JuU 1978/79:32

Justitieutskottets betänkande
1978/79:32

med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt gäller anslag till
kriminalvården jämte motioner

ANDRA HUVUDTITELN

1. Kriminalvårdsstyrelsen. Utskottet tillstyrker regeringens i propositionen
1978/79:100 bilaga 5 (justitiedepartementet) under punkten F 1 (s. 90 och 91)
framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1979/80
anvisar ett förslagsanslag av 55 066 000 kr.

2. Kriminalvårdsanstalterna. Regeringen har under punkten F 2 (s. 91 - 94)
föreslagit riksdagen att till Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret 1979/80
anvisa ett förslagsanslag av 706 106 000 kr.

Motioner

I motionen 1978/79:245 av Svea Wiklund (c) och Ella Johnsson (c)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att kriminalvårdsstyrelsen
och domstolsverket tillsammans gören översyn av frågan om möjligheterna
att utjämna den ojämna beläggningssituationen i kriminalvårdsanstalterna.

I motionen 1978/79:417 av Paul Jansson m. fl. (s) hemställs dels att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära omprövning av det tidigare
nedläggningsbeslutet beträffande annexet Rödjan vid kriminalvårdsanstalten
i Mariestad (yrkande 1), dels att riksdagen beslutar hos regeringen begära
att semesterstängning av Rödjan under sommarmånaderna prövas i enlighet
med vad som föreslås i motionen (yrkande 2).

I motionen 1978/79:500 av Per-Axel Nilsson m. fl. (s, c, m) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att tidigare nedläggningsbeslut
av kriminalvårdsanstalten i Lärbro upphävs till dess att minst två
lokalanstalter uppförts inom Stockholmsområdet.

I motionen 1978/79:845 av Birgitta Johansson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
framhålls angående förbättringar i arbetsmiljön vid kriminalvårdsanstalterna
Tidaholm och Norrtälje.

I motionen 1978/79:853 av Svea Wiklund (c) och Åke Polstam (c) hemställs
att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som anförs

1 Riksdagen 1978/79. 7 sami. Nr 32

JuU 1978/79:32

om nya tjänster som vårdare vid kriminalvårdsanstalterna för bekämpande
av narkotikamissbruk.

I motionen 1978/79:1168 av Gunilla André (c)och Anne-Marie Gustafsson
(c) hemställs att riksdagen beslutar hos regeringen begära omprövning
beträffande beslutet att lägga ned annexet Rödjan vid kriminalvårdsanstalten
i Mariestad.

I motionen 1978/79:1169 av Gösta Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu är
i fråga att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
1978/79:1108 anförs angående åtgärder för att komma till rätta med
narkotikamissbruket inom kriminalvårdsanstalter (yrkande 3).

I motionen 1978/79:1179 av Sven Johansson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär utredning om åtgärder för bättre rehabilitering
av intagna på fångvårdsanstalt enligt de riktlinjer som anges i motionen.

I motionen 1978/79:1181 av Blenda Littmarck m. fl. (m) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i lagen om
kriminalvård i anstalt i enlighet med i motionen anförda riktlinjer (yrkande 1
delvis).

I motionen 1978/79:1190 av Åke Polstam m. fl. (c) hemställs såvitt nu är i
fråga att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna dels vad i
motionen anförs om permissionsbestämmelserna inom kriminalvården
(yrkande 1 delvis), dels vad i motionen anförs om pågående översyn av
anstaltsbeståndet inom kriminalvården (yrkande 2) samt att riksdagen
beslutar att til! Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret 1979/80 anvisa ett i
förhållande till regeringens förslag med 800 000 kr. förhöjt anslag av
706 906 000 kr., varvid dessa extra medel skall tillföras delposten arbetsersättningar
i specialstaten, att nyttjas för försöksverksamheten med ett
modifierat system med marknadsanpassade ersättningar till intagna vid
anstalterna Norrtälje, Tidaholm och Ödevata (yrkande 3).

1 motionen 1978/79:1756 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen beslutar dels att hos regeringen hemställa om nödvändiga åtgärder
för ett skyndsamt avskaffande av isoleringsstraffet och de s. k. säkerhetsavdelningarna
(yrkande 1), dels att uttala att FFCO erkänns som förhandlingsorganisation
(yrkande 2), dels att hos regeringen hemställa om en utredning
rörande förhållandena vid fängelserna i enlighet med vad som anförs i
motionen (yrkande 3).

I motionen 1978/79:2106 av Esse Petersson (fp) och Nils Hörberg (fp)
hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen hos regeringen anhåller att åtgärder
skyndsamt vidtas i enlighet med vad som anförs i motionen angående
narkotikafri miljö i kriminalvårdsanstalterna (delvis).

JuU 1978/79:32

Utskottet

Under denna punkt föreslås i propositionen att riksdagen till kriminalvårdsanstalterna
anvisar ett förslagsanslag av 706 106 000 kr., vilket innebär
en höjning i förhållande till anslaget för innevarande budgetår med 53 156 000
kr. Medel beräknas bl. a. för tre tjänster för tillsynspersonal vid en ny
narkotikafri avdelning vid kriminalvårdsanstalten Härlanda i Göteborg.
Vidare beräknas medel för tre tjänster som vårdare i en ny visitationspatrull
vid kriminalvårdsanstalten Norrköping samt för tre tjänster som översköterska.
För biblioteksverksamheten inom kriminalvården beräknas 1 072 000
kr., vilket förutom prisomräkning innebär en höjning med 375 000 kr.

Kriminalvården hade den 1 juli 1978 4 049 platser på kriminalvårdsanstalterna,
varav 2 237 slutna och 1812 öppna. Högsta beläggningen under år 1978
var 4 034 mot 3 915 under år 1977 och 3 821 under år 1976.

Departementschefen pekar på att den ökning av beläggningen, som ägde
rum under år 1977, har fortsatt under år 1978. Ökningen avser huvudsakligen
intagna med långa verkställighetstider. Antalet intagna med en strafftid på
två år eller mer var sålunda 583 den 1 mars 1976,611 den 1 mars 1977,745 den
1 mars 1978 och 803 den 1 november 1978. Inom denna grupp föreligger en
proportionellt kraftigare ökning av antalet personer med en strafftid på fem år
eller mera. Den 1 mars 1976 uppgick antalet sådana intagna till 128, den 1
mars 1978 till 177 och den 1 november 1978 till 199. Uppgången av antalet
intagna som har dömts till långa frihetsstraff hänför sig enligt departementschefen
främst till personer som har fällts till ansvar för narkotikabrott av
allvarlig art. Ökningen berör i första hand de slutna riksanstalterna.

Med hänsyn till beläggningsutvecklingen har regeringen beslutat att
medge kriminalvårdsstyrelsen att öppna vissa tidigare stängda avdelningar
vid kriminalvårdsanstalter samt att ändra tidigare beslut om nedläggning av
anstalter. Sålunda medgavs kriminalvårdsstyrelsen den 27 april 1978 att
öppna två tidigare stängda avdelningar med sammanlagt 40 platser vid den
slutna riksanstalten Tidaholm. Vidare har kriminalvårdsstyrelsen den 1
februari 1979 bemyndigats att tillfälligt öppna tidigare stängda avdelningar.
Därigenom har erhållits, vid kriminalvårdsanstalten Hall (Backen) 30 platser,
vid Karlskrona 12 platser, vid Skenäs 24 platser och vid Skänninge 10 platser.
Slutligen har regeringen den 1 mars 1979 beträffande kriminalvårdsanstalten
Lärbro och annexet Rödjan vid kriminalvårdsanstalten Mariestad förordnat
att Lärbro skall läggas ned först i samband med att den första av två planerade
lokalanstalter i Stockholmsområdet tas i bruk, att Lärbro fr. o. m. den 1 juli
1979 skall förändras från öppen riksanstalt till öppen lokalanstalt med 40
platser i kriminalvårdens Nyköpingsregion samt att beslutet om nedläggning
av Rödjan skall upphävas och frågan om nedläggning på nytt prövas närén ny
lokalanstalt kan öppnas i Karlskoga. Detta beräknas ske under budgetåret
1982/83.

JuU 1978/79:32

Tillgången på anstaltsplatser och beläggningssituationen tas upp i flera
motioner.

I motionen 245 hemställs sålunda att kriminalvårdsstyrelsen och
domstolsverket tillsammans skall se över problemet med att beläggningen av
kriminalvårdsanstalterna varierar under året. Enligt motionärerna finns det
en överkapacitet vid anstalterna under sommaren och under tiden 15
december - 15 februari. Anledningen härtill är enligt motionärerna bl. a. det
avbrott i dömandet som sker under domstolarnas sommarledigheter. Motionärerna
anser att en jämnare handläggning vid domstolarna verkningsfullt
skulle kunna bidra till utjämning av antalet tillgängliga platser vid kriminalvårdsanstalterna.
Motionärerna nämner också att en översyn av uppskovsinstitutet
skulle kunna bidra till en lösning av problemet.

Frågan om de säsongmässiga variationerna av beläggningen vid kriminalvårdsanstalterna
berördes i kriminalvårdsstyrelsens anslagsframställningar
för budgetåret 1979/80. Bl. a. uttalades där att det hårda beläggningstrycket
under årets första kvartal beror på variationer i intagningen av korttidsdömda.
En total utjämning av denna variation torde enligt kriminalvårdsstyrelsen
inte kunna åstadkommas utan långtgående förändringar i gällande lagstiftning.
Enligt kriminalvårdsstyrelsen är den ojämnhet i antalet verkställbara
domar som kan hänföras till lägre aktivitet under sommarmånaderna hos
polis, åklagare och domstolar en faktor som kan påverkas inom ramen för
gällande lagstiftning. Variationer i beläggningen bör enligt kriminalvårdsstyrelsen
i övrigt bemästras genom att stängda avdelningar på anstalterna
tillfälligt tas i anspråk.

Kriminalvårdsstyrelsen har under sommaren 1978 stängt vissa anstalter
under lågbeläggningstiden. Samtidigt har personalen på dessa anstalter i de
flesta fall kunnat ges semester utan att vikarier behövt anställas. En liknande
ordning förutses för sommaren 1979.

