KU 1978/79:29

Konstitutionsutskottets betänkande
1978/79:29

med anledning av talmanskonferensens skrivelse - förslag
1978/79:15 - med överlämnande av betänkande om riksdagens
arbetsformer jämte motioner

I detta betänkande behandlas

dels talmanskonferensens skrivelse - förslag 1978/79:15 - med överlämnande
av betänkande om riksdagens arbetsformer jämte följdmotionerna
1978/79:2217 av Bertil Lidgård m. fl. (m) samt 1978/79:2218 av Ingrid
Sundberg (m) och Alf Wennerfors (m),
dels följande under allmänna motionstiden väckta motioner, nämligen

1978/79:1089 av Gösta Bohman m. fl. (m)

1978/79:1096 av Marianne Karlsson (c)

1978/79:1098 av Torkel Lindahl m. fl. (fp)

1978/79:1102 av Gunnar Richardson (fp)

1978/79:1673 av Tage Adolfsson (m) och Rolf Clarkson (m)

1978/79:1679 av Birgitta Johansson m. fl. (s)

1978/79:1681 av Gunnel Jonäng (c)

1978/79:1684 av Gunnel Jonäng (c)

1978/79:1685 av Wiggo Komstedt (m) och Bo Lundgren (m)
1978/79:1689 av Gunnar Oskarson m. fl. (m),

dels förslag i budgetpropositionen 1978/79:100, bilaga 20, såvitt avser stöd
till partigrupper.

Utredningen angående en allmän översyn av riksdagens arbetsformer har
till talmanskonferensen överlämnat en slutrapport över sin verksamhet i
vilken behandlas frågor rörande arbetet i kammaren, sammanträdesfria
veckor, propositionsavlämnandet till riksdagen, vissa frågor rörande den
statliga planeringsprocessen, information i forskningsfrågor, sammansättningen
av riksdagens utskott och vissa ytterligare frågor som har anknytning
till riksdagsarbetet.

I förslaget hemställs att riksdagen 1. godkänner vad utredningen uttalat
angående de i betänkandet upptagna frågorna om riksdagens arbetsformer, 2.
till Stöd till partigrupper för budgetåret 1979/80 under sjuttonde huvudtiteln
anvisar ytterligare förslagsanslag för uppräkning av dels det s. k. grundbidraget
till 150 000 kr., dels mandatbidraget till 1 000 kr. för parti i regeringsställning
och dels till 3 000 kr. för parti i oppositionsställning.

Uppräkningen av partigruppstödet motiveras bl. a. av behovet av att
bereda partierna och de enskilda riksdagsledamöterna större möjligheter än
hittills att följa forskningsfrågor.

1 Riksdagen 1978/79. 4 sami. Nr 29

KU 1978/79:29

Sammansättningen av riksdagens utskott

I förslaget lämnas en rekommendation till riksdagens partigrupper av
följande innehåll:

Vid de överläggningar som regelmässigt äger rum mellan partierna om
utskottens sammansättning bör eftersträvas proportionell fördelning av det
totala antalet utskottsplatser i enlighet med partiernas styrkeförhållanden i
riksdagen. Utredningen utgår därvid ifrån att även i fortsättningen kommer
att tillämpas den ordningen som sedan länge varit bruklig att utskottsvalen
företas med gemensamma listor för varje utskott.

Vid upprättande av de gemensamma listorna bör sålunda nyss angiven
princip vara vägledande. Om inte enighet skulle uppnås beträffande frågan
om i vilka utskott parti skall bli representerat när partiet med den förordade
metoden inte erhåller platser i samtliga utskott får det ankomma på
valberedningen att föreslå riksdagen en lösning av den frågan. Valberedningen
kan även finna anledning att i vissa fall modifiera metoden för att
åstadkomma likartade majoritetsförhållanden i samtliga utskott.

Motsvarande ordning bör i princip tillämpas vid utseende av suppleanter
för de ordinarie ledamöterna.

Två ledamöter av arbetsformsutredningen (c och m) har reserverat sig mot
innehållet i rekommendationen.

I följdmotionen 2217 av Bertil Lidgård m. fl. (m) hemställs ”att riksdagen
inte godkänner vad utredningen uttalat angående sammansättningen av
riksdagens utskott”.

Frågans tidigare behandling m. m.

I samband med grundlagsreformen behandlade utskottet (KU 1973:26) ett
motionsyrkande (vpk) om att varje partigrupp, motsvarande parti som vid
riksdagsvalet fått minst fyra procent av rösterna i hela landet, ägde rätt att
besätta en plats i varje utskott. Det föreslogs också att antalet ledamöter i
utskott skulle vara 17 och att platserna i övrigt skulle tillsättas proportionellt.

Utskottet avstyrkte motionsyrkandet och framhöll härvid att det föreliggande
förslaget i allt väsentligt överensstämde med gällande ordning. Liksom
grundlagberedningen och departementschefen ansåg utskottet det inte vara
påkallat att överväga genomgripande ändringar i detta hänseende.

Riksdagen följde utskottet.

I motioner till riksdagen 1977 och 1978 begärde vpk att arbetsformsutredningen
skulle ges i uppdrag att lägga fram förslag till ändringar i riksdagsordningen
(RO) av innebörd att alla i riksdagen representerade partier skall ha
rätt att delta i utskottsarbetet. Utskottet hänvisade i sina yttranden över
motionerna till att arbetsformsutredningen var oförhindrad att ta upp frågan
till prövning.

Vad gäller reglerna för utskottens tillsättande skall erinras om att de 16
fasta utskotten skall tillsättas senast på åttonde dagen efter dagen för första

KU 1978/79:29

sammanträdet med kammaren under riksdagens valperiod. Valet avser hela
valperioden. Utskotten väljs var för sig i en bestämd ordning (se RO 4 kap. 2 §
jämte tilläggsbestämmelser). Varje utskott skall bestå av 15 ledamöter och
minst lika många suppleanter.

Bestämmelserom val bereds av en inom riksdagen utsedd valberedning. I
denna skall varje partigrupp som motsvarar parti som vid riksdagsvalet har
fått fyra procent eller mera av rösterna i hela riket besätta minst en plats. De
närmare bestämmelserna om valsättet finns i 3 och 4 §§. Enligt dessa regler
kan val till t. ex. utskott förrättas genom att riksdagens kammare föreläggs en
lista upptagande de namn valet avser. Listan skall ha godtagits av valberedningen
med sådan majoritet att alla ledamöterna utom en måste ha varit ense.
Framläggs gemensam lista kan emellertid en minoritet begära val med slutna
sedlar. Bestämmelserna har närmare kommenterats av grundlagberedningen
(se prop. 1973:90 s. 569-570).

Det har sedan länge även före enkammarreformen varit brukligt att val till
utskott företas med gemensam lista. Partierna har mot bakgrund av
ledamotsantalet fördelat platserna med tillämpning av i princip proportionell
fördelning. Som en följd härav erhöll vpk under åren 1971-1973 ordinarie
•utskottsrepresentation i 11 utskott. Partiet hade då 17 mandat i riksdagen.
Motsvarande representation för vpk åren 1974-1976 var 13 ordinarie
utskottsplatser. Under denna period hade partiets mandatställning ökat till
19. Inför valen av utskott till 1976/77 och 1977/78 års riksmöten kunde
däremot inte uppgörelser träffas om utskottsrepresentation för vpk. Under
hösten 1977 utökades antalet suppleantplatser i 12 utskott med en plats i
vartdera utskottet. Dessa platser tilldelades vpk enligt överenskommelse
mellan partierna.

Med anledning av motionen 1976/77:591 (vpk) om sammansättningen av
riksdagens utskott anförde utskottet (KU 1976/77:36) bl. a. följande:

Erfarenheterna av arbetet i riksdagsutskotten efter enkammarreformen
visar att den beredning i utskott som riksdagsärendena underkastas har
utomordenligt stor betydelse inte minst ur informationssynpunkt för de
enskilda riksdagsledamöterna. Utskotten har till sitt förfogande kvalificerad
sekreterarpersonal som biträder utskotten med utredningar och föredragningar
av ärendena. I ökad omfattning förekommer att upplysningar
inhämtas utifrån genom remiss till myndigheter, organisationer etc. eller
genom s. k. hearings inför utskottet. Genom de studiebesök utskotten företar
både inom landet och utomlands får utskotten värdefull information som har
stor betydelse för riksdagsarbetet.

