FiU 1978/79:34

Finansutskottets betänkande
1978/79:34

med anledning av propositionen 1978/79:121 om användningen av
automatisk databehandling (ADB) i statsförvaltningen jämte motioner.

1 detta betänkande behandlar utskottet

propositionen 1978/79: 121 om användningen av automatisk databehandling
(ADB) i statsförvaltningen samt

dels den under allmänna motionstiden väckta motionen 1978/79: 1109 av
Gösta Bohman m. fl. (m) om en samordning av den statliga dataverksamheten,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1978/79: 2264 av Karl Boo (c) och Alvar Andersson (c),

1978/79: 2321 av Gösta Bohman m. fl. (m),

1978/79:2322 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s),

1978/79: 2323 av Lennart Pettersson m. fl. (s),

1978/79: 2324 av Bo Turesson (m) i vad avser yrkandena 4-9,

1978/79: 2325 av Lars Werner m.fl. (vpk),

dels den av konstitutionsutskottet överlämnade motionen 1978/79:571
av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) om principer och riktlinjer för datateknikens
utveckling och användning.

Motionen 2324, i vad avser yrkandena 1—3, har av finansutskottet
överlämnats till konstitutionsutskottet.

Propositionen

I propositionen 1978/79: 121 har regeringen (budgetdepartementet) efter
föredragning av statsrådet Ingemar Mundebo
dels givit riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförts
om användningen av automatisk databehandling i statsförvaltningen,
dels föreslagit riksdagen att till Information till statsmyndigheterna m. fl.
om användning av automatisk databehandling i statsförvaltningen för budgetåret
1979/80 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
200000 kr.

1 Riksdagen 1978179. 5 sami. Nr 34

FiU 1978/79:34

Föredraganden redovisar i ett sammanfattande avsnitt huvudlinjerna i
propositionen på följande sätt:

Datorer och datateknik är i allt väsentligt en teknologi som har vuxit
fram under de senaste decennierna. Datatekniken har fortlöpande utvecklats
och fortsätter att förändras i snabb takt. Förhållandet mellan pris och
prestanda för ADB-utrustning förbättras och nya tekniska funktioner tillkommer.
Utvecklingen medför att det blir allt lättare att använda datateknik
och att användningsområdet ständigt vidgas. Datateknik används numera
också på i stort sett alla verksamhetsområden både inom den offentliga
och den enskilda sektorn.

Datatekniken har i flera avseenden mycket vittgående konsekvenser för
människorna och för samhällets utveckling. Statsmakterna har därför sedan
länge intresserat sig för hithörande frågor. Jag vill erinra om den debatt
och det utredningsarbete kring frågor om offentlighetsprincipen och
personlig integritet som för några år sedan ledde fram till datalagen och tillkomsten
av datainspektionen. Vidare kan nämnas tillsättandet av dataindustriutredningen
och datasamordningskommittén (DASK) i början av
1970-talet.

Under de senaste åren har ett omfattande utredningsarbete igångsatts.
Det rör bl. a. datateknikens effekter på samhällets sårbarhet (sårbarhetskommittén)
och på sysselsättning och arbetsmiljö samt de näringspolitiska
effekterna av en ökad användning av ADB (data- och elektronikkommittén).
Även integritetsfrågorna utreds ytterligare (datalagstiftningskommittén).

Jag tar i det följande inte upp alla de frågor som f. n. är föremål för utredning.
I takt med att utredningarna blir färdiga får regeringen tillfälle att redovisa
sina ståndpunkter för riksdagen. Syftet med förevarande anmälan
är mera begränsat, nämligen att redogöra för aktuella överväganden beträffande
statsförvaltningens egen användning av datorer för administrativa
ändamål.

Min föredragning är således endast uttryck för en del av regeringens
samlade datapolitik. Med hänsyn till att statsförvaltningen står för en betydande
del av den totala ADB-användningen i landet och då statens ADBsystem
direkt eller indirekt kan beröra alla medborgare är det emellertid
fråga om ett delområde av mycket stor betydelse.

Statens ADB-system har ofta kritiserats från olika synpunkter. En del av
den kritik som har framförts är enligt min mening överdriven. Det har förekommit
att problemen inte har satts in i ett riktigt perspektiv eller att kritiken
riktats åt fel håll. Samtidigt är det emellertid också uppenbart att åtskilligt
av kritiken är berättigat och att den hittillsvarande hanteringen av
statens egna ADB-system har lidit av brister i viktiga avseenden.

De politiskt ansvariga instanserna kommer in i beslutsprocessen i alltför
liten utsträckning och ofta på ett för sent stadium. Frågor som rör utveckling
av ADB-system har ägnats för liten uppmärksamhet, särskilt i förhål -

FiU 1978/79:34

lande till frågor om val av ADB-utrustning. Hittillsvarande praxis har medfört
att ADB-systemen i flera fall blivit alltför komplexa och centraliserade.
Bl. a. som en följd härav har samhällets sårbarhet ökat och vissa negativa
regionalpolitiska konsekvenser har uppkommit. Stora kostnadsöverskridanden
och förseningar har förekommit. Beslutsunderlagen för olika systembeslut
har ofta varit ofullständiga eller på annat sätt otillförlitliga. Det
är vidare svårt att få fram samlad information och en god överblick över
användningen av ADB inom statsförvaltningen. Organisationen behöver
också i vissa avseenden ses över.

Enligt min mening finns det mot denna bakgrund behov av att ta ett fastare
grepp över utveckling och införande av ADB-system i statsförvaltningen.
Även vad gäller hur driften skall organiseras finns behov av principiella
riktlinjer från statsmakternas sida.

Även om jag således nu endast kommer att uppehålla mig vid en del av
den samlade datapolitiken har givetvis en strävan varit att de principer och
åtgärder som presenteras skall ligga i linje med regeringens allmänna uppfattning
även på datapolitikens övriga områden. De ställningstaganden
som jag förordar i det följande motiveras således även av en önskan att
minska samhällets sårbarhet, säkerställa de anställdas möjligheter till medinflytande,
värna den personliga integriteten, förbättra arbetsmiljön och
trygga en sund arbetsmarknadspolitisk och näringspolitisk utveckling osv.

