KU 1978/79:25

Konstitutionsutskottets betänkande
1978/79:25

med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt avser nytt
riksdagshus jämte motioner

Propositionen

I budgetpropositionen 1978/79:100 bilaga 20 föreslås att riksdagen för
budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 50 milj. kr. till Den inre
riksdagsförvaltningen: Nytt riksdagshus (punkten B 5, s. 16).

1 propositionen hänvisas till riksdagens beslut under våren 1978 att
godkänna ett förslag om återflyttning till ombyggda lokaler på och vid
Helgeandsholmen (Förs. 1977/78:5, KU 1977/78:23, rskr 1977/78:152). Detta
skulle ske inom en kostnadsram av sammanlagt 312 milj. kr. (i prisläget den 1
april 1977), varav 260 milj. kr. avsåg byggnader och 52 milj. kr. inredning och
utrustning. Det framhålls att arbetena för genomförande av ombyggnadsprojektet
pågår i huvudsak enligt av riksdagen godkända program, systemhandlingar,
tidsplaner och kostnadsberäkningar. Upprättande av bygghandlingar
pågår sålunda och arbetena med schakt för underbyggnad av Riksplan har
påbörjats, varvid även arkeologiska undersökningar utförs. Vidare anförs att
det fortsatta samrådet med Stockholms kommun har resulterat i vissa
förändringar i fråga om planeringen för underbyggnaden av Riksplan, bl. a.
för att möjliggöra ett ev. framtida genombrott under Norrbro mot Strömparterren.
Det anges även att frågan om bevarande av vissa historiska lämningar
i Riksplan kan komma att påverka tidsplan och kostnader för projektets
genomförande. Vid beräkningen av den allmänna byggnadskostnadsstegringen
för perioden april 1977—april 1978 tillämpas ett uppräkningstal om tolv
procent. Med hänsyn till den beräknade medelsförbrukningen behöver dock
för budgetåret 1979/80 ingen uppräkning göras i förhållande till den
ursprungliga investeringsplanen.

Motionerna

Följande sex motioner, väckta under den allmänna motionstiden, berör
frågor om riksdagens hus.

I motionen 1978/79:217 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs "att
riksdagen, med upphävande av under riksmötet 1977/78 fattat beslut,
beslutar avbryta arbetet på en flyttning till Helgeandsholmen och uppdrar åt
riksdagens förvaltningskontor att uppta förhandlingar med Stockholms
kommun med syfte att riksdagen skall kvarstanna i nuvarande s. k.
provisoriska riksdagshus vid Sergels Torg”.

I motionen 1978/79:236 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs ”att

1 Riksdagen 1978/79. 4 sami. Nr 25

KU 1978/79:25

riksdagen beslutar uppdra åt riksdagens förvaltningskontor 1. att utlysa en
arkitektpristävlan med i motionen angiven inriktning, 2. att upphäva
beslutet om att bygga ett garage vid Riksplan, 3. att ge arkeologerna den tid
som krävs för deras arbete”. Vad gäller inriktningen av arkitektpristävlingen
anser motionärerna att det bör skapas "ett område för rekreation som
utnyttjar den historiska miljön”. Vidare anser de att intresset för att på
platsen visa framkomna fynd och lämningar skall beaktas liksom områdets
pedagogiska värde för studier och undervisning i historia och stadshistoria.
Motionärerna anser också att det bör undersökas om inte Stadsmuseet kan
beredas lokaler i anslutning till eller på Riksplan.

I motionen 1978/79:302 av Bonnie Bernström m. fl. (fp, m, c) hemställs ”att
riksdagen uppdrar åt riksdagens byggnadskommitté att utarbeta alternativ till
utformning av Riksplan i syfte att skapa förutsättningar för en historisk
park”. Motionärerna anser att slutlig ställning till områdets utformning inte
bör tas förrän man har full överblick över vad som finns bevarat.

I motionen 1978/79:1099 av Oskar Lindkvist m. fl. (s) hemställs ”att
riksdagen 1. upphäver tidigare godkännande av redovisat ombyggnadsförslag
beträffande Helgeandsholmen såvitt det påverkar användning och
utformning av det område inom vilket arkeologiska utgrävningar skett eller
avsetts ske, 2. uppdrar år förvaltningsstyrelsen att för riksdagens prövning
lägga fram ett reviderat ombyggnadsförslag vilket i vad avser bevarande av
och tillgänglighet till områdets kulturhistoriska lämningar m. m. i allt
väsentligt tillgodoser de krav som ställts i motionen”. Motionärerna anser att
områdets kulturmiljö bör bevaras, att garaget av flera skäl måste omprövas
och att Helgeandsholmen bör utformas som en sammanhängande och
lättillgänglig park.

I motionen 1978/79:1678 av Gördis Hörnlund (s)och Sven-Gösta Signell (s)
hemställs "att riksdagen uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att för riksdagens
prövning framlägga ett reviderat ombyggnadsförslag i enlighet med vad som
framförts i motionen”. Motionärerna, som bl. a. framhåller att de helst hade
sett att hela frågan om återflyttning av riksdagen till Helgeandsholmen kunde
omprövas, anser att byggandet av garage bör omprövas och att det är
angeläget att ytterligare utredningar sker när det gäller bl. a. garagefrågan.
Motionärerna önskar också en prövning av möjligheterna att även i
fortsättningen hyra riksdagshotellet vid Sergels torg.

I motionen 1978/79:1688 av Tore Nilsson m. fl. (m, c) hemställs ”att
riksdagen beslutar att icke bevilja begärt anslag till Den inre riksdagsförvaltningen:
Nytt riksdagshus innan förslaget H2 ytterligare granskats samt
jämförts med förslaget Samspel".

Beträffande den närmare motiveringen hänvisas till motionerna.

KU 1978/79:25

Utskottet

I maj 1975 fattade riksdagen principbeslut om återflyttning till ombyggda
lokaler på Helgeandsholmen. Beslutet hade föregåtts av ett långvarigt
utredningsarbete under vilket flera olika lösningar av riksdagens lokalfrågor
på längre sikt hade prövats. För bakgrunden till utredningsarbetet och
beslutet finns en redogörelse i konstitutionsutskottets betänkande 1975:13 till
vilket här hänvisas.

I mars 1978 beslutade riksdagen att 1975 års principbeslut inte skulle
omprövas och att återflyttningsplanerna skulle förverkligas i enlighet med
förvaltningsstyrelsens förslag. Samtidigt avslogs ett reservationsvis i
utskottet framfört yrkande om att förvaltningsstyrelsen, innan riksdagen
fattade definitivt beslut om sin framtida lokalisering, skulle på motsvarande
sätt som skett för återflyttningsalternativet utreda och för riksdagen redovisa
ett förslag till kvarstannande vid Sergels torg, vilket skulle kunna tillgodose
riksdagens krav på en funktionell utformning. Se närmare härom konstitutionsutskottets
betänkande 1977/78:23.

Mot den angivna bakgrunden finner konstitutionsutskottet inte anledning
att till förnyad prövning i sak ta upp principfrågan om riksdagen skall flytta
tillbaka till Helgeandsholmen eller ej. Den frågan måste numera betraktas
som avgjord. Av detta skäl avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1978/
79:217.

