LU 1978/79:20

Lagutskottets betänkande
1978/79:20

med anledning av propositionen 1978/79:98 med förslag till ny lag
om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart, m. m., jämte
motion

Propositionen

I propositionen 1978/79:98 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.,

2. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),

3. lag om ändring i lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891:35
s. 1).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till
vad nedan anförs under rubriken Utskottet.

Motionen

I motionen 1978/79:2108 av Karl Erik Olsson m. (1. (c) hemställs att
riksdagen beslutar

1. att obligatorisk registrering av fritidsbåtar införs fr. o. m. den 1 januari
1980 i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att ansvarsförsäkring blir obligatorisk för fritidsbåtar som registreras.

1 Riksdagen 1978/79. 8 sami. Nr 20

LU 1978/79:20

Lagförslagen
1 Förslag till

Lag om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Registrering enligt denna lag sker i det båtregister som avses i 2 § sjölagen
(1891:35 s. 1).

Båtregisterärenden är ärenden om

1. registrering eller avregistrering av båt,

2. anteckning av båtförvärv,

3. annan införing i båtregistret, som sker på grund av föreskrift i lag eller
annan författning.

2 § Som ägare av båt anses även den som innehar båt på grund av förvärv
med förbehåll om återtaganderätt.

Bestämmelserna om förvärv av båt gäller också förvärv av andel i båt.

Registrering och anteckning av fönärv

3 S Registrering i båtregistret sker under igenkänningssignal som avses i 8 §
sjölagen (1801:35 s. 1).

4 § I båtregistret skall införas varje svensk båt, som används yrkesmässigt till
befordran av gods eller passagerare, till bogsering eller bärgning, till fiske eller
annan fångst i saltsjön eller till uthyrning till allmänheten och vars skrov har
en största längd av minst sex meter. Även mindre passagerarbåt skall införas i
båtregistret, om den är konstruerad så att den kan föra fler än tolv
passagerare.

Första stycket gäller också utländsk båt, som vanligen är förlagd till svensk
hamn och vars ägare är bosatt i Sverige.

Regeringen fårefter överenskommelse med främmande makt förordna om
registreringsplikt även för annan fiskebåt än som avses i första stycket.

5 § Annan svensk båt än som avses i 4 § får införas i båtregistret, om dess
skrov har en största längd av minst sex meter eller om det med hänsyn till
båtens typ och användning, dess tilldelning av anropssignal för radiostation
eller eljest finns särskilda skäl att den registreras.

6 8 Ägare av båt. som är registreringspliktig men ej införd i båtregistret, skall
skriftligen inom en månad från det båten blev registreringspliktig i hans hand
anmäla båten för registrering.

Den som har förvärvat registrerad båt skall skriftligen inom en månad från
förvärvet anmäla detta för anteckning i båtregistret. Den som anmäler båt för

LU 1978/79:20

registrering anses därmed också anmäla sitt förvärv för anteckning i registret.
Dödsbo är inte skyldigt att anmäla förvärv av båt från den avlidne.

Fullgörs ej skyldighet att anmäla båt för registrering eller att anmäla
båtförvärv föranteckning i båtregistret får registermyndigheten förelägga den
försumlige att fullgöra skyldigheten. I föreläggandet får vite sättas ut. Fråga
om utdömande av vitet prövas av registermyndigheten.

Avregistrering

7 § Båt skall avregistreras, om den

1. förolyckats, huggits upp eller förstörts,

2. på grund av överlåtelse eller eljest ej längre är registreringsbar,

3. försvunnit eller övergivits till sjöss och sedan ej hörts av under tre
månader,

4. ej är registreringspliktig och av ägaren anmäls för avregistrering.

8 § Anmälan om avregistrering skall ske skriftligen.

Skall båt avregistreras enligt 7 § 1-3 är ägaren skyldig att inom en månad
hos registermyndigheten anmäla båten för avregistrering. Upphör registrerad
båt genom överlåtelse att vara registreringsbar. svarar förutvarande ägaren
jämte förvärvaren för att båten anmäls för avregistrering.

