Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Jordbruksutskottets betänkande

1978/79:35

med  anledning  av  propositionen   1978/79:205   med  förslag till renhållningslag, m. m. jämte motioner

Propositionen

I proposilionen 1978/79:205 har regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen att antaga förslag till

1.   renhållningslag,

2.   lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

3.   lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1958:663).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposilionen föreslås ändringar i renhållningslagstiftningen som ger kommunerna stor frihet au utforma renhållningsverksamheten inom kom­munerna efter lokala förhållanden. Förslaget öppnar samtidigt möjlighet för kommunmedlemmarna att i större utsträckning än f n. påverka utformning­en av renhållningen.

Bestämmelserna om renhållning, som f. n. är uppdelade på flera författ­ningar, förs samman i en lag, renhållningslagen.

De vid proposilionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

Riksdagen 1978/79. 16 saml. Nr 35


JoU 1978/79:35


 


JoU 1978/79:35                                                  2

1    Förslag til!
Keiihällningslag

Hängencim Rireskrivs följande.

Inltdandi' bestämmelser

i S Med luishfillsavfall avses i denna lag avfall och orenlighet som härrör finn liushall och därmed jämförligt avfall.

Mvtl liaiiiering avses i lagen iippsiiniling. ftirvaring. bortforsling och slui-ligi iinihuiuleriagande.

2  § 1 Jtöver nircskrifterna i dcnn;i lag finns föreskrifter om avfallshante­
ring i lorfallningar om miljöskydd och om hälso- och miljöfarliga varor
saml i andra foifatlningar.

Utan hinder av denna lag kan regeringen eller en myndighet, som rege­ringen bestiimmer. beträffande försvarsmakten meddela särskilda före-sk;-ifter i frågor som avses i lagen.

.MliJiiin aktsamhetsregel

3 S Avfall skall hanleras pä s;'idani salt all det inte uppkommer olägenhet fi-iii liiilso- och miljövårdssynpiinkt. Utrymmen, behållare och andra anordningar ITu hanteringen skall vara sä beskaffade och skall skötas på saclanl sätt alt olägenhet inte uppslär.

Regeringen meddelar närmare föreskrifterom avfallshanteringen. Rege­ringen fär överlåta ät en myndighet eller ål komnnmerna alt nieddela såda­na iVireskrifler,

|torlf(rrslii!g

-t S Varje kommun skall svara för alt hushållsavfall inom kommunen lorslas lill hchandlingsanläggning i den iilsiiäckning som behövs för att lill-uodose siiväl allmänna hälso- och miljövärdskrav som enskilda intressen. När kommunen planlägger och beslutar hur skyldigheten enligt första iiy>:ket skall ftiHgrnas. skall hänsyn las lill fastighelsinnehavarnas möjlig­heter :i!t själva ta hand om avfallet pä eU från hälso- och miljövårdssyn­punkl godtagbart säi!. Kommunen skal! vidare beakta alt borlforslingen anpassas till behovet för olika slag av bebyggelse.

5   S Kommunen iir skyldig ati tillse alt hehandlingsanläggning för hus­hållsavfall frän kommunen finns all tillgå.

6   S Regeringen fär föreskriva att annat avfall inom kommunen än hus-liällsavfall skall forslas bort genom kommunens försorg. Regeringen får övcrläta ät en myndighet eller åt kommunerna att meddela sådana före­skri Hl'r.

7   S N;ii avfall sk.:ill forslas bort genom kommunens försorg, fär avfallet inte grävas ned. komposlcras eller pä annat sätt slutligt omhändertas av täsiighet si iineha våren.


 


JoU 1978/79:35                                                 3

Skall avfall forslas bort genom kommunens försorg får inte någon annan än den som kommunen anlitar för ändamålet ta befattning med borlfors­lingen.

S § Är det av särskild betydelse från ätervinningssynpunkl, får regering­en föieskriva alt visst slag av avfall som skall forslas bort genom kommu­nens försorg skall förvaras skilt frän annat avfall i avvaktan pä bortforsling i>ch meddela de bestämmelser som behövs för ändamålet. Regeringen fär iivcrläia ål en myntlighei eller ;ii kommunerna all meddela sädana före­skrifter.

Kiiiiiniinal renhällniiigsordiiiiig

9 S För varje kommun skall finnas en renhållningsordning som upplärde
föreskrifter som skall gälla för bortforsling av hushållsavfall inom kommu­
nen. I renhallningsordningen skall anges från vilka områden, fastigheter el­
ler uppsamlingsställcn som bortforsling skall ske, vilka slag av hushållsav­
fall som skall forslas bon, hur ofta bortforsling skall ske och hur verksam­
heten I övrigl skall vara anordnad.

I renhallningsordningen skall föreskrivas imder vilka förutsättningar un­dantag kan medges frän renhällningsordningens föreskrifter. Frågor om undantag prövas av hälsovårdsnämnden.

10   S    Renhällningsoidningen skall antas av kommunfullmäktige.

11   § När ett förslag lill renhällningsordning upprällas, skall kommunen pä lämpligt sätt och i skälig omfallning saniräda med de faslighelsinneha-vare och myndigheter sum kan ha ett väsentligt intresse i saken.

Innan förslaget lill renhållningsordning antas, skall det ställas ut till granskning under minst fyra veckor.

12 S Kungörelse om förslagel:s utställande skall utfärdas i ortstidning fö­
re utställningstidens böljan.

Av kungörelsen skall framgä förslagets huvudsakliga innebörd, var det finns att tillgå och inom vilken tid och till vem erinringar mot förslaget skall fiamställas.

13 S Bestänimelserna i 11 och 12 S§ gäller även i fråga om ändringar i en
lenliällningsordning.

Om ett förslag till ändring i renhållningsordningen berör endast ett mind­re antal faslighelsinnehavare eller ändringen annars är av begränsad om­fallning. får kommunen imderlåta att ställa ut ändringsförslaget.

14 § Kommunen är skyldig att, utöver vad som följer av renhallningsord­
ningen, forsla bort hushållsavfall, om fastighetsinnehavaren begär det och
det inte är oskäligt med hänsyn till omständigheterna.

Frågor om sådan bortforsling prövas av den kommunala nämnd som kommunfullmäktige bestämmer.

Avgifter

15 S    Kommunen får föreskriva att avgift skall erläggas för sådan bort­forsling och sådant slutligt omhändertagande av avfall som sker genom

1* Riksdagen 1978/79. 16 saml. Nr 35


 


JoU 1978/79:35                                                    4

kommunens försorg enligt denna lag. Avgiften skall enligt kommunens be­stämmande erläggas till kommunen eller till den som utför renhållningen.

16 S Avgiften skall vara åiiig eller på annat sätt periodisk. Den skall be­
stämmas lill högst del belopp som behövs för att täcka nödvändiga kapital-
och driftskostnader för renhållningen. Från dessa kostnader skall avräknas
kostnaderna för vad som kan belöpa på användning av anläggningar eller
utrustning för annat ändamål än renhållning.

Om kommunen uppdrar ål annan alt utföra renhållningen. fTu" avtalet med denne läggas till grund för beräkning av avgiften, om inte kostnaden därigenom blir väsentligt högre iin om kommunen själv utför renhållning­en.

17 §    Avgiften skall utgå enligt taxa. som antas av kommunfullmäktige.

1 taxan skall anges hur avgiften skall bestämmas när taxan saknar till-lämplig bestämmelse om avgift. Därvid skall de grunder som anges i 16 S beaktas.

Taxan skall innehålla föreskrifter oin vem som är avgiftsskyldig och till vem avgiften skall erläggas.

Särskilda liestämmelscr

18 § Kommunen skall inom områden med stadsplan fullgöra den skyldig­
het soin föreskrivs i 3 § allmänna ordningsstadgan (1956:617) att hålla ren
gata. torg, park och annan sådan allmän plats samt allmän väg. På sådan
allmän plats och på allmän väg inom områden med stadsplan skall kommu­
nen även röja snö, skaffa undan snö och is, sanda eller vidta annan åtgärd
för all motverka halka, föra bort sand och annat som påförts till motver­
kande av halka samt rensa och tina upp rännslensbrunn och ledning som
förbinder sådan brunn med allmän avloppsledning. Inom områden med
byggnadsplan skall kommunen fullgöra motsvarande skyldighet i fråga om
allmän väg. Skyldighet all vidta åtgärd som sagts nu gäller dock inte i den
mån åtgärden skall vidtas av staten som väghållare.

