Konstitutionsutskottets betänkande 1978/79:39

med anledning av propositionen 1978/79:195 om förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m. jämte motioner

I detta betänkande behandlas propositionen 1978/79:195, följdmotionerna 1978/79:2591 och 2641 saml de under allmänna motionstiden 1978 resp. 1979 väckta motionerna 1977/78:227, 1977/78:903, 1978/79:1094 och 1978/ 79:1655.

Propositionen

I propositionen 1978/79:195 framläggs förslag till lag om ändring i regeringsformen, lag om ändring i riksdagsordningen, lag om lagrådet och folkomröstningslag. Regeringen (justitiedepartementet) föreslår riksdagen att

1. i den ordning som anges i 8 kap. 15 S regeringsformen antaga förslaget till lag om ändring i regeringsformen,

2. i den ordning som anges i 8 kap. 16 § regeringsformen antaga förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen,

dels såvitt avser huvudbestämmelserna och ikraftträdandebestämmelsen, dels såvitt avser tilläggsbestämmelserna,

3. antaga förslaget till lag om lagrådet,

4. antaga förslaget till folkomröstningslag.

I propositionen anges propositionens huvudsakliga Innehåll på följande sätt:

I propositionen föreslås ett flertal grundlagsändringar som innebär ett förstärkt skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna enligt regeringsformen. Dessutom föreslås andra grundlagsändringar som rör bl. a. den s. k. lagprövningsrätten, lagrådets granskning av lagförslag och formerna för stiftande av grundlag.

Ett viktigt inslag i förstärkningen av rättighetsskyddet är förslaget om ett särskilt förfarande vid s. k. rättighetsbegränsande lagstiftning. Den föreslagna ordningen innebär att förslag till lag som angår begränsning av vissa av de grundläggande fri- och rättigheterna, t. ex. yttrandefriheten och mötesfriheten, på begäran av lägst tio riksdagsledamöter skall vila hos riksdagen i minst tolv månader innan det får antas. Undantag görs dock för det fallet att ett förslag vid omröstning i riksdagens kammare får stöd av minst fem sjättedelar av de röstande. I så fall är förslaget antaget omedelbart.

Skyddet för vissa särskilda fri- och rättigheter förstärks också på annat sätt. Förbudet mot retroaktiv lagstiftning som f n. bara gäller strafflag utvidgas

1 Riksdagen 1978/79. 4 saml. Nr 39

KU 1978/79:39

KU 1978/79:39 2

sålunda till att omfatta också skattelag. Vidare föreslås förstärkningar med avseende på bl. a. rätten till ersättning vid expropriation och skyddet för medborgarskapet.

Lagprövningsrätten innebär att domstol eller annan rätlstillämpande myndighet skall sätta t. ex. en lag åt sidan om lagen uppenbart strider mot grundlag. Denna rätt som f n. anses föreligga utan stöd i lag skall enligt propositionen skrivas in i regeringsformen.

F. n. är det regeringen eller riksdagsutskott som fritt bedömer om ett lagförslag skall granskas av lagrådet. 1 propositionen föreslås alt regeringsformen skall innehålla en föreskrift om att lagrådets yttrande bör inhämtas över lagförslag på vissa angivna områden. Iden mån regeringen underlåteratt höra lagrådet över ett lagförslag inom granskningsområdet skall skälen redovisas för riksdagen. Även inriktningen av lagrådets granskning av lagförslag föreslås preciserad i regeringsformen.

Två nyheter föreslås i fråga om formerna för stiftande av grundlag. Dels skall ett förslag till ändring av grundlag väckas minst tio månader före det riksdagsval, efter vilket det andra och avgörande riksdagsbeslutet skall fattas. Dels skall ett förslag till ändring av grundlag kunna bli föremål för folkomröstning, om minst en tredjedel av riksdagens ledamöter begär det.

Förutom ändringar i regeringsformen föreslås i propositionen ändringar i riksdagsordningen. Vidare innehåller propositionen förslag till lagar om lagrådet och om förfarandet vid folkomröstning i hela landet.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1980.

Propositionens förslag bygger på vad rättighetsskyddsutredningen föreslagit i betänkandet (SOU 1978:34) Förstärkt skydd för fri-och rättigheter (bilaga 1 till propositionen). Remissyttrandena över betänkandet redovisas i bilaga 2 till propositionen.

IVIotionerna

I motionen 1977/78:227 av Erik Adamsson (s) yrkas "att riksdagen hos regeringen begär att det uppdras åt den nya fri- och rättighetsutredningen att överväga den i motionen angivna frågan om kontroll från riksdagens sida över de högsta domstolsinstanserna".

I motionerna 1977/78:903 av Sven Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m), 1978/79:1094 av Erik Hovhammar m. fl. (m, fp, c) och 1978/79:1655 av Erik Hovhammar m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till grundlagsskydd av näringsfriheten.

I motionen 1978/79:2591 av Hilding Johansson m. fl. (s) hemställs "att riksdagen antar förslaget till folkomröstningslag i propositionen 1978/79:195 med de ändringar som föranleds av vad som anförts i motionen".

I motionstexten föreslås att det i propositionen framlagda förslaget till folkomröstningslag inte skall omfatta rådgivande folkomröstningar. Vid

KU 1978/79:39 3

sådana omröstningar bör i stället enligt nioiionen riksdagen i varje enskili fall få ta ställning till reglerna för förfarandet, bl. a. frågan hur kretsen av röstberättigade skall bestämmas. I denna del uttalas aii propositionens förslag innebär att rösträtt vid folkomröstning är begränsad till den som har rösträtt vid riksdagsval. Enligt motionärerna kan det i vissa frågor vara berättigat alt utsträcka rösträtten även till de invandrare som är varaktigt bosatta i vårt land.

I motionen 1978/79:2641 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till ny lydelse av regeringsformens 2 kap. 12 S och därav föranledda följdändringar hos regeringen hcmstiillerom särskild utredning för bestätnning av området för demokratiska fri- och rättigheter och grundlagsskydd för dessa, i den mån de icke ingår i yltrandcfriheisutredningcns arbete,

2. att riksdagen avslår propositionens förslag till ändrad lydelse av regeringsformens 8 kap. 15 >; om grundlagsslifiningsförfarandc och därav föranledda följdändringar (t. ex. i 8 kap. 4 RF),

3. atl riksdagen avslår propositionens lorsiag till ändrad lydelse av regeringsformens 8 kap. 18 J; om lagrådet och därav föranledda följdändringar,

4. alt riksdagen avslår propositionens förslag till iindrad lydelse av regeringsformens 2 kap. 10 !J om hinder mot retroaktiv beskattning och därav föranledda följdändringar,

5. att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen . delsalt nuvarande2 kap. 17 >;skall ha nedan angiven såsom A-Zo/Zö/äfTOös förslag betecknade lydelse.

dels att nuvarande 2 kap. 18 S utgår ur regeringsformen och att nuvarande 2 kap. 19-20 S;; skall betecknas 2 kap. 18-19 IJS,

delsalt i regeringsformen skall införas en ny paragraf 11 kap. 14 5; av nedan angiven såsom M Motionärernas förslag betecknade lydelse.

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

2 kap.
17 5;
Förening av arbetstagare samt ar- De arbetande har gentemot privata

helsgivare och förening av arbetsgivare     och offentliga foretag och myndigheter
äger    rätt     att     vidtaga    fackliga    följande rättigheter:
stridsåtgärder, om annat ej följer av      rätt atl organisera sig jackligt och

lag eller avtal. politiskt:

KU 1978/79:39

Niiviucuidc Ivde/sc

Molioiiiirernds föislag

raII a'l jul sina arhcis/ilalser bedriva agiialiiin. propaganda och inölesverk-Minilict:

rUlt alt genom sina /äckliga organi-saiioiiei jörliandla i alla frågor rörande iirheis- och ansliilhiingsvillkor. arbetstid, arheislalning och arbets/ör-dchiing. lön och liinefornier. ansldll-niiig. iivskedandeii och pcnnittering-ar:

län all lillgripa strejk.

Avtal eller jiircskrijter som inskränker dessa rdiliglwler jörhiuds i lag.

I inner domstol eller annat offentligt organ all en löreskrifl står i strid med heslänunelse i grundlag eller annan överordnad författning eller all stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid dess lillkomsi. får Jörcskrijtcn icke tillämpas. Har riksdagen eller regeringen beslutat /öreskri/len. skall tillämpningen dock underlåtas eiuhisl om felet är uppenbart.

Envar sonj åtalas skall ha rätt att få prövat om den lag som åberopas mot honom eller henne är förenlig med grundlag. Domstol är skyldig atl verkställa sådan prövning. Finner do/nslolen därvid all lag slår i strid mot grundlag, skall frågan prövas av riksdagens konslilulionsulskoll. som antingen medger lagens åsidosättande eller genom redovisad lagtolkning upphäver motsiridighcicn.

Rösträtt vid folkomröstning lill- Rösträtt vid folkomröstning till-

kommer den som är röstberättigad kommer den som är röstberättigad
vid val till riksdagen. vid kommunala val.

Frågan huruvida------------- 4 kap. 20 5 vallagen.

Utskottet

Inledning

Genom 1974 års regeringsform (RF) togs del första steget när det gällde att i grundlag ge ett verkligt skydd för medborgerliga fri- och rättigheter. År 1976 beslöt riksdagen åtskilliga ändringar i RF med syfte att förstärka detta skydd. Förslagen i propositionen 1978/79:195 är att se som en tredje etapp i arbetet med rättighetsskyddets förankring i grundlag.

Bakgrunden till de nu framlagda förslagen är riksdagens uttalanden i samband med 1976 års ändringar beträffande rättighetsskyddet. Riksdagen uttalade sig då för att i en ny utredningsomgång med följande remissbehandling borde övervägas frågan om att ytteriigare förstärka skyddet för de rättigheter som inte kunde skyddas på samma sätt som tryckfriheten. Därvid pekades bl. a. på möjligheten att införa ett särskilt förfarande för rättighets-begränsande lagstiftning. Frågan om en sådan förstärkning av rättighetsskyddet kopplades samman med två andra frågor som kvarstod olösta, nämligen frågorna om lagprövningsrätten och om lagrådsgranskningen. Beträffande lagprövningsrätten gällde diskussionen vilket innehåll den skulle ha och om den skulle regleras i grundlagen. Frågan om lagrådsgranskningen rörde lagrådets ställning och uppgifter, främst om en obligatorisk granskning i lagrådet av vissa lagar skulle införas. Enligt riksdagen borde också de nu berörda båda frågekomplexen omfattas av utredningsarbetet.

Med anledning av dessa uttalanden tillsattes i början av år 1977 rättighetsskyddsutredningen och lagrådsutredningen. Den sistnämnda utredningen har fungerat som en förberedande utredning om lagrådets ställning och uppgifter. Dess förslag har ytterligare prövats av rättighetsskyddsutredningen. Denna utredning har dessutom prövat frågorna om ett särskilt förfarande vid rättighetsbegränsande lagstiftning och om lagprövningsrätten. Genom tilläggsdirektiv i november 1977 fick kommittén i uppgift att också överväga frågan om införande av beslutande folkomröstning i grundlagsfrågor. Våren 1978 avgav kommittén sitt betänkande som därefter remissbehandlades.

Parallellt med rättighetsskyddsutredningen har den på sommaren 1977 tillsatta yiirandefrihetsutredningen arbetat. Denna kommitté har i uppdrag att överväga möjligheterna att i en yttrandefrihelsgrundlag, efter mönster av tryckfrihetsförordningen (TF), göra en omfattande reglering av yttrandefri-

KU 1978/79:39 6

heten i tryckt skrift, radio, TV, film och andra medier samt av opinionsfriheterna i övrigt. Kommitténs arbete kan väntas pågå ännu några år.

Propositionens förslag överensstämmer i allt väsentligt med vad rättighetsskyddsutredningen föreslagit. Bakom dessa förslag stod ordföranden och representanterna i utredningen för riksdagens fyra största partier. Endast representanten för vpk reserverade sig. Utredningens förslag fick ett övervägande positivt mottagande under remissbehandlingen. Framläggandet av propositionen har föregåtts av partiledaröveriäggningar.

Propositionens förslag innebär i korthet följande. Ett särskilt lagstiftningsförfarande skall införas i fråga om rättighetsbegränsande lagstiftning. På yrkande skall ett förslag till sådan lagstiftning vila viss lid, om inte riksdagen med en kvalificerad majoritet antar förslaget till lag omedelbart. Lagprövningsrätten skall komma till uttryck i en särskild grundlagsbestämmelse. Lagrådsgranskning bör ske innan vissa lagar beslutas av riksdagen. Lagrådsgranskningens inriktning skall anges i RF. Grundlagsstiftningsförfarandet skall ändras på två sätt. Dels införs en regel om tidsfrist som anger när förslag senast för väckas. Dels kan en minoritet i riksdagen få till stånd folkomröstning om ett förslag till grundlagsändring. Vidare skall skyddet för vissa särskilda rättigheter byggas ut. Bl. a. föreslås att ett förbud skall införas mot retroaktiv skattelagstiftning.

Ett särskilt lagstiftningsförfarande för rättighetsbegränsande lagstiftning

Det nu gällande rättighetsskyddet regleras huvudsakligen i 2 kap. RF. Där anges de grundläggande fri- och rättigheter som svenska medborgare är tillförsäkradegentemot det allmänna. Kapitlet avslutas med en paragraf som i stor utsträckning jämställer utlänning här i landet med svensk medborgare i fråga om rättighetsskydd.

Vissa av de grundläggande fri- och rättigheterna är absoluta i den meningen att de inte kan begränsas annat än efter en ändring av grundlagen. Till denna grupp av fri- och rättigheter hör religionsfriheten och de s. k. negativa opinionsfriheterna samt förbuden mot åsiktsregistrering, dödsstraff, kroppsstraff och tortyr. Hit hör vidare rätten att återvända lill Sverige och skyddet för svenskt medborgarskap, rätten all fö frihelsberövandel prövat av domstol eller därmed jämställd nämnd saml förbuden mot retroaktiv strafflag och tillfälliga domstolar.

Andra fri- och rättigheter är inte på detta sätt absoluta utan för begränsas men i princip bara genom lag. Dessa fri- och rättigheter är yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten, föreningsfriheten, skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp, kroppsvisitation och husrannsakan och liknande intrång, skyddet för förtrolig kommunikation, rörelsefriheten samt rätten till offentlig domstolsförhandling.

De nu angivna fri- och rättigheterna för begränsas bara i viss utsträckning. En begränsning får sålunda göras endast för att tillgodose ett ändamål som är

KU 1978/79:39 7

godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen för aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt alt den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkslyrelsens grundvalar. En begränsning får vidare inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

För vissa av dessa fri- och rättigheter gäller dessutom att de för begränsas endast för att tillgodose kvalificerade, till stor del särskilt angivna intressen.

I 2 kap. RF finns härutöver två särskilda förbud mot diskriminering, nämligen förbud mot föreskrifter som missgynnar någon på grund av ras, hudfärg eller etniskt ursprung eller på grund av kön. Dessa förbud är tillämpliga också på rättighetsbegränsande lagstiftning.

Slutligen finns i kapitlet om grundläggande fri- och rättigheter föreskrifter om rätten alt vidta fackliga stridsålgärder, rätten till ersättning vid expropriation eller annat sådant förfogande saml om författares, konstnärers och fotografers rätt till sina verk.

Utlänning här i landet är fullt likställd med svensk medborgare i fråga om vissa av fri- och rättigheterna. Beträffande andra fri- och rättigheter är sådan utlänning likställd med svensk medborgare i den mån annat inte följer av särskilda föreskrifter i lag.

