Jordbruksutskottets betänkande

JoU 1978/79: 5

1978/79: 5

med anledning av propositionen 1978/79:13 om ändringar i lagen
(1944: 219) om djurskydd, m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1978/79: 13 har regeringen (jordbruksdepartementet)
föreslagit riksdagen att

dels anta inom jordbruksdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1944: 219) om djurskydd,

2. lag om överföring av ägg mellan hondjur för avel av husdjur,

dels

3. godkänna de allmänna riktlinjer för försöksdjursverksamheten som
angetts i propositionen.

I propositionen föreslås åtgärder på djurskyddets område. Förslagen
innebär ändringar i lagen (1944: 219) om djurskydd, m. m.

I fråga om djurförsök läggs fram förslag som syftar till att begränsa
och kontrollera sådana försök. I princip skall endast sådana djur få användas
för vetenskapliga ändamål som har fötts upp till försöksdjur av
den som har erhållit lantbruksstyrelsens tillstånd till uppfödning (destinationsuppfödning).
Avsikten är att en etisk nämnd för djurförsök skall
inrättas i varje högskoleregion. Nämnderna skall pröva djurförsöken
från etisk synpunkt. Lokaler för försöksdjur skall godkännas av lantbruksstyrelsen
innan de får tas i bruk.

En central nämnd för försöksdjursfrågor föreslås inrättad med uppgift
att vara ett samordnande och rådgivande organ inom försöksdjursverksamheten.
Nämnden skall verka för en minskad användning av försöksdjur,
bl. a. genom stöd till alternativa och kompletterande metoder till
djurförsök.

I propositionen föreslås vidare att regeringen får bemyndigande att
meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet för den som yrkesmässigt
hyr ut hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhet. Bestämmelsen
om undantag från skyldighet att i vissa fall anlita veterinär för att bota
sjukt eller skadat djur, om anlitandet skulle medföra oskälig kostnad,
föreslås utgå. Vidare föreslås bl. a. regler som gör det möjligt för polismyndighet
att tillfälligt omhänderta djur som otillbörligt utsätts för
lidande.

Slutligen föreslås att bestämmelser införs som gör det möjligt att
reglera de nya former för avelsarbete som innebär överföring av ägg
mellan hondjur.

1 Riksdagen 1978/79. 16 sami. Nr 5

Kartong: S. 1, rubriken Tillkommer: jämte motioner
S. 1, raderna 12 och 13 Ordföljden ändrad

S. 8. raderna 9 och 10 Ordföljden ändrad

JoU 1978/79: 5

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1944: 219) om djurskydd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1944: 219) om djurskydd
dels att i 2, 6, 7, 8, 9 och 10 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot
”regeringen”1,

dels att 11 och 12 §§, 14 § 2 och 4 mom. samt 17—19 §§ skall ha
nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 12 a och 16 a §§.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 §

För annan särskild behandling av djur än ovan sägs i syfte att bota
sjukdom eller skada skall veterinär anlitas, därest behandlingen är förenad
med operativt ingrepp av någon betydelse eller avsevärt lidande
för djuret.

Vad nu sagts skall dock ej gälla,
om anlitandet av veterinär skulle
medföra oskälig kostnad eller vålla
tidsutdräkt som äventyrar ändamålet
med behandlingen.

Vad nu sagts skall dock ej gälla,
om anlitandet av veterinär skulle
vålla tidsutdräkt som äventyrar
ändamålet med behandlingen.

12 §2

Djur må ej utan lantbruksstyrelsen
tillstånd användas för vetenskaplig
forskning eller undervisning,
sjukdomsdiagnos, framställning
av läkemedel eller annat
härmed jämförligt ändamål, därest
användningen är förenad med
operativt ingrepp, insprutning eller
blodavtappning eller ock eljest
medför ångest eller annat lidande
för djuret. Konungen äger medgiva
undantag från vad nu sagts
med avseende ä viss institution
eller inrättning.

1 Senaste lydelse av

2 § 1973: 269

7 § 1974:350
9 § 1974: 350
10 § 1973: 269.

2 Senaste lydelse 1971: lill.

Djur får ej utan lantbruksstyrelsens
tillstånd användas för vetenskaplig
forskning eller undervisning,
sjukdomsdiagnos, framställning
av läkemedel eller annat
härmed jämförligt ändamål, om
användningen är förenad med operativt
ingrepp, insprutning eller
blodavtappning eller eljest medför
ångest eller annat lidande för djuret.

JoU 1978/79: 5

Nuvarande lydelse

Närmare bestämmelser angående
tillstånd som avses i första stycket
meddelas av Konungen.

Föreslagen lydelse

Vid verksamhet som avses i
första stycket får användas endast
djur som har fötts upp till verksamheten.

Uppfödning som avses i andra
stycket får ej ske utan tillstånd av
lantbruksstyrelsen.

Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om undantag från första,
andra eller tredje stycket.