När särskilda skäl föreligger, får regeringen på framställning av kommu­nen medge undantag från första stycket.

19 § Kommunen kan ålägga den som äger en fastighet inom ett område
med fastställd stadsplan eller som i stället för ägaren är skatlskyldig för
fastigheten enligt kommunalskattelagen (1928:370) alt fullgöra skyldighet
som anges i 18 § första stycket i fråga om gängbana eller annat utrymme
utanför fastigheten som behövs för gängtrafiken.

Har person som avses i första stycket inte tidigare haft sådan skyldighet, skall kommunens beslut underställas länsstyrelsen.

20 S Har på annan plats utomhus än som avses i 18 S där allmänheten får
fritt färdas skräpats ned eller annars osnyggats, åligger det kommunen att
återställa platsen i sådant skick som med hänsyn till ortsförhållandena,
platsens belägenhet och omständigheterna i övrigt tillgodoser skäliga an­
språk.

Bestämmelserna i första stycket skall inte tillämpas, om skyldigheten en­ligt lag eller annan föifallning eller särskilda föreskrifter skall fiMlgöras av annan.


 


JoU 1978/79:35

Tillsyn

21   S Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter utövas inom kommunen av hälsovårdsnämnden, om inte regeringen bestämmer annat. Länsstyrelsen utövar tillsynen inom Uinel.

22   § För tillsynen har kommunal nämnd som är tillsynsmyndighet rätt att få tillträde till byggnader, lokaler och områden.

Det åligger polismyndighet alt lämna det biträde som behövs för tillsy­nen.

23 S Kommunal nämnd som är tillsynsmyndighet får meddela föreläg­
ganden eller förbud som uppenbart behövs för att denna lag eller föreskrif­
ter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

I ett beslut om föreläggande eller förbud kan vite sättas ui. Frågan om utdömande av vitel prövas av länsstyrelsen.

Iakttas inte etl föreläggande, får nämnden låta vidta åtgärden på den för­sumliges bekostnad.

Ansvar och besvär m. m.

24 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 7 § första styc­
ket eller som yrkesmässigt eller annars i större omfattning samlar in och
forslar bort avfall i strid mol 7 § andra stycket döms till böter.

25   § Kommunal nämnd som är tillsynsmyndighet får förordna alt dess heslut skall lända lill efterrättelse ulan hinder av förd talan.

26   S En kommunal nämnds beslut enligt denna lag överklagas hos läns­styrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut överklagas hos kammarrätten genom besvär. Re­geringen kan dock föreskriva alt vissa beslut skall överklagas hos regering­en genom besvär.

1.    Denna lag träder i kraft den I Januari 1980 då lagen (1965:54) om kommunala renhållningsavgifter och kommunala renhållningslagen (1970: 892) skall upphöra att gälla.

2.    Renhållningsordningar skall ha antagits före den I januari 1981.

3.    Föreskrifter om avgift som har meddelats med stöd av lagen (1965: 54) om kommunala renhållningsavgifter skall fortfarande gälla.

4.    Bestämmelsen i 4 § första stycket kommunala renhållningslagen om befogenhet för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om undantag från kommunens bortforslingsskyldig-het skall tillämpas till dess kommunen har antagit en renhållningsordning och beslutet härom har vunnit laga kraft.

5.    Har före nya lagens ikraftträdande med stöd av 4 § första stycket kommunala renhållningslagen meddelats beslut om undantag från kommu­nens bortforslingsskyldighet, skall beslutet gälla tills vidare dock längst till dess att kommunen har antagit en renhållningsordning och beslutet härom har vunnit laga kraft.

6.    Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag. tillämpas i stället den nya bestämmelsen.


 


JoU 1978/79:35                                                                    6

2    Förslag till

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs att 22 S miljöskyddslagen (1969:387)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                                           Föreslagen lydelse

22                                                                                            S
Den som fält tillstånd enligt den-
Den som fått tillstånd enligt den­
na lag till miljöfariig verksamhet
na lag till miljöfariig verksamhet
kan ej på grund av bestämmelse i
kan ej på grund av beslänmielse i
lagen eller i hälsovårdsstadgan den
lagen eller i hälsovårdsstadgan
19 december 1958 (nr 663) åläggas
(1958:663) eller i renluiUningslagen
alt upphöra med verksamheten el-
(/y79.000j åläggas all upphöra med
ler att ined avseende pa denna vid-
verksainheten eller att med avseen-
taga försiktighetsmått utöver vad
de på denna vidtaga försiktighcls-
som anges i tillståndsbeslutet, om
mått utöver vad som anges i till-
ej annat följer av 23-25 § eller 40 S
slåndsbeslutel. om ej annat följer
andra stycket.
                          av 23-25 S eller 40 S andra styc­
ket.

Denna lag träder i knift den I januari 1980.

3    Förslag till

Lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1958:663)

Härigenom föreskrivs i fråga om hälsovårdsstadgan (1958: 663). dels att 47-49, 51 och 52 §S samt 83 § 7 skall upphöra alt gälla, dels alt 65 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

65 S

De ytterligare föreskrifter avse- De ytterligare föreskrifter avse­
ende allmänna hälsovården, som
ende allmänna hälsovården, som
för kommun eller del dMiw finnas
för kommun eller del därav A«/; he-
eijördeijiga utöver denna stadga,
hövas utöver denna stadga, medde-
meddelas i li>kal hälsovårdsord-
  las i lokal hälsovårdsordning,
ning.
                                       Sådan föreskrift/(/c////c avse för-

Sådan föreskrift må icke avse hållande, som reglerats genom an-
förhållandc. som reglerats genom
nan allmän författning än denna
annan allmän författning än denna
stadga. Vid meddelande av före-
sladga eller 4 .$ undra stycket kom-
skrift skall tillses, att tlärigenom in-
miinala renhållningslagen den 17
/c/ä,i,',eA'onödigt tvång på allmänhe-
decemhcr 1971 (nr 892). Vid med-
ten eller annars görs obefogad in­
delande av föreskrift skall tillses,
skränkning i den enskildes frihet.

' t.agen omlryckt 1972: 782. - Senaste lydelse 1970: 896.


 


JoU 1978/79:35

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

att därigenom icke lägges onödigt tvång på allmänheten eller eljest göres obefogad inskränkning i den enskildes frihet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1980.

Föreskrifter eller beslut om hantering av avfall som har meddelats med stöd av 65 eller 66 § hälsovårdsstadgan skall forifaiLinde gälla. Avser före­skrifterna eller besluten bortforsling av hushållsavfall, skall de il. ek giilla längst till dess att kommunen enligt renhållningslagcn (1979: 000) hai anta­git en renhållningsordning och beslutet häioin har vunnit laga kraii.

Motionerna

1 detta betänkande har utskottet behandlat

dels de under allmänna motionstiden 1979 väckta motionerna 1978/79:540 av Yngve Nyquist m. fi. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av möjligheterna att skapa såväl en ändamålsenlig hantering avjärnskrot i avfallsanläggningar som mottagnings­kapacitet i stålverken för sådant järnskrot såsom en framtida råvaruresurs,

1978/79:757 av Rune Torwald och Maj Pehrsson (båda c) vari hemställs att riksdagen begär att regeringen snarast framlägger förslag till ny renhållnings­lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med renhållningskommitténs förslag så att den nya lagstiftningen om möjligt kan träda i kraft fr. o. m. den 1 januari 1980,

1978/79:1977 av Karl Leuchovius m. ft. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar antaga följande i bilaga 1 till utskotieis betänkande intagna lagförslag,

1978/79:1986 av Martin Olsson (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning om att belägga papper, som tillverkas av virkesråvara och försäljs inom landet, med en återvinningsavgift i syfte att stimulera utnyttjande av returpapper,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1978/79:2667 av Rune Torwald m. ft. (c) vari hemställs att riksdagen 1. uttalar sin anslutning till renhållningskommitténs målsättningspolicy för anordnande av kommunal renhållning, 2. antar renhållningslagen med de ändringar i paragraferna 4,7 och 9 som föreslagits i denna motion, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande hämtning i glesbygden av latrin och slam etc,

Riksdagen 1978/79. 16 saml. Nr 35


 


JoU 1978/79:35                                                        8

1978/79:2681 av Hans Wachtmeister m. ft. (m) vari hemställs

1.     att riksdagen antar det vid propositionen fogade förslaget till Renhåll­
ningslag med den ändring att 1, 4, 7 och 9 !)§ erhåller följande lydelse:

1 § Med hushållsavfall jämföriigt avfall.

