JoU 1978/79:33

Jordbruksutskottets betänkande
1978/79:33

med anledning av propositionen 1978/79:163 med förslag till lag om
skötsel av jordbruksmark jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1978/79:163 har regeringen (jordbruksdepartementet) -efter hörande av lagrådet - föreslagit riksdagen att anta förslag till lag om
skötsel av jordbruksmark.

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse:

Förslag till

Lag om skötsel av jordbruksmark

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Med jordbruksmark avses i denna lag sådan åkermark och kultiverad
betesmark som ingår i fastighet, som är taxerad som jordbruksfastighet.

2 § Lagen är inte tillämplig på jordbruksmark

1. som ingår i fastighet, som har bildats för annat ändamål än jordbruk och
som därefter inte har taxerats,

2. som ingår i stadsplan eller som enligt byggnadsplan, fastställd efter den
1 januari 1948, är avsedd för annat ändamål än jordbruk.

Brukning m. m.

3 § Jordbruksmark, som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga
omständigheter är lämplig för jordbruksproduktion, skall brukas så att
markens produktionsförmåga tas till vara på ett ändamålsenligt sätt.

4 § Jordbruksmark som avses i 3 § får inte tas ur jordbruksproduktion utan
tillstånd. Tillstånd behövs dock inte när åtgärden uppenbarligen saknar
betydelse för jordbruket på brukningsenheten eller när marken tas i anspråk
för företag vars tillåtlighet prövas i särskild ordning.

På jordbruksmark som är lämplig för jordbruksproduktion får täkt av
matjord för annat ändamål än markinnehavarens husbehov inte ske utan
tillstånd.

1 Riksdagen 1978/79. 16 sand. Nr 33

JoU 1978/79:33

5 § Tillstånd enligt 4 § får lämnas endast när marken på grund av särskilda
omständigheter inte bör behållas för jordbruksproduktion.

6 § Fråga om tillstånd prövas av lantbruksnämnden, om inte regeringen
föreskriver att prövningen skall göras av lantbruksstyrelsen.

Tillsyn

7 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag utövas av lantbruksnämnden.

8 § Ägare eller brukare av jordbruksmark är skyldig att på begäran
tillhandahålla lantbruksnämnden de upplysningar och handlingar rörande
marken som behövs för tillsynen enligt denna lag. Den som inte efterkommer
sådan begäran kan av nämnden föreläggas vid vite att fullgöra sin skyldighet.

9 § Om det uppenbart behövs för att 3 § skall efterlevas, får lantbruksnämnden
förelägga innehavaren att åter ta mark i jordbruksproduktion, att
sätta i stånd mark eller markanläggning eller att ge växtodlingen ändrad
inriktning. Innehas marken med nyttjanderätt, får föreläggande i stället riktas
mot ägaren.

När lantbruksnämnden meddelar föreläggande, skall nämnden ange de
åtgärder som behövs för ändamålet. Nämnden kan sätta ut vite.

Ägare eller brukare är skyldig att tåla att föreskriven åtgärd vidtas även om
föreläggandet riktas mot annan.

Inlösen

10 § Har föreläggande meddelats med stöd av 9 §, är staten skyldig att helt
eller delvis lösa den fastighet som berörs av föreläggandet, om ägaren begär
det och föreläggandet inte avser åtgärd av endast ringa omfattning. K.an det
antas att inlösen medför olägenhet av någon betydelse för brukningsenhet i
vilken fastigheten eller fastighetsdelen ingår, är staten skyldig att på begäran
lösa brukningsenheten.

11 § Begäran om inlösen skall framställas hos lantbruksnämnden inom tre
månader efter det att nämndens beslut om föreläggande vunnit laga kraft.
Talan om inlösen skall väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område
egendomen är belägen inom sex månader från nämnda tidpunkt. Har ägaren
fått del av beslutet först sedan detta vunnit laga kraft, räknas dock
tidsfristerna från dagen för delfåendet. Iakttar inte ägaren vad som nu har
sagts, förlorar han sin talan.

I fråga om talan om inlösen gäller i övrigt expropriationslagen (1972:719) i

JoU 1978/79:33

tillämpliga delar. Bestämmelserna i 4 kap. 3 § expropriationslagen skall
tillämpas i fråga om värdeökning som har ägt rum under tiden från dagen tio
år före det talan väcktes vid domstol.

Ansvar m. m.

12 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. tar jordbruksmark ur produktion i strid mot 4 § första stycket,

2. utfört täkt i strid mot 4 § andra stycket,

3. bryter mot föreläggande som har meddelats med stöd av 9 §, om inte
föreläggandet har förenats med vite.

Utbyte av brott som avses i första stycket 2 skall förklaras förverkat, om det
inte är uppenbart obilligt.