1 den nu aktuella budgetpropositionen redogörs för det hittills bedrivna och
pågående arbetet med ombyggnadsprojektet på Helgeandsholmen. Det
anmäls att arbetena pågår i huvudsak enligt av riksdagen godkända program,
systemhandlingar, tidsplaner och kostnadsberäkningar. Samrådet med
Stockholms kommun har dock föranlett vissa förändringar i fråga om
planeringen av Riksplan, bl. a. för att möjliggöra ett ev. framtida genombrott
under Norrbro mot Strömparterren. 1 propositionen framhålls särskilt att
upprättande av bygghandlingar pågår och att schaktningsarbetena för
underbyggnad av Riksplan har påbörjats, varvid även arkeologiska undersökningar
utförts. Därvid anges att frågan om bevarande av vissa historiska
lämningar i Riksplan kan komma att påverka tidsplan och kostnader för
projektets genomförande. Enligt förslaget i budgetpropositionen bör för
budgetåret 1979/80 anvisas ett reservationsanslag av 50 milj. kr., vilket
överensstämmer med den för riksdagen år 1978 redovisade investeringsplanen.

1 fyra motioner, 1978/79:236,302,1099 och 1678, har tagits upp frågor som
rör de arkeologiska utgrävningarna och den framtida användningen av Helgeandsholmen.
Gemensamt för motionerna är dels en strävan att skapa
möjligheter för att bevara områdets kulturmiljö sedan utgrävningarna
fullföljts, dels ett yrkande som innebär att det planerade garagebygget under
Riksplan skall omprövas resp. stoppas. 1 en motion (1978/79:236) yrkas också
på att en arkitektpristävlan skall utlysas om områdets utformning och

KU 1978/79:25

framtida användning. I de övriga tre motionerna föreslås att riksdagen skall
uppdra åt förvaltningsstyrelsen att arbeta ut och lägga fram reviderat
ombyggnadsförslag i denna del.

Utskottet vill för sin del inledningsvis erinra om att avgörande för
riksdagens ställningstagande till en återflyttning till Helgeandsholmen har
varit bedömningen att riksdagen därigenom bereds möjlighet att på bästa sätt
fylla sina funktioner. En annan viktig utgångspunkt för ställningstagandet
har varit önskemålet att bevara det gamla riksdagshuset på Helgeandsholmen.
Såsom bl. a. har framhållits av riksantikvarieämbetet i ett remissyttrande
(under hösten 1974) säkerställs riksbyggnadernas värde bäst och blir
beslutet om bevarande mest meningsfullt genom ett utnyttjande av byggnaderna
för det ursprungliga ändamålet. Också miljöfrågorna i denna känsliga
del av Stockholm har tillmätts en stor betydelse och lett till flera viktiga
förändringar av det ursprungligen framlagda återflyttningsförslaget (främst
vad gäller förbindelsen över Stallkanalen mellan gamla riksbankshuset och
kanslihuset).

Som framgår av den information som riksdagens byggnadskommitté
lämnat under hösten 1978 om det pågående arbetet med utformningen av
omgivningarna kring riksbyggnaderna på Helgeandsholmen (se bilaga 1)
behandlas alla frågor som berör stadsbild, yttre miljö, trafik m. m. i en
samrådsgrupp med företrädare för riksdagens projektorganisation och
förvaltningen inom Stockholms kommun. I frågor som gäller de arkeologiska
undersökningarna och fynden sker samråd med de antikvariska myndigheterna.
De för ombyggnadsprojektet närmast ansvariga (dvs. riksdagens
byggnadskommitté) framhåller bl. a. att en sänkning av Riksplan till
Strömparterrens nivå innebär att Riksplan blir mindre tillgänglig, medan ett
bibehållande av Riksplan på ungefär samma nivå som hittills har förutsättningar
att bli en attraktiv och levande miljö genom att vara lätt tillgänglig och
ge möjlighet till god gångförbindelse mellan Nedre Norrmalms östra delar
och trakten kring Västerlånggatan. Vidare framhålls betydelsen av att
Riksgatan kan utformas dels som en länk i gångstråket Drottninggatan-Västerlånggatan,
dels som ett uterum inom själva riksdagshuskomplexet.
Se härom i bilaga 1.

Också från riksantikvarieämbetets sida har sammanställts information om
det pågående arbetet på Helgeandsholmen (se bilaga 2). Enligt ämbetet kan
beslutet att bevara riksbyggnaderna inte ses som en isolerad byggnadsfråga
utan det måste gälla hela Helgeandsholmen, som i sin hittillsvarande
gestaltning bildar en samlad miljö med Riksplan som monumental öppen
förplats mellan Norrbro och riksdagshusets huvudfasad och med den
monumentalt gestaltade Riksgatan som förbindelse mellan byggnaderna.
Riksantikvarieämbetet anser att det är ”nödvändigt att Riksplanen efter
ombyggnaden återställs till sin tidigare nivå och ges en form som står i
samklang med riksdagshuset”. Ämbetet framhåller att detta inte hindrar att
Riksplan förbinds med Strömparterren, vilket ämbetet anser ”angeläget och

KU 1978/79:25

uppenbarligen fullt möjligt”.

Utskottet anser - utan att därmed ställning tas till själva detaljutformningen
av området - att de av byggnadskommittén och riksantikvarieämbetet
angivna utgångspunkterna för projektet är rimliga. Detta innebär
sålunda att utskottet ger sitt stöd till förslaget att Riksplan-efter fullbordade
arkeologiska utgrävningar och undersökningar - skall återställas på den
ursprungliga nivån, dvs. i stort sett i höjd med både Norrbro och gamla
riksdagshusets entré, samt att Riksgatan skall bibehållas för gående.
Utskottet vill för sin del särskilt framhålla vikten av att Riksplan verkligen
blir en park, ungefär så som byggnadskommitténs planer visar, och inte också
en mer eller mindre permanent uppställningsplats för motorfordon. Efter
detta ställningstagande i stort får utskottet övergå till frågan om vad som bör
finnas under Riksplan.

Enligt de ursprungliga planerna, som redovisades för riksdagen under
hösten 1974, skulle drygt 2 000 m2 i en underbyggnad i Riksplan användas för
parkering och inlastning. Det kan inskjutas att detta innebar ungefär en
halvering av den för samma ändamål beräknade ytan i lokalprogrammet för
1970 års arkitektpristävling. I 1974 års utredning angavs också att utformningen
av Riksplan inte hade behandlats i utredningen och att den frågan
hade ett ”intimt samband med kommunens planering för Norrbro och
Strömparterren”. I det förslag som behandlades i riksdagen under hösten

1977-våren 1978 angavs i detalj vilka lokaler som planerats i Riksplans
underbyggnad (se KU 1977/78:23, s. 98-103). För parkering beräknades
sammanlagt 2 525 m2. Härtill kommer 625 m2 för skyddsrum (fem mindre
skyddsrum, som fredsanvänds för parkering) samt sammanlagt ca 1 000 m2
för uppställningsplatser, lastplatser, snickeri- och tapetserarverkstad samt
byggmaterielförråd och pappersförråd m. m.

