JuU 1978/79:37

Justitieutskottets betänkande
1978/79:37

med anledning av propositionen 1978/79:186 om ändring i lagen
(1886:84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång
vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och
skada jämte motion

Propositionen

I propositionen 1978/79:186 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1886:84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man
att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för
kostnad och skada

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1886:84 s. 14) angående skyldighet
för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa
borgen för kostnad och skada1

dels att i 3 § ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”Regeringen”,
dels att 1 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Vill utländsk wan, evad han är här
i landel bosatt eller icke, hos svensk
domstol kära till svensk man, åligger
det käranden att, om svaranden
sådant yrkar, till denne avlämna
löftesskrift av två vederhäftige, inom
landet bosatte svenske män, de där
borga en för bägge och bägge för en
såsom för egen skuld för den kostnad
och skada, som käranden genom
laga kraft ägande beslut i rättegången
kan kännas skyldig att gälda svaranden,
eller ock ställa annan säkerhet
härför. Ej må dock sådant yrkande

Föreslagen lydelse

Vill utländsk medborgare, som ej
är bosatt här i landet, eller utländsk
juridisk person väcka talan vid svensk
domstol mot svensk medborgare eller
svensk juridisk person, åligger det
käranden att, om svaranden sådant
yrkar, till denne avlämna löftesskrift
av två vederhäftige, inom landet
bosatte svenske män, de där borga en
för bägge och bägge för en såsom för
egen skuld för den kostnad och
skada, som käranden genom laga
kraft ägande beslut i rättegången kan
kännas skyldig att gälda svaranden,

1 Senaste lydelse av 3 8 1956:231.

1 Riksdagen 1978/79. 7 sami Nr 37

Juli 1978/79:37

2

Nuvarande lydelse

framställas senare än vid första rättegångstillfälle,
då svaranden tillstädeskommer;
och må ej heller sådan
borgen eller säkerhet fordras, där
utlänningens talan innefattar allenast
genstämning eller grundas å växel
eller äger rum i följd av offentlig
stämning, som av domstol eller
domare utfärdats.

Föreslagen lydelse

eller ock ställa annan säkerhet
härför. Ej må dock sådant yrkande
framställas senare än vid första rättegångstillfalle,
då svaranden tillstädeskommer;
och må ej heller sådan
borgen eller säkerhet fordras, där
kärandens talan innefattar allenast
genstämning eller grundas å växel
eller äger rum i följd av offentlig
stämning, som av domstol eller
domare utfärdats.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979. Säkerhet som har ställts
dessförinnan skall alltjämt bestå.

Motionen

I motionen 1978/79:2441 av Gunilla André (c) och Anne-Marie Gustafsson
(c) hemställs dels att riksdagen beslutar om sådan ändring av lagen (1886:84
s. 14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk
domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad eller skada, att i 1 g
föreskriven löftesskrift kan avgivas även av ”vederhäftig kvinna” (yrkande
1), dels att riksdagen även i övrigt beslutar om sådana ändringar av lagen och
dess rubrik att den kommer att omfatta kvinnor, såväl utländska som
inländska (yrkande 2).

Utskottet

1 propositionen föreslås smärre ändringar i lagen (1886:84 s. 14) angående
skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk
man ställa borgen för kostnad och skada.

Enligt lagen, som upptar tre paragrafer, är utländsk medborgare som väcker
talan mot svensk medborgare vid domstol här i landet i princip skyldig att
ställa säkerhet för de rättegångskostnader som käranden kan bli ålagd att
betala till svaranden. Skyldigheten att ställa säkerhet är beroende av att
svaranden yrkar att säkerhet ställs. Skyldigheten har i lagtexten angivits som
ett åliggande för käranden ”att om svaranden sådant yrkar, till denne
avlämna löftesskrift av två vederhäftige, inom landet bosatte svenske män,
de där borga en för bägge och bägge för en såsom för egen skuld för den
kostnad och skada, som käranden genom laga kraft ägande beslut i
rättegången kan kännas skyldig att gälda svaranden, eller ock ställa annan
säkerhet härför”.

JuU 1978/79:37

3

Skyldigheten att ställa säkerhet gäller oavsett om käranden är bosatt här i
landet eller inte men kan upphävas genom överenskommelse med främmande
stat. Sådana överenskommelser har också träffats i betydande utsträckning.

I propositionen föreslås att lagen ändras på det sättet att utländska
medborgare som har hemvist i Sverige inte längre skall vara skyldiga att ställa
säkerhet. Dessutom föreslås en ändring i förtydligande syfte samt utbyte av
ordet "Konungen” mot "Regeringen”.

I motionen 2441 yrkas att lagen ändras också på det sättet att sådan
löftesskrift som anges i lagen kan avges även av ”vederhäftig kvinna” samt
att lagens rubrik och lagen i övrigt kommer att omfatta kvinnor, såväl
utländska som inländska. Motionärerna uttalar i motionen att sådana
ändringar torde stå i god överensstämmelse med de principer som hävdats i
den nyligen avlämnade propositionen 1978/79:175 med förslag till lag om
jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet, m. m.

