KU 1978/79:31

Konstitutionsutskottets betänkande
1978/79:31

med anledning av propositionen 1978/79:171 om ändring i vallagen
(1972:620) m. m. jämte motioner

1 detta betänkande behandlas dels propositionen 1978/79:171, dels motionerna
1978/79:572,1084,1104 och 1694, vilka har väckts under den allmänna
motionstiden år 1979 samt motionen 1978/79:2488, som har väckts med
anledning av propositionen.

Propositionen

I propositionen föreslås vissa mindre ändringai i vallagen och lagen om
kyrkofullmäktigval. De syftar bl. a. till att skapa förutsättningar för bästa
möjliga förhållande vid röstning på vårdinrättningar och vårdanstalter.

De nya reglerna är avsedda att tillämpas vid de allmänna valen år 1979.

Förslagen i propositionen bygger på vissa förslag som läggs fram av 1978 års
vallagskommitté i betänkandet (SOU 1978:64) Översyn av vallagen 1. Andra
förslag i betänkandet låg till grund för beslut av riksdagen under hösten 1978
om vissa ändringar i vallagen (prop. 1978/79:48, KU 1978/79:15, rskr
1978/79:77).

Beträffande lagförslagen och den närmare motiveringen hänvisas till
propositionen.

Motionerna

I motionen 1978/79:572 av Per Gahrton (fp) hemställs att riksdagen
beslutar antaga följande ändring i 10 kapitlet i vallagen (1972:620):

Nuvarande lydelse

5 a § I anslutning till lokal där
poströstning äger rum eller i sådan
lokal skall ordnas lämplig plats där
parti, som har fått sin partibeteckning
registrerad men vars valsedlar icke
tillhandahålles enligt 6 kap. 9 §, kan
lägga ut partimarkerade valsedlar för
partiet. Parti som fått sin partibeteckning
registrerad för val av landstingsledamöter
eller för val av kommunfullmäktige
får dock ej lägga ut
valsedlar på postanstalt som är belä -

Föreslagen lydelse

5 a § I anslutning till lokal där
poströstning äger rum eller i sådan
lokal skall anordnas lämplig plats där
parti, som ställer upp till val men vars
valsedlar icke tillhandahålles enligt 6
kap. 9 §, kan lägga ut partimarkerade
valsedlar för partiet. Partisom ställer
upp till val till landsting eller kommun
får dock ej lägga ut valsedlar på
postanstalt som är belägen utanför
landstingskommun eller kommun
för vilka valsedlarna gäder.

1 Riksdagen 1978/79. 4 sami. Nr 31

KU 1978/79:31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gen utanför landstingskommun eller
kommun som anges i registreringsbeslutet.

I motionen 1978/79:1084 av Margareta Andrén (fp) och Rolf Sellgren (fp)
hemställs ”att riksdagen hos regeringen begär att den parlamentariska
kommitté som tillsatts för översyn av vallagen även bör behandla frågan om
ett system med fasta valkretsmandat och utjämningsmandat vid val till
kommunfullmäktige i valkretsindelade kommuner”.

I motionen 1978/79:1104 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) hemställs ”att
riksdagen hos regeringen anhåller om sådan lagändring att valsystemet för
val till kommunfullmäktige göres likvärdigt med det som nu tillämpas i
landstingen”.

I motionen 1978/79:1694 av Ingegerd Troedsson (m)och Nils Carlshamre
(m) hemställs ”att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande vallokalers anpassning till handikappades
behov”.

I motionen 1978/79:2488 av Hagar Normark (s) föreslås ”att riksdagen
beslutar att beträffande röstkort till vårdinrättningar som sin mening ge
regeringen till känna vad i motionen anförts”.

Röstning på vårdinrättningar och vårdanstalter

För att underlätta valdeltagandet för intagna och personal på sjukhus,
ålderdomshem, kriminalvårdsanstalter eller liknande vårdinrättningar och
vårdanstalter kan tillfälliga postanstalter inrättas på sådana institutioner. För
röstmottagning på sådana tillfälliga postansstalter gäller samma regler som
förden vanliga poströstningen. Enligt 10 kap. 2 § tredje stycket vallagen äger
röstning på tillfällig postanstalt rum på tid, som postverket bestämmer efter
samråd med institutionens ledning, dock tidigast sjunde dagen före valdagen.
Röstningen sker i regel söndagen närmast före valdagen. Frågan vid vilka
institutioner tillfälliga postanstalter skall inrättas avgörs efter kontakter
mellan postverket och de statliga myndigheter, landstingskommuner eller
kommuner som är huvudmän eller annars ansvariga för institutionerna.
Postverket utfärdar anvisningar för röstmottagningen på institutionerna.
Ledningen för institutionen svarar för att lämplig lokal ställs till förfogande
för förrättningen. Röstmottagare utses av postverket. Antalet, vanligen en
eller två, anpassas efter institutionens storlek. I allmänhet är det postkassörer
som utses till röstmottagare. 1 postverkets anvisningar förordas bl. a. att
överenskommelse träffas med ledningen för institutionen om att befattningshavare
vid denna skall biträda röstmottagama med att hålla ordning i
röstlokalen. Om institutionen inte kan ställa sådan hjälp till förfogande, skall
enligt anvisningarna en särskild posttjänsteman utses för dessa uppgifter.

