JuU 1978/79:1

Justitieutskottets betänkande
1978/79:1

med anledning av motion om ändring i vapenlagen m. m.

Motionen

I motionen 1977/78:671 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s) yrkas dels att
riksdagen hos regeringen skall begära en inventering av vapenmarknaden i
enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande 1), dels att riksdagen hos
regeringen skall hemställa om sådan ändring av vapenlagen att licensplikten
kommer att innefatta i motionen nämnda typer av startvapen (yrkande 2).

I motionen framhålls att försäljningen av startvapen, skrämskottsvapen,
vapenrepliker och liknande har stigit kraftigt under senare år samt att denna
typ av vapen i allt större utsträckning kommit till användning i samband med
rån och annan brottslig verksamhet. Enligt motionärernas mening bör
vapenlagen ändras så att tillståndsplikt införs för de typer av startvapen som
med större eller mindre ingrepp kan ändras om till riktiga skjutvapen. I
motionen hänvisas till att Föreningen Sveriges Polismästare hos brottsförebyggande
rådet aktualiserat frågan om införande av tillståndsplikt för
startvapen. Vidare redogör motionärerna för vissa erfarenheter vid statens'
kriminaltekniska anstalt, där det konstaterats att vissa startvapen lätt kan
göras om till riktiga skjutvapen. I motionen pekas också på förekomsten av
naturtrogna vapenrepliker som ofta saluförs av postorderföretag. Inte ens
polisen kan enligt motionärerna i alla situationer avgöra om dessa repliker är
attrapper eller riktiga vapen. De framhåller att marknaden för start- och
skrämskottsvapen behöver saneras och att en totalanalys av vapenmarknaden
bör komma till stånd för att ge besked om vilka vapentyper som säljs,
vilka som är lätt ändringsbara till skjutvapen och vilka som är lätt
förväxlingsbara med riktiga vapen.

Gällande ordning m. m.

Vapenlagen

I vapenlagen (1973:1176) föreskrivs tillståndsplikt för innehav av skjutvapen,
förvärv av ammunition, införsel av skjutvapen eller ammunition till
riket samt handel med skjutvapen (5 §). Skjutvapen eller ammunition får inte
överlåtas eller upplåtas till annan än den som har tillstånd att inneha vapnet
eller att förvärva ammunitionen (6 ij). Frågan om tillstånd prövas av
polismyndigheten (7 §). Tillstånd för enskild person att inneha skjutvapen
får meddelas endast om han har behov av vapnet och det skäligen kan antas
att han inte kommer att missbruka det (9 §). Lagen innehåller också närmare
regler om vapen i dödsbo och i konkursbo (21 §) samt om utlåning av

1 Riksdagen 1978179. 7 sami Nr 1

Juli 1978/79:1

skjutvapen (22-23 §§), ändring och reparation av skjutvapen (24-25 §§),
förvaring av skjutvapen och ammunition (26-28 §§) och inlösen (33 §). Den
som innehar skjutvapen utan att vara berättigad till det eller som överlåter
eller upplåter vapen till någon som inte har rätt att inneha vapnet kan dömas
till fängelse i högst två år eller, om gärningen begåtts av oaktsamhet eller är
ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

I 1 § vapenlagen anges vad som förstås med skjutvapen. Skjutvapen är
enligt lagen vapen med vilket kula, hagel eller annan projektil kan skjutas ut
med hjälp av krutladdning, kolsyreladdning, komprimerad luft eller annat
liknande utskjutningsmedel samt apparat eller anordning som beträffande
verkan och ändamål är jämförlig med sådana vapen.

Startvapen m. m.

Vapenlagen gäller ej bl. a. startvapen (2 §). Regeln om undantag för
tillståndstvång beträffande startvapen överensstämmer med vad som tidigare
gällde enligt vapenförordningen (1949:340). Frågan om ändring av
bestämmelserna för s. k. start- och ollonpistoler diskuterades under förarbetena
till vapenlagen (Ds Ju 1968:13, prop. 1973:166, Juli 1973:38). I den
departementspromemoria som låg till grund för lagstiftningen konstaterades
att startvapen och ollonpistoler föll under bestämmelserna i vapenförordningen
om de ändrades så att kula, hagel eller andra projektiler kan skjutas ut
från dem. I promemorian uttalades att flera betänkligheter kunde anföras mot
en utvidgning av vapenförordningens tillämpningsområde i förevarande
avseende. Bl. a. pekades på de avsevärda tillämpningsproblem en sådan
ordning skulle medföra i praktiken. Promemorieförslaget i denna del
tillstyrktes eller lämnades utan erinran av de flesta remissinstanserna, och i
propositionen anförde departementschefen att han anslöt sig till vad som
sagts i promemorian.