Mot angiven bakgrund är det självfallet av stort intresse för alla de i
riksdagen representerade partierna att delta i utskottsarbetet. Även från
allmän synpunkt får det anses mindre tillfredsställande att den nuvarande
ordningen för val till utskott kan leda till att parti helt ställs utanför
utskottsarbetet. Det bör emellertid erinras om att det tidigare i praktiken
förekommer uppgörelser som gett alla riksdagspartier utskottsrepresentation
i förhållande till partiernas styrka. Ett sådant resultat har kunnat uppnås inom
ramen för gällande regler.

KU 1978/79:29

Arbetsformsutredningen studerade ett flertal modeller för lösning av
frågan och uttalade avslutningsvis följande:

Utredningen har efter slutligt övervägande av frågan om utskottsrepresentationen
inte kunnat finna en helt tillfredsställande metod att säkerställa
önskemålet om sådan representation för samtliga partier som uppnått den
s. k. fyraprocentsgränsen. Utredningen föreslår sålunda inte någon ändring i
gällande regler om utseende och val av riksdagens utskott. I stället har
utredningen beslutat att lämna en rekommendation i frågan till riksdagens
partigrupper.

Innehållet i denna rekommendation bakom vilken ståren majoritet inom
utredningen, har återgetts i det föregående.

Ärendefördelningen mellan utskott

I motionen 1679 av Birgitta Johansson m. fl. (s) hemställs ”att riksdagen
beslutar om en ändring i riksdagsordningen beträffande ärendefördelningen
mellan riksdagens utskott, på så sätt att arbetarskydd, arbetstid och
semesterfrågor överförs från socialutskottet till arbetsmarknadsutskottet”.

I motionen 2218 av Ingrid Sundberg (m) och AlfWennerfors(m) hemställs
”att riksdagen beslutar 2. att låta göra en översyn av ärendefördelningen
mellan utskotten och ärendebehandlingen enligt de riktlinjer som angivits i
motionen”.

I arbetsformsutredningens slutrapport erinras om att frågan om bl. a.
ärendefördelningen mellan utskotten tidigare behandlats av utredningen i
förslaget 1975/76:15. Slutrapporten innehåller bl. a. en uppföljning av vissa
tidigare behandlade frågor. Något förslag beträffande utskottsorganisationen
och ärendefördelningen mellan utskotten läggs dock inte fram i slutrapporten.

Beträffande den i motionen 1679 uppdragna gränsdragningsfrågan mellan
socialutskottet och arbetsmarknadsutskottet, tidigare inrikesutskottet, anförde
utredningen bl. a. följande i nyssnämnda förslag 1975/76:15.

Den nya departementsindelningen innebär som tidigare framgått bl. a. att
vissa frågor som tidigare handlagts inom socialdepartementet överflyttats till
andra departement, nämligen ärenden rörande bostadstillägg till
bostadsdepartementet och ärenden rörande arbetarskydd, arbetstid och
semester till arbetsmarknadsdepartementet.

Beträffande den andra ärendegruppen, dvs. ärenden angående arbetarskydd
m. m., har inte någon överflyttning skett från socialutskottet till
inrikesutskottet. Socialutskottet har anfört att dessa frågor har en så nära
anknytning till socialutskottets verksamhetsområde i övrigt att de även i
fortsättningen bör beredas inom detta utskott.

Inrikesutskottet å sin sida anser att frågor som rör arbetsmarknadens och
arbetslivets villkor bör koncentreras till ett utskott. Eftersom utskottet redan

KL1 1978/79:29

handlägger den helt dominerande delen av dessa frågor bör därför de
arbetsmiljöfrågor som hittills beretts av socialutskottet överflyttas till
inrikesutskottet.

Utredningen är medveten om att uppdelningen av arbetsmiljöfrågorna på
två utskott kan komma att medföra problem och att det finns mycket som i
och för sig talar för att riksdagen i det aktuella hänseendet tillämpar samma
indelning som i regeringens kansli. Det finns emellertid andra faktorer som
gör att man inte nu bör genomföra den begärda omfördelningen. Socialutskottet
har handlagt den första etappen i en stor reform på arbetsmiljölagstiftningens
område och det får anses lämpligt att det utskottet får bereda
även den andra etappen av lagstiftningsarbetet, vilken kan väntas bli aktuell
nästa år. Även arbetsbelastningsskäl talar mot att man f. n. vidtar någon
förändring.

Under riksdagsbehandlingen gjordes ingen ändring i förhållande till
utredningens förslag (KU 1975/76:45).

Utskottet har berett social- och arbetsmarknadsutskotten tillfälle att yttra
sig över motionen 1679. Av yttrandena, som i sin helhet fogas som bilagor till
detta betänkande (bil. 1-2), framgår att socialutskottet avstyrker motionen
medan arbetsmarknadsutskottet tillstyrker densamma.

Offentliga utskottsutfrågningar

Av utredningens slutrapport framgår att utredningen bl. a. behandlat
frågan om behovet av att infora möjlighet till offentliga utskottsutfrågningar
men att utredningen inte funnit anledning att lägga fram förslag i denna
fråga.

I motionen 1089 av Gösta Bohman m. fl. (m) hemställs ”att riksdagen

2. antar följande förslag till ändrad lydelse av 4 kap. 12 § riksdagsordningen: 12

Utskottet skall är närvarande.

Sammanträde för inhämtande av upplysningar eller yttranden som sägs i
10 § skall dock vara offentligt, därest detta begärs av minst en tredjedel av
ledamöterna i utskottet.”

I motionen 1098 av Torkel Lindahl m. fl. (fp) hemställs ”att riksdagen antar
följande lydelse av 4 kap. 12 § RO:

12 §

Utskott skall är närvarande.

Sammanträde för inhämtande av upplysningar eller yttranden som sägs i
10 § skall dock vara offentligt, därest detta begärs av minst 1/3 av
ledamöterna i utskottet.”

1* Riksdagen 1978/79. 4 sami Nr 29

KU 1978/79:29

Enligt 4 kap. 12 § RO skall utskott sammanträda inom stängda dörrar. Om
särskilda skäl föreligger kan utskott medge att även annan än ledamot,
suppleant och tjänsteman i utskottet är närvarande.

Förslag att göra det möjligt för utskotten att anordna offentliga utskottsutfrågningar
har behandlats i riksdagen vid ett flertal tillfällen. Senast skedde
detta vid föregående riksmöte.

I sitt av riksdagen godkända betänkande (KU 1977/78:29) hänvisade
utskottet till att den av riksdagen tillkallade utredningen angående en allmän
översyn av riksdagens arbetsformer under sitt arbete kunde komma att
överväga frågan. Motionsyrkandet avstyrktes.

Propositionsavlämnandet till riksdagen

I motionen 2218av Ingrid Sundberg(m)och AlfWennerfors(m)hemställs
”att riksdagen beslutar vid behandling av förslag 1978/79:15 1. att hos
regeringen begära en skyndsam utredning om möjligheterna att ytterligare
lagreglera bestämmelserna för propositionsavlämnandet i syfte att åstadkomma
en jämnare tidsmässig fördelning av ärendena under riksmötet”.