Med hantering avses i lagen insamling, förvaring, bortforsling och slutligt omhändertagande.

4 § Varje kommun- enskilda intressen.

När kommunen--- av bebyggelse. I glesbebyggelse bör undantag enligt

9 § från bortforslingsskyldighet medges om inte detta medför sanitär olägenhet.

7 S När avfallet skall forslas bort genom kommunens försorg, fåravfallel inte
grävas ned, komposieras eller på annat sätt slutligt omhändertas av
fastighetsinnehavaren såvida inte detta sker i ringa utsträckning och inte
medför sanitär olägenhet. Skall avfall         med borlforslingen.

9 § För varje- vara anordnad.

Frågor om undantag från renhållningsordningens föreskrifter prövas av hälsovårdsnämnden med stöd av vad som sägs i 4 >;.

24  § (Utgår)

25  S blir 24 i!

26  S blir 25 Jj

2.     all riksdagen ullalar att avgift för sophämtning m. m. inte skall tas ut när
del varaktigt inte uppstår något avfall för avhämtning på en fastighet.

dels den med anledning av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mol krångel och onödig byråkrati m. m. väckta motionen

1978/79:2461 av Gösta Bohman m. ft. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar - för den händelse i annat sammanhang framfört yrkande om bifall till moiionen 1978/79:1977 icke av riksdagen godtas - dels att enskild fastighetsägare i glesbygd skall ha rätt all föranstalta om omhändertagande av på fastigheten uppkommande avfall för så vitt del inte kan visas att uppenbara sanitära olägenheter uppkommer, dels att kommuner icke skall äga rätt all kräva avgifter i sådana fall, då något avfall icke står att hämta.


 


JoU 1978/79:35                                                                    9

Utskottet Inledning

Bestämmelserom renhållning finns f. n. i olika författningar. Av intresse i detta sammanhang är främsl hälsovårdsstadgan (1958:663) och kommunala renhållningslagen (1970:892). Kommunens rätt av ta ut avgifter för renhåll­ningen regleras i lagen (1965:54) om kommunala renhållningsavgifter.

I hälsovårdsstadgan finns bestämmelser som bl. a. reglerar den enskildes skyldigheter i fråga om avfallshanteringen. Av allmängiltig karaktär är bestämmelserna om att avfall som förekommer vid bebyggelse skall samlas upp och omedelbart forslas bort eller förvaras så att sanitär olägenhet inte uppslår. Kommunen kan enligt hälsovårdsstadgan anta lokal hälsovårdsord­ning med kompletterande föreskrifter om den enskildes hantering av avfall. Lokal hälsovårdsordning skall utarbetas med ledning av en normalhälso-värdsordning. I normalhälsovårdsordningen föreskrivs att orenlighet och avfall som det åligger kommunen att forsla bort inte får komposteras, brännas eller pä annat sätt slutligt behandlas av fastighetsägaren (det s. k. behand­lingsförbudet). Kommunen kan i enskilda fall medge undanlag frän behand-lingsförbudet.

Enligt kommunala renhållningslagen är varje kommun skyldig att forsla bort hushållsavfall från hela kommunens område (det s. k. obligatoriska kommunala renhällningsmonopolet). I syfte alt underiätta tillämpningen av lagen genomfördes med verkan från den 1 Januari 1975 vissa ändringar i lagen. Genom etl tillägg till renhållningslagen har regeringen sålunda fatt ett bemyndigande att föreskriva undanlag frän kommunens hämtningsskyldig­het. Med stöd av delta bemyndigande har kommunerna medgivits vissa begränsade möjligheter att anpassa hämtningen till lokala behov av sådan hämtning. Länsstyrelsen kan dessutom i andra fall än som nu har nämnts befria kommunen från hämlningsskyldighet.

På grund av den kritik som framförts mot renhållningslagsliftningen och dess tillämpning tillsatte regeringen år 1977 en kommitté- renhållningskom­mittén - med uppdrag att se över lagstiftningen. Kommittén lade i mars 1978 fram betänkandet (SOU 1978:24) Ny renhällningslagsliftning. Förslaget innebär i huvudsak å ena sidan att kommunerna ges vidgade befogenheteratt besluta om den närmare omfattningen av renhållningsverksamheten och å andra sidan att fastighelsinnehavarna i glesbygden själva får avgöra om de har behov av att anlita kommunens renhållningsservice eller vill omhänderta avfallet själva.

Allmänt om grunderna för en reviderad renhållningslagstiftning

I proposilionen framhålls inledningsvis alt även om månjga kommuner numera tycks ha funnit formerna för en effektivare renhållningsorganisation med en gentemot fastighetsägarna smidig tillämpning har kritiken mot


 


JoU 1978/79:35                                                       10

lagstiftningens tillämpning ändå fortsatt. Kritiken har då oftast gällt tillämp­ningen inom glesbygds- och fritidshusområden. Bl. a. har pekats på alt den enskildes möjligheter att påverka utformningen av renhållningen inom kommunen är bristfällig. Föredraganden anser att denna kritik i viss mån är befogad varför det finns anledning att vidta ytterligare åtgärder för all förbättra möjligheterna att anpassa renhållningen till lokala och individuella behov.

Föredraganden anför vidare au renhållningskommiiténs förslag att ge fastighetsinnehavare utanför renhållningsiäion en i det närmaste fullständig frihet att själva ta hand om sitt avfall avsiyrkls av fiertalet remissinstanser. Med hänvisning till vad remissinstanserna anfört framhålls i propositionen flera skäl mot kommitténs förslag. Bl. a. pekas på risken att många faslighelsinnehavare av kostnadsskäl väljer alt ställa sig utanför den kommunala renhållningen trots att de saknar möjligheter att på ett godtagbart sätt ta hand om sitt avfall. Kommitléförslaget innebär därför risk för ökad nedskräpning och en återgång till de förhållanden som rådde före renhåll­ningslagens ikraftträdande förutom andra negativa konsekvenser. Föredra­ganden anser sig därför inte kunna godta förslaget i denna del utan anser alt andra lösningar måste väljas. Dessutom bör ansvaret för renhållningen i högre grad än vad kommittén föreslagit föras över på kommunerna.

1 propositionen föreslås sålunda att bestämmelserna om renhållningen förs samman i en lag, renhållningslagen. Den nya lagen bör enligt förslaget ges formen av en ramlag med allmänt hållna bestämmelser som ger kommun­erna stor frihet att utforma renhållningsverksamheien inom kommunerna efter lokala förhållanden. Förslaget öppnar samtidigt möjlighet för kommun­medlemmarna att i större utsträckning än f. n. påverka utformningen av renhållningen.

Enligt lagförslaget skall kommunerna svara för att hushållsavfall inom kommunerna forslas bort i den utsträckning som behövs för att tillgodose såväl allmänna hälso- och miljövårdskrav som de enskildas behov av renhållningsservice. När kommunen planlägger och beslutar hur denna skyldighet skall fullgöras skall kommunen ta tillbörlig hänsyn lill om fastighelsinnehavarna själva kan ta hand om avfallei på eu från hälso- och miljövårdssynpunkt godtagbart sätt.

Kommunens föreskrifterom vad som skall gälla i fråga om borlforslingen av hushållsavfall skall enlig' förslaget skrivas in i en renhållningsordning. Denna renhållningsordning som skall antas av kommunfullmäktige, blir rättsligt avgörande för både kommunens och kommuninvånarnas rättigheter och skyldigheter.

Kommuninvånarnas möjligheter all få inflytande på renhållningsverk­samheten tillgodoses enligt lagförslaget genom att kommunerna när de upprättar förslaget till renhållningsordning på lämpligt sätt och i skälig omfattning samråder med berörda fastighetsägare. Dessutom skall förslaget


 


JoU 1978/79:35                                                        11

till renhållningsordning innan det antas av kommunfullmäktige ställas ut.