13 § Talan mot lantbruksnämndens beslut enligt denna lag förs hos
lantbruksstyrelsen genom besvär. Mot lantbruksstyrelsens beslut förs talan
hos regeringen genom besvär.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979, då jordhävdslagen (1969:698)
skall upphöra att_ gälla.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som
har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

3. Har jordbruket på jordbruksmark, som är lämplig för jordbruksproduktion,
lagts ned före nya lagens ikraftträdande, får lantbruksnämnden
förelägga ägaren att åter ta marken i bruk,om det finns särskilda skäl till det
och marken inte används för annat godtagbart ändamål. Har förklaring som
avses i 7 § jordhävdslagen meddelats, får sådant föreläggande inte meddelas
beträffande marken.

När lantbruksnämnden meddelar föreläggande, skall nämnden ange de
åtgärder som behövs för ändamålet. Nämnden kan sätta ut vite. Bestämmelserna
i 10 och 11 §§ samt 5 övergångsbestämmelserna gäller i tillämpliga
delar i fråga om föreläggande som nu har sagts.

4. Förelägganden om återställande av hävd som har meddelats enligt 3 §
jordhävdslagen skall anses meddelade med stöd av 9 § nya lagen.

5. Bestämmelsen i 11 § andra stycket om tillämpning av 4 kap. 3 §
expropriationslagen (1972:719) gäller inte i fråga om värdeökning som har ägt
rum före utgången av juni 1971.

Motionerna

I detta ärende har utskottet behandlat dels de under allmänna motionstiden
1979 väckta motionerna

1* Riksdagen 1978/79. 16 sami. Nr 33

JoU 1978/79:33

1978/79:1447 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg (båda apk) vari föreslås att
riksdagen hos regeringen anhåller om 1. att förslag läggs fram för att genom
statliga insatser nyodla och återställa mark för att upprätta statliga jordbruk
och trädgårdsanläggningar i därför lämpade områden, 2. att förslag läggs fram
för att planmässigt utveckla kooperativa driftsformer inom jordbruket, 3. att
förslag utarbetas i syfte att ge samhället rätt att förvärva jordbruksmark som
inte brukats under 10 år,

1978/79:1470 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås 1. att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag till ökat stöd åt småjordbruket, framför allt i
glesbygderna, 2. att riksdagen uttalar sig för en ökad satsning på kooperativa
brukningsformer samt hos regeringen hemställer om förslag till ökad
information och rådgivning på detta område,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1978/79:2589 av Gunnar Olsson (s) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att överväganden bör göras i lämpligt
sammanhang om ytterligare åtgärder mot vanhävd och bristande underhåll
av jordbrukets byggnader,

1978/79:2595 av Bertil Jonasson (c) vari hemställs att riksdagen uttalar att
brukningsvärd åkermark inte läggs ned i de fall som påtalas i motionen,

1978/79:2623 av Hans Wachtmeister m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
beslutar

1. att 3 § i förslaget till ny lag erhåller följande lydelse:

Jordbruksmark, som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga

omständigheter är lämplig för jordbruksproduktion, skall ändamålsenligt
brukas så att markens produktionsalstrande förmåga hålles i hävd.

2. att 8 § i förslaget till ny lag erhåller följande lydelse:

Föreligger uppenbar vanhävd, eller föreligger skälig misstanke om
vanhävd, är ägare eller brukare av jordbruksmark skyldig att på begäran
tillhandahålla lantbruksnämnden erforderliga upplysningar och handlingar
rörande marken som behövs för tillsynen enligt denna lag. Den som inte
efterkommer sådan begäran kan av nämnden föreläggas vid vite att fullgöra
sin skyldighet.

3. att 9 § i förslaget till ny lag erhåller följande lydelse:

Om det uppenbart behövs för att 3 § skall efterlevas, får lantbruksnämnden
förelägga innehavaren att åter ta mark i jordbruksproduktion, att sätta i
stånd mark eller, om det inte är uppenbart obilligt, underhålla markanläggning,
eller att ge växtodling ändrad inriktning under viss tid. Innehas marken
med nyttjanderätt, får föreläggande i stället riktas mot ägaren.

När lantbruksnämnden meddelar föreläggande, skall nämnden ange de
åtgärder som behövs för ändamålet. Nämnden kan sätta ut vite.

Ägare eller brukare är skyldig att tåla att föreskriven åtgärd vidtas även om
föreliggandet riktas mot annan.

JoU 1978/79:33

Utskottet har inhämtat yttrande från civilutskottet över motionen 2589,
vilket yttrande bifogats detta betänkande.

Utskottet

I propositionen föreslås att 1969 års jordhävdslag ersätts av en lag om
skötsel av jordbruksmark. Den nya lagen har anpassats till de riktlinjer för
jordbrukspolitiken som antogs av riksdagen i december 1977. Brukningen av
åkermark och kultiverad betesmark (jordbruksmark) skall enligt förslaget
uppfylla viss minimistandard. Jordbruksmark, som med hänsyn till läge,
beskaffenhet och övriga förutsättningar är lämplig för jordbruksproduktion,
skall sålunda brukas så att markens produktionsförmåga tas till vara på ett
ändamålsenligt sätt. Lantbruksnämnden avses få befogenhet att ingripa om
brukningen inte uppfyller föreskrivna krav. Staten blir i vissa fall skyldig att
lösa in fastigheter som blivit föremål för ingripanden.

