Finansutskottets betänkande
1978/79: 5
med anledning av motioner om välfärdsmätning och förmögenhetsredovisning
I
detta betänkande behandlas motionerna
1977/78: 931 av Grethe Lundblad m. fl. (s) om en fördjupad levnadsnivåundersökning
beträffande företagare och jordbrukare,
1977/78: 934 av Maj Britt Theorin m. fl. (s) om levnadsnivåmätningar
m. m. och
1977/78: 1426 av Jan Bergqvist m. fl. (s) om redovisning av förmögenhetsfördelningen
i Sverige.
1. Motion om en fördjupad levnadsnivåundersökning beträffande företagare
och jordbrukare. I motionen 931 av Grethe Lundblad m. fl. (s)
hemställs att riksdagen beslutar hos regeringen anhålla att statistiska
centralbyrån får i uppdrag att för gruppen företagare och jordbrukare
göra en fördjupad levnadsnivåundersökning speciellt med hänsyn till
inkomstförhållanden, konsumtionsutrymme och konsumtionsnivå i privat
hushåll samt förmögenhetsförhållanden.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från statistiska centralbyrån
och institutet för social forskning. Institutet har efter samråd
med utskottet låtit sitt yttrande få formen av en pilotstudie på basis av
1974 års levnadsnivåundersökning. Denna studie har fogats till detta
betänkande som bilaga 1. Centralbyråns yttrande över motionen återfinns
i bilaga 2.
Motionen
I motionen 931 ställer motionärerna frågan huruvida inkomstuppgifterna
för jordbrukare och företagare i statistiken m. m. verkligen är ett
mått på deras levnadsnivå och konsumtionsförmåga.
Motionärerna hänvisar till statistiska centralbyråns rapportering från
undersökningarna av levnadsförhållanden och menar att det tycks finnas
klara motsättningar mellan de inkomstuppgifter som uppges för
jordbrukare och företagare och den levnadsnivå samma grupper har.
Detta kan, anförs det i motionen, bero på felaktigheter i statistiska beräkningar
eller på att inkomstjämförelser mellan olika socioekonomiska
grupper inte är möjliga att göra. Motionärerna väcker frågan om man
genom ytterligare statistiska undersökningar kan få fram en ny bedömningsgrund
för ekonomisk och social standard som ger en mer rättvis
bild av olika gruppers situation. Sådana undersökningar bör enligt mo
1
Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 5
FiU 1978/79: 5
2
tionärerna prioriteras framför en dei statistik som inte har samma ekonomiska
betydelse.
Utskottet
Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från statistiska centralbyrån
och institutet för social forskning. Institutet, som närmast
svarar för metodutvecklingen inom området för välfärdsmätning m. m.,
har därvid låtit sitt remissvar få formen av en bearbetning av 1974 års
levnadsnivåundersökning med en inom institutet utarbetad metod för
social rapportering, den s. k. tvillingmetoden. Bearbetningen har letts
av professor Sten Johansson. Tillämpad i nu förevarande sammanhang
innebär metoden i korthet att man studerar i vilken utsträckning jordbrukare
och andra företagare skiljer sig från löntagare av samma kön,
samma ålder och med samma inkomst uppgiven till beskattning, i fråga
om andra ekonomiska förhållanden och välfärd i övrigt. I sin sammanfattande
analys (se bilaga 1 s. 44 f.) konstaterar utredarna att inkomsten
sådan den redovisas för beskattning inte kan användas som ett summerande
mått på levnadsnivå, när man skall jämföra jordbrukares och
löntagares situation. I varje fall i ett längre tidsperspektiv kan jordbrukarnas
inkomstutveckling inte bedömas fristående från deras förmögenhetsutveckling,
om man vill ha en sammanfattande norm för att
jämföra löntagares och jordbrukares ekonomi. Redovisningen har, anför
utredarna, också klarlagt att jordbrukarnas levnadsnivå skiljer sig från
löntagares med samma inkomster uppgivna för beskattning också i andra
avseenden än de rent ekonomiska. Skillnaderna är betydande.
Jämförelsen mellan företagare och deras ”tvillingar” bland löntagarna
visar mycket större likheter. Utredarna konstaterar att företagarnas
levnadsförhållanden skiljer sig på många punkter från jämnåriga
löntagares med samma inkomst uppgiven till beskattning, men skillnaderna
är inte så stora.
Statistiska centralbyrån har i sitt yttrande redovisat den löpande statistik
och de undersökningar som är av intresse i sammanhanget samt
det utvecklingsarbete som pågår inom området. Centralbyrån pekar i
yttrandet på tre möjliga undersökningsansatser som, om de användes
för en samordnad analys, skulle kunna ge en förbättrad bedömningsgrund
för jämförelser av ekonomisk och social standard mellan olika
grupper. En ansats skulle vara en successiv förbättring av undersökningarna
av inkomstfördelningen i avseende på företagarinkomstbegreppet
och uppdelning av företagarhushållen i ytterligare delgrupper.
En andra undersökningsansats skulle gälla levnadsförhållandena i vidare
mening och baseras på de löpande undersökningar av levnadsförhållandena
i samhället som centralbyrån gör. Den tredje ansatsen skulle utgå
från periodvis återkommande hushållsbudgetundersökningar.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att riksdagen i samband
FiU 1978/79: 5
3
med regleringen av priserna på jordbruksprodukter våren 1978 behandlade
frågan om behovet av undersökningar som belyser levnadsstandarden
för jordbrukare och jämförbara grupper. Frågan hade, på basis
av vad parterna kommit överens om vid förhandlingarna, tagits upp i
jordbruksnämndens framställning som låg till grund för propositionen.
En motion i ärendet hade också väckts. I det av riksdagen godkända
betänkandet noterade jordbruksutskottet att i propositionen förutsatts
att medel regelbundet anvisas av statsmakterna för undersökningar av
arbetsåtgången i jordbruket, av levnadsstandarden för jordbrukare och
jämförbara grupper liksom av de prestationer som standarden grundar
sig på. Jordbruksutskottet delade jordbruksministerns uppfattning om
värdet av ifrågavarande undersökningar men fann inte tillräckliga skäl
för att påkalla någon sådan ytterligare utredning i ämnet som begärdes
i motionen (JoU 1977/78: 34).
Enligt vad utskottet inhämtat påbörjades med anledning av riksdagens
beslut ett arbete på detta område vid statens jordbruksnämnd. Arbetet
har senare överförts till en särskild projektgrupp som tillsatts av lantbruksekonomiska
samarbetsnämndens inkomstgrupp. I projektgruppen
ingår representanter för de överläggande parterna samt från jordbruksnämnden,
statistiska centralbyrån, institutet för social forskning och
lantbruksuniversitetet. Målet för gruppens arbete är att vid överläggningarna
hösten 1980 inför en ny regleringsperiod kunna presentera
material som ger en bredare belysning av levnadsstandarden för jordbrukare
och jämförbara grupper.
Det kan vidare nämnas att jordbruksnämnden i sin anslagsframställning
för budgetåret 1979/80 har begärt kraftigt ökade medel för särskilda
undersökningar på jordbrukets och fiskets område.
Enligt utskottets mening är de i motionen väckta frågorna av stor
betydelse inte endast inom jordbrukspolitiken utan även i ett vidare
inkomstpolitiskt och välfärdspolitiskt sammanhang. Man kan, som motionärerna
gör, konstatera skillnader i levnadsnivå och konsumtionsförmåga
mellan jordbrukare och löntagare i samma inkomstskikt. Att närmare
bestämma omfattningen av och grunden till sådana skillnader
innefattar emellertid betydande metodiska problem. Socialforskningsinstitutet
har i sitt remissyttrande visat på en mycket intressant metod
att göra denna typ av jämförelser. Statistiska centralbyrån pekar i sitt
yttrande på ett par andra undersökningsansatser. Det ankommer inte
på utskottet att bedöma vilka metoder som bör användas eller i vilka
organisatoriska former arbetet bör bedrivas. Utskottet vill emellertid
som sin mening understryka det angelägna i att ytterligare ansträngningar
görs för att belysa de i motionen väckta frågorna.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
Utskottet hemställer
FiU 1978/79: 5
4
att riksdagen med anledning av motionen 1977/78: 931 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet
av ytterligare undersökningar som kan belysa levnadsnivån
för jordbrukare och motsvarande grupper.
2. Motion om levnadsnivåmätningar m. m. I motionen 934 av Maj Britt
Theorin m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en
arbetsgrupp tillsätts med uppgift att söka precisera förslag till hur utvecklings-
och välfärdsmätningar skall kunna ersätta BNP-begreppet
som instrument för utveckling.
I motionen framhålls att kritiken mot de ekonomiska måttsystemen
under senare år blivit allt livligare. Krav har rests på att ersätta BNP
med BNN (bruttonationalnytta), där man tar hänsyn till utarmningen
av råvaror och energi, luftföroreningar m. m. och väger in den allmänna
hälsonivån, tillgången till bostad och arbete, den kulturella nivån, den
yttre miljön m. m. på samhällsnivå och om möjligt på individnivå. Arbete
pågår också, enligt motionärerna, inom olika organ för att utveckla
mer differentierade mätsystem, huvudsakligen för användning i studier
på hushålls- och kategorinivå.
Statistiska centralbyrån har i uppdrag att utveckla och kontinuerligt
tillämpa levnadsnivåmätningar f. n. inom fyra komponenter. Motionärerna
bedömer att dessa mätningar kommer att bli ett värdefullt instrument
för studier av förändringar i populationen som helhet men även
mellan kategorier inom denna. För att en helhetsbild skall kunna ges
krävs enligt motionärerna emellertid att traditionella ekonomiska mått
och mätmetoder inom levnadsnivåområdet kopplas samman i ett system
som även bör kunna relateras till andra internationellt använda och
vedertagna system. Motionärerna anser att en blandad arbetsgrupp, med
inslag av såväl samhällsvetenskaplig och beteendevetenskaplig som ekonomisk
expertis samt av politiker och fackliga företrädare, bör ges i
uppdrag att närmare studera problemområdet.
Utskottet
Den i motionen väckta frågeställningen om välfärdsmätningar har
varit föremål för riksdagens uppmärksamhet vid flera tidigare tillfällen.
Sålunda behandlade finansutskottet år 1974 motionsyrkanden om en
radikal omläggning av det nuvarande nationalräkenskapssystemet och
den s. k. bruttonationalprodukten. Utskottet inhämtade därvid yttranden
från statistiska centralbyrån och institutet för social forskning. I sitt av
riksdagen godkända betänkande (FiU 1974: 32) betonade utskottet i
likhet med remissinstanserna att BNP-begreppet inte är avsett att täcka
välfärdsbegreppet i vid mening. BNP utgör däremot ett mått på den
samlade produktionen av varor och tjänster och intar som sådant en
FiU 1978/79: 5
5
självklart central ställning i den ekonomiska analysen. Utskottet betonade
samtidigt vikten av att beräkningsmetodiken förbättras så att skillnaderna
mellan BNP-beräkningarna från produktions- resp. användningssidan
klarare belyses. Såväl remissinstanserna som utskottet ansåg
det angeläget att välfärdselementen i den ekonomiska utvecklingen blev
belysta. Detta borde dock ske i form av mätningar av enskilda välfärdskomponenter.
Enligt remissinstansernas och utskottets mening var det
knappast möjligt att skapa något sammanfattande välfärdsmått. Utskottet
redovisade i sammanhanget de löpande undersökningar av levnadsförhållandena
i samhället som påbörjats vid SCB samt socialforskningsinstitutets
uppföljning av låginkomstutredningens levnadsnivåundersökning.
Enligt utskottets bedömning utgjorde dessa undersökningar de
komplement till nationalräkenskaperna som låg inom det möjligas gränser.
Motionerna avstyrktes.
Utskottet vill även i nu förevarande sammanhang stryka under att
BNP-beräkningarna har en central roll att spela vid analyser av resurstillgång
och resursanvändning i samhället. Dessa beräkningar måste
emellertid kompletteras med mätningar och analyser av enskilda välfärdskomponenter.
Som motionärerna själva erinrar om företas vid statistiska centralbyrån
löpande levnadsnivåmätningar som syftar till att belysa sådana
centrala välfärdskomponenter. Den utveckling som härvidlag skett i
Sverige är av samma slag som i övriga länder som arbetat med systematisk
social rapportering, nämligen att undersökningarna ställs samman
i en typ av socialstatistiska årsböcker.
Analys av de teoretiska problemen och utveckling av forskningsmetoderna
kring välfärdsmätning sker vid institutet för social forskning.
Detta arbete har lett fram till uppfattningen att man i vart fall inte ännu
på länge kan sätta in den ekonomiska utvecklingen i ett socialt perspektiv
på ett teoretiskt genomtänkt och systematiskt sätt och sålunda väga
tillväxten och de andra mål vi ställer upp, t. ex. hälsa, kunskaper och gemenskap,
mot varandra. I den rapport om jordbrukares och företagares
inkomster och levnadsförhållanden som på utskottets uppdrag utarbetats
vid institutet för social forskning under ledning av professor Sten
Johansson sammanfattas denna syn på problemet med att sammanföra
skilda välfärdsmått på följande sätt: ”Den teoretiska diskussionen inom
det forskningsområde som kallas sociala indikatorer och social rapportering
har utmynnat i slutsatsen att man i varje fall på vetenskapens
nuvarande nivå inte kan konstruera något sammanfattande mått på levnadsnivå.
Redovisningen av den sociala utvecklingen måste i stället integreras
i den politiska processen och inriktas på att ge den enskilde
medborgaren och hans/hennes valda representanter ett underlag som
gör helhetsbedömningar möjliga och bättre grundade.” (Se bilaga 1,
s. 45, till detta betänkande.)
FiU 1978/79: 5
6
Utskottet kan inte finna att tillsättandet av en arbetsgrupp med inslag
av samhällsvetenskaplig, beteendevetenskaplig och ekonomisk expertis
samt av politiker och fackliga företrädare, så som föreslås av motionärerna,
skulle föra frågan framåt. Sådan bred representation finns redan
nu företrädd i styrelserna för statistiska centralbyrån och institutet för
social forskning och i det stora antalet arbets- och referensgrupper som
knutits till de båda myndigheterna. Utskottet avstyrker sålunda motionsyrkandet.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1977/78: 934.
3. Motion om redovisning av förmögenhetsfördelningen i Sverige. 1
motionen 1426 av Jan Bergqvist m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till en fortlöpande redovisning av den faktiska
förmögenhetsfördelningen i Sverige.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från statistiska centralbyrån
och institutet för social forskning. Yttrandena återfinns i sin
helhet fogade till detta betänkande, bilagorna 2 och 3.
Motionen
I motionen anförs att det finns allvarliga brister i statistiken över den
faktiska förmögenhetsfördelningen. En genomgång görs av de studier
över fördelningen av de personliga förmögenheterna som utförts under
senare år. Det konstateras att dessa liksom den officiella förmögenhetsstatistiken
bygger på ett bristfälligt statistiskt underlag. Underlaget utgörs
av deklarationsmaterial, och motionärerna framhåller att det finns
viktiga tillgångar som inte är skattepliktiga, att deklarerade tillgångar
tas upp till värden som kraftigt understiger marknadsvärdet samt att
falskdeklaration tyvärr inte är sällsynt.
Motionärerna anför att sedan den borgerliga regeringen trädde till
hösten 1976 åtskilligt har inträffat som kan öka förmögenhetsklyftorna
i Sverige. Den kraftiga inflationen under år 1977 ger väldiga vinster
för dem som skaffat sig stora fasta tillgångar med hjälp av lån, medan
vanliga banksparare gör kraftiga förluster. Momshöjning, devalveringar
och snabbt stigande priser på dagligvaror har sänkt standarden för
breda grupper av löntagare. Samtidigt har kapitalägare och företagare
fått skattelättnader och andra förmåner.
Motionärerna anser att det är hög tid att ta itu med frågan om en
fortlöpande och tillförlitlig redovisning av förmögenhetsförhållandena.
Förmögenhetsfördelningen måste därvid ses i sitt samband med inkomstutvecklingen.
Utgångspunkt för arbetet bör vara att ta fram underlag
för åtgärder som leder till förmögenhetsutjämning.
Motionärerna påminner om att finansutskottet våren 1976 uttalade
FiU 1978/79: 5
7
att en periodiskt återkommande uppföljning bör ske av den studie av
den totala förmögenhetsfördelningen år 1975 som utförs i den av
Hjalmar Mehr ledda utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten.
Beslut om sådan uppföljning har dock inte fattats.
Utskottet
Utskottet behandlade våren 1976 en motion med begäran om en
samlad utredning om förmögenhetsfördelningen i Sverige. I sitt av riksdagen
godkända betänkande (FiU 1975/76: 41) ansåg utskottet det vara
viktigt att de mera långsiktiga förändringarna i inkomst- och förmögenhetsfördelningen
belystes. Utskottet avvisade motionsyrkandet under
hänvisning till att det inom utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten
planerades en studie av den totala förmögenhetsfördelningen vid
utgången av år 1975. Härvid skulle inte bara den personella förmögenhetsfördelningen
belysas utan bl. a. också realkapitalets fördelning på
skilda ägarkategorier. En sådan periodiskt återkommande uppföljning
är enligt utskottets bedömning av värde, hette det i betänkandet. Den
av utskottet åberopade studien av förmögenhetsfördelningen i Sverige
år 1975 kan väntas i början av år 1979. Denna delrapport utgör i första
hand en bearbetning av fysiska personers förmögenhetsuppgifter lämnade
i självdeklarationer.
1 den nu aktuella motionen begärs en fortlöpande redovisning av den
faktiska förmögenhetsfördelningen i Sverige. I yttrande över motionen
delar statistiska centralbyrån motionärernas uppfattning att den nuvarande
förmögenhetsstatistiken behöver förbättras. Centralbyrån aviserar
att man i sin anslagsframställning för budgetåret 1979/80 kommer att
föreslå en intermittent utbyggnad av de årliga inkomstfördelningsundersökningarna
med uppgifter om de personliga förmögenheternas fördelning
och sammansättning. Härigenom skulle sambandet mellan förmögenhet
och inkomst kunna kartläggas. Vidare skulle man därvid kunna
analysera förmögenhetsfördelningens utveckling över tiden. Utbyggnaden
avses ske vart femte år med början från årgång 1978 och direkt
knyta an till den studie över förmögenhetsförhållandena 1975-12-31
som statistiska centralbyrån genomfört på uppdrag av utredningen om
löntagarna och kapitaltillväxten. I anslagsframställningen för budgetåret
1979/80 har centralbyrån sedermera fört fram det i yttrandet presenterade
förslaget till utbyggnad och samtidigt föreslagit att undersökningen
finansieras genom begränsningar inom den löpande statistiken
med 120 000 kr. per år.
Även institutet för social forskning instämmer i motionärernas bedömning
att bristerna i förmögenhetsstatistiken fortfarande är för stora
samt i kravet på en fortlöpande kartläggning av förmögenhetsfördelningen.
Institutet pekar på att bristerna finns såväl i fråga om nationalförmögenhetens
storlek, sammansättning och ägarstruktur som i fråga
FiU 1978/79: 5
8
om hushållens förmögenhetstillgångar och dessas fördelning. Statistikbehovet
på de båda områdena måste enligt institutet lösas med olika
metoder.
Utskottet konstaterar — i nära anslutning till vad utskottet anförde
i betänkandet 1975/76: 41 — att det är angeläget att bättre än hittills
kunna följa förmögenhetsutvecklingen i vårt land. Som påpekas i socialforskningsinstitutets
yttrande måste man vänta sig kraftiga förändringar
i förmögenhetsfördelningen i tider av snabba prisförändringar och omfattande
strukturella förändringar i ekonomin, så som varit fallet under
1970-talet i Sverige. Det är angeläget att kunna följa dessa förändringar
och därigenom få underlag för politiska beslut. Vad gäller den i motionen
krävda kartläggningen av nationalförmögenheten och dess fördelning
bör material härom i betydande utsträckning komma fram inom
ramen för den ovan berörda utredningen om löntagarna och förmögenhetstillväxten.
Vad gäller frågan om en utbyggnad av förmögenhetsstatistiken
kommer denna att prövas av regering och riksdag i anslutning
till det konkreta förslag som förts fram i centralbyråns anslagsframställning
avseende uppläggningen av sådan statistik och samtidig
begränsning av annan statistik. Om utbyggnaden kan ske på sätt som
föreslås i anslagsframställningen, skulle såvitt utskottet kan finna motionärernas
syften i huvudsak tillgodoses. Något riksdagens initiativ i
frågan erfordras sålunda inte i nu förevarande sammanhang.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1977/78: 1426.
Stockholm den 14 november 1978
På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN
Närvarande: Björn Molin (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Knut Johansson (s),
Torsten Gustafsson (c), Arne Pettersson (s), Knut Wachtmeister (m),
Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s), Olle Wästberg
(fp), Karl Erik Olsson (c), Rune Rydén (m), Karin Flodström (s)
och Bo Forslund (s).
Fil! 1978/79: 5
Bilaga 1
INSTITUTET FÖR SOCIAL FORSKNING
Om jordbrukares och företagares
inkomster och levnadsförhållanden
av
Sten Johansson
Peter Hedström
Pilotstudie på basis av levnadsnivåundersökningen 1974 gjord på uppdrag av
riksdagens finansutskott i anslutning till remissyttrande över motion 1977/78:
931 av Grethe Lundblad m. fl. om fördjupad levnadsnivåundersökning av
jordbrukares och företagares inkomstförhållanden, konsumtionsutrymme och
levnadsnivå.
2 Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 5
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
2
Innehållsförteckning
INTRODUKTION 5
Metod och undersökningsmaterial 6
”Tvillingarna” 8
Levnadsnivåns komponenter 10
Disposition av redovisningen 10
I JORDBRUKARNAS EKONOMISKA FÖRHALLANDEN 12
1.1 Disponibel inkomst och konsumtionsutrymme 12
1.2 Likviditetssituation och förmögenhet 15
Paradoxerna 17
1.3 Skatte- och bidragssystemets verkningar 1973 och 1975 .... 18
Paradox 1 23
1.4 Konsumtionsmönster och konsumtionsnivå 23
Paradox 2 26
II JORDBRUKARNAS LEVNADSNIVÅ I ANDRA AVSEENDEN
27
II: 1 SYSSELSÄTTNING OCH ARBETSFÖRHÅLLANDEN .. 28
1.1 Sysselsättningsvolym och arbetslöshet 28
1.2 Fysiska arbetsmiljöförhållanden 29
1.3 Fysiska och psykiska arbetskrav 30
1.4 Arbetets påfrestningar på individen 31
II: 2 HÄLSA OCH VÅRDKONSUMTION 32
2.1 Hälsotillstånd 32
2.2 Vårdkonsumtion och aktivitetsnedsättning 33
2.3 Tobaks- och alkoholvanor 35
11:3 UTBILDNING 36
3.1 Utbildning och fritidsstudier 36
11:4 POLITISKA RESURSER 37
4.1 Fackligt och politiskt deltagande 37
4.2 Relation till myndigheter 38
II: 5 SÄKERHET TILL LIV OCH EGENDOM 39
5.1 Utsatthet för brott 39
5.2 Utsatthet för olycksfall 40
11:6 FAMILJEFÖRHÅLLANDEN OCH SOCIALA RELATIONER
41
6.1 Familjeförhållanden och sociala relationer 41
11:7 FRITID OCH KULTUR 42
7.1 Semester och semesteranvändning 42
7.2 Fritidsaktiviteter 43
Sammanfattning 44
III FÖRETAGARNAS EKONOMISKA FÖRHALLANDEN 47
1.1 Disponibel inkomst och konsumtionsutrymme 47
1.2 Likviditetssituation och förmögenhet 49
FiU 1978/79:5 Bilaga 1 3
1.3 Skatte- och bidragssystemets verkningar 1973 och 1975 . . 51
1.4 Konsumtionsmönster och konsumtionsnivå 54
Inga paradoxer 56
IV FÖRETAGARNAS LEVNADSNIVÅ I ANDRA AVSEENDEN
57
IV: 1 SYSSELSÄTTNING OCH ARBETSFÖRHÅLLANDEN 58
1.1 Sysselsättningsvolym och arbetslöshet 58
1.2 Fysiska arbetsmiljöförhållanden 59
1.3 Fysiska och psykiska arbetskrav 60
1.4 Arbetets påfrestningar på individen 61
IV: 2 HÄLSA OCH VÅRDKONSUMTION 62
2.1 Hälsotillstånd 62
2.2 Vårdkonsumtion och aktivitetsnedsättning 63
2.3 Tobaks- och alkoholvanor 64
IV: 3 UTBILDNING 65
3.1 Utbildning och fritidsstudier 65
IV: 4 POLITISKA RESURSER 66
4.1 Fackligt och politiskt deltagande 66
4.2 Relation till myndigheter 67
IV: 5 SÄKERHET TILL LIV OCH EGENDOM 68
5.1 Utsatthet för brott 68
5.2 Utsatthet för olycksfall 69
IV: 6 FAMILJEFÖRHÅLLANDEN OCH SOCIALA RELATIONER
70
6.1 Familjeförhållanden och sociala relationer 70
6.2 Uppväxtförhållanden 71
IV: 7 FRITID OCH KULTUR 72
7.1 Semester och semesteranvändning 72
7.2 Fritidsaktiviteter 73
Sammanfattning 75
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
5
Introduktion
I motion 1977/78: 931 av G. Lundblad m. fl. formulerades frågan
huruvida ”inkomstuppgifterna för jordbrukare och företagare i statistiken
m. m. verkligen är ett mått på deras levnadsnivå och konsumtionsförmåga”.
Motionärerna föreslår att Statistiska centralbyrån får i uppdrag
att för företagare och jordbrukare ”göra en fördjupad levnadsnivåundersökning
speciellt med hänsyn till inkomstförhållanden, konsumtionsutrymme
och konsumtionsnivå i privat hushåll samt förmögenhetsförhållanden”.
Motionärernas frågeställning är vanlig i den inkomststatistiska litteraturen.
Efter en genomgång av olika problem anförde t. ex. låginkomstutredningen
i betänkandet om Svenska folkets inkomster (SOU 1970: 34,
sid. 164) att man vid tolkningen av inkomstuppgifterna för jordbrukare
och företagare bör vara ”synnerligen försiktig”. ”Särskild försiktighet
måste iakttas vid jämförelse mellan företagar- och löntagarinkomster
emedan de sistnämnda får bedömas vara ett betydligt säkrare mått på
den ekonomiska situationen.”
Frågeställningen har diskuterats mycket ingående bl. a. i Norge med
utgångspunkt i den jordbrukspolitiska målsättningen om likställighet i
inkomstutvecklingen mellan jordbrukare och industriarbetare som där
vidgats till att gälla likställighet vid en helhetsbedömning av de sociala
villkoren och ej enbart inkomsterna. Diskussionen har lett till en offentlig
utredning som nyligen avlämnat ett betänkande om Levekår i landbruket
(NOU 1978: 15) som är en ingående utredning av problemen vid
en jämförelse mellan jordbrukares och industriarbetares levnadsförhållanden.
Riksdagens finansutskott har inför sin behandling av motionen infordrat
remissyttrande från Institutet för social forskning. Efter samråd med
utskottet har institutet låtit sitt remissyttrande få formen av en pilotstudie
på basis av 1974 års levnadsnivåundersökning med tillämpning av
s. k. tvillingansats.
Avsikten med rapporten är endast att ge utskottet ett underlag för bedömning
av motionärernas frågeställning samt för bedömning av behovet
av och metoderna för fördjupade undersökningar.
Den norska utredningen gjordes av en partssammansatt kommitté
och kunde börja med förhandlingsliknande överväganden om vilka faktorer
man borde ta hänsyn till för att en jämförelse mellan jordbrukares
och industriarbetares villkor skulle bli rättvisande. I denna studie har
jämförelsen helt styrts av tillgången på undersökningsmaterial och meto
-
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
6
der (tvillingansatsen med tillhörande tabellserie och rapporteringsmetod)
som primärt utarbetats för andra ändamål.1
Vi har också inriktat undersökningen på den jämförelse som motionärernas
frågeställning gäller, nämligen om de inkomstuppgifter som beskattningen
och inkomststatistiken grundar sig på är likvärdiga som indikatorer
på konsumtionsutrymme och levnadsnivå vid jämförelse mellan
jordbrukare/företagare och löntagare. Tvillingansatsen kan också tilllämpas
för andra frågeställningar, t. ex. den om inkomstlikställighet för
jordbrukare och industriarbetare. Urvalet i levnadsnivåundersökningen
1974 är dock för begränsat för att denna andra frågeställning skall kunna
belysas. Det finns inte tvillingar till alla jordbrukare bland industriarbetarna
i urvalet.
Metod och undersökningsmaterial
Tvillingansatsen, tillämpad på motionärernas frågeställning, innebär i
korthet att vi för varje jordbrukare respektive företagare i levnadsnivåundersökningens
urval söker ”tvillingar” bland löntagarna av samma
kön, i samma ålder och med samma inkomst uppgiven till beskattning.
Genom detta förfarande möjliggörs en systematisk jämförelse av jordbrukares
respektive företagares levnadsförhållanden med löntagares med
samma inkomster enligt taxeringsstatistiken.
Att löntagartvillingarna inte bara har samma inkomst enligt inkomststatistiken
utan också är i samma ålder och av samma kön som jordbrukaren/företagaren
är nödvändigt för att jämförelsen av levnadsnivån
(t. ex. hälsa, fritidsaktiviteter) skall vara meningsfull. Det gäller också
ekonomiska förhållanden, t. ex. konsumtionsmönster och förmögenhet.
Hushållets förmögenhet är oftast skriven på mannen. Äldre har haft
längre tid på sig att spara än yngre och har också ett annat konsumtionsmönster.
Jämförelser av förhållandena för personer med samma
inkomst blir helt enkelt inte meningsfulla utan konstanthållning av ålder
och kön.
