JuU 1978/79:25

Justitieutskottets betänkande
1978/79:25

med anledning av propositionen 1978/79:88 om försöksverksamhet
med användning av telefon vid rättegång jämte motion

Propositionen

I propositionen 1978/79:88 har regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagt
förslag till lag om försöksverksamhet med användning av telefon vid
rättegång.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad
som anförs nedan under rubriken Utskottet.

Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse.

Förslag till

Lag om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid de allmänna domstolar som regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, domstolsverket bestämmer får vid handläggning av mål
försöksvis användas telefon i enlighet med vad som anges i denna lag. Beslut
om sådan försöksverksamhet får avse högst tio tingsrätter och högst två
hovrätter.

2 § Vid förhandling enligt 42 kap. 10, 12-14 § eller 20 § andra stycket
rättegångsbalken eller 5 § lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om
mindre värden får part helt eller delvis utföra sin talan och höras per telefon, i
den mån rätten finner det lämpligt och parterna samtycker till det. Detsamma
gäller i fråga om huvudförhandling i brottmål, vari anledning ej förekommer
att ådöma annan brottspåföljd än böter.

3 § Förhör med vittne eller sakkunnig får hållas per telefon, i den mån
rätten finner det lämpligt samt parterna och den som skall höras samtycker till
det. Detsamma gäller förhör i brottmål med målsägande som hörs i anledning
av åklagarens talan.

4 § Vid förhandling då telefon används får även annan åtgärd som står i
nära samband med parts utförande av talan eller med hörande av part,
målsägande, vittne eller sakkunnig vidtas per telefon.

1 Riksdagen 1978/79. 7 sami. Nr 25

Juli 1978/79:25

5 § Under försöksverksamheten får kallelse till förhandling eller till förhör
per telefon ske i den ordning rätten finner lämpligt. I kallelse till den som skall
utföra sin talan eller höras per telefon för ej utsättas påföljd.

6 § I fråga om rätt till ersättning och förskott på sådan ersättning vid
medverkan i rättegång per telefon tillämpas vad som är föreskrivet om
ersättning och förskott vid inställelse till förhandling.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1979 och gäller till utgången av år
1980.

Motion

I den med anledning av propositionen väckta motionen 1978/79:2189 av
Håkan Winberg m. fl. (m) hemställs dels att riksdagen beslutar att lagen om
försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång inte skall
omfatta förhör med vittne, sakkunnig eller målsägande vid andra förhandlingar
än som anges i 2 § lagförslaget, dels att lagen skall träda i kraft den 1
juli 1979.

Utskottet

I propositionen föreslås en lag som gör det möjligt att vid högst tio
tingsrätter och två hovrätter anordna försöksverksamhet med användning av
telefon vid vissa domstolsförhandlingar. Försöksverksamheten skall när det
gäller parts utförande av talan och förhör med part omfatta sammanträde för
muntlig förberedelse i tvistemål enligt 42 kap. 10 och 12-14 §§ rättegångsbalken
(RB), huvudförhandling i förenklad form i tvistemål enligt 42 kap. 20 §
andra stycket RB, sammanträde enligt 5 § lagen om rättegången i tvistemål
om mindre värden (småmålslagen) samt huvudförhandling i brottmål, vari
anledning ej förekommer att ådöma annan brottspåföljd än böter. Dessutom
skall försöksverksamhet kunna förekomma vid förhör med vittne eller
sakkunnig och vid förhör i brottmål med målsägande som hörs i anledning av
åklagarens talan. Som allmänna förutsättningar för att använda telefon i
rättegång skall enligt propositionen gälla att rätten finnér detta lämpligt samt
att parterna och, vid förhör i bevissyfte, den som skall höras samtycker
därtill.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 april 1979 och gälla till utgången av år
1980.

Utskottet finner det angeläget att man i anslutning till den pågående
översynen av rättegångsförfarandet undersöker hur man på olika vägar kan
göra förfarandet snabbare och billigare utan att därför rättssäkerheten träds
för när. Möjligheterna att utnyttja de senaste årens utveckling på telekommunikationernas
område kommer här in i bilden. Med hänsyn bl. a. till att

JuU 1978/79:25

den föreslagna ordningen skall bygga på frivillig medverkan och förutsätter
en lämplighetsprövning i varje särskilt fall finnér utskottet att rättssäkerhetsintresset
inte bör hindra att en försöksverksamhet kommer till stånd.

I motionen 2189 anförs invändningar mot det föreslagna tillämpningsområdet
för försöksverksamheten. Motionärerna anser att detta område bör
begränsas på det sätt att försöken inte skall omfatta förhör med vittne,
sakkunnig eller målsägande vid andra förhandlingar än dem vid vilka part
enligt förslaget kan höras per telefon. Till stöd för sin uppfattning anför
motionärerna bl. a. att det vid vittnesförhör ofta är en fördel såväl för
domstolen som för parterna att kunna iaktta vittnet. De uttalar också att
vittnesförhör per telefon vid domstolens övervägande av bevisningen kan
komma att framstå som mindre tillförlitliga än vanliga vittnesförhör inför
domstolen.