För att motverka att brukningsvärd mark tas ur jordbruksproduktion införs
med vissa undantag tillståndstvång för nedläggning av jordbruk och för täkt
av matjord på sådan mark. Tillstånd avses få lämnas endast när marken på
grund av särskilda omständigheter inte bör behållas för jordbruksproduktion.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1979. Har jordbruket på
jordbruksmark lagts ned före ikraftträdandet, föreslås att lantbruksnämnden
under vissa förutsättningar skall kunna förelägga ägaren att åter ta marken i
bruk.

I motionen 2595 framhålls att regeringens förslag till lagtext i 4 §
lagförslaget kan få icke önskvärda konsekvenser. Tillståndstvånget för
nedläggning av jordbruksmark omfattar nämligen enligt lagtexten inte det
fall då åtgärden uppenbarligen saknar betydelse för jordbruket på brukningsenheten.
Följden härav kan enligt motionen bli att brukningsvärd åkermark
som på grund av t. ex. avlägset läge saknar intresse för fastighetsägaren, läggs
ner utan prövning av lantbruksnämnden. Sådan mark kan dock vara av stort
intresse för annan jordbrukare, vars brukningsenheter finns i närheten, vid
eventuellt köp eller arrende. Enligt motionären bör riksdagen uttala att
brukningsvärd åkermark inte bör läggas ned i de fall som nu åsyftas.

Utskottet är av bl. a. lagtekniska skäl inte berett föreslå att tillståndsplikten
enligt 4 § lagförslaget utvidgas till att omfatta även de fall då nedläggning av
jordbruksmark kan tänkas beröra intressen som är knutna till närliggande
jordbruksfastigheter. Utskottet vill däremot, med instämmande i motionens
syfte, tillstyrka att sådana omständigheter som anges i motionen tas i
beaktande vid lagens tillämpning i övrigt. Detta ställningstagande torde inte
innebära någon avvikelse från regeringens överväganden i denna del. Som
utskottet redan nämnt syftar nämligen förslaget till att säkerställa att den
brukningsvärda åkermarken utnyttjas för jordbruksproduktion. Föredragan -

JoU 1978/79:33

de departementschefen har härvidlag uttalat bl. a. att hänsyn måste tas till
markens geografiska läge. Vid bedömningen av markens lämplighet för
jordbruksproduktion måste stor vikt fästas vid beskaffenheten av det
jordbruksföretag till vilket marken hör eller kan komma att höra. Av dessa
uttalanden drar utskottet slutsatsen att lantbruksnämnderna i sin allmänna
tillsyn och verksamhet i övrigt enligt lagförslaget avses komma att beakta
även omständigheter av det slag motionären åsyftar. Med vad utskottet
anfört bör motionen 2595 kunna anses besvarad.

I motionen 2623 anförs kritiska synpunkter på regeringens förslag främst i
vad avser ambitionsnivån beträffande jordbruksmarkens skötsel. En
utgångspunkt för lagstiftningen måste enligt motionen vara att markens hävd
är det centrala när det gäller att hålla uppsikt över jordbruksmarkens tillstånd.
En skötsellag bör således endast innehålla regler om att markens produktionsförmåga
eller allmänna hävd inte eftersatts. Andra kravnivåer hör enligt
motionärerna hemma i målformuleringen för och genomförandet av den
beslutade jordbrukspolitiken.

Utskottet vill framhålla att en av grundtankarna i propositionen är att
brukningen av åkermark och kultiverad betesmark skall uppfylla en viss
minimistandard. I den föreslagna lagtexten uttrycks brukningskravet så att
marken skall brukas så att dess produktionsförmåga tas till vara på ett
ändamålsenligt sätt. Detta innebären höjd ambitionsnivå i förhållande till nu
gällande jordhävdslag. Som framgår av olika uttalanden i propositionen skall
emellertid kraven på en godtagbar brukning bl. a. bedömas med hänsyn till
förhållandena på orten, markens beskaffenhet och från ekonomiska och
andra synpunkter. Förslaget torde således inte syfta till mera långtgående
ingrepp i den enskildes brukningsförhållanden. Möjligheten att uppställa
vissa minimikrav i fråga om brukning av jordbruksmark är dock enligt
utskottets mening en väsentlig del i de befogenheter som den nya lagstiftningen
omfattar. Utskottet är mot angivna bakgrund inte berett frångå
regeringens förslag i denna del och avstyrker följaktligen yrkandet 1 i
motionen 2623.

8 § lagförslaget innebär bl. a. att ägare eller brukare av jordbruksmark är
skyldig att på begäran tillhandahålla lantbruksnämnden de upplysningar och
handlingar rörande marken som behövs för tillsynen enligt den föreslagna
lagen. Enligt yrkandet 2 i motionen 2623 bör i lagtexten anges att det i vart fall
bör föreligga skälig misstanke om vanhävd innan den föreslagna uppgiftsskyldigheten
för ägare och brukare av jordbruksmark kan aktualiseras.

