JuU 1978/79:29

Justitieutskottets betänkande
1978/79:29

med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt gäller anslag till
åklagarväsendet jämte motioner

ANDRA HUVUDTITELN
Åklagarväsendet

1. Riksåklagaren. Utskottet tillstyrker regeringens i propositionen 1978/
79:100 bilaga 5 (justitiedepartementet) under punkten C 1 (s. 51) framlagda
förslag och hemställer

att riksdagen till Riksåklagaren för budgetåret 1979/80 anvisar ett
förslagsanslag av 6 741 000 kr.

2. Läns- och distriktsåklagarmyndigheterna. Regeringen har under punkten
C 2 (s. 51-54) föreslagit riksdagen att till Läns- och distriktsåklagarmyndigheterna
för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av
157 719 000 kr.

Motioner

I motionen 1978/79:685 av Sivert Andersson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar att 3 kap. 11 § andra stycket brottsbalken skall ändras
enligt följande:

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1
lydelse:

Nuvarande lydelse

Misshandel, som ej är grov och
som icke förövats å allmän plats,
eller försök eller förberedelse till
sådant brott må åtalas av åklagare
allenast om målsägande angiver
brottet till åtal eller ock åtal finnes
påkallat ur allmän synpunkt.

§ brottsbalken skall ha nedan angivna

kap.

1 §

Föreslagen lydelse

1 Riksdagen 1978/79. 7 sami. Nr 29

JuU 1978/79:29

Nuvarande lydelse

Vållande till kroppsskada eller
sjukdom må, om brottet ej är grovt,
åtalas av åklagare endast om målsägande
angiver brottet till åtal och åtal
finnes påkallat ur allmän synpunkt.

I motionen 1978/79:849 av Arne Nygren (s) och Martin Segerstedt (s)
hemställs att riksdagen beslutar att anhålla hos regeringen om en skyndsam
utredning om förkortade handläggningstider vid åtalsprövning mot ungdomar
i åldrarna 15-18 år.

I motionen 1978/79:1189 av Åke Polstam m. fl. (c) hemställs såvitt nu är i
fråga att riksdagen till Läns- och distriktsåklagarmyndigheterna anvisar ett i
förhållande till regeringens förslag med 150 000 kr. förhöjt anslag om
157 869 000 kr., varvid dessa extra medel skall tillföras delposten Ersättning
för konsultuppdrag (yrkande 2).

I motionen 1978/79:1631 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller dels att åtgärder vidtas för att
en lagändring genomförs som hänför brott mot arbetsmiljölagen till sådana
brott som faller under allmänt åtal (yrkande 1), dels att polismän, åklagare och
domare utbildas och får som särskild uppgift att inom vart och ett av
yrkesinspektionens distrikt handlägga samtliga svårare arbetsolycksfall och
fall av yrkessjukdomar samt att riktlinjer för denna utbildning och omorganisation
skyndsamt utarbetas (yrkande 2).

Utskottet

Regeringens medelsberäkning under ifrågavarande punkt innebär en
ökning av anslaget med drygt 7,2 milj. kr. till 157 719 000 kr. Häri innefattas
medel till två nya tjänster, nämligen en tjänst som distriktsåklagare i
Huddinge åklagardistrikt och en tjänst som kammaråklagare vid åklagarmyndigheten
i Malmö. Vidare har beräknats medel för en höjning av en
under anslagsposten Lönekostnader ingående delpost Ersättning för konsultuppdrag
med 200 000 kr. Beloppet avser att möjliggöra att revisorer i ökad
utsträckning skall kunna anlitas som sakkunniga vid förundersökningar
inom området för den organiserade och den ekonomiska brottsligheten.

I motionen 1189 yrkas att delposten Ersättning för konsultuppdrag skall
höjas med 150 000 kr. i förhållande till regeringens förslag. Motionsyrkandet
ansluter till ett anslagsyrkande av riksåklagaren.

Som utskottet framhållit vid behandlingen av anslagen till polisväsendet
(JuU 1978/79:28) är det nödvändigt att åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten sätts in på en bred front. En viktig åtgärd är att skapa fler
tjänster för polisens och åklagarnas brottsutredande verksamhet. Brottsut -

Föreslagen lydelse

Vållande till kroppsskada eller
sjukdom må, om brottet ej är grovt,
åtalas av åklagare endast om åtal
finnes påkallat ur allmän synpunkt.