De flesta av de frågor som jag tar upp är av den arten att det ankommer
på regeringen att fatta beslut om dem. Syftet med att redovisa regeringens
överväganden och ställningstaganden i en proposition är att ge riksdagen
en relativt fullständig överblick över det område propositionen tar upp och
därmed även en fyllig bakgrund för riksdagens egen behandling av datafrågor.

Det förtjänar också att påpekas att jag här kommer att uppehålla mig vid
de principiella riktlinjer som bör gälla för statsförvaltningens användning
av ADB. Jag går däremot inte in på ADB-system på olika sakområden.

1 min anmälan redogör jag inledningsvis (kap.l) närmare för avgränsningen
av de frågor jag behandlar. Därefter (kap. 2) redovisas kortfattat
hur ADB f. n. används inom statsförvaltningen. Vidare redogörs för vissa
pågående utredningar av övergripande frågor inom ämnesområdet (kap. 3)
samt för förhållandena i andra länder och vissa internationella frågor
(kap. 4).

Principiella utgångspunkter (kap. 5)

En grundläggande utgångspunkt är att ADB är ett hjälpmedel i myndigheternas
verksamhet. Det övergripande målet för användning av ADB i
statsförvaltningen måste därför vara att ADB skall bidra till att tillgängliga
resurser utnyttjas effektivare eller att verksamhetens resultat förbättras i
andra avseenden. Synen på ADB som ett hjälpmedel medför också att ansvaret
för användningen av ADB normalt bör knytas till den myndighet i
+ 1 Riksdagen 1978179. 5 sami. Nr 34

FiU 1978/79:34

vars verksamhet ADB används. Det gäller även systemutvecklingsarbetet
och datordriften.

De ändamål för vilka ADB används i administrativ verksamhet och de
förbättringar som därvid eftersträvas kan sammanfattas i följande punkter:

— lägre kostnader och mindre resursuppoffringar

— bättre information och beslutsunderlag

— snabbare ärendebehandling

— bättre uppföljning och kontroll

— bättre arbetsförhållanden

— bättre prestationer och service

— nya organisations- och arbetsformer.

Ofta kan flera förbättringar åstadkommas samtidigt. Höjd ambitionsnivå
leder dock ofta till att kostnaderna ökar. I samband med utveckling av
ADB-system måste därför noggranna analyser och avvägningar göras i fråga
om syftena med och ambitionsnivån på datorstödet.

ADB är ett hjälpmedel av mycket speciell karaktär genom sina vittgående
konsekvenser i olika avseenden. Även en rad andra förhållanden än ambitionsnivåer
och kostnader påverkar därför hur ADB bör få användas och
hur ADB-funktioner bör organiseras. Viktiga sådana förhållanden är bl. a.:

— samhällets och förvaltningens sårbarhet

— rättssäkerhet och integritetsskydd

— arbetsförhållanden och sysselsättning

— medbestämmande för personalen

— decentralisering

— insyn i förvaltningen.

Hittills har det endast i begränsad utsträckning funnits av statsmakterna
formulerade riktlinjer och regler för användning av ADB <5ch för handläggning
av ADB-frågor. Vissa skäl kan visserligen anföras mot en fastare reglering
i dessa frågor. Bl. a. kan normer av olika slag medföra risker för stelbenthet
och även i övrigt verka hämmande inom ett område som karaktäriseras
av så snabb utveckling som är fallet beträffande datatekniken. Farhågor
har också uttryckts för att en fastare ordning för handläggning av systeminvesteringar
medför risker för byråkratisering och långsammare
handläggning. Jag anser likväl att skälen för att utfärda riktlinjer och regler
är väsentligt starkare. BI. a. bör sådana leda till att statsmakterna får ett
bättre och fylligare beslutsunderlag. De kan även bidra till en viss enhetlighet
och till att en kvalitativ miniminivå upprätthålls.

Vidare behandlas (avsnitt 5.3) politiskt ansvariga instansers och enskilda
förtroendevaldas medverkan i beslutsprocessen för ADB. Politiker
medverkar själfallet redan i dag i en rad funktioner vid beslut om införande
av ADB på olika verksamhetsområden. De har också betydande insyn i
driften av ADB-system. Genom att beslutsunderlaget nu förbättras kan

FiU 1978/79:34

denna medverkan pä flera sätt bli mera meningsfull. Jag anser emellertid
att riksdagsledamöter och andra förtroendevalda personer i framtiden bör
kunna medverka på nya sätt och i flera roller. Enligt min mening bör man i
viktigare utvecklingsprojekt kunna bereda dem tillfälle att följa arbetet exempelvis
i särskilda referensgrupper. Även i samband med viktigare förberedande
utredningar avseende datordrift bör det i vissa fall vara värdefullt
att politiker medverkar.

1 samband med att en handläggningsordning för större systeminvesteringar
utarbetas kommer att prövas hur centrala organ bör medverka vid
granskning av beslutsunderlagen för ADB-system. Vilket organ som bör
svara för denna granskning kommer att övervägas av den utredare som jag
nyligen har tillkallat för att se över organisationen för de centrala uppgifterna
avseende rationalisering och ADB. I ett sådant organ bör enligt min
mening även politiskt förtroendevalda personer medverka.

Styrning av ADB i statsförvaltningen (kap. 6)

Nuvarande ordning vad gäller planering, styrning och samordning på
ADB-området är i väsentliga delar decentraliserad. Ansvaret för urval och
utformning av de ADB-system som genomförs vilar nästan helt på den
myndighet som svarar för verksamheten i fråga.

Vissa centrala inslag finns dock. Statskontoret svarar således för samordning
i fråga om anskaffning och utnyttjande av ADB-utrustning inom
statsförvaltningen. Myndigheterna är också skyldiga att vid utveckling av
ADB-system och annan rationaliseringsverksamhet så tidigt som möjligt
samråda med statskontoret. Inom några verksamhetsområden, främst justitie-
och försvarsdepartementens områden, finns dessutom särskilda föreskrifter
för användning av ADB.