Utskottet ansluter sig till uppfattningen i propositionen att anknytningen
till medborgarskapet, när det gäller att ställa säkerhet, torde avspegla
förhållandena under en äldre tid, då rörligheten mellan länderna var mindre
och medborgarskapet i större utsträckning anknöt till bosättningslandet.
Önskemålet att i angivet hänseende jämställa utlänska medborgare som har
hemvist i Sverige med svenska medborgare bör därför tillgodoses.

Även lagens föreskrift att löftesskrift, dvs. borgensförbindelse, skall
avlämnas av två vederhäftiga svenska män återspeglar en äldre tids
förhållanden. Att lagen i dag avser såväl kvinnor som män är emellertid ställt
utom varje tvivel. Från sakliga utgångspunkter saknas därför anledning till
åtgärder till följd av motionen.

Med anledning av det språkbruk som använts i lagtexten och som föranlett
motionsyrkandet har utskottet särskilt uppmärksammat den språkliga
utformningen över huvud taget av ifrågavarande lagförslag. Lagtexten, som
endast obetydligt ändrats sedan tillkomsten år 1886, är ålderdomlig och
svårläst. Den torde för många människor vara åtminstone delvis obegriplig Det

förslag till ändring av lagen som läggs fram i propositionen har
utformats enligt centralt utfärdade regler och anvisningar för författningsskrivning
som gällt under lång tid och som inneburit att man vid ändringar
eller tillägg i författningar skall använda ett språk, som anknyter till
författningen i övrigt. På senare tid har emellertid kritik riktats mot dessa
”konserverande” ändringsregler liksom mot språket i författningarna över
huvud taget. I följd härav har språkreglerna setts över av statsrådsberedningens
språkexperter. I anslutning härtill har inom
statsrådsberedningen upprättats en PM betecknad Några riktlinjer för
författningsspråket. I promemorian, som är dagtecknad den 1 mars 1979,
uttalas bl. a. följande:

JuU 1978/79:37

4

Man bör i fortsättningen inte vara främmande för tanken att arbeta om
äldre författningar av enbart språkliga skäl. Detta kan emellertid, bl. a. på
grund av tidsbrist, ske bara i ganska begränsad omfattning. Däremot bör man
alltid ta tillfället i akt att modernisera en äldre författning språkligt, när man
skall göra en saklig ändring i den. För detta moderniseringsarbete bör följande
riktlinjer gälla.

Man skall alltid arbeta om de delar av en äldre författning som berörs

av de sakliga ändringarna. Den hittills gällande regeln (”Gröna boken” s. 35,
”Språket i lagar och andra författningar” s. 40) att man vid ändringar eller
tillägg i författningar skall använda ett språk som anknyter till författningen i
övrigt skall således överges. Detta ställningstagande innebär först och främst
att tillägg skall följa de språkregler som gäller för nya författningar. Den
språkliga moderniseringen skall emellertid inte stanna vid detta.

Som huvudregel bör gälla att åtminstone den paragraf som berörs av en
saklig ändring arbetas om språkligt. Närén paragraf är indelad i moment kan i
stället momentet vara en lämplig avgränsning. Om många ändringar görs i ett
lätt urskiljbart avsnitt av en författning, t. ex. ett kapitel, bör man arbeta om
hela avsnittet.

Uttalandena i anvisningarna ligger i linje med vad statsminister Ullsten
anför beträffande lagstiftningen i propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot
krångel och byråkrati m. m.; mycket kan enligt statsministern göras för att
upphäva föråldrade lagar och modernisera obegripliga förordningar.

Enligt utskottets mening bör mot bakgrund av dessa anvisningar och
statsrådsuttalanden lagtexten i samband med den nu aktuella sakliga
ändringen ses över och moderniseras, så att den får en språklig utformning
som svarar mot dagens krav. Med tanke på att lagen omfattar endast tre
paragrafer bör översynen omfatta hela lagen. Översynen bör ankomma på
regeringens kansli och en ny proposition föreläggas riksdagen snarast
möjligt.

Utskottet föreslår således att riksdagen med anledning av motionen avslår
propositionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2441 dels avslår
propositionen 1978/79:186, dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om framläggandet av nytt
lagförslag.

Stockholm den 3 maj 1979

På justitieutskottets vägnar
LISA MATTSON

Närvarande: Lisa Mattson (s), Bertil Johansson (c). Arne Nygren (s), Hans
Petersson i Röstånga (fp). Lilly Bergander (s), Gunde Raneskog (c), Håkan
Winberg (m). Hans Pettersson i Helsingborg (s). Svea Wiklund (c). Gunilla
André (c)*. Ella Johnsson (c). Helge Klöver (s) och Joakim Ollén (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTA B 62124 Stockholm 1979