En motion med yrkande om att bl. a. startvapen skulle omfattas av
vapenlagens tillståndsbestämmelse avslogs av riksdagen på förslag av
justitieutskottet. Utskottet uttalade att utskottet i och för sig kunde dela
uppfattningen att det i viss mån är otillfredsställande att sådana vapen får
anskaffas och innehas utan tillstånd, eftersom de ofta har en utformning som
gör det möjligt att efter en förhållandevis enkel ändring använda dem som
vanligt skjutvapen. Att enbart för de undantagsfall då sådana ingrepp vidtas
göra vapenlagen tillämplig på alla startvapen i deras ursprungliga skick skulle
emellertid enligt utskottets mening föra för långt.

Remissyttrandena

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från rikspolisstyrelsen,
statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) och brottsförebyggande rådet
(BRÅ). Rikspolisstyrelsen och BRÅ tillstyrker motionen i dess helhet. SKL

JuU 1978/79:1

tillstyrker motionsyrkandet om inventering av vapenmarknaden men
avstyrker förslaget om ändring i vapenlagen.

Rikspolisstyrelsen anför att utvecklingen på vapenmarknaden beträffande
förekomsten av startvapen, ”skrämselskottsvapen” samt vapenrepliker inger
farhågor. Behovet av åtgärder är enligt rikspolisstyrelsen angeläget. Rikspolisstyrelsen
har inte något att erinra mot att 1 § vapenlagen ges en sådan
utformning att under lagrummet faller även startvapen och vapen med
skrämseleffekter vilka med lätthet kan ändras till vapen med vilka kula, hagel
eller andra projektiler kan skjutas ut med hjälp av krut- eller kolsyreladdning
m. m. och att tillstånd krävs för innehav av sådana vapen. Styrelsen påpekar
emellertid att svårigheter redan i dag föreligger vid gränsdragningen mellan
tillståndspliktiga och icke tillståndspliktiga vapen. I samband med att
lagändringar övervägs bör enligt styrelsen en inventering ske av de start/
skrämselvapen som förekommer i marknaden och vilka kan betecknas som
farliga; inventeringen bör även ske av vapenrepliker. Beträffande vapenrepliker
bör, anför rikspolisstyrelsen, övervägas att importbegränsa dessa eller
att genom färgning markera att replikerna utgör avbildningar av olika
vapentyper och är ofarliga för allmänheten.

SKL ansluter sig inledningsvis till motionärernas uppfattning att försäljningen
av startvapen, skrämskottsvapen, vapenrepliker och dylikt stigit
mycket kraftigt under senare år och att dessa vapentyper i allt större
utsträckning kommit till användning i samband med brottslig verksamhet.
Antalet ärenden vid SKL:s vapensektion med frågor rörande vapenlagens
tillämpning på skilda slag av vapen har enligt SKL successivt ökat. Budgetåret
1970/71 handlades sålunda endast 29 ärenden av denna art, medan 137
ärenden behandlades budgetåret 1976/77. SKL framhåller att de nämnda
ärendena omfattar alla slags vapen, sålunda inte enbart omändrade s. k.
startvapen som dock utgör det dominerande antalet ärenden.

SKL anför vidare.

Begreppet start- och skrämskottsvapen synes laboratoriet inte klart
definierat. Ursprungligen torde den vanligaste formen av berörda vapen ha
varit avsedda som skrämskottsvapen för att avlossa lösa skott, s. k. ollonskott.
Vissa av dessa vapentyper kom sedan att användas vid idrottstävlingar
och begreppet startvapen infördes. Någon beskrivning på hur ett start- och
skrämskottsvapen skall vara konstruerat för att få gå under denna beteckning
har laboratoriet ej kunnat finna. Förarbetena till vapenlagen eller till de
tidigare gällande vapenförordningarna behandlar sålunda inte dessa begrepp.
Då de tidiga skrämskottsvapnen av i första hand tysk tillverkning hade
massiv pipa eller åtminstone delvis spärrat lopp samt en uppborrad kanal för
att leda ut gaserna från den avlossade lösa patronen, synes det ha blivit ett
slags praxis - åtminstone har laboratoriet utbildat denna praxis -att det med
ett start- och skrämskottsvapen ej skall kunna skjutas ut projektiler genom
vapenloppet. Ett gaskanalshål får finnas, men det bör då vara beläget längst
bak på pipans ovan- eller undersida. Vapen, där gaskanalen är riktad snett
framåt-uppåt och - som då oftast är fallet - är belägen framme vid
pipmynningen, betraktas av laboratoriet som tårgasvapen,eftersom det med

JuU 1978/79:1

dessa vapen även kan avlossas tårgaspatroner i samma kaliber och tårgasen
effektivt kan spridas framåt. Någon åtskillnad mellan startvapen och
skrämskottsvapen gör laboratoriet inte. Laboratoriet har tolkat vapenlagens
definition ”startvapen” som ett begrepp som gäller även s. k. skrämskottsvapen.

