Justitieutskottets betänkande

JuU 1978/79:12

1978/79:12

med anledning av propositionen 1978/79: 3 om internationellt samarbete
rörande kriminalvård i frihet

Propositionen m. m.

I propositionen 1978/79: 3 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att

dels anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister,

4. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429),

dels godkänna den europeiska konventionen den 30 november 1964
rörande övervakning av villkorligt dömda eller villkorligt frigivna personer
med det förbehåll och de förklaringar som anges i propositionen.

Lagförslagen har granskats av lagrådet.

Utskottet har inhämtat yttrande från konstitutionsutskottet såvitt avser
frågan huruvida den i 10 kap. 5 § andra stycket regeringsformen angivna
beslutsordningen skall tillämpas vid riksdagens avgörande av ärendet.
Yttrandet fogas som bilaga till detta betänkande.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till
vad som anförs nedan under rubriken Utskottet.

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

1 Riksdagen 1978/79. 7 sami. Nr 12

JuU 1978/79: 12

1 Förslag till

Lag om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag äger enligt förordnande av regeringen tillämpning vid
samarbete rörande kriminalvård i frihet med stat, som har tillträtt den
europeiska konventionen den 30 november 1964 rörande övervakning av
villkorligt dömda eller villkorligt frigivna personer, eller annan stat, med
vilken Sverige har ingått överenskommelse om sådant samarbete.

Om synnerliga skäl föreligger, kan regeringen för visst fall förordna
att samarbete enligt lagen skall äga rum även om förordnande som avses

1 första stycket ej har meddelats.

2 § Samarbete enligt denna lag avser

1. verkställighet i Sverige av

a) utländsk brottmålsdom, varigenom den dömde har erhållit villkorligt
anstånd med ådömande av straff eller verkställighet av frihetsstraff
eller på annat liknande sätt ålagts att under en prövotid undergå kriminalvård
i frihet,

b) utländsk brottmålsdom avseende frihetsberövande påföljd, sedan
den dömde enligt beslut i den främmande staten har frigivits villkorligt
eller annars överförts till kriminalvård utom anstalt,

2. verkställighet i främmande stat av

a) svensk dom på skyddstillsyn, dock ej såvitt avser behandling enligt
28 kap. 3 § brottsbalken,

b) svensk dom på fängelse, ungdomsfängelse eller internering, sedan
den dömde enligt beslut här i landet har frigivits villkorligt eller överförts
till vård utom anstalt.

Vad som föreskrivs i denna lag om utländsk brottmålsdom gäller även
i fråga om annat avgörande i främmande stat som har meddelats efter
rättegång i brottmål.

3 § Vid samarbete som anges i 2 § överlämnar den stat i vilken domen
har meddelats åt den andra staten att antingen anordna kriminalvård i
frihet enligt domen (begränsad verkställighet) eller helt övertaga verkställigheten
av denna (fullständig verkställighet).

Verkställighet i Sverige av utländsk brottmålsdom

Allmänna bestämmelser

4 § Verkställighet i Sverige av utländsk brottmålsdom får ske endast
efter framställning av den främmande staten.

Framställningen får ej bifallas

1. om domen ej har vunnit laga kraft eller om påföljden ej får verkställas
i den främmande staten,

2. om gärning som påföljden avser ej motsvarar brott enligt svensk lag
eller gärningsmannen, om gärningen begåtts här i landet, på annan grund
än som avses i 5 § 3 ej skulle ha kunnat ådömas påföljd för brottet.

JuU 1978/79: 12

3. om den dömde ej har eller tar hemvist i Sverige,

4. om verkställighet i Sverige skulle vara oförenlig med grunderna för
rättsordningen här i landet eller annat väsentligt svenskt intresse.

5. om dom i mål om ansvar för gärning som påföljden avser har meddelats
här i landet eller här utfärdat strafföreläggande eller föreläggande
av ordningsbot för samma gärning har godkänts,

6. om fråga om ansvar för gärning som påföljden avser har prövats
genom lagakraftägande dom i annan stat än den som har gjort framställningen
och hinder mot lagföring för gärningen här i landet till följd härav
skulle ha förelegat enligt 2 kap. 5 a § brottsbalken,

7. om gärning som påföljden avser utgör eller har samband med politiskt
brott eller utgör militärt brott,

8. om gärning som påföljden avser utgör fiskaliskt brott, såvida ej annat
föranleds av överenskommelse mellan Sverige och den främmande
staten,

9. om en tillämpning av 35 kap. 8—10 §§ brottsbalken skulle innebära
att påföljden bortfallit,

10. om verkställighet i Sverige i annat hänseende än som förut har
nämnts skulle strida mot den överenskommelse mellan Sverige och främmande
stat som ligger till grund för framställningen.