Röstmottagningen på institutionerna har kritiserats från en del håll. Det

KU 1978/79:31

har påståtts att väljare i några fall har utsatts för otillbörlig påverkan och att
skyddet för valhemligheten inte har varit tillfredsställande.

1 propositionen konstateras att röstmottagningen på de tillfälliga postanstalter
som inrättats på vårdinrättningar och vårdanstalter i regel har fungerat
anmärkningsfritt men att vissa brister har förekommit i enstaka undantagsfall.
Bristerna har bestått i att den personal som skött röstningen har varit för
fåtalig eller att röstningslokalen har varit mindre lämplig. För att sådana
brister skall kunna förebyggas föreslås i propositionen att valnämnden i
kommunen på begäran av postverket skall utse erforderligt antal personer att
biträda röstmottagare på den tillfälliga postanstalten. Vidare föreslås att
postverket skall samråda även med valnämnden om hur röstningen skall
genomföras. De kostnader som kan uppstå genom att personer som
valnämnden har utsett medverkar vid institutionsröstningen torde enligt
propositionen få bestridas av postverket.

I motionen 1978/79:2488 av Hagar Normark (s) anförs att det ofta
förekommer att patienter ber någon anhörig att hjälpa till med poströstning
vid vanlig postanstalt före valdagen. För detta behövs röstkortet. Vid valet år
1976 inträffade vid en vårdinrättning att gästerna inte fick sina röstkort i laga
tid. Detta skapade osäkerhet hos åldringarna om möjligheterna att utnyttja
rösträtten. Efterforskningar avslöjade att vårdinrättningens föreståndare tagit
hand om alla röstkort med motivering att dessa annars kunde komma bort.
Enligt motionärens mening skall röstkorten, som all annan post, utan
restriktioner lämnas till adressaten. Det inträffade bör leda till att anvisningar
utfärdas om hur röstkort skall hanteras vid vårdinrättningar. Enhetliga regler
skulle vara till gagn för både gäster och personal. Med hänvisning till detta
föreslås i motionen att riksdagen beslutar att beträffande röstkort till
vårdinrättningar som sin mening ge regeringen till känna vad som har anförts
i motionen.

Bestämmelser om röstkort finns i 7 kap. vallagen. Röstkort skall enligt 7
kap. 1 § upprättas för var och en som är röstberättigad vid valet. Röstkortet
skall innehålla uppgifter om den röstberättigade och upplysningar om valet
till ledning för honom. Röstkort upprättas av lokala skattemyndigheten för
den som är upptagen i allmän röstlängd och av länsstyrelsen för den som är
upptagen i särskild röstlängd. Röstkorten skall enligt 7 kap. 2 § skickas ut till
väljarna senast 30 dagar före valdagen. Om en väljare har förlorat sitt röstkort
eller om röstkortet inte har kommit honom till handa, är han enligt 7 kap. 3 §
berättigad att få ett duplettröstkort.

Väljarna bör enligt 8 kap. 3 § vallagen medföra sina röstkort vid röstning i
vallokal. Om röstkortet saknas, utgör detta dock inte något hinder för
röstning i vallokalen. Vid röstning på postanstalt skall röstkortet lämnas till
röstmottagaren (8 kap. 5 § och 10 kap. 4 §). Även vid röstning genom
valsedelsförsändelse som lämnas på postanstalt, hos utlandsmyndighet eller
på fartyg skall väljarens röstkort avlämnas (8 kap. 7 § samt 11 kap. 5 och
8 §§).

KU 1978/79:31

Tidigaste dag för den preliminära rösträkningen hos valnämnden

I 13 kap. 9 § vallagen föreskrivs bl. a. att valnämnden vid en offentlig
förrättning som skall påbörjas så snart det kan ske, dock tidigast tisdagen efter
valdagen, skall granska de ytterkuvert som har kommit in till nämnden och
behållits där samt kuvertens innehåll. Efter granskningen räknas de avgivna
rösterna. För att eventuella felsändningar av ytterkuvert skall kunna rättas till
föreskrivs i riksskatteverkets anvisningar att sammanräkningen skall påbörjas
först på ondagens förmiddag. Det har dock förekommit att valnämnder
har påbörjat granskningen redan på tisdagen och att dessa för tidigt inledda
granskningar har lett till att vissa röster som skulle ha kommit i tid om
sammanräkningen hade inletts först på onsdagen har fått kasseras. För att det
skall kunna undvikas att röster kasseras i onödan föreslås i propositionen att
13 kap. 9 § vallagen ändras så att onsdagen efter valdagen blir tidigaste dag för
den preliminära rösträkningen hos valnämnden.