Såsom framhållits i motionerna och som också framgår av byggnadskommitténs
och riksantikvarieämbetets redovisning (bilagorna 1 och 2) har de
arkeologiska utgrävningarna på Helgeandsholmen inneburit många överraskningar.
Den största är enligt en enig expertis att välbevarade partier av
Stockholms medeltida stadsmur har påträffats. Denna mur, som av de
kulturvårdande myndigheterna betraktas som helt unik, bör självfallet
bevaras. Att detta också torde vara praktiskt möjligt, även om Riksplan
återställs till sin hittillsvarande nivå, framgår av det reviderade förslag till
underbyggnad av Riksplan som redovisas i bilaga 3. Förslaget innebär
sålunda att stadsmuren bevaras i den planerade underbyggnaden och även
kommer att göras tillgänglig från Riksplan. Genom en försänkning i
Riksplans sydöstra del kan allmänheten få tillträde till det utrymme i
underbyggnaden där stadsmuren ligger. I likhet med riksantikvarieämbetet
anser utskottet att ett sådant bevarande kan bli ett intressant och värdefullt
inslag i Helgeandsholmens miljö.

De övriga byggnadslämningar som nu har frilagts på Helgeandsholmen
tillhör i huvudsak byggnader från 1600- och 1700-talen. Om dessa lämningars

1* Riksdagen 1978/79. 4 sami. Nr 25

KU 1978/79:25

värde är expertisen inte helt enig. Riksantikvarieämbetet sammanfattar dock
sin ståndpunkt sålunda att dessa byggnadslämningar ”inte har ett sådant
unikvärde att det är rimligt att bevara dem, då därigenom betydande hinder
uppstår för byggnadsföretaget liksom för gestaltningen av riksbyggnadernas
yttermiljö”. Ämbetet framhåller också svårigheterna med att i vårt klimat
bevara ruiner och särskilt då sådana lämningar av tegel- och naturstensbyggnader
som varit överhöljda av jord. Utskottet har inte anledning att
ifrågasätta denna bedömning av det på området närmast sakkunniga
organet.

Enligt utskottets mening har det inte redovisats några avgörande skäl för
ett bevarande även av alla de övriga byggnadslämningarna (främst husgrunder)
inom en underbyggnad av Riksplan, vilket skulle leda till att byggnadsprojektet
i denna del måste omstuderas. Med undantag för garagefrågan, som
utskottet anser bör kunna lösas på annat sätt än i förslaget (se nedan), gäller
det alltså frågan hur riksdagens lokalbehov skall kunna tillgodoses, om övriga
planerade utrymmen under Riksplan slopas till förmån för ett bevarande av
samtliga byggnadslämningar. Som redan nämnts gäller det - med bortseende
från garaget - främst skyddsrummen, som av flera skäl bör ligga just där, vissa
verkstäder och förråd samt olika uppställningsplatser m. m. för den nödvändiga
försörjningen av riksdagsförvaltningen. Utskottet vill för sin del - under
hänvisning till i tidigare sammanhang anförda betänkligheter-också peka på
riskerna för en ökad expansion av förvaltningen in i Gamla stan. Det är också
uppenbart att en sådan ifrågasatt omstudering av lokalförsörjningen skulle
innebära betydande risker för en försening av hela ombyggnadsprojektet med
de redan pressade tidsmarginaler som föreligger. Det sist sagda får dock inte
tolkas så att utskottet förordar en forcering också av de pågående utgrävningarna.
Tvärtom är det enligt utskottets mening, som härvidlag stämmer
överens med vad som anförs i flera motioner, viktigt att arkeologerna färdén
tid på sig som de behöver för att fullfölja utgrävningsarbetena på Helgeandsholmen.

Vad så gäller frågan om de planerade garageplatserna i underbyggnaden får
utskottet framhålla följande. I och för sig synes det vara en lämplig lösning att
ha tillgång till ett avsevärt antal garageplatser under Riksplan, inte minst med
hänsyn till det stora antalet arbetsplatser som planeras för riksdagen på
Helgeandsholmen. Detta önskemål bör dock vägas mot och underordnas det
betydande intresset av att bevara den medeltida stadsmuren. Som framgår av
ritningen i bilaga 3 innebär ett bevarande av stadsmuren i underbyggnaden
vissa tekniska problem för utnyttjandet av underbyggnaden i övrigt. Enligt
utskottets mening bör inget parkeringsgarage anordnas. Däremot bör finnas
ett begränsat antal uppställningsplatser för servicefordon och handikappfordon.
Utskottet vill i detta sammanhang också framhålla att det ansluter sig till
tanken att den planerade nedfartsrampen bör utformas och placeras så diskret
som möjligt vid Riksplan. Utskottet noterar med tillfredsställelse att det
föreliggande förslaget härvidlag innebär en betydande förbättring från

KU 1978/79:25

miljösynpunkt i förhållande till det tidigare för riksdagen presenterade
förslaget med två nedfartsramper från Norrbro.

De garageplatser som utskottet sålunda föreslår skall slopas i Riksplans
underbyggnad bör enligt utskottets mening kunna tillförsäkras riksdagen på
annat sätt. I motionen 1978/79:1678 pekas exempelvis på möjligheterna att
behålla garageplatserna vid Sergels torg. En annan möjlighet, som också bör
närmare övervägas av förvaltningsstyrelsen, kan vara att långtidshyra platser
i något av de ännu mer närbelägna parkeringshusen vid Brunkebergstorg.
Från kommunalt håll har i januari 1979 presenterats ett förslag till s. k.
berggarage ca 40-50 m under Helgeandsholmen i anslutning till en redan
befintlig transporttunnel till tunnelbanebygget. Också detta förslag bör
närmare studeras och diskuteras med företrädare för Stockholms kommun.
Enligt uppgifter som utskottet fått från byggnadsstyrelsen skulle det med en
sådan lösning ändå finnas behov av en viss underbyggnad av Riksplan för
vissa funktioner som inte kan flyttas ned i berget. Det framstår också som
olämpligt att lägga skyddsrummen så långt ned under grundvattennivån.
Enbart ett s. k. berggarage skulle således inte kunna tillgodose riksdagens
behov på ett tillfredsställande sätt. Utskottet får i detta sammanhang slutligen
framhålla att frågan om tillgången på garageplatser måste prövas av
kommunen i anslutning till ställningstagandet till stadsplaneringen av hela
Helgeandsholmsområdet. Det torde alltså inte finnas anledning för riksdagen
att här gå närmare in på en prövning av dessa frågor.

De ställningstaganden som utskottet gjort i det föregående innebär att vissa
av de önskemål och yrkanden som förs fram i motionerna kommer att kunna
tillgodoses. De yrkanden som innebär att garagebyggnadsplanerna skall
upphävas resp. omarbetas bör sålunda kunna anses besvarade med hänvisning
till vad utskottet anfört. De yrkanden som innebär att planerna på ett
återställande av Riksplans hittillsvarande nivå skall omprövas eller omarbetas
till förmån för en nedsänkt ”historisk park” e. d. bör däremot av anförda
skäl avslås. Därmed bortfaller också behovet av en arkitektpristävling.