Den som underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt andra stycket skall
dömas till böter, högst femhundra kronor.

9 § Föreligger sådana omständigheter att båt skall avregistreras enligt 7 ij
1-3, får registermyndigheten självmant låta avregistrera båten.

Förfarandet i båtregisterärenden

10 § För behandlingen av båtregisterärenden gäller bestämmelserna om
tvistemål i tillämpliga delar i den mån ej annat följer av denna lag. Regeringen
meddelar närmare föreskrifter om förfarandet i båtregisterärenden och får
därvid föreskriva skyldighet för enskild att till registermyndigheten anmäla
förhållande som myndigheten behöver känna till för ändamålsenlig registerföring.

11 § Frågan om vem som skall vara införd i båtregistret som ägare till viss båt
avgörs av registermyndigheten med hänsyn till omständigheterna och de
krav en ändamålsenlig registerföring ställer.

När ett ärendes beredning ger anledning därtill, får sökanden föreläggas att
lämna de ytterligare uppgifter som bedöms nödvändiga. I föreläggandet får
vite sättas ut. Fråga om utdömande av vitet prövas av registermyndigheten.

1* Riksdagen 1978/79. 8 sami. Nr 20

LU 1978/79:20

12 § Hos registermyndigheten förs dagbok över båtregisterärenden. Handlingar
i sådana ärenden sammanförs i akter.

13 § Beslut, som innebär att anmälan i båtregisterärende bifalls, införs i
registret. Innebär beslut att anmälan ej bifalls, antecknas beslutet och skälen
för detta i dagboken eller akten.

Har beslut i båtregisterärende gått sökanden emot, underrättas denne
genast om beslutet. I underrättelsen anges det skäl för beslutet som har
antecknats i dagboken eller akten och vad den som vill fullfölja talan mot
beslutet skall iakttaga.

Besvär

14 § Talan mot beslut i båtregisterärende förs i hovrätten. Besvärstidcn är två
veckor från den dag då beslutet meddelades. Besvärsinlagan skall inges till
registermyndigheten.

När slutligt beslut med anledning av besvären har vunnit laga kraft, görs
anteckning i registret om beslutets innehåll.

Biträde åt registermyndigheten

15 § Sjöfartsverket, tullverket och polismyndighet biträder registermyndigheten
med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan författning om
båtregistrering och båtidentifiering efterlevs. De har för detta ändamål
tillträde till båt. De skall underrätta registermyndigheten om försummelser
att efterleva bestämmelserna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Genom lagen upphävs båtregistreringslagen (1975:604).

Beror förvärv av villkor, som innefattar förbehåll om återtaganderätt, skall
frist för anmälan av förvärvet ej i något fall räknas från dag före ikraftträdandet.
Motsvarande gäller i fråga om frist för anmälan för registrering av
nybyggd båt eller av sådan utländsk båt som avses i 4 § andra stycket eller av
båt som utgör tillbehör till annat fartyg.

Båt som har upptagits i skeppsregistret enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna
till lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) skall ej
införas i båtregistret. Avförs båten ur skeppsregistret enligt denna föreskrift,
skall den införas i båtregistret,om den är registreringspliktig enligt denna lag.
Är den icke registreringspliktig, skall den ändå införas i båtregistret, om ej
ägaren har begärt annat.

LU 1978/79:20

2 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom föreskrivs att 1,2 och 6 §§ sjölagen (1891:35 s. I)1 skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Fartyg anses såsom svenskt och är
berättigat att föra svensk flagg, om
det till mer än hälften äges av svensk
medborgare eller svensk juridisk
person. Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, sjöfartsverket
kan medgiva, att annat fartyg,
vars drift står under avgörande
svenskt inflytande, skall anses såsom
svenskt och vara berättigat att
föra svensk flagg.