Vallokalers anpassning till handikappades behov

Motionen

I motionen 1978/79:1694 av Ingegerd Troedsson (m)och Nils Carlshamre
(m) anförs att det vid de allmänna valen alltför ofta händer att vallokalerna är
dåligt anpassade till handikappade väljares behov. Föreskrifter om en bättre
tingens ordning bör enligt motionärerna inte ges i vallagen utan i anvisningar
som utfärdas av centrala valmyndigheten. I anvisningarna bör uppmärksammas
bl. a. att alla vallokaler skall vara tillgängliga för rullstolsbundna, att de
avskilda platser som omtalas i 8 kap. 10 § vallagen skall vara anpassade till
handikappades behov, att stolar skall finnas tillgängliga och att personal skall
finnas till hands för den som behöver hjälp. Anvisningar om lämpliga
vallokaler bör utformas i samråd med handikapporganisationerna. Motionärerna
framhåller att det är angeläget att centrala valmyndigheten åläggs att
verka för att alla valnämnder blir medvetna om sina skyldigheter gentemot
alla väljare, inte bara de friska och starka. 1 motionen hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
beträffande vallokalers anpassning till handikappades behov.

Gällande bestämmelser

Enligt 9 kap. 6 § vallagen skall kommunen tillhandahålla lämpliga
vallokaler. Någon annan föreskrift om vallokalernas byggnadstekniska
utformning finns inte i vallagen.

I 42 a § byggnadsstadgan (1959:612) finns en bestämmelse om att de
utrymmen i byggnad till vilka allmänheten har tillträde skall utformas så att
de blir tillgängliga för och kan utnyttjas av personer vilkas rörelseförmåga

KU 1978/79:31

eller orienteringsförmåga är nedsatt till följd av ålder, handikapp eller
sjukdom. Bestämmelsen gäller dock endast vid ny- och ombyggnad av sådan
byggnad till vilken allmänheten har tillträde.

I riksskatteverkets anvisningar för valnämnderna framhålls särskilt att
vallokalerna om möjligt skall förläggas till byggnader som är så utformade att
handikappade personers möjligheter att rösta underlättas.

Frågans tidigare behandling

I motionen 1976/77:564 föreslogs mot bakgrund av att övervägande antalet
väljare röstar personligen i vallokal på valdagen att en föreskrift skulle tas in i
vallagen av innebörd att vallokalerna skulle vara lätt tillgängliga för personer
vilkas rörelseförmåga och orienteringsförmåga är nedsatt till följd av ålder,
handikapp eller sjukdom.

Konstitutionsutskottet föreslog i sitt av riksdagen godkända betänkande
(KU 1976/77:43) med anledning av denna motion och andra motioner om en
översyn av vallagen m. m. att en särskild utredning skulle tillsättas för en
allmän översyn av vallagen.

1978 års vallagskommitté

Vallagskommittén behandlar frågan om handikappanpassade vallokaler i
sitt delbetänkande Översyn av vallagen 1. Enligt kommittén är det naturligt
att tolka bestämmelsen i 9 kap. 6 § vallagen om lämpliga vallokaler så att
dessa om möjligt skall vara handikappanpassade. Kommittén anför vidare
följande.

Det är således ytterst angeläget att vallokalerna är handikappanpassade.
Emellertid är kommittén medveten om att det inte inom alla valdistrikt finns
lämpliga sådana lokaler att tillgå. F. n. finns det heller inte förutsättningar att
genomföra sådana byggnadsmässiga förändringar av lokalerna att de nämnda
kraven kan vara uppfyllda t. ex. inför nästa val.

Av ovan angivna skäl finner kommittén ej möjligt att i ValL införa en
allmän regel om att de byggnader som nyttjas som vallokaler skall vara
handikappanpassade. Kommittén är emellertid angelägen att framhålla
vikten av att valnämnderna bemödar sig om att i varje valdistrikt finna
handikappanpassade vallokaler eller, om lämpliga sådana lokaler inte finns
att tillgå, vallokaler som är så lättillgängliga som möjligt för handikappade
väljare. Enligt kommitténs mening är det värdefullt om valnämnden, i
samband med planeringen av valen, tar kontakt med handikappråd i
kommunen, där sådant finns, eller lokala handikapporganisationer och
inhämtar deras synpunkter på frågan om valet av lämpliga vallokaler. 1 den
mån handikappanpassade vallokaler inte finns att tillgå bör man särskilt
undersöka möjligheterna att, med tekniska hjälpmedel eller på annat sätt,
ändock göra vallokalerna tillgängliga för handikappade.

