Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Lagutskottets betänkande

1978/79:19

med anledning av propositionen 1978/79:105 med förslag till ändring i konkurslagen (1921:225), m. m. jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1978/79: 105 har regeringen (justitiedepartementet) -efter hörande av lagrådet - föreslagit riksdagen att anta

1.    lag om ändring i konkurslagen (1921:225),

2.    lag om ändring i jordabalken,

3.    lag om ändring i lagen (1921:244) om utmätningsed,

4.    lag om ändring i lagen (1956:217) om vissa kreditinrättningars kon­kurs,

5.    lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs,

6.    lag om ändring i lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom,

7.    lag om ändring i lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning av luftfar­tyg m. m.,

8.   lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429).

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s.7 och 78.

Protokoll den 21 september 1978 och den 8 februari 1979 från förhand­lingar i ärendet enligt 11 § lagen (1976; 580) om medbestämmande i arbetsli­vet mellan statens förhandlingsråd (arbetsgivarsidan) samt Centralorgani­sationen SACO/SR och TCO:s statstjänstemannasektion (arbetstagarsi­dan) har överlämnats till utskottet.

I ärendet behandlar utskottet vidare dels de under allmänna motionsti­den 1978 väckta motionerna 1977/78: 528, 1977/78: 1004 och 1977/78: 1472, dels de under allmänna motionstiden 1979 väckta motionerna 1978/79:246 samt 1978/79: 1765, såvitt avser yrkandena I och 2, dels ock de med anledning av propositionen väckta motionerna 1978/79:2207—2209.

Motionsyrkandena redovisas på s. 74 och 75.

En under allmänna motionstiden 1979 väckt motion, 1978/79: 1761 av Lennart Bladh m. fl. (s) om en översyn av konkurslagen, har av lagutskot­tet överlämnats till näringsutskottet med yttrande (LU 1978/79:3y).

Över motionerna 1977/78: 528 och 1977/78: 1004 har remissyttranden inhämtats från riksskatteverkel, Sveriges advokatsamfund, LO, TCO, SACO/SR och Föreningen Sveriges kronofogdar. Remissyttranden har vidare inhämtats från Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, länsstyrelsen i Östergötlands län, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, kronofogde­myndigheterna i Stockholm och Malmö, SAF, Svenska bankföreningen och Sveriges ackordscentral över motionen 1977/78: 528 samt från länssty­relsen i Stockholms län, kronofogdemyndigheten i Göteborg och Sveriges hantverks-och industriorganisation över motionen 1977/78: 1004. Länssty­relsen i Östergötlands län har bifogat inhämtade yttranden från kronofog­demyndigheterna i Linköping, Motala och Norrköping. En sammanställ­ning av remissyttrandena har fogats som bilaga 2 till betänkandet. I    Riksdagen 1978179. 8 saml. Nr 19

LU 1978/79:19

LU 1978/79:19

Lagförslagen

1   Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1921: 225)

dels att 64, 65. 69, 72, 79, 87, 90, 112, 175-184, 197, 199, 205, 207, 214 och 218 §§' skall upphöra att gälla,

dels att rubriken till 8 kap. skall utgå,

dels att 13, 19, 25, 27, 40 b, 41-63, 66, 67, 70, 71, 76-78, 80-86 a, 88, 89,91-96,98,99,102,103,107,108,111,113, 118, 120, 123, 126-130, 132, 137, 140, 144, 145 a, 146, 148, 149, 152. 185-191, 200. 202. 203, 206, 209-211 och 219 §S samt rubrikerna till 3, 4 och 9 kap. skall hanedan an­givna lydelse,

dels att i lagen skall införas tjugotre nya paragrafer, 14 a-14 c, 18 a, 25 a, 50 a, 51 a, 88 a, 95 a, 159, 185 a-185 h, 193, 208, 210 a, 210 b och 211 a §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

13 §2 Upplages borgenärs konkursansökan, skall konkursdomaren genast förelägga gäldenären alt inkomma med förklaring inom viss tid, högst en vecka, från det han fåll del av ansökningshandlingarna. Om det behövs för alt gäldenären skall få skäligt rådrum, kan dock tiden utsträckas till högst en månad.

Är anledning därtill, får Jöreläg-gunde enligt första stycket även in­nehålla att guldenuren. lör det fall att han medger unscikningen, skall inkomma   med  upplysningar  som äro av betydelse för frågan i vilken form konkursen skall handläggas. Ansökningshandlingarna och föreläggandet  skola delges gäldenären. Delgivning enligt 12 § delgivningslagen (1970:428) får ske endast om an­ledning förekommer atl gäldenären avvikit eller eljest håller sig undan. Delgivning enligt 15 § första stycket delgivningslagen får ske även när gäl­denären vistas på känd ort utom riket, om delgivning eljest ej kan ske här i riket och konkursdomaren med hänsyn lill omständigheterna finner det icke skäligen böra krävas att delgivningen verkställes utom riket.

Om delgivning sker enligt 15 § delgivningslagen, skall konkursdomaren tillse, all gäldenärens egendom sättes under säker vård. Kostnaden därför skall betalas av borgenären.

' Senaste lydelse av 79 § 1946:809 176 § 1977:675 183 § 1970:848 199 § 1975:244 214 § 1942:384.

2 Senaste lydelse 1975:244.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

14 a §

Föreligga sannolika skäl jör bi­fall till konkursansökan och kan det skäligen befaras att gäldenären un­dandrager egendom, får konkurs­domaren eller rätten, om särskild anledning förekommer, förordna om kvarstad eller skingringsförbiid på gäldenärens egendom i avvaktan på prövning av ansökningen. Där­vid skall vad som enligt 15 kap. rät­tegångsbalken gäller om kvarstad och skingringsförbud äga motsva­rande tillämpning, om ej annat föl­jer av denna lag. Konkursdomaren eller rätten får medgiva undantag från beviljad säkerhetsåtgärd.

14 b §

Föreligga sannolika skäl för bi­fall till konkursansökan och kan det skäligen befaras alt gäldenären ge­nom att begiva sig från rikel un­dandrager sig skyldighet eller över­träder förbud .som enligt denna lag gäller i konkurs, får konkursdoma­ren eller rät len, om särskild anled­ning förekommer, förbjuda gälde­nären att i avvaktan på prövning av ansökningen begiva sig från riket. Meddelas sådant reseförbud, får i samband därmed eller senare gäl­denären åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till kronofogdemyndighet som konkursdomaren eller rätten bestämmer. Är reseförbud uppen­bart otillräckligt, jår gäldenären häktas.

Om gäldenären är juridisk per­son, äger första stycket tillämpning även på styrelseledamot, verkstäl­lande direktör och likvidator som avgått eller entledigats senare än ett år före dagen då konkursansö­kan kom in till konkursdomaren.

Beträffande säkerhetsåtgärd som avses i denna paragraf äga be­stämmelserna om reseförbud i 15 kap. rättegångsbalken motsvaran­de tillämpning, om ej annat följer av denna lag. Säkerhetsåtgärd kan

 

LU 1978/79:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ej hindras av att pant eller borgen ställes. Ej heller kan beviljad säker­hetsåtgärd hävas av sådan anled­ning. Kostnaden för häktning skall betalas av allmänna medel.

14 c §

Fråga om beviljande av säker­hetsåtgärd enligt 14 a eller 14 h § tages upp på begäran av borgenär. Innan konkursdomaren eller rätten meddelar beslut i frågan, skall gäl­denären beredas tillfälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske. Konkursdomaren eller rätten får hålla förhandling för frågans pröv­ning.

Beslut om reseförhud eller skyl­dighet för gäldenären atl lämna ifrån sig sitt pass skall delges gäl­denären.

18 a §

Meddelas beslut om konkurs, skall konkursdomaren genast be­stämma, om konkursen skall hand­läggas i enlighet med vad som i all­mänhet är föreskrivet i fråga om konkurs eller om den enligt 185 § första stycket skall handläggas som mindre konkurs. Koiikiirsdo-maren skall därjämte bestämma den eller de ortstidningar i vilka kungörelser om konkursen skola in­föras.

Konkursbeslutet jämte vad kon­kursdomaren bestämt enligt första stycket kungöres i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning.

19 §

Meddelas beslut om konkurs skall konkursdomaren genast utsät­ta första borgenärssammanlrädet au hållas inför konkursdomaren ti­digast tre och senast fem veckor från   dagen   för   konkursbeslutel.

Beslutas att konkursen skall handläggas i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs, skall konkursdomaren genast utsätta första borgenärssam­manträdet alt hållas inför konkurs-

' Förutvarande 18 a § upphävd genom 1975: 244.  Senaste lydelse 1977:675.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande lydelse

Sammanträdet får dock hållas sena­re än som har sagts nu, om det är nödvändigt med hänsyn till kon­kursboels omfattning och beskaf­fenhet. Konkursdomaren skall även bestämma den lid, minst fyra och högst tio veckor från dagen för konkursbeslutel, inom vilken be­vakning av fordran skall äga rum. Han skall därjämte bestämma den eller de ortstidningar i vilka kungö­relser om konkursen skola införas.

Konkursbeslutet jämte vad kon­kursdomaren bestämt enligt första stycket kungöres i Post- och Inri­kes Tidningar och ortstidning.

Gäldenären skall kallas till första borgenärssammanträdet och därvid erinras om sin skyldighet enligt 92 § all vid sammanträdel avlägga bo­uppteckningsed. I fråga om delgiv­ning av kallelsen gäller vad som är föreskrivet om stämning i tviste­mål.

Föreslagen lydelse

domaren tidigast tre och senast fem veckor från dagen för konkursbe­slutet. Sammanträdet får dock hål­las senare än som har sagts nu, om del är nödvändigt med hänsyn lill konkursboets omfattning och be­skaffenhet. Konkursdomaren skall även bestämma den tid, minst fyra och högst tio veckor från dagen för konkursbeslutet, inom vilken be­vakning av fordran skall äga rum.

Vad konkursdomaren har be­stämt enligt första stycket skall in­tagas i kungörelse som avses i 18 a § andra stycket.

Gäldenären skall kallas till första borgenärssammanträdet och därvid erinras om att han enligt 88 § ej får lämna rikel utan samtycke av kon­kursdomaren innan houppteck-ningsed enligt 91 § avlagts och att han är skyldig enligt 92 § att vid sammanträdet avlägga sådan ed. 1 fråga om delgivning av kallelsen gäller vad som är föreskrivet om stämning i tvistemål.

25 §>

Beslut om konkurs går i verkstäl­lighet utan hinder av att ändring i beslutet sökes.

Beslut om konkurs går i verkstäl­lighet utan hinder av att ändring i beslutet sökes. Detsamma gäller beslut om formen jör konkursens handläggning.

Vill annan än gäldenären klaga över att konkursansökan bifallits, räknas besvärstiden från den dag då kungörelse om konkursbeslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar.

25 a §

Beslutar högre rätt

I. att konkurs, beträffande vilken bestämts att den skall handläggas i enUghet med vad som i allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs, i stället skall handläggas som mind­re konkurs, eller

Senaste lydelse 1975:244.

 

LU 1978/79:19                                                                          6

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

2. att konkurs, beträjfande vilken bestämts att den skcdl handläggas som mindre konkurs, i stället skall handläggas i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet i Jråga oin konkurs,

skall konkursdomaren genast lå­ta kungöra den högre rättens be­slut.

Konkursdomaren skall vidtaga de åtgärder som äro Jöreskrivna jör den handläggningsform som skall tillämpas enligt den högre rättens beslut. I fall som avses i första stycket 2 skola de tider, som etdigt 19 § första stycket skola räknas från del beslutet om konkurs med­delades, i stället räknas från dagen för utfärdandet av kungörelsen. Vad konkursdomaren bestämmer enligt 19 § första stycket skall inta­gas i kungörelsen.

27 §«

Till konkursbo räknas, i den mån ej annat följer av 21 §, all egendom, som tillhörde gäldenären när konkursbeslutel meddelades eller tillfaller honom under konkursen och som är av beskaffenhet att kunna utmätas. Till konkursbo räknas även den egendom som kan tillföras boet genom återvinning.

Avlöning eller därmed vid utmätning jämställd arbetsinkomst som inne-står vid konkursens början och arbetsinkomst som gäldenären därefter för­värvar får dock behållas av honom, i den mån den ej, sedan skatteavdrag skett enligt vad därom är föreskrivet, uppenbart överstiger vad som åtgår för hans och hans familjs försörjning saml till fullgörande av underhålls­skyldighet som i övrigt åvilar honom. Vad som sagts om avlöning äger motsvarande tillämpning i fråga om periodiskt utgående vederlag för ut­nyttjande av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annat sådant och beträffande belopp vilka utgå som pension eller livränta. Om rättigheten lill pension eller livränta är av beskaffenhet att kunna utmätas, får dock konkursboet förfoga över den.

Gäldenären är skyldig alt underrätta förvaltaren om inkomst som avses i andra stycket. Vill förvaltaren göra anspråk på inkomsten, skall han därom underrätta arbetsgivare eller annan som skall utgiva förmånen. Innan så­dan underrättelse lämnats får förfallet belopp betalas ut till gäldenären.

1 vist huruvida någon del av in- Tvist huruvida någon del av in­
komsten skall tillkomma konkurs- komsten skall tillkomma konkurs­
boet, prövas av rätten på ansökan boet prövas av tillsynsmyndigheten
av förvaltaren, borgenär, gäldenä- på ansökan av förvaltaren, borge-

« Senaste lydelse 1975:244.

 

LU 1978/79:19

Nuvarcoide Ivdelsc

Föreslagen lydelse

 

ren eller underhällsberätligad. Koukursdomaren skall inhämta ytt­rande av rättens ombudsman och, om förvaltaren ej är sökande, av denne samt skyndsamt utsatta tid och plats Jör rättens sammanträde och om detta underrätta gäldenä­ren, förvaltaren ocli rättens om-bndsmat) samt, om borgenär eller iinderhållsherutligad är sökande, denne. Rättens beslut länder lill ef-lerrällelse, även om talan föres där­emol. Beslutet skall på ansökan ändras, om senare upplysta om­ständigheter eller ändrade förhål­landen föranleder del.

när, gäldenären eller underhållsbe-rätligad. Myndigheten skall därvid iiduimta yttranden i den omfattning som behövs för prövningen. Myn­dighetens beslut länder lill efterrät­telse, även om talan föres däremot. Beslutet skall på ansökan ändras, om senare upplysta omsiändigheier eller ändrade förhållanden föranle­der det.

Mot tillsynsmyndighetens heslut i ärende som avses i Jjärde stycket får den vars rätt heröres av beslutet .föra talan genom besvär. 1 fråga om sådan hesvärstalan äga be­stämmelserna / utsökningslagen (1877:31 s. t) om klagan över ut­mätning av avlöning motsvcuande tillämpning.

 

40 b §

Återvinning påkallas av förvalta­ren genom väckande av talan vid allmän domstol, genom anmärk­ning mot bevakning eller genom in­vändning mot annal yrkande som framställes mot konkursboet. Om förvaltaren icke vill påkalla återvin­ning och ej heller ingår förlikning i saken, får borgenär som bevakat fordran i konkursen påkalla åter­vinning genom väckande av talan vid allmän domstol. För återgång av förmånsräti som vunnits genom utmätning eller genom betalnings­säkring är särskild åtgärd ej behöv­lig-

Återvinning påkallas av förvalta­ren genom väckande av talan vid allmän domstol, genom anmärk­ning mot bevakning eller genom in­vändning mot annat yrkande som framställes mot konkursboet. Om förvaltaren icke vill påkalla återvin­ning och ej heller ingår förlikning i saken, får borgenär påkalla återvin­ning genom väckande av talan vid allmän domstol. För återgång av förmånsrätt som vunnits genom ut­mätning eller genom betalningssäk­ring är särskild åtgärd ej behövlig.

Talan vid allmän domstol väckes inom ett år från fristdagen. Dock får ta­lan väckas inom Ire månader från det att anledning därtill blev känd för konkursboet. Har gäldenären avhänt sig fast egendom eller är fråga om återgång av bodelning, kan talan även väckas inom tre månader från den dag då lagfart söktes eller bodelningshandlingen ingavs lill rätten.

Borgenär som för talan svarar för rättegångskostnaden men har rätt att få ersättning därför av boel. i den mån kostnaden täckes av vad som kommit boel lill godo genom rättegången.

' Senaste lydelse 1978:892.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydels

3 kap.
Förvaltning av egendom som in-      Förvaltning och tillsyn

går i konkurs

41  S

Gäldenärs till konkurs avträdda ho skall omhänderhavas av en eller flere förvaltare, som utses i den ordning nedan stadgas. Antalet förvaltare bestämmes av konkurs­domaren. Ej må mer än en förvalta­re finnas, där ej konkursdomaren med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet anser förvaltning­en oundgängligen höra delas eller det eljest i särskilt fåll vui'a ouiul-gängligen niklvändigt. atl mer än en förvaltare utses.

Då fråga är om utseende av för­valtare enligt 45 eller 45 .<>, må kon­kursdomaren ej fatta beslut rörande antalet förvaltare innan borgenärer­na erhållit tillfälle atl yttra sig där­om.

44 §»

Konkursdomaren skall ock så .snart ske kan efter det beslutet om konkurs ineddeUus förordna en är­lig och JÖrslåndig ntan alt i konkur­sen vara rättens ombudsman med den befogenhet, som i denna lag sägs. Vid befattningens tillsättande skull iakttagas, atl densamma icke inijörtros (oinan än den. som äger ej mindre erforderlig insikt i gällan­de lag för bedömande av de frågor av rättslig innebörd, som ankonuna pä omhiuismannens prövning, än ock nödig erfarenhet och sakkun­skap för fyllande av de åligganden beträffande tillsyn över konkursut­redningen och avgörande av för­valtningsfrågor, som tillhöra be­fattningen.

Den som är anställd vid domstol må ej förordnas lill rättens om-hudsman.

Konkursbo skall förvaltas av en eller Jlera förvaltare. Antalet för­valtare bestämmes av konkursdo­maren. Ej må mer än en förvaltare finnas, där ej konkursdomaren med hänsyn till boets omfattning och be­skaffenhet anser c/('/ erforderligt att förvaltningen delas eller att den handhas odelad av flera förvaltare.

Då fråga är om utseende av för­valtare enligt 46 eller 47 L må kon­kursdomaren ej fatta beslut rörande antalet förvaltare innan tillsyns­myndigheten och borgenärerna er­hållit tillfälle atl yttra sig därom.

42 S

Förvaltning av konkursbo skall stå under tillsyn av tillsynsmyndig­het.

Regeringen utser \ issa kronofog­demyndigheter att vara tillsyns­myndigheter.

Kronofogdemyndighet, som är tillsynsmyndighet, får enligt be­stämmelser som regeringen med­delar förordna annan kronofogde­myndighet att handlägga tillsyns-uppgijt i konkursen.

För tillsynen skall ersättning lill staten utgå ur konkursboet enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

' Senaste lydelse 1975: 244. " Senaste lydelse 1975: 244.

 

LU 1978/79:19

Nuv(u-ande lydelse

Har den. som till ombudsman Jörordnas. ej förut avlagt domare-ed. gånge sådan ed Inför konkurs-donuiren. innan han tillträder be­fallningen.

På konkursdomaren ankonune uti, när så skäligt prövas, entlediga ombudsmannen och föroidna an­nan i hans ställe.

Uppstår för ombudsmannen laga förfall, äge koukursdomaren för­ordna annan, att under den tid för­fallet varur uppehålla befattning­en.

46 §

Sedan förvcdtarevalel ägt rum. skola borgenärerna å första horge-närssammanträdel, såframt någon av dem gör framställning därom, välja granskningsmän att med den befogenhet i denna lag sägs å bor-genäi-ernas vägnar övervaka för­valtningen . Granskningsmännens antal bestämmes av konkursdoma­ren. Valet skall ske så, atl en var av de närvarande borgenärerna röstar å en granskningsman. Till gransk­ningsmän anses valde, i första rummet den, om vilken borgenärer, vilkas fordringar sammanräknade utgöra största beloppet, förenat sig. och därefler den eller de, som efter huvudtalet eihållit de flesta rösterna.

För varje grunskningsman äge de borgenärer, med vilkas röster han valls, utse en suppleant. Rös­terna beräknas vid val av suppleant för den i första rummet utsedde gianskningsmannen efter förd-ringsbeloppen och vid val av supp­leant för annan granskningsman efter huvudlulet.

Erhålla vid val, som i denna pa­ragraf sägs, två eller flere lika rös­tetal, skilje lotten dem emellan.

Har val av granskningsmän ej skett a första borgenärssamman­lrädet och utses därefler förvaltare Jämlikt 48 eller 49 §. må å det sam-

Föreslagen lydelse

43 S

På begäran av borgenär skall konkursdomaren förordna gransk­ningsman att med de bejögenheter som angivas i denna lag övervaka förvaltningen på borgenärens väg­nar. Till granskningsnum skedi ut­ses den som borgenären föreslår, om han är lämplig.

Om det begäres, skall även er­sättare för granskningsmannen ut­ses. Bestänunelserna om gransk­ningsman gälla även för ersättare.

Granskningsman skall entledi­gas, om han eller borgenären gör framställning därom eller lum fin­nes icke vara lämplig.

Ersättning till granskningsman skall betalas av borgenären.

 

LU 1978/79:19

Nuvto-ande lydelse

numlräde. å vilket förvaltare till­sättes, val av grcmskningsmän äga rum efter ty ovan är stculgat.

42  §">

1 fråga om utseende av konkurs-förv(dt

Konkursf(')rviillure må ej den va­ra, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd: ej den, som är förklarad oväixlig alt vidare nyttjas i rikels tjänst eller eljest på grund av honom ådömd straffpå­följd icke nu) utöva allmän befall­ning: ej den, som genom utslag, vil­ket (innu icke vunnit laga kraft, är dömd lill straffpåföljd, varom sist Jörmäles. eller som år under fram­liden slälld för bron, vilket kan medföra sådan påföljd; ej heller den. som blivit dömd ovärdig alt föra anntuis tidan inför rätta.

Den som är anställd vid domstol //((/ ef förordnas till konkursförval­tare.

43  S

Då konkurs uppstått, skall kon­kursdomaren utan dröjsmål utse förvaltare att omhänderhava boel till dess vid första borgenärssam­manlrädet förvaltare utsetts och. där annan utsetts, denne tillträtt be­fattningen.

45 §

Vid första borgenärssammanträ­det välje borgenärerna förvaltare alt i stället för den enligt 43 § ut­sedde Jörvatlaren omhänderhava konkursboet. Har konkursdomaren efter vad i .52 § är stadgat förord-nai.  alt   konkursboets  förvaltning

Föreslagen lydelse

44 S

Konkursförvaltare skall ha den särskilda insikt och eifärenhel som uppdraget kräver, ätnfiila borgenä­rernas förtroende saml även i öv­rigt vara lämplig för uppdraget.

Den som är anställd vid domstol får ej vara förvaltare.

45 §

Då konkurs uppstått, skall kon­kursdomaren utan dröjsmål, efter hörande av tillsynsmyndigheten. utse förvaltare atl handha förvalt­ningen av boel till dess vid första borgenärssammanlrädet förvaltare utsetts och, där annan utsetts, den­ne tillträtt befattningen.

46 §

Vid första borgenärssammanlrä­det skall konkursdomaren, sedan han hön tillsynsmyndigheten och närvarande borgenärer, utse för­valtare atl \ fortsättningen handha förvaltningen av konkursboet. Har konkursdomaren efter vad i 50 § är

Senaste lydelse 1970:848.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande lydelse

skall vara delad, skall förvaltare väljas särskilt för varje del av för­valtningen. Såsom borgenärernas beslut gälle den mening, varom bland närvinande borgenärer de Jörena sig, vilkas fördringar sam­manräknade utgöra största belop­pet, såframt dessa borgenärer där­jämte utgöra minst en tredjedel av de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas, gälle den me­ning konkursdomaien biträder.

Konkursdomaren skall tillse, att icke någon, på vilken borgenärer­nas val fallit, är obehörig att vara förvaltare fämlikt 42 H andra eller tredje stycket eller i saknad av så-dcm insikt och erfarenhet, som av­ses i 42 § första stycket, eller eljest icke lämplig att handhava förvalt­ningen. Där sådant fall föreligger, åligge det konkursdomaren alt utse annan förvahare i stället för den av borgenärerna valde.

Kommer icke någon borgenär lillslädes. varde förvaltare tillsatt av konkursdomaren.

47  §

Borgenär, som utsetts till förval­tare eller granskningsman, må ef iitun giltigt skäl undandraga sig uppdraget.

48  Jj

Finner konkursdomaren efter första borgenärssammanträdet er­forderligt, atl antalet förvaltare ökas, skola borgenärerna av kon­kursdomaren kallas alt sammanträ­da inför honom _/(•«• att utse det an­tal förvaltare, som ytterligare er­fordras; och skall därvid vad i 45 S är stadgal äga motsvarande tillämp­ning.

Rättens ombudsman, förvaltare, granskningsman eller borgenär äge hos konkursdomaren göra fram­ställning om ökning av antalet för­valtare.

II

Föreslagen lydelse

stadgat förordnal, att konkursboets förvaltning skall vara delad, skall förvaltare utses särskill för varje del av förvaltningen.

47 S

Finner konkursdomaren efter första borgenärssammanlrädet er-forderiigt, atl antalet föivaltare ökas, skola borgenärerna av kon­kursdomaren kallas att sammanträ­da inför honom. Vid sammanträdet skall konkursdomaren utse det an­tal förvaltare, som ytterligare er­fordras; och skall därvid vad i 46 S är stadgat äga motsvarande tillämp­ning.

Tillsynsmyndigheten, förvaltare, granskningsman eller borgenär äge hos konkursdomaren göra fram­ställning om ökning av antalet för­valtare.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande lydelse

49 S

Avgår förvaltare efter första bor­genärssammanträdet eller avgår granskningsman, för vilken supp­leant ej finnes, skall konkursdoma­ren kalla borgenärerna att samman­träda inför honom /()/• att utse ef­terträdare till den avgångne, och skola därvid i fråga om val av för­valtare bestämmelserna 145  och i fråga om val av granskningsman bestämmelserna i 46 § om val av suppleant för granskningsman äga motsvarande tillämpning.

Vad sålunda är stadgat gälle dock ej, där fiere förvaltare eller gransk­ningsmän äro och någon av dem avgår samt konkursdomaren efter rättens ombudsmans hörande fin­ner det ej vara nödigt, att annan ut­ses i den avgångnes ställe.

50 S

Har förvaltare avgått och skall efterträdare åt honom utses, äge konkursdomaren, där så erfordras, förordna om befattningens upprätt­hållande tills/n7/ val ägt rum.

Har förvaltare laga förfall eller är han efter ty i 80 S tredje stycket stadgas försatt ur tjänstgöring, må konkursdomaren utse annan att un­der tiden fullgöra hans åligganden.

52 §

Där konkursdomaren finner del­ning av konkursboels förvaltning emellan flere förvaltare böra äga rum, ankomme på honom att där­om förordna; och bestämme kon­kursdomaren därvid tillika, efter vilka grunder delningen skall ske. Rättens   ombudsman,   förvaltare.

12

Föreslagen lydelse

48 S

Avgår förvaltare efter första bor­genärssammanträdet, skall kon­kursdomaren kalla borgenärerna att sammanträda inför honom. Vid sammanträdet skall efterträdare till den avgångne utses, och skola där­vid bestämmelserna i 46 § äga motsvarande tillämpning.

Vad sålunda är stadgat gälle dock ej, där flere förvaltare äro och nå­gon av dem avgår saml konkursdo­maren efter tillsynsmyndighetens hörande finner det ej vara nödigt alt utse annan i den avgångnes stäl­le.

Avgår förvaltare sedan fråga uppkommit om avskrivning av kon­kursen enligt 186 §. skall borge-närssammaniräde som avses första stycket ej utsättas, så länge frågan är under prövning.

49 §

Har förvaltare avgått efter första borgenärssammanlrädet och skall efterträdare åt honom utses, äge konkursdomaren, där så erfordras, förordna om befattningens upprätt­hållande tills ny förvaltare utsetts enligt 48 §.

Har förvaltare laga förfall eller är han efter ty i 80 § andra stycket stadgas försatt ur tjänstgöring, må konkursdomaren utse annan att un­der tiden fullgöra hans åligganden.

50 §

Där konkursdomaren finner del­ning av konkursboets förvaltning emellan flere förvaltare böra äga rum. ankomme på honom alt där­om förordna; och bestämme kon­kursdomaren därvid tillika, efter vilka grunder delningen skall ske. Tillsynsmyndigheten,      förvaltare.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande lydelse

granskningsman eller borgenär äge hos konkursdomaren göra fram­ställning om delning av förvaltning­en.

Hava flere förvaltare förvaltning­en odelad, må de ej annorledes än samfällt avhända boet någon rättig­het eller vidtaga åtgärd, som kan för boet medföra någon förpliktel­se.

Äro förvaltarne två och kunna de ej enas beträffande åtgärd eller be­slut, som enligt denna lag på dem ankommer, eller äro förvaltarne flere än två och föreligger ej flertal för viss mening, skall saken hän­skjutas till ombudsmannen, och gälle den mening han biträder.

Då flere förvaltare utsetts, skola de bland sig välja en alt i fall, som avses i denna lag, mottaga medde­landen eller handlingar, som skola tillställas förvaltaren, ävensom för­vara handlingar, som böra hållas tillgängliga. Om val, som nu sagts, skola konkursdomaren och om­budsmannen underrättas.

13

Föreslagen lydelse

granskningsman eller borgenär äge hos konkursdomaren göra fram­ställning om delning av förvaltning­en.

Hava flere förvaltare förvaltning­en odelad, må de ej annorledes än samfällt avhända boet någon rättig­het eller vidtaga åtgärd, som kan för boet medföra någon förpliktel­se.

Äro förvaltarne tvä och kunna de ej enas beträffande åtgärd eller be­slut, som enligt denna lag på dem ankommer, eller, äro förvaltarne flere än två och föreligger ej flertal för viss mening, skall saken hän­skjutas till tillsynsmyndigheten, och gälle den mening denna biträ­der.

Då flere förvaltare utsetts, skola de bland sig välja en att i fall. som avses i denna lag. mottaga medde­landen eller handlingar, som skola tillställas förvaltaren, ävensom för­vara handlingar, som böra hållas tillgängliga. Om val, som nu sagts, skola konkursdomaren och tillsyns­myndigheten underrättas.

50 a §

Om konkursdomaren av särskil­da skäl finner det erforderligt, får han efter lillsynsmyndighetens hö­rande uppdraga ål lämplig person att biträda förvaltaren med råd vid konkursförvaltningen eller att som förlikningsman biträda konkursdo­maren med utredning och förlik­ning i tvistefråga som uppkommit genom anmärkning mot bevakning eller att fullgöra bådu dessa upp­gifter.

Den som är anställd vid domstol får ej inneha uppdrag som avses i första stycket.

När uppdraget är slutfört, skall anmälan genast göras till konkurs­domaren. Vid denna anmälan skall .fogas en redogörelse för det arbete uppdraget medfört.

Konkiirsdomaren skall återkalla

 

LU 1978/79:19

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

14

meddelat uppdrag, när anmälan enligt tredje stycket har inkommit eller det i annat fall finns skäl lill ålerkallelse.

Den som har fullgjort uppdrag enligi denna paragraf är berättigad lill arvode av konkursboet. Arvodet bestämmes av konkursdomaren ef­ter tillsynsmyndighetens och för­valtarens hörande. I fråga om ar­vode äga 82 § andra och tredje styckena samt 83 § motsvarande tillämpning.

51 §

För förvaltare skall förordnande utfärdas av konkursdomaren.

53 §

Förvaltaren åligge atl med iaktta­gande av de i denna lag meddelade bestämmelser besörja de ärenden, som röra borgenärernas gemen­samma rätt och bästa, samt vidtaga alla åtgärder, som främja en för­månlig och snabb utredning av boet.

51  §

Förvaltaren åligge atl med iaktta­gande av de i denna lag meddelade bestämmelser besörja de ärenden, som röra borgenärernas gemen­samma rätt och bästa, samt vidtaga alla åtgärder, som främja en för­månlig och snabb ulredning av boet.

51 a i>

I viktigare frågor skall förvalta­ren höra särskilt berörda borgenä­rer, om det ej finns hinder häremot. Förvaltaren skall i sådana frågor även höra gäldenären, om det lämpligen kan ske.

52 S

Om förvaltaren finner del nöd­vändigt, får han anlita sakkunnigt biträde för viss förvallningsåtgärd.

54 §"

Den enligt 4i § utsedde förvalta­ren skall så snart ske kan ej mindre omhändertaga gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar, som röra boel, samt. där gäldenä­ren är eller under det senaste året före     konkursansökningen     varit

53 S

Den enligt 45 § utsedde förvalta­ren skall så snart ske kan omhän­dertaga gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar, som röra boet, samt, där gäldenären är eller under det senaste året före konkursansökningen   varit   bokfö-

" Senaste lydelse 1975:244.

 

LU 1978/79:19

15

 

Nuvarande hdelsi

Föreslagen lydelse

 

bokföringsskyldig, i lians handels­böcker å lämpligt ställe göra an­teckning om dagen för omhänderta­gandet, än även förrätta uppteck­ning av tillgångar och skulder i boel med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och postadress, så ock å nämnda böcker och hand­lingar Där så befinnes nödigt. må förvulto>-en för bouppteckningsför-råtiningen anlita sakkunnigt biträ­de. I bouppteckningen skola till-gångaina upptagas till de värden, som de efter noggrann uppskatt­ning prövas äga. Vid bouppteck-ningsförrättningen skall gäldenären vara tillstädes och under edsför­pliktelse redligen uppgiva boet. Har av gäldenären under edsför­pliktelse underskriven bouppteck­ning förut ingivits till konkursdo­maren och finner förvaltaren den­samma tillförlitlig, vare upprättan­de av ny bouppteckning ej av nö­den.

Då bouppteckning upprättas av förvaltaren, skall ett exemplar där­av tillställas konkursdomaren inom en vecka fiån det beslutet om kon--kurs meddelades. Möter i något fall hinder härför, åligge förvaltaren alt inom nämnda tid tillställa konkurs­domaren förteckning å borgenärer­na, upptagande varje borgenärs namn, boningsort och postadress saml alt därefter så snart ske kan inkomma med bouppteckningen. Godkänner förvaltaren till konkurs­domaren förut ingiven bouppteck­ning, göre anmälan därom inom tid, som nyss sagls.

ringsskyldig, i omhändertaget rå-kenskapsmaierial å lämpligt ställe göra anteckning om dagen för om­händertagandet. Förvaltaren skall även förrätta uppteckning av till­gångar och skulder i boel med upp­gift å varje borgenärs namn, bo­ningsort och postadress samt å nämnda böcker och handlingar. 1 bouppteckningen skola tillgångarna upplagas till de värden, som de ef­ter noggrann uppskattning prövas äga, och beträffande skulderna angivas, i vad mån de avse lön eller pension. Vid bouppleckningsför-rällningen skall gäldenären vara tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boel. Är gäldenä­ren juridisk persern och finnas fle­ra ställföreträdare, gäller denna skyldighet dock icke för sådan ställföreträdare vars närvaro för-valtaren anser sakna betydelse för boutredningen. Har av gäldenären under edsförpliktelse underskriven bouppteckning förut ■ ingivits lill konkursdomaren och finner förval­taren densamma tillförlitlig, vare upprättande av ny bouppteckning ej av nöden.

Då bouppteckning upprättas av förvaltaren, skall ett exemplar där­av tillställas konkursdomaren och tillsynsmyndigheten inom en vecka från det beslutet om konkurs med­delades. Möter i något fall hinder härför, åligge förvaltaren att inom nämnda tid tillställa konkursdoma­ren och tillsynsmyndigheten för­teckning å borgenärerna, upptagan­de varje borgenärs namn, bonings­orl och postadress samt att därefter så snart ske kan inkomma med bo­uppteckningen, Godkänner förval­taren till konkursdomaren förut ingiven bouppteckning, göre anmä­lan därom inom tid, som nyss sagls.

54 §

Förvaltaren får. om det behövs, påkalla   handräckning   av   krono-

 

LU 1978/79:19

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

16

fogdemyndigheten för alt kunna omhändertaga eller annars få till­gång lill gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar som röra boet. Kronofogdemyndig­heten får härvid genomsöka hus. rum eller förvaringsställe och, om tillträde behövs till utrymme som är tillslutet, låta öppna lås eller bere­da sig tillträde på annat sätt. Kro­nofogdemyndigheten får även i öv­rigt använda tvång i den mån det behövs för det avsedda ändamålet och det kan anses befogat med hänsyn till omständigheterna. Våld mot person får dock brukas endast om kronofogdemyndigheten möter motstånd och i den mån del med hänsyn till ändamålet med ingri­pandet kan anses försvarligt.

I fråga om klagan över kronofog­demyndighets heslut eller åtgärd enligt första stycket äga bestäm­melserna i utsökningslagen {1877:31 s. 1) om klagan över ut­mätning i allmänhet motsvarande tillämpning.

55 §'

Förvaltaren skall under rättens ombudsmans inseende så snart ske kan upprätta skriftlig berättelse om boets tillstånd, så ock om orsaker­na till gäldenärens obestånd, så vill de kunnat utrönas. I berättelsen skall upptagas en översikt över till­gångar och gäld av olika slag även­som särskilt anmärkas, huruvida skälig anledning förefinnes till anla­gande, all gäldenären gjort sig skyl­dig till brottsligt förhållande mot si­na borgenärer. Förefinnes anled­ning till anlagande, som nyss sagls, skall grunden därför angivas. Om gäldenären är eller under det senas­te året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig, varde i be­rättelsen tillika anmärkt, vilka han-delsbocker han hållit och huru de

Förvaltaren skall så snart ske kan upprätta skriftlig berättelse om boets tillstånd, så ock om orsaker­na till gäldenärens obestånd, så vitt de kunnat utrönas. 1 berättelsen skall upptagas en översikt över till­gångar och gäld av olika slag även­som särskilt anmärkas, huruvida förhållande har förekommit som kan föranleda återvinning till kon­kursboet och huruvida skälig an­ledning förefinnes till antagande, alt gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbroti. Förefinnes anled­ning till antagande, som nyss sagts, skall grunden därför angivas. Om gäldenären är eller under det senas­te året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig, varde i be­rättelsen tillika anmärkt, vilket bok-

'2 Senaste lydelse 1975:244.

 

LU 1978/79:19

17

 

Nuvarande lydelse

blivit förda: och skall i sådant fall vid berättelsen fogas den av gälde­nären senast uppgjorda balansräk­ningen. Berättelsen skall underskri­vas av förvaltaren.

Avskrift av berättelsen med den balansräkning, som må vara därvid fogad, skall av förvaltaren utan dröjsmål tillställas konkursdoma­ren ävensom hållas tillgänglig för borgenärer, som vilja taga del av densamma; och äge varje borge­när, som det begär, att mot ersätt­ning för kostnaden få avskrift av berättelsen sig tillsänd.

Föreslagen lydelse

föringssyslem han har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten hen-fidlgjorts; och skall i sådant fall vid berättelsen fogas den av gäldenäicn senast uppgjoida balansräkningen.

Avskrift av berättelsen med den balansräkning, som må vara därvid fogad, skall av förvaltaren utan dröjsmål tillställas konkursdoma­ren och tillsynsmyndigheten samt varje borgenär, som det begär.

Om förvaltaren finner att gälde­nären kan misstänkas för gälde­närsbroti, skall han omedelbart un­derrätta allmän åklagare därom och därvid angiva grunden för misstanken.

 

56 §'

Är konkursen icke avslutad vid utgången av näst efter första borge­närssammanträdet infallande juni eWer december månad, skall förval­taren inom fjorton dagar därefter till rättens ombudsman avlämna berättelse, vari alla de åtgärder noggrant angivas, som vidtagits för förvaltningens bringande till slut; åliggande det förvaltaren att seder­mera under konkursens fortgång för varfe halvår momfjorion dagar från utgången därav avgiva sådan berättelse. Har, då berättelse avgi-ves, mer än ett år förflutit från det beslutet om konkurs meddelades, skall berättelsen tillika innehålla fullständig upplysning om orsaker­na till att konkursen icke avslutats.

Berättelsen skall av ombudsman­nen granskas och inom två veckor frän mottagandet ingivas lill kon­kursdomaren jämte de anmärk­ningar, till vilka ombudsmannen må hava funnit fog.

Är konkursen icke avslutad vid utgången av näst efter första borge­närssammanlrädet infallande mars eller september månad, skall för­valtaren inom två veckor därefter lill tillsynsmyndigheten avlämna berättelse, vari alla de åtgärder noggrant angivas, som vidtagits för förvaltningens bringande till slut; åliggande det förvaltaren alt seder­mera under konkursens fortgång inom två veckor från utgången av varje mars och september månad avgiva sådan berättelse för det dessförinnan förflutna halvåret. Har, då berättelse avgives, mer än ett år förflutit från det beslutet om konkurs meddelades, skall berättel­sen tillika innehålla fullständig upp­lysning om orsakerna till att kon­kursen icke avslutats.

Förvaltaren skall utan dröjsmål lämna konkursdomaren avskrift av berättelsen.

'= Senaste lydelse 1975:244.

2   Riksdagen 1978179. 8 saml. Nr 19

 

LU 1978/79:19

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

18

57 §

Förvaltaren skall föra bok. vari boets inkomster och utgifter i pen­ningar dag efter dag antecknas.

Vad sålunda är stadgat må ej lända till inskränkning i den bokfö­ringsskyldighet, som särskilt kan Vara föreskriven.

Förvaltaren skall, oavsett vad som gäller i fråga om bokförings­skyldighet för gäldenären, löpande bokföra in- och utbetalningar, om ej med hänsyn till särskilda förhål­landen god redovisningssed på­kallar att bokföringen sker pä an­nal säll.

Förvaltaren skall bevara räken-skapsmaterialel under minst tio år från utgången av det kalenderår då konkursen avslutades. I öv­rigt tillämpas 22 § bokföringslagen (1976:125).

Första stycket medför ej in­skränkning i den bokföringsskyldig­het som kan vara särskilt föreskri­ven för att möjliggöra kontroll över viss verksamhet.

Beträffande skyldighet att sörja för underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighet och för kontroll därav finnas särskilda bestämmel­ser.

58 §'

Penningar, som inflyta under för­valtningen av konkursbo, skola, i den mån de icke äro erforderliga till bestridande av löpande utgifter, av förvaltaren inom en vecka från det de influtit å konkursboets räkning niot ränta insättas i bank. som av rätlens ombudsman godkännes. 7jll bestridande av löpande utgifter må ej mer innehållas än av om­budsmannen medgives.

Penningar, som inflyta under för­valtningen av konkursbo, skola, i den mån de icke äro erforderliga till bestridande av löpande utgifter, av förvaltaren inom en vecka från det de influtit å konkursboets räkning mot ränia insättas i bank.

Försummar förvaltaren att inom ovan föreskrivna tid insätta influtna medel, vare han skyldig atl å belopp, som obehörigen innehållils, erlägga ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den dag insättning bort ske.

Så länge konkursen pågår, av-lämne förvaltaren inom en vecka från utgången av mars, juni. sep­tember och december månader var­je år till ombudsmannen räkning över boets inkomster och utgifter i

Så länge konkursen pågår, av-lämne förvaltaren inom två veckor från utgången av mars. juni, sep­tember och december månader var­je år till lillsynsmyndigheien räk­ning över boets inkomster och ut-

Senaste lydelse 1975:646.

 

LU 1978/79:19

19

 

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

 

penningar under del gångna kvarta­let. Har under någon del av kvarta­let penningar innestålt i bank, skall vid räkningen fogas av banken till riktigheten bestyrkt uppgift å de in­sättningar och utlagningar, som må hava under kvartalet förekommit. Räkningarna skola av ombudsman­nen gran.skas ävensom hållas tilT gängliga för borgenärerna och gäl­denären.

Även efter konkursens avslutan­de skall förvaltaren hava boets me­del insatta i bank. till dess lyftning påkallas av därtill berättigad borge­när. Förvaltaren skall underrätta konkursdomaren, i vilken bank medlen innestå, och inom en vecka från utgången av varje kalenderår till rättens ombudsman för gransk­ning avgiva redovisning som i tred­je stycket sägs. När medel ej vidare finnas att lyfta, skall ombudsman­nen göra anmälan därom hos kon­kursdomaren.

gifter i penningar under det gångna kvartalet. Har under någon del av kvartalet penningar innestålt i bank, skall vid räkningen fogas av banken till riktigheten bestyrkt uppgift å de insättningar och utlag­ningar, som må hava under kvarta­let förekommit. Förvaltaren skall lämna avskrift av räkningen lill konkursdomaren.

Även efter konkursens avslutan­de skall förvaltaren hava boets medel insatta i bank, till dess lyft­ning påkallas av därtill berättigad borgenär. Förvaltaren skall under­rätta tillsynsmyndigheten, i vilken bank medlen innestå, och inom två veckor från utgången av varje ka­lenderår till myndigheten för granskning avgiva redovisning som i tredje stycket sägs. När medel ej vidare finnas atl lyfta, skall/ön'«/-taren göra anmälan därom hos till­synsmyndigheten .

 

59 S

Rånens ombudsman skall göra sig noga underrättad om boets till­stånd samt under konkursen hålla noggrann uppsikt över förvaltning­en. När helst han finner det lämp­ligt, äge han verkställa inventering av boets kassa och övriga tillgångar ävensom fordra redovisning av för­valtaren.

59 §

Tillsynsmyndigheten skall över­vaka att förvaltningen bedrives på ett ändamålsenligt sätt i överens­stämmelse med denna lag och and­ra författningar. Därvid skall sär­skilt tillses att avvecklingen av kon­kursen icke fördröjes i onödan. När myndigheten finner det lämpligt, får den inventera konkursboets kassa och övriga tillgångar samt fordra redovisning av förvaltaren. Om särskilda omständigheter för­anleda det, får myndigheten utse en eller fiera revisorer för gransk­ning av boets räkenskaper och för­valtningen i övrigt.

 

Rättens ombudsman ävensom granskningsman skall hava tillgång till böcker och andra handlingar, som röra boel; äge ock av förvalta­ren på begäran erhålla upplysningar om boet och dess förvaltning.

60 §

Tillsynsmyndigheten ävensom granskningsman skall hava tillgång till böcker och andra handlingar, som röra boet; äge ock av förvalta­ren på begäran erhålla upplysningar om boet och dess förvaltning.

 

LU 1978/79:19

20

 

Nuvarande lydelse

Av redovisningshandlingar, som JÖrvaliaren ingivit till rätlens om­budsman, äge borgenär, så ock gäldenären taga del.

Rättens ombudsman och förval­tare vare skyldiga att meddela upp­lysningar om boet och dess förvalt­ning ej mindre då konkursdomaren del begär än även på begäran av borgenär eller gäldenären.

60 S

Har gäldenär idkat rörelse, äge förvaltaren efter gäldenärens hö­rande låta den rörelse, där sådant enligt lag kan ske, fortsättas för konkursboets räkning i den mån det ur nödvändigt för en ändamålsen­lig utredning av boet; inhämte dock rättens ombudsmans samtycke lill rörelsens fortsättande. Samma lag vare, där förvaltaren sedan rörel­sen nedlagts vill ånyo öppna den­samma. Vägrur ombudsmannen sitt samtycke eller yrkar någon bor­genär eller gäldenären, atl rörelse, som med ombudsmannens samtyc­ke fortgår, skall nedläggas, skola borgenäi-erna kallas till samman­träde för atl besluta i ärendet. Ej må rörelsen fortsättas längre tid än ett år från första borgenärssam­manlrädet. där ej borgenärer, vil-kas fordringar uppgå till minst fyra femtedelar av de i ärendets pröv­ning deltagande borgenärernas fördringar, därom äro ense saml dessa borgenärer därjämte utgöra minst en fjärdedel av de röstande.

Föreslagen lydelse

Tillsynsmyndigheten och förval­tare vare skyldiga att på begäran meddela upplysningar om boet och dess förvaltning till konkursdoma­ren, borgenär eller gäldenären. Till­synsmyndigheten är vidare skyldig att på begäran meddela sådana upplysningar till granskningsman.

61  S

Har gäldenär idkat rörelse, äge förvaltaren låta den rörelse, där så­dant enligt lag kan ske, fortsättas för konkursboets räkning i den mån det befinnes ändamålsenligt. Sam­ma lag vare, där förvaltaren sedan rörelsen nedlagts vill ånyo öppna densamma. Ej må rörelsen fortsät­tas längre tid än ett år från första borgenärssammanträdet, där ej sär­skilda skäl föreligga.

61  §

Före första borgenärssamman­trädet må ej försäljning av egen­dom i boet äga rum utöver vad av bestämmelserna i 23, 24, 60 och 73 §§ kan föranledas.

Vad sålunda stadgas äge dock ej tillämpning beträffande lös egen­dom, som är utsatt för förskämning

 

LU 1978/79:19                                                                        21

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

eller snar förstörelse eller hastigt fallande i värde eller erfordrar allt Jör kostsam vård. Saknas medel till bestridande av utgifter för boet, må ock under tid, som avses i första stycket, försäljning av annan lös egendom äga rum, dock ej utöver vad för ändamålet prövas nödigt; och bör, om gäldenären därtill an­visar viss egendom, den egendom i främsta rummet uttagas, såvitt det lämpligen kan ske.

Till försäljning, varom i andra stycket Jörmäles, inhämte förvaha-ren samtycke av rättens ombuds­man, som ock äge bestämma, om försäljningen skall ske å auktion el­ler under hand. Innan ombudsman­nen meddelar sitt beslut, skall han höra gäldenären, där det lämpligen kan ske.

62 §'5

Efter första  borgenärssamman- Boets  egendom   skall   säljas   så

trädet skall boets egendom säljas snart det lämpligen kan ske. där ej

så snart ske kan, där ej annat föran- annat föranledes av bestämmelser-

ledes av bestämmelserna i 60, 63, na i 61, 63 och 66 SS. 70 S andra

64 och 66 SS, 70 S andra stycket, stycket. 71 S  femte stycket  samt

71 S femte stycket samt 149 S andra        149 S andra stycket,
stycket.

63 § Har gäldenär i hovrätten anfört besvär över beslut, varigenom han för­satts i konkurs, må ej mot hans bestridande försäljning av egendom i boet äga rum förrän hovrätten utlåtit sig i anledning av besvären.

Utan hinder av första stycket får försäljning av egendom i boet äga rum, om det föranledes av bestäm­melserna i 23, 24, 61 och 73 §§. Vidare får lös egendom säljas, om den är utsatt för förskämning eller snar förstörelse eller hastigt faller i värde eller kräver allt för kostsam vård. I den mån medel saknas till betalning av utgifter för boet, får även annan lös egendom säljas.

'5 Senaste lydelse 1955:236.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

22

 

66 §'

Inkommer gäldenären med ac­kordsförslag, må egendomen i boet ej säljas ulan rättens ombudsmans samtycke, innan ackordsfrågan bli­vit avgjord. Vad som sagts nu utgör ej liinder mot försäljning, om sådan är förenlig med ackordsförslagel el­ler behövs för ändamål som angives i 171 §.

Inkommer gäldenären med ac­kordsförslag, må egendomen i boel ej säljas, innan ackordsfrågan blivit avgjord. Vad som sagls nu ulgör ej hinder mot försäljning, om sådan är förenlig med ackordsförslaget eller föranledes av skäl som sägs i 63 § andra stycket första och andra me­ningarna eller behövs för ändamål som angives i 171 § eller särskilda skäl annars föreligga.

 

67 §'

Vad i 63, 64 och 66 §§ är stadgal om uppskov med försäljning av egendom i boel ulgöre ej hinder lör sådan försäljning, som enligt 6/ § må äga rum jämväl före första bor­genärssammanträdet.

Påyrkar inteckningshavare eller annan borgenär, som för sin ford­ran har förmånsrätt i viss egendom, alt den egendom, vari förmånsrät­ten gäller, skall säljas genom för­valtarens försorg, och har hans rätt lill betalning ur egendomen efter bevakning i konkursen lämnats obestridd eller fastställts genom dom. som äger laga kraft, må an­stånd med försäljning äga rum en­dasl om rättens ombudsman och förvaltaren anse detta nödvändigt för att förhindra att avsevärd för­lust vållas konkursboet eller ge­nomförandet av ackord väsentligt försvåras samt anstånd ej är obilligt mot borgenären.

Påyrkar inteckningshavare eller annan borgenär, som för sin ford­ran har förmånsrätt i viss egendom, att den egendom, vari förmånsrät­ten gäller, skall säljas genom för­valtarens försorg, och har hans rätt till betalning ur egendomen efler bevakning i konkursen lämnats obestridd eller fastställts genom dom, som äger laga kraft, må an­stånd med försäljning äga rum en­dasl om förvaltaren anser detla nödvändigt för att förhindra att av­sevärd förlust vållas konkursboet eller genomförandet av ackord vä­sentligt försvåras samt anstånd ej är obilligt mot borgenären.

 

70 §■

Finnes i boet fast egendom, äge förvaltaren hos vederbörande myn­dighet begära försäljning därav i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom. Egendomen må jämväl säljas i annan ordning, så framt förvaltaren finner det för boet fördelaktigare och rättens ombuds-

Finnes i boet fast egendom, äge förvaltaren hos vederbörande myn­dighet begära försäljning därav i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom. Egendomen må jämväl säljas i annan ordning, så framt förvaltaren finner det för boet fördelaktigare.

