KU 1978/79:11

Konstitutionsutskottets betänkande
1978/79:11

med anledning av motioner om förbud mot kollektivanslutning till
politiskt parti, m. m.

Motionerna

1 motionen 1977/78:402 av Sixten Pettersson (m)och Allan Åkerlind (m)
yrkas 1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lag om förbud
mot kollektivanslutning till politiskt parti, 2. att riksdagen beslutar hos
regeringen anhålla att rättighetsskyddsutredningen får i uppdrag att utreda
huruvida offentliga myndigheter, t. ex. via dataregister för löneregistrering,
med anledning av kollektivanslutningen noterar de kollektivanslutnas
politiska uppfattning.

1 motionen 1977/78:924 av Daniel Tarschys m. fl. (fp, c) yrkas att riksdagen
åter uttalar sin principiella inställning mot politisk kollektivanslutning.

1 motionen 1977/78:1422 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) yrkas att
riksdagen beslutar uttala att kollektivanslutning till politiskt parti ej står i
överensstämmelse med vårt demokratiska samhällsskick, varför det i
grundlagen bör inskrivas den enskildes rätt att själv avgöra eventuell
anslutning till politiskt parti.

Angående motiveringarna hänvisas till de tryckta texterna.

Frågans tidigare behandling m. m.

Frågan om kollektivanslutningen av fackföreningsmedlemmar till det
socialdemokratiska partiet har vid flera tillfällen behandlats av riksdagen,
bl. a. i samband med antagandet av 1974 års författning. Grundlagberedningens
majoritet tog avstånd från tanken att i grundlagen införa förbud mot
kollektivanslutning till politiskt parti. Samma ståndpunkt intogs i propositionen
samt av konstitutionsutskottets majoritet (KU 1973:26). I en reservation
(2 m) föreslogs ett grundlagsstadgande om förbud mot kollektivanslutning.
I en annan reservation (3 c, 2 fp) förordades ett uttalande av riksdagen
av innebörd att kollektivanslutning inte borde förekomma men att frågan
borde lösas inte i första hand genom lagstiftning utan genom åtgärder från
partiernas sida i form av opinionsbildning mot kollektivanslutning. Riksdagen
biföll sistnämnda reservation. Även vid 1974 års riksdag bifölls ett
motionsyrkande av motsvarande innebörd (KU 1974:54).

Fri- och rättighetsutredningen som framlade sitt betänkande hösten 1975
föreslog inte något grundlagsförbud mot kollektivanslutning. I en reservation
(1 m) yrkades på en sådan bestämmelse medan i en annan reservation (1 fp
och 1 c) gavs uttryck för samma uppfattning som riksdagen tidigare ställt sig
bakom.

1 Riksdagen 1978/79. 4 sami Nr 11

KU 1978/79:11

I propositionen om fri- och rättigheter i grundlag (1975/76:209) intog den
dåvarande regeringen samma ståndpunkt som fri- och rättighetsutredningen.
Konstitutionsutskottet (KU 1975/76:56) anslöt sig till propositionen i denna
del. Även i detta sammanhang förelåg en reservation (c och fp) av samma
innebörd som tidigare, nämligen att frågan borde lösas i forsta hand genom
åtgärder från de politiska partiernas sida. Denna reservation bifölls av
riksdagen. I en annan reservation (m) hade yrkats lagstiftning mot kollektivanslutning.

Konstitutionsutskottet behandlade våren 1977 en motion (m) vari begärdes
lagstiftningsåtgärder om förbud mot kollektivanslutning. Utskottsmajoriteten
(KU 1976/77:27) erinrade i sitt yttrande över motionen om att riksdagen
åren 1973, 1974 och 1976 ställt sig bakom uttalanden av innebörd att
kollektivanslutning till politiskt parti inte borde förekomma men att frågan
inte i första hand borde lösas genom lagstiftning utan genom åtgärder från
partiernas sida. 1 betänkandet återgavs riksdagens uttalande i frågan 1976,
vilket hade följande innehåll:

Individens rätt att fritt och självständigt välja politiskt parti är grundläggande
för demokratin. Utskottet kan därför av principiella skäl inte acceptera
kollektiv anslutningav människor till politiskt parti. Ett sådant system strider
mot den åsiktsfrihet som nu gällande grundlag utgår ifrån och som ytterligare
befästes i det nu föreliggande förslaget till förstärkning av de medborgerliga
fri- och rättigheterna.