1 §

Föreslagen lydelse

Fartyg anses såsom svenskt och är
berättigat att föra svensk flagg, om
det till mer än hälften äges av svensk
medborgare eller svensk juridisk
person. Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, sjöfartsverket
kan medgiva att annat fartyg,
vars drift står under avgörande
svenskt inflytande eller vars ägare
har fast hemvist i Sverige, skall anses
såsom svenskt och vara berättigat att

föra svensk flagg.

Regeringen meddelar föreskrifter om nationalitetshandlingar för svenska
fartyg och får därvid bestämma vad som skall iakttagas med sådana
handlingar samt förbjuda att registreringspliktigt fartyg hålles i drift utan
gällande nationalitetshandling.

2 §

Fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största
bredd av minst fyra meter, betecknas skepp. Annat fartyg kallas bål.

Över svenska skepp föres ett
skeppsregister. Över båtar föres ett
båtregister enligt bestämmelser i båtregistreringslagen
(1975:604). Över
skepp under byggnad i Sverige föres
ett skeppsbyggnadsregister.

Över svenska skepp föres ett
skeppsregister. Över båtar föres ett
båtregister enligt bestämmelser i
lagen (1979:000) om registrering av
båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.
Över skepp under byggnad i Sverige
föres ett skeppsbyggnadsregister.

Skepps- och båtregistren samt skeppsbyggnadsregistret föras av myndighet,
som regeringen bestämmer (registermyndigheten). Registermyndigheten
förestås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara lagfaren. Efter
regeringens förordnande få registren föras med användning av automatisk
databehandling.

1 Lagen omtryckt 1975:1289.

LU 1978/79:20

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §

Skepp, sorn införes i skeppsregistret,
skall ha namn. Detta bestämmes
av ägaren. Namnet skall tydligt skilja
sig från andra skeppsnamn i registret
och får ej otillbörligt gripa in i
särpräglat namnskick, sorn brukas
av annan skeppsägare.

Skepp, som införes i skeppsregistret,
skall ha namn. Detta bestämmes
av ägaren. Namnet skall tydligt skilja
sig från andra skeppsnamn i registret
och får ej otillbörligt gripa in i
särpräglat namnskick, som brukas
av annan skeppsägare.

Registermyndigheten får förelägga
ägaren att inom viss tid bestämma
namn sam uppfyller kraven i första
stycket. I föreläggande får vite sättas
ut.

Namnet får ändras endast om skeppet eller större andel däri än hälften
övergår till ny ägare eller särskilda skäl föreligga.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

LU 1978/79:20

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891:35
s. 1)

Härigenom föreskrivs att till övergångsbestämmelserna till lagen
(1973:1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) skall fogas en ny punkt,
betecknad 7 b, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 b. Om särskilda skäl föreligger får
vid avregistrering det avregistrcrade
skeppets namn eller vid namnbyte det
tidigare namnet med tillämpning av
15 § i dess nya lydelse förbehållas den
som har brukat namnet, även om det
inte tydligt skiljer sig från andra
skeppsnamn i registret. Den som vid
något tillfälle under tiden den 1 januari
1971 lill den 31 december 1975 brukat
visst skeppsnamn har motsvarande
rätt tillförbehåll för sådant namn utan
samband med avregistrering eller
namnbyte, om ansökan göres senast
den 31 december 1979.

Den som har förbehållits eller äger
förbehålla sig namn enligt första
stycket får utan hinder av 6 $ /' dess nya
lydelse taga namnet i bruk för registrerat
skepp, såvida icke registermyndigheten
med hänsyn till risken för
förväxling med annat registrerat skepp
finnér synnerliga skäl föreligga att
vägra användning av namnet. Övergår
skeppet eller större andel däri än
hälften till ny ägare, skall namnet
ändras, om ej särskilda skäl föreligger
att skeppet ändock behåller namnet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

LU 1978/79:20

Utskottet

I samband med ändringar i sjölagen åren 1973 och 1975 inrättades med
giltighet fr. o. m. den 1 januari 1976 dels ett skeppsregister för registrering av
större fartyg, skepp, (varmed avses fartyg vars skrov har en största längd av
minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter), dels ett
skeppsbyggnadsregister för registrering av fartygsbyggen,skeppsbyggen, dels
ett båtregister för registrering av mindre fartyg, båtar.

