JuU 1978/79:15

Justitieutskottets betänkande
1978/79:15

med anledning av propositionen 1978/79: 62 om ändring i lagen
(1974: 203) om kriminalvård i anstalt, m. m. jämte motioner

Propositionen m. m.

I propositionen 1978/79: 62 har regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta i propositionen
framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt,

2. lag om ändring i lagen (1976: 371) om behandlingen av häktade
och anhållna m. fl.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till
vad utskottet anför på främst s. 10 och s. 16—17.

I samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning
av propositionen väckta motionerna 1978/79: 164 av Gunilla André (c)
och Anne-Marie Gustafsson (c), 1978/79: 165 av Lars Werner m. fl.

(vpk) och 1978/79: 166 av Håkan Winberg m. fl. (m) samt den under
den allmänna motionstiden under 1977/78 års riksmöte väckta motionen
1977/78: 993 av Lars Schött m. fl. (m). Motionsyrkandena redovisas
nedan på s. 7—8.

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

1 Riksdagen 1978/79. 7 sami. Nr 15

JuU 1978/79:15

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt dels

att 7 och 32 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 52 a-52 d §§, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Vid fördelning av de intagna mellan öppna och slutna anstalter iakttages
följande.

Intagen bör placeras i öppen anstalt, om icke annan placering är påkallad
med hänsyn till föreliggande fara för att han avviker eller eljest av säkerhetsskäl
eller med hänsyn till att möjlighet bör beredas honom till sådant
arbete eller sådan undervisning, utbildning eller särskild behandling
som icke lämpligen kan anordnas i öppen anstalt.

Den som dömts till fängelse i
lägst två år eller till internering med
en minsta tid av två år eller mer
skall placeras i sluten anstalt, om
det med hänsyn till att han saknar
fast anknytning till riket eller eljest
kan befaras att han är särskilt benägen
att avvika och fortsätta en
brottslig verksamhet, vilken på
grund av omfattning och inriktning
är av särskilt allvarlig karaktär.
Vad som sagts nu gäller dock ej om
annan placering kräves för en ändamålsenlig
förberedelse av förestående
frigivning eller överföring till
vård utom anstalt eller eljest synnerliga
skäl föreligger för placering
i öppen anstalt.

Den som dömts till fängelse i
lägst två år eller till internering med
en minsta tid av två år eller mer
skall placeras i sluten anstalt, om
det med hänsyn till att han saknar
fast anknytning till riket eller till arten
av hans brottslighet eller eljest
kan befaras att han är särskilt benägen
att avvika och fortsätta en
brottslig verksamhet av särskilt allvarlig
karaktär. Vad som sagts nu
gäller dock ej om annan placering
kräves för en ändamålsenlig förberedelse
av förestående frigivning eller
överföring till vård utom anstalt
eller eljest synnerliga skäl föreligger
för placering i öppen anstalt.

För att underlätta anpassningen i
samhället kan intagen beviljas tillstånd
att lämna anstalten för viss
kort tid (korttidspermission), om ej
avsevärd fara för missbruk föreligger.
Korttidspermission får också
ges, om annan särskild anledning
föreligger därtill.

För att underlätta anpassningen i
samhället kan intagen beviljas tillstånd
att lämna anstalten för viss
kort tid (korttidspermisson), om ej
påtaglig fara för fortsatt brottslig
verksamhet eller avsevärd fara för
annat missbruk föreligger. Korttidspermission
får också ges, om
annan särskild anledning föreligger
därtill.

JuU 1978/79:15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Intagen som avses i 7 § tredje stycket och på skäl som där anges är placerad
i sluten anstalt får beviljas korttidspermission endast om synnerliga
skäl föreligger därtill.

För korttidspermission får ställas de villkor som kan anses erforderliga
beträffande vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat. Är noggrann tillsyn
behövlig, kan föreskrivas att den intagne under permissionen skall vara
ställd under bevakning.

52 a §

Om det inte är uppenbart obehövligt,
skall den som intages i kriminalvårdsanstalt
vid ankomsten
till anstalten kroppsvisiteras för eftersökande
av föremål som han enligt
vad som följer av denna lag ej
får inneha.

I övrigt får intagen kroppsvisiteras
för eftersökande av föremål
som nyss sagts endast när

1. anledning förekommer att sådant
föremål skall anträffas på honom,

2. det sker i anslutning till större
undersökning som av säkerhetsskäl
görs av utrymmen inom anstalten
och den intagne har eller har haft
särskild anknytning till utrymme
som berörs av undersökningen,

3. den intagne skall mottaga eller
har haft obevakat besök, eller

4. den intagne efter vistelse
utanför anstalten kommer åter till
denna.

Vad som har sagts i andra stycket
utgör ej hinder mot att i annat
fall företages sådan ytlig kroppsvisitation
som bedömes nödvändig
av säkerhetsskäl och som endast
avser eftersökande av vapen eller
annat farligt föremål.

52 b §

Intagen får kroppsbesiktigas när
anledning förekommer att föremål
som han enligt vad som följer av
denna lag ej får inneha skall anträffas
på honom.

Den som är intagen i sluten anstaltfår
kroppsbesiktigas även ifall
som avses i 52 a § andra stycket
2—4, om det är oundgängligen på -

JuU 1978/79:15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

kallat av hänsyn till ordningen och
säkerheten i anstalten. Närmare
föreskrifter härom meddelas av regeringen
eller myndighet som regeringen
bestämmer.

52 c §

Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning
får inte göras mer ingående
än vad ändamålet med åtgärden
kräver. All den hänsyn som omständigheterna
medger skall iakttagas.
Om möjligt skall vittne närvara.

Annan kroppsvisitation än som
avses i 52 a § tredje stycket eller
kroppsbesiktning får, när åtgärden
gäller kvinna, ej verkställas eller
bevittnas av annan än kvinna, läkare
eller legitimerad sjuksköterska.

Föremål, som anträffas vid
kroppsvisitation eller kroppsbesiktning
och som intagen enligt vad
som följer av denna lag ej får inneha,
skall omhändertagas och förvaras
för hans räkning, såvitt ej annat
är särskilt föreskrivet.

52 d §

Intagen som kan misstänkas vara
påverkad av narkotika får föreläggas
att lämna urinprov.