Utskottet avstyrker slutligen också yrkandet i motionen 1978/79:1688 om
att riksdagen inte skall bevilja begärt anslag till de fortsatta ombyggnadsarbetena,
innan förslaget ytterligare granskats och jämförts med förslaget
”Samspel”. Som redan framhållits måste principfrågan om riksdagens
återflyttning numera betraktas som avgjord. 1978 års riksdagsbeslut kan inte
rimligen tolkas så att det finns anledning att nu åter ta upp förslaget
”Samspel” till prövning. Detta förslag innebär nämligen en väsentligt
annorlunda lösning av lokalfrågan än den av riksdagen beslutade. I
sammanhanget bör påpekas att motionärernas uppgift att ”redan på projekteringsstadiet
är anslagna och förbrukade medel inemot 100 mkr.” inte är
korrekt. Bl. a. som en följd av de omfattande arkeologiska utgrävningarna på
Helgeandsholmen har nämligen de mera kostnadskrävande delarna av
projektet ännu inte påbörjats. Det för riksdagen under år 1978 redovisade
investeringsbehovet för hela projektet omfattade 25 milj. kr. för budgetåret

KU 1978/79:25

1977/78 (huvudsakligen kostnader för projekterings- och schaktningsarbeten)
och 40 milj. kr. för budgetåret 1978/79 (projekteringskostnader och
kostnader för påbörjande av byggnadsarbeten). T. o. m. det senaste årsskiftet
har för projektet förbrukats endast ca 9,5 milj. kr. av de anslagna medlen.
Under budgetåren 1973/741, o. m. 1976/77, dvs. för tiden efter arkitektpristävlingen,
har för utredningsarbetet förbrukats sammanlagt 8,75 milj. kr.

Med hänvisning till det ovan anförda hemställer utskottet

att riksdagen

1. avslår motionen 1978/79:217,

2. med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 20 punkten B 5
och med avslag på motionen 1978/79:1688 till Den inre
riksdagsförvaltningen: Nytt riksdagshus för budgetåret 1979/80
anvisar ett reservationsanslag av 50 000 000 kr.,

3. förklarar motionerna 1978/79:236 yrkandena 2 och 3, 1978/
79:1099 yrkandet 1, 1978/79:1678, de båda sistnämnda i vad
gäller omprövning av byggandet av garage på Helgeandsholmen,
besvarade med hänvisning till vad utskottet anfört,

4. avslår dels motionen 1978/79:302, dels motionerna 1978/
79:236, 1978/79:1099 och 1978/79:1678, de tre sistnämnda i
återstående delar,

5. uppdrar åt förvaltningssty reisen att vid det fortsatta arbetet med
ombyggnadsförslaget beakta vad utskottet i det föregående
anfört om anordnandet av uppställningsplatser och den framtida
garageförsörjningen för riksdagens behov.

Stockholm den 20 mars 1979

På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO

Närvarande: Karl Boo (c), Hilding Johansson (s), Anders Björck (m), Holger
Mossberg (s), Bertil Fiskesjö (c), Torkel Lindahl* (fp), Olle Svensson (s), SvenErik
Nordin (c), Ove Karlsson (s), Lars Schött (m), Stig Genitz (c), Yngve
Nyquist (s), Britta Hammarbacken (c), Wivi-Anne Cederqvist (s) och Kerstin
Nilsson (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

KU 1978/79:25

Reservation

av Torkel Lindahl (fp), som ansett

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

I maj 1975 (= utskottet) uppenbarligen fullt möjligt.

Såsom bl. a. har framhållits i flera motioner har utgrävningarna på Riksplan
gett fler och mer intressanta fynd än väntat och även väckt ett stort intresse
över hela landet. Från olika håll har lagts fram förslag om att planerna för
Riksplans utformning skall ändras så att det blir möjligt att på lämpligt sätt
bevara de intressantaste delarna av de funna byggnadslämningarna. Enligt
utskottets mening ärdet väsentligt att utgrävningarna, som redan gett så goda
resultat, kan fullföljas i den takt och på det sätt som arkeologerna själva anser
lämpligast. Någon forcering av arbetena till förfång för utgrävningarna kan
inte accepteras med hänsyn till de stora kulturvärden som står på spel. Först
sedan utgrävningarna har slutförts och de samlade resultaten av dessa kan
bedömas bör, enligt utskottets mening, ställning tas till frågan om Riksplans
utformning. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet de motionsyrkanden
som går ut på att riksdagens förvaltningsstyrelse resp. byggnadskommitté
skall få i uppdrag att utarbeta och för riksdagen lägga fram alternativa förslag
till utformning av Riksplan i syfte att bl. a. skapa förutsättningar för en
”historisk park”.

Utskottet förordar sålunda att riksdagens beslut om Riksplans utformning
får anstå till dess utgrävningarna har slutförts och alternativa förslag till
utformning av kulturmiljön där har lagts fram för riksdagen. Utskottet vill
dock redan i detta sammanhang föreslå att riksdagen uttalar sig emot

planerna på ett garage i denna känsliga miljö. De garageplatser som (=

utskottet) av dessa frågor.

Utskottet avstyrker slutligen (= utskottet) 8,75 milj. kr.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen

1. (= utskottet)

2. (= utskottet)

3. med anledning av motionerna 1978/79:236,302,1099 och 1678
uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att utarbeta och för riksdagen
lägga fram förslag till alternativ utformning av Riksplan och
lösning av riksdagens garageproblem i enlighet med vad
utskottet anfört.

KU 1978/79:25

Särskilt yttrande

av Holger Mossberg (s), Torkel Lindahl (fp), Olle Svensson (s), Ove Karlsson
(s), Wivi-Anne Cederqvist (s) och Kerstin Nilsson (s), vilka anfört
följande:

Under riksdagshusfrågans tidigare behandling harvi vid flera tillfallen varit
kritiska mot det återflyttningsförslag som riksdagen numera beslutat ställa
sig bakom. I motionen 1977/78:20 anfördes bl. a. följande:

De senaste årens utredningsarbete och debatter har belyst vilka problem
och svårigheter av skilda slag som skulle uppkomma om riksdagen flyttade
tillbaka till Helgeandsholmen och samtidigt behövde ta i anspråk inte bara det
nuvarande kanslihuset utan också vissa ytterligare fastigheter i Gamla stan.
Främst gäller det om det över huvud taget är möjligt att utan drastiska
förändringar i den mycket speciella och känsliga miljön i och kring de gamla
riksbyggnaderna på Helgeandsholmen skapa minst lika goda möjligheter för
riksdagen att fungera som i de nuvarande lokalerna vid Sergels torg. I det
längre tidsperspektiv som måste anläggas - i vart fall om det gäller att på 60 år
skriva av kapitalkostnader på hundratals miljoner kronor - framstår det som i
högsta grad tvivelaktigt om det nu diskuterade återflyttningsalternativet kan
komma att tillgodose de krav som framtida riksdagar kan komma att ställa.
Sådana krav berör såväl funktionsfrågor som expansionsmöjligheter och, inte
minst, rimliga samband mellan de fem-sex skilda byggnader som enligt
förslaget skulle användas för riksdagens behov.