Vallagskommitténs ställningstagande har föranlett delvis kritiska
kommentarer från några av de remissinstanser som har yttrat sig över
kommitténs betänkande och vars yttranden redovisas i propositionen

KU 1978/79:31

1978/79:171. Socialsty reisen anser att det måste finnas en ovillkorlig rätt även
för personer med svåra funktionshinder att utöva sin rösträtt i vallokalen. Det
bör därför enligt socialstyrelsen i anvisningarna för valnämnden ingå som
krav att nämnden i de fall då vallokalen inte kan göras handikappanpassad,
ställer personlig hjälp eller tekniska hjälpmedel till förfogande. Postverket
anför att det fortfarande finns ett antal postkontor som inte är handikappanpassade.
Verket strävar dock efter att i takt med tillgängliga resurser förse
postkontoren med tekniska hjälpmedel för handikappade, när inte ombyggnad
eller nybyggnad är möjlig. Statens handikappråd anser att vallagen inte
behöver ändras om det i motiven till lagen och i senare utarbetade
tillämpningsföreskrifter klart och entydigt framgår att såväl vallokalen som
den yttre miljön i anslutning till vallokalen skall vara tillgängliga för personer
vilkas rörelseförmåga eller orienteringsförmåga är nedsatt till följd av ålder,
handikapp eller sjukdom. Rådet kan inte acceptera någon reservation som
innebär att vallokalerna endast ”om det är möjligt” skall vara handikappanpassade.

Föredraganden tar inte upp frågan om handikappanpassade vallokaler i
propositionen 1978/79:171. Där anförs endast att de frågor som behandlas i
vallagskommitténs betänkande och som inte berörs i propositionen torde få
prövas när resultatet av kommitténs fortsatta arbete föreligger.

Rätt för icke registrerat parti att lägga ut valsedlar i postlokal

Motionen

I motionen 1978/79:572 av Per Gahrton (fp) föreslås att riksdagen beslutar
om en sådan ändring i vallagen att det blir tillåtet för icke registrerade partier
som ställer upp till val att lägga ut sina valsedlar i lokal där poströstning äger
rum. Enligt motionären är det uppenbart att principen om registrering av
partibeteckning inte på något sätt får hämma möjligheterna för nya och små
opinioner att pröva sin styrka i val. Motionären framhåller att icke
registrerade partier enligt vallagen får ställa upp i val och lägga ut valsedlar i
vallokaler. De får dock inte lägga ut valsedlar i postlokal som används för
poströstning. Detta förefaller enligt motionären vara ett olycksfall i arbetet
som riksdagen nu bör rätta till.

Nuvarande ordning m. m.

Enligt 10 kap. 5 a § vallagen skall i anslutning till lokal där poströstning äger
rum eller i sådan lokal anordnas lämplig plats där partier, som har fått sina
partibeteckningar registrerade men vars valsedlar inte tillhandahålls genom
centrala valmyndighetens försorg enligt 6 kap. 9 § vallagen, kan lägga ut
partimarkerade valsedlar. Ett parti som har fått sin partibeteckning registrerad
förval av landsting eller för val av kommunfullmäktige får dock inte lägga

KU 1978/79:31

ut valsedlar på postanstalter som är belägna utanför den landstingskommun
eller kommun som anges i registreringsbeslutet. I 6 kap. 9 § vallagen finns en
bestämmelse om att valsedlar för partier som vid det senaste riksdagsvalet har
fått mer än 2,5 procent av rösterna skall finnas tillgängliga i varje lokal där
röstning äger rum. I fråga om vallokal gäller den regeln att det i anslutning till
eller i lokalen skall anordnas lämplig plats där de partier som deltar i valen kan
lägga ut sina valsedlar (9 kap. 6 § vallagen). Valförrättaren skall se till att
väljarna har tillgång till valsedlar för partier som vid det senaste riksdagsvalet
har fått mer än 2,5 procent av rösterna i hela landet.

Bestämmelserna i 10 kap. 5 a § om utläggning av valsedlar på postanstalt
tillkom år 1975. Dessförinnan hade väljarna i poströstningslokalerna tillgång
till partimarkerade valsedlar för riksdagspartierna men inte för övriga partier.
I propositionen 1975/76:55, vars förslag ligger till grund för den nuvarande
ordningen, uttalade föredraganden att tidigare begränsningar i servicen i fråga
om tillgången på valsedlar berodde på praktiska överväganden. Begränsningarna
hade emellertid på sina håll uppfattats som orättvisa. Föredraganden
ansåg det motiverat att en viss förbättring genomfördes av den service som
erbjuds de väljare som röstar på postanstalt. Föredraganden anförde vidare
följande.

När det gäller att utforma en ändrad ordning kan man inte bortse från de
praktiska problem som postverket har pekat på. Redan de regler som infördes
år 1973 medförde sålunda problem med tillsynen. Det måste givetvis antas att
dessa svårigheter skulle bli mer kännbara om varje parti som deltar i valen
fick rätt att lägga ut sina valsedlar på postanstalter över hela riket. En sådan
rätt skulle dessutom göra det mycket svårt att på förhand uppskatta ens det
ungefärliga antalet valsedelstyper som skulle komma att läggas ut. Slutligen
måste självfallet kostnadssynpunkten beaktas.