5 § Framställningen kan avslås

1. om gärning som påföljden avser omfattas av här i landet väckt åtal,
utfärdat strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot eller meddelat
beslut att åtal ej skall väckas eller fullföljas,

2. om domen har meddelats utan att den dömde har varit personligen
närvarande vid förhandling i saken inför domstol,

3. om den dömde vid tiden för brottet ej hade fyllt femton åi,

4. om domen av annat skäl än som förut har angivits måste anses oför enlig

med principerna för tillämpning av svensk strafflag,

5. om det med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är
lämpligast att verkställighet här i landet anordnas enligt annan i 3 § angiven
samarbetsform än som avses i framställningen.

6 § Avser den utländska domen två eller flera brott och föreligger hinder
mot verkställighet såvitt avser något eller några av dem, får framställningen
bifallas såvitt avser övriga brott endast om

1. i domen eller framställningen har angivits vilken del av påföljden
som avser detta eller dessa brott, eller

2. det är uppenbart att det eller de brott, beträffande vilka hinder mot
verkställighet föreligger, har varit utan nämnvärd betydelse för påföljdsbestämningen
i den främmande staten.

7 § Framställning om verkställighet inges till utrikesdepartementet.

Finner regeringen uppenbart att framställningen ej gäller utländsk

brottmålsdom som avses i 2 § 1 eller att hinder mot verkställighet möter
enligt 4 § andra stycket 1—6 eller 9, skall framställningen omedelbart

avslås.

Regeringen prövar om framställningen skall avslås på grund av förhållande
som avses i 4 § andra stycket 7, 8 eller 10 eller 5 § 5. Regeringen
kan avslå framställningen, om det är uppenbart att förhållande som avses
i 5 § 1—4 föreligger.

JuU 1978/79: 12

Begränsad verkställighet

8 § Framställning om begränsad verkställighet här i landet av utländsk
brottmålsdom skall, om regeringen inte avslår framställningen, överlämnas
till kriminalvårdsstyrelsen för handläggning.

9 § Kriminalvårdsstyrelsen prövar om annat hinder mot verkställighet
föreligger än som avses i 4 § andra stycket 7, 8 eller 10 eller 5 § 5.

10 § Finner kriminalvårdsstyrelsen att hinder ej möter mot verkställighet,
beslutar styrelsen att kriminalvård i frihet skall anordnas här i landet.
I beslutet skall anges vilken övervakningsnämnd som skall handha kriminalvården.

11 § Föreskrift om prövotid för den dömde och om hans åligganden
under denna tid, som följer av domen eller av särskilt beslut som under
prövotiden har meddelats i den främmande staten, gäller här i landet, om
motsvarande föreskrift skulle ha kunnat meddelas eller eljest skulle ha
kunnat gälla enligt svensk lag. I den mån så ej är fallet, skall föreskriften
jämkas av övervakningsnämnden. Sådan jämkning får dock ej innebära
att föreskriften skärps.

12 § I den mån annat ej följer av domen eller särskilt beslut som har
meddelats i den främmande staten, skall den dömde under prövotiden
stå under övervakning. Bedöms övervakning ej längre vara erforderlig,
skall förordnas om dess upphörande. Så länge prövotiden varar, får den
dömde, när det finns skäl till det, ånyo ställas under övervakning. Beslut
som nu avses meddelas av övervakningsnämnden.

Meddelas i den främmande staten beslut som innebär att kriminalvården
i frihet skall upphöra, äger beslutet giltighet här.

13 § Med avseende på övervakningsnämndens handhavande av kriminalvården
och den dömdes åligganden under prövotiden tillämpas i övrigt
26 kap. 12—18 §§ brottsbalken.

Föreskrift enligt 26 kap. 15 § brottsbalken får dock ej innebära skärpning
i förhållande till vad som har bestämts i den främmande staten.

14 § Om den främmande staten begär upplysning om hur den dömde
har förhållit sig under prövotiden, skall kriminalvårdsstyrelsen lämna
upplysning härom på grundval av uppgifter som styrelsen infordrar från
övervakningsnämnden.

Begår den dömde nytt brott och döms han under prövotiden av svensk
domstol för brottet till påföljd som avses i 2 § första stycket lagen (1963:
197) om allmänt kriminalregister, skall kriminalvårdsstyrelsen sörja för
att den främmande staten underrättas om domen.

Har den dömde i annat fall än som avses i andra stycket allvarligt åsidosatt
sina åligganden och finner övervakningsnämnden på grund härav påkallat
att åtgärd i fråga om den ådömda påföljden beslutas av myndighet
i den främmande staten, skall nämnden göra anmälan härom till kriminalvårdsstyrelsen.
Styrelsen skall sörja för att den främmande staten underrättas
om sådan anmälan.

