JoU 1978/79:35

Jordbruksutskottets betänkande
1978/79:35

med anledning av propositionen 1978/79:205 med förslag till
renhållningslag, m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1978/79:205 har regeringen (jordbruksdepartementet)
föreslagit riksdagen att antaga förslag till

1. renhållningslag,

2. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

3. lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1958:663).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i renhållningslagstiftningen som ger
kommunerna stor frihet att utforma renhållningsverksamheten inom kommunerna
efter lokala förhållanden. Förslaget öppnar samtidigt möjlighet för
kommunmedlemmarna att i större utsträckning än f. n. påverka utformningen
av renhållningen.

Bestämmelserna om renhållning, som f. n. är uppdelade på flera författningar,
förs samman i en lag, renhållningslagen.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1978/79. 16 sami. Nr 35

JoU 1978/79:35

1 Förslag lil!

Itenhallningslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

J § Med hushållsavfall avses i denna lag avfall och orenlighet som härrör
frän hushåll och därmed jämförligt avfall.

Med hantering avses i lagen uppsamling, förvaring, bortforsling och slutligt
om h ä n de rt aga n d e.

2 S Utöver föreskrifterna i denna lag finns föreskrifter om avfallshantering
i författningar om miljöskydd och om hälso- och miljöfarliga varor
samt i andra författningar.

Utan hinder av denna lag kan regeringen eller en myndighet, som regeringen
bestämmer, beträffande försvarsmakten meddela särskilda föreskrifter
i frågor som avses i lagen.

Allmän aktsamhetsregel

3 ft Avfall skall hanteras på sådant sätt att det inte uppkommer olägenhet
från hälso- och miljövårdssynpunkt. Utrymmen, behållare och andra
anordningar för hanteringen skall vara så beskaffade och skall skötas på
sådant sätt alt olägenhet inte uppstår.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om avfallshanteringen. Regeringen
får överlåta åt en myndighet eller åt kommunerna att meddela sådana
föreskrifter.

Bortforsling

4 § Varje kommun skall svara för att hushållsavfall inom kommunen
forslas till behandlingsanläggning i den utsträckning som behövs för att tillgodose
såväl allmänna hälso- och miljövårdskrav som enskilda intressen.

När kommunen planlägger och beslutar hur skyldigheten enligt första
stycket skall fullgöras, skall hänsyn tas till fastighetsinnehavarnas möjligheter
att själva ta hand om avfallet på ett från hälso- och miljövårdssynpunkt
godtagbart sätt. Kommunen skall vidare beakta att bortforslingen
anpassas till behovet för olika slag av bebyggelse.

5 It Kommunen är skyldig att tillse att behandlingsanläggning för hushållsavfall
från kommunen finns att tillgå.

6 § Regeringen får föreskriva att annat avfall inom kommunen än hushållsavfall
skall forslas bort genom kommunens försorg. Regeringen får
överlåta åt en myndighet eller åt kommunerna att meddela sådana föreskrifter.

7 S När avfall skall forslas bort genom kommunens försorg, får avfallet
inte grävas ned. komposteras elier pä annat sätt slutligt omhändertas av
fastighetsinneha varén.

JoU 1978/79:35

Skall avfall forslas bort genom kommunens försorg får inte någon annan
än den som kommunen anlitar för ändamålet ta befattning med bortforslingen.

8 § Är det av särskild betydelse från återvinningssynpunkt, får regeringen
föreskriva att visst slag av avfall som skall forslas bort genom kommunens
försorg skall förvaras skilt från annat avfall i avvaktan på bortforsling
och meddela de bestämmelser som behövs för ändamålet. Regeringen får
överlåta åt en myndighet eiler åt kommunerna att meddela sådana föreskrifter.

Kommunal renhällningsordning

9 S För varje kommun skall finnas en renhållningsordning som upptar de
föreskrifter som skall gälla för bortforsling av hushållsavfall inom kommunen.
I renhallningsordningen skall anges från vilka områden, fastigheter eller
uppsamlingsställen som bortforsling skall ske, vilka slag av hushållsavfall
som skall forslas bort, hur ofta bortforsling skall ske och hur verksamheten
i övrigt skall vara anordnad.

I renhållningsordningen skall föreskrivas under vilka förutsättningar undantag
kan medges från renhållningsordningens föreskrifter. Frågor om
undantag prövas av hälsovårdsnämnden.

10 § Renhållningsordningen skall antas av kommunfullmäktige.

11 § När ett förslag till renhållningsordning upprättas, skall kommunen
på lämpligt sätt och i skälig omfattning samråda med de fastighetsinnehavare
och myndigheter som kan ha ett väsentligt intresse i saken.

Innan förslaget till renhållningsordning antas, skall det ställas ut till
granskning under minst fyra veckor.

12 § Kungörelse orri förslagets utställande skall utfärdas i ortstidning före
utställningstidens början.

Av kungörelsen skall framgå förslagets huvudsakliga innebörd, var det
finns att tillgå och inom vilken tid och till vem erinringar mot förslaget skall
framställas.

13 S Bestämmelserna i 11 och 12 SS gäller även i fråga om ändringar i en
renhållningsordning.

Om ett förslag till ändring i renhållningsordningen berör endast ett mindre
antal fastighetsinnehavare eller ändringen annars är av begränsad omfattning,
får kommunen underlåta att ställa ut ändringsförslaget.

14 S Kommunen är skyldig att, utöver vad som följer av renhållningsordningen,
forsla bort hushållsavfall, om fastighetsinnehavaren begär det och
det inte är oskäligt med hänsyn till omständigheterna.

Frågor om sådan bortforsling prövas av den kommunala nämnd som
kommunfullmäktige bestämmer.

Avgifter

15 S Kommunen får föreskriva att avgift skall erläggas för sådan bortforsling
och sådant slutligt omhändertagande av avfall som sker genom

1* Riksdagen 1978/79. 16 sami. Nr 35

JoU 1978/79:35

kommunens försorg enligt denna lag. Avgiften skall enligt kommunens bestämmande
erläggas till kommunen eller till den som utför renhällningen.

16 S Avgiften skall vara ärlig eller på annat sätt periodisk. Den skall bestämmas
till högst det belopp som behövs för att täcka nödvändiga kapitaloch
driftskostnader för renhällningen. Från dessa kostnader skall avräknas
kostnaderna för vad som kan belöpa på användning av anläggningar eller
utrustning för annat ändamål än renhållning.

Om kommunen uppdrar åt annan att utföra renhållningen, får avtalet
med denne läggas till grund för beräkning av avgiften, om inte kostnaden
därigenom blir väsentligt högre än om kommunen själv utför renhällningen.

17 ä Avgiften skall utgå enligt taxa. som antas av kommunfullmäktige.

I taxan skall anges hur avgiften skall bestämmas när taxan saknar tilllämplig
bestämmelse om avgift. Därvid skall de grunder som anges i 16 §
beaktas.

Taxan skall innehålla föreskrifter om vem som är avgiftsskyldig och till
vem avgiften skall erläggas.

Särskilda bestämmelser

18 § Kommunen skall inom områden med stadsplan fullgöra den skyldighet
som föreskrivs i 3 § allmänna ordningsstadgan (1956: 617) att hålla ren
gata. torg, park och annan sådan allmän plats samt allmän väg. På sådan
allmän plats och på allmän väg inom områden med stadsplan skall kommunen
även röja snö, skaffa undan snö och is, sanda eller vidta annan åtgärd
för att motverka halka, föra bort sand och annat som påförts till motverkande
av halka samt rensa och tina upp rännstensbrunn och ledning som
förbinder sådan brunn med allmän avloppsledning. Inom områden med
byggnadsplan skall kommunen fullgöra motsvarande skyldighet i fråga om
allmän väg. Skyldighet att vidta åtgärd som sagts nu gäller dock inte i den
mån åtgärden skall vidtas av staten som väghållare.

När särskilda skäl föreligger, får regeringen på framställning av kommunen
medge undantag från första stycket.