Frågan om propositionsavlämnandet behandlas i arbetsformsutredningens
slutrapport (s. 11 ff.). Utredningen anför bl. a. följande:

Propositionsavlämnandet spelar helt naturligt en utomordentligt viktig roll
för riksdagsarbetets planering. Koncentreras propositionsavlämnandet till
endast vissa kortare tidsperioder uppstår en rad olägenheter i riksdagsarbetet.
Det gäller bl. a. de enskilda ledamöternas möjligheter att få tillräcklig tid för
inläsning av regeringsförslagen och att hinna utarbeta s. k. följmotioner till
förslagen. Vidare inverkar en sådan koncentration menligt på utskottens
beredningsarbete och även på kammarbehandlingen. Även massmediernas
möjligheter att ge en tillfredsställande redovisning av riksdagens arbete
försämras. Avlämnas ett stort antal propositioner först sent under riksmötet
tvingas utskotten forcera sitt beredningsarbete, och kammaren nödgas
behandla och avgöra många ärenden med åtföljande starka tidspress under
riksmötets sista veckor.

Utredningen hänvisar bl. a. till att konstitutionsutskottet sedan lång tid
årligen granskat propositionsavlämnandet inom ramen för den s. k. dechargegranskningen.
I sitt betänkande 1977/78:35 konstaterade utskottet att
de otillfredsställande förhållanden rörande propositionsavlämnandet som
utskottet under flera tidigare år påpekat fortfarande kvarstod.

Avslutningsvis anför utredningen följande:

Utredningen måste konstatera att de otillfredsställande förhållanden
beträffande propositionsavlämnandet som var för handen 1976 tyvärr
fortfarande föreligger. Trots att regeringskansliet på olika sätt uppmärksammats
på problemet har någon varaktig förbättring inte inträtt. Det är därför
enligt utredningen nödvändigt att riksdagen i fortsättningen noggrant prövar
om de propositioner som avlämnas sent på våren och sent på hösten kan tas
upp till behandling och avgörande före riksmötets slut respektive före

KU 1978/79:29

juluppehållet. Självfallet kan en uppskjuten behandling leda till att angelägna
samhällsreformer måste genomföras senare än vad regeringen planerat. Detta
blir emellertid ofrånkomligt, om inte regeringen ger riksdagen rimliga
tidsmarginaler för sin prövning av regeringsförslagen och motioner med
anledning av dessa.

Utredningen vill ånyo understryka vikten av att insatser görs inom
regeringskansliet att bemästra problemet med anhopningen av propositioner
till vissa tider. Utredningen har trots de otillfredsställande förhållandena inte
ansett sig böra förorda några ändringar i riksdagsordningen beträffande
propositionsavlämnadet.

Frågeinstitutet

I motionen 1102 av Gunnar Richardson (fp) hemställs ”att riksdagen på
lämpligt sätt låter utreda frågan om möjligheten att låta statsråd i vissa fall ge
enbart skriftliga svar på till dem framställda frågor”.

Motionären framhåller att riksdagsledamöternas möjligheter att genom
frågor och interpellationer till regeringens ledamöter få upplysningar om
aktuella förhållanden och planerade åtgärder utgör ett viktigt inslag i det
parlamentariska arbetet, inte minst som en effektiv kontroll av regeringens
arbete. Frågesinstitutet har uppenbarligen fått en ökad betydelse under
senare år. Av tillgänglig statistik framgår bl. a. att det framför allt är frågorna
som ökat mest sedan enkammarriksdagen infördes 1971. Under höstsessionerna
1971-1973 utgjorde dessa 134, 139 resp. 136. Under hösten 1978
framställdes nära nog det dubbla antalet frågor: 239.

Detta är givetvis enligt motionen i och för sig en glädjande utveckling. Den
kritiken har emellertid framförts, att statsråden genom de många frågorna
skulle utnyttjas som redskap i det partipolitiska propagandaarbetet. Enligt
motionen finns det anledning att undersöka hur frågeinstitutet skulle kunna
utvecklas ytterligare utan att det leder till att statsrådens arbetstid i än högre
grad skulle komma att bindas till riksdagens frågestunder. Den möjlighet som
då står till buds är att låta statsråden besvara vissa frågor skriftligt. I motionen
erinras om att detta förfarande praktiseras i åtskilliga andra parlament, i vissa
fall är det den normala formen. I det brittiska parlamentet besvaras sålunda ca
75 % av alla frågor skriftligt.

Gällande regler m. m.

Enligt 12 kap. 5 § RF har riksdagsledmot rätt att ställa interpellation eller
fråga till statsråd i angelägenhet som angår dennes tjänsteutövning. Ytterligare
bestämmelser om frågesinstitutet finns i RO. Någon uttrycklig skyldighet
för statsråd att besvara interpellation eller fråga föreligger inte. Angående
förarbetena till frågeinstitutet hänvisas till prop. 1973:90 (s. 425 och 565
f.).

1 6 kap. 1 § RO föreskrivs att interpellation skall ha bestämt innehåll och
vara försedd med motivering. Interpellation bör väckas endast i angelägenhet

KU 1978/79:29

av större allmänt intresse. Riksdagen beslutarom interpellation får framställas.
Beslutet fattas utan föregående överläggning.

Det åligger statsråd, som inte besvarar interpellation inom fyra veckor från
det att riksdagen medgav att interpellation fick framställas, att före utgången
av denna tid muntligen meddela riksdagen varför svar uteblir eller anstår.
Sådant meddelande får ej följas av överläggning. Interpellation förfaller om
den ej har besvarats vid det riksmöte då den väcktes. Interpellation inges till
kammarkansliet och anmäls av talmannen vid sammanträde med kammaren
utan dröjsmål efter det att interpellationen har delats ut till riksdagens
ledamöter. Frågan huruvida interpellation får framställas avgörs vid närmast
följande sammanträde och tas upp på föredragningslistan till detta sammanträde.
Medger riksdagen att interpellationen får framställas, skall talmannen
skyndsamt tillse att statsrådet får del av den (6.1.1 RO). När statsråd ämnar
besvara interpellation, bestämmer talmannen efter samråd med statsrådet
och interpellanten vid vilket sammanträde svaret skall lämnas (6.1.2 RO). 1
interpellationsdebatt får även andra ledamöter än interpellanten delta.

Beträffande fråga finns bestämmelser i 6 kap. 2 8 RO. 1 motsats till
interpellation får när fråga besvaras endast den ledamot om har framställt
frågan och det statsråd som lämnar svaret ta del i överläggningen. Fråga inges
till kammarkansliet. Det åligger talmannen att utan dröjsmål tillse, att
statsrådet får del av frågan och att anmäla den vid närmast följande
sammanträde (6.2.1 RO).

Om inte särskilda skäl föreligger, skall frågor besvaras vid en eller två
frågestunder varje vecka. Fråga bör besvaras vid den frågestund som infaller
närmast efter sex dagar från det att frågan lämnades till kammarkansliet. I
likhet med vad som gäller om interpellation förfaller fråga om den ej har
besvarats vid det riksmöte då den väcktes (6.2.2 RO).

Utskottet behandlade frågesinstitutet i sitt granskningsbetänkande förra
året (KU 1977/78:35 s. 16 ff.). Som bilaga till granskningsbetänkandet fogades
ett diagram angående omfattningen av frågesinstitutets utnyttjande under
tiden efter enkammarreformen.

Av diagrammet framgick att antalet interpellationer 1977 utgjorde
sammanlagt 186. Av dessa besvarades 82 under perioden januari-maj och
återstoden hösten 1977. Statsråd, som inte besvarar interpellationen inom
fyra veckor från det att riksdagen medgav att interpellationen fick framställas,
skall före utgången av denna tid muntligen meddela riksdagen varför svar
inte lämnats. Under våren 1977 lämnades 28 sådana meddelanden och under
hösten 22, alltså sammanlagt 50 meddelanden. Vad gäller frågor framgick det
av diagrammet att antalet sådana uppgick till 554 under 1977. Härav
besvarades 329 under våren och 225 under hösten. Som nämnts bör fråga
besvaras inom en vecka. I en annan bilaga till granskningsbetänkandet
angavs vilka tidsöverdrag som förekommit beträffande frågesvar hösten
1975, våren 1976 och hösten 1977. Av bilagan framgåratt av 157 framställda
frågor hösten 1975 besvarades 62 först inom två veckor eller senare. Våren

KU 1978/79:29

1976 uppgick antalet frågor till 225, varav 92 besvarades försent. Hösten 1977
var det 124 frågor av 225 som besvarades senare än inom den i RO högst
angivna tiden. Utskottet anförde bl. a. följande:

Enligt utskottet är det självfallet omöjligt att helt undvika vissa tidsöverdrag
när det gäller besvarandet av interpellationer och frågor. Det kan t. ex.
vara sjukdomsfall eller utrikes tjänsteresa som nödvändiggör senareläggning
av svar, vilket i sin tur sammanhänger med antingen vederbörande statsråds
eller frågeställares förhållanden. Även måste hänsyn tas till det stora antalet
interpellationer och frågor som förekommit under senare år. Det kan särskilt
under mycket arbetstyngda perioder vara svårt att vid planeringen av
kammarens arbete få tid för alla interpellations- och frågedebatter. Utskottet
vill dock framhålla angelägenheten av att tidsöverdrag i möjligaste mån
undviks. Inte minst ur allmänhetens synpunkt är det av stor vikt att en fråga
inte har förlorat sin aktualitet när den besvaras.