Den som är intagen i anstalt, i
vilken företrädesvis placeras intagna
som icke eller i endast ringa
mån har tagit befattning med narkotika,
får föreläggas att lämna
urinprov, även om han ej misstänkes
vara påverkad av narkotika.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

JuU 1978/79:15

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och
anhållna m. fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m. fl.
dels att 2 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 a och 2 b §§, av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Häktad skall senast vid ankomsten
till förvaringslokalen visiteras.
Därvid skall iakttagas all den hänsyn
som omständigheterna medger.
Om möjligt skall vittne närvara.

Föremål som häktad ej får inneha
enligt denna lag eller bestämmelse
som har meddelats med stöd
av lagen skall omhändertagas och
förvaras för hans räkning.

Föreslagen lydelse

Om det inte är uppenbart obehövligt,
skall häktad senast vid ankomsten
till förvaringslokalen
kroppsvisiteras för eftersökande av
föremål som han enligt vad som
följer av denna lag ej får inneha.

I övrigt får häktad kroppsvisiteras
för eftersökande av föremål
som nyss sagts endast när

1. anledning förekommer att sådant
föremål skall anträffas på honom,

2. det sker i anslutning till större
undersökning som av säkerhetsskäl
görs av utrymmen inom förvaringslokalen
och den häktade har
eller har haft särskild anknytning
till utrymme som berörs av undersökningen,

3. den häktade skall mottaga eller
har haft obevakat besök, eller

4. den häktade efter vistelse
utanför förvaringslokalen kommer
åter till denna.

Vad som har sagts i andra stycket
utgör ej hinder mot att i annat
fall företages sådan ytlig kroppsvisitation
som be'dömes nödvändig
av säkerhetsskäl och som endast
avser eftersökande av vapen eller
annat farligt föremål.

Häktad får kroppsbesiktigas när
anledning förekommer att föremål
som han enligt vad som följer av
denna lag ej får inneha skall anträffas
på honom.

JuU 1978/79: 15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om det är oundgängligen påkallat
av hänsyn till ordningen och säkerheten
inom förvaringslokalen,
får häktad kroppsbesiktigas även i
fall som avses i 2 § andra stycket
2-4.

Annan kroppsvisitation än som
avses i 2 § tredje stycket eller
kroppsbesiktning får, när åtgärden
gäller kvinna, ej verkställas eller
bevittnas av annan än kvinna, läkare
eller legitimerad sjuksköterska.

Föremål, som anträffas vid
kroppsvisitation eller kroppsbesiktning
och som häktad enligt vad
som följer av denna lag ej får inneha,
skall omhändertagas och förvaras
för hans räkning, såvitt ej annat
är särskilt föreskrivet.

2 b

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

JuU 1978/79: 15

Motionerna

I motionen 1977/78: 993 av Lars Schött m. fl. (m) yrkas att riksdagen
skall uttala att reglerna om underrättelse från kriminalvården till polismyndighet
om permission från kriminalvårdsanstalt även skall avse den
som dömts till fängelse på viss längre tid.

I motionen 1978/79: 164 av Gunilla André (c) och Anne-Marie Gustafsson
(c) yrkas

1. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt med
den ändringen att 7 och 32 §§ erhåller följande som Motionärernas förslag
betecknade lydelse.

Regeringens förslag Motionärernas förslag

1 §

Vid fördelning av de intagna mellan öppna och slutna anstalter iakttages
följande.

Intagen bör placeras i öppen anstalt, om icke annan placering är påkallad
med hänsyn till föreliggande fara för att han avviker eller eljest
av säkerhetsskäl eller med hänsyn till att möjlighet bör beredas honom
till sådant arbete eller sådan undervisning, utbildning eller särskild behandling
som icke lämpligen kan anordnas i öppen anstalt.

Den som dömts till fängelse i Den som dömts till fängelse i

lägst två år eller till internering lägst två år eller till internering

med en minsta tid av två år el- med en minsta tid av två år eller

ler mer skall placeras i sluten an- mer skall placeras i sluten anstalt,

stalt, om det med hänsyn till att om det med hänsyn till att han

han saknar fast anknytning till ri- saknar fast anknytning till riket el ket

eller till arten av hans brotts- ler till arten av hans brottslighet

lighet eller eljest kan befaras att eller eljest kan befaras att han är

han är särskilt benägen att avvika särskilt benägen att avvika och

och fortsätta en brottslig verksam- fortsätta en brottslig verksamhet

het av särskilt allvarlig karaktär, av allvarlig karaktär. Vad som

Vad som sagts nu gäller dock ej sagts nu gäller dock ej om annan

om annan placering kräves för en placering kräves för en ändamåls ändamålsenlig

förberedelse av fö- enlig förberedelse av förestående

restående frigivning eller överfö- frigivning eller överföring till vård

ring till vård utom anstalt eller el- utom anstalt eller eljest synnerliga

jest synnerliga skäl föreligger för skäl föreligger för placering i öp placering

i öppen anstalt. pen anstalt.

32 §

För att underlätta anpassningen För att underlätta anpassningen

i samhället kan intagen beviljas i samhället kan intagen beviljas

tillstånd att lämna anstalten för tillstånd att lämna anstalten för

viss kort tid (korttidspermission), viss kort tid (korttidspermission),

om ej påtaglig fara för fortsatt om ej fara för fortsatt brottslig

brottslig verksamhet eller avsevärd verksamhet eller avsevärd fara för

fara för annat missbruk föreligger. annat missbruk föreligger. Kort Korttidspermission

får också ges, tidspermission får också ges, om

Jul) 1978/79:15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om annan särskild anledning före- annan särskild anledning föreligger
ligger därtill. därtill.

Intagen som avses i 7 § tredje stycket och på skäl som där anges är
placerad i sluten anstalt får beviljas korttidspermission endast om synnerliga
skäl föreligger därtill.

För korttidspermission får ställas de villkor som kan anses erforderliga
beträffande vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat. Är noggrann
tillsyn behövlig, kan föreskrivas att den intagne under permissionen
skall vara ställd under bevakning.

2. att 7 § lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt dessutom ändras
på sådant sätt som föreslås i motionen. Motionsönskemålet innebär
att paragrafens tredje stycke skall kunna tillämpas på alla som dömts
för grovt narkotikabrott.