Statsmakternas möjligheter att påverka inriktningen av ADB-användningen
i statsförvaltningen behöver förstärkas. Statsmakterna bör för alla
viktiga ADB-system ges tillfälle att ta ställning till systemens ändamål, ambitionsnivån
i datorstödet, system- och driftstrukturerna samt i vilken takt
ADB skall införas på olika områden. För att statsmakterna skall ges bättre
möjligheter att följa och påverka användningen av ADB krävs inte endast
att beslutsunderlaget blir bättre utan även ökad enhetlighet i den formella
handläggningen av frågor om användning av ADB.

Mot bakgrund av de stora resurser som läggs ned på att utveckla och driva
ADB-system bör åtgärder vidare vidtas för att få till stånd en ökad effektivitet
i myndigheternas användning av ADB.

Det är också angeläget att ge användare och andra som berörs av ADBsystemen
bättre möjligheter till insyn och inflytande. Likaså bör allmänhetens
insyn i hur ADB används i statsförvaltningen förbättras.

De åtgärder som mot denna bakgrund behöver vidtas kan sammanfattas
enligt följande:

1. Formella regler utfärdas för etappindelning, beslutspunkter och be -

FiU 1978/79:34

slutsunderlag i samband med systeminvesteringar. Fasta beslutspunkter
införs för att bl. a. säkerställa att ansvariga instanser och personer kommer
in i processen i tillräcklig utsträckning. Reglerna för beslut rörande större
och viktigare investeringar samlas i en särskild handläggningsordning (avsnitt
6.5).

2. Planering och administration av ADB-drift förbättras. Större datacentraler
åläggs att utarbeta årliga verksamhetsberättelser (avsnitt 6.6).

3. Myndigheternas redovisning ordnas så att kostnaderna för ADB kan
urskiljas och ADB särredovisas i myndigheternas anslagsframställningar
(avsnitt 6.7).

4. Myndigheternas planering av ADB-användningen förbättras och de
åläggs att i anslutning till anslagsframställningarna redovisa pågående och
planerad utveckling och drift av ADB-system (avsnitt 6.7).

5. Anvisningar om hur ADB bör administreras inom myndigheterna utfärdas
(avsnitt 6.8).

Det understryks särskilt att det vid utveckling av nya ADB-system
många gånger är angeläget med försöksverksamhet av olika slag. Denna
bör utformas och planeras med tanke på att den skall ge vägledning för det
fortsatta arbetet, inte som ett första steg i ett genomförande i stor skala.

Systemutveckling — organisation, arbetsformer m. m. (kap. 7)

En grundläggande princip bör vara att systemutvecklingen sker gemensamt
för statliga verksamheter som förekommer i hela landet. Det bör i
detta sammanhang understrykas att gemensam systemutveckling inte innebär
att alla regionala eller lokala enheter skall ha samma datorstöd. Man
kan t. ex. tänka sig olika lösningar för stora och små enheter.

Det är viktigt att den personal som i sitt arbete är beroende av ADBsystem
får möjlighet att påverka systemens utformning. Detta är nödvändigt
för att systemen skall bli ändamålsenliga. Medbestämmandelagen och
medbestämmandeavtal ger möjlighet för de anställda att genom sina fackliga
organisationer påverka beslut om utveckling och införande av ADBsystem.
Insatser måste göras för att få fram lämpliga och effektiva metoder
och arbetsformer för systemutveckling där även medbestämmandeaspekterna
beaktas.

Även allmänhetens krav måste beaktas. Det är t. ex. självklart att meddelanden
som framställs med hjälp av datorer skall vara utformade så att
de kan förstås av mottagarna.

Ansvaret för utveckling av ADB-system bör alltid läggas på den för resp.
verksamhet ansvariga myndigheten. När det är fråga om ADB-system för
flera myndigheter kan särskilda organ för utveckling och införande av
ADB-system i vissa fall vara lämpliga.

Myndigheter med stor användning av ADB bör i regel ombesörja en stor
del av själva utvecklingsarbetet med egen personal. De kan och bör dock
inte sträva efter att klara all systemutveckling på detta sätt. Myndigheter

FiU 1978/79:34

utan egen kvalificerad ADB-personal bör många gånger kunna anlita konsultföretag,
servicebyråer e.d. för hela eller stora delar av utvecklingsarbetet.
i vissa fall kan det bli fråga om att upphandla "nyckelfärdiga"
system.

Erfarenheterna visar att det kan bli dyrt att bygga upp helt individuellt
utformade ADB-system. Där det går bör man därför utnyttja de delvis färdiga
system och program av olika slag som maskinleverantörer, konsultföretag
m. fl. tillhandahåller på marknaden.

Systemutvecklingsresurserna är f. n. i hög grad koncentrerade till Stockholmsområdet.
Regionalpolitiska och andra skäl talar för en spridning.
Detta kan ske på flera sätt, t. ex. genom att utvecklingsenheter, eller delar
av utvecklingsenheter, lokaliseras till andra orter. Stor hänsyn måste i sådana
fall tas till berörd personal.

Nya typer av ADB-tillämpningar som är betydligt enklare att hantera
väntas bli vanliga i framtiden. Det är därför viktigt att statsförvaltningen
noga följer utvecklingen på detta område.

Datordriftens organisation (kap. 8)

Det vanligaste sättet att organisera datordriften inom myndigheter med
omfattande databehandling har hittills varit att samla register och bearbetningar
till en gemensam anläggning, dvs. centralisera driften. Genom användning
av telekommunikationer och annan teknik har registrering och
uttag av data dock ofta förlagts till regionala och lokala enheter.

I några fall har datordriften delats upp - regionaliserats - på ett antal
identiska eller likartade driftenheter. Ytterligare en vanlig driftform finns,
nämligen utnyttjande av servicebyråer som tillhandahåller tjänster åt en
rad olika kunder. Den representeras i statsförvaltningen framför allt av datamaskincentralen
för administrativ databehandling (DAFA).

Två huvudprinciper - ”dedicering” och spridning - bör enligt min mening
vara vägledande vid framtida ställningstaganden i frågor som rör
ADB-systems driftutformning.

