Jordbruksutskottets betänkande

1978/79:33

med anledning av propositionen 1978/79:163 med förslag till lag om skötsel av jordbruksmark jämte motioner

Propositionen

I proposilionen 1978/79:163 har regeringen (jordbruksdepartementet) -efter hörande av lagrådet - föreslagit riksdagen att anta förslag lill lag om skötsel av Jordbruksmark.

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse:

Förslag till

Lag om skötsel av jordbruksmark

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Med jordbruksmark avses i denna lag sådan åkermark och kultiverad betesmark som ingår i fastighet, som är taxerad som jordbruksfastighet.

2 § Lagen är inte tillämplig på jordbruksmark

1. som ingår i fastighet, som har bildals för annat ändamål än jordbruk och som därefter inte har taxerats,

2. som ingår i stadsplan eller som enligt byggnadsplan, fastställd efter den 1 januari 1948, är avsedd för annat ändamål än jordbruk.

Brukning m. m.

3 § Jordbruksmark, som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga omständigheter är lämplig för jordbruksproduktiont skall brukas så att markens produktionsförmåga tas till vara pä ett ändamålsenligt sätt.

4 § Jordbruksmark som avses i 3 § får inte tas ur jordbruksproduktion utan tillstånd. Tillstånd behövs dock inte när åtgärden uppenbariigen saknar betydelse för jordbruket på brukningsenheten eller när marken tas i anspråk för företag vars tillåtlighet prövas i särskild ordning.

På Jordbruksmark som är lämplig för Jordbruksproduktion får läkt av matjord för annat ändamål än markinnehavarens husbehov inte ske ulan tillstånd.

1 Riksdagen 1978/79. 16 saml. Nr 33

JoU 1978/79:33

JoU 1978/79:33 2

5 § Tillstånd enligt 4 § lär lämnas endast när marken pä grund av särskilda omständigheter inte bör behållas för Jordbruksproduktion.

6 § Fråga om tillstånd prövas av lantbruksnämnden, om inte regeringen föreskriver att prövningen skall göras av lantbruksstyrelsen.

Tillsyn

7 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag utövas av lantbruksnämnden.

8 § Ägare eller brukare av Jordbruksmark är skyldig att på begäran tillhandahålla lantbruksnämnden de upplysningar och handlingar rörande marken som behövs för tillsynen enligt denna lag. Den som inte efterkommer sådan begäran kan av nämnden föreläggas vid vite all fullgöra sin skyldighet.

9 § Om det uppenbart behövs för att 3 § skall efterlevas, fär lantbruksnämnden förelägga innehavaren att åter ta mark i jordbruksproduktion, alt sätta i stånd mark eller markanläggning eller att ge växtodlingen ändrad inriktning. Innehas marken med nyttjanderätt, får föreläggande i stället riktas mot ägaren.

När lantbruksnämnden meddelar föreläggande, skall nämnden ange de åtgärder som behövs för ändamålet. Nämnden kan sätta ut vite.

Ägare eller brukare är skyldig att tåla att föreskriven åtgärd vidtas även om föreläggandel riktas mol annan.

Inlösen

10 § Har föreläggande meddelats med stöd av 9 §, är staten skyldig att helt
eller delvis lösa den fastighet som berörs av föreläggandet, om ägaren begär
det och föreläggandel inte avser åtgärd av endast ringa omfattning. Kan det
antas att inlösen medför olägenhet av någon betydelse för brukningsenhet i
vilken fastigheten eller fastighetsdelen ingår, är staten skyldig att på begäran
lösa brukningsenheten.

U § Begäran om inlösen skall framställas hos lantbruksnämnden inom tre månader efter det att nämndens beslut om föreläggande vunnit laga kraft. Talan om inlösen skall väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område egendomen är belägen inom sex månader frän nämnda tidpunkt. Har ägaren fått del av beslutet först sedan detta vunnit laga kraft, räknas dock tidsfristerna från dagen för delfåendet. Iakttar inte ägaren vad som nu har sagts, förlorar han sin talan.

I fråga om talan om inlösen gäller i övrigl expropriationslagen (1972:719) i

JoU 1978/79:33 3

tillämpliga delar. Bestämmelserna i 4 kap. 3 § expropriationslagen skall tillämpas i fråga om värdeökning som har ägt rum under liden från dagen tio är före del talan väcktes vid domstol.

Ansvar m. m.

12 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. tar jordbruksmark ur produktion i strid mol 4 § första stycket,

2. utfört läkt i strid mol 4 § andra stycket,

3. bryter mol föreläggande som har meddelats med stöd av 9 §, om inte föreläggandet har förenats med vite.

Utbyte av brott som avses i första stycket 2 skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligl.