SKL hänvisar vidare till vad laboratoriet anförde vid vapenlagens tillkomst.
Laboratoriet hade sålunda beträffande ”startpistoler och s. k. ollonpistoler”
bl. a. uttalat, att av de i marknaden förekommande start- och skrämskottsvapnen
flertalet typer är av dålig kvalitet och därigenom relativt prisbilliga.
Lockelsen att inköpa och senare ändra sådana vapen genom t. ex. uppborrning
av pipan blev därför enligt SKL stor, och om tillverkare av startvapen
sökte ge vapnen sådan utformning att de endast med svårighet kunde
omändras till skjutvapen i vapenlagens mening vore detta värdefullt.
Laboratoriet hade vidare framhållit att det syntes ligga närmare till hands att
söka stävja spridningen av kvalitetsmässigt dåliga vapen genom att undersöka
möjligheterna till importbegränsning.

SKL uttalar vidare att endast en bråkdel av vapentyperna används som
startvapen, medan merparten närmast kan kallas skrämskottsvapen, i varje
fall om man skall se till den annonsering som sker. Något reellt behov av s. k.
skrämskottsvapen anser laboratoriet knappast föreligga. Laboratoriet håller
därför med motionärerna om att det finns behov av en genomgripande
sanering av marknaden och anför vidare:

Det är vidare riktigt som motionärerna framhåller,att vissa s. k. startvapen
mycket enkelt kan omändras till skjutning med skarp ammunition. Med litet
händighet kan i dag praktiskt taget alla typer av startvapen omändras till
skjutning med skarp ammunition. Speciellt enkelt är det oftast beträffande
revolvrar, där pipan kan kapas eller helt avlägsnas, trummans patronlägen
borras upp etc. Flertalet av dessa vapentyper är dock av så dålig konstruktion
och kvalitet att skjutning med skarp ammunition medför risk för vapensprängning.
Det förekommer mera robusta vapen, däribland den av motionärerna
nämnda, tysktillverkade startrevolvern av fabrikat H. Schmidt,
Ostheim, betecknad modell 21, kaliber 6 mm Platz. Detta vapen kan
omändras till skjutning med 6 mm salongsgevärsammunition (kaliber .22
long rifle) bl. a. genom att slå ut en sprint som låser pipan och därefter skruva
bort den massiva pipan. Vapnet kan sedan användas förskjutning utan pipa,
då revolvertrumman fungerar både som patronläge och pipa. Att ett s. k.
startvapen på detta enkla sätt kan omändras finner laboratoriet klart
otillfredsställande.

Det har inom laboratoriet diskuterats att föreslå en sådan ändring av
vapenlagen, att den skulle komma att gälla ”vapen som lätt kan anpassas till
skjutvapen”. Ett sådant uttryckssätt kommer dock alltid att medföra
tolkningssvårigheter bl. a. beträffande vad som är lätt eller svårt. Någon klar
lösning av problemet har laboratoriet inte. I princip delar laboratoriet den
uppfattning som framförs av motionärerna, att vissa typer av s. k. startvapen
borde omfattas av vapenlagens bestämmelser med hänsyn till vad som har
sagts ovan. Trots denna uppfattning anser sig laboratoriet dock inte kunna
förorda en sådan ändring av vapenlagen i berört avseende, beroende på den
vidlyftiga administrativa apparat som enligt laboratoriets åsikt skulle bli

JuU 1978/79:1

följden om licensplikt infördes. Däremot finnér laboratoriet det lämpligt att
en inventering sker av vapenmarknaden, att möjligen någon form av
klassificering sker av aktuella typer av vapen och att det först därefter tas
ställning till om vissa av dessa vapen bör underkastas någon form av
tillståndsplikt.