Fullständig verkställighet

15 § Framställning om fullständig verkställighet här i landet av utländsk
brottmålsdom skall, om regeringen inte avslår framställningen, överlämnas
till riksåklagaren för handläggning.

JuU 1978/79:12

16 § Sedan framställningen om verkställighet har överlämnats till riksåklagaren,
gör denne hos rätten ansökan om dess prövning av framställningen.
Rörande sakens handläggning gäller i tillämpliga delar vad som
är föreskrivet om brottmål i allmänhet, om annat ej följer av denna lag.
Rättens avgörande av saken sker genom dom.

Vid förhandling i målet skall den dömde höras personligen, om han
begär det. Är den dömde berövad friheten i den stat där domen har meddelats,
får dock förhandling äga rum i hans frånvaro, även om han har
begärt att bli hörd personligen.

17 § I mål som avses i 16 § prövar rätten om annat hinder mot verkställighet
möter än som avses i 4 § andra stycket 7, 8 eller 10 eller 5 § 5.

Ny prövning av frågan huruvida den dömde är skyldig till brottet får
ej ske i målet.

18 § Finner rätten hinder ej möta mot verkställighet här i landet, skall
rätten bestämma ny påföljd enligt svensk lag för brott som avses i framställningen.
Den nya påföljden får dock ej innebära att den dömde berövas
friheten. Ej heller får påföljden bestämmas till enbart böter. Detta
gäller även om annan påföljd än böter ej enligt svensk lag kan följa på
motsvarande brott.

Har förhandling i saken enligt 16 § andra stycket andra meningen ägt
rum i den dömdes frånvaro, får ny påföljd ej bestämmas förrän den
dömde har varit i tillfälle att bli personligen hörd.

19 § Laga domstol i mål som avses i 16 § är Stockholms tingsrätt. Ansökan
får dock upptagas även av den rätt, där den dömde skall svara i
tvistemål i allmänhet, eller rätten i den ort, där den dömde mera varaktigt
uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och
andra omständigheter finner det lämpligt.

20 § Undanröjs villkorlig dom eller skyddstillsyn, som har ådömts enligt
18 §, och döms i stället till fängelse på viss tid, skall den dömde, i den
mån det med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt, räknas till godo
dels vad han kan ha utstått av frihetsberövande påföljd som ådömts genom
den utländska domen för brott som omfattades av framställningen
om verkställighet, dels tid varunder han med anledning av sådant brott
varit anhållen eller häktad i den främmande staten. Därvid får bestämmas
lindrigare straff än vad som är föreskrivet för gärningen.

Verkställighet utomlands av svensk dom

Allmänna bestämmelser

21 § Fråga om verkställighet i främmande stat av svensk dom enligt
denna lag upptas i fall som avses i 1 § första stycket av kriminalvårdsstyrelsen.
Framställning om verkställighet får göras endast om den dömde
har eller tar hemvist i den främmande staten och det ej med motsvarande
tillämpning av 4 § andra stycket eller 5 § 1—4 kan antagas föreligga
hinder mot verkställighet i den staten.

Har regeringen med stöd av 1 § andra stycket förordnat att verkställighet
av påföljd i visst fall får anförtros åt myndighet i främmande stat,
ombesörjer kriminalvårdsstyrelsen att framställning om verkställighet
görs i den främmande staten.

Jul) 1978/79: 12

22 § Framställning som avses i 21 § jämte den dom varigenom påföljden
har ådömts och övriga handlingar i ärendet överlämnas till utrikesdepartementet,
som vidarebefordrar framställningen till behörig myndighet i
den främmande staten.

Begränsad verkställighet

23 § Bifalls framställning om begränsad verkställighet utomlands, skall
övervakningsnämnden, om övervakning har anordnats här i landet, entlediga
övervakaren för den dömde.

24 § Beslutas i den främmande staten ändrade föreskrifter om vad den
dömde har att iaktta under prövotiden eller tiden för vård utom anstalt,
har beslutet giltighet här i den mån motsvarande beslut skulle ha kunnat
meddelas enligt svensk lag och beslutet ej innebär skärpning för den dömde
i förhållande till vad som har bestämts här i landet.

Sedan kriminalvården överflyttats, får åtgärd i fråga om den ådömda
påföljden beslutas här i landet endast om den dömde här övertygas om
annat brott eller behörig myndighet i den främmande staten hit hänskjuter
ärende om sådan åtgärd. Hänskjutet ärende upptas av den övervakningsnämnd
som handhade övervakningen vid tiden för överflyttningen.

Upphör den dömde att ha hemvist i den främmande staten, kan kriminalvårdsstyrelsen
förordna att verkställighet i den staten ej längre skall
äga rum. Görs ej i anslutning därtill framställning om verkställighet av
domen i annan främmande stat, skall styrelsen förordna att verkställigheten
skall återupptas här i landet av den övervakningsnämnd som sist
handhade övervakningen.