13 § Talan mot lantbruksnämndens beslut enligt denna lag förs hos
lantbruksslyrelsen genom besvär. Mol lantbruksstyrelsens beslut förs talan
hos regeringen genom besvär.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979, då jordhävdslagen (1969:698) skall upphöra att_ gälla.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. Har Jordbruket pä Jordbruksmark, som är lämplig för jordbruksproduktion, lagts ned före nya lagens ikraftträdande, får lantbruksnämnden förelägga ägaren att äter ta marken i bruk, om del finns särskilda skäl till del och marken inte används för annat godtagbart ändamål. Har förklaring som avses i 7 § Jordhävdslagen meddelats, fär sådant föreläggande inte meddelas beträffande marken.

När lantbruksnämnden meddelar föreläggande, skall nämnden ange de åtgärder som behövs för ändamålet. Nämnden kan sälta ut vite. Bestämmelserna i 10 och 11 §S samt 5 övergångsbestämmelserna gäller i tillämpliga delar i fråga om föreläggande som nu har sagts.

4. Förelägganden om återställande av hävd som har meddelats enligt 3 § Jordhävdslagen skall anses meddelade med stöd av 9 § nya lagen.

5. Bestämmelsen i 11 § andra stycket om tillämpning av 4 kap. 3 § expropriationslagen (1972:719)gäller inte i fråga om värdeökning som har ägt rum före utgången av Juni 1971.

Motionerna

I detta ärende har utskottet behandlat i:/é'/5de under allmänna motionstiden 1979 väckta motionerna

1* Riksdagen 1978/79. 16 saml. Nr 33

JoU 1978/79:33 4

1978/79:1447 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg (båda apk) vari föresläs att riksdagen hos regeringen anhåller om 1. att förslag läggs fram för alt genom statliga insatser nyodla och återställa mark för all upprätta statliga jordbruk och trädgårdsanläggningar i därför lämpade oinråden, 2. att förslag läggs fram för att planmässigt utveckla kooperativa driftsformer inom jordbruket, 3. all förslag utarbetas i syfte att ge samhället rätt att förvärva jordbruksmark som inte brukats under 10 år,

1978/79:1470 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås 1. att riksdagen hos regeringen hemställerom förslag till ökat stöd åt småjordbruket, framförallt i glesbygderna, 2. alt riksdagen uttalar sig för en ökad satsning på kooperativa brukningsformer saml hos regeringen hemställer om förslag till ökad information och rådgivning på detta område,

dels de med anledning av proposilionen väckta motionerna

1978/79:2589 av Gunnar Olsson (s) vari hemställs all riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att överväganden bör göras i lämpligt sammanhang om ytterligare åtgärder mol vanhävd och bristande underhåll av Jordbrukets byggnader,

1978/79:2595 av Bertil Jonasson (c) vari hemställs att riksdagen uttalar att brukningsvärd åkermark inte läggs ned i de fall som påtalas i motionen,

1978/79:2623av Hans Wachtmeister m. fl.(m)vari hemställsalt riksdagen beslutar

1. att 3 § i förslaget till ny lag erhåller följande lydelse:
Jordbruksmark, som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga

omständigheter är lämplig för jordbruksproduktion, skall ändamålsenligt brukas så all markens produkiionsalsirande förmåga hålles i hävd.

2. alt 8 § i förslaget lill ny lag erhåller följande lydelse:

Föreligger uppenbar vanhävd, eller föreligger skälig misstanke om vanhävd, är ägare eller brukare av Jordbruksmark skyldig alt pä begäran tillhandahälla lantbruksnämnden erforderiiga upplysningar och handlingar rörande marken som behövs för tillsynen enligt denna lag. Den som inte efterkommer sådan begäran kan av nämnden föreläggas vid vite att fullgöra sin skyldighet.

3. alt 9 § i förslaget lill ny lag erhåller följande lydelse:

Om det uppenbart behövs för alt 3 § skall efterievas, fär lantbruksnämnden förelägga innehavaren alt återta mark i jordbruksproduktion, att sätta i stånd mark eller, om det inte är uppenbart obilligt, underhålla markanläggning, eller att ge växtodling ändrad inriktning under viss lid. Innehas marken med nyttjanderätt, fär föreläggande i stället riktas mot ägaren.

När lantbruksnämnden meddelar föreläggande, skall nämnden ange de åtgärder som behövs för ändamålet. Nämnden kan sätta ut vite.

Ägare eller brukare är skyldig att tåla all föreskriven åtgärd vidtas även om föreliggandet riktas mot annan.

JoU 1978/79:33 5

Utskottet har inhämtat yttrande från civilutskoltei över motionen 2589, vilket yttrande bifogats detta betänkande.

