i kommersiell verksamhet och i kommersiellt
syfte samt ha rent kommersiella förhållanden till föremål.

Med hänsyn till att således endast den kommersiella reklamen anses
falla utanför den tryckfrihetsrättsliga regleringen har det nu föreliggande
lagförslaget begränsats till att avse ingripanden mot sådan reklam. I
propositionen (s. 60) anförs att denna begränsning inte skall tolkas så
att det är fritt fram för ett hänsynslöst utnyttjande av annans bild eller
namn i ideell reklam. Departementschefen förklarar att det är hans förhoppning
att de värderingar som kommer till uttryck i lagstiftningen

LU 1978/79: 6

beträffande den kommersiella reklamen skall färga av sig också på andra
områden. Utvecklingen får visa om denna förhoppning infrias eller om
det blir nödvändigt att gå vidare och låta det lagfästa integritetsskyddet
omfatta även den ideella reklamen.

De nämnda uttalandena av departementschefen kritiseras i motionen
1978/79: 11. Motionärerna anser att de öppnar vägen för ett angrepp på
sådan satirisk affischkonst som är ett medel för politisk agitation. Enligt
motionärerna måste riksdagen uttala att det föreliggande lagförslaget
skall i tillämpningen endast avse kommersiell reklam och inte utgöra
något första steg för att begränsa yttrandefriheten för olika former av
bildkonst.

Det hade enligt utskottets mening varit en fördel om förhållandet mellan
reklam och tryckfrihet hade varit närmare reglerat i TF, innan en
lagstiftning om skydd för namn och bild mot utnyttjande i reklam infördes.
Härigenom skulle en del av de oklarheter och gränsdragningsproblem,
som det nu föreliggande lagförslaget för med sig och som också
departementschefen påtalar, kunnat undvikas. Frågan om reklam och
tryckfrihet övervägs f. n. av yttrandefrihetsutredningen. Med hänsyn till
att det torde dröja flera år innan statsmakterna kan ta ställning till
yttrandefrihetsutredningens förslag och då det är angeläget att ett lagfäst
skydd för namn och bild i reklam snarast införs tillstyrker utskottet den
nu förordade reformen. Utskottet vill emellertid i likhet med departementschefen
framhålla vikten av att man, då tvekan föreligger om TF
är tillämplig eller ej, utgår från att TF är tillämplig och således ej utkräver
något straffrättsligt ansvar enligt den nu föreslagna lagen om
namn och bild i reklam. Med anledning av vad som anförs i motionen
vill utskottet vidare stryka under att lagförslaget endast är tillämpligt
på kommersiell reklam. Departementschefens ovan nämnda i motionen
kritiserade uttalanden uppfattar utskottet endast som en förhoppning
om att de etiska regler som lagförslaget ger uttryck för skall få betydelse
även på andra områden så att ett hänsynslöst utnyttjande av annans bild
och namn undviks. Eftersom lagförslaget endast omfattar kommersiell
reklam kan det självfallet inte, som motionärerna ifrågasätter, utgöra
något första steg för att begränsa yttrandefriheten för bildkonsten. Genom
vad utskottet nu anfört får motionen anses besvarad.

Som framgår av vad utskottet ovan anfört har lagen utformats efter
förebild från den immaterialrättsliga lagstiftningen. För sådana personer
som i och för sig inte har något emot att medverka i reklam innebär
lagen att de får en ensamrätt att bestämma om och på vilka villkor
sådan medverkan skall äga rum. Sanktionssystemet vid överträdelser av
lagen utgörs av regler om straff, ersättning till den vars namn och bild
har utnyttjats samt åtgärder för att förebygga fortsatt missbruk. En typ
av påföljd som inte tagits upp i lagen är förbud vid vite mot fortsatt användning
av bilden eller namnet i reklam. Denna typ av påföljd används

LU 1978/79: 6

i marknadsföringslagen och i firmalagen. Såsom lagrådets majoritet
framhåller har en sådan sanktion avgjorda fördelar. Utskottet erinrar
om att, när utskottet våren 1978 i sitt av riksdagen godkända betänkande
LU 1977/78: 10 uttalade sig för en översyn av sanktionssystemet
inom patenträtten, utskottet förordade att även frågan om vitessanktion
borde prövas. Det kan också anmärkas att i direktiven till den pågående
varumärkesutredningen (Ju 1974: 10) ingår att överväga införande av
en sådan sanktion i varumärkeslagen. Utskottet delar lagrådets uppfattning
att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet på området kan vara värt
att pröva möjligheten av en vitessanktion, särskilt om det skulle visa
sig att det i lagen nu föreslagna sanktionssystemet inte är tillräckligt för
att förhindra missbruk av annans namn och bild i kommersiell reklam.

Lagens olika bestämmelser i övrigt föranleder inget särskilt yttrande
från utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar det i propositionen 1978/79: 2 framlagda
förslaget till lag om namn och bild i reklam,

2. att motionen 1978/79: 11, i den mån den inte omfattas av vad
utskottet ovan anfört, inte föranleder någon riksdagens vidare
åtgärd.

Stockholm den 21 november 1978

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

Närvarande: Ivan Svanström (c)*, Lennart Andersson (s), Inger Lindquist
(m)*, Stig Olsson (s)*, Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Arne
Andersson i Gamleby (s), Sonja Fredgardh (c), Bo Siegbahn (m)*, Ingemar
Konradsson (s), Marianne Karlsson (c), Anne-Marie Gustafsson
(c), Bengt Silfverstrand (s), Birgitta Johansson (s) och Hugo Bergdahl
(fp)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780048

——^—