Det var ett allvarligt misstag att, som skedde i slutet av 1960-talet, falla
undan för Stockholms kommuns krav att arkitektpristävlingen om ett nytt
riksdagshus skulle begränsas till ny- eller ombyggnad på själva Helgeandsholmen.
Därigenom omöjliggjordes en förutsättningslös prövning av möjligheterna
att bygga ett nytt riksdagshus på Nedre Norrmalm, dvs. på det
område som ligger närmast Gustaf Adolfs torg. I dagens situation framstår
det som närmast obegripligt att kommunens önskemål om ett nytt parkeringshus
och viss trafikföring i området kom att hindra utredningen av ett
sådant alternativ som kunde ha inneburit en konstruktiv lösning av
riksdagens lokalfråga på längre sikt. Som anförts i motionen 1976/77:589 bör
en lösning av riksdagshusfrågan på längre sikt ske genom att i ett hus placera
de centrala riksdagsfunktionerna.

I motionen 1977/78:19 framhölls sammanfattningsvis bl. a. följande:

Följderna av en återflyttning till Helgeandsholmen är i flera fall oklara. I
kostnadsberäkningen har de kostnader som uppstår till följd av att delar av
kanslihuset måste flytta till Södra Klara ej inkluderats. Grundförstärkningskostnaderna
på grund av ombyggnaden av gamla riksdags- och riksbankshusen
och ordnandet av en parkeringsanläggning under Riksplan är vidare
kraftigt underskattade.

Det kan då inte vara rimligt att riksdagen nu binder sig för genomförande
av Helgeandsholmsprojektet och anvisar medel för dess genomförande. Ett
avslag på förvaltningsstyrelsens förslag innebär ett uppskov med det slutliga
ställningstagandet till riksdagens lokalfrågor. Frågan om riksdagens permanenta
placering blir en fråga för senare delen av 1980-talet. Med hänsyn till
den nuvarande byggnadens funktionsduglighet är detta dock en mindre
nackdel än att på nuvarande ofullständiga underlag forcera fram ett beslut

KU 1978/79:25

med gigantiska konsekvenser i fråga om stadsmiljö och kostnader. Det är en
god tradition för riksdagen att kräva ett fullgott underlag för beslut med
vidsträckta konsekvenser.

Vi delar konstitutionsutskottets mening att principfrågan om riksdagen
skall flytta tillbaka till Helgeandsholmen eller ej numera måste betraktas som
avgjord av riksdagen. Därför har vi i år inte ställt något yrkande på ytterligare
utredningar av Sergelstorgsaltemativet. Vi kan emellertid i detta sammanhang
inte underlåta att ånyo framhålla vilka stora och ännu inte överblickbara
konsekvenser, både från funktions- och kostnadssynpunkt, som en återflyttning
till den speciella och känsliga miljön på och kring Helgeandsholmen kan
komma att få. Diskussionen kring en park på och under Riksplan är bara ett
första exempel på vilka svåra avvägningsproblem mellan att skapa en
funktionell arbetsplats och tillgodose rimliga miljökrav, som riksdagen ställs
inför vid ett förverkligande av återflyttningsalternativet. Det torde emellertid
bli kommande generationer av riksdagsledamöter som får dra de nödvändiga
slutsatserna av riksdagens redan fattade, enligt vår mening beklagliga
principbeslut om återflyttningen till Helgeandsholmen.

KU 1978/79:25

Bilaga 1

Pressinformation från riksdagens byggnadskommitté

1978-11-08

Riksdagens byggnadskommitté vill med denna pressvisning redovisa sitt
pågående arbete med utformningen av omgivningen kring riksbyggnaderna
på Helgeandsholmen.

Bakgrund

Alla frågor som berör stadsbild, yttre miljö, trafik m. m. behandlas i en
samrådsgrupp med företrädare för Riksdagens projektorganisation och
förvaltningar inom Stockholms kommun. För närvarande behandlas i detta
samråd utformningen av gator och mark, främst Riksgatan och Riksplan.
Därvid är bl. a. följande förhållanden av betydelse.

O Enligt det stadsplaneförslag som byggnadsnämnden låtit upprätta och
antagit skall Riksgatan bli gågata och försörjningstrafiken till Helgeandsholmen
anslutas till Norrbro,
o Stadsplaneförslaget anger rätt till underbyggnad av Riksplan.

O Norrbro är till stor del en terrassbyggnad utan bärande konstruktioner mot
väster. Varje utformning av Riksplan som medför ändring av detta
förhållande, exempelvis sänkning, förutsätter omfattande kompletteringar
av bron.

o Riksplanen skall vara tillgänglig för allmänheten och utformas som en
park. Ingen parkering skall finnas på planen.

I frågor som gäller de arkeologiska undersökningarna och fynden sker
samråd med de antikvariska myndigheterna.

Sedan den första grävningsetappen nu avslutats kan följande noteras.

o Fortsatta undersökningar planeras och beräknas pågå fram till i vår.

O Beslut om eventuellt bevarande på platsen av fynd skall fattas före årets
utgång.

Riksgatan

Riksgatan kommer dels att vara en viktig länk i gångstråket Drottninggatan-Västerlånggatan,
dels att bilda ett uterum inom själva riksdagshuskomplexet
med livligt frekventerade entréer såväl till plenisalsbyggnad som gamla
riksdagshuset. Den kommer att reserveras för gående och ges sådan
beläggning och belysning att dess karaktär av rum understryks.

KU 1978/79:25

Norra ”Puckeln” och kajen kring plenisalsbyggnaden

Den låga norra ”puckeln” mot Norrström och omgången kring plenisalsbyggnaden
mot väster kommer att ha kvar sina friväxande träd och
tillsammans med Strömparterren så att säga representera de låga skär som
under historiens lopp kommit att få bära allt mäktigare broar och byggnader.

Riksplan

Idéerna om utformningen av Helgeandsholmen omedelbart väster om
Norrbro har sedan lång tid följt två olika linjer.

Den ena angavs redan av Tessin d y i hans plan för slottsomgivningen från
1713. Den innebär att Helgeandsholmen väster om bron ansluts direkt till
Norrbro. Den historiska verkligheten alltifrån tillkomsten av Norrbro har i
varierande arkitektonisk dräkt foljt denna linje. Det innebär att området
mellan Norrbro och Riksdagshuset idag ingår i - och approximativt ligger i
nivå med - det system av gator och platser som betjänar det dagliga livet i
staden.

Den andra linjen, som forst beträddes av Louis Jean Desprez i ett projekt
1803, innebär att Helgeandsholmen väster om Norrbro sänks så att bron förs
fritt över holmen. Ragnar Östbergs förslag är det mest kända och utvecklade
enligt denna linje. Dess konsekvens är att Strömparterren och Riksplan
tillsammans bildar en relativt avskild enhet på avsevärt lägre nivå.

Riksdagens projekt ansluter i princip till den förstnämnda linjen. Den
andra linjen har, med anknytning till Östbergs förslag, aktualiserats i den
debatt som uppstått, i samband med de arkeologiska grävningar som nu
pågår.