Utskottet har inte anledning anta annat än att lantbruksnämnderna
kommer att infordra upplysningar m. m. endast i de fall det behövs för den
föreslagna lagens tillämpning. Någon ändring av ordalydelsen i 8 § synes inte
påkallad för att tillgodose syftet med motionen 2623 i denna del. Utskottet
avstyrker således i motionen framfört förslag beträffande lydelsen av 8 §.

Enligt motiveringen till yrkandet 3 i motionen 2623 motsätter sig

JoU 1978/79:33

motionärerna bl. a. att lantbruksnämnderna ges möjlighet att föreskriva viss
växtodling annat än under den tid som åtgår för att vanhävdad mark skall
återställas i hävdat skick.

Utskottet vill i detta sammanhang som en allmän kommentar framhålla att
lagförslaget formellt synes ge möjlighet till myndighetsåtgärder som kan
uppfattas som ett långtgående ingrepp i den enskildes brukningsförhållanden
m. m. Det framstår med hänsyn härtill som motiverat att anbefalla viss
återhållsamhet vid lagens tillämpning. I propositionen har också framhållits
det angelägna i att möjligheten att meddela förelägganden bör användas med
urskillning och att endast sådana åtgärder får föreskrivas som är försvarliga
från ekonomisk synpunkt och som behövs för att markens produktionsförmåga
skall kunna tas till vara på ett ändamålsenligt sätt. En tillämpning av
lagen i enlighet med dessa uttalanden bör vara ägnad att i stor utsträckning
tillgodose synpunkterna i motionen 2623 i förevarande del. Utskottet finner
inte anledning frångå regeringens förslag till utformning av 9 § och avstyrker
således ifrågavarande motionsyrkande.

I motionen 2589 berörs frågan om underhåll av förfallna
ekonomibyggnader m. m. i jordbruket. Motionären påpekar att sådana
förfallna byggnader ofta kan utgöra ett förfulande inslag i landskapsbilden.
Problemet sammanhänger delvis med det passiva ägandet av brukningsenheter.
Gjorda erfarenheter visar att kommunala byggnadsnämnder i mycket
begränsad omfattning kan vidta åtgärder i form av rivningsålägganden m. m.
Enligt motionen bör därför överväganden göras i lämpligt sammanhang om
ytterligare åtgärder mot vanhävd och bristande underhåll av jordbrukets
byggnader.

Civilutskottet anför i sitt yttrande över motionen bl. a. att bristande
underhåll av jordbrukets byggnader kan medföra en inte godtagbar inverkan
på miljön. Gällande byggnadslagstiftning har visat sig inte ha lett till
önskvärda åtgärder. Frågorna om kravens lämpliga utformning och om de
skall utsträckas till även jordbrukets m. fl. ekonomibyggnader övervägs i
bygglagarbetet. Det får enligt civilutskottet förutsättas att detta arbete leder
fram till allmänna bedömningar även i denna del. Detta arbete knyter
emellertid i dessa delar an till förordade överväganden om förnyelse av den
befintliga miljön. Enligt civilutskottets mening bör i anslutning till detta
arbete tas upp de frågor i detta sammanhang som kan återstå efter det att
förslaget till ny byggnadslagstiftning lagts fram. I ett sådant arbete kan
beaktas de speciella krav som kan ställas mot bakgrund även av jordbrukspolitiska
m. fl. överväganden. Civilutskottet förordar därför att jordbruksutskottet
föreslår riksdagen att begära ytterligare överväganden i ämnet.

Utskottet ansluter sig till civilutskottets bedömning och förordar att
regeringen i lämpligt sammanhang låter pröva frågan. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

JoU 1978/79:33

Utskottet har funnit lämpligt att i detta sammanhang behandla de under
allmänna motionstiden väckta motionerna 1447 och 1470. Enligt den
förstnämnda motionen måste man genom samhällets försorg gå in för att
nyodla och återställa jordbruksmark så att den åter kommer till nytta. I
motionen framhålls det nödvändiga i att jordbrukspolitiken inriktas på att
främja bl. a. statliga jordbruk och kooperativa driftsformer. Bi. a. borde
nedlagda jordbruk utnyttjas för detta ändamål. Upprättandet av statliga och
kooperativa jordbruk är enligt motionen ett lämpligt alternativ för Norrland
men även för Värmland, Dalarna och vissa andra delar av landet. Motionärerna
berör också problemet med det s. k. passiva ägandet av jordbruk och
skogsbruk samt föreslår att samhället ges möjlighet att förvärva jordbruksmark
som inte brukats på 10 år.

Också i motionen 1470 förordas en ökad satsning på kooperativa
driftsformer, alternativt samhällsägda jordbruk. Härigenom kan man enligt
motionen rädda jordbruket i bygder där det annars kommeratt försvinna,och
då skapas sysselsättning där sådan verkligen behövs. Vidare anför motionärerna
att större resurser måste avsättas för att stödja småjordbruket, framför
allt i glesbygderna.