En arbetsgrupp inom kriminalvårdsstyrelsen för semesterstängning av
anstalter m. m. avlämnade i oktober 1978 en promemoria med förslag till
åtgärder för att bemästra beläggningstoppar avseende intagna vid öppen
kriminalvårdsanstalt under januari, februari, mars och april 1979. Gruppen
redovisade bl. a. en kartläggning av intagna som påbörjat verkställigheten
under januari och februari 1978 på anstalterna Lärbro, Viskan, Ulriksfors och
Skänninge. Av kartläggningen framgick bl. a. att de flesta intagna fått sin
påföljd bestämd genom domar som meddelats under hösten. Enligt arbetsgruppen
skulle toppbeläggningen vid anstalterna märkbart ha påverkats om
de domar rörande brott som begåtts före den 30 april 1977 och som meddelats
efterden 1 augusti 1977 i stället hade meddelats under maj, juni och juli 1977.
Vidare uppgav arbetsgruppen att beläggningen påverkas av uppskovsreglerna.
Beviljade uppskov hade till stor del inneburit att straffen verkställts under
januari och februari 1978. Beläggningsutvecklingen vid öppna kriminalvårdsanstalter
under åren 1975 - 1978 visar enligt arbetsgruppen att beläggningen
varit högst under årens första månader men att den därefter sjunkit och varit

JuU 1978/79:32

lägst i augusti, varefter den åter stigit mot slutet av åren.

Frågan om den säsongmässiga beläggningsutvecklingen vid kriminalvårdsanstalterna
berördes också i riksrevisionsverkets rapport 1977 om
platsbehovet och platstillgången vid kriminalvårdens anstalter. Riksrevisionsverket
förordade kortare eller längre periodvis stängning av vissa
anstalter vid temporär nedgång i beläggningen. I en uppföljning av revisionen
inom kriminalvårdsverket i april 1978 rekommenderade riksrevisionsverket
att anståndsinstitutet skulle aktivt utnyttjas för att en jämnare beläggning
skulle uppnås på anstalterna.

I en revisionsrapport 1977 angående tingsrätternas handläggning av
brottmål konstaterade riksrevisionsverket att tillströmningen av intagna till
kriminalvårdsanstalterna varierar kraftigt under året eftersom tingsrätterna
avdömer färre brottmål under juli och augusti. Riksrevisionsverket föreslog
domstolsverket att överväga möjligheten att utfärda rekommendationer om
hur tingsrätterna skulle kunna lägga upp arbetet så att semesterperioden i
mindre utsträckning bidrar till säsongvariationer hos kriminalvården. Med
anledning av förslaget uttalade domstolsverket att det ankommer på och bör
ankomma på kriminalvårdsstyrelsen att ensam ha ansvaret för verkställighetsfrågan.
Domstolsverket avsåg inte att vidta några åtgärder på
området.

Bestämmelserom uppskov ges i lagen om beräkning av strafftid. Uppskov
får medges av kriminalvårdsstyrelsen om det föreligger särskilda skäl att den
som dömts till fängelse behöver uppskov med hänsyn till hälsotillstånd,
arbets- eller utbildningsförhållanden eller andra omständigheter. Uppskov
får meddelas högst sex månader från det domen blivit verkställbar eller om
synnerliga skäl föreligger under ytterligare sex månader. Under budgetåren
1976/77 och 1977/78 avgjordes 2 705 resp. 3 200 ansökningar om uppskov.
Ungefär hälften av dessa bifölls medan ungefär en fjärdedel beviljades
delvis.

Enligt tillämpningskungörelsen till lagen om beräkning av strafftid får
regionchef beträffande den som dömts till fängelse högst åtta månader medge
anstånd med påbörjande av verkställigheten om det behövs för att åstadkomma
en jämnare beläggning på kriminalvårdsanstalterna. Anstånd får
medges högst sex månader. Om verkställighet påkallas på grund av att den
dömde missbrukar alkohol eller narkotika får anstånd inte förekomma.
Anståndsinstitutet utnyttjas i praktiken endast i några enstaka fall per år.

Den framtida utformningen och dimensioneringen av kriminalvårdsanstalterna
ses f. n. över av en arbetsgrupp inom justitiedepartementet med
företrädare för departementet, kriminalvårdsstyrelsen och berörda personalorganisationer.
Gruppen skall fastställa anstalternas utnyttjandegrad och
behandlingsresurser samt lämna förslag bl. a. rörande åtgärder vid belägg -ningsvariationer. Arbetet beräknas bli avslutat under sommaren 1979.

Enligt utskottets mening försvårar de stora variationerna under året i
beläggningen, främst i de öppna anstalterna, ett rationellt utnyttjande av
anstaltsbeståndet. Av vad som sagts ovan framgår att problemet övervägs

JuU 1978/79:32

inom kriminalvårdsstyrelsen och att vissa åtgärder vidtagits med anledning
av den ojämna beläggningen. Bl. a. har vissa anstalter tillfälligt stängts under
lågbeläggningstid. Viss påverkan kan också ske genom ändrade rutiner för
lagföring och beivrande av brott. Önskemålet att åstadkomma en hårdare
styrning av tiden för verkställigheten, bl. a. genom användandet av
uppskovs- och anståndsinstituten, kan tillgodoses endast genom lagändringar.

Frågan om åtgärder inom kriminalvårdens ram övervägs av den arbetsgrupp
som f. n. ser över anstaltsbeståndet. Utskottet förutsätter att de olika
uppslag som nämnts i det föregående prövas av gruppen. När gruppens arbete
redovisats kan bättre än nu bedömas vilken betydelse arbetet i domstolarna
har i sammanhanget. Utskottet vill erinra om att frågan om åtgärder i den
delen inrymmer särskilda problem med hänsyn till principen om domstolarnas
självständighet när det gäller det dömande arbetet och deras
förhållande till domstolsverket. Arbetsgruppens förslag bör ej föregripas av
riksdagen. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen
245.

I motionen 1190 uttalar motionärerna att antalet kriminalvårdsanstalter
med platser för kvinnor bör ökas som ett viktigt led i uppbyggnaden av
lokalanstaltssystemet. Frågan bör enligt motionärerna beaktas vid den
pågående översynen av anstaltsbeståndet. Motionsyrkandet innebär att de
anförda synpunkterna skall ges regeringen till känna.

Frågan om förhållandena för kvinnliga intagna har tidigare behandlats av
utskottet bland annat i samband med budgetbehandlingen under de två
närmast föregående riksmötena (JuU 1976/77:29,1977/78:31). Utskottet har
understrukit vikten av att frågan om vården av kvinnliga intagna ägnas
särskild uppmärksamhet vid den fortsatta uppbyggnaden av anstaltsbeståndet
och utformningen av kriminalvården i övrigt. Därvid har utskotten
särskilt pekat på önskemålet om vidgade möjligheter till lokalanstaltsplacering
för kvinnliga intagna.

Utöver de 84 platser för kvinnor som finns vid kriminalvårdsanstalten
Flinseberg har inrättats sammanlagt 21 lokalanstaltsplatser för kvinnor. I de
nya lokalanstalter som uppförs eller planeras i Helsingborg, Södertälje
(Hageby), Luleå, Umeå, Borås och Stockholm kommer också platser att
inrättas för kvinnor. Kvinnoplatser kommer efter genomförandet av pågående
ombyggnadsarbeten att inrättas också vid kriminalvårdsanstalterna.
Tygelsjö utanför Malmö och Orretorp i närheten av Karlstad.

Som tidigare år vill utskottet, i linje med motionärernas önskemål, uttala
sin anslutning till uppfattningen att de kvinnliga intagna har samma behov av
och samma rätt till anstaltsplacering i närheten av hemorten som manliga
intagna. En fortlöpande ökning av möjligheterna för kvinnor att bli placerade
på lokalanstalt sker f. n., och utskottet förutsätter att frågan ägnas särskild
uppmärksamhet under den i det föregående nämnda översynen av anstaltsbeståndet.
Någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida är enligt utskottets
mening inte erforderlig. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till

JuU 1978/79:32

motionen 1190 i nu behandlad del.

I motionerna 417 och 1168 begärs omprövning av regeringens beslut att
lägga ned annexet Rödjan vid kriminalvårdsanstalten Mariestad. I motionen
417 begärs också att riksdagen hos regeringen skall begära att frågan om
semesterstängning av Rödjan prövas.

I motionen 500 begärs att regeringens beslut att lägga ned kriminalvårdsanstalten
Lärbro inte verkställs förrän minst två lokalanstalter uppförts inom
Stockholmsområdet.

Kriminalvårdsanstalten i Mariestad är en lokalanstalt inom kriminalvårdens
Boråsregion. Den har 109 platser, 69 slutna på huvudanstalten och 40
öppna på annexet Rödjan som ligger ca 2,5 km därifrån. På Rödjan finns
verkstäder för grovsnickeri och grovsömnad. Arbetsdrift förekommer också i
viss utsträckning i form av jord- och skogsbruk. Regeringen förordnade den
15 december 1977 att annexet Rödjan skulle läggas ned så snart som möjligt,
dock senast den 30 juni 1979. Utskottet prövade förra året två motioner med
begäran om omprövning av nedläggningsbeslutet (JuU 1977/78:31). Utskottet
fann att det från statsfinansiella synpunkter var angeläget att den
påbörjade reduktionen av anstaltsplatser fullföljdes. Med hänsyn till beläggningsutvecklingen
kunde enligt utskottets mening reduktionen endast avse
sådana anstalter som inte används för intagna med långa strafftider. Valet av
bl. a. Rödjan hade enligt utskottet skett med särskilt beaktande av de olika
regionernas behov av lokalanstalter och öppna anstaltsplatser, och utskottet
fann inte anledning ifrågasätta riktigheten av denna bedömning. Utskottet
avstyrkte därför bifall till motionerna men framhöll samtidigt att, om
beläggningssituationen totalt sett förändras eller andra skäl föranleder till det,
särskild uppmärksamhet borde ägnas åt möjligheterna att behålla Rödjan och
det nuvarande platsantalet vid Mariestadsanstalten.

Regeringen har därefter som ovan nämnts den 1 mars 1979 upphävt
beslutet om nedläggning av Rödjan och meddelat att frågan kommer att
prövas på nytt närén ny lokalanstalt kan öppnas i Karlskoga, vilket beräknas
ske under budgetåret 1982/83.

Kriminalvårdsanstalten Lärbro på norra Gotland är en öppen riksanstalt
med 58 platser. Regeringen beslöt den 15 december 1977 att anstalten skulle
läggas ned snarast, dock senast den 30 juni 1979.