I motionen 1978/79: 165 av Lars Wemer m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen avslår de genom propositionen framlagda förslagen till
ändring av 7 och 32 §§ lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt,

2. att riksdagen skall uttala att systemet med lokalanstalter snarast
måste byggas ut, parallellt med att kriminalvården ges betydande personella
resurser, för att möjliggöra ett meningsfullt samarbete mellan anstaltsvård
och frivård i syfte att åstadkomma meningsfulla rehabiliteringsprogram,

3. att riksdagen skall uttala att de möjligheter som finns i nu gällande
lagstiftning om inskränkning i permissioner, liksom de i propositionen
föreslagna bestämmelserna om kroppsvisitation och kroppsbesiktning,
måste användas med stor restriktivitet,

4. att riksdagen skall uttala att FFCO, som representanter för de intagna,
bör ges möjligheter att fortlöpande informera sig om tillämpningen
vid respektive anstalter av lagen om kriminalvård i anstalt och de tilllämpningsföreskrifter
som utfärdas på grundval av denna.

I motionen 1978/79: 166 av Håkan Winberg m. fl. (m) yrkas att ordet
”påtaglig” skall utgå i den föreslagna lydelsen av 32 § lagen om kriminalvård
i anstalt (yrkande 1) samt att riksdagen skall uttala att 35 § anvisningscirkuläret
bör överses i enlighet med i motionen angivna linjer
(yrkande 2).

Sistnämnda yrkande syftar till att åstadkomma bättre samarbete mellan
kriminalvården och polisen när det gäller permissionsfrågor.

Utskottet

Permissionsregler i kriminalvårdslagen

I propositionen förslås bl. a. ändringar i bestämmelserna i lagen
(1974: 203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) om regelbunden permis -

JuU 1978/79: 15

sion från kriminalvårdens anstalter. Sålunda markeras möjligheten att
vägra permission vid risk för att den intagne gör sig skyldig till fortsatt
brottslighet. Vidare föreslås en utvidgning av kretsen intagna, för vilka
med hänsyn till deras flyktbenägenhet gäller särskilt restriktiva permissionsbestämmelser.
Kretsen skall enligt propositionen omfatta även andra
intagna än dem med internationell anknytning och dem som begått
narkotikabrott.

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1979.

I 7 § KvaL regleras hur de intagna skall fördelas mellan öppna och
slutna anstalter. Bestämmelsen innebär att intagen bör placeras i öppen
anstalt om inte annan placering påkallas med hänsyn till rymningsfara
eller andra säkerhetsskäl eller med hänsyn till att möjlighet bör beredas
honom till sådant arbete eller sådan utbildning eller särskild behandling
som inte lämpligen kan anordnas i öppen anstalt.

Skärpta regler gäller enligt 7 § tredje stycket för en speciell kategori
intagna som dömts till långa straff. Det är fråga om dem som dömts till
fängelse i lägst två år eller internering med en minsta tid av två år eller
mer. En intagen med sådan strafftid skall placeras på sluten anstalt om
det med hänsyn till att han saknar fast anknytning till Sverige eller av
andra omständigheter kan befaras att han är särskilt benägen att rymma
och fortsätta en brottslig verksamhet, som på grund av omfattning och
inriktning är av särskilt allvarlig karaktär. Enligt förarbetena till KvaL
utgörs det klientel som här avses av lagöverträdare som ägnat sig åt organiserad
eller systematisk kriminell verksamhet av särskilt samhällsfarlig
natur, inte sällan med internationell anknytning. Främst avses personer
som ägnat sig åt grov narkotikabrottslighet (prop. 1974: 20, JuU: 2).

Enligt 32 § KvaL kan korttidspermission beviljas intagen för att hans
anpassning i samhället skall underlättas, om det inte föreligger avsevärd
fara för missbruk. Korttidspermission får också beviljas om särskild anledning
föreligger till det. Permission ges i form av s. k. regelbunden
permission eller s. k. särskild permission.

Enligt samma lagrum får intagen som är placerad i sluten anstalt enligt
7 § tredje stycket KvaL beviljas korttidspermission endast om synnerliga
skäl föreligger till det.

De i propositionen föreslagna lagändringarna beträffande placering
av intagen i sluten anstalt och beviljande av permission bygger på ett
förslag som utarbetats av en arbetsgrupp inom justitiedepartementet
med representanter från kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen.
Arbetsgruppens förslag upptogs i en promemoria (Ds Ju 1977: 13) Permissioner
inom kriminalvården.

Bakgrunden till lagförslagen i propositionen om skärpning av permissionsreglema
är ett av arbetsgruppen framlagt undersökningsmaterial,
som visar att en mindre grupp intagna, omkring 200—300 personer,

JuU 1978/79:15

som tidigare är starkt kriminellt belastade, i mycket stor utsträckning
begår nya brott under permissioner. Materialet antyder också att denna
grupp synes erhålla permission i större omfattning än övriga intagna.

De föreslagna skärpningarna av permissionsbestämmelserna sker lagtekniskt
genom ändringar i 7 och 32 §§ KvaL.

Beträffande den allmänna regeln i 32 § KvaL innebär förslaget att
korttidspermission skall kunna beviljas om det inte föreligger påtaglig
fara för fortsatt brottslig verksamhet eller avsevärd fara för annat missbruk.
Genom ändringen avses att särskilt markera möjligheten att vägra
permission vid risk för fortsatt brottslighet.

Ändringen i 7 § tredje stycket KvaL innebär att paragrafens tillämpningsområde
vidgas på det sätt att vid bedömningen av den intagnes benägenhet
att avvika och fortsätta brottslig verksamhet särskild hänsyn
skall tas till arten av hans brottslighet. Syftet med den föreslagna ändringen
är att göra tydligt att bestämmelsen omfattar inte bara personer
som begått grova narkotikabrott eller brott med internationell anknytning
utan också lagöverträdare som har ägnat sig åt annan brottslighet
av särskilt allvarlig karaktär och därigenom visat likgiltighet för annans
liv eller hälsa eller särskild hänsynslöshet.

Enligt utskottets mening har i propositionen lagts fram väl motiverade
skäl för att skärpa permissionsbestämmelserna med sikte på intagna som
är särskilt benägna att under permission göra sig skyldiga till fortsatt
brottslig verksamhet. Skärpningen bör såsom regeringen föreslår komma
till uttryck genom ändringar i 7 och 32 §§ KvaL. Utskottet avstyrker
därför yrkandet i motionen 165 (yrkande 1) om avslag på förslaget till
ändringar i dessa lagrum.