Beträffande både interpellation och fråga tillämpas inte sällan den ordningen
att svar lämnas av annan ledamot av regeringen än den till vilken
frågeställaren riktat sig. Detta kan sammanhänga med ändringar av ärendefördelningen
mellan departementen e. d. När spörsmål riktas till statsministern,
dvs. i sådana fall där vederbörande frågeställare anser det vara av
särskild vikt att svar lämnas av regeringens främste företrädare, gör
statsministern en motsvarande bedömning. Denna bedömning kan leda till
att statsministern anser att svaret i stället bör lämnas av vederbörande
fackminister.

1 en reservation (7 s) uttalades att tidsöverdragen när det gällde besvarandet
av frågor var en synnerligen otillfredsställande utveckling.

Riksdagsledamots styrelseuppdrag i kommun- och landstingsförbund

I motionen 1673 av Tage Adolfsson (m) och Rolf Clarkson (m) hemställs
”att riksdagen uttalar att samma person ej samtidigt bör vara riksdagsledamot
och medlem av landstings- eller kommunförbundens styrelser”.

Motionärerna erinrar om att den kommunala verksamheten under de
senaste decennierna vuxit starkt i omfattning. Det har blivit vanligt att
överenskommelser träffas mellan staten och kommunerna om tillåtna
gränser för dessas utgiftsexpansion. Dessa överenskommelser har i allmänhet
haft positiv effekt,även om avsaknaden av sanktioner mot de kommuner
eller landsting som icke följt överenskommelserna varit en svaghet. Det är
ofrånkomligt att staten också i framtiden måste göra liknande överenskommelser
med kommun- och landstingsförbunden. Även om regeringen sköter
förhandlingsarbetet av rent praktiska skäl, är det ytterst riksdagen som är
ansvarig. Riksdagen blir därigenom motpart liksom regeringen i förhandlingarna
med kommun- och landstingsförbunden.

Mot denna bakgrund är det enligt motionen betänkligt att i styrelserna för
dessa båda förbund återfinna riksdagsmän, t. o. m. i dagsläget som ordförande.
Man kan ifrågasätta det lämpliga i denna ordning; reellt om än icke
formellt handlar det här om ett jävsförhållande. Det minskar allmänhetens

KU 1978/79:29

förtroende att samma personer finns med på båda sidor om förhandlingsbordet.

Möjlighet till praktiskt arbete för riksdagsledamot

1 motionen 1681 av Gunnel Jonäng (c) hemställs ”att riksdagen beslutar
undersöka möjligheterna för riksdagsmännen till två veckors praktiskt arbete
årligen ute i arbetslivet”.

Motionären anför att förtroendet för politikerna minskar på ett oroväckande
sätt. Samtidigt har avståndet mellan väljare och valda ökat, bl. a. genom
kommunsammanslagningarna. Förtroendet mellan politiker och väljare är
nödvändigt-det utgör själva grunden för en demokratis funktionsduglighet.
De politiska partierna har ett stort ansvar härvidlag. Det ligger också i
riksdagens intresse att medverka till att minska avståndet och skapa ett
förtroendefullt förhållande mellan politiker och väljare.

En väg enligt motionen skulle vara att låta riksdagsmännen arbeta
praktiskt ute på olika arbetsplatser viss tid varje år. Om riksdagsmännen en
vecka vår och höst arbetade på verkstadsgolvet, på sjukhus, på ålderdomshem,
i skolor, affärer och barndaghem, bland handikappade - givetvis på de
anställdas villkor när det gäller arbetstider och arbetsmiljö i övrigt - så skulle
mycket vinnas. Det skulle bli ökad kontakt mellan politiker och en del av
väljarkåren, ett viktigt erfarenhetsutbyte och en bättre förståelse - kanske
t. o. m. en ömsesidig förståelse - för problem och svårigheter i arbetslivet.

Riksmötets öppnande

1 motionen 1096 av Marianne Karlsson (c) hemställs ”att riksdagen beslutar
återinföra traditionen med Karl XI:s intågande drabanter vid riksdagens
högtidliga öppnande”.

1 motionen 1684 av Gunnel Jonäng (c) hemställs ”att riksdagen beslutar om
en gemensam samvaro efter riksdagsöppnandet i enlighet med motionen”.

I motionen 1685 av Wiggo Komstedt (m) och Bo Lundgren (m) hemställs
”att riksdagen uppdrar åt talmannen att undersöka möjligheterna att i stort
sett återgå till tidigare ceremoniel vid riksmötets öppnande och förlägga
huvuddelen av ceremonierna till rikssalen”.

I motionen 1689 av Gunnar Oskarson m. fl. (m) hemställs ”att riksdagen
uttalar

1. att riksmötets öppnande vid början av varje ny mandatperiod bör äga
rum i rikssalen under former som i stort ansluter till dem som tidigare
tillämpades vid riksdagens högtidliga öppnande,

2. att riksmötets öppnande under mellanliggande år bör ske i riksdagshuset
under former som fastställs av talmannen i samråd med vice talmännen”.

KU 1978/79:29

När utskottet senast behandlade frågan om riksdagsöppnandet med
anledning av motionsyrkande i ämnet anfördes följande i det av riksdagen
godkända betänkandet (KU 1976/77:36 s. 10):

Utskottet har tidigare behandlat motioner med liknande yrkanden.
Motionerna har avstyrkts, varvid hänvisats till riksdagsordningens bestämmelse
att talmannen i samråd med vice talmännen skall fastställa ceremonielet
för riksdagens öppningssammanträden. Utskottet har inte funnit
anledning att ompröva sitt tidigare ställningstagande i frågan. Utskottet
avstyrker därför motionen.

Utskottet

Utredningen angående en allmän översyn av riksdagens arbetsformer har
lagt fram en slutrapport över sin verksamhet (Förs. 1978/79:15). I slutrapporten
behandlas en rad frågor som på olika sätt rör riksdagens arbete och
riksdagsledamöternas arbetssituation. I det sistnämnda avseendet redovisas
resultatet av en enkätundersökning som omfattar samtliga riksdagens
ledamöter. Undersökningen visar att arbetsläget för dagens svenska rikspolitiker
är mycket ansträngt och att arbetsbelastningen tenderar att öka.

Mot den angivna bakgrunden är det självfallet av stor vikt att formerna för
riksdagens arbete fortlöpande ses över och att de möjligheter som står till
buds att underlätta och effektivisera arbetet tas till vara. Det kan erinras om
att arbetsformsutredningen tidigare lämnat förslag i frågor om bl. a. riksdagens
arbetsplanering i stort, års- och veckorytmen i riksdagsarbetet, debattreglerna
vid kammarens sammanträden, utskottsorganisationen, utskottens
mandattid, ärendefördelningen mellan utskotten samt riksdagens revisorers
organisation och verksamhetsformer (Förs. 1975/76:15, 1977/78:17 och
1978/79:4). Utredningens förslag i fråga om revisorernas verksamhet har
nyligen tillstyrkts av finansutskottet (FiU 1978/79:26). Övriga förslag har
antagits av riksdagen (se KU 1975/76:45 och 1977/78:30).