Skeppsregistret utgör en avancerad form av fartygsregister. Införing i
registret har långtgående rättsverkningar av olika slag. Bl. a. vinner ägaren till
skepp genom sin ansökan om registrering sakrättsligt skydd mot överlåtarens
borgenärer. Genom inskrivningen blir ägaren också behörig att inteckna
skeppet. Registrering innebär vidare en bekräftelse på att skeppet har svensk
nationalitet.

I båtregistret skall enligt bestämmelser i båtregistreringslagen (BåtregL)
införas varje båt som är avsedd att yrkesmässigt användas till befordran av
gods eller passagerare, till bogsering eller bärgning, till fiske eller annan fångst
i saltsjön eller till uthyrning till allmänheten och vars skrov har en största
längd av minst sex meter. Även andra båtar, som uppfyller vissa i lagen
närmare angivna villkor, får registreras. Förvärv av registrerad eller registreringspliktig
båt skall anmälas för anteckning i registret. Sådan anteckning ger
dock inte, såsom motsvarande anteckning i skeppsregistret, förvärvaren
sakrättsligt skydd mot överlåtarens borgenärer. Inte heller ger
förvärvsanteckning i båtregistret ägaren möjlighet att inteckna båten.

Reglerna i BåtregL om registrering, anteckning av förvärv och avregistrering
på grund av överlåtelse ansluter nära till sjölagens (SjöL) motsvarande
bestämmelser i fråga om skepp och bygger på en ordning som innebär en
fullständig och uttömmande prövning av äganderätten till båten. Den som
skall fullgöra sin registreringsskyldighet och skyldighet att anmäla förvärv
måste därför styrka sin äganderätt till båten.

Syftet med båtregistret har varit att få till stånd en förteckning över
yrkesfiskets båtar och vissa andra båtar som står under sjöfartsinspektionens
tillsyn. Båtregistret är således offentligrättsligt betingat och det har inte varit
avsikten att införandet i registret skall ha några civilrättsliga verkningar. Att
bestämmelserna i BåtregL om äganderättsprövning trots detta följer samma
mönster som bestämmelserna i SjöL har sin huvudsakliga grund i att
båtregistret är ett nationalitetsregister. Eftersom endast svenska båtar får
registreras i registret är det naturligt att uppställa stränga krav på utredning av
äganderätten. Utformningen av registret torde emellertid också ha påverkats
av önskemålen om att vid behov kunna med registrets hjälp åstadkomma en
registerpantsättning även av båtar.

BåtregL:s förhållandevis stränga krav på ägaren att visa sin rätt till båten
har i praktiken visat sig mycket betungande. Det är nämligen vanligt att
mindre fartyg, såsom fiskebåtar, överlåts utan att överlåtelsehandlingar

LU 1978/79:20

upprättas. Inte heller är det ovanligt att båten har gått genom flera händer
innan registrering söks. I sådana fall är det självfallet svårt för sökanden att
styrka sin rätt till båten. När utskottet hösten 1976 i samband med
beredningen av ett ärende om inteckning i fiskebåt hade en hearing med
företrädare för fiskarnas organisationer hävdade flera av de närvarande att
bestämmelserna i BåtregL var alltför komplicerade och svårtillämpade. Det
framhölls att det ofta var svårt att få fram äganderättshandlingar som kunde
godtas av registermyndigheten och i några fall hade man fått avstå från att
söka fullgöra sin anmälningsskyldighet. De negativa erfarenheter som
framfördes vid utskottets hearing har, som framgår av propositionen,
bekräftats av erfarenheterna från registermyndighetens handläggning av
registreringsärendena. Registermyndigheten har blivit tvungen att utfärda
stora mängder förelägganden i ofullständiga ärenden med en besvärande
anhopning av oavgjorda ärenden som följd. Genom att ägare av båtar i flera
fall avstått från att söka registrering har vidare tillförlitligheten hos registret
blivit lidande.