Fullständig verkställighet

25 § Bifalls framställning om fullständig verkställighet utomlands, skall
kriminalvårdsstyrelsen förklara verkställigheten överförd till den främmande
staten. Sedan sådan förklaring har meddelats, får verkställighet av
påföljden inte längre ske här i landet. Ej heller får här beslutas annan
åtgärd enligt brottsbalken i fråga om påföljden.

Frånträder den främmande staten sitt åtagande beträffande verkställigheten,
får kriminalvårdsstyrelsen förordna om verkställighetens återupptagande
här i landet.

Fullföljd av talan

26 § Talan mot kriminalvårdsstyrelsens beslut i fråga som avses i 10 §,
21 § första stycket, 24 § tredje stycket eller 25 § andra stycket föres hos
regeringen genom besvär. Mot annat beslut av kriminalvårdsstyrelsen enligt
denna lag får talan ej förås.

Om den dömde, i fall då begränsad verkställighet har anordnats här i
landet, ej är nöjd med övervakningsnämnds beslut om prövotid, övervakning,
förordnande av övervakare, föreskrift, varning eller anmälan
enligt 14 § tredje stycket, kan han hos kriminalvårdsnämnden påkalla
prövning av beslutet, övervakningsnämnds beslut som nu avses länder
dock omedelbart till efterrättelse, såvida ej annorlunda förordnas.

Mot kriminalvårdsnämndens beslut enligt denna lag får talan ej föras.

JuU 1978/79:12

Särskilda bestämmelser

27 § Riksåklagaren får i den omiattning regeringen bestämmer förordna
annan åklagare att fullgöra vad som enligt denna lag åligger riksåklagaren.

28 § Skall påföljd, som har ådömts någon i främmande stat, enligt
denna lag verkställas i Sverige, får åtal för gärning, som påföljden avser,
ej i något fall väckas här i landet. Har åtalet redan väckts när framställningen
om verkställighet bifalls, skall detta förhållande anses utgöra rättegångshinder
i brottmålet.

29 § Av allmänna medel utgiven ersättning till offentlig försvarare samt
kostnad för rättshjälp enligt 36 § rättshjälpslagen (1972: 429) skall stanna
på statsverket, om ej den dömde av särskilda skäl bör återgälda ersättningen.

30 § Denna lag gäller ej i fråga om verkställighet eller annan åtgärd som
regleras genom lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland,
Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

2 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 34 kap. 18 § brottsbalken skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 KAP
18 §»

Uppkommer fråga om utlämning till Sverige för verkställighet av dom,
varigenom någon dömts till fängelse, ungdomsfängelse eller internering
som gemensam påföljd för två eller flera brott, och kan utlämning enligt
den främmande statens lagstiftning ej ske för alla brotten, skall domstol,
efter anmälan av åklagare, undanröja den gemensamt ådömda påföljden
och döma till påföljd för den brottslighet, för vilken utlämning kan äga
rum.

Vad som föreskrives i första styc- Vad som föreskrives i första stycket
skall även gälla, då frågan upp- ket skall även gälla, då frågan uppkommer
om att svensk brottmåls- kommer om att svensk brottmålsdom,
som avser två eller flera brott, dom, som avser två eller flera brott,

skall verkställas utomlands i enlig- skall verkställas utomlands i enlighet
med lagen (1972: 260) om in- het med lagen (1972: 260) om inter ternationellt

samarbete rörande nationellt samarbete rörande verk verkställighet

av brottmålsdom och ställighet av brottmålsdom eller la -

1 Senaste lydelse 1975: 293.

JuU 1978/79: 12

hinder mot verkställighet föreligger
enligt den främmande statens
lagstiftning såvitt avser något eller
några av brotten.

gen (1978: 000) om internationellt
samarbete rörande kriminalvård i
frihet, och hinder mot verkställighet
föreligger enligt den främmande
statens lagstiftning såvitt avser
något eller några av brotten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

Härigenom föreskrivs att 6 och 13 §§ lagen (1963: 197) om allmänt
kriminalregister skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §»

I registret skall anteckning göras om uppgift, som enligt till rikspolisstyrelsen
inkommet meddelande intagits i allmänt danskt, finskt, isländskt
eller norskt kriminalregister beträffande svensk medborgare eller den
som har hemvist här i riket eller beträffande svensk dom eller svenskt
beslut, såvitt uppgiftens innehåll motsvarar vad i 2—5 §§ här ovan avses.
Detsamma skall gälla om uppgift, som enligt överenskommelse mellan
Sverige och annan stat lämnas från den staten.