12 a §

Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om prövning från
etisk synpunkt i fråga om användningen
av djur i verksamhet som
avses i 12 § första stycket.

14 §

2 morn.3 Åsidosätter någon vad
i 2—6 §§ eller 8 b § stadgas, äger
hälsovårdsnämnden, i den mån ej
särskilda bestämmelser äro gällande,
meddela erforderlig föreskrift
om vad han jämlikt nämnda paragrafer
har att iakttaga. Nämnden
äger ock i sådant fall stadga vite.
Underlåter någon att vidtaga föreskriven
åtgärd, äger nämnden, där
det anses nödigt, verkställa åtgärden
på den försumliges bekostnad.
Nämnden äger förordna, att dess
beslut omedelbart skall lända till
efterrättelse. Den som är missnöjd
med nämndens beslut äger däröver
anföra besvär hos länsstyrelsen.

2 mom. Hälsovårdsnämnden
kan, om ej annat är särskilt föreskrivet,
meddela föreläggande eller
förbud som behövs för att bestämmelserna
i 2—6 § eller 8 b §
skall efterlevas. Sådan föreskrift
kan avse förbud att hålla djur i
visst förvaringsrum eller inom
visst område. I beslut om föreläggande
eller förbud kan nämnden
utsätta vite. Underlåter någon att
vidtaga föreskriven åtgärd, kan
nämnden låta verkställa åtgärden
på hans bekostnad. Nämnden får
förordna, att dess beslut skall lända
till efterrättelse omedelbart.

Talan mot beslut av hälsovårdsnämnden
enligt första stycket föres
genom besvär hos länsstyrelsen.

Föreligga sådana omständigheter att förbud enligt 4 mom. andra stycket
kan komma i fråga, skall hälsovårdsnämnden göra anmälan därom
till länsstyrelsen.

4 morn.4 För avhjälpande av
missförhållande med avseende å

4 mom. Länsstyrelsen har samma
befogenheter som enligt 2

3 Senaste lydelse 1968: 735.

4 Senaste lydelse 1968: 735.

JoU 1978/79: 5

Nuvarande lydelse

djurskyddet äger länsstyrelsen
samma befogenheter som enligt
2 mom. första stycket tillkommer
hälsovårdsnämnden.

Underlåter någon att efterkomma
av hälsovårdsnämnd eller
länsstyrelse meddelad föreskrift,
som avses i 2 mom. första stycket
och som är av väsentlig betydelse
från djurskyddssynpunkt, eller föreligger
i annat fall missförhållande
av allvarlig natur i fråga om
djurs vård eller behandling, äger
länsstyrelsen meddela den försumlige
förbud att handhava djur eller
visst slag av djur. Är den försumlige
ägare av djuret eller djuren,
äger länsstyrelsen dessutom meddela
honom åläggande att avhända
sig djuret eller djuren och förbud
att anskaffa djur ellr visst slag av
djur. Förbud enligt detta stycke
skal lavse viss tid eller gälla tills
vidare.

Länsstyrelsens beslut skall lända
annorlunda förordnas.

År djur utsatt för djurplågeri
och sker ej rättelse på tillsägelse
av polismyndigheten, hälsovårdsnämnden
eller länsstyrelsen, äger
länsstyrelsen förordna att djuret
skall omhändertagas genom polismyndighetens
försorg. Om sådant
omhändertagande må länsstyrelsen
även förordna, därest djurägare
ej iakttager åläggande att avhända
sig djur eller förbud att anskaffa
djur. Länsstyrelsens beslut

Föreslagen lydelse

mom. första stycket tillkommer
hälsovårdsnämnden.

Underlåter någon att följa beslut
som hälsovårdsnämnd eller
länsstyrelse meddelat enligt 2
mom. och som är av väsentlig betydelse
från djurskyddssynpunkt
eller föreligger annat missförhållande
av allvarlig natur i fråga om
djurs vård eller behandling, får
länsstyrelsen meddela den försumlige
förbud att handha djur eller
visst slag av djur. Är den försumlige
ägare av djuret eller djuren,
får länsstyrelsen dessutom ålägga
honom att avhända sig djuret eller
djuren och förbjuda honom att
anskaffa djur eller visst slag av
djur. Förbud enligt detta stycke
skall avse viss tid eller gälla tills
vidare.

till omedelbar efterrättelse, om ej
a §

Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer får föreskriva
att den som yrkesmässigt eller
eljest i större omfattning upplåter
hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhet
skall göra anmälan
om verksamheten.

§5

Utsättes djur genom misshandel,
överansträngning eller vanvård eller
på annat sätt otillbörligen för
lidande och sker ej rättelse på tillsägelse
av polismyndigheten, hälsovårdsnämnden
eller länsstyrelsen,
får länsstyrelsen förordna att
djuret skall omhändertagas genom
polismyndighetens försorg.

5 Senaste lydelse 1968: 735.

JoU 1978/79: 5

Nuvarande lydelse

skall lända till omedelbar efterrättelse,
om ej annorlunda förordnas.