Mot den angivna bakgrunden är det påkallat att, åtminstone till dess vidare
erfarenheter har vunnits, gå försiktigt fram när det gäller att ändra nu gällande
regler. Enligt min mening innefattar RSV:s modifierade förslag en lämplig
lösning. Parti, som har låtit registrera sin partibeteckning, bör alltså få rätt att
lägga ut partimarkerade valsedlar på de postanstalter där röstning anordnas.
Som RSV har föreslagit bör den begränsningen gälla att parti som har fått sin
partibeteckning registrerad endast för val av landstingsman eller för val av
kommunfullmäktige inte får lägga ut valsedlar på postanstalt som är belägen
utanför den ifrågavarande landstingskommunen eller kommunen.

Konstitutionsutskottet anslöt sig i sitt av riksdagen godkända betänkande
(KU 1975/76:24) till propositionens förslag.

Valsystemet vid kommunfullmäktigvalen

Motionerna

I motionen 1978/79:1084 av Margareta Andrén (fp) och Rolf Sellgren (fp)
föreslås att den parlamentariska kommitté som tillsatts för översyn av
vallagen även bör behandla frågan om ett system med fasta valkretsmandat

KU 1978/79:31

och utjämningsmandat vid val till kommunfullmäktige i valkretsindelade
kommuner.

I motionen anförs att ett nytt valsystem för val till landstingen tillämpades
vid 1976 års val. Det nya systemet innebär att 9/10 av mandaten i varje
landsting är fasta valkretsmandat. De återstående mandaten är utjämningsmandat
som används för att utjämna de avvikelser från ett landstingsproportionellt
riktigt valresultat som kan uppstå vid fördelningen av de
fasta valkretsmandaten. Endast parti som erhållit minst 3 % av rösterna i hela
landstingskommunen deltar i mandatfördelningen.

Någon motsvarande ändring gjordes inte beträffande valen till kommunfullmäktige.
Detta innebär bl. a. att den s. k. småpartispärren i kommunerna
varierar med valkretsindelningen. Den andel av rösterna som krävs för att
erhålla mandat i fullmäktige varierar med antalet mandat i valkretsen. Enligt
ett exempel som anförs i motionen var den faktiska spärren i Stockholms
kommuns största valkrets i 1976 års val 3,54 %. Enligt motionen har det efter
såväl 1973 som 1976 års val kunnat konstateras att det i vissa fall blivit en
annan majoritet i kommunfullmäktige än vad som motsvaras av röstfördelningen
mellan partierna.

I motionen 1978/79:1104 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) föreslås att
vallagen ändras så att valsystemet för val till kommunfullmäktige görs
likvärdigt med det som nu tillämpas vid landstingsvalen.

Det är enligt motionärerna anmärkningsvärt att valsystemet vid val till
kommunfullmäktige inte är utformat på samma sätt som valsystemen vid
riksdags- och landstingsvalen när det gäller småpartispärr och utjämningsmandat.
Proportionaliteten får inte samma absoluta utslag i kommunfullmäktigvalen
som i riksdags- och landstingsvalen. De olika sammanräkningsformerna
och valsystemen gör det svårt för väljarna att bedöma den
mandatmässiga effekten av ett valresultat. Valen till kommunfullmäktige
har på senare tid också gett orimliga mandateffekter i några kommuner.
Kritiken mot det valsystem som används vid kommunfullmäktigvalen riktar
sig enligt motionärerna mot det faktum att valkretsarnas antal och storlek får
så stor betydelse vid mandatfördelningen. I stora valkretsar med många
mandat blir fördelningen rättvisare, medan små valkretsar med få mandat
gynnar de stora partierna.

Nuvarande ordning m. m.

Enligt 2 kap. 9 § vallagen (1972:620) skall kommun för val av kommunfullmäktige
indelas i valkretsar, om det i kommunen finns flera än 24 000
röstberättigade invånare eller om kommunfullmäktige har minst 51 ledamöter.
Om antalet invånare i kommunen överstiger 6 000, får kommunen
indelas i valkretsar. Annan kommun får indelas i valkretsar endast om
synnerliga skäl föreligger på grund av kommunens särskilt betydande
utsträckning eller liknande förhållanden.

KU 1978/79:31

Valkrets får inte göras mindre än att den tilldelas minst 15 mandat. I den
mån det kan ske utan olägenhet skall valkretsindelningen också utformas så
att antalet mandat för hela kommunen blir lika fördelat mellan valkretsarna.

Samtliga mandat i kommunfullmäktigvalen besätts sålunda med kandidater
som har valts i valkretsarna. Någon särskild småpartispärr finns inte.