Har svensk domstol eller myndighet
jämlikt 5, 10, 14, 17 eller
21 § lagen om samarbete med
Danmark, Finland, Island och
Norge angående verkställighet av
straff m. m. fattat beslut om verk -

I registret skall ock antecknas
beslut av myndighet i Danmark,
Finland, Island eller Norge om
överflyttning från Sverige till den
staten av verkställighet av fängelse
eller övervakning av den som villkorligt
frigivits eller dömts till
skyddstillsyn. Detsamma skall gälla
beträffande annat beslut av
myndighet i främmande stat om
verkställighet i den staten av här i
landet ådömd påföljd som avses i
2 §. Skall enligt därom meddelat
förordnande beslut som nu har
sagts ej längre gälla, skall även
uppgift om sådant förordnande
antecknas i registret.

Har svensk domstol eller myndighet
jämlikt 5, 10, 14, 17 eller
21 § lagen (1963:193) om samarbete
med Danmark, Finland,
Island och Norge angående verkställighet
av straff m. m. fattat be -

1 Senaste lydelse 1970: 421.

JuU 1978/79: 12

Föreslagen lydelse
slut om verkställighet, övervakning,
undanröjande eller förverkande eller
jämlikt 10 § lagen (1978:000)
om internationellt samarbete rörande
kriminalvård i frihet fattat
beslut om kriminalvård i frihet,
skall beslutet antecknas i registret.

I fråga om den dom eller det beslut
som meddelats i den andra
staten skola bestämmelserna i 2—
5 §§ här ovan äga motsvarande
tillämpning.

13 §*

Till utländsk myndighet må enligt föreskrifter, som meddelas av regeringen,
redovisas anteckningar i registret rörande medborgare i den staten
eller den som har hemvist där.

Har verkställighet av frihetsstraff eller övervakning av den som villkorligt
dömts eller villkorligt frigivits eller dömts till skyddstillsyn överflyttats
hit från Danmark, Finland, Island eller Norge eller härifrån till
någon av nämnda stater, må, även i annat fall än i första stycket sägs,
i den ordning regeringen bestämmer till myndighet i den stat från eller
till vilken överflyttning skett redovisas anteckningar rörande den som
avses med beslutet om överflyttning. Detsamma skall gälla i fråga om
anteckning, som gjorts rörande tillämpningen av 14 eller 21 § lagen om
samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet
av straff m. m.

Har verkställighet av påföljd
överflyttats hit från främmande
stat eller härifrån till sådan stat
enligt lagen (1972: 260) om internationellt
samarbete rörande verkställighet
av brottmålsdom eller lagen
(1978: 000) om internationellt
samarbete rörande kriminalvård i
frihet, äger andra stycket motsvarande
tillämpning.

Regeringen äger bemyndiga rikspolisstyrelsen att, då det för utredning
i brottmål begäres av utländsk domstol eller åklagarmyndighet eller av

poliscentral i Danmark, Finland eller Norge, meddela utdrag av registret.

På framställning av utländsk myndighet må i annat fall än förut sagts
utdrag av registret meddelas, såframt regeringen givit tillstånd därtill.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

Nuvarande lydelse
ställighet, övervakning, undanröjande
eller förverkande, skall beslutet
antecknas i registret. I fråga
om den dom eller det beslut som
meddelats i den andra staten skola
bestämmelserna i 2—5 §§ här ovan
äga motsvarande tillämpning.

2 Senaste lydelse 1975: 13.

JuU 1978/79: 12

4 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

Härigenom föreskrivs att 38 § rättshjälpslagen (1972: 429)1 skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 §

Bestämmelserna i rättegångsbalken om skyldighet för tilltalad eller annan
att till statsverket återbetala kostnad som enligt rättens beslut utgått
av allmänna medel äger motsvarande tillämpning i fråga om kostnad för
rättshjälp enligt 36 §.

I fall som avses i 19 § andra stycket
lagen (1946: 804) om införande
av nya rättegångsbalken, 18 § lagen
(1957: 668) om utlämning för
brott, 14 § lagen (1959: 254) om
utlämning för brott till Danmark,
Finland, Island och Norge, 7 och
13 §§ lagen (1964: 450) om åtgärder
vid samhällsfarlig asocialitet
samt 39 § lagen (1972: 260) om
internationellt samarbete rörande
verkställighet av brottmålsdom gäller
vad där är föreskrivet.