 

'" Senaste lydelse 1970 " Senaste lydelse 1970 '» Senaste lydelse 1971

848. 848. 1045.

 

LU 1978/79:19

23

 

Nuvarande Ivdelsc

Föreslagen lydelse

 

man till försäljningen lämnar bifall; vägrar han bifall, hegure förvalta­ren hoigenärernas samtycke. När del lämpligen kan ske. skall förval-luren inhämta gäldenärens mening beträffande försäljningen.

Har auktion å fast egendom, som hör lill boel. hållits i den ordning som gäller för utmätt sådan egen­dom lUan att försäljning kommit till siånd. må föivallaren underlåta all viduiga ylteiiigare åtgärder för egendomens försäljning. Har auk­tion i nyssnänmda ordning ej ägt rum. men föreligger anledning till antagande, all sådan auklion ej kommer att leda till försäljning, äge förvaltaren med samtycke av om­budsmannen underlåta att föran­stalta om egendomens avyttrande, där de borgenärer som i konkursen bevakat fordringar, vilka skola utgå med särskild förmånsrätt ur egen­domen, samtycka därtill.

Har auktion ä fast egendom, som hör lill boel. hållits i den ordning som gäller för utmätt sådan egen­dom ulan att försäljning kommit till stånd, må förvaltaren underlåta all vidtaga ytterligare åtgärder för egendomens försäljning. Har auk­tion i nyssnämnda ordning ej ägt rum. men föreligger anledning till antagande, att sådan auktion ej kommer atl leda till försäljning, äge förvaltaren underlåta atl föranstalta om egendomens avyttrande, där de borgenärer som i konkursen beva­kat fordringar, vilka skola utgå med särskild förmånsrätt ur egendomen, samtycka därtill.

Varder auktion å boets fasta egendom utsatt att hållas i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom, åligge det förvaltaren att före bevak-ningssammanlrädel avlämna behållning, som under konkursen av egendo­men uppkommit. Behållning som ej avlämnas före bevakningssammanlrä-del skall, om egendomen säljes, avlämnas före tillträdesdagen och i annal fall innan slututdelning i konkursen sker.

Förvaltaren skall även senast vid bevakningssammanlräde för auktion på fast egendom anmäla arvode, annan kostnad och i konkursen bevakade fordringar som böra beaktas vid egendomens försäljning. Förvaltaren skall genom brev underrätta borgenär om anmälan som han gör på dennes väg­nar.

71 S'

Vill förvaltaren efter för.sta bor­genärssammanlrädet låta försälj­ning av lös egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse, äga rum annorledes än å auktion, hegäre samtycke därtill av rättens ombudsman eller, om han vägrar, av borgenärerna. Innan (mibudsmunnen meddelar sill be­slut, skall han höna gäldenären, där del lämpligen kan ske.

Försäljning av lös egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse, .skall äga rum på auktion eller i annan ordning ef­ter vad förvaltaren finner vara mesi fördelaktigt för boet.

■'Senaste lydelse 1975:1251.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

24

Lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmåns­rätt, må ej i något fall utan hans samtycke säljas annorledes än å auktion. så framt hans rätt är av försäljningen beroende.

Samtycke som avses \ första och andra styckena fordras icke, när förvaltaren vill genom fondkom-missionär sälja på fondbörs noterat värdepapper till gällande börspris. Samtycke enligt andra stycket ford­ras ej heller för försäljning av lös egendom genom fortsättande av gäldenärens rörelse.

Samtycke som avses i andra stycket fordras icke, när förvalta­ren vill genom fondkommissionär sälja på fondbörs noterat värdepap­per till gällande börspris eller när fråga är om försäljning av lös egen­dom genom fortsättande av gälde­närens rörelse.

Skall fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i motsvarande ut­ländska register, gods i fartyg eller gods i luftfartyg säljas, äge förvaltaren, där egendomen finnes inom riket, begära försäljning i den ordning som gäl­ler för utmätt sådan egendom.

Är fråga om försäljning av registrerat skepp, av luftfartyg eller av inteck­nade reservdelar till luftfartyg och finnes egendomen inom riket, skall vad i 70 S första och andra styckena sägs äga motsvarande tillämpning.

Skall gäldenären tillkommande rätt lill andel i inteckning som belastar hans luftfartyg eller till sådant fartyg hörande reservdelar säljas, låle för­valtaren innan försäljning sker anskaffa särskild inleckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremol icke möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling, som innehaves av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig atl, där ej gäldenären medgiver, atl handlingen må försäljas med bibehållande av hans ansvarighet, förse handlingen med påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarighet.

Bestämmelserna i 70 S sista stycket äga motsvarande tillämpning, när gäldenären tillhörig lös egendom under konkursen skall säljas i den ord­ning som gäller för utmätt sådan egendom. I sådant fall skall förvaltaren dessutom, i den mån det är påkallat, i ärendet föra talan för borgenärer som ha förmånsrätt enligt 10 S förmånsrättslagen (1970:979) samt genom brev underrätta borgenär om yrkande som han framställer på dennes väg­nar.

76 §

Finner förvaltaren det i 74 § före­skrivna kiingörelsesäll icke vara ägnat atl bereda kungörelsen nödig offentlighet, ankomme på honom alt vidtaga de ytterligare åtgiu-der, som må anses erforderliga. Skulle han i något fäll anse tillfyllest, att auktionen kungöres i mindre ul-striickning än ; nämnda paragraf stadgas, begäre samtycke därtill av

Förvaltaren får, när egendom skall säljas på auktion genom luois försorg, låta kungöra auktionen i mindre utsträckning än som följer av 74 § första stycket, om han an­ser det tillfyllest. Inskränkning i fråga om kungörande av auktion å fast egendom, registrerat skepp, luftfartyg eller intecknade reserv­delar till luftfartyg må dock icke

2» Senaste lydelse 1973:1132 (jfr 1975:918).

 

LU 1978/79:19

Nuvarande lydelse

rättens ombudsman. Inskränkning i fråga om kimgörande av auktion å fast egendom, registrerat skepp, luftfartyg eller intecknade reserv-de ar till luftfartyg må dock icke äga rum utan gäldenärens samtyc­ke; ej heller må sådan inskränkning ske beträffande kimgörande av auktion å annan lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt, som avses i förmånsrättslagen (1970:979). med mindre den borgenär samtycker därtill.

25

Föreslagen lydels

äga rum utan gäldenäiens samtyc­ke; ej heller må sådan inskränkning ske beträffande kiingöiande av auklion å annan lös egendom, vari borgenär har panliätt eller annan särskild förmånsrätt, som avses i lörmånsrätlslagen (1970:9791, med mindre den borgenär samtycker därtill.

77 §-

Förvaltaren vare pliktig an så snart ske kan vidtaga nödiga åtgär­der för indrivning av utestående fordringar: dock må i den ordning, som i 64


Förvaltaren skall så snart det lämpligen kan ske vidtaga nödiga åtgärder för indrivning av uteståen­de fordringar. Anhängiggöres ej rättegång eller lagsökning eller mål om betalningsföreläggande eller på­kallas ej skiljedom och kommer ej heller förlikning till stånd på sätt nedan sägs, må fordringen föryllras såsom annan lös egendom.

 

78 P

Har förlikningsanbud gjorts an­gående osäker eller tvislig tillgång och finner förvaltaren fördelaktigt för konkursboet an anbudet ania-ges, skall han inhämta samtycke därtill av borgenärerna, när till­gången utgöi-es av fast egendom, och elfesi av rättens ombudsman.

" Senaste lydelse 1946:809. " Senaste lydelse 1971:498.

Har förlikningsanbud gjorts an­gående osäker eller tvislig tillgång. får förvaltaren antaga anbudet, om han finner det fördelaktigt för kon­kursboet. SxäWer gäldenären säker­het för vad som bjudes genom för­likningen, har han rätt att själv ut­föra tvisten.

 

LU 1978/79:19

Niniirande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Godkänner denne ej anbudet, äger forvaluuen liänskjiiia Jrägan lill hori;eiiiuernei. När del lämpligen kan ske. sk(dl Jorvaharen inhäinla gäldenärens mening innan förlik­ning ingas. Motsätter sig gäldenä­ren förlikningen och sXaWer han sä­kerhet för vad som bjudes genom (/('/;, hai" han rätt att själv utföra i\ isien.

80 S

Visar förvaltare motvilja. oskick­lighet eller försummelse vid fullgö­randet av sitt uppdrag, må rät­tens ombudsman, gransknings­nian, borgenär eller gäldenären hos konkursdomaren göra anmälan (>m förhållandet.

Görcs sådein anmälan eller fin­ner konkiirsdonuiren elfest anled­ning lill anmärkning mot förvalla-ve. äge k

Inniui förvaltare må skilfas från befattningen, inhämte konkiirsdo­maren. där ej anmälan, som ovan sägs. gjorts av ombudsmannen, yttrande från denne. Efler förslå borgenärssammanlrädet må förval­tare ej entledigas förrän borgenä­rerna vid sammanträde, som av konkursdomaren utlysts, erhållit lillfulle all inför honom yttra sig i iirendel. Konkursdomaren äge lik­väl, om han finner skäl därtill, i av-bidan på borgenärernas yttrande försätta förvaltare ur tjänstgöring; dock må det ej ske innan yttrande från ombudsmannen, där sådant skall avgivas, inkommit lill kon-kursdoijiaren.

Förvaltare skall på egen begäran entledigas av konkursdomaren, om han visar skäl liil det. Förvaltare som finnes icke vara lämplig eller av annan orsak bör skiljas från uppdraget skall av koukursdoma­ren entledigas efier framslällning av tillsynsmyndigheten, gransk­ning sman, borgenär eller gäldenä­ren.

Förvaltare må ej entledigas ulan att tillsynsmyndigheten erhållit till­fälle all yttra sig. Efter första bor­genärssammanlrädet må förvaltare ej entledigas förrän borgenärerna vid sammanträde, som av konkurs­domaren utlysts, erhållit tillfälle alt inför honom ytira sig i ärendet. Konkursdomaren äge likväl, om han finner skäl därtill, i avbidan på borgenärernas yttrande försälla förvaltare ur tjänstgöring; dock må del ej ske innan lillsynsmyndighe­ien erhållit tillfälle atl ytlra sig.

81  §"
Finnes i boet egendom, vari sär-    Finnes i boel egendom, vari sär-

skild förmånsrätt äger rum. skall.      skild förmånsrätt äger rum. skall, " Senaste lydelse 1967:229.

 

LU 1978/79:19

27

 

Nuvarande lydelse

så vill del inverkar på de borgenä­rers riill. som icke i den egendom hava sådan förmånsrätt, av egendo­mens avkastning och köpeskilling gäldas kostnaden för egendomens vård och försäljning ävensom del arvode //// rättens ombudsman och fiirvtdtare. som enligt vad i 82 och 83 SS stadgas skall utgå för egendo­men.

Föreslagen lydelse

så vilt del inverkar på de borgenä­rers rätt. som icke i den egendom hava sådan förmånsrätt, av egendo­mens avkastning och köpeskilling gäldas kostnaden för egendomens vård och försäljning ävensom det arvode som enligt 50 a § femte stycket samt 82 och 83 SS skall utgå för egendomen.

Då särskild förmånsrätt äger rum i boet tillhörig egendom, må ej lill för­fång för någon, som äger sådan förmånsrätt eller förmånsrätt, som skall beaktas framför den särskilda, av egendomens avkastning och köpeskilling gäldas annan konkurskostnad än ovan sagts; dock att, där den särskilda förmånsrätten grundar sig på företagsinleckning. av egendomen må bestri­das jämväl övriga konkurskostnader, i den mån boet eljest ej lämnar till­gång därtill.

82 S

Arvode till rättens ombudsman och lill förvaltare bestämmes av rätten; äro flere förvaltare, skall för envar bestämmas särskilt arvode.

Arvode till förvaltare bestämmes av rätten; äro flere förvaltare, skall för envar bestämmas särskilt arvo­de.

Sådant arvode må icke sättas lill högre belopp än som med avseende å det arbete uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet, varmed det ul­förts, samt boets omfattning må anses utgöra skälig ersättning för uppdra­get.

Ej må arvode efter tid räknas.

83 S

Arvode till rättens ombudsman ävensom arvode lill förvaltare skall bestämmas lill visst belopp i ett för allt, utan så är atl jämlikt 81 S må anses erforderligt, att för egendom, som avses i sagda paragraf, beräk­nas särskilt arvode. Sådant särskilt arvode må kunna bestämmas innan arvodesfrågan i övrigt avgöres.

Arvode till förvaltare skall be­stämmas till visst belopp i ett för allt, ulan så är alt jämlikt 81 S må anses erforderligt, att för egendom, som avses i sagda paragraf, beräk­nas särskilt arvode. Sådant särskill arvode må kunna bestämmas innan arvodesfrågan i övrigt avgöres.

Vid bestämmandet av särskilt arvode, som ovan sägs, skall vad i 82 S stadgas om de grunder, efler vilka arvode skall beräknas, äga motsvarande tillämpning.

84                                                                                             S
Arvode till rättens ombudsman Arvode lill förvaltare bestämmes
och till förvaltare bestämmes efter efler därom hos konkursdomaren
därom hos konkursdomaren gjord gjord framställning från den lill ar-
framställning frän den till arvode vode berättigade; och bör, där del

 

LU 1978/79:19

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydels

 

berättigade; och bör, där det lämp­ligen kan ske, arvode på en gång bestämmas för samtliga därtill be­rättigade. Framställning, som nyss sagts, skall angiva del belopp, som i arvode fordras, och, där bestäm­mande av särskilt arvode för viss egendom kan ifrågakomma, jämväl del belopp, som i sådant avseende äskas. Vid framställningen skall fo­gas ej mindre redogörelse för det arbete uppdraget medfört än även specificerad räkning, utvisande del fordrade beloppets fördelning på de olika förvaltningsålgärderna. Har förvaltare för viss förvallningsåt­gärd. såsom förrättande av boupp­teckning, utförande av rättegång, hållande av cuiklion eller dylikt. an­litat annan och har goitgörelse där­för tillgodoforts denne eller har er­sättning för utgifter lillgodoföris rättens ombudsman eller förvalta­re, skall sådant angivas i redogörel­sen.

lämpligen kan ske, arvode på en gång bestämmas för samtliga därtill berättigade. Framställning, som nyss sagts, skall-angiva del belopp, som i arvode fordras, och, där be­stämmande av särskilt arvode för viss egendom kan ifrågakomma. jämväl del belopp, som i sådant av­seende äskas. Vid framställningen skall fogas ej mindre redogörelse fördel arbete uppdraget medfört än även specificerad räkning, utvisan­de del fordrade beloppets fördel­ning på de olika förvaltningsålgär­derna. Har förvaltare anlitat biträ­de som avses i 52 § och hargottgö-relse därtor tillgodoforts biträdet eller har ersättning för utgifter lill­godoföris förvaltare, skall sådant angivas i redogörelsen.

Kan fråga uppkomma om bestämmande av särskilt arvode för viss egen­dom, åligge förvaltaren att tillhandahålla konkursdomaren förteckning över kända rättsägare, som hava särskild förmånsrätt i egendomen.

85 5 2" Då framslällning om bestämmande av arvode inkommit, utsatte kon­kursdomaren dag för ärendets handläggning vid rätten. Avser "framställ­ning allenast bestämmande av särskilt arvode för viss egendom, äge dock konkursdomaren pröva, huruvida skäl att företaga frågan därom innan ar­vode i övrigt bestämmes må anses föreligga.

Sedan dag för ärendets handlägg­ning vid rätten blivit utsatt, skall konkursdomaren genom kungörel­se, som minsi lio dagar före den ut­satta dagen införes en gång i Posl-och Inrikes lidningar och den eller de (u-lslldningar. s

Sedan dag för ärendets handlägg­ning vid rätten blivit utsatt, skall konkursdomaren / god tid före den utsatta dagen //// borgenär, som hos konkursdomaren begärt atl bli underråitud. samt till den, för vil­ken arvode skall bestämmas, och gäldenären sända underrättelse om tid och plats för handläggningen vid rätten. Underrättelse skall in­nehålla uppgift om belopp, som i arvode fordras. 1 fall, som omför-

* Senaste lydelse 1977:675.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande lydelse

las den, för vilken arvode skall be­stämmas, sä ock gäldenären. Kal­lelse skall innehålla underrättelse om belopp, som i arvode fordras. I fall, som omförmäles i 84 S andra stycket, äge den. S(nn har panträtt i den egendom, varom fråga är. föra talan i ärendet, ändå att han ej i konkursen bevakat sin fin-dran; skolande konkursdomaren i god tid till envar, som har särskild för­månsrätt i egendomen och vars ad­ress är känd, översända kallelse. som nyss sagls. Är sådant fäll för handen, att frågan om arvode ej in­verkar på borgenärernas räll, skall kungörelse, varom ovan stadgats, ej utfärdas, men varde sårskild kal­lelse meddelad den, för vilken arvo­de skall bestämmas, så ock gälde­nären.

Då fråga är om bestämmande av arvode till förvaltare, skall kon­kursdomaren inhämta yttrande i ärendet av rättens ombudsman.

29

Föres lagen lydelse

mäles i 84 S andra stycket, skall koukursdomaren i god tid till en­var, som har särskild förmånsräti i egendomen och vars adress är känd,översända underrättelse, som nyss sagts.

Konkursdomaren skall inhämta yttrande i ärendet av tillsynsmyn­digheten.

 

86 S

Rättens omhudsnuin äge ej upp­bära arvode förrän slutredovisning avgivils i konkursen, utan så är att han därförinnan avgår; och må ej arvode uppbäras uv förvaltare förr­än han avgivit slutredovisning för sin förvaltning.

86 Utan hinder av vad i 82-86 SS finnes stadgat häremot stridande må rättens ombudsman och förval­tare, om det med hänsyn till omfatt­ningen av del arbete uppdraget medfört, den lid under vilken kon­kursen varat och ytteriigare beräk­nas pågå samt övriga förhållanden finnes påkallat av synnerliga skäl, av konkursdomaren tillerkännas skäligt belopp atl utgå i avbidan på atl arvode slutligen beslämmes. Framslällning därom skall angiva

Förvaltare får ef uppbära arvode förrän han avgivit slutredovisning för sin förvaltning.

Utan hinder av vad i 82-86 SS finnes stadgat häremot stridande må förvaltare, om det med hänsyn till omfattningen av det arbete upp­draget medfört, den tid under vil­ken konkursen varat och ytteriigare beräknas pågå samt övriga förhål­landen finnes påkallat av synnerliga skäl, av konkursdomaren tillerkän­nas skäligt belopp att utgå i avbidan på alt arvode slutligen bestämmes. Framställning därom skall angiva del belopp som fordras ävensom de

" Senaste lydelse 1959:181.

 

LU 1978/79:19

30

 

Nuvarande lydelse

del belopp som fordras ävensom de skäl vilka åberopas för erhållande av sådan betalning. Vid framsläll-ningen skall fogas redogörelse för det arbeie uppdraget medfört saml uppgift om boets ekonomiska ställ­ning. Över framställning, scmi gjorts av förvaltare, skall konkurs­domaren inhämta yttrande av rät­tens omhudsnuin.

Föreslagen lydelse

skäl vilka åberopas för erhållande av sådan betalning. Vid framställ­ningen skall fogas redogörelse för del arbete uppdraget medfört sarnt uppgift om boets ekonomiska ställ­ning. Konkursdomaren skall in­hämta yttrande / ärendet av till­synsmyndigheten.

4 kap.
Om gäldenärs skyldigheter under    Gäldenärens skyldigheter m. m.

konkursen saml rått till underhåll, så ock om hoiippleckningsed av an­nan än gäldenären.

88 S

Gäldenär må ej efter det beslut om hans försällande i konkurs meddelats och innan han avlagt den i 91 § föreskrivna bouppteck­ningsed utan samtycke av rättens ombudsman begiva sig från den ort. där han är bosatt. Senare un­der konkursen må gäldenären ef utan samtycke av ombudsmannen begiva sig längre hon än att han kan en vecka efter kallelse personli­gen infinna sig itiom rättens dom­saga å ort, där hans närvaro påkal­las: vare ock gäldenären skyldig att för ombudsmannen och förvaltaren uppgiva stället, där han vistas, och, om del är utom domsagan, \iss därinom bosatt person, lill vil­ken kallelse å honom må lämnas.

Gäldenären får ej efter det beslut om hans försättande i konkurs meddelats och innan ed enligt 91 § har avlagts begiva sig från rikel ulan samtycke av konkursdoma­ren. Om det senare under konkur­sen skäligen kan befaras att gälde­nären genom att begiva sig från ri­ket undandrager sig skyldighet som föreskrives i denna lag, får förbud meddelas honom att lämna riket.

Kan det skäligen befaras att gäl­denären åsidosätter förbud att be­giva sig från riket, får han åläggas att lämna ifrån sig sill pass till till­synsmyndigheten.

Kan del skäligen befaras alt gäl­denären genom att begiva sig från den ort där han är bosatt undan­drager sig skyldighet som föreskri­ves i denna lag. får förhud medde­las honom att lämna orten.

Beslut om reseförbud eller om åläggande för gäldenären alt läm­na ifrån sig pass meddelas av kon­kursdomaren på begäran av förval­taren eller tillsynsmyndigheten. När skäl för sådant beslut ej längre föreligger, skall beslutet oinedel-bari hävas.

Innan beslut meddelas i fråga io;»! avses i denna paragraf, skall konkiirsdomaren   bereda  gäldenä-

 

LU 1978/79:19

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

31

ren, förvaltaren och tillsynsmyn­digheten tillfälle att yttra sig. om det lämpligen kan ske och del ej tinnes vara utan betydelse. Kon­kursdomaren får också hålla för­handling i frågan.

Byter gäldenären vistelseort, skull han meddela förvaltaren var han vistas.

88 a §

Har gäldenären enligt 14 b § lämnat ifrån sig sitt pass, skall kon­kursdomaren omedelbart efter kon­kursbeslutet pröva om gäldenären skall återfå passet. Kan det skäli­gen befaras att gäldenären åsido­sätter förbud att begiva sig från ri­ket, har han ej rätt atl återfå pas­set.

89 S

Gäldenär vare pliktig giva kon­kursdomaren, rättens ombudsman, förvaltare och granskningsman ävensom, vid borgenärssamman­träde, borgenärerna de upplysning­ar om boet, som de begära.

Vid borgenärssammanträde skall gäldenären vara tillslädes, så framt han ej är hindrad av laga förfall. Vill gäldenären, utan att sådant hin­der föreligger, från sammanträde utebliva, tage konkursdomarens el­ler, om sammanträdel skidl hållas Inför rät I ens ombudsman, dennes samtycke därtill. Utebliver gälde­nären från sammanträde, vare hans utevaro ej hinder för handläggning av de ärenden, som där skola före­komma.

Gäldenären skall lämna ■ kon­kursdomaren, tillsynsmyndigheten, förvaltare och granskningsman de upplysningar om boel, som de be­gära.

Vid borgenärssammanträde skall gäldenären vara tillstädes, så framt han ej är hindrad av laga förfall. Vill gäldenären, ulan att sådant hin­der föreligger, från sammanträde utebliva, tage konkursdomarens samtycke därtill. Utebliver gälde­nären från sammanträde, vare hans utevaro ej hinder för handläggning av de ärenden, som där skola före­komma.

 

91 S

Gäldenär vare pliktig att inför konkursdomaren med ed fasta den / anledning av konkursen upprätta­de bouppteckningens riktighet. Då eden skall avläggas, göre gäldenä­ren först de tillägg till bouppteck­ningen eller c/c ändringar t/än, som han må finna påkallade, och betyge

Gäldenären skall inför konkurs­domaren avlägga boupptecknings­ed. Han skall därvid göra de tillägg till eller ändringar / den med anled­ning av konkursen upprättade bo­uppteckningen som han finner på­kallade och med ed betyga att bo­uppteckningen  med gjorda tillägg

 

LU 1978/79:19

32

 

Nuvarande lydelse

därefter med ed, alt bouppteck­ningen (med däri av honom gjorda tillägg eller ändringar) är riktig, så atl honom veterligen icke någon tillgång eller skuld utelämnats, ej heller någon tillgång eller skuld, som ej hör till höet. upptagils.

Föreslagen lydelse

eller ändringar är riktig, så att det ej honom veterligen har oriktigt ute­lämnats eller upptagits någon till­gång eller skuld.

Är gäldenären juridisk person och finnas flera ställföreträdare, behöver bouppteckningsed ej av­läggas av sådan ställföreträdare vars edgång förvaltaren anser sak­na betydelse för boutredningen.

 

92 S

Den i 91 § föreskrivna boupp­teckningsed skall avläggas vid första borgenärssammanträdet. Är gäldenären av laga förfall hindrad atl då avlägga eden eller är lill följd av särskilda omständigheter boupp­teckningen då ännu ej till konkurs­domaren inkommen, kalle konkurs­domaren, sedan förfallet upphört eller bouppteckningen inkommit. så snart ske kan gäldenären atl in­finna sig för edgångens fullgörande; och varde rättens ombudsman och förvaltaren underrättade därom.

Är gäldenären häktad eller av­lägset boende, må konkursdoma­ren tillåta honom alt fullgöra ed­gången inför den domstol eller kon­kursdomare, som är närmast; är gäldenären sjuk, äge konkursdoma­ren låta honom hemma i sin hostad avlägga eden.

Den i 91 § föreskrivna boupp­teckningsed skall avläggas vid första borgenärssammanträdet. Är gäldenären av laga förfall hindrad att då avlägga eden eller är till följd av särskilda omständigheter boupp­teckningen då ännu ej till konkurs­domaren inkommen, kalle konkurs­domaren, sedan förfallet upphört eller bouppteckningen inkommit, så snart ske kan gäldenären att in­finna sig för edgångens fullgörande; och varde tillsynsmyndigheten och förvaltaren underrättade därom.

När anledning förekommer, får konkursdomaren tillåta gäldenären att avlägga eden inför annan kon­kursdomare. Är gäldenären sjuk, får eden avläggas där han vistas.

 

93 §==

I fall, då det åligger förmyndare att avlägga sådan ed. som omför­mäles i 91 !). vare jämväl den omyndige, om han fyllt femton år, pliktig att avlägga eden, så framt förvaltaren eller borgenär det yrkar saml ej sådana särskilda omstän­digheter föreligga, att anledning lill edgången saknas. Är gäldenär gift åligge samrna skvldighet hans mu-ke.

Gäldenärs barn eller, där gälde­nären  är död.   hans  stärbhusdel-

I fall, då det åligger förmyndare att avlägga bouppteckningsed, vare jämväl den omyndige, om han fyllt femton år, pliktig att avlägga eden, så framt förvaltaren eller borgenär det yrkar samt ej sådana särskilda omständigheter föreligga, att anled­ning till edgången saknas.

Annan än gäldenären är skyldig all på yrkande av förvaltaren eller

Senaste lydelse 1971:878.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande lydelse

ägare, så ock gäldenärens husfolk och tjänare vare, om det kan anta­gas, atl de äga kunskap om boet. pliktige atl på yrkande av förvalla-ren eller borgenär avlägga ed, .som nyss nämnts. Har någon haft egen­dom, som h(>r till boet. om händer, vare han pliktig atl uppgiva vad han omhänderhaft och med ed fäs­ta uppgiften, så framt förvaltaren eller borgenär del yrkar.

Edgångsyrkande, som ovan i denna paragraf avses, skall göras hos konkursdomaren. Har sådant yrkande framställts, kalle konkurs­domaren den, av vilken edgång äs­kas, att infinna sig inför konkursdo­maren å tid och ställe, som av ho­nom bestämmas; underrätte ock därom rättens ombudsman och för­valtaren samt, där edgångsyrkan­det framställts av borgenär, denne. Medgives yrkandet, varde, om det kan ske, edgången genast fullgjord; kan det ej ske vid tillfället, meddele konkursdomaren beslut om lid och ställe, då eden skall inför honom avläggas. Medgives ej yrkandet, varde frågan om edgång skall äga rum hänskjulen lill rätten; och va­re, där rätten bifaller edgångsyr­kandet, om edgångens fullgörande inför konkursdomaren lag, som nyss sagts. Bestämmelserna i 92 S andra stycket skola i fall. varom här är fråga, äga motsvarande till-lämpning.

33

Föreslagen lydelse

borgenär avlägga boupptecknings-ed eller beediga viss uppgift i bo­uppteckningen, om del kan antagas atl sådan edgång är av betydelse för boutredningen.

Edgångsyrkande, som ovan i denna paragraf avses, skall göras hos konkursdomaren. Har sådant yrkande framställts, kalle konkurs­domaren den, av vilken edgång äs­kas, alt infinna sig inför konkursdo­maren å tid och ställe, som av ho­nom bestämmas; underrätte ock därom lillsynsmyndigheien och för­valtaren samt, där edgångsyrkan­det framställts av borgenär, denne. Medgives yrkandet, varde, om det kan ske, edgången genast fullgjord; kan del ej ske vid tillfället, meddele konkursdomaren beslut om tid och ställe, då eden skall inför honom avläggas. Medgives ej yrkandet, varde frågan om edgång skall äga rum hänskjulen till rätten; och va­re, där rätten bifaller edgångsyr-kandei, om edgångens fullgörande inför konkursdomaren lag, som nyss sagls. Bestämmelserna i 92 S andra stycket skola i fall, varom här är fråga, äga motsvarande till-lämpning.

 

94 S

Undandrager sig gäldenär att fullgöra vad honom enligt 54, 88, 89. 91 eller 93 S åligger eller över­träder gäldenär förbud, varom stadgas i 88 §, må han efter omstän­digheterna hämtas eller genom häk­te tillhållas att fullgöra sin skyldig­het.

Undandrager sig gäldenären att fullgöra vad honom enligt 53, 88, 89, 91 eller 93 § åligger eller över­träder han reseförbud, varom stad­gas i 88 §, må han efter omständig­heterna hämtas eller genom häkte tillhållas atl fullgöra sin skyldighet. Detsamma gäller, om det skäligen kan befaras att gäldenären undan­drager sig skyldighet eller överträ­der förbud som nu har angetls och. beträffande häktning, särskild an­ledning förekommer.

3   Riksdagen 1978179. 8 saml. Nr 19

 

LU 1978/79:19

Niivartinde Ivdelse

Föreslagen lydelse

34

Undandrager sig annan atl fullgöra edgång, som blivit honom enligi 93 S förelagd, varde hämlad eller genom föreläggande av vite eller genom häkte tillhållen att fullgöra sin skyldighet.

Varder någon efter ty nu är stadgat hållen i häkte, skall kostnaden härför gäldas av allmänna medel.

95 På konkursdomaren ankomme alt förordna om vidtagande av åt­gärd enligt 94 S och atl utdöma förelagt vite. Har nhgon för tredska insatts i häkte, skall konkursdoma­ren, då anledning till hans kvarhål-lande ej längre är för handen, ge­nast förordna om hans lösgivande. Den. som insatts i häkte, skall se­nast var fjortonde dag inställas för konkursdomaren.

Det ankommer på konkursdoma­ren atl på begäran av förvaltaren eller tillsynsmyndigheten förordna om vidtagande av åtgärd enligt 94 S och all utdöma förelagt vite.

Har någon insatts i häkte, skall konkursdomaren, då anledning till hans kvarhållande ej längre är för handen, genast förordna om hans lösgivande. Den, som insatts i häk­te, skall senast var fjortonde dag in­ställas för konkursdomaren. Ingen får under konkursen hållas häktad längre tid än tre månader.

Innan beslut meddelas i fråga som avses i denna paragraf, skall konkursdomaren bereda gäldenä­ren, förvaltaren och tillsynsmyn­digheten tillfälle att yttra sig. om del lämpligen kan ske och del ej finnes vara ntan betydelse. Kon­kursdomaren får också hålla för­handling i frågan.

95 a §

Är gäldenären häktad med stöd av 14 b §. skall konkursdomaren eller, i fall då konkursansökningen prövas av rätten, denna I samband med konkursbeslutel pröva om gäl­denären fortfarande skall vara häk­tad. Föreligga skål till häktning en­ligt 94 §, skall häktningen beslå.

" Senaste lydelse 1946: 809.

96 S

Har reseförbud meddelats gälde­när, fÖifälle förbudet, så snart gäl­denären avlagt den i 91 § fiireskriv-na houppteckningsed.

Om gäldenären är juridisk per­son, äga 88 §, 88 a §, 89 § första stycket, 94 § första och tredje styc­kena, 95 § samt 95 a >f tillämpning även på styrelseledamot, verkstäl­lande direktör och likvidator som avgått eller entledigats senare än ett år Jöre dagen då konkursansö­kan kom in lill konkursdomaren.

 

LU 1978/79:19

Nuvurande Ivdelse

F'öreslagen lydelse

35

 

98 S''

Förvaltaren skall / samråd med rättens ombudsman handlägga frå­ga om vad som får utgå enligt 97 S-Uppkommer tvist, äger 27 S fjärde stycket motsvarande tillämpning.

Förvaltaren skall handlägga fråga om vad som får utgå enligt 97 S-Uppkommer tvist, äga 11 S fjärde och femte styckena motsvarande tillämpning.

 

99

Gäldenär vare berättigad all av konkursboet erhålla vad som er­fordras för resa och uppehälle, när han enligt vad i denna lag stadgas har all inställa sig hos konkursdo­maren eller annorstädes, dock ej mera, om han vistas utom rätlens domsaga, än som tarvades, om han uppehölle sig därinom å ort, där han sist vistades.

Gäldenär vare berättigad att av konkursboet erhålla vad som er­fordras för resa och uppehälle, när han enligt vad i denna lag stadgas har alt inslälla sig hos konkursdo­maren eller annorstädes, dock ej mera, om han vistas utom rättens domsaga, än som tarvades, om han uppehölle sig därinom å ort, där han sist vistades. Vad nu sagts gäl­ler även beträffande sådan förut­varande ställföreträdare som avses i96§.

Angående ersättning till gäldenären för inställelse vid sammanträde i an­ledning av anmärkning mot efterbevakning stadgas i 111 S.

Annan än den som avses i första stycket är berälligad all av kon-kursboel erhålla ersälining för in-slällelse enligt 93 § andra stycket efter vad konkursdomuren prövar skäligt.

102 S

Så snart hevakningsliden gått till ända, överlämne konkursdomaren det ena exemplaret av de inkomna bevakningshandlingarna till rättens omhudsnuin, som har alt skynd­samt upprätta en förteckning, utvi­sande för varje bevakad fordran dess belopp och, om förmånsräti yrkats, den åberopade grunden där­för samt den plats i förmånsrätts­ordningen, som enligt del framställ­da yrkandet skulle tillkomma ford­ringen. Förteckningen skall upprät­tas i två exemplar, av vilka del ena skall biläggas de till ombudsman­nen överiämnade bevakningshand-

Så snart hevakningsliden gått lill ända, överlämne konkursdomaren del ena exemplaret av de inkomna bevakningshandlingarna lill förval­taren, som har alt skyndsamt upp­rätta en förteckning, utvisande för varje bevakad fordran dess belopp och, om förmånsrätt yrkats, den åberopade grunden därför saml den plats i förmånsrätlsordningen, som enligt del framställda yrkandet skulle tillkomma fordringen. För­teckningen skall upprättas i två ex­emplar, av vilka det ena skall biläg­gas de \\\\finvaltaren överlämnade bevakningshandlingarna    och   det

« Senaste lydelse 1968:625.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande lydelse

lingarna och del andra tillställas konkursdomaren för all jämte det andra exemplaret av handlingarna vara atl tillgå hos honom.

36

Föreslagen lydelse

andra tillställas konkursdomaren för alt jämte det andra exemplaret av handlingarna vara att tillgå hos honom.

 

103 Efler bevakningstidens utgång bestämme konkursdomaren ulan dröjsmål efter samråd med rättens ombudsman och förvaltaren ej mindre viss tid, inom vilken an­märkningar må framställas mot de bevakade fordringarna, och ställe, varesl de lill ombudsmannen över­lämnade bevakningshandlingarna skola hållas tillgängliga för gransk­ning, än även tid och ställe för det borgenärssammanlräde, som enligt 108 S skall hållas inför ombuds­mannen, därest anmärkningar framställas.

Anmärkningsliden skall bestäm­mas lill minst två, högst fyra vec­kor från bevakningstidens utgång; dock må konkursdomaren, där del prövas oundgängligen nödigt, fäsl-ställa längre anmärkningstid än nu sagts. Det i 108 S omförmälda sam­manträde må icke hållas tidigare än två eller senare än fyra veckor från utgången av anmärkningstiden.

Konkursdomaren bestämme ock viss dag inom fjorton dagar från nyssnämnda sammanträde, å vil­ken, därest förlikning ej träffas, målet angående de ivistiga ford­ringarna skall vid rätlen förekom­ma. Där del i särskih fall befinnes nödvändigt, rnå rnålel utsållas lill senare tidpunkt.

De   avgöranden   som   avses första och tredje styckena får träf­fas före utgången av hevakningsli­den. om del lämpligen kan ske.

Efter bevakningstidens utgång bestämme konkursdomaren utan dröjsmål efler samråd med förval­taren ej mindre viss tid, inom vil­ken anmärkningar må framställas mot de bevakade fordringarna, och ställe, varest de till förvaltaren överiämnade bevakningshandling­arna skola hållas tillgängliga för granskning, än även tid och ställe för det borgenärssammanlräde, som enligt 108 S skall hållas inför konkiir.tdomaren. därest anmärk­ningar framställas. Avgörandet får träffas före iilgången av hevak­ningsliden, om det lämpligen kan .ske.

Anmärkningsliden skall bestäm­mas till minst två, högst fyra vec­kor från bevakningstidens utgång. Om det med hänsyn lill förhållan­dena i konkursen är erforderligt, får dock längre anmärkningstid fästsiällas. Del i 108 S omförmälda sammanträde må icke hällas tidiga­re än två eller senare än fyra veckor från utgången av anmärkningsti­den.

2» Senaste lydelse 1975:244.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

37

 

107 S

Efler anmärkningstidens utgång \ varde, där anmärkning gjorts, det ena exemplaret av anmärknings-skriften genast av konkursdomaren överlämnat till rättens ombuds­man; och skall ombudsmannen ofördröjligen till varje borgenär, mot vars bevakning anmärkning är framställd och vars adress är känd, med poslen översända avskrift av anmärkningsskriften i vad den rör hans bevakning med erinran om tid och ställe för det i 108 S omförmäl­da borgenärssammanträde.

Efler anmärkningsiidens utgång skall konkursdomaren ofördröjli­gen till varje borgenär, mot vars be­vakning anmärkning är framställd och vars adress är känd, med pos­ten översända avskrifl av anmärk­ningsskriften i vad den rör hans be­vakning med erinran om tid och ställe för del i 108 S omförmälda borgenärssammanlräde.

 

108 §

De tvistefrågor, som uppkommit därigenom alt anmärkningar fram­ställts, skola företagas lill hand­läggning vid borgenärsssammanlrä-de inför rånens ombudsman. Där­vid äga förvaltaren, borgenärerna och gäldenären föra talan; och böra de borgenärer, mot vilkas bevak­ningar anmärkning gjorts, ingiva skriftliga svaromål och bifoga de handlingar, som styrka deras talan.

De tvistefrågor, som uppkommit därigenom att anmärkningar fram­ställts och som ej blivit förlikta ge­nom medverkan av Jörlikningsman som avses i 50 a § eller på annat sätt. skola företagas lill handlägg­ning vid borgenärssammanlräde in­för konkursdomaren. Därvid äga förvaltaren, borgenärerna och gäl­denären föra talan; och böra de borgenärer, mot vilkas bevakningar anmärkning gjorts, ingiva skriftliga svaromål och bifoga de handlingar, som styrka deras talan.

Förvaltaren skall vara tillstädes vid sammanträdet, så framt han ej har laga förfall; dock vare hans utevaro ej hinder för ärendets handläggning.

Pä ombudsmannen ankomme all söka genom förhör med de närva­rande utreda tvistefrågorna och däri åstadkomma förlikning. Med-gi\d samtliga närvarande, att cm-mårkning må förfalla, eller in­skränka de densamma, äge ej den, som uteblivit, därå tala.

Konkursdomaren skull vid sam­manträdet utreda tvistefrågorna och söka åstadkomma förlikning. Om alla närvarande medgiva all anmärkning förfaller eller inskrän­ka den eller uppdraga ål förvalta­ren alt sluta förlikning med borge­när mot vars bevakning anmärk­ning gjorts, gäller det även för den som uleblivii. Äro både borgenär och borgensman eller annan som förutom gäldenären ansvarar för borgenårens fordran närvarande och kunna de icke enas. gäller hor-

"> Senaste lydelse 1957:97.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

38

 

Finnes anmärkning, varom för­likning ej blivit träffad, skall frågan hänskjutas lill rätten.

Efter borgenärssammanlrädet tillslälle ombudsmannen så snart ske kan konkursdomaren protokoll över sammanträdel. innehållande om (>ch i vad mån förlikning skett och vilka anspråk såsom stridiga återstå. Vid protokollet skola fogas a sammanträdet ingivna handling­ar.

genärens mening, om ej de andra lösa ut honom eller ställa betryg­gande säkerhet för fordringen.

Finnes anmärkning, varom för­likning ej blivit träffad, skall frågan hänskjutas till rätten. Konkursdo­maren skall vid sammanirädels slitl beslämma när rättens handlägg­ning av tvistefrågorna skall äga rum. Om det är möjligt, skall hand­läggningen ske omedelbart i an­slutning lill sammanirädei. Tviste-jrågor som ej behandlas omedel­bart av rätten skall sältas ut all förekomma viss dag inom fyra vec­kor efter sammanirädei eller, om särskilda skäl föreligga, seiune dag.

 

Ill   §' Vill borgenär efter utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid anmäla fordran, må det ske i den ordning, som i 101 S är stadgad angå­ende bevakning.

Då efterbevakning sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast det ena exemplaret av be­vakningshandlingarna till rättens ombudsman; late ock en gång i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar, som be­stämts för offentliggörande av kun­görelser om konkursen, kungöra, att efterbevakning skett, så ock viss tid. inom vilken anmärkningar må framställas mot bevakningen, ställe, varest de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandling­arna skola hållas tillgängliga för granskning, tid och ställe för sam-

Då efterbevakning sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast det ena exemplaret av be­vakningshandlingarna till förvalta­ren; låle ock en gång i Post- och In­rikes Tidningar och den eller de ortstidningar, som bestämls för of­fentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra, all efierbe-vakning skett, så ock viss lid, inom vilken anmärkningar må framstäl­las mot bevakningen, ställe, varesl de U]\ förvaltaren överlämnade be­vakningshandlingarna skola hållas tillgängliga för granskning samt lid och  ställe för sammanträde inför

Senaste lydelse 1977:675.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande lydelse

manträde inför ombudsmannen. därest i anledning av anmärkning sammanträde varder erforderligt. samt viss dag. å vilken, om förlik­ning ej träffas, målet angående den ivisiiga fordringen skall vid rätten förekomma.

Anmärkningstiden må ej utgöra mindre än två eller mera än fyra veckor från den dag ovanberörda kungörelse infördes i Post- och In­rikes Tidningar. Sammanträdel in­för ombudsmannen skall hållas inom fyra veckor från anmärk­ningsiidens utgång.

Om innehållet i kungörelsen ålig­ge konkursdomaren alt med posten avsända meddelande till gäldenären och, där den efterbe vakandes adress är känd, lill denne ävensom särskilt underrätta ombudsmannen och förvaltaren.

39

Föreslagen lydelst

konkursdomaren, därest i anled­ning av anmärkning sammanträde varder erforderligt.

Anmärkningstiden må ej utgöra mindre än två eller mera än fyra veckor från den dag ovanberörda kungörelse infördes i Post- och In­rikes Tidningar. Sammanträdet in­för konkursdomaren skall hållas inom fyra veckor från anmärk­ningstidens utgång.

Om innehållet i kungörelsen ålig­ge konkursdomaren atl med posten avsända meddelande lill gäldenären och. där den eflerbevakandes adress är känd. till denne ävensom särskilt underrätta förvaltaren.

I övrigt lände beträffande efterbevakning i tillämpliga delar till efterältel-se vad ovan stadgals om bevakning.

Hava flere efterbevakningar gjorts, skola de. såvitt ske kan, handläggas gemensamt.

Ersättning till rättens ombuds­man, förvaltare och gäldenären för inställelse vid sammanträde i anled­ning av anmärkning mot efterbe­vakning skall gäldas av borgenär, som gjort efterbevakningen; och vare borgenären jämväl skyldig alt gottgöra kostnaden för kungörelse och annan undenättelse om efter­bevakningen. Hava flere borgenä­rer gjort efterbevakning, svare de en för alla och alla för en för kost­nad, som är gemensam för efterbe-vakningarna.

Ersättning till förvaltare och gäl­denären för inställelse vid samman­träde i anledning av anmärkning mot efterbevakning skall gäldas av borgenär, som gjort efterbevak­ningen; och vare borgenären jäm­väl skyldig att gottgöra kostnaden för kungörelse och annan underrät­telse om efterbevakningen. Hava flere borgenärer gjort efterbevak­ning, svare de en för alla och alla för en för kostnad, som är gemen­sam för efterbevakningarna.

113 S

Talan mot dom, varigenom an­märkning mot bevakning ogillats, må fullföljas ej mindre av förvalla-ren än av borgenär och gäldenären.

Talan mot dom. varigenom an­märkning mot bevakning ogillats, må fullföljas ej mindre av förvalla-ren än av borgenär och gäldenären. I fråga om sådan talans fullföljan­de av förvaltaren skall vad i 79 § för där avsedda fall stadgas äga motsvarande tillämpning.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

40

118 S

Då edgångsföreläggande, som avses i 117 S, blivit meddelat, skall konkursdomaren ofördröjligen un­derrätta rättens ombudsnian och förvaltaren därom.

Bevis, atl borgenär fvillgjovt ho­nom förelagd edgång, skall så snart det inkommit till konkursdomaren av honom överlämnas lill ombuds­mannen. Har edgångsbevis inkom­mit till konkursdomaren i fall, som avses i I16S andra stycket, varde ock det bevis överlämnat till om­budsmannen.

Då edgångsföreläggande, som avses i 117 S, blivit meddelat, skall konkursdomaren ofördröjligen un­derrätta förvaltaren därom.

Bevis, au borgenär fullgjort ho­nom förelagd edgång, skall så snart del inkommit lill konkursdomaren av honom överlämnas tiW förvalta­ren. Har edgångsbevis inkommit till konkursdomaren i fall, som av­ses i 116 § andra stycket, varde ock det bevis överlämnat till förvalla-ren .

120 S Försummar borgenär alt inom föreskriven tid till konkursdomaren in­komma med bevis, atl borgenären fullgjort honom förelagd edgång, må in­nan sådant bevis inkommit fordringen ej komma i betraktande såsom beva­kad i konkursen; dock varde, där anmärkning mot bevakningen är gjord, tvistefrågan prövad i laga ordning, och gälle om utdelning för fordringen vad därom är i 6 kap. stadgat.

Å borgenärssammanlräde, som hålles inför rånens ombudsman ef­ler ingången av den för ingivande av edgångsbevis föreskrivna tid. må fordringen icke komma i be­traktande, med mindre edgångsbe-visel genom konkursdomarens för­sorg kommit ombudsmannen till­handa eller borgenären hos om-hudsmannen styrkt, atl beviset till-slå Hl s konkursdomaren.

123 § Borgenär, som till säkerhet för fordran har panträtt i fast eller lös egen­dom, vare för tillgodonjutande av rätt lill betalning ur den egendom, som sålunda häflar för fordringen, icke skyldig all bevaka fordringen i konkur­sen.

Borgenär, varom i första stycket förmäles, vare, där det äskas, plik­tig atl fästa sin fordran med sådan ed, som i 116 S sägs. Å edgången skola loreskrifierna i 116-119 SS äga motsvarande tillämpning: dock skall beträffande liden för edgångs-

Borgenär, varom i första stycket förmäles, vare, där det äskas, plik­tig alt fästa sin fordran med sådan ed, som i 1I6S sägs. Å edgången skola föreskrifterna i 116-119 SS äga motsvarande tillämpning; dock skall beträffande tiden för edgångs-

'■' Senaste lydelse 1970:444.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande lydelse

yrkandes framställande gälla, att det må väckas intill dess borgenä­ren uppburit betalning för sin ford­ran, och må delgivning av edgångs­föreläggande ej ske enligt 15 S del­givningslagen. Edgångsyrkandet vare förfallet, där ej underrättelse, som i 11.. S första stycket sägs. el-lei- annat bevis, att edgångsföreläg­gande meddelats, kommit rätlens ombudsman tillhanda innan kungö­relse om fiamläggande av slututdel-ningsförslag utfärdats.

41

Föreslagen lydelse

yrkandes framställande gälla, alt del må väckas intill dess borgenä­ren uppburit betalning för sin ford­ran, och må delgivning av edgångs­föreläggande ej ske enligt 15 § del­givningslagen. Edgångsyrkandet vare förfallet, där ej underrättelse, som i 118 S första stycket sägs. el­ler annat bevis, all edgångsföreläg­gande meddelats, komm\\ förvalta­ren tillhanda innan kungörelse om framläggande av slutuldelnings-förslag utfärdats.

Försummar borgenären atl inom föreskriven tid till konkursdomaren in­komma med bevis, atl borgenären fullgjort honom förelagd edgång, varde den egendom, vari panträtten äger rum, såsom annan konkursboels egen­dom av förvaltaren omhändertagen; och gälle angående borgenärens räll lill betalning vad därom är i 6 kap. stadgat.

126 S''' På förvaltaren ankomme att beslämma, när utdelning skall äga rum.

Finnes tillgång till gäldande av tio för hundra av bevakade ford­ringar, som ej utgå med förmåns­rätt, må dock förvaltaren ej låta med utdelning för dessa fordringar anslå, med mindre rättens ombuds­man samtycker därtill.

Finnes tillgång till gäldande av tio för hundra av bevakade ford­ringar, som ej ulgå med förmåns­rätt, må dock förvaltaren ej låta med utdelning för dessa fordringar anstå, med mindre särskilda skäl föreligga.

Kan utdelning lill borgenärer, som hava förmånsrätt och icke jämlikt 143 S lyft betalning för sina fordiingai'. lämpligen äga rum, må sådan utdel­ning ej uppskjutas i avbidan på utdelning till andra borgenärer.

Sedan all konkursboels tillgängliga egendom blivit förvandlad i penning­ar, skall sluuadelning ske; dock må ej kungörelse om sådan utdelning ut­färdas före utgången av lid. inom vilken borgenär har att ingiva bevis där­om all honom förelagd edgång, som i 116 eller 123 S sägs. blivit fullgjord. I fall. varom i 70 S andra stycket eller 71 S femte stycket förmäles. ulgöre den omständigheten, all där avsedd egendom icke blivit försåld, ej hinder för slululdelning.

127 S'

Är ackordsförslag beroende på prövning, kan förvaltaren, i den män det föranledes av förslaget, med samtycke av rätlens ombuds­man låta anslå med utdelning till dess ackordsfrågan blivit avgjord.

Är ackordsförslag beroende på prövning, kan förvaltaren, i den mån det föranledes av förslaget, lå­ta anstå med utdelning till dess ac­kordsfrågan blivit avgjord.

»» Senaste lydelse 1955:236. ■" Senaste lydelse 1970:848.

 

LU 1978/79:19

42

 

Nuvarande Ivdelsc

Föreslagen lydelse

128 S

Då utdelning skall ske, åligge för­valtaren atl uppgöra utdelnings­förslag.

Dä utdelning skall ske. åligge för­valtaren alt / samråd med rånens ombudsman uppgöra utdelnings-förslag. Uppstå därvid skiljaktiga meningar emellan ombudsmunnen och förvaltaren, varde förslaget upprättat efler ombudsnumnens mening.

Uldelningsförslag skall för varje däri upplagen borgenär angiva beloppet av hans fordran med den ränta, vara utdelning må vara alt beräkna, den förmånsrätt, som må vara med fordringen förenad, saml den utdelning, som belöper pä foidringen. Föreligger omständighet, som jämlikt 141 S andra stycket medför inskränkning i borgenärs räll alt lyfta på hans ford­ran belöpande utdelning, eller har borgenär enligt 143 S uppburit betalning, varde del ock anmärkt i förslaget.

Uldelningsförslag skall vara åtföljt av redogörelse för förvaltningen av egendom, för vilken till utdelning avsedda medel influtit. Av redogörelsen skall framgå, huru mycket genom försäljning eller annorledes influtit för egendomen, saml, där ej hela detta belopp enligt förslaget utdelas, för vil­ka andra ändamål återstoden tagits i anspråk. Hava medel, som avses i för­slaget, influtit för egendom, vari särskild förmånsrätt funnits, skola nu fö­reskrivna uppgifter lämnas särskilt för den egendom.

129 8

Sedan uldelningsförslag upprät­tats, skall förslaget med därtill hö­rande förvaltningsredogörelse hål­las tillgängligt för granskning å stäl­le, som bestämmes av rånens om-hudsman efler samråd med ,/(i/i«/-taren. Ombudsmannen låle en gång i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar, som be­stämts för offentliggörande av kun­görelser om konkursen, kungöra, alt utdelningsförslag upprättats, så ock från och med vilken dag saml var del kommer atl hållas tillgäng­ligt. I kungörelsen skall ock näm­nas, att den, som vill klandra för­slaget, har att anmäla sill klander på sätt och inom tid, som stadgas i 130 S.