Frågans tidigare behandling

Frågan om utjämningsmandat i de kommunala valen behandlades av
kommunalvalskommittén. Kommittén föreslog i sitt betänkande (SOU
1971:4) Kommunala val att ett system med utjämningsmandat och småpartispärr
skulle införas vid såväl landstings- som kommunfullmäktigvalen.
Förslaget ledde i fråga om kommunfullmäktigvalen inte till lagstiftning. I
propositionen 1975:101 med förslag till nytt valsystem vid landstingsval,
m. m. anförde föredraganden att valsystemet vid kommunfullmäktigvalen
redan fyllde högt ställda krav på proportionalitet. Som en ytterligare
förstärkning av proportionaliteten föreslogs i propositionen att minimiantalet
mandat per valkrets skulle ökas från tio till femton. Propositionen, som
föregåtts av en överenskommelse mellan de fyra största riksdagspartierna,
antogs av riksdagen (KU 1975:19, rskr 1975:227).

Frågan om utjämningsmandat i kommunfullmäktigvalen aktualiserades
vid 1976/77 års riksmöte i flera motioner (m, fp, vpk). I sitt enhälliga och av
riksdagen godkända betänkande anförde konstitutionsutskottet (KU 1976/
77:23) bl. a.:

Riksdagen har så sent som 1975 ställt sig bakom den ordning som nu gäller
för valen till kommunfullmäktige. Den bättre garanti för proportionaliteten
som därigenom tillskapats är ägnad att ytterligare förstärka det representativa
systemet i kommunerna. Med endast ett vals erfarenhet anser utskottet det
vara för tidigt att på nytt utreda frågorna om utjämningsmandat och
småpartispärr vid kommunfullmäktigvalen.

I samband med behandlingen av förslaget till ny kommunallag (prop.
1975/76:187) avstyrkte konstitutionsutskottet (KU 1976/77:25) ånyo ett
motionsyrkande (vpk) som syftade bl. a. till ett nytt valsystem i kommunerna.
Utskottet hänvisade till det tidigare nämnda betänkandet och riksdagen
följde utskottets förslag (rskr 1976/77:148).

En motion med samma innehåll som motionen 1978/79:1084 väcktes
våren 1978. Den behandlades av riksdagen hösten 1978 i samband med
propositionen 1978/79:48 om ändring i vallagen. I sitt betänkande, som
godkändes av riksdagen, anförde konstitutionsutskottet (KU 1978/79:15) att
motionsyrkandet hade beröringspunkter med personvals- och valkretsutredningens
arbete. Enligt utskottet borde resultatet av remissbehandlingen av
personvalsutredningens förslag och frågans beredning inom regeringskansliet
avvaktas, innan ytterligare utredningar inom samma område företas.
Utskottet anförde vidare bl. a. följande.

KU 1978/79:31

Beträffande frågan om utjämningsmandat vid val till kommunfullmäktige
får utskottet också hänvisa till att nuvarande ordning tillkommit som ett led i
en överenskommelse mellan de fyra största partierna år 1975. Reglerna
bedömdes då fylla högt ställda krav på proportionalitet. Utskottet avstyrkte
med hänvisning till detta så sent som vid föregående riksmöte motionsyrkanden
angående utjämningsmandat även vid kommunfullmäktigevalen.
Utskottet har inte heller i år funnit anledning till ett annat ställningstagande.
Utskottet avstyrker sålunda ifrågavarande motionsyrkanden.

1978 års vallagskommitté

1978 års vallagskommitté tillkallades den 3 januari 1978 för att göra en
översyn av vallagen. Kommittén, som är parlamentariskt sammansatt, har
under hösten i ett delbetänkande (SOU 1978:64) Översyn av vallagen 1 lagt
fram vissa förslag med sikte på att ev. ändringar i vallagen skall kunna
tillämpas vid de allmänna valen år 1979. Flertalet av förslagen har tagits upp i
propositionerna 1977/78:48 och 1978/79:171. Avsikten är att kommitténs
arbete i övrigt skall redovisas i ett slutbetänkande, som enligt arbetsplanen
skall vara klart år 1980.

Bland de frågor som uttryckligen tas upp i utredningens direktiv ingår inte
frågan om ett ändrat valsystem i de primärkommunala valen.

Utskottet

I propositionen föreslås att kommunens valnämnd skall utse en eller flera
personer som skall biträda vid röstning på sådan postanstalt som med
anledning av valet har inrättats vid sjukhus, ålderdomshem, kriminalvårdsanstalt
eller liknande vårdinrättning eller vårdanstalt. Vidare föreslås att
postverket skall samråda med kommunens valnämnd om vilken dag
röstningen skall äga rum och hur den skall genomföras.

Bakgrunden till förslagen är att det från en del håll har påståtts att väljare i
några fall har utsatts för otillbörlig påverkan och att skyddet för valhemligheten
inte alltid har varit tillfredsställande. 1978 års vallagskommitté har
undersökt dessa frågor närmare. Den genomgång som kommittén gjort av
utredningar om påstådda missförhållanden vid institutionsröstning visar
enligt kommittén att röstmottagningen, med enstaka undantag, har fyllt de
krav som måste ställas på en valförrättning. De brister som har förekommit i
några fall har bestått i att den personal som har skött röstningen har varit för
fåtalig eller att röstningslokalen har varit mindre lämplig. Förslagen i
propositionen syftar till att förebygga sådana brister.