Man kunde överväga att göra ”tvillingarna” mera lika genom att
matcha dem inte bara efter ålder och kön utan också efter region och
ortstyp men urvalet är inte tillräckligt stort för att matchningen skall
kunna utvidgas till fler variabler.
Det totala urvalet i 1974 års levnadsnivåundersökning omfattar 6 593
personer i åldern 15—75 år, dvs. ungefär var tusende av den svenska
befolkningen i dessa åldrar. Bortfallet uppgick till 14,8 procent.
1 Se Johansson, S. Mot en teori för social rapportering, Stencil 1977-01-20,
Leiniö, T. Finska invandrare i Sverige 1974. Förslag till konkretisering av idén
om social rapportering om invandrarnas förhållanden, Stencil 1978-06-12,
Johansson, S. Regionala medborgarrapporter. Underlag för diskussion om
teori och praktik, Stencil 1978-06-01 och Selén, J. Tvillingansatsen: en metod
för jämförelse mellan befolkningsgrupper i 1974 års levnadsnivåundersökning,
Stencil 1977-12-20. Miljan Vuksanovic har svarat för den programmeringstekniska
utvecklingen av tvillingansatsen.
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
1
I 1974 års material återfinnes sammanlagt 92 jordbrukare och 174
företagare i åldrarna 15—66 år. Med jordbrukare respektive företagare
avses dem som vid undersökningstillfället i maj—juni 1974 drev jordbruk/eget
företag och som enligt intervjun under år 1973 drivit jordbruk/eget
företag minst 50 veckor och minst 30 timmar per vecka. Med
löntagare avses dem som vid undersökningstidpunkten var anställda och
som enligt uppgifter ur deklarationen ej hade inkomst av jordbruk eller
rörelse under 1973.
Avgränsningen av jordbrukare respektive företagare är gjord så att
respektive grupp skall bli homogen. Jordbruket respektive företaget
skall inte bara vara den dominerande utan den i stort sett enda sysselsättningen.
Avgränsningen av löntagare är gjord på motsvarande sätt så
att löntagargrupperna ej skall innehålla sådana som vid sidan av löneanställning
har jordbruk eller företag som bisyssla.
Åldersavgränsningen till högst 66 år skapar inga problem när det gäller
företagare eller löntagare. Men när det gäller jordbrukare utesluts ur
jämförelsen tolv jordbrukare motsvarande lika många tusen i befolkningen
som är 67 år eller äldre, vilka i övrigt fyller definitionen på
jordbrukare. De driver alltså jordbruk vid intervjutillfället och uppgav
vid intervjun att de drivit jordbruk hela 1973 minst 30 timmar per vecka
i genomsnitt för året. Anledningen till åldersavgränsningen är att tvillingansatsen
ej kan tillämpas för jordbrukare över 66 års ålder. Det finns
inte yrkesverksamma löntagare, som kan fungera som tvillingar till
jordbrukarna som fortsatt med jordbruket efter folkpensioneringen.
Av de 92 heltidsjordbrukarna i urvalet är 95 procent män. Medelåldern
är så hög som 51 år. Två av tre är över 45 år. Enligt socialgruppsindelningen
är var femte småbrukare, dvs. jordbruket är mindre
än 10 ha och skogsinnehavet mindre än 100 ha. Genomsnittlig sammanräknad
inkomst i gruppen enligt deklarationsuppgifterna är för 1973
20 160 kronor. Att jordbrukarna genomsnittligt har en låg skattepliktig
inkomst illustreras kanske bäst av att genomsnittlig sammanräknad inkomst
bland alla jämnåriga av samma kön är ca 35 000 kronor.
Av de 174 heltidsföretagarna i levnadsnivåundersökningens urval är
84 procent män. Medelåldern är 46 år och alltså fem år lägre än bland
jordbrukarna. Enligt socialgruppsindelningen hänförs 10 procent av de
174 företagarna till socialgrupp I, dvs. de äger företag med minst 20 anställda.
Övriga klassificeras som småföretagare i socialgrupp II. Genomsnittlig
sammanräknad inkomst enligt deklarationsuppgifterna är för
1973 33 800 kronor. Det är väsentligt högre än för jordbrukarna som
hade ca 20 000 i genomsnitt 1973 och ganska nära genomsnittet för alla
jämnåriga, vilket var 32 500 kronor.
Det är viktigt att hålla i minnet att definitionen av företagare inte är
skattejuridisk. Den är således inte avgränsad till dem som har ”inkomst
av rörelse” enligt självdeklarationen. Avgränsningen är gjord på basis av
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
8
ägandeförhållandena, dvs. om man enligt intervjun ”arbetar i eget eller
delägt företag”. Huvuddelen av företagarna deklarerar som anställda
i sina respektive företag. Som vi skall se är huvuddelen av deras sammanräknade
inkomst deklarerad som inkomst av tjänst.
”Tvillingarna”
Med ett datamaskinellt förfarande har vi för varje jordbrukare respektive
företagare sökt fram de löntagare i urvalet som tillhör samma åldersintervall,
är av samma kön och som enligt deklarationsuppgifterna år
1973 har samma ”sammanräknad inkomst” år 1973, dvs. det inkomstbegrepp
som inkomststatistiken grundar sig på. Sökförfarandet ger oss
samtidigt uppgift om hur många löntagare det finns i jordbrukarnas respektive
företagarnas ålder med samma inkomst uppgiven till beskattning.
För jordbrukarna fann vi sammanlagt 787 ”tvillingar” och för företagarna
1 980 ”tvillingar”. Varje jordbrukares levnadsnivå jämförs således
med i genomsnitt nio ”löntagartvillingar” i samma ålder, med samma
kön och med samma sammanräknad inkomst. Varje företagare jämförs
på motsvarande sätt med genomsnittligt elva löntagare.
Tabell A. Antal heltidsjordbrukare samt antal löntagare i levnadsnivåundersökningens
urval efter ålder, kön och sammanräknad inkomst 1973
Sammanräknad |
Kön |
Ålder |
|||||
20—29 |
30—39 |
40—46 |
47—52 |
53—59 |
60—66 |
||
0— 4 |
K M |
1 31 |
2 32 |
2 3 |
2 2 |
1 2 |
|
5— 9 |
K M |
1 5 |
1 1 |
1 13 |
4 2 |
4 1 |
|
10—14 |
K M |
2 27 |
2 2 |
2 4 |
1 26 |
1 16 5 3 |
|
15—19 |
K M |
3 2 |
4 4 |
1 8 |
3 3 |
||
20—24 |
K M |
1 52 |
2 20 |
4 10 |
3 9 |
2 14 |
2 13 |
25—29 |
K M |
2 19 |
3 19 |
3 30 |
4 20 |
||
30—34 |
K M |
1 41 |
2 31 |
2 36 |
1 29 |
||
35—39 |
K M |
1 80 |
3 45 |
1 21 |
|||
40—44 |
K M |
I 25 |
2 22 |
1 13 |
|||
45—49 |
K M |
1 13 |
1 14 |
||||
50—54 |
K M |
1 20 |
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
9
Innebörden av det antal ”tvillingar” vi finner är också att det finns
nio gånger så inånga löntagare som jordbrukare på jordbrukarnas inkomstnivåer
respektive elva gånger så många löntagare som företagare på
företagarnas inkomstnivåer. Antalet tvillingar varierar dock ganska
kraftigt. För jordbrukare och företagare med mera normala inkomster
uppgivna till beskattning finns det många tvillingar. För manliga
jordbrukare över 30 års ålder med inkomster under 20 000 finns det få
löntagartvillingar. De få kvinnor som driver jordbruk har samtliga låga
inkomster. För dessa finns emellertid många tvillingar (se tabell A).
Ingen av de 92 jordbrukarna i urvalet hade 1973 inkomster över 54 000.
Tabell B. Antal heltidsföretagare samt antal löntagare i levnadsnivåundersökningens
urval efter ålder, kön och sammanräknad inkomst 1973
Sammanräknad |
Kön |
Ålder |
|||||
20—29 |
30—39 |
40—46 |
47—52 |
53—59 |
60—66 |
||
0— 4 |
K M |
1 4 |
1 22 |
2 1 |
1 21 2 2 |
I 3 |
|
5— 9 |
K M |
1 39 |
1 37 3 5 |
3 18 |
2 1 |
||
10—14 |
K M |
1 55 |
2 52 |
3 6 |
3 4 |
1 16 |
|
15—19 |
K M |
1 61 |
1 37 |
1 31 |
1 4 |
3 8 |
2 8 |
20—24 |
K M |
2 51 |
1 30 |
1 32 |
1 17 3 9 |
1 23 |
2 13 |
25—29 |
K M |
4 57 |
1 30 2 36 |
5 19 |
3 19 |
1 30 |
1 14 3 20 |
30—34 |
K M |
1 105 |
7 86 |
1 24 |
2 31 |
3 36 |
3 29 |
35—39 |
K M |
4 80 |
2 35 |
2 45 |
3 45 |
1 5 |
|
40—44 |
K M |
1 30 |
1 5 |
1 7 |
2 25 |
2 22 |
2 13 |
45—49 |
K M |
1 36 |
1 19 |
2 13 |
1 14 |
||
50—54 |
K M |
1 3 |
2 20 |
1 7 |
|||
55—59 |
K M |
2 10 |
1 5 |
3 5 |
|||
60—69 |
K M |
2 17 |
2 13 |
1 7 |
1 11 |
1 6 |
|
70—79 |
K M |
2 10 |
1 4 |
||||
80— |
K M |
1 7 |
1 9 |
2 16 |
2 11 |
3 6 |
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
10
Företagarna är mer utspridda i inkomststrukturen (se tabell B). En
större andel har normala inkomster varför genomsnittliga antalet tvillingar
blir högre än för jordbrukarna. Indirekt framgår av tabellen var
de flesta löntagarna ligger i inkomstavseende.
Tvillingansatsen innebär att varje jordbrukare/företagare jämförs med
genomsnittet för löntagarna i cellen. När det finns fler än en jordbrukare/företagare
i cellen jämförs genomsnitten. Med hjälp av ett viktsystem
neutraliserar vi skillnaderna i antal ”löntagartvillingar” per jordbrukare/företagare
i de olika cellerna, när vi gör beräkningen av andelar
och medelvärden i tvillinggruppen.
Datorprogrammet för tvillingansatsen gör det också möjligt att jämföra
jordbrukarna/företagarna med en tvillinggrupp som matchas fram
enbart efter ålder och kön. Tabellredovisningen är upplagd så att jordbrukarna/företagarna
kan jämföras inte bara med jämnåriga löntagare
av samma kön och med samma inkomst utan också med alla jämnåriga
av samma kön.
Levnadsnivåns komponenter
I datorprogrammet för tvillingansatsen ingår en omfattande tabellserie
för redovisningen av levnadsnivån på följande nio områden:
1. Sysselsättnings- och arbetsförhållanden
2. Ekonomiska resurser
3. Bostadsförhållanden
4. Hälsa och tillgång till vård
5. Utbildning och fritidsstudier
6. Politiska resurser och politiskt deltagande
7. Säkerhet till liv och egendom
8. Familjeförhållanden och sociala relationer
9. Rekreation och kultur
Tabellserien har utarbetats för redovisningen av invandrargruppers
förhållanden och tillämpas också i s. k. regionala medborgarrapporter.
Tabellserien har dock fått modifieras för att redovisningen av jordbrukarnas
och företagarnas förhållanden skall bli någorlunda relevant för
motionärernas frågeställning. Vi har disponerat om tabellserien så att
redovisningen av ekonomiska förhållanden kommer först och sammanställt
alla indikatorer på konsumtionsnivå i en tabell. Några tabeller har
uteslutits men i princip har vi följt tabellseriens uppläggning i stort.
Disposition av redovisningen
Vi redovisar först jordbrukarnas förhållanden och därefter företagarnas
med redovisningen upplagd på samma sätt. Först redovisar vi våra
uppgifter om ekonomiska förhållanden, som praktiskt taget uteslutande
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
11
är registeruppgifter. Vi har omfattande registeruppgifter för de undersökta
grupperna både för inkomståret 1973 och inkomståret 1975. Vi
kan därför kontrollera om den bild av inkomstförhållandena som vi får
är tillfällig eller om skillnaderna mellan grupperna i inkomster och transfereringar
är stabila över tid.
Därefter söker vi med de indikatorer som vi har tillgängliga bedöma
om skillnaderna i inkomster avspeglas i de olika gruppernas konsumtionsnivåer.
Redan här måste vi slå fast att de indikatorer vi har tillgängliga
endast medger vissa översiktliga och preliminära svar på motionärernas
fråga. Därefter redovisas övriga skillnader och likheter i levnadsnivå
mellan de olika grupperna.
Redovisningen är upplagd efter principer som utarbetats inom ramen
för uppdraget till socialforskningsinstitutet att ”konkretisera idén om social
rapportering”. Ambitionen har varit att tabellserien som helhet skall
kunna bilda underlag för ett sammanfattande omdöme om välfärdsskillnader
och välfärdsförändringar. Varje tabell skall bilda en helhet i sig
och möjliggöra ett sammanfattande omdöme om hälsotillståndet, om arbetspåfrestningen,
om säkerhet till liv och egendom, etc.
Sådana omdömen är till sin natur värderingsstyrda eftersom de måste
bildas genom sammanvägning av ett antal indikatorer. Vi lämnar förslag
till sammanfattande omdöme för varje tabell och efter tabellen en kort
redovisning av hur vi resonerat för att komma fram till detta förslag.
Vägledande för våra förslag till slutsatser har varit skillnadernas storlek,
systematiken i skillnaderna (dvs. pekar de ”onda” respektive ”goda” förhållandena
i samma riktning), överväganden om de olika indikatorernas
vikt för individens välfärd samt slutligen ett tekniskt omdöme om hur
”säker” indikatorn bedöms vara.
När det gäller skillnadernas storlek har man viss hjälp av det signifikanstest
som datorprogrammet utför. Statistiskt signifikant skillnad på
approximativt 95-procentsnivå markeras med asterisk (*) i tabellerna.
Rapporten har sammanställts under stark tidspress, vilket är problematiskt
med tanke på de grannlaga problem i den politiska debatten som
berörs. Vi har inte hunnit detaljkontrollera den omfattande mängd data
som här redovisas och ej hunnit överväga varje formulering. Vi har ej
heller annat än mycket översiktligt hunnit sätta oss in i den komplicerade
problematik, som framför allt den ekonomiska redovisningen för
med sig. Vi är därför helt inställda på en diskussion som leder till att
våra förslag till omdömen och ståndpunkter modifieras.
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
12
I Jordbrukarnas ekonomiska förhållanden
Vi antar inledningsvis att jordbrukarnas ekonomiska situation skiljer
»ig i två väsentliga avseenden från löntagarnas.
Dels beskattas jordbrukarna i annan ordning än löntagarna. Jordbrukarna
kan själva i viss utsträckning avgöra hur stor del av inkomsterna
som skall användas till privat konsumtion och hur stor del som
skall investeras i jordbruket. Skattelagstiftningen är utformad så att den
på ett avgörande sätt påverkar jordbrukarnas val i detta avseende. Den
del av inkomsterna som tas ut för privat konsumtion beskattas som löntagarnas
inkomster medan den del som går till investeringar i jordbruket
endast beskattas som förmögenhet. Man kan således säga att skattelagstiftningen
främjar jordbruksföretagets utveckling i förhållande till jordbrukarens
privata konsumtion.
Redovisningen av den del som tas ut för privat konsumtion är emellertid
också i vissa avseenden ganska skönsmässig. Värdet av de produkter
som går till direkt konsumtion beräknas schablonmässigt liksom användningen
av el, bränsle, telefon, bil m. m. i hushållet. Avskrivningarna
på befintliga anläggningar är också schablonmässiga. Dessa skönsmässigheter
vid redovisningen av den del av inkomsterna från jordbruket
som används till privat konsumtion är sannolikt ofrånkomliga
men gör sammantagna att inkomstredovisningen är mycket svår att bedöma.
Skönsmässigheterna ger också utrymme för stora variationer
mellan enskilda jordbrukare.
Dels ligger en relativt sett större del av jordbrukarnas verksamhet
och konsumtion utanför penningekonomin, vilket klarast framkommer
när man jämför jordbrukarens totala levnadssätt med en löntagare i ett
stadshushåll. (Jfr t. ex. behovet av sommarstuga.)
Båda dessa omständigheter måste tas i beaktande, när uppgifterna i
tabell 1 om inkomster och konsumtionsutrymme analyseras. Tabellen
illustrerar mycket tydligt rent paradoxala skillnader i ekonomisk situation
mellan jordbrukare och löntagare med samma inkomst uppgiven
för beskattningsändamål.
Paradoxerna blir ännu tydligare, när skillnaderna i disponibel inkomst
och konsumtionsutrymme enligt tabell 1 ställs mot skillnaderna i likviditet
och förmögenhet i tabell 2.
1.1 Disponibel inkomst och konsumtionsutrymme
Heltidsjordbrukarna har väsentligt lägre disponibla inkomster och
klart mindre konsumtionsutrymme per familjemedlem än löntagartvillingarna
med samma sammanräknad inkomst, när disponibel inkomst
framräknas på basis av deklarationsuppgifter och registeruppgifter om
skatter och bidrag.
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
13
Tabell 1. Disponibel inkomst och konsumtionsutrymme per familjemedlem för heltidsjordbrukare
20—66 år, för jämnåriga löntagare av samma kön och med samma
sammanräknad inkomst och för alla jämnåriga av samma kön
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Sammanräknad inkomst till |
20 200 |
20 300 |
35 400 |
Disponibel inkomst 1973: |
13 200 |
17 100 |
23 300 |
Disponibel familjeinkomst |
17 000 |
26 400 |
32 600 |
Andel utan disp. familje-inkomst |
0,0 % |
0,2 % |
0,1 % |
Andel med under 10 000 kr. |
18,5 % |
12,4 % |
5,1 % * |
Konsumtionsutrymme: |
-500 |
3 900 |
6 000 |
Andel utan konsumtions-utrymme eller under |
65,2 % |
16,0 % . |
9,7 % * |
Andel med 5 000 kr. eller |
6,5 % |
1,5 % * |
1,7 % * |
Uppgift om konsumtions-utrymme kan ej fram-räknas |
4,3 % |
6,8 % |
5,6 % |
Givet den inkomst som jordbrukarna uppger för beskattning (i medeltal
20 200 kr. år 1973) har de väsentligt lägre disponibla inkomster än
jämnåriga löntagare med samma inkomst uppgiven till beskattning.
Givet den disponibla familjeinkomst som framräknats på basis av inkomsten
för beskattning samt registeruppgifter om slutlig skatt och om
bidrag och socialförsäkringar är jordbrukarnas konsumtionsutrymme
per familjemedlem ca 500 kronor under normen för existensminimum
medan jämnåriga löntagare med samma inkomst uppgiven till beskattning
ligger ca 3 900 kronor per familjemedlem över normen för existensminimum.
Alla jämnåriga ligger enligt motsvarande beräkning ca 6 000
kronor över existensminimum.
65 procent av jordbrukarna jämfört med 16 procent av jämnåriga
löntagare med samma inkomst och 10 procent av alla jämnåriga ligger
enligt dessa beräkningar på eller under existensminiminormen.
FiU 1978/79: 5
Bilaga l
14
Om beräkningen av disponibel inkomst och konsumtionsutrymme
Egen disponibel inkomst har beräknats genom att summera 1973 års
sammanräknade inkomst med studiemedel, arbetslöshetsersättning, obligatorisk
och tilläggssjukpenning, moderskapspenning samt arbetsmarknadsbidrag.
Från den därvid erhållna summan har debiterad slutlig skatt
för år 1973 dragits av.
Disponibel familjeinkomst utgör summan av intervjupersonens och
dennes makes/makas egna disponibla inkomster samt summan av statligt
och kommunalt bostadstillägg, familjebidrag, bidragsförskott, socialhjälp
och barnbidrag.
Inkomstuppgifterna är registeruppgifter från SCB och baseras på individernas
självdeklarationer för inkomståret 1973. Någon korrigering
har ej kunnat göras för inkomster som ej registrerats, t. ex. när ovan
nämnda inkomstsummor varit så låga att de ej varit beskattningsbara.
Redovisade uppgifter om den disponibla familjeinkomsten är pålitliga
för ensamstående samt gifta par utan hemmavarande förvärvsarbetande
barn. Någon korrigering för sammanboende eller barns inkomster har
m. a. o. ej heller kunnat göras.
Konsumtionsutrymmet har beräknats genom att från den disponibla
familjeinkomsten subtrahera årlig bostadskostnad enligt intervjuuppgiften
i levnadsnivåundersökningen och den s. k. existensminiminormen1.
Existensminiminormen uppgår för ensamstående till 95 % av basbeloppet,
för sammanboende till 165 % av basbeloppet och för barn till 40 %
av basbeloppet per år. Basbeloppet uppgick under år 1973 till genomsnittligt
7 700 kronor. En tvåbarnsfamilj med mindre än 18 765 kronor
exklusive bostadskostnaden låg under existensminimum. Äkta makar
utan barn behövde 12 700 för att ligga över existensminiminormen.
Konsumtionsutrymmet redovisas i tabellerna som konsumtionsutrymmet
per familjemedlem och år. Som familjemedlemmar har vi räknat
intervjupersonen, dennes make/maka samt hemmavarande barn under
21 år. För att motverka bristerna i inkomstuppgifterna har vi ej medtagit
de intervjupersoner som vid undersökningstillfället var 19 år eller
yngre och som bodde hos sina föräldrar respektive de individer som var
sammanboende men ej civilrättsligt gifta. Dessa redovisades i tabellen
som ”uppgift saknas”.
Beräkningarna är ganska grova och mekaniska och är nu gjorda praktiskt
taget helt utan korrigeringar. Beräkningarna skulle kunna justeras
och korrigeras på en mängd punkter. Sådana justeringar skulle sannolikt
medföra vissa förändringar men knappast ändra de huvudtendenser som
här redovisats.
1 För närmare diskussion av existensminimibegreppet se ”Existensminimireglerna”,
Stencil Ds Fi 1975: 9.
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
15
1.2 Likviditetssituation och förmögenhet
Jordbrukarnas likviditetssituation är klart bättre än likvidil et ssituationen
för löntagartvillingarna och också bättre än likviditetssituationen för
alla jämnåriga. Skillnaderna i förmögenhet är mycket betydande.
Tabell 2. Likviditet och förmögenhet enligt intervju- och registeruppgifter år 1973
för heltidsjordbrukare 20—66 år, för jämnåriga löntagare av samma kön och med
samma sammanräknad inkomst och för alla jämnåriga av samma kön
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Likviditet: Andel som saknar kontant-marginal om minst |
1,1 % |
21,2 % „ |
10,1 % * |
Andel som på en vecka kan |
98,9 % |
78,5 % - |
89,7 % . |
Andel som kan skaffa fram |
79,3 % |
58,2 % . |
70,7 % |
Andel med inkomst av |
39,1 % |
13,9 % . |
25,1 % * |
Medelinkomst av kapital |
1 723 |
1 366 |
1 700 |
Förmögenhet: Andel med skattepliktig |
38,0 % |
1,0 % * |
6,2 % . |
Medelförmögenhet bland |
262 000 |
116 000 |
241 000 |
Andel vars make/maka hade |
7,6 % |
0,7 % * |
4,1 % * |
Medelförmögenhet bland |
53 000 |
142 000 |
99 000 |
Praktiskt taget alla jordbrukare (99 procent) har kontantmarginal,
dvs. kan på en vecka skaffa fram 2 500 kronor om det skulle behövas.
Av jämnåriga löntagare med samma inkomst som jordbrukarna uppgiven
till beskattning har inte fullt 80 procent kontantmarginal och inte
fullt 60 procent tillgång till minst 2 500 på eget bankkonto jämfört med
80 procent av jordbrukarna. Alla jämnåriga till jordbrukarna ligger i
fråga om likviditet mellan jordbrukarna och tvillinggruppen med samma
inkomster. Jordbrukarna har alltså en genomsnittligt bättre likviditetssituation
än jämnåriga av samma kön. Alla skillnader, som här kommenterats,
är statistiskt säkerställda.
De två indikatorer, som bygger på registeruppgifter från deklaratio -
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
16
nema, ger samma bild av skillnaderna i likviditetssituation som intervjuuppgifterna.
Av jordbrukarna har ca 40 procent inkomst av kapital
ovanför avdragsgränsen. År 1973 var den 400 kronor för ensamstående
och 800 kronor för äkta makar. Inkomst av kapital kan i huvudsak antas
vara ränta på banksparkonton. Skattepliktsgränsen motsvarar ränteinkomster
på banksparkonton med lägst ca 6 000 för ensamstående och
lägst ca 12 000 för äkta makar tillsammans. Av jämnåriga löntagare
med samma inkomst uppgiven till beskattningen som jordbrukarna har
14 procent inkomst av kapital. Av alla jämnåriga har 25 procent inkomst
av kapital, vilket alltså skall jämföras med 40 procent av jordbrukarna.
Att likviditetssituationen för jordbrukarna är så påtagligt mycket
bättre än för löntagartvillingarna bör inte enbart tolkas så att jordbrukarna
har större möjligheter till sparande utan också i termer av att det
är nödvändigt för jordbrukaren att hålla sig med kontantmarginal och
likvida medel för att kunna driva jordbruksrörelsen.
Av jordbrukarna hade 1973 nära 40 procent skattepliktig förmögenhet,
dvs. tillsammans med make/maka behållna tillgångar värderade enligt
skattemässiga regler till minst 150 000 kronor. Medelförmögenheten
bland dem med förmögenhet var 1973 262 000 kronor.
Av jordbrukarnas löntagartvillingar med samma inkomster uppgivna
till beskattning är det praktiskt taget ingen som uppnått skattepliktig
förmögenhet.
Endast 6 procent av jordbrukarnas jämnåriga har skattepliktiga förmögenheter
av den storlek som 40 procent av jordbrukarna har.
Att jordbrukarna genomsnittligt har förmögenhet i en helt annan
utsträckning än löntagarna måste väga tungt vid en totalbedömning
av deras ekonomiska situation. Detta särskilt som jordbrukarnas förmögenhetsinnehav
tillväxer snabbt vid en normal tillämpning av gällande
skatteregler.
Förmögenhetsuppgifterna för 1973 kan jämföras med motsvarande
registeruppgifter om skattepliktig förmögenhet för inkomståret 1975.
Från och med det året gäller nya taxeringsvärden för fastigheterna.
Dessa anses vanligen ligga minst 25 procent under de faktiska marknadsvärdena
det år då fastighetstaxeringen görs. Samtidigt med höjningen
av taxeringsvärdena höjdes emellertid också gränserna för
skattepliktig förmögenhet från 150 000 till 200 000 för makar gemensamt.
Andelen med skattepliktig förmögenhet bland jordbrukarna steg
trots höjningen av skattepliktsgränsen från 38,0 procent inkomståret
1973 till 41,3 inkomståret 1975. Medelförmögenheten bland dem med
förmögenhet steg från 262 000 1973 till 317 000 1975. Andelen av
jordbrukarna med make/maka som hade registrerad del av skattepliktig
förmögenhet steg från 7,6 procent år 1973 till 10,9 procent
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
17
Tabell 3. Skattepliktig förmögenhet 1975 enligt registeruppgift från deklarationsmaterialet
för heltidsarbetande jordbrukare 20—66 år, för jämnåriga löntagare
av samma kön och med samma sammanräknad inkomst 1973 och för alla jämnåriga
av samma kön
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Andel med skattepliktig |
41.3 % |
0,9 % . |
5,8 % * |
Medelförmögenhet bland |
317 000 |
141 000 |
315 000 |
Andel vars make/maka har |
10,9 % |
0,8 % . |
4,3 % . |
Medelförmögenhet bland |
80 000 |
234 000 |
126 000 |
1975. Makans registrerade medelförmögenhet steg från 53 000 till
80 000.
Bland jämnåriga löntagare med samma inkomst ändrades inte andelen
med skattepliktig förmögenhet mellan 1973 och 1975. Den förändrades
heller knappast i tvillinggruppen av alla jämnåriga till jordbrukarna
(1973 = 6,2 %, 1975 = 5,8 %). Men medelförmögenheten bland
förmögenhetsägarna bland alla jämnåriga steg ännu kraftigare än bland
jordbrukarna, från 241 000 till 315 000.
Dock kan man hävda att en jämförelse av förmögenhetssituationen
mellan jordbrukare och löntagare ej är helt rättvisande om värderingen
begränsas enbart till den typ av tillgångar som ingår i skattepliktig
förmögenhet även om dessa åsätts marknadsvärden. Vid en total värdering
bör också tillgångar i form av pensionsrättigheter på ett eller
annat sätt ingå i jämförelsen.1 Vi har dock ej tillgång till data om
kumulerade pensionsrättigheter, i ATP-systemet och i privata försäkringar,
vilka för jämförelsens skull kunde ha kapitaliserats till undersökningspunkten.
Pensionsrättigheterna i ATP-systemet kan dock ej
likställas med privata tillgångar. Pensionsrättigheterna är värdesäkrade
men kan t. ex. inte försäljas eller ärvas.
Paradoxerna
Redovisningen i det föregående avsnittet ger anledning till precisering
av två paradoxer, vilka förtjänar att närmare belysas.
1. Jordbrukarnas disponibla inkomster är avsevärt lägre än löntagar
1
Se Spånt, R. Förmögenhetsfördelningen i Sverige. Socialforskningsinstitutets
rapportserie. Prisma. Stockholm 1975. Han beräknar det kapitaliserade värdet
av en genomsnittlig löntagares kumulerade pensionsrättigheter vid 65 års
ålder inom ATP-systemet till uppåt en halv miljon när det är fullt utbyggt
(sid. 84).
3 Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 5
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
18
tvillingarnas trots att de har samma sammanräknad inkomst. Denna
paradox söker vi förklaringarna till i följande två avsnitt om skatteoch
bidragssystemets verkningar.