Utskottet har funnit lämpligt alt i detta sammanhang först behandla de under den allmänna motionstiden 1979 väckta motionerna 757 och 1977.

1 den förstnämnda motionen framhålls att renhållningskommiiténs förslag lill ny renhållningslagsiiftning - med beaktande av vad remissinstanserna anföri - bör kunna läggas till grund för en ändrad lagstiftning. Motionärerna hemställer alt riksdagen begär att regeringen snarast framlägger förslag till ny renhållningslagsiiftning i huvudsaklig överensstämmelse med renhållnings-kommitténs förslag så att den nya lagstiftningen om möjligt kan träda i kraft fr. o. m. den 1 januari 1980.

I motionen 1977 framhålls att kritiken mot renhållningskommitténs förslag i stor utsträckning rör kommiitéförslagels grundtanke att enskilda medborgare i vissa fall utan dispensprövning skall ha rätt att la hand om avfall. Motionärerna tillbakavisar denna kritik och hemställeralt kommitténs förslag lill ny renhållningslagsiiftning skall antas.

Utskottet ansluter sig till vad föredraganden anfört om behovet av ny renhållningslagsiiftning. De principer som lagförslaget bygger pä utgör enligt utskottets mening en rimlig avvägning mellan enskilda och allmänna iniressen. Utskottet finner därför inte anledning all frångå regeringens förslag som grund för en reviderad renhållningslagstiftning. Motionerna 757 och 1977 avstyrks således.

I motionen 2667, yrkandet 1, påpekas alt propositionen saknar en målsättning av del slag som ul&jorde underlaget för renhållningskommiiténs förslag. Motionärerna yrkar därför alt riksdagen ansluter sig lill kommitténs målsättningspolicy för anordnande av kommunal renhållning som den kommit till uttryck enligt följande:

Från ekologisk synpunkt måste det sålunda vara riktigare att det kompos-terbara avfallet får stanna på den fastighet där det i huvudsak uppkommit och används till foder eller gödsel. Långväga soptransporier i glesbygden anses vidare ulgöra ett onödigt slöseri med energi. En förutsättning för att den enskilde fastighetsinnehavaren själv skall få ta hand om sitt hushållsavfall bör enligt kommittén vara att behandlingen kan ske på ett från sanitär synpunkt och miljövårdssynpunkt godtagbart sätt. Om detta krav uppfylls, finns det enligt kommittén inte någon anledning att tvinga fasiighetsinne-havaren att leverera avfallet lill kommunen.

I samma motion berörs även frågan om hämtning i glesbygd av latrin och slam. Enligt motionärerna är det ett känt förhållande att slam från tätorternas avloppsanläggningar är bemängt med tungmetaller varför jordbrukarna är tveksamma lill att använda delta slam som gödsel på sina åkrar. Mot denna bakgrund borde kommunerna eftersträva alt Jordbrukare i glesbygden åtar sig att hämta latrin och slam i sitt närområde och tillgodogör sig detta som gödsel på sina åkrar. Motionärerna yrkar under punkten 3 i motionen att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i moiionen i denna del.


 


JoU 1978/79:35                                                       12

Utskottet vill erinra om att frågan om återvinning och omhändertagande av avfall ingående behandlades vid riksmötet 1975 i samband med behand­lingen av vissa i prop. 1975:32 framlagda förslag i ämnet. Såväl från regeringens som riksdagens sida (JoU 1975:10) betonades därvid att avfall är en resurs som i största möjliga utsträckning skall användas på nytt. Sparsamhei, hushållning och återanvänd ning borde vara grundläggande för vän utnyttjande av naturresurser och för inriktningen av vår råvaruproduktion. Riksdagen har även vid flera andra tillfällen framhållit vikten av att äteranvändningsprincipen bör utgöra grunden för avfallshante­ringen.

Vad gäller möjligheterna alt omhänderta slam, latrin och annat avfall på den egna fastigheten eller närbelägna jordbruksfastigheter måste enligt utskottets mening denna fråga bedömas med hänsyn till de lokala förhål­landena. En förutsättning måste därvid vara alt omhändertagandet kan ske på etl från hälso- och miljövårdssynpunkt godtagbart sätt. Regeringens förslag ger emellertid kommunerna goda förutsättningar alt organisera renhållningen med beaktande av de enskildas möjligheter att återvinna sitt avfall. Del ar enligt utskouets uppfattning angeläget att kommunerna vid planeringen av renhållningen verkligen kommer att beakta denna möjlighet alt återvinna och nyttiggöra avfallet.

Enligt utskottets mening bör motionen 2667, yrkandena 1 och 3, kunna anses besvarad med vad utskottet här har anfört.

I del följande återkommer utskottet lill vissa speciella ålervinningsfrågor i samband med behandlingen av motionerna 540 och 1986.

Förslaget till ny renhållningslag

Inledande bestämmelser

I I § andra stycket lagförslaget definieras begreppet "hantering". Med hantering avses "uppsamling, förvaring, bortforsling och slutligt omhänder­tagande" av avfall.

I motionen 2681 hemställer motionärerna i anslutning till 1 § andra stycket lagförslaget att ordet "uppsamling" ersätts med ordet "insamling".

Utskottet vill erinra om att ordet "uppsamling" används i bl. a. 47 5 hälsovårdsstadgan i samma betydelse som i förevarande stadgande i lagförslaget. Enligt utskottets mening saknas därför anledning att ändra terminologin i berört hänseende. Moiionen 2681 avstyrks därför såvitt avser 1 !? lagförslaget.


 


JoU 1978/79:35                                                        13

Bortforsling och kommunal renhållningsordning m. m.

14 § första stycket lagförslaget fastläggs ramen för kommunens skyldighet all forsla bort avfall. När kommunen planlägger och beslutar hur denna skyldighet skall fullgöras skall enligt paragrafens andra stycke skälig hänsyn tas lill fastighetsinnehavarnas möjligheter att själva ta hand om avfallet. Borlforslingen skall vidare anpassas till behovet för olika slag av bebyggel­se.

Som tidigare anförts skall för varje kommun finnas en renhållningsordning som upplärde föreskrifter i olika avseenden som skall gälla förbonforsling av hushållsavfall inom kommunen. Detta framgår av 9 ij första stycket i lagförslaget.

1 renhållningsordningen skall enligt 9 § andra stycket föreskrivas under vilka förutsättningar undantag kan medges från föreskrifterna i renhållnings-ordningen. Frågan om undantag i del enskilda fallet skall prövas av hälsovårdsnämnden. I anslutning lill denna bestämmelse uttalas i proposi­tionen au renhållningsordningen bör utformas med hänsyn till de enskilda kommuninvånarnas iniressen. Enligt föredraganden lorde det dock inte vara möjligt att i renhållningsordningen beakta omständigheterna i varje enskilt fall. Det bör därför finnas möjlighet alt medge undantag från föreskrifterna i renhållningsordningen. Det kan exempelvis framstå som omotiverat att en enskild med ett litet hushåll och möjligheter att själv omhänderta sitt avfall på ett godtagbart sätt skall vara tvungen att lämna avfallet till kommunen därför att det i övrigt föreligger behov av kommunal avfallshämtning inom området i fråga. Enligt föredraganden boren faslighelsinnehavare med s. k. multrum-anläggning normalt kunna ta hand om sitt komposterbara avfall. Likaså föreligger det särskilda förutsättningar att omhänderta avfall på jordbruks­fastigheter med djurhållning. Därtill kommer att förhållandena förändras samtidigt som bostadsbebyggelsen förändras. I propositionen framhålls att behovet och förutsättningarna att medge undantag är vitt skilda i olika kommuner t. ex. å ena sidan i storstadskommuner och ä andra sidan i kommuner med stora glesbygdsområden. Med hänsyn härtill bör det ankomma på kommunerna alt genom föreskrifter i renhållningsordningen ange under vilka förutsättningar undantag från renhållningsordningens bortforslingsbestämmelser kan medges. Föredraganden understryker dock alt denna möjlighet till undantag bör ses som ett komplement till renhåll­ningsordningen. Under förutsättning att renhållningsordningen utformas med tillbörlig hänsyn lill de enskildas önskemål, torde enligt föredragandens mening behovet av att meddela dispenser bli begränsat.