En viktig princip bör således vara att datordrift som är av större omfattning
i första hand skall ske för varje verksamhet eller ADB-system för sig
(s. k. ”dedicerad"' eller myndighetsspecifik drift). När arbetet inom en
myndighet förutsätter kontinuerlig tillgång till datorstöd av större omfattning
är det naturligt att myndigheten själv förfogar över arbetsverktyget.
Aven kraven på säkerhet i olika avseenden (rimlig känslighet för störningar,
integritetsskydd m.m.) talar för att datordriften bör ske inom varje
myndighets verksamhet för sig. Det är vidare ofta enklare att förändra och
utveckla ADB-system vid myndighetsspecifik eller "dedicerad drift". Personalens
möjligheter att påverka systemen blir också bättre än vid samordnad
drift för skilda myndighetsområden.

En annan viktig princip bör vara att datordriften inom en verksamhet
skall spridas på lämpligt sätt. De tekniska och ekonomiska förutsättningar+2
Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 34

FiU 1978/79:34

na härför blir successivt allt bättre. Centraliserade driftlösningar har svagheter,
icke minst i fråga om säkerhet och sårbarhet. En strävan bör därför
vara att undvika sådana lösningar. En spridning av datordriften är dessutom
att föredra från regionalpolitiska synpunkter.

Hur mycket dalordriften bör spridas i varje enskilt fall är en avvägningsfråga.
Faktorer som bör påverka den närmare utformningen av driften är,
förutom säkerhetsaspekter, den datorstödda verksamhetens organisation,
databehandlingens omfattning och karaktär samt de beräknade kostnaderna.

Dessa principer bör givetvis gälla för driften av nya ADB-system. Vad
beträffar driften av redan befintliga ADB-system bör spridningen ske med
noggrann planering och i en väl avvägd takt. I den mån det inte går att sprida
driften successivt inom ramen för den löpande kapacitetsutbyggnaden
och vidareutvecklingen av ADB-användningen får frågan om förändring
övervägas i samband med de större översyner som efter hand aktualiseras
för nästan alla ADB-system.

Av ekonomiska skäl är det angeläget att gjorda investeringar får ett rimligt
utnyttjande. Vidare bör av hänsyn till personalen stora förändringar inte
ske med alltför korta mellanrum. Med hänsyn även till de begränsade resurser
som är tillgängliga för förändringar av befintliga ADB-system och
driftorganisationer är det angeläget att noggrant prioritera vilka system
som i första hand skall ses över. I många fall torde man realistiskt få räkna
med att använda sig av befintliga driftlösningar ytterligare ett antal år.

Ett viktigt drag i den tekniska utvecklingen på ADB-området är det växande
utbudet av allt mindre och billigare smådatorer (minidatorer, mikrodatorer
m. m.). Smådatorer torde inom en snar framtid vara de bästa alternativen
när det gäller avgränsade och i stort sett oföränderliga uppgifter
av mindre omfattning. Möjligheterna att använda smådatorer när det gäller
omfattande och sammansatt datorstöd till administrativa uppgifter är t. v.
svårare att bedöma. Det är angeläget att man inom statsförvaltningen, särskilt
de centrala rationaliseringsorganen, fortlöpande bevakar, utvärderar
och sprider information om användningen av smådatorer. Jag avser föreslå
regeringen att vidta de åtgärder som kan behövas i detta syfte.

Särskilda servicebyråer, exempelvis den statliga datamaskincentralen
för administrativ databehandling (DAFA), som mot ersättning ombesörjer
datordrift och andra tjänster behövs även i framtiden. I åtskilliga fall, bl. a.
vad gäller mindre ADB-system, kommer nämligen "dedicerad” datordrift
under läng tid framöver inte att vara aktuell eller lämplig. Vissa typer av
databehandling kräver speciell utrustning som bara kan anskaffas till stora
datacentraler. Att använda servicebyrå kan också vara ett lämpligt alternativ
för försöksverksamhet med ADB. Alla myndigheter torde för övrigt inte
heller vilja svara för datordriften själva.

FiU 1978/79:34

Anskaffning och finansiering av ADB-utrustning (kap. 9)

1 statsförvaltningen ombesörjs anskaffning av generellt användbar
ADB-utrustning centralt av statskontoret. Detta sker i samverkan med försvarets
rationaliseringsinstitut när det gäller försvaret. Utrustning som
köps finansieras via en kapitalfond, statens datamaskinfond.

Av flera skäl bör den samordnade anskaffningen av ADB-utrustning behällas.
Driftmyndigheterna behöver ofta hjälp och stöd för att precisera
och lösa olika frågor innan en upphandling kan ske. Vidare är utbudet av
skilda utrustningar stort. Utrustningarna är ofta också svåra att jämföra i
fråga om prestanda och kostnader. Samordnad upphandling är dessutom
ekonomiskt fördelaktig för statsverket genom att det ger staten en stark
ställning som upphandlare.

Det finns emellertid, inom ramen för en samordnad anskaffning av
ADB-utrustning, flera frågor som bör klaras ut och flera förändringar som
bör göras. Det gäller bl. a. följande:

1. De typer av ADB-utrustning som skall omfattas av den samordnade
anskaffningen måste preciseras.

2. Arbets- och ansvarsfördelningen mellan statskontoret och försvarets
rationaliseringsinstitut å ena sidan och de ADB-användande myndigheterna
å andra sidan bör ses över. De senares ställning bör stärkas i anskaffningsfrågor.

3. Möjligheter bör ges att delegera upphandlingsbeslut till myndigheterna.

4. Vissa frågor rörande avgiftssättningen för köpt ADB-utrustning bör
ses över.

5. En ändring av den beloppsgräns som gäller för regeringens prövning
av upphandlingsbeslut bör övervägas.

Jag avser att snarast inhämta regeringens medgivande att tillkalla en särskild
utredning för att se över dessa frågor.

Vissa övriga frågor (kap. 10—13)

N yttan och effekterna av att använda ADB beror till stor del på att lämpliga
arbetsmetoder och goda tekniska lösningar väljs. Betydande ekonomiska
vinster kan göras genom väl planerade och målinriktade insatser på
central nivå för att underlätta val och tillämpning av metoder och teknik.
Frågor om metodstöd, informations- och erfarenhet sförmedling m. m. behandlas
därför (kap. 10).