Slutrapporten innehåller bl. a. uppföljning av vissa tidigare behandlade
frågor. Vidare läggs fram förslag till uppräkning av partigruppsstödet i syfte
att bereda partierna och de enskilda riksdagsledamöterna bl. a. större
möjligheter än hittills att följa forskningsfrågor. Bland de frågor i övrigt som
särskilt behandlas skall nämnas frågan om behovet av ytterligare sammanträdesfria
veckor, den besvärliga situationen med anhopning av propositioner
som avlämnas sent under riksmötet, vissa frågor rörande den statliga
planeringsprocessen och som nyss nämnts information i forskningsfrågor
samt frågan om ordinarie representation för samtliga partier i riksdagens
utskott.

Med anledning av förslaget har väckts motionen 2217 om utskottens
sammansättning och motionen 2218 om propositionsavlämnandet och
ärendefördelningen mellan utskott. Utskottet tar i samband med behandlingen
av förslaget och de nämnda följdmotionerna upp även de under
allmänna motionstiden väckta motionerna 1089 och 1098 om offentliga

KU 1978/79:29

utskottsutfrågningar, motionen 1102 om frågeinstitutet, motionen 1679 om
ärendefördelningen, motionerna 1096, 1684, 1685 och 1689 om riksmötets
öppnande, motionen 1673 om vissa styrelseuppdrag för riksdagsledamot
samt motionen 1681 om förbättrade möjligheter till praktiskt arbete för
riksdagsledamot. Slutligen behandlar utskottet budgetpropositionens förslag
till anslag, bilaga 20 punkten A 13. Riksdagen: Stöd till partigrupper för nästa
budgetår.

Vad först gäller sammansättningen av riksdagens utskott har utredningen
inte kunnat finna en helt tillfredsställande metod att säkerställa önskemålet
om utskottsrepresentation för samtliga partier som uppnått den s. k.
fyraprocentsgränsen. Utredningen föreslår inte någon ändring i gällande
regler om utseende och val av riksdagens utskott. I stället har utredningen
lämnat en rekommendation i frågan till riksdagens partigrupper. Rekommendationen,
bakom vilken ståren majoritet inom utredningen, går ut på att vid
de överläggningar mellan partierna som regelmässigt föregår utskottsvalen
bör eftersträvas proportionell fördelning av det totala antalet utskottsplatser i
enlighet med partiernas styrkeförhållanden i riksdagen.

Utredningen utgår därvid ifrån att även i fortsättningen kommer att
tillämpas den ordning som sedan länge varit bruklig att utskottsvalen företas
med gemensamma listor för varje utskott. Om inte enighet skulle uppnås
beträffande frågan om i vilka utskott parti skall bli representerat när partiet
med den förordade metoden inte erhåller platser i samtliga utskott får det
enligt utredningen ankomma på riksdagens valberedning att föreslå riksdagen
en lösning av den frågan. Valberedningen kan även finna anledning att i
vissa fall modifiera metoden för att åstadkomma likartade majoritetsförhållanden
i samtliga utskott.

I motionen 2217 (m) hemställs att riksdagen inte godkänner vad utredningen
uttalat angående sammansättningen av riksdagens utskott.

Utskottet vill erinra om sina uttalanden i samband med behandlingen av
motionsyrkanden i frågan vid 1976/77 års riksmöte (KU 1976/77:36).
Utskottet anförde därvid att det självfallet var av stort intresse för alla de i
riksdagen representerade partierna att delta i utskottsarbetet. Även från
allmän synpunkt fick det enligt utskottet anses mindre tillfredsställande att
den nuvarande ordningen för val av utskott kan leda till att parti helt ställs
utanför utskottsarbetet. Utskottet hänvisade till att frågan kunnat lösas
genom uppgörelser mellan partierna.

Enligt utskottet får den av utredningsmajoriteten lämnade rekommendationen
anses vara en lämplig åtgärd att lösa den angivna frågan. Utskottet
tillstyrker således förslaget i denna del och avstyrker motionsyrkandet.

Vad sedan gäller ärendefördelningen mellan utskotten föreligger dels
motionen 2218 (m), vari allmänt begärs en översyn i syfte att utjämna
arbetsbördan för de olika utskotten, dels motionen 1679 (s) som går ut på att
frågor om arbetarskydd, arbetstid och semester förs över från socialutskottet
till arbetsmarknadsutskottet. Över den sistnämnda motionen har de nämnda

KU 1978/79:29

utskotten yttrat sig (se bil. 1 och 2 till detta betänkande), varvid motionen
avstyrkts av socialutskottet och tillstyrkts av arbetsmarknadsutskottet.

Utskottet vill erinra om att arbetsformsutredningen tidigare företagit en
översyn av utskottsorganisationenoch ärendefördelningen mellan utskotten,
varvid också den i motionen 1679 upptagna frågan behandlades, dock utan att
någon ändring föreslogs (se Förs. 1975/76:15). Utskottet har inte funnit skäl
att i detta sammanhang förorda en ny översyn av ärendefördelningen och inte
heller ansett sig nu böra tillstyrka den i motionen 1679 begärda ärendeöverföringen.
Det kan emellertid erinras om att utskottet under nästa riksmöte
kommer att behandla ett antal motioner vari framställts krav på utredning i
olika författningsfrågor. Utskottet får då tillfälle att pröva behovet av en
översyn av de i motionerna upptagna frågorna. Utskottet föreslår att
motionerna förklaras besvarade med vad utskottet anfört.

Frågan om möjlighet bör införas att anordna offentliga utskottsutfrågningar
tas upp i motionerna 1089 (m) och 1098 (fp). Arbetsformsutredningen har
behandlat även denna fråga men inte funnit anledning att lägga fram något
förslag i denna riktning. Utskottet ansluter sig till utredningens bedömning
och avstyrker motionsyrkandena.

Propositionsavlämnandet är ett problem som varit aktuellt i den svenska
riksdagen under en lång följd av år. Frågan är i hög grad föremål för
uppmärksamhet under detta riksmöte. I motionen 2218 (m) som väckts med
anledning av arbetsformsutredningens slutrapport yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en skyndsam utredning om möjligheterna att ytterligare
lagreglera frågan om propositionsavlämnandet i syfte att åstadkomma en
jämnare tidsmässig fördelning av ärendena under riksmötet.

Arbetsformsutredningen anför följande i frågan.

Till en början konstaterar utredningen att de otillfredsställande
förhållanden beträffande propositionsavlämnandet som var för handen
tidigare tyvärr fortfarande föreligger. Trots att regeringskansliet på olika sätt
uppmärksammats på problemet har någon varaktig förbättring inte inträtt.
Det är därför enligt utredningen nödvändigt att riksdagen i fortsättningen
noggrant prövar om de propositioner som avlämnas sent på våren och sent på
hösten kan tas upp till behandling och avgörande före riksmötets slut
respektive före juluppehållet. Självfallet kan en uppskjuten behandling leda
till att angelägna samhällsreformer måste genomföras senare än vad regeringen
planerat. Detta blir emellertid ofrånkomligt, om inte regeringen ger
riksdagen rimliga tidsmarginaler för sin prövning av regeringsförslagen och
motioner med anledning av dessa.

Utredningen understryker vikten av att insatser görs inom regeringskansliet
att bemästra problemet med anhopningen av propositioner till vissa
tider. Utredningen har trots de otillfredsställande förhållandena inte ansett
sig böra förorda några ändringar i riksdagsordningen beträffande propositionsavlämnandet.
Utredningen hänvisar till att konstitutionsutskottet följer

KU 1978/79:29

frågan om propositionsavlämnandet årligen i samband med sin granskningsverksamhet.

Som framgått kommer utskottet inom kort att återkomma till frågan om
propositionsavlämnandet i samband med dechargegranskningen. Utskottet
delar arbetsformsutredningens synpunkter och vill dessutom erinra om att
riksdagen själv har möjligheter att göra prioriteringar mellan regeringsförslagen
och skjuta upp vissa ärenden till senare behandling. Åtgärder i detta
avseende är aktuella under innevarande riksmöte. Det kan nämnas att en
särskild parlamentarikergrupp sysslar med frågan.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet utredningens förslag
och föreslår att yrkandet i motionen 2218 på denna punkt förklaras besvarad
med det anförda.