1 moiionen 2667, yrkandet 2, hemställs dels att i 4!; andra stycket lagförslaget infogas ordet "avgörande" mellan orden "skalfoch "hänsyn", dels att 9 § andra stycket lagförslaget utformas så au dispens skall lämnas faslighelsinnehavare med s. k.multrumanläggning eller innehavare av jord­bruksfastighet med djurhållning. Motionärerna yrkaratt generell dispens från


 


JoU 1978/79:35                                                       14

hämtning av trädgårdsavfall skall lämnas dem som anordnar godtagbar kompost på sina fastigheter. Enligt motionen är det vidare opraktiskt att i renhållningsordningen fixera uppsamlingsslällena.

1 motionen 2681 framhålls, såvitt avser 4 och 9 §§ lagförslaget, att människor i glesbygd som själva kan ta hand om sitt avfall utan alt sanitär olägenhet uppstår också skall ha rätt all göra det. Vidare måste enligt motionärerna klart framgå att den fastighetsägare som fått avslag på en begäran om dispens frän sophämtning skall kunna få sina besvär allsidigt prövade. Besvärsprövningen skall enligt motionärerna inte kunna begränsas av kommunala beslut om utformning av en renhållningsordning. 1 motionen yrkas följande tillägg till 4 § andra stycket lagförslaget: "I glesbebyggelse bör undantag enligt 9 § från bortforslingsskyldigheten medges om inte detta medför sanitär olägenhet." Dessutom yrkar motionärerna alt 9 § andra stycket skall ha följande lydelse: "Fråga om undantag från renhållningsord­ningens föreskrifter prövas av hälsovårdsnämnden med stöd av vad som sägs i4§".

I detta sammanhang behandlar utskottet även den med anledning av proposilionen 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och byråkrati m. m. väckta moiionen 2461 av Gösta Bohman m. fl. såvitt avserden första delen av yrkandet. Motionärerna hemställer att enskilda fastighetsägare i glesbygd skall ha rätt att föranstalta om omhändertagande av på fastigheten uppkom­mande avfall såvida det inte kan visas att uppenbara sanitära olägenheter uppkommer.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att kommunerna bör ges en stor frihet alt, med tillbörligt beaktande av allmänna och enskilda intressen, själva utforma renhållningen inom kommunerna. Härigenom kan renhåll­ningen bättre anpassas till de olika lokala behoven av bortforslingsservice. Utskottet vill understryka det angelägna i alt kommunerna tillvaratar denna möjlighet au smidigt anpassa renhållningsorganisationen till de enskildas behov och önskemål inom ramen för vad som från hälso- och miljövårds-synpunkt kan accepteras. En utformning av renhållningsorganisationen i enlighet med här angivna principer bör enligt utskottets mening vara ägnad alt undanröja en stor del av missnöjet med den nuvarande ordningen.

Självfallet måste också tillbörlig hänsyn tagas till kommunernas möjlighe­ter att på ett ändamålsenligt och ekonomiskt försvarbart sätt utforma renhällningsorganisationen.

Den föreslagna lagen har utformats som en ramlag med allmänt hållna bestämmelser. I enlighet med vad utskottet nyss uttalat ger lagen kommun­erna handlingsfrihet att utforma renhållningen efter de växlande förhål­landena som råder i olika kommuner. I motionerna 2461, 2667 och 2681 framförda förslag innebär enligt utskottets mening en begränsning i kommu­nernas handlingsfrihet som inte är förenlig med vare sig lagförslagets ovan angivna syfte eller med dess karaktär av ramlagstiftning. Utskottet anser emellertid att en tillämpning av lagen i enlighet med föredragandens och av


 


JoU 1978/79:35                                                        15

utskottet i det föregående gjorda uttalanden i denna fråga på ett rimligt sätl beaktar motionärernas synpunkter.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motionerna 2461 i denna del, 2667, yrkandet 2, och 2681 såvitt avser 4 och 9 iiij lämnas utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

I 7 § andra stycket lagförslaget föreslås au en föreskrift införs av innebörd att när avfall skall forslas bort genom kommunens försorg får avfallet inte grävas ned, komposieras eller på annat sätt slutligt omhändertas av fastighetsinnehavaren.

Föredraganden anför all denna föreskrift har sin motsvarighet i 14 !; första stycket normalhälsovårdsordningen. Den innebär i princip att fastighetsin­nehavaren är skyldig all överlämna avfallet i fråga lill kommunen för bortforsling och slutligt omhändertagande.

I motionen 2681 framhålls i fråga om 7 vj lagförslaget att föreskriften i första stycket bör Jämkas för alt inte förbudet mot omhändertagande på fastigheten av avfall som skall hämtas av kommunen skall ge orimliga konsekvenser. Därför yrkas all 7 § första stycket får etl tillägg som innebär att fastighets­ägarna själva fär behandla avfallet, om detta sker i ringa utsträckning och inte medför sanitär olägenhet.

I motionen 2667 ifrågasätts om inte bortforslingsförbudei i 7 § lagförslaget får den konsekvensen att dispens krävs för att en faslighelsinnehavare skall få forsla sitt avfall lill en container i grannskapet enligt det s. k. Varasyste-mei.

Enligt utskottets mening kan det i motionen 2681 framförda ändringsför­slaget leda lill svårigheter i den praktiska tillämpningen. Det bör bl. a. framhållas alt begreppet sanitär olägenhet är för snävt för att tillgodose lagens syfte och inte omfattar sådana olägenheter som t. ex. nedskräpning av naturmiljön. Bl. a. med hänsyn härtill är utskottet inte berett frångå regeringens förslag i denna del.

Utskottet vill dock i sammanhanget framhålla au ulskottei delar föredra­gandens åsikt att det kan framstå som omotiverat att en enskild med ett litet hushåll och möjligheter att själv omhänderta sitt avfall på ett godtagbart sätt skall vara tvungen att lämna avfallet till kommunen. Det får förutsättas att kommunerna i sådana och liknande fall utnyttjar sin möjlighet att ge dispens frän den kommunala borlforslingen när de lokala förhållandena medger detta.

Ulskottei vill med anledning av motionen 2667 hänvisa till 9 >; första stycket lagförslaget där det framgår au bortforsling skall ske från områden, fastigheter eller uppsamlingsställen som anges i renhållningsordningen. I renhållningsordning kan således anges au bortforsling skall ske från exem­pelvis en för ett visst område gemensam container. De enskilda fastighets-innehavarnas transport av avfallet till containern ingår därvid som ett led i avfallets uppsamling. Motionärernas tveksamhet rörande lagens tolkning i angivna hänseende är således obefogad.


 


JoU 1978/79:35                                                        16

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna 2667, yrkandet 2, och 2681 såvitt avser 7 ij lagförslaget.

Vad utskottet anfön innebär att regeringens förslag till utformning av 4, 7 och 9§§ tillstyrks.

Ansvar

124 § lagförslaget finns bestämmelser om ansvar för den som bryter mot 7 5 lagförslaget. Av specialmoliveringen till 24 § framgåratt paragrafen motsva­rar dels 14 § första styckeijämföri med 28 § normalhälsovårdsordningen, dels 6 § kommunala renhållningsordningen.

I motionen 2681 yrkas i anslutning lill denna paragraf att 24!; utgår. Utskottet ser för sin del ingen anledning att från lagförslaget utesluta en straffbestämmelse som har sin motsvarighet i nu gällande lagstiftning. Utskottet avstyrker således moiionen 2681 i denna del.

A vgifier

Kommunens rätt att bestämma avgifter för sina renhållningstjänster regleras i 15-17 §S lagförslaget. Av specialmotiveringen framgår alt dessa bestämmelser i huvudsak oförändrade förts över från lagen (1965:54) om kommunala renhållningsavgifter, vilken föreslås upphöra att gälla, till den nya renhållningslagen. Bestämmelserna om avgift innebär att avgiften skall utgå enligt taxa som antas av kommunfullmäktige. Taxan skall även innehålla föreskrifterom bl. a. vem som är avgiftsskyldig. Vid bestämmande av avgiften skall självkostnads- och likställighetsprincipen iakttas.

I motionen 2681, yrkandet 2, yrkas att riksdagen uttalar att avgift för sophämtning m. m. inte skall tas ut när del varaktigt inte uppstår något avfall för avhämtning på en fastighet.

