JuU 1978/79:28

Justitieutskottets betänkande
1978/79:28

med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt gäller anslag till
polisväsendet jämte motioner

ANDRA HUVUDTITELN
Polisväsendet

1. Rikspolisstyrelsen. Regeringen har i propositionen 1978/79:100 bilaga 5
(justitiedepartementet) under punkten B 1 (s. 28-31) föreslagit riksdagen att
till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av
180 451 000 kr., varav 10 647 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motion

I motionen 1978/79:1169 av Gösta Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu är
i fråga att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om inrättande av
ytterligare en polisskola (yrkande 6).

Utskottet

Regeringens förslag under förevarande punkt innebär en ökning av
anslaget från 168 436 000 kr. för innevarande budgetår till 180 451 000 kr. för
budgetåret 1979/80. Medel beräknas bl. a. för intagning av 800 aspiranter i
polisskolan. Antalet aspiranter är lika stort som innevarande budgetår, och
enligt departementschefen bör rikspolisstyrelsen för att få utrymme för detta
antal aspiranter senarelägga viss annan utbildning. För fortsatt utbildning för
att göra polisen bättre skickad att bekämpa den organiserade och den ekonomiska
brottsligheten beräknas en ökning av utbildningsanslaget med
sammanlagt 160 000 kr.

I motionen 1169 hemställs att riksdagen från regeringen skall begära förslag
om inrättande av en ny polisskola.

I motiveringen till motionsyrkandet (motionen 1108) uppger motionärerna
att utbildningskapaciteten vid polisskolan är otillräcklig för en önskvärd
utbyggnad av antalet polismanstjänster med 300 tjänster per år. Även om
antalet polismanstjänster inte ökas med 300 varje år torde enligt motionärernas
mening lagstiftningen om rätt för småbarnsföräldrar till sex timmars
arbetsdag samt det ökade antalet kvinnliga poliser leda till ett ökat
utbildningsbehov. Antagningskapaciteten i den nya polisskolan bör enligt
motionärernas mening vara så stor att sammanlagt 1 000 polisaspiranter
fr. o. m. budgetåret 1980/81 årligen kan påbörja polisutbildning.

1 Riksdagen 1978/79. 7 sami. Nr 28

JuU 1978/79:28

Polisens grundutbildning bedrivs vid polisskolorna i Ulriksdal och Solna.
Grundutbildningen inleds med en grundkurs på 41 veckor vid polisskolan i
Ulriksdal. Grundkursen följs omedelbart av två års s. k. alterneringstjänstgöring.
Denna tjänstgöring innebär en introduktion i arbetet inom polisväsendet
och fullgörs ett år vid kriminalavdelning och ett år vid ordningsavdelning.
Ytterligare led i den reguljära polisutbildningen är assistent-,
inspektörs- och kommissariekurser förlagda till polisskolan i Solna.

I sitt nyligen avlämnade betänkande (SOU 1979:6) Polisen har 1975 års
polisutredning lagt fram förslag till ändrad uppläggning av polisutbildningen
och samordning med den allmänna högskolan. Samordningen föreslås ske på
det sättet att delar av undervisningen förläggs till universitet eller annan
högskolaoch delar av polismansutbildningen får tillgodoräknas på vissa linjer
vid den allmänna högskolan. Enligt utredningen bör man undersöka
förutsättningarna för ett samordnat antagningsförfarande vid polisskolan och
högskolan. Vidare föreslås att assistentkursen och en inspektörskurs utgår ur
utbildningen samt att behovet av vidareutbildning tillgodoses genom
funktionsinriktade specialkurser och reguljär vidareutbildning.

Polisutredningens betänkande remissbehandlas f. n.

Utskottet finnér liksom departementschefen att det är angeläget att antalet
vakanta polismanstjänster minskas. I detta syfte bör som en fortsättning på
de extraordinära insatser i fråga om polisaspiranter som inletts under
innevarande budgetår antalet aspiranter vid polisskolan som regeringen
föreslår uppgå till oförändrat 800. Utskottet godtar även i övrigt regeringens
medelsberäkning.

Frågan om utformningen av polisutbildningen övervägs f. n. på grundval
av förslagen från 1975 års polisutredning. Utskottet förutsätter att de i
motionen 1169 upptagna spörsmålen om utbildningens organisation och
kapacitet kommer att prövas i detta sammanhang. Någon åtgärd från
riksdagens sida är därför f. n. inte påkallad. Utskottet avstyrker bifall till
motionen 1169 i nu aktuell del.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till
regeringens förslag till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1979/80
anvisar ett förslagsanslag av 180 451 000 kr., varav 10 647 000
kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. att riksdagen beträffande en ytterligare polisskola avslår motionen
1978/79:1169 i denna del (yrkande 6).

2. Polisverket: Inköp av motorfordon m. m. Regeringen har under punkten
B 2 (s. 31-34) föreslagit riksdagen att till Polisverket: Inköp av motorfordon
m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 40 411 000 kr.,
varav 28 086 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

JuU 1978/79:28

Motion

I motionen 1978/79:855 av Håkan Winberg m. fl. (m) hemställs såvitt nu är
i fråga att riksdagen under punkten B 2 anvisar ett i förhållande till
regeringens förslag med 220 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 40 631 000
kr., varav 28 086 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen (yrkande

3).

Utskottet

Regeringens förslag under förevarande punkt innebär en ökning av
anslaget från 27 199 000 kr. för innevarande budgetår till 40 411 000 kr. för
budgetåret 1979/80. Medel har bl. a. beräknats för inköp av en stabiliseringsutrustning
till helikopter (110 000 kr.) samt för utbyte av en polisbåt och av
fem terrängskoterpaket.

På förslag av regeringen i propositionen 1976/77:100 bilaga 5 anvisade
riksdagen för budgetåret 1977/78 bl. a. medel för utbyggnad av personradiosystem
i Malmö polisdistrikt. Samtidigt godkände riksdagen beställningsbemyndiganden
avseende uppbyggnad av motsvarande personradiosystem i
Stockholms och Göteborgs polisdistrikt. Bemyndigandena uppgick till högst
13 350 000 kr. för budgetåret 1978/79 och 8 575 000 kr. för budgetåret
1979/80. Departementschefen uppger nu att han mot bakgrund av de förslag
till organisationsförändringar inom polisväsendet som föreslås av 1975 års
polisutredning och de höga kostnader som numera redovisats för de aktuella
radiosystemen stannat för att de anvisade medlen inte bör tas i bruk för den
s. k. personradion. Departementschefen föreslår att de tidigare anvisade
medlen 18 380 000 kr. i stället tas i anspråk för fullständigt genomförande i de
tre nämnda polisdistrikten av det radiosystem - system 70 - som används i
alla övriga polisdistrikt i landet. Utöver de tidigare anvisade medlen erfordras
härför betalningsutfall på beställningsbemyndigandet om 8 575 000 kr.

I motionen 855 föreslås att anslaget under förevarande punkt ökas med
220 000 kr. Medlen bör enligt motionärernas mening användas för inköp av
ytterligare två stabiliseringsutrustningar för helikopter. Motionärernas
förslag överensstämmer med vad som yrkats från rikspolisstyrelsen.

Motionärerna hänvisar till att stabiliseringsutrustningen behövs för att öka
flygsäkerheten under ambulansflygningar under mörka och svåra väderleksförhållanden.
Enligt deras mening är det från humanitär synpunkt och från
sjukvårdssynpunkt ytterst angeläget att de förbättrade säkerhetsanordningarna
kan anbringas på samtliga tre helikoptrar såsom rikspolisstyrelsen
föreslagit.

Utskottet har i det rådande budgetläget inte ansett sig kunna prioritera
motionärernas önskemål framför andra angelägna resursbehov inom polisväsendet.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 855 i nu berörd
del.

JuU 1978/79:28

Utskottet godtar regeringens medelsberäkning.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionen 1978/79:855 i denna del (yrkande 3) till Polisverket:
Inköp av motorfordon m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar ett
reservationsanslag av 40 411 000 kr., varav 28 086 000 kr. att
avräknas mot automobilskattemedlen.

3. Polisverket: Underhåll och drift av motorfordon m. m. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkten B 3 (s. 35) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1979/80 till Polisverket: Underhåll och
drift av motorfordon m. m. anvisar ett förslagsanslag av
119 107 000 kr., varav 65 985 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

4. Polisverket: Diverse utgifter. Regeringen har under punkten B 5 (s. 36)
föreslagit riksdagen att till Polisverket: Diverse utgifter för budgetåret
1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 8 630 000 kr.

Motion

I motionen 1978/79:855 av Håkan Winberg m. fl. (m) hemställs såvitt nu är
i fråga att riksdagen under punkten B 5 anvisar ett i förhållande till
regeringens förslag med 1 000 000 kr. sänkt förslagsanslag av 7 630 000 kr.
(yrkande 1).

Utskottet

Regeringens förslag under denna punkt innebär en ökning av anslaget från
4 630 000 kr. för innevarande budgetår till 8 630 000 kr. för budgetåret
1979/80.

Från anslaget bestrids bl. a. vissa kostnader i samband med av polismyndighet
föranstaltad inkvartering m. m. av utlänning på grund av åtgärd enligt
utlänningslagen. För detta ändamål har anslaget enligt departementschefen
belastats med drygt 7 milj. kr.

1 motionen 855 yrkas att anslaget skall sänkas med 1 milj. kr. till 7 630 000
kr. Motionsyrkandet motiveras med att utredningar om utlänningars rätt att
stanna kvar i riket kan antas komma att ske snabbare än tidigare.

Riksdagen beslöt år 1978 ändringar i utlänningslagen (prop. 1977/78:90,
AU 30, rskr 358). Enligt den nya lagstiftningen, som trädde i kraft den 1 juli
1978, skall statens invandrarverk regelmässigt meddela beslut om förpassning
samtidigt som beslut att vägra uppehållstillstånd. Polismyndighet har
fått möjlighet att själv fatta beslut om verkställighet vid förpassning.
Lagstiftningen syftade bl. a. till att förkorta väntetiderna i utlänningsärenden.