Frågor om platsreducering vid Lärbroanstalten samt om nedläggning av
anstalten har tidigare uppmärksammats av utskottet (JuU 1975:11, JuU
1976/77:29). Utskottet uttalade år 1977 bl. a. att det med hänsyn till
angelägenheten av att personalens intressen blir tillgodosedda borde vara
möjligt att dröja med nedläggningen utöver den frist - till senast den 30 juni
1979 - som regeringen bestämt. Uttalandet gavs enligt riksdagens beslut
regeringen till känna.

Regeringen har därefter som ovan nämnts den 1 mars 1979 förordnat att
Lärbroanstalten skall läggas ned först i samband med att den första av två
planerade lokalanstalter tas i bruk i Stockholmsområdet. Lokalanstalterna

JuU 1978/79:32

beräknas bli färdiga under budgetåret 1981/82.

Genom regeringens beslut den 1 mars 1979 beträffande Rödjan och Lärbro
har motionärernas önskemål blivit i huvudsak tillgodosedda. Yrkandena i
motionerna 417, 1168 och 500 angående omprövning av tidigare nedläggningsbeslut
bör vid sådant förhållande inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.

Önskemålet i motionen 417 angående semesterstängning av Rödjan får
prövas av kriminalvårdsstyrelsen i samband med övriga åtgärder som, enligt
vad som sagts ovan, förbereds för att utjämna en väntad minskning i
beläggningen under sommarmånaderna. Motionsyrkandet bör inte föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida.

I motionen 1190 tar motionärerna upp spörsmål kring nedläggningar av
anstalter och de problem nedläggningarna för med sig för berörd personal.
Enligt motionärernas mening börden pågående översynen av anstaltsbeståndet
utmynna i en långsiktig plan för anstaltsbeståndets utveckling som bör
föreläggas riksdagen.

Beläggningsutvecklingen vid kriminalvårdsanstalterna har som förut
nämnts efter år 1977 inneburit en ökning av antalet intagna med långa
strafftider. Den reducering av anstaltsplatser, som tidigare ägt rum eller
beslutats och som motiverats av minskningen i antalet intagna har inte
kunnat fullföljas. Stängda avdelningar har öppnats och beslut om nedläggningar
har upphävts eller ändrats. Förändringar av denna art måste enligt
utskottets mening anses olyckliga från personalsynpunkt. Oro och ovisshet
för framtiden hos personalen kan leda till svårigheter i planeringen av
vårdarbetet. Ändringar i tidigare beslut försvårar de arbetsmarknadsmässiga
insatser som görs för berörd personal.

Från dessa synpunkter skulle det enligt utskottets mening vara en fördel
om det fanns en plan för den långsiktiga utvecklingen av anstaltsbeståndet.
Det bör emellertid anmärkas att den utveckling av beläggningssituationen
som ägt rum under de senare åren svårligen kunnat förutses och att politisk
enighet i princip har rått om att anstaltsbeståndet av statsfinansiella skäl
borde minskas i takt med att beläggningen sjunker. Det får vidare anses vara
en svår uppgift att vid planeringen av anstaltsbeståndet rätt bedöma effekten
på beläggningsutvecklingen av exempelvis ändringar inom strafflagstiftningen
eller i fråga om samhällets resurser för beivrande och lagföring av
brott.

Den förut nämnda arbetsgruppen som f. n. ser över anstaltsbeståndet har
bl. a. till uppgift att lämna förslag rörande den framtida utformningen och
dimensioneringen av kriminalvårdsanstalterna. Det är enligt utskottets
mening - mot bakgrund av den senare tidens beslut om ändringar av tidigare
nedläggningsbeslut m. m. - angeläget att man under detta arbete beaktar
önskemål om att anstaltsbeståndet organiseras på ett sådant sätt att en ökad
eller minskad beläggning kan mötas med åtgärder som är mindre ingripande
för de anställda än en anstaltsnedläggning.

JuU 1978/79:32

Arbetsgruppens förslag och regeringens ställningstagande till förslagen bör
emellertid inte föregripas av någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet
förutsätter att riksdagen i samband med nästa års budgetproposition eller i
annat lämpligt sammanhang får tillfälle att yttra sig i frågan. Huruvida
arbetsgruppens överväganden bör leda till en långsiktig plan som föreläggs
riksdagen får enligt utskottets mening prövas när gruppen redovisat resultatet
av sitt arbete.

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen 1190 i nu
behandlad del.

I motionen 1190 yrkas också att riksdagen under förevarande anslag skall
anvisa 800 000 kr. utöver regeringens förslag. Medlen skall enligt motionärerna
användas för försöksverksamhet med ett modifierat system med
marknadsanpassade ersättningar till intagna vid kriminalvårdsanstalterna
Norrtälje, Tidaholm och Ödevata.

De intagna i landets kriminalvårdsanstalter får viss ersättning för utfört
arbete och för deltagande i studier och andra aktiviteter. Genomsnittsförtjänsten
per timme i januari 1978 var vid ackordslön 3 kr. 44 öre och vid tidlön
2 kr. 40 öre. Vid studier utgick ersättning med 2 kr. 40 öre per timme.
Lönesystemet skiljer sig markant från vad som tillämpas i samhället i övrigt
och ersättningsbeloppen anses av de intagna vara obetydliga i jämförelse med
vad som gäller ute i arbetslivet.

Kritiken mot systemet har motiverat de försök att anpassa arbetsersättningen
till löneförhållandena på den allmänna marknaden som pågår sedan år
1972 vid den öppna riksanstalten Tillberga och sedan år 1975 vid den slutna
riksanstalten Skogome. Utgångspunkten för löneberäkningen är kollektivavtalen
på den öppna arbetsmarknaden. Avdrag görs för belopp som
motsvarar skatt. De intagna betalar ersättning för kost. Resterande medel
skall användas efter en individuell budgetplan. Assistentpersonal bistår de
intagna med planering av budgeten. Avsikten är att den intagne skall bidra till
sin familjs försörjning och betala skulder. Medel skall också avsättas för
omkostnader under permissioner och under den första tiden efter frigivningen.
I försöksverksamheten vargenomsnittsförtjänsten i januari 1978 13 kr. 78
öre i timmen vid ackordslön och 11 kr. 47 öre - 12 kr. 46 öre vid tidlön.

På Tillberga är produktionen huvudsakligen inriktad på tillverkning av
trähus. Därjämte finns en mekanisk verkstad. Beläggningen på anstalten
uppgick den 1 mars 1979 till 86 intagna. På Skogome sysselsätts huvuddelen
av de intagna i ett tvätteri medan övriga arbetar i en grovkonfektionsverkstad.
Beläggningen uppgick den 1 mars 1979 till 69 intagna.

Försöken med marknadsanpassad arbetsersättning vid Tillberga och
Skogome har redovisats i särskilda rapporter. Utvärderingarna visar att
systemet underlättar de intagnas anpassning i samhället och verkar individuellt
brottsförebyggande åtminstone under den första tiden efter frigivningen.
Många har lämnat anstalten helt skuldfria, andra med reducerade skulder.

1* Riksdagen 1978/79. 7 sami. Nr 32

JuU 1978/79:32

Bruttoutgifterna under budgetåret 1977/78 för försöksverksamheten var
vid Tillberga 1,3 milj. kr. och vid Skogome 1,4 milj. kr.

Kriminalvårdsstyrelsen uppgav i sina anslagsframställningar för budgetåret
1979/80 att det skulle medföra en merkostnad på omkring 32 milj. kr. att
införa ett system liknande det vid Tillberga och Skogome vid samtliga
anstalter. Styrelsen bedömde ett förslag härom som orealistiskt och föreslog i
stället en fortsatt försöksverksamhet vid Tillberga och Skogome samt, för
vissa andra anstalter, ett modifierat lönesystem i huvudsak byggt på
principen om arbetsmarknadsanpassad ersättning. I detta system föreslogs
ersättningen till de intagna utgå i tre former, nämligen dels för arbete, dels för
annan verksamhet, dels till dem som är helt eller delvis oförmögna att arbeta
eller att delta i verksamhet. Arbetsersättningen föreslogs utgå med hänsyn till
den intagnes arbetsinsats medan ersättningen för annan verksamhet skulle
utgå enhetligt. För samtliga ersättningsformer skulle eftersträvas anpassning
till den reguljära arbetsmarknaden. Enligt kriminalvårdsstyrelsens förslag
borde det modifierade systemet prövas vid de slutna riksanstalterna Norrtälje
och Tidaholm samt vid den öppna lokalanstalten Ödevata. Kostnaden
beräknades till 800 000 kr. för budgetåret 1979/80.

I en särskild skrivelse i september 1978 till regeringen har kriminalvårdsstyrelsen
hemställt att regeringen skall föranstalta om utredning av frågan om
skatteplikt och sociala förmåner för intagna som lär arbetsmarknadsanpassad
arbetsersättning.

I budgetpropositionen (s. 89) uttalar departementschefen att enligt hans
uppfattning tiden nu är kommen att mot bakgrund av erfarenheterna av
försöksverksamheten undersöka förutsättningarna för en vidgad verksamhet
med marknadsanpassad ersättning. Departementschefen uppger att han
avser att inom kort föreslå regeringen att tillsätta en utredning med denna
uppgift. Utredningen bör bl. a. behandla de problem som i sammanhanget
föreligger med avseende på beskattning, sjukförsäkringsförmåner, införsel,
utmätning m. m.

Utskottet har tidigare uttalat sin anslutning till uppfattningen att marknadsanpassad
arbetsersättning är av värde från flera synpunkter (JuU
1975/76:28). Samtidigt har emellertid utskottet understrukit nödvändigheten
av försiktighet när det gäller att dra slutsatser av den hittills bedrivna
verksamheten samt pekat på att det är svårt att avgöra i vilken mån de
noterade positiva effekterna har sin grund i marknadslönesystemet eller i
andra faktorer. Vidare måste det enligt vad som uttalades av utskottet beaktas
att en mycket stor del av de intagna befinner sig i sådant tillstånd, fysiskt eller
psykiskt, att de inte rimligen skulle kunna delta i en arbetsdrift liknande den
som förekommer på den civila arbetsmarknaden.

Utskottet anser att en försöksverksamhet i linje med den som föreslagits av
kriminalvårdsstyrelsen i och för sig skulle kunna lämna ytterligare värdefulla
bidrag till en mera definitiv lösning av spörsmålet om arbetsersättning till de
intagna. Kostnaden för en sådan försöksverksamhet får dock anses överstiga

JuU 1978/79:32

vad som under det rådande budgetläget kan inrymmas under förevarande
anslag. Härtill kommer att förutsättningarna för en vidgad verksamhet
kommer att utredas genom den i budgetpropositionen aviserade utredningen.
Resultatet av denna bör ej föregripas. Hinder bör dock inte föreligga att inom
ramen för utredningen eller i annat sammanhang vid någon anstalt eller
anstaltsavdelning starta ytterligare försöksverksamhet om det visar sig
lämpligt. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen 1190 i
nu berörd del.