19 § Kommunen kan ålägga den som äger en fastighet inom ett område
med fastställd stadsplan eller som i stället för ägaren är skattskyldig för
fastigheten enligt kommunalskattelagen (1928: 370) att fullgöra skyldighet
som anges i 18 § första stycket i fråga om gångbana eller annat utrymme
utanför fastigheten som behövs för gångtrafiken.

Har person som avses i första stycket inte tidigare haft sådan skyldighet,
skall kommunens beslut underställas länsstyrelsen.

20 § Har på annan plats utomhus än som avses i 18 § där allmänheten får
fritt färdas skräpats ned eller annars osnyggats, åligger det kommunen att
återställa platsen i sådant skick som med hänsyn till ortsförhållandena,
platsens belägenhet och omständigheterna i övrigt tillgodoser skäliga anspråk.

Bestämmelserna i första stycket skall inte tillämpas, om skyldigheten enligt
lag eller annan författning eller särskilda föreskrifter skall fullgöras av
annan.

JoU 1978/79:35

Tillsyn

21 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen
meddelade föreskrifter utövas inom kommunen av hälsovårdsnämnden,
om inte regeringen bestämmer annat. Länsstyrelsen utövar tillsynen inom
länet.

22 § För tillsynen har kommunal nämnd som är tillsynsmyndighet rätt
att få tillträde till byggnader, lokaler och områden.

Det åligger polismyndighet att lämna det biträde som behövs för tillsynen.

23 $ Kommunal nämnd som är tillsynsmyndighet får meddela förelägganden
eller förbud som uppenbart behövs för att denna lag eller föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

1 ett beslut om föreläggande eller förbud kan vite sättas ut. Frågan om
utdömande av vitet prövas av länsstyrelsen.

Iakttas inte ett föreläggande, får nämnden låta vidta åtgärden på den försumliges
bekostnad.

Ansvar och besvär m. m.

24 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 7 § första stycket
eller som yrkesmässigt eller annars i större omfattning samlar in och
forslar bort avfall i strid mot 7 § andra stycket döms till böter.

25 $ Kommunal nämnd som är tillsynsmyndighet får förordna att dess
beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av förd talan.

26 § En kommunal nämnds beslut enligt denna lag överklagas hos länsstyrelsen
genom besvär.

Länsstyrelsens beslut överklagas hos kammarrätten genom besvär. Regeringen
kan dock föreskriva att vissa beslut skall överklagas hos regeringen
genom besvär.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1980 då lagen (1965:54) om
kommunala renhållningsavgifter och kommunala renhållningslagen
(1970: 892) skall upphöra att gälla.

2. Renhållningsordningar skall ha antagits före den 1 januari 1981.

3. Föreskrifter om avgift som har meddelats med stöd av lagen (1965:
54) om kommunala renhållningsavgifter skall fortfarande gälla.

4. Bestämmelsen i 4 § första stycket kommunala renhållningslagen om
befogenhet för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att
meddela föreskrifter om undantag från kommunens bortforslingsskyldighet
skall tillämpas till dess kommunen har antagit en renhållningsordning
och beslutet härom har vunnit laga kraft.

5. Flar före nya lagens ikraftträdande med stöd av 4 $ första stycket
kommunala renhållningslagen meddelats beslut om undantag från kommunens
bortforslingsskyldighet, skall beslutet gälla tills vidare dock längst till
dess att kommunen har antagit en renhållningsordning och beslutet härom
har vunnit laga kraft.

6. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag. tillämpas i stället den
nya bestämmelsen.

JoU 1978/79:35

2 Förslag till

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs att 22 § miljöskyddslagen (1969:387)' skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som fått tillstånd enligt denna
lag till miljöfarlig verksamhet
kan ej på grund av bestämmelse i
lagen eller i hälsovårdsstadgan den
19 december 1958 (nr 663) åläggas
att upphöra med verksamheten eller
att med avseende på denna vidtaga
försiktighetsmått utöver vad
som anges i tillståndsbeslutet, om
ej annat följer av 23-25 § eller 40 §
andra stycket.

Föreslagen lydelse
§

Den som fått tillstånd enligt denna
lag till miljöfarlig verksamhet
kan ej på grund av bestämmelse i
lagen eller i hälsovårdsstadgan
(1958:663) eller i renhållningslagen
11979:000) åläggas att upphöra med
verksamheten eller att med avseende
på denna vidtaga försiktighetsmått
utöver vad som anges i tillståndsbeslutet,
om ej annat följer
av 23-25 § eller 40 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den I januari 1980.

3 Förslag till

Lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1958:663)

Härigenom föreskrivs i fråga om hälsovårdsstadgan (1958: 663).
dels att 47-49, 51 och 52 §§ samt 83 § 7 skall upphöra att gälla.

dels att 65 § skall ha nedan angivna

Nuvarande lydelse

De ytterligare föreskrifter avseende
allmänna hälsovården, som
för kommun eller del därav finnas
erforderliga utöver denna stadga,
meddelas i lokal hälsovårdsordning.

Sådan föreskrift må icke avse
förhållande, som reglerats genom
annan allmän författning än denna
stadga eller 4 $ andra stycket kommunala
renhållningslagen den 17
december 1971 (nr 892). Vid meddelande
av föreskrift skall tillses,

J Lagen omtryckt 1972: 782.

2 Senaste lydelse 1970: 896.

lydelse.

Föreslagen lydelse

De ytterligare föreskrifter avseende
allmänna hälsovården, som
för kommun eller del därav kan behövas
utöver denna stadga, meddelas
i lokal hälsovårdsordning.

Sådan föreskrift /ur inte avse förhållande,
som reglerats genom annan
allmän författning än denna
stadga. Vid meddelande av föreskrift
skall tillses, att därigenom inre
liiggs onödigt tvång på allmänheten
eller annars görs obefogad inskränkning
i den enskildes frihet.

JoU 1978/79:35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att därigenom icke lägges onödigt
tvång på allmänheten eller eljest
göres obefogad inskränkning i den
enskildes frihet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Föreskrifter eller beslut om hantering av avfall som har meddelats med
stöd av 65 eller 66 § hälsovårdsstadgan skall fortfarande gälla. Avser föreskrifterna
eller besluten bortforsling av hushållsavfall, skall de d. ek gälla
längst till dess att kommunen enligt renhållningslagen (1979: 000) har antagit
en renhållningsordning och beslutet härom har vunnit laga kraft.

Motionerna

1 detta betänkande har utskottet behandlat

dels de under allmänna motionstiden 1979 väckta motionerna

1978/79:540 av Yngve Nyquist m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en skyndsam översyn av möjligheterna att skapa såväl en
ändamålsenlig hantering av järnskrot i avfallsanläggningar som mottagningskapacitet
i stålverken för sådant järnskrot såsom en framtida råvaruresurs,

1978/79:757 av Rune Torwald och Maj Pehrsson (båda c) vari hemställs att
riksdagen begär att regeringen snarast framlägger förslag till ny renhållningslagstiftning
i huvudsaklig överensstämmelse med renhållningskommitténs
förslag så att den nya lagstiftningen om möjligt kan träda i kraft fr. o. m.den 1
januari 1980,

1978/79:1977 av Karl Leuchovius m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
beslutar antaga följande i bilaga 1 till utskottets betänkande intagna
lagförslag,

1978/79:1986 av Martin Olsson (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär utredning om att belägga papper, som tillverkas av
virkesråvara och försäljs inom landet, med en återvinningsavgift i syfte att
stimulera utnyttjande av returpapper,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1978/79:2667 av Rune Torwald m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen 1.
uttalar sin anslutning till renhållningskommitténs målsättningspolicy för
anordnande av kommunal renhållning, 2. antar renhållningslagen med de
ändringar i paragraferna 4,7 och 9 som föreslagits i denna motion, 3. som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
hämtning i glesbygden av latrin och slam etc.,

1** Riksdagen 1978/79. 16 sami. Nr 35

JoU 1978/79:35

1978/79:2681 av Hans Wachtmeister m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen antar det vid propositionen fogade förslaget till Renhållningslag
med den ändring att 1, 4, 7 och 9 §§ erhåller följande lydelse:

1 § Med hushållsavfall jämförligt avfall.