Det ankommer på polismyndigheten
att efter värdering låta sälja
eller döda djur som omhändertagits.
I fall som avses i första stycket
första punkten må polismyndigheten
i stället föranstalta om
vård av djuret tills vidare.

Närmare bestämmelser angående
förfarandet, när djur omhändertages,
meddelas av Konungen.

Sedan djur omhändertagits, må
ägaren ej förfoga över det utan
tillstånd av polismyndigheten.

Kostnad som föranledes av åtgärd
enligt 17 § skall förskjutas
av allmänna medel.

Dömes någon i fall som avses
i 17 § första stycket första punkten
för djurplågeri, skall kostna -

Föreslagen lydelse

Länsstyrelsen får även förordna
att djur skall omhändertagas genom
polismyndighetens försorg,
om djurägaren ej iakttager föreläggande
enligt 14 § 4 mom. att
avhända sig djur eller förbud att
anskaffa djur eller förbud enligt
14 § 2 mom. att hålla djur i visst
förvaringsrum eller inom visst område.

Om det är påkallat från djurskyddssynpunkt,
får länsstyrelsen
eller polismyndigheten förordna
att djur skall omhändertagas genom
polismyndighetens försorg i
avvaktan på beslut varigenom
länsstyrelsen avgör ärendet. Meddelar
polismyndigheten sådant beslut,
skall det underställas länsstyrelsen
som har att snarast avgöra
om beslutet skall bestå eller ej.

Beslut som avses i första, andra
eller tredje stycket skall omedelbart
lända till efterrättelse, om ej
annorlunda förordnas.

§6

Sedan djur omhändertagits, får
ägaren ej förfoga över det utan
tillstånd av polismyndigheten.

Polismyndigheten skall efter
värdering låta sälja eller avliva
djur som omhändertagits enligt
beslut som vunnit laga kraft. Polismyndigheten
kan i stället tillse
att djuret tages om hand tills vidare.

§7

Kostnad som föranledes av åtgärd
enligt 17 § förskotteras av
allmänna medel.

Omhändertages djur enligt 17 §,
skall kostnaden återbetalas av den
mot vilken åtgärden har riktats,

6 Senaste lydelse 1968: 735.

7 Senaste lydelse 1968: 735.

JoU 1978/79: 5

Nuvarande lydelse

den återgäldas av denne. I fall
som avses i samma stycke andra
punkten skall kostnaden återgäldas
av den åläggandet eller förbudet
gäller. I övrigt skall kostnaden
stanna å statsverket.

Har omhändertaget djur sålts
genom polismyndighetens försorg,
må kostnad, som skall återgäldas
av ägaren, uttagas ur köpeskillingen.
År i fall som avses i 17 §
första stycket första punkten åtal
för djurplågeriet väckt mot ägaren,
när köpeskillingen inflyter,
skall polismyndigheten, i avbidan
på domstolens prövning i ansvarsfrågan,
av köpeskillingen innehålla
ett belopp som svarar mot kostnaden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

2 Förslag till

Lag om överföring av ägg mellan hondjur för avel av husdjur

Härigenom föreskrivs följande.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas
att förbjuda eller föreskriva villkor för överföring av ägg mellan hondjur
för avel av husdjur.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

Motioner

Utskottet har i detta ärende behandlat

dels de under allmänna motionstiden vid riksmötet 1977/78 väckta
motionerna

1977/78: 587 av Pär Granstedt m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen hemställa om en översyn av gällande bestämmelser
för kommersiell djurhållning, i syfte att åstadkomma ett mer
långtgående djurskydd,

1977/78: 1260 av förste vice talmannen Torsten Bengtson m. fl. (c,
m, fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning och
förslag om att uppfödningen och handeln med hundar förekommer på
ett humant och kontrollerat sätt,

Föreslagen lydelse

om ej särskilda skäl föranleder
annat.

Har omhändertaget djur sålts
genom polismyndighetens försorg,
får kostnad som skall återbetalas
av ägaren uttagas ur köpesumman.

JoU 1978/79: 5

1977/78: 1620 av Anna-Lisa Nilsson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär sådan ändring av djurskyddslagen att misstolkning
av lagen och förhalning av djurskyddsärenden undanröjs,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1978/79: 7 av Sven-Erik Nordin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
att uppfödning av försöksdjur på sikt endast får ske i statlig regi,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om startande av uppfödning av hundar till försöksdjur, förlagd till statens
hundskola i Sollefteå,

1978/79: 26 av Åke Gillström (s) vari riksdagen föreslås besluta

1. att den i propositionen 1978/79: 13 föreslagna centrala försöksdjursnämnden
utgörs av motsvarande redan befintliga nämnd inom medicinska
forskningsrådet,

2. att det övervägs en förstärkning av denna nämnd med lekmannaledamöter,

3. att den i propositionen föreslagna summan om 1 milj. kr. därför
tillförs medicinska forskningsrådet och dess nämnd i stället för den
föreslagna centrala försöksdjursnämndcn.