Narkotikasituationen vid kriminalvårdens anstalter tas upp i en rad
motioner.

I motionen 853 framhålls att kriminalvårdsstyrelsen i sina petita med
hänvisning till narkotikamissbruket begärt 13 nya vårdartjänster men att
medel härför inte beräknats i budgetpropositionen. Enligt motionärerna
måste det vara ett samhällsekonomiskt intresse att begränsa missbruket av
narkotika. Yrkandet går ut på att riksdagen skall ge regeringen till känna vad
som anförs i motionen om nya tjänster vid kriminalvårdsanstalterna.

Enligt motionen 2106 är det sannolikt inte möjligt att lösa narkotikaproblemen
ute i samhället utan att skapa en helt narkotikafri miljö på samtliga
kriminalvårdsanstalter. Motionärerna yrkar att åtgärder skyndsamt skall
vidtas för att åstadkomma en narkotikafri miljö i anstalterna.

I motionerna 1169 (1108), 1179, 1181 och 1190 framställs olika önskemål
om åtgärder för att komma till rätta med narkotikamissbruket på anstalterna.
Motionen 1169 upptar sålunda krav på skärpt övervakning av narkotikabrottslingar
på anstalterna, på en utökning av verksamheten med visitationspatruller,
på ökade möjligheter att visitera besökare, på större satsningar när
det gäller narkotikafria avdelningar och på en mer differentierad behandling
av de intagna.

Krav på narkotikafria anstalter eller avdelningar och på en mer differentierad
behandling av de intagna återfinns också i motionen 1179. För att
åstadkomma en bättre rehabilitering av de intagna vill motionärerna
dessutom ha utredning om en effektivare eftervård.

1 motionen 1181 föreslås ändringar av lagen om kriminalvård i anstalt
(KvaL). Ändringarna syftar till att åstadkomma ökade möjligheter att vägra
permission, verksamma påföljder vid insmuggling av narkotika i samband
med permission och noggrannare kontroll av storlangares brev-, telefon- och
besökskontakter.

Strängare permissionsregler begärs också i motionen 1190, nämligen då det
gäller intagna som dömts för allvarlig narkotikabrottslighet. Motionärerna
vill att de skärpta regler, som enligt 7 § tredje stycket KvaL gäller för vissa
intagna med strafftider på fängelse lägst två år eller internering med en minsta
tid av två år eller mer, skall kunna tillämpas också beträffande intagna med
kortare strafftider. Särskilt pekas på det fallet att en person samtidigt med
frihetsstraffet dömts till förvisning och frihetsstraffet med hänsyn till
förvisningen bestämts till kortare tid än två år. Motionsyrkandet innebär att

JuU 1978/79:32

riksdagen skall ge regeringen till känna att det aviserade utredningsarbetet
rörande kriminalpolitiken bör omfatta även permissionsreglerna i nämnt
avseende.

Antalet narkotikamissbrukare inom kriminalvården kan inte anges med
säkerhet. Sedan år 1966 sker emellertid varje år beräkningar av andelen
missbrukare inom samtliga anstalter och frivårdsdistrikt. Beräkningarna,
som grundas på subjektiva uppskattningar, visar att andelen missbrukare
successivt ökat, på anstalterna från 9 till ca 34 procent och inom frivården från
3 till 15 procent. En annan undersökning visaratt 8 procent av missbrukarna
fått sin forsta erfarenhet av narkotika i kriminalvårdsanstalt.

Ökningen av antalet narkotikamissbrukare inom kriminalvården, som
främst hänför sig till de slutna riksanstalterna, har i hög grad påverkat
förhållandena på anstalterna. Missbruket skapar en allmän passivitet hos de
intagna som bl. a. tar sig uttryck i minskat deltagande i arbete, studier och
fritidsaktiviteter. Vidare försämras förhållandena såväl mellan de intagna
inbördes som mellan dem och personalen. Undersökningar har visat att det
dominerande problemet i anstaltsarbetet enligt personalen i många fall utgörs
av de intagnas narkotikamissbruk och därmed följande handel med narkotika.
Många anser också att de försämrade kontakterna med de intagna ofta
gör rehabiliterande insatser meningslösa.

Olika åtgärder har under senare år vidtagits för att komma till rätta med
narkotikamissbruket inom kriminalvården.

Regeringen tillkallade sålunda i mars 1977 en särskild ledningsgrupp med
uppgift att föreslå insatser mot narkotikamissbruket i samhället och att verka
för en samordning av insatserna på narkotikaområdet samt att löpande ta de
initiativ som behövs. Ledningsgruppen avlämnade i februari 1978 rapporten
(Ds S 1978:2) Åtgärder mot narkotikamissbruk. Ledningsgruppen fann det
nödvändigt med genomgripande och snara åtgärder inom kriminalvården.
Gruppens rapport låg till grund för propositionen 1977/78:105 om åtgärder
mot narkotikamissbruket. I propositionen redovisades vissa åtgärder som
ledningsgruppen och kriminalvårdsstyrelsen initierat och regeringens ställningstaganden
härtill.

Bland åtgärder som vidtagits i detta sammanhang bör i första hand nämnas
att medel anslagits för inrättande av en frivillig och drogfri behandlingskedja
vid tre anstaltsenheter, det s. k. Österåkerprojektet. Verksamheten, som
föregicks av försöksverksamhet, påbörjades under våren 1978 och har
fortlöpande utökats. F. n. disponeras för projektet 74 platser vid kriminalvårdsanstalten
Österåker. Intagna som vill delta i behandlingen för förbinda
sig att frivilligt lämna urinprov för kontrollanalys så att eventuellt bruk av
narkotika kan avslöjas. I behandlingen ingår ett rikt utbud av olika aktiviteter
och terapeutiska åtgärder; möjlighet finns att tillfälligt föra över intagna till
avdelningen Mon i Östhammar och - från den 1 juli 1979 - att, som ett sista
led i behandlingen, placera de intagna vid den öppna avdelningen Bogesund,
belägen i Vaxholm.

Medel har också anvisats för inrättande av två narkotikafria avdelningar

JuU 1978/79:32

med sammanlagt 20 platser vid kriminalvårdsanstalten Hinseberg. Försök
med narkotikafria avdelningar pågåräven vid kriminalvårdsanstalterna Hall
och Malmö. Dessutom finns inom kriminalvårdsstyrelsen en särskild
arbetsgrupp som verkar för att narkotikafria avdelningar inrättas på anstalterna.

I enlighet med uttalanden i den nyssnämnda propositionen 1977/78:105
har också inletts försöksverksamhet som innebär att de intagna i ökad
utsträckning differentieras efter sitt narkotikaberoende. Bl. a. kan grava
missbrukare vid upprepad narkotikapåverkan skiljas från övriga intagna och
placeras på avdelningar eller anstalter med större säkerhetsgrad och slutenhet.
En förutsättning för en sådan differentiering är att det objektivt kan
fastslås om den intagne är påverkad av narkotika. Det medel som i detta
hänseende står till buds är urinanalys. Genom ändringar i KvaL, som trätt i
kraft den 1 januari 1979, har skapats laglig möjlighet att vid misstanke om
narkotikapåverkan hos intagen avkräva denne urinprov för narkotikaanalys
(prop. 1978/79:62, JuU 15). Undantag från kravet på konkret misstanke har
uppställts i fråga om anstalter där man avser att placera intagna med ingen
eller ringa narkotikaerfarenhet. Regeln har tillkommit för att säkerställa att
sådana anstalter hålls helt fria från narkotika.

Utskottet har vid ett studiebesök på anstalten Österåker informerat sig om
det nyssnämnda Österåkerprojektet. Enligt utskottets mening bör man se
positivt på det arbete som bedrivs inom projektets ram liksom på försöken
med inrättande av narkotikafria avdelningar på andra håll. En ökad
differentiering leder till en bättre anstaltsmiljö och skapar större möjligheter
att ge behandling åt de missbrukare som önskar bli fria från sitt missbruk.
Verksamheten, som kan förväntas bli successivt utbyggd, innebär också en
sådan differentiering av de intagna som efterlyses i motionerna 1169 och
1179. Utskottet ser med tillfredsställelse att åtgärder fortlöpande vidtas för att
inrätta narkotikafria avdelningar på anstalterna.

Någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida i berört hänseende erfordras
inte.

Även med ett väl fungerande system för differentiering av de intagna
föreligger behov av konventionella kontrollåtgärder. Som framhålls i motionen
853 begärde kriminalvårdsstyrelsen i anslagsframställningarna för nästa
budgetår 13 vårdartjänster med hänsyn till narkotikasituationen. För tre av
dessa, avseende tjänster för en visitationspatrull i Norrköping, har medel
beräknats i budgetpropositionen.

Verksamheten med visitationspatruller har successivt byggts ut de senaste
åren. F. n. har sex anstalter tillförsäkrats resurser för ändamålet, nämligen
Kumla, Malmö, Hall, Österåker, Tidaholm och Norrköping. Särskilda
tjänster har inrättats på Kumla, Malmö och Hall. Varje visitationspatrull
består av tre vårdare. Patrullerna är i första hand avsedda för de anstalter där
de är stationerade men kan användas på andra anstalter då svårigheter
uppkommer att bemästra narkotikasituationen.

JuU 1978/79:32

Utskottet ansluter sig till uppfattningen om värdet av ett väl fungerande
visitationssystem; systemet har en stor funktion att fylla, inte minst i
förebyggande syfte. Med hänsyn till den snabba utbyggnadstakten när det
gäller visitationspatruller-tre tillkom på ledningsgruppens förslag i samband
med beslutet om Österåkerprojektet - anser emellertid utskottet att utbyggnaden
kan begränsas till de av regeringen föreslagna tjänsterna för en ny
visitationspatrull. Utskottet vill emellertid tillägga att de positiva erfarenheterna
av patrullernas verksamhet motiverar en fortsatt utbyggnad.