Det s. k. frågeinstitutet, dvs. interpellationer och frågor till statsråd från
riksdagens ledamöter, tas upp i motionen 1102 (fp), vari begärs utredning av
möjligheterna att låta statsråd i vissa fall ge enbart skriftliga svar på till dem
framställda frågor. I motionen pekas på det förhållandet att speciellt antalet
frågor ökat avsevärt under senare år och att statsrådens arbetstid följaktligen i
större utsträckning än tidigare binds till riksdagens frågestunder.

Utskottet vill erinra om att frågeinstitutet ur olika aspekter utförligt
behandlades i utskottets granskningsbetänkande förra året (se KU 1977/
78:35 s. 16 ff.).

Frågeinstitutet är i sin nurvarande form ett viktigt led i riksdagens
kontrollmakt. En begränsning av riksdagsledamöternas möjligheter att få till
stånd muntlig debatt med statsråd i aktuella politiska frågor skulle enligt
utskottets mening leda till en inskränkning i kontrollmakten. Utskottet
avstyrker därför motionen. Utskottet vill dock inte utesluta att frågeinstitutets
praktiska tillämpning kan behöva ses över i framtiden.

1 motionen 1673 (m) begärs ett uttalande av riksdagen att samma person ej
samtidigt bör vara riksdagsledamot och medlem av landstings- eller kommunförbundens
styrelser. Enligt utskottets mening skulle det vara olämpligt
om riksdagen gjorde ett uttalande av denna innebörd. Motionsyrkandet
avstyrks följaktligen.

I motionen 1681 (c) framställs önskemål om att riksdagen undersöker
möjligheterna, för riksdagsledamöterna till två veckors praktiskt arbete årligen ute
i arbetslivet. Utskottet anser inte att vad som föreslås i motionen ingår i
riksdagens uppgifter. Motionen avstyrks.

Utskottet har vidare att behandla ett antal motioner som gäller formerna
för riksmötets öppnande. I motionen 1096 (c) begärs att riksdagen beslutar
återinföra traditionen med Karl XI:s drabanter vid riksdagens högtidliga
öppnande. Frågan har enligt motionen kommit i ett nytt läge när riksdagen
beslutat återflytta till Helgeandsholmen. I motionen 1684 (c) yrkas att
riksdagen beslutar om en gemensam samvaro efter riksdagsöppnandet.
Motionen 1685 (m) går ut på en återgång till tidigare ceremoniel vid

KU 1978/79:29

riksmötets öppnande och att detta i sin huvuddel förläggs till rikssalen.
Samma krav ställs i motionen 1689 (m) vad gäller riksmötets öppnande vid
början av varje ny mandatperiod för riksdagen. Under mellanliggande år bör
lämpliga former för riksdagsöppnandet fastställas av talmannen i samråd med
vice talmännen.

Utskottet har i samband med behandlingen av motioner om formerna för
riksmötets öppnande tidigare år bl. a. erinrat om att det enligt bestämmelserna
i riksdagsordningen (RO 1:6) ankommer på talmannen att efter samråd
med vice talmännen fastställa ordningen för riksdagens öppningssammanträden.
Med hänvisning till sina tidigare ställningstaganden i frågan avstyrker
utskottet samtliga motionsyrkanden angående riksdagsöppnandet.

Arbetsformsutredningen har som tidigare nämnts i sin slutrapport föreslagit
en uppräkning av det s. k. partigruppsstödet fr. o. m. budgetåret 1979/80 på
så sätt att grundbidraget höjs till 150 000 kr. och mandatbidragen till 1 000 kr.
för parti i regeringsställning och till 3 000 kr. för parti i oppositionsställning.
Dessa förslag - som tillstyrks av utskottet - motiveras bl. a. av behovet av att
bereda partierna och de enskilda riksdagsledamöterna större möjligheter än
hittills att följa forskningsfrågor. Utskottet behandlar i anslutning härtill
budgetpropositionens förslag beträffande stöd till partigrupper. I detta
hänseende har för budgetåret 1979/80 tagits upp ett förslagsanslag om
725 000 kr. Utskottet anmärker att denna beräkning synes hänföra sig till
förhållandena före regeringsskiftet förra hösten. Omräknat till nuvarande
situation vad gäller regeringsparti och partier i oppositionsställning blir
anslaget 856 500 kr. Nyss angivna uppräkning innebär att förslagsanslaget i
fråga bör beräknas till 1 719 000 kr. Utskottet föreslår alltså ett förslagsanslag
uppgående till detta belopp till stöd till partigrupper för nästa budgetår.

Beträffande slutligen de frågor i övrigt som tagits upp i arbetsformsutredningens
förslag och inte berörts i det föregående föreslår utskottet att
riksdagen godkänner utredningens uttalanden.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

1. beträffande sammansättningen av riksdagens utskott med
godkännande av förslaget 1978/79:15 i denna del avslår motionen
1978/79:2217;

2. beträffande ärendefördelningen mellan riksdagens utskott förklarar
motionerna

a) 1978/79:1679,

b) 1978/79:2218 yrkandet 2
besvarade;

3. beträffande offentliga utskottsutfrågningar med godkännande av
förslaget 1978/79:15 i denna del avslår motionerna

a) 1978/79:1089 yrkandet 2,

b) 1978/79:1098;

KU 1978/79:29

4. beträffande propositionsavlämnandet till riksdagen med godkännande
av förslaget 1978/79:15 i denna del förklarar motionen
1978/79:2218 yrkandet 1 besvarad;

5. beträffande det s. k. frågeinstitutet avslår motionen 1978/
79:1102;

6. beträffande riksdagsledamots styrelseuppdrag i kommun- och
landstingsförbund avslår motionen 1978/79:1673;

7. beträffande möjlighet för riksdagsledamot till praktiskt arbete
avslår motionen 1978/79:1681;

8. beträffande formerna för riksmötets öppnande avslår motionerna a)

1978/79:1096,

b) 1978/79:1684,

c) 1978/79:1685,

d) 1978/79:1689;

9. beträffande stöd till partigrupper med anledning av propositionen
1978/79:100 bilaga 20 i denna del och med bifall till förslaget
1978/79:15 yrkandet 2 till Riksdagen: Stöd till partigrupper för
budgetåret 1979/80 under sjuttonde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag av 1 719 000 kr.,

10. beträffande arbetsformsutredningens uttalanden i återstående
delar godkänner förslaget 1978/79:15.

Stockholm den 3 april 1979

På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO

Närvarande: Karl Boo (c). Hilding Johansson (s), Anders Björck (m), Bertil
Fiskesjö (c), Torkel Lindahl (fp), Olle Svensson (s), Sven-Erik Nordin (c), Ove
Karlsson (s), Lars Schött (m), Yngve Nyquist (s), Britta Hammarbacken (c),
Wivi-Anne Cederqvist* (s), Kerstin Nilsson (s), Marianne Stålberg (s) och Stig
Genitz (c).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. av Anders Björck (m) och Lars Schött (m) som beträffande sammansättningen
av riksdagens utskott ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med orden
”Utskottet vill” och slutar med orden ”avstyrker motionsyrkandet” bort ha
följande lydelse:

KU 1978/79:29

Platserna i ett riksdagsorgan skall fördelas mellan partierna enligt d’Hondts
metod (heltalsmetoden) utan karteller. Grundlagberedningen övervägde -särskilt med utskottsvalen för ögonen - huruvida andra regler borde gälla för
mandatfördelningen vid proportionella val inom riksdagen. Beredningen
prövade därvid bl. a. förslag att låta den proportionella fördelningen avse det
sammanlagda antalet utskottsplatser. Beredningen stannade emellertid för
att inte föreslå någon ändring. Därvid fäste beredningen avgörande vikt vid
att de politiskt relevanta styrkeförhållandena i kammaren så nära som möjligt
kommer att avspeglas i varje utskott. På grund härav fick tanken på en
samtidig fördelning av samtliga utskottsplatser falla. Beredningen fann
vidare att d'Hondts metod utan förbindelse med faktiskt kartellförbud är den
enda som garanterar att såväl ett parti med absolut majoritet i kammaren som
två eller flera samverkande partier med kammarmajoritet kan tillvinna sig
majoritet i varje utskott.