2. Om de inkomster som jordbrukarna uppger till beskattning (vilket
i genomsnitt skall vara den summa de tagit ut ur jordbruket för privat
konsumtion) tas till utgångspunkt för beräkning av konsumtionsutrymme
ligger 65 procent av jordbrukarna på eller under existensminimum
i fråga om privat konsumtion. Detta resultat framstår som helt
paradoxalt, när konsumtionsutrymmet jämförs med likviditetssituationen.
Likviditetssituationen är i flertalet fall sådan att jordbrukarna
utan vidare kan antas förfoga över ekonomiska resurser som skulle
göra ett större uttag för privat konsumtion möjligt. Denna paradox skall
vi ytterligare belysa genom att sammanställa de indikatorer över privat
konsumtionsnivå, som finns tillgängliga i materialet från levnadsnivåundersökningen.
1.3 Skatte- och bidragssystemets verkningar 1973 och 1975
Av tabell 1 framgick att jordbrukarna hade klart lägre disponibla
inkomster än tvillinggruppen av jämnåriga löntagare med samma sammanräknade
inkomster. Denna skillnad beror på skatte- och bidragssystemets
verkningar.
Tabell 4. Skattesystemets genomsnittliga verkningar inkomståret 1973 för heltidsjordbrukare
20—66 år, för jämnåriga löntagare av samma kön och med samma
inkomst uppgiven till beskattning samt för alla jämnåriga av samma kön
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Inkomstslag: |
|||
Inkomst av tjänst |
3 750 |
20 070 * |
32 500 . |
Därav löneinkomst |
3 290 |
19 570 . |
29 830 . |
pensioner |
460 |
510 |
1 320 |
Inkomst av kapital |
670 |
190 * |
520 |
Tillfällig verksamhet |
20 |
0 * |
70 |
Inkomst av jordbruk |
15 630 |
0 . |
220 . |
Inkomst av fastighet |
30 |
50 |
400 |
Inkomst av rörelse |
60 |
0 |
1 500 |
Avdrag: |
|||
Sammanräknad inkomst |
20 160 |
20 330 |
35 390 * |
Underskott i förvärvskälla |
430 |
730 |
1 470 . |
Sammanräknad nettoin- |
|||
komst |
19 730 |
19 600 |
33 920 * |
Allmänna avdrag |
2 210 |
880 * |
1 790 |
Taxerad inkomst |
17 520 |
18 730 * |
32 040 . |
Grundavdrag |
4 100 |
4 060 |
3 190 . |
Beskattningsbar inkomst |
13 430 |
14 660 * |
28 850 * |
Slutlig skatt |
7 660 |
6 080 . |
13 400 * |
Inkomst efter skatt |
12 240 |
13 530 * |
20 360 * |
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
19
Jordbrukarna betalade genomsnittligt ca 1 600 mer i slutlig skatt än
löntagartvillingarna med samma sammanräknade inkomster. Skillnaden
i slutlig skatt beror ej på skillnader i de tre typer av avdrag som görs
efter sammanräknad inkomst. Jordbrukarna hade något lägre underskottsavdrag
än löntagartvillingarna men klart högre ”allmänna avdrag”
(sociala avgifter, försäkringar och liknande). Jordbrukarna gynnades i
samma omfattning som löntagartvillingarna i förhållande till alla jämnåriga
av den avtrappning av grundavdraget som då gjordes för högre
inkomster. Skillnaden i slutlig skatt beror till en del på att jordbrukarna
betalade viss förmögenhetsskatt samt till en del på egenavgifter.
Löntagarnas motsvarande avgifter betalas av arbetsgivarna och ingår ej
i sammanräknad inkomst. Vi har ej uppgifter som gör det möjligt att
se hur stor del av den slutliga skatten som är förmögenhetsskatt och
hur stor del som utgörs av egenavgifter. Statistik som baseras på inkomstbegreppet
”sammanräknad inkomst” är således redan av detta
skäl ej fullt jämförbar mellan jordbrukare och löntagare.
Löntagartvillingarna med samma inkomster som jordbrukarna uppgivna
till beskattningen hade större nytta än jordbrukarna av socialförsäkringarna
och bidragssystemet, vilket också förklarar skillnaden i
disponibel inkomst trots samma inkomst uppgiven till beskattning (se
tabell 5).
Tabell 5. Socialförsäkrings- och bidragssystemets genomsnittliga verkningar år
1973 för heltidsjordbrukare 20—66 år, för jämnåriga löntagare med samma inkomst
uppgiven till beskattning och för alla jämnåriga av samma kön
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Sjukpenning alla |
250 |
2 060 |
950 |
Sjukpenning bland >0 |
820 |
3 230 |
1 930 |
Frivillig sjukpenning |
5 |
0 |
0 |
Tilläggssjukpenning |
0 |
10 |
10 |
Moderskapspenning |
0 |
0 |
0 |
Bostadsbidrag 1973 |
320 |
260 |
250 |
Familjebidrag för Vpl |
0 |
10 |
10 |
Bidragsförskott |
0 |
30 |
30 |
Socialhjälp, medeltal alla |
0 |
230 |
100 |
Socialhjälp bland >0 |
0 |
1 590 |
3 000 |
Andel med socialhjälp |
0,0 % |
14,3 % * |
3,4 % |
Arbetsmarknadsbidrag |
20 |
250 |
60 |
Summa bidrag |
340 |
790 |
450 |
Bidrag bland >0 |
1 760 |
2 890 |
2 920 |
Andel med bidrag |
19,6 % |
27,4 % |
15,4 % |
Barnbidrag |
980 |
600 |
690 |
Jordbrukarna erhöll 1973 genomsnittligt 250 kronor i sjukpenning
jämfört med ca 2 000 kronor bland löntagartvillingarna. Jordbrukarna
erhöll även klart mindre i sjukpenning än alla jämnåriga, ca 250 kronor
jämfört med inte fullt 1 000 kronor under 1973. Det höga sjuk
-
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
20
penningbeloppet för löntagartvillingarna sammanhänger som vi skall
se med att löntagare med de (låga) inkomster som jordbrukarna uppger
är en mycket sjuklig grupp med en svag ställning på arbetsmarknaden.
Jordbrukarna hade genomsnittligt något större nytta av bostadsbidraget
år 1973 än löntagartvillingarna med samma inkomster uppgivna
till beskattning och även större nytta än alla jämnåriga men
skillnaderna är ej statistiskt säkerställda.
Ingen av jordbrukarna i urvalet hade under 1973 erhållit socialhjälp
jämfört med hela 14 procent av tvillinggruppen av löntagare
med samma inkomster uppgivna till beskattning. Denna skillnad vore
naturligtvis anmärkningsvärd om den bild av jordbrukarnas konsumtionsutrymme
som erhålls enligt tabell 1 är en korrekt bild. Enligt
denna ligger ju 65 procent av jordbrukarna på eller under existensminiminormen
som i princip är jämförbar med normerna för socialhjälpen.
Löntagartvillingarna liksom alla jämnåriga hade större nytta av arbetsmarknadsbidraget
(vid AMS-utbildning) än jordbrukarna liksom
troligen av arbetslöshetsförsäkringen. Vi har dock ej tillgång till tillförlitliga
uppgifter om utfallet av arbetslöshetsförsäkringen för 1973.
Jordbrukarna hade genomsnittligt något fler barn än löntagartvillingarna
och än alla jämnåriga, visar genomsnittssumman för barnbidraget
som är 980 för jordbrukarna jämfört med 600 för löntagartvillingarna
och 690 för alla jämnåriga. Denna skillnad är statistiskt säkerställd.
Inom ramen för levnadsnivåprojektet har vi för dem som ingick i
1974 års levnadsnivåundersökning insamlat registeruppgifter om inkomstförhållandena
också för inkomståret 1975. Det ger oss möjligheter att
undersöka om den bild av skatte- och bidragssystemets verkningar som
vi fått för år 1973 är stabil eller om individernas inkomstförhållanden
förändras snabbt. Mellan 1973 och 1975 sker också ganska omfattande
förändringar i skatte- och bidragssystemet. Bland annat blir utfallet
från socialförsäkringarna skattepliktigt och de familjepolitiska bidragen
ändras. Bland jordbrukarna sker under perioden en successiv övergång
från deklaration enligt kontantprincipen till deklaration enligt bokföringsmässiga
grunder. Övergången anses medföra att sammanräknad inkomst
kommer att sänkas givet samma företagsekonomiska överskott
från jordbruket. Viktigt är också att vi kan undersöka om löntagartvillingarna
till jordbrukarna består av personer som helt tillfälligt hade
så låga inkomster.1
1 Under förutsättning att vi får ekonomidepartementets tillstånd kan vi inom
kort redovisa motsvarande inkomstuppgifter för åren 1976 och 1977. Det blir
därvid möjligt att bedöma effekterna av den rätt till särbeskattning som infördes
från 1976 för jordbrukande makar och de lättnader i egenavgifter för
jordbrukarna som infördes från och med 1977.
FiU 1978/79: 5
Billiga ]
21
Tabell 6. Skattesystemets genomsnittliga verkningar inkomståret 1975 för heltidsarbetande
jordbrukare 20—66 år, för jämnåriga löntagare av samma kön och med
samma inkomst uppgiven till beskattning år 1973 samt för alla jämnåriga av
samma kön
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Inkomstslag: |
|||
Inkomst av tjänst |
5 520 |
35 180 . |
43 580 * |
Därav lön m. m. |
4 200 |
27 700 . |
38 020 * |
pensioner |
1 040 |
2 050 |
3 620 * |
sociala förmåner |
450 |
5 450 . |
2 200 . |
Inkomst av kapital |
1 390 |
210 . |
610 . |
Tillfällig verksamhet |
1 110 |
10 . |
140 * |
Inkomst av jordbruk |
25 290 |
10 * |
250 * |
Inkomst av fastighet |
40 |
60 |
460 |
Inkomst av rörelse |
40 |
60 |
1 950 |
S:a övriga inkomstslag |
27 870 |
350 . |
3 420 . |
Avdrag: |
|||
Sammanräknad inkomst |
33 390 |
35 540 |
47 240 . |
Underskott i förvärvskälla |
1 330 |
990 |
2 250 |
Sammanräknad nettoin- |
|||
komst |
32 050 |
34 550 |
44 980 . |
Allmänna avdrag och |
|||
grundavdrag |
9 470 |
6 260 . |
6 900 . |
Beskattningsbar inkomst |
22 580 |
28 290 * |
38 080 * |
Slutlig skatt |
13 770 |
10 880 . |
17 620 . |
Inkomst efter skatt 1975 |
20 010 |
24 660 * |
29 610 * |
Av tabell 6 framgår att jordbrukarna och deras tvillinggrupp av löntagare
också 1975 hade ungefärligen samma sammanräknad inkomst
uppgiven till beskattning. Genomsnittet för jordbrukarna var 33 400
medan genomsnittet för löntagartvillingarna var 35 500. Skillnaden till
löntagartvillingarnas förmån förklaras mer än nog av ändringen i beskattningen
som gjort en del sociala förmåner skattepliktiga. Löntagartvillingarna
är alltså inte en grupp med tillfälligt låga inkomster. De
inkomster som jordbrukarna uppger till beskattning ligger också 1975
långt under genomsnittet för alla i jordbrukarnas ålder.
Också 1975 fungerade skattesystemet så att jordbrukarna betalade
genomsnittligt mer i slutlig skatt än löntagartvillingarna trots att jordbrukarna
hade genomsnittligt större avdrag än löntagartvillingarna. Genomsnittlig
slutlig skatt för jordbrukarna var 13 800 jämfört med ca
10 900 för löntagartvillingarna. Att skillnaden i slutlig skatt ökat sedan
1973 både absolut och relativt beror till en del på förmögenhetsskatten
och att nya taxeringsvärden för fastigheterna slår igenom från och
med år 1975 men sannolikt huvudsakligen på egenavgifterna. Den genomsnittliga
beskattningen av jordbrukarna var dock fortfarande klart
lägre än den genomsnittliga skatten för alla jämnåriga, 13 800 jämfört
med 17 600. I slutlig skatt för alla jämnåriga ingår då ej motsvarig
-
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
22
heten till jordbrukarnas egenavgifter, som för löntagarnas del betalas
som arbetsgivaravgifter.
Tabell 7. Socialförsäkrings- och bidragssystemets genomsnittliga verkningar år
1975 för heltidsjordbrukare 20—66 år, för jämnåriga löntagare med samma
inkomst uppgiven till beskattning 1973 och för alla jämnåriga av samma kön
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Socialförsäkringar: Sjukpenning |
450 |
4 170 • |
2 050 * |
Sjukpenning bland >0 |
1 370 |
6 030 * |
4 320 . |
Föräldrapenning |
0 |
15 |
25 |
Frivillig sjukpenning |
5 |
5 |
2 |
Yrkesskadeförsäkring |
0 |
35 |
45 |
KSA-Stöd |
0 |
15 |
20 |
Arbetsmarknadsstöd |
20 |
1 360 . |
400 |
Arbetsmarknadsstöd bland |
870 |
8 810 . |
4410 |
Övriga bidrag: |
0 |
5 |
10 |
Bostadstillägg |
200 |
265 |
285 |
Bostadstillägg bland >0 |
840 |
1 180 |
1 590 |
Familjebidrag för Vpl |
0 |
10 |
6 |
Bidragsförskott |
0 |
20 |
22 |
Socialhjälp |
0 |
130 |
85 |
Socialhjälp bland >0 |
0 |
2 800 |
3 480 |
Barnbidrag |
1 150 |
770 . |
870 . |
Disponibel inkomst: Egen disponibel inkomst |
18 680 |
23 670 . |
27 370 . |
Disponibel familjeinkomst |
24 920 |
35 820 * |
40 010 . |
Andel utan disp. familje-inkomst |
0,0 % |
0,2 % |
0,9 % |
Under 10 000 i disp. |
7,6 % . |
1,6 % * |
3,3 % . |
Tabell 7 visar att bidragssystemet också 1975 fungerar till löntagartvillingarnas
förmån, vilket tillsammans med skattesystemets verkningar
förklarar skillnaderna i disponibel inkomst trots att de sammanräknade
inkomsterna också 1975 var påtagligt lika.
Att löntagare med samma inkomster som jordbrukarna uppgivna till
beskattningen är en grupp med svåra problem framgår indirekt av utfallet
på sjukförsäkringen, arbetsmarknadsstödet och socialhjälpen.
Inte heller 1975 har någon av jordbrukarna i urvalet erhållit socialhjälp.
Också 1975 är jordbrukarnas familjesituation sådan att de genomsnittligt
har högre barnbidrag än löntagartvillingarna och än alla jämn
-
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
23
åriga. Också 1975 har jordbrukarna samma nytta genomsnittligt sett
av bostadstilläggen som löntagartvillingarna.
Paradox 1
En möjlig formulering av den första paradoxen är att jordbrukarna
till en del står utanför den välfärdsekonomi som löntagarna är inordnade
i.
Jordbrukarna bidrar klart mindre än genomsnittet av alla i jordbrukarnas
ålder till det allmänna via beskattningen. De bidrar kanske
genomsnittligt lika mycket som löntagare med samma inkomst uppgiven
till beskattningen när man tar hänsyn till arbetsgivaravgiften.
Jordbrukarnas situation är emellertid också sådan att de får ut genomsnittligt
mindre av framför allt socialförsäkringarna men också
av delar av bidragssystemet. Denna skillnad till jordbrukarnas nackdel
finns inte bara i relation till löntagartvillingarna utan också till
alla jämnåriga.
Denna formulering av paradoxen kompliceras dock om man för in
jordbrukspolitiken med de omfattande subventionerna och prisregleringarna
som en del av välfärdsekonomin.
1.4 Konsumtionsmönster och konsumtionsnivå
Om den inkomst som jordbrukarna uppgivit för beskattning läggs till
grund för beräkning av disponibel inkomst och konsumtionsutrymme
skulle 65 procent av jordbrukarna ha konsumtionsnivåer när det gäller
privat konsumtion, som ligger på eller under normerna för existensminimum.
I tabell 8 har vi sammanställt de indikatorer på konsumtionsnivå
som finns tillgängliga inom ramen för levnadsnivåundersökningen 1974.
Indikatorerna ger sammantagna ingen uttömmande bild av konsumtionsnivån.
Av de tunga posterna i en hushållsbudget saknas helt indikatorer
på matstandard i 1974 års undersökning. Vi har heller inga som
helst indikatorer på klädkonsumtion. Indikatorerna täcker dock ganska
väl bostadsstandard som är en viktig del av den privata konsumtionen
och delar av fritidskonsumtionen.
På grund av att indikatorer saknas på så många områden är det
mycket svårt att avge något sammanfattande omdöme om skillnader
i konsumtionsnivå mellan jordbrukarna och deras löntagartvillingar.
Vi anser att tabellen övertygande visar att konsumtionsnivån bland
jordbrukarna inte är så låg som beräkningen av konsumtionsutrymme
per familjemedlem angav, när beräkningen grundas på den inkomst som
jordbrukarna uppgivit för beskattning samt erlagd slutlig skatt och
mottagna bidrag och transfereringar. Den sammantagna bild av konsumtionsnivån
bland jordbrukarna som tabellen ger är oförenlig med
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
24
Tabell 8. Indikatorer på konsumtionsmönster och konsumtionsnivå bland heltidsjordbrukare
20—66 år, bland jämnåriga löntagare av samma kön och med samma
inkomst uppgiven till beskattning och bland alla jämnåriga av samma kön
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Konsumtionskapita!: |
|||
Äger hus |
88,0 |
39,3 * |
43,5 * |
Äger bostadsrätt |
3,3 |
8.3 |
11.5 . |
Äger bil Bilens värde medeltal |
77,2 |
63,6 * |
72,5 |
1 000 kr. |
8,3 |
8,3 |
10,5 |
Äger båt |
18,5 |
14,7 |
20,8 |
Båtens värde (1 000 kr.) |
3,3 |
3,0 |
5,9 |
Äger sommarstuga |
5,4 |
18,4 . |
25,4 . |
(1 000 kr.) |
20,0 |
30,4 . |
41,3 . |
Bostadsstandard: |
|||
Bor i enfamiljshus |
93,5 |
44,5 * |
49,3 . |
Medelantal rum |
4,2 |
2,9 . |
3,4 . |
Bostadskostnad per månad |
450,0 |
510,0 |
620,0 * |
Trångbodd |
14,1 |
11,7 |
7,0 . |
Ej fullt modern bostad |
26,1 |
16,1 |
10,8 . |
Trångbodd och omodernt |
4,3 |
1,1 |
0,9 „ |
Utrustning i bostaden: |
|||
Tvättmaskin |
81,5 |
88,4 |
90,6 . |
Frys |
93,5 |
72,5 . |
76,1 * |
Diskmaskin |
25,0 |
7,7 . |
17,0 |
Telefon |
98,9 |
91,8 . |
94,8 |
Radio |
98,9 |
97,8 |
98,4 |
TV |
90,2 |
96,4 |
95,5 * |
Daglig tidning |
98,9 |
89,6 * |
93,1 * |
Två hyllmeter böcker Andra indikatorer: Gjort semesterresa under |
62,0 |
66,3 |
70,4 |
1973 |
26,1 |
53,1 * |
61,4 * |
I Sverige |
13,0 |
36,3 . |
39,8 . |
I Norden |
10,9 |
15,7 |
16,4 |
I Mellaneuropa |
2,2 |
4,6 |
6,9 |
I Östeuropa |
1,1 |
1,5 |
1,8 |
I Sydeuropa |
5,4 |
5,5 |
10,2 |
I övriga utlandet |
1,1 |
1,1 |
2,5 |
Går på teater |
32,6 |
32,6 |
45,4 * |
Därav ofta |
1,1 |
2,2 |
6,2 . |
Går på bio |
20,7 |
29,3 |
27,8 |
Därav ofta |
0,0 |
2,6 |
2,0 |
Går på restaurang |
37,0 |
30,7 |
43,2 |
Därav ofta |
0,0 |
1,9 |
3,6 |
Går på dans |
39,1 |
28,2 |
32,8 |
Därav ofta |
7,6 |
3,6 |
4,0 |
Går på bingo |
6,5 |
10,5 |
7,3 |
Därav ofta |
2,2 |
1,3 |
1,4 |
resultatet att 65 procent av jordbrukarna ligger på eller under normerna
för existensminimum för privat konsumtion.
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
25
Vi föreslår emellertid också som preliminärt omdöme om konsumtionsnivån
på basis av tabellen att den inte medger slutsatsen att det
finns några systematiska skillnader i konsumtionsnivå mellan jordbrukarna
och löntagartvillingarna med samma inkomster uppgivna för
beskattning. Jordbrukarna verkar som grupp inte ha det väsentligt
bättre än löntagartvillingarna i fråga om privat konsumtion, för att
formulera slutsatsen på vardagsspråk.
Vi anser också att tabellen tyder på att jordbrukarna ligger något
under genomsnittet för alla jämnåriga.
De två senare slutsatserna har oundvikligen en godtycklig karaktär,
eftersom de måste bygga på sammanvägningar för vilka det inte finns
några objektiva kriterier. Dessa förslag till slutsatser kan och bör diskuteras.
Vi kan bara redovisa hur vi resonerat fram våra respektive förslag
till slutsatser på basis av tabellen.
För att jordbrukarna har högre konsumtionsstandard än löntagarna
talar:
att en större andel av jordbrukarna har bil
att jordbrukarna har större bostäder
att en större andel av jordbrukarna har frys, diskmaskin, telefon och
daglig tidning
För att löntagartvillingarna har högre konsumtionsstandard än jordbrukarna
talar:
att en större andel av jordbrukarna har ej fullt moderna bostäder
och att de ligger under löntagarna i fråga om tvättmaskin, TV och innehav
av böcker
att hälften av löntagartvillingarna mot en fjärdedel av jordbrukarna
gjort semesterresa under 1973
att var femte löntagartvilling har sommarstuga
Innehav av sommarstuga är dock tvivelaktigt som kriterium på konsumtionsnivå
av flera skäl. Det är snarare fråga om skillnader i konsumtionsmönster
och konsumtionsbehov än skillnad i konsumtionsnivå.
Semesterresandet är av liknande skäl också svårt att inpassa i jämförelsen.
Enligt många av indikatorerna är det ingen skillnad mellan jordbrukarna
och löntagartvillingarna. En viktig punkt, där en skillnad i
privat konsumtionsnivå skulle ha kunnat slå igenom, gäller bilarnas
värde. En större andel av jordbrukarna har bil men bilarnas värde skiljer
sig inte i genomsnitt i varje fall inte enligt ägarnas skattning inför
SCB:s intervjuare.
När det gäller jämförelsen med tvillinggruppen av alla jämnåriga
till jordbrukarna har vi resonerat på motsvarande sätt och då fäst oss
vid
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
26
att jordbrukarna ligger under alla jämnåriga i fråga om bostadsstandard
enligt nästan alla indikatorer
att tvillinggruppen av alla jämnåriga har högre värden på bil, båt och
sommarstuga
att 61 procent av tvillinggruppen av alla jämnåriga gjort semesterresa
mot 26 procent av jordbrukarna
att tvillinggruppen av alla jämnåriga ligger högre än jordbrukarna
på de fritidsaktiviteter med kostnadsinslag som finns nederst i tabellen
(teater, bio, restaurangbesök)
Men slutsatsen måste betraktas som ganska osäker på grund av att
vi saknar indikatorer på många områden.
Paradox 2
Jordbrukarna har mycket lägre disponibla inkomster än löntagartvillingarna.
Jordbrukarna har också genomsnittligt något större familjer
än löntagartvillingarna, varför deras konsumtionsutrymme framstår som
väsentligt lägre än löntagartvillingarnas. Men den faktiska konsumtionsnivån
verkar vara densamma enligt våra indikatorer, trots olikheten i
disponibel inkomst och konsumtionsutrymme.
Vidare bör man ha i minnet att den faktiska konsumtionsnivån är
låg både bland jordbrukarna och löntagartvillingarna eller i varje fall
lägre än bland alla jämnåriga. När man ser till likviditet och förmögenhet
skulle den låga konsumtionsnivån bland jordbrukarna emellertid
till någon del vara ”frivillig”.
Tre faktorer kan möjligen göra dessa paradoxala resultat begripliga.
1. Jordbrukarna kan behöva mindre kontantinkomster för att upprätthålla
samma konsumtionsnivå som ett löntagarhushåll i en stad
(jfr t. ex. behovet av sommarstuga, alla måltider lagade inom hushållet,
m. m.).
2. Det faktiska konsumtionsutrymmet kan vara något större bland
jordbrukarna än våra beräkningar ger vid handen om schablonmomenten
i jordbruksbeskattningen undervärderar naturainkomster och
användning av bil, telefon, el, m. m. i hushållet.
3. Jordbrukarnas konsumtionsmönster och konsumtionsnivå kan också
bli präglat av att utvecklingen av jordbruket lätt blir det helt dominerande
livsmålet och livsintresset och att detta på ett mycket påtagligt
sätt stimuleras av skattereglernas utformning.
Den övergripande slutsatsen av redovisningen av de ekonomiska förhållandena
i anslutning till motionärernas frågeställning blir att jordbrukare
och löntagare ej bör jämföras enligt sammanräknad inkomst
uppgiven till beskattning. En rättvisande jämförelse måste bygga på en
mängd olika indikatorer eftersom deras respektive ekonomiska situation
är så olikartad.
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
27
II Jordbrukarnas levnadsnivå i andra avseenden
Motionärernas frågeställning gäller ej endast ekonomiska förhållanden
utan också jordbrukarnas levnadsnivå i andra avseenden. Redovisningen
i det följande görs inom ramen för det levnadsnivåbegrepp som användes
i rapporterna till låginkomstutredningen på basis av 1968 års levnadsnivåundersökning
med de modifieringar som gjorts i arbetet med
1974 års undersökning. De flesta indikatorerna inom bostadskomponenten
har redovisats i föregående avsnitt som indikatorer på konsumtionsnivå.
En översikt över redovisningen i det följande ges av uppställningen
nedan, där tabellerna under de olika komponenterna i den standardiserade
tabellserien finns upptagna.
SYSSELSÄTTNING OCH ARBETSFÖRHÅLLANDEN
1. Sysselsättningsvolym och arbetslöshet
2. Fysiska arbetsmiljöförhållanden
3. Fysiska och psykiska arbetskrav
4. Arbetets påfrestningar på individen
5. Jämställdhet i hushållsarbete (ingår ej)
HÄLSA OCH VÅRDKONSUMTION
1. Hälsotillstånd
2. Vårdkonsumtion och aktivitetsnedsättning
3. Tobaks- och alkoholvanor
UTBILDNING
1. Utbildning och fritidsstudier
POLITISKA RESURSER
1. Fackligt och politiskt deltagande
2. Relation till myndigheter
SÄKERHET TILL LIV OCH EGENDOM
1. Utsatthet för brott
2. Utsatthet för olycksfall
FAMILJEFÖRHÅLLANDEN OCH SOCIALA RELATIONER
1. Familjeförhållanden och sociala relationer
2. Uppväxtförhållanden (ingår ej)
FRITID OCH KULTUR
1. Semester och semesteranvändning
2. Fritidsaktiviteter
3. Religiös aktivitet
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
28
II: 1 Sysselsättning och arbetsförhållanden
1.1 Sysselsättningsvolym och arbetslöshet
Jordbrukarna har nästan dubbelt så hög årsarbetstid som löntagare
med samma inkomster, vilka genomsnittligt varit arbetslösa en månad
under 1973.
Tabell 9. Sysselsättningsförhållanden för heltidsjordbrukare, för jämnåriga löntagare
med samma inkomst och för alla jämnåriga
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Sysselsättning under 1973: |
88,0 |
61,9 . |
73,5 . |
Deltids- eller delårsarbete |
6,5 |
30,9 . |
12,6 |
Inget förvärvsarbete 1973 |
0,0 |
6,3 * |
11,1 . |
Årsarbetstimmar : Som heltidsarbetande |
107 |
1 502 . |
1 481 * |
Som deltidsarbetande |
21 |
79 * |
34 |
Som jordbrukare |
2 843 |
5 * |
12 * |
Som medhjälpare i jordbruk |
0 |
2 |
8 |
Som företagare |
14 |
4 |
236 . |
Som medhjälpare i företag |
0 |
36 |
3 |
Som fri yrkesutövare |
46 |
13 . |
35 |
Summa årsarbetstimmar |
3 034 |
1 643 * |
1 819 . |
Kontakt med arbetsförmed-lingen: Besök under 1973, andel |
2,2 |
25,9 . |
7,8 |
Besök under 1968—72 |
6,5 |
39,8 . |
15,4 * |
Arbetslöshet: Arbetslös vid intervjutill-fället |
0,0 |
0,3 |
1,5 |
Någon gång under 1973 |
2,2 |
17,9 * |
4,1 |
Arbetslös hela 1973 |
0,0 |
0,4 |
0,4 |
Arbetslöshetsveckor 1973 |
0,4 |
4,2 . |
0,7 |
Arbetslöshetsveckor medel-tal bland > 0 |
17,0 |
23,8 . |
18,5 |
Under de senaste 5 åren |
7,6 |
35,4 * |
11,5 |
Någon gång mer än 2 |
7,6 |
43,1 * |
21,6 . |
Enligt tabellen har jordbrukarna arbetat i genomsnitt 3 034 årstimmar
jämfört med löntagartvillingarnas genomsnitt på 1 643 timmar, dvs.
nästan dubbelt så mycket. Jämförelsen av årsarbetstid är dock problematisk.
Jordbrukarnas arbetstid har sociologiskt inte samma innebörd
som löntagarnas. Skillnaden mellan arbete och fritid är mera flytande
för jordbrukarna. I jordbrukarnas arbetstid ingår sannolikt en del moment
som löntagarna måste avsätta fritid för, t. ex. skötsel och underhåll
av bil, hus, verktyg, m. m.