Beträffande lydelsen av 7 § tredje stycket KvaL yrkas i motionen 164
att ordet ”särskilt” framför ”allvarlig karaktär” skall utgå. Motionärerna
åberopar till stöd för yrkandet remissyttrande av bankinspektionen.
Bankinspektionen understryker behovet av ändringar i permissionsbestämmelserna
när det gäller intagna som gjort sig skyldiga till väpnade
rån mot bank- och postkontor samt rån mot värdetransporter och
sprängningar av serviceboxar. Enligt bankinspektionens mening bör
ordet ”särskilt” utgå för att bestämmelsen skall bli tillämplig på hela
den avsedda kategorin.

Utskottet vill först erinra om att uttrycket ”särskilt allvarlig karaktär”
återfinns i lagrummet redan i dess nuvarande lydelse. I likhet med departementschefen
anser utskottet att lagrummet bör omfatta, förutom
dem som dömts för grov narkotikabrottslighet eller brott med internationell
anknytning, lagöverträdare som ägnat sig åt annan brottslighet av
särskilt allvarlig karaktär om de därigenom visat likgiltighet för annans
liv eller hälsa eller visat särskild hänsynslöshet. Exempel på avsedd
brottslighet utgör som departementschefen anför väpnade bank- eller
postrån och annan förmögenhetsbrottslighet vid vilken gärningsmannen

JuU 1978/79:15

visat särskild hänsynslöshet genom att t. ex. använda sprängmedel. Enligt
utskottets mening ger lagtexten i nu aktuellt hänseende på ett tillfredsställande
sätt uttryck för vad som avses och möjliggör att sådan
brottslighet som motionärerna syftar på omfattas av lagrummet. Utskottet
avstyrker därför bifall till yrkandet i motionen 164 i denna del.

I motionen 164 yrkas också att 7 § tredje stycket KvaL skall ändras så
att det kan tillämpas på alla som dömts för grovt narkotikabrott, dvs.
även på intagna som ådömts ett frihetsstraff på mellan ett och två år.
Motionärerna hänvisar i denna del till remissyttrande från Riksförbundet
Narkotikafritt Samhälle.

Vid riksdagens behandling av förslaget till KvaL (prop. 1974: 20, JuU
2, rskr 99) yrkades i en motion att 7 § tredje stycket KvaL formellt
skulle kunna omfatta även dem som dömts till frihetsstraff under två
år. Yrkandet avslogs på förslag av justitieutskottet med hänvisning till
angelägenheten av att restriktivitet iakttas vid bestämning av den krets
som avses med lagrummet. Vidare åberopades vikten från rättssäkerhetssynpunkt
av den riktpunkt som tvåårsgränsen utgör. De av utskottet
sålunda anförda skälen mot en utvidgning av den grupp intagna som
kan placeras i sluten anstalt enligt 7 § tredje stycket KvaL äger alltjämt
giltighet. Vad särskilt gäller dem som dömts för narkotikabrott kommer
den åtstramning som föreslås av de allmänna permissionsbestämmelserna
i 32 § KvaL att medge ett ökat hänsynstagande till den fara för
fortsatt brottslighet som oftast får anses föreligga hos denna typ av lagöverträdare.
Utskottet vill härvidlag särskilt understryka departementschefens
uttalande att, mot bakgrund av den ökade risk för brottslighet
som ofta hänger samman med ett pågående, intensivt narkotikamissbruk,
den aktuella situationen i detta hänseende noga bör beaktas vid prövningen
av permissionsfrågor (prop. s. 20).

Utskottet avstyrker med hänvisning till det sagda bifall till det här
behandlade yrkandet i motionen 164.

I motionen 164 (yrkande 1 delvis) och 166 (yrkande 1) yrkas att ordet
”påtaglig” skall utgå ur den föreslagna lydelsen av 32 §. Enligt motiveringen
i motionen 166 innebär uttrycket ”påtaglig fara” en alltför stark
begränsning av möjligheterna att vägra permission. Bestämmelsen skulle
enligt motionärernas mening få större reell möjlighet att tillämpas om
ordet ”påtaglig” utgår. Faran skall dock, anför motionärerna, vara av
viss grad; avgörande för om faromomentet är uppfyllt måste vara en bedömning
av sannolikheten för fortsatt brottslighet i det enskilda fallet.
Är denna sannolikhet liten bör enligt motionärernas mening permission
beviljas även om viss fara för brottslighet finns. Motionärerna vill inte
nå en vidare grupp än den som avses i propositionen.

I motionen 164 hänvisas till remissyttrande från Svea hovrätt. Enligt
hovrättens mening innebär ordet ”påtaglig” en alltför stark begränsning

JuU 1978/79:15

av möjligheten att vägra permission i fall av fara för fortsatt brottslig
verksamhet och är ägnat att försvåra tillämpningen av detta rekvisit.

Syftet med den i propositionen föreslagna ändringen i 32 § KvaL är
att särskilt markera möjligheten att vägra permission när det föreligger
risk för fortsatt brottslighet. Den förordade åtstramningen i fråga om att
bevilja permission tar enligt departementschefen sikte främst på den begränsade
grupp av kriminellt aktiva intagna som mera regelmässigt utnyttjar
permission för ny brottslighet, och någon allmän skärpning av
möjligheterna för intagna att få permission är inte avsedd.

Som framgår av vad utskottet ovan anfört delar utskottet uppfattningen
att en begränsning av möjligheterna till permission är påkallad
när det gäller främst den aktuella gruppen om 200—300 intagna som har
det gemensamt att de är starkt kriminellt belastade och i mycket stor utsträckning
begår nya brott under permission. Utskottet anser emellertid
också — liksom departementschefen — att det är angeläget att den aktuella
lagändringen inte leder till en allmän skärpning av möjligheterna
till permission. För att förebygga en sådan utveckling måste enligt utskottets
mening lagändringens inriktning på den ifrågavarande gruppen
intagna markeras i lagtexten. Detta kan såsom föreslås i propositionen
ske genom bestämningen ”påtaglig”. Att såsom motionärerna föreslår
använda ordet fara utan någon bestämning skulle enligt utskottets mening
leda till en alltför vidsträckt möjlighet att vägra permission. Mot
denna bakgrund finner utskottet i likhet med departementschefen att
syftet med lagstiftningen väl kommer till uttryck genom den formulering
som föreslagits i propositionen. Utskottet avstyrker därför bifall till de
här behandlade yrkandena i motionerna 164 och 166.