Utskottet delar den uppfattning som grundlagberedningen har gett uttryck
åt. En invändning som kan riktas mot det system som utredningen förordar
är att majoritetssidan i kammaren inte är garanterad majoritet i utskotten. Vid
voteringar i kammaren kan detta medföra problem. För att åstadkomma
likartade majoritetsförhållanden i samtliga utskott vill utredningen att
valberedningen i vissa fall modifierar den förordade metoden. Att jämkningar
måste göras i metoden visar dess brister. Det bör också beaktas att problem
kan uppkomma i samband med att ledamöter i en partigrupp under pågående
riksmöte bryter sig ut och konstituerar sig som en egen grupp.

Utskottet finner sålunda, bl. a. på de skäl som har utvecklats av grundlagberedningen,
att den rekommendation som utredningsmajoriteten har
lämnat inte är en lämplig åtgärd för att lösa den angivna frågan. Utskottet
tillstyrker bifall till motionen.

dels att utskottets hemställan under punkten 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande sammansättningen av riksdagens utskott bifaller
motionen 1978/79:2217,

2. av Anders Björck (m), Torkel Lindahl (fp) och Lars Schött (m) som
beträffande offentliga utskottsutfrågningar ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 13 som börjar med orden
"Frågan om” och slutar med orden ”avstyrker motionsyrkandena” bort ha
följande lydelse:

I motionen 1089, yrkandet 2, och motionen 1098 föreslås att utskotten skall
ges möjlighet att anordna offentliga utskottsutfrågningar. Erfarenheterna av
de utskottsutfrågningar som i ökad omfattning förekommit sedan enkam -

KU 1978/79:29

marreformen visar att utskotten på detta sätt får tillgång till mycket värdefull
information. Enligt utskottets uppfattning skulle det vara av värde för den
allmänna debatten i olika angelägna samhällsfrågor om dessa utfrågningar på
samma sätt som i många andra länder kunde ges offentlighet. Inte minst
viktigt är att detta skulle öka intresset för riksdagsarbetet bland allmänheten
och sannolikt bidra till att även kammardebatterna i vissa frågor ges större
uppmärksamhet. Det lagförslag som finns utarbetat i motionerna bör sålunda
antas av riksdagen. Utskottet tillstyrker alltså bifall till motionerna.

dels att utskottets hemställan under punkten 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande offentliga utskottsutfrdgningar med bifall till motionerna
1978/79:1089, yrkandet 2, och 1978/79:1098 antar följande
förslag till lag om ändring i riksdagsordningen:

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 12 § riksdagsordningen skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

12 §

Utskott skall sammanträda inom stängda dörrar. Om särskilda skäl
föreligger, kan utskottet medgiva att även annan än ledamot, suppleant och
tjänsteman i utskottet är närvarande.

Sammanträde för inhämtande av
upplysningar eller yttranden som sägs i
10 § skall dock vara offentligt, därest
detta begärs av minst en tredjedel av
ledamöterna i utskottet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Särskilt yttrande

av Anders Björck (m) och Lars Schött (m) som beträffande formerna för
riksmötets öppnande anfört:

Det under senare år tillämpade ceremonielet vid riksmötets öppnande har
inte det tidigare riksdagsöppnandets högtidlighet och värdighet. Sålunda
saknas allt det som av hävd hör till en så viktig händelse i statsverksamheten
som riksdagens öppnande. Riksdagen strävar efter att komma i kontakt med
medborgarna och skapa intresse för sitt arbete. Det är då inte utan betydelse
att själva inledningen av riksmötet får en sådan utformning att den väcker
allmänhetens intresse. Enligt vår mening vore det önskvärt om talmannen
ville överväga att i huvudsak återgå till tidigare ceremoniel vid riksmötets
öppnande och förlägga huvuddelen av ceremonierna till rikssalen.

KU 1978/79:29

Bilaga 1

Socialutskottets yttrande
1978/79:4 y

över motionen 1978/79:1679 om ärendefördelningen mellan riksdagens
utskott

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har beslutat inhämta yttrande från socialutskottet
över motionen 1978/79:1679 av Birgitta Johansson m. fl. (s) om ärendefördelningen
mellan riksdagens utskott.

Utskottet

I motionen yrkas att riksdagen beslutar om en ändring i riksdagsordningen
beträffande ärendefördelningen mellan riksdagens utskott, på så sätt att
arbetarskydd, arbetstid och semesterfrågor överfors från socialutskottet till
arbetsmarknadsutskottet. Motionärerna anför bl. a. att arbetsmarknadsutskottet
bereder alla övriga frågor av arbetsmarknadspolitisk karaktär.

Den i motionen upptagna frågan har ingående behandlats i betänkandet
Riksdagsarbetets planering, vilket avgivits av utredningen angående en
allmän översyn av riksdagens arbetsformer. I förslag 1975/76:15 har talmanskonferensen
i februari 1976 överlämnat betänkandet till riksdagen.
Utredningen hade vid sina överväganden stannat för att inte föreslå någon
förändring då det gäller utskottsberedningen av ärendena rörande arbetsmiljö
(förslaget s. 42^13, se även s. 109-110 och 114). 1 sitt av riksdagen godkända
betänkande i ärendet KU 1975/76:45 (s. 1 Danslöt sig konstitutionsutskottet i
här aktuell del till vad utredningen anfört.

På arbetsmiljöenheten inom arbetsmarknadsdepartementet handläggs -utöver ärenden om arbetarskydd, arbetstid och semester - ärenden om
arbetsanpassning och medbestämmande. 1 riksdagen bereds sistnämnda
frågor av arbetsmarknadsutskottet. Enligt socialutskottets mening har
uppdelningen mellan två riksdagsutskott av beredningen av arbetsmiljöfrågor
inte medfört några olägenheter. Då det gäller fördelning av propositioner
och motioner mellan utskotten har i praktiken inte uppstått större
gränsdragningssvårigheter än då det gäller motsvarande problem på andra
beredningsområden. Utskottet anser med hänsyn till det anförda att det inte
föreligger någon omständighet som motiverar en sådan ändring av riksdagsordningen
som föreslås i motionen.

För den händelse konstitutionsutskottet likväl skulle finna att det finns
anledning att se över ärendefördelningen mellan arbetsmarknadsutskottet
och socialutskottet vill socialutskottet framhålla att det enligt utskottets

KU 1978/79:29

mening framstår som angeläget att i samband med en sådan översyn även
andra gränsdragningsfrågor då det gäller ärendefördelningen mellan riksdagens
utskott omprövas. För socialutskottets del är det särskilt angeläget att en
ändring sker av riksdagsordningen så att alkoholpolitiken i sin helhet
kommer att beredas inom utskottet. Det är nämligen mindre tillfredsställande
att skatteutskottet bereder vissa frågor på området, bl. a. handel med
drycker, trots att socialstyrelsen numera har det centrala ansvaret för
alkoholpolitiken.

Stockholm den 20 mars 1979

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s)*, Kersti Swartz (fp), Erik Larsson (c)4, Nils
Carlshamre (m)*, Evert Svensson (s), Karin Andersson (c), Anna-Greta
Skantz (s). Bengt Bengtsson (c), Ivar Nordberg (s)*. Karl Leuchovius(m), Kjell
Nilsson (s), Britt Wigenfeldt (c), Sven-Gösta Signell (s), Per Gahrton (fp) och
Lena Öhrsvik (s)*.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

KU 1978/79:29

Bilaga 2

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1978/79:2 y

över motionen 1978/79:1679 om ärendefördelningen mellan riksdagens
utskott

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har anmodat arbetsmarknadsutskottet att yttra sig
över motionen 1978/79:1679 av Birgitta Johansson m. fl. (s) om ärendefördelningen
mellan riksdagens utskott.

