JuU 1978/79:19

Justitieutskottets betänkande
1978/79:19

med anledning av propositionen 1978/79:76 om ändring i lagen
(1964:542) om personundersökning i brottmål jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1978/79:76 har regeringen Gustitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål

Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1964:542) om personundersökning i
brottmål skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Ej må någon dömas till fängelse i
sex månader eller däröver, villkorlig’dom,
skyddstillsyn, ungdomsfängelse
eller internering eller överlämnas
till särskild vård utan att
personundersökning ägt rum. Personundersökning
är likväl ej erforderlig,
om utredning som avses
därmed ändock är tillgänglig för
rätten.

Föreslagen lydelse

Ej må någon dömas till fängelse i
sex månader eller däröver, skyddstillsyn,
ungdomsfängelse eller internering
eller överlämnas till särskild
vård utan att personundersökning
ägt rum. Personundersökning är
likväl ej erforderlig, om utredning
som avses därmed ändock är tillgänglig
för rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1979.

Motionerna

I motionen 1978/79:848 av Bo Lundgren (m) och Wiggo Komstedt (m)
yrkas att riksdagen som sin mening skall ge till känna vad som i motionen
anförs beträffande personundersökning vid villkorlig dom.

I motionen 1978/79:1750 av Inger Lindquist (m) och Håkan Winberg (m)
yrkas att riksdagen beslutar om ändring i 2 § lagen om personundersökning i
brottmål i enlighet med vad som anförs i motionen.

1 Riksdagen 1978/79. 7 sami. Nr 19

JulJ 1978/79:19

Utskottet

Inledning

I 27 kap. 1 § första stycket brottsbalken stadgas att villkorlig dom får
meddelas för brott varå kan följa fängelse om det med hänsyn till den
tilltalades karaktär och personliga förhållanden i övrigt finns grundad
anledning anta att övervakning eller annan mera ingripande åtgärd ej
erfordras för att avhålla honom från vidare brottslighet.

Enligt 1 § lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål skall, om det
prövas erforderligt, personundersökning äga rum för vinnande av utredning
rörande den misstänktes personliga förhållanden samt angående de åtgärder
som må anses lämpliga för att främja hans anpassning i samhället och öka
hans möjligheter till personlig utveckling.

Enligt 2 § samma lag får inte någon dömas till fängelse i sex månader eller
däröver, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller internering
eller överlämnas till särskild vård utan att personundersökning ägt rum.
Personundersökning är likväl ej erforderlig om utredning som avses därmed
ändock är tillgänglig för rätten.

I propositionen föreslåsen uppmjukning av kravet på personundersökning
i de fall där domstolarna med hänsyn till brottstypen regelmässigt dömer
tidigare ostraffade personer till villkorlig dom. Ändringen föreslås ske på det
sätt att orden "villkorlig dom” utgår ur 2 § personundersökningslagen.
Förslaget bygger på en framställning till regeringen från domstolsverket. I
framställningen pekade verket på att rättspraxis utvecklats i den riktningen
att tidigare ostraffade personer tämligen regelmässigt döms till villkorlig dom
vid vissa brottstyper. Vid sådana brott borde enligt domstolsverket domstolen
få underlåta att besluta om personundersökning i de fall då tillgänglig
personutredning utvisar att den tilltalades prognos är god.

Ändring i personundersökningslagen

I motionen 1978/79:1750 hemställs att 2§ personundersökningslagen
ändras på annat sätt än som föreslås i propositionen. Motionärerna hänvisar
till yttranden av riksrevisionsverket och Sveriges domareförbund vid remissbehandlingen
av domstolsverkets framställning och anser att lagförslagets
innebörd bör framgå av lagtexten och inte enbart av motivuttalanden. Den i
propositionen föreslagna lagtexten ger enligt motionärerna det intrycket att
personundersökning aldrig skall behöva göras när påföljden bestäms till
villkorlig dom. Avsikten är dock, uttalar motionärerna, att huvudregeln även
i fortsättningen skall vara att personundersökning skall göras i dessa fall.
Enligt motionärernas mening bör lagtexten ge besked härom och förslagsvis
utformas så att det i ett tillägg till 2 § sista meningen personundersökningslagen
anges att personundersökning ej är erforderlig om villkorlig dom ådöms
och valet av denna påföljd är uppenbart.

JuU 1978/79:19

Utskottet har ingen erinran mot förslaget i propositionen att det inte längre
skall krävas personundersökning för att villkorlig dom skall kunna ådömas.
Lagändringen bör, som departementschefen uttalar, ta sikte endast på sådana
brottstyper där enligt rådande praxis tidigare ostraffade tilltalade regelmässigt
ådöms villkorlig dom. Till den avsedda kategorin bör som anförs i propositionen
hänföras bl. a. egendomsbrott av inte alltför svår beskaffenhet,
försäkringskassebedrägerier och vållande till annans död genom trafikolycka.
Departementschefen erinrar också om den nya vapenfrilagstiftningen. I
anslutning härtill vill utskottet peka på riksdagens uttalanden i det lagstiftningsärendet
att det vid vapenvägran ingalunda är uteslutet att en första
vägran även i fortsättningen bör leda till dom på fängelse (FöU 1977/78:28,
JuU 1977/78:1 y).