Av utskottets ställningstaganden ovan framgår att utskottet tillstyrker
bifall till regeringens förslag till ändring av 7 och 32 §§ KvaL.

I motionen 165 (yrkande 3 delvis) yrkas att riksdagen skall uttala
bl. a. att nu gällande lagstiftning om inskränkning i permissioner måste
användas med stor restriktivitet. Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet
framhålla att regelbundna korttidspermissioner ingår som
ett normalt led i anstaltsvården för alla intagna utom för intagna med
mycket korta strafftider och för intagna med särskilt stark kriminell belastning
som enligt vad ovan sagts avses i 7 § tredje stycket KvaL. Av
arbetsgruppens promemoria framgår att tillämpningen av gällande regler
är sådan att möjligheten att på grund av fara för missbruk vägra
korttidspermission används så gott som uteslutande beträffande nyssnämnda
klientel. Reglerna om permission för intagna i allmänhet kommer
enligt vad som förutskickas i propositionen att ytterligare mjukas
upp. Den skärpning som föreslås i propositionen tar som ovan nämnts
sikte på främst ett begränsat, särskilt brottsaktivt klientel.

Mot den angivna bakgrunden finner utskottet ej skäl till något ytterli -

JuU 1978/79:15

gare uttalande i anledning av motionen. Utskottet avstyrker således bifall
till motionen i denna del.

Tillämpningen av permissionsbestämmelserna m. m.

Förutom frågorna om ändringar i KvaL beträffande permissionsreglerna
upptas i propositionen också vissa frågor rörande tillämpningen
av dessa regler. Vad departementschefen anför i denna del omfattas ej
av någon hemställan till riksdagen. Rörande gällande ordning och departementschefens
ställningstaganden må här anföras följande.

I föreskrifter som utfärdats av kriminalvårdsstyrelsen i cirkulär nr
1/1974, det s. k. vårdcirkuläret, finns närmare regler om tillämpningen
av permissionsreglerna i KvaL. Regelbunden permission får inte beviljas
om det inte på ett betryggande sätt är sörjt för den intagnes bostadsförhållanden
under permissionen. Permissionstiden skall, när permission
första gången beviljas, omfatta högst 48 timmar och därefter högst 72
timmar. Kvalifikationstiden för erhållande av permission är vid lokalanstalt
och öppen riksanstalt fyra månader och vid sluten riksanstalt
sex månader. För den som dömts till ungdomsfängelse gäller en kvalifikationstid
på tre månader. Ny permission bör beviljas efter två månader
från den senaste permissionens början. Enbart på grund av rymning eller
permissionsmissbruk får intagen inte vägras ny permission under
längre tid från återkomsten till anstalt än som motsvarar kvalifikationstiden
för den första permissionen.

I kriminalvårdsstyrelsens rundskrivelse 75/1976 ges direktiv för beviljande
och genomförande av bevakade och beledsagade permissioner.

I propositionen förordar departementschefen att närmare anvisningar
meddelas beträffande permissioner. Bl. a. bör mer detaljerat anges under
vilka förhållanden särskilda permissioner får beviljas samt ges råd
om hur onödiga permissioner kan undvikas genom att ändamålet med
permissionerna tillgodoses på annat sätt. Vidare bör praktiska anvisningar
utfärdas för arbetet med förberedelse av permissioner och mer
detaljerade anvisningar ges för bevakade och beledsagade permissioner.
Beträffande den närmare innebörden av de förordade anvisningarna
hänvisar departementschefen till de förslag som lämnats av den ovan
nämnda arbetsgruppen.

I enlighet med vad som föreslagits av arbetsgruppen förordar departementschefen
vidare ändringar beträffande kvalifikationstiderna för beviljande
av permission; det stora flertalet intagna vid lokalanstalt och
öppen riksanstalt bör enligt departementschefen kunna beviljas regelbunden
permission efter tre månader. Vidare kan enligt departementschefens
mening övervägas om inte vid lokalanstalt och öppen riksanstalt
regelbundna permissioner borde kunna beviljas en gång i månaden.

Slutligen förordar departementschefen en föreskrift som innebär att
ett bemyndigande av regionchefen till styresman för lokalanstalt att

JuU 1978/79:15

fatta beslut om korttidspermission återgår, om den intagne gör sig skyldig
till permissionsmissbruk som inte är ringa eller till rymning.

Vad departementschefen sålunda — utan att begära riksdagens godkännande
eller yttrande — förordat angående närmare anvisningar om
medgivande av permissioner m. m. föranleder inte något särskilt uttalande
från utskottets sida.

Samarbetet mellan kriminalvården och polisen

I kriminalvårdsstyrelsens cirkulär nr 2/1974, det s. k. anvisningscirkuläret,
finns i 35 § bestämmelser om skyldighet för styresman vid kriminalvårdsanstalt
att underrätta polismyndighet om intagens permission.
Genom styresmannens försorg skall underrättelse om permissionen lämnas
till polismyndigheten på den ort, där den permitterade huvudsakligen
skall vistas under permissionen. Underrättelse skall alltid lämnas vid
frigivningspermission för den som vistas i anstalt för att avtjäna ungdomsfängelse
eller internering och vid korttidspermission för den som
vistas i anstalt för att avtjäna internering och är dömd för brott mot annans
personliga säkerhet.

Frågan om rutiner för och omfattningen av en rapportering av permissioner
till polismyndighet inom ramen för det s. k. Rl-systemet är föremål
för överläggningar mellan kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen.
När systemet är utbyggt avses den lokala polismyndigheten i
vissa fall få direkt rapport om permissionen.

Arbetsgruppen fann efter vissa undersökningar att det är uppenbart
att samarbetet mellan kriminalvården och polisen inte är helt tillfredsställande.
Enligt arbetsgruppen borde samarbetet väsentligt utökas och
fasta rutiner skapas. Frågan om samarbetet angående permissioner
borde liksom samarbetet inom övriga områden enligt arbetsgruppen
övervägas vid överläggningar mellan kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen.
Gruppen lämnar förslag på vissa åtgärder som snarast bör
kunna vidtas. Sålunda bör enligt arbetsgruppen från kriminalvårdens
sida tillses att anvisningscirkuläret iakttas. Den obligatoriska rapportskyldigheten
bör utvidgas till att omfatta permissioner för intagna som
ådömts frihetsberövande påföljd och som gjort sig skyldiga till grov narkotikabrottslighet
eller grov våldsbrottslighet eller förmögenhetsbrottslighet
av särskilt allvarligt slag såsom organiserad seriebrottslighet,
bank- eller postrån eller bankboxsprängningar. Det är dock, menar arbetsgruppen,
väsentligt att rapportskyldigheten inte blir för omfattande
utan läggs på en nivå som är praktiskt hanterlig.