Utskottet

Inledning

Behandlingen av husdjur och andra djur i fångenskap regleras i lagen
(1944: 219) om djurskydd (ändrad senast 1977: 201). Djurskyddslagens
grundtanke är att djuren skall behandlas väl och såvitt möjligt skyddas
mot lidande. Hälsovårdsnämnder, länsstyrelser och lantbruksstyrelsen är
tillsynsmyndigheter.

Som utskottet i annat sammanhang (JoU 1976/77: 3) anfört har djurskyddslagen
alltsedan ikraftträdandet den 1 januari 1945 blivit föremål
för ett successivt reformarbete, som bl. a. resulterat i ett flertal från
djurskyddssynpunkt viktiga ändringar och tillägg. Frågor om djurens
behandling har sedan länge ägnats betydande uppmärksamhet också
från allmänhetens och i synnerhet från de ideella djurskyddsorganisationernas
sida. Under senare år har utskottet vid varje riksmöte haft att
behandla motioner som i ett eller annat hänseende berört djurskyddsfrågor
i ordets vidare bemärkelse. En fråga som i dessa sammanhang
ägnats stor uppmärksamhet har varit försöksdjursverksamheten och därmed
sammanhängande problem. I det av riksdagen godkända betänkandet
(JoU 1976/77: 2, rskr 1976/77: 23) förordade utskottet med anledning
av väckta motioner en översyn av möjligheterna till ökad kontroll
av försöksdjursverksamheten och satsning på alternativa och kompletterande
metoder till djurförsök. Av väsentlig betydelse var enligt

JoU 1978/79: 5

utskottet bl. a. att kontrollverksamheten inriktades på en etisk prövning
av djurförsöken, inte minst på planeringsstadiet. I förevarande proposition
läggs fram förslag rörande försöksdjursverksamheten, vilka anknyter
till nyssnämnda riksdagsbeslut. I övrigt grundas propositionens överväganden
på bl. a. förslag från 1972 års försöksdjursutredning, från den
s. k. Åkergruppen samt från lantbruksstyrelsen.

Försöksdjursfrågor

I fråga om försöksdjursverksamheten innebär regeringens förslag att
i princip endast sådana djur får användas för vetenskapligt ändamål sorn
har fötts upp till försöksdjur av den som erhållit lantbruksstyrelsens
tillstånd till uppfödning (s. k. destinationsuppfödning). Vidare skall
lokaler för försöksdjur godkännas av lantbruksstyrelsen innan de får tas
i bruk. För generell etisk förprövning av djurförsök skall inrättas
sex regionala djurförsöksetiska nämnder. Vid prövningen skall hänsyn
tas till angelägenheten av försöken liksom den grad av lidande som
djuren kan tillfogas. Nämnderna skall ha en rådgivande funktion, men
det förutsätts att försöksledarna kommer att följa nämndens utlåtanden.
Vederbörande hälsovårdsnämnd skall fortlöpande hållas informerad om
nämndens ställningstaganden. Lantbruksstyrelsen föreslås bli huvudman
för verksamheten. I djurskyddslagen införs ett bemyndigande för regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter
om prövning från etisk synpunkt innan djur används för vetenskapligt
ändamål. Den föreslagna bestämmelsen bör enligt propositionen
träda i kraft den 1 juli 1979.

Ett av huvudsyftena med de framlagda förslagen är att så långt möjligt
nedbringa användningen av försöksdjur. Detta sägs bl. a. kunna ske
genom en ökad satsning på alternativa och kompletterande metoder.
För att förverkliga dessa strävanden krävs enligt föredragande statsrådet
åtgärder på en rad områden där olika intressenter bereds möjlighet
att medverka. Även om det, som flertalet experter framhåller, inte
synes möjligt att på kort sikt mer avsevärt nedbringa antalet djurförsök
är det angeläget att öka ansträngningarna att finna alternativ till djurförsöken.
I detta sammanhang nämns särskilt möjligheterna att använda
olika vävnadsodlingssystcm. Det framhålls vidare att det är angeläget
att de kunskaper om alternativa metoder som finns på olika håll
i världen kan utnyttjas.

Som ett led i strävandena rörande försöksdjursverksamheten föreslås
att en central försöksdjursnämnd inrättas. Nämnden, som skall ha en
rådgivande funktion, skall vara ett samordnings- och planeringsorgan
för försöksdjursfrågor och skall verka för att kontakter skapas mellan
olika intressenter inom försöksdjursområdet. Nämnden bör ges ansvaret
för den långsiktiga planeringen av försöksdjursverksamheten i landet
och därvid särskilt beakta möjligheterna att minska användningen av

JoU 1978/79: 5

försöksdjur genom att främja utvecklingen av alternativa och kompletterande
metoder. Inte minst viktigt för nämnden blir att upprätthålla
internationella kontakter. En annan viktig uppgift för nämnden
blir enligt propositionen att fortlöpande följa bedömningarna i de regionala
etiska nämnderna. Den centrala nämndens ledamöter kommer
att utses av regeringen. Nämnden avses kunna disponera särskilda medel
för att främja utvecklingen mot en minskad försöksdjursanvändning.