Det  åligger ombudsmannen  all ofördröjligen efter utfärdandet av

Sedan uldelningsförslag upprät­tats, skall förslaget med därtill hö­rande förvaltningsredogörelse hål­las tillgängligt för granskning å tid och ställe som. bestämmes av fiir-valtaren. När fråga år om förslag till slululdelning. skall förvallaren beslämma tid och ställe efler sam­råd med tillsynsmyndigheten. För­valtaren låle en gång i Post- och In­rikes Tidningar och den eller de ortstidningar, som bestämls för offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra, att uldel­ningsförslag upprättats, så ock från och med vilken dag saml vai' det kommer atl hållas tillgängligt. 1 kungörelsen skall ock nämnas, atl den, som vill klandra förslaget, har atl anmäla sitt klander pä sätt och inom tid, som stadgas i 130 S.

Det ÅWggev förvallaren all oför­dröjligen efter utfärdandel av ovan-

'' Senaste lydelse 1977:675.

 

LU 1978/79:19

43

 

Nuvarande lydelse

ovannämnda kungörelse dels lill-ställa konkursdomaren ett exem­plar av utdelningsförslagel och föi-vallningsredogörelsen. dels ock lill gäldenären och varje i förslaget upptagen borgenär, vars adress är känd. med posten översända med­delande om innehållet j kungörel­sen; och varde borgenär tillika un­derrättad om den utdelning, som är för honom beräknad i förslaget.

Ombudsmannen har därjämte atl så snart ske kan tillställa konkurs­domaren ell exemplar av de lid­ningar. i vilka kungörelsen varit in­förd.

Då kungörelse om slututdelning utfärdas, skall underrättelse därom samtidigt meddelas konkursdoma­ren.

Föreslagen lydelse

nämnda kungörelse dels tillslälla konkursdomaren och lillsynsmyn­digheien ett exemplar av utdel­ningsförslaget och förvallningsre-dogörelsen. dels ock lill gäldenären och varje i förslaget upplagen bor-genäi'. vars adiess är känd. med poslen översända meddelande om innehållet i kungörelsen; och varde borgenär tillika underräliad om den uldelning. som är för honom beräk­nad i förslaget.

Feirvallaren har därjämte alt så snart ske kan tillslälla konkursdo­maren och lillsynsmyndigheien ett exemplar av de tidningar, i vilka kungörelsen varit införd.

Då kungörelse om slululdelning utfärdas, skall underrättelse därom samtidigt meddelas konkursdoma­ren och lillsynsmyndigheien.

130 P Klander mot uldelningsförslag skall skriftligen anmälas hos konkursdo­maren inom trettio dagar från den dag, då förslaget enligt kungörelsen där­om först varit tillgängligt för granskning. I klanderskriften skall angivas, i vilket avseende ändring i förslaget yrkas; är sådant ej iakttagel. må kland­ret ej upptagas.

Varder klander upptaget, utsatte konkursdomaren dag föi målets handläggning vid rätten samt låle den utsålla dagen minst tio dagar förul kungöras en gång i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar, som bestämls för of­fentliggörande av kungörelser om konkursen; underrutle ock särskill rättens ombudsman, förvallaren och den, som anmält klandret, samt, där klandiel avser uldelning lill viss borgenär, som icke anmält klandrel. denne.

Vid målets handläggning böra onibudsnuinnen och förvallaren va­ra tillslädes.

De för målets prövning nödiga handlingar skola genom ondmds-miuuiens försorg tillställas kon-kursdomaren för all tillhandahållas rätten.

Varder klander upplagel, utsälle konkursdomaren dag för målets handläggning vid rällen saml låle den iilsalla dagen minst lio dagar förul kungöras en gång i Post- och Inrikes Tidningai och den eller de orlslidningar, som beslämls för of­fentliggörande av kungörelser om konkursen; underrätte ock särskilt lillsynsmyndigheien. förvaltaren och den, som anmält klandrel, samt, där klandret avser uldelning lill viss boigenär, som icke anmält klandrel, denne.

Vid målels handläggning bör för-vallaien vara tillslädes.

De föl' målets prövning nödiga handlingar skola genom förvalla-rens försoig lillslällas konkursdo­maren för all lillhandahållas rällen.

' Senaste lydelse 1977:675.

 

LU 1978/79:19

44

 

Nuvarande lydelse

Föreshigen lydelse

 

132 S

Har borgenär bevakat fordran ef­ler ulgången av den för bevakning av fordringar ulsalla lid, skall ul­delning för den fordran beräknas i utdelningsförslag, om vars framläg­gande kungörelse uifärdas sedan bevakningsinlagan genom konkurs­domarens försorg kommil rätlens ombudsman lillhanda eller borge­nären hos ombudsmannen visat, alt bevakning skett.

Har borgenär bevakat fordran ef­ler utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid, skall ut­delning för den fordran beräknas i Uldelningsförslag, om vars framläg­gande kungörelse uifärdas sedan bevakningsinlagan genom konkurs­domarens försorg kommil /(jz-iy;//;/-reii lillhanda eller borgenären hos denne visal, atl bevakning skelt.

Av medel, som ej äro upptagna i äldre utdelningsförslag än i första styc­ket avses, varde först, såviii de förslå, lilldelal borgenären så myckel, som skulle hava tillagts honom, därest han bevakat sin fordran inom den utsålla bevakningstiden; och tage han därefler med övriga borgenärer del i vad som kan återstå.

137 S

Uldelning för fordran, i avseende å vilken borgenären förelagts sådan edgång, som i 116 eller 123 S sägs, skall, ändå all edgången ej full­gjorts, beräknas i uldelningsför­slag, som ej avser slululdelning i konkursen. Då slututdelning förela-ges. må sådan fordran ej komma i betraktande, med mindre innan kungörelse om framläggande av ut­delningsförslagel ulfärdals bevis, all eden avlagls, genom konkursdo­marens försorg kommil rånens


Uldelning för fordran, i avseende å vilken borgenären förelagts sådan edgång, som i 116 eller 123 S sägs, skall, ändå all edgången ej full­gjorts, beräknas i uldelningsför­slag. som ej avser slututdelning i konkursen. Då slututdelning företa­ges, må sådan fordran ej komma i betraktande, med mindre innan kungörelse om framläggande av ut­delningsförslagel ulfärdals bevis, all eden avlagls, genom konkursdo­marens försorg kommil förvaltaren tillhanda eller borgenären hos den­ne slyrkt. alt sådani bevis lillsiällls konkursdomaren; och skall, där fordringen enligt vad nu sagls icke må komma i betraktande, vad vid tidigare utdelning må hava beräk­nats för fordringen gå lill fördelning emellan andra borgenärer.

Har i fall, då edgångsföreläggande meddelats borgenär, som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom, borgenären föranstaltat om egendomens försäljning, äge han ej uppbära betalning ur egendomen, innan föreläggandel fullgjorts: och skall förty vad av köpeskillingen å bor­genärens fordran belöper intill dess föreläggandet fullgjorts eller den därför föreskrivna lid tilländagätt insättas i riksbanken eller annan bank. varom borgenären och förvallaren enas.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

45

140

Varder gäldenär, som i konkurs erhållit ackord, ånyo försatt i konkurs innan ackordet fullgjorts, vare borgenär, vars fordran nedsatts genom ack­ordet, berättigad till utdelning för fordringens hela ursprungliga belopp med avdrag av vad han redan må hava uppburit; dock äge han icke uppbä­ra mer än vad enligt ackordet tillkommer honom.

Vad sålunda stadgals skall äga motsvarande tillämpning, där gälde­nären erhållit ackord enligt lagen om ackordsförhandting ulan kon­kurs.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där gälde­nären erhållit ackord enligt ack­ordslagen (1970:847).

 

144 S

Lyftning enligt 143 S må ej med­givas borgenär, med mindre han bevakat sin fordran i konkursen, där del enligt denna lag åligger ho­nom, ävensom ställer borgen för all medlen återbäras i händelse han finnes ej vara berälligad att i utdel­ning behålla vad han fått lyfta. För­valtaren må dock med samtycke av rättens ombudsman eftergiva bor­gen, om skäl därtill finnas; och vare kronan ej skyldig att ställa borgen.

Lyftning enligt 143 S må ej med­givas borgenär, med mindre han bevak.il sin fordran i konkursen, där det enligt denna lag åligger ho­nom, ävensom ställer borgen för atl medlen återbäras i händelse han finnes ej vara berättigad att i utdel­ning behålla vad han fått lyfta. För­vallaren må dock eftergiva borgen, om skäl därtill finnas; och vare kro­nan ej skyldig alt ställa borgen.

Vad i 141 S tredje stycket är stadgat om skyldighet alt gälda ränta ä me­del, som återbäras, skall äga motsvarande tillämpning vid återbäring av medel, som borgenär enligt 143 S fått lyfta.

145 Har betalning utfallit på kapital­beloppet av fordran, lill säkerhet för vilken företagsinteckning med­delats, skall rättens ombudsman. sedan liden för klander mot fram­lagt utdelningsförslag gått lill ända eller väckt klander avgjorts genom beslut som vunnit laga kraft, göra anmälan därom till inskrivning.sdo-maren och därvid insända utdel­ningsförslagel eller annan handling som visar fördelningen. Kan del antagas atl ytterligare betalning kommer att tilläggas inteckningsha-varen, skall dock med anmälan an­stå lill dess det blivit avgjort, om sådan betalning skall utgå.

a §"

Har betalning utfallit på kapital­beloppet av fordran, till säkerhet för vilken företagsinteckning med­delats, skall förvaltaren, sedan ti­den för klander mot framlagt utdel­ningsförslag gått lill ända eller väckt klander avgjorts genom be­slut som vunnit laga kraft, göra an­mälan därom till inskrivningsmyn­digheten och därvid insända utdel­ningsförslaget eller annan handling som visar fördelningen. Kan del antagas atl ytteriigare betalning kommer att tilläggas inteckningsha-varen, skall dock med anmälan an­stå lill dess det blivit avgjort, om sådan betalning skall utgå.

"' Senaste lydelse 1967:144.

 

LU 1978/79:19

46

 

Niivanuule Ivdelse

F<'>reslagen lydelse

När innehavare av inteckning som avses i första stycke! lyfter betalning, skall anteckning härom göras på inleckningshandlingen.

146 Då förslag lill slululdelning enligi utfärdad kungörelse först är att till­gå för granskning, anses konkursen avslutad, ändå att tvist om bevakad fordran eller fråga om underhåll åt gäldenären eller om arvode lill rol­lens ombudsman eller förvaltare ännu ej är slutligen avgjord eller nå­gon ytterligare tillgång, i följd av rättegång eller annorledes. seder­mera kan uppkomma för konkurs­boet.

Då förslag till slululdelning enligi uifärdad kungörelse försl är atl till­gå för granskning, anses konkursen avslutad, ändå att I vist om bevakad fordran eller fråga om underhåll ål gäldenären eller om arvode till för­valtare ännu ej är slutligen avgjord eller någon ytterligare tillgång, i följd av rättegång eller annorledes, sedermera kan uppkomma för kon­kursboet.

Ulan hinder av att konkursen avslutats må ackordsföislag som ingivits tidigare prövas enligt vad som stadgas i 7 kap.

148

Varda efler konkursens avslutan­de medel tillgängliga för uldelning. åligge förvallaren alt utdela dem till borgenärerna, så ock alt avgiva re­dovisning för förvaltningen av med­len: skolande därvid de i denna lag om Uldelning ävensom om redovis­ning vid slututdelning givna stad-ganden lända till efterrättelse. Efler framslällning av rånens ombuds­man och förvallaren äge dock kon­kiirsdomaren, om han med hänsyn till de med en utdelning förenade kostnaderna finner sådan icke lämpligen böra äga rum, förordna, all medlen i stället för alt utdelas skola överlämnas lill gäldenären.

Varda efler konkursens avslutan­de medel lillgängliga för utdelning, åligge förvaltaren alt utdela dem lill borgenärerna, sä ock all avgiva re­dovisning för förvaltningen av med­len; skolande därvid de i denna lag om uldelning ävensom om redovis­ning vid slululdelning givna slad-ganden lända lill efterrättelse. Efter framställning av förvaltaren äge dock konkursdomaren, om han med hänsyn till de med en utdel­ning förenade kostnaderna finner sådan icke lämpligen böra äga rum, förordna, atl medlen i stället för alt utdelas skola överiämnas till gälde­nären.

 

149 Har gäldenären om betalningen av sin gäld träffat skriftlig överens­kommelse med alla borgenärer, som bevakat fordran i konkursen, eller har han andra bevis, att nämn­da borgenärer blivit förnöjda, var­de, sedan den för bevakning av fordringar utsatta lid gått lill ända,

Har gäldenären om betalningen av sin gäld träffat skriftlig överens­kommelse med alla borgenärer, som bevakat fordran i konkursen, eller har han andra bevis, att nämn­da borgenärer blivit förnöjda, var­de, sedan den för bevakning av fordringar utsatta lid gått till ända.

ä» Senaste lydelse 1970: 848. 3» Senaste lydelse 1977:675.

 

LU 1978/79:19                                                                        47

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

konkursen nedlagd, om gäldenären konkursen nedlagd, om gäldenären
gör ansökning därom hos konkurs- gör ansökning därom hos konkurs­
domaren. Innan konkursdomaren domaren. Innan konkursdomaren
meddelar beslut i anledning av an- meddelar beslut i anledning av an­
sökningen, skall han höra rättens sökningen, skall han höra förvalta-
omhudsman och förvallaren.                                                ren.

Är sådan ansökning gjord, äge     Är sådan ansökning gjord, äge
koukursdomaren. om han finner konkursdomaren, om han finner
skäl därtill, förordna, all medan an- skäl därtill, förordna, all medan an­
sökningen är beroende på prövning sökningen är beroende på prövning
boels egendom ej må säljas, så vitt boets egendom ej må säljas, så vitt
det ej påkallas av anledning, som det ej påkallas av anledning, som
avses i 6/ § andra stycket.         avses i 63 § andra stycket andra

och tredje meningarna.

Varder konkursen nedlagd, låle konkursdomaren införa tillkännagivan­de därom en gång i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstid­ningar, som bestämls för offentliggörande av kungörelser om konkursen.

152                                             §"»
Ingives ackordsförslag i rätt tid, Ingives ackordsförslag i rätt lid,
skall konkursdomaren inhämta yti- skall konkursdomaren inhämta ytt­
rande av rånens ombudsman och rande av förvallaren huruvida för-
förvallaren huruvida förslaget bör slaget bör föreläggas borgenärerna,
föreläggas borgenärerna. Avstyrka Avstyrker denne alt så sker, må för­
de alt så sker, må förslaget uppta- slaget upplagas endast om konkurs­
gas endasl om konkursdomaren fin- domaren finner synnerliga skäl där-
ner synnerliga skäl därtill.                                                     till.

159 §*'

Om både borgenär och borgens­man eller annan som förutom gäl­denären ansvco-ar för borgenärens fordran vilja rösta för denna i uck-ordsfrågan, ha de tillsammans en röst, vilken beräknas efter borge­närens fordran. Kunna de icke enas, gäller borgenärens mening, om ej de andra lösa ut honom eller ställa betryggande säkerhet för fordringen.

9 kap.
Huru förfäras skall, då konkurs-      Handläggning   av   mindre   kon-

bo ej förslår lill beslridande av kon-     kurs. m. m. kurskostnaderna.

"> Senaste lydelse 1970:848.

■" Förutvarande 159 § upphävd genom 1970:848.

 

LU 1978/79:19

48

 

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

 

185 Finner konkursdomaren, då be­slut om kcmkurs meddelus, anled­ning till anlagande, alt gäldenä­rens bo icke förslår lill beslridande av konkurskoslnaderna. och ställes ej genast sä! erhet Jör sagda kost­nader, skall vad förut i denna lag är stadgat t>rn vidtagande av åtgärder du konkurs uppstått icke äga till-länipning. ulan gälle vad här nedan fincskrives:

1} Konkursbeslutet kungöres i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning. 1 kungörelsen skall an­märkas att anledning finnes till så­dant antagande, som ovan sagts.

Konkurs skall handläggas som mindre konkurs, om det finns an­ledning antaga

1.    att gäldenärens bo ej räcker till betalning av de konkurskostna­der som annars skulle JÖlJa, eller

2.    all boel med hän.syn lill dess omfattning och övriga förhållan­den är av enkel beskaffenhet och atl konkursen med fordel kan ge­nomföras ulan all hevakningsförfä-rande enligi 5 kap. anordnas.

När konkurs handlägges som mindre kcmkurs, tillämpas före­skrifterna i 3 och 5-7 kap. om handläggning av konkurs endasl om del särskih angives i detta kapi­tel.

 

2) Konkursdomaren skcdl. där det prövas eiforderligt, förordna en god man att taga vård om gäldenä­rens bo. Har icke till konkursdomu­ren ingivits av gäldenären under edsförpliktelse underskriven för-leckning över hans tillgångar och skulder med uppgift om dels vtnje borgenärs namn och postadress, dels i vad mån skuld avser lön eller pension och dels de biicker och andra handlingar, som röra boel, skall god man alltid förordnas. Del åligger i sådant fall gode mannen att ofördröjligen upprätta och till konkursdomaren inkomma med förieckning. som nyss sagts, .samt an så snart kunskap vunnits om lö-ne- eller pensionsskuld genast an­mäla detta till kronofogdemyndig­heten i gäldenärens hemorlskorn-miin. Finnes ej löne- eller pensions­skuld skall detla anmärkas i för­teckningen. Vid boupptecknings-förrättningen skall gäldenären vara tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boel.

185 a <)

Beslutas att konkursen skall handläggas som mindre konkurs, skall konkursdomaren efter höran­de av till.synsmyndigheien genast utse en förvaltare atl handha för­valtningen av boet. 1 fråga om för­valtare gäller 44 §.

Ar gäldenären dödsbo, behöver förvahare utses endast om boupp­teckning enligt 20 kap. ärvdabalken ef hen- upprättats eller annars sär­skilda skäl föreligga.

Beträffande tillsyn över förvalt­ningen äga 42. 59 och 60 §§ mot­svarande tillämpning.

I fråga om entledigande av för­valtare gäller 80 § i lillämpliga de­lar. Avgår feirvallaren innan kon­kursen avskrives. skall redovisning för förvaltningen snarast avges lill till.synsmyndigheien. Avskrift av re­dovisningen skall lämnas lill kon­kursdomaren.

Senaste lydelse 1977:675,

 

LU 1978/79:19

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

49

 

4   Riksdagen 1978179. 8 saml. Nr 19

185 b §

I fråga om förvaltarens allmänna åligganden äga 51. 51 a och 52 §§. 53 Ii första stycket. 57 §. 58 S.första och andra styckena samt 60 § and­ra stycket motsvarande lillämp-ning. Vidare äger 54 § motsvaran­de tillämpning.

Förvaltaren skall lämna konkurs­domaren och tillsynsmyndigheten skriftlig uppgift om orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de kunnat utrönas. Samtidigt skall an­märkas, om det har förekommil förhållande som kan föranleda återvinning till konkursboet och om det finns skälig anledning antaga an gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbroti. Finns anledning till sådant antagande, skall grun­den därför angivas. Om gäldenä­ren är eller under det senaste året före konkursansökningen varit bok­föringsskyldig, skall vidare anmär­kas, vilket bokföringssystem han har tillämpat och hur bokförings­skyldigheten har fullgjorts. I så­dant fall skall samtidigt den av gäl­denären senast uppgjorda balans­räkningen ingivas.

Så snart kunskap har vunnits om löne- eller pensionsskuld skall för­valtaren anmäla sådan skuld till kronofogdemyndigheten i den ort där gäldenären bör svara i tviste­mål som angå gäld i allmänhet. Finns ej löne- eller pensionsskuld, skall förvaltaren anmärka detta i bouppteckningen.

Bouppteckningen skall jämte uppgifter enligi andra stycket till­ställas konkursdomaren och till­synsmyndigheten snarast och se­nast en månad från konkursbeslu­tel. När särskilda omständigheter föreligga, får konkursdomaren be­vilja uppskov.

Om förvaltaren finner att gälde­nären kan misstänkas för atl ha gjort sig skyldig till gäldenärsbroti, skall  han   omedelbart   underrätta

 

LU 1978/79:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

50

allmän åklagare därom och därvid angiva grunden för misstanken.

185 c i>

Om ej annat är föreskrivet, skall egendom som finns i boel säljas så snart del lämpligen kan ske.

Beträffande försäljning av egen-dcmi, fortsättande eller återuppta­gande av rörelse, indrivning av fordringar och förlikning angående osäker eller tvislig tillgång under kcmkursen gälla 61, 63, 67, 70, 71 och 73-78 §ff i tillämpliga delar. Fordran som kan göras gällande i konkursen skall anses som bevakad fordran. Den tid avfyra veckor som enligt 73  första stycket skall räk­nas från första borgenärssamman­trädet skall i stället räknas från konkursbeslutel.

3) Framgår ej av bouppteck­
ningen, atl tillgång finnes till be­
stridande av konkurskoslnaderna.
kalle konkursdomaren genast gäl­
denären alt inslälla sig för atl fästa
bouppieckningens riktighet med
sådan ed, som i 91 S sågs. Edgång­
en må ej utsättas att äga rum lidi­
gare än en vecka efler det heslutet
om konkurs meddelades. Har kon­
kursansökningen gjorls av borge­
när, varde underrältelse om tiden
för edgången med posten översänd

till honom.

Edgångsyrkande, varom stadgas i 93 §. må jämväl i Juli. varom nu är fråga, av borgenär framställas.

Vad 4 kap. i övrigt föreskriver i avseende a edgång likasom ock vad i samma kapitel stadgas om påföljd för gäldenär av t red ska alt vid bouppteckningsförrättning vara tillstädes och uppgivu boel skall i fäll. som hår avses, äga motsva­rande tillämpning.

4)   Varder ej genom tillägg vid
bouppteckningens beedigande eller
eljest ådagalagt, alt tillgång finnes

185 d §

Så snart bouppteckning har till­ställts konkursdomaren skall denne kalla gäldenären att inställa sig för att avlägga sådan ed som avses i 91 §. Är gäldenären dödsbo och har förvaltare ej utsetts, skall vad som i 91 § andra stycket sägs om förvallaren i stället gälla konkurs­domaren. Edgången får ej äga rum tidigare än en vecka från konkurs-be sliilet.

Finner konkursdomaren, sedan bouppteckningen har beedigats, ef­ter förvaltarens  hörande  atl   till-

 

LU 1978/79:19

Nuvarande lydelse

till bestridande av konkurskosinu-derna, och ställes ej heller säkerhet för sagda kostnader, meddele kon­kursdomaren besliil om avskriv­ning av konkursen. Innan gäldenä­ren beedigat bouppteckningen eller annan fullgjort edgång, som må hava förelagts honom, må konkur­sen ej avskrivas, där ej hinder före-ligger för edgångs fullgörande inom skälig lid och konkiirsdoma­ren finner anledning saknas lill an­tagande, att genom edgången till­gång lill kostnadernas bestridande skulle yppas.

51

Föreslagen lydelse

gångarna ej räcka till betalning av konkurskostnaderna och annan skuld som boet har ådragit sig. skall han besluta om avskrivning av konkursen. Sådant beslut får dock ef meddelas förrän förvaltaren har fullgjort vad .som åligger honom enligt 185 b § andra stycket. Av­skrives konkursen, skall feirvallaren snarast avge redovisning för för­valtningen till tillsynsmyndigheten. Avskrift av redovisningen skall lämnas till konkur.sdomaren.

Föreligger hinder mot att bonpp-teckningsed avlägges av gäldenä­ren eller annan incmi skälig tid och saknas anledning antaga att ge­nom .sådan edgång skulle yppas tillgång till betalning av konkurs­kostnaderna och annan skuld som boet har ådragit sig, äger första stycket motsvarande tillämpning trots att edgång icke har fidlgjorts.

Innan egendomen i boet återstäl-les till gäldenären, skall förvaltaren av egendomen, såvitt den förslår, betala konkurskostnaderna och an­nan skuld som boet har ådragit sig.

185 e §

Avskrives ej konkursen enligt 185 d § skall boets medel, sedan all tillgänglig egendom har förvand­lats till pengar, delas ut lill borge­närerna i den mån medlen ej behö­vas för betalning av konkiirskost-naderna och annan skuld som boet har ådragit sig. Utdelningen skall äga mm i enlighet med den rätt till betalning som tillkommer borgenä­rerna. I fall som avses i 70 fi andra stycket eller 71 § femte stycket ul­gör den omständigheten atl där av­sedd egendom icke har blivit såld ef hinder för utdelning.

Förslag till utdelning upprättas av förvallaren. Förslaget skall for varje däri upptagen borgenär ange

 

LU 1978/79:19                                                                    52

Nuvurande lydelse                       Föreslagen lydelse

beloppet av hans fordran med den ränta varpå uldelning skall beräk­nas, den förmånsrätt som följer med fordringen och den utdelning som belöper på denna. Vid Jörslu-get skcdl fogas sådan förvaltnings­redogörelse som angives i 128 § tredje stycket.

Vid tillämpning av 138 eller 139 § skall vad som sägs där om den dag. från vilken tiden för klander mot iil-delning.sförslag är atl räkna, i siäl-lel avse dagen for iildelningsförsla-gels upprättande.

185 f§

Förvaltaren skall genast tillställa
konkursdomaren och tillsynsmyn­
digheten utdelning.sförslaget och
förvallningsredogörelsen.                                                       Han

skall samiidigl avge redovisning för förvaltningen till tillsynsmyn­digheten och därvid bifoga de handlingar som kunna vara av be­tydelse för kontroll av redovisning­en. Avskrifter av redovisningen Jämte bifogade handlingar skola lämnas till konkursdomaren.

Konkursdomaren skall genast i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar, som be­stämts för offentliggörande av kun­görelser om konkursen, kungöra atl utdelningsförslag har upprät­tats. Den som vill framställa in­vändning mot utdelningsförslaget skall göra detta hos konkursdoma­ren senast två veckor efler det att kungörelsen var införd i Post- och Inrikes Tidningar. Erinran härom skall Intagas i kungörelsen.

Sedan tiden för invändning mot utdelning.sförslaget har gått ut, skall konkursdomaren fastställa utdelning i konkursen enligt för­slaget, om det ej genom invändning eller på annat sätt framgår att fel eller brist som inverkat på någons rätt föreligger. Finner konkursdo­maren sig icke böra fastställa ut­delning enligt förslaget, skall han

 

LU 1978/79:19

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

53

antingen göra behövliga ändringar i det och fastställa utdelning enligt det sålunda ändrade förslaget eller återförvisa ärendet lill förvaltaren. Mot beslut om återförvisning får talan ef föras. Att nytt utdelnings-förslag har upprättats skall kungö­ras endasl om det finns skäl lill det. Når beslut omfaslställelse av ul­delning meddelas, anses konkursen avslutad.

185 g §

Sedan beslut om fastställelse av Uldelning i konkursen har vunnit la­ga kraft, skall förvaltaren snarast tillställa borgenär de medel som tillkomma denne. Detta gäller dock ej beträffande fordran som år be­roende av villkor, som avses i 136 S, eller som är föremål för rätte­gång. Borgenär är berättigad till den ränta som har upplupit på medlen från dagen för utdelnings­förslagets upprättande. När med­len ha tillställts borgenärerna, skall förvaltaren anmäla det hos kon­kursdomaren och tillsynsmyndig­heten. Har betalning utfallit på ka­pitalbeloppet av fordran, till säker­het för vilken företagsinteckning meddelats, gäller 145 a S.

Bli medel tillgängliga för utdel­ning sedan konkursen avslutats, skall förvaltaren utdela dem till borgenärerna och avge redovisning för förvaltningen av medlen. Be-siämmelserna i 185 e och 185 f§§ om uldelning och redovisning skola därvid tillämpas. Att nytt utdel­ningsförslag har upprättats skall kungöras endast om det finns skäl till det. Om konkursdomaren med hänsyn till de med en utdelning för­enade kostnaderna finner an sådan icke lä/npligen bör ske, äger han ef­ter framställning av förvaltaren förordna att medlen i stället för att utdelas skola överlämnas till gälde­nären.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande lydelse

5) Finnes boet förslå till kon­kurskostnadernas bestridande eller ställes säkerhet för desamma, skall konkursdomaren iakttaga vad .som omförmäles i 19 H, därvid likväl de tider, som enligi sagda paragraf skola räknas från det beslutet om konkurs meddelades, i stället skola räknas från dagen för utfärdandet av kungörelse enligt paragrafen. Med konkursen skall jämväl i öv­rigt så förhållas som i allmänhet är beträffande konkurser föreskrivet; dock att, där bouppteckningsed re­dan avlagts, det ej åligger gäldenä­ren eller annan, som gått eden, atl ånyo fullgöra sådan edgång.

54

Föreslagen lydelse

185 h S

Om förvaltaren i konkurs som handlägges som mindre konkurs finner att i 185 § första stycket 2. angivna förutsättningar för sådan handläggning icke föreligga samt att boet räcker till betalning av dels de konkurskostnader som följa med atl konkursen handlägges i enlighet med vad som i allmänhet är före­skrivet i fråga om konkurs, dels an­nan boets skuld, skall han genast anmäla detta till konkursdomaren.

Om konkursdomuren, efler lill­synsmyndighetens hörande, i an­ledning av anmälningen eller eljesi finner an konkursen bör handläg­gas i enlighet med vad som i all­mänhet är föreskrivet i fråga om konkurs, skall konkursdomaren besluta alt konkursen skall hand­läggas i denna ordning. Meddelas sådani beslui, äga 19 § första och tredje styckena motsvarande till-låmpning.

Beslutet jämte vad konkursdo­maren har bestämt enligt 19 § första stycket skall kungöras i Post-och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som bestämls för offentliggörande av kungörelser om konkursen. De tider som enligt 19 § första stycket skola räknas från det beslutet om konkurs med­delades skola i stället räknas från dagen för utfärdandet av kungörel­sen .

Meddelas beslut enligt andra stycket, skall förvaltaren anses vara utsedd enligt 45 H. Bouppteck­ning som angives i 53 § behöver icke upprättas på nytt. Ej heller behöver gäldenären eller annan som avlagt bouppteckningsed eller beedigat viss uppgift i bcnippteck-ningen åter fullgöra sådan edgång.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

55

 

186 §

Varder efter utfärdandet av den i 19 § omförmälda kungörelsen ■up­penbart, an tillgång ej finnes till bestridande av konkurskostnader­na, åligge förvaltaren att ulan dröjsmål göra anmälan därom hos konkursdomaren. Vid sådan anmä­lan skall fogas redovisning för för­valtningen.

Finner konkursdomaren efter rättens ombudsmans hörande an­mälningen vara befogad, låle han kungöra densamma en gång i Posl-och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen. Ställes inom trettio dagar från det kungörelsen inför­des i Post- och Inrikes Tidningar säkerhet för konktirskostnaderna, vare anmälningen förfallen. Vill borgenär eller gäldenären annorle­des visa, att tiWgäng finnes till be­stridande av sagda kostnader, göre anmälan därom hos konkursdoma­ren inom tid, som nyss nämnts, och äge konkursdomaren giva hoiwm det rådrum, som prövas nödigt. Där säkerhet ej ställes eller anmälan, som sist sagts, ej föranleder till an­tagande, att medel till gäldande av nämnda kostnader finnas, meddele konkur.sdcmiaren beslut om av­skrivning av konkursen.

Om förvaltare som har iiisells enligi 46 § finner anledning cinlaga all liUgångarnu i boel ej räcka till betalning av konkurskoslnaderna och annan skuld som boel har ådragit sig. skall han genast anmä­la delta lill konkursdomaren. Han skall samiidigl avge redovisning för förvaltningen //// tillsynsmyn­digheten. Vid anmälan som här av­ses skall fogas avskrifl av redovis­ningen.

Om konkursdomaren, efter till­synsmyndighetens hörande, / an­ledning av anmälningen eller elfesi fmner grund för antagande att till­gångarna äro så otillräckliga som sägs i första stycket, skall han kungöra detta i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstid­ningar, som bestämts för offentlig­görande av kungörelser om konkur­sen. Vill borgenär eller gäldenären visa atl tillgång .///7«i till betalning av nämnda kostnader och skuld, skall han anmäla della hos kon­kursdomaren inom en månad från den dag då kungörelsen var införd i Post- och Inrikes Tidningar. Kon­kursdomaren äger ge borgenären eller gäldenären behövligt rådrum. Föranleder anmälan .som nu har angivits eder annan inträffad om­ständighet ef antagande alt till­gång finns till betalning av kon­kurskostnaderna och annan skuld som boel har ådragit sig, skall kon­kursdomaren besluta om avskriv­ning av konkursen. Har förvaltaren icke avgivit redovisning för förvalt­ningen, skall han göra detta innan beslut om avskrivning meddelas.

 

187 S

A\\går förvaltare eller gransk­ningsman sedan Jämlikt 186 § an­mälan skett därom att tillgång ej finnes till bestridande av konkiirs-

Avskrives konkursen enligt 185 d eller 186 § eller avslutas konkursen enligt 185 f§. skall konkursdoma­ren efter hörande av tillsynsniyn-

" Senaste lydelse 1977:675.

 

LU 1978/79:19

56

 

Nuvarande lydelse

kostnaderna, skall borgenärssam­manlräde, som omförmäles i 49 S, ej utsättas, så långe anmälningen är beroende på prövning.

Föreslagen lydelse

digheten bestämma arvode till för­valtaren och ersättning för kostnad som uppdraget har medfört. Ifråga om arvode äga 82 och 83 §§, 84 § första stycket samt 86 § motsva­rande tillämpning.

Finns i boet egendom, vari sär­skild Jörrnånsrätt äger rum, gäller 81 §.'

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer ta.xa som skall tillämpas vid be­stämmande av arvode till förvalta­ren, när konkurs avskrives enligt 185 d ff.

 

Varder konkurs, som uppstått ef­ter ansökning av borgenär, avskri­ven jämlikt 185 a, vare borgenåren pliktig att vidkännas de av förfa­randet föranledda kostnaderna, däri inbegripen gottgörelse, efler konkurscU>marens beprövande, till god man, som omförmäles i nämn­da paragraf under 2). Beslutet om konkursens avskrivande skall inne­hålla åläggande för borgenären atl gälda nämnda kostnader, därvid varfe kostnadsbelopp skall särskilt angivas.

Har konkurs upphön annorledes än genom slululdelning, äge kon­kursdomaren, i den mån konkurs­boet ej lämnar tillgång till gäldan­de (IV vild konkiirsdomaren förskju­tit för kungörelser, kallelser och underrättelser, som bort gäldus av boet. och kostnaderna ej heller kunnat uttagas av borgenär, vilken jämlikt första stycket är ansvarig för desamma, att av allmänna me­del undfå ersättning för vad sålun­da förskjutits.

§

Kostnaderna för konkurs som har avskrivils enligt 185 d § skola utgå ur konkursboet framför anncm skuld som boet har ådragit sig. Har konkursen uppstått på ansökan av annan borgenär än staten och kun­na konkurskostnaderna ej uttagas ur boet, skall borgenären betala dessa, dock högst ett belopp som motsvarar en tiondel av det vid ti­den för konkursbeslutel gällande basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Äro fle­ra borgenärer betalningsskyldiga, svara de solidariskt. Beslutet om avskrivning skall, i den mån boet befinnes otillräckligt, innehålla åläggande för ansvarig borgenär all betala kostnaderna med angiv­na begränsning. Kunna konkurs­koslnaderna ej uttagas ur boet eller av borgenären, skola de utgå av allmänna medel.

Kostnaderna Jör konkurs som har avskrivits enligt 186 § skola ut­gå ur konkursboet framför annan skuld som boet har ådragit sig. Kunna konkurskostnaderna ej utla­gas ur boet, skola de utgå av all­männa medel.

Har konkurs upphört på annat sätt än som har angivits i första el­ler andra stycket, äger andra styc­ke! motsvarande tillämpning.

 

LU 1978/79:19

Nuvurande lydelse

Föreslagen lydelse

57

 

189

Avgår förvaltare före konkursens avslutande, skall redovisning för förvaltningen, evad denna hand­hafts av den avgående ensam eller av honom jämte annan, ofördröjli­gen avgivas. Har förvaltningen va­rit delad, såsom i 52  första styc­ket är stadgat, skall redovisningen avse allenast den del av förvalt­ningen, som varit åt den avgående förvallaren uppdragen.

Då förslag till slululdelning fram-lägges eller, där ackord kommit till stånd, egendomen i boet åierställes till gäldenären, skall ock redovis­ning för förvaltningen av boet avgi­vas.

Rättens ombudsman har att granska redovisning, varom ovan förmäles, och däröver avgiva utlå-lande. Redovisningen och nämnda utlåtande skola därefter hållas till­gängliga för dem, som önska taga del av handlingarna. Avgives redo­visning i sammanhang med fram­läggande av förslag till slututdel­ning, skola redovisningshandlingar­na vara att tillgå för granskning från och med samma dag och å samma ställe som utdelningsförslaget; och varde underrättelse därom inlagen i den kungörelse, som omförmäles i 129 S. Då redovisning eljesi avgi­ves, äge ombudsmannen efter sam­råd med förvaltaren bestämma stäl­le, där redovisningshandlingarna skola hållas tillgängliga; låle ock en gång i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungö­ra, från och med vilken dag samt var handlingarna komma atl hållas lillgängliga.

Avgår förvaltare .som har utsetts enligt 45 eller 46 S före konkursens avslutande, skall redovisning för förvaltningen, evad denna hand­hafts av den avgående ensam eller av honom jämte annan, ofördröjli­gen avgivas lill tillsynsinyndighe-ten. Har förvaltningen varit delad, såsom i 50 § första stycket är stad­gat, skall redovisningen avse alle­nast den del av förvaltningen, som varit åt den avgående förvaltaren uppdragen.

Då förslag till slututdelning fram-lägges enligt 129 § eller, där ackord kommit till stånd, egendomen i boet åteiställes till gäldenären, skall ock redovisning för förvalt­ningen av boet avgivas //// tillsyns­myndigheten.

Tillsynsmyndigheten har alt granska redovisning, varom ovan förmäles. och däröver avgiva utlå­tande. Redovisningen och nämnda utlåtande skola därefler hållas till­gängliga för dem, som önska taga del av handlingarna. Avgives redo­visning i sammanhang med fram­läggande av förslag lill slututdel­ning, skola redovisningshandlingar­na vara alt tillgå för granskning från och med samma dag och å samma ställe som utdelningsförslagel; och varde underrättelse därom intagen i den kungörelse, som omförmäles i 129 S. Då redovisning eljesi avgi­ves, äge tillsynsmyndigheten efler samråd med förvallaren beslämma ställe, där redovisningshandlingar­na skola hållas lillgängliga; låle ock en gång i Posl- och Inrikes Tidning­ar och den eller de orlslidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra, från och med vilken dag saml var handlingarna komma all hållas tillgängliga.

' Senaste lydelse 1977:675.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

58

1 kungörelse angående redovisnings framläggande skall ock nämnas, all den. som vill klandra redovisningen, har alt anhängiggöra sin talan på säll och inom tid. som stadgas i 191 S.

Då kungörelse, som ovan sägs, uifärdas, skola redovisningshand­lingarna i slyrkt avskrift genom o;«-budsmannens försorg tillställas konkursdomaren för alt hos honom vara alt tillgå: äro räkenskaper eller andra handlingar, som bifogals re­dovisningen, av vidlyftigare be­skaffenhet, vare dock ej nödigt, att avskrifter därav överlämnas. Del åligger därjämte ombudsmannen att ofördröjligen efter kungörelsens utfärdande till gäldenären och varje borgenäi. som i konkursen bevakat fordran men icke erhållit full betal­ning och vars adress är känd, med poslen översända meddelande om innehållet i kungörelsen angående redovisningen; dock att, där ackord kommit lill stånd, dylikt meddelan­de ej skall avsändas till borgenär, som för sin bevakade fordran icke äger förmånsräti.

Då kungörelse, som ovan sägs, utfärdas, skola redovisningshand­lingarna i styrkt avskrift genom till­synsmyndighetens försorg lillsläl­las konkursdomaren för atl hos ho­nom vara alt tillgå; äro räkenskaper eller andra handlingar, som bifo­gats redovisningen, av vidlyftigaie beskaffenhet, vare dock ej nödigt, all avskrifter därav överlämnas. Det åligger därjämte tillsynsmyn­digheten att ofördröjligen efter kungörelsens utfärdande lill gälde­nären och varje borgenär, som i konkursen bevakat fordran men icke erhållit full betalning och vars adress är känd, med posten över­sända meddelande om innehållet i kungörelsen angående redovisning­en; dock att, där ackord kommit lill stånd, dylikt meddelande ej skall avsändas till borgenär, som för sin bevakade fordran icke äger för­månsrätt.

 

190 S"

Varder beslut om konkurs upp­hävt av högre rätt eller varder kon­kurs avskriven jämlikt 124 S eller nedlagd jämlikt 149 S, skall förval­taren ofördröjligen lill gäldenären avgiva redovisning för förvaltning­en av boet. Har konkursdomaren jämlikt 148 S förordnat, alt kon­kursboet tillhöriga medel skola överlämnas till gäldenären, skall ock redovisning ofördröjligen avgi­vas till honom.

Varder beslut om konkurs upp­hävt av högre rätt eller varder kon­kurs avskriven jämlikt 124 S eller nedlagd jämlikt 149 S, skall förval­taren ofördröjligen till gäldenären och tillsynsmyndigheten avgiva re­dovisning för förvaltningen av boet. Har konkursdomaren jämlikt 148 S eller 185 g § andra stycket förordnat, att konkursboet tillhöri­ga medel skola överlämnas till gäl­denären, skall ock redovisning ofördröjligen avgivas till honom och tillsynsmyndigheten.

Redovisning som skall avgivas av förvaltaren enligt 185 a, 185 d. 185 f eller 185 g § gäller som slutre­dovisning.

' Senaste lydelse 1975: 244,

 

LU 1978/79:19

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

59

Avskrives konkurs enligt 186 S. gälle den redovisning, som enligt sam­ma paragraf skall avgivas av förvallaren, såsom slutredovisning.

191  S

Vill gäldenären klandra redovis­ning, varom stadgas i 189 eller 190 S, eller vill i fall, som avses i 189 S, borgenär, vars rätt kan vara beroende av redovisningen, kland­ra densamma, skall talan instäm­mas lill den rätt, där konkursen är eller varit anhängig, inom tre måna­der, räknat i fall, som avses i 189 S, från den dag, då redovisningen en­ligt vad kungjort blivit först varit för granskning tillgänglig, ifall, som avses i 190 S första stycket, från det redovisningen tillställdes gälde­nären och i fall, som i 190 S andra stycket sägs, från det beslutet om avskrivning av konkursen vann la­ga kraft.

Vill gäldenären klandra redovis­ning, varom stadgas i 189 eller 190 S, eller vill i fall, som avses i 189 S eller 190 § andra eller tredje stycket, borgenär, vars rätt kan va­ra beroende av redovisningen, klandra densamma, skall talan in­stämmas till den rätt, där konkur­sen är eller varit anhängig, inom tre månader, räknat i fall, som avses i

189      S, från den dag, då redovisning­
en enligt vad kungjort blivit först va­
rit för granskning tillgänglig, i fall,
som avses i 190 § första stycket,
från det redovisningen tillställdes
gäldenären, i fall, somawei i 190 §
andra stycket, från det redovis­
ningen inkom till konkursdomaren
och i fall, som avses i 190 § tredje
stycket, från det beslutet om av­
skrivning av konkursen vann laga
kraft.

Tillsynsmyndigheten får klandra redovisning som avses i 189 eller

190      §. Härvid äga bestämmelserna
i Jörsta stycket om gäldenärens
klandertalan motsvarande tillämp­
ning. I fall som avses i 190 § första
stycket skall dock klandertiden räk­
nas från det redovisningen tillställ­
des tillsynsmyndigheten.

193 ,?■*«

Konkursbo, som är på obestånd, kan försättas i konkurs. Vad som är föreskrivet i denna lag om gäldenär skall i sådant fåll gälla konkurs­boet.

200 §

Vad i denna lag stadgas därom alt förvaltningsåtgärd ej må vidta­gas, med mindre gäldenären lämnat sitt samtycke, skall icke äga till-lämpning, då gäldenären rymt eller eljest ej kan anträffas med kallelse.

Vad i denna lag stadgas därom att förvallningsåtgärd ej må vidta­gas, med mindre gäldenären lämnat sill samtycke eller fått tillfälle att ytlra sig. skall icke äga tillämpning, då gäldenären rymt eller eljest ej kan anträffas med kallelse. ■"* Förutvarande 193 § upphävd genom 1975:244.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

60

 

202 §*

Erfordras under konkursen änd­rad föreskrift, i vilken eller vilka ortstidningar kungörelser angående konkursen skola införas, ankomme på konkursdomaren att meddela och låta kungöra sådan föreskrifi; underrätte ock ofördröjligen rät­tens ombudsman därom.

Erfordras under konkursen änd­rad föreskrift, i vilken eller vilka ortstidningar kungörelser angående konkursen skola införas, ankomme på konkursdomaren att meddela och låta kungöra sådan föreskrifi; underrätte ock ofördröjligen till­synsmyndigheten och förvaltaren därom.

Möter hinder för införande av kungörelse om konkursen i viss ortstid­ning, skall kungörelsen anses behörigen offentliggjord, ändå att den ej inta­gits i den tidning.

Kungörelse om konkursmåls handläggning vid rätten må utan hinder av föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagarföre den. som utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas senare, om kon­kursdomaren finner särskilda omständigheter därtill föranleda.

203 S I stället för att i enlighet med vad förut i denna lag finnes stadgat genom kungörelse kalla borgenärer till rätten, då konkursmål skall där handläg­gas, bör konkursdomaren tillämpa annat kallelsesätt, om det kan ske utan ökning av kallelsekosinaden. Kungörelse må dock ej utbytas mot särskilda kallelser, så framt ej alla borgenärer, som i målet äga talan, underrättas så tidigt, att de kunna själva eller genom ombud infinna sig. Där kallelse sist tio dagar före den för handläggningen utsatta dagen med posten avsänts till borgenär, vars adress är känd, skall den borgenär anses behörigen under­rättad.

Å kallelse till borgenärssamman­lräde. som hålles efter bevaknings-lidens utgång och icke avser pröv­ning av ackordsförslag, skall vad i första stycket stadgas äga motsva­rande tillämpning.

206 §

Där ej av bestämmelserna i den­na lag annal föranledes, skola till rätlens ombudsman överlämnade handlingar rörande konkursen så snart lämpligen kan ske tillställas förvaltaren för att av honom för­varas. Behöver förvallaren tillgång lill handling, som av ombudsman­nen innehaves, ombesörje ombuds­mannen avskrift därav för förvalta­rens räkning.

Föreligger vid konkursens avslu­tande hinder mot att de böcker och andra handlingar rörande boet, vil­ka förvaltaren tagit hand om, åter­ställas till gäldenären, skola de överlämnas till tillsynsmyndighe­ten, om ej förvaltaren anser att han bör bevara dem. Handlingarna skola bevaras i enlighet med vad som i varje särskilt fall gäller om arkivering.

" Senaste lydelse 1977:675.

 

LU 1978/79:19                                                                     61

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

208      §""

/ fråga om jäv mot tjänsteman vid lillsynsmyndigheien gäller in­över vad som följer av 4 § förvall-ningslagen (1971:290) att den scmi i mål om uttagande av skatter, böter eller andra på indrivning beroende medel har tagit befallning med in­drivning av fordran som göres gäl­lande i konkursen eller vidtagit e.ve-kiiliv åtgärd för uttagande av så­dan fordran ej får fullgöra tillsyns­uppgift i konkursen.

209      S'"

Konkursdomaren äge, ändå att        Mot tillsynsmyndighetens beslut

han är jävig, meddela de beslut el- enligt denna lag får talan ej föras ler vidtaga de åtgärder, som om- i andra Jält än so/n avses i 27 eller förmålas i 6 § tredje stycket, 7 och 98 §. 10 §S, 12 § andra stycket samt 13, 15, 19 och 201 §§; finner konkurs­domaren, då konkurs uppstått, an­ledning till antagande, atl gäldenä­rens bo icke förslår till bestridande av konkurskoslnaderna, äge han ock, ulan hinder av Jäv, vidtaga de åtgärder, som för sådani fall före­skrivas i 185 § under 1) och 2). Är konkursdomaren av Jäv hindrad atl utse konkursförvaltare enligt 43 §, skall han uppdraga åt lämplig per­son att taga vård om boet intill dess förvaltare varder av ojävig domare utsedd.

210 S''»

Över beslut, som konkursdoma-      Över beslut, som konkursdomaren ren meddelat i fall, där sådant enligt      meddelat i fall, där sådant enligt denna lag på honom ankommer, må      denna lag på honom ankommer, må klagan föras i hovrätten; JwA må ej      klagan föras i hovrätten. klagas däröver att rättens ombuds­man entledigats eller att förvaltare tillhållits alt fullgöra sina åliggan­den.

Vill någon klaga däröver att konkurs blivit nedlagd jämlikt 149 §. varde tiden för besvärs anförande räknad från det kungörelsen om konkursens nedläggande infördes i Post- och Inrikes Tidningar.

■" Fömtvarande 208 § upphävd genom 1975:244. « Senaste lydelse 1975:244. =» Senaste lydelse 1977:675.

 

LU 1978/79:19                                                                        62

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Beslut av konkursdomaren i frå- Beslut av konkursdomaren i te/iwVi-
gor. som omförmäles i 3. 4 eller 6 seenden som avses i 3. 4 eller 6
kap. eller om förordnade eller enl- kap. eller om förordnande eller ent­
ledigande av tillsynsman enligt ledigande av tillsynsman enligt
171 b S länder omedelbart till efler- 171 b  eller om utseende eller ent-
räitelse, om ej annal förordnas; ledigande av förvaltare enligt
dock all vad sålunda stadgaisicke 185 a § länder omedelbart till efter-
skall äga tillämpning å beslut, var- rättelse, om ej annat förordnas;
igenom förelagt vite utdömts.     dock att vad sålunda stadgats icke

skall äga tillämpning å beslut, var­igenom förelagt vite utdömts.

210 a §

Talan mot konkursdomarens be­slut får föras även av tillsynsmyn­digheten,  om beslutet rör formen för konkursens handläggning, utse­ende eller entledigande av förvalta­re,  antalet förvaltare,  delning av förvaltningen mellan fiera förvaha­re,   uppdrag   eller   arvode   enligt 50 a S, förskott enligi 86 a § lill för­valtare, reseförbud eller skyldighet för gäldenären art lämna ifrån sig pass.    hämtning    eller   häktning, föreläggande eller utdömande av vite. avskrivning av konkursen en­ligt  186 § eller arvode eller kost­nadsersättning till förvaltare enligt 187 § första stycket.

210 b §

Om borgenär anser att beslut av borgenärerna i fråga som avses i 108 § tredje stycket andra mening­en icke har tillkommit på lagligt sått, får han anföra besvär där­över.

Anser borgenär eller gäldenären all beslut varigenom ackordsför­slag förkastats av borgenärerna icke har tillkommit på lagligt sätt, får besvär anföras mot beslutet, av gäldenären dock endast om hans rätt kan vara beroende därav.

I fråga om besvär enligt denna paragraf äga bestämmelserna i 210 § om klagan över konkursdo­marens beslut motsvarande lill-lämpning.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

63

211  §»

Mål, som avses i 16, 85, 93 eller 164 §, skall utan förberedelse före­tagas till huvudförhandling. Utsat­tes målet till fortsatt eller ny huvud­förhandling, äge rätten, om det er­fordras för att målet vid denna skall kunna slutföras, förordna, att för­beredelse skall äga rum, samt med­dela erforderliga föreskrifter där­om.

Mål, som avses i 16, 27. 85. 93, 98. 164 eller 183 §, skall ulan förbe­redelse förelagas till huvudförhand­ling. Utsattes målet till fortsatt eller ny huvudförhandling, äge rätten, om det erfordras för att målet vid denna skall kunna slutföras, förord­na, att förberedelse skall äga rum, saml meddela erforderliga före­skrifter därom. Vid huvudförhand­ling i mål som avses i 16 § eller 85 § är rätten domför med en lagfaren domare.

I mål, som avses i 109 eller 130 S, skall huvudförhandling föregås av förberedelse, om det behövs. Hål­les sammanträde för muntlig förbe­redelse och lämna samtliga närva­rande sitt samtycke därtill eller fin­nes saken uppenbar, må huvudför­handlingen hållas i omedelbart samband med förberedelsen.

Mål, som avses i 109 eller 130 S, må ej företagas till huvudförhand­ling, med mindre sammanträde för muntlig förberedelse hållils. Läm­na samtliga närvarande sitt samtyc­ke därtill eller finnes saken uppen­bar, må huvudförhandlingen hållas i omedelbart samband med förbere­delsen. Hålles ej huvudförhand­lingen i omedelbart .samband med förberedelsen, skall envar som när­varit och vars adress är känd erhål­la särskild underrättelse om tid och ställe för huvudförhandlingen, så framt ej besked därom lämnats un­der JÖrberedelsen .

Vid huvudförhandling i mål som avses i denna paragraf är rätten domför med en lagfaren domare.