När det gäller frågan om förstärkning av rättigheisskyddet vill utskottet ansluta sig till de grundläggande synpunkter som utvecklas i propositionen (s. 30-32) på grundval av räitighetsutredningens betänkande (prop. bil. 1 s. 49-52) och som kan sammanfattas på följande sätt. Det starkaste skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna utgörs av medborgarnas aktiva demokratiska medvetande. Att dessa fri- och rättigheter kommer till uttryck i grundlagen har dock ett betydande värde i sig. Del kan inte komma i fråga att politisk makt läggs hos sådana icke politiska organ som domstolar eller att en minoritet för träffa politiska beslut i majoritetens ställe eller uppehålla avgörandet på obestämd tid. Utskottet instämmer i propositionens uttalande alt det är från dessa utgångspunkter frågan om en förstärkning av det nuvarande rättigheisskyddet skall bedömas.

De krav som sålunda måsiesiällaspåen förstärk ning av skyddet för fri-och rättigheter är delvis motstridiga. A ena sidan är del nödvändigt med särskild omsorg vid inskränkningar i sådana fri- och rättigheter som redan har givits uttryckligt erkännande i grundlag. Å andra sidan får inie en begränsning av handlingsfriheten fö sådana formerellerskeisådan utsträckning att andra för folkstyrelsen grundläggande principer sätts åsido. Förslaget till ett särskilt förfarande för rättighetsbegränsande lagstiftning avser att vara en lösning som tillgodoser de olika krav som det här är fråga om. Förslaget innebär följande.

Förslag till lag angående fri- och räitighetsbegränsning skall på yrkande vila

KU 1978/79:39 8

i riksdagen i minst tolv månader, innan del får antas. Tiden räknas från det alt det beredande utskottets yttrande över förslaget anmäls i kammaren. Riksdagen skall dock kunna anta förslaget ulan ett sådant uppskov, om minst fem sjättedelar av de röstande förenar sig därom. Riksdagen skall också kunna förkasta förslaget genast med vanlig majoritet.

De fri- och rättigheter som omfattas av det föreslagna förfarandet är med vissa undantag de begränsningsbara fri- och rättigheter som anges i 2 kap. 1-11 §§ RF: yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten, föreningsfriheten, skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp m. m., rörelsefriheten och kravet att domstolsförhandling skall vara offentlig. Undantag från det särskilda förfarandets tillämpningsområde görs för föreskrifter om tystnadsplikt för offentliga funktionärer, om husrannsakan och liknande intrång och om frihetsstraff, allt under förutsättning att föreskrifterna inte innebär begränsning av någon annan rättighet. Likaså undantas lag, som förlänger tidsbegränsad lags giltighetstid i högst två år. Inte heller skall det särskilda förfarandet användas vid krig eller omedelbar krigsfara. Däremot skall det gälla sådana särskilda föreskrifter i lag som innebär att utlänning här i landet särbehandlas i fråga om de fri- och rättigheter som anges i 2 kap. 20 § andra stycket RF.

Ett yrkande om att det särskilda lagstiftningsförfarandet skall tillämpas skall framställas av minst tio riksdagsledamöter. Frågan huruvida ett lagförslag angår en sådan begränsning av fri- och rättigheterna alt förfarandet är tillämpligt avgörs för riksdagens vidkommande av konstilutionsulskottei. Utskottet får inte förklara att ett lagförslag inte angår begränsning av någon rättighet utan att lagrådet dessförinnan har yttrat sig i frågan.

I princip skall enligt förslaget det särskilda förfarandet omfatta all lagstiftning som angår räitighetsbegränsning, oavsett om lagstiftningen går i skärpande eller mildrande riktning eller är neutral från rättighetsskyddssynpunkt. Tanken är dock att förfarandet i praktiken skall aktualiseras främst i skärpningsfallen.

1 samband med antagandet av 1976 års ändringar i RF:s regler om fri- och rättigheter uttalade sig riksdagen för att skyddet i grundlag för opinionsfriheterna i största möjliga utsträckning skulle göras på ett sätt som motsvarar regleringen av tryckfriheten i TF, dvs. med en s. k. materiell metod. Som utredningen och propositionen understryker går del emellertid f n. inte att komma längre på den vägen. Här måste resultatet av yttrandefrihetsutredningens arbete få avvaktas. Vad som nu kan komma i fråga för en förstärkning av rättigheisskyddet är således i huvudsak endast förfaranderegler.

Utskottet har vid sin prövning av förslaget i nu aktuella delar funnit sig böra tillstyrka detta och kan ansluta sig till vad departementschefen i propositionen anfört om förfarandet. Genom uppskovsförfarandet får man goda möjligheter att noga överväga föreslagna rättighetsbegränsningar och det blir tillfälle till en allmän debatt i frågorna. Ett sådant förfarande kan

KU 1978/79:39 9

därför verka som ett skydd mot tillfälliga opinioner inom landet och mot påtryckningar utifrån. Eftersom en minoritet inom riksdagen bara kan få till stånd ett uppskov men inte hindra att ett förslag genomförs när den föreskrivna tidsfristen har gått ut, kommer det inte att ske någon icke godtagbar politisk maktförskjutning från majoriteten till en minoritet. Genom att förfarandet blir tillämpligt bara på yrkande och genom att lagrådet medverkar i förfarandet är det väl sörjt för att de problem som lagprövningsrätten skulle kunna ge upphov till blir begränsade. Någon risk för att politisk makt skall överföras till de rätlstillämpande myndigheterna finns därför inte. De undantag från det särskilda förfarandets tillämpningsområde som föreslås minskar uppenbarligen de praktiska problem som skulle kunna följa, om förfarandet vore tillämpligt på all rättighetsbegränsande lagstiftning. I samma riktning verkar också bestämmelserna om atl förfarandet skall användas bara efter yrkande och att en kvalificerad majoritet skall kunna rösta igenom ett lagförslag genast, även om uppskovsyrkande har framställts.

Utskottet vill tillägga att det är sannolikt att den föreslagna ordningen kommer att få sin största betydelse som garant för att lagstiftningen på hithörande områden präglas av omsorg och nödig försiktighet enbart genom atl den finns till och kan sällas i tillämplighet. Även om förfarandet inte kommer alt i praktiken tillämpas fullt ut annat än i vissa särskilda fall bör det sålunda enligt utskottets mening ändock fö betraktas som en värdefull praktisk garant mot mindre väl överlagda rättighelsbegränsningar.

I propositionen uttalas att det inte finns anledning tro att den föreslagna ordningen kommer atl erbjuda särskilt kännbara praktiska svårigheter vid tillämpningen. Utskottet kan i allt väsentligt instämma häri. Vad som anförs i rättighetsskyddsutredningens betänkande och i propositionen om det nya lagstiftningsförfarandet och dess tillämplighet i olika fall bör enligt utskottet ge god vägledning för kommande praxis. Utskottet vill understryka vad rättighetsskyddsutredningen uttalat om att hindersamma och upprivande tvister i procedurfrågor såvitt möjligt bör undvikas och att den normala löpande reformverksamhet, som sedan länge spelat en huvudroll i de svenska statsmakternas arbete, under inga omständigheter får förhindras. Utöver djt anförda vill utskottet i detta sammanhang endast göra några påpekanden om riksdagsförfarandet.

Yrkande om att det föreslagna nya lagstiftningsförfarandet skall tillämpas i visst fall skall enligt förslaget kunna framställas från det utskottets betänkande i ärendet har anmälts i kammaren (5 kap. 1 § andra stycket RO). Det skall framställas skriftligen och om möjligt upptas på föredragningslista (tilläggsbestämmelse 5.1.3). Det är enligt utskottet självklart av stor vikt att ett sådant yrkande som det här gäller framställs så snart som möjligt. Det bör därför normalt framställas senast vid andra bordläggningen eller, om ärendet skall avgöras efter endast en bordläggning, vid första bordläggningen. I vart fall bör det framställas så lång tid före det kammarsammanträde, då ärendet först kan avgöras, att yrkandet hinner föras upp på föredragningslistan.

KU 1978/79:39 10

Senare anmälan bör endast förekomma i sällsynta undanlagsfall och då vara föranledd av särskilda omständigheter. Dit kan t. ex. höra att kammardebatlen påvisar konsekvenser av ett lagförslag som inte klart framgått eller rimligen kunnat härledas ur tidigare tillgängligt material om lagförslaget. Ett annat fall kan vara atl det först vid kammardebatlen framställs ett yrkande om skärpning av en föreslagen rättighetsbegränsande lag och all detta yrkande kan bedömas ha praktisk möjlighet atl vinna kammarens bifall.

Enligt förslaget för konslitutionsutskoitet inte förklara atl del särskilda förfarandet inie är tillämpligt i fråga om visst lagförslag utan all lagrådet har yttrat sig i saken. Stadgandet innebär bl. a. att lagrådet måste höras i denna del också när lagrådet tidigare yttrat sig över lagförslaget men inte i sitt yttrande berört frågan om lagstiftningsförfarande!. Utskollet förutsätter att lagrådet alltid kommer att med förtur behandla remisser från utskoitet med anledning av det särskilda lagslifiningsförfarandel och all yttrande i uppenbara fall avges med stor skyndsamhet.

I motionen 1978/79:2591 (vpk) yrkas avslag på propositionen såvitt gäller det särskilda lagstiftningsförfarandel. Motionärerna hävdaraii ett kvalificerat förfarande inte innebär något grundlagsskydd ulan bara all eii tillfölligt minoriteisveto införs. Med hänvisning lill vad utskottet anfört i del föregående avstyrker uiskotlei motionen såvitt nu är i fråga.

Lagprövningen

Lagprövningsrätten saknar f n. stöd i skrivna rättsregler. Den har utvecklats i rättspraxis och har befästs genom uttalanden under del konstitutionella reformarbetet. Den anses tillkomma samtliga organ som tillämpar rättsregler under utövande av rättskipning eller offentlig förvaltning. Lagprövningsrätien som den har utvecklats kan, kon uttryckt, sägas innebära att en myndighet har rätl -och skyldighet -att i sin räitstillämpande verksamhet sätta åt sidan en föreskrift som strider mot en bestämmelse i en författning av högre konstiluiionell valör.

Som framhölls i samband med 1976 års fri- och rältigheisreform avser lagprövningsrätten såväl formerna för en författnings tillkomst som dess materiella överensstämmelse med högre författning och frågan om den har beslutats av ett kompetent organ. En förutsättning för alt en av riksdagen eller regeringen beslutad föreskrift skall få sättas ål sidan är all ett ev. formfel vid dess tillkomst är grovt eller att föreskriften i något annat hänseende uppenbart strider mot högre författning. Endast uppenbar grundlagsstridighet får sålunda medföra alt en lag sätts ål sidan i räitsiillämpningen, Samma krav på uppenbar molstridighei gäller också i fråga om regeringens förordningar. Föreskrifter som har beslutats av en förvaltningsmyndighet eller kommun kan däremot sättas åt sidan också i fall av mindre uttalade konflikter med högre föreskrifter.

KU 1978/79:39 11

Lagprövningsrätten utövas i princip ex officio. Detta innebär emellertid inte all prövning av ev. motstridighet mellan författningar på olika nivåer ingår som en mera normalt led i myndigheternas rättstillämpning. Lagprövning kan enligt gällande synsätt bli aktuell endast om en påstådd normkonflikt uttryckligen åberopas som grund för ett yrkande eller om en myndighet i ett visst fall har särskild anledning all förmoda alt en normkonflikl föreligger. I lagprövningsrätien ligger med andra ord inte någon allmän skyldighet för myndigheterna alt undersöka om de rättsregler som skall tillämpas till äventyrs står i strid med föreskrifter på högre nivå.

1973 års fri- och räliighelsuiredning föreslog atl lagprövningsrätten i dess nuvarande form borde komma lill direkt ullryck i RF. Enligt prop. 1975/76:209 innebar förslaget atl bibehålla denna lagprövningsräli en lämplig avvägning mellan de olika intressen som här slår mot varandra. Frågan om lagprövningsrätien borde komma till uttryck i RF var emellertid inte mogen för avgörande. Det fanns enligt föredraganden vissa skäl som talade för atl lagprövningsrätten liksom dittills lämnades oreglerad. En grundlagsregel skulle otvivelaktigt - även med en restriktiv utformning - kunna inge den orikliga föreställningen att lagprövningsrätien skulle utgöra ett normalt inslag i rättstillämpningen. Vidare var det svårt atl finna en för alla författningsnivåer invändningsfri avfaiining av en grundlagsregel. Av särskild betydelse i sammanhanget var enligt föredraganden också att frågan om möjligheterna alt införa särskilda uppskovsregler i fråga om rättighetsbegränsande lagstiftning skulle utredas ytterligare. Han ansåg det uppenbart att tillkomsten av sådana regler skulle få betydelse för lagprövningsrätiens innehåll och att dessa två frågor därför inte borde behandlas fristående från varandra. Föredraganden förordade av denna anledning att frågorna om lagprövningsrättens framlida utformning och om införande av särskilda uppskovsregler på fri- och rättighelsomrädet skulle utredas i etl sammanhang. Han uttalade vidare alt den omständigheten att lagprövningsrätien då lämnades oreglerad fick till följd att den lagprövningsrätt som hade utvecklats i rättspraxis skulle komma atl beslå också efter antagandet av de nya regler om fri- och rättigheter som föreslogs i propositionen (prop. 1975/76:209 s. 94 {.).

Konsiitutionsuiskoiiet anslöt sig lill föredragandens uppfattning och åberopade som ytteriigare skäl att utreda lagprövningsrätien atl lagrådets framtida ställning, som också hade föreslagits bli föremål för utredning, skulle fö betydelse för utformningen av lagprövningsinstitulel (KU 1975/ 76:56 s. 19). I två reservationer framfördes yrkanden om inskrivande av en lagprövningsrätt i RF (s. 76 ff). Riksdagen följde ulskotiei.

Räiligheisskyddsutredningen konstaterar all dess förslag i övrigt inte kan sägas bringa lagprövningsfrågan i någoi förändrat läge. De föreslagna reglerna om ett speciellt förfarande för rättighetsbegränsande lagstiftning torde enligt kommittén i praktiken knappast behöva ge upphov till några lagprövnings-situationer. Särskilt anmärker kommittén atl det särskilda lagstiftningsförfa-

KU 1978/79:39 12

randel skall vara tillämpligt bara om så yrkas inom riksdagen. Rättighetsskyddsutredningen anser alt man i sak bör behålla lagprövningsrätien sådan den är och föreslår alt rådande rättsläge får komma till uttryck i ett grundlagssladgande. Det stora flertalei remissinstanser intar en positiv hållning till rättighetsskyddsutredningens förslag i denna del.

Propositionens förslag överensstämmer helt med rättighetsskyddsutredningens.

I moiionen 1978/79:2641 (vpk) föreslås en annan lydelse av paragrafen om lagprövningsrätien (11 kap. 14 5; RF). Enligt den i moiionen föreslagna lydelsen skall envar som åtalas ha rätt atl fö prövat om den lag som åberopas mot honom eller henne är förenlig med grundlag. Domstol skall vara skyldig alt verkställa sådan prövning. Om domstolen därvid finner alt lag står i strid mot grundlag skall riksdagens konstitutionsutskoil pröva frågan. Utskottet skall därvid kunna antingen medge lagens åsidosättande eller genom "redovisad lagtolkning" upphäva moistridighelen.

Enligt ulskoliels mening kan del nu inte komma i fråga att i något hänseende förändra den nuvarande lagprövningsrätien. Förslaget i motionen 1978/79:2641 all frågorom tillämpning av lagprövningsrätten skall hänskju-las lill konstitulionsulskoltet för avgörande är inte förenligt med grundlagens huvudprinciper för uppgiftsfördelningen mellan riksdagen,å ena sidan,saml domstolar och andra myndigheter, å andra sidan. Del skulle dessutom ge lagprövningsrätten en helt annan innebörd än den nu har. Av dessa skäl avstyrker utskoitet motionsyrkandet.

Riksdagen har såväl 1973 i grundlagsärendet som 1976 i ärendet om ändring i RF bekräftat och ställt sig bakom en lagprövningsrätt som grundar sig på att en författning av högre konstitutionell valör tar över bestämmelser i författning av lägre valör. För innebörden i denna lagprövningsräli har redogjorts i det föregående.