När det gäller den i motionen 1750 upptagna frågan om den lagtekniska
utformningen av lagändringen vill utskottet peka på att det av 1 § personundersökningslagen
följer att personundersökning skall äga rum om det
prövas erforderligt för valet av påföljd. Även om man slopar kravet i 2 §
personundersökningslagen att personundersökning skall ske innan någon
döms till villkorlig dom, skall således på grund av bestämmelserna i 1 § sådan
undersökning ändå äga rum om domstolen är osäker beträffande påföljdsvalet.
Den av motionärerna framförda uppfattningen att lagtexten ger
intrycket att personundersökning aldrig skall behöva göras när påföljden
bestäms till villkorlig dom saknar alltså enligt utskottets mening grund.
Ytterligare anvisning i lagtext om när personundersökning kan underlåtas är
enligt utskottets mening inte erforderlig.

Med stöd av det anförda godkänner utskottet den av regeringen föreslagna
lagtekniska utformningen av 2 § personundersökningslagen och avstyrker
bifall till motionen 1750.

A näring i förundersökningskungörelsen

I propositionen uppger departementschefen att han avser att föreslå
regeringen att göra ändringar i förundersökningskungörelsen som innebär att
erforderlig personinformation rörande den misstänkte inhämtas av polisen
under förundersökningen.

I motionen 848 yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna vad som sägs i motionen om att förslaget inte får medföra en extra
belastning för polisen. Motionärerna ifrågasätter om inte de kompletterande
personuppgifter som kan behövas kan inhämtas genom skyddskonsulentens
försorg.

Vid prövningen av motionsyrkandet bör till en början beaktas att den
ändring i förundersökningskungörelsen som aviseras i propositionen inte,
såsom föreslagits av domstolsverket i dess framställning till regeringen, skall
innefatta någon mer omfattande utredning från polisens sida. Det bör också
noteras att det är förutsatt att kontrollen av inhämtade uppgifter skall

JuU 1978/79:19

ankomma på domstolen. Såsom departementschefen anför bör uppgifterna
kunna lämnas av den misstänkte på en särskild blankett. Enligt vad utskottet
inhämtat har en sådan blankett också utarbetats och godkänts av rikspolisstyrelsen
under överläggningar mellan justitiedepartementet och rikspolisstyrelsen.
Vid angivna förhållanden avstyrker utskottet bifall till motionen
848.

Övrigt

I övrigt föranleder propositionen inte någon erinran eller något uttalande
från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:1750 antar det
genom propositionen 1978/79:76 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål,

2. att riksdagen beträffande ändring i förundersökningskungörelsen
(1947:948) avslår motionen 1978/79:848.

Stockholm den 13 februari 1979

På justitieutskottets vägnar
LISA MATTSON

Närvarande: Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Bertil Johansson (c), Lilly
Bergander (s), Kerstin Andersson i Kumla (s), Håkan Winberg (m), Svea
Wiklund (c), Carl Lidbom (s), Gunilla André (c), Ella Johnsson (c), Joakim
Ollén (m), Martin Segerstedt (s), Iris Mårtensson (s) och Bonnie Bernström
(fp).

Reservation

vid moment 1 i utskottets hemställan

av Bertil Johansson (c), Håkan Winberg (m), Svea Wiklund (c), Ella Johnsson
(c) och Joakim Ollén (m), som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”När det
gäller” och slutar med "motionen 1750” bort ha följande lydelse:

När det gäller den i motionen 1750 upptagna frågan om den lagtekniska
utformningen av lagändringen bör följande beaktas. 1 1 § personundersök -

JuU 1978/79:19

ningslagen finns f. n. en allmän regel om att personundersökning skall äga
rum om det prövas erforderligt, medan det i 2 § finns bestämmelser om
obligatoriskt inhämtande av personundersökning innan någon döms till bl. a.
villkorlig dom. Av departementschefens uttalanden - vilka utskottet ansluter
sig till - framgår att huvudregeln också efter den föreslagna lagändringen
skall vara att personundersökning skall äga rum innan någon döms till
villkorlig dom; med ändringen avses endast att göra det möjligt för domstolen
att avstå från personundersökning i vissa speciella fall.

Enligt utskottets mening finns det inte skäl att vid genomförande av den
nu aktuella lagändringen avvika från den nuvarande uppbyggnaden av
reglerna om inhämtande av personundersökning. Huvudregeln att personundersökning
skall föregå villkorlig dom bör alltjämt framgå av 2 § personundersökningslagen.
Till detta lagrum bör emellertid fogas en bestämmelse
som anger det avsedda undantaget från huvudregeln, nämligen att villkorlig
dom får ådömas utan personundersökning i vissa fall. Regeln bör lämpligen
utformas så att villkorlig dom får ådömas även om personundersökning ej ägt
rum, om det på grund av brottets art och omständigheterna i övrigt är
uppenbart att denna påföljd skall väljas. Innebörden av lagändringen
kommer därigenom till uttryck i lagtexten och ej endast i motivuttalanden.
Utskottet tillstyrker således bifall till motionen 1750 angående annan lydelse
av 2 § personundersökningslagen. Lagrummet bör få den lydelse som
framgår av utskottets hemställan nedan.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:76 och
med bifall till motionen 1978/79:1750 antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1964:542) om
personundersökning i brottmål med den ändringen att 2 §
erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Ej må någon dömas till fängelse i
sex månader eller däröver, villkorligdom,
skyddstillsyn, ungdomsfängelse
eller internering eller överlämnas
till särskild vård utan att
personundersökning ägt rum. Även
om personundersökning ej ägt rum,
må dock dömas till villkorlig dom, om
det på grund av brottets art och
omständigheterna i övrigt är uppenbart
att denna påföljd skall väljas.

JulJ 1978/79:19

Regeringens förslag

Utskottets förslag

Personundersökningen är ej erforderlig,
om utredning som avses
därmed ändock är tillgänglig för
rätten.

GOTAB 61507 Stockholm 1979