En sänkning av Riksplan till Strömparterrens nivå innebär att den blir
mindre tillgänglig. Risken för att den liksom Strömparterren blir en föga
utnyttjad yta i stadens centrum är uppenbar.

Bibehålles Riksplan i approximativt hittillsvarande nivå har den förutsättningar
att bli en attraktiv och levande miljö genom att vara lätt tillgänglig och
erbjuda möjlighet till god gångförbindelse mellan Nedre Norrmalms östra
delar och trakten kring Västerlånggatan.

Enligt det projekt Riksdagens byggnadskommitté arbetar med ges planen
en svag lutning mot öster som gör att Norrbro kommer att framträda
tydligare.

Planen byggs upp av tre huvudelement - en entréyta utmed Riksdagshuset,
en trädplantering öster därom och slutligen en relativt öppen park fram till
Norrbro. Entréytan, från vilken såväl de befintliga entréerna som rampen till
underbyggnaden nås, kommer att bilda ett långsträckt rum med Arvfurstens
palats som fond i norr. Trädplanteringen har större mäktighet mot norr och
förtunnas mot söder för att lämna sikten mot Slottet fri.

KU 1978/79:25

Gångstråket från trakten kring Norrmalmstorg och Kungsträdgården över
Gustav Adolfs torg mot Mynttorget och Västerlånggatan markeras av en
diagonal gångväg över Riksplan. Den passerar intill en vattenkonst i planens
norra del och förs genom trädridån fram till terrassen söder om Riksdagshuset.
Denna diagonala gångväg har samma riktning som Gamla Norrbrogatan
en gång hade. Gatan och den gamla bebyggelsen kan markeras i gräs och
mark med hjälp av material från de arkeologiska utgrävningarna. Man får då
en ”karta” i naturlig storlek över holmens äldre bebyggelse.

I det projekt som här redovisas förläggs en försänkt trädgård i planens södra
del. I den kan den bebyggelsehistoriska kartan få tredimensionell form.
Trädgården kan också bilda utgångspunkt för en eventuell framtida förbindelse
med Strömparterren under Norrbro.

Underbyggnad

Riksplan är delvis underbyggd. Underbyggnaden nås via en ramp i planens
norra del. Den innehåller en lastgata med biutrymmen samt de skyddsrum
och P-platser som det åvilar riksdagen att anordna. Mellan underbyggnaden
och Norrbro lämnas en zon outnyttjad för att möjliggöra eventuella framtida
kontakter med Strömparterren.

De rester av den medeltida stadsmuren som påträffats vid de arkeologiska
grävningarna kommer att i sin huvuddel kunna bevaras antingen inom eller
utanför underbyggnaden.

Riksdagens byggnadskommitté

KU 1978/79:25

Bilaga 2

Information från riksantikvarieämbetet

1978-12-11

I debatten om Helgeandsholmen är det inte alltid lätt att skilja mellan de
äkta inslagen av omsorg om Stockholms historia och andra med trafikpolitisk,
allmänt estetisk eller politisk/ekonomisk färg. Helgeandsholmen med
riksbyggnaderna ovan och de historiska lämningarna under mark är så viktig
för förståelsen och upplevelsen av vår historia att fakta och realiteter bör vara
vägledande för alla ställningstaganden. Som ett inlägg i debatten vill ämbetet
därför ge sin syn på bevarande av Helgeandsholmen och dess historiska
värden.

Riksbyggnadernas bevarande

1978 beslöt riksdagen att flytta tillbaka till Helgeandsholmen. Beslutet
hade föregåtts av en 10-årig utredningstid. När utredningen om riksdagens
lokalfråga startade i samband med att enkammarriksdagen infördes diskuterades
olika lösningar - nybyggnad på Helgeandsholmen, nybyggnad vid
Gustav Adolfs torg och ombyggnad av riksdags- och riksbankshusen. Det
förslag som man till slut stannade för och som nu skall genomföras innebär att
riksbyggnaderna bevaras och byggs om. Ett viktigt skäl för den slutliga
lösningen var den allt starkare känslan för riksbyggnadernas värde som
byggnadsminnesmärken och historiska monument.

Det har alltid blåst friska vindar kring riksbyggnaderna. Deras utformning
och placering kritiserades redan när de byggdes och kritiken var väl i vissa
avseenden berättigad. Detta hindrar emellertid inte att byggnaderna i dag är
ett väsentligt inslag i en stadsmiljö, som präglas inte bara av närheten till
slottet utan också i hög grad arkitektur till stora delar gestaltad under
decennierna närmast före och efter sekelskiftet. I ett stråk från Tegelbacken i
väster till Blasieholmen i öster ligger en rad tidstypiska och viktiga byggnader
som tillsammans med riksbyggnaderna bildar ram och ger innehåll åt
Stockholms centrala miljö - Strömmen med Gamla stan och slottet som
fond.

Riksbyggnaderna har också stora kulturhistoriska och arkitektoniska
egenvärden. Såväl utvändigt som invändigt är de utomordentligt gedigna;
material och utförande är av mycket hög kvalitet. Härtill kommer det stora
historiska intresse som är knutet till riksdagshuset, där den nutida svenska
demokratin har formats under ett viktigt skede av vår historia.

Denna värdering av riksbyggnaderna låg till grund för ämbetets ställningstagande
till resultatet av den nordiska arkitekttävlingen, då ämbetet hävdade
att riksbyggnaderna borde bevaras. I det sammanhanget redovisade ämbetet
också sin egen syn på omfattningen av ett framtida skydd genom att förklara

KU 1978/79:25

sig berett att hos Kungl. Maj:t hemställa att byggnaderna jämte Helgeandsholmen
och Norrbro upptas i förteckningen över byggnadsminnesmärken.

Beslutet att bevara riksbyggnaderna kan inte ses som en isolerad byggnadsfråga
utan måste gälla hela Helgeandsholmen, som i sin hittillsvarande
gestaltning bildar en samlad miljö med riksplanen som en monumental
öppen forplats mellan Norrbro och riksdagshusets huvudfasad och med den
monumentalt gestaltade Riksgatan som förbindelseled mellan byggnaderna.
Enligt ämbetets mening är det nödvändigt att riksplanen efter ombyggnaden
återställs till sin tidigare nivå och ges en form som står i samklang med
riksdagshuset. Detta hindrar inte att riksplanen förbinds med Strömparterren,
vilket är angeläget och uppenbarligen fullt möjligt.

Riksbyggnadernas ställning som byggnadsminnesmärken ger riksantikvarieämbetet
möjlighet att fortlöpande följa och ge synpunkter på planering,
projektering och genomförande av ombyggnadsarbetena men också att
dokumentera byggnaderna och de förändringar som måste göras i samband
med ombyggnaden. Ämbetet har således haft möjlighet att ge synpunkter på
det av riksdagen antagna ombyggnadsförslaget liksom det förslag till
stadsplan för Helgeandsholmen som Stockholms stadsbyggnadskontor redovisade
1977.