Som redan anförts framfördes i samband med 1976 års reform på fri- och rältighetsområdel i huvudsak tre invändningar mot att inskriva lagprövningsrätien i grundlag. En av dessa var ovissheten hur tillkomsten av etl särskilt förfarande vid rättighetsbegränsande lagstiftning skulle påverka lagprövningsrätien. Som detta förfarande nu har utformats, särskilt med hänsyn till atl det endast skall kunna bli tillämpligt efter yrkande, finner utskoitet i likhet med rättighetsskyddsutredningen och propositionen att förfarandet inte kan anses komma alt inverka på lagprövningsfrågan. Utskottet vill tillägga alt inte heller den lösning av frågan om lagrådets hörande som är aktuell i detta ärende kan anses bringa lagprövningsfrågan i något förändrat läge. En andra invändning var att en uttrycklig grundlagsregel om lagprövningen skulle inge föreställningen att lagprövningen skall utgöra etl normalt inslag i rättstillämpningen. Enligt utskottets mening får risken hiirför anses ringa under förutsättning all del i förarbetena till en ny grundlagsregel klart uisägs vad det är fråga om och bestämt framhålls den försiktiga inriktningen av regelns tillämpning. Den tredje invändningen var

KU 1978/79:39 13

svårigheten att formulera ett grundlagsstadgande. Utskottet anser att den nti föreslagna lydelsen av en ny bestämmelse om lagprövningsrätien (11 kap. 4 >; RF) stål" i god överenssiiimmelse med vad som nu anses tugöra gällande rätt.

Genom alt införa den föreslagna bestämmelsen om higprövningsrätten i RF uppnås enligt utskottets mening den väsentliga lordclen alt hinder uppställs mot att lagprövningsrätten i praxis ges ett vidgat tillämpningsområde och anses kunna begagnas utan de inskränkningar som uttryckligen uppställs i bestämmelsen.

Med hänsyn till det anförda och till vad som anförts i propositionen i denna del tillstyrker inskottet förslaget alt i RF införa en ny bestämmelse om lagprövningsrätien (11 kap. 4) med den i propositionen angivna Kdcl-soi.

När det gäller tillämpningen av den nya bestämniclscn vill utskottet bcsiänii understryka att lagprövningsinstitulel inte är avsett att utgöra ett normalt inslag i räitstilHimpningen och atl hittillsvarande försiktiga praxis fortfarande skail vara vägledande.

När det är fråga om en av riksdagen beslutad föreskrift fordras enligt bestämmelsen för underlåten tillämpning av föreskriften i fråga att felet är uppenbart. Samma krav uppställs i och för sig också när det gäller av regeringen beslutad föreskrift. Enligt Litskotiets mening måsic emellertid uppcnbarheisrekvisitet få en särskild bei\'delse när det gäller av riksdagen beslutad lag eller annan föreskrift. Riksdagen iir enligt grundlagen den främste lagstiftaren. Endast riksdagen kan stifta grundlag. Det är därför naiLirligl alt riksdagen är den instans som är bäst ägnad att pröva om viss föreskrift är grundlagsenlig. Uppenbarhetsrekvisitet medför i detta fall enligt utskottets mening an riksdagens tillämpning av visst grundlagssladgande måste respekteras .så liingedei håller sig inom ramen för en möjlig tolkning av bestämmelsen i fråga. För att underlåta tillämpning av en av riksdagen beslutad lorcskrift måste det därför fordras att föreskriften niaicrielli sen är oförenlig med ett grundlagsstadgande eller att det vid föreskriftens beslutande förekommit ett klart och direkt åsidosiittandeavett uttryckligt stadgande i grundlag eller RO om lagstiftningsproceduren som uppenbarligen måste anses vara av väsentlig betydelse för denna.

Lagra dsgranskn I ligen

Fram lill år 1971 gällde att lagrådet obligatoriskt skulle höras över vissa lagförslag. Bestämmelser härom fanns i 1809 års RF. De innebar atl lorsiag lill allmän civil- och kriminallag. kriminallag för krigsmakten samt k>rkolag jäniic lagförslag i vissa speciella ämnen skulle granskas a' lagrådet. Det är s\ån att närmare ange gränserna lör del obligatoriska granskningsområdei, eftersom dessa gränser i huvudsak kom an bcsiämmas i praxis. Till kategorin

KU 1978/79:39 14

allmän civiliag räknades emellertid lagar som innebar viiscniliga ingrepp i medborgarnas frihet och egendom samt till allmän kriminallag i allmänhet siraftVätisliga bestämmelser som avsäg brott av så allvarlig natur att straffet var ett inte alltför kon tangelscstralTljfr SOU 1963:17 s. 328).

Genom grundlagsändring 1970-1971 gjordes lagrådsgranskningen fakultativ, dvs. det överläts åt regeringen atl fritt bestämma när den ville inhämta lagrådels yiirandc. Enligt 8 kap. 18 nya RF gäller denna ordning allijä'mt. Som en nyhet infördes emellertid genom RF en rätt för riksdagsutskott all inhämta lagrådets yttrande. Enligt 4 kap. 10:; riksdagsordningen (RO. omtryckt 1977:90) kan redan en tredjedel av ledamöterna i ett utskott få till stånd alt ett lagrådsyilrando inhämtas. Uiskoitsmajoritclen kan chick motsätta sig minoritetens önskan, om den Unner att det dröjsmål med ärendets behandling som iir förenat med lagrådsgranskningen sktille leda lill a\se\iiri men.

Fiiligt RF skall det i lagrådet ingå domare i högsta domstolen och regeringsriitten. Närmare bestämmelser om lagrådet meddelas i lag, f n. lagen (1965:186) om lagrådet (ändrad senast 1974:578). Enligt lagen kan lagrådet aibeia på högst tre avdelningar. I varje avdelning skall tjänstgöra tre jusiiiicråd och cu regeringsråd. Regeringen kan dock förordna annan lagfaren person alt tjänstgöni på avdelning i siiillet forell av justitieråden. Lagrådets arbetsformer är inte reglerade.

Inriktningen av lagrådets granskningsverksamhet är inte reglerad vare sig i RF eller i lagen om lagrådet. Vid skilda tiilfällen har det emellertid gjorts uttalanden av statsmakterna om vilken inriktning verksamheten bör ha (se r;iiiighcisskyddsuiredningens belänkande s. 113 ff). Enighet torde råda om all lagrådets granskning skall avse bara lagförslagens juridiska sida och inte deras allmänna politiska grunder.

Enligt propositionen, som i denna del i sak helt följer ränighctsskyddsut-redningen. lorcsläs loijandc ordning for lagrådsgranskningen.

Yttrande av lagrådet hör inhämtas innan riksdagen beslutar lag som tillhör någon av ett antal uppräknade kategorier. Dessa är 1. grundlag om ir>ckl'rihcien. 2. lag om begränsning av rätten all få la del av allmiinna handlingar, 3. annan lag som angår begriinsning a\' någon av de grundliig-gande fri- och räiiigheierna. 4. lag om kommunal beskattning, 5. lag om svenskt medborgarskap och ci\ ilräitslig lag, 6. oflcniligriiiislig lag som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden samt 7. lag om rättegången, lag om olTent-ligrälisiiga tjänstemäns räilssijillning och annan lag som avses i 11 kap. RF. Denna grundlagsregel om remiss lill lagrådet är tillämplig, om lagen är viktig för enskilda eller från allmän synpunkt. I några undantagsfall behövs inte lagrådets yttrande. Dessa fall är att lagrådets hörande skulle sakna betydelse på grund av frågans beskaffenhet eller all del skulle lordröja lagsiiftningslVägans behandling så alt avsevärt men skulle upiikonima. F.lTcklcn liv huv Lidregcln om remiss till lagrådet förstärks genom

KU 1978/79:39 15

att regeringen skall vara skyldig atl redovisa sina motiv till alt den lägger fram lorsiag lill lag av någon av de uppräknade kategorierna utan all ha hört lagrådet.

En uttrycklig grundlagsregel om inriktningen av lagrådets granskning föreslås bli införd. Den föreslagna regeln innebär all lagrådet skall undersöka, hureii lagförslag förhåller sig lill grundlagarna och lill rättsordningen i övrigt Siiml hur förslagets föreskrifter förhåller sig lill varandra och till räiissäkerheiens krav. Lagrådet skall vidare överväga om förslaget är så utformat alt lagen kan antas tillgodose angivna syften och i övrigt söka belysa lroblem som kan u|)psiå vid tillämpningen.

I motionen 1978/79:2641 (vpk) yrkas avslag på förslaget till ändrad lydelse av 8 kap. 18 ij RF om lagrådet och därav föranledda följdändringar. 1 motiveringen sägs alt den föreslagna, nya ordningen i huvudsak innebär ett återgående lill del tidigare obligatoriet om än i en mjukare variant. Detta kan enligt motionen leda lill en stärkt position för domare i de högsta dömande instanserna som inte bör fö komma lill slånd.

Propositionens förslag beträffande lagrådsgranskningen bör enligt utskoitet prövas mot bakgrund av vissa utgångspunkterom vilka i siorlsetl allmän enighet råder. En väsentlig sådan är att lagrådets verksamhet upplevs som etl värdefullt led i arbetet på atl få fram fullgoda lagförslag. Granskningen i lagrådet har setts som en garanti för an rättssäkerhetsiniressel och kravet på enheilighei. konsekvens och klarhet iakttas. En annan utgångspunkt är att granskningen uteslutande bör ägnas åt lagförslagens juridiska sida och sålunda aldrig omfatta deras allmänna (lolitiska grunder. På omfattningen av lagrådsgranskningen måste inverka, att man inte gärna kan låta lagrådsgranskningen fö ta i anspråk flera ledamöter i de högsta domstolarna än ungefär del antal som förekommer f n. Slutligen är man ense om att det inte kan komma i fråga att skapa regler som innebär atl en lag i efterhand sätts åt sidan enligt gällande principer om lagprövning på den grunden alt lagrådels yttrande inie har inhämtats.

Utifrån de angivna utgångspunkterna har utskoitet granskal propositionens förslag till ny ordning för lagrådels medverkan i lagstiftningsarbetet. Utskottet finner att delta på ett lämpligt säii tillgodoser de krav som måste kunna ställas i sammanhanget och allmänt sett är välövervägt.

Det föreslagna systemet för lagrådsgranskningen innebär ingen obligatorisk granskning utan kan i siällei karaktäriseras som etl mellanting mellan ett sådant system och etl system som del nuvarande med en helt fakultativ granskning. Hä'rigenom och på del säii systemet i övrigt är utformat undviks helt risken för att eii uteblivet hörande av lagrådet över ett förslag till en lag skall kunna leda till atl lagen i efterhand genom lagprövning kan sättas åt sidan i rättstillämpningen. Det ankommer sålunda alltid i sista hand på riksdagen alt avgöra om lagrådet skall höras över eii lagförslag eller inte.

Enligt ulskoliels mening bör det föreslagna nya s\stemei leda till an lagrådet inom ramen för sin kapacitet får granska alla de lagförslag som

KU 1978/79:39 16

behöver dess granskning men inga andra. Som systemet är utformat innebär de nya reglerna enligt utskottets bedömning ingen risk för all lagrådet eller de högsta dömande organen över huvud skall fö ett poliiiskl inflytande.

Med hänsyn lill det anförda och lill vad som i övrigt anförts i propositionen beträffande förslaget till nya regler för lagrådsgranskningen tillstyrker utskottet i allt väsentligt propositionen och avstyrker motionen 1978/ 79:2641, båda såvitt nu är i fråga.

Endast i en detalj har utskottet funnit skäl all frångå propositionen. Utskottet föreslår en mindre jämkning av lagtexten i 8 kap. 18 S RF. 1 propositionens förslag har sista meningen i andra stycket följande lydelse: "Riksdagens avgörande av frågan om lagrådets yttrande bör inhämtas är slutgiltigt." Innebörden är all ytteriigare understryka vad som i och för sig redan följer av del föreslagna systemet tor lagrådsgranskningen och reglerna för kigprövningsrällen: riksdagen avgör i sista hand suveränt om lagrådet skall höras eller inte, vilket leder till alt ingen lag kan sältas åt sidan i räitsiillämpningen enbart av den anledningen all lagrådet inte har hörts i lagstiftningsärendet. Utskollet föreslår följande lydelse av meningen i fråga, som mera direkt utsäger vad som avses: "Att lagrådet icke har hörts över ett lagförslag utgör aldrig hinder mot lagens tillämpning".

I anslutning till de nya grundlagsreglerna om lagrådsgranskningen framläggs i propositionen ett förslag lill ny lag om lagrådet. De viktigaste nyheterna i förslaget äran varje lagrådsavdelning normalt skall beslå av tre i stället för som nu av fyra ledamöter samt atl antalet jusiitieråd och regeringsråd på varje avdelning inte fastställs i lagen utan kan variera inom den ram som bestäms av att såväl jusiitieråd som regeringsråd skall ingå i varje avdelning. Lagrådet kan enligt den nya lagen bestå av högst fyra avdelningar. Beträffande lagens detaljer i övrigt och den närmare motiveringen hänvisar ulskotiei lill propositionen.

Uiskoiiei tillstyrker propositionens förslag lill ny lag om lagrådet.

Fötjärandet vid grundlagstiftning m. m.

I I kap. 3 S RF anges att regeringsformen, successionsordningen och iryckfrihelsförordningen är rikets grundlagar. Enligt 8 kap. 15 !; RF stiftas grundlag genom två likalydande beslut. Det andra beslutet för inte fallas förrän del efter det första har hållits val till riksdagen i hela riket och den nyvalda riksdagen har samlats. Samma regler gäller i fråga om ändring eller upphävande av grundlag (8 kap. 17 >; RF).

I samband med 1976 års ändringar i RF behandlade riksdagen bl. a. frågan om införande av regler om en viss tidsfrist mellan de två besluten i grundlagsiiftningsförfarandei(KU 1975/76:56). Riksdagen avslog ett yrkande om att sådana regler skulle införas.

Förfaiiningsuiredningens förslag lill regeringsform innehöll en bestämmelse (7 kap. 4 >;) som innebar atl ett vilande beslut i ef grundlagsärende

KU 1978/79:39 17

skulle underställas folkomröstning i samband med närmast följande riksdagsval, om minst en tredjedel av riksdagens ledamöter gjorde framställning om det inom viss tid efter beslutet ellerom regeringen beslutade om del inom samma tid. Del vilande grundlagsförslaget skulle förfalla, om majoriteten av de deltagande i folkomröstningen röstade emot del och denna majoritet svarade mot mer än hälften av antalet godkända rösier vid del samtidigt förrättade riksdagsvalet.

Grundlagbéredningeniogisiti förslag lill regeringsform (SOU 1972:15) inte in några regler om beslutande folkomröstning i grundlagsfrågor. 1 en reservation framfördes emellertid ett förslag i frågan som i sak nära anslöt lill vad förfatiningsutrcdningen hade förordat.

Frågan om beslutande folkomröstning i grundlagsfrågor behandlades vidare av riksdagen i samband med anlagandel av 1974 års RF (KU 1973:26) och 1976 års nya regler i RF lill skydd för de medborgeriiga fri- och räiiigheierna (KU 1975/76:56). Riksdagen avslog vid båda dessa lilllallen yrkanden om införande av ett folkomröstningsinstitut av del slag som hade förordals av reservanterna i grundlagberedningen.

I svensk räli saknas f n. regler om förfarandet vid folkomröstning. Grundlagberedningen föreslog alt del - utöver en särskild lag för varje folkomröstning med bestämmelser bl. a. om de frågor omröstningen gäller och om tidpunkten för denna - skulle finnas vissa permanenta lagbestämmelser om folkomröstning, såsom angående rösträtt och om förfarandet vid röstningen och vid sammanräkningen.