Även utskottet anser det vara angeläget att ta till vara alla möjligheter att
förbättra förhållandena vid röstningen på vårdinrättningar och vårdanstalter.
Utskottet förordar därför att propositionens förslag i denna del genomförs.

I propositionen föreslås också att onsdagen efter valdagen i stället för
tisdagen skall vara tidigaste dag för den preliminära rösträkningen hos

KU 1978/79:31

valnämnden. Tanken bakom ändringen är att poströster som har blivit
försenade under postbehandlingen inte skall behöva kasseras. Utskottet
anser förslaget vara välmotiverat och tillstyrker det.

I motionen 1978/79:2488 av Hagar Normark (s) föreslås att anvisningar
utfärdas om hur röstkort som skickats till väljare på vårdinrättningar skall
behandlas. Som bakgrund till förslaget anför motionären att det vid valet år
1976 inträffat att en föreståndare vid en vårdinrättning tagit hand om alla
röstkort och lämnat ut dem till väljarna först sedan huvudmannen för
inrättningen ingripit.

Vallagens bestämmelser innebär att röstkort skall skickas med posten till
alla röstberättigade personer senast 30 dagar före valdagen. Vid röstning i
vallokal är det inte ett krav att väljaren medför sitt röstkort. Däremot
underlättar det röstningen från praktisk synpunkt om röstkortet tas med till
vallokalen. Vid röstning på vanlig postanstalt och genom valsedelsförsändelse
som lämnas på postanstalt måste dock väljarens röstkort avlämnas till
röstmottagaren. Tillgång till röstkortet är vid dessa tillfällen en förutsättning
för att väljarna skall kunna utnyttja sin rösträtt. Det torde inte vara ovanligt
att de som bor på ålderdomshem utnyttjar möjligheten att poströsta på en
vanlig postanstalt i stället för på en sådan postanstalt som inrättats tillfälligt på
ålderdomshemmet. Utskottet vill mot den bakgrunden understryka det
angelägna i att väljarna på vårdinrättningar, i likhet med alla andra väljare, får
tillgång till sina röstkort i sådan tid att deras möjligheter att själva välja sin
röstningsmetod inte på något sätt inskränks. Det är enligt utskottets mening
självklart att en så viktig försändelse som röstkortet måste nå väljare på
vårdinrättningar. Att se till att postutdelningen på en vårdinrättning uppfyller
detta krav är en uppgift för inrättningens huvudman. Utskottet föreslår att
motionen förklaras besvarad med vad utskottet har anfört.

Enligt motionen 1978/79:1694 av Ingegerd Troedsson (m) och Nils
Carlshamre (m) bör föreskrifter om vallokalernas anpassning till handikappades
behov tas in i de anvisningar som utfärdas av centrala valmyndigheten
(riksskatteverket). I motionen hemställs att riksdagen ger regeringen till
känna vad som har anförts i motionen beträffande denna fråga. I anvisningarna
bör enligt motionen uppmärksammas bl. a. att alla vallokaler skall vara
tillgängliga för rullstolsbundna, att de avskilda platser som omtalas i 8 kap.
10 § vallagen skall vara anpassade till handikappades behov, att stolar skall
finnas tillgängliga och att personal skall finnas till hands för den som behöver
hjälp.

Utskottet vill erinra om att 1978 års vallagskommitté har behandlat frågan
om handikappanpassade vallokaler i sitt betänkande (SOU 1978:64) Översyn
av vallagen 1. Utskottet får hänvisa till den redovisning av kommitténs
överväganden och förslag som lämnats i det föregående. Utskottet delar i allt
väsentligt kommitténs uppfattning. I likhet med kommittén anser utskottet
att det är angeläget att valnämnderna så långt det över huvud taget är möjligt
strävar efter att i varje valdistrikt finna vallokaler som är anpassade till

KU 1978/79:31

handikappades behov. Det kan därvid bli aktuellt att vidta bl. a. sådana
åtgärdersom motionärerna avser. I riksskatteverkets anvisningar för 1979 års
val sägs att det bör beaktas att vallokalen om möjligt förläggs till byggnad som
är så utformad att handikappade personers möjligheter att rösta underlättas.
Utskottet förutsätter att riksskatteverket följer utvecklingen på detta liksom
på andra områden och meddelar de föreskrifter som behövs. Något särskilt
riksdagsinitiativ i denna del finner utskottet inte erforderligt. Motionen bör
förklaras besvarad med vad utskottet har anfört.

1 motionen 1978/79:572 av Per Gahrton (fp) behandlas frågan om rätt för
parti utan registrerad partibeteckning att lägga ut valsedlar i postlokal.
Motionären föreslår att vallagen ändras så att detta blir tillåtet.