Enligt motionen 2461, såvitt den rör avgifter, bör kommunen inte äga rätt att kräva avgifter i sådana fall då något avfall inte slår att hämta.

Enligt vad utskottet erfarit lorde den kritik som framförts rörande tillämpningen av nu gällande renhållningslagsiiftning i stor utsträckning ha gällt sättet att debitera avgift för kommunens renhållningsservice.

De problem som förelegat i nämnda avseende torde många gånger ha sin grund i en alltför strikt tillämpning av renhållningslagstiftningen. En renhållningsorganisaiion uppbyggd kring en renhållningsordning, med de vida möjligheter till olika lösningar som den ger i fråga om bortforsling av avfall, bör bättre kunna anpassa renhållningen efter de enskildas behov. Genom den nya lagstiftningen skapas därför enligt utskottets mening förutsättningar all på ett smidigt sätt lösa även de problem som kan uppstå i fråga om avgiftsdebilering. Utskottet finner mot angivna bakgrund ingen anledning förorda att riksdagen vidtar någon särskild åtgärd i frågan.

Utskottet föreslår au moiionerna 2681 och 2461 i denna del lämnas utan åtgärd.


 


JoU 1978/79:35                                                        17

Vissa frågor rörande återvinning

Utskottet har i detta sammanhang funnit lämpligt alt behandla de under den allmänna motionstiden 1979 väckta motionerna 540 och 1986 som berör vissa särskilda återvinningsfrågor. I samband med behandlingen av motio­nen 2667 har utskottet i det föregående tagit upp allmänna aspekter på återvinning. Som uiskoitet i nämnda sammanhang redovisat har riksdagen vid flera tillfällen framhållit vikten av att äteranvändningsprincipen bör utgöra grunden för avfallshanteringen.

I motionen 540 framhålls alt del vore angelägel alt underlätta återvinning av Järnskrot ur hushålls- och handelsavfall. Motionärerna hemställer därför att riksdagen hos regeringen begären skyndsam översyn av möjligheterna att skapa såväl en ändamålsenlig hantering av järnskrot i avfallsanläggningar som mottagningskapacitet i stålverken för sådant Järnskrot som en framtida råvaruresurs.

I motionen 1986 anförs att åieranvändning av papper bör stimuleras. Därför hemställer motionärerna att riksdagen hos regeringen begär utredning om att belägga papper, som tillverkas av virkesråvara och sorn försäljs inom landet, med en återvinningsavgifi i syfte att stimulera utnyttjandet av returpapper.

Vad gäller återvinning av järnskrot ur avfall har naturvårdsverket, enligt vad utskottet erfarit, i skrivelse till regeringen (industridepartementet) framhållit att särskilda insatser behöver vidtas för att anpassa ståltillverk­ningen till denna skrotråvara. Den ståltillverkning som skall baseras på burkskrot bör enligt naturvårdsverket koncentreras lill en eller tvä platser i landet för att samla tekniken och kunnandet.

I sammanhanget kan även nämnas att riksdagen pä regeringens förslag beslutat att öka anslaget lill stöd till avfallsbehandling från 25 milj. kr. innevarande budgetår lill 59 milj. kr. nästkommande budgetår (prop. 1978/79:100 bil. 13, JoU 1978/79:20 p. 51, rskr 1978/79:253).

I propositionen framhölls härvidlag bl. a. att metoder bör eftersträvas som gördel möjligt att tillvarata och återvinna de tillgångar och resursersom finns i avfallet.

Riksdagens beslut år 1975 om återvinning av avfall förutsatte i fråga om pappersåtervinning att kommunala pappersinsamlingar skulle vara genom­förda år 1980. Efterfrågan på returpapper ökar f n. Enligt vissa prognoser kommer efterfrågan pä hushällens tidningar och tidskrifter är 1980 att motsvara den kvantitet som det bedöms vara möjligt att samla in. Sannolikt kommer viss import av reiurpapper att behövas. Del anförda torde innebära alt en återvinningsavgift i enlighet med vad som yrkats i motionen 1986 inte är erforderiig. Utskottet vill dock i detta sammanhang framhålla det angelägna i au kommunala pappersinsamlingar genomförs i enlighet med grunderna för 1975 års riksdagsbeslut så att bästa möjliga förutsättningar för en effektiv pappersätervinning skapas.


 


JoU 1978/79:35                                                       18

Ulskottei föreslår alt moiionerna 540 och 1986 anses besvarade med vad utskottet här anfön.

Propositionen föranleder i den del den inte särskill berörts i det föregående ingen erinran från utskotlets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer att riksdagen

1. beträffande grunderna för en reviderad renhållningslagsiift­
ning

a) avslår motionerna 1978/79:757 och 1978/79:1977,

b) anser motionen 1978/79:2667, yrkandet 1, besvarad med vad utskottet anfört,

c) anser moiionen 1978/79:2667, yrkandet 3, besvarad med vad utskottet anföri,

 

2.    med avslag på motionen 1978/79:2681, yrkandet 1 i förevarande del, antar 1 S i det genom propositionen framlagda förslaget till renhållningslag,

3.    beträffande bortforsling av hushållsavfall och renhållningsord­ning m. m.

 

a)    med avslag på motionen 1978/79:2667, yrkandet 2, och motionen 1978/79:2681, yrkandet I, båda i förevarande del, antar 4 § förslaget lill renhållningslag,

b)   med avslag på moiionen 1978/79:2667, yrkandet 2, och motionen 1978/79:2681, yrkandet 1, båda i förevarande del, antar 7 § förslaget till renhållningslag,

c)med avslag på motionen 2667,yrkandet 2,och 1978/79:2681,

yrkandet  1, båda i förevarande del, antar 9§  förslaget till

renhållningslag,

d)avslår moiionen 1978/79:2461 såvitt avser omhändertagande

av avfall,

4.    beträffande ansvar med avslag på motionen 1978/79:2681, yrkandet 1 i förevarande del, antar 24 S förslaget till renhäll-ningslag,

5.    beträffande avgifter för sophämtning lämnar moiionen 1978/ 79:2461 i återstående del och motionen 1978/79:2681, yrkandet 2, ulan vidare åtgärd,

6.    antar förslaget lill renhållningslag i den del det inte omfattas av utskouets hemställan ovan,

7.    antar del genom proposilionen framlagda förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),


 


JoU 1978/79:35


19


8.   beträffande ändring i hälsovårdsstadgan pä det sätt bifaller regeringens förslag alt riksdagen

A. antar ingressen lill förslaget till lag om ändring i hälsovårds­stadgan med följande såsom utskottets .förslag betecknade lydelse:


Regeringens förslag

Härigenom föreskrivs i fråga om hälsovårdsstadgan (1958:663), dels att 479, 51 och 52 §;; samt 83 § 7 skall upphöra att gälla, dels att 65 S skall ha nedan angivna lydelse.


Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs i fråga om hälsovårdsstadgan (1958:663), dels att 47-49, 51 och 52 !;§ skall upphöra all gäWa, dels att 65 och 83 §§ skall ha nedan angivna lydelse.


B. beslutar att 83 § hälsovårdsstadgan skall ha följande lydel­se:


Nuvarande lydelse

83

Med dagsböter straffes, om ej gärningen är belagd med straff i annan författning,

1) den som bryter mot bestämmel­sen i 20 § andra stycket;

2) den som bryter mot bestämmel-sen i 31 §;

3) den som underlåter att fullgöra vad som åligger honom jämlikt 32 S tredje stycket;

4)den som sysselsätter annan med arbeie i strid mot bestämmelsen i 37 § första stycket;

5) den som bryter mot bestämmel­sen i 40 § eller eftersätter honom jämlikt 42 i? första stycket åliggande anmälningsskyldighet;

6) den som anordnar klosett eller urinoar i strid mol någon av bestäm­melserna i 46 § första och andra styckena;

7) den som bryter mot någon av
bestämmelserna i 48 § punkten b), 51 §
och 52 §;


Föreslagen lydelse

Med dagsböter straffas, om ej gärningen är belagd med straff i annan författning,

l)den som bryter mol bestämmel­sen i 20 § andra stycket;

2) den som bryter mot bestämmel­sen i 31 §;

3) den som underlåter alt fullgöra vad som åligger honom Jämlikt 32 § tredje stycket;

4) den som sysselsätter annan med arbete i strid mot bestämmelsen i 37 § första stycket;

5) den som bryter mol bestämmel­sen i 40 § eller eftersätter honom jämlikt 42 !; första stycket åliggande anmälningsskyldighet;

6) den som anordnar klosett eller urinoar i strid mot någon av bestäm­melserna i 46 >; första och andra styckena;

7) innehavare av stall, ladugård
och annat dylikt förvaringsrum för
djur, vilken bryter mot någon av


 


JoU 1978/79:35                                                       20

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

8) innehavare av stall, ladugård bestämmelserna i 59 § samt 60 §
och annat dylikt förvaringsrum för andra stycket punkterna b) och c);
djur, vilken bryter mot någon av     samt

bestämmelserna i 59 § saml 60 S 8)  den   som   eftersätter   honom

andra stycket punkterna b) och c);     jämlikt 61 § åliggande anmälnings-
saml
                                   skyldighet.