Beträffande försörjningen med försöksdjur anför föredraganden att
han för egen del inte är beredd förorda att det statliga engagemanget
inom försöksdjursproduktionen utvidgas. De statliga insatserna härvidlag
bör tills vidare begränsas till att ta fram och vidmakthålla avelskärnor
för vissa arter av försöksdjur.

I motionen 1978/79: 7 framhålls det angelägna i att läkemedelsindustrin,
vetenskapliga institutioner och andra som behöver försöksdjur kan
få detta behov tillgodosett under kontrollerade former. Det är enligt motionärerna
föga troligt att djurskyddsopinionen kommer att tolerera några
enskilda vinstintressen i samband med försöksdjursuppfödningen. Målsättningen
måste därför vara att försöksdjursuppfödningen på sikt, efter
en kortare övergångstid, blir en helt statlig angelägenhet. Vidare förordar
motionärerna att statens hundskola i Sollefteå utnyttjas för uppfödning
av hundar till försöksdjur. Genom att satsa på sådan uppfödning
uppnår man enligt motionen flera fördelar: sysselsättningsläget vid
skolan förbättras och ytterligare erfarenheter av försöksdjursuppfödning
vinns samtidigt som samhället markerar sitt ansvar inför försöksdjursproblemet.

I motionen 1978/79: 26 påpekas att det inom medicinska forskningsrådet
sedan år 1965 finns en försöksdjursnämnd som har lång erfarenhet
och etablerade kontakter såvitt avser försöksdj ursfrågor. Enligt motionären
bör den föreslagna centrala försöksdjursnämnden utgöras av denna
redan befintliga nämnd. Vidare bör övervägas en förstärkning av denna
nämnd med ytterligare lekmannaledamöter. I propositionen i sammanhanget
beräknade anslagsmedel bör således enligt motionen tillföras
medicinska forskningsrådet och dess försöksdjursnämnd.

Utskottet delar uppfattningen om det angelägna i att användningen
av försöksdjur så långt möjligt kan begränsas och att en övergång till
andra forskningsmetoder än djurförsök stimuleras. Det bör dock framhållas
att ett realistiskt djurskyddsarbete måste bygga på en rimlig avvägning
mellan de på rent etiska hänsynstaganden grundade kraven på
en ökad ansvarskänsla mot djuren å ena sidan och å andra sidan det t. v.
ofrånkomliga behovet av att i viss omfattning kunna utnyttja djuren
inom bl. a. den medicinska forskningen. Kontakten mellan lekmän och
forskare i de föreslagna etiska nämnderna bör enligt utskottets mening
på sikt kunna medföra ökad förståelse såväl för nödvändigheten av att

JoU 1978/79: 5

djurförsök t. v. måste ske även i fortsättningen som för önskemålen om
återhållsamhet i fråga om försöksdjursanvändningen. Utskottet tillstyrker
således principen om en etisk förprövning av djurförsök och ansluter
sig i övrigt i allt väsentligt till de allmänna riktlinjer rörande försöksdjursverksamheten
som förordats i propositionen och som översiktligt
redovisats i det föregående. Härmed sammanhängande förslag om
ändringar i djurskyddslagen föranleder ingen erinran från utskottets
sida. Beträffande i ärendet väckta motioner får utskottet anföra följande.

Enligt utskottets mening är det väsentligt att produktionen av försöksdjur
sker under former som bl. a. medger en från djurskyddssynpunkt
godtagbar kontroll och övervakning. Utskottet har sålunda härvidlag
ingen annan uppfattning än den som kommer till uttryck i motionen
1978/79: 7. Genom propositionsförslaget om tillståndsplikt för försöksdjursuppfödning
skapas emellertid ökade möjligheter till samhällelig
kontroll även av den privata uppfödningen. Behovet av kontroll och etisk
prövning av försöksdjursverksamheten bör i tillfredsställande grad kunna
tillgodoses oberoende av om uppfödningen av försöksdjur sker i statlig
eller i privat regi. Vad kostnadsaspekten beträffar kan nämnas att statskontoret
i ett remissyttrande framhållit att privat destinationsuppfödning
sannolikt är en billigare metod. Detta hindrar givetvis inte att det av
praktiska, regionalpolitiska eller andra skäl kan vara lämpligt att i verksamheten
utnyttja resurserna vid redan befintliga anläggningar av det
slag som hundskolan i Sollefteå representerar. Med hänsyn till dimensioneringen
av den nuvarande statliga produktionen måste dock behovet
av försöksdjur under överskådlig tid framöver i stor utsträckning tillgodoses
genom uppköp från redan etablerade uppfödare inom den privata
sektorn. Utskottet är för sin del inte berett att med anledning av
motionen 1978/79: 7 f. n. föreslå någon avvikelse från de i propositionen
förordade riktlinjerna rörande försöksdjursuppfödningen. Motionen bör
således inte föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Med förslaget om inrättande av en central försöksdjursnämnd avses,
som framgår av den föregående redogörelsen, att skapa ett samordnings-
och planeringsorgan för försöksdjursfrågor. Utskottet kan vitsorda
vad som i motionen 1978/79: 26 anförts om betydelsen av den
verksamhet som bedrivs inom medicinska forskningsrådets försöksdjursnämnd.
Som utskottet i annat sammanhang konstaterat har denna nämnd
i viss mån kommit att fungera som en central etisk kommitté för försöksdjursfrågor.
Det sagda utgör dock enligt utskottets mening inte tillräcklig
anledning att frångå regeringens förslag om inrättande av en central och
från olika intressen helt fristående nämnd med mera övergripande uppgifter
inom försöksdjursverksamheten. Motionen 1978/79: 26 avstyrks
således.