Med hantering avses i lagen insamling, förvaring, bortforsling och slutligt
omhändertagande.

4 § Varje kommun enskilda intressen.

När kommunen av bebyggelse. I glesbebyggelse bör undantag enligt

9 § från bortforslingsskyldighet medges om inte detta medför sanitär
olägenhet.

7 § När avfallet skall forslas bort genom kommunens försorg, får avfallet inte
grävas ned, komposteras eller på annat sätt slutligt omhändertas av
fastighetsinnehavaren såvida inte detta sker i ringa utsträckning och inte
medför sanitär olägenhet. Skall avfall med bortforslingen.

9 § För varje vara anordnad.

Frågor om undantag från renhållningsordningens föreskrifter prövas av
hälsovårdsnämnden med stöd av vad som sägs i 4 §.

24 § (Utgår)

25 § blir 24 §

26 § blir 25 §

2. att riksdagen uttalar att avgift för sophämtning m. m. inte skall tas ut när
det varaktigt inte uppstår något avfall för avhämtning på en fastighet.

dels den med anledning av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot
krångel och onödig byråkrati m. m. väckta motionen

1978/79:2461 av Gösta Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
beslutar - för den händelse i annat sammanhang framfört yrkande om bifall
till motionen 1978/79:1977 icke av riksdagen godtas - dels att enskild
fastighetsägare i glesbygd skall ha rätt att föranstalta om omhändertagande av
på fastigheten uppkommande avfall för så vitt det inte kan visas att
uppenbara sanitära olägenheter uppkommer, dels att kommuner icke skall
äga rätt att kräva avgifter i sådana fall, då något avfall icke står att hämta.

JoU 1978/79:35

Utskottet
Inledning

Bestämmelserom renhållning finns f. n. i olika författningar. Av intresse i
detta sammanhang är främst hälsovårdsstadgan (1958:663) och kommunala
renhållningslagen (1970:892). Kommunens rätt av ta ut avgifter för renhållningen
regleras i lagen (1965:54) om kommunala renhållningsavgifter.

I hälsovårdsstadgan finns bestämmelser som bl. a. reglerar den enskildes
skyldigheter i fråga om avfallshanteringen. Av allmängiltig karaktär är
bestämmelserna om att avfall som förekommer vid bebyggelse skall samlas
upp och omedelbart forslas bort eller förvaras så att sanitär olägenhet inte
uppstår. Kommunen kan enligt hälsovårdsstadgan anta lokal hälsovårdsordning
med kompletterande föreskrifter om den enskildes hantering av avfall.
Lokal hälsovårdsordning skall utarbetas med ledning av en normalhälsovårdsordning.
1 normalhälsovårdsordningen föreskrivs att orenlighet och
avfall som det åligger kommunen att forsla bort inte får komposteras, brännas
eller på annat sätt slutligt behandlas av fastighetsägaren (det s. k. behandlingsförbudet).
Kommunen kan i enskilda fall medge undantag från behandlingsförbudet.

Enligt kommunala renhållningslagen är varje kommun skyldig att forsla
bort hushållsavfall från hela kommunens område (det s. k. obligatoriska
kommunala renhållningsmonopolet). I syfte att underlätta tillämpningen av
lagen genomfördes med verkan från den 1 januari 1975 vissa ändringar i
lagen. Genom ett tillägg till renhållningslagen har regeringen sålunda fått ett
bemyndigande att föreskriva undantag från kommunens hämtningsskyldighet.
Med stöd av detta bemyndigande har kommunerna medgivits vissa
begränsade möjligheter att anpassa hämtningen till lokala behov av sådan
hämtning. Länsstyrelsen kan dessutom i andra fall än som nu har nämnts
befria kommunen från hämtningsskyldighet.

På grund av den kritik som framförts mot renhållningslagstiftningen och
dess tillämpning tillsatte regeringen år 1977 en kommitté - renhållningskommittén
- med uppdrag att se över lagstiftningen. Kommittén lade i mars 1978
fram betänkandet (SOU 1978:24) Ny renhållningslagstiftning. Förslaget
innebär i huvudsak å ena sidan att kommunerna ges vidgade befogenheter att
besluta om den närmare omfattningen av renhållningsverksamheten och å
andra sidan att fastighetsinnehavarna i glesbygden själva får avgöra om de har
behov av att anlita kommunens renhållningsservice eller vill omhänderta
avfallet själva.

Allmänt om grunderna för en reviderad renhållningslagstiftning

I propositionen framhålls inledningsvis att även om många kommuner
numera tycks ha funnit formerna för en effektivare renhållningsorganisation
med en gentemot fastighetsägarna smidig tillämpning har kritiken mot

JoU 1978/79:35

lagstiftningens tillämpning ändå fortsatt. Kritiken har då oftast gällt tillämpningen
inom glesbygds- och fritidshusområden. Bl. a. har pekats på att den
enskildes möjligheter att påverka utformningen av renhållningen inom
kommunen är bristfällig. Föredraganden anser att denna kritik i viss mån är
befogad varför det finns anledning att vidta ytterligare åtgärder för att
förbättra möjligheterna att anpassa renhållningen till lokala och individuella
behov.

Föredraganden anför vidare att renhållningskommitténs förslag att ge
fastighetsinnehavare utanför renhållningstätort en i det närmaste fullständig
frihet att själva ta hand om sitt avfall avstyrkts av flertalet remissinstanser.
Med hänvisning till vad remissinstanserna anfört framhålls i propositionen
flera skäl mot kommitténs förslag. Bl. a. pekas på risken att många
fastighetsinnehavare av kostnadsskäl väljer att ställa sig utanför den
kommunala renhållningen trots att de saknar möjligheter att på ett godtagbart
sätt ta hand om sitt avfall. Kommittéförslaget innebär därför risk för ökad
nedskräpning och en återgång till de förhållanden som rådde före renhållningslagens
ikraftträdande förutom andra negativa konsekvenser. Föredraganden
anser sig därför inte kunna godta förslaget i denna del utan anser att
andra lösningar måste väljas. Dessutom bör ansvaret för renhållningen i
högre grad än vad kommittén föreslagit föras över på kommunerna.

1 propositionen föreslås sålunda att bestämmelserna om renhållningen förs
samman i en lag, renhållningslagen. Den nya lagen bör enligt förslaget ges
formen av en ramlag med allmänt hållna bestämmelser som ger kommunerna
stor frihet att utforma renhållningsverksamheten inom kommunerna
efter lokala förhållanden. Förslaget öppnar samtidigt möjlighet för kommunmedlemmarna
att i större utsträckning än f. n. påverka utformningen av
renhållningen.

Enligt lagförslaget skall kommunerna svara för att hushållsavfall inom
kommunerna forslas bort i den utsträckning som behövs för att tillgodose
såväl allmänna hälso- och miljövårdskrav som de enskildas behov av
renhållningsservice. När kommunen planlägger och beslutar hur denna
skyldighet skall fullgöras skall kommunen ta tillbörlig hänsyn till om
fastighetsinnehavarna själva kan ta hand om avfallet på ett från hälso- och
miljövårdssynpunkt godtagbart sätt.

Kommunens föreskrifter om vad som skall gälla i fråga om bortforslingen
av hushållsavfall skall enlig* förslaget skrivas in i en renhållningsordning.
Denna renhållningsordning som skall antas av kommunfullmäktige, blir
rättsligt avgörande för både kommunens och kommuninvånarnas rättigheter
och skyldigheter.

Kommuninvånarnas möjligheter att få inflytande på renhållningsverksamheten
tillgodoses enligt lagförslaget genom att kommunerna när de
upprättar förslaget till renhållningsordning på lämpligt sätt och i skälig
omfattning samråder med berörda fastighetsägare. Dessutom skall förslaget

JoU 1978/79:35

till renhållningsordning innan det antas av kommunfullmäktige ställas ut.

Utskottet har funnit lämpligt att i detta sammanhang först behandla de
under den allmänna motionstiden 1979 väckta motionerna 757 och 1977.