9) den som eftersätter honom
Jämlikt 61 !; åliggande anmälnings­
skyldighet.

C. antar lagförslaget i övrigl,

9.   beträffande vissa återvinningsfrågor anser moiionerna 1978/ 79:540 och 1978/79:1986 besvarade med vad utskottet anfört.

Stockholm den 22 maj 1979

På jordbruksutskottets vägnar SVANTE LUNDKVIST

Näiyarande: Svante Lundkvist (s), Hans Wachlmeister (m), Bertil Jonasson (c), Grethe Lundblad (s), Börje Stensson (fp), Filip Johansson* (c), Åke Wictorsson (s), Gunnar Olsson* (s), Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Gunnar Johansson (m), Rune Johnsson i Mölndal (c), Karl-Erik Svartberg (s), Sven Eric Lorentzon (m) och Wivi-Anne Radesjö (s).

•Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. av Hans Wachlmeisier, Gunnar Johansson och Sven Eric Lorentzon (alla m) som anser all

dels den del av utskottels yttrande som på s. 14 börjar med "Utskottet delar" och på s. 15 slutar med "riksdagens sida" bon ha följande lydelse:

Som i moiionen 2681 anförts innebär lagförslaget bl. a. att kommunal renhållningsordning skall fastställas genom beslut av kommunfullmäktige. Renhållningsordningen kan på grund härav inte angripas med förvaltnings-besvär utan endast genom kommunalbesvär. Detta innebär att den kommun som i sin renhållningsordning inför myckel rigida regler om undantag från renhållningsordningen i praktiken betar kommuninnevånarna rätten och


 


JoU 1978/79:35                                                       21

möjligheten all efter besvär fä till stånd en allsidig och rimlig prövning av frågan. Mot angivna bakgrund finner utskottet del angeläget att vissa modifieringar vidtas i lagförslaget i syfte att stärka den enskildes ställning. Ulskottei tillstyrker därför i motionen 2681 framförda förslag till ändrad

lydelse av 4,7 och 9 St; lagförslaget. Genom denna prövning tillgodoses syftet

sS 1 med motionen 2461 i förevarande del.

dels den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "medger detta" samt på s. 16 börjar med "Med hänvisning" och slutar med "9 §§ tillstyrks" bort utgå,

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydel.se:

3.  beträffande bortforsling av hushållsavfall och renhållningsord­ning m. m.

a. med anledning av regeringens förslag och motionen 1978/ 79:2461 i denna del och med avslag pä moiionen 1978/69:2667, yrkandet 2 i denna del, samt med bifall till motionen 1978/ 79:2681, yrkandet 1 i denna del, antar 4 § förslaget till renhäll-ningslag med följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:


Regeringens förslag

Varje kommun skall svara för att hushållsavfall inom kommunen forslas till behandlingsanläggning i den utsträckning som behövs för alt tillgodose såväl allmänna hälso- och miljövårdskrav som enskilda intres­sen.

När kommunen planlägger och beslutar hur skyldigheten enligt för­sta stycket skall fullgöras, skall hänsyn tas till fastighetsinnehavar­nas möjligheter att själva ta hand om avfallet på ett från hälso- och miljö­vårdssynpunkt godtagbart sätt. Kommunen skall vidare beakta att borlforslingen anpassas till behovet för olika slag av bebyggelse.


4§


Reservanternas förslag

Varje kommun-- enskilda in­
tressen.

När kommunen- av bebyggel­
se.

[glesbebyggelse bör undanlag enligt 9 § från bortforslingsskyldighet med­ges, om inte detta medför sanitär olägenhet.


b. med anledning av regeringens förslag och med avslag på moiionen 1978/79:2667, yrkandet 2 i denna del, samt med bifall till motionen 1978/79:2681, yrkandet 1 i denna del, antar 7 >;


 


JoU 1978/79:35


22


förslaget lill renhällningslag med följande såsom reservanternas .förslag betecknade lydelse:


Regeringens förslag


Reseiyanternas förslag


 


När avfall skall forslas bort genom kommunens försorg, får avfallet inte grävas ned, komposteras eller på annat sätl slutligt omhändertas av faslighetsinneha våren.

Skall avfall forslas bort genom kommunens försorg far inte någon annan än den som kommunen anli­tar för ändamålet ta befattning med borlforslingen.


När avfallet skall forslas bort genom kommunens försorg, får avfallet inte grävas ned, komposte­ras eller på annat sätt slutligt omhän­dertas av fastighetsinnehavaren, så­vida inie delta sker i ringa utsträckning och inte medför sanitär olägenhet.

Skall avfall----- med bortforsling-

en.


c. med anledning av regeringens förslag och med avslag på moiionen 1978/79:2667, yrkandet 2 i denna del, samt med bifall lill moiionen 1978/79:2681, yrkandet 1 i denna del, antar 9 § förslaget lill renhållningslag med följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:


R egeringens förslag

För varje kommun skall finnas en renhällningsordning som upptar de föreskrifter som skall gälla för bort­forsling av hushållsavfall inom kom­munen. 1 renhållningsordningen skall anges från vilka områden, fastigheter eller uppsamlingsslällen som bortforsling skall ske, vilka slag av hushållsavfall som skall forslas bort, hur ofta bortforsling skall ske och hur verksamhelen i övrigl skall vara anordnad.

1 renhållningsordningen skall fö­reskrivas under vilka förutsättningar undantag kan medges från renhåll-



Reservanternas förslag

För varje------ vara anordnad.

Frågor om undantag från renhåll­ningsordningens föreskrifter prövas av hälsovårdsnämnden med stöd av vad som sägs i 4 §.


 


JoU 1978/79:35                                                       23

ningsordningens föreskrifter. Frågor om undanlag prövas av hälsovårds­nämnden.

2.       av Hans Wachtmeister, Gunnar Johansson och Sven Eric Lorentzon (alla
m) som anser att

c/e/s den del av utskotlets yttrande på s. 16 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att straffbestämmelsen bör utgå ur lagförslaget och tillstyrker således moiionen 2681 i denna del.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ansvar med avslag på regeringens förslag och med
bifall lill moiionen 1978/79:2681, yrkandet 1 i denna del,
beslutar alt 24 ij förslaget lill renhållningslag skall utgå,

3.       av Hans Wachtmeister, Gunnar Johansson och Sven Eric Lorentzon (alla
m) som anser alt

dels den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "De problem" och slutar med "utan åtgärd" bort ha följande lydelse:

De problem---- (lika med utskottet) om avgiftsdebitering. För all

undvika de problem med avgiftsdebilering som kännetecknat tillämpningen av nu gällande lagstiftning bör dock enligt utskottets mening genom ett riksdagsuttalande slås fast att avgift ej skall las ut då det varaktigt inte uppstår några sopor för avhämtning pä en fastighet. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna 2461 och 2681 i förevarande delar.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande avgifter för sophämtning godkänner vad utskottet
med anledning av motionen 1978/79:2461 i denna del och
motionen 1978/79:2681, yrkandet 2, anfört om debitering av
avgifter för sophämtning,

4.       av Bertil Jonasson, Filip Johansson, Märta Fredrikson och Rune Johnsson i
Mölndal (alla c) som anser att

dels den dei av utskottels yttrande pä s. 14 som börjar med "Självfallet måste" och slutar med "utforma renhållningsorganisaiionen" bon utgå,

dels den del av utskottets yttrande som på s. 14 som börjar med "Den föreslagna" och pä s. 15 slutar med "motionärernas synpunkter" bort ha följande lydelse:


 


JoU 1978/79:35                                                       24

Den föreslagna-- (lika med utskottet)        olika kommuner. Utskottet

ansersig med hänsyn härtill inte böra tillstyrka de föriag till lagändringar som framlagts i motionerna 2667 och 2681. Utskottet vill dock kraftigt understry­ka de förväntningar på en efter enskildas behov och önskemål smidigt anpassad renhållningsorganisation som uttryckts i det föregående. Det nu sagda innebär inte att utskottet motsätter sig att lillböriig hänsyn las till kommunernas möjligheter att på ett ändamålsenligt och ekonomiskt försvar­bart sätt utforma renhållningsorganisaiionen. Enligt utskottets mening bör dock särskild hänsyn las lill i moiionen 2667 exemplifierade förhållanden, såsom förekomst avs. k. multrumanläggning eller djurhållning på jordbruks­fastigheter. Utskottet förutsätter all renhållningsorganisationen kommeratl utformas enligt här angivna synpunkter utan att riksdagen behöver vidta sädana ändringar i lagförslaget som motionärerna åsyftar.