Motionen

Motionärerna anser att de aktuella frågorna inte i första hand är socialpolitiska
utan arbetsmarknadspolitiska till sin natur. Dessa ärenden bör därför
föras över till arbetsmarknadsutskottet.

Bakgrund

Den ordning med fackutskott som riksdagen införde fr. o. m. år 1971
innebär att alla ärenden inom ett och samma ämnesområde tilldelas det
utskott som avdelats för ändamålet. Vägledande för den indelning som
gjordes 1971 vardén dåvarande departementsorganistionen.

Frågor som rör arbetslivet tillhörde tidigare liksom i många andra länder
socialdepartementets verksamhetsområde. Så småningom överfördes arbetsmarknadspolitiska
och arbetsrättsliga frågor på det dåvarande inrikesdepartementet,
dock att frågor om arbetarskydd, arbetstid och semester låg kvar i
socialdepartementet. Så var läget på departementssidan då fackutskottsorganisationen
började fungera. För ärendefördelningen i riksdagen innebar det
att inrikesutskottet, som senare bytte namn till arbetsmarknadsutskottet, fick
hand om frågor som rörde arbetslivet med undantag för arbetarskydd,
arbetstid och semester som i analogi med departementsorganisationen
tilldelades socialutskottet. Inrikesutskottet handlade därutöver de frågor om
statlig anställning som förbereddes i det dåvarande finansdepartementet.

Vid departementsreformen hösten 1973 bildades arbetsmarknadsdepartementet
till vilket sammanfördes de frågor om arbetslivet som tidigare ingick i
inrikesdepartementets och socialdepartementets områden.

KU 1978/79:29

Utredningen angående en allmän översyn av riksdagens arbetsformer tog
upp frågan om ärendefördelningen mellan utskotten bl. a. mot bakgrund av
den nämnda departementsformen. Utredningen redovisade sina överväganden
i februari 1976 (Förs. 1975/76:15). Utredningen prövade därvid om
förändringen i departementsorganisationen skulle slå igenom även i utskottsorganisationen
när det gällde frågor på arbetslivets område. Inrikesutskottet
uttalade sig för att samtliga frågor skulle ligga hos detta utskott, som
dessutom borde ändra namn till arbetsmarknadsutskottet. Socialutskottet
ansåg däremot att frågor om arbetarskydd, arbetstid och semester borde ligga
kvar hos socialutskottet.

Utredningen (s. 43) uttalade för sin del:

Utredningen är medveten om att uppdelningen av arbetsmiljöfrågorna på
två utskott kan komma att medföra problem och att det finns mycket som i
och för sig talar för att riksdagen i det aktuella hänseendet tillämpar samma
indelning som i regeringens kansli. Det finns emelletid andra faktorer som
gör att man inte nu bör genomföra den begärda omfördelningen. Socialutskottet
har handlagt den första etappen i en stor reform på arbetsmiljölagstiftningens
område och det får anses lämpligt att det utskottet får bereda
även den andra etappen av lagstiftningsarbetet, vilken kan väntas bli aktuell
nästa år. Även arbetsbelastningsskäl talar mot att man f. n. vidtar någon
förändring.

Vid riksdagsbehandlingen av utredningens förslag kom den aktuella
indelningsfrågan inte upp till särskild bedömning. Någon ändring gjordes
således inte i ärendefordelningen mellan de båda utskotten.

Utskottet

Utskottet konstaterar inledningsvis att det huvudsakliga skäl som översynsutredningen
åberopade för att man inte skulle göra någon förändring av
de aktuella indelningsfrågorna inte längre kvarstår. Den andra reformetappen
på arbetsmiljöområdet har genomförts och en ny arbetsmiljölag har trätt i
kraft. Dessutom har skälen för att riksdagen skall besluta att alla frågor om
arbetslivets villkor m. m. skall ligga i samma organ ökat i styrka genom bl. a.
medbestämmandelagens tillkomst. Det finns sålunda all anledning att nu
överväga motionärernas förslag.

Sambandet mellan de frågor på arbetslivets område som behandlas i SoU
resp. AU är starkt, vilket illustreras av arbetsmarknadsdepartementets
organisation för dessa frågor. I budgetpropositionen (bil. 15 s. 102) har
arbetsmiljöenhetens arbetsområde indelats i fyra grupper: inflytande i
arbetslivet, arbetarskydd, arbetstid och semester samt arbetsanpassning. Två
av dessa ämnen tillhör AU (inflytande i arbetslivet och arbetsanpassning)
medan övriga tillhör SoU. Det är uppenbart att det råder ett mycket nära
samband mellan inflytandefrågor i allmänhet och frågor som mer exklusivt

KU 1978/79:29

rör arbetsmiljön. Som exempel på ämnen som är omöjliga att dela upp på ett
rationellt sätt kan nämnas frågor som rör personalpolitik (AU) och frågor om
den psykiska arbetsmiljön (SoU). I själva verket är arbetsmiljön en viktig del i
inflytandekomplexet. Likaså finns det ett nära samband mellan arbetsplatsernas
utformning (SoU) och anpassningsåtgärder av typ arbetshjälpmedel
m. m. (AU). I dagarna har riksdagen fattat ett beslut som ytterligare belyser
hur integrerade frågorna är. Ett av anslagen under arbetsmiljö som handläggs
av SoU avser statens arbetsklinik. Denna klinik skall inlemmas i ett nytt
institut för metodutveckling och forskning inom den yrkesinrättade rehabiliteringen
(AU 1978/79:20 s. 31) och verksamheten kommer därmed att i
framtiden falla inom AU:s beredningsområde.

Till detta kommer, som tidigare nämnts, att frågor som rör arbetsmiljö och
företagshälsovård på det statliga området redan handläggs av AU. Som
illustration kan nämnas den nyligen bordlagda till AU remitterade propositionen
1978/79:133 om organisation för arbetsmiljöfrågor, företagshälsovård,
m. m.

När det gäller lagstiftning om arbetstid och semester vill utskottet -förutom det nära allmänna sambandet med andra arbetslivsfrågor - endast
peka på att AU handlägger alla andra frågor som rör ledighet, t. ex. för studier,
vård av små barn, värnpliktstjänstgöring och vård av sjuka anhöriga. Likaså
hanteras frågor som rör deltid i AU.

Det ovan anförda ger enligt utskottets uppfattning klart vid handen att
arbetsmiljöfrågor i riksdagen liksom i regeringens kansli bör hanteras i ett och
samma organ. Sambandet mellan olika arbetsmiljöfrågor är så stafkt och
nackdelen med en uppdelning så storatt riksdagfen som motionärerna föreslår
nu bör besluta att överföra frågor om arbetarskydd, arbetstid och semester
från SoU till AU.

Det kan knappast heller med fog hävdas att denna indelningsfråga har
sådant samband med andra frågor som rör ärendefördelningen mellan
utskotten att problemet inte bör lösas separat. 1 fråga om arbetsbelastningen
tillhör både AU och SoU riksdagens större utskott. För båda utskottens del
gäller att det är andra ärendeområden än de nu aktuella som helt dominerar i
fråga om belastningen på utskotten. En överflyttning har alltså i det
perspektivet en begränsad betydelse.

KU 1978/79:29

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet den aktuella motionen.
Av praktiska skäl bör en ändrad ärendefördelning träda i kraft den 1 januari
1980.

Stockholm den 20 mars 1979

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fjt), Jan-Ivan Nilsson (c), Alf Wennerfors (m),
Birger Nilsson (s), Gördis Hörnlund (s). Allan Gustafsson (c), Erik Johansson i
Simrishamn (s), Filip Fridolfsson (m), Ingrid Ludvigsson (s), Arne Fransson
(c), Pär Granstedt (c), Frida Berglund (s), Anna-Greta Leijon (s), Sune
Johansson (s) och Göte Pettersson (fp).

GOTAB 61891 Stockholm 1979