I den förstnämnda motionen framhålls att renhållningskommitténs förslag
till ny renhållningslagstiftning - med beaktande av vad remissinstanserna
anfört - bör kunna läggas till grund för en ändrad lagstiftning. Motionärerna
hemställer att riksdagen begär att regeringen snarast framlägger förslag till ny
renhållningslagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med renhållningskommitténs
förslag så att den nya lagstiftningen om möjligt kan träda i kraft
fr. o. m. den 1 januari 1980.

I motionen 1977 framhålls att kritiken mot renhållningskommitténs
förslag i stor utsträckning rör kommittéförslagets grundtanke att enskilda
medborgare i vissa fall utan dispensprövning skall ha rätt att ta hand om
avfall. Motionärerna tillbakavisar denna kritik och hemställeratt kommitténs
förslag till ny renhållningslagstiftning skall antas.

Utskottet ansluter sig till vad föredraganden anfört om behovet av ny
renhållningslagstiftning. De principer som lagförslaget bygger på utgör enligt
utskottets mening en rimlig avvägning mellan enskilda och allmänna
intressen. Utskottet finner därför inte anledning att frångå regeringens förslag
som grund för en reviderad renhållningslagstiftning. Motionerna 757 och
1977 avstyrks således.

I motionen 2667, yrkandet 1, påpekas att propositionen saknar en
målsättning av det slag som utgjorde underlaget för renhållningskommitténs
förslag. Motionärerna yrkar därför att riksdagen ansluter sig till kommitténs
målsättningspolicy för anordnande av kommunal renhållning som den
kommit till uttryck enligt följande:

Från ekologisk synpunkt måste det sålunda vara riktigare att det komposterbara
avfallet får stanna på den fastighet där det i huvudsak uppkommit och
används till foder eller gödsel. Långväga soptransporter i glesbygden anses
vidare utgöra ett onödigt slöseri med energi. En förutsättning för att den
enskilde fastighetsinnehavaren själv skall få ta hand om sitt hushållsavfall
bör enligt kommittén vara att behandlingen kan ske på ett från sanitär
synpunkt och miljövårdssynpunkt godtagbart sätt. Om detta krav uppfylls,
finns det enligt kommittén inte någon anledning att tvinga fastighetsinnehavaren
att leverera avfallet till kommunen.

I samma motion berörs även frågan om hämtning i glesbygd av latrin och
slam. Enligt motionärerna är det ett känt förhållande att slam från tätorternas
avloppsanläggningar är bemängt med tungmetaller varför jordbrukarna är
tveksamma till att använda detta slam som gödsel på sina åkrar. Mot denna
bakgrund borde kommunerna eftersträva att jordbrukare i glesbygden åtar sig
att hämta latrin och slam i sitt närområde och tillgodogör sig detta som gödsel
på sina åkrar. Motionärerna yrkar under punkten 3 i motionen att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen i denna
del.

JoU 1978/79:35

Utskottet vill erinra om att frågan om återvinning och omhändertagande
av avfall ingående behandlades vid riksmötet 1975 i samband med behandlingen
av vissa i prop. 1975:32 framlagda förslag i ämnet. Såväl från
regeringens som riksdagens sida (JoU 1975:10) betonades därvid att avfall är
en resurs som i största möjliga utsträckning skall användas på nytt.
Sparsamhet, hushållning och återanvändning borde vara grundläggande för
vårt utnyttjande av naturresurser och för inriktningen av vår
råvaruproduktion. Riksdagen har även vid flera andra tillfällen framhållit
vikten av att återanvändningsprincipen bör utgöra grunden för avfallshanteringen.

Vad gäller möjligheterna att omhänderta slam, latrin och annat avfall på
den egna fastigheten eller närbelägna jordbruksfastigheter måste enligt
utskottets mening denna fråga bedömas med hänsyn till de lokala förhållandena.
En förutsättning måste därvid vara att omhändertagandet kan ske
på ett från hälso- och miljövårdssynpunkt godtagbart sätt. Regeringens
förslag ger emellertid kommunerna goda förutsättningar att organisera
renhållningen med beaktande av de enskildas möjligheter att återvinna sitt
avfall. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att kommunerna vid
planeringen av renhållningen verkligen kommer att beakta denna möjlighet
att återvinna och nyttiggöra avfallet.

Enligt utskottets mening bör motionen 2667, yrkandena 1 och 3, kunna
anses besvarad med vad utskottet här har anfört.

I det följande återkommer utskottet till vissa speciella återvinningsfrågor i
samband med behandlingen av motionerna 540 och 1986.

Förslaget till ny renhållningslag

Inledande bestämmelser

I 1 § andra stycket lagförslaget definieras begreppet ”hantering”. Med
hantering avses ”uppsamling, förvaring, bortforsling och slutligt omhändertagande”
av avfall.

I motionen 2681 hemställer motionärerna i anslutning till 1 § andrastycket
lagförslaget att ordet ”uppsamling” ersätts med ordet ”insamling”.

Utskottet vill erinra om att ordet ”uppsamling” används i bl. a. 47 §
hälsovårdsstadgan i samma betydelse som i förevarande stadgande i
lagförslaget. Enligt utskottets mening saknas därför anledning att ändra
terminologin i berört hänseende. Motionen 2681 avstyrks därför såvitt avser
1 § lagförslaget.

JoU 1978/79:35

Bortforsling och kommunal renhållningsordning m. m.

14 § första stycket lagförslaget fastläggs ramen för kommunens skyldighet
att forsla bort avfall. När kommunen planlägger och beslutar hur denna
skyldighet skall fullgöras skall enligt paragrafens andra stycke skälig hänsyn
tas till fastighetsinnehavarnas möjligheter att själva ta hand om avfallet.
Bortforslingen skall vidare anpassas till behovet för olika slag av bebyggelse.

Som tidigare anförts skall för varje kommun finnas en renhållningsordning
som upptar de föreskrifter i olika avseenden som skall gälla för bortforsling av
hushållsavfall inom kommunen. Detta framgår av 9 § första stycket i
lagförslaget.

I renhållningsordningen skall enligt 9 § andra stycket föreskrivas under
vilka förutsättningar undantag kan medges från föreskrifterna i renhållningsordningen.
Frågan om undantag i det enskilda fallet skall prövas av
hälsovårdsnämnden. 1 anslutning till denna bestämmelse uttalas i propositionen
att renhållningsordningen bör utformas med hänsyn till de enskilda
kommuninvånarnas intressen. Enligt föredraganden torde det dock inte vara
möjligt att i renhållningsordningen beakta omständigheterna i varje enskilt
fall. Det bör därför finnas möjlighet att medge undantag från föreskrifterna i
renhållningsordningen. Det kan exempelvis framstå som omotiverat att en
enskild med ett litet hushåll och möjligheter att själv omhänderta sitt avfall på
ett godtagbart sätt skall vara tvungen att lämna avfallet till kommunen därför
att det i övrigt föreligger behov av kommunal avfallshämtning inom området
i fråga. Enligt föredraganden bör en fastighetsinnehavare med s. k. multrumanläggning
normalt kunna ta hand om sitt komposterbara avfall. Likaså
föreligger det särskilda förutsättningar att omhänderta avfall på jordbruksfastigheter
med djurhållning. Därtill kommer att förhållandena förändras
samtidigt som bostadsbebyggelsen förändras. 1 propositionen framhålls att
behovet och förutsättningarna att medge undantag är vitt skilda i olika
kommuner t. ex. å ena sidan i storstadskommuner och å andra sidan i
kommuner med stora glesbygdsområden. Med hänsyn härtill bör det
ankomma på kommunerna att genom föreskrifter i renhållningsordningen
ange under vilka förutsättningar undantag från renhållningsordningens
bortforslingsbestämmelser kan medges. Föredraganden understryker dock
att denna möjlighet till undantag bör ses som ett komplement till renhållningsordningen.
Under förutsättning att renhållningsordningen utformas
med tillbörlig hänsyn till de enskildas önskemål, torde enligt föredragandens
mening behovet av att meddela dispenser bli begränsat.