Reservationsrätten för den enskilde förändrar ingenting i denna demokratiskt
grundläggande fråga. Den tvingar den enskilde att offentligt avslöja
vilket parti vederbörande inte vill tillhöra.

Det finns anledning att understryka att ett riksdagens uttalande mot
kollektivanslutning på intet sätt riktar sig mot fackliga föreningars rätt att
själva besluta om egna angelägenheter. Denna rätt skall självklart vara
orubbad. Däremot riktas uttalandet till det parti - socialdemokraterna - som
registrerar som medlemmar andra än dem som individuellt sökt medlemskap
i partiet.

Nuvarande missförhållanden bör icke i första hand förändras genom
lagstiftning utan genom åtgärder från partiernas egen sida.

Utskottsmajoriteten anslöt sig till detta uttalande och framhöll att den
debatt om kollektivanslutningens berättigande som på senare tid förekommit,
bl. a. inom det socialdemokratiska partiet och den fackliga rörelsen,
gjorde att utskottet hyste starka förhoppningar att frågan kunde komma att
lösas inom en nära framtid. Utskottet avstyrkte därför motionens yrkande
om lagstiftningsåtgärder.

I en reservation (6 s) anfördes bl. a. att det måste tillkomma fackliga
organisationer att fatta beslut i egna angelägenheter.

Ett särskilt yttrande (2 m) innehöll följande synpunkter i frågan:

Riksdagens flera gånger uttalade uppmaning att upphöra med kollektivanslutningen
till politiskt parti har inte respekterats av socialdemokraterna.
Moderata samlingspartiet har vid flera tillfällen krävt att lagstiftning bör
användas för att få ett slut på detta antidemokratiska system.

KU 1978/79:11

Den opinion mot kollektivanslutning som under senare tid allt starkare
förmärkts inom såväl det socialdemokratiska partiet som den fackliga
rörelsen ger anledning till vissa förhoppningar om att de gjorda riksdagsuttalandena
äntligen skall respekteras av det parti som tillämpar kollektivanslutning.
Vi har därför denna gång avstått från att kräva förbud i lag mot
kollektivanslutning till politiskt parti.

Vår principiella uppfattning i frågan står emellertid fast. Kollektivanslutningen
kan omöjligen förenas med principen i vårt demokratiska system att
var och en skall ha rätt att fritt och självständigt välja åskådning och därmed
partitillhörighet. Skulle ej kollektivanslutningen genom beslut av dem som
begagnar sig av detta system bringas att upphöra inom en nära framtid, bör
frågan om lagstiftning ånyo övervägas.

Riksdagen biföll utskottsmajoritetens uttalande.

I det tidigare i år framlagda betänkandet av rättighetsskyddsutredningen
(SOU 1978:34) berörs inte frågan om kollektivanslutning till politiskt parti.
Utredningen har slutfört sitt uppdrag.

Som bilaga till detta betänkande fogas en promemoria i kollektivanslutningsfrågan
som utskottet erhållit från det socialdemokratiska partiet.

Utskottet

Enligt utskottet måste det tillkomma fackliga organisationer att fatta beslut
i egna angelägenheter. Av principiella skäl avstyrker därför utskottet bifall till
nu aktuella motioner i kollektivanslutningsfrågan.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. beträffande uppdrag ål rättighetsskyddsutredningen i kollektivanslutningsfrågan
avslår motionen 1977/78:402 yrkandet 2,

2. beträffande lagstiftningsåtgärder mot kollektivanslutning till politiskt
port; avslår motionerna 1977/78:402 yrkandet 1 och 1977/
78:1422,

3. beträffande riksdagsuttalande mot kollektivanslutning till politiskt
parti avslår motionen 1977/78:924.