Med hänsyn till det anförda bör motionerna 853 och 1169 i nu berörd del
inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

De ökade möjligheter till differentiering av de intagna och den utbyggnad
av verksamheten med visitationspatruller som nyss nämnts är också ägnade
att tillgodose önskemålen i motionen 1169 om skärpt övervakning av
narkotikabrottslingar på anstalterna och om ökade möjligheter att visitera
besökare. I dessa hänseenden vill dock utskottet peka på de utomordentligt
stora praktiska svårigheter som möter anstaltspersonalen när det gäller att
utöva en kontrollfunktion och samtidigt sörja för den öppenhet och
kommunikation med omvärlden via besök, brev och telefon som KvaL
föreskriver. Det finns enligt utskottets mening fog för en förhoppning att den
ökade differentiering av de intagna som f. n. eftersträvas skall underlätta
svårigheterna härvidlag. De nu behandlade önskemålen i motionen 1169 bör
med hänsyn till det anförda inte föranleda någon riksdagens åtgärd.Anledning
att, som föreslås i motionen 1181, nu förorda ändrade regler i KvaL om
s. k. storlangares brev-, telefon- och besökskontakter föreligger inte enligt
utskottets mening.

Inte heller finns skäl att enligt önskemål i sistnämnda motion ompröva
permissionsreglerna i 32 § KvaL. Lagrummet, som fick sin nuvarande lydelse
efter riksdagens prövning i december 1978 (prop. 1978/79:62, JuU 15), ger
enligt utskottets mening tillräckligt utrymme för att beakta en eventuell
förekomst av ett akut narkotikamissbruk vid prövning av permissionsansökan.
Utskottet vill härvidlag hänvisa till uttalanden av departementschefen i
det nyssnämnda lagstiftningsärendet att, mot bakgrund av den ökade risk för
brottslighet som ofta hänger samman med ett pågående, intensivt narkotikamissbruk,
den aktuella situationen i detta hänseende noga bör beaktas vid
prövningen av permissionsfrågor. Yrkandet i motionen 1169 om skärpta
permissionsregler bör med hänsyn till det anförda inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

I motionen 1181 yrkas också att KvaL skall ändras så att av lagen
uttryckligt framgår att insmuggling av narkotika är ett allvarligt permissionsmissbruk.
Utskottet vill med anledning av yrkandet understryka att
insmuggling av narkotika till kriminalvårdsanstalt av intagen som åtnjutit
permission inte bara utgör ett allvarligt permissionsmissbruk utan också ett
brott mot narkotikastrafflagen som kan föranleda lagföring. Av praktiska skäl
torde åtal dock mera sällan anställas. Gärningen föranleder emellertid enligt

JuU 1978/79:32

fast praxis omedelbara åtgärder från anstaltsledningens sida beträffande den
intagnes placering. Som regel blir det fråga om förflyttning till avdelning eller
anstalt av mer sluten karaktär. Misskötsamheten får också som regel
omedelbara konsekvenser i fråga om rätten till permission. Frågan härom har
övervägts i samband med 1978 års ändringar i permissionsbestämmelserna i
KvaL m. m.

Mot angiven bakgrund saknas anledning överväga någon ändring av KvaL
i nu berört hänseende.

Även när det gäller förslaget i motionen 1190 att 7 § tredje stycket KvaL
formellt skall innefatta även dem som dömts till frihetsstraff under två år får
utskottet hänvisa till det nyss nämnda lagstiftningsärendet. Ett motsvarande
yrkande avslogs av riksdagen på förslag av utskottet som hänvisade till
angelägenheten av att restriktivitet iakttas vid bestämning av den krets som
avses med lagrummet. Vidare åberopades vikten från rättssäkerhetssynpunkt
av den riktpunkt som tvåårsgränsen utgör. Anledning saknas till annat
ställningstagande då frågan nu återkommer. Motionärernas yrkande om
tillkännagivande avstyrks alltså.

Önskemålen i motionen 1179 om en bättre rehabilitering bör enligt
motionärerna, förutom genom inrättande av narkotikafria avdelningar eller
anstalter och en mer differentierad behandling, tillgodoses genom bättre
eftervård. Utskottet vill härvidlag hänvisa till departementschefens uttalanden
i budgetpropositionen (s. 9 och 88) om planerna på att tillsätta två
utredningar på det kriminalpolitiska området. Frågan om den framtida
utformningen av kriminalvården i frihet är en huvuduppgift för en av
utredningarna.

Med anledning av motionsyrkandet om utredning i denna del hänvisar
utskottet också till pågående och planerade undersökningar inom kriminalvårdsstyrelsen.
Här kan nämnas undersökningar angående tillämpningen av
frivårdsförordningen och beträffande förhållandena för 400 frigivna under år
1977. Vidare bör nämnas arbetet inom en arbetsgrupp för ett projekt med
försöksverksamhet med förstärkt frivård i Norrköping, benämnt Förstärkt
fältarbete i frivården (FFF). I sammanhanget vill utskottet också erinra om
den successiva utbyggnad av antalet s. k. § 34-placeringar som kriminalvårdsstyrelsen
eftersträvar. Utskottet delar styrelsens uppfattning om värdet
av sådana placeringar som behandlingsinstrument, inte minst som led i
rehabiliteringen av de narkotikaskadade. Många gånger torde en § 34-placering också utgöra förutsättning för en meningsfull frivård.

Med hänvisning till det sålunda pågående och planerade utredningsarbetet
saknas anledning till någon riksdagens åtgärd till följd av motionen i denna
del.

Utskottets ställningstaganden innebär att utskottet avstyrker bifall till
motionerna 853, 1169 (yrkande 3), 1179, 1181 (yrkande 1 delvis) och 1190
(yrkande 1 delvis).

Som framgår av det föregående har åtskilliga åtgärder vidtagits i syfte att
komma till rätta med narkotikamissbruket på kriminalvårdens anstalter.

JuU 1978/79:32

Mycket återstår dock ännu innan förhållandena kan betecknas som godtagbara.
Enligt utskottets mening är emellertid den i motionen 2106 uppställda
målsättningen att skapa en helt narkotikafri miljö på kriminalvårdens
anstalter knappast realistisk. Föratt helt förhindra förekomsten av narkotika i
anstalterna fordras en total avskärmning av de intagna från yttervärlden,
vilken i praktiken är oförenlig med den större öppenhet gentemot samhället i
form av ökade möjligheter till permissioner, frigång, besök m. m. som
utgjorde en av grundvalarna för kriminalvårdsreformen. De åtgärder som nu
redovisats och som haft till syfte bl. a. att uppnå en bättre differentiering av de
intagna synes emellertid ägnade att lösa narkotikaproblemen på en del av
anstalterna och för intagna som själva önskar komma ur sitt narkotikamissbruk.
Enligt utskottets mening är det angeläget att detta arbete fortsätts. Med
dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen 2106 i här ifrågavarande
del.

I motionen 845 hemställs att riksdagen skall uttala sig för en förbättring av
arbetsmiljön för de anställda vid kriminalvårdsanstalterna Tidaholm och
Norrtälje. Motionerna utgår från ett projekt, betecknat Mindre anstaltsavdelningar,
för vilket kriminalvårdsstyrelsen begärt medel i sina anslagsframställningar
för såväl innevarande budgetår som för budgetåret 1979/80. Enligt
motionärernas mening bör en omdisponering ske för att förbättra förhållandena
vid de båda anstalterna.

Anstalterna Tidaholm och Norrtälje är slutna riksanstalter, som planerades
och uppfördes under 1950-talet. Anstalterna var avsedda för ett klientel som
förutsattes göra en produktiv insats under förhållanden som så långt som
möjligt överensstämde med dem som råder vid en modern storindustri.
Personalen dimensionerades med hänsyn till den relativt godartade klientelsammansättning,
som var aktuell för dessa anstalter. Under senare år har en
ökning skett av antalet intagna med långa verkställighetstider och med
narkotikaproblem och andra psykiska och sociala störningar. Dessa
förhållanden har enligt kriminalvårdsstyrelsen i grunden rubbat förutsättningarna
för att med lika stor personal och under i övrigt oförändrade
förhållanden bedriva en meningsfull kriminalvård vid anstalterna. Kriminalvårdsstyrelsen
föreslog en omorganisation av anstalterna som innebär
reducering av platsantalet och förstärkning av personalen. För budgetåret
1979/80 begärde kriminalvårdsstyrelsen två tjänster som assistent, en tjänst
som tillsynsman och 24 tjänster som vårdare. Kostnaden för projektet
beräknades av kriminalvårdsstyrelsen till knappt 3,2 milj. kr. Departementschefen
beräknar inte medel för projektet i årets budgetproposition.

Frågan om genomförande av projektet Mindre anstaltsavdelningar
prövades också föregående år av utskottet (JuU 1977/78:31) med anledning
av en motion i ämnet. Utskottet ställde sig i princip bakom önskemålet att
åstadkomma förbättringar för personal och intagna vid anstalterna Tidaholm
och Norrtälje. Med hänsyn till kostnaderna för övriga angelägna satsningar
under förevarande anslag ansåg sig utskottet emellertid inte kunna förorda att

JuU 1978/79:32

projektet genomfördes under budgetåret 1978/79. Mot att förslaget realiserades
talade enligt utskottets mening också beläggningsutvecklingen vid
kriminalvårdsanstalterna. Enligt utskottets mening borde dock alla möjligheter
tas till vara att genom omdisponeringar inom givna ramar åstadkomma
önskvärda förbättringar.

När önskemålet om genomförande av projektet Mindre anstaltsavdelningar
nu återkommer vill utskottet till en början anmärka att vad utskottet
anförde i frågan föregående år alltjämt äger tillämpning. Budgetläget medger
inte heller i år att förevarande anslag uppräknas för ändamålet. Härtill
kommer att enligt vad utskottet anfört ovan beläggningsutvecklingen är
sådan att antalet platser vid anstalterna ej bör reduceras utan att ytterligare
platser inrättas någon annanstans. Med hänsyn tilli det sagda och till
angelägenheten av de övriga anslagsbehov som skall tillgodoses under
anslaget Kriminalvårdsanstalterna är utskottet inte berett att förorda någon
preciserad omdisponering inom anslaget. Arbetsmiljön vid de båda anstalterna
är emellertid sådan att utskottet liksom förra året vill understryka
angelägenheten av att förbättringar eftersträvas inom givna ramar.

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen 845.

I motionen 1756 hemställs att isoleringsstraffet och de s. k. säkerhetsavdelningarna
(specialavdelningarna) skall avskaffas. Beträffande förhållandena
vid specialavdelningarna hänvisar motionärerna till Svenska röda
korsets rapport En undersökning från humanitär synpunkt av förhållandena
vid specialavdelningarna på kriminalvårdsanstalterna Hall, Kumla och
Norrköping.