JuU 1978/79:29

redningen beträffande kvalificerad ekonomisk brottslighet ställer emellertid
stora krav på utredningspersonalen i fråga om bl. a. företagsekonomiska och
skatterättsliga kunskaper. 1 viss utsträckning är det därför nödvändigt att i
ökad omfattning anlita särskilda sakkunniga för det mer kvalificerade
analysarbetet. Den höjning riksåklagaren och motionärerna förordar är enligt
utskottets mening i och för sig motiverad. I det rådande budgetpolitiska läget
anser emellertid utskottet att höjningen bör begränsas till det av regeringen
föreslagna beloppet, 200 000 kr. Härvid har utskottet beaktat att behovet av
medel för anlitande av sakkunniga vid förundersökning i brottmål också kan
tillgodoses ur delposten Ersättning till sakkunniga under anslaget Lokala
polisorganisationen: Förvaltningskostnader. För det kommande budgetåret
har denna post beräknats till 1 050 000 kr.

Ej heller i övrigt har utskottet någon erinran mot regeringens medelsberäkning.

I motionerna 685 och 1631 framställs yrkanden rörande åtalsreglerna vid
arbetsmiljöbrott.

Ansvarsreglerna i arbetsmiljölagen (1977:1169) kompletteras av brottsbalkens
regler om ansvar för vållande till annans död och vållande till
kroppsskada eller sjukdom. Beträffande sistnämnda brott föreligger en
inskränkning i den allmänna åtalsrätten på det sättet att brott, som inte är
grovt, får åtalas av åklagaren endast om målsäganden har angivit brottet till
åtal och dessutom åtal befinnes påkallat ur allmän synpunkt.

Enligt motionärerna har denna reglering medfört betydande svårigheter att
få åtal till stånd. Motionärerna pekar bl. a. på det problem som sammanhänger
med att en anställd som drabbats av skada i arbetet kan komma i den
situationen att han själv måste anmäla sin egen arbetsgivare för brott för att
åtal skall kunna väckas. Motionärerna yrkar att riksdagen beslutar att det i
3 kap. 11 § brottsbalken uppställda kravet att målsägande anger brottet till
åtal avskaffas.

Utskottet vill till en början understryka att frågan om sanktionerna vid
arbetsmiljöbrott ägnades stort intresse vid arbetsmiljölagens tillkomst år
1977. Socialutskottet uttalade bl. a. att det var väsentligt att arbetsmiljölagstiftningen
inrymmer ett sanktionssystem som ger tillsynsmyndigheterna
möjlighet till effektiva och konstruktiva ingripanden (SoU 1977/78:1
s. 74).

Mot denna bakgrund är det angeläget att det problem som tagits upp i
motionen skyndsamt tas upp till prövning. Som motionärerna nämner har ett
förslag till lagändring, som överensstämmer med motionärernas önskemål, i
december 1978 lagts fram av en av brottsförebyggande rådets arbetsgrupper
för översyn av lagstiftningen mot organiserad och ekonomisk brottslighet.
Förslaget har remissbehandlats och är f. n. föremål för regeringens prövning.
Denna prövning bör enligt utskottets mening inte föregripas.
Motionsyrkandena bör således inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet vill erinra om att två motioner till årets riksmöte, 514 och 792,

JuU 1978/79:29

upptar yrkanden om utredning rörande bl. a. tillämpningen av arbetsmiljölagens
ansvarsregler. Motionerna har hänvisats till socialutskottet.

I motionen 1631 framställs också ett yrkande om utbildning av polismän,
åklagare och domare för handläggning av bl. a. arbetsolycksfall.

Motionärernas yrkande i denna del överensstämmer med önskemål som
uttalades från riksdagens sida i samband med antagandet av arbetsmiljölagen
(SoU 1977/78:1, s. 75). 1 linje med dessa önskemål har inom åklagarväsendet
genomförts fem kursserier om vardera en vecka, avseende handläggning av
arbetsmiljöbrott. Deltagare har varit samtliga länsåklagare, flertalet chefsåklagare
i storstäderna samt minst en åklagare från varje lokal åklagarmyndighet,
sammanlagt ca 130 åklagare. Dessutom har deltagit representanter för
polis- och domarkårerna. Utskottet vill också nämna att en arbetsgrupp som
tillsatts av rikspolisstyrelsen i samråd med riksåklagaren utarbetat en
handledning beträffande lagföring av arbetsmiljöbrott. Handledningen skall
också vara kurslitteratur i en redan schemalagd utbildningsserie för brottsutredare
hos polisen.

Under hänvisning till den aktivitet som sålunda pågår på utbildningssidan
avstyrker utskottet bifall till motionsyrkandet.