I motionen 2667, yrkandet 2, hemställs dels att i 4 § andra stycket
lagförslaget infogas ordet ”avgörande” mellan orden ”skall”och ”hänsyn”,
dels att 9 § andra stycket lagförslaget utformas så att dispens skall lämnas
fastighetsinnehavare med s. k.multrumanläggning eller innehavare av jordbruksfastighet
med djurhållning. Motionärerna yrkar att generell dispens från

JoU 1978/79:35

hämtning av trädgårdsavfall skall lämnas dem som anordnar godtagbar
kompost på sina fastigheter. Enligt motionen är det vidare opraktiskt att i
renhållningsordningen fixera uppsamlingsställena.

1 motionen 2681 framhålls, såvitt avser 4 och 9 §§ lagförslaget, att
människor i glesbygd som själva kan ta hand om sitt avfall utan att sanitär
olägenhet uppstår också skall ha rätt att göra det. Vidare måste enligt
motionärerna klart framgå att den fastighetsägare som fått avslag på en
begäran om dispens från sophämtning skall kunna få sina besvär allsidigt
prövade. Besvärsprövningen skall enligt motionärerna inte kunna begränsas
av kommunala beslut om utformning av en renhållningsordning. I motionen
yrkas följande tillägg till 4 § andra stycket lagförslaget: ”1 glesbebyggelse bör
undantag enligt 9 § från bortforslingsskyldigheten medges om inte detta
medför sanitär olägenhet.” Dessutom yrkar motionärerna att 9 § andra
stycket skall ha följande lydelse: ”Fråga om undantag från renhållningsordningens
föreskrifter prövas av hälsovårdsnämnden med stöd av vad som sägs
i 4 §”.

1 detta sammanhang behandlar utskottet även den med anledning av
propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och byråkrati m. m.
väckta motionen 2461 av Gösta Bohman m. fl. såvitt avser den förstadelen av
yrkandet. Motionärerna hemställer att enskilda fastighetsägare i glesbygd
skall ha rätt att föranstalta om omhändertagande av på fastigheten uppkommande
avfall såvida det inte kan visas att uppenbara sanitära olägenheter
uppkommer.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att kommunerna bör ges en
stor frihet att, med tillbörligt beaktande av allmänna och enskilda intressen,
själva utforma renhållningen inom kommunerna. Härigenom kan renhållningen
bättre anpassas till de olika lokala behoven av bortforslingsservice.
Utskottet vill understryka det angelägna i att kommunerna tillvaratar denna
möjlighet att smidigt anpassa renhållningsorganisationen till de enskildas
behov och önskemål inom ramen för vad som från hälso- och miljövårdssynpunkt
kan accepteras. En utformning av renhållningsorganisationen i
enlighet med här angivna principer bör enligt utskottets mening vara ägnad
att undanröja en stor del av missnöjet med den nuvarande ordningen.

Självfallet måste också tillbörlig hänsyn tagas till kommunernas möjligheter
att på ett ändamålsenligt och ekonomiskt försvarbart sätt utforma
renhållningsorganisationen.

Den föreslagna lagen har utformats som en ramlag med allmänt hållna
bestämmelser. I enlighet med vad utskottet nyss uttalat ger lagen kommunerna
handlingsfrihet att utforma renhållningen efter de växlande förhållandena
som råder i olika kommuner. I motionerna 2461, 2667 och 2681
framförda förslag innebär enligt utskottets mening en begränsning i kommunernas
handlingsfrihet som inte är förenlig med vare sig lagförslagets ovan
angivna syfte eller med dess karaktär av ramlagstiftning. Utskottet anser
emellertid att en tillämpning av lagen i enlighet med föredragandens och av

JolJ 1978/79:35

utskottet i det föregående gjorda uttalanden i denna fråga på ett rimligt sätt
beaktar motionärernas synpunkter.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motionerna 2461 i
denna del, 2667, yrkandet 2, och 2681 såvitt avser 4 och 9 §§ lämnas utan
någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

I 7 § andra stycket lagförslaget föreslås att en föreskrift införs av innebörd
att när avfall skall forslas bort genom kommunens försorg får avfallet inte
grävas ned, komposteras eller på annat sätt slutligt omhändertas av
fastighetsinnehavaren.

Föredraganden anför att denna föreskrift har sin motsvarighet i 14 § första
stycket normalhälsovårdsordningen. Den innebär i princip att fastighetsinnehavaren
är skyldig att överlämna avfallet i fråga till kommunen för
bortforsling och slutligt omhändertagande.

I motionen 2681 framhålls i fråga om 7 § lagförslaget att föreskriften i första
stycket bör jämkas för att inte förbudet mot omhändertagande på fastigheten
av avfall som skall hämtas av kommunen skall ge orimliga konsekvenser.
Därför yrkas att 7 § första stycket får ett tillägg som innebär att fastighetsägarna
själva får behandla avfallet, om detta sker i ringa utsträckning och inte
medför sanitär olägenhet.

I motionen 2667 ifrågasätts om inte bortforslingsförbudet i 7 § lagförslaget
får den konsekvensen att dispens krävs för att en fastighetsinnehavare skall få
forsla sitt avfall till en container i grannskapet enligt det s. k. Varasystemet.

Enligt utskottets mening kan det i motionen 2681 framförda ändringsförslaget
leda till svårigheter i den praktiska tillämpningen. Det bör bl. a.
framhållas att begreppet sanitär olägenhet är försnävt föratt tillgodose lagens
syfte och inte omfattar sådana olägenheter som t. ex. nedskräpning av
naturmiljön. Bl. a. med hänsyn härtill är utskottet inte berett frångå
regeringens förslag i denna del.

Utskottet vill dock i sammanhanget framhålla att utskottet delar föredragandens
åsikt att det kan framstå som omotiverat att en enskild med ett litet
hushåll och möjligheter att själv omhänderta sitt avfall på ett godtagbart sätt
skall vara tvungen att lämna avfallet till kommunen. Det får förutsättas att
kommunerna i sådana och liknande fall utnyttjar sin möjlighet att ge dispens
från den kommunala bortforslingen när de lokala förhållandena medger
detta.

Utskottet vill med anledning av motionen 2667 hänvisa till 9 5 första
stycket lagförslaget där det framgår att bortforsling skall ske från områden,
fastigheter eller uppsamlingsställen som anges i renhållningsordningen. I
renhållningsordning kan således anges att bortforsling skall ske från exempelvis
en för ett visst område gemensam container. De enskilda fastighetsinnehavarnas
transport av avfallet till containern ingår därvid som ett led i
avfallets uppsamling. Motionärernas tveksamhet rörande lagens tolkning i
angivna hänseende är således obefogad.

JoU 1978/79:35

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna 2667, yrkandet 2, och
2681 såvitt avser 7 § lagförslaget.

Vad utskottet anfört innebär att regeringens förslag till utformning av 4, 7
och 9 §§ tillstyrks.

Ansvar

124 § lagförslaget finns bestämmelserom ansvar för den som bryter mot 7 §
lagförslaget. Av specialmotiveringen till 24 § framgår att paragrafen motsvarar
dels 14 § första stycket jämfört med 28 § normalhälsovårdsordningen,dels
6 § kommunala renhållningsordningen.

I motionen 2681 yrkas i anslutning till denna paragraf att 24 § utgår.
Utskottet ser för sin del ingen anledning att från lagförslaget utesluta en
straffbestämmelse som har sin motsvarighet i nu gällande lagstiftning.
Utskottet avstyrker således motionen 2681 i denna del.

A vgifter

Kommunens rätt att bestämma avgifter för sina renhållningstjänster
regleras i 15-17 §§ lagförslaget. Av specialmotiveringen framgår att dessa
bestämmelser i huvudsak oförändrade förts över från lagen (1965:54) om
kommunala renhållningsavgifter, vilken föreslås upphöra att gälla, till den
nya renhållningslagen. Bestämmelserna om avgift innebär att avgiften skall
utgå enligt taxa som antas av kommunfullmäktige. Taxan skall även
innehålla föreskrifter om bl. a. vem som är avgiftsskyldig. Vid bestämmande
av avgiften skall självkostnads- och likställighetsprincipen iakttas.

I motionen 2681, yrkandet 2, yrkas att riksdagen uttalar att avgift för
sophämtning m. m. inte skall tas ut när det varaktigt inte uppstår något avfall
för avhämtning på en fastighet.