JoU 1978/79: 5

övriga djurskyddsfrågor

Efter redovisning av förslag från lantbruksstyrelsen anför föredraganden
att det finns ett behov av att från djurskyddssynpunkt kontrollera
den numera vanligt förekommande användningen av hästar för ridskoleverksamhet
och liknande ändamål. I propositionen förordas därför
att i djurskyddslagen i avsnittet om tillsyn förs in en ny paragraf, 16 a §,
som ger regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer möjlighet
att meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet för den som yrkesmässigt
eller eljest i större omfattning upplåter hästar eller använder
hästar i ridskoleverksamhet.

Enligt 11 § första stycket lagen om djurskydd skall veterinär anlitas
för sådan behandling av djur som syftar till att bota sjukdom eller skada,
om behandlingen är förenad med operativt ingrepp av någon betydelse
eller avsevärt lidande för djuret. Enligt andra stycket i paragrafen
föreligger dock inte skyldighet att anlita veterinär om detta skulle medföra
oskälig kostnad eller vålla tidsutdräkt som äventyrar ändamålet med
behandlingen.

Lantbruksstyrelsen har i skrivelse till regeringen föreslagit upphävande
av föreskriften om undantag från skyldigheten att anlita veterinär i det
fall anlitandet skulle medföra oskälig kostnad. Enligt lantbruksstyrelsen
blir kostnaderna numera knappast någonsin oskäliga, eftersom djurägarna
kan få lindring i kostnaderna för veterinärvård enligt veterinärtaxeförordningen.

Föredraganden ansluter sig till förslaget och förordar att angivna bestämmelse
i djurskyddslagen, innebärande att veterinär av kostnadsskäl
inte behöver anlitas för att i vissa fall bota sjukdom eller skada hos
djur, skall upphöra att gälla vid utgången av juni månad 1979.

Regeringens förslag i övrigt anknyter bl. a. till bestämmelserna om
omhändertagande av djur och om de formella förutsättningarna för
myndigheternas ingripanden i djurskyddsärenden. Föredraganden erinrar
om att det bl. a. i motioner i riksdagen har påtalats vissa brister i
djurskyddslagen, främst då det gäller ärenden angående omhändertagande
av djur och förbud att handha djur. Med anledning härav har
lantbruksstyrelsen låtit undersöka dessa förhållanden, bl. a. genom en
enkät till länsstyrelserna.

Föredraganden förordar i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag i
denna del att i 17 § djurskyddslagen tas in en bestämmelse som gör det
möjligt för länsstyrelse eller polismyndighet att omhänderta djur i avvaktan
på att ett ärende om omhändertagande slutgiltigt avgörs. Polismyndighets
beslut att tillfälligt omhänderta djur bör underställas länsstyrelsen.
Vidare föreslås ett förtydligande av begreppet djurplågeri i
17 § första stycket djurskyddslagen i syfte att klargöra att ingripande

JoU 1978/79: 5

vid fall av vanvård av djur m. m. får ske även innan ärendet prövats av
domstol och denna fastställt att djurplågeri föreligger.

Bestämmelsen i 14 § 2 mom. första stycket djurskyddslagen föreslås
bli utformad så att det klart framgår att föreskrift som hälsovårdsnämnd
har befogenhet att meddela med stöd av bestämmelsen också avser förbud
att hålla djur i visst förvaringsrum eller inom visst område.

Propositionen innebär i övrigt dels vissa ändringar i fråga om återbetalning
m. m. av kostnader för omhändertagande av djur, dels ett antal
redaktionella ändringar i lagtexten.

Utskottet anser de framlagda förslagen ägnade att förbättra samhällets
möjligheter till ingripanden vid fall av olämplig behandling av djur
och tillstyrker för sin del de ändringar och tillägg i djurskyddslagen som
regeringen föreslagit.

Utskottet har funnit lämpligt att i detta sammanhang behandla några
under riksmötet 1977/78 väckta motioner rörande vissa djurskyddsfrågor.