I fall som avses i 19 § andra stycket
lagen (1946: 804) om införande
av nya rättegångsbalken, 18 § lagen
(1957: 668) om utlämning för
brott, 14 § lagen (1959: 254) om
utlämning för brott till Danmark,
Finland, Island och Norge, 7 och
13 §§ lagen (1964: 450) om åtgärder
vid samhällsfarlig asocialitet,
39 § lagen (1972: 260) om internationellt
samarbete rörande verkställighet
av brottmålsdom samt 29 §
lagen (1978:000) om internationellt
samarbete rörande kriminalvård
i frihet gäller vad där är föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

1 Lagen omtryckt 1976: 626.

JuU 1978/79: 12

Utskottet

Inom Europarådet har utarbetats en konvention om övervakning av
villkorligt dömda eller villkorligt frigivna personer (övervakningskonventionen).
Konventionen har till syfte att göra det möjligt för medlemsstaterna
att ge varandra ömsesidig hjälp vid verkställigheten av påföljder
som innebär kriminalvård i frihet. Den öppnades för undertecknande
den 30 november 1964 och trädde i kraft den 22 augusti 1975.

Övervakningskonventionen erbjuder olika samarbetsformer. En innebär
att övervakningen flyttas till den dömdes hemland men att domslandet
behåller möjligheten att bedöma hur övervakningen utfaller
(del II av konventionen). En annan samarbetsform (del III) innebär
skyldighet för den stat, till vilken övervakningen flyttats, att sörja för
verkställigheten av i domslandet, efter överflyttandet, med anledning
av den dömdes misskötsamhet ålagt straff eller förverkad straffåterstod.
En tredje samarbetsform (del IV) innebär att den anmodade staten helt
övertar tillämpningen av den dom som föranlett övervakningen.

I propositionen föreslås dels att Sverige godkänner övervakningskonventionen
med förbehåll mot del III av konventionen samt med förklaringar
enligt artiklarna 27.4, 29.2 och 37.3, dels att riksdagen antar
ett i propositionen framlagt förslag till lag om internationellt samarbete
rörande kriminalvård i frihet samt förslag till följ dlagstiftning bl. a. i
lagen om allmänt kriminalregister.

Förslaget till lag om internationellt samarbete rörande kriminalvård
i frihet öppnar möjlighet att under vissa förutsättningar i Sverige verkställa
en utländsk dom i brottmål som innebär kriminalvård i frihet. På
motsvarande sätt skall en svensk dom på skyddstillsyn kunna verkställas
utomlands i den dömdes hemland. Lagen avser också personer som frigivits
villkorligt eller överförts till kriminalvård utom anstalt.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1979.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot förslaget att Sverige
tillträder övervakningskonventionen.

Utskottet finner att i förslaget till lag om ändring i lagen (1963: 197)
om allmänt kriminalregister en redaktionell ändring bör göras.

I övrigt föranleder lagförslagen inte någon erinran eller något yttrande
från utskottets sida.

När det gäller frågan om formen för riksdagens avgörande av ärendet
hänvisar utskottet till konstitutionsutskottets här bilagda yttrande. Utskottet
vill tillägga att ett bifall till förslaget till lag om internationellt
samarbete rörande kriminalvård i frihet, med hänsyn till den föreslagna
tidpunkten för ikraftträdandet, förutsätter att riksdagen vid tillämpning
av 10 kap. 5 § andra stycket regeringsformen antar förslaget genom
beslut varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig och
ej genom beslut i den ordning som gäller för stiftande av grundlag.

JuU 1978/79:12

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar det genom propositionen 1978/79: 3 framlagda
förslaget till lag om internationellt samarbete rörande
kriminalvård i frihet,

2. att riksdagen antar de genom propositionen framlagda förslagen
till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429),

3. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister
med den ändringen att 13 § erhåller följande
som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

13 §

Till utländsk myndighet må enligt föreskrifter, som meddelas av regeringen,
redovisas anteckningar i registret rörande medborgare i den staten
eller den som har hemvist där.

Har verkställighet av påföljd Har verkställighet av påföljd
överflyttats hit från främmande överflyttats hit från främmande

stat eller härifrån till sådan stat stat eller härifrån till sådan stat

enligt lagen (1972: 260) om inter- enligt lagen (1972: 260) om internationellt
samarbete rörande verk- nationellt samarbete rörande verkställighet
av brottmålsdom eller ståtlighet av brottmålsdom eller

lagen (1978: 000) om intematio- lagen (1978: 000) om internationellt
samarbete rörande kriminal- nellt samarbete rörande kriminalvård
i frihet, äger andra stycket vård i frihet, äger andra stycket

motsvarande tillämpning. första meningen motsvarande till lämpning.

Regeringen äger bemyndiga rikspolisstyrelsen att, då det för utredning
i brottmål begäres av utländsk domstol eller åklagarmyndighet eller av
poliscentral i Danmark, Finland eller Norge, meddela utdrag av registret.

På framställning av utländsk myndighet må i annat fall än förut sagts
utdrag av registret meddelas, såframt regeringen givit tillstånd därtill.

4. att riksdagen godkänner den europeiska konventionen den 30
november 1964 rörande övervakning av villkorligt dömda eller

JuU 1978/79:12

villkorligt frigivna personer med det förbehåll och de förklaringar
som angetts i propositionen.