På grundval av rättighetsskyddsutredningens betänkande föreslås nu i propositionen all reglerna om grundlagsstiftningsförfarandet ändras sä alt förslag lill grundlag skall väckas minst tio månader före del riksdagsval,efter vilket det andra och avgörande riksdagsbeslutet skall fallas. Konstilutionsulskottei skall dock kunna medge undanlag från denna regel, om utskottet beslutar härom med fem sjättedels majoritet. Vidare föreslås att förslag till grundlag, som har antagits som vilande av riksdagen, skall underställas folkomröstning, om minst en tredjedel av riksdagens ledamöter begär det. Folkomröstningen skall i så fall äga rum samtidigt med det riksdagsval,efter vilket det avgörande riksdagsbeslutet skall fattas. Förslaget är förkastat, om de flesta av dem som deltar i omröstningen röstar emot förslaget och de till antalet är fler än hälften av dem som har avgivit godkända röster vid riksdagsvalet. I annat fall skall förslaget behandlas på vanligt sätt av den nyvalda riksdagen.

I moiionen 1978/79:2641 (vpk) yrkas avslag på propositionen såvitt nu är i fråga. I motiveringen anförs bl. a. alt förslaget lill särskild tidsfrist öppnar sig för onödig formalism och kan innebära atl förslag pressas fram utan tillräcklig beredning. Vidare sägs förslaget innefatta en ny variant om tillfälligt minoritetsveto genom alt tre ledamöter i konstitulionsulskoltet tar makt att skjuta etl lagförslag på framtiden genom alt vägra dispens från huvudregeln om tidsfrist. Vad gäller förslaget lill införande av beslutande folkomröstning i

2 Riksdagen 1978/79. 4 saml. Nr 39

KU 1978/79:39 18

grundlagsfrågor kritiseras detta i moiionen friimsi som stridande mot parlamentarismens principer genom att en minoritet enligt förslaget lar möjlighet au omintetgöra riksdagens besluiskompeiens.

I propositionen motiveras förslaget till särskild tidsfrist främst med all grundlagsförslag med stor principiell och praktisk räckvidd inte bör behandlas i riksdagen moi slutet av riksmötet närmast löre valet, något som de senaste decennierna i praktiken varit regel. Genom en tidsfrist som utformats på det sätt som nu föreslås, dvs. med en viss minsta tid mellan grundlagsärendeis väckande i riksdagen och valet, får man störsl säkerhet för en grundlig behandling i riksdagen och för all utrymme ges för en omfattande allmän debatt. Genom att del enligt förslaget.ligger i konstitutionsutskottets hand atl med en majoritet om fem sjättedelar av utskottets ledamöter - dvs. med utskottets nuvarande ledamotsantal minst 13 ledamöter av 15 - medge undantag från tiomånadersregeln är det sörjt för atl regeln inte hindrar en snabbare behandling av grundlagsförslag, om detta allmänt anses erforderligt.

De skäl som sålunda och i övrigt i propositionen anförs lill stöd för den föreslagnaordningen med särskild tidsfrist i samband medgrundlagssiiftning ärenligt ulskoliels mening vägande. Ulskotiei tillstyrker därför förslaget och avstyrker motionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga.

Förslaget om införande av etl särskilt folkomröstningsinstitut för grundlagsfrågor bygger yilerst på den utgångspunkt som enligt RF gäller för den offentliga makten i Sverige - alt den utgår från folket. Enligt rättighetsskyddsutredningen och propositionen talar därför vissa principiella skäl för atl folket för möjlighet alt ta direkt del i den beslutsprocess som syftar till att ställa upp de grundläggande reglerna om vilka organ som skall utöva denna makt, om hur dessa organ skall utses, om hur makten skall fördelas mellan dem och om vilka gränser som skall sältas för den offentliga maktutövningen. Vidare framhålls all de principiella skälen för folkomröstning som eii led i grundlagsstiftningsförfarandet har ytterligare ökat i styrka i och med atl det i RF har förts in ett omfattande regelsystem med uppgift atl skydda de medborgerliga fri- och rättigheterna mot angrepp från det allmännas sida.

Till de anförda principiella skälen forell folkomröstningsinstitut i samband med grundlagssiiftning kommer enligt utredningen och propositionen alt två av de tyngsta skälen moi alt använda sig av folkomröstningar -svårigheterna all formulera frågorna och svårigheterna an lolka omrösiningsresuliaien -inte har bärkraft i fråga om grundlagsomrösiningar som får den formen att folket endast har alt säga ja eller nej till ett förslag som dessförinnan har antagits som vilande av riksdagen.

De skäl som sålunda och i övrigt anförts av rättighetsskyddsutredningen och som har godtagils i propositionen är enligt utskottets mening övertygande. Med hänvisning till vad som i denna del anförs i propositionen kan utskottet tillstyrka all möjlighet öppnas för folkomröstning i grundlagsfrågor pade villkorsom förslaget avser. Dessa innebäratt sådan folkomröstning kan

KU 1978/79:39 19

komma lill slånd först efter särskilt beslut men all ett sådant beslut skall kunna fattas redan av en minoritet av riksdagens ledamöter, dock minst en tredjedel av dessa. För alt ett yrkande om folkomröstning skall las upp lill prövning skall fordras atl minst en tiondel av riksdagens ledamöter står bakom det. Yrkande för framställas endast i nära anslutning till beslutet atl anta ett grundlagsförslag som vilande (inom femton dagar därefter).

Utskollet tillstyrker således propositionens förslag om folkomröstning i grundlagsfrågor och avstyrker motionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga.

Utskollet vill erinra om alt beslut beträffande riksdagsordningen, vars bestämmelser uteslutande gäller riksdagens arbetsformer och inre organisation och som därför inte har samma grundläggande betydelse för folkstyrelsen som reglerna i grundlagarna, även i fortsättningen alltid skall ankomma på riksdagen ensam. Folkomröstning är alltså utesluten beträffande RO. Däremot föreligger enligt förslaget möjlighet lill beslutande folkomröstning också i fråga om andra beslut som lill följd av särskilda regler i RF i vissa fall fattas i grundlagsstiftningsform, t. ex. beslut enligt 10 kap. 5 !j RF om överlåtelse av offeniligrättslig befogenhet till ett icke svenskt organ.

När det gäller förfarandet i riksdagen för prövning av frågor om folkomröstning som ett led i grundlagsstiftningsförfarandet gäller enligt propositionen som redan nämntsail yrkandeom folkomröstningskall framställas inom femton dagar från det att riksdagen antog grundlagsförslaget som vilande. Sådant yrkande skall inte beredas i utskoU. Yrkande skall framställas vid sammanträde med kammaren och avlämnas skriftligen till protokollet så snart del har framställts (3 kap. 17 S RO). Det skall därefter ligga på kammarens bord lill del andra sammanträdet efter del då yrkandet framställdes och avgöras senasi vid del därpå följande sammanträdet (5 kap. 2 § RO).

För alt säkerställa all yrkande som väckts om folkomröstning i grundlagsfråga alllid skall prövas innan riksmöte avslutas skall - enligt föreslagen ändring i 1 kap. 4 t; första stycket RO - riksmöte ulan hinder av eljest där stadgade tidsbestämmelser pågå till de.ss yrkandet har prövats.

Enligt utskottets mening är del naturiigl atl ev. uppkommande frågor om folkomröstning i grundlagssammanhang i första hand kommer att aktualiseras direkt i grundlagsärendel och sålunda normall tas upp redan i kammardebatlen i sådant ärende. Något hinder möter därvid inte med förslagets utformning att yrkande om folkomröstning framställs redan vid det sammanträde då kammaren avgör frågan om grundlagsförslaget skall antas som vilande. Sådant yrkande blir definitivt, om grundlagsförslaget antas som vilande.

I propositionen framläggs också ett förslag till folkomröstningslag. Detta innehåller förskrifter om förfarandet vid folkomröstning och är avsett att tillämpas såväl vid folkomröstning i grundlagsfråga som vid rådgivande folkomröstning i hela riket. Enligt 5 i; första stycket i förslaget skall rösträtt

KU 1978/79:39 20

vid folkomröstning tillkomma den som är röstberättigad vid val till riksdagen. Beträffande lagförslaget och den närmare motiveringen för detla hänvisas till propositionen.

1 propositionen anförs all del med ett i grundlagen infört folkomrösinings-institut i grundlagsfrågor, som kan bringas till användning av en minoritet i riksdagen, knappast kan undvikas atl ha en permanent lagstiftning om folkomröslningsförfarandel. I annai fall skulle man vara hänvisad antingen lill lösningen all i del särskilda fallet låta samma minoritet fastställa också de nödvändiga förfarandereglerna eller till metoden att låta riksdagen för varje gång besluta dessa med vanlig majoritet. Båda alternativen sägs vara förenade med nackdelar av i första hand principiell natur. I fråga om rådgivande folkomröstningar sägs det i propositionen alt del för anses vara från principiell synpunkt lillfredssiällande all de grunder som skall gälla vid en landsomfattande folkomröstning permanent finns angivna i lag. Det framhålls även au en sådan lagstiftning kan ha fördelar också från praktisk synpunkt.

I moiionen 1978/79:2591 av Hilding Johansson m. fl. (s) hemställs all riksdagen antar förslaget till folkomröstningslag med de ändringar som föranleds av att lagen endast skall gälla för folkomröstningar i grundlagsfrågor. När del gäller rådgivande folkomröstningar i hela riket bör enligt motionen riksdagen - som i särskild lag för varje sådan omröstning ändock måste fastställa frågorna och tidpunkten för omröstningen - i stället låta den särskilda lagen också omfatta en reglering av förfarandet vid omröstningen, bl. a. frågan hur kretsen av röstberättigade skall bestämmas. I denna del uttalas att propositionens förslag innebär atl röslrätl vid folkomröstning är begränsad till den som har rösträtt vid riksdagsval. Enligt motionärerna bör det i vissa frågor vara berättigat att utsträcka rösträtten även till de invandrare som är varaktigt bosatta i vårt land.

I motionen 1978/79:2641 (vpk) yrkas au 5 S iden föreslagna lagen för sådan lydelse att rösträtt vid folkomröstning tillkommer den som är röstberättigad vid kommunala val. Yrkandet för ses i samband med det yrkande i motionen om avslag på förslaget om införande av folkomröstning i grundlagsfrågor för vilket redogjorts i del föregående. Vid bifall till delta yrkande skulle den föreslagna folkomröslningslagen komma alt gälla endast för rådgivande folkomröstningar i hela riket. I motiveringen anförs all vänsterpartiet kommunisterna arbetar för att invandrare skall ha rösträtt i riksdagsval. Yrkandet skall enligt motionen ses mot den bakgrunden au rösträtten vid riksdagsval inte kan aktualiseras i delta sammanhang.

Utskottet finner på de i propositionen angivna skälen au det är lämpligt alt nu i lag fastställa generella regler om förfarandet vid folkomröstning i grundlagsfrågor. Utskottet delar även den uppfattning som kommit till uttryck i propositionen all del från såväl principiell som praktisk synpunkt är tillfredsställande om de grunder som skall gälla vid en landsomfattande rådgivande folkomröstning finns angivna i lag.

Rösträtten vid folkomröstning i grundlagsfråga skall enligt förslaget lill

KU 1978/79:39 21

ändrad lydelse av 8 kap. 15 S RF, som utskollet tillstyrkt i del föregående, tillkomma den som har rösträtt vid del riksdagsval i samband med vilket folkomröstningen hålls. Vid rådgivande folkomröstning i hela rikei finns inga bestämmelser i grundlag om rösträtten. Något formellt hinder finns därför i och för sig inte för atl medge t. ex. den som har rösträtt vid kommunala val rösträtt vid sådana folkomröstningar.

En rådgivande folkomröstning i hela riket torde undantagslöst avse en fråga som riksdagen har atl avgöra. Del synes därför naturligt och principiellt rikligt all som allmän regel för rösträtt vid rådgivande folkomröstning föreskriva rösträtt vid riksdagsval. De som avger sina rösier i folkomröstningen till ledning för riksdagens kommande avgörande blir dä i princip desamma som står bakom riksdagsledamöternas mandat.

Med hänvisning lill det anförda tillstyrker ulskotiei propositionens förslag till folkomröslningslagoch avstyrker moiionen 1978/79:2591 saml moiionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga.

Förstärkningar av särskilda fii- och rättigheter

Enligt rättighetsskyddsutredningens förslag, som propositionen ansluter sig lill, föreslås att skyddet för vissa särskilda rätiigheier skall byggas ut. De rättigheter som berörs av förslaget är förbudet mot retroaktiv lagstiftning, rätten lill ersättning vid expropriation m. m., skyddet för svenskt medborgarskap och de processuella garantierna enligt 2 kap. 9 S RF vid frihetsberö-vande.

I RF finns förbud mot retroaktiv lagstiftningpå straffrättens område. Enligt 2 kap. 10 S RF får straff eller annan brottspåföljd inte åläggas för gärning som inte var belagd med påföljd när den förövades. Inte heller får svårare brottspåföljd åläggas för gärning än som var föreskriven då. Vad nu harsagtsgällerockså förverkande och annan särskild rättsverkan avbrott. En utvidgning av förbudet mot retroaktiv lagstiftning diskuterades i samband med 1976 års reform på fri-och rältighetsområdel men genomfördes inte (jfr prop. 1975/76:209 s. 125 f, KU 1975/76:56 s. 35 ff).

Räiligheisskyddsutredningen och propositionen föreslår nu ett förbud också på skalle- och avgiftsområdet. Enligt förslaget i propositionen får skall eller statlig avgift inie tas ut i vidare mån än som följer av föreskrift, som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skatt- eller avgiftsskyldigheten. Två undanlag från förbudet föreslås. Dels för riksdagen, om den finner alt särskilda skäl påkallar det, föreskriva att skatt eller avgift får tas ut också i annat fall. Förutsättningen för detta är dock all den omständighet som utlöste skall- eller avgifisskyldigheten inträffade antingen sedan etl av regeringen eller riksdagsutskott framlagt förslag därtill hade lämnats till riksdagen eller sedan regeringen hade lämnat riksdagen meddelande i saken genom en skrivelse. Dels för riksdagen härutöver föreskriva undanlag från huvudregeln, om riksdagen finner att det är påkallat av särskilda skäl i

KU 1978/79:39 22

samband med krig, krigsfara eller svår ekonomisk kris.

Propositionens förslag överensstiimmcr med rättighetsskyddsutredningens utom på en punkt. Medan räiligheisskyddsutredningen beträffande avgifter ville stadga grundlagsskydd varom nu är i fråga beträffande såväl statliga som kommunala avgifter inskränker sig propositionens förslag i detta hänseende lill statliga avgifter. Ändringen är huvudsakligen av teknisk natur och motiveras i propositionen på s. 56-57.

I moiionen 1978/79:2641 (vpk) yrkas avslag på förslaget om förbud mot retroaktiv beskattning. I motiveringen sägs att retroaktiv beskattning torde vara aktuell dels vid krig, krigsfara och svår ekonomisk kris, där sådan beskattning enligt förslaget skall kunna komma ifråga, dels i olika fall när det gäller alt komma åt skilda former av spekulationsvinsier och skatteflykt. Enligt motionen bör man inte införa ett grundlagsskydd förspekulanter. Mot orältmäliga retroaktiva skaller i övrigt finns enligt molioniircrna en effektiv och tillräcklig spärr: den allmänna rösträtten.

De skäl, som framlagts i rättigheisskyddsuiredningcns betänkande och i propositionen för etl förbud mot retroaktiv lagsiifining på skatteområdet med den utformning som föreslås i propositionen, är enligt utskottets mening övertygande. Det räiissäkerheisiniresse, som yiiersi motiverar en bcsiäm-melse av förevarande slag, är enligt utskottet beaktansvän. Bestämmelsen har enligt ulskoliels mening laii en utformning som medger del skydd som bör gälla på området ulan all hindra att en i vissa särskilda situationer nödvändig retroaktiv tillämpning kan få förekomma.

Utskottet tillstyrker med hänsyn till det anförda propositionens förslag och avstyrker motionen 1978/79:2641, allt såvitt nu är i fråga. I anslutning lill detla ställningstagande föreslår ulskotiei en mindre, redaktionell jämkning i propositionens förslag till ny lydelse av 2 kap. 20 >; första stycket 4 RF.