JuU 1978/79:28

Enligt vad utskottet inhämtat har belastningen på anslaget när det gäller de
i motionen 855 berörda kostnaderna ej minskat under sista halvåret 1978 i
förhållande till tidigare år. Utvecklingen talar därför inte för att 1978 års
lagstiftning inverkat på dessa kostnader på sådant sätt som förutsätts i
motionen. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet bifall till motionen 855 i nu
berörd del.

Utskottet godtar regeringens medelsberäkning.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionen 1978/79:855 i denna del (yrkande 1) till Polisverket:
Diverse utgifter för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag
av 8 630 000 kr.

5. Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader. Regeringen har
under punkten B 6 (s. 36-45) föreslagit riksdagen att till Lokala polisorganisationen:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag
av 2 883 632 000 kr., varav 663 235 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motioner

I motionen 1978/79:351 av Rune Torwald m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om snabb utredning och erforderligt lagförslag för att
s. k. medborgarvittnen skall kunna användas vid polisförhör med anhållna
eller häktade personer.

I motionen 1978/79:583 av Per Gahrton (fp) hemställs att riksdagen måtte
besluta att hos regeringen anhålla om förslag till åtgärd i syfte att åstadkomma
adekvata och humana regler för behandlingen av svårt synskadade personer i
samband med gripande.

I motionen 1978/79:850 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
riktlinjer för åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.

I motionen 1978/79:851 av Gudrun Sundström m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna i förundersökningskungörelsen
angående polisförhör med barn under 15 år i enlighet med vad
som anförs i motionen.

I motionen 1978/79:1169 av Gösta Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu är
i fråga att riksdagen uttalar att de s. k. Stockholmsförsöken med särskilda
narkotikarotlar utvidgas till flera delar av landet (yrkande 2) och att riksdagen
beslutar att till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 2 899 950 000 kr., varav
667 235 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen (yrkande 4).

JuU 1978/79:28

1 motionen 1978/79:1189 av Åke Polstam m. fl. (c) hemställs såvitt nu är i
fråga att riksdagen anhåller att regeringen prövar om det till de tjänster som
inrättas för att bekämpa ekonomisk och organiserad brottslighet skall, efter
viss polisiär utbildning, knytas jurister med särskild erfarenhet av associationsrättsliga
frågor och ekonomer med särskild erfarenhet av skatte- och
revisionsfrågor (yrkande 1).

I motionen 1978/79:1192 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som anförs i
motionen om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten samt begära av
regeringen att under vårriksdagen återkomma med förslag till åtgärdsprogram
mot denna brottslighet.

Utskottet

Regeringens förslag under denna punkt innebär bl. a. inrättande av 130 nya
polismanstjänster, varav 62 avses för övervakningsverksamhet, 63 för
kriminalavdelningama, 3 för polisstyrelsernas kanslier och 2 för polischefskarriären.
Av de nya tjänsterna inom kriminalavdelningarna avses 33 tjänster
för den särskilda verksamheten mot den organiserade och den ekonomiska
brottsligheten och 15 för bekämpning av narkotikabrottsligheten. 15 tjänster
skall användas för allmän förstärkning av kriminalavdelningarna med
särskild inriktning på bekämpande av den tilltagande rån- och våldsbrottsligheten.
Av tjänsterna för övervakningsverksamhet beräknas 15 för en
fortsatt utbyggnad av kvarterspolisorganisationen.

Departementschefen uppger i propositionen att han avser att föreslå
regeringen att inrätta särskilda brottsförebyggande rotlar i Stockholm,
Göteborg och Malmö samt i de 14 största av de övriga polisdistrikten. I
regeringens förslag beräknas också medel för 150 nya tjänster för annan
personal än polispersonal. Dessa tjänster är i första hand avsedda som
ersättning för tjänster, inrättade på s. k. vakansmedel.

1 motionen 1169 föreslås en höjning av anslaget under förevarande punkt
så att polisväsendet kan tillföras medel för inrättande av 300 nya polismanstjänster.
Motionärerna pekar i motionsmotiveringen (motionen 1108) på att
de lokala polisorganisationerna begärt 1 542 nya polismanstjänster och att
regeringens förslag sålunda ligger långt under vad som bedömts vara
erforderligt på lokal nivå. För att utbyggnaden av polisens resurser skall
kunna leda till minskad brottslighet och inte endast hålla jämna steg med
brottsutvecklingen bör enligt motionärerna inrättas 300 nya polismanstjänster.

Statistiken över brott som kommit till polisens kännedom utvisar att den
ökning av brottsligheten som fortgått under de senaste 20 åren generellt sett
har avstannat under år 1978. Tendenser sådana som de vilka noterats för år
1978 har tidigare visat sig vara tillfälliga. Några slutsatser bör därför inte dras

JuU 1978/79:28

av den senaste statistiken. Utskottet vill dock nämna att stöldbrotten visaren
markant nedgång, som hänför sig till inbrottsstölder i Stockholm medan
sådana stölder ökat i Göteborg och Malmö. Inbrott i skolor, bibliotek och
daghem ökar också i hela landet (se brottsförebyggande rådets rapport 1978:2,
Brottsutvecklingen, Lägesrapport 1978).

Som framgår av departementschefens uttalande krävs inom vissa områden,
exempelvis när det gäller att bekämpa narkotikabrottsligheten samt den
ekonomiska och den organiserade brottsligheten, omedelbart ökade insatser.
Även i övrigt måste samhällets insatser mot brottsligheten hållas på en hög
nivå. Utskottet delar med hänsyn härtill departementschefens uppfattning
att en förstärkning bör ske av antalet polismanstjänster. Som utskottet ovan
berört vid punkten 1 är antalet vakanta polismanstjänster stort, och utskottet
har till avhjälpande härav tillstyrkt att 800 aspiranter tas in vid polisskolan
under budgetåret 1979/80. Med hänsyn till framförallt vakanssituationen bör
enligt utskottets mening antalet nyinrättade polismanstjänster begränsas i
enlighet med regeringens förslag. Utskottet avstyrker bifall till yrkandet i
motionen 1169 om inrättande av ytterligare polismanstjänster.

I motionen 1169 begärs också en utökning av verksamheten med särskilda
narkotikarotlar. Enligt motionärernas mening bör verksamheten byggas upp
med en stark inriktning på bekämpning av langarkedjor och narkotikasyndikat.

Narkotikabrottsligheten utgör som departementschefen anför ett synnerligen
allvarligt samhällsproblem. I propositionen beräknas som ovan nämnts
medel för 15 tjänster för kriminalpoliser som skall syssla med narkotikabekämpning.
Medel beräknas också för 10 administrativa tjänster som skall
användas för samma ändamål.

Verksamheten äger rum i särskilda narkotikarotlar. Sådana finns f. n. i 23
distrikt. Särskilda enheter för narkotikabekämpning finns också i de tre
största storstädernas polisdistrikt. Narkotikarotels verksamhetsområde
omfattar i regel ett län. Rotlarna har i allmänhet organiserats i de polisdistrikt
inom länet som har den största kriminalavdelningen. I propositionen aviserar
departementschefen att ytterligare två narkotikarotlar skall inrättas för
budgetåret 1979/80 med placering i Göteborgs och Bohus län samt i
Jämtlands län.

Genom förslagen i propositionen om särskilda insatser mot narkotikabrottsligheten
möjliggörs sådana ytterligare satsningar som efterlyses i
motionen. Yrkandet i motionen angående narkotikarotlar får därmed anses
tillgodosett. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandet
är därför enligt utskottets mening inte påkallad.

I motionen 351 hemställs att riksdagen skall anhålla om en snabb utredning
och lagförslag om medborgarvittnen vid polisförhör med anhållna eller
häktade.

Ett system med avlönade vittnen, s. k. medborgarvittnen, finns sedan 1957

JuU 1978/79:28

i Göteborgs polisdistrikt. Medborgarvittnena utses av kommunen som också
utbetalar arvode för uppdraget. Vittnena tjänstgör företrädesvis vid förhör
under förundersökning i brottmål och när personer, som har gripits eller
omhändertagits, förs in i polisens lokaler.

En ordning med medborgarvittnen har också nyligen införts i Växjö
polisdistrikt.

Frågan om en utvidgning av systemet med medborgarvittnen har vid flera
tillfallen behandlats av riksdagen (se t. ex. JuU 1974:8, 1975:9, 1975/76:27).
Riksdagen uttalade år 1974 att medborgarvittnesinstitutionen bör tas upp till
prövning, varvid erfarenheterna från Göteborg borde beaktas.

1 direktiven till 1975 års polisutredning uppdrogs bl. a. åt utredningen att
undersöka möjligheterna att införa ett system liknande det i Göteborg även i
andra polisdistrikt. I sitt betänkande (SOU 1979:6) Polisen uttalar polisutredningen
att erfarenheterna från Göteborg får betecknas som positiva. Det
viktigaste skälet för ett utbyggt system med medborgarvittnen är enligt
utredningen att allmänheten därigenom får direkt insyn i polisverksamheten.
En sådan insyn sägs vara ägnad att förebygga misstankar om fel eller
försummelse från polisens sida i tjänsteutövningen. Utredningen anser sig
inte ha tillräckligt underlag för att förorda att en organisation med särskilt
avlönade medborgarvittnen skall finnas i hela landet. Innan slutlig ställning
tas bör enligt utredningens mening försöksverksamheten byggas ut och
utvärderas, varvid effekterna av verksamheten mera systematiskt bör
analyseras. Utredningen föreslår en försöksverksamhet under två år.

Som framgår av det anförda har frågan om införande av medborgarvittnen i
samtliga polisdistrikt i landet i enlighet med riksdagens tidigare uttalade
önskemål undersökts av polisutredningen. Utredningens förslag remissbehandlas
f. n. Vid sådant förhållande är någon åtgärd från riksdagens sida inte
påkallad med anledning av motionen 351.