Uteblir i mål, som avses i denna paragraf, part eller annan, som äger komma tillstädes vid förhandling, ulgöre det ej hinder för målets handlägg­ning och avgörande, om ej annat är stadgat.

Beträffande talan mot avgörande i mål. som nu sagts, gälle vad i rät­tegångsbalken är stadgat om talan mot beslut i mål. som väckts vid underrätt. Över underrätts eller hovrätts beslut, varigenom sådan av gäldenären Jord talan, som av­ses i 183 § tredje stycket andra punkten, blivit bifallen, må klagan ej föras.

Beträffande talan mot avgörande i mål, som nu sagts, gälle vad i rät­tegångsbalken är stadgat om talan mot beslut i mål, som väckts vid underrätt.

=' Senaste lydelse 1973:243.

 

LU 1978/79:19                                                                         64

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

211 a §

Talan mot avgörande i mål som avses i 85 § Jår JÖriis även av till­synsmyndigheten.

219   P
Åtal mot gäldenär för brottsligt     Åtal mot gäldenär för gäldenärs-

förhållande mot borgenärer, så ock     brott,  så ock åtal för förbrytelse,

åtal för förbrytelse, som omforma-      som omförmäles 1213 §. må väckas

les i 213 eller 214 §, må väckas vid     vid den rätt. där konkursen är eller

den rätt. där konkursen är eller va-     varit anhängig.
rit anhängig.

Talan, som avses i 216 S, skall anhängiggöras vid den rätt, dit målet om gäldenärens försättande i konkurs hänskjutits eller skolat hänskjutas, och må i nämnda mål utan stämning väckas, ändå att den, mot vilken sådan ta­lan föres, är tillslädes genom ombud.

1.    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

2.    Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om konkurs, i vilken konkursbeslutel meddelats före ikraftträdandet.

3.    Förekommer i annan lag eller författning bestämmelse om att åtgärd skall ha vidtagits viss tid efter första borgenärssammanträdet i konkurs el­ler alt viss rättsverkan skall inträda viss tid efter detta sammanträde skall, om konkursen handlägges som mindre konkurs, fristen i stället räknas från tidpunkten för konkursbeslutet.

4.    Åtgärd som enligt föreskrift i lag eller annan författning ankommer på rätlens ombudsman skall i stället vidtagas av förvaltaren.

5.    Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya be­stämmelsen.

=''Senaste lydelse 1957:97.

 

LU 1978/79:19

65

2    Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 31 S jordabalken' skall ha nedan angiv­na lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

 

12 kap.

31  S

Försattes hyresgästen i konkurs, får konkursboet uppsäga avtalet. Belräffande bostadslägenhet ford­ras dock atl gäldenären samtycker till uppsägningen eller an rättens ombudsman godkänner denna.

Försättes hyresgästen i konkurs, får konkursboet uppsäga avtalet. Beträffande bostadslägenhet ford­ras dock atl gäldenären samtycker lill uppsägningen.

Har lägenheten ej tillträtts när konkursen inträffar och har ej hyresvär­den säkerhet för avtalets fullgörande med vilken han skäligen kan nöjas, får hyresvärden uppsäga avtalet om han ej erhåller sådan säkerhet inom en vecka efler anfordran.

Inträffar i fråga om annan lägenhet än bostadslägenhet konkursen efter tillträdet och har ej hyresvärden säkerhet för avialeis fullgörande med vil­ken han skäligen kan nöjas, får hyresvärden uppsäga avtalet, om ej sådan säkerhet ställes inom en månad efter anfordran eller inom samma tid kon­kursboet förklarar sig vilja svara för hyresgästens skyldigheter under hy­restiden eller, när hyresrätten får överlåtas, överlåtelse sker i enlighet med avtalet.

Uppsäges avtalet enligt första-tredje stycket, har hyresvärden rätt till ersättning för skada.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

' 12 kap, jordabalken omtryckt 1974:1083. 5   Riksdagen 1978179. 8 .saml. Nr 19

 

LU 1978/79:19

66

3    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1921:244) om utmätningsed

Härigenom föreskrivs att 13 S lagen (1921:244) om utmätningsed skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

13 S Har gäldenär avlagt utmälningsed. vare han ej pliktig alt innan tre år för­flutit ånyo avlägga sådan ed. där del ej göres sannolikt, atl ny tillgång efter edgången tillfallit honom.

Samma lag vare, då gäldenären avlagt houppteckningsed i konkurs, som avskrivits jämlikt 185 eller 186 S konkurslagen eller avslutats genom slututdelning utan att icke förmånsberättigade borgenärer er­hållit full betalning. 1 nu sagda fall skall tiden räknas från det konkur­sen upphörde.

Samma lag vare, då gäldenären avlagt bouppteckningsed i konkurs, som avskrivits jämlikt 185 d eller 186 S konkurslagen (/92/.-225) eller avslutals p« annat sått ulan atl icke förmånsberättigade borgenärer er­hållit full betalning. I nu sagda fall skall liden räknas från det konkur­sen upphörde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om konkurs, i vilken konkursbeslutel meddelats före ikraftträdandet.

 

LU 1978/79:19

67

4    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:217) om vissa kreditinrättningars

konkurs

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1956: 217) om vissa kieditiniätt-ningars konkurs dels all 4 S skall upphöra alt gälla, dels att 3 S skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

3 S'

Konkursdomaren äger alt utan hinder av vad som stadgats i 19 § konkurslagen bestämma att kungö­relser angående konkursen skola införas i flera än två tidningar i den enl, varest kreditinrättningens sty­relse har sitt säte, saml en eller fle­ra lidningar på annan on, där den har konlor.

Förvaltarna åligger alt upprätta förieckning över de borgenärer, vilka enligt kreditinrättningens räkenskaper hava fordran hos kreditinrättningen på grund av insättning på räkning eller enligt sparbanksbok. Förteckningen skall för varje borgenär upplaga beloppet av hans fordran. Är ränta på fordringen ulfäst, skall tillika upptagas den dag. från vilken räntan är ogul­den, jämte räntefoten.

Förteckningen skall i huvudskrift av förvallarna så fort ske kan ingi­vas till konkursdomaren. Vid hu­vudskriften bör fogas avskrifter lill det antal, som påkallas av vad här efteråt stadgas. Sedan avskrifter­nas överensstämmelse med hu­vudskriften blivit av konkursdoma­ren bekräftad, skall förteckningen i sålunda styrkt avskrifl under de trettio sisla dagarna före ulgången av den för bevakning av fordringar utsatta liden för envar, som vill la­ga del av densamma, hållas till­gänglig hos konkursdomaren, hos rånens ombudsman samt vid vart och ett av kreditinrättningens kon­tor.

Förteckningen skall i huvudskrift av förvaltarna så fort ske kan ingi­vas till konkursdomaren. Vid hu­vudskriften bör fogas avskrifter lill det antal, som påkallas av vad har efteråt stadgas. Sedan avskrifter­nas överensstämmelse med hu­vudskriften blivit av konkursdoma­ren bekräftad, skall förteckningen i sålunda styrkt avskrift under de trettio sista dagarna före utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tiden för envar, som vill ta­ga del av densamma, hållas till­gänglig hos konkursdomaren, hos förvaltarna samt vid vari och ett av kreditinrättningens kontor.

Senaste lydelse 1970:855.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

68

Fordran, som upptagits på förteckningen, skall anses vara bevakad i konkuisen som om borgenären själv hade anmält densamma inom den för fordringars bevakning utsålla liden.

7/7/ borgeniirer. varom ovan denna paragraf förmäles, skola kallelsebrev enligi 20 § konkursla­gen icke utsändas. Erinran därom skall inlagas i kungörelse, som sugs i 19  summa lag. Meddelan­den enligi 103 § konkurslagen skola ej heller utsändas lill sådana bor­genärer, ulan skall i slällel vad koukursdomaren enligt sistnämnda paragraf besiämi kungöras en gång i allmänna tidningarna och den el-lei' de orlslidningar. som beslämls för offentliggörande av kungörelser om konkursen. Utan hinder av vad i 129. 155. 161 och 189 SS konkurs­lagen föreskrives om utsändande av meddelanden samt avskrifter av ackordsförslag och yttranden må innehållet i nämnda meddelanden och handlingar i annan ordning, som av konkursdomaren besläm­mes efler samråd med rättens om­budsman och förvallama. bringas till ifiågavarande borgenärers kän­nedom. Underrältelse om vad så­lunda bestämts skall genom rånens omhiidsinans försorg kungöras i de lidningar, som nyss sagls.

Vad konkursdomaren bestämt enligt 103 § kimkurslagen (1921: 225) skall kungöras en gång i Posi-och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen. Ulan hinder av vad i 129, 155, 161 och 189 SS konkursla­gen föreskrives om utsändande av meddelanden saml avskrifter av ac­kordsförslag och yttranden må in­nehållet i nämnda meddelanden och handlingar i annan ordning, som av konkursdomaren besläm­mes efter samråd, när 189 § kon­kurslagen är tillämplig med till­synsmyndigheten i konkursen och eljest med förvaltarna bringas till ifrågavarande borgenärers känne­dom. Underrättelse om vad sålun­da bestämls skall kungöras i de tid­ningar, som nyss sagls. av tillsyns­myndigheten när avsteg gjorts från föreskrifterna i 189 § och i övriga falt av förvaltarna.

Denna lag träder i kraft den I januari 1980. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om konkurs, i vilken konkursbeslutet meddelats före ikraftträdandet.

 

LU 1978/79:19

69

5    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid kon­kurs

Härigenom föreskrivs att 2, 6-8 och 11 SS lagen (1970:741) om statlig lö­negaranti vid konkurs skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

2 S' Betalning enligt garantin utgår för sådan fordran på lön eller annan er­sättning som har förmånsrätt enligt 12 S förmånsrättslagen (1970:979) och för fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 S samma lag.

Har någon på gnjnd av fordran som omfatlas av garantin ansökt om gäldenärens försättande i kon­kurs, utgår betalning även för kost­naden härför och. om konkursen avskrivits enligt 185 § konkursla­gen (1921:225). för kostnad som han ålagts att utge enligt 188 S sam­ma lag.

Har någon på grund av fordran som omfattas av garantin ansökt om gäldenärens försättande i kon­kurs, utgår betalning även för kost­naden härför och. om konkursen avskrivits enligt 185 d S konkursla­gen (1921:225). lör kostnad som han ålagts att utge enligt 188 S sam­ma lag.

Beträffande fordran med förmånsrätt enligt 12 S förmånsrättslagen gäller garantin för varje arbetstagare högst ett belopp som motsvarar tolv gånger del vid liden för konkursbeslutel gällande basbeloppet enligt I kap. 6 § la­gen (1962:381) om allmän försäkring. Betalning utgår därvid för fordran som avser ersättning för särskilda kostnader framför annan fordran.

6 S'

Konkursförvaltaren skall snarast efter konkursbeslutel underrätta myndighet som avses i 5 S om ford­ran på lön för uppsägningstid i den mån fordringen enligt förvaltarens bedömande är klar. Underrättelse bör lämnas även om annan fordran som omfatlas av garantin under samma förutsättning. 1 övrigt skall underrättelse lämnas utan dröjsmål när fordran som omfattas av garan­tin efler bevakning blivit utdel-ningsgill.

Förvahare i konkurs, som hand­lägges i enlighet med vad som i all­mänhet är föreskrivet i fråga om konkurs, skall snarast efter kon­kursbeslutel underrätta myndighet som avses i 5 S om fordran på lön för uppsägningstid i den mån ford­ringen enligt förvaltarens bedöman­de är klar. Undenättelse bör läm­nas även om annan fordran som omfattas av garantin under samma förutsättning. 1 övrigt skall under­rältelse lämnas utan dröjsmål när fordran som omfaltas av garantin efter bevakning blivit utdelnings-gill.

' Senaste lydelse 1975:1250. - Senaste lydelse 1975:1261.

 

LU 1978/79:19

70

 

Nuvarande lydelse

Fö re slagen lyde Is c

Underrältelse som avses i första stycket behöver icke lämnas i den mån arbetstagaren får lyfta betalning för' sin fordian enligt 143 S konktrrslagen (1921:225). beträffande fordran på lön för uppsägningstid på fordringens förfallodag och beträffande annan fordian ulan dröjsmål sedan foidringen blivit utdelningsgill.

Niir' underrättelse lämnas enligt första stycket första eller andra mening­en skall konkuisförvallaren samtidigt för' arbetstagarens räkning bevaka fordran som avses med underrättelsen. Bevakning sker genom all förvalta­ren tillställer' konkursdomaren två kopior av underrättelsen med angivande av att denna avser bevakning. Förvaltaren skall i sådani fall genast under­rätta arbetstagaren om bevakningen.

7 S =

Handlägges konkurs enligt 185 >i konkurslagen (1921: 225) och finnes anledning antaga alt fordran, som omfattas av garantin, kan göras gäl­lande, skall konkursdomaren ge­nast sända underrättelse därom till kronofogdemyndigheten i gäldenä­rens hemortskimimim. Sedan lid för gäldenärens edgång har' be­slämls, skall myndigheten under-rältas därom. Myndigheien har be­hörighet som borgenär, även om siaten icke innehar fordran hos gäl­denären.

Förslå slyckei gäller i lillämpliga delar, när konkursdomaien molla-git anmälan som avses i 186 S kon­kurslagen (1921:225) ulan alt un­derrättelse som avses i 6 S lämnats dessförinnan.

Handlägges konkurs .syj/;i mindre konkurs enligt konkurslagen (1921: 225) och finnes anledning an­taga atl fordran, som omfattas av garantin, kan göras gällande, skall konkursdomaren genast sända un­derrättelse därom till kronofogde­myndigheten i den ort. där gälde­nären hör svara i tvistemål som angår gäld i allmänhet. Sedan lid föl gäldenärens edgång har be­slämls, skall myndigheten under-rätlas därom. Myndigheien har' be-hörighet som borgenär, även om sialen icke innehar fordran hos gäl­denären.

Förslå stycket gäller i lillämpliga delar, när konkursdomaren från kimkiosjörvaliaren mottagit anmä­lan som avses i 186 S konkurslagen eller fråga på annat säll uppkom­mit om avskrivning av konkursen enligt nämnda paragraf utan atl underrältelse som avses i 6 S läm­nats dessförinnan.

 

8 S

Det åligger kronofogdemyndig-hel som får underrälielse enligi 7 S att skyndsamt pröva i vad mån be­talning enligt garantin skall utgå för fordran i konkursen. Detla gäller även när fordran i konkursen på an­nal sätt blir känd för myndigheien.

Det åligger kronofogdemyndig­het som får underrättelse enligt 7 S eller anmälan enligt 185 b § kon­kurslagen (1921:225) att skyndsamt pröva i vad mån betalning enligt ga­rantin skall utgå för fordran i kon­kursen. Detla gäller även när ford­ran i konkursen på annal säll blir känd för myndigheien.

' Senaste lydelse 1975:1261. Senaste Ivdelse 1975:1261.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

71

.Arbetsgivare iir skyldig all vid kronofogdemyndighetens prövning enligt första stycket på anfordran lämna uppgift om arbetstagares anställnings-och avlöningsförhållanden eller pensionsförhållanden. Undandrager sig ar­betsgivaren atl fullgöra detta, kan han efter omständigheterna hämtas eller häktas.

Beslui om hämining eller häkl-ning meddelas av konkursdomaren efter framställning fiån kronofog­demyndigheten. Kostnaden för hämining eller' häklning ulgår av allmänna medel. 1 övrigt gäller be­träffande sådan åtgärd 95 S kon­kurslagen (1921:225) i tillämpliga delar.

Beslut om hämtning eller häkl­ning meddelas av konkursdomaren efter framställning från kronofog­demyndigheten. Koslnaden för hämtning eller häklning ulgår av allmänna medel. I övrigt gäller be­lräffande sådan åtgärd 95 S kon­kurslagen i tillämpliga delar.

Kronofogdemyndigheten skall ulan dröjsmål underrätta den i 5 S avsed­da myndigheten angående fordran som vid prövning enligt försliJ styckel funnits vara belalningsgrundande. Förekommer' anledning därtill får kro­nofogdemyndigheten återkalla sill beslut, om det sker innan utbetalning har' ägt rum.

Överiåtes fordran, har förvärvaren räll till garantibelopp enligt denna lag endasl om förvärvel avsell av arbetsgivaren innehållet, ej utbetall mäl-ningsarvode eller därmed jämförlig avgift eller facklig medlemsavgift eller förvärvet skett sedan konkursbeslutel meddelats och förvärvaien är ar-beislagaiorganisaiion i vilken överlälaren är medlem eller fond i vars för­valtning organisationen deltar'.

Räll lill garaniibelopp enligi la­gen tillkommer underhållsberälli-gad för' underhällsbidrag som har InnehäWiis genom införsel. Sådan lätt tillkommer dock ej kommun som har utgivit bidragsförskott för underhållsbidrag.

Räll lill garaniibelopp enligt la­gen tillkommer underhållsberätti-gad för underhällsbidrag som har innehållits genom införsel. Sådan rätt tillkommer dock ej allmän för­säkringskassa som har utgivit bi-dragsförskotl för underhållsbidrag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. Äldre bestämmelser i 2 och 6-8 SS gäller fortfarande i fråga om konkurs, i vilken konkursbeslutel nieddelats före nämnda dag.

Senaste lydelse 1975:1261.

 

LU 1978/79:19

72

 

6    Förslag till Lag om ändring egendom

lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast

Härigenom föreskrivs att 13 S lagen (1971: 494) om exekutiv försäljning av fast egendom skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

13 S

Hör. fastigheten till konkursbo, kan borgenär' som / konkursen be­vakat fordran med panträtt eller bättre förmånsrätt i fastigheten be­gär-a alt fastigheten säljes för hans fordran, om hans rätt till betalning ur fastigheten är ostridig eller slyr-kes.

Hör fastigheten lill konkursbo, kan borgenär som har fordran med panträtt eller bättre förmånsräti i fastigheten begära att fasligheten säljes för hans fordran, om hans rätt lill betalning ur fastigheten är ostridig eller styrkes.

Borgenär som vill ansluta sig enligt första stycket skall anmäla detla hos överexekutor senasl två veckor före bevakningssammanträdel.

Bestämmelserna i 12 S äger motsvarande tillämpning i fråga om räll all ullösa den som anslulil sig enligt första slyckei.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

7    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luft­fartyg m.m.

Hiirigenom föreskrivs atl 5 S lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luflfarlyg m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvurande Ivdelsc

Föreslagen lydelse

5 S'

Hör egendomen lill konkursbo, kan borgenär', som / konkursen be­vakat fordran varmed är förenad luftpanträtl eller för vilken egendo­men svarar på grund av inteckning eller varmed är förenad relenlions-räii eller förmånsrätt enligt 10 S förmånsrättslagen (1970:979). be­gära alt egendomen säljes för hans

Hör egendomen till konkursbo, kan borgenär, som har fordran var­med är förenad luftpantrält eller för vilken egendomen svarar på grund av inteckning eller varmed är för­enad retenlionsrält eller förmåns­rätt enligt 10 S förmånsrättslagen (1970:979). begära att egendomen säljes för hans fordran, om hans

Senaste lydelse 1975:1252.

 

LU 1978/79:19

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

73

fordran, om hans rätt till betalning      rätt till betalning ur egendomen är

ur egendomen är ostridig eller styr-      ostridig eller styrkes.

kes.

Bestämmelserna i 4 S äger motsvarande tillämpning i fi-äga om rätt all ul­lösa den som anslutit sig enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

8    Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 10 S rättshjälpslagen (1972: 429) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

 

10 S

Skall den som beviljats allmän rättshjälp ställa säkerhet för atl få lill stånd kvarstad, skingringsför­bud eller annan handräckning enligt rättegångsbalken eller utsöknings­lagen (1877: 31 s. I), får rättshjälps­nämnden utfärda ansvarsförbindel­se på statens vägnar.

Skall den som beviljats allmän rättshjälp ställa säkerhet för alt få lill stånd kvarstad, skingringsför­bud eller annan handräckning enligt rättegångsbalken, utsökningslagen (1877:31 s. I) eWer kimkurslagen (1921:225). får rättshjälpsnämnden utfärda ansvarsförbindelse på sta­tens vägnar.

Första styckel äger motsvarande tillämpning i fi'åga om verkställighet enligt 41 eller' 42 S utsökningslagen, om allmän rättshjälp beviljats i verk-ställigheisärendel.

Föranleder ansvarsförbindelsen utgift för staten, anses utgiften såsom kostnad för rättshjälpen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

' Lydelse fr. o. m. den 1 januari 1980 enligt riksdagens beslut (prop. 1978/79:90, JuU 1978/79:30, rskr 1978/79:268)

 

LU 1978/79:19                                                                        74

Motionsyrkandena

/. Motioner väckta under allmänna motionstiden 1978

A.  Motionen ]917I18: 528 av Knut Wachtmeisler (m) vari yrkas att riks­
dagen hos regeringen begär en utredning om utvidgning av lönegaranlila-
gen i enlighet med vad i motionen anförts.

B.  Motionen 1977/78: 1004 av Bernt Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar hos regeringen anhålla alt regler snarast utfärdas för
kontroll av företags förhållanden både före och efter konkurs och vid
utbetalning från den statliga lönegarantifonden.

C.  Motionen 1977/78: 1472 av Bernt Ekinge (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till sådan ändring av konkurslagen atl även
konkursbo kan försällas i konkurs.

//.  Motioner väckta under allmänna motionstiden 1979

A.  Motionen 1978/79:246 av Carl-Henrik Hermansson m.fl. (vpk) vari
yrkas atl riksdagen hos regeringen begär omedelbara initiativ för att för­
hindra alt konkurser utnyttjas för ekonomisk brottslighet.

B.  Molionen 1978/79: 1765 av Ivan Svanström (c) vari såvitt nu är i fråga
yrkas

1.   att riksdagen antar sådana ändringar i konkurslagstiftningen alt de synpunkter som anförts i motionen blir tillgodosedda,

2.   att riksdagen hos regeringen begär ulredning av frågan om införande av en systematisk förieckning hos patent- och registreringsverket över personer som är styrelseledamöter i aktiebolag.

///.  Motioner väckta med anledning av propositionen

A.  Motionen 1978/79:2207 av Lennart Andersson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen

1.    beslutar alt kronofogdemyndighet som huvudregel skall vara förval­tare i mindre konkurs,

2.    beslutar att länsstyrelse skall vara tillsynsmyndighet i konkurs,

3.    avslår förslaget om utseende av person atl vara rådgivare och/eller förlikningsman i ordinär konkurs,

4.    antar de vid propositionen fogade förslagen till lag om ändring i konkurslagen och lag om ändring i lagen om statlig lönegaranti vid konkurs nied de ändringar däri som i bilaga 1. till utskottets betänkande anges som motionärernas förslag,

5.    ger regeringen lill känna vad som i motionen anförs om arbetsmark­nadspolitiska och regionalpoliliska intressen i konkurs.

B.  Motionen 1978/79:2208 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att
riksdagen med anledning av propositionen 1978/79: 105 i konkurslagen
(1921; 225) inför bestämmelser som innebär

 

LU 1978/79:19                                                                        75

1, att förbud skall råda för gäldenär att driva bokföringspliktig rörelse
under viss tid efler konkursens upphörande (s. k. konkurskaranlän),

2. att bland de utsedda förvaltarna vid konkurs i tillämpliga fall alltid
skall vara minst en representant för de anställda.

C. Motionen 1978/79:2209 av Håkan Winberg m.fl. (m) vari yrkas all riksdagen beslutar

1.   att reglerna om tillsynsmyndighetens hörande i 45, 50 a och 185 a S§ utgår,

2.   alt 54 § beträffande beslut om handräckning och kronofogdemyndig­hets användande av tvång och våld utformas på sätt i motionen angivits,

3.   att i 55 § tredje stycket införs en bestämmelse som ålägger förvallaren att anmäla misstanke om såväl gäldenärsbroti som annat förmögenhets­brott,

4.   atl i 208 S anges alt utförande av handräckning jämlikt 54 S saml åtgärder enligt 7 och 8 S§ lagen om statlig lönegaranti vid konkurs medför jäv vid tillsynsförfarandet.

Utskottet

Inledning

Vår nu gällande konkurslag kom till 1921 och kvarstod länge oförändrad. Under den tid konkurslagen (KL) varit i kraft har både näringslivet och samhället i övrigt undergått betydelsefulla förändringar. Samhällsutveck­lingen har medfört att konkursreglerna kommit atl te sig alltmer otidsenliga och en genomgripande revision av konkursinstitutet har sedan länge an­setts nödvändig. På grundval av ett av lagberedningen avgivet betänkande (SOU 1970:75) genomfördes år 1975 (prop. 1975:6, LU 1975: 12) en par­tiell reform av den materiella konkursrätten, dvs. reglerna om förutsätt­ningarna för att gäldenär skall fä föisättas i konkurs, gäldenärens förlust av rådighelen över sin egendom, återvinning till konkursbo och kvittning i konkurs. Även reglerna om det förfarande som leder fram till ett konkurs­beslut berördes av 1975 års reform. Övriga regler om konkursförfarandet, bl. a. bestämmelserna om förvaltningen av konkursbo, bevakning av ford­ringar i konkursen och fördelningen av boets medel mellan borgenärerna, är däremot fortfarande oförändrade. År 1971 tillkallades konkurslagskom-mittén (Ju 1971:06) med uppdrag alt göra en allmän översyn av förfaran-dereglerna. Kommittén avgav år 1974 delbetänkandet (SOU 1974:6) För­enklad konkurs m.m. vari lades fram förslag till bl. a. en ny reglering av förfarandet i mindre konkurser.

På grundval av konkurslagskommitténs delbetänkande föreslog år 1976 den dåvarande regeringen i prop. 1975/76:210 alt systemet med de nuva­rande s. k. fattigkonkurserna, dvs. konkurser i vilka tillgångarna kan antas inte förslå till bestridande av konkurskostnaderna, skulle ersättas av en ny

 

LU 1978/79:19                                                                       76

ordning för handläggning av mindre konkurser. Denna handläggningsform skulle dessutom tillämpas i åtskilliga fall som nu följer reglerna om ordinär konkurs. Förslaget syftade främst till att komma till rätla med vissa brisler som är förenade med falligkonkurserna. Bl. a. skulle i sådana konkurser öppnas möjlighet atl återvinna egendom lill konkursboet och atl utreda förekomsten av eventuella gäldenärsbroti.

En annan nyhet i propositionen var att förvaltare skulle förordnas i alla mindre konkurser och alt till förvaltare som regel skulle utses kronofogde­myndighet. På denna punkt avvek propositionen från kommitténs förslag. Kommittén hade ansett all i allmänhel advokaler skulle utses till förvaltare i de mindre konkurserna. Belräffande förfarandet i ordinär konkurs före­slogs i propositionen alt kraven på konkursförvallarens kvalifikationer skulle höjas och atl förvallaren skulle utses av konkursdomaien.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen ullalade lagutskottet (LU 1976/77; 11) - med hänvisning lill atl konkurslagskommiltén under den då pågående etappen av utredningsarbetet övervägde om institutet rätlens ombudsman skulle avskaffas och tillsynsfunktionerna i ordinära konkurser överföras till kronofogdemyndigheterna - att del var tveksamt om krono­fogdemyndighet som regel borde förordnas lill förvaltare i mindre kon­kurser. Ett genomförande av förslaget i propositionen och del förslag konkurslagskommiltén skulle komma att framlägga skulle nämligen inne­bära atl kronofogdemyndighet i vissa konkurser skulle vara förvaltare och i andra tillsynsorgan. Utskottet ansåg en sådan ordning mindr'e tillfreds­ställande. Även från andra principiella utgångspunkter framstod det enligt utskottet som mindre lämpligt att kronofogdemyndighet skulle handha konkursförvaltningen. Utskottet framhöll vidare bl. a. alt det var önskvärt att förfarandereglerna belräffande mindre och ordinära konkurser blev så enhetliga som möjligt.

Utskottet ansåg starka skäl tala för atl frågorna oni förvaltnings- och lillsynsorgan i såväl mindre som ordinära konkurser borde tas upp och lösas i ett sammanhang. Utskottet hemställde därför atl riksdagen skulle avslå propositionen. Mot beslutet reserverade sig utskottets socialdemo­kratiska ledamöter. Riksdagens majoritet biföll utskottets hemställan.

Med anledning av riksdagsbeslutet fick konkurslagskommiltén genom tilläggsdirektiv i uppdrag atl ytterligare pröva frågan om förvaltningen i mindre konkurser. Kommittén avlämnade år 1977 delbetänkandel (SOU 1977:29) Konkursförvallning. Belänkandet innehöll förslag till nya regler om förvaltning och tillsyn i ordinära och mindre konkurser. Kommitténs förslag har lagts lill grund för de nu i propositionen framlagda förslagen.

Konkurslagskommiltén har därefler i mars 1979 framlagt ytterligare ett delbetänkande (SOU 1979: 13) Konkurs och rätten atl idka näring. 1 betän­kandet föreslås nya regler om näringsförbud i samband med konkurs (s. k. konkurskarantän). Kommittén behandlar f. n. de återstående delarna av utredningsuppdraget, bl. a. bestämmelserna om bevakning och uldelning i ordinära konkurser m. m.

 

LU 1978/79:19                                                                       77

Under senare är har betydelsefulla reformer också genomförts på rätts­områden som angränsar till konkursrätlen. Sålunda tillkom år 1970 en ny ackordslag (1970:847) varigenom ackord blivit eilt mera användbart medel än lidigare när det gäller alt få till stånd uppgör'elser mellan borgenärer och gäldenär i krissituationer och på så sätt förhindra konkurs. Vidare kan nämnas lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs (lönegarantila­gen) och förmånsrättslagen (1970:979).

Även ulsökningslagstiftningen är under omdaning. I en år 1978 avläm­nad lagrådsremiss har föreslagits all den nuvarande utsökningslagen (1877:31 s. I) och därtill anslutande lagar skall ersättas av en ny ulsök-ningsbalk.

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av konkurslagskommitténs delbetänkande år 1977 föreslås i propositionen genomgripande ändringar av bestämmelserna om konkurs­förvaltning och tillsyn över konkursförvallning. Även i reglerna om kon-kursgäldenärens rörelsefrihet m. m. föreslås ändringar.

1 fr'åga om ordinär konkurs är syftet med förslaget atl åstadkomma en ordning för förvaltning och tillsyn som är effektivare och samtidigt bättre anpassad lill nutida samhällsförhållanden än gällande ordning. Förvalt­ningen skall handhas av specialister, i första hand advokaler. Förvallaren får en i huvudsak självständig ställning gentemot lillsynsorgan och borge­närskollektiv. Han skall dock i viktigare förvaltningsfrågor samråda med särskilt berörda borgenärer. 1 slörre och mera komplicerade konkurser skall förvallaren kunna fä hjälp av en rådgivare som utses av konkursdo­maren.

Inslituiei rätlens ombudsman skall inte finnas kvar. Tillsynen skall i stället åvila kronofogdemyndighet. Avsikten är all i princip en kronofogde­myndighet i varje län skall utses att fungera som tillsynsmyndighet i konkurs. Tillsynsmyndigheten skall övervaka att förvaltningen bedrivs på ett ändamålsenligt säll och därvid bl. a. se lill alt avvecklingen inle fördröjs i onödan.

Konkursdomaren skall inte längre ha någon tillsyn över förvaltarens verksamhet. Däremol får han lill uppgift att svara för föriikningsverksam-heten i ordinär konkurs. Han skall bl. a. vara ordförande vid förliknings-sammanträde. När tvistefrågorna är komplicerade skall konkursdomaren kunna uppdra åt lämplig person atl biträda i förlikningsarbetel.

1 propositionen föreslås vidare atl del nuvarande systemet med s.k. fattigkonkurs ersätts av en ny ordning för handläggning av mindre konkurs. Denna handläggningsform skall dessutom tillämpas i åtskilliga fall som nu följer reglerna om ordinär konkurs. Förslaget syftar främst till all komma lill rätta med de brisler som är förenade med nuvarande fatligkonkurser och att åstadkomma en effektivare konkursförvallning.

En viktig nyhet är alt förvaltare skall förordnas i alla niindre konkurser.

 

LU 1978/79:19                                                                       78

Förvaltaren skall i princip ha samma kvalifikationer som förvaltare i ordi­när konkurs. Della innebär all advokater i allmänhet kommer i fråga för förvaltningsuppdragen även i de mindre konkurserna. Förvaltaren skall utreda orsakerna lill obeståndel saml undersöka om det finns återvinnings-möjligheter och om gäldenären kan misstänkas för gäldenärsbroit. Till förvaltarens uppgifter hör också att utreda vilka fordringar som kan göras gällande i konkursen.

Om det inte finns tillgångar i boel som läcker konkurskoslnaderna och boels andra skulder, skall konkursen avskrivas i anslutning lill att gälde­nären beedigar bouppteckningen.

Finns del egendom i boel, skall förvaltaren sälja den och upprätta ett utdelningsförslag. Borgenärerna behöver inle bevaka sina fordringar. Ut­delningsförslagel prövas av konkursdomaren efter ett kungörelseförfa­rande.

Tillsynen över förvaltningen i mindre konkurs skall liksom i ordinär konkurs utövas av kronofogdemyndighet i egenskap av tillsynsmyndighet.

Om den mindre konkursen uppstått på ansökan av annan borgenär än staten och kostnaderna inte kan tas ut ur boet, skall borgenären svara för dessa intill ett belopp motsvarande en tiondel av basbeloppet. Staten skall stå för de kostnader som inte kan betalas av boet eller ansvarig borgenär.

Skärpningar föreslås i bestämmelserna oni konkursgäldenärs rörelsefri­het och om tvångsmedel mot denne. Möjligheterna att hämta eller häkta honom utvidgas. Gäldenären skall vidare kunna åläggas att lämna ifrån sig sitt pass. Enligt förslaget skall ingripande i form av reseförbud och ytterst häktning kunna ske mot gäldenär redan innan konkursansökan har prö­vats. Om gäldenären är juridisk person, skall även förutvarande ställföre­trädare i vissa fall vara underkastad de inskränkningar i rörelsefriheten som gäller för gäldenären. Genom förslaget öppnas också möjlighet för borgenär all innan konkursansökan har prövats få kvarstad eller sking­ringsförbud belräffande gäldenärens egendom.

Reformen föreslås träda i kraft den 1 januari 1980.

Allmänna överväganden

Som inledningsvis berörts har samhällsutvecklingen medfört atl kon-kursförfarandel i viktiga avseenden ter sig otidsenligt. Förändringarna av det ekonomiska livet har inneburit atl konkursförvaltningen blivit mer komplicerad och alt helt andra krav än lidigare måste ställas på förvalla-rens kvalifikationer. Härtill kommer att också andra intressen än borgenä­rernas gör sig gällande när ett förelag går i konkurs. Även i andra avseen­den framstår det som nödvändigt alt förfarandet moderniseras. Det nuva­rande systemet med fattigkonkurser är sålunda behäftat med flera brisler. Bl. a. saknas möjlighet till ålervinningstalan och inte heller finns det regler om att eventuella gäldenärsbroit skall efterforskas. Belräffande de ordinära konkurserna har anmärkts att dessa är onödigt långdragna och atl kostna­derna för förfarandet oftast uppgår till betydande belopp.

 

LU 1978/79:19                                                                       79

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet del angeläget att en reform av konkursförfarandet nu kommer till stånd. När del gäller den närmare inriktningen av en reform vill utskottet understryka atl konkurslagen allt­jämt måste bygga på principen att konkurs har till ändamål att tillhandahål­la borgenärerna en ordning varigenom deras konkurrerande anspråk mot en insolvent gäldenär kan tillgodoses. Som departementschefen uttalar är det också ett starkt samhällsintresse att reglerna om konkurs är så utfor­made att förlusterna för borgenärerna begränsas. Borgenärernas intressen kräver att förfarandet är effektivt och snabbt och att konkurskostnaderna hålls inom rimliga gränser. En snabbare, effektivare och billigare konkurs­förvaltning är också lill förmån för gäldenären. Strävandena atl få till stånd ett mera ändamålsenligt konkursförfarande får emellertid inte leda till atl rättssäkerheten kommer i fara.

Vid utformningen av ett nytt konkursförfarande måste hänsyn också las till andra intressen än de rent ekonomiska borgenärsintressena. Att en betydande brottslighet förekommer med anknytning till konkurser är väl­känt. Utskottet anser det angeläget alt konkursreglerna ändras så alt möjlighelerna atl avslöja och beivra sådan brottslighet förbättras. En an­nan omständighet som bör beaktas vid en reform av konkursförfarandet är att samhället på ett helt annal sätt än vid konkurslagens tillkomst har ansvar för att sysselsättningen upprätthålls och att näringslivet utvecklas gynnsamt. Vid bedömningen av hur konkursförfarandet skall gestaltas bör hänsyn tas till exempelvis de sysselsältningspoliliska intressen som gör sig gällande då företag råkar i ekonomiska svårigheter. Som departementsche­fen framhåller bör förfarandet vara så uppbyggt att även sådana intressen kan beaktas i konkursen. Utskottet vill dock stryka under att ett ökat hänsynstagande till samhälleliga intressen inle får medföra atl borgenärer­nas intressen eftersatts.

Det i propositionen framlagda förslaget till ändring i konkurslagen tillgo­doser i allt väsentligt de krav man enligt utskottets mening bör ställa vid en reform på området. Utskottet vill även uttrycka sin tillfredsställelse över att frågorna om tillsyn och förvaltning i såväl mindre som ordinära kon­kurser - i enlighet med vad utskottet anförde 1976 — tagils upp till prövning i ett sammanhang och att riksdagen således nu får tillfälle att ta ställning lill en helhetslösning av problemen med konkursförvaltningen.

I det följande kommer utskottet att först behandla vissa allmänna spörs­mål som har samband med konkurs för att därefter närmare granska förslagen till ändrade regler för konkursförfarandet.

Konkurser och ekonomisk brottslighet

1 flera motioner som hänvisats lill lagutskottet har tagils upp frågor som rör sambandet mellan konkurser samt ekononiisk och organiserad brotts­lighet. Likartade spörsmål har även berörts i vissa till justitieutskoltet hänvisade motioner. Dessa motioner behandlas i justitieutskoltets betan-

 

LU 1978/79:19                                                                        80

kände JuU   1978/79:28.   Som en  allmän  bakgrund  lill  de  nu  aktuella motionsyrkandena vill utskottet lämna följande redogörelse.

Under senare år har behovet av möjligheter att bekämpa den ekonomis­ka och organiserade brottsligheten alltmer kommil atl uppmärksammas och olika åtgärder har vidtagits för att denna typ av brottslighet skall kunna mötas. De myndigheter som är engagerade i kampen mot ekonomisk och organiserad brottslighet har sålunda tillförts resursförstärkningar. Även i andra avseenden har särskilda insatser gjorts som syftar till att myndighe­terna skall bli bättre rustade atl avslöja, utreda och lagfora sådan brottslig-hel. För en närmare redogörelse för vidtagna eller planerade åtgärder på detla område hänvisar utskottet till justitieutskoltets ovan nämnda betän­kande, vari även lämnas en översikt över olika aktuella lagstiftningspro­jekt.

En betydande del av den ekonomiska kriminaliteten förekommer i sam­band med konkurser. Som departementschefen framhåller i propositionen rör del sig främst om gäldenärsbroit, som inte sällan utgör ett led i en mera omfattande ekonomisk brottslighet. Undersökningar visar att gäldenärs­broit kan antas förekomma i samband med 40—50 % av alla fattigkonkurser och i en något mindre andel av de ordinära konkurserna. Men även andra typer av brott såsom skatte- och uppbördsbrott saml bedrägeri är inte ovanliga.

Som utskottet lidigare framhållit är ett av syftena med del i propositio­nen framlagda förslaget till reform av konkursförfarandet att möjlighelerna att uppdaga och beivra förekommande ekonomisk brottslighet i samband med konkurser väsentligt skall förbättras. Förslaget att systemet med faltigkonkurs skall ersättas med en ny ordning för handläggning av mindre konkurs har sålunda sin grund i önskemålet atl beivra den omfattande brottsligheten vid fattigkonkurser. Av särskild betydelse för kampen mot brottsligheten är därvid att förvaltare skall förordnas även i mindre kon­kurs och att — liksom vid ordinär konkurs - utredning om eventuell gäldenärsbrottslighet skall ske. För att utredningen rörande misstanke om gäldenärsbroti skall bli effektiv skärps kvalifikationerna på förvaltare i ordinär konkurs. De skärpta kvalifikationskraven skall i princip gälla även för förvaltare i mindre konkurs. En annan betydelsefull nyhet är förslaget att förvaltaren skall vara skyldig att underrätta åklagare så snart misstanke om gäldenärsbroit föreligger. Också det nya systemet för tillsyn i konkurs skall ses som ett led i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Till­synsreglerna, som skall gälla i både ordinär och mindre konkurs, syftar till att bl. a. en effektiv brottsutredning skall säkerställas. Ett annat inslag i propositionen som har direkt anknytning till bekämpandet av konkurs­brottslighet är de föreslagna ändringarna i reglerna om konkursgäldenärens rörelsefrihet och om tvångsmedel mot denne.

Ett ytterligare led i åtgärderna mot den brottslighet som förekommer i samband med konkurs utgör också det förut nämnda förslaget till s. k.

 

LU 1978/79:19                                                                        81

konkurskarantän som i år framlagts av konkurslagskommiltén i betänkan­det Konkurs och rätten att idka näring. Förslaget innebären utvidgning av del nuvarande förbudet att under konkurs driva näring varmed följer bokföringsplikl. Enligt förslaget skall näringsförbud kunna meddelas gäl­denär som är näringsidkare inte bara under konkursen utan också sedan denna avslutats. Förbudet föreslås kunna gälla under högst fem år. Som förutsättning för näringsförbud skall gälla atl gäldenären förfarit grovt otillbörligt mot sina borgenärer eller på annat sätt grovt åsidosatt vad som ålegat honom som näringsidkare. Näringsförbud skall också kunna medde­las den som genom att upprepade gånger ha förekommit i konkurser eller eljest visal sig uppenbart olämplig att driva näringsverksamhet.

Också utformningen av den civilrättsliga lagstiftningen är av central betydelse vid bekämpandet av den ekonomiska kriminaliteten. Lagstift­ningen på detla område berörs av brottsförebyggande rådets översyn av lagstiftning mot ekonomisk och organiserad brottslighet. Översynsarbetet har. såvitt nu är av intresse, resulterat i dels förslag som rör revisors verksamhet. (PM 1978: 2) Revisors verksamhet, dels förslag som syftar lill att förebygga vissa missbruk av aktiebolagsformen, (PM 1979: 5) Aktiebo­lagslagen - förstärkt skydd för det bundna kapitalel, m. m.

Utskottet övergår härefter till de motioner som tar upp särskilda frågor om ekonomisk brottslighet i samband med konkurs.

1 motionen 1978/79: 1765 (c) anförs olika exempel på sådan brottslighet. Enligt motionären är de redovisade förfarandena svåra att upptäcka sär­skilt i de fall konkurs handläggs som s. k. fattigkonkurs. Motionären anser att del krävs en betydligt effektivare konkursförvaltning än f. n. om miss­förhållandena skall kunna rättas till och önskar att riksdagen skall stryka under att lill konkursförvaltare bör utses personer som har erfarenhet och kompetens nog att genomskåda bulvanförhållanden, skenavtal m. m. An­gelägel är också att konkursförvaltare anmäler till åtal de brottsliga förfa­randen som kan klarläggas. Vidare framhålls vikten av att återvinnings­möjligheterna utnyttjas. Motionären anser också att någon form av kon­kurskarantän bör införas.

1 motionen yrkas atl riksdagen skall anta sådana ändringar i konkurslag­stiftningen att de synpunkter som anförts i motionen blir tillgodosedda (yrkandet 1).

Som framgår av vad utskottei ovan anfört förhåller det sig otvivelaktigt 1 så att en betydande brottslighet förekommer i samband med konkurser. / Detta gäller särskilt de s. k. fattigkonkurserna. Utskottet har också i tidi­gare avsnitt understrukit vikten av att konkursförfarandet utformas så att möjligheterna till uppdagande och beivrande av ekonomisk brottslighet i samband med konkurs väsentligt förbättras. Utskottet har i det samman­hanget också uttalat att huvuddragen av det i propositionen framlagda förslaget tillgodoser de krav man från olika utgångspunkter kan ställa vid en reform av konkurslagen. 1 följande avsnitt kommer utskottet att närma-6   Riksdagen 1978179. 8 saml. Nr 19

 

LU 1978/79:19                                                                        82

re behandla frågan om tillsyn och förvaltning i konkurs. Utskottet vill emellertid redan nu framhålla atl de synpukler på konkursförfarandel som framförts i motionen 1978/79: 1765 i allt väsentligt blivit beaktade i proposi­tionen. Några särskilda åtgärder från riksdagens sida med anledning av molionen i denna del är därför inte påkallade. När det gäller frågan om förvaltares broltsanmälan till åklagare återkommer utskottet senare i delta avsnitt.

Vad härefter gäller önskemålet om s. k. konkurskarantän framställs så­dant önskemål även i den under allmänna motionstiden 1979 väckta motio­nen 1978/79: 246 (vpk) och den med anledning av propositionen väckta molionen 1978/79: 2208 (vpk).

1 den förstnämnda motionen hänvisas till att två år förflutit sedan kon­kurslagskommiltén fick i uppdrag all utreda frågan om konkurskarantän. Enligt motionärerna har missbruket av konkursinstitutel tilltagit och de yrkar alt riksdagen hos regeringen begär omedelbara initiativ för alt för­hindra alt konkurser utnyttjas för ekonomisk brottslighet.

1 den andra rnotionen yrkas att riksdagen i samband med antagandet av förslaget i propositionen skall införa bestämmelser om konkurskarantän (yrkandet 1).

Utskottet kan för sin del helt ställa sig bakom motionärernas uppfattning om nödvändigheten av alt förhindra missbruk från konkursgäldenärers sidan genom bl. a. upprepade konkurser. Förslag med detta syfte har, som redovisats, nyligen framlagts av konkurslagskommiltén och remissbehand-las f. n. Enligt vad utskottet inhämtat kommer regeringen att före somma­ren ta ställning till kommittéförslaget och avsikten är att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen under hösten 1979. Utskottet förutsätter att så också sker och anser därför att något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionerna 1978/79:246, 1765, i denna del, samt 2208, yrkandet 1, inle är erforderligt.

I motionen 1978/79: 1765 yrkas vidare att riksdagen hos regeringen begär utredning av frågan om införande av en systematisk förteckning hos patent- och registreringsverket över personer som är styrelseledamöter i aktiebolag (yrkandet 2). Enligt motionären saknas f. n. en sådan förteck­ning. Den omständigheten att man inte kan få fram uppgifter om i vilka bolag en person är styrelseledamot anser motionären försvåra uppdagan­det av brottsliga transaktioner.

Behovet av en sådan förteckning som efterlyses i motionen har uppmärk­sammats i samband med brottsförebyggande rådets översyn av lagstiftning mot ekonomisk och organiserad brottslighet. I den ovan omnämnda pro­memorian Aktiebolagslagen - förstärkt skydd för det bundna kapitalet m.m. framhålls alt en allvarlig olägenhet är att aktiebolagsregislrel inte annat än undantagsvis ger någon möjlighet atl söka på person. Det fram­hålls att det från brottsförebyggande synpunkt är angeläget att registret förs över på maskinläsbart medium för att möjliggöra slagningar på bl. a.

 

LU 1978/79:19                                                                       83

fysiska personers namn. Registreringsplikten bör omfatta även bolags revisorer. Promemorian har nyligen överlämnats till regeringen och har den 23 april 1979 sänts ut på remiss till ett stort antal myndigheter och organisationer.

Med hänsyn till del anförda anser utskottet alt motionen 1978/79: 1765 inte heller i denna del påkallar någon åtgärd från riksdagens sida.

Som ovan berörts skall inom konkursförfarandets ram ske en utredning rörande misstanke om gäldenärsbroti. Bestämmelser härom finns i 55 S KL. Enligt lagrummet skall förvallaren i den s. k. förvaltarberättelsen som avges till konkursdomaren anmärka huruvida skälig anledning finns till antagande att gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbroit och i så fall grunden för antagandet. Det åligger konkursdomaren att vidarebefordra eventuell anmälan om brottsmisstanke. I propositionen föreslås inte någon annan materiell ändring i förevarande hänseende än att konkursdomarens skyldighet alt underrätta åklagare om eventuell brottsmisstanke slopas och ersätts av en skyldighet för förvaltaren att göra anmälan direkt till åklaga­re. En bestämmelse härom har intagits som ett nytt tredje stycke i paragra­fen. Enligt 185 b § skall en liknande utrednings- och anmälningsskyldighet åvila förvaltaren i mindre konkurs.

Beträffande omfattningen av förvaltarens utredningsplikt framhåller de­partementschefen att det i första hand ankommer på förvaltaren alt med beaktande av omständigheterna i varje särskilt fall bedöma hur pass ingri­pande undersökningar som bör göras. En utgångspunkt härvidlag måste dock vara att det även ligger i borgenärskollektivets intresse att gäldenärs­broti utreds och beivras. Förvaltaren skall därför aktivt utreda brottsfrå­gan och inte dra sig för att inhämta kompletterande material i förekomman­de fall. Departementschefen framhåller att förvaltarens utredning skall ta sikte på att fastställa om det finns skälig anledning att anta att gäldenärs­broti föreligger. Del är alltså inte meningen att förvaltaren på konkurs­boels bekostnad skall göra en fullständig brottsutredning. Att verkställa en sådan utredning ankommer på polis och åklagare.

I propositionen behandlas också frågan huruvida förvaltaren skall vara skyldig att utreda och anmäla även andra brott än gäldenärsbroit. En sådan utvidgning hade under remissbehandlingen förordats från åklagarhåll. En­ligt departementschefen bör en utvidgning dock inte ske. En så omfattande ulredningsplikl skulle kunna inkräkta på fullgörandet av de övriga förval-taruppgifterna. Om emellertid förvaltaren på grund av konkursutredningen finner anledning till misstanke om att gäldenären har begått annat förmö­genhetsbrott än gäldenärsbroti, fortsätter departementschefen, bör han naturligtvis anmäla det till polis eller åklagare. Någon särskild föreskrift härom anser departementschefen ej erforderlig. Detsamma gäller förmö­genhetsbrott som har begåtts mot gäldenären, exempelvis av en ställföre­trädare för denne. Även skattebrott av gäldenären bör enligt departe-

 

LU 1978/79:19                                                                        84

mentschefen anmälas om misstanke därom framkommer under konkursut­redningen.

I motionen 1978/79: 2209 (m) framhålls att de gjorda motivutlalandena kan uppfattas som att det föreligger en verklig skyldighet för förvaltaren att anmäla även andra brott än gäldenärsbroit. Motionärerna har ingen erinran mot alt en sådan skyldighet åläggs förvaltaren men anser att skyldigheten bör komma till uttryck i lagtexten. De yrkar därför att i 55 § tredje stycket förslaget till ändring i KL införs en bestämmelse som ålägger förvaltaren att anmäla misstanke om såväl gäldenärsbroit som annat förmögenhets­brott (yrkandet 3).

Enligt utskottets mening är det angeläget atl brott i samband med kon­kurs beivras snarast möjligt. Utskottet anser därför att starka skäl talar för den i propositionen föreslagna ordningen att förvaltaren skall anmäla even­tuella brott direkt lill åklagare. Vad härefter gäller omfattningen av anmälningsskyldigheten vill utskottet erinra om att den ekonomiska brotts­lighet som förekommer i samband med konkurser är av skiftande natur. Som framhålls av departementschefen är de vanligaste förfarandena gäl­denärsbroti och brott mot uppbördslagen. Men även annan ekonomisk brottslighet förekommer inte sällan. En närmare redogörelse för olika typer av brottsliga förfaranden i samband med konkurs har lämnats i en rapport från brottsförebyggande rådet, (Rapport 1978: 1) Konkurser och ekonomisk brottslighet. Någon särskild anmälningsskyldighet för konkurs­förvaltare föreligger inte nu. Liksom vad som i allmänhet gäller är förval­taren dock underkastad bestämmelserna i brottsbalken om underlåtenhet att avslöja vissa typer av mycket grov brottslighet.

Enligt utskottets mening är det självfallet angeläget att även andra brott än gäldenärsbroti anmäls till åklagare. Utskottet delar molionärernas upp­fattning om att förvaltaren bör åläggas en mera utvidgad, lagstadgad an­mälningsskyldighet belräffande brott som begåtts av gäldenären än vad som föreslås i pr-opositionen. I likhet med departementschefen anser ut­skottet emellertid atl någon plikt att utreda andra brott än gäldenärsbroti inte bör föreligga för förvaltaren. Till skillnad från vad som gäller beträf­fande gäldenärsbroti bör förvaltaren således inte försöka utreda brottsfrå­gan. Endast i de fall förvaltaren på grund av sin befattning med konkurs­boet finner att det föreligger skälig anledning misstänka att gäldenären förfarit brottsligt bör anmälningsskyldigheten inträda.