Utskottet

I propositionen föreslås all 1969 års Jordhävdslag ersätts av en lag om skötsel av Jordbruksmark. Den nya lagen har anpassats till de riktlinjer för Jordbrukspolitiken som antogs av riksdagen i december 1977. Brukningen av åkermark och kultiverad betesmark (jordbruksmark) skall enligt förslaget uppfylla viss minimistandard. Jordbruksmark, som med hänsyn till läge, beskaffenhei och övriga förutsättningar är lämplig för jordbruksproduktion, skall sålunda brukas så att markens produktionsförmåga tas lill vara på etl ändamålsenligt sätt. Lantbruksnämnden avses få befogenhet alt ingripa om brukningen inte uppfyller föreskrivna krav. Staten blir i vissa fall skyldig att lösa in fastigheter som blivit föremål för ingripanden.

För att motverka att brukningsvärd mark tas ur jordbruksproduktion införs med vissa undantag tillståndstvång för nedläggning a v jordbruk och för läkt av matjord på sådan mark. Tillstånd avses fä lämnas endast när marken på grund av särskilda omständigheter inte bör behållas för jordbruksproduktion.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 Juli 1979. Har Jordbruket på jordbruksmark lagts ned före ikraftträdandet, föreslås att lantbruksnämnden under vissa förutsättningar skall kunna förelägga ägaren all åter ta marken i bruk.

I motionen 2595 framhålls all regeringens förslag lill lagtext i 4 § lagförslaget kan fä icke önskvärda konsekvenser. Tillståndstvånget för nedläggning av jordbruksmark omfattar nämligen enligt lagtexten inte det fall då åtgärden uppenbariigen saknar betydelse för Jordbruket på brukningsenheten. Följden härav kan enligt moiionen bli att brukningsvärd åkermark som på grund av t. ex. avlägset läge saknar intresse för fastighetsägaren, läggs ner utan prövning av lantbruksnämnden. Sådan mark kan dock vara av stort intresse för annan jordbrukare, vars brukningsenheter finns i närheten, vid eventuellt köp eller arrende. Enligt motionären bör riksdagen uttala att brukningsvärd åkermark inte bör läggas ned i de fall som nu åsyftas.

Utskottet är av bl. a. lagiekniska skäl inte berett föreslå att tillsiändsplikten enligt 4 § lagförslaget utvidgas till att omfatta även de fall då nedläggning av jordbruksmark kan länkas beröra intressen som är knutna lill närliggande Jordbruksfastigheter. Utskottet vill däremot, med instämmande i motionens syfte, tillstyrka all sådana omständigheter som anges i motionen tas i beaktande vid lagens tillämpning i övrigt. Detta ställningstagande torde inte innebära någon avvikelse från regeringens överväganden i denna del. Som utskottet redan nämnt syftar nämligen förslaget till all säkerställa all den brukningsvärda åkermarken utnyttjas för Jordbruksproduktion. Föredragan-

JoU 1978/79:33 6

de departementschefen har härvidlag uttalat bl. a. all hänsyn måste tas lill markens geografiska läge. Vid bedömningen av markens lämplighet för jordbruksproduktion måste stor vikt fästas vid beskaffenheten av det jordbruksföretag till vilket marken hör eller kan komma att höra. Av dessa uttalanden drar utskottet slutsatsen alt lantbruksnämnderna i sin allmänna tillsyn och verksamhet i övrigt enligt lagförslaget avses komma att beakta även omständigheter av det slag motionären åsyftar. Med vad utskottet anfört bör moiionen 2595 kunna anses besvarad.

I motionen 2623 anförs kritiska synpunkter på regeringens förslag främst i vad avser ambitionsnivån beträffande jordbruksmarkens skötsel. En utgångspunkt för lagstiftningen måste enligt motionen vara alt markens hävd är del centrala när del gäller att hälla uppsikt över Jordbruksmarkens tillstånd. En skötsellag bör således endast innehålla regler om att markens produktionsförmåga eller allmänna hävd inte eftersatts. Andra kravnivåer hör enligt motionärerna hemma i målformuleringen för och genomförandet av den beslutade Jordbrukspolitiken.

Utskottet vill framhålla all en av grundtankarna i proposilionen är alt brukningen av åkermark och kultiverad betesmark skall uppfylla en viss minimistandard. I den föreslagna lagtexten uttrycks brukningskravel så att marken skall brukas så att dess produktionsförmåga las lill vara på ett ändamålsenligt sätt. Detta innebären höjd ambitionsnivå i förhållande till nu gällande jordhävdslag. Som framgår av olika uttalanden i propositionen skall emellertid kraven på en godtagbar brukning bl. a. bedömas med hänsyn lill förhållandena på orten, markens beskaffenhet och från ekonomiska och andra synpunkter. Förslaget torde således inte syfta till mera långtgående ingrepp i den enskildes bruknifigsförhållanden. Möjligheten att uppställa vissa minimikrav i fråga om brukning av Jordbruksmark är dock enligt utskottets mening en väsenilig del i de befogenheter som den nya lagstiftningen omfattar. Utskottet är mot angivna bakgrund inte berett frångå regeringens förslag i denna del och avstyrker följaktligen yrkandet 1 i moiionen 2623.