I motionen yrkas också - under åberopande av att ett relativt omfattande
förberedelsearbete, inte minst av teknisk art, synes erforderligt - att
tidpunkten för ikraftträdandet flyttas till den 1 juli 1979.

Utskottet vill med anledning av motionen erinra om att lagförslaget som
villkor för att telefon skall få användas vid rättegång upptar att rätten funnit
detta lämpligt. Vid lämplighetsprövningen kan det som departementschefen
framhåller finnas anledning att iaktta försiktighet när det är fråga om
vittnesförhör, framför allt när tilltron till ett vittne kan ha avgörande
betydelse i målet. Förhör med vittne per telefon bör i linje med departementschefens
uttalanden främst bli aktuellt då det saknas anledning
ifrågasätta riktigheten av vittnets uppgifter. När det gäller s. k. tilltrosvittnen i
hovrätt torde det ej vara lämpligt med telefonförhör.

Under hänvisning till dessa uttalanden finner utskottet motionärernas
farhågor när det gäller konsekvenserna av att tillåta förhör med vittnen och
sakkunniga per telefon överdrivna. Enligt utskottets mening bör det i
enlighet med vad departementschefen anför eftersträvas att det under
försöksverksamheten i så många situationer som möjligt bli belyst i vad mån
det finns behov av att använda telefon i rättegång. I detta hänseende kan
konstateras att motionärernas förslag - i motsats till regeringens - inte
medger att exempelvis skyddskonsulent, läkare och övervakare hörs per
telefon i brottmål där frihetsberövande påföljd aktualiseras.

Med hänsyn till det anförda godtar utskottet att försöksverksamheten ges
den omfattning som föreslagits i propostionen och avstyrker bifall till
motionen i motsvarande del.

Utskottet - som noterar att den nya lagens uppgift endast är att utgöra
grund för en tidsbegränsad försöksverksamhet vid några få domstolar-finner
i övrigt inte anledning till några uttalanden med anledning av bestämmelserna
i det framlagda lagförslaget.

JuU 1978/79:25

Med hänsyn till att det är fråga om en försöksverksamhet som skall
förekomma efter lämplighetsprövning i varje särskilt fall finner utskottet inte
anledning att förorda någon ändring av tidpunkten för lagens ikraftträdande.
Motionärernas önskemål i denna del avstyrks.

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:2189 antar det i
propositionen 1978/79:88 framlagda förslaget till lag om
försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång.

Stockholm den 6 mars 1979

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Bertil Johansson (c), Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s). Gunde
Raneskog (c), Håkan Winberg (m), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Svea
Wiklund (c), Gunilla André (c). Ella Johnsson (c), Martin Segerstedt (s), Iris
Mårtensson (s) och Bonnie Bernström (fp).

Reservation

av Bertil Lidgård (m) och Håkan Winberg (m), som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har ingen erinran mot den föreslagna omfattningen av försöksverksamheten
när det gäller parts utförande av talan och förhör med part. När
det gäller upptagande av bevisning anser emellertid utskottet att invändningar
kan göras mot förslaget i propositionen. Detta innebär att det blir
möjligt att ta upp muntlig bevisning vid alla slags brottmål och tvistemål. En
sådan lösning tillgodoser enligt utskottets mening inte rimliga rättssäkerhetskrav.
Utskottet vill särskilt peka på svårigheterna att identifiera personer som
hörs per telefon och på nackdelarna från bevisprövningssynpunkt av att den
som hörs inte kan ses. I likhet med motionärerna anser utskottet att området
för försöksverksamheten bör begränsas när det gäller upptagande av bevis.
En lämplig avgränsning synes vara den som motionärerna förordar, och
utskottet föreslår att lagförslaget ändras i överensstämmelse med motionärernas
önskemål.

JuU 1978/79:25

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2189 antar det i
propositionen 1978/79:88 framlagda förslaget till lag om
försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång
med den ändring att 3 § erhåller följande såsom Utskottets
förslag betecknade lydelse:

3 §

R eger ingens förslag

Förhör med vittne eller sakkunnig
får hållas per telefon, i den mån
rätten finner det lämpligt samt
parterna och den som skall höras
samtycker till det. Detsamma gäller
förhör i brottmål med målsägande
som hörs i anledning av åklagarens
talan.

Utskottets förslag

Vid förhandling som sägs i 2 § får
förhör hållas per telefon med vittne
eller sakkunnig, i den mån rätten
finner det lämpligt samt parterna och
den som skall höras samtycker till
det. Detsamma gäller förhör i brottmål
med målsägande som hörs i
anledning av åklagarens talan.

GOTAB 61656 Stockholm 1979