I motionen 1977/78:993 uttalar motionärerna att det enligt deras mening
är utomordentligt allvarligt att arbetsgruppen kunnat konstatera
betydande brister i tillämpningen av anvisningscirkuläret och att man
på flera anstalter synes helt underlåta att fullgöra föreskriven rapportering.
Enligt motionärernas mening är frågan så viktig från brottsbe -

Juli 1978/79:15

kämpningssynpunkt att det finns anledning att överväga en utvidgning
av underrättelseskyldigheten till att avse även den som dömts till fängelse
på viss längre tid. Väsentligen samma synpunkter angående översyn
av anvisningscirkuläret framförs i motionen 166.

I propositionen uttalar departementschefen att frågan om utseende av
kontaktmän för rapportering om permissioner m. m. i enlighet med förslag
av arbetsgruppen samt omfattningen av den rapportering som bör
ske övervägs vid pågående överläggningar mellan kriminalvårdsstyrelsen
och rikspolisstyrelsen. Enligt vad utskottet inhämtat diskuteras vid dessa
överläggningar en utvidgning av underrättelseskyldigheten i enlighet
med vad arbetsgruppen föreslagit. Med hänsyn härtill finns det enligt
utskottets mening inte skäl till något uttalande från riksdagens sida
med anledning av motionerna.

Lokalanstalter m. m.

I motionen 165 (yrkande 2) hemställs att riksdagen skall uttala sig för
att lokalanstaltssystemet snararast byggs ut och att kriminalvården skall
ges betydande resurser för att möjliggöra ett meningsfullt samarbete
mellan anstaltsvård och frivård i syfte att åstadkomma meningsfulla rehabiliteringsprogram.

I motiveringen uttalar motionärerna att det med största sannolikhet
finns ett mycket klart samband mellan rymningar och permissionsmissbruk
å ena sidan och avsaknaden av meningsfull rehabilitering inom kriminalvården
å andra sidan. Motionärerna pekar särskilt på att riksdagens
beslut om utbyggnad av lokalanstaltssystemet inte på långt när
verkställts samt att det finns anledning till avsevärd förstärkning av
personalen inom frivården och vid lokalanstalterna.

Det fortsatta anstaltsbyggandet efter 1973 års kriminalvårdsreform
avsågs bli inriktat på uppförandet av mindre lokal anstalter samt omoch
tillbyggnad av befintliga mindre anstalter. Utbyggnaden av anstaltsbeståndet
föreslogs av regeringen ske under en 15-årsperiod (prop.
1973: 1 s. 161). Från riksdagens sida uttalades att stora ansträngningar
borde sättas in för att om möjligt nedbringa tiden. Vissa möjligheter
härtill torde enligt vad som uttalades av justitieutskottet kunna öppnas
om befintliga anstalter i större utsträckning än vad som syntes ha förutsatts
blev utnyttjade som lokalanstalter (JuU 1973:15 s. 12).

Under de fem år som gått sedan kriminalvårdsreformen beslutades
har fattats beslut om fyra anstalter, varav två är under byggnad. Anledningen
till den långsamma utbyggnadstakten är närmast de mycket stora
svårigheter som yppats särskilt i Stockholmsregionen att få tillgång till
lämpliga markområden. Utskottet har senast i samband med behandlingen
av kriminalvårdens budget för innevarande budgetår (JuU
1977/78:31 s. 4) påtalat bristen på lokalanstalter. Utskottet påpekade
därvid att avsaknaden av lokalanstaltsplatser gör att de klienter som

JuU 1978/79: 15

skulle placeras på lokalanstalt i stor utsträckning måste tas om hand på
slutna riksanstalter. Detta försvårar enligt vad utskottet också uttalade en
adekvat frigivningsplanering och leder till en oönskad klientelblandning
på riksanstaltema. En snabb utbyggnad av lokalanstaltsbeståndet, framför
allt i Storstockholmsregionen, utgjorde enligt utskottets mening en
nödvändig förutsättning för att principerna bakom kriminalvårdsreformen
skulle kunna förverkligas. Liknande uttalanden görs i kriminalvårdsverkets
anslagsframställning för budgetåret 1979/80 (s. 22).

Av det anförda framgår att behovet av en utbyggnad av lokalanstaltsbeståndet
är väl känt för statsmakterna och ansvariga myndigheter. Frågan
om möjligheterna att tillgodose detta behov får tas upp i sedvanlig
ordning i samband med prövningen av frågorna om anslag till kriminalvården,
och något uttalande om utbyggnadstakten bör ej göras i förevarande
ärende. Detsamma gäller den i motionen berörda frågan om utökning
av antalet anställda inom kriminalvården. Motionsyrkandet i
berörda delar bör därför lämnas utan bifall.

Information

I motionen 165 yrkas att riksdagen skall uttala att FFCO, dvs. Förenade
fångars centralorganisation, bör ges möjligheter att fortlöpande informera
sig om tillämpningen vid respektive anstalter av KvaL och de
tillämpningsföreskrifter som utfärdats på grundval av denna.

Enligt 2 § vårdcirkuläret skall de intagna vid varje anstalt ha tillgång
till ett antal i en bilaga till cirkuläret särskilt angivna lagar och författningar
berörande verksamheten. Vidare skall de intagna ha tillgång till
gällande anvisningar och föreskrifter såsom cirkulär, rundskrivelser och
ordningsregler. Slutligen har de intagna enligt 36 § KvaL rätt att i lämplig
ordning överlägga med anstaltsledningen i frågor som är av gemensamt
intresse för de intagna. Genom de angivna bestämmelserna får det
informationsbehov som avses i motionsyrkandet anses tillgodosett. Utskottet
avstyrker bifall till motionen i nu berörd del.

Kroppsvisitation m. m.

I propositionen föreslås införande av fyra nya paragrafer i KvaL, 52
a — 52 d §§, som reglerar förutsättningarna för kroppsvisitation och
kroppsbesiktning samt tagande av urinprov på intagen. Motsvarande
regler beträffande kroppsvisitation och kroppsbesiktning av häktade föreslås
intagna i 2 § lagen (1976: 371) om behandling av häktade och anhållna
m. fl.