Rätten till ersättning vid expropriation e.d. kommer till uttryck i 2 kap. 18 S RF. Enligi denna paragraf skall varje svensk medborgare vara tillförsäkrad ersättning enligt grunder som bestäms i lag fördel fall alt hans egendom tas i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande. Det härvid tillkomsten av paragrafens nuvarande lydelse uttalats (prop. 1975/76:209 s. 124) att en ersättning som endast är symbolisk inte uppfyller grundlagens krav. I 1976 års lagstiftningsärende avslog riksdagen yrkanden om atl grundlagsregeln skulle kräva' "skälig ersättning" (KU 1975/76:56 s. 35,62 ff).

Rätten lill ersättning vid expropriation föreslås av räiligheisskyddsutredningen och i propositionen formulerad så atl det skall bli fullt klart all den vilkens egendom las i anspråk skall la ersättning för sin förlust.

I moiionen 1978/79:2641 (vpk) yrkas alt 2 kap. 18 utgår ur RF. 1 motiveringen anförs att kapitalistisk äganderätt inte iir någon grundläggande fri- och rättighet ulan står i motsättning lill demokrati och folkets rättigheter. Den bör därför enligt motionärerna inte ha något grundlagsskydd.

Det i grundlag stadgade skyddet för rätten til! ersättning vid expropriation

KU 1978/79:39 23

och liknande förfoganden tillkom som etl led i 1974 års regeringsform. Det bekräftades i samband med 1976 års ändringar i RF. Motionsyrkanden (vpk) om all skyddet inte skulle ingå i RF avslogs av riksdagen i båda lagstiftningsärendena. Utskollet finner inte anledning till ändrat ställningstagande i delta ärende och avstyrker därför moiionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga.

Motivet till den nu föreslagna ändringen beträffande skyddet för rätten till ersättning vid expropriation e. d. är att del är oklart angivet vilken ersättningsstandard som nuvarande grundlagsregel kräver. I propositionen uttalas i anslutning till rättighetsskyddsutredningen att paragrafen bör ges en innebörd som mera bestämt ännu knyter an till vad som är föreskrivet i vanlig lag angående ersättning vid expropriation och andra sådana förfoganden. Utskottet delar denna uppfattning och tillstyrker därför och på de skäl som i övrigt anförs i propositionen den föreslagna ändringen.

Skydd för svenskt medborgarskap ges genom 2 kap. 7 § RF. Där föreskrivs alt ingen medborgare som är eller har varit bosalt i riket för berövas sitt medborgarskap i annat fall än då han är eller samtidigt blir medborgare i annan stal.

Skyddet för medborgarskapet skall enligt kommilléförslagel i princip bestå i atl ingen får berövas sitt medborgarskap i annat fall än då han samtidigt, efter uttryckligt samtycke eller genom att träda i allmän tjänst, blir medborgare i annan stal. Två undanlag från principen föreslås. Undantagen tar sikte på barn och ungdomar. Del skall sålunda kunna föreskrivas dels att barn under 18 år följer sina föräldrar eller en av dem i fråga om medborgarskapet, dels att den som sedan födseln är medborgare i annan stat och är bosatt därsedan viss lid, förlorar sitt svenska medborgarskap när han uppnår 18 års ålder eller senare.

I propositionens förslag haren mindre jämkning företagits i förhållande till rättighetsskyddsutredningens förslag. Syftet med den är all i något mindre grad tynga grundlagstexien med detaljer som anses kunna regleras enbart i vanlig lag. I denna del föreslås sålunda i propositionen alt del efter överenskommelse med annan stat skall vara möjligt alt avveckla dubbelt medborgarskap i de fall där barn vid födseln har förvärvat både svenskt och annan stats medborgarskap och barnet är varaktigt bosatt i den andra staten när det uppnår vuxen ålder. 1 propositionen har utgått den i rättighetsskyddsutredningens förslag intagna särskilda tidsregel n:5erfonw;>75?/éw o/varaktigt bosalt i den andra staten.

Utskottet tillstyrker på de i propositionen anförda skälen vad propositionen i denna del föreslår.

I 2 kap. 9 S RF finns bestämmelserom proc ess uella garantier vid frihetsberövande. Har annan myndighet än domstol berövat någon medborgare friheten skall denne enligt paragrafen utan oskäligt dröjsmål kunna fö saken prövad av domstol eller, i vissa fall, av en domstolsliknande nämnd. Undanlag från denna regel gäller dock när det är fråga om att hit lill

KU 1978/79:39 24

landet överflytta verkställighet av frihetsberövande påföljd som har ådömts utomlands.

Här föreslår räiligheisskyddsutredningen och propositionen att 2 kap. 9 § RF kompletteras med en regel om vilken myndighet som i visst fall har atl verkställa den prövning som avses i paragrafen. Har prövningen inte uppdragits åt behörig myndighet skall den enligt förslaget utföras av allmän domstol.

Ulskotiei tillstyrker på de i propositionen angivna skälen den föreslagna kompletteringen av 2 kap. 9 § RF.

Skydd för näringsfriheten m. m.

I motionerna 1977/78:903 av Sven Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m), 1978/79:1094av Erik Hovhammar m. fl. (m, fp,c)och 1978/79:1655 av Erik Hovhammar m. fl. (m), den sistnämnda under hänvisning till vad som anförts i moiionen 1978/79:1654 av samma motionärer, hemställs alt riksdagen hos regeringen anhåller om förslag lill grundlagsskydd av näringsfriheten. Beträffande de närmare motiveringarna hänvisas till motionstexterna.

Beträffande näringsfriheten utgår svensk rätt från principen att varje medborgare har full frihet alt driva näring och utöva yrke. Friheten är dock begränsad i olika hänseenden, t. ex. på grund av säkerhets-, hälsovårds-, arbetarskydds- och andra ordningsinlressen.

I skilda sammanhang har frågan om införande av ett grundlagsskydd för näringsfriheten diskuterats, men omfattningen av de inskränkningar i skyddet som i så fall måste göras har i allmänhet ansetts utgöra ett hinder för en sådan grundlagsbestämmelse. Senasi intogs denna ståndpunkt i förarbetena till 1976 års fri- och rältigheisreform. I mars 1977 avslog riksdagen (KU 1976/77:27) under hänvisning lill del pågående arbetet i rättighetsskyddsutredningen ett motionsyrkande (fp, m, c) av samma innebörd som de nu aktuella.

Rättighetsskyddsutredningen var enligt sina direktiv oförhindrad att ta upp frågorom förstärkningar av rättigheisskyddet utöver de huvuduppgifter som ålagts utredningen. I denna del nämndes bl. a. uttryckligen frågan om regler till skydd för näringsfriheten. I rättighetsskyddsutredningens belänkande framlades flera förslag till förstärkt räitigheisskydd som inte var hänföriiga till utredningens huvuduppgifter. Förslagen har behandlats i det föregående. Något förslag om regler lill skydd för näringsfriheten framlades däremot inte av rättighetsskyddsutredningen.

I propositionen erinras om alt det under remissbehandlingen av rättighetsskyddsutredningens betänkande har framförts vissa önskemål om förstärkningar av rältighetsskyddel på ytterligare några punkter, bl. a. i vad gäller regler till skydd för näringsfriheten. Enligt propositionen saknas emellertid underlag föran nu gå utöver de förslag som räiligheisskyddsutredningen har

KU 1978/79:39 25

lagt fram. I propositionen uttalas alt det synes lämpligt atl man nu avvaktar erfarenheterna av den utbyggnad av rättigheisskyddet som har skett genom 1976 års reform samt av den förstärkning av rältighetsskyddel som kommitténs förslag kan leda till.

Utskoitet ansluter sig lill vad som i denna del uttalats i propositionen och finner därför inte skäl alt nu föreslå riksdagen att ta något initiativ beträffande ytterligare förstärkningar av rällighetsskyddet. Ulskotiei avstyrker därför motionerna 1977/78:903, 1978/79:1094 och 1978/79:1655.

Av anförda skäl avstyrker utskottet också i moiionen 1978/79:2641 (vpk) framställda yrkanden om dels särskild utredning för bestämning av området för demokratiska fri-och rättigheter och grundlagsskydd fördessa,iden mån detta inte ingår i yttrandefrihetsutredningens arbete, dels ändrad lydelse av bestämmelsen i 2 kap. 17 S RF om fackliga stridsålgärder i enlighet med ett i motionen framlagt förslag varigenom paragrafen skulle komma alt utförligt reglera de arbetandes rättigheter på arbetsplatserna.

Kontroll från riksdagens sida över de högsta domstolsinstanserna

1 motionen 1977/78:227 av Erik Adamsson (s) yrkas "alt riksdagen hos regeringen begär all det uppdras åt den nya fri- och räitighetsulredningen atl överväga den i motionen angivna frågan om kontroll från riksdagens sida över de högsta domsiolsinstanserna". I motionen uttalas atl domstolarnas självständighet i förhållande till den politiska makten är en självklarhet i en demokrati som den svenska. Enligt motionären innebär emellertid inte detta all det högsta beslutande statsorganet, riksdagen,skall vara helt uteslutet från möjligheten att på något sätt utöva en kontroll av de högsta domstolsinstansernas ledamöter. Även om den tidigare opinionsnämnden aldrig fann anledning att begagna sig av sin rätt alt besluta om misstroende mot de högsia domstolarnas ledamöter, har betydelsen av etl sådant organ enligi motionären fåll ökad aktualitet mot bakgrund av bl. a. diskussionerna om skyddet för de medborgeriiga fri- och rättigheterna och i samband därmed domstolarnas lagprövningsrätt.

Kontroll över de två högsta domstolarnas rättskipning utövades enligt 1809 års RF i två former. Dels kunde ledamot av endera domstolen åtalas inför riksrätten av någon av riksdagens ombudsmän och av jusiitiekanslern om han hade förövat ett grovt brott i sitt dömande. Dels kunde riksdagen genom opinionsnämnden åstadkomma att ledamot av högsia domstolen eller regeringsrätten skildes från sin befattning utan alt han hade förövat något brott.

Författningsutredningen upptog ingen motsvarighet till opinionsnämnden i sitt förslag till RF. Den kontroll som opinionsnämnden skulle kunna utöva stod enligt utredningens mening inte i överensstämmelse med principen om domstolarnas självsiändighei. Inte heller grundlagberedningen behöll i sill förslag någon motsvarighet till opinionsnämnden. Däremot föreslogs de

KU 1978/79:39 26

högsia domarnas judiciella ansvar bli utvidgat, så atl del i princip skulle bli detsamma som gällde för övriga domare. Regering och riksdag följde grundlagberedningens förslag.

En viktig princip i vår nuvarande grundlag är principen om domstolarnas självständighet. Ett betydelsefullt led häri är atl politisk kontroll inte skall kunna utövas över domarna på grund av deras rättskipning. Gällande ordning i detta hänseende förutsätter uppenbarligen all domstolarna och deras ledamöter inte i sin verksamhet har uppgifter som ankommer på de politiska organen.

Yrkandet i motionen om en utredning om kontroll från riksdagens sida över de högsia domsiolsinstanserna motiveras delvis av farhågor för att utvecklingen av grundlagens bestämmelser om räitigheisskydd och gällande reglerom lagprövningsrätt kan komma att leda lill ett politiskt inflytande för de högsta domarna. Som framgått av del föregående finns det enligt utskottets bedömning inte anledning atl anta att vare sig nu gällande bestämmelser om rättighetsskydd eller i detla ärende föreslagna ändringar kommer att medföra att domstolar eller andra rätlstillämpande myndigheter får uppgifter som tillhör det politiska området. I detta läge finns det inte anledning att överväga någon ändring av kontrollen över domstolarnas rättskipning med den i motionen föreslagna inriktningen.

På grund av del anförda avstyrker utskottet moiionen 1977/78:227.

Hemställan

Utskottet hemställer att riksdagen

1. beträffande,/Ö/Vog till grundlagsskydd av näringsfriheten avslår motionerna 1977/78:903, 1978/79:1094 och 1978/79:1655,

2. beträffande utredning av frågan om kontroll från riksdagens sida över de högsta domstolsinstanserna avslår moiionen 1977/78:227 i denna del,

3. beträffande utredning om demokratiska fri- och rättigheter och grundlagsskydd för dessa ■d\/s\&r mouonen 1978/79:2641 i denna del,

4. beträffande 2 kap. 10 § RF (skydd mot retroaktiv skattelagstiftning) med avslag på motionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga som vilande antar propositionens förslag i denna del,

5. beträffande 2 kap. 12 § RF (särskilt lagstiftningsförfarande för lag som angår begränsande av vissa fri- och rättigheter) med avslag på moiionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga som vilande antar propositionens förslag i denna del,

6. beträffande 2 kap. 17 RF (skydd för fackliga stridsåtgärder) avslår motionen 1978/79:2641 i denna del,

7. beträffande 2 kap. 18 RF (skydd vid expropriation) med avslag

KU 1978/79:39 27

på motionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga som vilande antar propositionens förslag i denna del,

8. beträffande 8 kap. 15 § RF (förfarandet vid grundlagstiftning) med avslag på motionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga som vilande antar propositionens förslag i denna del,

9. beträffande 8 kap. 18 § RF (lagrådsgranskningen) med anledning av propositionen och med avslag på moiionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga som vilande antar den av utskottet i bilaga I föreslagna lydelsen av bestämmelsen,

10. beträffande 11 kap. 14 § RF (lagprövningsrätt) med avslag på
motionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga som vilande antar
propositionens förslag i denna del,

11. beträffande 2 kap. 20 § RF med anledning av propositionen och
med avslag på moiionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga som
vilande antar den av utskollet i bilaga 1 föreslagna lydelsen av
bestämmelsen,

12. beträffönde 8 kap. 1, 4 och 16 §§, 10 kap. 5 § och 13 kap. 7 § RF med avslag på moiionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga som vilande antar propositionens förslag i dessa delar,

13. beträffande propositionens förslag till lag om ändring i regeringsformen i övrigt antar detta som vilande,

14. beträffande /ö/-5/öge till lag om ändring i riksdagsordningen

a) med avslag på moiionen 1978/79:2641 såvin nu är i fråga antar förslaget som vilande såvitt avser huvudbestämmelserna och ikraftträdandebesiämmelsen,

b) med avslag på moiionen 1978/79:2641 såvin nu är i fråga anlar förslaget såvitt avser tilläggsbestämmelserna,

15. anlar propositionens förslag till lag om lagrådet,

16. med avseende på propositionens förslag \\\\ folkomröstningslag

a) med avslag på motionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga antar förslaget såvitt avser 5 ij,

b) med avslag på moiionen 1978/79:2591 antar förslaget i övrigt.

Slockholm den 16 maj 1979

På konstitutionsutskoliels vägnar KARL BOO

KU 1978/79:39 28

Närvarande: Karl Boo (c), Hilding Johansson (s), Anders Björck (m), Holger Mossberg (s), Bertil Fiskesjö (c), Torkel Lindahl (fp), Sven-Erik Nordm (c), Lars Schön (m), Hans Gustafsson* (s), Bengt Kindbom (c), Yngve Nyquist (s), Britta Hammarbacken (c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Lars-Ingvar Sörenson* (s) och Gusti Gustavsson* (s).

* Ej närviirande vid justeringen.

Reservation

av Hilding Johansson, Holger Mossberg, Hans Gustafsson, Yngve Nyquist, Wivi-Anne Cederqvist, Lars-Ingvar Sörenson och Gusti Gustavsson (alla s) vilka

dels ansett atl den del av utskottets yttrande som börjar på s. 20 med orden "Utskottet finner" och slutar på s. 21 med orden "riksdagsledamöternas mandat" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det mycket som talar för atl den möjlighet lill minoriteisiniiiativ lill folkomröstning i grundlagsfrågorsom nu införs i RF följs upp med en särskild lag för hur dessa omröstningar skall anordnas. Då vinnes den praktiska fördelen att riksdagen inte med anledning av förslag till sådana folkomröstningar tvingas till ytterligare lagstiftningsarbete. Bestämmelserna för sådana omröstningar torde inte behöva ändras från en omröstning lill en annan.