Såvitt utskottet kan bedöma bygger motionerna 1447 och 1470 på
grundtanken att den brukningsvärda jordbruksmarken bör utnyttjas för
jordbruksproduktion, i synnerhet i de delar av landet där allmänt regionalpolitiska
skäl talar för en satsning på de areella näringarna. Så till vida
överensstämmer motionerna med de tankegångar som legat bakom såväl nu
förevarande proposition som den av riksdagen nyligen antagna jordförvärvslagen
(JoU 1978/79:19, rskr 213). Genom jordförvärvslagen har införts regler
om bosättningsplikt och kapitalplaceringsköp m. m. vilka syftar till att
motverka de former av passivt ägande som motionärerna vänder sig mot.
Beträffande motionärernas yrkanden om särskilda åtgärder för att främja
bildandet av statliga jordbruk m. m. och utveckla kooperativa driftsformer
må erinras om att motioner i hithörande frågor behandlades av riksdagen i
samband med beslut om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken (JoU 1977/
78:10, rskr 1977/78:103). Detta beslut innebar bl. a. att familjelantbruket
skulle vara den dominerande företagsformen. På förslag av utskottet
lämnades nyss berörda motionsyrkande utan någon riksdagens åtgärd. I
sammanhanget bör nämnas de av utskottet tillstyrkta förbättringar i fråga om
rationaliseringsstöd till samverkansföretag som innefattades i riksdagens
beslut rörande jordbrukspolitiken. Vad slutligen beträffar i motionen 1470
framlagt förslag om stöd till småjordbruk i glesbygderna får utskottet erinra
om att regeringen nyligen lagt fram förslag om stöd till företag i glesbygder,
vilket till övervägande del torde komma att avse areella näringar (prop.
1978/79:112). Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motionerna
1447 och 1470 inte föranleder någon ytterligare åtgärd från riksdagens
sida.

JoU 1978/79:33

De delar av propositionen som inte berörts i det föregående föranleder
ingen erinran eller särskilt uttalande från utskottets sida.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

1. beträffande krav på brukning m. m. med avslag på motionen
1978/79:2623, yrkandet 1, antar 3 § i det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om skötsel av jordbruksmark,

2. beträffande uppgiftsskyldighet för ägare och brukare av jordbruksmark
med avslag på motionen 1978/79:2623, yrkandet 2,
antar 8 § i det under moment 1 nämnda lagförslaget,

3. beträffande lantbruksnämnds förelägganden med avslag på
motionen 1978/79:2623, yrkandet 3, antar 9 § i det under
moment 1 nämnda lagförslaget,

4. antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om
skötsel av jordbruksmark i den del det inte omfattas av
utskottets hemställan ovan,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
med anledning av motionen 1978/79:2589,

6. anser motionen 1978/79:2595 besvarad med vad utskottet
anfört,

7. lämnar motionerna 1978/79:1447 och 1978/79:1470 utan vidare
åtgärd.

Stockholm den 15 maj 1979

På jordbruksutskottets vägnar
SVANTE LUNDKVIST

Närvarande: Svante Lundkvist (s), Hans Wachtmeister (m). Maj Britt Theorin
(s), Bertil Jonasson (c), Grethe Lundblad (s), Börje Stensson (fp), Filip
Johansson (c), Åke Wictorsson (s), Arne Andersson i Ljung (m), Gunnar
Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Rune Johnsson i
Mölndal (c), Sven Eric Lorentzon (m) och Wivi-Anne Radesjö (s).

JoU 1978/79:33

Reservationer

1. av Hans Wachtmeister, Arne Andersson i Ljung och Sven Eric Lorentzon
(alla m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”motionen 2623” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att jordhävdslagstiftningen utformad som
en skötsellag bör ha markens hävd, dvs. bibehållen produktionsförmåga, som
utgångspunkt. Utifrån denna utgångspunkt skall uppsikten över jordbruks -markens tillstånd utövas. Att bibehålla en acceptabel hävd är således ett
riktmärke vid skötsel av jordbruksmark. Andra kravnivåer, exempelvis att
vid ett visst givet tillfälle eftersträva eller t. o. m. kräva en viss avkastningsnivå,
tillhör målformuleringen för och genomförandet av den beslutade
jordbrukspolitiken.

Således skall markägare/brukare vara ålagd, enligt denna lag, att bruka
marken och bruka den så att produktionsförmågan inte försämras. Utskottet
tillstyrker följaktligen yrkandet 1 i motionen 2623.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande krav på brukning m. m. med anledning av regeringens
förslag och med bifall till motionen 1978/79:2623, yrkandet
1, antar förslaget till lag om skötsel av jordbruksmark med den
ändringen att 3§ erhåller följande som reservanternas förslag
betecknade lydelse:

Regeringens förslag R eservanternas förslag

3 §

Jordbruksmark, som med hänsyn Jordbruksmark, som med hänsyn
till läge, beskaffenhet och övriga till läge, beskaffenhet och övriga

omständigheter är lämplig för jord- omständigheter är lämplig för jordbruksproduktion,
skall brukas så att bruksproduktion, skall ändamåls markens

produktionsförmåga tas till enligt brukas så att markens produk vara

på ett ändamålsenligt sätt. tionsalstrandeförmåga hålles i hävd.