Förslagen föranleds av föreskrifterna i regeringsformen (RF) i den
lydelse som trädde i kraft den 1 januari 1977. Enligt 2 kap. 6 § RF är
sålunda varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot bl. a. påtvingat
kroppsligt ingrepp, kroppsvisitation och husrannsakan. Bestämmelsen
gäller i princip också i förhållande till intagna i kriminalvårds -

JuU 1978/79:15

anstalt, häktade och anhållna m. fl. utan hinder av att de har berövats
friheten.

De i propositionen föreslagna bestämmelserna innebär i huvudsak
följande.

Kroppsvisitation skall i princip alltid ske vid ankomsten till anstalten.
Efter ankomsten får intagen kroppsvisiteras för eftersökande av icke
tillåtna föremål endast under vissa särskilt angivna förutsättningar såsom
när det finns anledning till misstanke att han bär sådant föremål på
sig, när det sker i anslutning till större undersökning av utrymmen inom
anstalten, när den intagne skall ta emot eller har haft obevakat besök eller
när han efter vistelse utanför anstalten kommer tillbaka till den. Även
i andra fall får företas sådan ytlig kroppsvisitation som bedöms nödvändig
av säkerhetsskäl och som endast avser kontroll av eventuellt innehav
av vapen eller annat farligt föremål.

Kroppsbesiktning, som innebär en mer ingripande åtgärd, får äga
rum när anledning förekommer att föremål som den intagne inte får inneha
skall påträffas hos honom. Den som är intagen på sluten anstalt får
kroppsbesiktigas även i andra fall om det är oundgängligen påkallat av
hänsyn till ordningen och säkerheten i anstalten.

Kroppsvisitation och kroppsbesiktning får inte göras mer ingående än
vad ändamålet med åtgärden kräver. All den hänsyn som omständigheterna
medger skall iakttas. Om möjligt skall vittne närvara.

I motionen 165 (yrkande 3 delvis) yrkas att riksdagen skall uttala att
bestämmelserna om kroppsvisitation och kroppsbesiktning måste användas
med stor restriktivitet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att införa regler om kroppsvisitation
och kroppsbesiktning i KvaL och i häkteslagen och har ingen
erinran mot den föreslagna lydelsen av bestämmelserna härom. Genom
lagstiftningen erhålls en fullständig lagreglering av förutsättningarna för
att få använda de båda åtgärderna. I lagtexten anges att åtgärderna inte
får göras mer ingående än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet
samt att all den hänsyn som omständigheterna medger skall iakttas.
Härigenom får det enligt utskottets mening anses sörjt för att åtgärderna
skall komma att användas med största möjliga restriktivitet. Något särskilt
uttalande härom från riksdagens sida i enlighet med önskemålen i
motionen är därför ej erforderligt. Utskottet avstyrker bifall till motionen
165 i nu berörd del.

I propositionen föreslås slutligen bestämmelser om att intagen i kriminalvårdsanstalt
som kan misstänkas vara påverkad av narkotika skall
kunna föreläggas att lämna urinprov. Med förslaget avses att göra det
möjligt att genomföra differentiering av intagna efter narkotikaberoende.
Utskottet har inte någon erinran mot de sålunda föreslagna bestämmelserna.

JuU 1978/79: 15

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1.att riksdagen beträffande avslag på propositionen 1978/79:62
avslår motionen 1978/79: 165 i denna del (yrkande 1),

2. att riksdagen beträffande uttrycket ”särskilt allvarlig karaktär"
i 7 § tredje stycket lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt
avslår motionen 1978/79: 164 i denna del (yrkande 1 delvis),

3. att riksdagen beträffande tvåårsgränsen i det under moment 2
nämnda lagrummet avslår motionen 1978/79: 164 i denna del
(yrkande 2),

4. att riksdagen antar 7 § i det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård
i anstalt,

5. att riksdagen med avslag på motionen 1978/79: 164 i denna
del (yrkande 1 delvis) och motionen 1978/79: 166 i denna del
(yrkande 1) antar 32 § i det under moment 4 nämnda lagförslaget,

6. att riksdagen beträffande tillämpningen av permissionsreglerna
avslår motionen 1978/79: 165 i denna del (yrkande 3 delvis),

7. att riksdagen antar de genom propositionen framlagda lagförslagen
i den mån de icke omfattas av utskottets hemställan
ovan,

8. att riksdagen beträffande samarbetet mellan kriminalvården
och polisen avslår motionen 1977/78: 993 samt motionen 1978/
79: 166 i denna del (yrkande 2),

9. att riksdagen beträffande utbyggnaden av lokalanstalter m. m.
avslår motionen 1978/79: 165 i denna del (yrkande 2),

10. att riksdagen beträffande information till de intagna avslår
motionen 1978/79: 165 i denna del (yrkande 4),

11. att riksdagen beträffande kroppsvisitation m. m. avslår motionen
1978/79: 165 i denna del (yrkande 3 delvis).

Stockholm den 5 december 1978

På justitieutskottets vägnar

BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c),
Bertil Johansson (c), Arne Nygren (s), Hans Petersson i Röstånga (fp),
Lilly Bergander (s), Gunde Raneskog (c), Kerstin Andersson i Kumla
(s), Håkan Winberg (m), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Svea Wiklund
(c), Gunilla André (c), Helge Klöver (s) och Karl-Gustaf Mathsson
(s).

JuU 1978/79: 15

Reservationer

1. vid moment 3 i utskottets hemställan

av Bertil Lidgård (m), Åke Polstam (c), Bertil Johansson (c), Gunde
Raneskog (c), Håkan Winberg (m), Svea Wiklund (c) och Gunilla André
(c), som beträffande tvåårsgränsen i 7 § tredje stycket KvaL anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Vid
riksdagens” och slutar med ”motionen 164” bort ha följande lydelse:

Avgränsningen av den kategori lagöverträdare som enligt 7 § tredje
stycket KvaL skall placeras i sluten anstalt har skett med ledning av de
riktlinjer som drogs upp i en år 1972 framlagd och av riksdagen godkänd
proposition med förslag till åtgärder mot narkotikamissbruk. Bestämmelsen
avser som ovan nämnts främst personer som ägnat sig åt grov
narkotikabrottslighet.