Som framhålls i motionen 2591 är förhållandena emellertid annorlunda när det gäller rådgivande folkomröstningar. Sådana omröstningar är enligt traditionen i vårt land synnerligen ovanliga. Vid dessa har förfarandet varje gång reglerats genom bestämmelser i en särskild lag. Även med propositionens förslag lill folkomröstningslag blir det nödvändigt att lagstifta angående sädana omröstningar. Frågorna liksom tidpunkten för omröstningen förutsätts fastställas i en särskild lag.

Enligt utskottets mening har de argument av praktisk natur som kan anföras till förmån för en folkomrösiningslag vad gäller grundlagsomrösiningar ingen giltighet för de rådgivande omröstningarna. Eftersom en särskild lag ändå måste stiftas i dessa fall är det inte förenat med några praktiska eller principiella svårigheter atl låta denna lag även omfatta en reglering av förfarandet vid omröstningen. Det torde kunna förutsättas atl reglerna vid grundlagsomrösiningar i allt väsentligt kan följas.

Vid denna bedömning har utskoitet beaktat del behov som kan finnas all vid rådgivande folkomröstningar utsträcka rätten att delta även till de invandrare som är varaktigt bosatta i vårt land. Med propositionens regler kommerstora grupper med rösträtt ide kommunala valen atl vara utestängda från niöjligheicn au ge sin åsikt till kiinna i rådgivande folkomrösiningar.

En sådan inskriinkning i invandrarnas möjligheter att delta i politiken är enligt utskottets mening ingen nödvändig kon.sckvcns av den nu föreslagna

KU 1978/79:39 29

rätten för en minoritet inom riksdagen atl fö till slånd beslutande folkomröstningar i grundlagsfrågor. Eftersom en särskild lag ändå måste stiftas vid de få tillfällen rådgivande folkomröstningar anordnas är det rimligt att riksdagen då också får la ställning till bestämmelserna för omröstningens genomförande. Då kan, som framhålls i motionen 2591, reglerna anpassas från fall lill fall. Det blir då möjligt för riksdagen atl ge reglerna en sådan utformning all stora grupper som berörs av en fråga inte förvägras rätten atl ge sin åsikt till känna.

Utskollet tillstyrker med hänvisning till det anförda moiionen 2591 och avstyrker propositionens förslag i denna del liksom moiionen 2641 såvitt nu är ifråga.

dels ansett alt ulskoliels hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. med avseende på propositionens förslag \\\folkotnrösiningslag

a) avslår motionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga,

b) med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1978/79:2591 antar förslaget till folkomröstningslag med den av reservanterna i bdaga 3 föreslagna lydelsen.

Särskilt yttrande

av Karl Boo (c) och Bengt Kindbom (c):

1 del av utskollet tillstyrkta förslaget lill folkomröstningslag föreslås i 5 S alt rösträtt vid folkomröstning skall tillkomma den som är röstberättigad vid val till riksdagen. Vi stöder denna grundprincip som ängens i utskottets yttrande. Vi vill emellertid framhålla att det i vissa frågor eventuellt kan vara befogat att utsträcka rösträtten vid rådgivande folkomröstning också lill grupper som har rösträtt vid kommunala val. Skulle detta anses vara fallet vid en viss rådgivande folkomröstning, är det inget som hindrar alt man i den särskilda lag, som skall beslutas för omröstningen i fråga, reglerar rösträtten på ett annat sätt än som eljest allmänt gäller vid folkomröstning.

Bilaga 1

Propositionens förslag till lag om ändring i regeringsformen med av utskottet föreslagna ändringar i 2 kap. 20 § och 8 kap. 18 §

I Körslag till

l.iig om ändring i regeringsformen

lliirigcnom föreskrivs i fråga om regeringsformen'

dels all nuvarande 13 kap. 7-11 ijvj skall betecknas 13 kap. 8-12 i;§,

(Hs alt 2 kap. 7,9,10,12,18 och 20 SS, 8 kap. 1,4,7,15,16 och 18 SS samt 10

kap. 5 S skall ha nedan angivna lydelse, dels atl i regeringsformen skall införas två nya paragrafer, 11 kap. 14 S och

13 kap. 7 S, av nedan angivna lydelse, (/(7.S all i punkt 9 övcrgångsbcslämmcl.scrna hänvisningen lill "I kap. 6 S

första stycket andra punkten" skall byias ut mot "I kap. 7 S första stycket

andra punkten".

2 kap. 7S Ingen medborgare för landsförvisas eller hindras att resa in i riket.

Ingen medborgare som är eller har varit bosatt i riket för berövas sitt medborgarskap i annat fall än då han är eller samtidigt blir medborgare i annan stat.

Ingen medborgare som är eller har varit bosatt i riket för berövas sitt medborgarskap i annat fall än då han samtidigt, efter uttryckligt samtycke eller genom att inträda i allmän tjänst, blir medborgare i annan stat. Utan hinder härav får dock föreskrivas att barn under åder ton år ifråga om sitt medborgarskap skall följa föräldrarna eller en av dem. \''idare får föreskrivas atl. i enlighet med överenskommelse med annan stat. den som sedan födelsen är medboigarc även i den andra staten och är varaktigt bosatt där förlorar sitt svenska mcdboigar-skap vid aderton års ålder eller senare.

9S Ilar annan myndighet än domstol berövat någon medborgare friheten med anletlning av brott eller misstanke om brott, skall denne kunna få saken prövad av domstol ulan oskäligt dröjsmål. Vad nu sagts giiller dock icke när

KU 1978/79:39 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fråga iir om an till riket övcrllyiia vcrksiiillighci av friheisbcrövantle pålöljil som har ådömts i annan stal.

Ilar medborgare av annan anledning iin som angives i första stycket blivit omhändertagen tvångsvis, skall han likaså kunna lä saken iirövad av domstol utan oskiiligi ilröjsmål. Med prcivning av domstol likställes i sådant fall piövning av niimnd, om nlimndcns sammansiiitning iir bestiimd i lag och ordloraiulen i nämnden skall vara eller ha varit onlinarie domare.

Ilar prövning som avses i första eller andra stycket icke uppdragils åt myndighet som är luJwrig enligt jöre-skrifieina där. skall den ankoninia på allniän domstol.

10 S Straff eller annan bnutspåloljd lar icke åliiugas lor giirning som icke var belagd nieil brotispaloljd, niir den lorövatles. Ej heller får svårare brottspåföljd åliiggas lör gärningen iin den som var föreskriven då. Vad nu sagts om bnutspåloljd giiller iivcn lorverkanile och annan siirskild riitisverkan av bron.

Skatt eller statlig avgift får ej intagas i vidare mån än som folier av före-skrift, som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skall-eller avgiftsskyldighetcn. Finner riksdagen särskilda skäl pcikalla det. lår dock lag innebära alt skall eller siailig avgili uttages irots cm lagen inte hade trätt i kraft när nyssnämnda onislän-digliel inträffade, om regeringen eller riksdagsutskoll då hade läninal förslag härom lill riksdagen. Med fitrslag iäinsiälles etl meddeltnule i skrivelse trån regeringen till riksdagen om all sådant förslag är all vänta. I idare får riksdagen föreskriva undantag från första meningen, om riksdagen finner atl det är påkallat av särskilda skäl i samband med krig. krigsfara eller svår ekonomisk kris.

12 S De fri-och rättigheter som avses i 1 S 1-5 saml i 6 och 8 SS och i 11 S andra stycket för. i den utsträckning som 13-16 SS medgiver, begränsas genom lag

KU 1978/79:39 32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller genom annan författning efter bemyndigande i lag enligt 8 kap. 7 § första stycket 7 eller 10 §.

Begränsning som avses i första stycket får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt atl den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsning får ej göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

Förslag till lag som avses i första stycket eller till lag om ändring eller upphävande av sådan lag skall, om det ej förkastas av riksdagen, på yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila i minst tolv månader från det att det första utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i riksdagens kammare. Utan hinder härav kan riksdagen antaga förslaget, om minst fem sjättedelar av de röstande förenar sig om beslutet.

Tredje stycket gäller icke förslag till lag om fortsatt giltighet i högst två år av lag. Det gäller ej heller förslag till lag som enbart angår

1. förbud alt röja sådant, som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt och vars hemlighållande är påkallat av hänsyn till intresse som angives i 2 kap. 2 tiyckfrihetsförordningen,

2. husrannsakan eller liknande intrång eller

3. frihetsstraff som påföljd för viss gärning.

Konstitutionsutskottet prövar för riksdagens vidkommande huruvida tredje stycket är tillämpligt ifråga om visst lagförslag.

18 S
Varje medborgare skall vara lill- Marje medborgare vilkens egendom

försäkrad ersättning enligt grunder lages i anspråk genom expropriation

20 Utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare i fråga om

1. skylld mot tvång atl deltaga i sammankomsi för opinionsbiklning eller i demonstration eller annan meningsyilring eller all tillhöra trossamfund eller annan sammanslutning (2 S andra meningen),

2. skydd mot dödsstraff, kropps-straff och tortyr saml mot medicinsk påverkan i syfte all framtvinga eller hindra yttranden (4 och 5 SS),

3. riili till domstolsprövning av frihetsberövande med anledning av brott eller misstanke om brott (9 S första stycket).

4. skydd mot retroaktiv brottspåföljd och annan retroaktiv riitisverkan av brott (10 Sk

5. skydd mot inrättande av domstol i vissa fall (11 S förslå stycket).

6. skydd mot missgynnande på grund av ras. hudfärg eller etniskt ursprung eller på grund av kön (15 och 16 SS).

7. riiti till fackliga stridsålgärder (17 S).

8. riitt till ersätining vid expropriation eller annat sådant lörlb-gandcdS SL

Utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare i fråga om

1. skydd mot tvång alt deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i tiemonstraiion eller annan meningsyttring eller atl tillhöra trossamfund eller annan sammanslutning (2 S andra meningen),

2. skytid mot dödsstraff, kroppsstraff och tortyr samt mot medicinsk påverkan i s\ fte att framtvinga eller hindra \itranden (4 och 5 SS),

3. riill lill domstolsprövning ;iv frihetsberövande med anledning av brott eller misstanke om brotl (9 S första och tredje styckena).

4. sk>cld mot reiroaktiv broitspå-fölid och annan retroaktiv rättsverkan av brotl saini nwt retroaktiv skatt eller statlig avgift (10 S).

5. skydd mot inriitiande av domstol i vissa fall (11 S första stycket).

6. sk>cld mot missgynnande på grund av ras. hudfärg eller etniskt ursprung eller på grund ;iv kön (15 och 16 SS).

7. rätl till fackliga stridsålgärder (17 S),

8. räit lill ersättning vid expropriation eller annat sådant förlb-..:ande(l8 S).

Nu va ra n de lydelse

Om annat icke följer av särskilda förcskriljer i lag, är ulliinning här i riket likställd med svensk medborgare även i fråga om

1. yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, dcmonsirtitionsfri-hei, föreningsfrihet och religionsfrihet (1 S),

2. skydd mot tvång all giva till känna åskådning (2 S första meningen),

3. skydd mot kroppsligt ingrepp iivcn i annat fall iin som avses i 4 och 5 SS. mot kroppsvisitation, husrann-Siikan och liknande intrång samt mot intrång i förtrolig meddclelse (6 S),

4. skydd mot frihetsberövande (8 § första meningen),

5. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande av annan anledning än brott eller misstanke om brott (9 § andra stycket),

6. offentlighet vid domstolsförhandling (11 § andra stycket),

7. skydd mot ingrepp på grund av åskådning (12 § andra stycket tredje meningen),

8. författares, konstnärers och fotografers rätt till sina verk (19 S).

Förestagen lydelse

Om annat icke följer av särskilda föreskrifter i lag, är utlänning här i riket likställd med svensk medborgare iiven i fråga om

1. yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonsirationsfri-hct, föreningsfrihet och religionsfrihet (1 S),

2. skydd mot tvång all giva lill känna åskådning (2 S första meningen),

3. skydd mot kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 SS. mot kroppsvisiuilion, husrannsakan och liknande intrång samt mot intrång i förtrolig mcddelelse (6 S),

4. skydd mot frihetsberövande (8 § första meningen),

5. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande av annan anledning än brott eller misstanke om brotl (9 § andra och tredje styckena),

6. offentlighet vid domstolsförhandling (11 § andra stycket),

7. skydd mot ingrepp på grund av åskådning (12 § andra stycket tredje meningen),

8. författares, konstnärers och fotografers rätl till sina verk (19 §).

På sådana särskilda föreskrifter som avses i andra stycket tillämpas 12 § tredje stycket, fjärde stycket jörsta meningen samt femte stycket.

Bemyndigande som avses i första stycket medför ej rätt atl meddela föreskrifter om annan rättsverkan av brott än böter. Riksdagen kan i lag, som innehåller bemyndigande med stöd av första stycket, föreskriva även annan rättsverkan än böter för överträdelse av föreskrift som regeringen meddelar med stöd av bemyndigandet.

Utan hinder av 3 eller 5 § kan regeringen efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om annat än skatt, om föreskrifterna avser något av följande ämnen:

1. skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa,

2. utlännings vistelse i riket,

3. in- eller utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar, tillverkning, kommunikationer, kredii-givning, näringsverksamhet eller utformning av byggnader, anläggningar och bebyggelsemiljö,

4. jakt, fiske, djurskydd eller natur- och miljövård,

5. trafik eller ordningen på allmän plats,

6. undervisning och utbildning,

7. förbud att röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt.

7§

Utan hinder av 3 eller 5 § kan regeringen efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om annat än skatt, om föreskrifterna avser något av följande ämnen:

1. skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa,

2. utlännings vistelse i riket,

3. in- eller utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar, tillverkning, kommunikationer, kredii-givning, näringsverksamhet, ransonering eller utformning av byggnader, anläggningar och bebyggelsemiljö,

4. jakt, fiske, djurskydd eller natur- och miljövård,

5. trafik eller ordningen på allmän plats,

6. undervisning och utbildning,

7. förbud att röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt.

Nuvarande lydelse

ej fallas, förrän det efter del första beslutet har hållils val till riksdagen i hela riket och den nyvalda riksdagen har samlats. Riksdagen får icke såsom vilande antaga ett förslag om stiftande av grundlag, som är oförenligt med annat vilande grundlagsförslag, utan alt samtidigt förkasta del först antagna förslaget.

Föreslagen lydelse

ej lättas, förrän det efter det första beslutet har hållits val till riksdagen i hela riket och den nyvalda riksdagen har samlats. Vidare skall minst tio månader föl flyta mellan den lidpunkt då ärendet första gången anmäldes i riksdagens kammare och valet, såvida icke konstituiioiisuiskonei genom beslut, som fattas senast vid ärendets beredning och varom minst fem sjättedelar av ledamöterna förenar .sig. medgiver undantag härifrån.

Riksdagen får icke såsom vilande antaga ett förslag om stiftande av grundlag, som är oförenligt med annat vilande grundlagsförslag, ulan atl samiidigl förkasta del först antagna förslaget.

Folkomröstning om vilande grundlagsförslag skall anordnas, om yrkande därom jiamsiälles av minst en tiondel av riksdagens ledamöter och minst en tredjedel av ledamöterna röstar för bi/all till yrkandet. Sådant yrkande skall framställas inom femton dagar från det an riksdagen antog grundlagsförslaget som vilande. Yr-kandet skall ej beredas i utskott.

Folkomröstningen skall hållas samtidigt med det val till riksdagen som av.ses i första stycket. Vid omröstningen jår de som har röslrätl vid valet förktara huruvida de godtar det vilande grundlagsförslaget eller ej. Förslaget är förkastat, om de flesta av dem som deltager i omröstningen röstar mot förslaget och de till antalet är fler än hälften av dem som har avgivit godkända röster vid riksdagsvalet. I annat Jalt upptager riksdagen förslaget till slutlig prövning.

Riksdagsordningen stiftas på samma sätt som grundlag. Den kan också stiftas genom endast ett beslut, om minst tre Ijärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter förenar sig om beslutet. Tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen beslutas dock i samma ordning som lag i allmänhet.