Av praktiska och resursmässiga skäl bör vissa områden härvid prioriteras.
Som exempel på metodområden där insatser är särskilt angelägna kan
nämnas ekonomisk kalkylering och effektbedömning.

Ansvaret för insatserna för att få fram ett effektivt metodstöd bör ankomma
på de centrala rationaliseringsorganen inom statsförvaltningen.
Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att ge dessa organ i
uppdrag att utarbeta ett förslag till handlingsprogram för de fortsatta insat -

FiU 1978/79:34

serna. Det är vidare viktigt att staten, via såväl de centrala rationaliseringsorganen
som större myndigheter, aktivt deltar i det arbete på metodområdet
som bedrivs av intresseorganisationerna på ADB-området och på
andra håll utanför statsförvaltningen.

Allmänhet, politiskt förtroendevalda, massmedia m. fl. som är intresserade
av hur ADB används i statsförvaltningen harf. n. svårt att snabbt och
enkelt skaffa sig en överblick över hela området och följa utvecklingen.
Åtgärder kommer att vidtas för att ta fram översiktlig information om
statsförvaltningens ADB-system och datacentraler (kap. 11).

Ett sätt att ge särskilt riksdagen bättre översiktlig information i samlad
form kan vara att ta in ett speciellt avsnitt om ADB i den bilaga till budgetpropositionen
som behandlar frågor som är gemensamma för flera huvudtitlar.

Även frågor om samverkan pä ADB-området mellan stat, kommuner
och landstingskommuner behandlas (kap. 12).

Förutsättningarna för samarbete avseende datordriften mellan stat,
kommuner och landsting i syfte att bygga upp stora gemensamma datacentraler
på regional grund får bedömas som små. Detta sammanhänger bl. a.
med den övergripande principen att driften av större ADB-system bör ske
inom vederbörande myndighet. Däremot finns möjligheter till mer begränsad
samverkan i en rad frågor och på avgränsade verksamhetsområden av
gemensamt intresse såsom samhällsplanering och utbildning. Dessa möjligheter
till samverkan bör tas till vara.

Vidare berörs (kap. 13) några frågor av principiell art rörande ADB i
statsförvaltningen som kan komma att föranleda ställningstaganden från
statsmakternas sida under de närmaste åren men som med hänsyn till pågående
utredningar eller av andra skäl inte nu behandlas.

Organisationsfrågor (kap. 14)

De regler för handläggning och beslut i samband med utveckling av
ADB-system som jag presenterar i detta ärende innebär att större investeringar
i ADB-system vid flera tillfällen skall prövas av regeringen. Vidare
kommer innehållet i anslagsframställningar avseende ADB-verksamhet
och ADB-planer m. m. att granskas. Detsamma gäller verksamhetsberättelser
från större datamaskincentraler. Initiativ kan behöva tas med anledning
härav. Resurser och kompetens för detta måste finnas inom departementen.
För att bl. a. stödja arbetet inom departementen samt för att följa
de centrala rationaliseringsorganens och de ADB-användande myndigheternas
arbete behövs även särskilda resurser inom budgetdepartementet.

På central myndighetsnivå svarar f. n. statskontoret för styrning och
samordning i fråga om rationalisering och ADB i den civila delen av statsförvaltningen.
Det åligger statskontoret att bl. a. ta initiativ till rationaliseringsåtgärder
och att svara för samordning av rationaliseringsverksamheten.
Statskontoret svarar vidare för samordning i fråga om anskaffning
och utnyttjande av ADB-utrustning inom statsförvaltningen.

FiU 1978/79:34

Den arbets- och ansvarsfördelning och de åtgärder som jag förordar går
att genomföra inom ramen för nuvarande organisation på central myndighetsnivå.
Det är dock angeläget att få belyst i vad mån en ändrad organisation
skulle vara att föredra. Även flera andra förhållanden gör att det finns
skäl att överväga nuvarande organisation. Jag har därför tillkallat en särskild
utredare för att se över organisationen för de centrala uppgifterna avseende
rationalisering och ADB i statsförvaltningen.

I första hand skall utredaren undersöka vilka förbättringar som kan
åstadkommas genom relativt begränsade förändringar. Ett minimum torde
vara att statskontorets uppgifter klarare preciseras och att förutsättningarna
för verkets arbete i olika typer av frågor bättre anges. En ytterligare
tänkbar åtgärd kan vara att knyta en nämnd e.d. till statskontoret som
bl. a. skulle ha till uppgift att från olika synpunkter granska förslag till nya
eller ändrade ADB-system. En sådan nämnd skulle även vara en metod att
förstärka politiskt förtroendevaldas insyn och inflytande i datafrågor.

Även mer genomgripande förändringar bör dock prövas. I alternativ
som innebär att nya myndigheter inrättas måste uppgifts- och ansvarsfördelningen
mellan de olika myndigheterna noggrant klarläggas.

Avslutningsvis behandlas frågan om ett dataråd e. d. för principiella och
övergripande frågor när det gäller användningen av ADB. Ett organ av denna
typ skulle kunna fylla en viktig funktion. Eftersom en rad av de frågor
som skulle behandlas i ett sådant råd - bl. a. frågorna om sårbarhet, sysselsättning
och arbetsmiljö samt datateknikens effekter på näringslivets utveckling
- f. n. utreds, är det dock nu inte rätt tidpunkt att inrätta ett sådant
organ. Frågan påverkas också av den nyssnämnda utredningen av organisationen
för de centrala myndighetsuppgifterna avseende rationalisering
och ADB. Tanken på ett dataråd bör prövas på nytt i samband med att
resultat av pågående utredningar kommer fram.

Motionerna

Utskottet behandlar i detta sammanhang de under allmänna motionstiden
väckta motionerna:

1978/79:571 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om att en parlamentarisk utredning tillkallas för att
utarbeta principer och riktlinjer för datateknikens utveckling och användning
i enlighet med vad som anförts i motionen,

1978/79: 1109 av Gösta Bohman m. fl. (m) vari hemställs - med hänvisning
till motiveringen i motionen 1978/79:1108 avsnittet Datorerna i samhället
- att riksdagen hos regeringen begär en översyn av formerna för
samordningen av statens dataverksamhet.