1 motionen 851 begärs en översyn av förundersökningskungörelsens regler
om polisförhör med barn under 15 år. Enligt motionärernas mening bör det
vid en översyn eftersträvas att barn och ungdomar tidigt hindras från att begå
brott. Åtgärderna bör, uttalar motionärerna, sättas in mot gruppen barn
mellan 12 och 14 år, eftersom brottsdebuten oftast sker vid 12 år ålder.
Motionärerna hänvisar till de särskilda insatser som gjorts vid polismyndigheten
i Borlänge polisdistrikt, där ett intensifierat samarbete inletts med
sociala myndigheter för att snabbt komma gärningsmän i lägre åldrar på
spåren och för att klara upp brotten och vidta erforderliga åtgärder genom
sociala myndigheter.

Enligt 15 § förundersökningskungörelsen (1947:948) får polisförhör hållas
med barn under 15 år som misstänks för brott endast för att utreda om någon
som uppnått 15 års ålder är delaktig i brottet, för att forska efter gods som
åtkommits genom brott eller då det annars är särskilt viktigt att få uppgifter
från barnet om gärningen och dessa uppgifter inte kan fås på annat sätt än
genom förhör med barnet.

JuU 1978/79:28

Rikspolisstyrelsen har den 7 december 1977 utfärdat anvisningar för förhör
m. m. med barn (FAP 403-1). Anvisningarna har utarbetats i samråd med
socialstyrelsen och skolöverstyrelsen.

I anvisningarna ges regler för förhör och frågor samt om hämtning och
rätten att närvara vid förhör. Av anvisningarna framgår bl. a. att det
ankommer på de barnavårdande myndigheterna att utreda de närmare
omständigheterna kring brott som begåtts av barn under 15 år, främst när det
gäller de sociala förhållandena och barnets delaktighet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av insatser för att
förhindra fortsatt brottslighet hos ungdomar under 15 år. I detta sammanhang
är naturligtvis ett intensivt samarbete mellan polisen och de barnavårdande
myndigheterna mycket angeläget. Hithörande frågor har i olika
sammanhang behandlats av bl. a. brottsförebyggande rådet (BRÅ). Se t. ex.
BRÅ-rapport 1977:6 Handläggning av ungdomsmål II, som utarbetats av
BRÅ:s arbetsgrupp för barn- och ungdomsfrågor.

Utskottet vill i fråga om samhällets insatser för unga också erinra om att
regeringen under innevarande riksmöte väntas lägga fram förslag till
lagstiftning grundad främst på socialutredningens betänkande (SOU 1977:40)
Socialtjänst. Som ett led i arbetet härpå har regeringen i remiss till lagrådet den
18 december 1978 lagt fram förslag till lag med särskilda bestämmelser om
vård av unga. Lagen reglerar i princip förutsättningarna för vård av den unge
utan dennes eller föräldrarnas samtycke.

Som framgår av det anförda ger reglerna i förundersökningskungörelsen
om förhör med barn under 15 år och rikspolisstyrelsens anvisningar redan nu
utrymme för samarbete mellan polis och barnavårdande myndigheter i linje
med vad som förordas i motionen. Frågan om sådant samarbete och andra
insatser för att förebygga lagöverträdelser bland barn och ungdom är
fortlöpande aktuell bl. a. hos BRÅ. Andra sociala insatser kommer att beröras
i förestående lagstiftningsarbete. Med hänsyn till det anförda erfordras enligt
utskottets mening inte något initiativ från riksdagens sida med anledning av
motionen 851.

I motionerna 850,1189 och 1192 framställs yrkanden som berör samhällets
åtgärder mot den ekonomiska och den organiserade brottsligheten. Yrkandet
i motionen 850 innebär att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna vad som anförs i motionen om riktlinjer för åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten. Önskemålet i motionen 1189 (yrkande 1) går ut på
att regeringen skall pröva om det till de tjänster som inrättas för att bekämpa
ekonomisk och organiserad brottslighet skall, efter viss polisiär utbildning,
knytas jurister med särskild erfarenhet av associationsrättsliga frågor och
ekonomer med särskild erfarenhet av skatte- och revisionsfrågor. Enligt
motionen 1192 bör riksdagen ge regeringen till känna vad som anförs i
motionen om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten samt begära att
regeringen under vårriksdagen återkommer med förslag till åtgärdsprogram
mot denna brottslighet.

1* Riksdagen 1978/79. 7 sami. Nr 28

JulJ 1978/79:28

Frågan om samhällets åtgärder mot den ekonomiska och den organiserade
brottsligheten har under senare år kommit alltmera i blickpunkten. Beträffande
statsmakternas ställningstaganden hittills hänvisar utskottet till riksdagsbehandlingen
åren 1977 och 1978 av regeringsförslag och motioner (JuU
1977/78:16, prop. 1977/78:100 bil. 5 s. 55 ff. och s. 72 ff„ JuU 1977/78:27 och
JuU 1977/78:30).

Stor samstämmighet råder om att den ifrågavarande brottsligheten utgör
ett mycket allvarligt samhällsproblem, och under den senaste tiden har
kraftiga insatser gjorts för att på olika sätt möta denna brottslighet. Inom
justitieutskottets beredningsområde har vid sidan av åtgärder för resursförstärkningar,
organisatoriska ändringar och närmare samverkan mellan olika
myndigheter också uppmärksammats behovet av särskild utbildning för att
uppdaga, utreda och lagföra dessa typer av brottslig verksamhet. Särskilda
utbildningsinsatser har genomförts för poliser och åklagare; ytterligare
sådana planeras för dessa personalkategorier liksom inom domstolsväsendet.

Det pågår också en bred översyn av lagstiftningen på området. Härvid faller
en central uppgift på den organisation som för ändamålet byggts upp inom
BRÅ. Den består i huvuddrag av en styrgrupp med parlamentariskt inslag och
tre särskilda arbetsgrupper. I arbetsgrupperna ingår företrädare för berörda
myndigheter och andra experter. Lagstiftningsåtgärder mot sådana förfaranden
som det här är fråga om är också aktuella i många andra sammanhang.
Utskottet lämnar vissa uppgifter härom i ett senare avsnitt.

I årets budgetproposition återkommer departementschefen till frågan om
åtgärder mot den ekonomiska och den organiserade brottsligheten bl. a. vid
behandlingen av anslagen till BRÅ (s. 26), till polisväsendet (s. 31 och 41-55)
och till åklagarväsendet (s. 53 och 54). I anslutning till den verksamhet som
bedrivs inom BRÅ uttalar departementschefen att den är mycket angelägen
och bör ges hög prioritet. Över lag innebär förslagen i budgetpropositionen för
det kommande budgetåret en vidareutveckling och fortsatt utbyggnad av de
satsningar mot den ekonomiska och den organiserade brottsligheten som
inleddes budgetåret 1977/78.

För polisväsendets del förordas i propositionen ett betydande tillskott av
tjänster för att bekämpa den ifrågavarande brottsligheten.

F. n. finns 55 polismanstjänster för ändamålet. De fördelar sig med 5 vid
rikskriminalen, 23 vid skatte- och spaningsrotlarna i Stockholms polisdistrikt
samt 15 resp. 12 vid bedrägerirotlarna i Göteborgs och Malmö polisdistrikt.
Organisationen föreslås nu bli förstärkt med 33 nya polismanstjänster och 7
administrativa tjänster och kommer således att omfatta sammanlagt 95
tjänster. Samtidigt tillförs också Sundsvalls polisdistrikt särskilda resurser.
Efter denna utbyggnad skulle enheterna för bekämpande av den ekonomiska
och den organiserade brottsligheten omfatta följande antal polismanstjänster:
rikskriminalen 10, Stockholms polisdistrikt 34, Göteborgs polisdistrikt 22,
Malmö polisdistrikt 18 och Sundsvalls polisdistrikt 4. Organisationen har

JuU 1978/79:28

därmed tillförts hela det antal polismanstjänster som rikspolisstyrelsen har
beräknat för ett inledningsskede. I samband med att regleringsbrev utfärdas
kommer departementschefen, enligt vad han uppger i propositionen, att
överväga om särskilda enheter för verksamheten skall inrättas i de berörda
distrikten.

I anslutning till att den nu angivna organisationsfrågan övervägs bör enligt
förslaget i motionen 1189 närmare prövas om det till en del av de tjänster som
inrättas borde rekryteras personer med annan bakgrund än polisutbildning.
Motionärerna anser att det skulle vara av värde att till sådant spaningsarbete
som det här gäller knyta jurister med särskild erfarenhet av associationsrättsliga
frågor eller ekonomer med erfarenhet av skatte- och revisionsfrågor.
Sådana tjänstemän torde enligt motionärerna behöva viss kompletterande
polisiär utbildning.

När det gäller rekryteringen till tjänsterna för bekämpande av den
ekonomiska och den organiserade brottsligheten framhåller departementschefen
i propositionen att det här många gånger rör sig om en ytterst
komplicerad utredningsverksamhet och att tjänsterna därför måste besättas
med väl meriterade tjänstemän. Härvidlag hänvisar departementschefen
bl. a. till pågående och planerad utbildningsverksamhet. Han erinrar vidare
om att en särskild arbetsgrupp (SÄMEB) - med företrädare för riksåklagaren,
riksskatteverket, rikspolisstyrelsen, generaltullstyrelsen och riksbanken -bl. a. utreder frågan om användningen av extern arbetskraft för ändamålet, i
första hand fristående revisorer.

Frågan om s. k. direktrekrytering av personal för utredning av skattebrott
och vissa ekonomiska brott behandlas av 1975 års polisutredning i betänkandet
(SOU 1979:6) Polisen. Utredningen uttalar bl. a. att det inte bör föreligga
något hinder mot att t. ex. juridiskt eller ekonomiskt utbildad personal
anställs av rikspolisstyrelsen eller av de största polismyndigheterna som
experter för att medverka vid de enheter som handlägger utredningar rörande
ekonomisk brottslighet. Utredningen finner det tvärtom tänkbart att en
sådan anordning skulle utgöra ett verkningsfullt medel i brottsbekämpandet.
Samtidigt framhåller utredningen att det från effektivitetssynpunkt ofta torde
vara en fördel om man för särskilt kvalificerade specialuppgifter på området
kan anlita de utomstående specialister som är bäst skickade för de speciella
uppgifter som aktualiseras från tid till annan.