Ett motionsyrkande av samma innebörd prövades av utskottet förra året
(JuU 1977/78:31). Utskottet hänvisade då beträffande yrkandet om isoleringsstraffet
till att möjligheten att använda isolering som disciplinärt
bestraffningsmedel hade avskaffats genom ändring i KvaL år 1976 (prop.
1975/76:165, JuU 43, rskr 373) samt till det då pågående arbetet inom
utredningen om isolering inom kriminalvården.

Utredningen har numera avslutat sitt arbete. I betänkandet (SOU 1979:4)
Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården har utredningen lagt fram
förslag rörande minskad användning av avskildhetsåtgärderoch om lättnader
för dem som avskiljs. Vidare behandlar utredningen frågan om förebyggande
åtgärder för att minska behovet av avskildhet. Utredningens förslag remissbehandlas
f. n.

Med hänsyn till det pågående arbetet med översyn av avskildhetsbestämmelserna
i KvaL bör yrkandet rörande isolering i motionen 1756 inte
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

I sistnämnda motion framställs också ett yrkande om förhållandena vid
specialavdelningarna. Ett motsvarande yrkande prövades av utskottet förra
året. Utskottet erinrade då om de extrema förutsättningar som gäller för
placering av intagna inom dessa avdelningar samt om den möjlighet till
besvär över kriminalvårdsstyrelsens beslut härom som föreligger enligt 59 §

JuU 1978/79:32

KvaL. Utskottet uttalade vidare att det borde beaktas att placering på
specialavdelning i vissa fall erfordras för att åstadkomma acceptabla
förhållanden för intagna och anställda på övriga avdelningar.

Utskottet vidhåller sina ställningstaganden från förra året och finnér inte
anledning biträda motionsyrkandet om åtgärder för avskaffande av specialavdelningarna.

I motionen 1756 yrkas också att riksdagen skall uttala att FFCO (Förenade
Fångars Centralorganisation) erkänns som förhandlingsorganisation. Motsvarande
motionsyrkande behandlades av utskottet förra året (JuU 1977/
78:31). Utskottet hänvisade då till sina tidigare uttalanden om att förhållandet
mellan intagna och kriminalvårdsstyrelsen inte är ett partsförhållande i
arbetsrättslig mening. Lagen om medbestämmande i arbetslivet, som är
tillämplig på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, kunde därför
inte åberopas till stöd för förenings- eller förhandlingsrätt, och en organisation
av intagna kunde ej tillerkännas sådan förenings- och förhandlingsrätt
som tillerkänns arbetstagarorganisation enligt medbestämmandelagen. Det
beskrivna rättsläget var enligt utskottets mening en naturlig konsekvens av
de grundläggande tvångsmomenten i kriminalvården, och någon ändring
härvidlag kunde inte komma i fråga. Det sagda hindrade inte, uttalade
utskottet vidare, att de intagna inom ramen för reglerna i 36 § KvaL borde
tillerkännas möjlighet att påverka sin situation så långt förhållandena det
medger.

Frågan om intagnas inflytande har också behandlats av utredningen om
personalens arbetsuppgifter vid kriminalvårdens anstalter i betänkandet
(SOU 1977:76) Personalen vid kriminalvårdens anstalter samt i isoleringsutredningens
ovannämnda betänkande (SOU 1979:4) Avskildhet och gemenskap
inom kriminalvården.

I det förstnämnda betänkandet uttalas bl. a. att de intagna på en avdelning
bör uppmuntras att i lämpliga organisatoriska former ta sig an frågor som rör
dem gemensamt, t. ex. angående fritidsaktiviteter och ordningen på avdelningen.
Erfarenheter från anstalter visar enligt utredningen att sådan
verksamhet och även medverkan i förtroenderåd och samrådsorgan ger de
intagna ökat självförtroende och underlättar deras kontakter med andra
människor. Det är dock, påpekar utredningen, av vikt att man för de intagna
klart anger gränserna för medinflytandet så att deras medverkan inte byggs
upp på falska föreställningar om ”anstaltsdemokrati”.

Isoleringsutredningen uttalar att medinflytande för de intagna i behandlingsfrågor
kan ha betydelse för deras rehabilitering och att erfarenheter av
förtroenderådsverksamhet kan stärka deltagarnas självförtroende och göra
dem mera skickade att möta samhället efter frigivningen. Enligt utredningen
är det angeläget att samrådsverksamheten vid anstalterna får så fasta
organisatoriska former som möjligt; följden kan annars bli individuella och
andra oorganiserade aktioner, vilket kan leda till ökat behov av sanktioner
och tvångsingripanden. Det bör enligt utredningen ankomma på kriminal -

JuU 1978/79:32

vårdsstyrelsen att bära det yttersta ansvaret för att bestämmelserna i 36 §
KvaL tillämpas vid anstalterna.

Olika frågor om förbättrade möjligheter för intagna att genom samrådsförfarande
påverka sin situation kan enligt utskottets mening antas bli prövade i
samband med det fortsatta lagstiftningsarbete som aktualiseras av de båda
ovan nämnda utredningsförslagen. Mot denna bakgrund anser utskottet,
som vidhåller sitt ställningstagande från förra året, att motionsyrkandet ej bör
vinna riksdagens bifall.

När det gäller det i motionen 1756 upptagna yrkandet om en utredning
rörande förhållandena vid kriminalvårdsanstalterna vill utskottet, liksom
förra året, hänvisa till de aktuella problemens samband med narkotikasituationen
på anstalterna. Spörsmål härom har behandlats av utskottet i det
föregående. Utskottet avstyrker bifall till motionsyrkandet om utredning
angående förhållandena vid anstalterna.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens medelsberäkning under
förevarande punkt.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande variationer i kriminalvärdsanstalternas
beläggning avslår motionen 1978/79:245,

2. att riksdagen beträffande kvinnliga intagna avslår motionen
1978/79:1190 i denna del (yrkande 2 delvis),

3. att riksdagen beträffande annexet Rödjan avslår motionen
1978/79:417 i denna del (yrkande 1) och motionen 1978/
79:1168,

4. att riksdagen beträffande kriminalvärdsanstalten Lärbro avslår
motionen 1978/79:500,

5. att riksdagen beträffande semesterstängning av anstaltsavdelningar
avslår motionen 1978/79:417 i denna del (yrkande 2),

6. att riksdagen beträffande plan för anstaltsbestdndet avslår motionen
1978/79:1190 i denna del (yrkande 2 delvis),

7. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till
regeringens förslag och med avslag på motionen 1978/79:1190 i
denna del (yrkande 3) till Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret
1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 706 106 000 kr.,

8. att riksdagen beträffande differentiering av intagna avslår motionen
1978/79:1169 i denna del (yrkande 3 delvis) och motionen
1978/79:1179 i denna del (delvis),

9. att riksdagen beträffande visitationspatruller avslår motionen
1978/79:853 och motionen 1978/79:1169 i denna del (yrkande 3
delvis),

10. att riksdagen beträffande övervakning av narkotikabrottslingar,
m. m. avslår motionen 1978/79:1169 i denna del (yrkande 3

JuU 1978/79:32

delvis) och motionen 1978/79:1181 i denna del (yrkande 1
delvis),

11. att riksdagen beträffande permissionsreglerna i 32 § lagen om
kriminalvård i anstalt avslår motionen 1978/79:1169 i denna del
(yrkande 3 delvis) och motionen 1978/79:1181 i denna del
(yrkande 1 delvis),

12. att riksdagen beträffande påföljd vid permissionsmissbruk avslår
motionen 1978/79:1181 i denna del (yrkande 1 delvis),

13. att riksdagen beträffande tvåårsgränsen i 7 § lagen om kriminalvård
i anstalt avslår motionen 1978/79:1190 i denna del
(yrkande 1 delvis),

14. att riksdagen beträffande rehabilitering av intagna m. m. avslår
motionen 1978/79:1179 i denna del (delvis),

15. att riksdagen beträffande narkotikafri miljö på kriminalvärdsanstalterna
avslår motionen 1978/79:2106 i denna del (delvis),

16. att riksdagen beträffande kriminalvärdsanstalterna Tidaholm och
Norrtälje avslår motionen 1978/79:845,

17. att riksdagen beträffande isolering avslår motionen 1978/
79:1756 i denna del (yrkande 1 delvis),

18. att riksdagen beträffande specialavdelningar avslår motionen
1978/79:1756 i denna del (yrkande 1 delvis),

19. att riksdagen beträffande erkännande av FFCO avslår motionen
1978/79:1756 i denna del (yrkande 2),

20. att riksdagen beträffande utredning av förhållandena vid kriminalvårdsanstalterna
avslår motionen 1978/79:1756 i denna del
(yrkande 3).

3. Frivården. Regeringen har under punkten F 3 (s. 95 och 96) föreslagit
riksdagen att till Frivården förbudgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av
153 629 000 kr.

Motioner

I motionen 1978/79:840 av Bengt Bengtsson (c) och Svea Wiklund (c)
hemställs att riksdagen beslutar om ett särskilt anslag om 350 000 kr. till
Föreningen Skyddsvärnet i Göteborg för utökning av antalet platser och
personal vid inackorderingshemmet vid Flaga Kyrkogata nr 6.

I motionen 1978/79:1182 av Lisa Mattson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar om en ökning av statsbidraget till Skyddsvärnet i Göteborg i enlighet
med vad som anförs i motionen.

I motionen 1978/79:1749 av Inger Lindquist (m) hemställs att riksdagen
beslutar att av det i budgetpropositionen föreslagna förslagsanslaget till
Frivården 3 217 116 kr. tilldelas Föreningen Skyddsvärnet i Göteborg.

JuU 1978/79:32

Utskottet

Under denna punkt föreslås att riksdagen anvisar ett förslagsanslag av
153 629 000 kr. vilket innebär en höjning i förhållande till anslaget för
innevarande budgetår med 11 641 000 kr. Medel beräknas bl. a. för två nya
tjänster som skyddskonsulent och två tjänster som inspektör. Härigenom kan
frivårdsdistrikten i Helsingborg och Jönköping delas. Fyra tjänster som
assistent kan i detta sammanhang bli indragna.