8 § lagförslaget innebär bl. a. att ägare eller brukare av jordbruksmark är skyldig alt på begäran tillhandahålla lantbruksnämnden de upplysningar och handlingar rörande marken som behövs för tillsynen enligt den föreslagna lagen. Enligt yrkandet 2 i motionen 2623 bör i lagtexten anges all del i vart fall bör föreligga skälig misstanke om vanhävd innan den föreslagna uppgiftsskyldigheten för ägare och brukare av Jordbruksmark kan aktualiseras.

Utskottet har inte anledning anta annat än att lantbruksnämnderna kommer alt infordra upplysningar m. m. endast i de fall det behövs för den föreslagna lagens tillämpning. Någon ändring av ordalydelsen i 8 § synes inte påkallad för att tillgodose syftet med motionen 2623 i denna del. Utskottet avstyrker således i moiionen framfört förslag beträffande lydelsen av 8 §.

Enligt motiveringen lill yrkandet 3 i motionen 2623 motsätter sig

JoU 1978/79:33 7

motionärerna bl. a. all lantbruksnämnderna ges möjlighet alt föreskriva viss växtodling annat än under den tid som åtgår för alt vanhävdad mark skall återställas i hävdat skick.

Utskottet vill i detta sammanhang som en allmän kommentar framhålla alt lagförslaget formellt synes ge möjlighet lill myndighetsåtgärder som kan uppfattas som ett långtgående ingrepp i den enskildes brukningsförhållanden m, m. Del framstår med hänsyn härtill som motiverat alt anbefalla viss återhållsamhet vid lagens tillämpning. I propositionen har också framhållits det angelägna i att möjligheten att meddela förelägganden bör användas med urskillning och att endast sådana åtgärder får föreskrivas som är försvartiga från ekonomisk synpunkt och som behövs för att markens produktionsförmåga skall kunna tas till vara på ett ändamålsenligt sätt. En tillämpning av lagen i enlighet med dessa uttalanden bör vara ägnad att i stor utsträckning tillgodose synpunkterna i motionen 2623 i förevarande del. Utskottet finner inte anledning frångå regeringens förslag till utformning av 9 § och avstyrker således ifrågavarande motionsyrkande.

I motionen 2589 berörs frågan om underhåll av förfallna ekonomibyggnader m. m. i Jordbruket. Motionären påpekar att sådana förfallna byggnader ofta kan utgöra ett förfulande inslag i landskapsbilden. Problemet sammanhänger delvis med det passiva ägandet av brukningsenheter. Gjorda erfarenheter visar att kommunala byggnadsnämnder i myckel begränsad omfattning kan vidta åtgärder i form av rivningsålägganden m. m. Enligt motionen bör därför överväganden göras i lämpligt sammanhang om ytteriigare åtgärder mot vanhävd och bristande underhåll av Jordbrukels byggnader.

Civilutskottet anför i sitt yttrande över motionen bl. a. all bristande underhåll av jordbrukets byggnader kan medföra en inte godtagbar inverkan på miljön. Gällande byggnadslagstiftning har visat sig inte ha lett till önskvärda åtgärder. Frågorna om kravens lämpliga utformning och om de skall utsträckas till även Jordbrukets m. fl. ekonomibyggnader övervägs i bygglagarbetet. Det fär enligt civilutskottet förutsättas att detta arbete leder fram till allmänna bedömningar även i denna del. Delta arbete knyter emellertid i dessa delar an lill förordade överväganden om förnyelse av den befintliga miljön. Enligt civilutskottets mening bör i anslutning till detta arbeie tas upp de frågor i detta sammanhang som kan återstå efter det alt förslaget lill ny byggnadslagstiftning lagts fram. I etl sådant arbete kan beaktas de speciella krav som kan ställas mot bakgrund även av jordbrukspolitiska m. fl. överväganden. Civilulskottet förordar därför att Jordbruksutskottet föreslår riksdagen att begära ytteriigare överväganden i ämnet.

Utskottet ansluter sig till civiluiskoltets bedömning och förordar att regeringen i lämpligt sammanhang låter pröva frågan. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

JoU 1978/79:33 8

Utskottet har funnit lämpligt att i detta sammanhang behandla de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1447 och 1470. Enligt den förstnämnda motionen måste man genom samhällets försorg gå in för att nyodla och återställa Jordbruksmark så all den åter kommer till nytta. I motionen framhålls det nödvändiga i att jordbrukspolitiken inriktas pä att främja bl. a. statliga Jordbruk och kooperativa driftsformer. Bl. a. borde nedlagda Jordbruk utnyttjas för detta ändamål. Upprättandet av statliga och kooperativa jordbruk är enligt motionen ett lämpligt alternativ för Norrland men även för Värmland, Dalarna och vissa andra delar av landet. Motionärerna berör också problemet med del s. k. passiva ägandet av jordbruk och skogsbruk samt föreslår att samhället ges möjlighet alt förvärva Jordbruksmark som inte brukats pä 10 år.