Av det anförda framgår att det av motionärerna väckta spörsmålet om
rekrytering av personer med annan bakgrund än polisutbildning på olika sätt
är aktualiserat i regeringens kansli. Utskottet förutsätter att den prövning
som motionärerna förordat kommer att ske i anslutning till de överväganden
som departementschefen avser att göra i samband med att regleringsbrev
utfärdas. Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionen
1189 i här behandlad del erfordras därför inte.

I motionen 850 lämnas olika exempel på den brottslighet som enligt
motionärerna bör bekämpas inom ramen för samhällets åtgärder mot den

JuU 1978/79:28

ekonomiska och den organiserade brottsligheten. Det är här bl. a. fråga om
olika aktiebolagsrättsliga transaktioner, olika former av skatte-, uppbördsoch
valutabrott, tvivelaktiga fastighetsaffärer innefattande åsidosättande av
lagfartsplikten, sådan brottslighet som häleri, koppleri och dobbleri liksom
brott mot arbetsmiljö- och miljöskyddslagstiftningen.

Enligt motionärerna krävs från statsmakternas sida åtgärder på en bred
front mot den aktuella brottsligheten. Särskilt måste åtgärder sättas in på
skatteområdet. Här efterlyser motionärerna bl. a. en generalklausul mot
skatteflykt och ökade resurser åt skattemyndigheterna. Motionärerna förordar
också skärpningar när det gäller valutakontrollen och olika åtgärder inom
det associationsrättsliga och det konkursrättsliga området, t. ex. lagstiftning
om näringsförbud och konkurskarantän. Allmänt efterlyses förbättrat samarbete
mellan olika berörda myndigheter. Motionärerna förespråkar också
införande av ekonomiska sanktioner i form av företagsböter. Vidare förs fram
önskemål rörande uppbyggnaden av organisationen för att utreda och beivra
den ekonomiska brottsligheten. Motionärerna understryker att den ekonomiska
brottsligheten medför en allvarlig fara för att samhällssolidariteten
undergrävs.

Liknande tankegångar förs fram i motionen 1192. Motionärerna pekar bl. a.
på att utvecklingen av den aktuella brottsligheten leder till en dålig
skattemoral; ”det kvittolöst utförda arbetet upplevs till slut som legalt”. På
grund av brottslighetens karaktär behövs enligt motionärerna en mer
målmedveten inriktning av åtgärderna och över huvud taget en större
satsning på bl. a. den polisiära verksamheten för att beivra skattebrotts!igheten.

I anslutning till önskemålen i motionerna 850 och 1192 vill utskottet till en
början erinra om de satsningar på bl. a. den polisiära sidan mot den
organiserade och den ekonomiska brottsligheten som utskottet beskrivit i det
föregående. Dessa satsningar innebär bl. a. en utökning av antalet tjänster för
denna verksamhet från 20 för budgetåret 1977/78 till sammanlagt 95 för det
kommande budgetåret. Som tidigare anförts riktas samtidigt uppmärksamheten
kontinuerligt mot sådana frågor som rekrytering och utbildning samt
samordning mellan polisens och andra myndigheters verksamhetsområden.
I det sistnämnda hänseendet kan utskottet tillägga att den förut nämnda
SAMEB-gruppen har som en huvuduppgift att föreslå förbättringar i fråga om
samordningen på central, regional och lokal nivå mellan polis-, åklagar-,
skatte- och tullmyndigheter samt riksbanken. Gruppen räknar med att
redovisa sitt uppdrag under våren 1979. Vidare bör nämnas att en särskild
arbetsgrupp (SPANEK.) tillsattes inom rikspolisstyrelsen år 1978 med uppgift
att utarbeta förslag till metoder vid spaning rörande ekonomisk brottslighet.
Också denna grupp räknar med att redovisa resultatet av sitt arbete under
första halvåret 1979. I sammanhanget bör vidare nämnas att riksåklagaren
har tillsatt en arbetsgrupp för uppföljning av åklagarnas verksamhet i fråga
om kvalificerad ekonomisk brottslighet (se JuU 1977/78:16 s. 8).

JuU 1978/79:28

När det gäller skatte- och kontrollväsendet kan erinras om den nya,
effektivare taxeringsorganisation som genomförs i år och som bl. a. innebär
väsentliga personalförstärkningar, I fråga om skatteprocessen vill utskottet
nämna ett förslag rörande fortursregler i vissa skattemål som utarbetats inom
BRÅ (PM 1978:6) och överlämnats till budgetdepartementet. Proposition i
ärendet beräknas bli förelagd riksdagen under innevarande riksmöte. Vidare
skall erinras om resultatet av arbetet inom utredningen (Fi 1973:01) om
säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen. På grundval av förslag som lagts
fram av utredningen har antagits bevissäkringslagen (1975:1027) för skatteoch
avgiftsprocessen samt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter,
tullar och avgifter. Som ett ytterligare led i sitt arbete har utredningen nyligen
lagt fram ett förslag om förlängning av preskriptionstiden för det allmännas
fordringar på skatter, tullar och avgifter (SOU 1978:87) Lag om preskription av
skattefordringar m. m. Enligt tilläggsdirektiv (Dir. 1978:60) till utredningen
fortsätter dess arbete bl. a. med inriktning på en enhetlig kontrollag för hela
skatteområdet och på en översyn av reglerna om solidariskt betalningsansvar
på skatte- och avgiftsområdet. Sverige har också tagit en aktiv del i det
internationella samarbetet på detta område. Ett första resultat härav är de
tilläggsprotokoll till konventionerna om utlämning och inbördes rättshjälp
som utarbetats inom Europarådet. Genom tilläggsprotokollen blir konventionerna
i princip också tillämpliga på skatte- och valutabrott, se prop.
1978/79:80 och JuU 1978/79:18. I fråga om valutabrottsligheten skall pekas
på arbetet inom kommittén (E 1977:03) med uppdrag att utreda med
valutaregleringen sammanhängande spörsmål. I uppdraget ingår bl. a. en
översyn av valutaregleringen med sikte på förebyggande och beivrande av
överträdelser och kringgående av bestämmelserna. Det gäller här bl. a.
möjligheterna till effektivare kontroll av olika skentransaktioner. I sammanhanget
kan vidare erinras om att civilutskottet i sitt betänkande CU
1978/79:25 uppmärksammar organisationen av exekutionsväsendet och dess
möjligheter att utföra ålagda uppgifter. Härvidlag påpekar civilutskottet bl. a.
att exekutionsväsendet i sitt arbete möter såväl kvalificerad ekonomisk
brottslighet och skatteflyktsförsök som sociala tragedier. Enligt civilutskottets
uppfattning är det väsentligt att det finns personella möjligheter att
i båda fallen - trots skilda målsättningar - handla effektivt och rationellt. I
anslutning härtill uttalar civilutskottet att de berörda målsättningsfrågorna
bör ägnas ytterligare uppmärksamhet samt att därefter resultatet av övervägandena
bör redovisas för riksdagen. I fråga om skatte- och kontrollväsendet
vill justitieutskottet till sist nämna tanken på införande av en generalklausul
mot skatteflykt. Utskottet vill här hänvisa till skatteutskottets betänkande
SkU 1978/79:12 med anledning av motioner i ämnet. Det skall tilläggas att,
enligt vad justitieutskottet inhämtat, man inom budgetdepartementet f. n.
arbetar på ett förslag till generalklausul mot skatteflykt med sikte på remiss
till lagrådet senare under våren 1979.

I fråga om lagstiftningsåtgärder på övriga områden av intresse kan här

JuU 1978/79:28

nämnas arbetet inom förmögenhetsbrottsutredningen (Ju 1976:04) som gäller
bl. a. straffbestämmelserna mot bedrägeri och ocker samt översynen inom
prostitutionsutredningen (S 1977:01) och 1977 års sexualbrottskommitté (Ju
1977:03) som tar sikte på bl. a. sexklubbarnas verksamhet och straffbestämmelserna
mot koppleri. Förberedelsearbetet i justitiedepartementet på en
remissbehandling av betänkandet (Ds Ju 1978:5) Företagsböter pågår. (Jfr
JuU 1978/79:9 och prop. 1978/79:100 bil. 5 s. 10.) Enligt vad utskottet
inhämtat kommer betänkandet jämte förslag till lagtekniska lösningar att
sändas på remiss inom den närmaste tiden.

Inom ramen för BRÅ:s översyn av lagstiftningen mot organiserad och
ekonomisk brottslighet har nyligen lämnats förslag till lagstiftning mot
häleribrottsligheten (PM 1978:1) Sakhäleri m. m. och mot den illegala
spelklubbsverksamheten (PM 1979:4) Dobbleri. Proposition med förslag till
lagstiftning rörande sakhäleri m. m. har aviserats till innevarande riksmöte. I
sitt arbete har BRÅ vidare lagt fram olika förslag som gäller revisorers
verksamhet och som är riktade mot att förebygga vissa missbruk av
aktiebolagsformen, (PM 1978:2) Revisors verksamhet och (PM 1979:5)
Aktiebolagslagen - förstärkt skydd för det bundna kapitalet, m. m. Slutligen
kan nämnas en promemoria med förslag till ändrade regler för åtalsprövning
vid brottet vållande till kroppsskada som nyligen lagts fram (PM 1978:7).
Promemorian, som gäller den straffrättsliga bedömningen av olycksfall i
arbetslivet, behandlas närmare i utskottets betänkande JuU 1978/79:29.
BRÅ:s lagstiftningsöversyn fortsätter enligt riktlinjer som förut antagits, se
JuU 1977/78:30, prop. 1978/79:100 bil. 5 s. 24-26 och BRÅ PM 1978:5. Här
kan särskilt nämnas översyn rörande beskattningen i samband med internationella
transaktioner, rörande kringgåendemetoder i allmänhet och rörande
miljöbrotten.