I motionerna 840, 1182 och 1749 tas upp frågan om statsbidrag till
Föreningen Skyddsvärnet i Göteborg. Enligt yrkandet i motionen 840 bör
riksdagen besluta om ett särskilt anslag om 350 000 kr. till föreningen för
utökning av antalet platser och av personalen vid föreningens inackorderingshem
på Haga Kyrkogata 6 i Göteborg. I motionen 1182 yrkas att
föreningen skall, utöver de belopp som föreslagits i kriminalvårdsstyrelsens
anslagsframställningar, erhålla 329 000 kr. som statsbidrag. Medlen, som
enligt motionärernas mening bör belasta förevarande anslag, föreslås bli
använda bl. a. för utbyggnad av inackorderingshemmet på Haga Kyrkogata 6.
Enligt yrkandet i motionen 1749 bör av det i budgetpropositionen föreslagna
anslaget sammanlagt 3 217 116 kr. tilldelas föreningen. De ökade medlen är
enligt motionären avsedda att användas för ökning av föreningens personalstyrka.

Enligt avtal år 1977 mellan kriminalvårdsstyrelsen och Föreningen
Skyddsvärnet i Göteborg skall föreningen i lokaler vid Haga Kyrkogata 6 i
Göteborg och i Sociala huset i Göteborg driva två inackorderingshem för
kriminalvårdens klienter liksom, övergångsvis, för dem som varit eller kan
förväntas bli föremål för kriminalvårdande åtgärder. På vartdera hemmet får
tas emot högst 12 gäster samtidigt. Inackorderingen på hemmen skall
normalt omfatta den tid som krävs för att förbättra klienternas sociala
situation. Föreningen skall vidare enligt avtalet vid Haga Kyrkogata 6 driva
en socialmedicinsk klinik, som skall erbjuda kriminalvårdens klienter
kostnadsfri konsultation och behandling. Verksamheten skall också, när det
av läkare anses påkallat, avse klienternas anhöriga.

Föreningen skall enligt avtalet anställa viss personal med av regeringen
fastställd lönegradsplacering. Vid hemmet på Haga Kyrkogata 6 skall sålunda
anställas en föreståndare, tillika byråföreståndare, en husmor, en assistent,
ett ekonomibiträde, vid hemmet i Sociala huset en föreståndare, en husmor
och ett ekonomibiträde samt vid den socialmedicinska kliniken en assistent,
en översköterska, ett kontorsbiträde, en läkare med arvode och en psykolog
med arvode.

1 betänkandet (Ds Ju 1976:9) Frivård i storstad lade frivårdens storstadsutredning
fram förslag rörande frivården i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Utredningen föreslog beträffande Föreningen Skyddsvärnet i Göteborg att
tidigare avtal mellan staten och föreningen skulle sägas upp och att en statlig
behandlingscentral omfattande en socialmedicinsk klinik och två inackorde -

Juli 1978/79:32

ringshem skulle inrättas i Göteborg för frivårdens räkning. Skyddsvärnets
klinik och ett inackorderingshem föreslogs få samma resurser som motsvarande
enheter vid frivårdens behandlingscentral i Stockholm. Ett inackorderingshem
föreslogs få samma personaltillgång som kriminalvårdens inackorderingshem.
Vidare föreslogs att avtal skulle träffas med föreningen beträffande
den av föreningen bedrivna fritidsverksamheten.

Regeringen redovisade i 1977 års budgetproposition sina ställningstaganden
med anledning av storstadsutredningens förslag. I propositionen
beräknades beträffande Föreningen Skyddsvärnet i Göteborg medel som
täckte endast automatiska kostnadsökningar. Chefen för justitiedepartementet
uttalade bl. a. att frågan om förstatligande av verksamheten vid Skyddsvärnets
inackorderingshem borde anstå i avbidan på resultatet av en inom
kriminalvårdsstyrelsen pågående utredning rörande frivårdsklienternas
bostadsförhållanden. Med anledning av en motion med yrkande om
förbättrade resurser för föreningen uttalade utskottet att det borde beaktas att
medelsförbrukningen för föreningens fortsatta verksamhet inte kunde
bestämmas innan slutlig ställning tagits till föreningens fortsatta verksamhet
efter genomförande av de planerade organisationsändringarna beträffande
frivården i Göteborgsregionen (JuU 1976/77:29).

I sin anslagsframställning till kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1979/
80 hänvisade föreningen till storstadsutredningens förslag. Föreningen
anförde att föreningen trots de otillräckliga resurserna har kunnat upprätthålla
verksamheten genom att personalen utför ett uppoffrande arbete men
att det från de anställdas sida vid upprepade tillfallen krävts att personalen
skulle ökas till vad som finns på liknande institutioner i landet.

Föreningen följde i sin anslagsbegäran i stort sett storstadsutredningens
förslag. Enligt föreningens förstahandsyrkande (Budget I) begärdes ett
statsbidrag om sammanlagt 3 750 746 kr. Medel hade härvid beräknats för
bidrag till inrättande av ett behandlingshem för narkotikamissbrukare.
Alternativt yrkande föreningen att bidrag skulle utgå med 3 217 116 kr.
(Budget II). Medel hade enligt detta förslag beräknats för en avsevärd
personalökning vid inackorderingshemmen och den socialmedicinska polikliniken.

Kriminalvårdsstyrelsens förslag innefattade endast höjning för löne- och
prisomräkningar. Regeringens förslag i den nu föreliggande budgetpropositionen
följer kriminalvårdsstyrelsens förslag.

I en skrift till chefen för justitiedepartementet i november 1978 framhöll
föreningen att de planerade lokalerna för ett behandlingshem inte torde
kunna stå till föreningens förfogande men att föreningen kommer att försöka
få fram förslag på andra lokaler som är lämpliga för ändamålet. Föreningen
framhöll emellertid i skriften att,även om något behandlingshem inte startas,
det är absolut nödvändigt att föreningen erhåller ett ökat statsbidrag enligt
Budget II. Vidare anförde föreningen att den skyddskonsulentexpedition,
som har lokaler vid Haga Kyrkogata 6, kommer att flyttas den 1 juli 1979.

JuU 1978/79:32

Detta innebär en ökad hyreskostnad för föreningen om ca 102 000 kr.

I yttrande den 8 januari 1979 över Skyddsvärnets framställning till chefen
för justitiedepartementet anförde kriminalvårdsstyrelsen att det med hänsyn
till principen om det lokala kostnadsansvaret för frivårdens klienter kan
ifrågasättas om statens stöd till Föreningen Skyddsvärnets verksamhet skall
leda till att nya specialinstitutioner av typ behandlingscentral byggs upp. I
fråga om inackorderingshem och övriga boendealternativ är enligt vad
styrelsen uttalade betänkligheterna från principiell synpunkt mindre. I
kommuner av Stockholms och Göteborgs storlek finns det, anförde kriminalvårdsstyrelsen
, underlag för många institutioner av skiftande karaktär; det
väsentliga är att institutionerna är relativt små och att kraven på gästerna kan
avpassas efter deras situation och förmåga. Enligt kriminalvårdsstyrelsen är
det speciellt angeläget att ha tillgång till boendealternativ med god tillsyn och
möjlighet till ordnade gemensamma aktiviteter, exempelvis för § 34-placeringar, eftersom man i dessa fall inte i samma utsträckning som annars
kan påräkna tillgång till kommunala resurser.

Kriminalvårdsstyrelsen anförde vidare följande.

Med utgångspunkt i ovan redovisade synpunkter kan kriminalvårdsstyrelsen
inte tillstyrka att Skyddsvärnet i Göteborg får medel att utvidga sin
socialmedicinska verksamhet i enlighet med yrkandena i den remitterade
skrivelsen. Däremot talar mycket för att inackorderingshemmet på Haga
Kyrkogata 6 behöver kompletteras med speciella platser och mer personal
bland annat för att svara mot kraven ifråga om § 34-placerade. Det är
angeläget att Skyddsvärnet får möjlighet att behålla de lokaler i fastigheten
Haga Kyrkogata 6, som är en förutsättning för en utbyggnad av inackorderingshemmet.
Vidare är det önskvärt att verksamheten på inackorderingshemmet
i Sociala Huset kan fortsätta även om hemmet flyttar till andra
lokaler. Kompensation för bortfall av hyresinkomster och uppräkning av
medel för omkostnader är därför nödvändiga.

Enligt styrelsens mening är det också motiverat att förstärka handläggarpersonalen
vid Haga Kyrkogata 6 med en assistent i reglerad befordringsgång
Bg 16 D för dels behandlingsinsatser för § 34-placerade vid hemmet, dels
administrativt biträde till byråföreståndaren. Erfarenheten har visat att den
assistenttjänst i högst F 5 som föreningen tillfördes genom avtalet 1977 inte
tillräckligt kunnat kompensera bortfallet av resurser vid omorganisationen av
frivården i Göteborg.

Kriminalvårdsstyrelsen tillstyrker därför att föreningen Skyddsvärnet i
Göteborg erhåller statsbidrag med 328 734 kronor utöver de belopp som
angavs i styrelsens anslagsframställning för 1979/80, fördelat sålunda
En assistenttjänst Bg 16 D 102 298:-

Vikariemedel 19 % 19 436:-

Kompensation för bortfall av hyresinkomster 107 000:-

Ytterligare medel för omkostnader 100 000:-

Yrkandena i motionerna 840 och 1182 ansluter sig i stort till det förslag som
_ i januari 1979 har lämnats till regeringen från kriminalvårdsstyrelsen.
Yrkandet i motionen 1749 innefattar en betydligt kraftigare förstärkning av
Föreningen Skyddsvärnets verksamhet i linje med vad som föreslogs av

JuU 1978/79:32

storstadsutredningen. Enligt utskottets mening är en förstärkning motiverad.
Den bör emellertid begränsas till vad som föreslagits av kriminalvårdsstyrelsen.
Skyddsvärnet bör därför tilldelas ytterligare statsbidrag med 328 734 kr.
Med hänsyn till angelägenheten av de övriga anslagsbehov som skall
tillgodoses inom ramen för förevarande anslag bör medel för förstärkningen
erhållas genom en ökning av anslaget.

Utskottet har i övrigt ingen erinran mot regeringens medelsberäkning.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna
1978/79:840, 1978/79:1182 och 1978/79:1749 till Frivärden för
budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 153 958 000
kr.

4. Maskin- och verktygsutrustning m. m. m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkterna F 4-F 8 (s. 96-99) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1979/80 anvisar

1. till Maskin- och verktygsutrustning m. m. ett reservationsanslag
av 2 300 000 kr.,

2. till Engångsanskaffning av inventarier m. m. ett reservationsanslag
av 6 500 000 kr.,

3. till Utbildning av personal m.fl. ett reservationsanslag av
5 065 000 kr.,

4. till Värdutbildningsnämnden ett reservationsanslag av 3 890 000
kr.,

5. till Kriminalvärdsenheter med särskild budget ett förslagsanslag
av 1 000 kr.