Riksdagsordningen stiftas på det sätt som angives i 15 ,s"> första stycket första och andra meningarna samt andra stycket. Den kan också stiftas genom endast etl beslut, om minst tre Ijiirdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter förenar sig om beslutet. Tilläggsbesiämmelse i riksdagsordningen beslutas dock i samma ordning som lag i allmänhet.

]i För atl avge yttrande till regeringen över lagförslag skall finnas ett lagråd, vari ingårdomare i högsta domstolen och regeringsrätten. Åven riksdagsutskott får inhämta yttrande från lagrådet enligt vad som närmare angives i riksdagsordningen. Närmare bestämmelser om lagrådet meddelas i lag.

För alt avge yttrande över lagförslag skall finnas etl lagråd, vari ingår domare i högsia domstolen och regeringsrätten. Yttrande från lagrådet inhämtas av regeringen eller, enligt vad som närmare angives i riksdagsordningen, av riksdagsutskott.

Yttrande av lagrådet bör inhämtas innan riksdagen beslutar grundlag om tiyckfriheten. lag om begränsning av rätten att taga del av allmänna handlingar, lag sotn avses i 2 kap. 12 I första stycket. 17-19 i)§ eller 20 s' andra stycket eller lag som ändrar eller upphäver sådan lag, lag om kommunal beskattning, lag som avses i 2 eller 3 eller lag som avses i 11 kap., om lagen är viktig för enskilda eller från allmän synpunkt. Vad nu har sagts gäller dock icke. om lagrådets hörande skulle sakna betydelse på grund av frågans beskaffenhet eller skulle fördröja lag-sliflningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle uppkomma. Föreslår regeringen riksdagen atl stifta lag i

något av de ämnen som avses i första meningen och har lagrådets vinande dessförinnan inte inhämtats, skall legeringen samtidigt för riksdagen redovisa skälen härtill. Att lagrådet icke har hörts över ett lagförslag utgör aldrig hinder mot lagens tillämpning. Lagrådets granskning skall avse

1. hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt,

2. hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra,

3. hur förslaget förhåller sig lill rättssäkerhetens krav,

4. om förslaget är så utförmat att lagen kan antagas tillgodose angivna syften,

5. vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.

Närmare bestämmelser om lagrådets sammansättning och tjänstgöring meddelas i lag.

10 kap.

Beslutanderätt som enligt denna regeringsform tillkommer riksdagen, regeringen eller annat i regeringsformen angivet organ kan i begränsad omfattning överiålas lill mellanfolklig organisation för fredligt samarbete, till vilken riket är eller skall bliva anslutet, eller till mellanfolklig domstol. Därvid får ej överlåtas beslutanderätt som avser fråga om stiftande, ändring eller upphävande av grundlag eller fråga om begränsning av någon av de fri- och rättigheter som avses i 2 kap. Om överlåtelse beslutar riksdagen i den ordning som är föreskriven för stiftande av grundlag eller, om beslut i

Beslutanderätt som enligt denna regeringsform tillkommer riksdagen, regeringen eller annat i regeringsformen angivet organ kan i begränsad omfattning överlåtas till mellanfolklig organisation för fredligt samarbete, lill vilken riketäreller skall bliva anslutet, eller lill mellanfolklig domstol. Därvid får ej överlåtas beslutanderätt som avser fråga om stiftande, ändring eller upphävande av grundlag eller fråga om begränsning av någon av de fri- och rättigheter som avses i 2 kap. Angående beslut i fråga om överlåtelse gäller vad som är föreskrivet om stiftande av grundlag. Kan beslut i sådan

Nuvarande lydelse

sådan ordning ej kan avvaktas, genom ett beslut, varom minst fem sjättedelar av de röstande och minst tre Ijärdedelar av ledamöterna förenar sig.

Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift som ej enligt denna regeringsform tillkommer riksdagen, regeringen eller annat i regeringsformen angivet organ kan överiålas lill annan stat, lill mellanfolklig organisation eller till utländsk eller internationell inrättning eller samfällig-hel, om riksdagen förordnar om det genom ett beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande lorenar sig, eller genom beslut i den ordning som gäller för stiftande av grundlag.

Föreslagen lydelse

ordning ej avvaktas, beslutar riksdagen i fråga om övetlåtelse genom ett beslut, varom minst fem sjättedelar av de röstande och minst tre Ijärdedelar av ledamöterna förenar sig.

Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift som ej enligt denna regeringsform tillkommer riksdagen, regeringen eller annat i regeringsformen angivet organ kan överiålas till annan stat, lill mellanfolklig organisation eller lill utländsk eller internationell inrättning eller samtallig-het, om riksdagen förordnar om det genom ett beslut, varom minst tre Ijärdedelar av de röstande förenar sig. Beslut i fråga om sådan överlåtelse kan också fattas i den ordning som gäller for stiftande av grundlag.

11 kap. 14 §

Finner domstol eller annat offentligt organ att en föreskrift står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan överordnad föijättning eller att stadgad ordning i något väsendigt hänseende har åsidosatts vid dess tillkomst, får föreskriften icke tillämpas. Har riksdagen eller regeringen beslutat föreskriften, skall tillämpning dock underlåtas endast om felet är uppenbart.

13 kap. 7§

År riket i krig eller omedelbar krigsfara, skall 2 kap. 12 tredje stycket icke tillämpas.

1. Ändringarna i regeringsformen träder i kraft den 1 januari 1980.

2. Äldre föreskrift om skatt eller avgift skall tillämpas utan hinder av 2 kap. 10 S andra stycket.

Bilaga 2

2 Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen'

delsan 1 kap. 4 §,2 kap. 9 §,3 kap. 16, 17och 19 §§,4 kap. 8 och 10 §§ samt 5 kap. 1, 2, 3, 8, 10 och 12 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels atl tilläggsbestämmelserna 2.7.1 och 2.7.3 skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt i riksdagsordningen skall införas två nya tilläggsbestämmelser, 5.1.3 och 5.3.1, av nedan angivna lydelse.

1 kap. 4§

Lagtima riksmöte som har inletts under augusti, september eller oktober skall avslutas senast den 31 maj följande år. Riksdagen kan om synnerliga skäl föreligger förlänga riksmötet, dock längst lill och med den 15 juni. Annat riksmöte pågår så länge riksdagen finner det nödvändigt. Riksmöte avslutas senasi när niisla lagtima riksmöte skall börja.

Laglima riksmöte som har inletts under augusti, september eller oktober skall avslutas senast den 31 maj följande år. Riksdagen kan om synnerliga skäl föreligger förlänga riksmötet, dock längst till och med den 15 juni. Annat riksmöte pågår så länge riksdagen finner det nödvändigt. Har yrkande väckts om folkomröstning i grundlagsfråga, skall, utan hinder av vad nu har sagts, riksmöte pågå lill dess yrkandet har prövats. Riksmöte avslutas senast när nästa laglima riksmöte skall börja. Har regeringen förordnat om extra val, kan den under återstoden av valperioden besluta att avbryta riksmöte. Riksmötet skall avslutas omedelbart efter det att beslutet har tillkännagivits vid sammanträde men kammaren.

Förslag lill ny statsminister eller yrkande om misstroendeförklaring föres upp som första punkt på föredragningslistan. I övrigt tages ärendena upp i följande ordning, om icke talmannen bestämmer annat:

2 kap. Tilläggsbestämmelse 2.7.1

Yrkande om folkomröstning i grundlagsfråga, förslag till ny statsminister eller yrkande om misstroendeförklaring föres upp som första punkt på föredragningslistan. Förekom/ner mer än ett sådant ärende.

I Riksdagsordningen omtryckt 1977:90.

Nuvarande Ivdelse

1. val,

2. propositioner samt skrivelser från regeringen med redogörelse för viss verksamhet,

3. förslag och redogörelser från andra riksdagsorgan än utskott,

4. motioner,

5. utskotlsbetänkanden i den ordning utskotten angives i tilläggsbestämmelse 4.2.1.

Föreslagen lydelse

tages de upp i den ordning vari de nu har angivits. I övrigt lages ärendena upp i följande ordning, om icke talmannen bestämmer annat:

1. val,

2. propositioner samt skrivelser från regeringen med redogörelse för viss verksamhet,

3. förslag och redogörelser från andra riksdagsorgan än utskott,

4. motioner,

5. utskotlsbetänkanden i den ordning utskotten angives i tilläggsbestämmelse 4.2.1.

9S Talmannen ställer proposition till beslut. Finner han yrkande strida mot grundlag eller mot riksdagsordningen, skall han, med angivande av skäl, vägra proposition. Begär kammaren ändå proposition, skall talmannen hänvisa frågan till konstitutionsutskottet för avgörande. Proposition får ej vägras på vad utskottet har förklarat icke strida mot grundlag eller mot denna riksdagsordning.

Vad som sägs i första stycket om prövning av propositions grundlagsenlighet gäller ej fråga huruvida 2 kap. 12 tredje stycket regeringsformen är tillämpligt i .fråga om vissl lagförslag.

3 kap.

16 §

Konslitutionsutskoitet skall till kammaren för slutligt beslut anmäla

vilande beslut i ärende angående grundlag eller riksdagsordningen. Skall efter

vad som sägs i regeringsformen i annat fall tillämpas den ordning som gäller

4 Riksdagen 1978/79. 4 saml. Nr 39

Proposition och motion för återkallas till dess utskott har avgivit betänkande i ärendet.

Proposition och motion får återkallas till dess utskott har avgivit betänkande i ärendet. Förslag som vilar enligt 2 kap. 12

Har proposition blivit återkallad, får motion väckas med anledning därav inom sju dagar från del all ålerkallelsen anmäldes i kammaren.

4 kap. 8§

Utskott skall avgiva betänkande i ärende som har hänvisats lill utskoitet och som ej har återkallats. Utskott kan dock överflytta ärende lill annat utskott, om delta samtycker därtill, eller överenskomma med etl eller flera utskott att de skall bereda ärendet gemensamt genom deputerade i sammansatt utskott. Sådant utskott avgiver belänkande lill riksdagen.

Belänkande i ärende vars behandling har uppskjulits från en valperiod för riksdagen lill nästa skall avgivas av utskott som har lillsatis av den nyvalda riksdagen.

KU 1978/79:39 43

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utskott skall till anmälan till kammaren av vilande beslut som sägs i 3 kap. 16 § foga yttrande i ärendet.

Har lagförslag vilat enligt 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen, skall utskottet avgiva nytt betänkande i ärendet.

10 § Statlig myndighet skall lämna upplysningar och avgiva yttrande, då utskott begär del. Sådan skyldighet åligger dock ej regeringen. Myndighet som ej lyder under riksdagen kan hänskjuta begäran från utskott till regeringens avgörande.

Begär minst en tredjedel av ledamöterna i ett utskott vid behandlingen av ett ärende alt upplysningar eller yttrande skall inhämtas från myndighet som avses i första stycket, skall utskottet föranstalta om detta, såvida det icke finner att därmed förenat dröjsmål med ärendets behandling skulle leda till avsevärt men.

Konstitutionsutskottet får icke avgiva förklaring, att 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen icke är till-lämpligt i fråga om visst lagförslag, utan att lagrådet har yttrat sig i saken.

5 kap. 1 § Utskotts betänkande skall före ärendets avgörande bordläggas vid två sammanträden med kammaren, om ej riksdagen på utskottets förslag beslutar atl ärendet skall avgöras efter endast en bordläggning.

Yrkande enligt 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen att lagförslag skall vita får framställas när utskottets betänkande över förslaget har anmälts i kammaren.

Tilläggsbestämmelse 5.1.3

Yrkande som avses i 1 § andra stycket framställes skriftligen och upptages om möjligt på katnmarensföredragningslista.

KU 1978/79:39 44

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ärende om misstrocntleförklaring Ärende om folkomröstning igrund-

skall ligga på kammarens bord lill det lagsfråga eller om misslroendeförkla-
andra samniiinirädet efter det då ring skall ligga på kammarens bord
yrkandet framställdes och avgöras lill del andra sammanträdet efter del
senast vid det därpå ftiljande sam- då yrkandet framstiilldes och avgö-
manträdel. ras .senast vid del därpå följande

sammanträdet.

Vad sålunda h;ir föreskrivits äger motsvarande tillämpning på förslag av talmannen till ny statsminister. Därvid skall iakttagas den i 6 kap. 2 S andra stycket regeringsformen föreskrivna fristen.

3S Ärende i vilket överläggning äger rum får ej upptagas till avgörande förrän kammaren på talmannens förslag har funnit överliiggningen avslutad.

Ärende avgöres med acklamation eller, om ledamot yrkar del, genom omröstning. Fordras för beslut anslutning från särskilt flertal, skall ärendet alltid avgöras genom omröstning.

Avgörandet av ärende skall, om Avgörandet av ärende skall, om

del behövs, delas upp på skilda det behövs, delas upp på skilda
beslut. beslut. Föreligger yrkande som avses i

I andra stycket att lagförslag skall vila och dessutom yrkande att förslaget skall förkastas, skall riksdagen pröva sistnämnda yrkande innan förslaget ställes under omröstning om omedelbart antagande.

Tilläggsbestämmelse 5.3.1

Föreligger yrkande att lagförslag skall vila enligt 2 kap. 12 tredje stycket regeringsformen och uppnås vid omröstning angående föi slaget icke den där angivna anslutningen, skall förslaget hänvisas till konstitutionsutskottet för prövning enligt femte stycket i nämnda jiaragraf Efter prövning hos utskottet skall ärendet på nytt anmälas i kammarenjör handläggning enligt I första stycket. Har konstitutionsutskottet förklarat alt tredje

Fordras för beslut anslutning från särskilt flertal och föreligger mer än etl förslag till sådant beslut, utväljer riksdagen först, med tillämpning av vad som gäller i allmänhet, ett av förslagen. Därefter avgöres om detla förslag skall antagas eller förkastas.

Föreligger samtidigt två eller flera yrkanden om misstroendeförklaring mot samma statsråd, skall endast en omröstning äga rum.

Fordras för beslut anslutning från särskilt flertal och föreligger mer än ett förslag till sådant beslut, utväljer riksdagen först, med tillämpning av vad som gäller i allmänhet, etl av förslagen. Därefter avgöres om detta förslag skall antagas eller förkastas. Vad som sägs i första meningen skall tillämfias även när fråga är om flera lagförslag som är oförenliga inbördes och yrkande har väckts alt något av dem skall vila enligt 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen.

Föreligger samtidigt två eller flera yrkanden om folkomröstning beträffande samma vilande grundlagsförslag eller om misstroendeförklaring mot samma statsråd, skall endast en omröstning äga rum.

10 §

Genom särskilt beslut kan riksdagen till närmast följande laglima riksmöte uppskjuta behandlingen av ärende. Ärende som gäller statsbudgeten för närmast följande budgetår får dock uppskjutas endast om det kan ske ulan olägenhet för budgetregleringen. Beslut om uppskov kan upprepas.

Avslutas riksmöte i förtid med anledning av extra val, skall ärende som riksdagen icke har hunnit avgöra anses utan särskilt beslut uppskjutet till det första laglima riksmötet efter valet.

'krer\de som ej har återkallats skaW Lagförslag, som har vilat i tolv

avgöras före utgången av kalender- månader enligt 2 kap. 12 § tredje året efter del då ärendet väcktes eller, stycket regeringsformen, skall prövas om hinder häremot möter lill följd av före utgången av kalenderåret därpå. förordnande om extra val. snarast Annat ärende skall avgöras före

12 §

Slutligt beslut i ärende angående grur]d\ag fattas vid första riksmötet i den valperiod som följer på riksdagsvalet närmast efter det vilande beslutet i ärendet, såvida ej avgörandet uppskjutes till annat riksmöte. I fråga om uppskov äger bestämmelserna i 10 S första och andra styckena och i II § motsvarande tillämpning. Ärendet skall avgöras slutligt före nästa ordinarie val till riksdagen.

Ärende angående grundlag skall avgöras vid första riksmötet i den valperiod då slutligt beslut enligt 8 kap. 15 § regeringsformen först får fattas, såvida ej förslaget i ärendet dessförinnan förkastas eller avgörandet uppskjutes till annat riksmöte. I fråga om uppskov äger bestämmelserna i 10 S första och andra styckena och i II § motsvarande tillämpning. Ärendet skall avgöras slutligt före nästa ordinarie val lill riksdagen.