Utvecklingen efter införandet av KvaL år 1974 har enligt utskottets
mening ytterligare bekräftat behovet av särskilda regler i KvaL beträffande
den kategori av intagna som gjort sig skyldig till grov narkotikabrottslighet,
främst när det gäller förutsättningarna för erhållande av
permission. Bestämmelserna i 7 § tredje stycket KvaL avser enligt sin
nuvarande lydelse enbart dem som dömts till fängelse i lägst två år
eller till internering med en minsta tid av två år eller mer. Den kan
därför inte tillämpas på dem sorn dömts för grovt narkotikabrott eller
grov varusmuggling gällande narkotika, om straffet bestämts till kortare
tid än två år.

Enligt utskottets mening bör det i fråga om samtliga lagöverträdare
som dömts för grov narkotikabrottslighet regelmässigt vara möjligt att
placera dem i sluten anstalt och vägra korttidspermission, om det inte
föreligger synnerliga skäl till permission. Lagtexten bör därför utformas
så att detta blir formellt möjligt. Utskottet beaktar i detta sammanhang
särskilt att strafftider under två år kan komma i fråga även för mycket
allvarlig brottslighet, nämligen i de fall där beslut om förvisning har
beaktats vid straffmätningen. Beslut om förvisning förekommer i betydande
utsträckning i samband med straff för grov narkotikabrottslighet.

Även beträffande andra lagöverträdare som dömts till frihetsstraff
under två år bör det enligt utskottets mening undantagsvis vara möjligt
att tillämpa bestämmelserna i 7 § tredje stycket KvaL.

Regeringen bör med hänsyn till det anförda snarast lägga fram förslag
till ändring i 7 § KvaL i enlighet med de här framförda önskemålen.
Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna som riksdagens
mening.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande
lydelse:

JuU 1978/79:15

3. att riksdagen beträffande tvåårsgränsen i det under moment
2 nämnda lagrummet med anledning av motionen 1978/79: 164
i denna del (yrkande 2) ger regeringen till känna som riksdagens
mening vad utskottet anfört angående ändring av 7 §
lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt,

2. vid moment 5 i utskottets hemställan

av Bertil Lidgård (m), Åke Polstam (c), Bertil Johansson (c), Gunde
Raneskog (c), Håkan Winberg (m), Svea Wiklund (c) och Gunilla
André (c), som beträffande 32 § KvaL anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”32 §§ KvaL” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att lagändringen bör ha denna inriktning.

Lagtekniskt föreslås i propositionen den lösningen att såsom en omständighet
som kan föranleda att permission ej beviljas i lagtexten
införs uttrycket ”påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet”. Enligt
utskottets mening, som vinner stöd av vad som uttalats under remissbehandlingen
av arbetsgruppens förslag, kommer bestämningen ”påtaglig”
att leda till en alltför stark begränsning av möjligheterna att vägra
permission i de fall av fara för fortsatt brottslighet som det här är
fråga om. Bestämningen bör enligt utskottets mening därför utgå ur
lagtexten. Någon risk för att lagändringen därigenom skulle medföra en
allmän skärpning av möjligheterna till permission för andra intagna än
de här avsedda föreligger enligt utskottets mening inte; det ligger i sakens
natur att faran måste vara av någon kvalitet för att den skall föranleda
att permission vägras. Under hänvisning till det anförda för ordar

utskottet i enlighet med önskemålen i motionerna 164 och 166 att
ordet ”påtaglig” utgår ur den föreslagna lagtexten.

Av utskottets ställningstaganden ovan framgår att utskottet tillstyrker
bifall till regeringens förslag om ändring av 7 § KvaL samt till förslaget
om ändring av 32 § KvaL med den ändring därav, som framgår av utskottets
hemställan nedan.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande
lydelse:

5. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79: 164 i denna del
(yrkande 1 delvis) och motionen 1978/79: 166 i denna del

(yrkande 1) antar 32 § i det under moment 4 nämnda lag förslaget

med den ändringen att paragrafen erhåller följande
som Utskottets förslag betecknade lydelse.

JuU 1978/79:15

Regeringens förslag

Utskottets förslag

32 §

För att underlätta anpassningen
i samhället kan intagen beviljas
tillstånd att lämna anstalten för
viss kort tid (korttidspermission),
om ej påtaglig fara för fortsatt
brottslig verksamhet eller avsevärd
fara för annat missbruk föreligger.
Korttidspermission får också ges,
om annan särskild anledning föreligger
därtill.

För att underlätta anpassningen
i samhället kan intagen beviljas
tillstånd att lämna anstalten för
viss kort tid (korttidspermission),
om ej fara för fortsatt brottslig
verksamhet eller avsevärd fara för
annat missbruk föreligger. Korttidspermission
får också ges, om
annan särskild anledning föreligger
därtill.

Intagen som avses i 7 § tredje stycket och på skäl som där anges är
placerad i sluten anstalt får beviljas korttidspermission endast om synnerliga
skäl föreligger därtill.

För korttidspermission får ställas de villkor som kan anses erforderliga
beträffande vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat. Är noggrann
tillsyn behövlig, kan föreskrivas att den intagne under permissionen
skall vara ställd under bevakning.

Särskilt yttrande

vid moment 8 i utskottets hemställan av Bertil Lidgård (m) och Håkan
Winberg (m), som beträffande samarbetet mellan kriminalvården och
polisen anför:

Det är från brottsbekämpningssynpunkt utomordentligt viktigt att det
finns en väl fungerande rutin för underrättelse från kriminalvården till
polisen om permissioner. Det finns all anledning att stryka under vad
som framhålls i motionerna 1977/78: 993 och 1978/79: 166 om angelägenheten
av att gällande bestämmelser följs. Underrättelseskyldigheten
bör också i enlighet med yrkanden i dessa motioner utvidgas till vissa
kategorier intagna utöver dem som f. n. avses med anvisningscirkuläret.
Den i utskottets betänkande omnämnda arbetsgruppen inom justitiedepartementet
har framlagt förslag i samma riktning. Då, enligt vad
som upplysts, överläggningar nu pågår mellan kriminalvårdsstyrelsen
och rikspolisstyrelsen om utvidgning av underrättelseskyldigheten i linje
med motionsyrkandena och då de i motionerna i denna del upptagna
spörsmålen sålunda kan förväntas att bli lösta, har vi avstått från att i
utskottet yrka bifall till motionerna.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780047