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
29
Löntagarnas arbetstid är oftast ordinarie arbetstid och innefattar ej
raster och restid medan jordbrukarnas arbetstidsuppgift sannolikt skall
uppfattas som bruttoarbetstid, dvs. all tid som åtgår till arbete. Å andra
sidan innefattar vårt arbetstidsmått också semester och sjukskrivningstid
med bibehållen anställning. Som vi skall se är löntagartvillingarna
sjukskrivna betydligt mer än jordbrukarna och har längre uttagen semester.
Det är alltså bara med betydande reservationer (åt båda hållen)
som vi kan jämföra de enligt tabellen uppgivna årsarbetstiderna.
Skillnaden i årsarbetstid är också delvis ofrivillig för löntagartvillingarnas
del. Som framgår av tabellen har de varit arbetslösa genomsnittligt
4,2 veckor under 1973, dvs. ganska precis en månad. Under
1973 har två procent av jordbrukarna jämfört med 18 procent av löntagartvillingarna
varit arbetslösa minst en vecka. Motsvarande siffror
för de fem år som föregick intervjutillfället är 8 procent respektive 35
procent.
När jordbrukarna jämförs med alla jämnåriga i landet framkommer
likartade men ej lika markerade skillnader, vilket talar för att jämförelsegruppen
bland löntagarna har en mycket svag ställning på arbetsmarknaden
i jämförelse med landets övriga befolkning.
1.2 Fysiska arbetsmiljöförhållanden
Dåliga fysiska arbetsmiljöförhållanden är vanligare förekommande
bland jordbrukarna än bland löntagarna. Andelen som ständigt utsätts
för negativa arbetsmiljöfaktorer är dock lägre bland jordbrukarna.
Tabell 10. Arbetsmiljöförhållanden för heltidsjordbrukare, för jämnåriga löntagare
med samma inkomst och för alla jämnåriga
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Inomhusarbete |
4,3 |
61,2 . |
59,0 . |
Arbete utomhus mindre del |
8,7 |
14,2 |
15,9 |
Arbete utomhus största del |
65,2 |
20,6 * |
21,1 * |
Utsätts i arbetet för: |
|||
Smuts |
98,9 |
61,3 * |
51,8 * |
Svår nedsmutsning |
44,6 |
31,1 * |
22,6 * |
Något buller |
64,1 |
51,7 . |
45,5 * |
Öronbedövande buller |
|||
jämt |
5,4 |
19,7 * |
16,1 . |
Drag |
29,3 |
37,4 |
31,5 |
Fukt |
81,5 |
32,5 * |
32,9 * |
Ofta våta kläder |
4,3 |
9,4 |
6,4 |
Gas, damm, rök |
75,0 |
55,0 * |
41,7 . |
Därav ofta |
18,5 |
26,5 |
22,4 |
Därav för jämnan |
5,4 |
20,8 * |
14,6 * |
Giftiga ämnen |
40,2 |
24,2 * |
24,7 . |
Därav ofta |
5,4 |
12,2 |
9,4 |
Därav för jämnan |
3,3 |
8,5 |
6,2 |
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
30
Andelen som i någon utsträckning utsätts för smuts, buller, fukt, gas,
damm, rök respektive giftiga ämnen i sitt arbete är större bland jordbrukarna
än bland löntagarna. Andelen som ofta eller för jämnan utsätts
för öronbedövande buller respektive gas, damm eller rök är dock
lägre bland jordbrukarna. Skillnaderna är statistiskt säkerställda.
Resultaten tyder även på att andelen som arbetar på dragiga arbetsplatser,
som ofta får våta arbetskläder till följd av arbetet eller som ofta
eller för jämnan kommer i kontakt med giftiga ämnen i arbetet är lägre
bland jordbrukarna än bland löntagarna. Dessa skillnader är dock ej
statistiskt säkerställda.
1.3 Fysiska och psykiska arbetskrav
Jordbrukarna utsätts totalt sett för väsentligt hårdare fysiska arbetskrav
än löntagarna men har i avsevärt mindre utsträckning psykiskt belastande
arbeten.
Tabell 11. Fysiska och psykiska arbetskrav för heltidsjordbrukare, för jämnåriga
löntagare med samma inkomst och för alla jämnåriga
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Fysiska krav: |
|||
Måste kunna lyfta 60 kg |
92,4 |
54,4 . |
46,0 . |
dagligen |
64,1 |
28,7 . |
24,8 . |
Övrigt fysiskt krävande |
73,9 |
37,0 * |
37,6 * |
Lyft och krävande |
70,7 |
24,4 . |
24,4 . |
Skakningar, vibrationer |
53,3 |
14,9 . |
14,0 . |
Därav ofta |
14,1 |
6,3 |
6,3 * |
Därav för jämnan |
1,1 |
5,0 |
3,9 |
Ensidiga arbetsrörelser |
27,2 |
42,2 . |
33,4 |
Olämpliga arbetsställningar |
68,5 |
38,0 . |
35,3 . |
Ensidigt och olämpligt |
22,8 |
22,7 |
18,1 |
Psykiska krav: |
|||
Psykiskt ansträngande |
8,7 |
32,1 * |
43,3 * |
Jäktigt |
51,1 |
48,9 |
66,8 * |
Enformigt |
6,5 |
21,7 . |
16,4 * |
Jäktigt och enformigt |
3,3 |
11,0 . |
10,2 . |
Andelen som i arbetet behöver en fysisk styrka motsvarande den som
behövs för att lyfta 60 kilo är större bland jordbrukarna än bland löntagarna.
Nästan alla jordbrukare (92 procent) mot drygt hälften (54
procent) av löntagartvillingarna anser att man behöver kunna lyfta 60
kilo för att klara av arbetet. Två av tre jordbrukare behöver sådan
styrka dagligen mot en av fyra bland löntagartvillingarna. Likaså är andelen
som har ett i övrigt fysiskt krävande arbete, som utsätts för kraf
-
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
31
tiga skakningar eller vibrationer i arbetet eller som tvingas till olämpliga
arbetsställningar, större bland jordbrukarna än bland löntagarna. Endast
ifråga om upprepade eller ensidiga arbetsrörelser är andelen lägre bland
jordbrukarna än bland löntagarna. Alla skillnader som här noterats är
statistiskt säkerställda.
Andelen som anser sitt arbete vara psykiskt ansträngande, enformigt
respektive jäktigt och enformigt är klart högre bland löntagarna. Jordbrukarnas
arbete är således enligt våra intervjuuppgifter klart mindre
psykiskt belastande än löntagartvillingarnas.
1.4 Arbetets påfrestningar på individen
Resultaten tyder på att jordbrukarna i något högre utsträckning än
löntagarna är fysiskt pressade av sitt arbete men att de i avsevärt mindre
utsträckning är psykiskt pressade.
Tabell 12. Arbetets påfrestningar på individen för heltidsjordbrukare, för jämnåriga
löntagare med samma inkomst och för alla jämnåriga
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Ofta kroppsligt utmattad |
25,0 |
27,8 |
20,6 |
Daglig svettning |
66,3 |
36,7 . |
28,9 . |
Ofta psykiskt utmattad |
1,1 |
14,4 * |
14,9 . |
Olycksfall i arbetet sen. året |
9,8 |
7,1 |
6,8 |
Ingen statistiskt säkerställd skillnad föreligger mellan jordbrukarna
och löntagarna i fråga om andelen som uppger sig ofta vara kroppsligt
utmattad efter arbetet. Frågan ger svar på hur stor andel som i sitt
arbete utsätts för fysiska krav överstigande de egna resurserna, varför
den kan anses vara den viktigaste indikatorn på arbetets fysiska påfrestningar
på individen. Eftersom en avsevärt större andel av jordbrukarna
än av löntagarna uppger sig dagligen bli svettiga i sitt arbete till följd
av kroppsansträngning, anser vi dock att resultaten talar för att jordbrukarna
pressas fysiskt något hårdare i arbetet än löntagarna.
En avsevärt mindre andel av jordbrukarna än av löntagarna är ofta
psykiskt utmattade efter arbetet, dvs. utsätts i sitt arbete för psykiska
krav överstigande de egna resurserna, varför slutsatsen blir att jordbrukarna
i avsevärt mindre utsträckning än löntagarna är psykiskt pressade
av arbetet.
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
32
11: 2 Hälsa och vårdkonsumtion
2.1 Hälsotillstånd
Såväl fysiskt som psykiskt har jordbrukarna klart bättre hälsotillstånd
än löntagarna. Jordbrukarna har också ett bättre hälsotillstånd
än alla jämnåriga, särskilt i fråga om psykiskt välbefinnande.
Tabell 13. Hälsotillstånd bland heltidsjordbrukare, bland jämnåriga löntagare med
samma inkomst och bland alla jämnåriga
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Fysiskt välbefinnande: |
|||
Nedsatt rörelseförmåga |
19,6 |
32,9 . |
23,4 |
Därav kraftigt rörelse-hindrad |
6,5 |
10,9 |
8,6 |
Synnedsättning |
3,3 |
18,3 * |
8,0 |
Hörselnedsättning |
16,3 |
26,9 |
19,9 |
Dåliga tänder |
14,1 |
21,2 |
13,5 |
Något cirkulationsbesvär |
21,7 |
41,2 * |
33,5 . |
Svåra cirkulationsbesvär |
6,5 |
12,9 |
6,0 |
Någon värk i axlar, ben, |
58,7 |
59,6 |
48,8 |
Därav svår värk |
10,9 |
9,8 |
9,4 |
Huvudvärk, svåra besvär |
4,3 |
8,7 |
8,2 |
Psykiskt välbefinnande: |
|||
Någon trötthet sen. 14 dagar |
45,7 |
44,1 |
36,7 |
Därav påfallande dagtrött |
12,0 |
23,9 . |
16,9 |
Därav trött för jämnan |
4,3 |
6,3 |
6,3 |
Nedsatt psyk. välbefinnande |
|||
sen. år |
13,0 |
31,1 . |
24,7 . |
Därav nervösa besvär |
3,3 |
23,6 . |
16,6 . |
Därav sömnbesvär |
2,2 |
10,7 . |
8,9 . |
Därav depressioner |
1,1 |
3,9 |
3,0 |
Antal sjukdomssymtom: |
|||
0—2 symtom |
29,3 |
20,7 |
30,7 |
3—5 symtom |
35,9 |
32,1 |
29,8 |
6—9 symtom |
23,9 |
19,1 |
18,5 |
10 eller fler symtom |
10,9 |
28,1 * |
20,7 * |
Medeltal symtom |
4,9 |
7,6 * |
6,0 |
Medeltal bland > 0 |
5,3 |
7,9 . |
6,5 |
Andelen med nedsatt rörelseförmåga, synnedsättning respektive cirkulationsbesvär
är lägre bland jordbrukarna än bland löntagarna. Med
undantag för värk i axlar, ben eller leder tyder även övriga indikatorer
på ett bättre fysiskt hälsotillstånd bland jordbrukarna än bland
löntagarna.
I fråga om psykiskt välbefinnande föreligger statistiskt säkerställda
skillnader i samband med indikatorerna ”dagtrötthet”, ”nedsatt psykiskt
välbefinnande senaste året”, ”nervösa besvär” och ”sömnbesvär”. Jord
-
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
33
brukarna verkar ha ett klart bättre psykiskt hälsotillstånd än löntagarna.
När jordbrukarna jämförs med alla jämnåriga framkommer likartade
men ej lika markerade skillnader som när jordbrukarna jämförs med
löntagarna. Förhållandet gäller samtliga indikatorer på fysiskt och
psykiskt välbefinnande med undantag för indikatorn ”trött för jämnan”.
Detta indikerar att den jämförelsegrupp bland löntagarna som
vi använder oss av, såväl fysiskt som psykiskt, har klart sämre hälsotillstånd
än landets övriga befolkning. Det betyder också att jordbrukarna
är genomsnittligt friskare än sina jämnåriga.
Huruvida detta är en effekt av arbetets karaktär och övriga förhållanden
är svårt att säga utan ytterligare undersökningar. Selektionseffekten
skulle innebära att den som blir sjuklig slutar med jordbruket
eller inte kan bli jordbrukare.
2.2 Vårdkonsumtion och aktivitetsnedsättning
Såväl vårdkonsumtion (sjukhusvistelse, läkarbesök, medicinkonsumtion)
som aktivitetsnedsättning till följd av sjukdom (sängliggande,
sjukskrivning) är lägre bland jordbrukarna än bland löntagartvillingarna
och också lägre än bland alta jämnåriga.
Tabell 14. Vårdkonsumtion och aktivitetsnedsättning bland heltidsjordbrukare,
bland jämnåriga löntagare med samma inkomst och bland alla jämnåriga
Jordbru- Jämnåriga Alla jämn
kare
löntagare åriga av
med samma samma kön
inkomst
Vårdkonsumtion:
Vårdats på sjukhus |
3,3 |
17,3 * |
12,3 * |
Medeltal vårdveckor |
0,1 |
0,7 . |
1,1 |
Besökt läkare senaste 12 |
|||
mån. |
48,9 |
69,3 * |
57,3 |
1—5 läkarbesök |
41,3 |
47,9 |
47,1 |
Mer än 10 läkarbesök |
2,2 |
4,5 |
2,9 |
Medeltal läkarbesök alla |
3,2 |
5,1 * |
3,7 |
Besökt psykiater sen. året |
1,1 |
3,6 |
2,7 |
Besökt tandläkare sen. året |
44,6 |
40,4 |
56,4 . |
Medicinkonsumtion: |
|||
Smärtstillande medel |
20,7 |
26,5 |
23,5 |
Hostmedicin |
3,3 |
4,7 |
3,4 |
Lugnande medicin |
1,1 |
11,7 . |
8,5 . |
Sömnmedel |
2,2 |
5,1 |
5,8 |
Diuretika |
2,2 |
6,0 |
3,3 |
Hjärt/kärlmedicin |
4,3 |
13,5 . |
7,8 |
Digitalis |
1,1 |
3,5 |
1,6 |
Ulcus |
4,3 |
5,8 |
3,8 |
Antibiotika |
0,0 |
2,2 |
1,7 |
Diabetes |
1,1 |
3,6 |
1,7 |
Antireumatiska |
0,0 |
1,4 |
1,3 |
Någon receptmedicin |
12,0 |
33,0 . |
23,5 . |
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
34
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Aktivitetsnedsättning: |
|||
Sängliggande någon tid 1973 |
21,7 |
43,1 . |
34,3 * |
Sängliggande minst 2 veckor |
6,5 |
17,1 * |
13,3 |
Sängliggande, medeltal |
|||
veckor |
0,3 |
1,0 . |
0,9 |
Sjukskriven minst 1 dag |
|||
1973 |
30,4 |
64,8 * |
50,5 . |
300 eller fler sjukdagar |
1,1 |
3,3 |
1,8 |
Medeltal sjukdagar 1973 |
10,5 |
53,1 * |
23,8 * |
Medeltal sjukdagar bland |
|||
> 0 |
34,6 |
81,9 . |
47,1 . |
Sjukskriven minst 1 dag |
|||
1974 |
35,9 |
65,1 . |
48,8 * |
300 eller fler sjukdagar |
0,0 |
2,9 |
1,4 |
Medeltal sjukdagar 1974 |
11,3 |
47,8 * |
22,6 |
Medeltal sjukdagar bland |
|||
> 0 |
31,6 |
73,4 . |
46,4 |
Sjukskriven minst 1 dag |
|||
1975 |
32,6 |
69,2 . |
47,5 * |
300 eller fler sjukdagar |
0,0 |
4,1 * |
1,5 |
Medeltal sjukdagar 1975 |
15,9 |
53,4 * |
22,6 |
Medeltal sjukdagar bland |
|||
> 0 |
48,8 |
77,1 * |
47,6 |
Andelen som under 12-månadersperioden före intervjutillfället vårdats
på sjukhus eller besökt läkare är avsevärt lägre bland jordbrukarna
än bland löntagarna. Av jordbrukarna har tre procent varit inlagda
på sjukhus mot 17 procent av löntagartvillingarna och tolv procent av
alla jämnåriga. Medeltalet vårdveckor respektive medeltalet läkarbesök
är likaså lägre bland jordbrukarna.
Andelen som under 14-dagarsperioden före intervjutillfället använt
någon receptbelagd medicin är ca tre gånger större bland löntagarna
än bland jordbrukarna, 33 procent jämfört med 12 procent.
I fråga om aktivitetsnedsättning till följd av sjukdom är såväl andelen
som under 12-månadersperioden före intervjutillfället varit sängliggande
p. g. a. sjukdom som andelen som under åren 1973—75 varit
sjukskriven någon tid, avsevärt lägre bland jordbrukarna än bland
löntagarna. Jordbrukarna har i båda fallen knappt hälften så höga andelar.
Även medeltalet veckor intervjupersonerna varit sängliggande
respektive medeltalet sjukskrivningsdagar är avsevärt lägre bland jordbrukarna.
Samtliga ovan relaterade skillnader är statistiskt säkerställda.
När jordbrukarna jämförs med alla jämnåriga av samma kön framkommer
likartade men ej lika markerade skillnader som när jordbrukarna
jämförs med löntagare med samma inkomster. Detta indikerar att
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
35
jämförelsegruppen bland löntagarna även i fråga om vårdkonsumtion
och aktivitetsnedsättning till följd av sjukdom är en utsatt grupp i
jämförelse med landets övriga befolkning.
Det ger också ökad tyngd åt resultaten i föregående avsnitt att jordbrukarna
genomsnittligt är friskare än sina jämnåriga, även om den
lägre vårdkonsumtionen också till någon del kan vara en följd av att
kraven från jordbruksdriften kan göra jordbrukaren mindre benägen
att söka vård.
2.3 Tobaks- och alkoholvanor
Skillnader i jordbrukarnas respektive löntagarnas tobaks- och alkoholvanor
föreligger endast i fråga om andelen nykterister som är betydligt
större bland löntagartvillingarna. Jordbrukarna skiljer sig ej
från alla jämnåriga i fråga om tobaks- och alkoholvanor.
Tabell 15. Tobaks- och alkoholvanor bland heltidsjordbrukare, bland jämnåriga
löntagare med samma inkomst och bland alla jämnåriga
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Tobaksvanor: |
|||
Röker ej |
55,4 |
53,2 |
51,2 |
Röker |
44,6 |
46,8 |
48,8 |
Därav mer än 10 cig. |
23,9 |
19,5 |
23,8 |
Alkoholvanor: |
|||
Använder ej alkohol |
14,1 |
30,2 * |
16,6 |
Använder alkohol |
85,9 |
69,8 * |
83,4 |
Inga statistiskt säkerställda skillnader föreligger mellan jordbrukarna
och löntagarna i fråga om andelen rökare respektive andelen som
röker 10 eller fler cigarretter per dag.
Andelen nykterister, dvs. andelen som uppgett att de ej använder
alkohol, är dock avsevärt större bland löntagarna än bland jordbrukarna,
30 respektive 14 procent. Skillnaden är statistiskt säkerställd.
Jordbrukarna skiljer sig ej från alla jämnåriga när det gäller tobaksoch
alkoholvanor.
Skillnaderna i hälsotillståndet kan således ej förklaras av skillnader i
tobaks- och alkoholvanor.
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
36
II: 3 Utbildning
3.1 Utbildning och fritidsstudier
Jordbrukarna har genomsnittligt kortare formell skolutbildning och
lägre utbildningsnivå än löntagarna men deltar i större utsträckning än
dessa i studiecirklar.
Tabell 16. Utbildning och studier bland heltidsjordbrukare, bland jämnåriga löntagare
med samma inkomst och bland alla jämnåriga
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Antal skolår: |
|||
Högst 6 skolår |
46,7 |
34,2 . |
27,8 . |
Lägst 12 skolår |
6,5 |
12,5 |
17,9 * |
Medeltal skolår |
7,3 |
8,0 * |
8,7 . |
Utbildningsnivå: |
|||
Enbart folkskola |
72,8 |
66,1 |
58,1 * |
Folkskola + yrkesutbildning |
15,2 |
13,4 |
16,5 |
Enbart real- el. grundskola |
3,3 |
5,6 |
4,0 |
Realskola-(-yrkesutbildning |
5,4 |
10,3 |
10,7 |
Studentexamen |
3,3 |
3,4 |
6,1 |
Akademisk examen |
0,0 |
1,2 |
4,5 * |
Senaste skolår: |
|||
Under utbildning |
0,0 |
1,2 |
2,1 |
1973—1974 |
2,2 |
5,4 |
2,7 |
1970—1972 |
4,3 |
5,1 |
3,3 |
1960—1969 |
5,4 |
7,5 |
10,4 |
1940—1959 |
37,0 |
23,8 . |
30,7 |
—1939 |
51,1 |
56,9 |
50,5 |
Deltar i studiecirklar |
51,1 |
23,5 * |
24,0 * |
Därav ofta |
19,6 |
13,1 |
9,7 . |
En större andel av jordbrukarna än av löntagarna har en skol- och
yrkesutbildning som sammanlagt varat högst 6 år. Genomsnittligt antal
skolår är också lägre bland jordbrukarna. Skillnaderna är statistiskt
säkerställda.
Resultaten tyder även på att en större andel av jordbrukarna än av
löntagarna har enbart folkskoleutbildning, varför slutsatsen blir att
jordbrukarna har en något lägre utbildningsnivå än löntagarna.
Andelen som deltar i studiecirklar är dock dubbelt så stor bland
jordbrukarna som bland löntagarna, 51 procent jämfört med 24 procent.
Jämfört med alla jämnåriga har jordbrukarna klart lägre formell
skolutbildning. Jordbrukarna har genomsnittligt 1,4 år kortare skolgång
än genomsnittet för alla jämnåriga.
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
37
II: 4 Politiska resurser
4.1 Fackligt och politiskt deltagande
Jordbrukarna skiljer sig ej från löntagarna beträffande fackligt deltagande
men är i avsevärt högre grad politiskt organiserade och aktiva.
De båda gruppernas kanaler för politisk argumentering skiljer sig från
varandra.
Tabell 17. Fackligt och politiskt deltagande bland heitidsjordbrukare, bland jämnåriga
löntagare med samma inkomst och bland aila jämnåriga
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Fackligt deltagande: |
|||
Fackligt organiserad |
76,1 |
80,7 |
72,4 |
Därav fackligt aktiv |
43,5 |
41,4 |
43,6 |
Därav förtroendeman |
21,7 |
19,2 |
26,5 |
Politiskt deltagande: |
|||
Politiskt organiserad |
75,0 |
29,5 . |
27,1 . |
Därav politiskt aktiv |
51,1 |
20,5 * |
19,4 * |
Därav förtroendeman |
23,9 |
6,6 . |
6,5 . |
Politisk argumentation: |
|||
Talat inför ett möte |
41,3 |
31,8 |
44,0 |
Därav anförande |
20,7 |
18,2 |
25,7 |
Skrivit i tidning |
7,6 |
9,7 |
17,1 . |
Därav artikel |
4,3 |
5,9 |
10,4 |
Deltagit i demonstration |
7,6 |
32,3 * |
25,9 * |
Tagit personlig kontakt |
20,7 |
6,7 * |
14,7 |
Utanförstående |
8,7 |
8,5 |
13,2 |
Ingen skillnad föreligger mellan jordbrukarna och löntagarna i fråga
om andelen fackligt organiserade, fackligt aktiva eller fackliga förtroendemän.
En avsevärt större andel av jordbrukarna än av löntagarna är
dock politiskt organiserade, 75 procent jämfört med 30 procent, politiskt
aktiva, 51 procent jämfört med 20 procent, samt politiska förtroendemän,
24 procent jämfört med 7 procent.
De båda gruppernas kanaler för politisk argumentering skiljer sig
från varandra. Jordbrukarna tar i avsevärt större utsträckning än löntagarna
kontakt med någon person i ansvarig ställning för att påverka
beslut i samhällsfrågor, medan löntagarna i högre utsträckning deltar i
offentliga demonstrationer.
Samtliga ovan relaterade skillnader är statistiskt säkerställda.
Andelen fackligt och politiskt utanförstående, dvs. som ej är fackligt
eller politiskt organiserade, som aldrig talat inför något möte, som
aldrig skrivit någon insändare eller artikel, som aldrig demonstrerat
och som aldrig tagit kontakt med någon ansvarig person för att påverka
ett beslut, uppgår i båda grupperna till ca 8,5 procent.
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
38
4.2 Relation till myndigheter
En avsevärt större andel av jordbrukurna än av löntagarna anser sig
ha blivit felaktigt eller orättvist behandlad av någon myndighet. Jordbrukarna
är bättre ställda än löntagartvillingarna när det gäller att kunna
överklaga myndighetsbeslut.
Tabell 18. Relation till myndigheter bland heltidsjordbrukare, bland jämnåriga
löntagare med samma inkomst och bland alla jämnåriga
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Sökt rättelse |
45,7 |
21,7 * |
30,6 . |
Därav överklagat skriftligt |
31,5 |
16,1 * |
22,7 |
Kan själv överklaga beslut |
66,3 |
46,7 * |
63,6 |
Kan få hjälp att överklaga |
25,0 |
32,5 |
26,6 |
Politiskt fattig |
8,7 |
20,8 . |
9,8 |
Felaktigt behandlad av: |
1,1 |
5,2 |
5,0 |
Bostadsförmedlingen |
1,1 |
2,1 |
4,1 |
Arbetslöshetskassan |
0,0 |
1,4 |
0,8 |
Arbetsförmedlingen |
0,0 |
2,7 |
1,7 |
Taxeringsnämnd |
37,0 |
10,3 . |
19,6 . |
Socialnämnd |
1,1 |
2,9 |
1,8 |
Barnavårdsnämnd |
0,0 |
0,4 |
0,8 |
Nykterhetsnämnd |
0,0 |
0,2 |
0,4 |
Lantbruksnämnd |
10,9 |
2,4 . |
0,7 . |
Sjukhus eller läkare |
8,7 |
3,2 |
4,4 |
Polismyndighet |
1,1 |
2,9 |
3,2 |
Domstol |
1,1 |
2,4 |
1,9 |
Skola eller skolmyndighet |
5,4 |
4,0 |
2,0 * |
Militärmyndighet |
2,2 |
5,1 |
4,5 |
Länsstyrelse |
3,3 |
4,3 |
3,2 |
Av minst en myndighet |
48,9 |
26,5 . |
32,1 . |
Försäkringsbolag |
10,9 |
5,2 |
8,2 |
Arbetsgivare |
0,0 |
7,7 * |
6,9 . |
Fackförening |
0,0 |
3,2 |
1,8 |
Andelen som någon gång försökt få rättelse i någon myndighets beslut
är avsevärt större bland jordbrukarna än bland löntagarna. Andelen politiskt
fattiga, dvs. som ej kan överklaga ett beslut och som ej känner någon
som kan hjälpa dem med detta, är mindre än hälften så stor bland
jordbrukarna som bland löntagarna, nio procent jämfört med 21 procent.
En nästan dubbelt så stor andel av jordbrukarna som av löntagarna
anser sig någon gång blivit felaktigt eller orättvist behandlad av någon
myndighet, 49 procent jämfört med 26 procent. Mer än var tredje jordbrukare
anser sig blivit felaktigt eller orättvist behandlad av taxeringsnämnden
och drygt var tionde av lantbruksnämnden.
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
39
II: 5 Säkerhet till liv och egendom
5.1 Utsatthet för brott
Jordbrukarna är något mindre utsatta för stöld och klart mindre utsatta
för våldsbrott än löntagartvillingarna.
Tabell 19. Utsatthet för brott under föregående tolvmånadersperiod bland heltidsjordbrukare,
bland jämnåriga löntagare med samma inkomst och bland alla jämnåriga
-
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Stöld och skadegörelse: |
|||
Utsatt för stöld |
3,3 |
8,0 |
8,9 |
Därav polisanmäld |
0,0 |
5,5 * |
5,9 » |
Fått egendom förstörd |
6,5 |
7,4 |
7,5 |
Därav polisanmäld |
3,3 |
2,1 |
3,0 |
Stöld eller skadegörelse |
8,7 |
12,1 |
12,3 |
Utan ekonomisk förlust |
1,1 |
5,1 |
4,4 |
Med ekonomisk förlust |
7,6 |
7,0 |
8,0 |
Genomsnittlig förlust i kr. |
14 |
37 |
43 |
Genomsnittlig förlust > 0 |
208 |
520 |
553 |
Utsatt för väldihot om väld: |
|||
Våld med kroppsskada |
0,0 |
0,8 |
0,7 |
Våld utan kroppsskada |
0,0 |
1,8 |
0,9 |
Hot om våld |
0,0 |
6,8 * |
2,3 |
Något av ovanstående |
0,0 |
7,8 * |
3,0 |
Därav polisanmält |
0,0 |
1,3 |
1,1 |
Plats för våld: |
|||
Bostad |
0,0 |
0,1 |
0,4 |
Arbetsplats |
0,0 |
5,8 . |
1,3 |
Tåg, buss |
0,0 |
0,1 |
0,3 |
Restaurang |
0,0 |
1,7 |
0,3 |
Gatan |
0,0 |
0,6 |
1,0 |
Annan plats |
0,0 |
0,3 |
0,4 |
9 procent av jordbrukarna jämfört med 12 procent av löntagarna har
under 12-månadersperioden före intervjutillfället varit utsatta för stöld
eller skadegörelse. Skillnaden är något större i fråga om andelen som
varit utsatt för stöld än i andelen som fått egendom förstörd.
Den genomsnittliga rent ekonomiska förlusten i samband med stöld
eller skadegörelse är obetydlig för båda grupperna. Utslagen på alla
jordbrukarna var den genomsnittliga förlusten, som ej ersattes av försäkringsbolag
eller på annat sätt, 14 kronor och bland löntagarna
37 kronor. Bland dem som lidit ekonomisk skada i samband med detta
uppgick den genomsnittliga ekonomiska förlusten till 210 kronor bland
jordbrukarna och till 520 kronor bland löntagartvillingarna. Skillnaderna
är dock ej statistiskt säkerställda.