Skall man införa en sådan vidgad anmälningsskyldighet som utskottet nu förordat uppkommer frågan om vilka brott anmälningsskyldigheten skall omfatta. 1 motionen har föreslagits att plikten att göra brottsanmälan skall avse förmögenhetsbrott. Med en sådan avgränsning skulle förvaltaren vara skyldig att anmäla olika tillgreppsbrott av varierande svårighetsgrad, be­drägerier och annan oredlighet, förskingring och andra trolöshetsbrott samt skadegörelsebrott. Uppenbarligen förekommer sådan brottslighet i många fall i samband med konkurs. 1 andra fall åter kan eventuella förmö-

 

LU 1978/79:19                                                                        85

genhetsbrott av gäldenären helt sakna samband med konkursen. Samtidigt bör det beaktas att uppbördsbiott och skattebrott utgör ett betydande inslag i de brottsliga transaktionerna med anknytning till en konkurs. Enligt utskottets mening är därför den i motionen förordade avgränsningen inte helt tillfredsställande.

Vad frågan nu gäller är att stävja den brottslighet som har samband med konkurser, och anmälningsskyldigheten bör avgränsas så alt den fyller detta syfte. Atl ålägga förvaltaren en mer vittgående skyldighet att anmäla brott skulle enligt utskottets mening föra för långt. Det ter sig också rimligt att begränsa anmälningsplikten till mer allvarlig brottslighet. Med hänsyn till del anförda anser utskottet att man bör söka en annan utgångspunkt för avgränsningen av anmälningsskyldigheten än den motionärerna föreslagit.

Som närmare framgår av den ovan omnämnda rapporten från brottsföre­byggande rådet (s. 82 ff.) avser del övervägande antalet konkurser fysiska eller juridiska personer som drivit näring. Endast i ett förhållandevis ringa antal fall försätts privatpersoner, som inte är eller varit rörelsedrivande, i konkurs. Med utgångspunkt i den beskrivning av otillåtna transaktioner som lämnats i rapporten kan del antas att den nu aktuella kriminaliteten främst har samband med rörelse som gäldenären drivit. Inte rörelsedri­vande personer torde sällan göra sig skyldiga till annan brottslighet med anknytning till konkurs än gäldenärsbroit. Beträffande vissa typer av brott i samband med konkurs kan det för övrigt framhållas att de inte kan begås av annan än näringsidkare.

Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att förvaltarens anmäl­ningsskyldighet beträffande andra brott än gäldenärsbroti bör begränsas till fall då gäldenären drivit näringsverksamhet och det under konkursför­valtningen kommer fram att gäldenären kan misstänkas för brott som har samband med verksamheten. Undantag bör dock göras för brott av ringa beskaffenhet. Utskottet föreslår således alt reglerna om anmälan för gäl­denärsbroit i 55 S tredje stycket och 185 b S femte stycket förslaget till ändring i konkurslagen kompletteras med följande bestämmelse: "Det­samma gäller om gäldenären har drivit näringsverksamhet och det under konkursförvaltningen kommer fram att gäldenären kan misstänkas för annat brott av ej ringa beskaffenhet, som har samband med verksamhe­ten."

Utskottet vill tillägga att bestämmelsen självfallet inte får tolkas så atl förvaltaren helt bör underlåta att anmäla sådana brott som inte omfattas av regeln. Skulle det sålunda visa sig att en inte rörelsedrivande gäldenär begått annal brott som har anknytning till konkursen än gäldenärsbroit bör självfallet anmälan ske. Detsamma gäller förmögenhetsbrott som har be­gåtts mot gäldenären, exempelvis av en ställföreträdare till denne. Även i andra fall kan det finnas skäl för en förvaltare atl underrätta åklagare om eventuella brottsmisstankar mot gäldenären. Någon lagstadgad anmäl­ningsplikt i dessa hänseenden bör dock inte åläggas förvaltaren.

 

LU 1978/79:19                                                                        86

Utskottets ställningstagande innebär atl önskemålet i motionen 1978/ 79: 2209 i allt väsentligt tillgodoses. Även önskemålet i motionen 1978/ 79: 1765 om broltsanmälan tillgodoses bättre genom utskottels förslag än genom propositionsförslaget.

I delta avsnitt behandlar utskottet slutligen en motion angående miss­bruk av den statliga lönegarantin.

Enligt lönegarantilagen svarar staten för betalning av arbetstagares ford­ringar hos arbetsgivare som har försalts i konkurs. De fordringar som omfattas av lönegarantin är bl. a. arbetstagares lönefordringar och andra ersättningar med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen och pensions­fordringar med förmånsräti enligt 12 eller 13 § samma lag. Beträffande fordringar med förmånsräti enligt 12 S förmånsrättslagen är garantin maxi­merad till ett belopp som motsvarar tolv basbelopp. Lönegarantin finansi­eras genom arbetsgivaravgifter. Garantibeloppen utbetalas av länsstyrel­sen.

Beträffande de formella förutsättningarna för att betalning skall utgå enligt lönegarantin gäller olika system för ordinära konkurser och fattig­konkurser.

1 ordinär konkurs utgår betalning endasl för fordran som bevakats i konkursen. Konkursförvaltaren skall snarast efter konkursbeslutet under­rätta länsstyrelsen om fordran på lön under uppsägningstid om fordringen enligt förvaltarens bedömande är klar. Underrättelse bör under samma förutsättning lämnas även om annan fordran som omfattas av garantin. I övrigt skall underrättelse lämnas när fordran har blivit utdelningsgill. För­valtaren skall samtidigt som han lämnar underrättelse till länsstyrelsen om klar fordran bevaka den för arbetstagarens räkning.

1 falligkonkurserna ankommer det på kronofogdemyndighet att utreda och pröva lönegarantianspråk. Den i konkursen förordnade gode mannen skall enligt föreskriften i 185 S KL så snart kunskap har vunnits om löne-eller pensionsskuld anmäla detta till vederbörande kronofogdemyndighet. För konkursdomaren föreligger skyldighet att sända underrättelse till kro­nofogdemyndighet om det finns anledning anta att fordran som omfattas av garantin kan göras gällande. I propositionen föreslås vissa ändringar i lönegarantilagen som en följd av den nya ordningen för handläggning av mindre konkurs.

1 motionen 1977/78: 1004 (s) yrkas att riksdagen beslutar hos regeringen anhålla att regler snarast uifärdas för kontroll av företags förhållanden både före och efter konkurs och vid utbetalning från den statliga lönega­rantifonden. Motionärerna framhåller att utbetalningarna från lönegaranti­fonden budgetåret 1977/78 var nästan 10 gånger större än under budgetåret 1974/75. Enligt motionärerna är en anledning till utvecklingen att mindre nogräknade företag missbrukar lönegarantisystemet. Motionärerna anför exempel på olika former av missbruk. Motionärerna anser att en skärpt kontroll av konkursföretagens affärer och handlande i övrigt under tiden

 

LU 1978/79:19                                                                       87

före och efter konkursutbrottet är nödvändig inte minst med hänsyn lill lönegarantiutbetalningarna. Kontrollen bör företrädesvis ankomma på länsstyrelsernas revisionsenheter, som bör få erforderliga resurser härför.

Som framhållits i flera av de remissyttranden som inhämtats över motio­nen (se bilaga 2) torde ökningen av lönegarantiutbetalningarna i allt väsent­ligt'ha andra orsaker än missbruk av lönegarantisyslemet. All missbruk förekommer står dock klart. I likhet med motionärerna anser utskottet det angeläget att oriktiga lönegarantiutbetalningar förhindras. Utskottet vill emellertid i sammanhanget erinra om atl lönegarantilagen är en social lagstiftning och att ärendena av hänsyn lill arbetstagarnas intressen bör handläggas med skyndsamhel.

Enligt utskottets mening torde en effektiv tillsyn och förvaltning i kon­kurs utgöra det bästa botemedlet mot missbruk av lönegarantin. Den föreslagna reformen av konkurslagen har som lidigare berörts en sådan inriktning. Genom atl kvalifikationskraven på förvaltarna skärps och att del allmänna genom tillsynsmyndigheten får insyn i konkursförfarandet ökas också i väsentlig mån möjlighelerna till kontroll av lönegarantianr språk. Det kan således förväntas alt reformen av konkursförfarandet kom­mer alt leda till ell minskal missbruk av lönegarantin. Utskottet vill också peka på att den utvidgade anmälningsskyldighet beträffande konkursbrott som utskottet nyss förordat kan antas få en inte obetydlig preventiv effekt när det gäller missbruk av lönegarantin. På anförda skäl anser utskottet att motionen 1977/78: 1004 inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida.

Sysselsältningspoliliska frågor m. m. i konkurs

Som en allmän bakgrund till de motionsyrkanden som kommer att be­handlas i delta avsnitt vill utskottet lämna följande redogörelse. 1 skrivelse till regeringen 1977 framförde Svenska bankföreningen vissa erinringar mot reglerna i lönegarantilagen. Bankföreningen framhöll bl. a. att de rätts­regler, som aktualiseras när ett företag råkar i ekonomiska svårigheter, bör vara så konstruerade atl konkurs såvitt möjligt undviks. Konkurs är enligt Bankföreningen ofta det sämsta alternativet eftersom konkurs ofta medför onödig värdeförstöring. Ett sätt att undvika konkurs är enligt Bankför­eningen ackord utan konkurs enligt ackordslagen. Att lönegarantin inte träder i kraft vid ackord utan endast vid konkurs omöjliggör ofta att ett företag rekonstrueras via ackord enligt ackordslagen. Konkurs blir i stället oundviklig. Bankföreningen ansåg atl rekonstruktioner skulle främjas om lönegarantin blev tillämplig även vid ackord. En sådan regel skulle, fram­hölls det, svara mot önskemålet att rättsreglerna bör verka för att konkurs och därav följande värdeförstöring undviks. Bankföreningen begärde bl. a. alt lönegaranlilagen skulle ändras så att synpunkterna tillgodosågs.

Det av Bankföreningen aktualiserade spörsmålet liksom den mera över­gripande frågan om vilka medel samhället bör sälta in när företag råkar i ekonomisk kris behandlas f. n. av en inom arbetsmarknadsdepartementet

 

LU 1978/79:19                                                                        88

tillsatt arbetsgrupp som fått till uppgift att bl. a. lägga fram förslag om hur konflikten mellan en tidsbegränsad fortsatt drift av ett företag på ekono­miskt obestånd och konkurslagens regler skall lösas (se prop. 1976/77: 105 s. 35-36). Arbetsgruppens arbete syftar lill att ett nytt institut, kallat betalningsinsiällelse, skall tillskapas. Meningen är att institutet skall ge rådrum för överväganden av om företag med ekonomiska svårigheter skall avvecklas eller leva vidare. Betalningsinställelse avses bli ett förstadium till ackord eller konkurs och kunna leda till atl något ackords- eller konkurs­förfarande inte behöver tillgripas. Även nya former av statligt stöd över­vägs i sammanhanget liksom frågan om hur arbetsmarknads- och regional­politiska intressen skall kunna tillgodoses när företag råkar i ekonomiska svårigheter och hotas av nedläggning. Arbetsgruppens arbete har tidigare blivit föremål för riksdagens intresse. Bl. a. har näringsutskottel (NU 1977/ 78:41) uttalat att utskottet förutsatte alt regeringen på grundval av utred­ningen sä snart som möjligt skulle lägga fram åtgärder i nu angivet hänse­ende. Arbetet med reformen är enligt vad lagutskottet nu erfarit inne i slutskedet.

I anslutning till det anförda vill utskottei erinra om att förslaget till ändring av konkursförfarandet har utformats så att inte bara borgenärernas intressen skall kunna tillgodoses i konkurs utan också hänsyn kan tas till andra intressen, exempelvis sysselsättningspolitiska intressen. Enligt de­partementschefens uttalanden i anslutning till bestämmelsen i 61 § om fortsättande eller återupptagande av gäldenärens rörelse skall sålunda förvaltaren noga utreda vilka lösningar som är bäst ägnade att tillgodose såväl borgenärsintressena som de sysselsältningspoliliska intressena. Även kravet atl förvallaren skall vara väl förtrogen med arbetsmarknads­politiska frågor skall ses som ett uttryck för att samhälleliga intressen bör beaktas vid konkursförvaltningen. 1 detta sammanhang vill utskottet också peka på att konkurslagskommiltén i delbetänkandet 1977 föreslog att ett allmänt ombud skulle kunna tillsättas i konkurs. Ombudet skulle ha till uppgift att beakta arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen. I pro­positionen uttalar departementschefen att övervägande skäl talar för att man i avvaktan på del utredningsarbete som pågår inom arbetsmarknads­departementet dröjer med att ta ställning till frågan om införande av ett allmänt ombud i konkurs. Han lägger därför inte nu fram något förslag på den punkten.

I motionen 1977/78:528 (m) tas i huvudsak samma spörsmål upp som behandlats i Bankföreningens ovan redovisade skrivelse. Motionären fram­håller att lönegarantilagen och ackordslagen motverkar varandra. Till skill­nad från vad som tidigare gällde ger företagsinteckning numera bättre förmånsrätt än skatte- och lönefordringar. För en innehavare av företags­inleckning är det enligt motionärens mening fördelaktigare med en konkurs i stället för ackord, efiersom lönegarantin bidrar till alt "arbeta upp" den företagsinlecknade egendomen så att inteckningshavaren har större förut-

 

LU 1978/79:19                                                                       89

sättningar att få full betalning för sin fordran. Molionären framhåller att det har funnits flera fall då företag lagts ned efter en konkurs i stället för att rekonstrueras genom ett ackordsförfarande. Motionären anser att en över­syn bör ske av lönegaranlilagen syftande till att lönegarantin skall gälla även vid ackord och yrkar att riksdagen hos regeringen skall begära en utredning om utvidgning av lönegarantin.

Utskottet delar motionärens uppfattning att nuvarande ordning inte kan anses helt tillfredsställande. Som vitsordats av flera av de myndigheter och organisationer som yttrat sig över motionen (se bilaga 2) har reglerna i förmånsrättslagen och lönegarantilagen lett till att det för borgenären i vissa fall kan te sig förmånligare att ett företag går i konkurs än att ackord kommer till stånd. Eftersom konkurs i allmänhet medför värdeförstöring lill skada för borgenärerna och gäldenären och kan leda till negativa konsekvenser från sysselsättningspolitisk synpunkt, framstår det enligt utskottets mening som angelägel att en reform på området kommer till stånd. Som framgår av den lämnade redovisningen för det pågående utred­ningsarbetet inom arbetsmarknadsdepartementet syftar arbetet till en lös­ning av det problem som tagits upp i motionen. Med hänsyn till vikten av att opåkallade företagskonkurser förebyggs och med beaktande av vad riksdagen tidigare uttalat rörande arbetsgruppens arbete förutsätter utskot­tet att utredningsarbetet snarast fullföljs och att arbetsgruppens förslag utan dröjsmål blir föremål för en bred remissbehandling. Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionen 1977/78: 528 är f. n. inte erforderligt.

I motionen 1978/79:2207 (s) tas upp frågan om hänsynstagande till arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen vid konkurs. Motionärer­na framhåller att samhället i väsentligt högre grad än förr engagerat sig i det ekonomiska livet genom statligt kreditstöd i olika former, lokaliserings­stöd, statsbidrag till nedläggningshotade företag m. m. Samhället har också tagit på sig ett ökat ansvar för sysselsättningen. Det ställs därför enligt motionärerna särskilda krav på konkursförvaltningen vid företagskonkurs när del gäller att bedöma sysselsättningsfrågor och företagets ställning i fråga om erhållet samhällsstöd eller behov av nytt stöd. Visserligen torde det förhålla sig så att, när väl konkurs inträffat, svårigheterna är väsentligt större att rekonstruera företaget än så länge konkurs inte inträffat. När det gäller företag, vars verksamhet är väsentlig från sysselsättnings- och regio­nalpolitiska synpunkter, är, anförs det vidare, det viktigaste därför att undvika konkurs. Men även när konkurs inträtt måste sådana intressen kunna tillgodoses.

Att se konkursen enbart som ett medel att tillgodose fordringsägare med penningfordringar motsvarar enligt motionärerna inte den verklighet som vi i dag lever i. Också de anställda och den ort eller de orter som för sin ekonomiska framtid är beroende av ett företags fortsatta existens har rimliga anspråk på alt få sina intressen beaktade i företagels konkurs.

 

LU 1978/79:19                                                                        90

Liksom på så många andra områden måste jämkningar göras mellan olika intressen.

Molionärerna understryker vikten av alt del utredningsarbete som ut­förs av en arbetsgrupp i arbetsmarknadsdepartementet beträffande frågan om vilka medel samhället bör sätta in när ett företag befinner sig i ekono­misk kris bedrivs med all erforderlig skyndsamhel. De anser alt arbets-.eruppen vidare bör lägga fram förslag om hur samhällets intressen skall tillvaratas när företag har råkat i konkurs. En av de frågor som enligt molionärerna bör utredas är en utbyggnad av ackordscentralerna under lämpligt huvudmannaskap för atl därigenom lill samhällets förfogande skall ställas förvaltare som kan vara skickade att i konkurs tillvarata såväl samhällets som borgenärernas intressen. Molionärerna yrkar alt det an­förda ges regeringen till känna (yrkandet 5).

Utskottei har redan tidigare i detta avsnitt understrukit viklen av alt del inom arbetsmarknadsdepartementet pågående utredningsarbetet rörande betalningsinsiällelse m. m. snarast fullföljs. Utskottet delar således motio­näremas uppfattning på denna punkt. Något särskilt tillkännagivande an­ser utskollel dock f. n. inte erforderligt.

Beträffande frågan om hänsynstagande lill samhälleliga intressen i kon­kurs vill utskottet hänvisa till att motionärernas önskemål härvidlag i viss mån tillgodoselts i propositionen. Om och i vilken mån ytterligare åtgärder är påkallade bör enligt utskottets mening lämpligen prövas inom justitiede­partementet. Med hänsyn till departementschefens ovan redovisade utta­lande anser sig utskottet kunna utgå från att denna fråga kommer alt tas upp lill överväganden sedan utredningsarbetet inom arbetsmarknadsde­partementet slutförts. Utskottet utgår från att därvid god ledning kan hämtas från de synpunkter som kan förväntas komma fram under remiss­behandlingen av arbetsgruppens förslag. Något initiativ från riksdagen är således f. n, inte heller påkallat i förevarande hänseende.

Vad slutligen gäller motionärernas önskemål om en utbyggnad av ac-kordscenlralen under lämpligt huvudmannaskap ankommer det inle på lag­utskottet atl ta ställning härtill. Frågan om utbyggnad av och huvudmanna­skapet för ackordscentralen har emellertid tagits upp i molionen 1978/ 79: 1028 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vilken hänvisats lill näringsutskottel och kommer att behandlas i betänkandet NU 1978/79:59. 1 detla samman­hang vill utskottet emellertid erinra om att enligt uttalanden i propositionen (s. 157) inte bara advokater utan även andra, t. ex. ledande tjänstemän hos Sveriges Ackordscentral, skall kunna komma i fråga som konkursförval­tare.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1978/79: 2207, yrkandet 5.

 

LU 1978/79:19                                                                        91

Tillsyn i konkurs

I propositionen föreslås att institutet rättens ombudsman avskaffas och att konkursdomarens tillsynsfunktioner slopas. Tillsynen över konkursför­valtningen skall i fortsättningen utövas av kronofogdemyndighet. Tillsyns­uppgifterna skall anförtros i princip en kronofogdemyndighet i varje län. Tillsynsmyndigheten skall övervaka att avvecklingen av konkursboet drivs effektivt och att förfarandet inte drar med sig onödiga kostnader. Myndigheten har också en viktig uppgift att fylla i samband med prövning­en av förvallararvoden. Myndigheten avses vidare medverka när del gäller frågor rörande tillsättande av förvaltare, tvångsmedel mot gäldenärer m. m. Tillsynen över konkursförvaltningen omfattar också en formell kon­troll som i första hand skall grundas på granskning av kvarlalsräkningar och övrig redovisning.

Utskottet delar departementschefens uppfattning atl institutet rätlens ombudsman liksom konkursdomarens tillsynsfunktioner bör avskaffas och atl tillsynsuppgifterna beträffande konkursförvaltning i framliden bör an­komma på annan myndighet än domstol.

I motionen 1978/79: 2207 (s) yrkas att länsstyrelse skall vara tillsynsmyn­dighet i konkurs (yrkandet 2). Vidare framläggs (yrkandet 4 delvis) förslag till erforderiiga lagändringar. Motionärerna hänvisar till att yrkandet delvis skall ses som en följd av ett i samma motion framlagt förslag om alt kronofogdemyndighet skall vara förvaltare i mindre konkurs. Enligt motio­närerna kan emellertid kritik i och för sig riktas mot atl kronofogdemyn­dighet skall vara tillsynsmyndighet. De framhåller att tillsynen i mindre konkurser som regel inte torde fylla annan uppgift än en formell kontroll av att konkurslagens föreskrifter iakttas. Valet av tillsynsmyndighet är under sådana förhållanden av mindre betydelse. I stora företagskonkurser, som handläggs av högt specialiserade affärsjurister, kan enligt motionärerna med fog ifrågasättas om kronofogdemyndigheten har tillräckliga möjlighe­ter att utöva en reell tillsyn över förvaltningen. Endast när det gäller inte särskilt komplicerade konkurser som handläggs i ordinär ordning kan man tänka sig att kronofogdemyndigheten kommer att kunna göra en reell insats. Motionärerna anser att sådana konkurser inte torde bli alltför talrika.

Vidare framhålls att koncentrationen av tillsynsuppgifterna till i princip en kronofogdemyndighet i varje län jämte behovet av förstärkning med expertis som inte finns hos kronofogdemyndigheterna gör atl dessa myn­digheter inte heller från organisatorisk synpunkt framstår som mest närlig­gande för tillsynsuppgiften. Motionärerna hänvisar till att i propositionen förutsätts att tillsynsmyndigheternas behov av expertis i företagsekono­miska och revisionstekniska frågor tills vidare blir tillgodosett genom att tjänstemän vid länsstyrelserna anlitas. Enligt motionärerna är det huvud­sakligen i frågor av nyssnämnd art jämte frågor om arbetsmarknads- och

 

LU 1978/79:19                                                                        92

regionalpolitiska intressen som tillsynsmyndigheten har en verklig funk­tion att fylla. Det förhållandet att behövlig expertis i alla dessa frågor finns tillgänglig vid länsstyrelserna talar för att länsstyrelserna själva blir till­synsmyndigheter. Länsstyrelserna är enligt motionärernas mening väl läm­pade att handlägga de uppgifter som enligt propositionen skall ankomma på tillsynsmyndigheten. Eventuella behov av personalförstärkningar får tillfälligt tillgodoses genom beslut av regeringen och bedömas av riksdagen vid behandlingen av anslag för budgetåret 1980/81.

När det gäller valet av tillsynsmyndighet vill utskottet erinra om atl åtskilliga remissinstanser och lagrådet framhållit att det från principiell synpunkl ej kan godtas atl kronofogdemyndighet skall vara verksam i en konkurs både som borgenär och som tillsynsorgan. Bl. a. har härvid åbero­pats att de invändningar lagutskottet anförde 1976 mot förslaget att krono­fogdemyndighet skulle vara förvaltare i mindre konkurser gör sig gällande med samma styrka när det gäller en ordning där tillsynen ankommer på denna myndighet. Utskottet kan inte dela denna uppfattning. I likhet med departementschefen anser utskottet atl det finns betydelsefulla skillnader i principiellt hänseende mellan det tidigare förslaget och det nu framlagda. Utskottet vill bl. a. peka på att förvaltaren enligt propositionen självstän­digt skall avgöra vilka åtgärder som är motiverade och när de skall företas och att tillsynsmyndighetens kontroll av åtgärderna väsentligen är avsedd att ha karaktären av en eflerhandskontroll. Någon rådgivande funktion skall tillsynsmyndigheten enligt propositionen inte utöva. Även om utskot­tet således anser att kronofogdemyndighet från principiella utgångspunkter kan godtas som tillsynsorgan vill utskottet ändå peka på risken för att myndigheten misstänks för obehöriga hänsynstaganden. Till frågan om garantier mot sådana risker återkommer utskottet nedan. Utskottet vill emellertid redan nu understryka vikten av att man inför sådana garantier, om kronofogdealternativet väljs. Enligt utskottet föreligger från princi­piella utgångspunkter inte heller hinder mot att tillsynsfunktionerna anför­tros länsstyrelsen såsom motionärerna föreslagit. De båda alternativen kan för övrigt i förevarande hänseende anses likvärdiga.

Vad gäller kronofogdemyndigheternas och länsstyrelsernas kvalifika­tioner för uppgiften vill utskottet erinra om att en effektiv tillsyn i konkurs otvivelaktigt förutsätter goda insikter och erfarenheter beträffande före­tagsekonomiska och revisionstekniska frågor samt arbetsmarknads- och regionalpolitik. Detta gäller särskilt större företagskonkurser. Som fram­hålls i motionen finns inom länsstyrelseorganisationen tillgång till erforder­lig expertis på dessa ämnesområden. Kronofogdemyndigheterna är emel­lertid inte heller utan erfarenheter härvidlag. Vid skatteindrivningen ställs nämligen kronofogdepersonalen i stor utsträckning inför arbetsmarknads-politiska problem. Vid bedömningen av kronofogdemyndigheternas lämp­lighet som tillsynsorgan skall emellertid hänsyn inte tas endast till rådande förhållanden. Om tillsynen i enlighet med propositionen anförtros i princip

 

LU 1978/79:19                                                                        93

en kronofogdemyndighet i varje län bör det vara möjligt alt genom utbild­nings- och informationsinsatser inom förhållandevis kort tid stärka kompe­tensen hos kronofogdepersonalen. Som departementschefen framhåller bör riksskatteverkel som centralmyndighet kunna spela en viktig roll i detta arbete. Utskottet vill också peka på att det på en del myndigheter bör vara möjligt att inrätta speciella tillsynsenheter, varigenom man kan få en specialisering på tillsynsområdet. Enligt utskottets mening är det angeläget att, om kronofogdeallernalivet väljs, en sådan ordning kommer till stånd i största möjliga utsträckning. Det anförda leder utskottet lill den uppfatt­ningen alt kronofogdemyndigheterna i de nu berörda hänseendena kan antas bli väl skickade att utöva en effektiv och kompetent tillsyn.

Vid val av myndighet för tillsynsuppgiften bör vidare beaktas att många konkursrättsliga problem är av samma art som de som uppkommer vid kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet. Den stora erfarenhet av sådan verksamhet som myndigheterna har får anses vara av värde vid tillsyn i konkurs. Kronofogdemyndigheterna har därjämte i sin egenskap av företrädare för statens borgenärsintressen fått en god kontakt med konkursförvaltning. Som departementschefen framhåller saknar de erfa­renheter och kunnande som kronofogdemyndigheterna förvärvar på dessa områden motsvarighet hos länsstyrelserna. Av särskild betydelse är också att kronofogdemydigheterna har förvärvat kännedom och erfarenhet när det gäller den ekonomiska brottslighet som förekommer i samband med konkurser. Som utskottet tidigare anfört är del angeläget alt konkursför­farandet utformas så att möjligheterna att uppdaga och avslöja sådan brottslighet väsentligt förbättras. Tillsynen i konkurs utgör en viktig faktor i kampen mot konkursbrottsligheten. Detta gäller inte minst tillsynen i de mindre konkurser som f n. handläggs som s. k. fatligkonkurser. Även på detta område har således kronofogdemyndigheterna ett försteg framför länsstyrelserna. Som närmare framgår av propositionen (s. 708) talar vi­dare vissa organisatoriska aspekter för kronofogdealternativet.

Sammanfattningsvis anser utskottet atl kronofogdemyndighet är mer lämpad att utöva tillsynsuppgiflen än länsstyrelse. Utskottet tillstyrker således bifall till propositionen i denna del och avstyrker bifall till motio­nen 1978/79: 2207 (yrkandena 2 samt 4 delvis).

I propositionen föreslås en särskild Jävsregel i syfte att garanti skall skapas mot misstankarom obehöriga hänsynstaganden. Enligt bestämmel­sen, som intagits i 208 S förslaget till ändring i konkurslagen, skall utöver vad som följer av jävsregeln i förvaltningslagen gälla att tjänsteman ej får utöva tillsyn i de fall han tidigare i allmänt mål har tagit befattning med indrivning av fordran som görs gällande i konkursen eller vidtagit exekutiv åtgärd för uttagande av sådan fordran. Bestämmelsen tar endast sikte på sådana fall då kronofogdepersonal försökt få ut det allmännas fordringar hos gäldenären på skatter, böter m.m. men avser inte situationer då tjänsteman tagit befattning med indrivning av enskild borgenärs fordran.

 

LU 1978/79:19                                                                        94

I molionen 1978/79:2209 (m) framhålls alt jäv inle synes föreligga för tjänsteman som på förvaltares begäran utfört handräckning enligt 54 S förslaget till ändring i konkurslagen. Inte heller befattning med ärenden som avses i 7 och 8 §S lönegarantilagen grundar enligt molionärerna jäv. De yrkar att i 208 § skall anges att utförande av handräckning jämlikt 54 S samt åtgärder enligt 7 och 8 S§ lönegarantilagen medför jäv vid tillsynsför­farandet (yrkandet 4).

Enligt 54 § förslaget till ändring i konkurslagen får förvaltare påkalla handräckning hos kronofogdemyndighet om det behövs för atl han skall kunna komma i besittning av egendom som ingår i konkursboet. 1 7 och 8 SS lönegarantilagen ges regler om kronofogdemyndighets handläggning av lönegarantiärenden. Enligt propositionen skall i mindre konkurs, liksom f. n. är fallet i s. k. fattigkonkurs, kronofogdemyndighet i stället för förval­taren pröva i vad mån betalning enligt lönegarantin skall utgå för löne- och pensionsfordringar i konkursen. 8 § lönegarantilagen innehåller också be­stämmelser om hämtning eller häktning av arbetsgivare som undandrar sig sin skyldighet alt bistå kronofogdemyndigheten med uppgifter om arbets­tagares anställnings- och avlöningsförhållanden m.m. Beslut om tvångs­medlen fattas av konkursdomaren på framställning av kronofogdemyn­digheten.

' I det föregående har utskottei understrukit vikten av garantier mot alt kronofogdepersonal misstänks för obehöriga hänsynstaganden vid tillsyn i konkurs. Utskottet tillstyrker därför att i konkurslagen förs in en särskild jävsregel. Behovet av en sådan bestämmelse är självfallet störst när det gäller fall då kronofogdemyndighet varit verksam som företrädare för det allmännas borgenärsintressen och senare skall utöva tillsyn i konkursen. Det är nämligen just i sådana situationer som intressekonflikter kan be­faras uppkomma. Någon motsvarande risk torde i allmänhet inte föreligga när tjänsteman för enskild borgenärs räkning vidtagit exekutiv åtgärd mot gäldenären. Enligt utskottets mening saknas därför skäl till jäv mot tjänste­man som tagit befattning med annat exekutivt ärende än allmänt mål. Än mindre motiverat anser utskottet det vara att handräckning enligt 54 S förslaget till ändring i konkurslagen eller handläggning av lönegarantiären­den skall grundajäv. Kronofogdemyndigheten kan inte vid handläggningen av något av dessa ärenden anses företräda det allmännas borgenärsinlresse eller enskilda borgenärer. Beträffande lönegärantiärendena kan också framhållas, att det ankommer på länsstyrelsen och inte på kronofogdemyn­digheten att utöva borgenärsfunktionen när det gäller statens fordran på grund av utbetalade lönegarantibelopp. Som utskottei anfört ovan gäller vid sidan av den särskilda jävsbestämmelsen i konkurslagen även jävsreg­lerna i förvaltningslagen. Utskottet vill vidare erinra om att tjänsteman som handlägger tillsynsuppgifter handlar under samma ansvar och insyn som gäller offentlig verksamhet i allmänhel.

På grund av det anförda och då den av motionärerna förordade ordning-

 

LU 1978/79:19                                                                        95

en skulle medföra vissa praktiska olägenheter kan utskottet inte ställa sig bakom motionsförslaget. Utskottet tillstyrker följaktligen propositionen i förevarande del. Även om utskottet således inte anser att skäl föreligger för en utvidgning av jävsbestämmelse, vill utskottet emellertid framhålla vikten av alt verksamheten vid kronofogdemyndighet, som är tillsynsmyn­dighet, organiseras så att tjänsteman endast i rena undantagsfall får utöva tillsyn i konkurs samtidigt som han har hand om indrivnings- och hand­räckningsuppgifter. Utskottet vill därför åter understryka att särskilda enheter för lillsynsuppgifter bör inrättas i största möjliga utsträckning.

Förvaltning i ordinär konkurs

1 propositionen föreslås att konkursdomaren i samtliga fall skall utse slutlig förvaltare. Som regel skall endast en förvaltare utses. I undantags­fall skall dock två eller flera förvaltare i samma konkurs kunna förekom­ma. Liksom f n. skall också interimsförvaltare utses av konkursdomaren. Vidare föreslås att kvalifikationskraven på förvaltaren skärps. Förvaltaren bör som regel sökas bland personer som i sin verksamhet är särskilt inriktade på affärsjuridiska frågor. Det skall också krävas att förvaltaren har insikter i straffrättsliga frågor samt är väl förtrogen med arbetsrättsliga och arbelsmarknadspoliliska spörsmål. Ett annat viktigt krav är att förval­taren förfogar över en väl utvecklad kontorsorganisation med resurser för bokföring och redovisning. De uppställda kompetenskraven medför enligt propositionen att förvaltaruppdragen bör koncentreras till en ganska be­gränsad grupp av personer som specialiserat sig på konkursförvaltning. Till förvaltare bör företrädesvis förordnas advokater, men även t. ex. ledande tjänstemän hos Sveriges Ackordscentral kan ifrågakomma.

Enligt utskottets mening är det en grundläggande förutsättning för en effektiv och ändamålsenlig konkursförvaltning att förvaltaren är väl kvali­ficerad. Som departementschefen framhåller har utvecklingen i näringsli­vet och samhället i övrigt gjort att stora krav i allmänhet måste ställas på en konkursförvaltare. Utskottet tillstyrker därför förslaget om en skärpning av kvalifikationskraven.

1 motionen 1978/79:2208 (vpk) yrkas att riksdagen inför bestämmelser som innebär att bland de utsedda förvaltarna i tillämpliga fall alltid skall vara minst en representant för de anställda (yrkandet 2). Enligt motionä­rerna är konkurs en sådan speciell situation att det är befogat att arbetsta­garna får en ställning som är väsentligt starkare än den som lagen om medbestämmande i arbetslivet ger dem. Behovet av arbetstagarinflytande i konkurs kan, framhålls del, i viss mån tillgodoses genom föreskrift att de anställda i förekommande fall skall ha minst en representant bland förval­tarna. När det gäller större förelag med flera fackliga organisationer bör var och en av organisationerna vara representerad bland förvaltarna.

Utskottet vill för sin del erinra om att medbestämmandelagen liksom annan arbetsrältslig lagstiftning är tillämplig även när arbetsgivaren har

 

LU 1978/79:19                                                                        96

försatts i konkurs. Konkursförvaltaren har alltså att iaktta bl. a. medbe­stämmandelagens förskrifter om förhandlings- och informationsskyldighet. De kollektivavtal som gäldenären haft att tillämpa binder också i princip konkursboet. Detta gäller även s. k. medbestämmandeavtal. Genom nuva­rande ordning på arbetsrättens område är alltså arbetstagarna redan tillför­säkrade rätt att komma till tals i viktigare förvaltningsfrågor och bli infor­merade om konkursens gång. Härtill kommer att arbetstagare som är borgenär i likhet med andra borgenärer har rätt att till konkursdomaren framföra synpunkter på förvaltarvalet och att förvaltaren i viktigare frågor skall samråda med borgenärerna.

Redan det anförda talar enligt utskottets mening för att några särskilda regler angående arbetstagarnas inflytande i konkurs inte är påkallade. Utskottet anser vidare - i motsats lill motionärerna - att förhållandena i konkurs inte är så speciella att någon särreglering är erforderlig. Som anförs i propositionen kan under ett företags reguljära verksamhet upp­komma frågor som är lika ingripande för arbetstagarna. Mot ett genomfö­rande av motionsförslaget talar också principiella skäl. Att de anställda skall representeras av en eller flera särskilda förvaltare strider nämligen mot den grundläggande tanken att konkursförvaltaren är att se som en förtroendeman för samtliga borgenärer. Utskottet avstyrker således bifall till motionen 1978/79: 2208, yrkandet 2.

Enligt 50 a § förslaget till ändring i konkurslagen skall konkursdomaren ha befogenhet att i vissa fall uppdra åt en lämplig person att biträda konkiirsförvaltaren med råd vid förvaltningen eller att som förlikningsman biträda konkursdomaren med utredning och förlikning i tvistefråga som uppkommit genom anmärkning mot bevakning eller att fullgöra båda dessa uppgifter. De uppgifter som det här rör sig om motsvarar till en del de funktioner som åligger rättens ombudsman enligt gällande regler.

1 motionen 1978/79: 2207 (s) yrkas avslag på propositionen i aktuell del (yrkandet 3). Motionärerna framhåller att någon sakligt relevant motive­ring inte anförts for förslaget utan detta synes ha tillkommit endast för att tillmötesgå Advokatsamfundet. Enligt motionärerna har konkursförval­taren möjlighet att på konkursboets bekostnad anlita erforderlig sakkun­skap i speciella frågor. En särskild bestämmelse härom har också intagits i lagförslaget. Vad gäller allmänna juridiska och företagsekonomiska frågor som rör konkursförvaltningen anser motionärerna att till konkursförval­tare bör utses endast personer som har kompetens att själva lösa dem. Motionärerna framhåller vidare att konkursdomaren på tillfredsställande sätt kan lösa uppgiften att förlika tvistiga fordringar. Med hänsyn härtill och då det är en naturlig och vanlig uppgift för advokater, vilka regelmäs­sigt skall vara förvaltare, att lösa tvister genom förlikning, torde det saknas utrymme för en särskild förlikningsman.

Utskottet vill för sin del framhålla att konkursförvaltaren kan ställas inför problem som det krävs särskilda kvalifikationer för att lösa. Det kan

 

LU 1978/79: 19                                                                      97

röra sig om frågor av teknisk eller företagsekonomisk natur eller känsliga och svåra avgöranden i förhållande till arbetstagarna och till de arbets­marknadspolitiska myndigheterna. I likhet med motionärerna anser ut­skottet att de förvaltare som uppfyller de nya kvalifikationskraven i all­mänhet bör kunna klara sig på egen hand. Skulle en förvaltare någon gång behöva råd på något särskilt område kan behovet tillgodoses genom all förvaltaren anlitar sakkunnigt biträde (52 §). Som departementschefen an­för kan möjligheten att tillsälta medförvaltare också utnyttjas i vissa fall. Främst när det gäller stora företagskonkurser, där ett flertal viktiga intres­sen står på spel och där meningarna mellan de olika intressenterna går starkt isär, kan det emellertid inte uteslutas att förvaltaren kan ha behov av ett sådani stöd som f. n. lämnas av rätlens ombudsman. Att förvaltaren har möjlighet atl rådgöra med någon som inte är engagerad i konkursen är ägnat att öka effektiviteten i förvaltningen och kan därigenom bidra till att borgenärernas förtroende för konkursförvaltningen ökar. Utskottei delar därför departementschefens uppfattning att förvaltaren bör kunna få hjälp av en rådgivare när särskilda skäl påkallar det.

Vad gäller förlikningsverksamheten vill utskottet understryka betydel­sen av alt denna sköts på ett kompetent sätt. Att förlika tvistiga fordringar kräver ofta kännedom om de särskilda förhållandena i konkursen samt kunskaper i affärsjuridiska och ekonomiska frågor i allmänhet. Utskottet vill även erinra om det värdefulla i att arbetet med att utreda och förlika tvistefrågorma kommer i gång på ett tidigt stadium. Mot bakgrund av det sagda anser utskottet del motiverat att en särskild förlikningsman kan utses när tvistefrågorna är komplicerade.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen i förevarande del och avstyrker bifall till motionen 1978/79:2207, yrkandet 3.

Mindre konkurs

I huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslogs i propositionen 1975/76:210 föreslås i den nu aktuella propositionen att det nuvarande systemet med s. k. fattigkonkurs avskaffas och ersätts av en ny ordning för handläggning av mindre konkurs. Den nya handläggningsformen skall även tillämpas i åtskilliga konkurser som nu följer reglerna om ordinära kon­kurser. Det nu framlagda förslaget skiljer sig från 1976 års förslag i bl. a. följande hänseenden.

Konkursdomaren skall alltid bestämma handläggningsform i samband med konkursbeslutet. Någon särskild utredning i fråga om handläggnings­formen skall således inte ske. Om det under handläggningen av en mindre konkurs visar sig att förutsättningar för denna konkursform saknas, skall övergång till ordinär konkurs kunna äga rum. Konkursdomaren skall utse förvaltare i mindre konkurs. Denne skall i princip ha samma kvalifika­tioner som förvaltare i ordinär konkurs. Förvaltningen i mindre konkurs skall stå under samma tillsyn som den i ordinär konkurs. 7   Riksdagen 1978/79. 8 saml. Nr 19

 

LU 1978/79: 19                                                                       98

I motionen 1978/79; 2207 (s) framförs invändningar mot förslaget såvitt gaWerförvaltarfrågan. Motionärerna pekar på det nära samband som råder mellan mindre konkurs och utsökningsförfarandet och anser alt en ratio­nell handläggning av sådana konkurser skulle främjas om kronofogdemyn­dighet blev förvaltare. Vidare anförs att det kan bli svårt att förmå advo­kater att - mot den ersättning som kan komma i fråga för förvaltningen av mindre konkurs - lägga ned det arbete som krävs för att konkursförfaran­det effektivt skall kunna motverka användningen av konkurs som ett led i ekonomisk brottslighet. Enligt motionärerna kan man vänta sig väsentligt mer energiska efterforskningar från kronofogdemyndighetens sida efter­som myndigheten har anledning att betrakta verksamheten som ett led i den allmänna uppgiften att säkerställa betalning av allmänna och enskilda fordringar. Ytterligare skäl som talar för kronofogdealternativet anser motionärerna vara den erfarenhet kronofogdemyndigheterna förvärvat när det gäller hänsynstagande till arbetsmarknads- och regionalpolitiska intres­sen. En annan omständighet som motionärerna tillmäter betydelse är att skaltefordringarna spelar en dominerande roll i de mindre konkurserna. Hittills har det ansetts ligga i boets intresse att den som har största intresset av att förkovra boet också får hand om förvaltaruppgiften. Med detta synsätt som inte helt avvisats i propositionen är det naturligt att kronofogdemyndigheten blir förvaltare i mindre konkurs. Motionärerna kan inte instämma i den kritik som från rättssäkerhetssynpunkt framförts mot kronofogdemyndigheterna som förvaltare. De anser att starka prak­tiska skäl talar för kronofogdealternativet och att några bärande principiel­la skäl mot det saknas. Motionärerna medger att det i vissa fall kan vara lämpligt att annan än kronofogdemyndighet förordnas till förvaltare i mindre konkurs. Undantag från regeln att kronofogdemyndighet skall vara förvaltare bör därför medges.

Med hänvisning till det anförda yrkas i motionen att riksdagen skall besluta att kronofogdemyndighet som huvudregel skall vara förvaltare i mindre konkurs (yrkandet 1). Vidare framläggs i motionen förslag till erforderliga ändringar i regeringens lagförslag (yrkandet 4 delvis).

Utskottet konstaterar att de argument som i motionen förs fram för att kronofogdemyndighet bör handha förvaltningen i mindre konkurs i allt väsentligt överensstämmer med vad som anfördes i 1976 års regeringsför­slag. Utskottet vill erinra om atl de invändningar av principiell natur som framfördes vid riksdagsbehandlingen av det sistnämnda förslaget inte en­dast tog sikte på en ordning enligt vilken kronofogdemyndighet i vissa konkurser skulle vara förvaltare och i andra tillsynsorgan. I lagutskottets av riksdagen godkända betänkande framhölls att det även från andra principiella utgångspunkter framstod som mindre lämpligt att kronofogde­myndighet skulle handha konkursförvaltningen. Enligt utskottets mening saknas anledning till ett ändrat ställningstagande i den aktuella frågan. Tungt vägande skäl gör sig således alltjämt gällande mot kronofogdemyn-

 

LU 1978/79: 19                                                                      99

dighet som förvaltare. Att den myndighet som företräder statens borgenärsintressen skall tjänstgöra som förvaltningsorgan i konkurs är enligt utskottets mening principiellt olämpligt. Som departementschefen framhåller kan det vidare ifrågasättas om en myndighet har tillräckliga möjligheter att agera effektivt som förvaltare. I konkurs kan förhållandena ofta vara sådana att förvaltningsåtgärderna behöver vidtas snabbi och ibland mer eller mindre formlöst. En enskilt verksam förvaltare har i dessa hänseenden ett stort försteg före en myndighet.

Redan på grund av det anförda kan utskottet inte ställa sig bakom motionsförslaget. Härtill kommer att spörsmålet om kronofogdemyndighet som förvaltare förlorat sin aktualitet genom den lösning av tillsynsfrågan som föreslagits i propositionen och som utskottet godtagit. Utskottet av­styrker således bifall till motionen 1978/79:2207, yrkandena 1 samt 4 delvis.

Som ovan berörts skall den nya handläggningsformen för mindre kon­kurs tillämpas på de nuvarande s. k. fatfigkonkurserna, dvs. konkurser i vilka tillgångarna inte räcker till betalning av konkurskostnaderna. Som mindre konkurs skall även handläggas konkurser, som nu följer reglerna om ordinär konkurs, under förutsättning att det finns anledning anta att boet med hänsyn till dess omfattning och övriga förhållanden är av enkel beskaffenhet och att konkursen med fördel kan genomföras utan bevak­ningsförfarande. Konkursdomaren skall i samband med konkursbeslutet bestämma huruvida konkursen skall handläggas som ordinär eller mindre konkurs. En regel med denna innebörd har intagits i 18 a§ förslaget till ändring i konkurslagen. Till skillnad från vad som föreslogs i propositionen 1975/76:210 skall således beslutet om handläggningsform i tveksamma fall inte kunna uppskjutas i avvaktan på en särskild utredning genom kronofog­demyndighets försorg,

I motionen 1978/79: 2207 framhålls att beslutet om handläggningsform bör kunna uppskjutas en kortare tid om konkursdomaren är tveksam om huruvida konkursen bör handläggas som mindre eller ordinär konkurs. Enligt motionärerna torde det mot bakgrund av de tvångsmedel som före­slås för tiden före konkursutbrottet i allmänhet inte medföra några olägen­heter, om inte beslut om konkursformen i alla situationer meddelas samma dag som konkursbeslutet. Konkursdomaren bör, fortsätter motionärerna, ha tillfälle att samråda med kronofogdemyndigheten om formen för kon­kursen. Något formaliserat utredningsförfarande kan inte anses behövligt för detta ändamål, utan det är tillräckligt att samrådet sker per telefon. Beslut om handläggningsformen bör enligt mofionärerna under denna för­utsättning kunna meddelas senast andra arbetsdagen efter konkurs­beslutet.

Med hänvisning till det anförda yrkar motionärerna att i 18 a§ skall införas bestämmelser om att konkursdomaren om det kan ske skall sam­råda med kronofogdemyndigheten före avgörandet av handläggningsform

 

LU 1978/79:19                                                                      100

och atl avgörandet får anstå längst till andra dagen efler konkursbeslutel om synnerliga skäl föreligger till uppskov (yrkandet 4 delvis).

Utskottet vill för sin del understryka viklen av alt valet av handlägg­ningsform träffas rätt från början. Garantier bör därför skapas för att konkursdomaren har tillfredsställande underlag för sin bedömning av frå­gan om handläggningsform. 1 propositionen framläggs olika förslag som syftar till att ge konkursdomaren förutsättningar för en riktig bedömning. Bl. a. skall kronofogdemyndigheten oavsett om den är sökande eller ej vara skyldig alt biträda konkursdomaren med upplysningar som kan vara av betydelse i saken. Vidare skall gäldenären i vissa fall kunna åläggas skyl­dighet att ge upplysningar av betydelse för frågan i vilken form konkursen skall handläggas. De olika möjligheler som sålunda skall finnas för kon­kursdomaren att skaffa sig information om konkursboets förhållanden lorde enligt utskottets mening ge goda garantier för att valet av handlägg­ningsform som regel blir riktigt. Som departementschefen framhåller kan därför antalet fall där tveksamhet behöver råda om handläggningsformen bedömas bli tämligen begränsat.

I de tveksamma fall som kommer att finnas skulle troligen ett särskilt utredningsförfarande i enlighet med förslaget i propositionen 1975/76:210 och den nu aktuella motionen kunna fylla en funktion. En nackdel med ett sådani system är emellertid att beslutet om tillämplig konkursform skjuts upp, låt vara under endast en kortare lid. Bedömningen av frågan om ett särskilt utredningsförfarande är motiverat påverkas också av ställningsta­gandet till om övergång från mindre konkurs till ordinär konkurs bör tillåtas. I den nu aktuella propositionen föreslås atl sådan övergång skall få ske. Utskottet delar departementschefens uppfattning att denna möjlighet till byte av handläggningsform inte torde kunna undvaras ens om man har ett särskilt utredningsförfarande. Några större praktiska ölägenheter synes inte vara förknippade med en övergång från mindre till ordinär konkurs. Det kan för övrigt antas att behov av övergång inte kommer att föreligga särskilt ofta. Utskottei tillstyrker således att byte av handläggningsform bör kunna ske och vill i anslutning härtill instämma i departementschefens uttalande om att konkursdomaren i tveksamma fall bör besluta att kon­kursen skall handläggas som mindre konkurs.

Av utskottets inställning till frågan om övergång från mindre till ordinär konkurs följer att något behov av ett särskilt utredningsförfarande i tvek­samma fall inte torde föreligga. Utskottet avstyrker därför bifall till molio­nen 1978/79:2207 i aktuell del (yrkandet 4 delvis).

Tvångsåtgärder mot gäldenären

Enligt 20 S konkurslagen förlorar gäldenären i och med konkursbeslutet rådigheten över den egendom som hör till konkursboet. Han kan inte heller åla sig förbindelser som får göras gällande i konkursen. Av 21 S följer vidare att den som efter det atl konkursbeslutel offentliggjorts infriar

 

LU 1978/79:19                                                                      101

förpliktelse mot gäldenären blir fri från förpliktelsen endast om det av omständigheterna framgår alt han var i god tro.

Några motsvarande inskränkningar i gäldenärens handlingsfrihet råder inte under tiden fram till konkursbeslutel. 1 propositionen föreslås alt en möjlighet införs till inskränkning i gäldenärens rådighet under konkurs-ansökningsskedet. Enligt 14 a S förslaget lill ändring i konkurslagen skall konkursdomaren eller rätten kunna förordna om kvarstad eller sking­ringsförbud på gäldenärens egendom i avvaktan på atl konkursansökning­en prövas. Som förutsättning för tvångsåtgärden skall gälla att det förelig­ger sannolika skäl för bifall till ansökningen och att del skäligen kan befaras alt gäldenär undandrar egendom.

1 motionen 1978/79: 2207 (s) yrkas att kvarstad eller skingringsförbud skall gälla inte bara fram till konkursbeslutet utan även därefter fram till dess egendomen omhändertas av förvaltaren (yrkandet 4 delvis).

Som framhålls av departementschefen förekommer det i viss utsträck­ning atl gäldenären undandrar borgenärerna egendom medan en konkurs­ansökning mot honom prövas. Det skydd som reglerna om återvinning och gäldenärsbroit ger borgenärerna mot otillbörliga förfaranden från gäldenä­rens sida är enligt utskottet inte tillräckligt. Starka skäl talar därför för förslaget i propositionen om att kvarstad eller skingringsförbud skall kunna läggas på gäldenärens egendom. Vad gäller tiden för säkerhetsåtgärdens giltighet vill utskottet erinra om att konkursbeslutet går i verkställighet utan hinder av att del överklagas. Gäldenären förlorar alltså omedelbart rådigheten över egendomen och förvallaren kan ta hand om den. Skulle exempelvis kvarstad ha lagts på gäldenärens egendom och beslutet verk­ställts på så sätt att kronofogdemyndigheten tagit hand om egendomen torde kronofogdemyndigheten efter konkursbeslutet vara berättigad att överlämna egendomen till förvaltaren. 1 vart fall synes gäldenären inte äga rätt att utfå egendomen. Har egendomen vid verkställighet av kvarstads-beslutet lämnats kvar hos gäldenären lorde någon skillnad i praktiken inte föreligga mellan den rådighetsinskränkning som kvarstaden medför och den som följer av konkursbeslutet. I båda fallen upprätthålls förbudet för gäldenären att förfoga över egendomen av straffstadganden. Bryter gäl­denär mot det förfogandeförbud som följer av kvarstad eller mot sking­ringsförbud ådrar han sig straffansvar enligt 17 kap. 13 § brottsbalken. Förfogar han över egendom som ingår i konkursboet efter konkursbeslutel gör han sig skyldig till gäldenärsbroit. Vad slutligen gäller det fallet atl säkerhetsåtgärden avser gäldenärens egendom som omhänderhas av en utomstående person är denne så länge åtgärden består förhindrad att förfoga över egendomen till följd av straffbudet i 17 kap. 13 § brottsbalken. Sedan konkursbeslutet meddelats synes kvarstad eller skingringsförbud inte längre fylla någon funktion, bl. a. med hänsyn till att den ovan redovi­sade bestämmelsen i 21 S KL torde ge tillräckliga garantier för att egendo­men inte överlämnas till gäldenären.