Stockholm den 14 november 1978

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Åke Polstam (c), Eric Jönsson (s), Lilly
Bergander (s), Gunde Raneskog (c), Håkan Winberg (m), Hans Pettersson
i Helsingborg (s), Carl Lidbom (s), Ella Johnsson (c), Helge Klöver
(s), Martin Segerstedt (s), Bonnie Bernström (fp), Bengt Bengtsson (c),
Margareta Andrén (fp) och Karl-Gustaf Mathsson (s).

JuU 1978/79:12

Bilaga

Konstitutionsutskottets yttrande
1978/79:1 y

beträffande tillämpningen av 10 kap. 5 § andra stycket regeringsformen
vid riksdagens ställningstagande till propositionen 1978/
79: 3 om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har beslutat inhämta konstitutionsutskottets yttrande
beträffande propositionen 1978/79: 3 om internationellt samarbete rörande
kriminalvård i frihet såvitt avser frågan om den i 10 kap. 5 §
andra stycket regeringsformen (RF) angivna beslutsordningen skall tilllämpas
vid riksdagens avgörande av ärendet.

Till besvarande av justitieutskottets framställning får konstitutionsutskottet
anföra följande.

Genom bestämmelserna i 10 kap. 5 § RF har öppnats möjlighet att
i viss utsträckning överlåta svenska offentliga organs uppgifter till internationella
organisationer, främmande stater och andra icke svenska
samfälligheter. För sådana beslut uppställer RF särskilda formföreskrifter,
olika beroende på i första hand digniteten av de uppgifter som
skall överlämnas. Är det således fråga om beslutanderätt som tillkommer
riksdag, regering eller annat i RF angivet organ skall enligt paragrafens
första stycke riksdagen besluta därom i den ordning som är
föreskriven för grundlag eller, om beslut i sådan ordning ej kan avvaktas,
genom beslut som fattas med en majoritet av minst fem sjättedelar
av de röstande och minst tre fjärdedelar av ledamöterna. Är det däremot
fråga om rättskipnings- eller förvaltningsuppgift, där beslutanderätten
inte ligger hos något av nyssnämnda organ, måste riksdagsbeslutet
omfattas av minst tre fjärdedelar av de röstande eller fattas genom beslut
i den ordning som gäller för stiftande av grundlag (andra stycket).

Propositionen 1978/79: 3 syftar bl. a. till att möjliggöra att till främmande
stat överlåta verkställigheten av dels dom på skyddstillsyn, dock
ej såvitt avser behandling i anstalt enligt 28 kap. 3 § brottsbalken, dels
dom på fängelse, ungdomsfängelse eller internering, sedan den dömde
enligt beslut här i landet har frigivits villkorligt eller överförts till vård
utom anstalt. Den grundläggande förutsättningen för att ett överlämnande
skall kunna ske är att den dömde har eller tar hemvist i den
främmande staten. Frågan om överlämnande skall från fall till fall prövas
av kriminalvårdsstyrelsen eller, under vissa förutsättningar, av regeringen.

Två former av överlämnande skall vara möjliga, nämligen antingen
att den främmande staten anordnar kriminalvård i frihet enligt domen
(begränsad verkställighet) eller att den främmande staten helt övertar

JuU 1978/79: 12

verkställigheten av domen. I det förra fallet ankommer det på den
främmande statens myndigheter att utöva den faktiska övervakningen.
Formellt skall emellertid ärendet inte avslutas i Sverige förrän prövotiden
eller verkställighetstiden gått till ända. Med de avvikelser som
beror på att den faktiska övervakningen har överflyttats skall således
brottsbalkens regler fortfarande vara tillämpliga. Detta innebär bl. a.
att påföljden kan undanröjas av svensk domstol, om den dömde övertygas
om nytt brott i Sverige. Är det åter fråga om fullständig verkställighet
i annan stat får påföljden inte längre verkställas i Sverige. Den
främmande staten förutsätts omvandla påföljden i enlighet med sin egen
lagstiftning och svara för en fullständig tillämpning av domen som om
den hade meddelats av någon av dess egna domstolar. Påföljden skall
därför inte heller kunna undanröjas av svensk domstol ens vid lagföring
för nya brott. Avsikten är att denna form för överlämnande av verkställighet
skall vara den vanligaste.

Frågan om tillämpningen av den i 10 kap. 5 § andra stycket RF föreskrivna
beslutsordningen tas i propositionen upp såväl av lagrådet som
departementschefen. Lagrådets övervägande leder till slutsatsen att denna
beslutsordning bör iakttas. Departementschefen är i sitt slutliga ställningstagande
mera tveksam och anser vissa skäl tala mot lagrådets bedömning.