Stockholm den 21 november 1978

På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO

Närvarande: Karl Boo (c)*, Hilding Johansson (s), Anders Björck (m). Holger
Mossberg(s), Bertil Fiskesjö (c)*, Olle Svensson (s), Sven-Erik Nordin (c), Ove
Karlsson (s), Lars Schött (m), Bengt Kindbom (c), Yngve Nyquist (s)*, Britta
Hammarbacken (c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Marianne Stålberg (s)* och
Esse Petersson (fp).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

KU 1978/79:11

Reservationer

1. av Anders Björck (m) och Lars Schött (m) som ansett

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

En grundläggande princip för vårt demokratiska samhällssystem är att var
och en har rätt att fritt och självständigt välja åskådning och därmed politisk
partitillhörighet. Fortfarande tillämpar emellertid det socialdemokratiska
partiet ett system som klart strider mot denna princip genom att partiet
erhåller övervägande delen av sina medlemmar genom kollektiv anslutning.
Befrielse från medlemskapet kan visserligen vinnas genom reservationsrätten.
Utnyttjande av denna innebär dock att vederbörande tvingas röja sin
politiska uppfattning. Detta strider mot grundlagens regler om de medborgerliga
fri- och rättigheterna, som vilar på den uttryckliga förutsättningen att
åsiktsfriheten skall respekteras och värnas.

Utskottet vill erinra om att riksdagen vid flera tidigare tillfällen bestämt
tagit avstånd från systemet med kollektivanslutning.

Då riksdagens upprepade uttalanden mot kollektivanslutningen inte
respekteras av det socialdemokratiska partiet har frågan enligt utskottet ånyo
kommit i det läget, att lagstiftningsåtgärder bör övervägas. Mot sådana
åtgärder har riktats den invändningen att ett förbud i lag mot kollektivanslutning
skulle utgöra ett ingrepp i föreningsfriheten. Utskottet anser denna
invändning ohållbar, då denna frihet ej kan innebära rätt att ansluta någon till
ett politiskt parti utan vederbörandes samtycke. Med hänvisning till det
anförda bör riksdagen hos regeringen hemställa om förslag till lagstiftning i
ämnet.

dels att utskottets hemställan vid punkten 2 bort ha följande lydelse:
att riksdagen

2. beträffande lagstiftningsåtgärder mot kollektivanslutning till politiskt
parti med bifall till motionerna 1977/78:402 yrkandet 1 och
1977/78:1422 hos regeringen begär förslag till lagstiftning mot
kollektivanslutning till politiskt parti,

2. av Karl Boo (c), Bertil Fiskesjö (c), Sven-Erik Nordin (c), Bengt Kindbom
(c), Britta Hammarbacken (c) och Esse Petersson (fp) som ansett

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Individens rätt att fritt och självständigt välja politiskt parti är grundläggande
för demokratin. Utskottet kan därför av principiella skäl inte acceptera
kollektiv anslutning av människor till politiskt parti. Ett sådant system strider
mot den åsiktsfrihet som nu gällande grundlag utgår från såvitt gäller de
medborgerliga fri- och rättigheterna.

Reservationsrätten för den enskilde förändrar ingenting i denna demokratiskt
grundläggande fråga. Den tvingar den enskilde att offentligt avslöja

KU 1978/79:11

vilket parti vederbörande inte vill tillhöra.

Nuvarande missförhållanden bör, som riksdagen vid flera tillfallen tidigare
uttalat, bringas att upphöra i första hand genom åtgärder från partiets egen
sida. Utskottet konstaterar att riksdagens uttalande ännu inte efterföljts.

Då individens rätt att själv avgöra medlemskap i politiskt parti har
utomordentligt stor principiell betydelse i en demokrati, bör riksdagen ånyo
göra ett uttalande i denna fråga.

dels att utskottets hemställan vid punkten 3 bort ha följande lydelse:
att riksdagen

3. beträffande riksdagsuttalande mot kollektivanslutning till politiskt
parti med bifall till motionen 1977/78:924 godkänner vad
utskottet uttalat i frågan.

KU 1978/79:11

Bilaga

Socialdemokratiska partiet

Kollektivanslutningen till socialdemokratiska partiet

Det är LO-förbundens lokala fackliga organisationer som kollektivt kan
ansluta sig till socialdemokratiska partiet. Organisatoriskt sker anslutningen
till ortens arbetarekommun. Många av de kollektivt anslutna är också direkt
anslutna till partiet genom någon socialdemokratisk förening. Det kollektiva
medlemskapet innebär samma stadgemässiga rättigheter och skyldigheter
som för enskilt ansluten medlem.