 

LU 1978/79:19                                                                       102

På grund av det anförda anser utskottet att det bör vara till fyllest att säkerhetsåtgärden gäller fram till konkursbeslutet och att något behov av den i motionen föreslagna bestämmelsen inte föreligger. Utskottet tillstyr­ker därför bifall till propositionen i förevarande del och avstyrker bifall till motionen 1978/79; 2207 i motsvarande del (yrkandet 4 delvis).

Gällande lag innehåller inte några bestämmelser om vilka tvångsmedel som förvaltaren har till sitt förfogande när han i enlighet med sin skyldig­het skall ta hand om konkursboets egendom. Vägrar gäldenären atl lämna ifrån sig egendomen torde förvaltaren vara hänvisad till att begära hand­räckning hos överexekutor eller utverka dom på utlämnande av viss egen­dom. Handräckningsutslaget eller domen får sedan verkställas av krono­fogdemyndighet. I vissa fall torde förvaltaren också kunna hänvända sig lill polis.

I propositionen föreslås alt i 54 § KL införs en bestämmelse som ger förvaltaren rätt att om det behövs påkalla handräckning av kronofogde­myndigheten för atl han skall kunna omhänderta eller annars få tillgång till gäldenärens bo med de handlingar som rör boet. Någon särskild exekutionstitel skall således inte erfordras. Vid handräckningen skall kronofogdemyndigheten få genomsöka hus, rum m.m., öppna lås eller bereda sig tillträde på annat sätt. Kronofogdemyndigheten får även i övrigt använda tvång i den mån det behövs för det avsedda ändamålet och det kan anses befogat med hänsyn till omständigheterna. Våld mot person skall dock få brukas endast om myndigheten möter motstånd och i den mån det med hänsyn till ändamålet med ingripandet kan anses försvarligt.

Utformningen av den föreslagna bestämmelsen kritiseras i motionen 1978/79:2209 (m). Motionärerna framhåller att tvångsåtgärderna innebär långtgående ingrepp i gäldenärens integritet och att beslut om åtgärderna av rättssäkerhetsskäl bör fattas av konkursdomaren eller rätten. Motionä­rerna framför också invändningar mot att i lagrummet tagits in särskilda bestämmelser om rätlen att använda tvång eller våld mot person. Enligt motionärerna finns det knappast anledning till en närmare reglering i detta avseende i konkurslagen. Användningen av tvång och våld mot person vid handräckning enligt konkurslagen bör inte skilja sig från vad som eljest gäller vid kronofogdemyndighets tjänsteutövning. Motionärerna yrkar atl 54 § förslaget till ändring i konkurslagen skall utformas på sätt som angivits i motionen (yrkandet 2).

Utskottet vill till en början erinra om att konkurslagskommiltén i sitt betänkande hade föreslagit en bestämmelse om att förvaltaren skulle få använda tvång för att få hand om konkursboet. Under remissbehandlingen intog flera remissinstanser en kritisk eller tveksam inställning Ull förslaget. Bl. a. Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge samt Sveriges domareförbund föreslog att förvaltaren i stället skulle ges rätt att - såsom också föreslagits i propositionen - vända sig direkt till kronofogdemyn-

 

LU 1978/79:19                                                                       103

dighet och begära handräckning utan atl först behöva utverka exekutions­titel hos domstol eller överexekutor.

I likhet med de angivna remissinstanserna och departementschefen an­ser utskottet atl någon särskild exekutionstitel inte bör krävas för atl kronofogdemyndigheten skall få lämna förvaltaren det biträde denne behö­ver. Som hovrätten över Skåne och Blekinge framhållit i sitt remissyttran­de torde för övrigt själva konkursbeslutel kunna anses utgöra ett tillräck­ligt bemyndigande för förvaltaren alt begära handräckning. Utskottet vill härtill lägga att kronofogdemyndighet redan f. n. i vissa fall har rätt att utan exkutionstitel vidta handräckningsåtgärder. Som exempel härpå kan bl. a. anföras återtagande av gods enligt avbetalningsköplagen, som fr. o. m. den I juli 1979 ersätts av konsumentkreditlagen och lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare. Enligt utskottets mening lorde några bärande in­vändningar från lättssäkerhetssynpunkt inte kunna riktas mot den före­slagna ordningen. Från praktiska utgångspunkter torde flera fördelar vara förenade med förslaget. Utskottei vill särskilt peka på atl i de fall hand­räckning kan ifrågakomma del ofta torde krävas att åtgärderna vidtas snabbt om de skall fylla sitt syfte. Om förvaltaren skulle behöva utverka en exekutionstitel skulle otvivelaktigt handräckningsförfarandet försenas och risken öka för att gälderären hinner undanskaffa egendom.

Utskottet kan inte heller instämma i motionärernas invändning mot den föreslagna regleringen av våldsanvändning. Enligt utskottets mening är det inte minst från rättssäkerhetssynpunkt angeläget att i konkurslagen förs in bestämmelser om vilka befogenheter som tillkommer kronofogdepersonal vid det nya handräckningsförfarandet. Avsaknaden av regler härom skulle innebära att personalen vid genomförande av handräckningsåtgärder hän­visas till en analogisk tillämpning av vad som gäller vid exekutiv förrätt­ning. Uttryckliga bestämmelser saknas f n. om rätt för tjänsteman vid kronofogdemyndighet att använda tvång och våld vid sådan förrättning. Enligt praxis anses befogenhet härtill ändå föreligga. 1 detta sammanhang vill utskottet erinra om att i del tidigare redovisade till lagrådet remitterade förslaget till utsökningsbalk har intagits en särskild bestämmelse om de tvångsbefogenheter som tillkommer förrältningsman vid förrättning enligt den nya balken. Regleringen i utsökningsbalken innebär i huvudsak ett lagfästande av nuvarande praxis. Den föreslagna bestämmelsen i konkurs­lagen har utformats efter mönster av regeln i utsökningsbalken.

Med hänsyn till frågans vikt anser utskottet att man inte bör avvakta en blivande reform av utsökningsrätten ulan redan nu bör införa den i propo­sitionen föreslagna regleringen av handräckningsförfarandet. Proposition med förslag till ny utsökningsbalk torde kunna föreläggas riksdagen tidi­gast under hösten 1979 och balken kan knappast träda i kraft förrän vid årsskiftet 1980-1981, Utskottet avstyrker således bifall till motionen 1978/ 79: 2209, yrkandet 2.

 

LU 1978/79:19                                                                      104

Vissa andra gemensamma frågor beträjfande ordinära och mindre kon­kurser

Enligt propositionen skall konkursdomaren höra tillsynsmyndigheten innan interimsförvaltare och slutlig förvaltare utses i ordinär konkurs. Bestämmelser härom finns i 45 S, såvitt avser interimsförvaltare, och i 46 S i fråga om slutlig förvaltare. Detsamma skall gälla när förvaltare utses i mindre konkurs (185 aS) och när särskild rådgivare eller förlikningsman förordnas enligt 50 a §.

1 motionen 1978/79: 2209 (m) yrkas att riksdagen beslutar att reglerna om tillsynsmyndighetens hörande i 45, 50 a och 185 aS§ utgår (yrkandet 1). Motionärerna anser att föreskrifterna om tillsynsmyndighetens hörande vid tillsättande av interimsförvaltare i ordinär konkurs, förvaltare i mindre konkurs och särskild rådgivare eller förlikningsman inte fyller någon egent­lig funktion utan endast verkar fördröjande på del beslut som inte sällan måste fattas skyndsamt. Enligt motionärerna finns det däremot skäl som talar för att tillsynsmyndigheten såsom föreslagits i propositionen skall höras innan slutlig förvaltare i ordinär konkurs utses.

Som utskottet tidigare anfört skall i fortsättningen endast särskilt kvalifi­cerade personer kunna utses till förvaltare i ordinär konkurs. Det är också viktigt att till förvaltare inte utses någon vars opartiskhet kan ifrågasättas. Mot bakgrund av de uppställda kraven är det enligt utskottets mening angeläget att konkursdomaren har underlag för en säker bedömning av förvaltarfrågan. De uppgifter i olika hänseenden som tillsynsmyndigheten kan lämna blir härvidlag av betydelse. Som motionärerna framhåller är det därför motiverat att tillsynsmyndigheten skall höras innan slutlig förvaltare utses i ordinär konkurs. Samma synpunkter gör sig också gällande när det gäller ordningen för utseende av interimsförvaltare. Enligt utskottets me­ning är det nämligen angeläget att även interimsförvaltaren besitter de erforderliga kvalifikationerna. Att valet av interimsförvaltare faller på rätt person framstår som betydelsefullt inte minst med tanke på att ett byte av förvaltare kan vara förenat med nackdelar och att konkursdomaren därför, som departementschefen framhåller, bör sträva efler alt till inte­rimsförvaltare utse någon som kan antas vara lämpad att handha förvalt­ningen under hela konkursen.

För förvaltare i mindre konkurs skall i princip gälla samma krav på lämplighet som i ordinär konkurs. Starka skäl talar då också för att tillsyns­myndigheten bereds tillfälle alt ytlra sig innan förvaltarfrågan avgörs.

Även när det galler tillsättande av särskild rådgivare eller förlikningsman i konkurs framstår del enligt utskottets mening som väl motiverat all tillsynsmyndigheten hörs. Enligt propositionen skall för sådani uppdrag endast ifrågakomma personer med lägst samma kompetens och i övrigt samma lämplighet som förvaltaren. Med hänsyn härtill anser utskottei det angeläget att konkursdomaren inhämtar tillsynsmyndighetens synpunkter

 

LU 1978/79:19                                                                      105

innan personvalet avgörs. Likaså är det naturligt att konkursdomaren samråder med tillsynsmyndigheten i fråga om behov föreligger av särskild rådgivare eller förlikningsman.

Med anledning av motionärernas farhågor för att inhämtandet av till­synsmyndighetens synpunkter skall fördröja beslutsfattandet vill utskottet framhålla att något formaliserat förfarande inte krävs. Ofta torde ett sam­råd per telefon vara till fyllest. När det gäller beslut som måste fattas skyndsamt synes för övrigt en telefonförfrågan hos tillsynsmyndigheten vara den enda möjligheten. I detta sammanhang vill utskottet emellertid erinra om att omständigheterna i många fall är sådana att både konkursdo­maren och tillsynsmyndigheten har tillfälle att närmare överväga förvaltar­valet. När konkursansökan gjorts av borgenär finns sålunda utrymme för närmare överväganden under tiden fram till dess fristen för gäldenärens yttrande gått ut. Ärenden om utseende av särskild rådgivare eller förlik­ningsman torde sällan vara så brådskande att tillsynsmyndigheten inte skulle kunna höras,

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet bifall till de i propositio­nen framlagda förslagen om tillsynsmyndighetens hörande och avstyrker bifall till motionen 1978/79: 2209, yrkandet 1.

Ett särskilt problem i samband med konkurser utgör den situationen att konkursboets tillgångar inte räcker till betalning av konkurskostnader och de eventuella andra skulder som konkursboet ådragit sig, s,k. massa­skulder. I rättspraxis har ansetts att konkursbo ej kan försättas i konkurs. Kritik har i olika sammanhang framförts mot rättsläget i denna fråga. Därvid har framhållits att avsaknaden av en möjlighet att försätta kon­kursbo i konkurs medfört praktiska olägenheter och att man i flera hänse­enden tvingats tillämpa konkursreglerna analogt när ett konkursbo blivit insolvent. En betydelsefull nackdel med gällande ordning har ansetts vara att lönegarantilagen, som endast gäller när arbetsgivare gått i konkurs, inte är tillämplig när gäldenärens rörelse drivs vidare i konkursboets regi.

Problemet har uppmärksammats i en under allmänna motionstiden 1978 väckt motion, 1977/78:1472 (fp), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av konkurslagen atl konkursbo kan försät­tas i konkurs.

I likhet med motionären anser utskottet att det nuvarande rättsläget inte minst från principiella utgångspunkter knappast är tillfredsställande. Även om det praktiska behovet av lagreglering på området inte bör överdrivas ser dock utskottet med tillfredställelse att i propositionen - på initiativ av lagrådet - föreslagits en uttrycklig regel (193 S) som medger att insolvent konkursbo kan försättas i konkurs. Förslaget tillgodoser helt motionärens önskemål och tillstyrks av utskottet.

Ikraftträdande m. m.

Enligt utskottets mening är det angeläget att reformen av konkursförfa-

 

LU 1978/79:19                                                                          106

randel träder i kraft snarast möjligt. Som utskottet i andra sammanhang framhållit måste emellertid vikten av en tidig ikraftträdandetidpunkt vägas mot intresset av att berörda myndigheter får rådrum för erforderligt förbe­redelsearbete, så att en betydelsefull reform inte i inledningsskedet får en ofullgången och delvis felaktig tillämpning. Den föreslagna ordningen för förvaltning och tillsyn i konkurs medför att nya krav kommer att ställas på kronofogdemyndigheternas personal. För att tillsynen skall fylla den av­sedda funktionen är det enligt utskottets mening angeläget att särskilda insatser görs när det gäller utbildning och information. Betydelsefullt är vidare att kronofogdemyndigheternas tillgång till expertis i företagsekono­miska och revisionstekniska frågor säkras. Även i övrigt kräver reformen ett betydande förberedelsearbete. Bl. a. måste organisationsfrågorna lösas. Enligt utskottet bör dock förberedelsearbetet hinna slutföras före årsskif­tet 1979-1980. I anslutning härtill vill utskottet stryka under viklen av att förberedelsearbetet kommer i gång så tidigt som möjligt. Utskottet tillstyr­ker att reformen får träda i kraft den 1 januari 1980.

I övrigt föranleder förslagen i propositionen inga uttalanden eller erin­ringar från utskottets sida.

Utskottets hemställan Utskottet hemställer

1.    belräffande allmänna överväganden alt riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

2.    beträffande konkurskaranlän att riksdagen avslår molionen 1978/79: 246 samt motionen 1978/79: 1765, yrkandet I delvis, och molionen 1978/79:2208, yrkandet 1,

3.    beträffande förteckning över styrelseledamöter i aktiebolag att riksdagen avslår molionen 1978/79: 1765, yrkandet 2,

4.    beträffande anmälan om brott att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79: 105 i denna del, motionen 1978/79: 1765, yrkandet 1 delvis, och motionen 1978/79:2209, yrkandet 3, god­känner vad utskottet anfört,

5.    beträffande missbruk av lönegarantin att riksdagen avslår motio­nen 1977/78: 1004,

6.    beträffande utvidgning av lönegarantin alt riksdagen avslår mo­tionen 1977/78: 528,

7.    beträffande samhälleliga intressen i konkurs att riksdagen avslår motionen 1978/79: 2207, yrkandet 5,

8.    belräffande val av tillsynsmyndighet all riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på motionen 1978/ 79; 2207, yrkandet 2, godkänner vad utskottet anfört,

9.    beträffande/öv mot tjänsteman vid tillsynsmyndighet alt riksda­gen med avslag på motionen 1978/79:2207, yrkandet 4 delvis, och motionen 1978/79:2209, yrkandet 4, antar208S idet i propo-

 

LU 1978/79:19                                                                      107

sitionen framlagda förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921:225),

10.   beträffande arbetstagares ställning i konkurs att riksdagen avslår motionen 1978/79: 2208, yrkandet 2.

11.   beträffande rådgivare eller förlikningsman i konkurs att riksda­gen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på motionen 1978/79:2207, yrkandet 3, godkänner vad utskottet anfört.

12.   beträffande/ön-a/rare / mindre konkurs att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på molionen 1978/ 79: 2207, yrkandet 1, godkänner vad utskottet anfört,

13.   beträffande beslut om handläggningsform för konkurs att riksda­gen med avslag på motionen 1978/79: 2207, yrkandet 4 delvis, antar 18 a § förslaget lill lag om ändring i konkurslagen,

14.   belräffande kvarstad och skingringsförbud att riksdagen med avslag på motionen 1978/79: 2207, yrkandet 4 delvis, antar 14 a § förslaget till lag om ändring i konkurslagen,

15.   beträffande handräckning atl riksdagen med avslag på motionen 1978/79:2209, yrkandet 2, antar 54 § förslaget till lag om ändring i konkurslagen,

16.   belräffande lillsynsmyndighetens hörande att riksdagen med bi­fall till propositionen i denna del och med avslag på motionen 1978/79: 2209, yrkandet I, godkänner vad utskottet anfört,

17.   beträffande konkursbos försättande i konkurs att riksdagen med anledning av motionen 1977/78: 1472 antar 193 S förslaget till lag om ändring i konkurslagen,

18.   att riksdagen med anledning av motionen 1978/79: 1765, yrkan­det I delvis, och motionen 1978/79:2209, yrkandet 3, antar 55 § förslaget till lag om ändring i konkurslagen med i härvid fogad bilaga 3 såsom utskottets förslag betecknade lydelse,

19.   atl riksdagen med anledning av motionen 1978/79: 1765, yrkan­det 1 delvis, och motionen 1978/79:2209, yrkandet 3. saml med avslag på molionen 1978/79:2207. yrkandet 4 delvis, antar 185 b § förslaget till lag om ändring i konkurslagen med i härvid fogad bilaga 3 såsom utskottets förslag betecknade lydelse,

20.   att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:2207, yrkandet 4 delvis, och motionen 1978/79: 2209, yrkandet 1 delvis, antar 50 a, 81, 108 och 210a§§ förslaget till lag om ändring i konkurslagen,

21.   att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:2207, yrkandet 4 delvis, och motionen 1978/79:2209, yrkandet 1 delvis, antar 185 a S förslaget till lag om ändring i konkurslagen,

22.   att riksdagen med avslag på motionen 1978/79: 2209, yrkandet I delvis, antar 45 S förslaget till lag om ändring i konkurslagen,

23.   alt riksdagen med avslag på motionen 1978/79:2207, yrkandet 4

 

LU 1978/79:19                                                                       108

delvis, antar 27, 42, 98, 185 h, 187 och 209 §S förslaget Ull lag om ändring i konkurslagen,

24.    att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i konkurslagen i den mån det inte omfattas av vad utskottet under momenten 9, 13-15 och 17-23 hemställt,

25.    att riksdagen med avslag på motionen 1978/79: 2207, yrkandet 4 delvis, antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs,

26.    att riksdagen antar övriga i propositionen framlagda lagförslag,

27.    att riksdagen avslår motionen 1978/79; 1765, yrkandet 1, i den mån det inte omfaltas av vad utskottet ovan hemstälh.

Stockholm den 24 april 1979

På lagutskottets vägnar IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: Ivan Svanström (c), Lennart Andersson (s). Stig Olsson (s)*, Martin Olsson (c). Elvy Nilsson (s), Bernt Ekinge (fp), Arne Andersson i Gamleby (s), Sonja Fredgardh (c), Åke Gillström (s), Bo Siegbahn (m), Ingemar Konradsson (s), Marianne Karlsson (c), Anne-Marie Gustafsson (c). Bengt Silfverstrand (s), Joakim Ollen (m) och Birgitta Johansson (s)**.

* Ej närvarande vid momenten 8-27 i utskottets hemställan. ** Ej närvarande vid momenten 1-7 i utskottets hemställan.

 

LU 1978/79:19                                                                      109

Reservationer

1.  vid moment 1 i utskottets hemställan

beträffande allmänna överväganden av Lennart Andersson, Stig Ols­son, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillström, Ingemar Konradsson och Bengt Silfverstrand (samtliga s) som anser alt den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med orden "Mot bakgrund" och slutar med orden "med konkursförvaltningen" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser del särskilt angeläget att åtgärder nu vidtas för atl åstadkomma en effektiv handläggning av mindre konkurser. Det är beklag­ligt att denna fråga inte kunde lösas redan 1976, då riksdagen hade atl ta ställning till förslag från den socialdemokratiska regeringen med denna innebörd..

Vid utformningen av ett nytt konkursförfarande måste hänsyn också tas lill andra intressen än de rent ekonomiska borgenärsintressena. Atl en betydande brottslighet förekommer i samband med konkurser är välkänt. Utskottet anser del angeläget att konkursreglerna ändras så att möjlighe­terna att avslöja och beivra sådan brottslighet förbättras. I det samman­hanget är det särskilt viktigt att förvaltningen i mindre konkurser får en ändamålsenlig lösning. En annan omständighet som bör beaktas vid en reform av konkursförfarandet är att samhället på ett helt annat sätt än vid konkurslagens tillkomst har ansvar för att sysselsättningen upprätthålls och atl näringslivet utvecklas gynnsamt. Vid bedömningen av hur kon­kursförfarandet skall gestaltas bör hänsyn tas till exempelvis de sysselsätt­ningspolitiska intressen som gör sig gällande då företag råkar i ekonomiska svårigheter.

Del i propositionen framlagda förslaget till ändring i konkurslagen, som i långa stycken överensstämmer med förslaget i propositionen 1975/76:210, tillgodoser åtskilliga av de krav man enligt utskottels mening bör ställa vid en reform på området. Bristerna i förslaget hänför sig främst till de organi­satoriska lösningarna beträffande förvaltningen i mindre konkurser saml tillsynen i konkurs.

2.  vid moment 2 i utskottets hemställan

beträffande konkurskarantän av Lennart Andersson, Stig Olsson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillström, Ingemar Konradsson och Bengt Silfverstrand (samtliga s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar med orden "Utskottet kan" och slutar med orden "är erforderligt" bort ha följande lydelse:

Utskollel kan för sin del helt ställa sig bakom motionärernas uppfattning om nödvändigheten av att förhindra missbruk från konkursgäldenärers sida genom bl. a. upprepade konkurser. Förslag med detta syfte har, som redovisats, i år framlagts av konkurslagskommiltén och remissbehandlas

 

LU 1978/79:19                                                                      110

f. n. Enligt vad utskottet inhämtat kommer regeringen att före sommaren ta ställning till kommittéförslaget och avsikten är att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen under hösten 1979. Med hänsyn till vikten av att den aktuella frågan får en tillfredsställande lösning vill utskottet understry­ka betydelsen av att regeringen fullföljer sina intentioner och således förelägger riksdagen ett lagförslag. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna 1978/79:246, 1765 i denna del samt 2208, yrkandet 1, bör ges regeringen till känna.

dels atl utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande konkurskarantän att riksdagen med anledning av molionen 1978/79:246 samt motionen 1978/79: 1765, yrkandet I delvis, och motionen 1978/79:2208, yrkandet 1, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående framläg­gande av proposition med förslag till konkurskarantän,

3. vid moment 7 i utskottets hemställan

beträffande samhälleliga intressen i konkurs av Lennart Andersson, Stig Olsson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillström, Inge­mar Konradsson och Bengt Silfverstrand (samtliga s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 90 som börjar med orden "Utskottet har" och slutar med orden "yrkandet 5" bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet atl samhällsutvecklingen inne­burit att även andra intressen än borgenärsintressena måste beaktas i konkurs. När ett företag går i konkurs måste sålunda hänsyn tas till de anställda och till den ort eller de orter som för sin ekonomiska framtid är beroende av företagets fortsatta drift. Vid konkurs liksom på många andra områden måste enligt utskottets mening avvägningar göras mellan olika intressen och jämkningar ske så att ett tillfredsställande slutresultat upp­nås. Som motionärerna påpekar behövs det materiella ändringar i konkurs­lagen, om rimliga krav på hänsynstagande till arbetsmarknads- och regio­nalpolitiska intressen skall kunna tillgodoses. Några mer betydande förslag i detta hänseende har inte framlagts i propositionen. Utskottet kan med hänsyn härtill dela motionärernas uppfattning att ett system med allmänt ombud i konkurs f. n. inte ter sig meningsfullt.

Som utskottet ovan berört har frågan om beaktande av samhälleliga intressen i konkurs visst samband med det pågående utredningsarbetet inom arbetsmarknadsdepartementet. Utskottet vill åter stryka under vik­ten av att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt. Med hänsyn till betydel­sen av att frågan om hur samhällets intressen skall tillvaratas i konkurs snarast får en tillfredsställande lösning anser utskottet att arbetsgruppen även bör pröva delta spörsmål.

Vad slutligen gäller motionärernas önskemål om en utbyggnad av ac-

 

LU 1978/79:19                                                                      111

kordscentraien ankommer det i och för sig inte pä lagutskottet att ta ställning härtill. Frågan om utbyggnad av och huvudmannaskap för ac­kordscentralen har tagits upp i motionen 1978/79: 1028 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vilken hänvisats till näringsutskottet och behandlas i betänkandet NU 1978/79:59. Skulle en utredning om ackordscentralens ställning och funktioner komma till stånd bör enligt utskottets mening därvid också prövas det i förevarande motion upptagna spörsmålet.

Vad utskottei sålunda anfört med anledning av motionen 1978/79: 2207, yrkandet 5, bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande samhälleUga intressen i konkurs att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2207, yrkandet 5, som sin me­ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. vid moment 8 i utskottets hemställan

beträffande val av tillsynsmyndighet av Lennart Andersson, Elvy Nils­son, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillström, Ingemar Konradsson, Bengt Silfverstrand och Birgitta Johansson (samtliga s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 92 med orden "När det" och slutar på s. 93 med orden "4 delvis)" bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet att de skäl som i propositionen anförs till stöd för förslaget att kronofogdemyndighet skall vara tillsynsor­gan i konkurs inte är bärkraftiga. 1 mindre konkurs torde som regel till­synen inte omfatta mer än en formell kontroll av att konkurslagens före­skrifter iakttas. För de mindre konkursernas del kan därför valet av till­synsmyndighet anses vara av relativt ringa betydelse. Vad gäller större företagskonkurser vill utskottet framhålla att tillgången till expertis i före­lagsekonomiska och revisionstekniska frågor liksom också erfarenheter av arbetsmarknads- och regionalpolitiska spörsmål är en nödvändig förutsätt­ning för att tillsynsmyndigheten skall kunna fullgöra sin uppgift. Inom länsstyrelseorganisationen finns redan erforderlig sakkunskap på dessa områden medan det med fog kan ifrågasättas huruvida kronofogdemyn­digheterna f. n. kan anses rustade att utöva en effektiv och ändamålsenlig tillsyn i större konkurser. Kvar blir då som motionärerna framhåller endast en meilankategori av inte särskilt komplicerade konkurser som handläggs i ordinär ordning och i vilken man kan tänka sig att kronofogdemyndighet kommer att kunna göra en verklig insats. Sådana konkurser kan enligt utskottets mening inte förväntas bli särskilt vanliga.

Inte heller de organisatoriska skäl som anförts för kronofogdealternati­vet kan enligt utskottets mening anses tillräckligt vägande. Koncentra­tionen av lillsynsuppgifterna till i princip en myndighet i varje län liksom det förhållandet att kronofogdemyndigheterna enligt propositionen måste

 

LU 1978/79:19                                                                      112

tillföras expertis i företagsekonomiska och revisionstekniska frågor gör atl kronofogdeallernalivet inte kan anses som det mest närliggande. Med hänsyn till att det inom länsstyrelserna redan finns tillgång till sakkunskap på dessa områden liksom i arbetsmarknads- och regionalpolitiska frågor och då tyngdpunkten i tillsynsarbetet kommer att ligga på just sådana spörsmål anser utskottet det naturiigt atl länsstyrelserna blir tillsynsmyn­digheter. Även i övrigt får länsstyrelserna anses lämpade alt handlägga tillsynsuppgifterna.

Till del sagda vill utskottet lägga att utskottet i ett senare avsnitt kom­mer atl förorda alt kronofogdemyndighet som regel skall vara förvaltare i mindre konkurs. Med denna lösning förlorar kronofogdeallernalivet sin aktualitet i tillsynsfrågan.

Utskouet tillstyrker således bifall lill motionen 1978/79; 2207 yrkandet 2. Ställningstagandet medför att prövningen av frågor angående huruvida någon del av gäldenärens inkomst skall tillkomma konkursboet och beträf­fande gäldenärens rätt lill beneficium bör - såsom f. n. är fallet - ankom­ma på konkursdomaren eller rätlen och inte såsom föreslagits i propositio­nen på tillsynsmyndigheten. Utskottets förslag i sistnämnda hänseenden liksom förslaget om tillsynsmyndighet föranleder ändringar i 27, 42, 98 och 209 §§ i regeringsförslaget.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande val av tillsynsmyndighet atl riksdagen med anled­
ning av propositionen i denna del och med bifall till motionen
1978/79:2207, yrkandet 2, godkänner vad utskottei anfört,

5. vid moment 9 i utskottets hemställan

beträffande jäv mot tjänsteman vid tillsynsmyndighet av Lennart An­dersson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillström, Inge­mar Konradsson, Bengt Silfverstrand och Birgitta Johansson (samtliga s) som - under förutsättning av bifall till reservationen 4 — anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 94 med orden "I det" och slutar på s. 95 med orden "möjliga utsträckning" bort ha följande lydelse:

I det föregående har utskottet intagit den ståndpunkten att länsstyrelse och inte kronofogdemyndighet bör vara tillsynsorgan. Vid detta ställnings­tagande saknas behov av den i propositionen föreslagna jävsregeln. Lag­rummet bör således såsom föreslagits i motionen 1978/79: 2207 (yrkandet 4 delvis) utgå. I enlighet härmed bör molionen 1978/79: 2209, yrkandet 4, avslås.

dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande/fl 1' mot tjänsteman vid tillsynsmyndighet att riksda­
gen med bifall till motionen 1978/79: 2207, yrkandet 4 delvis, och

 

LU 1978/79:19                                                                       113

med avslag på motionen 1978/79:2209, yrkandet 4. dels avslår del i propositionen framlagda förslaget lill lag om ändring i kon­kurslagen (1921: 225) såvitt avser 208 S, dels antar sådan ändring i ingressen lill lagförslaget som föranleds härav,

6. vid moment 9 i utskottets hemställan

beträffande/fli' mot tjänsteman vid tillsynsmyndighet av Bo Siegbahn (m) och Joakim Ollen (m) som anser

dels all den del av utskottets yttrande som börjar på s, 94 med orden "I det" och slutar på s. 95 med orden "möjliga utsträckning" bort ha följande lydelse:

1 det föregående har utskottet understrukit vikten av all garantier skapas mot all kronofogdepersonal misstänks för obehöriga hänsynstaganden vid tillsyn i konkurs. Utskottei tillstyrker därför atl i konkurslagen förs in en särskild jävsregel. Behovet av en sådan bestämmelse är självfallet siörsl när det gäller fall då kronofogdemyndighet varit verksam som företrädare för det allmännas borgenärsinlressen och senare skall utöva tillsyn i kon­kursen. Enligt utskottets mening föreligger del emellertid risk för atl kronofogdemyndighets opartiskhet kan ifrågasättas även i andra situa­tioner. Ett exempel härpå ulgör det fallet att kronofogdemyndigheten i enskilt mål verkställt indrivnings- eller handräckningsåtgärder mot gälde­nären. Andra exempel är de av motionärerna berörda fallen. Utskottet har fullt förtroende för kronofogdepersonalens strävan att fullgöra tillsynsupp­gifterna med utgångspunkt i konkursförvaltningens grundläggande ända­mål all tillgodose samtliga borgenärers intressen. Med hänsyn till viklen av alt tillfredsställande garantier skapas mot misstankar för obehöriga hän­synstaganden i konkurs anser utskottet det dock befogat atl den föreslagna jävsregeln utvidgas till alt avse också enskilda mål mot konkursgälde- nären. I likhet med motionärerna anser utskollel vidare atl tjänsteman vid kronofogdemyndighet som utfört handräckning enligt 54 § förslaget lill ändring i konkurslagen inte bör få utföra lillsynsuppgifter i konkursen, inle heller bör del ifrågakomma all ijänsleman som har sådana uppgifter hand­lägger lönegaranliärenden.

I enlighet med det anförda föreslår utskottet atl 208 S konkurslagen kompletteras med en bestämmelse av innebörd att vad som sagts om jäv på grund av handläggning av allmänt mål skall gälla även den som för enskild borgenär i mål enligt utsökningslagen verkställt indrivning eller handräck­ning mot gäldenären eller som utfört handräckning mot denne enligt 54 S denna lag eller tagit befattning med ärende som avses i 7 och 8 SS lönega­rantilagen och som rör anspråk som görs gällande i konkursen.

Utskottei vill framhålla alt den lösning som här förordats innebär en klarare gränsdragning mellan kronofogdemyndigheten som exekutiv myn­dighet och som tillsynsorgan i konkurs än propositionens förslag. Den i

8    Riksdagen 1978179. 8 saml. Nr 19

 

LU 1978/79:19

114

och för sig beaktansvärda kritik som bl. a. lagrådet riklat mot förslaget atl kronofogdemyndigheten skall utöva tillsyn i konkurs får härigenom, såvitt nu kan bedömas, inte samma fog för sig.

Ställningstagandet innebär atl motionen 1978/79: 2209 i förevarande del helt tillgodoses. 1 anslutning till del anförda vill utskottet framhålla vikten av alt verksamheten vid kronofogdemyndighet, som är tillsynsmyndighet, organiseras så atl tjänsteman endasl i rena undantagsfall får utöva tillsyn i konkurs samtidigt som han i andra fall än som avses med jävsregeln har hand om indrivnings- och handräckningsuppgifter eller om prövning av lönegarantiärenden. Utskottei vill därför åter understryka alt särskilda enheter för lillsynsuppgifter bör inrättas i största möjliga utsträckning.

dels alt utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse: 9. belräffandefli' mot tjänsteman vid tillsynsmyndighet att riksda­gen med anledning av molionen 1978/79:2209, yrkandet 4, och med avslag på motionen 1978/79:2207. yrkandet 4 delvis, antar 208 S i det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921: 225) med följande såsom reservanternasJör-slag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Reservanternas förstag

208 S

I fråga om jäv mot ijänsleman vid tillsynsmyndigheten gäller utöver vad som följer av 4 S förvaltningsla­gen (1971: 290) alt den som i mål om uttagande av skatter, böter eller andra på indrivning beroende me­del har tagit befattning med indriv­ning av fordran som göres gällande i konkursen eller vidtagit exekutiv åtgärd för uttagande av sådan ford­ran ej får fullgöra tillsynsuppgift i konkursen.

I fråga om jäv mot tjänsteman vid tillsynsmyndigheten gäller utöver vad som följer av 4 § förvaltningsla­gen (1971: 290) att den som i mål om uttagande av skatter, böter eller andra på indrivning beroende me­del har tagit befattning med indriv­ning av fordran som göres gällande i konkursen eller vidtagit exekutiv åtgärd för uttagande av sådan ford­ran ej får fullgöra tillsynsuppgifl i konkursen. Detsamma gäller den som för enskild borgenär i konkur­sen verkställt indrivning eller hand­räckning i mål enligt utsökningsla­gen (1877:31 s. 1) mot gäldenären eller mot denne utfört handräck­ning enligt 54 § denna lag eller tagit befattning med ärende, som avses i 7 och8§ii lagen (1970; 741) om slut­lig lönegaranti vid konkurs, an­gående anspråk som görs gällande i konkursen.

7. vid moment 11 i utskottets hemställan

beträffande riidgivare eller förlikningsman i konkurs av Lennart Anders-

 

LU 1978/79:19                                                                       115

son, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillström, Ingemar Konradsson, Bengt Silfverstrand och Birgitta Johansson (samtliga s) som anser

dels atl den del av utskottets yttrande som börjar på s. 96 med orden "Utskollel vill" och slutar på s. 97 med orden "yrkandet 3" bort ha följande lydelse:

1 likhet med motionärerna anser utskottei alt de förvaltare som uppfyller de nya kvalifikationskraven som regel bör kunna lösa de juridiska och förelagsekonomiska frågor som kan uppstå i en konkurs. Utskollel vill understryka vikten av att till förvaltare utses endast personer med erfor­derlig kompetens. Otvivelaktigt förhåller det sig emellertid så atl konkurs­förvaltaren kan ställas inför problem som del krävs särskilda kvalifika­tioner för atl klara av. Skulle förvallaren behöva råd på något speciellt område kan emellertid behovet tillgodoses genom atl förvaltaren anlitar sakkunnigt biträde. Som departementschefen framhåller kan möjligheten atl tillsätta medförvaltare också utnyttjas i vissa fall. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att del saknas bärande skäl för förslaget om atl en särskild rådgivare skall kunna utses.

Inte heller finns det enligt utskottets mening något behov av förliknings­man i konkurs. Förlikning av tvistiga fordringar blir aktuell endast i ordi­nära konkurser. I sådana konkurser kommer som regel advokaler atl vara förvaltare. För advokaler är det en naturlig och vanlig uppgift atl lösa tvister genom förlikning. Utskottet vill i anslutning härtill erinra om atl förvaltaren har ett ansvar för alt uppgörelser kommer till stånd när del finns förutsättningar härför. Det finns också anledning alt peka på all i propositionen framlagts ändringsförslag som syftar till en förbättring av förvaltarens möjligheter i förevarande hänseende. Enligt utskottets mening kan det med hänsyn till det anförda antas att en betydande del av antalet tvistiga fordringar kommer alt förlikas under medverkan av förvaltaren. I återstående fall torde konkursdomaren på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra förlikningsuppgiften. Domstolarna har redan i dag en betydande erfarenhet av atl förlika tvistande parter, och man kan räkna med en utbyggnad av förlikningsverksamheten i framtiden.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet motionen 1978/79:2207, yrkandet 3, och förordar således alt riksdagen inte antar 50a S förslaget till ändring i konkurslagen. Ställningstagandet föranleder atl 81, 108 och 210a§S bör jämkas i redaktionellt hänseende.

dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande rådgivare eller förlikningsman i konkurs att riksda­gen med avslag på propositionen i denna del och med bifall lill motionen 1978/79:2207, yrkandet 3, godkänner vad utskottet anfört.

 

LU 1978/79:19                                                                       116

8. vid moment 12 i utskottets hemställan

beträffande/ÖM'fl//ö/'f / mindre konkurs av Lennart Andersson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillström, Ingemar Konrads­son, Bengt Silfverstrand och Birgitta Johansson (samtliga s) som anser

dels atl den del av utskottets yttrande som börjar på s. 98 med orden "Utskottet konstaterar" och slutar på s. 99 med orden "4 delvis" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill inledningsvis erinra om atl falligkonkurserna, dvs. kon­kurser där tillgångarna inle läcker kostnaderna för förfarandet enligt reg­lerna för ordinär konkurs, ulgör tre fjärdedelar av samtliga konkurser. Falligkonkurserna kommer i forlsätiningen all utgöra den alldeles övervä­gande delen, kanske 90%, av de mindre konkurserna. Om de konkurser vilka nu handläggs som ordinära konkurser vet man all uldelning till borgenärer utan förmånsräti förekommer i endast ca 15 % av fallen. Uldel­ning lill opriorilerade fordringsägare i mindre konkurs torde därför så gott som aldrig komma i fråga. Sedan ulredning om återvinningsmöjligheter och gäldenärsbroti skett, blir det som regel fråga om en myckel summarisk handläggning av dessa konkurser. I de relativt fåtaliga mindre konkurser där det blir fråga om förvaltning i egentlig mening kommer denna nästan undantagslöst alt inskränka sig till realisation av boels tillgångar och för­delning av influtna medel till prioriterade förmånslagare med tillämpning av förmånsrättslagens regler.

Enligt den statistik som redovisas i propositionen representerar skatte­skulderna ungefär hälften av samtliga skulder vid faltigkonkurs. I den tidigare redovisade undersökningen, som utförts av brottsförebyggande rådet (BRÅ), av ett urval konkurser i Slockholm under år 1974 visade del sig emellertid all skatteskulder och avgifter till det allmänna, framför allt arbetsgivaravgifter, i genomsnitt utgjorde två tredjedelar av de totala skul­derna i konkurserna. Andelen antogs dessutom vara tilllagen i underkant, eftersom debitering av skatter och avgifter ofta inle lorde ha hunnit ske för hela tiden fram till konkursulbrottet. (BRÅ:s rapport 1978: 1 s. 88-89.)

I ungefär tre fjärdedelar av falligkonkurserna har konkursansökningen gjorls av kronofogdemyndigheten som representant för del allmänna. Gäl­denären begär sig själv i konkurs i drygt 20 % av fallen, och i mindre än 5 % av fallen är det annan borgenär än staten som gör konkursansökningen.

Av del anförda framgår enligt utskottets mening att mindre konkurser har många beröringspunkter med utsökningsförfarandet. I praktiken kan mindre konkurs ses närmast som en förlängning av specialexekution och då särskill av förfarandet med indrivning av skaller och allmänna avgifter. De erfarenheter som kronofogdemyndigheterna förvärvat inom det specialexekuiiva fältel kan bli av stort värde vid konkursförvallning. Kronofogdemyndigheterna har sålunda, när konkurs inträffar, i regel lidi­gare haft all göra med gäldenären och har god kännedom om denne. Sådana uppgifter som all la kontakt med gäldenären, utreda om denne har

 

LU 1978/79:19                                                                      117

utmätningsbara tillgångar och i så fall vid behov ta hand om dessa saml gå igenom bokföring m. m. är typiska uppgifter både vid specialexekution och i konkurs. Också sådana uppgifter som all sälja egendom och driva in ute­stående fordringar är typiska uppgifter vid båda exekulionsformerna. Som förut anförts kommer utdelning i mindre konkurs alt så gott som undan­tagslöst tillfalla prioriterade borgenärer. Det är en för kronofogdemyndig­heten naturlig uppgift alt i den delen tillämpa förmånsrätlslagens regler. När del gäller förhållandet mellan specialexekution och konkurs vill ut­skottet tillägga att det är vanligt atl egendom är utmätt när konkurs inträf­far och att stora fördelar kan nås om konkursförvaltningen samordnas med handläggningen av ulsökningsmålet. En rationell handläggning av de mind­re konkurserna skulle med hänsyn till det anförda främjas, om kronofogde­myndigheten blir förvaltare i sådan konkurs.

Ett annal förhållande som bör beaktas vid bedömningen av förvaltarfrå­gan är atl mycket arbete kommer atl krävas om det skall bli någon mening med de uppgifter som åläggs förvaltaren i mindre konkurs, främst att utreda återvinningsmöjligheter och gäldenärsbroti. Samtidigt lorde endasl undanlagsvis arbetet ge direkt ekonomiskt utbyte. Skall kostnaderna hål­las på en rimlig nivå, torde ersättningen för förvaltarens arbete få sättas förhållandevis lågt. Det kan därför enligt utskottets mening bli svårt att förmå advokater alt mot erbjuden ersättning lägga ned det arbeie som fordras för all konkursförfarandet skall kunna effektivt motverka använd­ningen av konkurs som ett led i ekonomisk brottslighet. Man kan vänta sig väsentligt mer energiska efterforskningar från kronofogdemyndighetens sida, eftersom myndigheten har anledning att betrakta verksamheten som ett led i dess uppgift i allmänhet alt säkerställa betalning av allmänna och enskilda fordringar.

Som utskottet tidigare berört är det angeläget att arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen las bättre till vara i konkurssammanhang. Kronofogdemyndigheten är van att i samband med indrivning av skatter ta hänsyn till dessa intressen. Kronofogdemyndigheten tar därvid som före­trädare för staten kontakt med länsstyrelser, regionala utvecklingsfonder, kreditinstitut m. fl. för atl undvika konkurs, när de samhälleliga intressena är starka. Den erfarenhet kronofogdemyndigheten här förvärvar torde myndigheten lätt kunna utnyttja även som konkursförvaltare. Även om de arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressena med nu gällande materi­ella regler inte kan ges tillräckligt utrymme i konkursförfarandet, är det enligt utskottets mening nödvändigt alt de på sikt tillmäts större betydelse. Med utgångspunkt i vad som nu gäller är del emellertid värdefullt om kronofogdemyndigheten blir förvaltare i mindre konkurs, så att samhället därmed får enklare och snabbare möjligheler lill insyn i konkursförfaran­det.

Enligt propositionsförslaget skall prövningen av anspråk enligt den stat­liga lönegarantin ankomma på kronofogdemyndigheten i mindre konkurs.

 

LU 1978/79:19                                                                       118

Det är givetvis en betydande fördel i detta sammanhang, om kronofogde­myndigheten även är förvaltare. Onödigt dubbelarbete kan på så sätt undvikas, och utbetalningen av lönegarantimedel kan ske utan förseningar.

Även från andra utgångspunkter ter del sig naturligt att kronofogdemyn­digheten anförtros förvaltningen i mindre konkurs. Hittills har konkursla­gens regler om utseende av förvaltare låtit dominerande borgenärsinlres­sen få stort inflytande över förvaltarvalet. Del har ansetts ligga i hela boels intresse alt den som har störst intresse av atl förkovra boel också får ta hand om uppgiften, Atl delta system har kunnat tillämpas beror på att konkursförfarandet är sådant all resultatet av förvaltningsförfarandei kom­mer alla borgenärer till del. Också enligt propositionen kan borgenär, om än undantagsvis, utses lill förvaltare. Med tanke på den dominerande roll som skallefordringarna spelar i de mindre konkurserna framstår det enligt utskottets mening skäligt atl kronofogdemyndigheten blir förvaltare i så­dan konkurs.

Beträffande de invändningar som från rättsäkerhetssynpunkter anförts mot kronofogdemyndigheterna som förvaltare i mindre konkurser vill ut­skottet erinra om atl kronofogdemyndighet i sin nuvarande verksamhet ofta har en dubbel funktion. Att denna dubbelroll kunnat accepteras beror bl. a. på att kronofogdepersonalen arbetar under tjänsteansvar och inte kan antas ha något intresse alt obehörigen gynna någon borgenär. Kronofog­darna är i egenskap av utmätningsmän inte underställda någon och kan agera med stor frihet och obundenhet. De har självfallet inte några person­liga fördelar av utfallet av verksamheten. Kronofogdemyndigheten slår under kontroll av JK, JO och andra samhällsorgan. Enligt utskottets me­ning kan med hänsyn till det anförda några principiella invändningar inte göras gällande mot kronofogdemyndigheten som förvaltare. Kronofogde­myndigheten kan. helt fri från enskilda partsintressen, agera minst lika fritt och obundet som en advokat. Också mellan advokat och konkursgäldenär eller annan intressent, främst enskild borgenär, i konkursen kan förekom­ma bindningar. Om man bortser från de tre största städerna torde det vara orealistiskt att tänka sig att advokater skall kunna försörja sig enbart som konkursförvaltare. Åtminstone i mindre och medelstora orter måste dessa advokater ta även andra uppdrag. Att advokat, som för sin försörjning är beroende av uppdrag från allmänheten, skulle i alla situationer vara fri och obunden är inle ett realistiskt anlagande.

Sammanfattningsvis anser utskollel att starka praktiska skäl talar för att kronofogdemyndighet som huvudregel blir förvaltare i mindre konkurs, medan de principiella skäl som anförts däremol inte är sakligt grundade. Utskottet föreslår därt"ör alt kronofogdemyndigheten som huvudregel skall vara förvatare i mindre konkurs. Uppgiften bör kunna lämnas till samtliga kronofogdemyndigheter, så att förvaltare blir kronofogdemyndigheten i den ort där gäldenären har sill allmänna tvistemålsforum. För en sådan lösning talar bl. a. angelägenheten av atl också de mindre kronofogdemyn-

 

LU 1978/79:19                                                                      119

digheterna får ytterligare arbetsuppgifter, sä all del på sikt blir möjligt alt låta dem beslå.

Utskottei kan dock inle bortse från atl del i vissa fall kan vara lämpligt alt i mindre konkurs förordna annan förvaltare än kronofogdemyndigheten i det distrikt där gäldenären har siit allmänna tvistemålsforum. Till en början kan det länkas alt i särskill fall en mindre kronofogdemyndighel saknar resurser att bli förvaltare och därför annan kronofogdemyndighet i länet bör förordnas, företrädesvis då kronofogdemyndigheten i det största distriktet. Vidare kan det vara tveksamt om konkursen bör handläggas som mindre konkurs eller som ordinär konkurs. Utskollel godtar förslaget att mindre konkurs skall kunna gå över i ordinär konkurs, i vilket fall det blir nödvändigt att byta förvaltare, om det är kronofogdemyndigheten som dittills har varit förvaltare. För att undvika förvaltarbyle kan del vara lämpligi atl advokat förordnas som förvaltare i mindre konkurs, om det framstår som sannolikt all den kan komma all gå över i ordinär konkurs. Slutligen kan det även i andra fall framstå som olämpligt att förordna kronofogdemyndigheten som förvaltare. Så kan exempelvis vara fallet om det är aktuellt atl konkursboet skall föra rättegång mot staten. Även i dessa fall bör konkursdomaren förordna advokat eller annan som uppfyller de krav som ställs på förvaltare i ordinär konkurs. Det kan förutses all behov av atl göra undantag från huvudregeln kommer' att föreligga bara i ett fåtal fall. Enligt utskottets mening bör konkursdomaren i tveksamma fall för­ordna advokat i stället för kronofogdemyndighel som förvaltare.

Ställningstagandet i förvaltarfrågan föranleder utskottet att ta upp vissa följdfrågor.

Kronofogdemyndighel som är förvaltare bör få använda våld för att omhänderta egendom under samma förutsättningar som föreslås i proposi­tionen fördel fall att annan förvaltare begär handräckning (54S). Krono­fogdemyndighetens beslut i sådan fråga bör få överklagas. I övrigt bör talan inte få fullföljas mot beslut av kronofogdemyndigheten i dess egen­skap av konkursförvaltare.

Jäv mot tjänsteman som vid kronofogdemyndigheten fullgör förvaltningsuppgifter i konkurs bör inle anses föreligga på den grund all tjänstemannen har vidtagit exekutiv åtgärd eller tagit befattning med in­drivning hos gäldenären.

Övergår mindre konkurs till ordinär konkurs och är kronofogdemyn­digheten förvaltare, bör myndigheten kunna vara interimsförvaltare lill dess atl annan förvaltare blivit utsedd enligt 46 S konkurslagen.

När kronofogdemyndighet har varit förvaltare i mindre konkurs bör ersättning utgå till siaten enligt beslämmelser som regeringen meddelar. Därutöver finns f. n. inte anledning att meddela ta-\ebeslämmelser för förvallararvoden i mindie konkurser. De fall då annan än kronofogdemyn­dighet förordnas till förvaltare i mindre konkurs lorde bli så olikartade atl de inle lämpar sig för särskild taxesällning. Om framdeles taxor utarbetas

 

LU 1978/79:19                                                                       120

även för förvallararvoden i ordinär konkurs, bör de naturligtvis tillämpas även i mindre konkurs när annan än kronofogdemyndigheten är förvaltare.

Som förul berörts kommer kronofogdemyndighet som förvaltare i mind­re konkurs alt själv pröva frågor om den statliga lönegarantin.

Utskottels förslag rörande förvaltningen i mindre konkurser föranleder ändringar i 185 a, 185 b, 185 h. 187 och 209 SS förslaget till lag om ändring i konkurslagen samt 7 och 8 §S förslaget lill lag om ändring i lagen om statlig lönegaranti vid konkurs.

Avslutningsvis vill utskottet något beröra de resursfrågor som aktualise­ras om kronofogdemyndighel blir förvaltare. 1 propositionen har regering­en beräknat att kronofogdemyndigheterna som tillsynsmyndigheter skulle behöva en förstärkning med knappt 20 nya tjänster inom en kostnadsram av ca 2 milj. kr. om året. Dessa ökade kostnader skulle fram lill budgetåret 1980/81 få bestridas genom att förslagsanslaget Kronofogdemyndigheterna under femtonde huvudtiteln fick överskridas. Om riksdagen i enlighet med utskottets förslag beslutar alt kronofogdemyndigheterna skall vara förval­tare i mindre konkurser uppkommer också ett behov av personalförslärk-ningar. 1 propositionen 1975/76:210 bedömdes delta behov till 29 nya tjänster inom en kostnadsram i dåvarande löneläge av 2,2 milj. kr. Det får ankomma på regeringen atl bedöma del aktuella behovet av personalför­stärkningar och anslag. För budgetåret 1979/80 får anslagsbehovet tillgo­doses genom överskridande.

dels alt utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande/ö/-rrt/?a/-f / mindre konkurs att riksdagen med an­ledning av propositionen i denna del och med bifall till motionen 1978/79: 2207. yrkandet I, godkänner vad utskottet anfört.