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
40
I fråga om utsatthet för våld eller hot om våld tyder resultaten genomgående
på en mindre utsatthet bland jordbrukarna än bland löntagarna.
Ingen av jordbrukarna jämfört med 8 procent av löntagarna
uppger sig varit utsatta för våld och/eller hot om våld under 12-månadersperioden
före intervjutillfället.
Jordbrukarna polisanmäler också brotten i mindre utsträckning än löntagarna.
5.2 Utsatthet för olycksfall
Ingen systematisk skillnad föreligger mellan jordbrukarna och löntagartvillingarna
i fråga om utsatthet för olycksfall.
Tabell 20. Utsatthet för olycksfall under föregående tolvmånadersperiod bland
heltidsjordbrukare, bland jämnåriga löntagare med samma inkomst och bland alla
jämnåriga
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Utsatt för olycksfall |
14,1 |
11,3 |
10,8 |
Därav utan bestående men |
10,9 |
6,8 |
7,5 |
Med bestående men |
3,3 |
4,4 |
3,3 |
Därav med svåra men |
0,0 |
2,4 |
1,1 |
Plats för olycka: |
|||
I hemmiljö |
3,3 |
1,2 |
2,0 |
På arbetsplatsen |
9,8 |
7,1 |
6,0 |
I trafiken |
0,0 |
0,8 |
0,9 |
Under sport |
0,0 |
1,2 |
1,3 |
Annat |
1,1 |
1,0 |
0,7 |
Andelen som varit utsatt för något olycksfall under 12-månadersperioden
före intervjutillfället är något större bland jordbrukarna än
bland löntagartvillingarna men skillnaden är inte statistiskt säkerställd.
Skillnaden ligger också främst på olyckor utan bestående men. Av jordbrukarna
har ingen i urvalet råkat ut för olyckor med bestående men
under den senaste 12-månadersperioden jämfört med 2,4 procent av
löntagartvillingarna. Men inte heller den skillnaden är statistiskt säkerställd.
Inte heller i förhållande till alla jämnåriga föreligger någon systematisk
skillnad.
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
41
II: 6 Familjeförhållanden och sociala relationer
6.1 Familjeförhållanden och sociala relationer
Jordbrukarnas familjeförhållanden skiljer sig från löntagarnas genom
en lägre andel frånskilda samt ett något högre genomsnittligt antal barn.
Resultaten tyder också på att social isolering är något mindre förekommande
bland jordbrukarna än bland löntagarna.
Tabell 21. Familjeförhållanden och sociala relationer bland heltidsjordbrukare,
bland jämnåriga löntagare med samma inkomst och bland alla jämnåriga
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Civilstånd: |
|||
Gift |
78,3 |
75,9 |
78,5 |
Ogift, ej sämb. |
17,4 |
17,0 |
13,5 |
Frånskild |
0,0 |
6,0 . |
6,0 * |
Änkling/änka |
4,3 |
1,0 |
1,9 |
Antal barn: |
|||
Inga barn |
23,9 |
34,3 |
23,7 |
Fyra eller fler barn |
20,7 |
12,9 |
11,1 . |
Medeltal barn |
2,1 |
1,6 * |
1,8 . |
Umgänge: |
|||
Brukar besöka släkt |
90,2 |
87,0 |
88,6 |
Besöker släkt ofta |
23,9 |
24,2 |
26,1 |
Brukar ha släkt på besök |
96,7 |
90,2 |
90,0 * |
Har släkt på besök ofta |
35,9 |
22,0 . |
24,1 * |
Mycket släktumgänge |
32,6 |
27,2 |
30,1 |
värde |
3,5 |
3,2 |
3,3 |
Brukar besöka vänner |
97,8 |
97,0 |
93,6 |
Besöker vänner ofta |
25,0 |
28,5 |
27,0 |
Brukar ha vänner på besök |
97,8 |
95,8 |
94,1 |
Har vänner på besök ofta |
30,4 |
25,4 |
26,9 |
Mycket vänumgänge |
31,5 |
29,5 |
29,3 |
värde |
3,5 |
3,5 |
3,4 |
Mycket umgänge |
15,2 |
9,4 |
10,7 |
Umgänge, skalmedelvärde |
5,0 |
4,7 |
4,7 |
Isolering: |
|||
Föga släktumgänge |
7,6 |
14,6 |
13,0 |
Inget släktumgänge |
2,2 |
7,8 |
7,2 |
Föga vänumgänge |
2,2 |
3,9 |
7,5 |
Inget vänumgänge |
1,1 |
2,1 |
3,4 |
Föga umgänge |
3,3 |
8,7 |
9,4 |
Inget umgänge alls |
0,0 |
0,5 |
1,2 |
Statistiskt säkerställda skillnader mellan jordbrukarnas och löntagarnas
familjeförhållanden föreligger endast med avseende på andelen frånskilda
och genomsnittligt antal barn. Ingen av jordbrukarna jämfört med
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
42
6 procent av löntagarna är frånskild. Jordbrukarna har genomsnittligt 2,1
barn medan motsvarande antal bland löntagarna är 1,6.
36 procent av jordbrukarna jämfört med 22 procent av löntagarna
uppger sig ha släkt på besök ofta. Detta är den enda statistiskt säkerställda
skillnaden med avseende på sociala relationer, men även övriga
indikatorer på socialt umgänge och isolering tyder på att umgänget är
något större bland jordbrukarna än bland löntagarna och att andelen socialt
isolerade är mindre.
II: 7 Fritid och kultur
7.1 Semester och semesteranvändning
Jordbrukarna har tagit ut genomsnittligt kortare semestrar samt gör
semesterresor och vistas i sommarstugor i mindre omfattning än löntagarna.
Tabell 22. Semester och semesteranvändning bland heltidsjordbrukare, bland löntagare
med samma inkomst och bland alla jämnåriga
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Semesterns längd 1973: |
|||
Tagit ut 1—10 semesterdagar |
14,1 |
6,3 . |
3,2 . |
Tagit ut 11—23 semester- |
|||
dagar |
7,6 |
15,4 |
14,3 |
Tagit ut 24 semesterdagar |
0,0 |
35,6 . |
31,5 * |
Tagit ut 25 eller fler dagar |
4,3 |
16,0 * |
26,4 * |
Medeltal uttagna sem.dagar |
3,7 |
16,6 * |
19,5 . |
Medeltal bland > 0 |
14,3 |
22,6 * |
25,7 . |
Semesterresa: Gjort semesterresa under |
|||
1973 |
26,1 |
53,1 * |
61,4 * |
I Sverige |
13,0 |
36,3 . |
39,8 . |
I Norden |
10,9 |
15,7 |
16,4 |
I Mellaneuropa |
2,2 |
4,6 |
6,9 |
I östeuropa |
1,1 |
1,5 |
1,8 |
I Sydeuropa |
5,4 |
5,5 |
10,2 |
I övriga utlandet |
1,1 |
1,1 |
2,5 |
Stugvistelse: |
|||
Vistats i sommarstuga 1973 |
6,5 |
38,6 . |
41,5 . |
Mindre än en vecka |
95,7 |
65,9 * |
62,6 * |
En vecka |
1,1 |
5,7 |
8,4 * |
2—4 veckor |
2,2 |
16,5 . |
19,2 * |
Fem eller fler veckor |
1,1 |
11,9 * |
9,6 . |
Medeltal veckor |
0,2 |
1,8 * |
1,7 * |
Andelen som tagit ut någon semester under 1973 är ca 3 gånger
större bland löntagarna än bland jordbrukarna, 73 procent respektive 26
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
43
procent. Jordbrukarna hade också genomsnittligt kortare semestrar än
löntagarna och gjorde semesterresor respektive vistades i sommarstugor
i avsevärt mindre utsträckning än löntagarna. Samtliga jordbrukare som
under 1973 hade semester gjorde detta år någon form av semesterresa
medan motsvarande andel bland löntagarna var ca 2/3.
7.2 Fritidsaktiviteter
Med undantag för att jordbrukarna i något mindre utsträckning än
löntagarna ägnar sig åt vissa förströelseaktiviteter föreligger inga systematiska
skillnader i de båda gruppernas fritidsmönster.
Tabell 23. Kultur-, nöjes-, förströelse- och utomhusaktiviteter bland heltidsjordbrukare,
bland löntagare med samma inkomst och bland alla jämnåriga
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Kulturaktiviteter: |
|||
Går på teater |
32,6 |
32,6 |
45,4 * |
Därav ofta |
1,1 |
2,2 |
6,2 . |
Läser böcker |
69,6 |
73,8 |
77,2 |
Därav ofta |
19,6 |
30,1 |
34,6 . |
Musicerar |
6,5 |
8,6 |
11,9 |
Därav ofta |
1,1 |
4,0 |
4,5 |
Kulturellt aktiv |
0,0 |
0,7 |
2,2 |
Deltar men ej aktivt |
41,3 |
45,9 |
55,1 * |
Passiv |
58,7 |
53,4 |
42,7 . |
Nöjesaktiviteter: |
|||
Går på bio |
20,7 |
29,3 |
27,8 |
Därav ofta |
0,0 |
2,6 |
2,0 |
Går på restaurang |
37,0 |
30,7 |
43,2 |
Därav ofta |
0,0 |
1,9 |
3,6 |
Går på dans |
39,1 |
28,2 |
32,8 |
Därav ofta |
7,6 |
3,6 |
4,0 |
Går på bingo |
6,5 |
10,5 |
7,3 |
Därav ofta |
2,2 |
1,3 |
1,4 |
Aktivt nöjesdeltagande |
0,0 |
1,0 |
1,2 |
Deltar men ej aktivt |
35,9 |
30,8 |
35,6 |
Passiv |
64,1 |
68,2 |
63,2 |
Förströelseakti vi teter : |
|||
Läser veckotidningar |
55,4 |
64,4 |
62,0 |
Därav ofta |
17,4 |
25,0 |
24,7 |
Går på gator och i affärer |
18,5 |
40,2 * |
34,4 . |
Därav ofta |
0,0 |
12,1 * |
8,0 . |
Gör bilutflykter |
70,7 |
64,9 |
70,0 |
Därav ofta |
12,0 |
26,6 . |
23,9 * |
Förströelseaktiv |
1,1 |
4,9 |
6,1 * |
Deltar men ej aktivt |
57,6 |
65,7 |
62,0 |
Passiv |
41,3 |
29,4 |
31,8 |
Sysslar med hobbyverksam- |
|||
het |
27,2 |
37,9 |
48,1 . |
Därav ofta |
12,0 |
21,7 „ |
26,4 . |
Fil) 1978/79: 5
Bilaga 1
44
Jordbru- kare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Utomhusaktiviteter : |
|||
Fiskar |
37,0 |
49,2 |
51,8 . |
Därav ofta |
8,7 |
16,8 |
16,7 * |
Jagar |
41,3 |
11,0 . |
12,9 . |
Därav ofta |
18,5 |
5,2 . |
6,7 * |
Sköter trädgård |
59,8 |
55,9 |
63,3 |
Därav ofta |
21,7 |
31,5 |
42,3 * |
Idrottar |
15,2 |
15,5 |
24,1 . |
Därav ofta |
3,3 |
6,4 |
13,1 . |
Aktiv utomhus |
9,8 |
6,4 |
9,1 |
Deltar men ej aktivt |
50,0 |
51,7 |
57,9 |
Passiv utomhus |
40,2 |
42,0 |
33,0 |
Några systematiska skillnader mellan jordbrukarna och löntagarna i
fråga om deltagande i kultur-, nöjes- och utomhusaktiviteter föreligger
inte. Resultaten tyder dock på att andelen bland jordbrukarna som ägnar
sig åt bokläsning, bio respektive fiske på fritiden är mindre än motsvarande
andelar bland löntagarna. Andelen som ägnar sig åt dans, restaurangbesök
respektive jakt är dock större bland jordbrukarna än bland
löntagarna. Statistiskt säkerställd är endast skillnaden i andelen som ägnar
sig åt jakt på fritiden.
Med undantag för andelen som någon gång brukar göra bilutflykter
tyder samtliga indikatorer på förströelseaktiviteter på att jordbrukarna i
något mindre utsträckning än löntagarna ägnar sig åt sådana aktiviteter
på fritiden. Detta resultat kan dock helt vara beroende av det urval av
förströelseaktiviteter som ingår i våra frågor. Jordbrukarnas förströelseaktiviteter
är sannolikt andra än löntagarnas.
Sammanfattning
I avslutningen på sin motion ställer motionärerna frågan om ”en ny
bedömningsgrund för ekonomisk och social standard (kan) framräknas,
som ger en mera rättvis bild av olika gruppers situation”.
Redovisningen i det föregående torde ha klarlagt att inkomsten sådan
den redovisas för beskattningsändamål inte kan användas som ett summerande
mått på levnadsnivå, när man skall jämföra jordbrukares och
löntagares situation. Redan skillnaderna i skatte- och bidragssystemets
verkningar gör sammanräknad inkomst olämplig som jämförelsegrund.
Till detta kommer att sammanräknad inkomst framräknas på helt skilda
sätt för jordbrukare och för löntagare, varvid jordbrukspolitiska överväganden
kan antas spela en viktig roll vid sidan av de skattepolitiska.
I varje fall i ett längre tidsperspektiv kan jordbrukarnas inkomstutveck
-
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
45
ling inte bedömas fristående från deras förmögenhetsutveckling om man
vill ha en sammanfattande standard för att jämföra löntagares och jordbrukares
ekonomi.
Redovisningen har också klarlagt att jordbrukarnas levnadsnivå skiljer
sig från löntagares med samma inkomster uppgivna för beskattningsändamål
också i andra avseenden än de rent ekonomiska. Skillnaderna
är så betydande i så många avseenden att inga jämförelser på enstaka
punkter kan vara rättvisande. Det är bara jämförelser av helhetsbilden
som kan bli rättvisande. Om man rycker ut t. ex. arbetstider, semesteranvändning,
hälsa eller förmögenhet ur helhetssammanhanget riskerar
man att få en föga fruktbar diskussion.
Jordbrukarnas problem och hur deras levnadsnivå skall förbättras å
ena sidan samt hur och enligt vilka regler de via beskattningen skall
bidra till det allmänna å den andra sidan bör kanske diskuteras fristående
från löntagarnas problem och skyldigheter, eftersom den sociala
situationen är så olika. Jämförelsen bör gälla helhetssituationen snarare
än de olika enskildheterna.
Den teoretiska diskussionen inom det forskningsområde som kallas
sociala indikatorer och social rapportering har utmynnat i slutsatsen att
man i varje fall på vetenskapens nuvarande nivå inte kan konstruera
något sammanfattande mått på levnadsnivå. Redovisningen av den sociala
utvecklingen måste i stället integreras i den politiska processen och
inriktas på att ge den enskilde medborgaren och hans/hennes valda representanter
ett underlag som gör helhetsbedömningar möjliga och bättre
grundade.1
Underlaget för den sammanfattande bedömningen får enligt de överväganden
av teoretisk och praktisk natur som gjorts vid socialforskningsinstitutet
vara en sammanställning av information om levnadsnivån på
de olika komponenterna snarare än en sammanfattande beräkning med
vikter för de olika komponenterna.
En sådan sammanställning redovisas på följande sida. Det sammanfattande
omdöme vi kan ge som undersökande instans är ganska torftigt.
Vi kan bara framhålla att skillnaderna i levnadsnivå är betydande
på varje komponent. Den sammanfattande värderingen av skillnaderna
måste göras i den politiska processen.
1 För en utförligare teoretisk argumentation, se Mot en teori för social rapportering
(Stencil daterad 1977-01-20) och Regionala medborgarrapportei
(Stencil daterad 1978-06-01).
FiU 1978/79: 5
Biluga 1
46
Sammanfattningstablå
Jordbrukarnas levnadsförhållanden skiljer sig på praktiskt taget varje
punkt från jämnåriga löntagares med samma inkomst uppgiven till beskattning.
Levnadsnivåkomponenter |
Heltidsjordbrukare 20—66 år 1973 jämförda med: Jämnåriga löntagare av samma Alla jämnåriga |
|
Ekonomiska förhållanden: |
||
Disponibel inkomst |
Lägre |
Mycket lägre |
Konsumtionsutrymme per farn.medlem |
Mycket mindre |
Mycket mindre |
Likviditet |
Mycket bättre |
Bättre |
Skattepliktig förmögenhet |
Mycket större |
Mycket större |
Konsumtionsnivå |
Samma |
Något lägre |
Sysselsättning, arbetsförhållanden: |
||
Årsarbetstid |
Mycket längre |
Mycket längre |
Arbetslöshet |
Mycket mindre |
Mindre |
Fysiska arbetskrav |
Mycket hårdare |
Mycket hårdare |
Psykisk belastning |
Mycket mindre |
Mycket mindre |
Hälsa och vårdkonsumtion: |
||
Hälsotillstånd |
Mycket bättre |
Bättre |
Vårdkonsumtion, aktivitetsnedsätt. |
Mycket lägre |
Lägre |
Tobaks- och alkoholvanor |
Färre nykterister |
Samma |
Utbildning och fritidsstudier: |
||
Formell utbildning |
Mindre |
Mindre |
Fritidsstudier |
Mer |
Mer |
Politiska resurser: |
||
Fackligt deltagande |
Samma |
Samma |
Politiskt deltagande |
Mycket större |
Mycket större |
Relation till myndigheter |
Mer problem |
Mer problem |
Säkerhet till liv och egendom: |
||
Utsatthet för stöld m. m. |
Något mindre |
Något mindre |
Utsatthet för våld och hot om våld |
Mycket mindre |
Mindre |
Utsatthet för olycksfall |
Samma |
Samma |
Familj och sociala relationer: |
||
Civilstånd |
Mindre skilda |
Mindre skilda |
Antal barn |
Något fler |
Något fler |
Socialt umgänge |
Mer |
Mer |
Isolering |
Något mindre |
Något mindre |
Fritid och kultur: |
||
Semester och semesteranvändning |
Mindre |
Mindre |
Kulturaktiviteter |
Samma |
Mindre |
Nöjesaktiviteter |
Samma |
Samma |
Förströelseaktiviteter |
Mindre |
Mindre |
Utomhusaktiviteter |
Samma |
Något mindre |
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1 47
lil Företagarnas ekonomiska förhållanden
Företagare i den följande redovisningen är de som vid intervjutidpunkten
i maj—juni 1974 uppgav att de ”arbetar i eget eller delägt
företag” och som svarat att de arbetat i eget företag minst 50 veckor
under 1973 minst 30 timmar per vecka i genomsnitt under året. De
räknas således som egna företagare även om de skattemässigt är anställda
och tar ut sin huvudsakliga inkomst som lön från det egna
företaget. Andra avgränsningar av gruppen företagare skulle naturligtvis
vara möjliga att använda.
Den här tillämpade avgränsningen gjordes utan några ingående överväganden
om alternativ. Med tanke på undersökningens karaktär av
pilotstudie föreföll den mest naturlig. Förhållandet att de flesta företagarna
deklarerar för sin personliga inkomst som löneanställda får då
betraktas som ett av resultaten i denna studie. Vi har inte möjlighet att
avgöra hur detta förhållande påverkar de likheter och skillnader mellan
företagargruppen och deras löntagartvillingar som vi finner.
Som vi skall se i den följande redovisningen är heltidsföretagarna
som grupp betraktad genomsnittligt mera lika sina löntagartvillingar och
alla jämnåriga än heltidsjordbrukarna. Vi påminner om att genomsnittlig
sammanräknad inkomst bland de 173 heltidsföretagarna i levnadsnivåundersökningens
urval är praktiskt taget densamma som genomsnittet
för alla jämnåriga.
1.1 Disponibel inkomst och konsumtionsutrymme
Givet den inkomst företagarna uppgivit till beskattning har de genomsnittligt
något lägre disponibla inkomster och mindre konsumtionsutrymme
än jämnåriga löntagare med samma sammanräknade inkomster
enligt inkomst statistiken.
Tabell 24. Disponibel inkomst och konsumtionsutrymme per familjemedlem framräknad
på basis av deklarationsuppgifter 1973 samt registeruppgifter om slutlig
skatt och om bidrag och socialförsäkringar för heltidsföretagare, för jämnåriga
löntagare av samma kön och med samma sammanräknad inkomst samt för alla
jämnåriga av samma kön
Före- Jämnåriga Alla jämn
tagare
löntagare åriga av
med samma samma kön
inkomst
Sammanräknad inkomst till
beskattning för år 1973
Disponibel inkomst 1973:
Egen disponibel inkomst
efter skatt och med
tillägg av bidrag och
socialförsäkringar
Disponibel familjeinkomst
för intervjuperson och
make/maka
33 800 32 800 32 530
21 430 22 170 21 770
30 910 32 870 * 32 230
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
48
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Andel utan disponibel |
0,0 % |
0,0 % |
0,1 % |
Andel med under 10 000 i |
6,4 % |
5,7 % |
5,4 % |
Konsumtionsutrymme: |
3 990 |
5 520 |
5 290 |
Andel utan konsumtions-utrymme eller under |
28,3 % |
10,0 % * |
11,5 % * |
Andel med 5 000 eller mer |
2,3 % |
0,6 % |
1,7 % |
Uppgift om konsumtions-utrymme kan ej fram-räknas |
6,4 % |
8,6 % |
7,3 % |
När disponibel inkomst beräknas på basis av deklarationsuppgifterna
och registeruppgifter om debiterad slutlig skatt och om erhållna socialförsäkringar
och bidrag hade heltidsföretagarna 1973 genomsnittligt
något lägre disponibla inkomster än löntagartvillingarna och än alla
jämnåriga. Skillnaderna är dock väsentligt mindre än motsvarande för
jordbrukarna. Genomsnittlig disponibel familjeinkomst för företagarna
var 30 910 och för löntagartvillingarna 32 870. För alla jämnåriga av
samma kön var genomsnittlig disponibel familjeinkomst 32 230 kr.
Liksom för jordbrukarna förklaras dessa skillnader i disponibel inkomst,
som vi skall se, av skatte- och bidragssystemets verkningar.
Enligt våra beräkningar hade företagarna genomsnittligt ca 4 000
kronor per familjemedlem och år till förfogande för privat konsumtion
utöver den s. k. existensminiminormen, som 1973 var 18 765 kronor
för en tvåbarnsfamilj plus de faktiska bostadskostnaderna. Motsvarande
konsumtionsutrymme bland löntagartvillingarna uppgick till ca 5 500
per familjemedlem och år. I tvillinggruppen av alla jämnåriga var konsumtionsutrymmet
ca 5 300.
28 procent av heltidsföretagarna jämfört med tio procent av löntagartvillingarna
och tolv procent av alla jämnåriga i befolkningen hade
enligt dessa beräkningar en disponibel familjeinkomst understigande
existensminiminormen.
Återigen och med hänvisning till hur beräkningarna gjorts vill vi
erinra om att dessa siffror ej bör tas helt bokstavligt. Utan korrigeringar
för inkomster under skattepliktsgränsen, för hemmaboende barns
inkomster samt för vissa samboendeförhållanden är dessa andelar
FiU 1978/79: 5
Billiga I
49
orealistiskt höga. Det är i huvudsak de relativa nivåerna som bör beaktas,
inte de absoluta. Vidare måste man liksom för jordbrukarna ta
hänsyn till den totala bilden av de ekonomiska förhållandena och alltså
beakta även likviditet, förmögenhet och faktisk konsumtionsnivå.
1.2 Likviditetssituation och förmögenhet
Företagarnas likviditetssituation är något bättre än löntagartvillingarnas
och är även något bättre än motsvarande för alla jämnåriga i
befolkningen. En klart större andeI av företagarna har förmögenhet
över skattepliktsgränsen.
Tabell 25. Likviditet och förmögenhet enligt intervju- och registeruppgifter år 1973
för heltidsföretagare 20—66 år, för jämnåriga löntagare av samma kön och med
samma sammanräknad inkomst och för alla jämnåriga av samma kön
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Likviditet: Andel som saknar kontant-marginal om minst |
4,0 % |
14,6 % * |
10,3 % * |
Andel som kan skaffa fram |
66,5 % |
63,5 % |
68,7 % |
Andel med inkomst av |
22,5 % |
17,0 % |
20,9 % |
Medelinkomst av kapital |
1 797 |
1 307 |
1 584 |
Förmögenhet: Andel med skattepliktig |
13,3 % |
2,4 % * |
5,4 % * |
Medelförmögenhet bland |
257 000 |
171 000 |
221 000 |
Andel vars make/maka hade |
8,7 % |
1,9 % * |
3,0 % * |
Medelförmögenhet bland |
49 000 |
99 000 |
130 000 |
96 procent av företagarna har kontantmarginal, dvs. kan på en
vecka skaffa fram 2 500 kronor om så skulle behövas. Motsvarande
andelar bland löntagarna och alla jämnåriga är 85 procent respektive
90 procent. Företagarna uppgav sig i större utsträckning än de båda
andra grupperna kunna skaffa dessa pengar genom lån i bank, 14
procent bland företagarna jämfört med 7 procent bland såväl lön5
Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 5
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
50
tagarna som alla jämnåriga. Skillnaden i andel som har pengarna tillgängliga
på eget bankkonto är ganska obetydlig.
Beträffande andelen med inkomst av kapital föreligger inga statistiskt
säkerställda skillnader mellan grupperna men resultaten tyder
på att andelen är något större bland företagarna. Medelinkomsten av
kapital tycks också vara något större bland företagarna än bland de
båda andra grupperna. Skillnaderna i likviditet är således mindre mellan
företagarna och löntagartvillingarna både enligt intervjuuppgifterna om
kontantmarginal och enligt registeruppgifterna om inkomst av kapital
än mellan jordbrukarna och deras tvillinggrupper.
Av företagarna hade 1973 ca 13 procent skattepliktig förmögenhet,
dvs. tillsammans med make/maka tillgångar som enligt skattemässiga
regler värderats till minst 150 000 kronor. Medelförmögenheten bland
dem med skattepliktig förmögenhet var ca 257 000 kronor. Bland löntagarna
uppgick motsvarande andel till två procent och förmögenhetens
genomsnittliga värde till ca 171000 kronor. Skillnaden i medelförmögenhet
beror dock till stor del på att en större andel av förmögenheten
är registrerad på maken/makan i löntagarhushållen än i företagarhushållen.
Andelen av företagarna med make/maka med del av skattepliktig förmögenhet
registrerad var avsevärt större än motsvarande andel bland
löntagarna, 9 procent jämfört med 2 procent. Medelförmögenheten
bland dessa var dock lägre bland företagarna än bland löntagarna,
49 400 kronor jämfört med 99 300 kronor.
Som tidigare påpekats hade gränsen för skattepliktig förmögenhet
1975 höjts till 200 000 kronor i samband med att nya taxeringsvärden
för fastigheter börjat tillämpas. Trots detta hade 1975 andelen med
skattepliktig förmögenhet ökat bland såväl företagarna som löntagarna,
bland företagarna till 15 procent och bland löntagarna till 3 procent.
Tabell 26. Skattepliktig förmögenhet 1975 enligt registeruppgift från deklarationsmaterialet
för heltidsarbetande företagare 20—66 år, för jämnåriga löntagare av
samma kön och med samma sammanräknad inkomst 1973 samt för alla jämnåriga
av samma kön
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Andel med skattepliktig |
15,0 % |
3,3 % . |
5,5 % . |
Medelförmögenhet bland |
286 000 |
208 000 |
284 000 |
Andel vars make/maka har |
9,8 % |
2,5 % . |
3,4 % * |
Medelförmögenhet bland |
87 000 |
120 000 |
169 000 |
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
51
Medelförmögenheten bland dem med skattepliktig förmögenhet hade
bland företagarna ökat till 286 000 kronor och bland löntagarna till
208 000 kronor.
Andelen med make/maka med registrerad del av skattepliktig förmögenhet
hade likaså ökat, bland företagarna till 10 procent och bland
löntagarna till 2,5 procent. Medelförmögenheten bland dessa uppgick
detta år till 87 400 kronor bland företagarna och till 120 400 kronor
bland löntagarna.
Som tidigare påpekats i samband med jämförelsen av jordbrukarnas
och löntagarnas förmögenhetsförhållanden, undervärderas löntagarnas
tillgångar eftersom deras kumulerade pensionsrättigheter inom ATPsystemet
ej kunnat beaktas.
1.3 Skatte- och bidragssystemets verkningar 1973 och 1975
Av tabell 1 framgick att företagarna 1973 genomsnittligt hade ca 2 000
kr. lägre disponibla familjeinkomster än löntagartvillingarna med samma
sammanräknad inkomst och att de även kan ha haft något lägre
egna disponibla inkomster. Dessa skillnader förklaras, som framgår
nedan, till stor del av skatte- och bidragssystemets verkningar under
detta år.
Företagarna gjorde 1973 större avdrag och betalade mer i skatt än
löntagarna vilket fick till följd att företagarnas inkomst efter skatt blev
ca 2 000 kr. lägre än motsvarande inkomst bland löntagarna.