2. av Hans Wachtmeister, Arne Andersson i Ljung och Sven Eric Lorentzon
(alla m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”8 §” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det angeläget att man i lagtexten anger under vilka
förutsättningar lantbruksnämnden får infordra upplysningar för att utöva
tillsyn enligt denna lag. Utskottet tillstyrker således i motionen 2623,
yrkandet 2, framfört förslag beträffande lydelsen till 8 §.

JoU 1978/79:33

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande uppgiftsskyldighet för ägare och brukare av jordbruksmark
med anledning av regeringens förslag och med bifall
till motionen 1978/79:2623, yrkandet 2, antar förslaget till lag
om skötsel av jordbruksmark med den ändringen att 8 § erhåller
följande som reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Ägare eller brukare av jordbruksmark
är skyldig att på begäran tillhandahålla
lantbruksnämnden de
upplysningar och handlingar rörande
marken som behövs för tillsynen
enligt denna lag. Den som inte efterkommer
sådan begäran kan av
nämnden föreläggas vid vite att fullgöra
sin skyldighet.

Reservanternas förslag

Föreligger uppenbar vanhävd, eller
föreligger skälig misstanke om vanhävd,
är ägare eller brukare av jordbruksmark
skyldig att på begäran
tillhandahålla lantbruksnämnden
erforderliga upplysningar och handlingar
rörande marken som behövs
för tillsynen enligt denna lag. Den
som inte efterkommer sådan begäran
kan av nämnden föreläggas vid
vite att fullgöra sin skyldighet.

3. av Hans Wachtmeister, Arne Andersson i Ljung och Sven Eric Lorentzon
(alla m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Utskottet vill”
och slutar med "ifrågavarande motionsyrkande” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner vidare att lagförslaget i vad avser tolkningen av 9 § synes
ge formell möjlighet till myndighetsåtgärder som kan leda till långtgående
ingrepp i den enskildes brukningsförhållanden m. m. Det framstår med
hänsyn härtill som motiverat att klarlägga att lagen skall gälla uppsikt över
markens produktionsförmåga samt att de åtgärder som kan påkallas med stöd
av denna lag endast skall avse den tid som åtgår för att återställa vanskött
mark i hävdat skick. Vidare bör de åtgärder som erfordras vara försvarliga ur
ekonomisk synpunkt och meddelande av förelägganden ske med urskilning i
vad avser rimliga åtgärder för att återställa mark i godtagbar hävd.

Utskottet anser att de preciseringar som i ifrågavarande avseende är
påkallade på ett ändamålsenligt sätt tillgodoses genom de förslag till
ändringar i 9 § som motionärerna framlagt. Utskottet tillstyrker således
yrkandet 3 i motionen 2623.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande lantbruksnämnds förelägganden med anledning av
regeringens förslag och med bifall till motionen 1978/79:2623,
yrkandet 3, antar förslaget till lag om skötsel av jordbruksmark

JoU 1978/79:33

med den ändringen att 9 § erhåller följande som reservanternas
förslag betecknade lydelse:

R ege ringens.förslag

Om det uppenbart behövs för att
3 § skall efterlevas, får lantbruksnämnden
förelägga innehavaren att
åter ta mark i jordbruksproduktion,
att sätta i stånd mark eller markanläggning
eller att ge växtodlingen
ändrad inriktning. Innehas marken
med nyttjanderätt, får föreläggande i
stället riktas mot ägaren.

När lantbruksnämnden meddelar
föreläggande, skall nämnden ange de
åtgärder som behövs för ändamålet.
Nämnden kan sätta ut vite.

Ägare eller brukare är skyldig att
tåla att föreskriven åtgärd vidtas
även om föreläggandet riktas mot
annan.

Reservanternas förslag

Om det uppenbart behövs för att
3 § skall efterlevas, får lantbruksnämnden
förelägga innehavaren att
åter ta mark i jordbruksproduktion,
att sätta i stånd mark eller, om det
inte är uppenbart obilligt, underhålla
markanläggning eller att ge växtodling
ändrad inriktning under viss tid.
Innehas marken med nyttjanderätt,
får föreläggande i stället riktas mot
ägaren.

När lantbruksnämnden meddelar
föreläggande, skall nämnden ange de
åtgärder som behövs för ändamålet.
Nämnden kan sätta ut vite.

Ägare eller brukare är skyldig att
tåla att föreskriven åtgärd vidtas
även om föreliggandet riktas mot
annan.

Särskilt yttrande

beträffande motionen 1978/79:2589 av Hans Wachtmeister, Arne Andersson
i Ljung och Sven Eric Lorentzon (alla m).