9. vid moment 13 i utskottets hemställan

beträffande beslut om handläggningsform för konkurs av Lennart An­dersson. Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillström, Inge­mar Konradsson, Bengt Silfverstrand och Birgitta Johansson (samtliga s) som anser

dels atl den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar med orden "1 de" och slutar' med orden "4 delvis)" bort ha följande lydelse:

I de tveksamma fall som kommer alt finnas skulle otvivelaktigt ell särskill uiredningsförfarande i enlighet med förslaget i propositionen 1975/ 76:210 och den nu aktuella motionen fylla en funktion. Några större nackdelar torde ett sådant system inte innebära. Utskottet ansluter sig lill molionärernas uppfattning atl konkursdomaren bör samråda med krono­fogdemyndigheten före beslutet om handläggningsform och atl möjlighet till uppskov med beslutet en kortare tid bör skapas. Något formaliserat utredningsförfarande är inte erforderligt, ulan samrådet kan ske per tele-

 

LU 1978/79:19                                                                      121

fon. Beslutet om handläggningsform bör fattas senast andra dagen efler konkursbeslutel. Utskottet tillstyrker således bifall till molionen 1978/ 79: 2207 i aktuell del (yrkandet 4 delvis).

dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande beslut om handläggningsform för konkurs alt riks­dagen med bifall lill molionen 1978/79:2207, yrkandet 4 delvis, antar 18 a S förslaget till lag om ändring i konkurslagen med i härvid fogad bilaga I såsom molionärernas förslag betecknade lydelse,

10. vid moment 14 i utskottets hemställan

belräffande Ai'o/'i'/fl£/()c/; skingringsförbud av Lennart Andersson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillström. Ingemar Konrads­son, Bengt Silfverstrand och Birgitta Johansson (samtliga s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 101 med orden "Som framhålls" och slutar på s. 102 med orden "4 delvis)" bort ha följande lydelse:

Som framhålls av departementschefen förekommer det i viss utsträck­ning alt gäldenären undandrar borgenärerna egendom medan en konkurs­ansökning mot honom prövas. Del skydd som reglerna om återvinning och gäldenärsbroti ger borgenärerna mot otillbörliga förfaranden från gäldenä­rens sida är enligt utskottets mening inte tillräckligt. Starka skäl talar därför för förslaget i propositionen om atl kvarstad eller skingringsförbud skall kunna läggas på gäldenärens egendom. Belräffande liden för säkerhetsåtgärdens giltighet kan det i och för sig synas som om säkerhels-åtgärden inle skulle behöva beslå efter konkursbeslutel. 1 och med detta förlorar gäldenären rådighelen över sin egendom, och boel kan las om hand av förvallaren. Enligt utskottets mening talar emellertid praktiska skäl för alt kvarstad eller skingringsförbud bör kunna gälla även för liden fram till dess förvaltaren omhändertar egendomen. Det förefaller också väl motiveral att beslut om kvarstad eller skingringsförbud bör kunna medde­las i samband med konkursbeslutet om sådan åtgärd inte tidigare beslutats. Utskottet föreslår att 14 a S förslaget lill ändring i konkurslagen komplet­teras med följande stadgande: "Meddelas beslut om konkurs och kan del skäligen befaras att gäldenären undandrager egendom får konkursdomaren eller rällen, om särskild anledning förekommer, förordna alt lidigare bevil­jad säkerhetsåtgärd skall bestå eller, om sådan åtgärd inle tidigare bevil­jats, förordna om kvarstad eller skingringsförbud på gäldenärens egen­dom." Tillägget föranleder att lagrummet måste jämkas redaktionellt.

Ställningstagandet innebär all motionen 1978/79:2207 i denna del (yr­kandet 4 delvis) blir helt tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:

 

LU 1978/79:19

14,beträffande kvarstad och skingringsförbud alt riksdagen med anledning av molionen 1978/79:2207, yrkandet 4 delvis, antar 14 a S förslaget lill lag om ändring i konktrrslagen med följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

14 Föreligga sannolika skäl för bifall lill konkursansökan och kan del skäligen befaras atl gäldenären un­dandrager egendom, får konkurs­domaren eller rätten, om särskild anledning förekommer, förordna om kvarstad eller skingringsförbud på gäldenärens egendom i avvaktan på prövning av ansökningen. Där­vid skall vad som enligt 15 kap. rät­tegångsbalken gäller om kvarstad och skingringsförbud äga motsva­rande tillämpning, om ej annal följer av denna lag. Konkursdo­maren eller rätten får medgiva un­dantag från beviljad säkerhetsåt­gärd.

Reservanternas förslag

aS

Föreligga sannolika skäl för bifall till konkursansökan och kan del skäligen befaras att gäldenären un­dandrager egendom, får konkurs-domaren eller rätten, om särskild anledning förekommer, förordna om kvarstad eller skingringsförbud på gäldenärens egendom i avvaktan på prövning av ansökningen. Med­delas beslut om konkurs och kun det skäligen befaras atl gäldenären undandrager egendom får konkurs-domaren eller rät len, om särskild anledning förekommer, förordna all lidigare beviljad säkerhetsåt­gärd skall bestå eller, om sådan ål-gärd Inte tidigare beviljats, för­ordna om kvarstad eller skingrings­förbud på gäldenärens egendom i avvaktan på att egendomen om­händertas av JÖrvaliaren.

Vid säkerhetsåtgärd enligt första stycket skall vad som enligt 15 kap, rättegångsbalken gäller om kvar­stad och skingringsförbud äga mot­svarande tillämpning, om ej annat följer av denna lag. Konkursdo­maren eller rätten får medgiva un­danlag från beviljad säkerhetsåt­gärd.

11. vid moment 15 i utskottets hemställan

belräffande handräckning av Bo Siegbahn (m) och Joakim Ollén (m) som anser

dels alt den del av utskottets yttrande som börjar på s, 102 med orden "Utskollel vill" och slutar på s. 103 med orden "yrkandet 2" bort ha följande lydelse:

Utskollel delar departementschefens uppfattning om alt förvallaren bör ges en lagsladgad rätt att påkalla handräckning om det behövs för au han skall komma i besittning av gäldenärens egendom. Den i propositionen föreslagna ordningen avviker från gällande räll på så säll all förvallaren

 

LU 1978/79:19                                                                       123

inle skall behöva inverka en exekutionstitel innan han kan få kronofogde-myndighels bistånd för omhändertagande av egendomen. Som motionärer­na framhåller innebär handräckningsförfarandet långtgående ingrepp i gäl­denärens integritet. Från rättssäkerhetssynpunkt är förslaget i propositio­nen enligt utskottets mening därför inte tillfredsställande. Med hänsyn härtill och då några bärande skäl för all kravet på exekutionstitel bör slopas vid handräckningsätgärder inte anförts i propositionen kan utskottet inle stödja förslaget att kronofogdemyndighet skall besluta om handräck­ning.

Vid bedömningen av hur handräckningsförfarandet skall utformas bör enligt utskottets mening beaktas alt i del lill lagrådet remitterade förslaget lill ny utsökningsbalk föreslagits all överexekutionsinstiiulionen skall av­skaffas och alt beslut om handräckning enligt den nya balken skall fallas av domstol. I lagrådsremissen har vidare upptagits en särskild bestämmelse rörande kronofogdepersonalens befogenhet all använda tvång och våld vid genomförande av exekutiv förrättning. Enligt utskottets mening talar över­vägande skäl för all samma regler bör gälla för handräckning i konkurs som för handiäckningsålgärder i allmänhel. Bl. a. bör som motionärerna påpe­kar reglerna om våld mot person inte avvika från vad som eljest gäller vid kronofogdepersonals tjänsteutövning.

Del anförda lalar enligi ulskollels mening för all man i avvaktan på en proposition med förslag lill utsökningsbalk bör bibehålla nuvarande ord­ning all beslut om handräckning fallas av överexekutor. Inte heller i övrigt bör i konkurslagen införas någon särskild reglering av handräckningsför-farandel. Utskottet föreslår således att 54 § förslaget till ändring i konkurs­lagen ges följande lydelse: "Förvaltaren får, om det behövs, påkalla hand-r'äckning för alt kunna omhänderta eller annars få tillgång till gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar som röra boet. 1 fråga om sådan handräckning äga beslämmelserna i utsökningslagen motsvarande lill-lämpning."

Ställningstagandet innebär att önskemålen i motionen 1978/79:2209 i denna del väsentligen blir tillgodosedda.

dels all ulskotlets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande handräckning att riksdagen med anledning av mo­tionen 1978/79: 2209. yrkandet 2, antar 54 S förslaget till lag om ändring i konkurslagen med följande såsom reservanternas Jör-slag betecknade lydelse:

Regeringens förslag                      Reservanternas förslag

54 S
Förvaltaren får, om del behövs.     Förvaltaren f&r, om det behövs,

påkalla handräckning ar krono- påkalla handräckning för atl kunna fogdemyndigheien   för   alt   kunna     omhändertaga eller annars få till-

 

LU 1978/79:19

124

 

Regeringens förslag omhändertaga eller annars få till­gång lill gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar som röra boet. Kronofogdemyndigheten får härvid genomsöka hus. rum el­ler förvaringssiälle och. om tillträ­de behövs till utrymme som är till­slutet, låta öppna lås eller bereda sig lilllräde på annal sätt. Krono­fogdemyndigheten får även i övrigt använda tvång i den mån det be­hövs för det avsedda ändamålet och det kan anses befogen med hänsyn till omständigheterna. Våld mot person får dock brukas endasl om kronofogdemyndigheien möter motstånd och i den mån det med hänsyn till ändamålet med ingri­pandet kan anses försvarligt.

I .fråga om klagan över krono­fogdemyndighets beslut eller åt­gärd enligt första stycket äga be­slämmelserna i utsökningslagen (1877:31 s. 1) om klagan över ut­mätning i allmänhet motsvarande tillämpning.

Reservanternas förslag gång till gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar som röra boet. / fråga om sådan handräckning äga bestämmelserna i utsökningslagen (1877:31 s. I) nwtsvarande tillämpning.

12. vid moment 16 i utskottets hemställan

beträffande tillsynsmyndighetens hörande av Lennart Andersson. Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillström, Ingemar Konrads­son, Bengt Silfverstrand och Birgitta Johansson (samtliga s) som - under förutsättning av bifall lill reservationerna 7 och 8 - anser

dels alt den del av utskottets yttrande som börjar på s. 104 med orden "För förvaltare" och slutar på s. 105 med orden "yrkandet 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare föreslagit alt kronofogdemyndighet som regel bör vara förvaltare i mindre konkurs. 1 den mån annan skall vara förvaltare bör i princip samma kvalifikationskrav gälla som i ordinär konkurs. Starka skäl lalar då också för all tillsynsmyndigheten i sistnämnda fall bereds lillfälle att ytlra sig, innan förvaltningsfrågan avgörs.

Beträffande frågan om lillsynsmyndighetens hörande vid utseende av särskild rådgivare eller förlikningsman vill utskollel hänvisa lill all della spörsmål förloral sin aktualitet genom utskottels ovan gjorda ställningsta­gande atl 50 a S förslaget till ändring i konkurslagen bör ulgå.

Med anledning av molionärernas farhågor för att inhämtandet av lill­synsmyndighetens synpunkter skall fördröja beslutsfattandet vill utskottet framhålla all något formaliserat förfarande inte krävs. Ofta torde ett sam-

 

LU 1978/79:19                                                                      125

råd per telefon vara till fyllest. När det gäller beslut som måste fattas skyndsamt synes för övrigt en telefonförfr'ågan hos tillsynsmyndigheten vara den enda möjligheten. I della sammanhang vill utskottet emellertid erinra om att omständigheterna i niånga fall är sådana all både konkursdo­maren och tillsynsmyndigheten har tillfälle att närmare överväga förvaltar­valet. När konkursansökan gjorts av borgenär finns sålunda utrymme för närmare överväganden under tiden fram lill dess fristen för gäldenärens yttrande gått ut.

1 enlighet med det anförda avstyrker utskottet bifall till molionen 1978/ 79:2209, yrkandet 1.

dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse: 16, belräffande tillsynsmyndighetens hörande att riksdagen med an­ledning av pr'opositionen i denna del och med avslag på motionen 1978/79: 2209, yrkandet I. godkänner vad utskottet anfört,

13. vid moment 19 i utskottets hemställan

av Lennart Andersson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby. Åke Gillström, Ingemar Konradsson, Bengt Silfverstrand och Birgitta Johans­son (samtliga s) som - under förutsättning av bifall till r'eservationen 8 -anser alt utskottets hemställan under moment 19 bort ha följande lydelse: 19. all riksdagen med bifall lill molionen 1978/79:2207. yrkandet 4 delvis, och med anledning av motionen 1978/79: 1765. yrkandet 1 delvis, och molionen 1978/79:2209, yrkandet 3, antar 185 b S förslaget till lag om ändring i konkurslagen med följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag                       Reservanternas förslag

185 b S
1 fråga om förvaltarens allmänna   I fråga om förvaltarens allmänna

åligganden äga 51, 51 a och 52 SS, åligganden äga 51, 51 a och 52 SS,
53 S för-sia stycket, 57 S, 58 S första 53 S första stycket, 57 S, 58 S första
och andra styckena samt 60 § andra och andra styckena samt 60 S andra
styckel motsvarande tillämpning. stycket motsvarande tillämpning.
Vidare äger 54 S moisvarande till- Vidare gäller 54 S / tillämpliga de-
lämpning.                                     lar. vare sig kronofogdemyndighe-

ten är förvahare eller ej.

Förvaltaren skall lämna konkursdomaren och tillsynsmyndigheten skriftlig uppgift om orsakerna lill gäldenär-ens obestånd, såvitt de kunnat utrönas. Samtidigt skall anmärkas, om det har förekommit förhållande som kan föranleda återvinning till konkursboet och om det finns skälig anled­ning antaga atl gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbroti. Finns anled­ning till sådant antagande, skall grunden därför angivas. Om gäldenären är eller under del senaste året före konkursansökningen varit bokföringsskyl­dig, skall vidare anmärkas, vilket bokföringssystem han har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts. 1 sådant fall skall samtidigt den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen ingivas.

 

LU 1978/79:19

126

Reservanternas förslag

Har annan än kronofogdemyn­digheten utsetts lill förvaltare skall denne, så snart kunskap har vun­nits om löne- och pensionsskuld, genast anmäla delta lill kronofog­demyndigheten. Finns ej löne- eller pensionsskuld, skall förvaltaren an­märka detta i bouppteckningen.

Regeringens förslag

Så snart kunskap har vunnits om löne- eller pensionsskuld skall JÖr­valiaren anmäla sådan skuld till kronofogdemyndigheten i den ort där gäldenären bör svara i tviste­mål som angå gäld i allmänhet. Finns ej löne- eller pensionsskuld, skall förvaltaren anmärka detla i bouppteckningen.

Bouppteckningen skall jämte uppgifter enligt andra styckel tillställas konkursdomaien och tillsynsmyndigheten snarast och senasl en månad från konkursbeslutet. När särskilda omständigheter föreligga, får konkurs-domaren bevilja uppskov.

Om förvaltaren finner att gälde­nären kan misstänkas för atl ha gjort sig skyldig till gäldenärsbroti, skall han omedelbart underrätta all­män åklagare därom och därvid an­giva grunden för misstanken.

Om förvaltaren finner atl gälde­nären kan misslänkas för alt ha gjort sig skyldig lill gäldenärsbroti. skall han omedelbart underrälla all­män åklagare därom och därvid an­giva grunden för misslanken. Det­samma gäller om gäldenären har drivit näringsverksamhet och det under konkursförvaltningen kom­mer fram att gäldenären kan miss­tänkas för annat bron av ej ringa beskaffenhet, som har samband med verksamheten.

14. vid moment 20 i utskottets hemställan

av Lennart Andersson. Elvy Nilsson. Arne Andersson i Gamleby. Åke Gillström. Ingemar Konradsson. Bengt Silfverstrand och Birgitta Johans­son (samtliga s) som - under förutsättning av bifall till reservationen 7 -anser att utskottets hemställan under moment 20 bort ha följande lydelse: 20. atl riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2207, yrkandet 4 delvis, och med avslag på molionen 1978/79:2209, yrkandet 1 delvis, (/t'/5 avslår förslaget lill lag om ändring i konkurslagen såvitt avser 50 a §, dels antar sådan ändring i ingressen lill lagförslaget som föranleds härav, dels ock antar 81, 108 och 210 a SS förslaget till lagom ändring i konkurslagen med i härvid fogad bilaga I  såsom motionärernas förslag betecknade ly­delse.

15. vid moment 21 i ulskollels hemställan

av Lennart Andersson. Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby. Åke Gillström, Ingemar Konradsson, Bengt Silfverstrand och Birgitta Johans­son (samtliga s) som - under förutsättning av bifall till reservationen 8 -anser alt utskottets hemställan under moment 21 bort ha följande lydelse:

 

LU 1978/79:19                                                                      127

21. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2207, yrkandet 4 delvis, och med avslag på molionen 1978/79:2209, yrkandet I delvis, antar 185 a S förslaget lill lag om ändring i konkurslagen med i härvid fogad bilaga I såsom motionärernas förslag be­tecknade lydelse.

16. vid moment 23 i utskottets hemställan

av Lennart Andersson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillström, Ingemar Konradsson, Bengt Silfverstrand och Birgitta Johans­son (samtliga s) som - under förutsättning av bifall till reservationerna 4 och 8 - anser atl utskottets hemställan under moment 23 bort ha följande lydelse:

23. alt riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:2207. yrkandet 4 delvis, antar 27, 42. 98. 185 h, 187 och 209 SS förslaget lill lag om ändring i konkurslagen med i härvid fogad bilaga I såsom motionärernas förslag betecknade lydelse,

17. vid moment 25 i utskottels hemställan

av Lennart Andersson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillström, Ingemar Komadsson, Bengt Silfverstrand och Birgitta Johans­son (samtliga s) som - under förutsättning av bifall till reservationen 8 -anser all ulskollels hemställan under moment 25 bort ha följande lydelse: 25. att riksdagen med bifall lill motionen 1978/79:2207, yrkandet 4 delvis, antar det i propositionen framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs med den ändringen atl 7 och 8 SS lagförslaget erhåller i härvid fogad bilaga  1  såsom motionärernas förslag betecknade ly­delse.

 

LU 1978/79:19

128 Bilaga 1

I motionen 1978/79:2207 (yrkandet 4) framlagda förslag till ändringar i regeringens lagförslag

1    Förslaget till

Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Regeringens förslag

Motionärernas förslag

14 a S

Föreligga sannolika skäl för bifall lill konkursansökan och kan del skäligen befaras alt gäldenären un­dandrager egendom, får konkurs­domaren eller rällen, om, särskild anledning förekommer, förordna om kvarstad eller skingringsförbud på gäldenärens egendom i avvaktan på prövning av ansökningen. Där­vid skall vad som enligt 15 kap. rät­tegångsbalken gäller om kvarstad och skingringsförbud äga motsva­rande tillämpning, om ej annat följer av denna lag. Konkursdo­maren eller rätlen får medgiva un­danlag från beviljad säkerhetsåt­gärd.

Föreligga sannolika skäl för bifall lill konkursansökan och kan del skäligen befaras alt gäldenären un­dandrager egendom, får konkurs­domaren eller rätten, om särskild anledning förekommer, förordna om kvarstad eller skingringsförbud på gäldenärens egendom i avvaktan på prövning av ansökningen och. om denna bifalles, på alt egendo­men omhänderlages av förval­taren. Därvid skall vad som enligt 15 kap. rättegångsbalken gäller om kvarstad och skingringsförbud äga motsvarande tillämpning, om ej an­nat följer av denna lag. Konkursdo-rharen eller rätlen får medgiva un­dantag från beviljad säkerhetsåt­gärd.

18 a S

Meddelas beslut om konkurs, skall konkursdomaren genast be­stämma, om konkursen skall hand­läggas i enlighet med vad som i all­mänhet är föreskrivet i fråga om konkurs eller om den enligt 185 S första stycket skall handläggas som mindre konkurs. Konkursdomaren skall därjämte bestämma den eller de ortstidningar i vilka kungörelser om konkursen skola införas.

Meddelas beslut om konkurs, skall konkursdomaren genast be­stämma, om konkursen skall hand­läggas i enlighet med vad som i all­mänhet är föreskrivet i fråga om konkurs eller om den enligt 185 S första stycket ska|l handläggas som mindre konkurs. Konkiirsdomaren skall, om det kan ske, före avgöran­de! samråda med kronofogdemyn­digheten. Föreligga synnerliga skäl till uppskov, får med avgörandet anstå längst till andra arbetsdagen efter konkursbeslutet. Konkursdo­maien skall därjämte beslämma den eller de orlslidningar i vilka kungörelser om konkursen skola in­föras. Konkursbeslutel jämte vad konkursdomaren bestämt enligt forsla stycket kimgöres i Posl- och Inrikes Tidningar och ortstidning.

 

LU 1978/79:19

129

 

Regeringens förslag

Motionärernas förslag

27 S

Till konkursbo räknas, i den mån ej annat följer av 21 S, all egendom, som tillhörde gäldenären när konkursbeslutel meddelades eller tillfaller honom under konkursen och som är av beskaffenhet all kunna utmätas. Till konkursbo räknas även den egendom som kan tillföras boet genom återvinning.

Avlöning eller därmed vid utmätning jämställd arbetsinkomst som inne-står vid konkursens början och arbetsinkomst som gäldenären därefler förvärvar får dock behållas av honom, i den mån den ej, sedan skatteav­drag skett enligt vad därom är föreskrivet, uppenbart överstiger vad som åtgår för hans och hans familjs försörjning saml till fullgörande av under­hållsskyldighet som i övrigt åvilar honom. Vad som sagts om avlöning äger moisvarande tillämpning i fråga om periodiskt utgående vederlag för ut­nyttjande av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annal sådant och beträffande belopp vilka ulgå som pension eller livränta. Om rättigheten lill pension eller livränta är av beskaffenhet alt kunna utmätas, får dock konkursboet förfoga över den.

Gäldenären är skyldig alt underrälla förvallaren om inkomsl som avses i andra stycket. Vill förvaltaren göra anspråk pä inkomsten, skall han därom underrätta arbetsgivare eller annan som skall utgiva förmånen. Innan sådan underrättelse lämnats får förfallet belopp betalas ut till gäldenären.

Tvist huruvida någon del av in­komsten skall tillkomma konkurs­boet prövas av tillsynsmyndigheten på ansökan av förvaltaren, bor­genär, gäldenären eller underhålls-berättigad. Myndigheien skall där­vid inhämta yttranden i den omfatt­ning som behövs för prövningen. Myndighetens beslut länder lill ef­terrättelse, även om talan föres där­emot. Beslutet skall på ansökan ändras, om senare upplysta om­ständigheter eller ändrade förhål­landen föranleder det.

Mot lillsynsmyndighetens beslut i ärende som avses i ffärde stycket får den vars rätt beröres av beslutet föra talan genom besvär. I fråga om sådan besvärstalan äga be­stämmelserna i utsökningslagen (1877:31 s. 1) om klagan över ut­mätning av avlöning motsvarande tillämpning.

Tvist huruvida någon del av in­komsten skall tillkomma konkurs­boet prövas av rätten på ansökan av förvallaren, borgenär, gälde­nären eller underhållsberätligad. Konkursdomaren skall, om förval­taren ej är sökande, inhämta ytt­rande av denne samt skyndsamt ut­sätta tid och plats för rätlens sam­manträde och om detta underrätta gäldenären och förvaltaren samt, om borgenär eller underhållsberät­ligad är sökande, denne. Rättens beslut länder till efterrättelse, även om talan föres däremol. Beslutet skall på ansökan ändras, om senare upplysta omständigheter eller änd­rade förhållanden föranleder det.

9   Riksdagen 1978/79. 8 saml. Nr 19

 

LU 1978/79:19                                                                       130

Regeringens förslag                      Motionärernas förslag

42 §

Förvaltning av konkursbo skall slå under tillsyn av tillsynsmyndighet.

Regeringen utser vissa kronofog-     Tillsynsmyndighet är länsstyrel-

demyndigheter   alt   vara   tillsyns-     sen. myndigheter.

Kronofogdemyndighet, som är tillsynsmyndighet, får enligt be­stämmelser som regeringen medde­lar förordna annan kronofogde­myndighet att handlägga tillsyns­uppgift i konkursen.

För tillsynen skall ersättning lill staten utgå ur konkursboet enligt be­stämmelser som regeringen meddelar.

50 a S

Om konkursdomaren av särskil-      (utgår)

da skäl finner det erforderligt, får han efler lillsynsmyndighetens hö­rande uppdraga ål lämplig person att biträda förvaltaren med råd vid konkursförvaltningen eller an som förlikningsman biträda konkursdo­maren med utredning och förlik­ning i tvistefråga som uppkommit genom anmärkning mot bevakning eller att fullgöra båda dessa upp­gifter.

Den som är anställd vid domstol får ej inneha uppdrag som avses i första styckel.

När uppdraget är slutfört, skall anmälan genast göras till konkurs­domaren. Vid denna anmälan skall fogas en redogörelse för del arbete uppdraget medfört.

Konkursdomaren skall återkalla meddelat uppdrag, när anmälan enligt tredje stycket har inkommit eller del i annat fall finns skäl till ålerkallelse.

Den som har fullgjort uppdrag enligt denna paragraf är berättigad till arvode av konkursboet. Arvodet bestämmes av konkiirsdomaren ef­ler lillsynsmyndighetens och för­valtarens hörande. I fråga om ar­vode äga 82 f! andra och tredje styckena saml 83 !i motsvarande tillämpning.

 

LU 1978/79:19

Regeringens förslag

Motionärernas förslag

131

81 S

för egendomen.

Då särskild förmånsrätt äger rum i boet tillhörig egendom, må ej till förfång för någon, som äger sådan förmånsrätt eller förmånsräti, som skall beaktas framför den särskilda, av egendomens avkastning och köpeskilling gäldas annan konkurskostnad än ovan sagts; dock alt. där den särskilda förmånsrätten grundar sig på företagsinleckning. av egendomen må bestri­das jämväl övriga konkurskostnader, i den mån boel eljesi ej lämnar tillgång därtill.

Finnes i boet egendom, vari sär­skild förmånsrätt äger rum. skall, så vill det inverkar på de borge­närers rätt, som icke i den egendom hava sådan förmånsräti. av egendo­mens avkastning och köpeskilling gäldas kostnaden för egendomens vård och försäljning ävensom del arvode som enligt 50 a § femte Slyckei samt 82 och 83 SS skall utgå

Finnes i boet egendom, vari sär­skild förmånsrätt äger rum, skall, så vitt det inverkar pä de borge­närers rätt, som icke i den egendom hava sådan förmånsrätt, av egendo­mens avkastning och köpeskilling gäldas koslnaden för egendomens vård och försäljning ävensom det arvode som enligt 82 och 83 SS skall ulgå för egendomen.

98 S

Förvaltaren skall handlägga fråga om vad som får utgå enligt 97 §. Uppkommer tvist, äga 27 S fjärde och femte styckena motsvarande tillämpning.

Förvaltaren skall handlägga fråga om vad som får utgå enligt 97 S. Uppkommer tvist, äger 27 S fjärde styckel motsvarande tillämpning.

108 S

De tvistefrågor, som uppkommit därigenom atl anmärkningar fram­ställts och som ej blivit förlikta, skola förelagas lill handläggning vid borgenärssammanträde inför kon­kursdomaren. Därvid äga förval­laren, borgenärerna och gäldenären föra talan; och böra de borgenärer, mot vilkas bevakningar anmärkning gjorts, ingiva skriftliga svaromål och bifoga de handlingar, som styr­ka deras talan.

De tvistefrågor, som uppkommit därigenom att anmärkningar fram­ställts och som ej blivit förlikta ge­nom medverkan av förlikningsman som avses i 50 a§ eller på annal sätt. skola företagas till handlägg­ning vid borgenärssammanlräde in­för konkursdomaren. Därvid äga förvaltaren, borgenärerna och gäl­denären föra talan; och böra de bor­genärer, mot vilkas bevakningar anmärkning gjorls, ingiva skriftliga svaromål och bifoga de handlingar, som styrka deras talan.

Förvaltaren skall vara tillstädes vid sammanträdet, så framt han ej har laga förfall; dock vare hans utevaro ej hinder för ärendets handläggning.

Konkursdomaren skall vid sammanträdel utreda tvistefrågorna och söka åstadkomma förlikning. Om alla närvarande medgiva atl anmärkning för­faller eller inskränka den eller uppdraga ål förvallaren atl sluta förlikning med borgenär mot vars bevakning anmärkning gjorls, gäller del även för den som uteblivit. Äro både borgenär och borgensman eller annan som förutom gäldenären ansvarar för borgenärens fordran närvarande och kun-

 

LU 1978/79:19                                                                       132

Regeringens förslag                      Molionärernas förslag

na de icke enas, gäller borgenärens mening, om ej de andra lösa ut honom eller ställa betryggande säkerhet för fordringen.

Finnes anmärkning, varom förlikning ej blivit träffad, skall frågan hän­skjutas till rätlen. Konkursdomaren skall vid sammanträdets slut besläm­ma när rättens handläggning av tvistefrågorna skall äga rum. Om det är möjligt, skall handläggningen ske omedelbart i anslutning till sammanträ­det. Tvistefrågor som ej behandlas omedelbart av rätten skall sättas ut atl förekomma viss dag inom fyra veckor efter sammanträdel eller, om sär­skilda skäl föreligga, senare dag.

185 a S
Beslutas   atl    konkursen    skall   Beslutas   atl    konkursen    skall

handläggas som mindre konkurs, handläggas som mindre konkurs,
skall konkursdomaren efter horan- skall konkursdomaren genast till
de av tillsynsmyndigheten genast förvaltare i konkursen utse krono-
iilse en förvaltare att hända förval!- fogdemyndigheten i den ort, där
ningen av boet. I fråga om förval- gäldenären bör svara i tvistemål
lare gäller 44 S.                            som angå gäld i allmänhet, eller,

om särskilda skäl föranleda därtill, annan kroiwfogdemyndighet i länet. Om det av särskild anledning är olämpligt att kronofogdemyn­dighet handhar förvaltningen, får konkursdomaren, efter hörande av tillsynsmyndigheten, utse annan lill förvaltare. I fråga om förvaltare / sådant fall gäller 44 S.

Är gäldenären dödsbo, behöver förvaltare utses endasl om bouppteck­ning enligt 20 kap. ärvdabalken ej har upprättats eller annars särskilda skäl föreligga.

Beträffande tillsyn över förvaltningen äga 42, 59 och 60 SS motsvarande tillämpning.

Mot kronofogde eller annan tjänsteman som hos kronofogde­myndighet har att vidtaga förvall­ningsåtgärd i konkursen gälla sam­ma Jäv som i 4 kap. rättegångsbal­ken föreskrivas ifråga om domare. Sådan tjänsteman skall dock ej anses Jävig därför att han på tjäns­tens vägnar har vidtagit exekutiv åtgärd eller tagit befattning med in­drivning hos gäldenären eller där­för alt gärning har förövats mot ho­nom i eller för hans tjänst.

Om kronofogdemyndighet har utsetts tillförvcdtare och det av sär­skild anledning finnes olämpligt att myndigheten svarar för förvalt­ningen, får konkursdomaren på be-

 

LU 1978/79:19

Regeringens förslag

Motionärernas förslag

133

 

/ fråga om entledigande av för­valtare gäller 80 § i lillämpliga de­lar. Avgår förvallaren innan kon­kursen avskrives, skall redovisning för förvaltningen snarast avges lill tillsynsmyndigheten. Avskrift av redovisningen skall lämnas lill kon­kursdomaren.

gäran av myndigheien utse annan atl i stället vara förvahare. I fråga om entledigande av annan förval­tare än kronofogdemyndighet gäl­ler 80 § i lillämpliga delar.

Avgår förvaltaren innan konkur­sen avskrives, skall redovisning för förvaltningen snarast avges lill till­synsmyndigheten. Avskrift av re­dovisningen skall lämnas till kon­kursdomaren.

185 b §

I fråga om förvaltarens allmänna åligganden äga 51, 51 a och 52 SS, 53 S första stycket, 57 S, 58 S första och andra styckena samt 60 S andra stycket moisvarande tillämpning. Vidare äger 54 § motsvarande till-lämpning.

I fråga om förvaltarens allmänna åligganden äga 51, 51 a och 52 SS, 53 S första stycket, 57 S, 58 § första och andra styckena saml 60 § andra styckel motsvarande tillämpning. Vidare gäller 54 S / tillämpliga de­lar, vare sig kronofogdemyndighe­ten är förvahare eller ej.

Förvallaren skall lämna konkursdomaren och tillsynsmyndigheten skriftlig uppgift om orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de kunnat utrönas. Samtidigt skall anmärkas, om det har förekommil förhållande som kan föranleda återvinning lill konkursboet och om del finns skälig anled­ning antaga att gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbroti. Finns anled­ning till sådant antagande, skall grunden därför angivas. Om gäldenären är eller under det senaste året före konkursansökningen varit bokföringsskyl­dig, skall vidare anmärkas, vilket bokföringssystem han har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts. I sådant fall skall samtidigt den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen ingivas.

Har annan än kronofogdemyn­digheten utsetts lill förvaltare skall denne, så snart kunskap har vun­nits om löne- och pensionsskuld, genast anmäla detta till kronofog­demyndigheten. Finns ej löne- eller pensionsskuld, skall förvaltaren an­märka delta i bouppteckningen.

Så snart kunskap har vunnits om löne- eller pensionsskuld skall för­valluren anmäla sådan skuld till kronofogdemyndigheten i den ort där gäldenären bör svara i tviste­mål som angå gäld i allmänhel. Finns ej löne- eller pensionsskuld, skall förvallaren anmärka delta i bouppteckningen.

Bouppteckningen skall jämte uppgifter enligt andra stycket lillslällas konkursdomaren och tillsynsmyndigheten snarast och senast en månad från konkursbeslutet. När särskilda omständigheter föreligga, får konkurs­domaren bevilja uppskov.

Om förvaltaren finner atl gäldenären kan misslänkas för att ha gjort sig skyldig till gäldenärsbroti, skall han omedelbart underrätta allmän åklagare därom och därvid angiva grunden för misstanken.

 

LU 1978/79:19

134

 

Regeringens förslag

Motionärernas förslag

185 h S

Om förvallaren i konkurs som handlägges som mindre konkurs finner alt i 185 S första styckel 2. angivna förutsättningar för sådan handläggning icke föreligga samt all boel räcker lill betalning av dels de konkurskosi-nader som följa med atl konkursen handlägges i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs, dels annan boets skuld, skall han genast anmäla detta till konkursdomaren.

Om konkursdomaren, efler tillsynsmyndighetens hörande, i anledning av anmälningen eller eljest finner alt konkursen bör handläggas i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs, skall konkurs­domaren besluta att konkursen skall handläggas i denna ordning. Meddelas sådant beslut, äga 19 S första och tredje styckena motsvarande tillämpning.

Beslutet jämte vad konkursdomaren har bestämt enligt 19 S första stycket skall kungöras i Posl- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som bestämts för offentliggörande av kungörelser om kon­kursen. De tider som enligt 19 S första stycket skola räknas från del beslutet om konkurs meddelades skola i stället räknas från dagen för utfärdandet av kungörelsen.

Meddelas beslut enligt andra styckel, skall förvallaren anses vara ulsedd enligi 45 S. Boupp-leckning som angives i 53 S behöver icke upprättas på nytt. Ej heller be­höver gäldenären eller annan som avlagt bouppteckningsed eller be­edigat viss uppgift i bouppteck­ningen åter fullgöra sådan edgång.

Meddelas beslut enligt andra stycket, skall förvaltaren anses vara utsedd enligt 45 S. Detta gäller även om kronofogdemyndigheien är förvaltare. Bouppteckning som angives i 53 S behöver icke upprät­tas på nytt. Ej heller behöver gäl­denären eller annan som avlagt houppteckningsed eller beedigat viss uppgift i bouppteckningen åter fullgöra sådan edgång.

187 S

Avskrives konkursen enligt 185 d eller 186 S eller avslutas konkursen enligt 185 f S, skall konkursdo­maren efter hörande av tillsyns­myndigheten bestämma arvode lill förvallaren och ersättning för kost­nad som uppdraget har medfört. I fråga om arvode äga 82 och 83 SS. 84 S första stycket samt 86 S mot­svarande tillämpning.

Har kronofogdemyndighet varit förvaltare i konkurs, utgår ersätt­ning till staten för kostnaderna hos myndigheien enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Har annan än kronofogdemyn­dighet varit förvaltare i konkursen och avskrives konkursen enligt 185 d eller 186 § eller avslutas konkur­sen enligt 185 f S. skall konkursdo­maren efter hörande av tillsyns­myndigheten beslämma arvode lill förvaltaren och ersättning för kost-nadsom uppdraget har medfört. 1 fråga om arvode äga 82 och 83 SS, 84 S första styckel saml 86 S mot­svarande tillämpning.

Finnes i boet egendom, vari särskild förmånsräti äger rum, gäller 81 S

 

LU 1978/79:19                                                                       135

Regeringens förslag                      Motionärernas förslag

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxa som skall tillämpas vid be­stämmande av arvode till förval­taren, när konkurs avskrives enligt 185 d §.

208 S

/ fråga om Jäv mot tjänsteman (utgår) vid lillsynsmyndigheien gäller ut­över vad som följer av 4 § förvalt­ningslagen (1971:290) cnt den som i mål om uttagande av skatter, böter eller andra på indrivning beroende medel har tagit befattning med in­drivning av fordran som göres gäl­lande i konkursen eller vidtagit exe­kutiv åtgärd för uttagande av så­dan fordran ej får fullgöra tillsyn.s-uppgift i konkursen.

209      S

Mot tillsynsmyndighetens beslut    Mot lillsynsmyndighetens beslut

enligt denna lag får talan ej föras /     enligt denna lag får talan ej föras.
andra fall än som avses i 27 eller 98     Mot      kronofogdemyndighetens

§.                                                beslut enligt denna lag får talan ej

föras i annat fall än som anges i 54 §.

210aS
Talan mot konkursdomarens be-   Talan mot konkursdomarens be­
slut får föras även av lillsynsmyn-  slut får föras även av tillsynsmyn­
digheten, om beslutet rör formen  digheten om beslutet rör formen för
för konkursens handläggning, utse-    konkursens handläggning, utseende
ende eller entledigande av förval- eller entledigande av förvaltare, an-
tare, antalet förvaltare, delning av      talet förvaltare, delning av förvalt-
förvaltningen mellan flera förval-   ningen mellan flera förvaltare, for­
tare, uppdrag eller arvode enligt 50    skott enligt 86 a S till förvaltare,
fl §. förskott enligt 86 a S till förval-     reseförbud eller skyldighet för gäl­
lare, reseförbud eller skyldighet för     denären att lämna ifrån sig pass,
gäldenären att lämna ifrån sig pass,   hämining eller häktning, förelag-
hämtning eller häktning, förelag-   gande eller utdömande av vite. av-
gande eller utdömande av vite, av-     skrivning av konkursen enligt 186 S
skrivning av konkursen enligt 186 S    eller arvode eller kostnadsersätt-
eller arvode eller kostnadsersält-  ning till förvaltare enligt 187 S för-
ning till förvaltare enligt 187 S för- sta stycket,
sta stycket.

 

LU 1978/79:19

136

2    Förslaget till

Lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid kon­kurs

Regeringens förslag

Motionärernas förslag

Handlägges konkurs som mindre konkur-s enligt konkurslagen (1921:225) och finnes anledning an­taga att fordran, som omfattas av garantin, kan göras gällande, skall konkursdomaren genast sända un­derrättelse därom lill kronofogde­myndigheten i den ort, där gälde­nären bör svara i tvistemål som an­går gäld i allmänhet. Sedan lid för gäldenärens edgång har bestämts, skall myndigheten underrättas där­om. Myndigheien har behörighet som borgenär, även om siaten icke innehar fordran hos gäldenären.

Handlägges konkurs som mindre konkurs enligt konkurslagen (1921:225) utan alt kronofogde­myndighet utsetts lill förvaltare och finnes anledning antaga alt fordran, som omfatlas av garantin, kan göras gällande, skall konkurs­domaren genast sända underrättel­se därom till kronofogdemyndighe­ten i den ort, där gäldenären bör svara i tvistemål som angår gäld i allmänhet. Sedan tid för gäldenä­rens edgång har bestämts, skall myndigheten underrättas därom. Myndigheten har behörighet som borgenär, även om siaten icke inne­har fordran hos gäldenären.

Första stycket gäller i tillämpliga delar, när konkursdomaren från kon­kursförvaltaren mottagit anmälan som avses i 186 § konkurslagen eller fråga på annat sätt uppkommit om avskrivning av konkursen enligt nämnda paragraf utan atl underrättelse som avses i 6 S lämnats dessförin­nan.

8S

Del åligger kronofogdemyn­dighel som får underrältelse enligt 7 S eller anmälan enligt 185 b S kon­kurslagen (1921: 225) att skyndsamt pröva i vad mån betalning enligt ga­rantin skall ulgå för fordran i kon­kursen. Detta gäller även när ford­ran i konkursen på annat sätt blir känd för myndigheten.

Del åligger kronofogdemyn­dighet som är förvaltare i konkurs eller som får undertätlelse enligt 7 S eller anmälan enligt 185 b § kon­kurslagen (1921: 225) att skyndsamt pröva i vad mån betalning enligt ga­rantin skall utgå för fordran i kon­kursen. Detta gäller även när ford­ran i konkursen på annat sätt blir känd för myndigheten.

Arbetsgivare är skyldig att vid kronofogdemyndighetens prövning enligt första stycket på anfordran lämna uppgift om arbetstagares anslällnings-och avlöningsförhållanden eller pensionsförhållanden. Undandrager sig arbetsgivaren att fullgöra detta, kan han efler omständigheterna hämtas eller häktas.

Beslut om hämtning eller häklning meddelas av konkursdomaren efler framslällning från kronofogdemyndigheten. Kostnaden för hämtning eller häklning utgår av allmänna medel. I övrigt gäller beträffande sådan åtgärd 95 S konkurslagen i tillämpliga delar.

Kronofogdemyndigheten skall ulan dröjsmål underrätta den i 5 S av­sedda myndigheten angående fordran som vid prövning enligt första stycket funnits vara betalningsgrundande. Förekommer anledning därtill får kronofogdemyndigheten återkalla sitt beslut, om det sker innan utbe­talning har ägt rum.

 

LU 1978/79:19                                                                       137

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden

Molionen 1977178:528

Riksskatteverket avvisar tanken på en utvidgning av den statliga lönega­rantin men tillstyrker att frågan om någon form av ackordsstöd utreds. Länsstyrelsen i Östergötlands län, Advokatsamfundet, SACO/SR, Bank­föreningen, Föreningen Sveriges kronofogdar och Sveriges ackordscentral tillstyrker att motionsförslaget närmare utreds. Kronofogdemyndigheterna i Motala och Malmö vill inte motsätta sig en ulredning av molionsförslaget.

En negaliv inställning lill motionsförslaget inläs av Svea hovrätt, Stock­holms tingsrätt, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. kronofogdemyn­digheterna i Stockholm, Norrköping och Linköping, SAF, LO och TCO.

Riksskatteverket (RSV) anför att ackord oftast är atl föredra framför konkursur arbetsmarknadspolitisk synpunkt, I skatteindrivningen mot fö­retag har kronofogdemyndigheterna tidigare främst beaktat fiskaliska intressen. Detla har, om betalning inte skett, i de flesta fall lett till att företagel försatts i konkurs. Numera beaktas vid skatteindrivningen i långt större utsträckning även arbetsmarknadspolitiska intressen. Mot bakgrund av delta ställer RSV sig positivt lill förslag som kan bidra till sådana lösningar av ell förelags ekonomiska problem alt företaget inle behöver avvecklas.

Ett genomförande av motionärens förslag, atl den statliga lönegarantin skall utvidgas all omfatta också ackordssitualionen, skulle enligt RSV innebära alt lönegarantin blev en av många arbelsmarknadspoliliska stöd­former. Skall ett förelags fortsatta drift stödjas med bidrag till de anställdas löner bör detla emellertid ske efter bl. a. arbelsmarknadspoliliska övervä­ganden. Sådana överväganden skiljer sig helt från den bedömning som sker när lönegarantin kommer till användning. Vid lönegarantilagens tillkomst avsågs inle atl den skulle användas som ett arbetsmarknadspoliliskt instru­ment. Lagen som sådan ger inte heller något utrymme för sysselsättnings-politiska överväganden, även om lönegarantin under senaste liden i viss mån tenderat atl få karaktär av arbetsmarknadspoliliskt instrument. Statlig garanti för lönefordringar vid ackord skulle enligt RSV kräva en helt annan konstruktion än den nuvarande har. Garantimedlen skulle t. ex. få betalas till arbetsgivaren. Eventuellt får också finansieringen omprövas. Enligt RSV:s mening bör lönegarantilagstiflningens systematik inte splittras. Lö­negarantin bör förbehållas arbetstagare i konkurssitualionen.

RSV avvisar således tanken på en utvidgning av den statliga lönegaran­tin men tillstyrker att frågan om någon form av ackordsstöd utreds. Denna fråga kan lämpligen utredas i samband med del arbete om betalningsinsiäl­lelse och rådrumsstöd m. m. som pågår inom arbetsmarknadsdepartemen­tet.

 

LU 1978/79:19                                                                       138

Belräffande motionärens påstående om alt lönegarantin bidrar till atl "arbeta upp" företagsintecknad egendom så att inteckningshavaren där­igenom får full betalning för sin fordran anför RSV alt verket har erfaren­het av atl sådana förfaranden blir allt vanligare. Det inträffar också att företagsledaren eller styrelseledamöter går i borgen för lån till förelagsin-leckningshavaren. Genom atl företagsinleckningshavarens fordran blir fullbetald drar borgensmännen indirekt nytta av lönegarantin. Alt andra än arbetstagare skulle dra nytta av lönegarantin har inte varit lagstiftarens mening. RSV anser del angelägel att denna fråga tas upp när den förvän-lade översynen av lönegarantilagsliftningen kommer till stånd.

Svea hovrätt erinrar inledningsvis om att möjligheten att göra lönega­rantisyslemet tillämpligt även vid ackord ulan konkurs diskuterades i propositionen 1970:201 med förslag lill lönegarantilag. Departementsche­fen ansåg det emellertid inte utgöra någon allvariig olägenhet för lönebor­genärerna atl ackordsfallen lämnades utanför systemet. En begränsning av tillämpningsområdet till konkursfallen kunde enligt departementschefens mening visseHigen föranleda att antalet konkurser ökade men denna ök­ning antogs inte bli av slörre omfattning. Han underströk också intresset alt hindra missbruk av lönegarantin.

Hovrätten framhåller vidare alt lönegaranti enligt motsvarande lagstift­ning i de nordiska grannländerna kan åtnjutas även om arbetsgivaren inte har gått i konkurs.

Enligt hovrätten är del onekligen en nackdel atl man vid en arbetsgiva­res obestånd måste gå vägen över konkurs för atl lönegarantilagen skall bli tillämplig. En konkurs medför i allmänhet värdeförstöring till skada för borgenärerna och gäldenären. Ofta måste ett konkursdrabbat företags verksamhet läggas ned eller driften inskränkas och arbetstagare till följd härav sägas upp. Genom att gäldenären och borgenärerna i stället träffar uppgörelse i form av ackord kan undvikas alt de värden som en rörelse representerar, t. ex. good-will. går förlorade. Ackord medför normalt bätt­re möjligheter alt rekonstruera ett företag och fortsätta driften med bibe­hållen arbetskraft. Från nu angivna synpunkter skulle det vara önskvärt om lönegarantin kunde utgå även vid ackord utan konkurs. Att utvidga lönegarantilagens tillämpningsområde till alt avse även ackord kräver emellertid enligt hovrätten ganska genomgripande ändringar i lagstiftning­en. Till belysning härav anför hovrätten följande.

En given utgångspunkt för en utvidgning bör rimligen vara alt lönegaran­tin skall få omfatta endast sådana ackordsförfaranden utan konkurs som äger rum enligt 1970 års ackordslag. Privata underhandsackord bör sålun­da lämnas utanför. Vid ackord enligt ackordslagen deltar emellertid inte borgenärer vilkas fordringar är förenade med förmånsrätt (12 S första stycket ackordslagen). En förutsättning för ackord är med andra ord att alla förmånsberättigade borgenärer får full täckning för sina fordringar. Men betalning enligt lönegarantin ulgår endast för löneanspråk som har

 

LU 1978/79:19                                                                       139

förmånsrätt {2S första styckel lönegarantilagen). Under dessa omständig­heter skulle en utvidgning av lönegarantin till ackordsfallen inle få någon praktisk verkan, eftersom ju gäldenärens egna tillgångar förutsätts täcka lönekraven. För att lönegarantin skall kunna samordnas med ackord på ett meningsfullt sätt måste antingen förmånsrätten för löner avskaffas (och förmånsrätten slopas som villkor för lönegaranti) eller ackordsförfarandel göras tillämpligt även på fordringar med förmånsräti. En annan tänkbar utväg är att staten genom lönegarantin betalar alla förmånsberättigade lönefordringar, som kan göras gällande vid ackordsförhandlingen, men helt eller delvis avslår från den med regressanspråket förenade förmånsrät­ten och nöjer sig med ackordsdividenden (jfr 10 S lönegarantilagen och 12 S andra styckel ackordslagen). De här antydda lösningarna kan medföra alt arbetsgivarnas lönegarantiavgifter behöver höjas, om denna form för fi­nansiering av garanlisyslemet skall behållas.

Som framgått har intresset atl undvika missbruk varit en bidragande orsak till atl lönegarantin begränsats till konkursfallen. Detla hindrar inle alt missbruk ändå kan förekomma i praktiken, t. ex. genom alt felaktiga uppgifter om löners storlek eller om anställningstid åberopas. Om lönega­rantilagen skall göras tillämplig även vid ackord, måste lagen uppenbarli­gen förses med särskilda regler till förhindrande av missbruk i ackordsfal­len.

På grundval av det anförda konstaterar hovrätten att det finns goda skäl alt låta lönegarantin gälla också vid ackord men att det är förenat med problem alt göra en sådan utvidgning. Vid bedömandet av om en översyn bör företas i det syfte som avses med motionen bör emellertid även beaktas att en utredning pågår inom arbetsmarknadsdepartementet som siktar lill att ett nytt rättsinstitut, kallat betalningsinsiällelse, skall tillska­pas. Meningen är atl detla institut skall ge rådrum för överväganden av om förelag med ekonomiska svårigheter skall avvecklas eller leva vidare. Betalningsinsiällelse avses bli ett förstadium till konkurs eller ackord men kan ibland få till följd att något konkurs- eller ackordsförfarande inle behöver tillgripas. 1 stället för att lönegarantin skall göras tillämplig vid betalningsinsiällelse ämnar utredningen föreslå nya former av statligt stöd till berörda företag. Del kan tilläggas att ett institut liknande betalningsin­ställelse upptagits i dansk konkurslagstiftning.

Om regler angående betalningsinsiällelse av angivna innehåll införs, anser hovrätten alt skälen för en utvidgning av lönegarantilagens tillämp­ningsområde till ackordsfallen försvagas. Hovrätten anser att resultatet av den nämnda utredningen bör avvaktas och att det alltså för närvarande inte finns tillräcklig anledning att göra en översyn i det syfte som avses med motionen.

StcK-kholms tingsrätt uttalar att om lönegarantilagen skulle ändras så att lönegarantimedel skall kunna tas i anspråk även för att trygga insolvenia företags fortsatta bestånd skulle lagen få en funktion som på ett avgörande sätt skiljer sig från det syfte den f. n. har, nämligen att av sociala skäl skydda arbetstagares lönefordran. Tingsrätten anser atl det givetvis i och

 

LU 1978/79:19                                                                       140

för sig är möjligt atl utforma lönegarantilagen så atl den tillgodoser från varandra vitt skilda syften, även om det skulle erbjuda lagtekniska svårig­heter. Om det skulle anses påkallat alt staten lämnar ekonomiskt stöd för atl underlätta för företag, som är på obestånd, alt genomföra ett ackords­förfarande och på så sätt undvika konkurs, lalar emellertid enligt tingsrät­ten såväl principiella som praktiska synpunkter för atl slödel bör lämnas på annal sätt än genom en vidgad tillämpning av lönegarantilagen. En näraliggande lösning synes vara alt siaten i ökad omfattning deltar i för­handling om offentligt ackord eller ingår överenskommelse om ackord vid sidan av ackordslagen. Tingsrätten erinrar i detla sammanhang om att siaten som skatleborgenär under vissa förutsättningar kan anta ackords­förslag avseende skall. Om skaltskyldig eller arbetsgivare som är ansvarig för arbetstagares skatt bjuder ackord som rör skatt, får sålunda länsstyrel­sen enligt 62 S tredje stycket uppbördslagen (1953: 272) anta ackordsförsla­get i denna del, om del kan anses vara lill fördel för del allmänna. Ackords­förslag som ej framställs enligt ackordslagen får antas, dock endast på villkor alt också övriga borgenärer som ackordet angår godkänner detta. Vid prövning av fråga om staten skall anta erbjudet ackord beaktas ofta bl. a. sysselsältningspoliliska synpunkter. En annan rimlig lösning synes tingsrätten vara alt staten ställer säkerhet för ackordet exempelvis i form av borgen (jfr 22 § andra stycket 2. ackordslagen). Med hänvisning lill del anförda avstyrker tingsrätten det i molionen framlagda förslaget om en översyn av lönegaranlilagen syftande lill alt denna skall gälla även vid ackord.

Länsstyrelsen i Östergötlands län erinrar om den möjlighet lill antagan­de av ackord som föreligger enligt uppbördslagen och framhåller att om lönegarantin även skulle gälla vid ackord följden kan bli atl länsstyrelsen får pröva frågan om antagande av ackord även belräffande lönefordringar och dessutom med lönegaranlimedel betala de löner som inle omfaltas av ackordsuppgörelsen. Om ett sådant förfarande kan vara till fördel för del allmänna synes myckel tveksamt.

Enligt länsstyrelsen kan vissa betänkligheter anföras mot motionsförsla­get, efiersom det kan ge mindre nogräknade företag möjlighet atl utnyttja lönegarantin på ett oegentligt sätt.