Ur miljösynpunkt har ämbetet inte funnit anledning att motsätta sig själva
underbyggnaden av riksplanen. Däremot harämbetet framfört synpunkter på
trafiklösningen i anslutning till Norrbro och inom riksplanen. Ett nytt
stadsplaneförslag har också visat att förbättringar kan göras. Om tillfarten till
underbyggnaden kan lösas utan att riksplanens karaktär av förplats till
riksdagshuset spolieras är denna lösning av transport- och trafikfrågorna på
Helgeandsholmen bl. a. av miljöskäl att föredra framför utnyttjande av
Riksgatan.

Det är också angeläget att studierna av riksplanen i övrigt får fortsätta och
att en direkt förbindelse mot Strömparterren allvarligt prövas.

Undersökning och bevarande av fornlämningarna

Underbyggnaden av riksplanen, som ingår i ombyggnadsförslaget, förutsätter
att fornlämningar i form av lämningar av äldre bebyggelse och
kulturlager tas bort. Enligt fornminneslagen skall tillstånd till borttagande
lämnas, när det fordras för att möjliggöra ett företag och fornlämningen
innebär hinder, som inte är rimliga i förhållande till dess betydelse.
Länsstyrelsen och riksantikvarieämbetet har gjort den bedömningen att
fornlämningarna på Helgeandsholmen inte har sådan betydelse att de bör
hindra ett så vitalt samhällsintresse som ombyggnaden av riksbyggnaderna
för riksdagens behov.

Eftersom riksdagen och kommunen dessutom var eniga i sin uppfattning
om underbyggnadens nödvändighet lämnade länsstyrelsen efter samråd med
riksantikvarieämbetet den 27 april 1978 tillstånd till undersökning och

KU 1978/79:25

borttagande av fornlämningarna på Helgeandsholmen. Tillståndet gällde en
etapp 1 som syftade till att klarlägga områdets topografiska förutsättningar,
uppbyggnad av befintliga kulturlager samt fornlämningarnas bevaringsgrad
inom den berörda delen av riksplanen. Avtal träffades mellan riksantikvarieämbetets
uppdragsverksamhet och byggnadsstyrelsen om de arkeologiska
undersökningarna, som utförts av uppdragsverksamheten och bekostas av
byggnadsstyrelsen.

Sommarens utgrävningar inom den södra delen av riksplanen visade att
byggnadslämningar och kulturlager var bevarade i stor omfattning och att
schaktningskontroll och/eller undersökningar därför behöver utföras inom
samtliga områden berörda av ombyggnaderna, dvs riksplanen, Riksgatan och
områden för ledningsgrävningar m m. För att bättre kunna beräkna personalbehov
och tidsåtgång gjordes under hösten en avschaktning och friläggning
av byggnadslämningarna också inom den norra delen av riksplanen.

Den 20 november lämnade länsstyrelsen tillstånd till en etapp 2. Enligt
tillståndet får byggnadsstyrelsen under vissa villkor undersöka och ta bort
fornlämningar inom områden berörda av riksdags- och riksbankshusens
ombyggnad. Den medeltida stadsmuren är dock undantagen från tillståndet
att ta bort fornlämningarna. De kulturminnesvårdande organen - riksantikvarieämbetet,
länsstyrelsen och Stockholms stadsmuseum - har varit helt
eniga i detta ställningstagande.

På en punkt har resultaten av utgrävningarna således givit anledning till
omprövning. Det gäller de partier av Stockholms medeltida stadsmur, som
har påträffats på Helgeandsholmen. Även om man hoppades att vid
utgrävningarna finna rester av den yttre befastningsgördeln så blev det en stor
överraskning att muren hade bevarats så väl.

Av Stockholms stadsmurssystem känner vi i dag bara de två tornen på
Riddarholmen - det s k Birger Jarls torn och tornet i det Wrangelska palatset -samt vissa svårtillgängliga murpartier, som i allmänhet ingår i befintliga hus.
Muren på Helgeandsholmen är den enda friliggande delen och därför helt
unik. Det finns således starka skäl för att hävda ett bevarande av stadsmuren.
Redan i augusti krävde riksantikvarieämbetet också att byggnadsstyrelsen
skulle utreda förutsättningarna för detta.

De övriga byggnadslämningar som har frilagts på Helgeandsholmen tillhör
i huvudsak byggnader från 1600- och 1700-talen. Några stod ännu kvar när
riksdagshuset började byggas vid seklets början och byggnaderna är rätt väl
kända genom skriftliga källor och avbildningar. Vid planläggningen av
utgrävningarna var man inställd på att dokumentera och ta bort dessa
anläggningar. Yngre byggnadslämningar, som har legat i vägen för utgrävningen,
har också tagits bort efter hand.

Det faktum att byggnadslämningarna är bevarade i större utsträckning än
väntat är enligt ämbetets mening inte skäl nog för att ändra uppfattning om
undersökningens inriktning och utformningen av underbyggnaden. Huvudskälet
för detta är att byggnadslämningarna på Helgeandsholmen inte har ett

KU 1978/79:25

sådant unikvärde att det är rimligt att bevara dem, då därigenom betydande
hinder uppstår för byggnadsföretaget liksom för gestaltningar av riksbyggnadernas
yttermiljö.

I vårt klimat är det mycket svårt att bevara ruiner. Särskilt besvärligt är det
att bevara lämningar av tegel- och naturstensbyggnader, som varit överhöljda
av jord. I och med att de friläggs och utsätts för luftens verkningar, för
temperaturväxlingar m m börjar en nedbrytning. Om byggnadslämningarna
bevaras inomhus och fuktighet och temperatur inte varierar för mycket kan
skaderiskerna emellertid i bästa fall upphöra efter den första uttorkningsprocessen.
Konsekvensen av ett eventuellt beslut om bevarande borde därför
vara att byggnadslämningarna på Helgeandsholmen antingen höljs över med
jord igen eller byggs in i en särskild byggnad.

Om man skulle välja att bevara dem utomhus måste de förstärkas/
restaureras och förses med skyddstak eller avtäckningar. Vissa delar som
utgör direkta säkerhetsrisker måste sannolikt rivas ned. Även med omfattande
skyddsåtgärder är det emellertid erfarenhetsmässigt omöjligt att
skydda byggnadslämningarna mot snabb förstörelse, om de bevaras utomhus.
Den karaktär och komplexitet som byggnadslämningarna på Helgeandsholmen
har liksom behovet av skyddsåtgärder innebär också att ett
bevarande i egentlig mening inte kan kombineras med tanken på en
”historisk park” av det slag som skisserats i diskussionerna om Helgeandsholmens
framtid.

De stora svårigheter som är förenade med ruinbevarande måste mötas bl a
med en restriktiv politik, när det gäller att skapa nya vårdobjekt. Stora krav
måste ställas på ruinernas vetenskapliga betydelse och deras möjligheter att
förmedla kunskap och upplevelse. Frånsett stadsmuren kan man inte
rimligen påstå att byggnadslämningarna på Helgeandsholmen uppfyller
sådana krav. 1600- och 1700-talsbyggnaderna har motsvarigheter i bevarade
samtida hus i Gamla stan, såväl ur byggnadsteknisk synpunkt som med
hänsyn till byggnadstradition och arkitektinsatser. Delar av de frilagda
murarna-t ex murarna till den äldre stallbyggnaden-är grundmurar som har
legat under mark och aldrig varit avsedda att synas.