Tabell 27. Skattesystemets genomsnittliga verkningar inkomståret 1973 för heltidsföretagare
20—66 år, för jämnåriga löntagare av samma kön och med samma
inkomst uppgiven för beskattning samt för alla jämnåriga av samma kön
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Inkomstslag: |
|||
Inkomst av tjänst |
19 200 |
32 330 . |
30 640 . |
Därav löneinkomst |
17 080 |
30 210 . |
28 780 . |
pension |
390 |
260 |
900 |
Kapitalinkomst |
410 |
220 |
370 |
Tillfällig verksamhet |
120 |
9 . |
40 |
Jordbruksinkomst |
350 |
0 . |
860 |
Fastighetsinkomst |
930 |
70 * |
130 . |
Rörelseinkomst |
12 780 |
0 * |
300 . |
Avdrag: |
|||
Sammanräknad inkomst |
33 800 |
32 800 |
32 530 |
Underskott i förvärvskälla |
2 790 |
1 550 * |
1 440 . |
Sammanräknad nettoin- |
|||
komst |
31 010 |
31 250 |
31 090 |
Allmänna avdrag |
3 720 |
1 460 . |
1 510 * |
Taxerad inkomst |
26 710 |
29 790 * |
29 570 * |
Grundavdrag |
3 490 |
3 400 |
3 194 |
Beskattningsbar inkomst |
23 230 |
26 390 * |
26 370 * |
Slutlig skatt |
13 360 |
11 980 |
11 900 |
Inkomst efter skatt |
17 300 |
19 270 . |
19 140 . |
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1 52
Företagarna hade i genomsnitt ca 1 200 kronor större underskott i
förvärvskälla och ca 2 300 kronor större allmänna avdrag (sociala avgifter,
försäkringar och liknande) än löntagarna. Detta förklarar varför
företagarnas beskattningsbara inkomst var ca 3 900 kronor lägre
än motsvarande inkomst bland löntagarna.
Trots den lägre beskattningsbara inkomsten betalade företagarna
genomsnittligt ca 800 kronor mer i slutlig skatt än löntagarna. Förhållandet
förklaras dels av gruppernas skilda förmögenhetsförhållanden
och dels av företagarnas egenavgifter.
Resultaten tyder även på att företagarna under 1973 hade mindre
nytta av socialförsäkringarna men samma nytta av bidragssystemet som
löntagartvillingarna.
Tabell 28. Socialförsäkrings- och bidragssystemets genomsnittliga verkningar år
1973 för heltidsföretagare 20—66 år, för jämnåriga löntagare med samma inkomst
uppgiven till beskattning och för alla jämnåriga av samma kön
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Sjukpenning alla |
519 |
958 . |
750 |
Sjukpenning bland > 0 |
1 522 |
1 687 . |
1 476 |
Frivillig sjukpenning |
0 |
0 |
1 |
Tilläggssjukpenning |
0 |
20 |
15 |
Moderskapspenning |
0 |
4 |
5 |
Bostadsbidrag 1973 |
570 |
446 |
343 . |
Familjebidrag för Vpl |
16 |
19 |
12 |
Bidragsförskott |
18 |
53 |
46 |
Socialhjälp, medeltal alla |
80 |
123 |
122 |
Socialhjälp bland > 0 |
2 781 |
2 046 |
3 521 |
Andel med socialhjälp |
2,9 % |
6,0 % |
3,5 % |
Arbetsmarknadsbidrag |
10 |
161 |
89 |
Summa bidrag |
699 |
807 |
614 |
Bidrag bland > 0 |
2 749 |
3 276 |
2 976 |
Andel med bidrag |
25,4 % |
24,6 % |
20,6 % |
Barnbidrag |
1 165 |
981 |
978 * |
Företagarna erhöll under 1973 genomsnittligt ca 440 kronor mindre
i sjukpenning än löntagarna, 520 kronor jämfört med 960 kronor.
Skillnaden är statistiskt säkerställd.
När det gäller de olika bidragen finns inga statistiskt säkerställda
skillnader mellan företagarna och löntagartvillingarna. Resultaten tyder
således på att företagarna erhöll tilläggssjukpenning, moderskapspenning,
familjebidrag, bidragsförskott, socialhjälp samt arbetsmarknadsbidrag
i nästan samma utsträckning som löntagarna och att företagarna
erhöll bostads- och barnbidrag till något större genomsnittsbelopp.
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
53
Jämfört med alla jämnåriga är skillnaden i dessa två senare fall statistiskt
säkerställd.
För att undersöka om den bild av skatte- och bidragssystemets
verkningar som vi fått för år 1973 är stabil eller om individernas inkomstförhållanden
förändras snabbt, redovisas nedan indikatorer på
inkomstutvecklingen mellan 1973 och 1975 samt bidragssystemets verkningar
under år 1975.
Av tabell 29 framgår att den sammanräknade inkomsten ökade
snabbare för företagarna än för löntagarna mellan 1973 och 1975.
Skatterna neutraliserade dock denna utveckling och medförde att inkomstutvecklingen
efter skatt i princip blev densamma för de båda
grupperna.
Tabell 29. Indikatorer på inkomstutvecklingen mellan 1973 och 1975 enligt jämförbara
mått, för heltidsarbetande företagare 20—66 år, för jämnåriga löntagare
av samma kön och med samma inkomst uppgiven för beskattning år 1973 och för
alla jämnåriga i befolkningen
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Inkomst av tjänst 1973 |
19 200 |
32 300 . |
30 600 • |
Inkomst av tjänst 1975 |
27 300 |
43 500 . |
39 300 * |
S:a övriga inkomstslag 1973 |
14 600 |
300 . |
1 700 . |
S:a övriga inkomstslag 1975 |
21 000 |
700 * |
2 700 * |
Sammanräknad inkomst |
33 800 |
32 800 |
32 500 |
Sammanräknad inkomst |
47 900 |
44 400 . |
42 300 . |
Underskott i förvärvskälla |
2 800 |
1 500 . |
1 400 * |
Underskott i förvärvskälla |
3 400 |
2 500 . |
2 400 . |
Allmänna avdrag 1973 |
3 700 |
1 500 * |
1 500 . |
Grundavdrag 1973 |
3 500 |
3 400 |
3 200 |
Allmänna avdrag och |
10 700 |
6 300 . |
6 400 * |
Slutlig skatt 1973 |
13 400 |
12 000 * |
12 000 |
Slutlig skatt 1975 |
20 800 |
17 100 . |
16 000 * |
Inkomst efter skatt 1973 |
17 300 |
19 300 . |
19 100 * |
Inkomst efter skatt 1975 |
28 500 |
30 000 |
28 200 |
Den bild av skattesystemets verkningar som erhölls för år 1973
kvarstår i princip oförändrad även för 1975. Dvs. företagarna gjorde
även 1975 större avdrag, betalade mer i skatt och erhöll även då en inkomst
efter skatt som var något lägre än motsvarande inkomst bland
löntagarna.
Tabell 30 visar att företagarna även 1975 hade mindre nytta av socialförsäkringssystemet
än löntagarna. Inte heller detta år förelåg några
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
54
systematiska skillnader mellan de båda grupperna med avseende på
nyttan av bidragssystemet.
Tabell 30. Socialförsäkrings- och bidragssystemets genomsnittliga verkningar år
1975 för heltidsföretagare 20—66 år, för jämnåriga löntagare med samma inkomst
uppgiven till beskattning 1973 och för alla jämnåriga av samma kön
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Socialförsäkringar: |
1 222 |
2 208 * |
1 780 |
Sjukpenning bland > 0 |
2 896 |
3 747 • |
3 571 |
Föräldrapenning |
2 |
69 |
55 |
Frivillig sjukpenning |
2 |
7 |
3 |
Yrkesskadeförsäkring |
0 |
90 |
40 |
KAS-stöd |
0 |
7 |
11 |
Arbetsmarknadsstöd |
286 |
546 |
369 |
Arbetsmarknadsstöd bland |
3 813 |
4 801 |
3 675 |
Övriga bidrag: |
0 |
7 |
13 |
Bostadstillägg |
396 |
389 |
387 |
Bostadstillägg bland > 0 |
1 558 |
1 628 |
1 591 |
Familjebidrag för Vpl |
16 |
16 |
13 |
Bidragsförskott |
43 |
46 |
38 |
Socialhjälp |
87 |
54 |
96 |
Socialhjälp bland > 0 |
5 007 |
2 273 |
3 861 |
Barnbidrag |
1 384 |
1 292 |
1 269 |
Disponibel inkomst: Egen disponibel inkomst |
25 170 |
27 516 . |
25 867 |
Disponibel familjeinkomst |
38 250 |
41 655 * |
39 742 |
Andel utan disponibel famil-jeinkomst |
0,6 % |
0,4 % |
0,8 % |
Under 10 000 i disponibel |
4,0 % |
1,9 % |
3,5 % |
Skatte-, socialförsäkrings- och bidragssystemets verkningar förklarar
tillsammans förhållandet att företagarna, trots en högre sammanräknad
inkomst, även 1975 hade lägre disponibla inkomster än löntagarna.
1.4 Konsumtionsmönster och konsumtionsnivå
Tidigare kunde konstateras att en större andel bland företagarna än
bland löntagarna hade en disponibel familjeinkomst understigande existensminiminormen,
28 procent jämfört med 10 procent. Likaså var det
genomsnittliga konsumtionsutrymmet per familjemedlem och år avsevärt
FiU 1978/79: 5
Billiga 1
55
lägre bland företagarna än bland löntagarna, 3 990 kronor jämfört med
5 520 kronor. Detta borde, om inkomstuppgifterna för företagare och
löntagare vore direkt jämförbara, tyda på en lägre konsumtionsnivå
bland företagarna än bland löntagarna.
I tabell 31 återfinns de indikatorer på konsumtionsnivå som finns
tillgängliga inom ramen för 1974 års levnadsnivåundersökning. Som
tidigare påpekats ger dessa indikatorer ingen uttömmande bild av den
faktiska konsumtionsnivån. Eftersom så gott som samtliga indikatorer
tyder på en högre konsumtionsnivå bland företagarna, anser vi dock att
tabellen övertygande visar att inkomstuppgifterna för företagare och löntagare
ej ger en jämförbar bild av respektive grupps konsumtionsnivå
och konsumtionsförmåga.
Statistiskt säkerställda skillnader i de båda gruppernas innehav av
konsumtionskapital föreligger i fråga om andelen som äger hus, båt
respektive sommarstuga som i samtliga fall är större bland företagarna
än bland löntagarna. Företagarnas bilar, båtar respektive sommarstugor
är också genomsnittligt mer värda än löntagarnas.
Tabell 31. Indikatorer på konsumtionsmönster och konsumtionsnivå bland heltidsföretagare
20—66 år samt bland tvillinggrupper av jämnåriga löntagare av samma
kön med samma inkomst uppgiven till beskattning och av alla jämnåriga av samma
kön
Före- Jämnåriga Alla jämn
tagare
löntagare åriga av
med samma samma kön
inkomst
Konsumtionskapital: |
|||
Äger hus |
58,4 |
39,6 * |
43,3 . |
Äger bostadsrätt |
9,2 |
11,1 |
11,0 |
Äger bil |
77,5 |
74,2 |
75,3 |
Bilens värde 1 000 kr. |
13,7 |
9,7 . |
9,8 . |
Äger båt |
27,2 |
16,9 . |
19,4 * |
Båtens värde (1 000 kr.) |
8,8 |
7,0 . |
6,9 . |
Äger sommarstuga |
32,9 |
19,7 * |
21,7 . |
Sommarstugans värde |
60,2 |
42,8 . |
38,3 . |
(1 000 kr.) |
|||
Bostadsstandard: |
|||
Medelantal rum |
4,2 |
3,5 * |
3,5 * |
Bostadskostnad per månad |
767,7 |
655,4 * |
639,9 . |
Trångbodd |
7,5 |
9,2 |
8,6 |
Ej fullt modern bostad |
7,5 |
9,7 |
10,5 |
Trångbodd och omodernt |
1,2 |
1,7 |
1,2 |
Utrustning i bostaden: |
|||
Tvättmaskin |
93,1 |
91,5 |
90,5 |
Frys |
80,9 |
75,7 |
77,1 |
Diskmaskin |
35,8 |
15,4 . |
17,0 * |
Telefon |
98,8 |
92,3 * |
95,0 . |
Radio |
98,3 |
98,3 |
98,7 |
TV |
96,0 |
95,5 |
95,3 |
Daglig tidning |
96,0 |
89,9 . |
92,7 * |
Två hyllmeter böcker |
72,3 |
70,1 |
70,4 |
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
56
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Andra indikatorer: |
|||
Bor i enfamiljshus |
61,3 |
47,1 . |
49,5 . |
Gjort semesterresa under |
|||
1973 |
60,1 |
62,8 |
61,7 |
I Sverige |
32,4 |
40,9 . |
41,4 . |
I Norden |
14,5 |
18,1 |
16,9 |
I Mellaneuropa |
6,9 |
7,5 |
6,8 |
I östeuropa |
2,3 |
1,9 |
1,7 |
I Sydeuropa |
12,1 |
10,7 |
10,1 |
I övriga utlandet |
3,5 |
2,3 |
1,9 |
Går på teater |
47,4 |
43,3 |
46,0 |
Därav ofta |
7,5 |
5,3 |
5,6 |
Går på bio |
32,4 |
34,7 |
33,6 |
Därav ofta |
2,3 |
3,3 |
2,7 |
Går på restaurang |
59,5 |
47,8 . |
47,9 . |
Därav ofta |
8,7 |
4,6 * |
4,1 * |
Går på dans |
37,6 |
38,6 |
39,9 |
Därav ofta |
4,6 |
6,4 |
5,4 |
Går på bingo |
2,9 |
9,0 * |
7,5 . |
Därav ofta |
0,0 |
1,1 |
1,2 |
Företagarna bor i större utsträckning i enfamiljshus, har genomsnittligt
större bostäder och genomsnittligt högre bostadskostnader per månad
än löntagarna. Resultaten tyder även på att andelen trångbodda
respektive andelen med omoderna bostäder är något lägre bland företagarna
än bland löntagarna. En större andel bland företagarna än bland
löntagarna har dessutom i sin bostad tillgång till diskmaskin, telefon
respektive daglig tidning.
De båda grupperna skiljer sig ej från varandra i fråga om andel som
under 1973 gjorde någon form av semesterresa. Företagarna förläde
dock i mindre utsträckning än löntagarna sina resor till Sverige. Förutom
att företagarna uppger sig gå på restaurang i högre utsträckning
och ägna sig åt bingo i mindre utsträckning än löntagarna, föreligger
inga systematiska skillnader i den övriga fritidskonsumtionen.
När företagarna jämförs med alla jämnåriga i befolkningen kvarstår
samtliga ovan nämnda skillnader i fråga om konsumtionsnivå, men
skillnaderna är då ej lika markerade som när företagarna jämförs med
löntagarna med samma inkomster.
Inga paradoxer
De skillnader i ekonomiska förhållanden mellan företagare och löntagare
med samma inkomster enligt skattestatistiken, som framkommit i
redovisningen, är väsentligt mindre dramatiska än de som framkom vid
jämförelsen mellan jordbrukare och deras löntagartvillingar.
Samma tendenser finns — lägre disponibla inkomster, bättre likvidi -
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
57
tet, större förmögenhet — men knappast några skillnader som kan karaktäriseras
som paradoxala.
Dock bör man notera att jordbrukarna hade ungefär samma konsumtionsnivå
som löntagare med de (låga) inkomster som jordbrukarna har
medan företagarna verkar ha något högre konsumtionsnivå än löntagartvillingarnas
med samma (normala) inkomster.
IV Företagarnas levnadsnivå i andra avseenden
Redovisningen av företagarnas levnadsnivå sker liksom för jordbrukarna
enligt nedanstående.
SYSSELSÄTTNING OCH ARBETSFÖRHÅLLANDEN
1. Sysselsättningsvolym och arbetslöshet
2. Fysiska arbetsmiljöförhållanden
3. Fysiska och psykiska arbetskrav
4. Arbetets påfrestningar på individen
HÄLSA OCH VÅRDKONSUMTION
1. Hälsotillstånd
2. Vårdkonsumtion och aktivitetsnedsättning
3. Tobaks- och alkoholvanor
UTBILDNING
1. Utbildning och fritidsstudier
POLITISKA RESURSER
1. Fackligt och politiskt deltagande
2. Relation till myndigheter
SÄKERHET TILL LIV OCH EGENDOM
1. Utsatthet för brott
2. Utsatthet för olycksfall
FAMILJEFÖRHÅLLANDEN OCH SOCIALA RELATIONER
1. Familjeförhållanden och sociala relationer
2. Uppväxtförhållanden
FRITID OCH KULTUR
1. Semester och semesteranvändning
2. Fritidsaktiviteter
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1 58
IV: 1 Sysselsättning och arbetsförhållanden
1.1 Sysselsättningsvolym och arbetslöshet
Företagarna arbetar avsevärt fler timmar per år än löntagare med
samma inkomster och drabbas i mindre utsträckning än dessa av arbetslöshet.
Tabell 32. Sysselsättningsförhållanden för företagare 20—66 år, för jämnåriga
löntagare med samma inkomst uppgiven till beskattning 1973 och för alla jämnåriga
av samma kön
Före- Jämnåriga Alla jämn
tagare
löntagare åriga av
med samma samma kön
inkomst
Sysselsättning under 1973: |
94,2 |
67,8 * |
70,1 |
* |
Deltids- eller delårsarbete |
2,9 |
27,8 . |
16,2 |
* |
Inget förvärvsarbete 1973 |
0,0 |
1,6 |
11,1 |
* |
Tiotal år sarbetstimmar: |
1,2 |
166,6 * |
150,1 |
|
Som deltidsarbetande |
1,7 |
10,9 . |
5,9 |
|
Som jordbrukare |
0,0 |
1,6 |
13,3 |
* |
Som medhjälpare i jordbruk |
0,5 |
0,3 |
1,1 |
|
Som företagare |
260,4 |
0,9 . |
2,7 |
* |
Som medhjälpare i företag |
0,0 |
0,2 |
0,3 |
|
Som fri yrkesutövare |
0,2 |
2,4 * |
3,7 |
* |
Summa tiotal årsarbets-timmar |
264,0 |
183,2 * |
177,8 |
* |
Kontakt med arbetsförmed-lingen: Besök under 1973 |
3,5 |
16,9 . |
8,7 |
* |
Besök under 1968—1972 |
10,4 |
26,0 * |
18,2 |
* |
Arbetslöshet: Arbetslös vid intervjutill-fället |
0,6 |
0,2 |
1,5 |
|
Någon gång under 1973 |
0,6 |
10,6 • |
4,9 |
* |
Arbetslös hela 1973 |
0,0 |
0,4 |
0,5 |
|
Arbetslöshetsveckor 1973, |
0,1 |
2,0 * |
0,8 |
* |
Arbetslöshetsveckor, medel-tal bland > 0 |
10,0 |
19,5 . |
18,0 |
* |
Under de senaste 5 åren |
5,2 |
20,6 * |
12,6 |
* |
Någon gång mer än 2 |
12,1 |
28,0 * |
19,1 |
* |
Företagarna är i avsevärt högre utsträckning heltidsarbetande och arbetar
ca 800 timmar mer per år än löntagare med samma inkomster.
Uppgiven genomsnittlig årsarbetstid är 2 640 timmar för företagarna
och 1 832 för löntagartvillingar med samma inkomster. Liknande reservationer
som anfördes vid jämförelsen mellan jordbrukarnas och löntagarnas
årsarbetstider är dock relevanta även vid denna jämförelse.
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
59
Företagarna har såväl under 1973 som under de fem år som föregick
intervjutillfället varit avsevärt mindre drabbade av arbetslöshet än löntagarna.
Under 1973 har knappt en procent av företagarna, jämfört med
drygt 10 procent av löntagarna, varit arbetslösa någon tid. Motsvarande
siffror för de fem år som föregick intervjutillfället är 12 respektive 28
procent.
När företagarna jämförs med alla jämnåriga i landet framkommer
likartade men ej lika markerade skillnader som när företagarna jämförs
med löntagarna. Detta tyder på att jämförelsegruppen av löntagare har
en något svagare ställning på arbetsmarknaden än landets övriga befolkning.
1.2 Fysiska arbetsmiljöförhållanden
Företagarna är i samma utsträckning som löntagartvillingarna utsatta
för smuts, drag och giftiga ämnen, men i mindre utsträckning utsatta för
buller och gas, damm, rök.
Tabell 33. Arbetsmiljöförhållanden för företagare 20—66 år, för jämnåriga löntagare
med samma inkomst uppgiven tili beskattning 1973 och för alla jämnåriga
av samma kön
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Inomhusarbete |
48,6 |
66,1 . |
59,7 . |
Arbete utomhus mindre del |
28,3 |
14,2 . |
14,2 . |
Arbete utomhus största del |
19,1 |
15,5 |
21,5 |
Utsätts i arbetet för: |
|||
Smuts |
49,7 |
49,3 |
52,7 |
Svår nedsmutsning |
18,5 |
22,8 |
22,9 |
Något buller |
30,6 |
46,3 * |
46,0 * |
Öronbedövande buller |
|||
jämt |
4,0 |
17,5 * |
15,8 * |
Drag |
25,4 |
28,6 |
29,4 |
Fukt |
35,8 |
28,0 . |
34,1 |
Ofta våta kläder |
5,8 |
7,6 |
5,8 |
Gas, damm, rök |
29,5 |
42,7 . |
44,0 * |
Därav ofta |
15,6 |
24,3 . |
23,2 . |
Därav för jämnan |
6,9 |
17,0 . |
15,1 * |
Giftiga ämnen |
23,1 |
23,3 |
26,5 |
Därav ofta |
8,7 |
9,9 |
9,6 |
Därav för jämnan |
4,0 |
6,2 |
6,2 |
Den väsentligt lägre andelen av företagarna med ständigt inomhusarbete
kan verka förvånande liksom även att arbetsmiljön för företagare
och löntagartvillingar ej skiljer sig systematiskt. Förklaringen är sannolikt
att med vår avgränsning är 90 procent småföretagare av vilka de
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
60
flesta kan finnas i branscher som åkeri, bilverkstäder, taxi, bensinstationer,
byggnadsverksamhet och liknande med företagaren involverad i
den direkta produktionen.
En mindre andel av företagarna än av löntagarna utsätts i sitt arbete
för buller respektive gas, damm, rök, medan en större andel arbetar
där det är fuktigt eller vått. I övrigt föreligger inga statistiskt säkerställda
skillnader mellan de båda grupperna med avseende på utsattheten
för negativa arbetsmiljöfaktorer, varför slutsatsen blir att inga
systematiska skillnader föreligger i de båda gruppernas arbetsmiljöförhållanden.
1.3 Fysiska och psykiska arbetskrav
Företagarna har såväl fysiskt som psykiskt något mer krävande arbeten
än löntagarna.
Tabell 34. Fysiska och psykiska arbetskrav för företagare 20—66 år, för jämnåriga
löntagare med samma inkomst uppgiven till beskattning 1973 och för alla jämnåriga
av samma kön
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Fysiska krav: |
|||
Måste kunna lyfta 60 kg |
49,7 |
40,4 * |
43,9 |
ligen |
28,3 |
23,0 |
24,0 |
Övrigt fysiskt krävande |
42,2 |
38,3 |
39,3 |
Lyft och krävande |
31,8 |
21,8 . |
24,3 . |
Skakningar, vibrationer |
12,7 |
12,8 |
15,8 |
Därav ofta |
5,8 |
5,6 |
6,4 |
Därav för jämnan |
3,5 |
3,7 |
3,2 |
Ensidiga arbetsrörelser |
37,0 |
36,9 |
31,6 |
Olämpliga arbetsställningar |
37,6 |
32,6 |
35,9 |
Ensidigt och olämpligt |
19,1 |
18,1 |
17,1 |
Psykiska krav: |
|||
Psykiskt ansträngande |
51,4 |
39,5 * |
40,0 * |
Jäktigt |
77,5 |
60,2 . |
65,0 * |
Enformigt |
8,1 |
19,9 . |
16,1 . |
Jäktigt och enformigt |
6,9 |
10,6 |
9,7 |
Andelen som i sitt arbete behöver en fysisk styrka motsvarande den
som behövs för att lyfta 60 kilo är större bland företagare än bland
löntagarna, 50 procent jämfört med 40 procent. Likaså tyder resultaten
på att andelen som har ett i övrigt fysiskt krävande arbete eller som
tvingas till olämpliga arbetsställningar är större bland företagarna.
I fråga om psykiska arbetskrav är andelen med psykiskt ansträngande
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
61
respektive jäktigt arbete större bland företagarna än bland löntagarna
medan det omvända förhållandet gäller för andelen med enformigt
arbete. Skillnaderna är statistiskt säkerställda.
1.4 Arbetets påfrestningar på individen
Inga skillnader kan iakttagas i fråga om andelen som är fysiskt pressade
av arbetet, men resultaten tyder på att företagarna i högre utsträckning
än löntagarna är psykiskt pressade av arbetet.
Tabell 35. Arbetspåfrestningar på individen bland företagare 20—66 år, bland
jämnåriga löntagare med samma inkomst uppgiven till beskattning 1973 och bland
alla jämnåriga av samma kön
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Ofta kroppsligt utmattad |
25,4 |
23,7 |
19,7 |
Daglig svettning |
24,3 |
29,6 |
29,9 |
Ofta psykiskt utmattad |
20,8 |
14,6 |
13,6 . |
Olycksfall i arbetet sen. året |
3,5 |
6,2 |
6,4 |
Ingen statistiskt säkerställd skillnad föreligger mellan företagarna och
löntagarna beträffande andelen sorn uppger sig ofta vara kroppsligt utmattad
efter arbetet. Som tidigare omnämnts anser vi denna fråga vara
den viktigaste indikatorn på arbetets fysiska påfrestningar på individen.
Trots att resultaten tyder på att en större andel av företagarna dagligen
blir svettig i sitt arbete till följd av kroppsansträngning blir därför slutsatsen
att inga skillnader föreligger mellan de båda grupperna i fråga
om andelen som är fysiskt pressad av arbetet.
21 procent av företagarna jämfört med 15 procent av löntagarna utsätts
i sitt arbete för psykiska krav överstigande de egna resurserna,
varför slutsatsen blir att företagarna i högre utsträckning än löntagarna
är psykiskt pressade av arbetet.
Resultaten tyder även på att olycksfallsrisken i arbetet är mindre för
företagarna än för löntagarna. Bland företagarna är andelen som under
de senaste tolv månaderna varit utsatt för något olycksfall i arbetet
3,5 procent jämfört med 6,2 procent av löntagartvillingarna, men skillnaden
är inte statistiskt säkerställd.
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
62
IV: 2 Hälsa och vårdkonsumtion
2.1 Hälsotillstånd
Företagarna har såväl fysiskt som psykiskt något bättre hälsotillstånd
än löntagartvillingarna och också något bättre än alla jämnåriga. Skillnaderna
är dock ganska små och inte heller systematiska.
Tabell 36. Hälsotillstånd för företagare 20—66 år, för jämnåriga löntagare med
samma inkomst uppgiven till beskattning 1973 och bland alla jämnåriga av samma
kön
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Fysiskt välbefinnande: |
|||
Nedsatt rörelseförmåga |
12,7 |
16,9 |
18,6 . |
hindrad |
5,8 |
5,5 |
6,4 |
Synnedsättning |
8,7 |
7.1 |
7,0 |
Hörselnedsättning |
6,4 |
16,0 • |
15,5 * |
Dåliga tänder |
10,4 |
12,7 |
11,3 |
Något cirkulationsbesvär |
19,7 |
28,4 . |
29,5 . |
Svåra cirkulationsbesvär |
2,3 |
5,2 |
5,2 |
Någon värk i axlar, ben, |
|||
leder |
46,2 |
46,4 |
46,2 |
Därav svår värk |
5,2 |
7,9 |
8,7 |
Huvudvärk, svåra besvär |
9,2 |
9,2 |
9,1 |
Psykiskt välbefinnande: |
|||
Någon trötthet sen. 14 dagar |
40,5 |
37,2 |
36,2 |
Därav påfallande dagtrött |
16,2 |
14,6 |
15,6 |
Därav trött för jämnan |
4,6 |
4,3 |
6,0 |
Nedsatt psyk. välbefinnande |
|||
sen. år |
17,9 |
25,3 * |
24,1 |
Därav nervösa besvär |
12,1 |
16,2 |
15,2 |
Därav sömnbesvär |
5,8 |
7,1 |
7,3 |
Därav depressioner |
2,3 |
1,7 |
2,6 |
Antal sjukdomssymtom: |
|||
0—2 symtom |
36,4 |
30,1 |
30,5 |
3—5 symtom |
34,7 |
32,7 |
30,9 |
6—9 symtom |
15,6 |
19,3 |
20,0 |
10 eller fler symtom |
13,3 |
17,7 |
18,3 |
Medeltal symtom |
4,7 |
5,7 . |
5,8 . |
Medeltal bland > 0 |
5,3 |
6,0 . |
6,2 * |
Statistiskt säkerställda skillnader mellan företagarnas och löntagarnas
fysiska välbefinnande föreligger i fråga om andelen med nedsatt hörsel
respektive andelen med något cirkulationsbesvär, som båda är lägre
bland företagarna än bland löntagarna.
I fråga om de båda gruppernas psykiska välbefinnande föreligger en
statistiskt säkerställd skillnad endast i fråga om andelen med nedsatt
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
63
psykiskt välbefinnande senaste året, vilken är lägre bland företagarna
än bland löntagarna.
Företagarna har också genomsnittligt ett mindre antal sjukdomssymtom
än löntagarna, 4,7 jämfört med 5,7. Även denna skillnad är statistiskt
säkerställd.
På många punkter finns inga skillnader. Det gäller andelen kraftigt
rörelsehindrade, andelen med synnedsättning, dåliga tänder, värk i rörelseapparaten
och svår huvudvärk. Det gäller också trötthet under den
14-dagarsperiod som föregick intervjun liksom de svårare formerna av
nedsatt psykiskt välbefinnande.
2.2 Vårdkonsumtion och aktivitetsnedsättning
Såväl vårdkonsumtion som aktivitetsnedsättning till följd av sjukdom
är lägre bland företagarna än bland löntagartvillingarna och också lägre
än bland alla jämnåriga.