Motionärerna nämner också den alltmer tilltagande fioran av s. k. vapenrepliker.
Naturtrogna kopior av äkta vapen tillverkas numera ofta i zinkgjutgods
och de kan på t. o.m. korta avstånd ej alltid skiljas från motsvarande äkta
vapen ens av personer, som dagligen handskas med skjutvapen. Någon form
av projektiler kan inte skjutas ut med sådana vapenrepliker och laboratoriet
har gjort den bedömningen, att de flesta typerna av dessa vapen, utan så
genomgripande förändringar att det närmast skulle innebära nytillverkning
av vissa delar, inte kan användas för skjutning med skarp ammunition.

Vapenrepliker av aktuellt slag saknar enligt laboratoriets åsikt reell
användning. Det har gjorts gällande att vapnen bl. a. skulle vara avsedda som
samlarobjekt och då för t. ex. samlare, som inte lyckats införskaffa motsvarande
äkta vapen. Ingen seriös samlare torde dock ha intresse för denna typ av
vapen. Vapnen är ej speciellt prisbilliga och kan av det skälet knappast
jämställas med leksaker. Risk föreligger därför enligt laboratoriets åsikt att
vapentypen i fråga anskaffas för brottslig verksamhet i de fall då riktiga
skjutvapen av ett eller annat skäl inte kunnat anskaffas. En sanering av
marknaden finns det därför, som motionärerna framhåller, även här behov
av. Att omarbeta vapenlagen till att gälla vapenrepliker förefaller laboratoriet
inte rimligt. Redan i dag föreligger i många fall tolkningssvårigheter och dessa
torde inte bli mindre, om vapenrepliker skulle omfattas av bestämmelserna.
Verklighetsfrämmande konsekvenser torde inte heller kunna undvikas,
eftersom många ”vapen”, avsedda som leksaker, både till konstruktion,
verkningssätt och utseende överensstämmer med de nämnda replikerna och
därför enligt en strikt formell tolkning också skulle falla under en sådan
ändrad vapenlags bestämmelser. Laboratoriet delar motionärernas uppfattning,
att en inventering även här genomförs av vapenmarknaden och att
möjligheterna till importbegränsning eller -förbud undersöks. Ett förslag till
lösning av problemet med vapenrepliker är att sådana vapen endast skulle lå
importeras och försäljas om godset infargats med en klart lysande, t. ex.
orange färg. Endast i sådant skick skulle vapnen betraktas som tillståndsfria
skjutvapen. Innehav av vapnen utan denna infärgning skulle konsekvent
anses som ett brott mot en i så fall ändrad vapenlags bestämmelser. Enligt vad
laboratoriet erfarit lär en bestämmelse av liknande slag finnas i någon eller
några av delstaterna i USA.

BRÅ pekar på att ett drag i brottsutvecklingen under senare år är att
brottsligheten förgrovats. Av 3 164 under år 1977 anmälda rån utfördes
sålunda 424 med hjälp av skjutvapen, vilket jämfört med år 1976 motsvarar
en ökning med närmare 50 %. Antalet anmälda post- och bankrån uppgick
enligt BRÅ under år 1977 till 224 varav 168 avsåg rån med användande av
skjutvapen, vilket motsvarar en ökning med 40 % jämfört med år 1976.

BRÅ uttalar vidare.

Att antalet rån där skjutvapen kommer till användning ökar i denna
omfattning är alarmerande. Orsaken till ökningen kan vara antingen att
antalet skjutvapen på den illegala marknaden blivit större eller att attrapper
och leksaksvapen på grund av sin yttre likhet med riktiga skjutvapen mer och

Juli 1978/79:1

mer kommer till användning vid rånöverfall. Naturligtvis kan inte heller
uteslutas att det förekommer missbruk av skjutvapen som innehas med
gällande tillstånd.

Mot denna bakgrund är därför enligt rådets uppfattning strävanden att
åstadkomma ett samlat grepp över vapenmarknaden i Sverige - såväl den
legala som den illegala - att välkomna. BRÅ tillstyrker således kravet i
motionen på en inventering av vapenmarknaden; skapandet av ett centralt
vapenregister för hela landet skulle därvid kunna få betydelse.

När det gäller motionsyrkandet om ändring i vapenlagen uttalar BRÅ.