1 den proposition som låg till grund för riksdagens beslut om de regler som
nu gäller i fråga om utläggning av valsedlar på postanstalt anfördes bl. a. att
det var påkallat att, åtminstone till dess vidare erfarenheter hade vunnits, gå
försiktigt fram när det gällde att utvidga möjligheterna att lägga ut valsedlar
(prop. 1975/76:55). Det torde ligga inom ramen för 1978 års vallagskommittés
uppdrag att undersöka den fråga som har tagits upp i motionen. Utskottet
anser att det inte nu finns tillräckligt underlag för överväganden om en sådan
lagändring som motionären föreslår. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

I motionerna 1978/79:1084 av Margareta Andrén (fp) och Rolf Sellgren (fp)
och 1978/79:1104 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) behandlas frågan om
införande av samma valsystem vid kommunfullmäktigvalen som det som
tillämpas vid riksdags- och landstingsvalen. 1 motion 1978/79:1084 yrkas att
1978 års vallagskommitté skall behandla frågan om ett system med fasta
valkretsmandat och utjämningsmandat vid val till kommunfullmäktige i
valkretsindelade kommuner. Yrkandet i motionen 1978/79:1104 går ut på att
riksdagen hos regeringen begären sådan lagändring att valsystemet för val till
kommunfullmäktige görs likvärdigt med det som tillämpas vid landstingsvalen.

Utskottet får hänvisa till att den ordning som nu gäller för valen av
kommunfullmäktige har tillkommit som ett led i en överenskommelse
mellan de fyra största partierna år 1975. Reglerna bedömdes då fylla högt
ställda krav på proportionalitet. Utskottet avstyrkte med hänvisning till detta
vid 1976/77 års riksmöte och så sent som hösten 1978 motionsyrkanden med
samma innebörd som de nu aktuella yrkandena. Inte heller i år har utskottet
funnit anledning till ett annat ställningstagande. Utskottet avstyrker sålunda
motionsyrkandena.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. bifaller propositionen 1978/79:171,

2. beträffande röstkori till väljare pä vårdinrättningar förklarar
motionen 1978/79:2488 besvarad med vad utskottet anfört,

3. beträffande anpassning av vallokaler till handikappades behov

KU 1978/79:31

förklarar motionen 1978/79:1694 besvarad med vad utskottet
anfört,

4. beträffande rätt att lägga ut valsedlar i postlokal avslår motionen
1978/79:572,

5. beträffande valsystemet vid kommunfullmäktigvalen avslår
motionerna 1978/79:1084 och 1104.

Stockholm den 24 april 1979

På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO

Närvarande: Karl Boo (c), Hilding Johansson (s), Anders Björck (m). Bertil
Fiskesjö (c). Torkel Lindahl (fp), Olle Svensson (s), Sven-Erik Nordin (c), Ove
Karlsson (s), Lars Schött (m), Hans Gustafsson (s), Bengt Kindbom (c), Yngve
Nyquist (s), Britta Hammarbacken (c), Wivi-Anne Cederqvist (s) och Kerstin
Nilsson (s).

Särskilt yttrande

av Anders Björck (m) och Lars Schött (m) som beträffande valsystemet vid
kommunfullmäktigvalen anfört:

Mandatfördelningen vid valen till riksdagen och landstingen sker efter
strikt proportionella grunder. De partier som kommer över den fastställda
spärren på fyra resp. tre procent får mandat i direkt relation till sin väljarandel.
Detta åstadkoms genom att mandaten fördelas i två omgångar med fasta
valkretsmandat och utjämningsmandat.

Valsystemet vid kommunfullmäktigvalen är däremot utformat på ett
annat sätt. Utjämningsmandat och småpartispärr finns inte vid dessa val.
Proportionaliteten får inte samma absoluta genomslag som i riksdags- och
landstingsvalen.

Den kritik som oftast framförs mot det valsystem som tillämpas i
kommunerna riktar sig mot det faktum att valkretsarnas antal och storlek kan
få stor betydelse vid mandatfördelningen. I stora valkretsar med många
mandat blir fördelningen rättvisare, bl. a. kan småpartiermed väsentligt lägre
väljarandel än 3 % erhålla mandat, medan små valkretsar med få mandat
gynnar de stora partierna. De senaste åren har valen till kommunfullmäktige i
några kommuner lett till en sned mandatfördelning. Vid 1976 års val fanns
det en väljarmajoritet förde tre borgerliga partierna i t. ex. Göteborgs, Örebro
och Huddinge kommuner. Men på grund av valsystemet blev det en
socialistisk mandatmajoritet. Det omvända förhållandet har också noterats.

KU 1978/79:31 14

Mot bakgrund av det anförda kan det enligt vår mening finnas anledning
att överväga om valsystemet för kommunfullmäktigvalen bör ses över. En
sådan översyn kan dock först ske sedan ytterligare erfarenheter av det
nuvarande valsystemet har vunnits.