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts:

FiU 1978/79:34

1978/79: 2264 av Karl Boo (c) och Alvar Andersson (c) vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

1. att propositionsförslag om planering och styrning av den statliga
ADB-användningen endast ses som temporära åtgärder i avvaktan på att
beslut kan fattas om principer och riktlinjer för datafrågorna i samhället
inkl. statsförvaltningen,

2. att viktigare beslut om systeminvesteringar och tilldelning av medel
till datamaskinfonden bör avgöras av riksdagen i samband med budgetbesluten
för resp. myndighet inkl. affärsverken,

3. att regeringen bör uppta överläggningar med företrädare för landsting
och kommuner om att regionalt placera dataspecialister för att utveckla
den regionala och lokala datakompetensen,

4. att frågan om regionala datacentraler prövas i enlighet med vad som
anförts i motionen,

5. att DAFA:s tekniska och marknadsmässiga förutsättningar på olika
dataområden bör utredas i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att en samlad utbildningsplan för statliga ADB-användare bör redovisas,

7. att ett planeringsråd bör inrättas för att följa utvecklingen av det
allmänna datanätet,

8. att utredningen av organisationen för de centrala myndighetsuppgifterna
avseende ADB får en parlamentarisk representation samt att utredningen
får tilläggsdirektiv att närmare pröva ett mera decentraliserat alternativ
vad gäller upphandlingsverksamheten,

9. att vad som i övrigt anförts i motionen angående den statliga ADBanvändningen
läggs till grund för statsmakternas handlande,

1978/79: 2321 av Gösta Bohman m.fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att den hittillsvarande statliga
ADB-användningen skall bli föremål för en expertgranskning med syfte att
studera effekterna av och effektiviteten i statens hittillsvarande ADBverksamhet,

2. att riksdagen hos regeringen begär att förslag skyndsamt framläggs
syftande till en ökad politisk styrning av utvecklingen av nya ADB-system
och inköp av ADB-utrustning i enlighet med vad som i motionen anförts,

3. att riksdagen hos regeringen begär tillsättandet av en utredning syftande
till en begränsning av statens engagemang inom datatjänstområdet,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utbyggd information
och forskning inom ADB-området,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en prissättning på
informationsuttag ur statliga ADB-system som svarar mot de verkliga
kostnaderna,

1978/79:2322 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs

FiU 1978/79:34

om den av regeringen lämnade redovisningen om användningen av ADB i
statsförvaltningen,

2. avslår regeringens förslag om anslag till Information till statsmyndigheterna
m.fl. om användning av automatisk databehandling i statsförvaltningen,

1978/79:2323 av Lennart Pettersson m.fl. (s) vari hemställs att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
om inrättandet av ett dataråd,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
om en parlamentarisk utredning om datateknikens sårbarhets- och säkerhetsfrågor,

1978/79:2324 av Bo Turesson (m) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs
att riksdagen beslutar

4. att beträffande statens datamaskinfond uttala

a. att den nuvarande villkorslösa delegeringen bör ersättas av ett alternativ
som ger riksdagen faktisk möjlighet att påverka utvecklingen,

b. att den minst byråkratiska förbättringen torde vara att inrätta en
särskild nämnd under statsrådsberedningen, som beslutar om vilka datautrustningsinköp
som får belasta fonden,

c. att ansvaret för beslut om upphandlingar bör ankomma på respektive
myndighet,

d. att statskontorets kompetens och resurser på upphandlingsområdet
bibehålls som stöd för myndigheterna och med statskontoret som obligatorisk
samrådspartner,

5. att hos regeringen hemställa om en parlamentarisk utredning av principerna
för rationaliseringsverksamhetens organisation inom statsförvaltningen,
av statskontorets organisation och verksamhet samt av riktlinjerna
för upphandlingen av datautrustningen; denna utredning bör starta sitt
arbete så fort den pågående statskontorsöversynen avslutat sin verksamhet,

6. att uttala att nyss nämnda, parlamentariska utredning får i uppdrag
att inkomma med förslag om riktlinjer för DAFA:s framtid, om omfattningen
av dess verksamhet och om behovet av att bibehålla myndigheten,

7. att uttala att det i 1977 års budgetproposition nämnda förbudet för
riksrevisionsverket att verka inom områden där statskontoret är aktivt
upphävs,

8. att uttala att ansvarsgränserna för myndigheternas dataverksamhet
bör sammanfalla med de i övrigt uppdragna gränserna och att vissa i
motionen nämnda organ därför bör avvecklas,

9. att avslå det i propositionen ställda anslagsyrkandet,

1978/79: 2325 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppdrag att

Fill 1978/79:34

föreslå förbättringar och regler för den statliga ADB-verksamheten med
speciellt beaktande av vikten av ett avgörande inflytande på systemens
utformning och införande för den berörda personalen, minskad arbetsdelning
i systemutvecklingsarbetet och bättre utnyttjande av datalogiskt kunnande
vid uppbyggnad av programsystem.

Utskottet

Principiella synpunkter i fråga om fastställande av riktlinjer för ADBverksamhet
i statsförvaltningen

Den proposition om användningen av ADB i statsförvaltningen som
förelagts riksdagen utgör en principiellt hållen, sammanfattande beskrivning
av de regler som gäller och de riktlinjer som tillämpas för automatisk
databehandling i statsförvaltningen. Bedömningar av utvecklingstendenser
och framgångsvägar redovisas också. Propositionen kan bl. a. ses som
regeringens huvudsakliga ställningstaganden till datasamordningskommitténs
betänkande ADB och samordning (SOU 1976:58). I propositionen
begärs ett anslag om 200000 kr. för budgetåret 1979/80 till Information till
statsmyndigheterna m. fl. om automatisk databehandling i statsförvaltningen.