Enligt motionen 2461, såvitt den rör avgifter, bör kommunen inte äga rätt
att kräva avgifter i sådana fall då något avfall inte står att hämta.

Enligt vad utskottet erfarit torde den kritik som framförts rörande
tillämpningen av nu gällande renhållningslagstiftning i stor utsträckning ha
gällt sättet att debitera avgift för kommunens renhållningsservice.

De problem som förelegat i nämnda avseende torde många gånger ha sin
grund i en alltför strikt tillämpning av renhållningslagstiftningen. En
renhållningsorganisation uppbyggd kring en renhållningsordning, med de
vida möjligheter till olika lösningar som den ger i fråga om bortforsling av
avfall, bör bättre kunna anpassa renhållningen efter de enskildas behov.
Genom den nya lagstiftningen skapas därför enligt utskottets mening
förutsättningar att på ett smidigt sätt lösa även de problem som kan uppstå i
fråga om avgiftsdebitering. Utskottet finner mot angivna bakgrund ingen
anledning förorda att riksdagen vidtar någon särskild åtgärd i frågan.

Utskottet föreslår att motionerna 2681 och 2461 i denna del lämnas utan
åtgärd.

JoU 1978/79:35

Vissa frågor rörande återvinning

Utskottet har i detta sammanhang funnit lämpligt att behandla de under
den allmänna motionstiden 1979 väckta motionerna 540 och 1986 som berör
vissa särskilda återvinningsfrågor. I samband med behandlingen av motionen
2667 har utskottet i det föregående tagit upp allmänna aspekter på
återvinning. Som utskottet i nämnda sammanhang redovisat har riksdagen
vid flera tillfällen framhållit vikten av att återanvändningsprincipen bör
utgöra grunden för avfallshanteringen.

1 motionen 540 framhålls att det vore angeläget att underlätta återvinning
av järnskrot ur hushålls- och handelsavfall. Motionärerna hemställer därför
att riksdagen hos regeringen begären skyndsam översyn av möjligheterna att
skapa såväl en ändamålsenlig hantering av järnskrot i avfallsanläggningar
som mottagningskapacitet i stålverken för sådant järnskrot som en framtida
råvaruresurs.

1 motionen 1986 anförs att återanvändning av papper bör stimuleras.
Därför hemställer motionärerna att riksdagen hos regeringen begär utredning
om att belägga papper, som tillverkas av virkesråvara och som försäljs inom
landet, med en återvinningsavgift i syfte att stimulera utnyttjandet av
returpapper.

Vad gäller återvinning av järnskrot ur avfall har naturvårdsverket, enligt
vad utskottet erfarit, i skrivelse till regeringen (industridepartementet)
framhållit att särskilda insatser behöver vidtas för att anpassa ståltillverkningen
till denna skrotråvara. Den ståltillverkning som skall baseras på
burkskrot bör enligt naturvårdsverket koncentreras till en eller två platser i
landet för att samla tekniken och kunnandet.

1 sammanhanget kan även nämnas att riksdagen på regeringens förslag
beslutat att öka anslaget till stöd till avfallsbehandling från 25 milj. kr.
innevarande budgetår till 59 milj. kr. nästkommande budgetår (prop.
1978/79:100 bil. 13, JoU 1978/79:20 p. 51, rskr 1978/79:253).

I propositionen framhölls härvidlag bl. a. att metoder bör eftersträvas som
gör det möjligt att tillvarata och återvinna de tillgångar och resurser som finns
i avfallet.

Riksdagens beslut år 1975 om återvinning av avfall förutsatte i fråga om
pappersåtervinning att kommunala pappersinsamlingar skulle vara genomförda
år 1980. Efterfrågan på returpapper ökar f. n. Enligt vissa prognoser
kommer efterfrågan på hushållens tidningar och tidskrifter år 1980 att
motsvara den kvantitet som det bedöms vara möjligt att samla in. Sannolikt
kommer viss import av returpapper att behövas. Det anförda torde innebära
att en återvinningsavgift i enlighet med vad som yrkats i motionen 1986 inte
är erforderlig. Utskottet vill dock i detta sammanhang framhålla det
angelägna i att kommunala pappersinsamlingar genomförs i enlighet med
grunderna för 1975 års riksdagsbeslut så att bästa möjliga förutsättningar för
en effektiv pappersåtervinning skapas.

JoU 1978/79:35

Utskottet föreslår att motionerna 540 och 1986 anses besvarade med vad
utskottet här anfört.

Propositionen föranleder i den del den inte särskilt berörts i det föregående
ingen erinran från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. beträffande grunderna för en reviderad renhållningslagstiftning a)

avslår motionerna 1978/79:757 och 1978/79:1977,

b) anser motionen 1978/79:2667, yrkandet 1, besvarad med vad
utskottet anfört,

c) anser motionen 1978/79:2667, yrkandet 3, besvarad med vad
utskottet anfört,

2. med avslag på motionen 1978/79:2681, yrkandet 1 i förevarande
del, antar 1 § i det genom propositionen framlagda förslaget till
renhållningslag,

3. beträffande bortforsling av hushållsavfall och renhållningsordning
m. m.

a) med avslag på motionen 1978/79:2667, yrkandet 2, och
motionen 1978/79:2681, yrkandet 1, båda i förevarande del,
antar 4 § förslaget till renhållningslag,

b) med avslag på motionen 1978/79:2667, yrkandet 2, och
motionen 1978/79:2681, yrkandet 1, båda i förevarande del,
antar 7 § förslaget till renhållningslag,

c) med avslag på motionen 2667, yrkandet 2, och 1978/79:2681,
yrkandet 1, båda i förevarande del, antar 9 § förslaget till
renhållningslag,

d) avslår motionen 1978/79:2461 såvitt avser omhändertagande
av avfall,

4. beträffande ansvar med avslag på motionen 1978/79:2681,
yrkandet 1 i förevarande del, antar 24 § förslaget till renhållningslag,

5. beträffande avgifter för sophämtning lämnar motionen 1978/
79:2461 i återstående del och motionen 1978/79:2681, yrkandet
2, utan vidare åtgärd,

6. antar förslaget till renhållningslag i den del det inte omfattas av
utskottets hemställan ovan,

7. antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

JoU 1978/79:35

8. beträffande ändring i hälsovårdsstadgan på det sätt bifaller
regeringens förslag att riksdagen

A. antar ingressen till förslaget til! lag om ändring i hälsovårdsstadgan
med följande såsom utskottets .förslag betecknade
lydelse:

R ege ringens förslag

Härigenom föreskrivs i fråga om
hälsovårdsstadgan (1958:663), dels
att 47^19, 51 och 52 §§ samt 83 § 7
skall upphöra att gälla, dels att 65 §
skall ha nedan angivna lydelse.

Utskottets förslag
Härigenom föreskrivs i fråga om
hälsovårdsstadgan (1958:663), dels
att 47^19, 51 och 52 §§ skall upphöra
att gälla, dels att 65 och 83 §§ skall ha
nedan angivna lydelse.

B. beslutar att 83 § hälsovårdsstadgan skall ha följande lydelse: -

Nuvarande lydelse

Med dagsböter straffes, om ej
gärningen är belagd med straff i
annan författning,

1)den som bryter mot bestämmelsen
i 20 § andra stycket;

2) den som bryter mot bestämmelsen
i 31 §;

3) den som underlåter att fullgöra
vad som åligger honom jämlikt 32 §
tredje stycket;

4) den som sysselsätter annan med
arbete i strid mot bestämmelsen i 37
§ första stycket;

5) den som bryter mot bestämmelsen
i 40 § eller eftersätter honom
jämlikt 42 § första stycket åliggande
anmälningsskyldighet;

6) den som anordnar klosett eller
urinoar i strid mot någon av bestämmelserna
i 46 S första och andra
styckena;

7) den som bryter mot någon av
bestämmelserna i 48 § punkten b), 51 §
och 52 §;

Föreslagen lydelse

Med dagsböter straffas, om ej
gärningen är belagd med straff i
annan författning,

1)den som bryter mot bestämmelsen
i 20 § andra stycket;

2) den som bryter mot bestämmelsen
i 31 §;

3) den som underlåter att fullgöra
vad som åligger honom jämlikt 32 §
tredje stycket;

4) den som sysselsätter annan med
arbete i strid mot bestämmelsen i 37
§ första stycket;

5) den som bryter mot bestämmelsen
i 40 § eller eftersätter honom
jämlikt 42 § första stycket åliggande
anmälningsskyldighet;

6) den som anordnar klosett eller
urinoar i strid mot någon av bestämmelserna
i 46 § första och andra
styckena;

7) innehavare av stall, ladugård
och annat dylikt förvaringsrum för
djur, vilken bryter mot någon av

JoU 1978/79:35

Nuvarande lydelse

8) innehavare av stall, ladugård
och annat dylikt förvaringsrum för
djur, vilken bryter mot någon av
bestämmelserna i 59 § samt 60 §
andra stycket punkterna b) och c);
samt

9) den som eftersätter honom
jämlikt 61 § åliggande anmälningsskyldighet.