Bakgrund till kollektivanslutningen

När LO bildades var det organisatoriska förhållandet till det socialdemokratiska
partiet en av huvudfrågorna. Den första LO-kongressen 1898
beslutade att varje fackförbund som önskade tillhöra LO skulle vara skyldigt
att senast inom tre år också ansluta sig till det socialdemokratiska partiet.

Beslutet motiverades bl. a. av arbetsgivarnas ständiga angrepp på
föreningsrätten och de makthavandes systematiska motstånd mot en
rösträttsreform. Denna anslutningsform till partiet framkallade dock opposition
bland fackligt aktiva.

År 1900 upphävdes beslutet, men LO:s inställning i sak ändrades inte. I
stadgarna infördes följande bestämmelse:

”Landsorganisationens åliggande är tillika att verka för varje fackförenings
anslutning till sin orts arbetarekommun och genom denna till Sveriges
Socialdemokratiska Arbetareparti.”

Även denna formulering kom att bli diskuterad. En del menade att
fackföreningarna borde vara politiskt neutrala men å andra sidan borde
fackföreningsrörelsen delta aktivt i partiets verksamhet genom att medlemmarna
individuellt anslöt sig till partiet.

Motståndarna till den kollektiva anslutningen var inte fientligt inställda
mot partiet. Kravet på politisk neutralitet motiverades närmast med risken att
många arbetare på grund av politisk förföljelse skulle ställa sig utanför
fackföreningarna.

Att farhågan inte saknade grund kom att framgå av att arbetsgivarna
favoriserade medlemmarna i Svenska Arbetareförbundet. Svenska Arbetareförbundet
var politiskt och religiöst obundet. Organisationen levde kvar till
1909, då den splittrades på grund av sitt agerande i storstrejken.

1909 års LO-kongress tog bort den ovan citerade bestämmelsen i stadgarna.

I stället gjordes följande uttalande:

”1 anslutning till kongressens beslut att icke vidare i Landsorganisationens
stadgar upptaga någon punkt som formellt hänvisar på samverkan med något

KU 1978/79:11

visst politiskt parti, vill kongressen, gentemot alla misstolkningsförsök av
detta besluts innebörd ha uttalat att därmed icke i någon den minsta mån
avsetts någon förändring i den arbetarrörelsens andliga solidaritet som
alltifrån dess början bundit samman svensk fackföreningsrörelse och socialdemokrati.
Kongressen betraktar för sin del Sveriges Socialdemokratiska
Arbetareparti som den naturliga och självskrivna bäraren av den svenska
arbetarklassens politiska strävanden.”

Beslut om kollektivanslutning

Kollektivanslutningen är en rent lokal angelägenhet och den tillkommer på
initiativ av medlemmar i den lokala fackföreningen. Beslut om kollektivanslutning
fattas vid medlemsmöte eller vid möte med fackföreningens
representantskap. Ett sådant beslut föregås oftast av en lång behandling i den
lokala fackföreningen.

Ett i demokratisk ordning fattat beslut innebär att minoriteten får rätta sig
efter majoritetens ställningstagande. När det gäller kollektivanslutningen till
det socialdemokratiska partiet görs undantag från regeln. Medlem som inte
vill vara kollektivt ansluten till det socialdemokratiska partiet kan anmäla
detta till sin fackförening. Han eller hon kommer då att stå utanför det
kollektiva medlemskapet i socialdemokratiska partiet. Observera att fackföreningsmedlemmen
inte behöver ange varför han eller hon inte vill vara
kollektivt ansluten till vårt parti.

Kollektivanslutningen kan omprövas om någon så begär. En sådan
framställning och behandling sker på samma sätt som när andra frågor förs
fram och avgörs av den fackliga organisationen.

Antal kollektivt anslutna medlemmar

Då kollektivanslutningen är en rent lokal angelägenhet har vi inte centralt
någon medlemsstatistik på de kollektivt anslutna. Nedanstående tabell visar
antalet kollektivt anslutna fackföreningsmedlemmar under några år då vi
gjort speciella räkningar av dem:

År

Summa medlemmar

Därav kollektivt anslutna
medlemmar genom fackföreningar -

1948

1957

1967

1977

638 512
766 125
891 450
1 129 461

428 355
547 420
668 500
768 000

67 96

75 96
68 96

71 96

GOTAB 58786 Stockholm 1978