Också i motionen 1470 förordas en ökad satsning pä kooperativa driftsformer, alternativt samhällsägda Jordbruk. Härigenom kan man enligt motionen rädda jordbruket i bygder där det annars kommeratl försvinna,och då skapas sysselsättning där sådan verkligen behövs. Vidare anför motionärerna att större resurser måste avsättas för att stödja småjordbruket, framför allt i glesbygderna.

Såvitt utskottet kan bedöma bygger moiionerna 1447 och 1470 på grundtanken att den brukningsvärda Jordbruksmarken bör utnyttjas för jordbruksproduktion, i synnerhet i de delar av landet där allmänt regionalpolitiska skäl talar för en satsning på de areella näringarna. Så till vida överensstämmer motionerna med de tankegångar som legat bakom såväl nu förevarande proposition som den av riksdagen nyligen antagna Jordförvärvslagen (JoU 1978/79:19, rskr 213). Genom jordförvärvslagen har införts regler om bosättningsplikt och kapitalplaceringsköp m. m. vilka syftar lill alt motverka de former av passivt ägande som motionärerna vänder sig mot. Beträffande motionärernas yrkanden om särskilda åtgärder för all främja bildandet av statliga Jordbruk m. m. och utveckla kooperativa driftsformer må erinras om all motioner i hithörande frågor behandlades av riksdagen i samband med beslut om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken (JoU 1977/ 78:10, rskr 1977/78:103). Deua beslut innebar bl. a. att familjelantbruket skulle vara den dominerande förelagsformen. På förslag av utskottet lämnades nyss berörda motionsyrkande utan någon riksdagens åtgärd. I sammanhanget bör nämnas de av utskottet tillstyrkta förbättringar i fråga om ralionaliseringsstöd till samverkansföretag som innefattades i riksdagens beslut rörande jordbrukspolitiken. Vad slutligen beträffar i motionen 1470 framlagt förslag om stöd till småjordbruk i glesbygderna får utskottet erinra om att regeringen nyligen lagt fram förslag om stöd lill företag i glesbygder, vilket till övervägande del torde komma att avse areella näringar (prop. 1978/79:112). Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motionerna 1447 och 1470 inte föranleder någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

JoU 1978/79:33 9

De delar av proposilionen som inte berörts i det föregående föranleder ingen erinran eller särskill uttalande från utskottets sida.

Hemställan

Med hänvisning til! det anförda hemställer utskottet att riksdagen

1. beträffande krav på brukning m. m. med avslag på motionen 1978/79:2623, yrkandet 1, antar 3 § i det genom propositionen framlagda förslaget till lag om skötsel av jordbruksmark,

2. beträffande uppgiftsskyldighet för ägare och brukare av Jordbruksmark med avslag på motionen 1978/79:2623, yrkandet 2, antar 8 § i det under moment 1 nämnda lagförslaget,

3. beträffande lantbruksnämnds förelägganden med avslag på moiionen 1978/79:2623, yrkandet 3, antar 9 ij i det under moment 1 nämnda lagförslaget,

4. antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om skötsel av Jordbruksmark i den del det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anföri med anledning av motionen 1978/79:2589,

6. anser motionen 1978/79:2595 besvarad med vad utskottet anföri,

7. lämnar motionerna 1978/79:1447 och 1978/79:1470 utan vidare åtgärd.

Stockholm den 15 maj 1979

På jordbruksutskottets vägnar SVANTE LUNDKVIST

Närvarande: Svante Lundkvist(s), Hans Wachtmeister(m), Maj Britt Theorin (s), Bertil Jonasson (c), Grethe Lundblad (s), Börje Stensson (fp), Filip Johansson (c), Åke Wictorsson (s), Arne Andersson i Ljung (m), Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Rune Johnsson i Mölndal (c), Sven Eric Lorentzon (m) och Wivi-Anne Radesjö (s).

JoU 1978/79:33 10

Reservationer

1. av Hans Wachtmeister, Arne Andersson i Ljung och Sven Eric Lorentzon (alla m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "motionen 2623" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att jordhävdslagstiftningen utformad som en skötsellag bör ha markens hävd, dvs. bibehållen produktionsförmåga, som utgångspunkt. Utifrån denna utgångspunkt skall uppsikten över jordbruksmarkens tillstånd utövas. Att bibehålla en acceptabel hävd är således ett riktmärke vid skötsel av Jordbruksmark. Andra kravnivåer, exempelvis att vid ett visst givet tillfälle eftersträva eller t. o. m. kräva en viss avkastningsnivå, tillhör målformuleringen för och genomförandel av den beslutade Jordbrukspolitiken.