I motionen 849 yrkas att riksdagen skall anhålla hos regeringen om en
skyndsam utredning om förkortade handläggningstider vid åtalsprövning
mot ungdomar i åldrarna 15-18 år.

Den av motionärerna upptagna frågan behandlades av utskottet i betänkandet
JuU 1973:26. Med tanke särskilt på de unga lagöverträdarna
underströk utskottet angelägenheten av att tiden mellan en begången
brottslig handling och myndigheternas slutliga ställningstagande blir så kort
som möjligt. Utskottet ansåg vidare att åtgärder borde vidtas som möjliggjorde
att samtliga berörda myndigheter, dvs. polis, åklagare, barnavårdsnämnder
och domstolar, kunde behandla förekommande ärenden med
erforderlig skyndsamhet så att nödvändiga stöd- och hjälpinsatser kunde
sättas in på ett så tidigt stadium som möjligt.

Samma synpunkter framhölls av utskottet i betänkandet JuU 1974:10.

I enlighet med utskottets önskemål har frågan om förkortade handläggningstider
vid åtalsprövning mot ungdomar behandlats av brottsförebyggande
rådet. Rådets arbetsgrupp för barn- och ungdomsfrågor har sålunda i en
rapport år 1977 redovisat överväganden och förslag till förändring i förfarandet
vid handläggningen av åtalsprövning mot underåriga lagöverträdare. För
att åstadkomma en önskad förkortning av handläggningstiderna rekommenderas
bl. a. att polisen skulle, så ofta som möjligt, dela upp utredningar om
brott med flera gärningsmän. Vidare föreslogs ökad information till och
samarbete med den unge och hans föräldrar genom bl. a. gemensamma
diskussioner i samband med förhör hos polisen.

Rapporten har genom beslut av BRÅ:s verkställande utskott i mars 1978
överlämnats till bl. a. justitiedepartementet för kännedom.

Enligt vad utskottet inhämtat har rapporten inte remissbehandlats efter -

Juli 1978/79:29

som de frågor som tas upp i rapporten i betydande utsträckning har övervägts
i åtalsrättskommitténs betänkande (SOU 1976:47) Färre brottmål. Detta
betänkande hade remissbehandlats kort tid innan rapporten överlämnades
till justitiedepartementet. Frågorna hänger också samman med det genomgripande
lagstiftningsarbete rörande unga som pågår på det sociala fältet och
som avses komma till uttryck i en proposition till riksdagen under detta
riksmöte. Vidare är för ställningstagande lill innehållet i rapporten av intresse
det utredningsarbete som bedrivs av rättegångsutredningen (Ju 1977:06) och
en särskild arbetsgrupp som tillsatts för att studera vissa frågor rörande
förundersökning i brottmål. En slutrapport från arbetsgruppen är att vänta
under våren 1979, varefter ställning kommer att tas till frågan hur det fortsatta
lagstiftningsarbetet skall bedrivas.

Vad utskottet anförde vid 1973 och 1974 års riksdagar äger alltjämt
giltighet. Med hänsyn till frågans vikt anser utskottet det vara angeläget att
ställning skyndsamt tas till de frågor som behandlas i motionen. Sedan beslut
fattats med anledning av den nyssnämnda propositionen bör det enligt
utskottets mening vara möjligt att på grundval av tillgängligt utredningsmaterial
vidta åtgärder som tillgodoser önskemålen i motionen.

Vad utskottet sålunda med anledning av motionen anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med avslag på
motionen 1978/79:1189 i denna del (yrkande 2) och med bifall
till regeringens förslag till Läns- och distriktsåklagarmyndigheterna
för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av
157 719 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande ätalsreglerna vid arbetsmiljöbrott avslår
motionen 1978/79:685 och motionen 1978/79:1631 i denna del
(yrkande 1),

3. att riksdagen beträffande utbildning rörande arbetsmiljöbrott
avslår motionen 1978/79:1631 i denna del (yrkande 2),

4. att riksdagen beträffande förkortade handläggningstider med
anledning av motionen 1978/79:849 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende.

Stockholm den 27 mars 1979

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Nätyarande: Bertil Lidgård (m). Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c). Eric
Jönsson (s). Bertil Johansson (c). Arne Nygren (s), Hans Petersson i Röstånga
(fp), Lilly Bergander (s), Håkan Winberg (m), Hans Pettersson i Helsingborg
(s), Svea Wiklund (c), Carl Lidbom (s), Gunilla André (c). Ella Johnsson (c) och
Helge Klöver (s).

GOTAB 61812 Stockholm 1979