Vi delar i princip inte civilutskottets bedömning i vad avser behovet av att
genom ändring i bygglagstiftningen ange krav om underhåll m. m. på
jordbrukets ekonomi- eller övriga byggnader. Vi anser för vår del att varken
ekonomiska eller praktiska möjligheter föreligger att, på ett så genomgripande
sätt som motionären föreslår, reglera underhållet av byggnadsbeståndet på
landsbygden. På goda grunder kan vidare övervägas om det från allmän
synpunkt är önskvärt med regler för var gränsen går för begreppet ”förfallen
byggnad” resp. ”förfulande byggnad”. Man kan svårligen bortse från att det i
de flesta sammanhang blir fråga om subjektiva bedömningar. Likaså vill vi
erinra om att det på landsbygden inte bara finns byggnader som tillhör
lantbruket samt att många byggnader i vissa sammanhang från rent
jordbruksdriftsmässig sy npunkt är att betrakta som överloppsbyggnader. Inte
minst jordbrukets rationalisering har bidragit till att antalet oanvända hus i
vissa bygder är stort. Enligt vår mening borde detta synsätt ha kommit till

JoU 1978/79:33

uttryck vid behandlingen av motionen i fråga. Vi anser det angeläget att här
framförda synpunkter tas i beaktande i samband med frågans fortsatta
behandling.

JoU 1978/79:33
Civilutskottets yttrande

Bilaga

1978/79:4 y

Med anledning av motion om åtgärder mot vanhävd och bristande
underhåll av jordbrukets byggnader

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har hemställt att civilutskottet yttrar sig över motionen
1978/79:2589 av Gunnar Olsson (s), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att överväganden bör göras i lämpligt
sammanhang om ytterligare åtgärder mot vanhävd och bristande underhåll
av jordbrukets byggnader.

Gällande ordning

Enligt 50 § byggnadsstadgan (BS) skall byggnad underhållas så att hållfastheten
inte äventyras samt brandfara, sanitär olägenhet eller vanprydnad inte
uppkommer. Motsvarande bestämmelse fanns både i 1931 och i 1947 års
byggnadsstadgor.

Den nyss nämnda bestämmelsen är emellertid i fråga om
ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring
tillämplig endast inom område med fastställd generalplan, stadsplan eller
byggnadsplan. Detta betyder exempelvis i praktiken att flertalet som en följd
av jordbrukets strukturomvandling övergivna och förfallna ekonomibyggnader
på landsbygden faller utanför stadgans underhållsbestämmelse.
I naturvårdslagen (NVL) finns emellertid en bestämmelse (21 §) som
är tillämplig i detta fall. Där föreskrivs nämligen att om byggnad inom
område, som inte ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan,
har lämnats att förfalla och landskapsbilden därigenom i väsentlig mån
skadas, äger länsstyrelsen förelägga ägaren att riva eller sätta i stånd
byggnaden eller annorledes avhjälpa skadan i den mån detta inte kan anses
oskäligt betungande.

Beträffande byggnad som i väsentlig mån blivit skadad eller till följd av
vanvård är att anse som förfallen får byggnadsnämnden föreskriva att den
skall rivas, om den inte blir iståndsatt inom skälig tid (51 § 1 mom.BS). Denna
bestämmelse gäller dock inte sådana ekonomibyggnader för jordbruk,
skogsbruk eiler därmed jämförlig näring, som ligger utanför område med
fastställd plan.

Om bestämmelserna i 50 och 53 BS inte följs har byggnadsnämnden
möjlighet att med stöd av 16 § lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt
byggande m. m. (LPI) ingripa och förelägga den ansvarige - även annan än

JoU 1978/79:33

ägaren - att inom viss tid vidta åtgärden i fråga. Föreläggande får förenas med
vite eller föreskrift om tvångsutförande.

I detta sammanhang kan även nämnas bestämmelsen i 53 § 1 mom. BS
enligt vilken tomt skall hållas i vårdat skick. Vidare skall enligt samma
författningsrum därvid tillses att växtligheten inte hindrar sikten för trafiken.
Med tomt avses här fastighet, samfällighet och annan för bebyggelse avsedd
enhet (36 § BS).

Bestämmelser om byggnadsunderhåll finns i ännu ett antal författningar.
Sålunda finns i hälsovårdsstadgan (HS) en bestämmelse (15 §) enligt vilken
byggnad som inrymmer boningsrum skall underhållas och skötas så att
sanitär olägenhet inte uppstår för dem som uppehåller sig i byggnaden.

1 allmänna ordningsstadgan föreskrivs (4 §) att byggnader skall ägnas sådan
tillsyn att fara inte uppkommer för dem som färdas eller uppehåller sig på
allmän plats. Även i brandlagstiftningen finns bestämmelser med avseende
på byggnadsunderhåll. I brandlagen och brandstadgan tar dessa sikte på att
förhindra uppkomsten och spridningen av brand.

Enligt expropriationslagen (ExL) 2 kap. 7 § får expropriation ske för att
försätta eller hålla fastighet i tillfredsställande skick, när grov vanvård
föreligger eller kan befaras uppkomma.