Således skall markägare/brukare vara ålagd, enligt denna lag, att bruka marken och bruka den så att produktionsförmågan inte försämras. Utskottet tillstyrker följaktligen yrkandet 1 i motionen 2623.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande krav på brukning m. m. med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1978/79:2623, yrkandet 1, antar förslaget lill lag om skötsel av jordbruksmark med den ändringen att 3§ erhåller följande som reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens forstag Reservanternas förslag

3J!
Jordbruksmark, som med hänsyn Jordbruksmark, som med hänsyn
till läge, beskaffenhet och övriga till läge, beskaffenhei och övriga
omständigheter är lämplig för jord- omständigheter är lämplig for jord
bruksproduktion, skall brukas så att bruksproduktion, skall ändamåls
markens produktionsförmåga tas till enligt brukas så att markens produk-
vara på ett ändamålsenligt sätt. tionsalstrande förmåga hålles i hävd.

1. av Hans Wachtmeister, Arne Andersson i Ljung och Sven Eric Lorentzon (alla m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "8 §" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det angeläget alt man i lagtexten anger under vilka förutsättningar lantbruksnämnden får infordra upplysningar för att utöva tillsyn enligt denna lag. Utskottet tillstyrker således i motionen 2623, yrkandet 2, framfört förslag beträffande lydelsen lill 8 §.

JoU 1978/79:33 II

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande uppgiftsskyldighet för ägare och brukare av jordbruksmark med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1978/79:2623, yrkandet 2, antar förslaget till lag om skötsel av jordbruksmark med den ändringen att 8 § erhåller följande som reseiyanternas .förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas .förslag

Ägare eller brukare av jordbruks- Föreligger uppenbar vanhävd, eller

mark är skyldig att på begäran till- föreligger skälig misstanke om van-
handahålla lantbruksnämnden de hävd, är ägare eller brukare av jord
upplysningar och handlingar röran- bruksmark skyldig att på begäran
de marken som behövs för tillsynen tillhandahålla lantbruksnämnden
enligt denna lag. Den som inte efter- erforderliga upplysningar och hand-
kommer sådan begäran kan av lingar rörande marken som behövs
nämnden föreläggas vid vite att full- för tillsynen enligt denna lag. Den
göra sin skyldighet. som inte efterkommer sådan begä-

ran kan av nämnden föreläggas vid vite att fullgöra sin skyldighet.

3. av Hans Wachtmeister, Arne Andersson i Ljung och Sven Eric Lorentzon (alla m) som anser alt

dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "ifrågavarande motionsyrkande" bort ha följande lydelse;

Utskottet finner vidare att lagförslaget i vad avser tolkningen av 9 S synes ge formell möjlighet till myndighelsätgärder som kan leda lill långtgående ingrepp i den enskildes brukningsförhållanden m. m. Det framstår med hänsyn härtill som motiverat att klarlägga att lagen skall gälla uppsikt över markens produktionsförmåga samt att de åtgärder som kan påkallas med stöd av denna lag endast skall avse den tid som åtgår för att återställa vanskött mark i hävdat skick. Vidare bör de åtgärder som erfordras vara försvariiga ur ekonomisk synpunkt och meddelande av förelägganden ske med urskillning i vad avser rimliga åtgärder för att återställa mark i godtagbar hävd.

Utskottet anser att de preciseringar som i ifrågavarande avseende är påkallade på ett ändamålsenligt sätt tillgodoses genom de förslag till ändringar i 9 § som motionärerna framlagt. Utskottet tillstyrker således yrkandet 3 i motionen 2623.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande lantbruksnämnds förelägganden med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1978/79:2623, yrkandet 3, antar förslaget till lag om skötsel av jordbruksmark

JoU 1978/79:33 12

med den ändringen att 9 § erhåller följande som reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens .förslag Reservanternas förslag

9§

Om det uppenbart behövs för alt Om det uppenbart behövs för alt
3 § skall efterlevas, fär lantbruks- 3 § skall efterievas, får lantbruks
nämnden förelägga innehavaren alt nämnden förelägga innehavaren att
åter ta mark i jordbruksproduktion, åter ta mark i jordbruksproduktion,
att sätta i stånd mark eller markan- att sätta i stånd mark eller, om det
läggning eller att ge växtodlingen inte är uppenbart obilligl, underhålla
ändrad inriktning. Innehas marken markanläggning eller att ge växtod-
med nyttjanderätt, fär föreläggande i ling ändrad inriktning under viss tid.
stället riktas mot ägaren. Innehas marken med nyttjanderätt,

får föreläggande i stället riktas mot ägaren.

När lantbruksnämnden meddelar När lantbruksnämnden meddelar

föreläggande, skall nämnden ange de föreläggande, skall nämnden ange de

åtgärder som behövs för ändamålet. åtgärder som behövs för ändamålet.