Föredraganden anför i propositionen att de frågor som tas upp inte är av
den karaktären att de kräver ställningstaganden av riksdagen för att kunna
föras vidare. Med hänsyn till den stora betydelse som användningen av
ADB har för statsförvaltningens funktionssätt och för samhällets verksamhet
samt mot bakgrund av den breda uppmärksamhet som sedan länge har
ägnats ADB-frågorna bör emellertid riksdagen ges tillfälle att ta del av det
anförda.

Såväl detta uttalande från föredragandens sida som själva utformningen
av propositionen har mött invändningar i motionerna.

I motionen 2322 konstateras att det är och bör förbli ett privilegium för
regeringen att själv bedöma vilket beslutsunderlag den anser sig behöva i
olika frågor. Riksdagen bör därför inte genom beslut eller uttalanden binda
vare sig den sittande eller kommande regeringen i detta hänseende. När
det gäller frågor om exempelvis systemutformning och datordrift hade det
enligt motionärerna emellertid varit önskvärt att riksdagen hade förelagts
förslag från regeringen till vissa principiella ställningstaganden. Några
förslag framläggs emellertid inte, anför motionärerna, som tolkar regeringens
avsikt på det sättet att riksdagen skulle komma att godta allt vad
föredraganden anfört i den mån riksdagen inte uttryckligen tar avstånd från
det anförda. Ett sådant förfaringssätt anser motionärerna vara helt otillständigt
gentemot riksdagen. Enligt deras mening bör riksdagen därför inte
nu behandla den delgivna redovisningen i sak utan i stället bereda regeringen
tillfälle att återkomma med förslag i ärendet.

1 motionen 2264 betonas att det för riksdagen är väsentligt hur förvalt -

FiU 1978/79:34

ningen är uppbyggd och att den fungerar effektivt. Beslutsunderlag som tas
fram inom myndigheterna bör vara avpassat så att det även kan utgöra
underlag för riksdagens beslut. Motionärerna vill att man skall betrakta
propositionens förslag som temporära åtgärder i avvaktan på att principer
och riktlinjer fastställs för datafrågorna i samhället i sin helhet, inklusive
datorfrågorna i statsförvaltningen. Yrkandet i fråga bör ses i samband med
yrkandet i motionen 571 som väckts av representanter för samma riksdagsparti.
I denna motion framhävs sambandet mellan datapolitiken i statsförvaltningen
och samhällets datapolitik i stort. Man begär att en parlamentarisk
utredning tillsätts för att utarbeta principer och riktlinjer för datateknikens
utveckling och användning.

1 motionen 2324 betonas mycket kraftigt riksdagens roll i frågor rörande
ADB i statsförvaltningen. Motionären invänder mot att regeringen endast
gör en anmälan till riksdagen och således tycks anse att riksdagen inte har
med att göra hur ADB används i statsförvaltningen. Huvudtexten är enligt
motionären skriven som om riksdagen inte existerar. Enligt motionären
måste riksdagens skygghet inför datapolitiken minska. Dess plats måste
vara den som regeringsform och parlamentarism föreskriver. Finans- och
konstitutionsutskotten får utarbeta det datapolitiska beslutsunderlaget när
nu propositionen inte tar upp denna fundamentala fråga, anför motionären.
De konkreta förslag till ändringar i regeringsformen m. m. som föreslås i
motionen har överförts till konstitutionsutskottet för beredning.

Utskottet vill först något beröra den principiella frågan om karaktären av
det beslut riksdagen bör fatta med anledning av propositionen, en frågeställning
som rests i flera av de väckta motionerna. I motionen 2322 påtalas
riskerna för att riksdagens ställningstagande — med den utformning propositionens
hemställan fått — kan tolkas som att riksdagen ställer sig bakom
varje i propositionen framförd synpunkt som inte uttryckligen kommenteras
i samband med riksdagsbehandlingen. Utskottet är angeläget om att
utskottets ställningstaganden inte ges denna tolkning. Det är inte rimligt att
riksdagen behandlar en proposition av denna art annat än i stora drag och
från principiella utgångspunkter. En rad frågor av mindre vikt måste med
nödvändighet föras åt sidan utan särskild behandling, vilket inte innebär
att utskottet därmed ställer sig bakom varje meningsyttring i dessa frågor i
propositionen. 1 det följande avser utskottet att utöver behandlingen av
några huvudlinjer i propositionen och av de frågor som väckts i motionerna
koncentrera uppmärksamheten på riksdagens möjligheter att på ett tillfredsställande
sätt följa och påverka utvecklingen av ADB i statsförvaltningen.
Det är, som framgått av det föregående, också den frågan som
bildar tema i flertalet av de väckta motionerna.

Enligt utskottets mening bör propositionen i första hand betraktas som
en beskrivning av nuläget i fråga om automatisk databehandling inom
statsförvaltningen, en beskrivning vari redogjorts för de regler som gäller
och de riktlinjer som tillämpas vid användningen av ADB. Vidare görs

FiU 1978/79:34

bedömningar av utvecklingstendenser och redovisas vissa åtgärder som
bör vidtas. I takt med att ADB införts i större eller mindre grad vid snart
sagt varje myndighet har det blivit allt svårare för riksdagen att få en
samlad bild av i vilken grad och i vilken takt ADB förändrar myndigheternas
organisation och arbetssätt. Med hänsyn till de viktiga principfrågor
som införande av ADB ofta aktualiserar och med hänsyn tagen också till de
betydande effekter som införande av ADB ofta har för medborgarna i deras
egenskap av konsumenter av statligt producerade tjänster är det enligt
utskottets synsätt rimligt att riksdagen i vissa lägen lämnas en sammanhängande
redovisning av ADB i statsförvaltningen. I propositionen aviseras
att i fortsättningen en redovisning årligen avses bli lämnad i den
bilaga till budgetpropositionen som avser för flera huvudtitlar gemensamma
frågor. Utskottet finnér det föreslagna förfarandet ändamålsenligt.

Utskottet kan konstatera att det att döma av de väckta motionerna råder
betydande enighet i fråga om vissa av de utgångspunkter och huvudlinjer
som kan avläsas i propositionen. Dit hör den grundläggande utgångspunkten
att ADB är ett viktigt hjälpmedel i myndigheternas verksamhet, varvid
ADB skall bidra till att utnyttja tillgängliga resurser effektivare eller förbättra
verksamheten i andra avseenden. Till de utgångspunkter varom
betydande enighet synes råda hör också principen att ansvaret för användningen
av ADB normalt bör knytas till den myndighet i vars verksamhet
ADB används liksom de i propositionen angivna huvudlinjerna för systemutvecklingsarbete
och datordrift.