Byggnader av kulturhistoriskt värde har fått ett särskilt rättsligt skydd i
byggnadsminneslagen. Enligt denna lag kan byggnad som ”bevarar egenarten
hos gången tids byggnadsskick eller minnet av historiskt betydelsefull
händelse och som med hänsyn därtill är att anse som synnerligen märklig”
förklaras för byggnadsminne av riksantikvarieämbetet. I anslutning till
byggnadsminnesförklaringen skall meddelas särskilda skyddsföreskrifter
rörande byggnadens vård och underhåll. Sådana föreskrifter kan också
innehålla att byggnaden kringliggande område skall hållas i sådant skick att
byggnadens utseende och karaktär inte förvanskas.

Bygglagutredningen tillkallades 1968 för att göra en översyn av plan- och
byggnadslagstiftningen. Utredningen lade 1974 fram ett principbetänkande
(SOU 1974:21) Markanvändning och byggande. Dåvarande bostadsministern
fann att betänkandet, med hänsyn till utfallet av remissbehandlingen, då inte
kunde läggas till grund för ett ställningstagande utan att det först överarbetades
och kompletterades. Detta arbete har därefter pågått inom
bostadsdepartementet. Regeringen har i november 1978 tillkallat särskild
utredare för arbetet med en ny byggnadslagstiftning. Enligt vad numera
uttalats kommer ett förslag att läggas fram under sommaren 1979.

Bygglagutredningen föreslog i sitt nämnda principbetänkande bl. a. att
underhållsbestämmelserna skulle omfatta all bebyggelse. Grundläggande
krav skulle ställas på byggnader som uppförts föreden 1 juli 1960. För därefter
uppförda byggnader skulle gälla att de bör underhållas så att de väsentligen
bibehåller de egenskaper som krävdes av dem då de uppfördes. Beträffande
byggnader med särskilt bevaringsvärde föreslogs mer långtgående underhållskrav.

JoU 1978/79:33

I remissyttrande över lagförslaget hävdade LRF att konsekvenserna av en
sådan underhållsplikt skulle bli synnerligen betungande för lantbruket och
hämma rationaliseringar. Förslaget avstyrktes därför. Samfundet för
hembygdsvård anförde bl. a. att ett behov av bidrag torde uppkomma
beträffande de byggnader som saknar ekonomiskt värde för ägaren, t. ex.
överloppsbyggnader inom jordbruket som kan ha stort kulturhistoriskt
värde.

Här noteras också riksdagens beslut (CU 1978/79:2) att begära överväganden
om planmässig sanering efter industrinedläggningar. Utskottet förordade
att dessa överväganden, trots deras nära samband med bygglagarbetet, inte
inordnades i detta så att ett förslag därigenom fördröjdes.

Riksdagen har vidare (CU 1978/79:30) föreslagit ett särskilt, sammanhållet
utredningsarbete om förnyelsefrågor. Detta arbete kommer att knyta an till
de överväganden om underhållsskyldighet som görs i bygglagarbetet.

Utskottet noterar slutligen att utredningen (Ju 1977:07)om ställföreträdare
för dödsbo i vissa fall tillkallats bl. a. med hänsyn till de olägenheter som kan
uppkomma när fastigheter ägs av dödsbon.

Utskottet

Motionsförslagets syfte och allmänna inriktning torde vara obestritt. De
invändningar som rests mot tidigare principiella överväganden som anslutit
till frågan har närmast avsett reglernas utformning och räckvidd i vissa
fall.

Bristande underhåll av jordbrukets byggnader kan medföra en inte
godtagbar inverkan på miljön. Gällande byggnadslagstiftning har visat sig
inte ha lett till önskvärda åtgärder. Frågorna om kravens lämpliga utformning
och om de skall utsträckas till även jordbrukets m. fl. ekonomibyggnader
övervägs i bygglagarbetet. Det får förutsättas att detta arbete leder fram till
allmänna bedömningar även i denna del. Detta arbete knyter emellertid i
dessa delar an till förordade överväganden om förnyelse av den befintliga
miljön. Enligt utskottets mening bör i anslutning till detta arbete tas upp de
frågor i detta sammanhang som kan återstå efter det att förslaget till ny
byggnadslagstiftning lagts fram. 1 ett sådant arbete kan beaktas de speciella
krav som kan ställas mot bakgrund även av jordbrukspolitiska m. fl.
överväganden. Utskottet förordar därför att jordbruksutskottet föreslår
riksdagen att begära ytterligare överväganden i ämnet.

Stockholm den 10 maj 1979

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

JoU 1978/79:33

Näivarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Per-Olof Strindberg (m),
Oskar Lindkvist (s), Lars Henrikson (s), Karl-Erik Strömberg (fp), Thure
Jadestig (s), Maj-Lis Landberg (s), Birgitta Dahl (s), Kerstin Andersson i
Hjärtum (c), Magnus Persson (s), Elvy Olsson (c), Göthe Knutson (m) och
Karl-Eric Norrby (c).

GOTAB 621% Slockholm 1979