Har vilande .förslag till grundlagsändring eller till annat beslut som fattas i samma ordning förkastats vid folkomröstning, skall det utskott till vars handläggning frågan hör göra anmälan därom till kammaren.

4§ För folkomröstnings genomförande svarar inom varje kommun valnämnd som avses i 3 kap. vallagen (1972:620).

När folkomröstning förrättas i samband med val lill riksdagen tjänstgör de valförrättare som har utsetts enligt 3 kap. 4 jif vallagen också som omtöst-ningsförrätiare. Inför annan folkomröstning utser valnämnden för vaije otnröstningsdistrikt minst fyra personer att vid omröstningen tjänstgöra som omrösiningsjörrättare i distriktet. Vad som i 3 kap. vallagen föreskrivs om valförrättare tillämpas beträffande särskilt utsedd omröstningsförrältare.

4 § För folkomröstnings genomförande svarar inom varje kommun valnämnd som avses i 3 kap. vallagen (1972:620). De valförrättare som har utsetts enligt 3 kap. 4 vallagen tjänstgör också som omröstningsjör-rätiare.

Propositionens föislag

första stycket föreligger avgörs på grundval av en före omröstningen upprättad röstlängd. Allmän och särskild röstlängd enligt 4 kap. vallagen (1972:620) länder till efterrättelse. Bestämmelserna i 4 kap. 6 S, 8 S tredje stycket, 9 och 18 SS samma lag om talan mot beslut över anmärkning mot röstlängd respektive talan mot beslut om rättelse av röstlängd i samband med besvär över val skall gälla även i fråga om besvär över folkomröstning.

När omröstning äger rum, skall särskild röstlängd vara tillgänglig i omröstningslokalen för det distrikt som avses i 4 kap. 20 S vallagen.

Reservanternas förslag

förslå stycket föreligger avgörs på grundval av en före omröstningen upprättad röstlängd. Allmän och särskild röstlängd enligt 4 kap. vallagen (1972:620) länder lill efterrättelse. Bestämmelserna i 4 kap. 6 S, 8 S tredje stycket, 9 och 18 SS samma lag om talan mot beslut över anmärkning mot röstlängd respektive talan mot beslut om rättelse av röstlängd i samband med besvär över val skall gälla även i fråga om besvär över folkomröstning.

När omröstning äger rum, skall särskild röstlängd vara tillgänglig i omröstningslokalen för del distrikt som avses i 4 kap. 20 S vallagen.

6§ När folkomröstning skall förrättas, skall, i den mån centrala valmyndigheten inte förordnar annat, för var och en som enligt gällande röstlängd är röstberättigad vid omröstningen upprättas röstkort med uppgifter om den röstberättigade. Röstkortet skall dessutom innehålla uppgifter om omröstningen till ledning för den röstberättigade. För folkomröstning och val till riksdagen som äger rum samtidigt upprättas gemensamt röstkort. I fråga om röstkort tillämpas i övrigi 7 kap. 1 S andra stycket saml 2 och 3 SS vallagen (1972:620).

Centrala valmyndigheten bör på lämpligt sätt sprida kännedom bland allmänheten om lid och sätt för röstning och om de bestämmelser i övrigt som gälelr för folkomröstningen. Myndigheten bör vidare inför folkomröstning I grundlagsfråga på lämpligt sätt sprida kännedom

6§ När folkomröstning skall förrättas, skall, i den mån centrala valmyndigheten inte förordnar annat, för var och en som enligt gällande röstlängd är röstberättigad vid omröstningen upprättas röstkort med uppgifter om den röstberättigade. Röstkortet skall dessutom innehålla uppgifter om omröstningen till ledning för den röstberättigade. För folkomröstning och valet till riksdagen upprättas gemensamt röstkort. I fråga om röstkort tillämpas i övrigi 7 kap. 1 S andra stycket saml 2 och 3 SS vallagen (1972:620).

Centrala valmyndigheten bör på lämpligt sätt sprida kännedom bland allmänheten om tid och sätt för röstning och om de bestämmelser i övrigi som gäller för folkomröstningen. Myndigheten bör vidare på lämpligt säii sprida kännedom bland allmänheten om lydelsen av det förslag som folkomröstningen av-

7 § Vid folkomröstningen får användas endast röstsedlar som tillhandahålls av centrala valmyndigheten.

För varje förslag som är föremål för omröstning framställs röstsedlar försedda med tryckt meningsyttring. Dessutom skall finnas blanka röstsedlar. Röstsedlar för en och samma omrösiningskall vara lika till sioriek, färg och material.

7 § Vid folkomröstningen för användas endast röstsedlar som tillhandahålls av centrala valmyndigheten.

För varje förslag som är föremål för omröstning framställs röstsedlar försedda med tryckt meningsyttring. Dessutom skall finnas blanka röstsedlar. Röstsedlar för en och samma omröstning skall vara lika lill sioriek, färg och material.

8 § Statsverket svarar för kostnaderna för framställning av del antal röstsedlar som behövs.

1 lokal där omröstning äger rum skall de röstande ha lillgång till

1. röstsedlar för varje förslag som är föremål för folkomröstning och

2. blanka röstsedlar.

1 fråga om rösikuvert tillämpas bestämmelserna i 8 kap. 8 och 9 SS vallagen (1972:620) om valkuvert.

8 § Statsverket svarar för kostnaderna för framställning av det antal röstsedlar som behövs.

I lokal där omröstning äger rum skall de röstande ha lillgång (ill

1. röstsedlar för varje förslag som är föremål för folkomröstning och

2. blanka röstsedlar.

I fråga om rösikuvert tillämpas bestämmelserna i 8 kap. 8 och 9 SS vallagen (1972:620) om valkuvert.

10 § Röstning sker på dagen för folkomröstningen i omröstningslokalen fördel omröstningsdisirikt där den röstande är upptagen i röstlängd. Röstberättigad, som på grund av vistelse utom riket eller på annan ort inom riket eller av annat skäl finner sig vara förhindrad att rösta på lid och plats som nu sagts, får rösta på postansiali inom riket, hos svensk

10 § Röstning sker på dagen för folkomröstningen i omröstningslokalen fördel omröstningsdisirikt där den röstande är upptagen i röstlängd. Röstberättigad, som på grund av vistelse utom riket eller på annan ort inom riket eller av annat skäl finner sig vara förhindrad all röstti på lid och plats som nu sagis. får rösta på p(Kiansialt inom riket, hos svensk

Propositionens förslag

utlandsmyndighet eller på svenski fartyg i utrikes fart.

Om flera omröstningar äger rum samtidigt, skall den som rösiar på postansiali, hos utlandsmyndighet eller på fartyg vid en och samma tillfälle ulöva sin röslrätl i samtliga omröstningar som han vill dellaga i. Om omröstning äger rum i samband med val lill riksdagen, skall röstande som nu har angivits, som önskar delta både i omröstningen och i valet, avge sin röst i folkomröstningen samtidigt som han röstar i valet.

1 fråga om röstningen och om den vidare behandlingen av röster som har avgivils på postansiali, hos utlandsmyndighet eller på fartyg tillämpats i övrigi 8-12 kap. vallagen (1972:620).

1 lokal där röstning äger rum skall finnas tillgängligt etl exemplar av denna lag, av särskild lag för den ifrågavarande folkomröstningen,om sådan har beslutats, och av vallagen. Såvitt gäller folkomröstning i grundlagsfråga skall därjämte finnas tillgänglig texten till det förslag som avses med omröstningen.

Reservanternas JÖrslag

utlandsmyndighet eller på svenski fartyg i utrikes fart.

Om flera omröstningar äger rum samtidigt, skall den som röstar på postansiali, hos ullandsmyndighei eller på fartyg vid etl och samma tillfälle Ulöva sin röslräli i samtliga omröstningar som han vill dellaga i. Om omröstning äger rum i samband med val till riksdagen, skall röstande som nu har angivits, som önskar delta både i omröstningen och i valet, avge sin röst i folkomröstningen samtidigt som han röstar i valet.

I fråga om röstningen och om den vidare behandlingen av rösier som har avgivils på postansiali. hos utlandsmyndighet eller på fartyg tillämpas i övrigi 8-12 kap. vallagen (1972:620).

I lokal där röstning äger rum skall finnas tillgängliga en exemplar av denna lag, av särskild lag för den ifrågavarande folkomröstningen, om sådan har beslutats, och av vallagen. Därjämte ska It finnas tillgänglig texten till det förslag .som avses med omröstningen.

11 § Rösterna räknas preliminärt i omröstningslokal och hos valnämnd. Därvid tillämpas bestämmelserna i 13 kap. vallagen (1972:620). Har omröstning förrättats samtidigt med val Ull riksdagen, sker den preliminära rösträkningen gemensamt för omröstningen och valet såvitt gäller åtgärder sämnda lag.

Vid räkningen ordnas röstsedlarna

118 Rösterna räknas preliminärt i omröstningslokal och hos valnämnd. Därvid tillämpas bestämmelserna i 13 kap. vallagen (1972:620). Den preliminära rösträkningen sker gemensamt för omrösi-ningen och valet såvitt gäller åtgärder som avses i 13 kap. 3-5 §§ nämnda tag.

Vid räkningen ordnas röst.sedlarna i grupper efter meningsyttring. Blan-

Propositionens förslag

i grupper efter meningsyttring. Blanka röstsedlarbildarengrupp. Antalet röstsedlar inom varje grupp räknas och antalet antecknas i protokollet. Röstsedlarna läggs därefter gruppvis in i särskilda omslag. På omslagen antecknas vilken grupp röstsedlar omslaget innehåller och röstsedlarnas antal.

Vid rösträkning hos valnämnd används en urna för varje omröstning och för varje område som bildar en valkrets vid val av kommunfullmäktige.

Reservanternas förslag

ka röstsedlarbildaren grupp. Antalet röstsedlar inom varje grupp räknas och antalet antecknas i protokollet. Röstsedlarna läggs därefter gruppvis in i särskilda omslag. På omslagen antecknas vilket grupp röstsedlar omslaget innehåller och röstsedlarnas antal.

Vid rösträkning hos valnämnd används en urna för varje omröstning och för varje område som bildar en valkrets vid val av kommunfullmäktige.

13 § Röstsedel är ogiltig om den

1. ej är sådan som för omröstning
en har tillhandahållits av centrala
valmyndigheten eller

2. är försedd med kännetecken
som uppenbarligen har blivit anbragt
på röstsedeln med avsikt.

Finns i ett rösikuvert eller tre likalydande röstsedlar, skall endast en röstsedel räknas. Finns i annat fall i ett röstkuvert mer än en röstsedel, är röstsedlarna ogiltiga.

13 § Röstsedel är ogiltig om den

1. ej är sådan som för omröstning
en har lillhandahållits av centrala
valmyndigheten eller

2. är försedd med kännetecken
som uppenbarligen har blivit anbragt
på röstsedeln med avsikt.

Finns i ett rösikuvert två eller tre likalydande röstsedlar, skall endast en röstsedel räknas. Finns i annat fall i ett röstkuvert mer än en röstsedel, är röstsedlarna ogiltiga.

15 § Centrala valmyndigheten sammanräknar för hela riket de avgivna rösterna på grundval av protokollen från länsstyrelserna och lillkänneger folkomröstningens utgång genom kungörelse i Post- och Inrikes tidningar. Därmed är folkomröstningen avslutad. De handlingar som rör folkomröstningen läggs i säkert förvar och bevaras minst etl år efter det att omröstningen har avslutats.

16 § Talan mot beslut, varigenom centrala valmyndigheten har fastställt utgången av folkomröstning, förs hos valprövningsnämnden genom besvär. Besvären prövas av valprövningsnämnden i den sammansättning denna hade vid tiden för omröstningen. I fråga om sådan talan tillämpas i övrigi bestämmelserna i 15 kap. 4 S andra och tredje styckena vallagen (1972:620) om besvär som avser riksdagen saml 5,6 och 9 SS samma kapitel.

Talan får föras av den som enligt röstlängd var röstberättigad vid folkomröstningen samt av den som enligt beslut av länsstyrelsen över anmiirkning mot röstlängden var uicsluien från rösträtt.

15 § Centrala valmyndigheten sammanräknar för hela riket de avgivna rösterna på grundval av protokollen från länsstyrelserna och tillkännager folkomröstningens utgång genom kungörelse i Post- och Inrikes tidningar. Därmed är folkomröstningen avslutad. De handlingar som rör folkomröstningen läggs i säkert förvar och bevaras minsl eii år efter del all omröstningen har avslutats.

16 § Talan mot beslut, varigenom centrala valmyndigheten har fastställt utgången av folkomröstning, förs hos valprövningsnämnden genom besvär. Besvären prövas av valprövningsnämnden i den sammansättning denna hade vid liden för omröstningen. I fråga om sådan talan lillämpas i övrigi bestämmelserna i 15 kap. 4 S andra och tredje stycket vallagen (1972:620) om besvär som avser rik.sdagen samt 5, 6 och 9 SS samma kapitel. "

Talan får föras av den som enligt röstlängd var rösiberänigad vid folkomröstningen saml av den som enligt beslut av länssiyrelscn över anmärkning mot röstliingden var utesluten från rösträtt.

Propositionens JÖrslag

omröstning, för vilken myndighet svrar, förekommit avvikelse från föreskriven ortlning eller har vid folkomröstningen lörekommii sådant otillbörligt förfarande som avses i 17 kap. 8S brottsbalken, skall valprövningsniimndcn, om det med fog kan antas atl vad ,som har förekommit har inverkat på tugångcn av omröstningen, vid prövning av besvär över omröstningen upphäva denna i der\ omfattning som behövs och förordna om ny omröstning beträffande ett eller flera områden som bildar valkrets vid vtil av kommunfullmäktige eller, om rättelse kan åstadkommas genom förnyad rösträkning, uppdra åt centrala valmyndigheten an vidta sådan rättelse. Förordnande om ny omrösiningfår dock såvitt gäller rådgivande folkomröstning, meddelas endast om vad som förekommit kan ha len lill all resultatet av folkomröstningen har hlivii missvisande med hänsyn till omröstningens ändamål.

Om enligt bestämmelse i lag talan mot visst beslut inte får föras eller skall föras i särskild ordning, får omständighet som avses med beslutet inte åberopas vid besvär som avses i denna paragraf

Alt bestämmelserna i 4 kap. 6 S, 8S tredje stycket och 18 S första stycket vallagen (1972:620) om talan i samband med besvär över val mot länsstyrelses beslut över anmärkning mot röstlängd eller om rättelse av allmiin röstliingd skall tillämpas i fråga om hcs\;irri\er Iblkomröstning följer a'! . 5 aiulra si>ekei.

Reservanternas JÖrslag

tjmröstning, för vilken myndighet svtirar, förekommit avvikelse från löreskriven ordning eller har vid folkomröstningen förekommit sådant otillbörligt förfarande som avses i 17 kap. 8 S brottsbalken, skall valpriivningsniimnden, om del med fog kan anlas atl vad som har förekommit har inverkat på utgången av omröstningen, vid prövning av besvär över omröstningen upphäva denna i den omfattning som behövs och förordna om ny omröstning beiriiffande ett eller flera områden som bildar valkrets vid val av kommunfullmäktige eller, om rättelse kan åstadkommas genom förnyad rösträkning, uppdra åt centrala valmyndigheten alt vidta sådan riinel-se.

Om enligi bestämmelse i lag talan mot visst beslut inte för föras eller skall föras i särskild ordning, får omständighet som avses med beslutet inte åberopas vid besvär som avses i denna paragraf

All bestämmelserna i 4 kap. 6 S. 8S tredje stycket och 18 S första stycket vallagan (1972:620) om talan i samband med besvär över val mot länsstyrelses beslut över anmiirkning mot röstlängd eller om ränel.se av allmän röstlängd skall lillämpas i fråga om besvär över folkomröstning följer av 5 S andra stycket.