Vad först angår frågan om räckvidden av 10 kap. 5 § andra stycket
RF ger enligt utskottets mening lagtext och motiv till stadgandet inte
anledning till någon tvekan om att rättskipnings- och förvaltningsuppgifter
av den storlek som avses med propositionen är hänförliga till
stadgandet i den mån de är att betrakta som svenska uppgifter. Samma
slutsats har lagrådet och departementschefen kommit till.

Utskottet delar också lagrådets och departementschefens uppfattning
att stadgandet är tillämpligt även på fall där Sverige inte generellt avstår
från någon del av sin suveränitet utan endast som i det nu aktuella
ärendet möjliggör för svenska myndigheter att efter särskild prövning
överlämna uppgifter av visst slag. Som departementschefen framhåller
skulle grundlagsbestämmelsens syfte att värna om den svenska suveräniteten
och svenska intressen lätt kunna åsidosättas om inte också konstruktioner
av nu föreslagen typ skulle hänföras till stadgandets tillämpningsområde.

En fråga som såväl lagrådet som departementschefen ingående uppehåller
sig vid är om det i förevarande fall verkligen rör sig om en svensk
rättskipnings- och förvaltningsuppgift. Lagrådets resonemang leder till
att det alltid måste vara en svensk uppgift att tillse att en svensk brottmålsdom
blir verkställd. Sverige kan enligt lagrådet inte ställa sig likgiltigt
till om en svensk brottmålsdom blir verkställd eller ej. Att så sker,
inom eller utom Sverige, anser lagrådet vara ett primärt svenskt intresse.

Enligt departementschefen bör grundlagsstadgandet inte vara tillämpligt
om Sverige på ett rimligt sätt begränsar sina rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter
och låter ett annat land bestämma i frågor där det

JuU 1978/79: 12

finns en stark anknytning till det landet. Bara om anknytningen är stark
till Sverige och svag till det andra landet bör man med fog kunna hävda
att regleringen innebär ett kringgående av det skydd för den svenska
suveräniteten och för svenska intressen i övrigt som bestämmelsen i
10 kap. 5 § andra stycket RF skall utgöra. Tillämpat på detta lagstiftningsärende
innebär resonemanget att departementschefen ifrågasätter,
om det är domslandet som har det primära intresset av verkställighet
i annat land av en dom på kriminalvård i frihet. Han framhåller härvid
att syftet med övervakningskonventionen är att underlätta den dömdes
anpassning till samhället och sörja för kontroll av hans uppförande under
övervakningstiden.

I motiven till grundlagstexten berörs inte närmare vad som är att
förstå med en svensk rättskipnings- eller förvaltningsuppgift. Utskottet
instämmer i vad både lagrådet och departementschefen framhållit, nämligen
att det kan finnas fall där den uppgift som överlämnas inte kan
betraktas som berörande ett beaktansvärt svenskt intresse. I likhet med
lagrådet anser emellertid utskottet inte att ett sådant synsätt kan läggas
på det nu aktuella ärendet. Det bör som lagrådet framhållit ses som ett
övervägande svenskt intresse att tillse att en svensk brottmålsdom blir
verkställd. Särskild tyngd har enligt utskottet detta synsätt när det är
fråga om svenska medborgare som tar hemvist i annat land. En stark
svensk anknytning måste också anses föreligga, när överlämnandet av
verkställigheten endast sker i begränsad omfattning och svenska myndigheter
alltså inte avhändes all befattning med den fortsatta verkställigheten.
Vid varje form av överlämnande finns det vidare enligt
utskottets mening ett inte oväsentligt kvarvarande svenskt intresse därigenom
att resning eller nåd fortfarande skall kunna beviljas i Sverige.

Mot bakgrund av det anförda bör enligt utskottets mening den i 10
kap. 5 § andra stycket RF stadgade beslutsordningen tillämpas vid riksdagens
beslut i vad gäller förslaget till lag om internationellt samarbete
rörande kriminalvård i frihet. Av bestämmelsen i 10 kap. 2 § andra
stycket RF följer att samma omröstningsregler skall gälla i fråga om
riksdagens beslut rörande förslaget till godkännande med vissa förbehåll
av den europeiska konventionen den 30 november 1964 rörande övervakning
av villkorligt dömda eller villkorligt frigivna personer.

Stockholm den 7 november 1978

På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO

Närvarande: Karl Boo (c), Hilding Johansson (s), Anders Björck (m),
Holger Mossberg (s), Sven-Erik Nordin (c), Hans Gustafsson (s), Bengt
Kindbom (c), Yngve Nyquist (s), Britta Hammarbacken (c), Wivi-Anne
Cederqvist (s), Per Unckel (m), Kerstin Nilsson (s), Marianne Stålberg
(s) och Esse Peterson (fp).

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780047