I motionen 1977/78: 587 anförs kritiska synpunkter på de produktionsmetoder
som under de senaste årtiondena utvecklats inom animalieproduktionen.
Enligt motionärerna förutsätter dessa metoder, som sägs
ha förvandlat husdjuren till rationella produktionsenheter, livsbetingelser
för djuren som starkt kan ifrågasättas. En grundlig översyn av vilka
krav som bör ställas på djurhållningen är enligt motionen motiverad.

Enligt motionen 1977/78: 1260 är förhållandena inom uppfödning och
handel med hundar inte tillfredsställande, bl. a. beroende på otillräckliga
kontrollmöjligheter för berörda myndigheter. Motionen utmynnar
i en begäran om utredning och förslag som syftar till humanisering och
ökad kontroll av ifrågavarande verksamhet.

I motionen 1977/78: 1620 påpekas att djurskyddslagen i vissa avseenden
har en utformning som ger möjlighet till misstolkning av lagen och
förhalning av djurskyddsärenden. Motionärerna nämner särskilt behovet
av en bestämmelse som ger myndigheterna befogenhet att t. ex. förbjuda
förvaring av djur i vissa lokaler. Enligt motionen bör djurskyddslagen
ändras så att möjligheterna till misstolkning av densamma och förhalning
av djurskyddsärenden undanröjs.

Utskottet har i olika sammanhang (t. ex. JoU 1975/76: 20) framhållit
att utvecklingen mot allt starkare effektivitetskrav inom djurhållningen
på lång sikt kan resultera i en behandling av djuren som, utan att direkt
stå i strid med djurskyddslagens bestämmelser, likväl är betänklig från
djurskyddssynpunkt. Enligt utskottet fanns det all anledning för samtliga
berörda parter att uppmärksamma riskerna härvidlag och att i tid
ingripa med åtgärder mot en utveckling som från berörda synpunkter
inte kan accepteras. Dessa uttalanden bör i särskilt hög grad gälla bl. a.
sådana former av animalieproduktion som åsyftas i motionen 1977/78:

JoU 1978/79: 5

587. Enligt vad utskottet erfarit är också problemen med s. k. intensiv
djurhållning föremål för uppmärksamhet såväl inom forskningen som
från närmast ansvariga myndigheters sida. Det kan sålunda nämnas att
lantbruksstyrelsen tillsatt en arbetsgrupp för översyn av styrelsens djurskyddsanvisningar.
S. k. etologisk forskning — dvs. läran om djurens
beteende under olika livsbetingelser — bedrivs med avseende på höns,
svin och nötkreatur inom såväl den lantbruksvetenskapliga som den
veterinärmedicinska fakulteten vid lantbruksuniversitetet. Forskningen
och undervisningen vid veterinärinrättningen i Skara t. ex. är i hög grad
inriktad på sambandet mellan miljö och djurhälsa. Vid försöksavdelningen
för husdjurshygien studeras inom ramen för olika forskningsprojekt
praktiska djurmiljöförhållandens inverkan på djurhälsa och hygien.
En särskild uppgift åvilar avdelningen då den har att utvärdera
hur ny teknik eller nya metoder inverkar på djuren. Resultaten skall
ligga till grund för konsulentverksamheten inom husdjurshygienens område
liksom för veterinärers och lantbruksnämnders bedömning och rådgivning
i fråga om ny- eller ombyggnad av djurstallar enligt djurstallkungörelsen
(1973: 270).

Med hänsyn till det anförda finner utskottet att motionen 1977/78:
587 inte nu påkallar något initiativ från riksdagens sida.

Beträffande motionen 1977/78: 1260 får utskottet erinra om att riksdagen
under riksmötet 1975/76 förordade en samlad översyn av förhållandena
inom hundavel och hundhandel i syfte att åstadkomma en sanering
och ökad kontroll på området (JoU 1975/76: 21, rskr 1975/76: 105).
Den av regeringen i enlighet härmed tillsatta utredningen, som antagit
namnet djursjukhusutredningen, har avgett ett delbetänkande om den
slutna djursjukvården (Ds Jo 1978: 8). Resultatet av utredningens arbete
i fråga om hundavel och hundhandel kommer att redovisas senare.

Syftet med motionen 1977/78: 1620 får anses tillgodosett genom nu
förevarande förslag till ändringar i djurskyddslagen. Utskottet vill särskilt
peka på att 14 § 2 mom. i nämnda lag nu föreslås förtydligad på
det sätt som motionärerna synes ha åsyftat.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motionerna
1977/78: 1260 och 1977/78: 1620 lämnas utan någon ytterligare åtgärd.

Nya avelsmetoder

Som framgår av propositionen har äggtransplantationer på husdjur
för avelsändamål börjat tillämpas i bl. a. USA och Canada. Ändamålet
med äggtransplantation är att utnyttja arvsanlag från särskilt värdefulla
enskilda hondjur i större utsträckning än vad som annars är möjligt.
Härvid kan hondjur med mindre framstående avelsegenskaper utnyttjas
som fostermödrar. Metoden har hittills kommit till användning endast
hos nötkreatur, men den kan i princip användas också på häst och svin.