Tabell 37. Vårdkonsumtion och aktivitetsnedsättning för företagare 20—66 år,
för jämnåriga löntagare med samma inkomst uppgiven till beskattning 1973 och
för alla jämnåriga av samma kön
Före- Jämnåriga Alla jämn
tagare
löntagare åriga av
med samma samma kön
inkomst
Vårdkonsumtion:
Vårdats på sjukhus |
8,7 |
10,9 |
10,6 |
Medeltal vårdveckor |
0,1 |
0,3 |
0,9 |
Besökt läkare senaste 12 |
|||
mån. |
49,1 |
61,0 » |
57,6 . |
1—5 läkarbesök |
42,8 |
49,2 |
48,3 |
Mer än 10 läkarbesök |
2,3 |
2,6 |
2,5 |
Medeltal läkarbesök alla |
3,4 |
3,9 . |
3,5 |
Besökt psykiater sen. året |
2,3 |
2,0 |
2,8 |
Besökt tandläkare sen. året |
68,8 |
57,8 . |
59,1 . |
Medicinkonsumtion: |
|||
Smärtstillande medel |
19,1 |
25,2 |
25,1 |
Hostmedicin |
1,7 |
3,1 |
3,0 |
Lugnande medicin |
6,4 |
7,1 |
7,2 |
Sömnmedel |
3,5 |
4,6 |
4,9 |
Diuretika |
1,2 |
2,6 |
3,1 |
Hjärt/kärlmedicin |
2,9 |
5,9 |
6,0 |
Digitalis |
0,0 |
0,8 |
1,2 |
Ulcus |
2,3 |
2,7 |
3,3 |
Antibiotika |
1,7 |
1,5 |
1,9 |
Diabetes |
1,2 |
1,5 |
1,4 |
Antireumatiska |
1,2 |
1,3 |
1,0 |
Någon receptmedicin |
15,6 |
19,7 |
20,3 |
Aktivitetsnedsättning: |
|||
Sängliggande någon tid 1973 |
26,0 |
38,3 . |
36,4 . |
Sängliggande minst 2 veckor |
6,9 |
13,4 * |
12,5 • |
Sängliggande, medeltal |
0,4 |
0,7 * |
0,8 |
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
64
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Sjukskriven minst 1 dag 1973 |
34,1 |
58,4 * |
52,2 . |
300 eller fler sjukdagar |
0,6 |
1,0 |
1,3 |
Medeltal sjukdagar 1973 |
12,1 |
24,7 . |
19,8 |
Medeltal sjukdagar bland |
|||
> 0 |
35,4 |
42,2 * |
38,0 |
Sjukskriven minst 1 dag 1974 |
36,4 |
58,3 . |
50,7 . |
300 eller fler sjukdagar |
0,0 |
1,1 |
1,1 |
Medeltal sjukdagar 1974 |
14,5 |
26,1 . |
19,0 |
Medeltal sjukdagar bland |
|||
> 0 |
39,7 |
44,7 . |
37,5 |
Sjukskriven minst 1 dag 1975 |
42,2 |
58,9 . |
49,8 |
300 eller fler sjukdagar |
0,6 |
1,5 |
1,3 |
Medeltal sjukdagar 1975 |
13,7 |
25,8 * |
20,3 |
Medeltal sjukdagar bland |
|||
> 0 |
32,4 |
43,8 . |
40,8 |
Andelen som under 12-månadersperioden före intervjutillfället besökt
läkare är signifikant lägre bland företagarna medan andelen som varit
inlagd på sjukhus är lägre men ej signifikant lägre än bland löntagartvillingarna.
Resultaten tyder även på att medicinkonsumtionen är lägre
bland företagarna än bland löntagarna även om ingen enskild skillnad
är statistiskt säkerställd. Endast i fråga om tandvård ligger andelen
högre bland företagarna.
I fråga om aktivitetsnedsättning till följd av sjukdom är såväl andelen
som under 12-månadersperioden före intervjutillfället varit sängliggande
p. g. a. sjukdom, som andelen som under åren 1973—1975 varit
sjukskriven någon tid, avsevärt mindre bland företagarna än bland löntagarna.
Även medeltalet veckor individerna varit sängliggande respektive
medeltalet sjukskrivningsdagar är avsevärt mindre bland företagarna
än bland löntagarna. Skillnaderna är statistiskt säkerställda.
2.3 Tobaks- och alkoholvanor
Inga nämnvärda skillnader existerar mellan företagarna och löntagarna
i fråga om tobaks- och alkoholvanor.
Tabell 38. Tobaks- och alkoholvanor bland företagare 20—66 år, bland jämnåriga
löntagare med samma inkomst uppgiven till beskattning 1973 och bland alla jämnåriga
av samma kön
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Tobaksvanor: |
|||
Röker ej |
48,6 |
50,1 |
52,6 |
Röker |
51,4 |
49,9 |
47,4 |
Därav mer än 10 cig. |
20,8 |
22,4 |
22,0 |
Alkoholvanor: |
|||
Använder ej alkohol |
11,0 |
15,5 |
15,9 |
Använder alkohol |
89,0 |
84,5 |
84,1 |
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
65
IV: 3 Utbildning
3.1 Utbildning och fritidsstudier
Företagarna har genomsnittligt kortare formell utbildning och deltar
i mindre utsträckning i studiecirklar än löntagartvillingarna.
Tabell 39. Utbildning och studier bland företagare 20—66 år, bland jämnåriga
löntagare med samma inkomst uppgiven till beskattning 1973 och bland alla jämnåriga
av samma kön
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Antal skolår: |
|||
Högst 6 skolår |
15,0 |
19,1 |
22,4 * |
Lägst 12 skolår |
19,7 |
24,5 |
21,5 |
Medeltal skolår |
8,9 |
9,5 * |
9,1 |
Utbildningsnivå: |
|||
Enbart folkskola |
55,5 |
49,1 |
53,1 |
Folkskola + yrkesutbildning |
19,7 |
15,7 |
16,0 |
Enbart real- el. grundskola |
5,8 |
5,4 |
5,4 |
Realskola+yrkesutbildning |
12,1 |
14,6 |
12,4 |
Studentexamen |
5,2 |
7,6 |
7,1 |
Akademisk examen |
1,7 |
7,5 * |
5,9 . |
Senaste skolår: |
|||
Under utbildning |
0,0 |
2,1 |
3,2 * |
1973—1974 |
0,0 |
5,9 . |
4,0 * |
1970—1972 |
3,5 |
7,4 |
4,7 |
1960—1969 |
17,9 |
17,9 |
16,8 |
1940—1959 |
42,8 |
33,6 * |
34,8 . |
—1939 |
35,8 |
32,5 |
36,1 |
Deltar i studiecirklar |
16,8 |
26,9 * |
29,7 . |
Därav ofta |
6,4 |
11,5 |
11,9 . |
Företagarna har genomsnittligt något kortare skol- och yrkesutbildning
än löntagarna, 8,9 skolår jämfört med 9,5 skolår. Skillnaden är
statistiskt säkerställd.
Resultaten tyder även på att företagarna har en lägre formell utbildningsnivå
än löntagarna. Statistiskt säkerställd skillnad föreligger
dock endast i fråga om andelen med akademisk examen, 1,7 procent
bland företagarna jämfört med 7,5 procent bland löntagartvillingarna.
Företagarna deltar dessutom i avsevärt mindre utsträckning än löntagarna
i studiecirklar, 17 procent mot 27 procent. Även denna skillnad
är statistiskt säkerställd.
6 Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 5
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
66
IV: 4 Politiska resurser
4.1 Fackligt och politiskt deltagande
Företagarna skiljer sig ej från löntagarna i fråga om politiskt deltagande
men är i avsevärt mindre utsträckning fackligt organiserade
och aktiva. Andelen politiskt utanförstående är avsevärt större bland
företagarna än bland löntagarna.
Tabell 40. Fackligt och politiskt deltagande bland företagare 20—66 år, bland
jämnåriga löntagare med samma inkomst uppgiven till beskattning 1973 och bland
alla jämnåriga av samma kön
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Fackligt deltagande: |
|||
Fackligt organiserad |
24,3 |
78,4 * |
72,6 . |
Därav fackligt aktiv |
13,3 |
39,8 . |
42,3 * |
Därav föi troendeman |
5,2 |
21,5 . |
23,5 • |
Politiskt deltagande: |
|||
Politiskt organiserad |
23,1 |
23,1 |
25,7 |
Därav politiskt aktiv |
12,1 |
17,0 |
18,9 . |
Därav förtroendeman |
5,8 |
6,0 |
6,5 |
Politisk argumentation: |
|||
Talat inför ett möte |
39,9 |
39,1 |
40,4 |
Därav anförande |
21,4 |
24,8 |
23,5 |
Skrivit i tidning |
12,1 |
17,4 |
15,8 |
Därav artikel |
6,4 |
11,8 * |
9,7 |
Deltagit i demonstration |
15,0 |
20,9 |
20,3 |
Tagit personlig kontakt |
16,8 |
12,6 |
14,3 |
Utanförstående |
33,5 |
10,5 . |
14,7 . |
Andelen fackligt organiserade och aktiva är tre gånger så stor bland
löntagarna som bland företagarna och andelen fackliga förtroendemän
fyra gånger så stor. I fråga om politiskt deltagande föreligger dock inga
systematiska eller statistiskt säkerställda skillnader mellan de båda
grupperna.
Statistiskt säkerställd skillnad i de båda gruppernas kanaler för politisk
argumentation existerar endast med avseende på andelen som
någon gång skrivit en artikel i en tidning, vilken är lägre bland företagarna
än bland löntagarna. Resultaten tyder dock på att företagarna
i mindre utsträckning än löntagarna deltar i offentliga demonstrationer
men att de i större utsträckning tar kontakt med någon person i ansvarig
ställning för att påverka beslut i samhällsfrågor.
Andelen politiskt utanförstående är tre gånger så stor bland företagarna
som bland löntagarna, 34 procent jämfört med 10 procent.
Skillnaden är statistiskt säkerställd och beror alltså huvudsakligen på
den lägre fackliga organisationsgraden bland företagarna.
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
67
4.2 Relation till myndigheter
En större andel av företagarna än av löntagarna anser sig ha hlivit
felaktigt eller orättvist behandlad av någon myndighet. Företagarna är
bättre ställda än löntagartvillingarna när det gäller att överklaga myndighetsbeslut.
Tabell 41. Relation till myndigheter bland företagare 20—66 år, bland jämnåriga
löntagare med samma inkomst uppgiven till beskattning 1973 och bland alla jämnåriga
av samma kön
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Sökt rättelse |
42,8 |
29,3 . |
30,7 . |
Därav överklagat skriftligt |
32,4 |
20,8 . |
22,3 . |
Kan själv överklaga beslut |
70,5 |
61,8 . |
64,3 |
Kan få hjälp att överklaga |
24,9 |
26,5 |
26,2 |
Politiskt fattig |
4,6 |
11,6 . |
9,6 . |
Felaktigt behandlad av: |
2,3 |
5,8 |
5,1 |
Bostadsförmedling |
8,1 |
3,7 . |
4,1 „ |
Arbetslöshetskassa |
0,0 |
1,2 |
0,9 |
Arbetsförmedling |
1,2 |
3,0 |
2,1 |
Taxeringsnämnd |
30,6 |
18,4 . |
20,4 . |
Socialnämnd |
1,2 |
3,0 |
2,1 |
Barnavårdsnämnd |
0,6 |
1,0 |
1,1 |
Nykterhetsnämnd |
0,0 |
0,1 |
0,4 |
Lantbruksnämnd |
0,6 |
0,6 |
1,1 |
Sjukhus eller läkare |
5,2 |
5,0 |
4,7 |
Polismyndighet |
8,1 |
4,4 * |
3,5 . |
Domstol |
4,6 |
3,0 |
1,9 * |
Skola eller skolmyndighet |
2,3 |
4,0 |
2,7 |
Militärmyndighet |
5,8 |
5,5 |
4,3 |
Länsstyrelse |
6,9 |
3,3 |
3,1 * |
Av någon myndighet |
41,6 |
33,7 . |
33,4 . |
Försäkringsbolag |
11,0 |
7,9 |
8,3 |
Arbetsgivare |
4,0 |
8,7 . |
6,6 |
Fackförening |
1,2 |
3,1 |
2,3 |
Andelen som någon gång försökt få rättelse i någon myndighets
beslut är avsevärt större bland företagarna än bland löntagarna, 43
procent jämfört med 29 procent. Andelen politiskt fattiga, dvs. som ej
själva kan överklaga ett beslut och som ej känner någon som kan hjälpa
dem med detta, är mindre än hälften så stor bland företagarna som
bland löntagarna, 5 procent jämfört med 12 procent.
42 procent av företagarna jämfört med 34 procent av löntagarna anser
sig någon gång ha blivit felaktigt eller orättvist behandlade av någon
myndighet. Statistiskt säkerställda skillnader föreligger i fråga om andelen
som anser sig ha blivit felaktigt eller orättvist behandlad av bostadsförmedling,
taxeringsnämnd respektive polismyndighet. Andelen är i
samtliga dessa fall högre bland företagarna än bland löntagarna.
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
68
Värt att notera är kanske att endast 1,2 procent av företagarna anser
sig ha blivit felaktigt eller orättvist behandlade av någon fackförening.
IV: 5 Säkerhet till liv och egendom
5.1 Utsatthet för brott
Företagarna är mer utsatta för stöld och lider genomsnittligt större
förluster i samband med detta än löntagarna. Företagarna polisanmäler
brotten i större utsträckning än löntagarna. De har i samma utsträckning
varit utsatta för våld och hot om våld.
Tabell 42. Utsatthet för brott bland företagare 20—66 år, bland jämnåriga löntagare
med samma inkomst uppgiven till beskattning 1973 och bland alla jämnåriga
av samma kön
Föie- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Stöld och skadegörelse: |
|||
Utsatt för stöld |
16,2 |
10,4 • |
9,3 * |
Därav polisanmäld |
11,0 |
6,8 |
5,7 . |
Fått egendom förstörd |
13,9 |
8,9 |
7,8 • |
Därav polisanmäld |
8,7 |
3,3 * |
3,0 * |
Stöld eller skadegörelse |
19,1 |
14,0 |
13,2 . |
Utan ekonomisk förlust |
4,0 |
5,0 |
4,6 |
Med ekonomisk förlust |
15,0 |
9,0 . |
8,5 „ |
Genomsnittlig förlust i kr. |
149 |
41 * |
38 * |
Genomsnittlig förlust > 0 |
1 011 |
449 . |
449 . |
Utsatt för våld/hot om väld: |
|||
Våld med kroppsskada |
1,2 |
0,9 |
0,9 |
Våld utan kroppsskada |
2,3 |
2,3 |
1,2 |
Hot om våld |
4,6 |
4,4 |
2,2 |
Något av ovanstående |
5,2 |
5,5 |
3,1 |
Därav polisanmält |
1,7 |
0,9 |
0,9 |
Plats för väld: |
|||
Bostad |
1,2 |
0,4 |
0,4 |
Arbetsplats |
2,9 |
3,1 |
1,2 |
Tåg, buss |
0,0 |
0,4 |
0,3 |
Restaurang |
0,0 |
1,2 |
0,5 |
Gatan |
2.3 |
0,9 |
0,9 |
Annan plats |
0,6 |
0,9 |
0,5 |
Av företagarna har 16 procent varit utsatta för stöld någon gång under
de tolv månader som föregick intervjutillfället och 14 procent fått egendom
förstörd. En av fem företagare har varit utsatt för stöld eller skadegörelse.
Andelarna är lägre bland löntagartvillingarna om än inte
mycket lägre. Företagarna lider dock i större utsträckning än löntagarna
ekonomisk förlust i samband med stöld och skadegörelse. 15 procent av
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
69
företagarna har förlorat i genomsnitt 1 000 kronor på stölder och skadegörelse
jämfört med att 9 procent av löntagartvillingarna förlorat i genomsnitt
450 kronor, som alltså ej ersatts av försäkringsbolag eller på
annat sätt.
I fråga om utsattheten för våld eller hot om våld existerar inga systematiska
eller statistiskt säkerställda skillnader mellan de båda grupperna.
Inte heller föreligger det några skillnader med avseende på platsen
för brottets inträffande.
5.2 Utsatthet för olycksfall
Företagarna är något mindre utsatta för olycksfall än löntagartvillingarna.
Tabell 43. Utsatthet för olycksfall bland företagare 20—66 år, bland jämnåriga
löntagare med samma inkomst uppgiven till beskattning 1973 och bland alla jämnåriga
av samma kön
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Utsatt för olycksfall |
8,1 |
12,6 |
11,4 |
Därav utan bestående men |
7,5 |
9,0 |
7,9 |
Därav med bestående men |
0,6 |
3,6 * |
3,4 * |
Därav med svåra men |
0,0 |
0,5 |
0,8 |
Plats för olycka: |
|||
I hemmiljö |
1,7 |
1,8 |
2,1 |
På arbetsplatsen |
3,5 |
6,2 |
5,6 |
I trafiken |
0,6 |
1,7 |
1,0 |
Under sport |
2,3 |
2,4 |
1,9 |
Annat |
0,0 |
0,6 |
0,8 |
Resultaten tyder i sin helhet på att företagarna är mindre utsatta för
olycksfall än löntagarna. Statistiskt säkerställd skillnad föreligger dock
endast i fråga om utsatthet för olycksfall med bestående men till följd.
Inga skillnader föreligger med avseende på platsen för olyckans inträffande.
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1 70
IV: 6 Familjeförhållanden och sociala relationer
6.1 Familjeförhållanden och sociala relationer
Företagarnas familjeförhållanden skiljer sig ej väsentligt från löntagartvillingarnas.
Våra resultat tyder ej på några systematiska skillnader i
fråga om socialt umgänge.
Tabell 44. Familjeförhållanden och sociala relationer bland företagare 20—66 år,
bland jämnåriga löntagare med samma inkomst uppgiven till beskattning 1973 och
bland alla jämnåriga av samma kön
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Civilstånd: |
|||
Gift |
80,3 |
78,2 |
78,3 |
Ogift, ej sämb. |
9,8 |
14,5 |
13,8 |
Frånskild |
5,8 |
6,0 |
5,8 |
Änkling/änka |
4,0 |
1,3 . |
2,2 |
Antal barn: |
|||
Inga barn |
19,7 |
25,3 |
23,8 |
Fyra eller fler barn |
7,5 |
9,9 |
9,7 |
Medelantal barn |
1,8 |
1,8 |
1,7 |
Umgänge: |
|||
Brukar besöka släkt |
84,4 |
88,3 |
89,9 * |
Besöker släkt ofta |
18,5 |
27,9 . |
28,0 . |
Brukar ha släkt på besök |
89,6 |
87,7 |
90,2 |
Har släkt på besök ofta |
24,9 |
24,6 |
25,5 |
Mycket släktumgänge |
24,9 |
32,0 |
32,1 |
värde |
3,2 |
3,3 |
3,3 |
Brukar besöka vänner |
93,6 |
96,8 |
94,9 |
Besöker vänner ofta |
28,9 |
32,3 |
30,5 |
Brukar ha vänner på besök |
94,8 |
95,8 |
94,9 |
Har vänner på besök ofta |
30,6 |
29,9 |
30,3 |
Mycket vänumgänge |
32,9 |
33,6 |
32,8 |
värde |
3,5 |
3,5 |
3,5 |
Mycket umgänge |
12,7 |
11,3 |
12,0 |
värde |
4,7 |
4,8 |
4,8 |
Isolering: |
|||
Föga släktumgänge |
15,6 |
14,4 |
12,0 |
Inget släktumgänge |
8,7 |
9,1 |
6,8 |
Föga vänumgänge |
6,4 |
4,0 |
6,2 |
Inget vänumgänge |
2,9 |
1,8 |
2,7 |
Föga umgänge |
9,2 |
9,5 |
8,0 |
Inget umgänge alls |
1,2 |
0,6 |
1,0 |
Av företagarna är 80 procent gifta/sammanboende och av löntagartvillingarna
78 procent. Statistiskt säkerställd skillnad beträffande familjeförhållanden
föreligger endast med avseende på andelen änkor/änk
-
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
71
lingar som är något högre bland företagarna, fyra procent jämfört med
en procent.
Med undantag för att företagarna i mindre utsträckning än löntagarna
ofta besöker släkt, föreligger inga statistiskt säkerställda eller systematiska
skillnader mellan de båda grupperna med avseende på socialt umgänge
eller social isolering.
6.2 Uppväxtförhållanden
Företagarnas uppväxtförhållanden skiljer sig ej från löntagarnas.
Tabell 45. Uppväxtförhållanden för företagare 20—66 år, för jämnåriga löntagare
med samma inkomst uppgiven till beskattning 1973 och för alla jämnåriga av
samma kön
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Faderns socialgrupp: |
|||
Socialgrupp I |
6,4 |
6,4 |
5,1 |
Socialgrupp II |
40,5 |
35,1 |
35,9 |
Socialgrupp III |
53,2 |
58,4 |
59,1 |
Modern hemma alla upp- |
|||
växtåren |
83,2 |
81,3 |
81,5 |
Föräldrarnas utbildning: |
|||
Fadern folkskola |
79,2 |
76,9 |
79,2 |
Yrkes- eller realskola |
11,0 |
14,5 |
13,8 |
Fadern gymnasium |
5,8 |
7,6 |
5,8 |
Modern folkskola |
87,9 |
86,6 |
87,7 |
Yrkes- eller realskola |
8,1 |
11,2 |
9,6 |
Modern gymnasium |
1,7 |
1,9 |
2,2 |
Båda enbart folkskola |
76,9 |
73,0 |
75,2 |
Uppväxtort: |
|||
Landsbygden |
45,7 |
40,4 |
46,0 |
Mindre samhälle |
16,8 |
21,5 |
18,2 |
Småstad |
4,0 |
5,4 |
5,5 |
Mellanstor stad |
15,0 |
16,0 |
14,6 |
Storstad |
12,7 |
10,7 |
10,3 |
Utomlands |
4,0 |
6,0 |
5,1 |
Samma ställe hela uppväxten |
60,1 |
64,4 |
63,6 |
Problem i uppväxtfamiljen: |
15,0 |
13,4 |
15.1 |
Förälder avled |
2,9 |
* |
|
Skilsmässa, född u. ä. |
7.5 4.6 |
||
Sjukdom i familjen |
15,6 |
||
Konflikter/slitningar |
12,1 |
9,1 |
9,S |
Ekonomiska problem |
24,3 |
29,9 |
29,2 |
Fått ärva |
38,7 |
37,2 |
39,4 |
Make/maka fått ärva |
27,7 |
25,8 |
25,4 |
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
72
Varken i fråga om faderns socialgruppstillhörighet, föräldrarnas utbildning,
uppväxtort eller förekomsten av problem i uppväxtfamiljen
föreligger det några systematiska eller statistiskt säkerställda skillnader
mellan företagarna och löntagarna.
IV: 7 Fritid och kultur
7.1 Semester och semesteranvändning
Företagarna har genomsnittligt tagit ut kortare semester än löntagarna,
men skiljer sig ej nämnvärt från dessa i fråga om semesteranvändning.
Tabell 46. Semester och semesteranvändning bland företagare 20—66 år, bland
jämnåriga löntagare med samma inkomst uppgiven till beskattning 1973 och bland
alla jämnåriga av samma kön
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Semesterns längd 1973: |
|||
Tagit ut 1—10 semesterdagar |
16,8 |
3,6 * |
2,7 . |
Tagit ut 11—23 semester-dagar |
33,5 |
18,8 * |
12,8 • |
Tagit ut 24 semesterdagar |
0,0 |
36,8 . |
33,3 • |
Tagit ut 25 eller fler dagar |
23,1 |
26,2 |
24,4 |
Medeltal uttagna sem.dagar |
14,3 |
21,4 * |
18,9 . |
Medeltal bland > 0 |
19,4 |
24,8 . |
25,8 * |
Semesterresa: Gjort semesterresa under |
60,1 |
62,8 |
61,7 |
I Sverige |
32,4 |
40,9 * |
41,4 . |
I Norden |
14,5 |
18,1 |
16,9 |
I Mellaneuropa |
6,9 |
7,5 |
6,8 |
I östeuropa |
2,3 |
1,9 |
1,7 |
I Sydeuropa |
12,1 |
10,7 |
10,1 |
I övriga utlandet |
3,5 |
2,3 |
1,9 |
Stugvistelse: |
|||
Vistats i sommarstuga 1973 |
43,4 |
40,9 |
41,5 |
Mindre än en vecka |
68,2 |
62,6 |
62,5 |
En vecka |
12,1 |
8,8 |
8,4 |
2—4 veckor |
11,0 |
20,0 * |
20,2 . |
Fem eller fler veckor |
8,7 |
8,5 |
8,7 |
Medeltal veckor |
1,2 |
1,6 |
1,6 |
73 procent av företagarna jämfört med 85 procent av löntagarna tog
1973 ut någon semester. Den uttagna semesterns längd bland dem som
tog ut någon semester var också genomsnittligt kortare bland företagarna
än bland löntagarna, 20 dagar jämfört med 25 dagar.
Ingen statistiskt säkerställd skillnad föreligger mellan företagarna
och löntagarna beträffande andelen som 1973 gjorde någon semesterresa.
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
73
Företagarna förlägger dock i mindre utsträckning än löntagarna sina
resor till Sverige.
Inga systematiska skillnader existerar mellan företagarna och löntagarna
i fråga om sommarstugevistelse. Genomsnittlig vistelsetid kan vara
något kortare för företagarna.
7.2 Fritidsaktiviteter
Företagarna ägnar sig i mindre utsträckning än löntagartvillingarna åt
s. k. förströelseaktiviteter. / fråga om de aktiviteter som sammanförts under
rubrikerna kultur-, nöjes- respektive utomhusaktiviteter finns inga
systematiska skillnader mellan de båda grupperna.
Tabell 47. Fritidsaktiviteter bland företagare 20—66 år, bland jämnåriga löntagare
med samma inkomst uppgiven till beskattning 1973 och bland alla jämnåriga av
samma kön
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Kulturaktiviteter: |
|||
Går på teater |
47,4 |
43,3 |
46,0 |
Därav ofta |
7,5 |
5,3 |
5,6 |
Läser böcker |
71,1 |
78,8 * |
77,9 . |
Därav ofta |
32,4 |
37,6 |
34,0 |
Musicerar |
15,6 |
12,8 |
12,4 |
Därav ofta |
4,6 |
5,8 |
4,8 |
Kulturellt aktiv |
2,9 |
2,9 |
2,4 |
Deltar men ej aktivt |
54,3 |
54,5 |
55,0 |
Passiv |
42,8 |
42,6 |
42,6 |
Nöjesaktiviteter: |
|||
Går på bio |
32,4 |
34,7 |
33,6 |
Därav ofta |
2,3 |
3,3 |
2,7 |
Går på restaurang |
59,5 |
47,8 * |
47,9 . |
Därav ofta |
8,7 |
4,6 . |
4,1 * |
Går på dans |
37,6 |
38,6 |
39,9 |
Därav ofta |
4,6 |
6,4 |
5,4 |
Går på bingo |
2,9 |
9,0 * |
7,5 * |
Därav ofta |
0,0 |
1,1 |
1,2 |
Aktivt nöjesdeltagande |
1,7 |
2,4 |
1,9 |
Deltar men ej aktivt |
46,8 |
40,8 |
41,8 |
Passiv |
51,4 |
56,7 |
56,3 |
Förströelseaktiviteter: |
|||
Läser veckotidningar |
60,1 |
66,8 |
65,4 |
Därav ofta |
20,8 |
25,9 |
26,2 |
Går på gator och i affärer |
28,3 |
40,5 * |
38,5 * |
Därav ofta |
5,2 |
10,4 * |
8,2 |
Gör bilutflykter |
59,0 |
72,3 * |
72,9 * |
Därav ofta |
15,0 |
27,2 * |
24,6 . |
Förströelseaktiv |
2,9 |
7,8 * |
6,9 * |
Deltar men ej aktivt |
58,4 |
65,9 |
64,8 |
Passiv |
38,7 |
26,3 * |
28,3 * |
Sysslar med hobbyverk- |
|||
samhet |
38,2 |
50,6 * |
52,5 • |
Därav ofta |
27,2 |
29,3 |
29,7 |
'7 Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 5
FiU 1978/79: 5
Bilaga 1
74
Före- tagare |
Jämnåriga |
Alla jämn-åriga av |
|
Utomhusaktiviteter: Fiskar |
49,7 |
48,4 |
50,2 |
Därav ofta |
12,7 |
14,9 |
16,0 |
Jagar |
13,3 |
10,6 |
13,5 |
Därav ofta |
5,8 |
6,1 |
6,8 |
Sköter trädgård |
64,2 |
60,0 |
61,5 |
Därav ofta |
37,6 |
38,1 |
39,6 |
Idrottar |
26,0 |
29,8 |
30,1 |
Därav ofta |
13,3 |
15,2 |
16,1 |
Aktiv utomhus |
8,1 |
8,9 |
10,1 |
Deltar men ej aktivt |
55,5 |
56,7 |
57,3 |
Passiv utomhus |
36,4 |
34,4 |
32,5 |
Några systematiska skillnader mellan företagarna och löntagarna i
fråga om deltagande i kultur-, nöjes- respektive utomhusaktiviteter föreligger
inte. Företagarna uppger sig dock gå på restaurang i högre utsträckning
och ägna sig åt bokläsning och bingo i mindre utsträckning
än löntagarna.
Företagarna ägnar sig i avsevärt mindre utsträckning än löntagarna åt
vad vi kallar förströelseaktiviteter på fritiden. De går på gator och i affärer,
gör bilutflykter samt sysslar med hobbyverksamhet i mindre utsträckning
än löntagarna. Resultaten tyder även på att företagarna i
mindre utsträckning ägnar sig åt veckotidningsläsning på fritiden.
Fill 1978/79: 5
Bilaga 1
75
Sammanfattningstablå
Företagarnas levnadsförhållanden skiljer sig på många punkter från
jämnåriga löntagares med samma inkomst uppgiven till beskattning, men
skillnaderna är inte så stora.