Länsstyrelsen framhåller att det är viktigt för länets utveckling att en hög sysselsättningsnivå behålls även för framtiden. Länsstyrelsen tillstyr­ker därför att en utredning utförs för att klariägga i vilken mån en utvidg­ning av lönegarantin enligt motionen skulle ge bättre möjligheter för förela­gen att långsiktigt bestå. En förutsättning för utredningsarbetet måste dock vara atl möjlighelerna för de anställda, när ett företag har betalnings-svårigheter, att få ut sina lönefordringar inle får försämras. Anledning finns därför att se över förmånsrättslagen. De betänkligheter som länssty­relsen anfört talar enligt länsstyrelsens mening för alt en eventuell utred­ning särskill bör se lill atl regler skapas som kan förebygga missbruk.

 

LU 1978/79:19                                                                       141

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller atl ett genomföran­de av motionärens förslag kommer atl innebära atl kostnaderna för den statliga lönegarantin ökar avsevärt. Länsstyrelsen anser det tvivelaktigt om någon fördel vinnes genom en utvidgning, efiersom grundtanken med lagen om statlig lönegaranti är atl skydda arbetstagaren. Vidare framhåller länsstyrelsen alt risken för missbruk av lönegarantin är uppenbar och alltid föreligger, när fråga är om lagstiftning med social karaktär. Företagare kan frestas atl utnyttja lagen om lönegaranti på obehörigt sätt genom atl instäl­la betalning och i stället uppta förhandling om ackord. En utvidgning av lönegarantin atl även omfatta ackord kan kanske verka fördelaktig ur arbetsmarknadssynpunki men å andra sidan kan del inte vara rätt att lagstiftningsvägen främja att mindre nogräknade och svaga företag i vissa fall fortsätter driften. En översyn av lagen om lönegaranti bör emellertid ske men enbart med syfte alt förhindra missbruk av lagen.

Länsstyrelsen anser således inte att skäl för utvidgning av den statliga lönegarantin föreligger.

Kronofogdemyndigheten i Stockholm har som eget yttrande åberopat ett av kronofogden G. von Rosen avgivet yttrande, vari han framhåller alt ackord, och i allmänhel även underhandsackord, förutsätter att förmåns­berättigade lönefordringar blir till fullo betalda. Åtminstone för arbetslaga­rens vidkommande saknas därför anledning alt utvidga lönegarantin i enlighet med vad som föreslagils i motionen. För arbetsgivare skulle ett genomförande av molionsförslaget innebära alt del blir lättare all få ackord lill stånd genom atl lönefordringarna betalas av staten. Men förslaget synes enligt yttrandet också medföra att man lagstiftningsvägen främjar rekon­struktion av företag, som inte ens förmår all betala de anställdas löner, utan att några ekonomiska bedömningar av dessa förelags livskraft behö­ver ske. Ett sådant resultat, som dessutom ökar risken för missbruk av lönegarantin och även för bristande skattebetalning, kan inte ligga i sam­hällets intresse. På grund av det anförda ifrågasätts i yttrandet om det finns tillräckliga skäl för att utvidga lönegarantin till atl gälla även vid ackord.

Kronofogdemyndigheterna i Norrköping och Linköping anför i ett ge­mensamt yttrande att från kronofogdemyndigheternas verksamhet har iakttagils alt lönegarantin kan utnyttjas för alt stärka framför alll ställning­en för borgenärer med förmånsrätt på grund av företagsinteckningar. Den nu gällande förmånsrätlsordningen mellan löner, skatter och allmänna avgifter saml fordringar på grund av förelagsinieckningar kan enligt myn­digheterna inbjuda lill spekulationer. För den händelse lönegarantin jämväl skulle gälla vid ackord finns det anledning förmoda alt dörren skulle stå öppen för varjehanda sunda och beklagligtvis mindre sunda spekulationer all tillgodogöra sig lönegarantins fördelar. Myndigheterna anser atl del med säkerhet skulle visa sig att kostnaderna skulle bli betydande och kräva ytterligare höjning av lönegarantiavgiften. Det skulle för övrigt, framhålls

 

LU 1978/79:19                                                                      142

det vidare, bli ytterst svårt att kontrollera att det verkligen blev seriösa företag med möjligheter alt överleva som skulle komma i åtnjutande av garantin. På grund av del anförda har myndigheterna allvarliga betänklig­heter mot en utvidgning av lönegarantin på del sätt som motionären före­slagit.

Avslutningsvis uttalas att ekonomiskt svaga företag, vilka det är värt alt salsa på, bör stödjas på annal sätt än genom atl lönegarantin utvidgas.

Kronofogdemyndigheterna föreslår att motionen inte föranleder någon åtgärd.

Kronofogdemyndigheten i Motala uttalar alt ackord utan tvekan skulle kunna bli ett för alla inblandade parter attraktivt alternativ till konkurs, om staten hade möjlighet alt garantera de anställdas löner under viss tid, förslagsvis under sex månader före konkursdomarens beslut att inleda offentlig ackordsförhandling lill dess konkursdomaren fastställer ackordet.

Myndigheien tillägger att genom ändring i förmånsrättslagen 1976 har för övrigt del märkliga förhållandet inträtt alt ett förelag, som inställt sina betalningar inför planerade ackordsförhandlingar, ändock fortsätter att betala ut löner trots atl skatterna har bättre förmånsräti än lönerna. Frågan är om inte företaget i händelse av konkurs gör sig skyldigt till mannamån mot borgenärer; en konsekvens som det naturligtvis inte kan ha varit lagstiftarens mening alt framkalla.

Myndigheten pekar på de risker för missbruk som kan uppkomma om lönegarantin utvidgas. Vidare kan konkurrensförhållandena inom en och samma bransch på orten snedvridas om en företagare lojall följer lagstifta­rens intentioner, medan en annan spekulerar i lönegarantimöjligheterna och därigenom kanske konkurterar ut den seriöse företagaren.

Myndigheten anser att förslaget är förenat med både för- och nackdelar och ifrågasätter om utredning bör komma till stånd. Myndigheten vill dock inte motsätta sig en ulredning och anför att den med fördel kan anförtros ål den sittande förelagsobeståndskommittén.

Kronofogdemyndigheten i Malmö framhåller atl ett företags fortsatta drift under offentligt ackord endast kan gynna opriorilerade fordrings­ägare. Visserligen kan ett gynnande av oprioriterade fordringsägare under­lätta genomförandet av ett ackord, men om och i vilken omfattning ell gynnande kommer alt ske kan inte avgöras på förhand utan först efter del alt företaget drivits någon tid. Enligt kronofogdemyndigheten måste gälde­nären erbjuda viss utdelning redan då förhandlingar om offentligt ackord inleds. Lönegarantin skulle därför endasl kunna vara till "nytta" om den kan utnyttjas redan från det god man förordnas. Enligt kronofogdemyn­dighetens mening skulle dock ett sådant utnyttjande vara vanskligt med hänsyn lill den osäkerhet som på detla tidiga stadium råder om möjligheten att genomföra ett ackord.

Enligt kronofogdemyndighetens mening är det tveksamt om en utvidg-

 

LU 1978/79:19                                                                       143

ning av lönegarantin till atl gälla även vid offentliga ackord löser de problem som motionären avser. 1 varje fall lorde en utvidgning av lönega­rantin framtvinga en ändring av ackordslagens bestämmelser i sådan rikt­ning att preciserat ackord kan bjudas redan i samband med gode mannens förordnande.

Kronofogdemyndigheten vill inle ställa sig negativ till att frågan blir föremål för utredning. Att en sådan kan bli omfattande och beröra flera räuskomplex torde vara ofrånkomligt.

Advokatsamfundet instämmer i önskemålet att ackordslagen i större utsträckning än hittills kan tillämpas så att från borgenärernas och samhäl­lets synpunkt önskvärda rekonstruktioner kan genomföras ulan konkurs. Ackordslagen har enligt samfundet knappast kommit till den användning man ursprungligen väntat sig. 1 exempelvis de södra delarna av landet torde lagen endast i ett fåtal fall ha kommit i praktisk tillämpning. En utvidgning av lönegarantilagens tillämpningsområde även lill ackordslagen kan emellertid enligt samfundet knappast tjäna angivet syfte, om inte betydande principiella ändringar genomförs i såväl lönegaranlilagen som näraliggande lagstiftning. Samfundet påpekar alt en till ackordsfall ut­sträckt lönegarantilag endast kommer atl fungera som en tillfällig likvidi­tetsförstärkning under en utredningsperiod. Huruvida en tillfällig likvidi­tetsförstärkning under en betalningsinsiällelse är av någon större betydelse vid en avveckling anser sig samfundet f. n. inte ha tillräckligt underlag för att kunna bedöma. Om en sådan förstärkning skulle vara betydelsefull torde enligt samfundet en ökad betalningsberedskap kunna ordnas enklare på annat sätt.

Samfundet framhåller att förslaget torde stöta på svårigheter från ac­kordslagens utgångspunkter. De lönefordringar som normalt föreligger vid varje tidpunkt, då en rörelseidkare gör en avstämning under ett räken­skapsår, består - utöver semesterersättning, som kan variera från tid lill annan beroende på när under året avstämning görs, samt upplupna löner beroende på när under löneterminen avstämning görs - till största delen av latenta kostnader för uppsägningslöner. Dessa kostnader är inte skulder i den meningen alt de kan omfattas av ackordsförfarandet. En teknisk lösning, som innebär att beräknade uppsägningslöner vid betalningsinstäl­lelsen skulle betraktas som skulder i ackordlagens mening och atl staten skulle överta ansvaret för dem enligt lönegarantilagen och därefler medge ackord avseende beloppet, torde enligt samfundet erbjuda utomordentligt vanskliga tillämpningsproblem. Den balansmässiga ställningen för dagen för betalningsinställelsen, vilken skall utgöra grunden för ackordsförhand­lingarna, blir inte beroende av sedvanliga redovisningslekniska bedöm­ningar ulan av åldersstrukturen på de anställda i företagen oberoende av eventuella personalinskränkningar efter ackordets genomförande.

Samfundet pekar i sammanhanget på en nackdel för ackordsförfarandet

 

LU 1978/79:19                                                                       144

som uppstått sedan lönefordringar i förmånsrätlshänseende placerats efter fordringar förenade med förmånsrätt på grund av förelagsinteckning. Nackdelen beslår i att fordringsägare, som har förelagsinieckningar som säkerhet för sina fordringar, i de fall fordringarna löper risk all bli nödli­dande hellre ser alt företaget försätts i konkurs än alt en utredning som siktar lill ackord genomförs. Skälet till detta är att, om företaget misslyc­kas atl genomföra ett ackord, en stor del av tillgångarna under utrednings­tiden använts för atl betala löner som vid en konkurs täcks av lönegaran­tin. Visserligen, anser samfundet, kan man utgå från att de aktuella löneut­betalningarna motsvaras av en värdehöjande produktion till kanske samma värde som utbetalade löner, men de företagsinleckningsborgenärer som har ett riskfyllt engagemang får bättre utdelning i en konkurs, där konkurs­boet driver rörelse. Detla beror på alt konkursboet betalar lönerna med lönegarantin ulan alt koslnaden för arbetskraften återförs.

Hela det förädlingsvärde som den fortsatta rörelsen ger kommer således att tillföras den företagsinlecknade egendomen. För fullständighetens skull pekar dock samfundet på atl denna fråga, som rätteligen hör ihop med konkurslagens regler om slutredovisning och utdelning, inle prövats av domstol men atl konsekvenserna i hittillsvarande praxis har varit de som ovan redovisats. Problemet har emellertid uppmärksammals av bl. a. riks­skatteverkel. Samfundet menar således alt, om neutralitet i förhållande till företagsinleckningsborgenärerna kunde uppnås mellan ackordsalternativet och konkursalternativet, frågan om lönegarantilagens tillämpning vid ge­nomförande av ackord torde komma att sakna intresse.

Mot bakgrund av del anförda tillstyrker samfundet motionens förslag om Ulredning under framhållande av atl utredningen bör inriktas på att finna en lämplig form av likvidiletsförslärkning för förelag som inställt betal­ningarna i avsikt atl inleda en ackordsförhandling.

SAF anför inledningsvis alt del ur företagens synpunkl är väsentligt att nuvarande förmånsrätlsordning mellan företagsinteckning och lönefordran inte ändras. Enligt SAF finns del få om ens några skäl för atl lönegarantin skall gälla vid ackord. SAF framhåller vidare alt om lönegarantin skulle få gälla även vid ackord innebär det i praktiken atl gäldenären i sina ackords­förhandlingar med borgenären helt kan bortse från lönefordringarna. Här­igenom uppstår en falsk bild av företagets ekonomiska status, som i sin förlängning kan leda till ytterligare omotiverade risktagningar av gälde­nären med åtföljande "ackordsdiskussioner" och vid ett eventuellt slutligt sammanbrott för förelaget onödigt slora skadeverkningar. 1 sin yttersta konsekvens skulle lönegarantifonden under oöverskådlig tid få betala löner åt de anställda ulan alt dessa löner ingår som en kostnad för företagel. Detta har mera karaktär av allmän arbetsmarknadspolitik och skulle kunna leda lill missbruk. Lönegaranti vid ackord skulle enligt SAF allvarligt rubba konkurrensförhållandena mellan företagen. På lång sikt är del inte

 

LU 1978/79:19                                                                       145

heller lönsamt för samhället att förlustföretag fortsätter sin verksamhet och hindrar att resurserna överförs till mera framgångsrika företag.

Avslutningsvis uttalar SAF atl en utvidning av lönegarantilagens till-lämpningsområde medför atl lönegaranliavgiften måste höjas. SAF kan inte acceptera flera höjningar av lönegaranliavgiften. Skulle lönegarantiav­giften till följd av ett bifall till motionärens förslag höjas, bör övervägas om inte avgiften helt skall avskaffas och kostnaden i stället finansieras över budgeten som en del av arbetsmarknadspolitiken.

LO avvisar förslaget om utvidgning av lönegarantilagens tillämpnings­område. LO pekar på bl. a. alt en sådan utvidgning skulle medföra kon-irollsvårigheter och att företagen, särskilt i tider med dålig konjunktur, skulle lockas att använda den utvidgade lönegarantin, varigenom lönerna skulle kunna betalas med lönegarantimedel. Enligt LO skulle lönegarantin komma att utnyttjas under avsevärda tidsperioder. LO uttalar att om det skulle anses befogat atl - i enlighet med motionärens primära syfte -åtgärder vidtas till stöd för företag i kris man bör söka andra lösningar än en utvidgning av området för lönegarantin. LO hänvisar till att arbete pågår inom jusiiiie- och arbetsmarknadsdepartementen, vilket syftar till att man skall komma till rätla med det genom motionen aktualiserade proble­met.

TCO avstyrker bifall lill motionen under hänvisning till pågående arbete inom justitie- och arbetsmarknadsdepartementen.

SACOISR delar de synpunkter som framförs i motionen och föreslår att en utredning tillsätts i syfte att komma lill rätta med det problem som aktualiseras genom molionen.

Svenska bankföreningen tillstyrker molionsförslaget och hänvisar lill vad Bankföreningen anfört i skrivelse till regeringen den 21 september 1977. I skrivelsen anförs att de rättsregler, som aktualiseras när ett förelag råkar i ekonomiska svårigheter, bör vara så konstruerade atl konkurs såviii möjligt undviks. Konkurs är ofta det sämsta alternativet, eftersom konkurs ofta medför onödig värdeförstöring. Ett sätt alt undvika konkurs är ackord enligt ackordslagen. Att lönegarantin inte gäller vid ackord utan endast vid konkurs omöjliggör emellertid ofta atl ett företag rekonstrueras via ackord enligt ackordslagen. Konkurs blir i stället oundviklig. Rekon­struktioner skulle, framhålls vidare, främjas om lönegarantin var effektiv även vid ackord. En sådan regel skulle svara mot önskemålet alt rättsreg­lerna bör verka för atl konkurs och därav följande värdeförstöring und­viks.

1 skrivelsen erinras om att staten, sedan utbetalning skelt av lönegaranti, inträder i löntagarnas och pensionärernas förmånsrätt ehuru några sociala skäl för denna förmånsrätt inte längre finns. För de oprioriterade fordrings­ägarna innebär statens förmånsrätt att deras möjlighet att få betalt i kon-10   Riksdagen 1978179. 8 sand. Nr 19

 

LU 1978/79:19                                                                       146

kursen begränsas. Detta får flera nackdelar, som företrädesvis drabbar leverantörer - bland dem många mindre företag. Leverantörerna saknar som regel säkerhet för sina fordringar. Den omständigheten att förmånsrät­ten för lönefordringar begränsar vad de oprioriterade fordringsägarna kan påräkna i betalning minskar helt naturiigt möjligheten atl få dessa fordringsägares godkännande lill ett ackord. Ackordserbjudanden till de oprioriterade fordringsägarna måste på grund av statens förmånsräti i regel bli sämre än om denna förmånsrätt inte funnits. Utsikterna att uppnå ackord och atl undgå konkurs skulle således, i många fall öka. om statens fordringsrätt efter betalning under lönegarantin inte var förenad med för­månsrätt.

I skrivelsen anförs vidare följande.

För leverantörer - särskilt mindre företag — kan statens förmånsrätt för vad som erlagts under lönegarantin till den grad reducera utdelningen i konkurs att ekonomiska svårigheter uppkommer för dessa företag. Gäller det ett stort fordringsbelopp och ett relativt litet företag kan en konkurs bli oundviklig.

Det på senare lid starkt ökade antalet konkurser har medfört att de angivna nackdelarna av gällande regler framträtt med särskild skärpa. Delta är ett särskilt skäl för översyn av regelsystemet. Ytterligare ett sådant skäl är att de prioriterade lönefordringarna i konkurs numera är förhållandevis större än förr till följd av de relativt långa uppsägningslider som stipuleras i lagen om anställningsskydd.

Om lönegarantin inte skall få de angivna negativa bieffekterna, bör staten inte ha förmånsräti efter betalning under garantin. Lönegarantin bör vidare inte träda i funktion enbart vid konkurs. Garantin bör även bli effektiv på ett tidigare stadium. Garantin bör träda i kraft även vid ansökan om förordnande av god man enligt ackordslagen. Bankföreningen hem­ställer alt regeringen föreslår riksdagen sådana lagändringar att nu angivna önskemål tillgodoses.

Om statens förmånsrätt bortfaller, kan delta möjligen anses medföra en sådan ökning av statens risk på grund av lönegarantireglerna att lönegaran­tiavgiften bör höjas. Bankföreningen anser inle att en höjning av avgiften bör ske. Goda skäl finns i slällel alt avskaffa denna avgift och i vart fall inte höja den. Särskilt efter de nu föreslagna ändringarna i lönegarantireglerna bör statens medverkan enligt dessa regler bedömas bl. a. såsom en insats inom ramen för sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken. Att såvitt möjligt undvika konkurser framträder särskilt i dagens läge såsom ett direkt samhällsekonomiskt intresse. Att även sådana intressen bör beaktas när företag kommer på obestånd har kommit till direkt uttryck bl. a. i regeringens direktiv lill företagsobeståndskommiltén. Med denna sam­hällsekonomiska bakgrund vore del naturligt att låta kostnaderna för löne­garantin finansieras över budgeten. För detta talar även de skäl, som överhuvud kan i landels nuvarande ekonomiska situation åberopas för en begränsning av arbetsgivareavgifterna.

Enligt skrivelsen bör i ett längre perspektiv även en annan fråga av stor betydelse vid företags obestånd omprövas, nämligen statens förmånsräti för skaller och avgifter.  På kortare sikt är framför allt angeläget alt

 

LU 1978/79:19                                                                       147

företagsobeslåndskommitténs arbete resulterar i ändamålsenliga regler om statens medverkan till ackord på skatte- och avgiftsområdet. Även sådana regler bör kunna bidra till atl företag på obestånd kan rekonstrueras via ackord och undgå konkurs.

Föreningen Sveriges kronofogdar vitsordar att man många gånger funnit del besvärande, att lönegarantin inte kan tillämpas förrän ett företag för­satts i konkurs. Vissa uppgifter tyder på att en av ackordscentralerna konsekvent föranstaltar om konkurs i stället för ackord, detta i syfte alt med lönegarantimedel kunna driva företag vidare och under konkursför­valtningen kunna företa en rekonstruktion. Föreningen anmärker att det också numera framstår som egendomligt att ett företag verkställer en effektiv betalningsinställelse för att inleda ackordsförhandlingar och ändå uppenbarligen måste fortsätta betala de anställdas löner i medvetenhet om att rätteligen de flesta skatter — som inte betalas under ackordshandlägg­ningen - har bättre förmånsrätt än lönefordringarna. Efter ändringen av förmånsrättslagen den 1 januari 1976 har många gånger åtminstone teore­tiskt diskuterats frågan om inte förelaget gör sig skyldigt till mannamån mot borgenärer.

Föreningen ställer sig i princip positiv till motionärens yrkande men framhåller att man bör anpassa en ändring så att inte olika företagare kan frestas atl utnyttja garantin på ett obehörigt sätt genom att en eller flera gånger inställa betalningarna och uppta förhandlingar om ackord. För­eningen kan tänka sig en ändring, som innebär att rätten till lönegarantin inträder i och med konkursdomarens beslut om alt inleda offentlig ack­ordsförhandling. Ett sådant beslut innesluter en viss förprövning och en stor sannolikhet atl ackord kommer till stånd. Föreningen anser det troligt atl en sådan regel skulle medverka till en snabbare handläggning av bl. a. bouppteckningsförfarandet och kontakterna med borgenärerna i det inle­dande skedet av ackordsförfarandet. Föreningens positiva inställning i denna fråga grundas på alt kronofogdemyndigheterna med hänsyn till nutida förhållanden - inte endast rådande lågkonjunktur - driver en verksamhet utöver det fiskaliska intresset atl driva in skatter. Kronofogde­myndigheterna måste kunna få ta hänsyn till sysselsättningen och därmed få göra en mera översiktlig samhällsekonomisk bedömning av vilket förfa­rande som är fördelaktigt för staten. Erfarenheten visar ofta att man även i samhällsekonomins intressen bör medverka just till att offentligt ackord kommer till stånd. Efiersom företag av den typ motionären åsyftar som regel har stora skatte- och avgiftsskulder, kan staten inte sällan ha det avgörande inflytandet vid omröstning om ackord.

Enligt föreningen är det emellertid tydligt att lönegarantin måste tilläm­pas restriktivt i ackordsfallen. Man måste beakta bl. a. att andra företagare inom samma bransch kan bli utsatta för något som kan liknas vid illojal konkurrens och inställer betalningarna för ett ackordsförfarande, som kan

 

LU 1978/79:19                                                                       148

leda till samma fördel för dem. Det fordras därför ingående överväganden av hur långt garantin kan sträckas ut i samband med ackordsförfarande. Föreningen anser att utbetalningen av garantimedel i allt fall inte bör ske längre än till tidpunkten för konkursdomarens beslut om fastställande av ackord. Det bör också övervägas regler av innehåll att den diltillsvarande förelagsledningen efter gode mannens bedömande bör kunna bytas ut, förstärkas eller föreläggas strikta förhållningsregler om företagels drift under ackordshandläggningen. Föreningen ifrågasätter om inle det svårbe­dömda problemkomplex motionären aktualiserat bör överiämnas till före­tagsobeståndskommiltén för ulredning och förslag i saken.

Sveriges ackordscentral delar uppfattningen att den nuvarande utform­ningen av lagstiftningen påtagligt minskar benägenheten hos de borgenärer som har prioriterade fordringar på ett företag att medverka till atl företa­get, om det kommer på obestånd, rekonstrueras genom ett ackordsförfar­ande. Alltför ofta ligger det enligt ackordscentralen i borgenärernas intres­se att företaget i stället försätts i konkurs. Lönegarantisyslemet ökar nämligen i regel deras möjligheler alt få betalt för sina fordringar i en konkurs.

Ackordscentralen framhåller att motionärens antagande atl nuvarande olägenhet skulle undanröjas om lönegarantin gällde vid ackordsförfarande torde vara riktigt, dock endast under förutsättning att de lönefordringar som uppkommer under förfarandet inte blir prioriterade i vare sig ackordet eller en eventuell efterföljande konkurs. Såvitt ackordscentralen kan bedö­ma skulle syftet med motionen kunna uppnås också genom att lönegaranti­lagen ändras därhän att garantin förklaras skola gälla endast "icke produk­tiva löner" och pensioner till f d. anställda, medan övriga till arbetstagar­na utgående ersättningar skulle bli en massafordran i konkursen.

Enligt ackordscentralen bör frågorna närmare belysas innan statsmak­terna tar slutgiltig ståndpunkt till dem. och ackordscentralen tillstyrker därför bifall till motionen.

Motionen 1977178:1004

Riksskatteverket (RSV) framhåller atl det inte framkommit att ökningen av lönegarantiutbetalningar orsakats av sådani missbruk av lönegaranti­syslemet som består i att företagare föranlett utbetalningar till inte berätti­gade arbetstagare eller med för höga belopp. Enligt RSV:s mening har oriktiga lönegarantiulbetalningar endast marginellt påverkat totalbeloppet för utbetalningarna.

Alt lönegaranliutbetalningarna de senaste åren ökat kraftigt har enligt RSV andra orsaker. I första hand beror ökningen på att andelen företags­konkurser ökat och att därmed ett större antal arbetstagare berörs. Detta belyses av följande uppgifter som RSV inhämtat från de tre största länssty­relserna.

 

LU 1978/79:19                                                                       149

Utbetalda lönegarantibelopp

Budgetår              Stockholms län          Göteborgs och           Malmöhus län
_______________________ Bohus län_________________

1974/75          6196 576           4 794081           1500000

1975/76         14811395           8 185 504         10275000

1976/77         20421909          10399236         21900000

Antal arbetstagare som erhållit lönegarantimedel

1974                                        1303                                              517

1975                                        1320     591           514

1976                                        1805                   1009            ca 1 100

1977                                        2 500                  1293            ca 2000

En omständighet som också påverkat utbetalningarnas storlek är, fort­sätter RSV, att arbetstagarna tillförsäkrats längre uppsägningslider genom lagen om anställningsskydd.

En annan omständighet av betydelse är alt större belopp än tidigare kan utbetalas till varje arbetstagare på grund av atl maximibeloppet för utbe­talning den I januari 1976 höjts från fem till tolv gånger gällande basbelopp. Vid lagens tillkomst utgjorde maximibeloppet tre gånger basbeloppet.

RSV erinrar också om ändringarna i förmånsrättslagen varigenom före­tagsinteckningar och skatter fått bättre förmånsrätt än lönefordringar. Ändringarna har lett till ökade anspråk på lönegarant i medel därför atl de tillgångar i förvaltarkonkurser som tidigare kunnat utbetalas till lönebor­genärer (143 S konkurslagen) i stället måste förbehållas borgenärer med bättre förmänsrätt.

RSV konstaterar sammanfattningsvis alt ökningen av utbetalda lönega­rantimedel beror på ändringar i lagstiftningen saml den ekonomiska ut­vecklingen i samhället.

Vad gäller motionärernas uppfattning att kronofogdemyndighets kon­troll i fatligkonkurser är ytlig anför RSV att föreskrifter utfärdats för kronofogdemyndighetens och länsstyrelsens handläggning av löne­garantiärenden och atl arbetsbeskrivning utarbetats för kronofogdemyn­digheten om hur dessa ärenden lämpligen bör handläggas. Av föreskrifter­na och arbetsbeskrivningen framgår att om det förekommer anledning misstänka att garantin missbrukas bör en grundligare utredning företas. För atl undersöka lönegarantiärendenas handläggning har RSV infordrat ett antal ärenden i vilka kronofogdemyndigheten företagit ingående utred­ningar. Resultatet av denna undersökning, framlagd i en promemoria 1976, visar att antalet missbruksfall är litet. I detta sammanhang understryker RSV att lönegarantilagstiftningen är en social lagstiftning. Ärendena skall handläggas med skyndsamhet. Utbetalning av löner till arbetstagare, vars anspråk ofta framställs genom de fackliga organisationerna, får inte fördrö­jas av en myndighetsprövning som arbetstagaren upplever som byråkra­tisk. Atl mindre belopp någon gång kan komma atl oriktigt utbetalas måste enligt verkets mening accepteras med hänsyn till kravet på skyndsamhet.

 

LU 1978/79:19                                                                      150

Beträffande kontrollen av lönegarantianspråk i ordinära konkurser fram­håller RSV atl om kronofogdemyndigheten får tillsynsuppgifter i sådana konkurser kommer del att åligga myndigheten alt granska förvaltarens prövning av framställda lönekrav. Med hänsyn härtill ter det sig enligt RSV mindre rationellt och lämpligt att länsstyrelsens revisionsenhet tilldelas en särskild kontrollfunktion. Med kronofogdemyndigheten som tillsynsorgan kommer enligt RSV:s mening det eventuella missbruk som förekommer i samband med ordinära konkurser att minska.

RSV instämmer i molionärernas önskemål om skärpt kontroll över hu­vud laget av konkursföretags affärer och handlande före och efter konkurs. Som en åtgärd på området ser RSV den förväntade nya konkurslag­stiftningen med kvalificerade förvaltare i alla konkurser och kronofogdemyndigheten som tillsynsmyndighet. Också föreslagna ökade insatser mot den ekonomiska brottsligheten torde i hög grad riktas mot konkursföretagen.

Länsstyrelsen i Stockholms län har infordrat synpunkter från kronofog­demyndigheterna i Slockholm, Solna och Södertälje samt från Stig Rind-borgs advokatbyrå och Adolf Öhmans advokatbyrå.

Kronofogdemyndigheten i Slockholm har upplyst att missbruk av löne­garantin förekommer i viss omfattning. Den prövning som skall ske blir i allmänhet noggrann, eftersom arbetstagarens och arbetsgivarens uppgifter ofta inte är samstämmiga. Kronofogdemyndigheten får inhämta komplette­rande upplysningar genom kontroll av bokföring, anställningsavtal och kollektivavtal i den mån dessa är tillgängliga samt även införskaffa upp­gifter från försäkringskassa, lokal skattemyndighet, länsstyrelse m. m. Del torde emellertid vara ofrånkomligt att missbruk inte alllid upptäcks. 1 detta sammanhang framhåller kronofogdemyndigheten att missbruk inte endast förekommer av mindre nogräknade företagare utan att det även finns mindre nogräknade arbetstagare som försökt att få ut högre lönefordringar än vad de är berättigade till.

Kronofogdemyndigheien i Solna har upplyst om att den har förhållande­vis liten erfarenhet av lönegarantiärenden och att inget uppenbart försök till missbruk hitlills har kunnat uppdagas.

Även kronofogdemyndigheten i Södertälje har förklarat sig ha jämförel­sevis liten erfarenhet av lönegarantiärenden. Kronofogdemyndigheten de­lar motionärernas uppfattning att kontrollen av konkursföretagen bör skär­pas. Framför alll gäller detta fattigkonkurserna. En skärpt kontroll bör dock inte ensidigt inriktas på att förhindra missbruk av lönegarantin. Även frågor om eventuella gäldenärsbroti, skattebedrägerier, återvinningstran­saktioner och liknande bör utredas grundligare än vad som för närvarande sker i fattigkonkurser.

De båda advokatbyråerna har uttalat att ökningen av lönegaranliutbetal­ningarna i huvudsak har sin förklaring i lagstiftningsåtgärder, bl. a. änd­ringarna i förmånsrättsordningen och lagen om anställningsskydd, samt att

 

LU 1978/79:19                                                                       151

eventuellt missbruk av lönegarantisyslemet endast har marginell betydel­se. Från Adolf Öhmans advokatbyrå har vidare framhållits att missbruk naturligtvis förekommer i viss utsträckning. Missbruket lorde framför alll ske vid avräkning av uppsägningslöner, men detta var ett problem långt före lönegarantilagens tillkomst.

Samma advokatbyrå har också anfört atl påståendet om att en konkurs­förvaltare knappast har anledning alt granska konkursförelagets affärer i annan utsträckning än vad som gäller vid konkurstillfället är felaktigt. Erfarna konkursförvaltare torde alltid lägga ner stort arbete pä just gransk­ningen av bevakningar och särskilt lönebevakningar och det är ju bevak­ningsprocessen som är avgörande för lönegaranliutbetalningarna vid lill-gångskonkurser. Om det är någon utanför företaget som har möjlighet alt bedöma lönebevakningarna lorde detta just vara konkursförvaltaren som lever i ganska intensiv kontakt med den konkursdrabbade verksamheten i konkursens inledningsskede. En granskningsenhet på länsstyrelsen kan enligt advokatbyrån aldrig hinna få den detaljkännedom som behövs innan utbetalningarna görs. Bortsett från tidsperspektivet saknas det anledning förmoda alt lähsstyrelsernas revisionsenheter skulle vara lämpligare kon­trollorgan än kronofogdemyndigheterna. Revisionsenheterna är i första hand inriktade på skaltegranskning och besitter ekonomisk expertis, men bedömningen av anställningsförhållanden kräver i första hand en juridisk granskning.

Länsstyrelsen anser mot bakgrund av de lämnade uppgifterna det inte uteslutet atl visst missbruk kan förekomma i fatligkonkurser. I fråga om lillgångskonkurser synes däremot så vara fallet endast i ringa grad.

Enligt länsstyrelsen infordras regelmässigt försäkringar om arbetstaga­res inkomstförhållanden innan uppsägningslön utbetalas. Länsstyrelsen har härvidlag fått uppfattningen att arbetslagarna inte uppsålligen lämnar felaktiga uppgifter i syfte att missbruka lönegarantin.

Kronofogdemyndigheten i Göteborg uttalar atl framställda löneyrkan­den prövas noggrant. Motionärernas anlagande att prövningen hos krono­fogdemyndigheterna är ytlig framstår därför som mycket överraskande. Kronofogdemyndigheten har från vissa håll, bl. a. från vissa fackliga orga­nisationer, snarare hört synpunkter att prövningen av lönekraven i fallig­konkurserna kan bli alltför noggrann och "petig".

Kronofogdemyndigheten hänvisar till att de av RSV för kronofogdemyn­digheterna meddelade anvisningarna vad gäller handläggningen av dessa typer av ärenden inte ger möjlighet för myndigheterna att vidtaga en summarisk prövning annat än i uppenbara fall. Särskilt vid fall av befarat missbruk är utredningen myckel omfattande.

Enligt kronofogdemyndigheten bör i första hand den myndighet som för närvarande handlägger lönegarantiärenden tilldelas resurser för noggran­nare kontroll och prövning, om detta anses påkallat. Det synes föga ända-

 

LU 1978/79:19                                                                       152

målsenligt att i konkurserna engagera ett organ som i dag inte har berö­ringspunkter med konkursulredningarna. Ett generellt engagemang i kon­kursförvaltningen från länsstyrelsens sida torde också komma i konflikt med konkurslagens bestämmelser om förvaltningens bedrivande. Om revi­sionsenheterna skulle göra en uppföljning av konkurserna på sätt motionä­rerna föreslår, kan man enligt kronofogdemyndigheten anta att effekten ändå inte blir den önskade. Revisionsenheternas utredningar, som i och för sig belyser gäldenärens ekonomiska förhållanden (främst ur skaitesyn-punkt) berör erfarenhetsmässigt inle sådana förhållanden som är av intres­se för alt klarlägga missbruksfall i lönegaranliärenden.

Om revisionsåtgärd erfordras i visst fall, bör, framhålls vidare, sådan åtgärd initieras från kronofogdemyndigheten. Gode män och förvaltare i konkurserna uppfattar i dag kronofogdemyndigheien som den myndighet som har att tillvarata statens intressen i konkurssammanhang och vänder sig också vanligtvis till kronofogdemyndigheten, när de finner anledning att påtala förhållanden, som bör närmare granskas av det allmänna.

Kronofogdemyndigheien hänvisar till alt enligt den nya organisation som skall gälla för landets tre största kronofogdemyndigheter dessa skall tillföras arbetskraft med företagsekonomisk utbildning. Resursförstärk­ningen är ägnad att underlätta bl. a. utredningarna i lönegarantiärendena.

Avslutningsvis framhåller kronofogdemyndigheten alt motionen berör hela det viktiga problemet med organiserad brottslighet i anslutning lill konkurser. Delta problem bör även fortsättningsvis ägnas mycket stor uppmärksamhet. Kronofogdemyndigheten anser alt frågan bör överlämnas till de organ som för närvarande arbetar med revideringen av konkurslag­stiftningen och den brottslighet som sammanhänger med konkurserna.

Advokatsamfundet anför atl ökningen av utbetalningar från lönegaranti­fonden mellan budgetåren 1974/75 och 1975/76 torde förklaras av att lagen om anställningsskydd försl vid den senare tidpunkten kommil att få full effekt. Senare ökningar torde förklaras av dels den lågkonjunktur som näringslivet befunnit sig i under senare år, i följd varav flera konkurser inträffat, dels - och detla lorde var huvudorsaken - av det förhållandel atl förmånsrätlslagens regler ändrats så atl såväl företagsinteckningar som skaltefordringar fått bättre prioritet än lönefordringar. I samband därmed ändrades också lönegaranlilagen så att maximibeloppet höjdes väsentligt till nu gällande tak betydligt över 100000 kr. per enskild arbetstagare. Samfundet bedömer det därför som osannolikt att ökningen av utbetalning­ar ens till mätbar del skulle kunna bero på missbruk av lönegaranlilagen.

Enligt samfundet förekommer missbruk naturligtvis i viss ulslräckning och della lorde framför alll ske vid avräkning av uppsägningslöner. Denna situation var emellertid ett problem långt före lönegarantilagens tillkomst. Beträffande det sist sagda påpekar samfundet att den tidigare gällande lagen om anställningsskydd för vissa äldre arbetstagare hade en avräk-

 

LU 1978/79:19                                                        153

ningsregel som även gällde eget arbete. Numera kan anställda under upp­sägningstiden arbeta som konsulter eller fria företagare i övrigt utan att inkomsterna härav under uppsägningstiden skall avräknas. Samfundet an­ser därför att det bör övervägas om inte nyssnämnda avräkningsregel bör återinföras.

Samfundet vänder sig mot påståendet att en konkursförvaltare knappast har anledning att granska konkursföretagets affärer i annan utsträckning än vad som gäller vid konkurstillfället. Erfarna konkursförvaltare torde alltid lägga ned stort arbete på just granskningen av bevakningar och särskilt lönebevakningar, och det är bevakningsprocessen som är avgörande för lönegaranliutbetalningarna vid tillgångskonkurser. Om det är någon utan­för företaget som har möjlighet att bedöma lönebevakningarna torde, fort­sätter samfundet, denne just vara konkursförvaltaren, som lever i nära kontakt med den konkursdrabbade verksamheten i konkursens inlednings­skede. En granskningsenhet på länsstyrelsen kan enligt samfundet aldrig hinna få den detaljkännedom som behövs innan utbetalningarna görs. Bortsett från tidsperspektivet saknas det anledning förmoda att länsstyrel­sernas revisionsenheter skulle var lämpligare kontrollorgan än kronofog­demyndigheterna. Revisionsenheterna är i första hand inriktade på skalte­granskning och besitter ekonomisk expertis, men bedömningen av anställ­ningsförhållanden kräver i första hand en juridisk granskning.

Samfundet anser sammanfattningsvis att motionen i huvudsak bygger på felaktiga förutsättningar och antaganden samt att skäl saknas att genomfö­ra någon ändring i lönegarantilagen i här aktuellt hänseende. Samfundet framhåller emellertid avslutningsvis alt såväl konkursförvaltare som läns­styrelser borde få större möjlighet att undersöka vilka möjligheter lönebe-vakande haft att utfå lön eller annan ersättning från annat håll.

Sveriges hantverks- och industriorganisalion (SHIO) framhåller att ök­ningen av lönegarantiutbetalningarna i allt väsentligt har andra orsaker än missbruk som kan antas ha föranlett endasl en liten del av utbetalningarna från lönegarantifonden. SHIO anser att man trots missbrukets ringa om­fattning inte skall bortse från dess negativa konsekvenser. SHIO hänvisar till atl organisationen i remissyttrande över statens industriverks utredning "Etableringar och konkurser inom byggnadsindustrin" (SIND 1976:2) respektive yttrande över departementspromemorian "Ansvar för skatt vid entreprenad m. m." (Ds Fi 1976:4) framhållit att problemen för samhället gäller s. k. skuttar (tillfälliga företag med inga eller möjligen ett fåtal an­ställda) och fritidsföretagare (arbetstagare som under sin fritid utför upp­drag som egna företagare). Dessa förelag betalar ofta varken skatt eller sociala avgifter i full utsträckning, och de konkurrerar på detta sätt på ett illojalt sätt med de seriösa företagen. Missbruket av lönegarantin vid konkurs gäller säkerligen samma typer av illojala "företag". De negativa konsekvenserna lorde dock var betydligt mindre än vid skattefusk.  I

 

LU 1978/79:19                                                                       154

yttrande över "Etableringar och konkurser inom byggnadsindustrin" har SHIO framlagt förslag om hur man på ett effektivare sätt skall kunna komma åt dessa illojala "företag". De föreslagna åtgärderna skulle enligt organisationen också ha effekt på missbruk av lönegarantin.

Organisationen hemställer att förslaget i motionen om kontrollåtgärder avvisas.

LO framhåller alt organisationen vid ett flertal tillfällen, senasl i yttrande över konkurslagskommitténs betänkande "Konkursförvaltning", starkt understrukit vikten av att samhället bereds möjlighet till insyn i och kon­troll över konkursförvaltningen. Enligt LO:s mening måste resurser ställas lill förfogande för utbildning av handläggare på polis-, åklagar- och krono­fogdemyndigheterna. Resurser måste även skapas för att ge polis- och åklagarmyndigheter ökade möjligheter att angripa olika former av ekono­misk brottslighet, exempelvis manipulationer med lönegarantisystemet. LO delar motionärernas uppfattning angående vikten av kontroll över konkursförfarandet inklusive hanteringen enligt lönegarantilagen.

LO pekar på de reformer som föreslagits i det ovan nämnda betänkandet "Konkursförvaltning". Utökas kronofogdemyndighetens möjligheter till insyn och kontroll förefaller det LO inte vara nödvändigt att en parallell konlrollorganisation knuten till länsstyrelserna byggs upp. LO föreslår därför att de i motionen framförda kraven inte nu skall leda till lagstiftning utan att synpunkterna i stället beaktas i det fortsatta departementsarbelet rörande konkursförvaltning i stort.

TCO instämmer i motionärernas krav på ökad kontroll av efterlevnaden av lönegaranlilagen. Om konkurslagskommitténs förslag genomförs är del dock enligt TCO:s mening inte nödvändigt att överföra kontrollen till länsstyrelserna. TCO föreslår därför att de synpunkter som tas upp i motionen f. n. ej föranleder några åtgärder från riksdagens sida utan beak­tas i det fortsatta arbetet med konkurslagskommitténs betänkande.

SACOISR delar de synpunkter som framförs i motionen och föreslår att de problem som aktualiseras i motionen utreds.

Föreningen Sveriges kronofogdar framhåller att de avsevärda ökning­arna av utbetalningar från lönegarantifonden väsentligen kan ha orsakats av den under senare år tillkomna arbetstagarvänliga lagstiftningen, t. ex. lagen om anställningsskydd. Föreningen pekar också på att de flesta skat­ter och avgifter får utdelning före lönefordran samt att lönegarantin utökats till alt omfatta inte mindre än tolv basbelopp.

De av motionärerna åberopade sifforna rörande lönegarantiutbetalning­ar kan enligt föreningen inte läggas till grund för en uppfattning om storle­ken av det missbruk, som dock förekommer. Man har hittills ansett att missbruket av den statliga lönegarantin är totalt sett av ringa omfattning. Detta hindrar inte att kronofogdemyndigheternas iakttagelser om vissa

 

LU 1978/79:19                                                        155

typsituationer av missbruk bör medföra vissa lagändringar i syfte att stävja möjligheterna att missbruka garantin.

Vad först gäller kontrollmöjligheterna anser föreningen atl del kan ifrå­gasättas om inte kronofogdemyndigheten bör få pröva betalningsrätten enligt garantin även i ordinära konkurser. Det har inte sällan iakttagits att man försummat att i ordinär konkurs framställa anmärkning mot lönebe­vakningar, som gjorts av företagsledande personer eller eljesi av personer, om vilka man haft anledning misstänka att de inte uppfyllt kriterierna för arbetstagarbegreppet. En sådan ändring av gällande ordning skulle enligt föreningen var särskilt rationell om kronofogdemyndigheten får överta konkurstillsynen. I sammanhanget anmärker föreningen att kronofogde­myndigheten i regel under indrivningsarbetet mot konkursgäldenären re­dan förvärvat sådan kännedom om gäldenärens förhållanden alt myndighe­ten har fasta hållpunkter för bedömningen av bl. a. frågan om utbetalning av lönegarantipengar. Motionärernas förslag att lägga kontrollfunktioner på länsstyrelsernas revisionsenheler är enligt föreningen helt verklighets­främmande. Revisionsenheterna, som redan i dag har otillräckliga re­surser, har att tillämpa skatterätlsliga och i övrigt helt andra lagregler än dem som berör tillämpningen av lönegarantilagen. Länsstyrelsernas perso­nal torde helt enkelt sakna anledning att sätta sig in i den arbetsrättsliga och konkursrättsliga lagstiftning som är aktuell vid bedömning av lönega­rantifrågor.

Enligt föreningen har man iakttagit vissa typfall av missbruk. Förening­en kan som ett typfall utöver det av motionärerna anförda anmärka atl innehavare av flera aktiebolag av den s. k. fåmansbolagstypen kan driva verksamhet på lönegarantins bekostnad. Företrädarna i bolag är numera medvetna om att de i händelse bolaget inte betalar A-skall eller mervärde­skatt kan åläggas personlig betalningsskyldighet enligt 77 a S uppbördsla­gen eller 48 a § mervärdeskattelagen. Det är därför fördelaktigt att bolaget betalar dessa skatter men underlåter att under en längre tid betala de anställdas löner, eventuellt i samråd med samtliga eller vissa arbetstagare. De anställda kan under tiden få behövliga medel t. ex. genom "lån" från arbetsgivaren. Man kan sedan låta bolaget gå i konkurs och omedelbart fortsätta samma verksamhet med samma anställda i ett nytt aktiebolag med liknande firma. Arbetstagarna får genom lönegarantin ut sina löne­fordringar, som enligt förmånliga avtal med arbetsgivaren kan uppgå till höga belopp. Arbetsgivaren kan göra sig en obehörig vinst med i stort sett motsvarande belopp. Föreningen föreslår ett stadgande i lönegarantilagen att garantin gäller endast för den som typiskt sett intar ställning av arbets­tagare enligt gällande arbetsrättsliga värderingar.

 

LU 1978/79:19                                                                       156

Bilaga 3 Av utskottet framlagda förslag till ändring i regeringens lagförslag

Förslaget till

Lag om ändring i konkurslagen

Regeringens förslag                      Utskottets förslag

55 §

Förvaltaren skall så snart ske kan upprätta skriftlig berättelse om boets tillstånd, så ock om orsakerna till gäldenärens obestånd, så vitt de kunnat utrönas, I berättelsen skall upplagas en översikt över tillgångar och gäld av olika slag ävensom särskilt anmärkas, huruvida förhållande har förekom­mit som kan föranleda återvinning till konkursboet och huruvida skälig anledning förefinnes till antagande, att gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbroit. Förefinnes anledning till antagande, som nyss sagts, skall grunden därför angivas. Om gäldenären är eller under det senaste året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig, varde i berättelsen tillika anmärkt, vilket bokföringssystem han har tillämpat och hur bokförings­skyldigheten har fullgjorts; och skall i sådant fall vid berättelsen fogas den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen.

Avskrift av berättelsen med den balansräkning, som må vara därvid fogad, skall av förvaltaren utan dröjsmål tillställas konkursdomaren och tillsynsmyndigheten samt varje borgenär, som det begär.

Om förvaltaren finner att gälde-    Om förvaltaren finner att gälde-

nären  kan  misstänkas  för gälde-     nären  kan   misstänkas  för gälde­
närsbroti, skall han omedelbart un-     närsbrott, skall han omedelbart un­
derrätta allmän åklagare därom och     derrätta allmän åklagare därom och
därvid angiva grunden för misstan-     därvid angiva grunden för misstan­
ken,                                             ken. Detsamma gäller om gälde­
nären har drivit näringsverksamhet
och det under konkursförvaltningen
kommer fram alt gäldenären kan
misstänkas för annat brott av ej
ringa beskaffenhet, som har sam­
band med verksamheten.

185 b S

I fråga om förvaltarens allmänna åligganden äga 51, 51 a och 52 SS, 53 § första stycket, 57 §, 58 § första och andra styckena samt 60 8 andra stycket motsvarande tillämpning. Vidare äger 54 § motsvarande tillämpning.

Förvaltaren skall lämna konkursdomaren och tillsynsmyndigheten skriftlig uppgift om orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de kunnat utrönas. Samtidigt skall anmärkas, om det har förekommit förhållande som kan föranleda återvinning till konkursboet och om det finns skälig anled­ning antaga att gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbroit. Finns anled­ning till sådant antagande, skall grunden därför angivas. Om gäldenären är eller under det senaste året före konkursansökningen varit bokföringsskyl­dig, skall vidare anmärkas, vilket bokföringssystem han har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts. I sådant fall skall samtidigt den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen ingivas.

 

LU 1978/79:19

Regeringens förslag

Utskottets förslag

157

Så snart kunskap har vunnits om löne- eller pensionsskuld skall förval­taren anmäla sådan skuld till kronofogdemyndigheten i den ort där gälde­nären bör svara i tvistemål som angå gäld i allmänhet. Finns ej löne- eller pensionsskuld, skall förvaltaren anmärka detta i bouppteckningen.

Bouppteckningen skall jämte uppgifter enligt andra stycket tillställas konkursdomaren och tillsynsmyndigheten snarast och senast en månad från konkursbeslutet. När särskilda omständigheter föreligga, får konkurs­domaren bevilja uppskov.

Om förvaltaren finner att gälde­nären kan misstänkas för att ha gjort sig skyldig till gäldenärsbroit, skall han omedelbart underrätta all­män åklagare därom och därvid an­giva grunden för misstanken.

Om förvallaren finner att gälde­nären kan misstänkas för att ha gjort sig skyldig till gäldenärsbroti, skall han omedelbart underrätta all­män åklagare därom och därvid an­giva grunden för misstanken. Det­samma gäller om gäldenären har drivit näringsverksamhet och det under konkursförvaltningen kom­mer fram att gäldenären kan miss­tänkas för annal brott av ej ringa beskaffenhet, som har samband med verksamheten.

 

LU 1978/79:19                                                                     158

Innehållsförteckning Ärendet

Ingress   ............................................................................ ..... I

Lagförslagen

1.  lag om ändring i konktrrslagen (1921: 225) ................... .... 2

2.  lag om ändring i jordabalken   ........................................ .. 65

3.  lag om ändring i lagen (1921:244) om utmälningsed   ... .. 66

4. lag om ändring i lagen (1956:217) om vissa kreditinrättningars
konkurs ......................................................................... .. 67

5.  lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs         69

6.  lag om ändring i lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom                      72

7.  lag om ändring i lagen (1975:500) om exekutiv försäljning av luft­fartyg m.m                      72

8.  lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) ................    73

Motionsyrkanden   ............................................................. .. 74

Utskottet

Inledning   .........................................................................    75

Propositionens huvudsakliga innehåll.................................    77

Allmänna överväganden   ..................................................    78

Konkurser och ekonomisk brottslighet   .............................    79

Sysselsättningspolitiska frågor m. m. i konkurs   ...............    87

Tillsyn i konkurs..................................................................    91

Förvaltning i ordinär konkurs   ...........................................    95

Mindre konkurs   ................................................................    97

Tvångsåtgärder mot gäldenären........................................ 100

Vissa andra gemensamma frågor beträffande ordinära och mindre

konkurser........................................................................... 104

Ikraftträdande m.m............................................................. 105

Hemställan    ...................................................................... 106

Reservationer

1.  allmänna överväganden (s)........................................... 109

2.  konkurskarantän (s)........................................................ 109

3.  samhälleliga intressen i konkurs (s)   ............................. 110

4.  val av tillsynsmyndighet (s)  ........................................... ... Ill

5.  jäv mot Ijänsleman vid tillsynsmyndighet (följdreservation, s, lill reservation 4)                  112

6.  jäv mot tjänsteman vid tillsynsmyndighet (m)   .............. 113

7.  rådgivare eller förlikningsman i konkurs (s)   .................. 114

8.  förvaltare i mindre konkurs (s)   ...................................... 116

9.  beslut om handläggningsform för konkurs (s) ................ 120

 

10.  kvarstad och skingringsförbud (s) ................................. 121

11.  handräckning (m) .......................................................... 122

12.  tillsynsmyndighetens hörande (följdreservation, s, lill reservatio­nerna 7 och 8)                 124

13.  följdreservation (s) lill reservation 8............................... 125

14.  följdreservation (s) till reservation 7.............................. 126

15.  följdreservation (s) till reservation 8.............................. 126

 

LU 1978/79:19                                                        159

16.  följdreservation (s) lill reservationerna 4 och 8   ....   127

17.  följdreservation (s) till reservation 8.....................   127

Bilagor

1.  I motionen 1978/79:2207 framlagda förslag till ändringar i rege­ringens lagförslag         128

2.  Sammanställning av remissyttranden över motionerna 1977/78:528 och 1977/78: 1004          137

3.  Av utskottet framlagda förslag till ändringar i regeringens lag­förslag      156

Norstedts Tryciceri, Stockholm 1979