JoU 1978/79: 5

Äggöverföring kan ske genom kirurgiskt ingrepp. Numera finns också
en oblodig teknik.

I en framställning till regeringen i mars 1978 har lantbruksstyrelsen
lagt fram förslag till lagstiftning om överföring av ägg mellan hondjur
för avel av husdjur. Enligt lantbruksstyrelsens mening talar arvsbiologiska,
hygieniska och djurskyddsmässiga skäl för att föreskriva regler
för tillämpningen av äggtransplantation. I fråga om tekniken för transplantation
anser styrelsen att endast den oblodiga bör tillåtas.

Även föredraganden anser det vara angeläget att samhället, främst
från djurskyddssynpunkt, genom lagstiftning får kontroll över de nya
metoder för avelsarbete genom överföring av ägg mellan hondjur som
nu börjar användas.

Som lantbruksstyrelsen anfört innebär äggtransplantation ett viktigt
principiellt steg mot ett alltmer avancerat utnyttjande av husdjuren.
Samtidigt innebär den nya metoden en diskutabel manipulering med
djuren. Metoden bör därför bedömas inte bara från lönsamhetssynpunkt
utan också från etisk synpunkt och från djurskyddssynpunkt.

Utskottet delar för sin del den grundsyn på förevarande ämne som
propositionen ger uttryck för och som innebär att stor försiktighet måste
iakttas vid tillämpningen av den nya metoden för avel. Utskottet tillstyrker
i enlighet härmed förslaget om lagstiftning som gör det möjligt
för regeringen att bl. a. förbjuda eller föreskriva villkor för överföring
av ägg mellan hondjur för avel av husdjur.

Propositionen föranleder i den del den inte särskilt berörts i det föregående
ingen erinran från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. antar förslaget till lag om ändring i lagen (1944: 219) om djurskydd,

2. antar förslaget till lag om överföring av ägg mellan hondjur
för avel av husdjur,

3. godkänner de i propositionen förordade allmänna riktlinjerna
för försöksdjursverksamheten,

4. beträffande statlig försöksdjursproduktion m. m. lämnar motionen
1978/79: 7 utan åtgärd,

5. beträffande medicinska forskningsrådets försöksdjursnämnd
m. m. avslår motionen 1978/79: 26,

6. beträffande vissa djurskyddsfrågor

a. avslår motionen 1977/78: 587,

JoU 1978/79: 5

b. avslår motionen 1977/78: 1260,

c. avslår motionen 1977/78: 1620.

Stockholm den 7 november 1978

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c)*, Svante Lundkvist (s), Hans Wachtmeister
(m), Bertil Jonasson (c), Grethe Lundblad (s), Sven Lindberg
(s), Åke Wictorsson (s)*, Arne Andersson i Ljung (m), Gunnar Olsson
(s)*, Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Tage Adolfsson (m)*,
Rune Johnsson i Mölndal (c), Kerstin Anér (fp) och Wivi-Anne Radesjö
(s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilt yttrande

av Hans Wachtmeister, Arne Andersson i Ljung och Tage Adolfsson
(samtliga m) som anför:

I vårt land torde bred enighet råda om att användning av försöksdjur
för forskningsändamål så långt det är möjligt skall begränsas.

Det är svårt att tro att det härvidlag finns en delad syn emellan forskare
och allmänhet.

Mot denna bakgrund skall förslaget om prövning av djurförsök i
etiska nämnder bedömas.

Om de etiska nämndernas uppgift enbart vore att tillgodose behovet
av insyn i försöksverksamheten skulle förslag om etiska nämnder vara
godtagbart. Så är nu inte fallet.

Nämnden skall enligt propositionen ha rådgivande funktion, men det
förutsätts att försöksledarna skall följa nämndens utlåtanden.

I konsekvens med det ovan sagda innebär ett inrättande av s. k. etiska
nämnder enligt propositionens förslag ett underkännande av forskares
omdöme i avgörande forskningsfrågor. De etiska nämnderna skall enligt
förslaget få ett inflytande över forskarna som inte kan anses tillbörligt.

Detta kan enligt vår mening i bästa fall leda till en försämrad eller
försvårad forskningsverksamhet, eller i värsta fall en spolierad forskning
vid institutionerna.

Enligt vår mening torde forskarnas ansvarskänsla vara en fullt tillräcklig
garanti för att försöksdjur inte i onödan används, och att när
försöksdjur likväl kommer till användning de inte i onödan tillfogas
lidande. Etiska nämnder synes således inte vara nödvändiga. Vi har dock
i nuläget inte ansett oss böra gå emot regeringens förslag i nu förevarande
avseende. Vi förbehåller oss emellertid rätten att om så erfordras
återkomma i denna fråga.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780056