Nämnden kan sälta ut vite. Nämnden kan sätta ut vite.

Ägare eller brukare är skyldig att Ägare eller brukare är skyldig all

tåla alt föreskriven åtgärd vidtas tåla att föreskriven åtgärd vidtas

även om föreläggandet riktas mol även om föreliggandet riktas mot

annan. annan.

Särskilt yttrande

beträffande moiionen 1978/79:2589 av Hans Wachtmeister, Arne Andersson i Ljung och Sven Eric Lorentzon (alla m).

Vi delar i princip inte civiluiskoltets bedömning i vad avser behovet av att genom ändring i bygglagstiftningen ange krav om underhåll m. m. på jordbrukels ekonomi- eller övriga byggnader. Vi anser för vår del alt varken ekonomiska eller praktiska möjligheter föreligger alt, på etl så genomgripande sätt som motionären föreslår, reglera underhållet av byggnadsbeståndet på landsbygden. På goda grunder kan vidare övervägas om det från allmän synpunkt är önskvärt med regler för var gränsen går för begreppet "förfallen byggnad" resp. "förfulande byggnad". Man kan svårligen bortse från att det i de fiesta sammanhang blir fråga om subjektiva bedömningar. Likaså vill vi erinra om att del på landsbygden inte bara finns byggnader som tillhör lantbruket samt att många byggnader i vissa sammanhang från rent jordbruksdriflsmässig synpunkt är att betrakta som överloppsbyggnader. Inte minst Jordbrukets rationalisering har bidragit till alt antalet oanvända hus i vissa bygder är stort. Enligt vår mening borde delta synsätt ha kommit lill

JoU 1978/79:33 14

Bilaga

Civilutskottets yttrande

1978/79:4 y

Med anledning av motion om åtgärder mot vanhävd och bristande underhåll av jordbrukets byggnader

Till jordbivksiitskottet

Jordbruksutskottet har hemställt att civilutskottet yttrar sig över motionen 1978/79:2589 av Gunnar Olsson (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att överväganden bör göras i lämpligt sammanhang om ytterligare åtgärder mot vanhävd och bristande underhåll av Jordbrukets byggnader.

Gällande ordning

Enligt 50 § byggnadsstadgan (BS) skall byggnad underhällas så att hållfastheten inte äventyras saml brandfara, sanitär olägenhet eller vanprydnad inte uppkommer. Motsvarande bestämmelse fanns både i 1931 och i 1947 års byggnadsstadgor.

Den nyss nämnda bestämmelsen är emellertid i fråga om ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed Jämföriig näring tillämplig endast inom område med fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. Deiia betyder exempelvis i praktiken alt flertalet som en följd av jordbrukets strukturomvandling övergivna och förfallna ekonomibyggnader pä landsbygden faller utanför stadgans underhållsbesläm-melse. I naturvårdslagen (NVL) finns emellertid en bestämmelse (21 §) som är tillämplig i detta fall. Där föreskrivs nämligen att om byggnad inom område, som inie ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan, har lämnats att förfalla och landskapsbilden därigenom i väsenilig män skadas, äger länsstyrelsen förelägga ägaren att riva eller säua i stånd byggnaden eller annorledes avhjälpa skadan i den mån detta inte kan anses oskäligt betungande.

Beträffande byggnad som i väsentlig mån blivit skadad eller till följd av vanvård är alt anse som förfallen fär byggnadsnämnden föreskriva att den skall rivas, om den inte blir iståndsalt inom skälig tid (51 § 1 mom. BS). Denna bestämmelse gäller dock inte sådana ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring, som ligger utanför område med fastställd plan.

Om bestämmelserna i 50 och 53 >§ BS inte följs har byggnadsnämnden möjlighet att med stöd av 16 § lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. (LPI) ingripa och förelägga den ansvarige - även annan än

JoU 1978/79:33 15

ägaren - att inom viss tid vidta åtgärden i fråga. Föreläggande får förenas med vite eller föreskrift om tvångsutförande.

I detta sammanhang kan även nämnas bestämmelsen i 53 § 1 mom. BS enligt vilken tomt skall hållas i vårdat skick. Vidare skall enligt samma författningsrum därvid tillses alt växtligheten inte hindrar siklen för trafiken. Med tomt avses här fastighet, samfällighet och annan för bebyggelse avsedd enhet (36 § BS).

Bestämmelser om byggnadsunderhåll finns i ännu ett antal författningar. Sålunda finns i hälsovårdsstadgan (HS) en bestämmelse (15 §) enligt vilken byggnad som inrymmer boningsrum skall underhållas och skötas så alt sanitär olägenhet inte uppstår för dem som uppehåller sig i byggnaden.