På det konkursrättsliga området har riksdagen f. n. att pröva de förslag till
ändringar i konkurslagen m. m. som lagts fram i prop. 1978/79:105. I
propositionen framhålls vikten av att själva konkursförfarandet utformas
med sikte på att väsentligt förbättra möjligheterna att uppdaga och beivra den
betydande brottslighet som förekommer i samband med konkurser. Förslag
läggs fram i detta syfte. Vidare föreslås bl. a. skärpningar i bestämmelserna
om konkursgäldenärs rörelsefrihet och om tvångsmedel mot denne. Ytterligare
förslag i samma riktning, bl. a. rörande näringsförbud (s. k. konkurskarantän),
har nyligen lagts fram av konkurslagskommittén i betänkandet (SOU
1979:13) Konkurs och rätten att idka näring.

På fastighetsrättens område kan erinras om de år 1978 vidtagna ändringarna
i jordabalkens regler om hyra, som bl. a. innefattade skärpta straffbestämmelser
som ett led i åtgärderna mot den s. k. svarta handeln med
bostadslägenheter (prop. 1977/78:175, CU 1977/78:32). Här kan också
nämnas att bestämmelserna om tillståndskrav vid förvärv av hyresfastighet
och om lagfartsplikt har setts över av en arbetsgrupp i justitiedepartementet.
Arbetsgruppen har lagt fram förslag till skärpta bestämmelser i skilda

JuU 1978/79:28

avseenden (Ds Ju 1978:7). En proposition i ämnet har aviserats till
innevarande riksmöte.

Den rad av skilda åtgärder som enligt vad nu angetts har vidtagits och
planeras är enligt utskottets mening-liksom de önskemål som förts fram ide
föreliggande motionerna - uttryck för en berättigad oro inför utvecklingen av
den ekonomiska och den organiserade brottsligheten. Oro inger också den
motionsvägen uppmärksammade företeelse som går under benämningen
”det kvittolösa samhället”. I linje med önskemålen i motionerna finnér
utskottet, liksom tidigare då ämnet varit aktuellt, angeläget understryka
vikten av att samhället sätter in kraftfulla åtgärder på en bred front för att
möta den ekonomiska och den organiserade brottsligheten. Sådana åtgärder
har - och detta bör med anledning av motionerna särskilt understrykas -kommit till stånd framför allt efter regeringsskiftet hösten 1976. Det inledda
arbetet, både inom utskottets beredningsområde och utanför det, måste
enligt utskottets mening fullföljas med all kraft. Härvidlag ges det i
motionerna förslag och tankegångar värda beaktande. Enligt utskottets
mening finns det emellertid all anledning anta att sådana uppslag som förts
fram i motionerna kommer att tas till vara - i den mån det inte redan skett -utan att riksdagen tar något särskilt initiativ med anledning av motionerna.
Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionerna 850 och
1192.

I motionen 583 efterlyses regler för behandlingen av svårt synskadade
personer i samband med gripande. Enligt motionären kan det förekomma att
svårt synskadade personer behandlas och placeras som om de inte var
synskadade, t. ex. i polisens fyllericeller. Motionären anför att problemet för
en svårt synskadad människa i en sådan situation är av helt annan art än
problemen för en icke synskadad person.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från rikspolisstyrelsen
(bilaga 1). De synskadades riksförbund har beretts tillfälle att yttra sig över
motionen men avstått från att avge yttrande.

Som motionären också framhåller saknas särbestämmelser som reglerar
förfarandet då synskadade personer grips eller omhändertas av polisen.
Särbestämmelser saknas f. ö. också i fråga om behandlingen av intagna i
kriminal vårdsanstalt.

De allmänna bestämmelser som reglerar polisverksamheten inrymmer
emellertid - i enlighet med vad som närmare framgår av rikspolisstyrelsens
remissyttrande - skyldighet för polisman att vid ingripanden mot svårt

synskadade eller personer med andra handikapp visa den hänsyn som

föranleds därav. Utskottet vill särskilt peka på bestämmelserna i 7 §

polisinstruktionen om polismans uppträdande.

Som framhålls i rikspolisstyrelsens yttrande är en svårt synskadads
problem i samband med frihetsberövande i mångt och mycket förbundna
med själva synskadan. Polisen har enligt vad ovan sagts en självklar

Jul) 1978/79:28

skyldighet att vid behandlingen av synskadad ta särskild hänsyn till hans
handikapp. Därutöver finns det som rikspolisstyrelsen framhåller tillfredsställande
möjligheter att inom ramen för gällande lagstiftning vidta särskilda
åtgärder för att underlätta situationen för den synskadade.

I likhet med rikspolisstyrelsen finner utskottet att en särreglering inte är
påkallad i de säkerligen sällan förekommande fal! då en svårt synskadad
person tas om hand av polisen. Anledning kan dock finnas att uppmärksamma
frågan i samband med den närmare genomgång av regelsystemet i fråga
om polisens befogenheter som torde aktualiseras av polisutredningens
betänkande (SOU 1979:6) Polisen.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen.

Utskottet godkänner regeringens medelsberäkning under förevarande
punkt.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till
regeringens förslag och med avslag på motionen 1978/79:1169 i
denna del (yrkande 4) till Lokala polisorganisationen: Fö/yaltningskostnaderför
budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag
av 2 883 632 000 kr., varav 663 235 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen,

2. att riksdagen beträffande narkotikarotlar avslår motionen 1978/
79:1169 i denna del (yrkande 2),

3. att riksdagen beträffande medborgarvittnen avslår motionen
1978/79:351,

4. att riksdagen beträffande förhör med barn avslår motionen
1978/79:851,

5. att riksdagen beträffande rekryteringen till tjänster för bekämpande
av den ekonomiska och den organiserade brottsligheten avslår
motionen 1978/79:1189 i denna del (yrkande 1),

6. att riksdagen beträffande åtgärder mot den ekonomiska och den
organiserade brottsligheten avslår motionerna 1978/79:850 och
1978/79:1192,

7. att riksdagen beträffande behandlingen av synskadade avslår
motionen 1978/79:583.

6. Lokala polisorganisationen: Utrustning. Regeringen har under punkten
B 7 (s. 45 och 46) föreslagit riksdagen att till Lokala polisorganisationen:
Utrustning för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av
22 635 000 kr., varav 4 436 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

JuU 1978/79:28

Motioner

I motionen 1978/79:350 av Sven-Gösta Signell m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen framhålls om behovet av för allmänheten tillgängliga telefoner vid
polisstationer som saknar dygnetruntservice.

1 motionen 1978/79:1169 av Gösta Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu är

1 fråga att riksdagen beslutar att till Lokala polisorganisationen: Utrustning
för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 23 635 000 kr., varav

2 641 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen (yrkande 5).

Utskottet

Regeringens förslag under denna punkt innebär en ökning av anslaget från
12 197 000 kr. för innevarande budgetår till 22 635 000 kr. för budgetåret
1979/80. Av de beräknade medlen är 18 827 000 kr. avsedda för inköp av
inventarier och annan utrustning till nya polislokaler.

I motionen 350 påtalas den bristande tillgången till telefoner för allmänheten
vid polisstationer med begränsat öppethållande. Motionärerna uttalar
att det borde vara en självklarhet att det i anslutning till polisstationer som ej
är dygnetruntbevakade finns en för allmänheten tillgänglig telefon, så att den
som är i behov av polishjälp utan onödigt dröjsmål kan komma i kontakt med
det jourhavande poliskontoret. Denna uppfattning bör ges regeringen till
känna.

I remissyttrande över motionen till utskottet (bilaga 2) har rikspolisstyrelsen
uppgivit att antalet polisstationer i landet som icke har öppet dygnet runt
f. n. uppgår till 270. Kostnaderna för att från de 270 obevakade polisstationerna
anordna telefonförbindelse med reläanslutning till dygnetruntöppen
polisstation skulle enligt styrelsen f. n. uppgå till ca 1 350 000 kr. Därtill
kommer abonnemangsavgifter med ca 675 000 kr. per år. Enligt styrelsens
uppfattning kan dessa kostnader inte stå i rimlig proportion till den frekvens
av brådskande samtal som hittills erfarenhetsmässigt förekommit från orter
med icke dygnetruntbevakad polisstation. En förbättrad service på området
kan därför enligt rikspolisstyrelsen bäst tillgodoses om televerkets telefonhytter,
där så är möjligt, placeras i närheten av polisstation som icke är öppen
dygnet runt. Ett sådant arrangemang är emellertid även det kostnadskrävande;
från televerket har inhämtats att de preliminära kostnaderna för 270
telefonhytter jämte drifts- och underhållskostnader torde komma att uppgå
till ca 5,4 milj. kr.

Televerket har i remissyttrande (bilaga 3) uttalat att en undersöktling visat
att det vid de flesta polisstationer som har begränsat öppethållande finns
telefonkiosker på kortare eller längre avstånd från polisstationen. I yttrandet
framhålls vidare att man vid de obemannade polisstationerna genom

JuU 1978/79:28

information och skyltning hänvisar till närmaste telefon. Inom televerket bör
enligt yttrandet undersökas möjligheterna att anordna larmtelefoner vid de
obemannade polisstationerna. Uppsättning av samtalsautomater kan vara en
lösning endast om trafikunderlaget samtidigt motiverar ett dylikt arrangemang.

Utskottet delar den uppfattning varpå ifrågavarande motion grundas,
nämligen att det är angeläget att allmänheten på ett enkelt sätt snabbt kan få
kontakt med polisen. Som motionärerna påvisat kan vissa svårigheter
föreligga härvidlag på orter som inte har dygnetruntbevakade polisstationer
även om - som rikspolisstyrelsen anför - erfarenheterna visar att problemet
har en begränsad räckvidd. I remissvaren till utskottet har redovisats förslag
till olika åtgärder som synes ägnade att förbättra förhållandena. Inte minst
kostnadsaspekten kräver emellertid ytterligare överväganden. Dessa torde
utan särskilt initiativ från riksdagens sida komma till stånd genom de
överläggningar mellan rikspolisstyrelsen och televerket rörande motionsspörsmålet
som förutskickas i rikspolisstyrelsens remissyttrande.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen.