C. antar lagförslaget i övrigt,

9. beträffande vissa återvinningsfrågor anser motionerna 1978/
79:540 och 1978/79:1986 besvarade med vad utskottet anfört.

Stockholm den 22 maj 1979

På jordbruksutskottets vägnar
SVANTE LUNDKVIST

Närvarande: Svante Lundkvist (s), Hans Wachtmeister (m), Bertil Jonasson
(c), Grethe Lundblad (s), Börje Stensson (fp). Filip Johansson* (c), Åke
Wictorsson (s), Gunnar Olsson* (s). Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg
(s), Gunnar Johansson (m), Rune Johnsson i Mölndal (c), Karl-Erik Svartberg
(s), Sven Eric Lorentzon (m) och Wivi-Anne Radesjö (s).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. av Hans Wachtmeister, Gunnar Johansson och Sven Eric Lorentzon (alla
m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 15 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Som i motionen 2681 anförts innebär lagförslaget bl. a. att kommunal
renhållningsordning skall fastställas genom beslut av kommunfullmäktige.
Renhållningsordningen kan på grund härav inte angripas med förvaltningsbesvär
utan endast genom kommunalbesvär. Detta innebär att den kommun
som i sin renhållningsordning inför mycket rigida regler om undantag från
renhållningsordningen i praktiken betar kommuninnevånarna rätten och

Föreslagen lydelse

bestämmelserna i 59 § samt 60 §
andra stycket punkterna b) och c);
samt

8) den som eftersätter honom
jämlikt 61 § åliggande anmälningsskyldighet.

JoU 1978/79:35

möjligheten att efter besvär fl till stånd en allsidig och rimlig prövning av
frågan. Mot angivna bakgrund finner utskottet det angeläget att vissa
modifieringar vidtas i lagförslaget i syfte att stärka den enskildes ställning.
Utskottet tillstyrker därför i motionen 2681 framförda förslag till ändrad
lydelse av 4,7 och 9 j}§ lagförslaget. Genom denna prövning tillgodoses syftet
med motionen 2461 i förevarande del.

dels den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”medger detta” samt på s. 16 börjar med "Med
hänvisning” och slutar med ”9 §§ tillstyrks” bort utgå,

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande bortforsling av hushållsavfall och renhållningsordning
m. m.

a. med anledning av regeringens förslag och motionen 1978/
79:2461 i denna det och med avslag på motionen 1978/69:2667,
yrkandet 2 i denna del, samt med bifall till motionen 1978/
79:2681, yrkandet 1 i denna del, antar 4 § förslaget till renhållningslag
med följande såsom reservanternas förslag betecknade
lydelse:

R ege ringens förslag

Varje kommun skall svara för att
hushållsavfall inom kommunen
forslas till behandlingsanläggning i
den utsträckning som behövs för att
tillgodose såväl allmänna hälso- och
miljövårdskrav som enskilda intressen.

När kommunen planlägger och
beslutar hur skyldigheten enligt första
stycket skall fullgöras, skall
hänsyn tas till fastighetsinnehavarnas
möjligheter att själva ta hand om
avfallet på ett från hälso- och miljövårdssynpunkt
godtagbart sätt.
Kommunen skall vidare beakta att
bortforslingen anpassas till behovet
för olika slag av bebyggelse.

Reservanternas förslag

Varje kommun enskilda intressen.

När kommunen av bebyggelse.

I glesbebyggelse bör undantag enligt
9 § från bortforslingsskyldighet medges,
om inte detta medför sanitär
olägenhet.

b. med anledning av regeringens förslag och med avslag på
motionen 1978/79:2667, yrkandet 2 i denna del, samt med bifall
till motionen 1978/79:2681, yrkandet 1 i denna del, antar 7 §

JoU 1978/79:35

förslaget till renhållningslag med följande såsom reservanternas
förslag betecknade lydelse:

R ege ringens förslag

När avfall skall forslas bort genom
kommunens försorg, får avfallet inte
grävas ned, komposteras eller på
annat sätt slutligt omhändertas av
fastighetsi nneha varén.

Skall avfall forslas bort genom
kommunens försorg får inte någon
annan än den som kommunen anlitar
för ändamålet ta befattning med
bortforslingen.

Reservanternas förslag

När avfallet skall forslas bort
genom kommunens försorg, får
avfallet inte grävas ned, komposteras
eller på annat sätt slutligt omhändertas
av fastighetsinnehavaren, såvida
inte detta sker i ringa utsträckning
och inte medför sanitär olägenhet.

Skall avfall med bortforslingen.

c. med anledning av regeringens förslag och med avslag på
motionen 1978/79:2667, yrkandet 2 i denna del, samt med bifall
till motionen 1978/79:2681, yrkandet 1 i denna del, antar 9 §
förslaget till renhållningslag med följande såsom reservanternas
förslag betecknade lydelse:

R ege ringens förslag

För varje kommun skall finnas en
renhållningsordning som upptar de
föreskrifter som skall gälla för bortforsling
av hushållsavfall inom kommunen.
1 renhållningsordningen
skall anges från vilka områden,
fastigheter eller uppsamlingsställen
som bortforsling skall ske, vilka slag
av hushållsavfall som skall forslas
bort, hur ofta bortforsling skall ske
och hur verksamheten i övrigt skall
vara anordnad.

1 renhållningsordningen skall föreskrivas
under vilka förutsättningar
undantag kan medges från renhåll -

R eservanternas förslag

För varje vara anordnad.

Frågor om undantag från renhällningsordningens
föreskrifter prövas av
hälsovårdsnämnden med stöd av vad
som sägs i 4 §.

JoU 1978/79:35

ningsordningens föreskrifter. Frågor
om undantag prövas av hälsovårdsnämnden.

2. av Hans Wachtmeister, Gunnar Johansson och Sven Eric Lorentzon (alla
m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet ser”
och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att straffbestämmelsen bör utgå
ur lagförslaget och tillstyrker således motionen 2681 i denna del.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ansvar med avslag på regeringens förslag och med
bifall till motionen 1978/79:2681, yrkandet 1 i denna del,
beslutar att 24 § förslaget till renhållningslag skall utgå,

3. av Hans Wachtmeister, Gunnar Johansson och Sven Eric Lorentzon (alla
m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”De problem”
och slutar med ”utan åtgärd” bort ha följande lydelse:

De problem (lika med utskottet) om avgiftsdebitering. För att

undvika de problem med avgiftsdebitering som kännetecknat tillämpningen
av nu gällande lagstiftning bör dock enligt utskottets mening genom ett
riksdagsuttalande slås fast att avgift ej skall tas ut då det varaktigt inte uppstår
några sopor för avhämtning på en fastighet. Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna 2461
och 2681 i förevarande delar.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande avgifter för sophämtning godkänner vad utskottet
med anledning av motionen 1978/79:2461 i denna del och
motionen 1978/79:2681, yrkandet 2, anfört om debitering av
avgifter för sophämtning,