 


JoU 1978/79:35                                                                  25

1 Förslag till                                                        Bilaga

Lag om hantering av avfall

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1      § Med hantering avses i denna lag uppsamling, förvaring, bortforsling,
omhändertagande (behandling, deponering, komposlering eller återvinning)
eller därmed Jämföriiga förfaranden.

Med renhållningsiäion avses i lagen område med fastställd stads- eller byggnadsplan. Kommunfullmäktige får dock besluta

1.   att icke exploaterat område med fastställd stads- eller byggnadsplan ej skall utgöra renhållningstätort eller

2.   att område med sammanhängande betydande permanent- eller fritids­bebyggelse utom fastställd stads- eller byggnadsplan skall utgöra renhåll­ningsiäion.

2   § Med fastighetsinnehavare förstås i denna lag

1.   fastighetens ägare,

2.   den som är skattskyldig för fastigheten enligt kommunalskaltelagen (1928:370) eller

3.   nyttjanderättshavaren, om hela fastigheten har upplåtits med annan nyttjanderätt än som avses i 7 kap. 3 § jordabalken.

 

3  § Finns i fråga om visst avfall särskilda bestämmelser i annan författning gäller denna lag endast i den män den inte strider mol dessa särskilda bestämmelser.

4  § Vid hantering av avfall skall så förfaras att det ej uppkommer sanitär olägenhet eller olägenhet frän miljövårdssynpunkt.

5  § Faslighelsinnehavare är skyldig att samla upp avfall som finns inom fastigheten och, om ej avfallet omedelbart forslas bort eller omhändertages, förvara det så att sanitär olägenhet ej uppkommer.

I fråga om byggnad eller del av byggnad som disponeras av annan än faslighelsinnehavaren åvilar skyldighet enligt första stycket denne.

Hushållsavfall

6  § Kommun är skyldig tillse alt behandlingsanläggning eller upplagsplats för hushållsavfall från kommunen finns att tillgå.

7  § Kommun är skyldig att forsla hushållsavfall till behandlingsanlägg­ning eller upplagsplats, om ej regeringen föreskriver annat.

Kommuns skyldighet gäller ej komposterbart hushållsavfall från faslighet utanför renhållningstätort, om fastighetsinnehavaren anmäler all han avser


 


JoU 1978/79:35                                                       26

att själv omhändertaga avfallet. Kommuns skyldighet gäller i sådana fall inte heller det icke komposterbara hushållsavfallet, om faslighelsinnehavare i samband med sin anmälan meddelar alt han avser att forsla avfallet till plats som kommunen anvisar. Anmälan görs lill kommunal nämnd som kommunfullmäktige bestämmer. Kommuns skyldighet upphör för nästföl­jande kalenderår under förutsättning att fastighetsinnehavaren har gjort anmälan före utgången av september månad.

Om hälsovårdsnämnden finner au fastighetsinnehavaren inte hanterar avfallet pä ett från sanitär synpunkt eller miljövårdssynpunkl godtagbart sätt, får nämnden besluta att fastighetsinnehavaren skall vara skyldig att anlita kommunen för borlforslingen av avfallet.

8 § Är det av särskild betydelse från ätervinningssynpunkl, fär regeringen
föreskriva skyldighet för fastighetsinnehavare att förvara visst slag av
hushållsavfall som skall forslas bort genom kommunens försorg skilt från
annat avfall i avvaktan på bortforsling. De bestämmelser som behövs för
ändamålet meddelas av regeringen.

Regeringen får överiåla ål förvaltningsmyndighet eller kommun alt meddela föreskrifter enligt första stycket.

Annat avfall än hushållsavfall

9 § Regeringen bemyndigas föreskriva alt 7 eller 8 § denna lag skall gälla
helt eller delvis även beträffande annat avfall än hushållsavfall. Regeringen
får överiäta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela sädana
föreskrifter.

Avgifter

10    § Kommun får besluta att avgift skall erläggas för bortforsling och för
omhändertagande av avfall genom kommunens försorg.

Avgift skall bestämmas till högst det belopp som motsvarar kostnaderna för driften innefattande amortering och förräntning av investerade medel.

Avgift skall edäggas enligt taxa som antages av kommunfullmäktige. Taxan skall innehålla föreskrift om vem som är avgiftsskyldig och till vem avgiften skall erläggas.

Tillsyn, ansvar ocb besvär m. m.

11    § Hälsovårdsnämnd har att utöva tillsyn över att sanitär olägenhet ej
uppkommer vid hantering av avfall.

I hälsovårdsstadgan (1958:663) finns bestämmelser om hälsovårdsnärhnds tillsyn, om övervakning och tillsyn i övrigl över den allmänna hälsovården samt om ansvar för den som orsakar sanitär olägenhet.


 


JoU 1978/79:35                                                       27

12 § Iden utsträckning som kommun är skyldig att forsla bort avfall får ej avfallet omhändertagas eller forslas bort av annan person än den kommunen anlitar för delta ändamål.

13 § Den som yrkesmässigt eller annars i större omfattning tar befattning med avfall i strid mot 12 § döms till böter.

14 § Hälsovårdsnämnds beslut enligt 7§ tredje stycket överklagas hos länsstyrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut överklagas hos kammarrätten genom besvär.

15    § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, förvaltningsmyn­
dighet eller kommun får meddela föreskrifter om skyldighet enligt 4 och

5§§.

1.   Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

2.   Genom lagen upphävs lagen (1965:54) om kommunala renhållningsav­gifter.

3.   Kommuns skyldighet enligt 7 § första stycket nya lagen beträffande avfall som avses i andra stycket upphör vid utgången av april månad 1979 under förutsättning att fastighetsinnehavaren har gjort anmälan före utgången av januari månad.

2 Förslag till

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs att 22 § miljöskyddslagen (1969:387) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

22                                       §
Den som fått tillstånd enligt denna
Den som fått tillstånd enligt denna
lag till miljöfariig verksamhet kan ej
lag till miljöfariig verksamhet kan ej
på grund av bestämmelse i lagen
pä grund av bestämmelse i lagen
eller i hälsovårdsstadgan den 19
eller i hälsovårdsstadgan (1958:663)
december 1958 (nr 663) åläggas att
eller i lagen (1979:000) om hantering
upphöra med verksamheten eller au
av avfall åläggas att upphöra med
med avseende på denna vidtaga
verksamhelen eller att med avse­
försiktighetsmått utöver vad soin
ende på denna vidtaga försiktighets­
anges i tillslåndsbeslutet, om ej
mätt utöver vad som anges i lill-
annat följer av 23-25 § eller 40 §
slåndsbeslutel, om ej annat följer av
andra stycket.
               23-25 § eller 40 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.


 


JoU 1978/79:35                                                                  28

3 Förslag till

Lag om ändring i kommunala renhållningslagen (1970:892)

Härigenom föreskrivs att 4-6 §§ kommunala renhållningslagen (1970:892) skall upphöra att gälla vid utgången av år 1979.

4 Förslag till

Lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1958:663)

Härigenom  föreskrivs att 9  kap.  hälsovårdsstadgan (1958:663) skall upphöra att gälla vid utgången av år 1979.

GOTAB   Stockholm 1979