I motionen 1169 yrkas att anslaget skall höjas med 1000 000 kr. i
förhållande till regeringens förslag till 23 635 0Ö0 kr. Förslaget bygger på
motionärernas ställningstagande till frågan om personalförstärkning inom
den lokala polisorganisationen.

Under hänvisning till vad utskottet anfört ovan under punkten 5 och vad
utskottet hemställt beträffande antalet polismanstjänster avstyrker utskottet
bifall till motionen 1169 i nu berörd del.

Utskottet har i övrigt inte något att erinra mot regeringens förslag till
medelsberäkning.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till
regeringens förslag och med avslag på motionen 1978/79:1169 i
denna del (yrkande 5) till Lokala polisorganisationen: Utrustning
för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av
22 635 000 kr., varav 4 436 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. att riksdagen beträffande telefoner vid obemannade polisstationer
avslår motionen 1978/79:350.

7. Statens kriminaltekniska laboratorium. Gemensam kontorsdrift m. m.
inom kvarteret Kronoberg. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkterna B 8 och B 9 (s. 46-50) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1979/80 anvisar

1. till Statens kriminaltekniska laboratorium ett förslagsanslag av
11 537 000 kr..

Jul) 1978/79:28

2. till Gemensam kontorsdrift m. m. inom kvarteret Kronoberg ett
förslagsanslag av 1 000 kr.

Stockholm den 27 mars 1979

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m). Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c). Eric
Jönsson (s), Bertil Johansson (c), Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s), Håkan
Winberg (m), Hans Pettersson i Helsingborg (s). Svea Wiklund (c), Carl
Lidbom (s), Gunilla André (c). Ella Johnsson (c). Helge Klöver (s) och Bonnie
Bernström (fp).

Reservationer

1. vid punkten 1 (Rikspolisstyrelsen)

av Bertil Lidgård (m) och Håkan Winberg (m), som beträffande en ytterligare
polisskola anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Frågan om”
och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Polisskolan har f. n. normalt kapacitet för att årligen utbilda maximalt 760
polisaspiranter. De extra ordinära insatser som gjorts under innevarande
budgetår och som planeras förbudgetåret 1979/80 gör det möjligt att anta 800
polisaspiranter vid polisskolan. Att för framtiden fortsätta med sådana
åtgärder skulle enligt utskottets mening leda till att andra värdefulla
utbildningsinsatser inom polisväsendet måste stå tillbaka. Det antal polismän
som kan beräknas bli examinerade från polisskolan under de närmaste åren är
såsom framhålls i motionen 1169 (1108) allt för lågt för att klara av det
beräknade behovet av polismän. Med hänsyn härtill bör utbildningskapaciteten
inom polisväsendet ökas genom inrättande av ytterligare en polisskola.
Med tanke på den tid som åtgår innan en ny polisskola kan starta sin
verksamhet bör regeringen utan att avvakta den fortsatta beredningen av
polisutredningens förslag inom polisutbildningens område skyndsamt ta
initiativ i ämnet.

Vad utskottet med bifall till motionen 1169 i nu berörd del uttalat angående
inrättande av ytterligare en polisskola bör såsom riksdagens mening ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande ytterligare en polisskola med bifall till
motionen 1978/79:1169 i denna del (yrkande 6) som sin mening

JuU 1978/79:28

ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende.

2. vid punkten 2 (Polisverket: Inköp av motorfordon m. m.)
av Bertil Lidgård (m) och Håkan Winberg (m), som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om angelägenheten av att
polishelikoptrar av säkerhetsskäl förses med stabiliseringsutrustningar. Det
rådande budgetläget bör ej förhindra att medel härför beräknas i enlighet med
vad som föreslagits av rikspolisstyrelsen. Utskottet tillstyrker med hänvisning
till det anförda bifall till motionen 855 i nu berörd del och föreslår
riksdagen att under förevarande anslagspunkt anvisa ett i förhållande till
regeringens förslag med 220 000 kr. förhöjt reservationsanslag.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motionen 855 i denna del (yrkande 3) till Polisverket:
Inköp av motorfordon m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar ett
reservationsanslag av 40 631 000 kr., varav 28 086 000 kr. att
avräknas mot automobilskattemedlen.

3. vid punkten 5 (Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader)

av Bertil Lidgård (m) och Håkan Winberg (m), som beträffande medelsberäkningen
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”ytterligare polismanstjänster” bort ha följande
lydelse.

De lokala polisstyrelserna har för budgetåret 1979/80 begärt 1 542 nya
polismanstjänster. Rikspolisstyrelsen har föreslagit att 326 av dessa tjänster
inrättas medan regeringen föreslår inrättande av 130 tjänster. Regeringens
förslag framstår såsom motionärerna anför i motionen 1169 (1108) som helt
otillräckligt, och antalet föreslagna polismanstjänster ligger långt under vad
som bedömts erforderligt på lokal nivå. BrottslighetsutVecklingen ger enligt

JuU 1978/79:28

utskottets mening inte anledning att avbryta den utbyggnad av polisväsendets
resurser som pågått under åren 1967-1978 genom ökning av antalet
polismanstjänster med i genomsnitt 325 tjänster per år. Genom ökade
utbildningsinsatser bör vakanssituationen inom polisväsendet kunna
bemästras även vid inrättande av ett större antal polismanstjänster än
regeringen föreslår. Med hänsyn till det sagda tillstyrker utskottet bifall till
motionen 1169 i nu berörd del och föreslåratt riksdagen under förevarande
anslag beräknar medel för inrättande av sammanlagt 300 nya polismanstjänster
för budgetåret 1979/80. Anslaget bör höjas med 16 320 000 kr. i
förhållande till regeringens förslag.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med anledning av
regeringens förslag och med bifall till motionen 1978/79:1169 i
denna del (yrkande 4) till Lokala polisorganisationen: Föivaltningskostnader
för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag
av 2 899 952 000 kr., varav 667 235 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen.

4. vid punkten 5 (Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader)
av Lisa Mattson (s). Eric Jönsson (s), Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s),
Hans Pettersson i Helsingborg (s), Carl Lidbom (s) och Helge Klöver (s), som
beträffande åtgärder mot den ekonomiska och den organiserade brottsligheten
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Stor
samstämmighet” och slutar med ”ifrågavarande brottsligheten” bort ha
följande lydelse:

Stor samstämmighet råder om att den ifrågavarande brottsligheten utgör
ett mycket allvarligt samhällsproblem, och under den senaste tiden har vissa
insatser gjorts för att på olika sätt möta denna brottslighet. Inom justitieutskottets
beredningsområde har vid sidan av åtgärder för resursförstärkningar,
organisatoriska ändringar och närmare samverkan mellan olika myndigheter
också uppmärksammats behovet av särskild utbildning för att uppdaga,
utreda och lagföra dessa typer av brottslig verksamhet. Särskilda utbildningsinsatser
har genomförts för poliser och åklagare; ytterligare sådana planeras
för dessa personalkategorier liksom inom domstolsväsendet. Det pågår också
en översyn av lagstiftningen på området inom BRÅ.

1 årets budgetproposition återkommer departementschefen till frågan om
åtgärder mot den ekonomiska och den organiserade brottsligheten, bl. a. vid
behandlingen av anslagen till BRÅ(s. 26), till polisväsendet (s. 31 oehs. 41-55)
och till åklagarväsendet (s. 53 och 54). I anslutning till den verksamhet som
bedrivs inom BRÅ uttalar departementschefen att den är mycket angelägen
och bör ges hög prioritet.

JuU 1978/79:28

För polisväsendets del förordas i propositionen ett visst tillskott av tjänster
för att bekämpa den ifrågavarande brottsligheten.

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”1
anslutning” och slutar på s. 15 med ”och 1192” bort ha följande lydelse:

Som utskottet ovan konstaterat råder det samstämmighet om att den
ekonomiska brottsligheten utgör ett allvarligt samhällsproblem. När det
sedan gäller viljan att med kraft vidta åtgärder mot denna brottslighet upphör
tyvärr denna enighet. Visserligen har - som utskottet också konstaterat - på
senare tid vidtagits en del åtgärder, framför allt av organisatorisk art.
Lagstiftningsinsatserna däremot har varit mycket begränsade alltsedan
regeringsskiftet 1976. De förslag som de olika regeringarna under innevarande
mandatperiod väckt tycks mera vara resultatet av ett tryck från ansvariga
myndigheter, t. ex. rikspolisstyrelsen och BRÅ, än en vilja från regeringens
sida att komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten.

Detta intryck att viljan saknas belyses inte minst av vad som hänt i de
frågor där fardiga förslag förelåg redan vid regeringsskiftet 1976. Utskottet vill
erinra om behandlingen av frågan om införande av en generalklausul mot
skatteflykt. Förslag till riksdagen har kontinuerligt ställts i utsikt men
uteblivit, samtidigt som ett arbete pågått inom regeringskansliet på att
uttunna förslaget så att en eventuell lagstiftning skulle bli i det närmaste
verkningslös.

Ett annat exempel är konkurslagstiftningen. Här förelåg en proposition
från den socialdemokratiska regeringen på hösten 1976 som syftade till att
komma till rätta med de former av ekonomisk brottslighet, där s. k.
fattigkonkurser ingår som ett led. Den borgerliga riksdagsmajoriteten avslog
denna proposition hösten 1976. Först nu med två och ett halvt års fördröjning
framläggs detta förslag på nytt men då med en ändrad organisatorisk lösning
av förvaltarfrågorna som innebär att lagstiftningen inte kommer att bli
effektiv.

Ett på sitt sätt än mera flagrant exempel utgör beslutet att låta de s. k.
femtusenkronorsbolagen leva vidare, trots vetskapen om att dessa i stor
utsträckning används i olika former av ekonomisk brottslighet.

Som framgår av motionen 850 finns det en rad åtgärder som omedelbart
kan vidtas av regeringen antingen själv eller i form av förslag till riksdagen.
Uppdraget till BRÅ får inte tas till intäkt för passivitet från regeringens sida
när det gäller att reformera lagstiftningen och vidta andra åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten.