I propositionen läggs nu fram förslag till en helt ny lag om registrering av
båtar. Förslaget innebär en väsentlig förenkling i förhållande till de nuvarande
bestämmelserna. Båtregistret skall i fortsättningen utgöra enbart en
förteckning över sådana båtar som står under sjöfartsinspektionens tillsyn
eller som man annars av offentligrättsliga skäl vill ha särskilt förtecknade.
Kravet på utredning om äganderätten mildras väsentligt. I huvudsak skall
registermyndigheten kunna nöja sig med ägarens egna uppgifter i en
anmälningsblankett. En verklig äganderättsprövning behöver enligt propositionen
ske bara i de fåtal fall då ägaren begär att nationalitetsbevis skall
utfärdas. En nyhet i förhållande till gällande bestämmelser är att utländska
båtar, som vanligen är förlagda till svensk hamn och vars ägare är bosatta i
Sverige, skall införas i registret. I propositionen framhålls att den nu
föreslagna regleringen inte berör en eventuell framtida fritidsbåtsregistrering.
För att detta klart skall markeras har i lagens rubrik angetts att lagen gäller
registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.

Såsom framgår av det ovan anförda har bestämmelserna i BåtregL vållat
betydande svårigheter både för allmänheten och registermyndigheten.
Uppenbart måste bestämmelserna i vissa fall ha uppfattats som omotiverade
och onödigt komplicerade. Den långa handläggningstiden hos registermyndigheten
kan också ha inneburit förfång för vissa båtägare i deras näringsutövning.
Fiskebåtar kan nämligen av hänsyn till olika regler i internationella
fördrag inte hållas i drift om de är oregistrerade och saknar erforderliga
registreringshandlingar. Mot bakgrund av det anförda finnér utskottet det
tillfredsställande att förslag till en helt ny båtregistreringslag nu förelagts
riksdagen. Förslaget innebär att de båtägare som omfattas av lagen i
fortsättningen kan få sina båtar registrerade på ett enkelt och smidigt sätt.
Förslaget ansluter sig väl till de uttalanden som i propositionen 1978/79:111
angående åtgärder mot krångel och onödig byråkrati gjorts om att onödigt

LU 1978/79:20

komplicerade lagregler måste upphävas och ändras i syfte att rationalisera
omständliga rutiner, förkorta och påskynda handläggningar av skilda ärenden
m. m. Enligt utskottets mening är det också en avgjord fördel att i
båtregistret kan registreras sådana utländska båtar som är av särskilt intresse
för sjöfartsinspektionens tillsyn.

Utskottet vill emellertid peka på att förslaget får den negativa konsekvensen
att båtregistret i fortsättningen inte kan användas för tillskapandet av ett
pantsättningssystem för båtar. Båtregistret upptog den 1 juli 1978 3 236 båtar,
varav drygt 90 % var fiskebåtar. I betänkandet LU 1976/77:4 påvisade
utskottet de problem som yrkesfiskarna hade med att ställa säkerhet för lån
till anskaffandet av båtar och redskap. Bortsett från de största fiskefartygen,
som registreras som skepp och följaktligen kan intecknas, hade byggandet av
båtar finansierats med lån med säkerhet i fastighetsinteckning eller i form av
borgen. Enligt utskottets mening var det angeläget att ifrågavarande problem
fick en snar lösning. De alternativ som härvid förtjänade att närmare
övervägas var dels ett alternativ med båtinteckning, dels ett alternativ som
medgav den som bedriver fiske rätt till företagsinteckning i sin rörelse. Med
hänsyn till att frågan var föremål för överväganden inom företagsinteckningsutredningen
ansåg utskottet dock att någon åtgärd från riksdagens sida
inte behövde vidtas. Utskottet förutsatte att om en särskild pantutredning
skulle komma till stånd, även frågan om pantsättning av fiskebåt skulle
komma att omfattas av översynen. I direktiven till den år 1977 tillsatta
byggnadspantutredningen (Ju 1977:05) framhölls att frågan om reglerna för
pantsättning av båtar generellt borde anstå, men att fiskebåtarna utgjorde ett
speciellt problem i sammanhanget.