I allmänna ordningsstadgan föreskrivs (4 §)att byggnader skall ägnas sådan tillsyn all fara inte uppkommer för dem som färdas eller uppehåller sig på allmän plats. Även i brandlagstiflningen finns bestämmelser med avseende på byggnadsunderhåll. I brandlagen och brandstadgan tar dessa sikte på att förhindra uppkomsten och spridningen av brand.

Enligt expropriationslagen (ExL) 2 kap. 7 § fär expropriation ske för att försätta eller hålla fastighet i tillfredsställande skick, när grov vanvård föreligger eller kan befaras uppkomma.

Byggnader av kulturhistoriskt värde har fått ett särskilt rättsligt skydd i byggnadsminneslagen. Enligt denna lag kan byggnad som "bevarar egenarten hos gången tids byggnadsskick eller minnet av historiskt betydelsefull händelse och som med hänsyn därtill är att anse som synnerligen märklig" förklaras för byggnadsminne av riksantikvarieämbetet. I anslutning till byggnadsminnesförklaringen skall meddelas särskilda skyddsföreskrifter rörande byggnadens vård och underhåll. Sådana föreskrifter kan också innehålla att byggnaden kringliggande område skall hållas i sådant skick att byggnadens utseende och karaktär inte förvanskas.

Bygglagutredningen tillkallades 1968 för att göra en översyn av plan- och byggnadslagstiftningen. Utredningen lade 1974 fram ett principbetänkande (SOU 1974:21)Markanvändningoch byggande. Dåvarande bostadsministern fann att betänkandet, med hänsyn till utfallet av remissbehandlingen, då inte kunde läggas till grund för etl ställningstagande utan att det först överarbetades och kompletterades. Delta arbeie har därefter pågått inom bostadsdepartementet. Regeringen har i november 1978 tillkallat särskild utredare för arbetet med en ny byggnadslagstiftning. Enligt vad numera uttalals kommer ett förslag att läggas fram under sommaren 1979.

Bygglagulredningen föreslog i sitt nämnda principbetänkande bl. a. alt underhållsbestämmelserna skulle omfatta all bebyggelse. Grundläggande krav skulle ställas på byggnader som uppförts före den 1 juli 1960. För därefter uppförda byggnader skulle gälla alt de bör underhållas sä att de väsentligen bibehåller de egenskaper som krävdes av dem då de uppfördes. Beträffande byggnader med särskilt bevaringsvärde föreslogs mer långtgående underhållskrav.

JoU 1978/79:33 16

1 remissyttrande över lagförslaget hävdade LRF att konsekvenserna av en sådan underhållsplikt skulle bli synneriigen betungande för lantbruket och hämma rationaliseringar. Förslaget avstyrktes därför. Samfundet för hembygdsvård anförde bl. a. all eit behov av bidrag torde uppkomma beträffande de byggnader som saknar ekonomiskt värde för ägaren, t. ex. övertoppsbyggnader inom jordbruket som kan ha stort kulturhistoriskt värde.

Här noteras också riksdagens beslut (CU 1978/79:2) au begära överväganden om planmässig sanering efter induslrinedläggningar. Utskottet förordade att dessa överväganden, trots deras nära samband med bygglagarbetel, inte inordnades i detta så att etl förslag därigenom fördröjdes.

Riksdagen har vidare (CU 1978/79:30) föreslagit etl särskilt, sammanhållet utredningsarbete om förnyelsefrågor. Detta arbete kommer att knyta an till de överväganden om underhållsskyldighet som görs i bygglagarbetet.

Utskottet noterar slutligen att utredningen (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall tillkallats bl. a, med hänsyn till de olägenheter som kan uppkomma när fastigheter ägs av dödsbon.

Utskottet

Motionsförslagets syfte och allmänna inriktning torde vara obestritt. De invändningar som rests mot tidigare principiella överväganden som anslutit till frågan har närmast avsett reglernas utformning och räckvidd i vissa fall.

Bristande underhåll av Jordbrukels byggnader kan medföra en inte godtagbar inverkan på miljön. Gällande byggnadslagstiftning har visat sig inte ha lett till önskvärda åtgärder. Frågorna om kravens lämpliga utformning och om de skall utsträckas till även Jordbrukets m. fl. ekonomibyggnader övervägs i bygglagarbetet. Det fär förutsättas att delta arbete leder fram till allmänna bedömningar även i denna del. Detta arbeie knyter emellertid i dessa delar an till förordade överväganden om förnyelse av den befintliga miljön. Enligt utskottets mening bör i anslutning till detta arbete tas upp de frågor i detta sammanhang som kan återstå efter det att förslaget till ny byggnadslagstiftning lagts fram. I ett sådant arbete kan beaktas de speciella krav som kan ställas mot bakgrund även av jordbrukspolitiska m. fl. överväganden. Utskottet förordar därför att jordbruksutskottet föreslår riksdagen att begära ytterligare överväganden i ämnet.

Stockholm den 10 maj 1979

På civilutskottets vägnar KJELL A. MATTSSON