Enligt utskottets mening är det nödvändigt att kraftfulla insatser görs inte
bara för att uppdaga utan i första hand för att förebygga ekonomisk
brottslighet. Därför måste ekonomisk verksamhet organiseras och kontrolleras
så att förutsättningarna för och möjligheterna att bereda sig vinning
genom ohederliga och skadliga metoder försvåras. För att uppnå detta krävs
åtgärder på nära nog alla samhällslivets områden. Det är därför inte
meningsfullt att som föreslås i motionen 1192 begära förslag till ett särskilt

JuU 1978/79:28

åtgärdsprogram mot den ekonomiska brottsligheten. Åtgärderna bör ingå
som integrerade delar av såväl lagstiftning som organisatoriska insatser av
betydelse i sammanhanget. I övrigt ligger de åtgärder som nämns i motionen
1192 väl i linje med de synpunkter som framförs i motionen 850.

Som framhålls i motionen 850 får samhället inte förlora tid i kampen mot
den ekonomiska brottsligheten. Riksdagen måste därför enligt utskottets
mening påtala den bristande vilja och de olika förhalningsmanövrer som
utmärker regeringens handlande på det här området.

Vad utskottet med anledning av motionerna 850 och 1192 anfört bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen beträffande åtgärder mor den ekonomiska och den
organiserade brottsligheten med bifall till motionen 1978/79:850
och med anledning av motionen 1978/79:1192 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende.

5. vid punkten 6 (Lokala polisorganisationen: Utrustning)
av Bertil Lidgård (m) och Håkan Winberg (m), som beträffande medelsberäkningen
- under förutsättning av bifall till den vid punkten 5 avgivna
reservationen nr 3 - anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Under
hänvisning” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Under punkten 5 ovan har utskottet förordat inrättandet av ett större antal
polismanstjänster än regeringen föreslagit. I följd härav bör också utrustningsanslaget
räknas upp. Det ökade medelsbehovet kan i enlighet med
yrkandet i motionen 1169 beräknas till 1 000 000 kr. Utskottet tillstyrker
således bifall till sagda motion i nu berörd del.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med anledning av
regeringens förslag och med bifall till motionen 1978/79:1169 i
denna del (yrkande 5) till Lokala polisorganisationen: Utrustning
för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av
23 635 000 kr., varav 2 641 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

JuU 1978/79:28

Bilaga 1

RIKSPOLISSTYRELSEN

YTTRANDE

1979-02-22

Riksdagens justitieutskott

Motion 1978/79:583 om behandlingen av synskadad som grips av polis

Rikspolisstyrelsen får såsom yttrande över rubricerade motion anföra
följande.

I sin verksamhet för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och för
att fullgöra vad som ankommer på polisen enligt särskilda bestämmelser är
polisen inte sällan tvungen att beröva personer deras frihet. Polisen har rätt
och skyldighet att när skäl därtill uppstått gripa för brott misstänkt person.
Gripande sker också för att verkställa häktning och anhållande. Likaså åligger
polisen att under givna förutsättningar omhänderta berusade personer,
personer som uppträder ordningsstörande och personer som befaras begå
brottslig gärning eller fortsätta sådan liksom personer som faller under
vårdlagarna eller tas i förvar enligt utlänningslagen osv.

Flertalet av gripna, omhändertagna eller förvarstagna personer kvarhålls på
polisstationerna med kortare eller längre varaktighet. De förvaras i för skilda
ändamål inrättade polisarrester eller i andra lokaler. De representerar båda
könen, skilda ålderskategorier och varierande hälsotillstånd. Inget tillgängligt
statistiskt material visar i vilken omfattning svårt synskadade personer
berövats friheten och tagits in på polisstation. Erfarenheterna talar emellertid
för att det är sällsynt förekommande.

Behandlingen av personer som berövats friheten och som kvarhålls hos
polisen regleras i olika författningar. I anslutning till sådana har rikspolisstyrelsen
i viss omfattning meddelat föreskrifter och anvisningar för polisen.
Bestämmelser för polismans personliga uppträdande under tjänsteutövning
och för vad polisman har att iaktta vid verkställande av tjänsteåtgärd finns i
polisinstruktionen (1972:511) (PI).

Lagen (1976:371) om behandling av häktade och anhållna m. fl. (HL) och
förordningen (1976:376) om behandling av häktade och anhållna m. fl. (HF)
gäller bl. a. ifråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott eller
av annan anledning, den som har anhållits eller gripits på grund av misstanke
om brott och den som intagits i polisarrest för förpassning till kriminalvårdsanstalt.
Lagstiftningen gäller dessutom i tillämpliga delar beträffande den
som i annat fall tages i förvar i polisarrest om ej annat är särskilt föreskrivet i
lag eller annan författning. Vid tillämpningen i sistnämnda avseende skall
särskilt beaktas anledningen till förvarstagandet och varaktigheten av detta.

JuU 1978/79:28

Rikspolisstyrelsen har meddelat anvisningar för tillämpningen av lagstiftningen
ifråga (FAP 102-1).

Enligt huvudregeln i 1 § HL får den intagne inte underkastas mera
omfattande inskränkningar i sin frihet än som påkallats av ändamålet med
frihetsberövandet. Vid behandlingen skall hänsyn tas till den intagnes
hälsotillstånd (4 § HL). Lagstiftningen ger vidare för behandling av intagen
bestämmelser om bl. a. läkarundersökning och sjukhusvård (4 § HL) samt
om rätten att underrätta närstående (12 § HF). Bestämmelser ges också om
kurativt och socialt stöd (3 § HF), om arbete och sysselsättning (5 § HL), om
kontakt med omvärlden genom tidningar, radio, brevväxling, besök och
telefonsamtal (6,9,11 och 12 §§ HL) samt om innehav av pengar och annan
personlig egendom (7 § HL).

Lagstiftningen har ingen särreglering för förvarstaganden av kortare
varaktighet. Den eller dess förarbeten uppmärksammar ej heller andra
tillstånd än sjukdom, såsom svårare synskador eller andra handikapp.

Lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m. m. (LOB)
reglerar förutsättningarna för omhändertagande på grund av berusning (1 §)
och ger i övrigt bl. a. särskilda bestämmelser för behandling av omhändertagna
berusade personer. Rikspolisstyrelsen har meddelat föreskrifter för
tillämpningen av lagen (B-002-5109-76).

Enligt 2 § LOB skall vid omhändertagande tillses att åtgärden ej orsakar
den omhändertagne större olägenhet än som är oundviklig med hänsyn till
åtgärdens syfte eller väcker onödig uppmärksamhet. Om det behövs med
hänsyn till den omhändertagnes tillstånd, skall han så snart det kan ske
underkastas läkarundersökning (3 §). Skall omhändertagen efter sådan
läkarundersökning inte föras till sjukhus eller kvarstanna där för vård, får han
kvarhållas hos polisen om annan vård ej kan beredas honom (4 §). Omhändertagen
som förvaras hos polisen skall fortlöpande underkastas tillsyn.
Skulle hans tillstånd ge anledning till det, skall han föras till sjukhus eller
läkare tillkallas så snart det kan ske (6 §). Omhändertagen skall friges så snart
det kan ske utan men för honom själv och anledning till omhändertagande ej
längre föreligger. Frigivandet skall dock alltid äga rum inom åtta timmar från
omhändertagandet, om det ej uppenbarligen är förenligt med den omhändertagnes
eget intresse att få kvarstanna kortare tid därutöver (7 § 3 st).

Rikspolisstyrelsen föreskriver i anslutning till 2 § LOB att 7 och 16 §§ PI
särskilt skall beaktas. 1 samråd med socialstyrelsen ges föreskrifter om när
läkarundersökning av omhändertagen skall ske och vidare lämnas i anslutning
härtill särskilda anvisningar om hur man känner igen och bör handla vid
vissa akuta tillstånd och vissa sjukdomar. I anslutning till 4 § LOB anger
föreskrifterna att omhändertagen får förvaras i polisarrest om annan vård inte
kan beredas honom. Föreskrifterna ålägger emellertid polisstyrelserna att
beakta möjligheterna till alternativ vård som kan finnas inom nykterhets- och
sjukvårdens ram och vidta åtgärder härför. Likaså skall beaktas möjligheterna
till vård utanför polisstationerna genom överlämnande av den omhändertagne
till anhörig.

Juli 1978/79:28

För berusad som förvaras i polisarrest är noggrann tillsyn föreskriven.
Ifråga om kraftigt berusade bör tillsynen ske med föreskrivet visst kortare
tidsintervall. I övrigt skall tillsynen ske fortlöpande och i den omfattning som
bedöms nödvändig. Iakttagelser beträffande den omhändertagnes tillstånd
skall också göras fortlöpande och dokumenteras.

Lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande (LTO) anger befogenheterna
för polisman att omhänderta personer i vissa fall, bl. a. i avbidan på
polisstyrelses beslut om omhändertagande enligt särskilda bestämmelser i
vårdlagarna eller om förvarstagande enligt utlänningslagen (1 §) eller när det
är nödvändigt för att upprätthålla allmän ordning eller också när det fordras
för att avvärja straffbelagd gärning (3 §). Vidare innehåller lagen bl. a.
särskilda bestämmelser om behandlingen av personer som omhändertagits
enligt lagen. Rikspolisstyrelsen har meddelat föreskrifter för tillämpningen
(FAP 001-1).

Enligt 4 § LTO skall vid omhändertagande tillses att åtgärden ej orsakar
den omhändertagne större olägenhet än som är oundviklig med hänsyn till
åtgärdens syfte eller väcker onödig uppmärksamhet. Den som omhändertagits
enligt 3 § skall efter förhör och viss utredning friges så snart anledning
föreligger att den omhändertagne ej längre kommer att utgöra omedelbar fara
för allmän ordning och säkerhet, dock senast inom sex timmar efter
omhändertagandet (8 §). Den som omhändertagits enligt LTO får ej underkastas
annan inskränkning i sin frihet än som påkallas av ändamålet med
omhändertagandet, ordningen på förvaringsplatsen eller allmän säkerhet
(9 §).