Ruinlandskapet på Helgeandsholmens norra del består av fragment av
olika byggnader, som i övrigt togs bort vid riksdagshusets uppförande. De är
svåra att förstå utan omfattande information. Man måste också vara
medveten om att upplevelsen av ruinlandskapet inte kommer att bli
densamma, när utgrävningarna har upphört och spänningen kring nya
upptäckter och ett pågående arbete försvinner.

”Bristen på entusiasm” för att bevara ruinerna av adelspalatsen och
hovstallarna innebär inte att riksantikvarieämbetet saknar intresse för
byggnadslämningarna. Möjligheten att studera byggnadernas planer i detalj,
deras teknik och material har givit värdefulla komplement till tidigare
kunskap. Allt har dokumenterats så noga att rekonstruktioner och modeller
kan göras. De värdefullaste delarna tas också tillvara. Med denna dokumen -

KU 1978/79:25

tation och med hjälp av skriftliga källor och avbildningar kommer det att vara
möjligt att i utställningar och publikationer göra denna del av Stockholms
historia levande. Det är också ett sätt att bevara.

Utgrävningarna på Helgeandsholmen ger oss unika möjligheter att öka vår
kunskap om Stockholms historia, om medeltidens stockholmare och om de
speciella naturförutsättningarna för den medeltida stadsbildningen. Utgrävningarna
måste därför utföras med all den sakkunskap som uppgiften fordrar.
Stora ansträngningar har också gjorts för att knyta specialister av olika slag till
utgrävningarna och för att skapa goda förutsättningar för fältarbetet. Idag
finns det ingen anledning att oroa sig för att arkeologerna skall behöva arbeta
under större tidspress än som är normalt. Under de tält som just har rests på
grävningsplatsen kan utgrävningarna på Helgeandsholmen fortsätta under
hela vintern och partier som är svåra att komma åt på detta sätt kan sparas till
våren. Tekniska hjälpmedel gör det också möjligt att numera gräva vintertid
utan att man behöver ge avkall på vetenskapliga krav.

Det ligger i sakens natur att arkeologiska utgrävningar ofta bjuder på
överraskningar. På Helgeandsholmen har överraskningarna varit många. För
alla stockholmare har det varit särskilt märkligt att se ett ruinlandskap växa
fram på en plats där bara de äldsta kan minnas att det funnits hus. Det är
samtidigt viktigt att upplevelsen inför det oväntade inte ger diskussionen
slagsida så att den "historiska parken” får oss att glömma att huvudfrågorna
gäller gestaltningen av Helgeandsholmen som en sammanhållen miljö för
riksbyggnaderna och den arkeologiska undersökningen som källa till ny
kunskap om Stockholms och stockholmarnas historia.

Levande historia

Intresset för utgrävningarna på Helgeandsholmen har varit glädjande stort.
Det är därför naturligt att man nu efterlyser ett program för hur man skall
bevara lämningar och undersökningsresultat och göra dem tillgängliga för
alla intresserade. Många frågor återstår ännu att lösa innan man kan ta
definitiv ställning till formerna för bevarande och presentation. Vissa
ståndpunkter för ett programarbete kan dock urskiljas.

I kravet från de kulturminnesvårdande myndigheternas sida på stadsmurens
bevarande ligger också ett önskemål om att muren skall göras tillgänglig.
Det är samtidigt angeläget att hela mursträckningen skyddas och inte bara det
först påträffade, östra partiet. I väster bör också 1600-talets påbyggnad av
stadsmuren ingå. Tekniska undersökningar som byggnadsstyrelsen har låtit
utföra visar att muren är i sådant skick att den kan bevaras. Två huvudalternativ
är tänkbara: muren byggs in i en särskild byggnad eller byggnadsdel
under riksplanen, alternativt bevaras i den planerade underbyggnaden.

Även om stadsmuren är spännande som historiskt dokument är det
knappast troligt att den ensam eller tillsammans med angränsande byggnadslämningar
i längden kan dra till sig så stort publikintresse. Det är därför inte

KU 1978/79:25

motiverat att göra den till ett självständigt, publikt monument med de
driftskostnader som detta innebär. Om man i stället vill infoga muren i ett
aktivt musealt sammanhang kräver detta sannolikt en publik verksamhet av
större bredd. En sådan skulle kunna åstadkommas genom att till Helgeandsholmen
förlägga t ex ett arkeologiskt museum eller Stockholms stadsmuseums
stadsarkeologiska avdelning. Både investerings- och driftskostnader
kommer dock att bli så höga att förslaget inte är realistiskt. Dessutom finns
det redan ett arkeologiskt specialmuseum mindre än 100 meter från
stadsmuren, nämligen slottsmuseet. Detta innehåller också byggnadslämningar
från Stockholms medeltid och senare samt fynd från utgrävningar
inom slottsområdet.

Det andra alternativet - att helt odramatiskt bevara muren i den planerade
underbyggnaden - kan verka främmande men är enligt ämbetets mening fullt
realistiskt. Att göra muren tillgänglig kan inte vara svårare än att lösa
komplicerade trafikfrågor. Om man dessutom kan göra stadsmuren synlig
från riksplanen eller från en förbindelsegång mellan riksplanen och Strömparterren
skulle muren kunna bli intressant som ett inslag i Helgeandsholmens
miljö och ett historiskt utropstecken mitt i stockholmarnas vardag.

Det sparsammare och mer prosaiska alternativet borde också vara möjligt
att kombinera med en publik verksamhet om man vidgar slottsmuseets ram.
1 anslutning till de befintliga museirummen finns utrymmen som skulle
kunna ställas i ordning för en utställning om Helgeandsholmen. Här skulle
filmen som nu spelas in på grävningsplatsen kunna visas och modeller
förklara Helgeandsholmens komplicerade byggnadshistoria.

På Stockholms slott finns redan en omfattande museiverksamhet. Driften
av ett utökat slottsmuseum bör därför inte behöva bli alltför betungande.
Investeringskostnaden för en utvidgning bör också bli betydligt mindre än ett
nybygge av museilokaler under riksplanen.

Om önskemålen om ett levandegörande av fynden och kunskaperna om
Helgeandsholmens tidigare skeden kan tillgodoses på detta sätt i nära
anslutning till en bevarad och tillgänglig medeltida stadsmur blir slutsatsen
med hänsyn till de olika synpunkter som här redovisats den, att underbyggnaden
av riksplanen, vilken upplevs som stridande mot bevarandeintresset,
tvärtom till slut framstår som det mest realistiska alternativet för att på sikt
bevara ett stycke av Stockholms medeltid åt stockholmarna. Samtidigt kan
man konstatera att ett fullständigt förverkligande av de här skisserade
önskemålen uppenbarligen kräver ett konstruktivt samarbete mellan statliga
och kommunala myndigheter.

KU 1978/79:25

Bilaga 3

78D3D01

- -i (k I lil I i

HSs®

GOTAB 61723 Stockholm 1979