Stockholm den 19 april 1979

På justitieutskottets vägnar
LISA MATTSON

Närvarande: Lisa Mattson (s), Bertil Johansson (c), Arne Nygren (s), Hans
Petersson i Röstånga (fp), Lilly Bergander (s), Gunde Raneskog (c), Håkan
Winberg (m), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Svea Wiklund (c), Gunilla
André (c), Ella Johnsson (c), Helge Klöver (s), Joakim Ollén (m) och Martin
Segerstedt (s).

JuU 1978/79:32

Reservationer

1. vid punkten 2 (Kriminalvårdsanstalterna)

av Bertil Johansson (c), Gunde Raneskog (c), Svea Wiklund (c), Gunilla
André (c) och Ella Johnsson (c), som beträffande medelsberäkningen (moment
7) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 11 med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utvärderingen av försöken vid Tillberga och Skogome talar enligt utskottets
mening för en vidgad verksamhet med marknadsanpassad ersättning.
Utskottet ser därför med tillfredsställelse att departementschefen avser att
föreslå regeringen att tillsätta en utredning för att undersöka förutsättningarna
härför. För att snarast fl underlag för beslut om vidgad verksamhet bör
enligt utskottets mening dessutom startas ytterligare försöksverksamhet
enligt yrkandet i motionen 1190. Verksamheten bör äga rum vid tre anstalter
enligt det modifierade system som föreslagits av kriminalvårdsstyrelsen.
Utskottet tillstyrker således bifall till motionen 1190 i denna del och föreslår
riksdagen att för det angivna ändamålet anvisa ett i förhållande till
regeringens förslag med 800 000 kr. förhöjt förslagsanslag.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Utskottet
har” och slutar med ”förevarande punkt” bort ha följande lydelse:

Utöver vad som angetts i det föregående har utskottet ingen erinran mot
regeringens medelsberäkning.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:

7. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med anledning av
regeringens förslag och med bifall till motionen 1978/79:1190 i
denna del (yrkande 3) till Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret
1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 706 906 000 kr.

2. vid punkten 2 (Kriminalvårdsanstalterna)

av Håkan Winberg (m) och Joakim Ollén (m), som beträffande övervakning
av narkotikabrottslingar, m. m. (moment 10) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”De ökade”
och slutar med ”utskottets mening” bort ha följande lydelse:

JuU 1978/79:32

med omvärlden via besök, brev och telefon som KvaL föreskriver. När det
gäller dem som dömts för grov narkotikabrottslighet måste enligt utskottets
mening intresset av att hindra dessa intagna från fortsatt brottslig verksamhet
många gånger sättas framför intresset av öppenhet och kommunikation.
Restriktiva regler bör enligt utskottets mening gälla i fråga om dessa intagnas
brev-, telefon- och besökskontakter. Riksdagen bör hos regeringen begära
förslag till ändringar i KvaL med detta syfte. Samtidigt bör riksdagen begära
förslag till regler som ger ökade möjligheter att visitera dem som besöker
intagna som dömts för grov narkotikabrottslighet.

Vad utskottet med anledning av motionen 1169 i denna del och motionen
1181 i denna del anfört om ändringar i KvaL beträffande övervakning av
intagna som dömts för grov narkotikabrottslighet m. m. bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse: 10.

att riksdagen beträffande övervakning av narkotikabrottslingar,
m. m. med anledning av motionen 1978/79:1169 i denna del
(yrkande 3 delvis) och motionen 1978/79:1181 i denna del
(yrkande 1 delvis) ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om ändringar i lagen om kriminalvård i anstalt i detta hänseende.

3. vid punkten 2 (Kriminalvårdsanstalterna)

av Bertil Johansson (c). Gunde Raneskog (c), Håkan Winberg (m). Svea
Wiklund (c). Gunilla André (c), Ella Johnsson (c) och Joakim Ollén (m), som
beträffande permissionsreglerna i 32 § lagen om kriminalvård i anstalt
(moment 11) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Inte heller”
och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

I motionen 1181 framhålls att ett eventuellt narkotikamissbruk förtjänar
mycket stor uppmärksamhet vid prövning av permissionsansökan. En
intagen med ett aktuellt missbruk synes enligt motionärerna ha påtagligt
svårt att undvika fortsatt missbruk och återfall i brott under permission.
Möjligheterna att bevilja permission enligt 32 § första stycket KvaL bör därför
begränsas i fråga om intagna med ett pågående missbruk. Detta bör ske
genom en kraftigare markering i lagtexten av möjligheterna att vägra
permission. Liknande synpunkter anförs i motionen 1169.

Enligt det angivna lagrummet i dess lydelse från den 1 januari 1979 kan för
underlättande av anpassningen i samhället intagen beviljas tillstånd att
lämna anstalten för viss kort tid (korttidspermission) om ej påtaglig fara för
fortsatt brottslig verksamhet eller avsevärd fara för annat missbruk föreligger.
Korttidspermission får också ges om annan särskild anledning föreligger
därtill.

JuU 1978/79:32

Utskottet delar den i motionen 1181 framförda uppfattningen att lagtexten
innebär en alltför stark begränsning av möjligheterna att vägra permission i
fråga om intagna som, då permissionsfrågan aktualiseras, missbrukar
narkotika. Detta gäller också - såsom framhålls i motionen 1169 - andra
grupper intagna. En större restriktivitet möjliggörs om bestämningen ”påtaglig”
i uttrycket ”påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet” utgår.
Utskottet föreslår i linje med önskemålen i motionerna att en sådan ändring
görs i paragrafen.

dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse: 11.

att riksdagen beträffande permissionsreglerna i 32 § lagen om
kriminalvård i anstalt med anledning av motionen 1978/79:1169
i denna del (yrkande 3 delvis) och motionen 1978/79:1181 i
denna del (yrkande 1 delvis) antar följande

Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen(1974:203)om kriminalvård i anstalt
att 32 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

32 §

För att underlätta anpassningen i
samhället kan intagen beviljas tillstånd
att lämna anstalten för viss
kort tid (korttidspermission), om ej
påtaglig fara för fortsatt brottslig
verksamhet eller avsevärd fara för
annat missbruk föreligger. Korttidspermission
får också ges, om annan
särskild anledning föreligger därtill.

För att underlätta anpassningen i
samhället kan intagen beviljas tillstånd
att lämna anstalten för viss
kort tid (korttidspermission), om ej
fara för fortsatt brottslig verksamhet
eller avsevärd fara för annat missbruk
föreligger. Korttidspermission
får också ges, om annan särskild
anledning föreligger därtill.

Intagen som avses i 7 § tredje stycket och på skäl som där anges är placerad i
sluten anstalt får beviljas korttidspermission endast om synnerliga skäl
föreligger därtill.

För korttidspermission får ställas de villkor som kan anses erforderliga
beträffande vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat. Är noggrann
tillsyn behövlig, kan föreskrivas att den intagne under permissionen skall
vara ställd under bevakning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

JuU 1978/79:32

4. vid punkten 2 (Kriminalvårdsanstalterna)

av Bertil Johansson (c). Gunde Raneskog (c), Håkan Winberg (m), Svea
Wiklund (c), Gunilla André (c), Ella Johnsson (c) och Joakim Ollén (m), som
beträffande tvåårsgränsen i 7 § lagen om kriminalvård i anstalt (moment 13)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Även när”
och slutar med "avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

1 motionen 1190 framhålls också att tillämpningsområdet för de speciella
permissionsregler som enligt 7 § tredje stycker KvaL gäller för en speciell
kategori intagna som dömts till långa straff, två år eller mer, bör vidgas. Enligt
motionärerna kan strafftider under två år förekomma även vid mycket
allvarliga narkotikabrott, nämligen i de fall då beslut om förvisning har
beaktats vid straffmätningen. Motionärerna yrkar att riksdagen ger regeringen
till känna att en ändring är angelägen och att detta bör beaktas i det
kriminalpolitiska utredningsarbetet.

Avgränsningen av den kategori lagöverträdare som enligt 7 § tredje stycket
KvaL skall placeras i sluten anstalt har skett med ledning av de riktlinjer som
drogs upp i en år 1972 framlagd och av riksdagen godkänd proposition med
förslag till åtgärder mot narkotikamissbruk. Bestämmelsen avser som ovan
nämnts främst personer som ägnat sig åt grov narkotikabrottslighet.

Utvecklingen efter införande av KvaL år 1974 har enligt utskottets mening
ytterligare bekräftat behovet av särskilda regler i KvaL beträffande den
kategori av intagna som gjort sig skyldig till grov narkotikabrottslighet,
främst när det gäller förutsättningarna för erhållande av permisson. Bestämmelserna
i 7 § tredje stycket KvaL avser enligt sin nuvarande lydelse enbart
dem som dömts till fängelse i lägst två år eller till internering med en minsta
tid av två år eller mer. Den kan därför inte tillämpas på dem som dömts för
grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling gällande narkotika, om straffet
bestämts till kortare tid än två år.

Enligt utskottets mening bör det i fråga om samtliga lagöverträdare som
dömts för grov narkotikabrottslighet regelmässigt vara möjligt att placera
dem i sluten anstalt och vägra korttidspermission, om det inte föreligger
synnerliga skäl till permission. Lagtexten bör därför utformas så att detta blir
formellt möjligt. Utskottet beaktar i detta sammanhang särskilt det av
motionärerna angivna förhållandet att strafftider under två år kan komma i
fråga även för mycket allvarlig brottslighet, nämligen i de fall där beslut om
förvisning har beaktats vid straffmätningen. Det bör observeras att beslut om
förvisning förekommer i betydande utsträckning i samband med straff för
grov narkotikabrottslighet. Av betydelse är också att ådömd förvisning i
många fall inte verkställs.

Vad nu sagts gäller också vid annan allvarlig brottslighet begången av

JuU 1978/79:32

sådana lagöverträdelser sorn eljest omfattas av stadgandet.

Regeringen bör med hänsyn till det anförda snarast lägga fram förslag till
ändring i 7 § KvaL i enlighet med de här framförda önskemålen. Vad
utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna som riksdagens
mening.

dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse.

13. att riksdagen beträffande tvåårsgränsen i 7 § lagen om kriminalvård
i anstalt med anledning av motionen 1978/79:1190 i denna
del (yrkandet 1 delvis) ger riksdagen till känna vad utskottet
anfört i detta hänseende.

GOTAB 61982 Stockholm 1979