I anslutning till 4 § LTO föreskriver rikspolisstyrelsen att 7 och 16 §§ PI
särskilt skall beaktas. I föreskrifterna till 8 § fastställs den grundläggande
betydelsen av att omhändertagen inte kvarhålls längre än som är nödvändigt
och åläggs vederbörande befäl en fortlöpande bedömning av förutsättningarna
för frigivning. För förvaringen av omhändertagen föreskrivs att
omhändertagen normalt inte skall insättas i polisarrest men att han är skyldig
att uppehålla sig på anvisad plats på polisstationen samt rätta sig efter
föreskrifter som meddelas förordningen och säkerheten på förvaringsplatsen.
Friheten får dock inskränkas genom förvaring i polisarrest om den omhändertagne
inte respekterar meddelade föreskrifter eller uppträder störande eller
visar tecken på att vilja avvika eller också om tillräcklig övervakningspersonal
inte finns tillgänglig. Barn under 15 år får inte förvaras i polisarrest. Person
under 18 år eller person som lider av psykisk sjukdom eller annan ohälsa får
förvaras i polisarrest endast om synnerliga skäl kan åberopas.

I 7 § PI stadgas att polisman i sin tjänsteutövning skall uppträda på ett sätt
som inger förtroende och aktning. Han skall uppträda hövligt, hänsynsfullt
och med fasthet samt vinnlägga sig om självbehärskning och undvika vad
som kan uppfattas om utslag av oginhet och småaktighet.

Stadgandet är en allmän vägledning för polismans personliga uppträdande i
sin tjänsteutövning. Det ålägger honom ett rättrådigt och opartiskt handlande

JuU 1978/79:28

och att visa hövlighet, takt och hänsyn i umgänget med allmänheten. Det
ålägger honom också att vinnlägga sig om lugn, självbehärskning och gott
omdöme. Stadgandet inrymmer självfallet skyldighet för polisman att vid
ingripande mot svårt synskadade eller personer med andra handikapp visa de
hänsyn som är föanledda därav. Någon rätt att avstå från ett påkallat
ingripande torde dock inte kunna härledas från detta.

Enligt 16 § P1 får polisman för att verkställa tjänsteåtgärd inte använda
strängare medel än förhållandena kräver. Detta stadgande uttrycker en
minsta ingreppets princip som gäller för all offentlig maktutövning.

Under hand har inhämtats att kriminalvårdsstyrelsen inte meddelat
särbestämmelser för behandling av svårt synskadad person som intagits i
kriminal vårdsanstalt.

Visserligen saknas särreglering för behandling av svårt synskadad person
som berövats friheten och förvaras på polisstation. Detta betyder emellertid
inte att det inte finns behandlingsbestämmelser för sådant fall. Tvärtemot är
det såsom framgår av det föregående sörjt för en generell reglering genom en
modern och ganska omfattande lagstiftning. För tillämpningen av denna har
meddelats särskilda föreskrifter och anvisningar för polisen.

Häkteslagen och förordningen till denna, som är av betydelse främst vid
frihetsberövanden av något längre varaktighet, har ett inte ringa antal
bestämmelser vars ändamål är att underlätta ett frihetsberövande och
motverka skadliga verkningar av det. Inget talar mot att denna reglering
också är ändamålsenlig vid behanling av svårt synskadade. LOB syftar på sikt
till vård av berusade inom nykterhets- och sjukvårdens ram utanför
polisstationerna. Såsom det nu är kvarhålls emellertid det alldeles övervägande
antalet på polisstationerna. Påpekas bör dock att möjligheter finns i
vissa fall att överlämna den omhändertagne till anhörig för att vårdas i sin
bostad. Beträffande omhändertaganden enligt LTO är främst att beakta att
förvaring i polisarrest normalt inte skall ske utan skall omhändertagen endast
hållas under uppsikt under förvaringen på polisstationen.

Enligt rikspolisstyrelsens uppfattning är en svårt synskadads problem i
samband med frihetsberövande i mångt och mycket förbundet med själva
synskadan. Det ligger i sakens natur att ett sådant problem kan elimineras
endast genom att den synskadade får den hjälp som behövs. Polisen har en
självklar skyldighet att lämna den hjälpen. Skulle i något av de säkerligen
sällsynta fall då en svårt synskadad blir föremål för frihetsberövande föreligga
andra problem för honom bör det inom ramen för gällande lagstiftning och
polisens åliggande finnas tillfredsställande möjligheter att vidtaga åtgärder
för att underlätta dem. Rikspolisstyrelsen anser således att en särreglering av
behandling av svårt synskadad inte torde vara påkallad.

Med hänsyn till vad som ovan anförts avstyrker rikspolisstyrelsen
motionen.

JuU 1978/79:28

I handläggningen av detta ärende har deltagit överdirektören L Printz,
byråchefen R Johannesson, polisintendenten R Asplund och tf polisintendenten
O Nilsson, den sistnämnde föredragande.

RIKSPOLISSTYRELSEN
LENNART PRINTZ

/Olle Nilsson

Juli 1978/79:28

Bilaga 2

RIKSPOLISSTYRELSEN

1979-03-01

Riksdagens justitieutskott

Yttrande över motion 1978/79:350 av Sven-Gösta Signell m.Jl. om telefonerför
allmänheten vid polisstationer med begränsat öppethållande

Med anledning av ovannämnda motion får rikspolisstyrelsen anföra
följande.

Erfarenheterna från tiden efter polisväsendets förstatligande visaratt några
svårigheter för allmänheten att snabbt få kontakt med polisen sällan
förekommer. Tillkallande av polishjälp i brådskande fall sker så gott som
alltid genom telefonering antingen från den hjälpbehövandes bostad eller
genom förmedling av grannar. Ibland sker alarmering via 90 000-numret.
Allmänhetens möjligheter att på snabbast möjliga sätt nå förbindelse med
polispersonal måste emellertid ständigt när så är befogat omprövas. Kravet på
en hög utryckningsberedskap och service måste då vägas mot kostnaderna.
F. n. uppgår antalet polisstationer i landet som icke har öppet dygnet runt till
270 (5 polisdistrikt, 197 lokalvaktområden, 35 arbetsgrupper samt 32
polisposteringar). Kostnaderna för att från dessa polisstationer anordna
telefonförbindelse till dygnet runt-öppen polisstation skulle f. n. med reläanslutning
uppgå till ca 1 350 000 kr. (4 000 kr. + 600 kr. i installation = 270 x
5 000 = 1 350 000). Därtill kommer abonnemangsavgifter med ca 675 000 kr.
per år (ca 150 kr. /år för apparat samt ca 500 kr.-750 kr. per kvartal för ledning
= 270 x 2 500 kr. = 675 500 kr.).

Enligt styrelsens uppfattning kan dessa kostnader icke stå i rimlig
proportion till den frekvens av brådskande samtal som hittills erfarenhetsmässigt
förekommit från orter med icke dygnet runt bemannad polisstation.
En förbättrad samhällsservice på området kan därför bäst tillgodoses om
televerkets telefonhytter, där så är möjligt, placeras i närheten av polisstation
som icke är öppen dygnet runt. Ett sådant arrangemang är emellertid även det
kostnadskrävande. Från televerket har nämligen inhämtats att de preliminära
kostnaderna för 270 telefonhytter jämte drifts- och underhållskostnader
torde komma att uppgå till ca 5 400 000 kr.

Frågan om polisens samhällsservice är inom styrelsen ständigt föremål för
överväganden. En förbättrad telefonservice måste emellertid ske på sikt utan
att andra mera angelägna arbetsuppgifter blir eftersatta samt slutligen avgöras
med hänsyn till den medelstilldelning polisväsendet erhåller. Med hänsyn
härtill bör överläggningar mellan rikspolisstyrelsen och televerket ske i den
av motionärerna upptagna frågan.

JuU 1978/79:28

I handläggningen av detta ärende har förutom undertecknad, överdirektören
Lennart Printz, deltagit byråchefen Seppo Wuori och tf avdelningsdirektören
Bengt Åke Jonsson, föredragande.

RIKSPOLISSTYRELSEN
LENNART PRINTZ

/Bengt Å. Jonsson

JuU 1978/79:28

Bilaga 3

TELEVERKETS CENTRALFÖRVALTNING

1979-01-30

Riksdagens Justitieutskott

Telefoner för allmänheten vid polisstationer med begränsat öppethållande

Med anledning av motion 1978/79:350 av Sven-Gösta Signell m. fl. om
telefoner för allmänheten vid polisstationer med begränsat öppethållande
avger televerket följande yttrande.

Vi har genom förfrågan till samtliga lokala förvaltningar inhämtat
information om vilka möjligheter som idag står till buds för hjälpsökande vid
obemannade polisstationer att via telefon påkalla polisiär hjälp. Det har visat
sig att det vid de flesta polisstationer som har begränsat öppethållande finns
telefonkiosker på kortare eller längre avstånd från polisstationen. Teleområdena
har i sina yttranden föreslagit att man vid de polisstationer som har
begränsat öppethållande på lämpligt sätt informerar den hjälpsökande om var
närmaste telefoneringsmöjlighet finns. Resp. teleområden är också beredda
att bistå med uppgift om var samtalsautomater finns.

Televerkets telefonkiosker och samtalsautomater är tyvärr utsatta för
skadegörelse. Med hänsyn härtill har man föreslagit att polisen borde sätta
upp speciella larmtelefoner som kan sätta den hjälpsökande i kontakt med
närmaste överordnade polisstation. Televerkets Larmdivision har vid överläggningar
med Rikspolisstyrelsen diskuterat en sådan möjlighet.

Från televerkets sida vill vi sålunda framhålla vikten av att man vid de
obemannade polisstationerna i första hand genom information/skyltning
hänvisar till närmaste telefon. I samarbete med Larmdivisionen bör också
undersökas möjligheten att anordna larmtelefoner vid de obemannade
polisstationerna. Uppsättning av samtalsautomater för att lösa larmfrågan
kan vara en lösning endast om trafikunderlaget samtidigt motiverar dylikt
arrangemang.

B SUNESSON

GOTAB 61813 Stockholm 1979