Genom vapenlagen har-på grund av ett konstaterat utbrett missbruk-en
del mer avancerade luft- och fjädervapen kommit att underkastas tillståndsplikt.
Gränsen för vilka luft- och fjädervapen som inte skall omfattas av
lagens bestämmelser har dragits vid de luft- och fjädervapen som är avsedda
förmålskjutning och som haren i förhållande till andra jämförliga skjutvapen
begränsad effekt (5 § vapenlagen). Klassningen av luft- och fjädervapen görs
av rikspolisstyrelsen i samråd med statens kriminaltekniska laboratorium. På
motsvarande sätt borde det om lagens tillämpningsområde utvidgades i
enlighet med önskemålet i motionen vara möjligt att lösa gränsdragningsproblemen
beträffande start- och skrämskottsvapen. Tillståndsplikten skulle
därvid kunna omfatta de start- och skrämskottsvapen som med ett förhållandevis
enkelt ingrepp kan ändras om till riktiga skjutvapen. BRÅ tillstyrker
alltså motionen även i denna del.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet en motion rörande rätten att inneha
vissa s. k. startvapen, m. m.

I vapenlagen föreskrivs tillståndsplikt för innehav av skjutvapen och för
förvärv av ammunition, införsel av skjutvapen och ammunition till riket
samt handel med skjutvapen. Frågor om tillstånd prövas av polismyndigheten.

Vapenlagens regler om tillståndsplikt m. m. gäller inte s. k. startvapen.
Med sådant vapen avses enligt praxis vapen med vilket det inte kan skjutas ut
projektiler genom vapenloppet. Under förarbetena till vapenlagen konstaterades
att startvapen och ”ollonpistoler” föll under bestämmelserna i den då
gällande vapenförordningen om de ändrades så att kula, hagel eller andra
projektiler kunde skjutas ut från dem. Vid behandlingen år 1973 av
propositionen med förslag till vapenlag avslog riksdagen en motion om att
startvapen skulle omfattas av vapenlagens tillståndsregler. I ärendet uttalade
justitieutskottet att utskottet i och för sig kunde dela uppfattningen att det i
viss mån är otillfredsställande att sådana vapen får anskaffas och innehas
utan tillstånd, eftersom de ofta har en konstruktion som gör det möjligt att
öfter en förhållandevis enkel ändring använda dem som vanligt skjutvapen.
Att enbart för de undantagsfall då sådana ingrepp vidtas göra vapenlagen
tillämplig på alla startvapen i deras ursprungliga skick skulle emellertid enligt
utskottets mening föra för långt.

JuU 1978/79:1

Yrkandena i den nu förevarande motionen går ut på att riksdagen hos
regeringen skall begära en inventering av vapenmarknaden i enlighet med
vad som anförs i motionen samt begära förslag till sådan ändring i vapenlagen
att också startvapen kommer att omfattas av tillståndsplikt. I motiveringen
till motionen framhåller motionärerna att försäljning av startvapen, skrämskottsvapen,
vapenrepliker och liknande har stigit kraftigt under senare år
samt att denna typ av vapen i allt större utsträckning kommit att användas i
samband med rån och annan brottslig verksamhet. Enligt motionärerna
förekommer det naturtrogna vapenrepliker, som det kan vara mycket svårt
att skilja från riktiga vapen. En total översyn av vapenmarknaden bör enligt
motionärerna komma till stånd för att ge besked om vilka vapenrepliker som
säljs, vilka vapen som är lätt ändringsbara till skjutvapen och vilka som är lätt
förväxlingsbara med riktiga vapen.

Vad motionärerna uttalar rörande ökad försäljning av startvapen och
ollonpistoler, förekomsten av vapenrepliker som är lätt förväxlingsbara med
riktiga vapen samt dessa vapens användning i brottslig verksamhet har
vitsordats under utskottets remissbehandling av motionen. Såsom flera
remissinstanser framhållit är utvecklingen efter vapenlagens tillkomst år
1973 oroande, och det finns därför enligt utskottets mening nu skäl att
överväga lagstiftning för att reglera hanteringen av startvapen och vapenrepliker.
En sådan lagstiftning bör föregås av en inventering av vapenmarknaden
i enlighet med vad som anförs i motionen. Det bör ankomma på
regeringen att besluta om formerna för det utredningsarbete, som bör föregå
det lagstiftningsarbete, som utskottet förordat.

Vad utskottet sålunda anfört bör såsom riksdagens mening ges regeringen
till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:671 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
lagstiftning angående s. k. startvapen och vapenrepliker
m. m.

Stockholm den 5 oktober 1978

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s). Eric Jönsson (s), Gunde
Raneskog (c), Kerstin Andersson i Kumla (s), Håkan Winberg (m), Svea
Wiklund (c). Carl Lidbom (s), Gunilla André (c), Ella Johnsson (c). Helge
Klöver (s), Martin Segerstedt (s), Iris Mårtensson (s) och Margareta Andrén
(fp).

GOT AB 58482 Stockholm 1978