4. av Bertil Jonasson, Filip Johansson, Märta Fredrikson och Rune Johnsson i
Mölndal (alla c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Självfallet
måste” och slutar med ”utforma renhållningsorganisationen” bort utgå,

dels den del av utskottets yttrande som på s. 14 som börjar med ”Den
föreslagna” och på s. 15 slutar med ”motionärernas synpunkter” bort ha
följande lydelse:

JoU 1978/79:35

Den föreslagna (lika med utskottet) olika kommuner. Utskottet

anser sig med hänsyn härtill inte böra tillstyrka de förlag till lagändringar som
framlagts i motionerna 2667 och 2681. Utskottet vill dock kraftigt understryka
de förväntningar på en efter enskildas behov och önskemål smidigt
anpassad renhållningsorganisation som uttryckts i det föregående. Det nu
sagda innebär inte att utskottet motsätter sig att tillbörlig hänsyn tas till
kommunernas möjligheter att på ett ändamålsenligt och ekonomiskt försvarbart
sätt utforma renhållningsorganisationen. Enligt utskottets mening bör
dock särskild hänsyn tas till i motionen 2667 exemplifierade förhållanden,
såsom förekomst avs. k. multrumanläggningellerdjurhållning på jordbruksfastigheter.
Utskottet förutsätter att renhållningsorganisationen kommer att
utformas enligt här angivna synpunkter utan att riksdagen behöver vidta
sådana ändringar i lagförslaget som motionärerna åsyftar.

JoU 1978/79:35

1 Förslag till Bilaga

Lag om hantering av avfall

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Med hantering avses i denna lag uppsamling, förvaring, bortforsling,
omhändertagande (behandling, deponering, kompostering eller återvinning)
eller därmed jämförliga förfaranden.

Med renliällningstätort avses i lagen område med fastställd stads- eller
byggnadsplan. Kommunfullmäktige får dock besluta

1. att icke exploaterat område med fastställd stads- eller byggnadsplan ej
skall utgöra renhållningstätort eller

2. att område med sammanhängande betydande permanent- eller fritidsbebyggelse
utom fastställd stads- eller byggnadsplan skall utgöra renhållningstätort.

2 § Med fastighetsinnehavare förstås i denna lag

1. fastighetens ägare,

2. den som är skattskyldig för fastigheten enligt kommunalskattelagen
(1928:370) eller

3. nyttjanderättshavaren, om hela fastigheten har upplåtits med annan
nyttjanderätt än som avses i 7 kap. 3 § jordabalken.

3 § Finns i fråga om visst avfall särskilda bestämmelser i annan författning
gäller denna lag endast i den mån den inte strider mot dessa särskilda
bestämmelser.

4 § Vid hantering av avfall skall så förfaras att det ej uppkommer sanitär
olägenhet eller olägenhet från miljövårdssynpunkt.

5 § Fastighetsinnehavare är skyldig att samla upp avfall som finns inom
fastigheten och, om ej avfallet omedelbart forslas bort eller omhändertages,
förvara det så att sanitär olägenhet ej uppkommer.

I fråga om byggnad eller del av byggnad som disponeras av annan än
fastighetsinnehavaren åvilar skyldighet enligt första stycket denne.

Hushållsavfall

6 § Kommun är skyldig tillse att behandlingsanläggning eller upplagsplats
för hushållsavfall från kommunen finns att tillgå.

7 § Kommun är skyldig att forsla hushållsavfall till behandlingsanläggning
eller upplagsplats, om ej regeringen föreskriver annat.

Kommuns skyldighet gäller ej komposterbart hushållsavfall från fastighet
utanför renhållningstätort, om fastighetsinnehavaren anmäler att han avser

JoU 1978/79:35

att själv omhändertaga avfallet. Kommuns skyldighet gäller i sådana fall inte
heller det icke komposterbara hushållsavfallet, om fastighetsinnehavare i
samband med sin anmälan meddelar att han avser att forsla avfallet till plats
som kommunen anvisar. Anmälan görs till kommunal nämnd som
kommunfullmäktige bestämmer. Kommuns skyldighet upphör för nästföljande
kalenderår under förutsättning att fastighetsinnehavaren har gjort
anmälan före utgången av september månad.

Om hälsovårdsnämnden finner att fastighetsinnehavaren inte hanterar
avfallet på ett från sanitär synpunkt eller miljövårdssy npunkt godtagbart sätt,
får nämnden besluta att fastighetsinnehavaren skall vara skyldig att anlita
kommunen för bortforslingen av avfallet.

8 § Är det äv särskild betydelse från återvinningssynpunkt, får regeringen
föreskriva skyldighet för fastighetsinnehavare att förvara visst slag av
hushållsavfall som skall forslas bort genom kommunens försorg skilt från
annat avfall i avvaktan på bortforsling. De bestämmelser som behövs för
ändamålet meddelas av regeringen.

Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att
meddela föreskrifter enligt första stycket.

Annat avfall än hushållsavfall

9 § Regeringen bemyndigas föreskriva att 7 eller 8 § denna lag skall gälla
helt eller delvis även beträffande annat avfall än hushållsavfall. Regeringen
får överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela sådana
föreskrifter.

Avgifter

10 § Kommun får besluta att avgift skall erläggas för bortforsling och för
omhändertagande av avfall genom kommunens försorg.

Avgift skall bestämmas till högst det belopp som motsvarar kostnaderna
för driften innefattande amortering och förräntning av investerade medel.

Avgift skall erläggas enligt taxa som antages av kommunfullmäktige.
Taxan skall innehålla föreskrift om vem som är avgiftsskyldig och till vem
avgiften skall erläggas.

Tillsyn, ansvar och besvär m. m.

11 § Hälsovårdsnämnd har att utöva tillsyn över att sanitär olägenhet ej
uppkommer vid hantering av avfall.

I hälsovårdsstadgan (1958:663) finns bestämmelser om hälsovårdsnämnds
tillsyn, om övervakning och tillsyn i övrigt över den allmänna hälsovården
samt om ansvar för den som orsakar sanitär olägenhet.

Joll 1978/79:35

12 § I den utsträckning som kommun är skyldig att forsla bort avfall får ej
avfallet omhändertagas eller forslas bort av annan person än den kommunen
anlitar för detta ändamål.

13 § Den som yrkesmässigt eller annars i större omfattning tar befattning
med avfall i strid mot 12 § döms till böter.

14 § Hälsovårdsnämnds beslut enligt 7§ tredje stycket överklagas hos
länsstyrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut överklagas hos kammarrätten genom besvär.

15 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, förvaltningsmyndighet
eller kommun får meddela föreskrifter om skyldighet enligt 4 och

5 §§.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

2. Genom lagen upphävs lagen (1965:54) om kommunala renhållningsavgifter.

3. Kommuns skyldighet enligt 7 § första stycket nya lagen beträffande
avfall som avses i andra stycket upphör vid utgången av april månad 1979
under förutsättning att fastighetsinnehavaren har gjort anmälan före
utgången av januari månad.

2 Förslag till

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs att 22 § miljöskyddslagen (1969:387) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

Den som fått tillstånd enligt denna
lag till miljöfarlig verksamhet kan ej
på grund av bestämmelse i lagen
eller i hälsovårdsstadgan den 19
december 1958 (nr 663) åläggas att
upphöra med verksamheten eller att
med avseende på denna vidtaga
försiktighetsmått utöver vad som
anges i tillståndsbeslutet, om ej
annat följer av 23-25 § eller 40 §
andra stycket.

Den som fött tillstånd enligt denna
lag till miljöfarlig verksamhet kan ej
på grund av bestämmelse i lagen
eller i hälsovårdsstadgan (1958:663)
eller i lagen (1979:000) om hantering
av avfall åläggas att upphöra med
verksamheten eller att med avseende
på denna vidtaga försiktighetsmått
utöver vad som anges i tillståndsbeslutet,
om ej annat följer av
23-25 § eller 40 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

JoU 1978/79:35

3 Förslag till

Lag om ändring i kommunala renhållningslagen (1970:892)

Härigenom föreskrivs att 4-6 §§ kommunala renhållningslagen (1970:892)
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1979.

4 Förslag till

Lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1958:663)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. hälsovårdsstadgan (1958:663) skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1979.

GOTAB Stockholm 1979