Med hänsyn till det anförda kan det förefalla i viss mån tveksamt att nu föra
bort äganderättsprövningen från båtregistreringen. Som framgår av företagsinteckningsutredningens
remisyttrande över förslaget till båtregistreringslag
räknar emellertid utredningen med att dess förslag till revision av lagen om
företagsinteckning skall leda till att alla näringsidkare skall kunna ställa sin
rörelseegendom som säkerhet på grund av företagsinteckning. I så fall får det
yrkesmässiga fisket tillgång till ett kreditsäkerhetsinstrument som det nu
saknar. Under sådana omständigheter finns det enligt utskottets mening
ingen anledning att räkna med ett behov av en framtida registerpantsättning
av fiskebåtar. I detta sammanhang vill utskottet erinra om att det nu gått mer
än två år sedan utskottet framhöll vikten av att fiskarnas kreditsäkerhetsproblem
fick en snar lösning. Mot bakgrund härav förutsätter utskottet att
företagsinteckningsutredningens arbete bedrivs skyndsamt.

På anförda skäl tillstyrker utskottet förslaget till ny båtregistreringslag. De
olika bestämmelserna i lagen föranleder inga särskilda uttalanden från
utskottets sida.

I propositionen föreslås även ändringar i SjöL vilka innebär ökade
möjligheter för utländska medborgare med fast hemvist i Sverige att få sina

LU 1978/79:20

fartyg betraktade som svenska och följaktligen berättigade att föra svensk
flagg. Vidare föreslås vissa ändringar i SjöL:s bestämmelser om namnskicket
för skepp. Härigenom ges ett ökat rättsskydd åt fartygsnamn och serier av
sådana namn. Utskottet tillstyrker de föreslagna lagändringarna.

Utskottet behandlar i detta sammanhangäven motionen 1978/79:2108 vari
tas upp frågor om införandet av en registrering av fritidsbåtar och om
obligatorisk ansvarsförsäkring för registrerade båtar.

År 1970 tillsattes fritidsbåtsutredningen för att utreda de frågor som hör
samman med fritidsbåtstrafiken. Utredningen avgav år 1974 betänkandet
(SOU 1974:95) Båtliv, Samhället och fritidsbåtarna. I betänkandet föreslog
utredningen en obligatorisk registrering av alla motordrivna båtar och
segelbåtar inom svenskt sjöterritorium om dess ägare hade hemvist i Sverige
eller båten hade hemmahamn i riket. Registret borde samordnas med
båtregistret och samma registermyndighet borde sköta de båda registren.
Vissa detaljfrågor avseende fritidsbåtregistrets utformning etc. föreslog
utredningen böra överlämnas till en särskild arbetsgrupp. Utredningen
behandlade även frågan om obligatorisk ansvarsförsäkring och konstaterade
att antalet båtolyckor med efterföljande skadeansvar var mycket litet och ej
motiverade införandet av en obligatorisk ansvarsförsäkring. Båtregistret
borde dock användas för information till båtägarna om den allmänna
båtförsäkringen, vilken i sig även inrymmer ansvarsförsäkring.