Levnadsnivåkomponenter |
Företagare 20—66 år 1973 Jämnåriga löntagare av |
jämförda med: Alla jämnåriga |
Ekonomiska förhållanden: |
||
Disponibel inkomst |
Något lägre |
Något lägre |
Konsumtionsutrymme per fam.medlem |
Mindre |
Mindre |
Likviditet |
Något bättre |
Något bättre |
Skattepliktig förmögenhet |
Större |
Större |
Konsumtionsnivå |
Högre |
Högre |
Sysselsättning, arbetsförhållanden: |
||
Årsarbetstid |
Mycket längre |
Mycket längre |
Arbetslöshet |
Mycket mindre |
Mindre |
Fysiska arbetskrav |
Något hårdare |
Något hårdare |
Psykisk belastning |
Något mindre |
Något mindre |
Hälsa och vårdkonsumtion: |
||
Hälsotillstånd |
Något bättre |
Något bättre |
Vårdkonsumtion, aktivitetsnedsätt. |
Lägre |
Lägre |
Tobaks- och alkoholvanor |
Samma |
Samma |
Utbildning och fritidsstudier: |
||
Formell utbildning |
Mindre |
Mindre |
Fritidsstudier |
Mindre |
Mindre |
Politiska resurser: |
||
Facklig! deltagande |
Mycket mindre |
Mycket mindre |
Politiskt deltagande |
Samma |
Samma |
Relation till myndighet |
Mer problem |
Mer problem |
Säkerhet till liv och egendom: |
||
Utsatthet för stöld m. m. |
Mer |
Mer |
Utsatthet för våld och hot om våld |
Samma |
Samma |
Utsatthet för olycksfall |
Mindre |
Mindre |
Familj och sociala relationer: |
||
Civilstånd |
Samma |
Samma |
Antal barn |
Samma |
Samma |
Socialt umgänge |
Samma |
Samma |
Isolering |
Samma |
Samma |
Uppväxtförhållanden |
Samma |
Samma |
Fritid och kultur: |
||
Semester och semesteranvändning |
Något mindre |
Något mindre |
Kulturaktiviteter |
Samma |
Mindre |
Nöjesaktiviteter |
Samma |
Samma |
Förströelseaktiviteter |
Mindre |
Mindre |
U tomhusaktiviteter |
Samma |
Samma |
FiU 1978/79: 5
Bilaga 2
Yttranden över motionerna 1977/78: 931 och 1977/78: 1426
Statistiska centralbyrån (1978-05-31)
Yttrande över motioner 1977/78: 931 om en fördjupad levnadsnivåundersökning
beträffande företagare och jordbrukare och 1977/78: 1426
om redovisning av förmögenhetsfördelningen i Sverige
Motionärerna föreslår i motion 1977/78: 931 en fördjupad levnadsnivåundersökning
för gruppen företagare och jordbrukare speciellt med
hänsyn till inkomstförhållanden, konsumtionsutrymme och konsumtionsnivå
i privat hushåll samt förmögenhetsförhållanden samt i motion
1977/78: 1426 en fortlöpande redovisning av den faktiska förmögenhetsfördelningen
i Sverige.
I sitt yttrande kommer SCB att utifrån sina erfarenheter peka på statistiska
undersökningar och utvecklingsarbeten som visar på möjliga
undersökningsansatser. Vidare berörs förslag i SCBs anslagsframställning
för budgetåret 1979/1980.
Motion 1977/78: 931
I motionen om en fördjupad levnadsnivåundersökning beträffande
företagare och jordbrukare anför motionärerna med stöd av SCBs årliga
undersökningar av levnadsförhållandena att man med fog måste
ifrågasätta om inkomstuppgifterna för jordbrukare och företagare i statistiken
m. m. verkligen är ett mått på deras levnadsnivå och konsumtionsförmåga.
Motionärerna anför vidare att den bristande överensstämmelsen
kan bero på felaktigheter i statistiska beräkningar eller på att
inkomstjämförelser mellan olika socioekonomiska grupper icke är möjliga
att göra och berör möjligheten att genom ytterligare statistiska undersökningar
få fram en ny bedömningsgrund för ekonomisk och social
standard som ger en mera rättvis bild av olika gruppers situation.
SCB berör nedan några statistiska undersökningar som är av betydelse
i sammanhanget.
Sedan 1973 genomför SCB årliga urvalsbaserade inkomstfördelningsundersökningar
(HINK). Undersökningarna omfattar ca 10 000 hushåll
och baseras huvudsakligen på uppgifter från deklarationsmaterial och
olika myndigheters register. Fr. o. m. årgång 1975 har HINK kompletterats
med en panelansats, vilken underlättar studier av förändringar i
tiden. I dessa undersökningar redovisas hur hushållens faktorinkomster
är uppbyggda av löne-, företagar- och kapitalinkomster samt inkomster
av eget hem. Vid inkomstberäkningarna har de rent taxeringsmässiga
begreppen i flera fall modifierats för att erhålla ur fördelningssynpunkt
mer relevanta inkomstbegrepp. Uppgifter finns vidare om så gott som
samtliga kontantöverföringar av social natur från stat och kommun till
hushållen. För att kunna redovisa den disponibla inkomsten, som utgör
ett ungefärligt mått på hushållets konsumtionsutrymme, ingår även uppgifter
om direkt skatt. Indelningar görs bl. a. efter hushållets storlek och
sammansättning, näringsgrenstillhörighet och socioekonomisk grupp.
Företagarinkomst beräknas fr. o. m. 1974 års inkomstfördelningsun -
FiU 1978/79: 5
Bilaga 2
2
dersökning som det s. k. driftsöverskottet. Skillnaden gentemot motsvarande
inkomstslag enligt kommunalskattelagen består främst av att man
vid inkomstberäkningen bortsett från skattemässiga regleringsposter som
t. ex. investeringsavdrag samt transfereringar till och från företaget som
t. ex. olika former av driftbidrag från staten. I allmänhet sker härigenom
en ökning av företagarinkomsterna. Modifieringen i inkomstbegreppet
har för 1974 och 1975 inneburit ökningar i hushållens disponibla inkomster
med 4 resp. 1,6 miljarder kronor. Fördelarna med att använda
driftsöverskottet i stället för skattelagstiftningens inkomstbegrepp är
främst att större jämförbarhet uppnås mellan företagare och övriga
socioekonomiska grupper samt att mer sägande uppgifter avseende inkomstutvecklingen
över åren erhålls för företagargrupperna.
I inkomstfördelningsundersökningarna ingår varje undersökningsår
för närvarande ca 1 800 företagarhushåll. I redovisningen görs för närvarande
en uppdelning på jordbrukare och övriga företagare.
Vid innevarande års riksdag har beslutats att en undersökning av hushållens
företagssparande skall genomföras inom ramen för finansstatistiken
för företag. Denna undersökning kommer att samordnas med
inkomstfördelningsundersökningarna. Härigenom ges möjlighet att öka
urvalsstorleken till minst 3 000 företagarhushåll samt att kartlägga dessa
gruppers förmögenhetsförhållanden. Ökningen i urvalsstorlek avser andra
företagare än jordbrukare. Vidare skulle ytterligare uppdelningar av
företagarhushållen i redovisningsgrupper kunna genomföras.
Fr. o. m. årgång 1978 planeras med nuvarande urval summariska uppdelningar
efter antal anställda och areal komma att genomföras.
Inom ramen för SCBs årliga levnadsnivåundersökningar (ULF) insamlas
fr. o. m. hösten 1974 uppgifter rörande olika befolkningsgruppers
levnadssituation. Undersökningarna, som bygger på urval, avser
befolkningen i åldrarna mellan 16 och 74 år. Sammanlagt intervjuas ca
12 000 personer varje år. Totalt omfattar undersökningen ca 400 frågor,
vilka dock icke samtliga ställs till varje intervjuperson. Frågorna omfattar
tio välfärdskomponenter bl. a. hälsa, sysselsättning och arbetsmiljö,
utbildning, ekonomi och fritid.
Intervjuuppgifterna kompletteras med bl. a. inkomstuppgifter från
taxeringsband och andra administrativa register. Undersökningarna ger
genom sin uppläggning en bred bild av olika gruppers levnadsförhållanden
och utgör därmed en lämplig grund för kartläggning av företagargruppernas
levnadsförhållanden.
I ULF-undersökningarnas material, vilket ligger till grund för motionen,
redovisas samtliga företagare utan uppdelning på jordbrukare och
övriga företagare. Denna kategori är emellertid relativt heterogen och
har stor spridning både i fråga om inkomster och levnadsstandard i övrigt.
Med hänsyn till urvalsstorlek och urvalsförfarande i ULF-undersökningarna
har det inte varit möjligt att särredovisa jordbrukare och
övriga företagare. Eftersom ett stort antal frågor är gemensamma i de
olika årgångarna skulle man dock genom att aggregera flera undersökningsår,
t. ex. 1975—1977, kunna göra en sådan uppdelning.
SCB genomför årligen en deklarationsundersökning för jordbrukare
(DU). Statistiken omfattar uppgifter rörande jordbrukarnas kontanta inkomster
och utgifter samt nettointäkter av rörelsen på grundval av jordbrukarnas
självdeklarationer. Vidare redovisas bl. a. inkomst av tjänst,
kapital och tillfällig förvärvsverksamhet samt tillgångar och skulder.
I urvalet till DU ingår ca 11 000 företag. Undersökningen belyser effek
-
FiU 1978/79: 5
Bilaga 2
3
ter på det ekonomiska resultatet av bl. a. prisutvecklingen, förändringar
i företagens storlek och antal samt den tekniska utvecklingen inom företagen.
Med anledning av bl. a. den allmänna övergången till deklaration
enligt bokföringsmässiga grunder pågår en översyn av DU. Bl. a. övervägs
ett projekt som syftar till utveckling av statistik över jordbrukarnas
disponibla inkomster grundad på inkomstuppgifter från taxeringsband
och annat administrativt material. Arbetet kommer att ske i nära samarbete
med andra liknande projekt som pågår inom SCB.
Deklarationsundersökningen för jordbrukare kompletteras av den
jordbruksekonomiska undersökningen (JEU). Denna undersökning redovisar
utvecklingen av lantbrukets inkomst- och lönsamhetsförhållanden
enligt företagsekonomiska principer. I urvalet till JEU ingår ca 1 000
företag. JEU innehåller en panelansats, vilken underlättar studier av
förändringar i tiden. Populationen omfattar företag med en åkerareal
mellan 20,1 och 100,0 ha i slättbygdsområden och med arealen 20,0 till
50,0 ha i övriga delar av landet.
SCB genomför 1978 en hushållsbudgetundersökning av intermittent
karaktär. Undersökningen, som bygger på ett urval av ca 13 800 hushåll,
syftar främst till att uppskatta den privata konsumtionens fördelning
på olika grupper av varor och tjänster, dels för hushållssektorn
totalt, dels för olika grupper av hushåll. Vidare ställs frågor till hushållen
rörande utrustningsstandard i bostaden, innehav av bil och eget
hem (inkl. fritidshus) samt inköpsmönster. Intervjuuppgifterna kompletteras
med inkomstuppgifter från taxeringsband och annat administrativt
material. Undersökningarnas resultat utnyttjas bl. a. för socialpolitiskt
betingade jämförelser av olika hushållsgruppers konsumtion samt i frågor
rörande nationalräkenskaper och konsumentprisindex. I redovisningen
görs bl. a. uppdelningar på löntagar- och företagarhushåll med
möjlighet att särredovisa jordbrukare.
SCB berör i fortsättningen utvecklingsarbete som är av betydelse i
sammanhanget.
Under den senaste tiden har märkts ett ökat intresse för att på ett
bättre sätt än hittills mäta särskilt företagargruppernas inkomster och
förmögenheter. Dessutom finns ett behov av att överhuvud förbättra
förmögenhetsstatistiken. I samband med årets prisförhandlingar på jordbrukets
område har bl. a. behovet av bättre statistikunderlag diskuterats.
I regeringens proposition om reglering av priserna på jordbruksprodukter
m. m. (1977/78: 154) anför föredraganden att det är angeläget att
undersökningar fortlöpande sker bl. a. av levnadsstandarden för olika
grupper jämte de prestationer som standarden grundar sig på.
Inom SCB har, med utgångspunkt från bl. a. inkomstfördelningsundersökningarna,
inletts ett arbete på att successivt under de närmaste åren
förbättra dessa mätningar. Arbetet avser i första hand dels inkomstbegrepp,
dels ändamålsenliga uppdelningar av företagarpopulationen i olika
redovisningsgrupper.
Beträffande förmögenheterna planerar SCB att i anslagsframställningen
för budgetåret 1979/1980 föreslå periodiskt återkommande undersökningar
av förmögenhetsfördelningen för samtliga befolkningsgrupper.
Detta förslag beskrivs utförligare i särskilt avsnitt nedan. Tidigare
har nämnts att företagarinkomst fr. o. m. 1974 års inkomstfördelningsundersökning
beräknas som det s. k. driftsöverskottet. Ytterligare förändringar
i inkomstbegreppet avser omprövning av nuvarande avskrivningsbegrepp,
som utgör deklarantens avdrag för värdeminskning, samt
FiU 1978/79: 5
Bilaga 2
4
beaktande av kapitalvinster på främst fastigheter. Det skulle kunna övervägas
på vad sätt uppgifter ur deklarationsmaterialet såsom uttag ur rörelsen
samt bilens och bostadens nyttjande i rörelsen och för privat bruk
kan användas vid jämförelser mellan företagargrupper och övriga socioekonomiska
grupper. Det kan även vara aktuellt att belysa hur subventioner
och prisändringar påverkar hushåll med olika försörjningsbörda
och inkomststorlek. Med hänsyn till att inkomsten för en och samma
företagare kan variera kraftigt från år till år är det vidare angeläget att
följa inkomstutvecklingen för samma grupper av företagare över flera år.
I vad avser företagarpopulationens uppdelning i redovisningsgrupper
finns för jordbrukarna indelningsgrunder som areal och brukarkategori.
Beträffande övriga företagare kommer i det fortsatta arbetet olika indelningsgrunder
att övervägas, bl. a. efter storlek (anställda/omsättning),
bransch och aktiva/inaktiva. Vidare undersöks i vilken utsträckning jämförelser
mellan jämförbara företagar- och löntagargrupper (t. ex. detaljhandlare/livsmedelsarbetare)
är möjliga att utföra. Ett annat problemområde
gäller separatredovisning av s. k. fria yrken. I utredningsarbetet
kommer vidare att prövas om delägare i fåmansbolag skall redovisas
bland företagargrupperna. Dessa personer räknas för närvarande formellt
som anställda i bl. a. inkomstfördelningsundersökningarna, men torde i
realiteten vara att betrakta som företagare. Möjligheterna att via skatteadministrationens
register särredovisa denna grupp undersöks för närvarande.
Ett genomförande av ovan berörda möjliga förbättringar av statistiken
förutsätter i vissa fall utbyggnader av nuvarande undersökningar.
Med hänsyn till de besvärliga mätproblemen och de komplexa frågeställningarna
är det enligt SCBs bedömning ändamålsenligt att i vart fall
inledningsvis använda olika undersökningsansatser och utgå från befintlig
löpande och intermittent statistik. Nedan skisseras en dylik uppläggning.
En successiv förbättring av inkomstfördelningsundersökningarna i avseende
på företagarinkomstbegreppet och uppdelning av företagarhushållen
i ytterligare delgrupper enligt de riktlinjer som tidigare angetts
skulle ge en årlig statistik som på ett säkrare sätt än för närvarande ger
underlag för inkomstjämförelser mellan olika grupper. Förutsättningarna
härför skulle avsevärt förstärkas om den tidigare berörda undersökningen
av hushållens företagssparande blev ett permanent inslag i SCBs statistikproduktion.
Bl. a. skulle möjlighet ges till årliga kartläggningar av
företagarhushållens förmögenhetsförhållanden. Den beskrivna undersökningsansatsen
skulle i första hand kompletteras med de årliga deklarationsundersökningarna
för jordbrukare för att möjliggöra en fullständigare
bild av denna företagarkategori. Här bör dock framhållas att denna
undersökning är en specialundersökning som ej ger jämförelser med
andra företagarhushåll samt löntagarhushållen.
En andra undersökningsansats skulle utgå från levnadsnivåundersökningarna.
Genom att på sätt som tidigare beskrivits aggregera flera undersökningsår
skulle en uppdelning av företagarhushållen i några huvudgrupper
kunna genomföras. En systematisk jämförelse mellan företagargrupperna
och andra socioekonomiska grupper skulle då kunna utföras
inom ett flertal områden såsom hälsa, sysselsättning och fritid. Sådana
jämförelser skulle exempelvis kunna ske periodvis med 3—5 års mellanrum.
En tredje undersökningsansats skulle utgå från periodvis återkom -
FiU 1978/79: 5
Bilaga 2
5
mande hushållsbudgetundersökningar och ge uppgifter om konsumtionens
sammansättning för olika socioekonomiska grupper. En sådan undersökning
genomfördes 1969. För närvarande genomförs 1978 års hushållsbudgetundersökning.
De tre undersökningsansatserna kompletterar varandra och skulle, om
de användes för en samordnad analys, kunna ge en förbättrad bedömningsgrund
för jämförelser av ekonomisk och social standard mellan
olika grupper. Resultaten från en sådan analys skulle sedan kunna
ligga till grund för en eventuell fortsatt utveckling av statistiken på området.
Motion 1977/78:1426
I motionen om redovisningen av förmögenhetsfördelningen i Sverige
anför motionärerna att det finns allvarliga brister i statistiken över den
faktiska förmögenhetsfördelningen. En genomgång görs av de studier
över fördelningen av de personliga förmögenheterna som utförts under
senare år och det konstateras att dessa liksom den officiella förmögenhetsstatistiken
bygger på ett bristfälligt statistiskt underlag. Ofta utgörs
underlaget av deklarationsmaterial och det framhålls att det finns viktiga
tillgångar som inte är skattepliktiga, att deklarerade tillgångar tas upp till
värden som kraftigt understiger marknadsvärdet samt att falskdeklaration
förekommer. I motionen föreslås en fortlöpande redovisning av den
faktiska förmögenhetsfördelningen.
SCB delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att den nuvarande
officiella statistiken, som endast belyser nettobehållningar överstigande
200 000 kronor, förbättras. I anslagsframställningen för budgetåret
1979/1980 planerar därför SCB att föreslå en statistik som bättre
belyser förmögenhetsfördelningen i landet och som skulle få betydelse
för den allmänna debatten i fördelningsfrågor. Förslaget avser en intermittent
utbyggnad av de årliga inkomstfördelningsundersökningarna
med uppgifter om de personliga förmögenheternas fördelning och sammansättning.
Utbyggnaden avses ske vart femte år med början från årgång
1978 och avse förmögenheternas fördelning och sammansättning
i olika tillgångs- och skuldposter 1978-12-31. I utbyggnaden ingår ett
tilläggsurval på 1 500 hushåll med skattepliktiga förmögenheter över
200 000 kronor. Förmögenhetsuppgifter insamlas enbart från deklarationsmaterialet.
Genom kopplingen till inkomstfördelningsundersökningen
kan sambandet förmögenhet och inkomst kartläggas. Ett viktigt
moment är vidare att kunna analysera förmögenhetsfördelningens utveckling
över tiden.
Förslaget har utarbetats i samarbete med sekretariatet i utredningen
om löntagarna och kapitaltillväxten. Uppläggningen ansluter till den förmögenhetsstudie
som SCB genomfört på uppdrag av denna utredning.
Studien avser förmögenhetsförhållandena 1975-12-31. Detta medför att
förmögenhetsfördelningens utveckling skulle kunna studeras redan med
början från 1978.
Den av SCB valda undersökningsansatsen, som för övrigt valts av utredningen
om löntagarna och kapitaltillväxten i dess studie, att enbart
utgå från deklarationsmaterialets förmögenhetsuppgifter har bestämts
av olika överväganden. En insamling av förmögenhetsuppgifter från
hushållen för att erhålla vad motionärerna avser med en faktisk förmögenhetsfördelning,
antingen som alternativ eller komplettering till dekla
-
FiU 1978/79: 5
Bilaga 2
6
rationsmaterialet, skulle enligt SCBs bedömning medföra besvärliga bortfalls-
och mätproblem. Vidare skulle en insamling av t. ex. banktillgodohavanden
från banker möta svårbemästrade integritetsproblem. De här
framförda bedömningarna är grundade på erfarenheter från främst de
försök som SCB utförde i början av 1970-talet för att undersöka förutsättningarna
för genomförande av en sparundersökning.
Det bör här framhållas att betydelsefulla poster som fastigheter och
börsnoterade aktier torde vara så gott som fullständigt redovisade i deklarationsmaterialet.
För andra poster i deklarationsmaterialet såsom
mindre banktillgodohavanden och småposter av premieobligationer torde
täckningsgraden vara mindre. Vidare bör framhållas att en marknadsvärdemätning
av förmögenhetstillgångar i form av i första hand fastigheter
ingår som ett betydelsefullt moment i den av SCB planerade förmögenhetsstatistiken.
I den slutliga handläggningen har förutom undertecknade, med avdelningsdirektör
Garke såsom föredragande, deltagit avdelningscheferna
Elmhammer och Medin, statistikchef Wahlström samt avdelningsdirektör
Molinder.
STATISTISKA CENTRALBYRÅN
Lennart Fastbom
Hans Garke
FiU 1978/79: 5
Bilaga 3
Yttrande över motion 1977/78: 1426
Institutet för social forskning (1978-06-01)
Remissyttrande över ”motion 1977/78: 1426 om redovisning av förmogenhetsfördelningen
i Sverige” av Jan Bergqvist m. fl.
Med anledning av att Institutet för social forskning av Riksdagens
finansutskott anmodats avge yttrande över motion 1977/78: 1426 fåi
styrelsen anföra följande: Motionen innehåller en sammanfattning övei
den befintliga statistiken på förmögenhetsområdet i Sverige. Mot bakgrund
av bristerna i den nuvarande offentliga statistikproduktionen kräver
motionärerna att riksdagen hos regeringen begär förslag till en fortlöpande
redovisning av den faktiska förmögenhetsfördelningen i Sverige.
Institutet instämmer i motionärernas bedömning att bristerna i förmögenhetsstatistiken
fortfarande är för stora samt i kravet på en fortlöpande
kartläggning av förmögenhetsfördelningen. Institutet har också
flera gånger tagit egna initiativ till sådana förbättringar. Sålunda genomförde
Roland Spånt vid Institutet den första moderna kartläggningen av
såväl nationalförmögenhetens storlek, sammansättning, ägarfördelning
som av förmögenhetsfördelningen mellan fysiska personer. Studien hade
som primär jämförelsetidpunkt årsskiftet 1969—1970 och finns publicerad
i Institutets forskningsrapportserie Förmögenhetsfördelningen i
Sverige, Roland Spånt, PRISMA 1975.
Studien kan anses vara ett pionjärarbete inom området i Sverige, och
har accepterats och använts vid bedömningar av förmögenhetsdata bl. a.
i de skrifter som utgivits av den s. k. Valdenströmsgruppen, LO, TCO
samt de politiska partierna. Institutets studie bildar också basen för den
omfattande förmögenhetskartläggning som Roland Spånt nu utför i den
statliga utredningen om löntagarna och företagens kapitaltillväxt.
Institutets studie innehåller förutom beskrivningen av nationalförmögenheten
och hushållens förmögenhetssituation också en kartläggning
av bristerna i den nuvarande officiella statistikproduktionen inom området.
Motionärerna använder också den kartläggningen som underlag
för sin motion. Bristerna i den nuvarande förmögenhetsstatistiken utgjorde
också underlag för den hemställan om bättre förmögenhetsstatistik
som institutet gjorde hos Riksrevisionsverket i januari 1975. Socialforskningsinstitutet
påvisade då de stora fördelar som kunde uppnås
om RRV:s årliga deklarationsundersökningar förutom inkomstdata också
behandlade hushållens förmögenhetssituation. RRV har fr. o. m.
taxeringsåret 1976 påbörjat en begränsad redovisning av hushållens förmögenheter.
Institutets tidigare publicerade forskningsrapport och motionen pekar
på att det framför allt är inom två områden som brister finns i förmögenhetsstatistiken.
Det ena området rör nationalförmögenhetens storlek,
sammansättning och ägarstruktur, det andra hushållens förmögenhetstillgångar
och dess fördelning. Områdena är så pass olika och statistikbehovet
måste lösas med olika metoder varför vi behandlar områdena
var för sig.
FiU 1978/79: 5
Bilaga 3
2
Hushållens förmögenhetsföräelning
Hushållens förmögenhetssituation har stor betydelse för deras levnadsvillkor.
Förmögenhetsuppgifter är därför viktiga för den utredningsverksamhet
och forskning som bedrivs vid Institutet som behandlar
inkomster och inkomsternas fördelning och för kartläggningar av den
svenska befolkningens levnadsvillkor. Den hittillsvarande bristen på relevant
förmögenhetsstatistik är allvarlig. Beskrivningar av förmögenhetsfördelningen
bör i Sverige i första hand baseras på bearbetningar av
självdeklarationer och på offentliga register. Intervjuundersökningar är
mindre tillförlitliga men kan tänkas ge kompletterande information.
Den största svagheten med deklarationsundersökningar är att tillgångarna
värderas efter taxeringsvärden i stället för det fördelningspolitiskt
mera relevanta begreppet marknadspriser. Denna svaghet kan dock bemästras
genom att undersökningarna disaggregeras så starkt att förmögenheterna
kan uppdelas på olika typer av fastigheter. Taxeringsvärdena
kan sedan räknas upp till marknadspriser med hjälp av s. k. överpriskoefficienter.
Deklarationsundersökningar kan naturligtvis inte fånga in
de tillgångar som genom skattefusk undandras beskattning. Detta är
naturligtvis en svaghet som dock delas med all annan fördelningspolitisk
forskning och med produktionsstatistiken. Kontinuerliga förmögenhetsundersökningar
möjliggör dock att skattefusket på förmögenhetssidan
kan storleksbestämmas och dess utveckling över tiden uppskattas.
Forskningsläget i dag
För närvarande pågår en förmögenhetskartläggning genom den statliga
utredningen om löntagarna och företagens kapitaltillväxt. Denna
utredning förväntas 1979 prestera en fyllig beskrivning av förmögenhetsfördelningens
utseende vid mitten av sjuttiotalet samt av dess förändringar
från 1966 till 1975. Tidigare har man ansett förmögenhetsfördelningen
vara avsevärt mindre influerad på kort sikt av den ekonomiska
utvecklingen i samhället än ex. inkomstfördelningen. Förmögenhetsfördelningen
kunde därför förväntas vara stabil över relativt långa
perioder. Den under sjuttiotalet hittills rådande höga inflationstakten
och de strukturella förändringarna i den svenska ekonomin talar emellertid
för att förmögenhetsfördelningen för närvarande förändras snabbare
än under 50- och 60-talen. Detta kräver att förmögenhetsfördelningen
kontinuerligt bevakas och analyseras. Vill man från samhällets
sida öva inflytande på välfärdsfördelningen krävs därför periodiskt återkommande
uppföljningar av den nu pågående förmögenhetsstudien. Av
SCB:s anslagsframställning framgår att Statistiska Centralbyrån planerar
att intermittent genomföra fördjupade förmögenhetsstudier på basis av
erfarenheterna från 1975 års studier.
Nationalförmögenheten
Den av motionärerna krävda kartläggningen av nationalförmögenheten
och dess sammanställning är av annan karaktär än hushållens
förmögenhetsfördelning. Sambandet mellan nationalförmögenheten och
hushållens välfärdssituation är bl. a. inte lika klara och betydligt mer
komplexa än för de personliga förmögenheterna.
Nationalförmögenhetsuppskattningar har en lång tradition i anglosachsiska
länder. I s. k. ”national balance sheets” beskrivs realkapitalets
och de finansiella tillgångarnas och skuldernas fördelning på produktionssektorer
och ägargrupper. Dessa tablåer erbjuder möjligheter att
FilJ 1978/79: 5
Bilaga 3
3
analysera de långsiktiga förändringarna i produktionsstrukturen och i
de finansiella strömmarna samt av ägarförskjutningar mellan företag,
privatpersoner, stat och kommun och utländska intressenter. Sådana
analyser har bara i mindre utsträckning genomförts i Sverige. Inom
SCB finns dock i princip samlat det material som skulle kunna bilda
underlag för ”national balance sheets”. Sålunda insamlas och beräknas
sektorvis kapitalstockar inom de olika produktionssektorer som ingår
i BNP. Dessa kapitalstockar brukar användas av långtidsutredningarna
för beräkning av investeringsbehov, produktivitetsutveckling m. m. Vad
som främst saknas för att uppnå motionärernas målsättning är en noggrannare
uppdelning av kapitalet på nyttjare och ägargrupper.
Även den finansiella statistiken på SCB har under senare år utvecklats
i den riktning som motionärerna anger. De finansiella flödena mellan
ägargrupper och produktionssektorer har i ökad utsträckning täckts
in av statistiken. Den, bland ekonomer av facket, pågående debatten om
storleken på Sveriges utlandsskuld illustrerar emellertid att statistiken
på området bör förbättras. En svaghet ur välfärdssynpunkt med nuvarande
statistik är att hushållssektorn i regel beräknas som en restpost
dvs. framträder residualt sedan alla kända transaktioner och poster
summerats. Hushållssektorn innehåller förutom de egentliga hushållen
också ideella organisationer, föreningar, stiftelser m. m. Ur välfärdssynpunkt
är det önskvärt att de egentliga hushållen redovisas separat
från övriga delar av nuvarande hushållssektor. Det är också önskvärt
om residualmetoden överges för hushållen — gärna genom anknytning
till de planerade intermittenta förmögenhetsundersökningarna.
Styrelsen får alltså tillstyrka att motionens syfte genomföres i anknytning
till här anförda riktlinjer.
Vid beslutet i detta ärende har deltagit ledamöterna Björkman,
Canarp, Hållsten, Rehn, Sundström och Wennström.
Stockholm den 1 juni 1978
Gösta Rehn
professor, föreståndare för
Institutet för social forskning
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780045
-