Flertalet remissinstanser tillstyrkte i princip en registrering men de flesta
gjorde erinringar beträffande utredningens förslag. Bl. a. förordades att
registreringsplikten skulle begränsas till att omfatta båtar över viss storlek
eller med en viss minsta motorstyrka. Även frågan om registreringens
organisatoriska uppbyggnad föreslogs bli ytterligare prövad.

Mot bakgrund av vad som anförts i remissvaren tillkallades i december
1975 en särskild sakkunnig för att ytterligare pröva registreringsfrågan.
Utredningsmannen avgav år 1977 betänkandet (SOU 1977:25) Båtliv 2,
Registerfrågan. I betänkandet har utformats tre alternativ till registrering av
fritidsbåtar. Alternativ 1, som är ett grundaltemativ, utgör inte något register
över fritidsbåtar utan endast ett enkelt adressregister för avgiftsavisering, om
båtavgift skall erläggas. I alternativ 2 tillkommer ett enkelt datorbaserat
fritidsbåtregister, som ger möjlighet att i begränsad utsträckning ta fram
statistik beträffande de båtar och båtägare som registreras. I alternativ 3
används ett avancerat datorsystem. Funktionerna ingår i eller har sina direkta
motsvarigheter i bilregistersystemet. Ett register enligt alternativ 3 bör i ett
första skede endast omfatta alla motorbåtar med minst 20 hästkrafters
motorstyrka och alla segelbåtar med minst 10 kvadratmeters segelyta.
Utredningen låter frågan om val av alternativ bli beroende på vilka ändamål
registreringen skall uppfylla men synes förorda alternativ 1.

Remisskritiken har varit mycket splittrad. Flera remissinstanser tillstyrker
alternativet 1. Andra remissinstanser förordar en mer omfattande registre -

LU 1978/79:20

ring, närmast enligt alternativ 3, medan vissa remissinstanser inte tar
ställning för eller emot registrering.

I motionen anförs att en obligatorisk registrering av fritidsbåtar bör införas.
Registreringen bör ske enligt alternativ 3. Registreringen kan lämpligen
omfatta båtar med en motorstyrka med minst 10 hästkrafter och/eller de
båtar som har övernattningsmöjligheter. För de båtar som blir föremål för
registrering bör ansvarsförsäkring vara obligatorisk. Med hänvisning till det
anförda yrkar motionärerna att en obligatorisk registrering av fritidsbåtar
införs fr. o. m. den 1 januari 1980 samt att ansvarsförsäkring blir obligatorisk
för fritidsbåtar som registreras.

Enligt utskottets mening finns det skäl som talar för någon form av
registrering av fritidsbåtar. Som framgår av det anförda råder emellertid hos
remissinstanserna mycket delade meningar om hur ett sådant register skall
utformas. Med anledning härav har arbetet på en proposition i ämnet tagit en
betydande tid. Enligt vad utskottet inhämtat avses en proposition med förslag
till registrering av fritidsbåtar bli förelagd riksdagen under hösten 1979. Något
initiativ av riksdagen med anledning av motionen är således inte erforderligt.

När det gäller frågan om obligatorisk ansvarsförsäkring har denna som
motionärerna också påpekar ett nära samband med registerfrågan. Något
uttalande av riksdagen om sådan försäkring bör därför inte göras f. n.

På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motionen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar de i propositionen 1978/79:98 framlagda
lagförslagen,

2. att riksdagen avslår motionen 1978/79:2108, yrkandena 1 och

Stockholm den 3 maj 1979

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: Ivan Svanström (c), Inger Lindquist (m), Stig Olsson (s), Martin
Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Arne Andersson i Gamleby (s), Åke Gillström
(s)*, Bo Siegbahn (m), Marianne Karlsson (c). Owe Andréasson (s), AnneMarie
Gustafsson (c), Bengt Silfverstrand (s), Birgitta Johansson (s), Margot
Håkansson (fp) och Margit Odelsparr (c)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 62119 Slockholm 1979