Utskottet måste emellertid samtidigt konstatera att på vissa av områdena
är riktlinjerna mycket allmänt angivna, varför det kan vara svårt att få
en uppfattning om hur de kommer att tillämpas. Det finns därför anledning
att noga följa utvecklingen och vid behov precisera eller ompröva de
angivna riktlinjerna. På andra områden saknas i huvudsak riktlinjer i
propositionen, bl. a. gäller detta frågor om hur allmänheten berörs, arbetsmiljöfrågor,
effekter på sysselsättning och på de anställdas möjligheter till
inflytande, frågor om utbildning och kompetensuppbyggnad. I propositionen
påpekas att flertalet av dessa frågor är föremål för särskilda utredningar
och att regeringen avser att redovisa sina ställningstaganden i takt med
att utredningarna redovisar sina resultat. Utskottet finner det angeläget att
så sker, varvid den mer fullständiga bilden av ADB-verksamhetens förutsättningar
och verkningar i statsförvaltningen torde komma att framträda.

De synpunkter av mer övergripande karaktär rörande riktlinjer för ADB i
statsförvaltningen som utskottet här anfört bör ges regeringen till känna i
anledning av vad som anförs i propositionen och motionerna 2264, 2322
och 2324 i nu berörda avsnitt.

Styrning av ADB i statsförvaltningen

I fråga om styrning av ADB i statsförvaltningen redovisas i propositionen
bl. a. nya regler för handläggning av ADB-ärenden i samband med system -

FiU 1978/79:34

investeringar. I flera av motionerna påpekas dock att förslagen i propositionen
vad gäller beslut om större och viktigare ADB-projekt skulle komma
att leda till onödig byråkrati och minskat ansvar för myndigheterna. Vidare
anförs att riksdagens roll i den föreslagna beslutsordningen är oklar och att
riksdagen med denna beslutsordning kommer att i ökad grad få fatta
konsekvensbeslut om medelstilldelning.

Utskottet vill beträffande vad som sägs i dessa frågor instämma i vad
som understryks såväl i propositionen som i flera av motionerna, nämligen
att det är angeläget att förbättra planeringen, styrningen och samordningen
av ADB-användningen i statsförvaltningen. Utskottet vill i sammanhanget
särskilt framhålla nödvändigheten av att förbättra statsmakternas insyn i
användningen av ADB och av att ge statsmakterna bättre möjligheter att
påverka inriktningen av ADB-användningen. Detta kräver att statsmakterna
kommer in redan i ett tidigt skede av belutsprocessen för större och
viktigare projekt och att ett lämpligt utformat beslutsunderlag tas fram vid
flera olika tillfällen. Vidare krävs att myndigheterna i sin planering tar
hänsyn till att statsmakterna kan komma att förändra förutsättningarna för
ADB-projektet. Som påpekas såväl i propositionen som i flera av motionerna
så kan emellertid en ökad reglering i detta syfte medföra risk för
byråkratisering. Utskottet är medvetet om att vissa sådana effekter kan
vara svåra att undgå om statsmakterna vill få ett fastare grepp över utvecklingen.
Regeringen bör emellertid vara uppmärksam på dessa problem vid
utformningen av beslutsprocessen.

Enligt utskottets mening är det av stor vikt att den tilltänkta ordningen
för beslut rörande ADB-projekt i statsförvaltningen utformas med hänsyn
tagen till riksdagens särskilda behov. Riksdagen bör ges tillfälle att ta
ställning till större och viktigare systeminvesteringar innan mer kostnadskrävande
aktiviteter, som skulle riskera att inskränka riksdagens handlingsfrihet
vid dess ställningstagande, har inletts i ett ADB-projekt. I normalfallet
bör riksdagens ställningstagande följa när resultatet av en s.k.
huvudstudie föreligger, men innan systemkonstruktion påbörjats. Givetvis
bör riksdagen underställas ärendet på nytt för den händelse det fortsatta
arbetet visar att huvudstudiens förutsättningar förändrats i viktiga hänseenden.
Utskottet vill också understryka det angelägna i att arbetet planeras
så att beslutstidpunkterna i så stor utsträckning som möjligt anpassas till
budgetprocessen och till beslutsordningen i riksdagen. Enligt propositionen
bör medel för anskaffning av datautrustning även fortsättningsvis
anvisas samlat till datamaskinfonden. Utskottet har ingen annan mening
men vill understryka vikten av att kostnaderna för datautrustning också
redovisas i anslutning till redovisningen av budgetförslagen för respektive
myndighet.

Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna. Ett riksdagens
tillkännagivande av denna art torde i huvudsak tillgodose såväl motionen
2264 i vad avser yrkandet 2 som motionen 2321 i vad avser yrkandet 2.

FiU 1978/79:34

Utskottet avstyrker samtidigt att riksdagen gör ett uttalande av den innebörd
som föreslås i motionen 2324 yrkandet 4 i nu berört hänseende.

Systemutveckling och datordriftens organisation

Vad därefter gäller systemutvecklingen och datordriftens organisation
har utskottet redan i det föregående markerat sin anslutning till huvudprinciperna
i propositionen. Normalt bör sålunda ansvaret för ADB-verksamheten
ligga hos den myndighet som ansvarar för verksamheten i övrigt. För
datordriften bör eftersträvas att driften blir specifik för myndigheten (dedicering)
och att en spridning av driftställena eftersträvas, inte minst i syfte
att minska sårbarheten.

1 motionen 2324 begärs ett uttalande att ansvarsgränserna för myndigheternas
dataverksamhet bör sammanfalla med de i övrigt uppdragna gränserna
och att vissa i motionen nämnda organ därför bör avvecklas. Utskottet
avstyrker bifall till motionsyrkandet. 1 propositionen berörs inte enskilda
frågor av den art motionären tar upp. Det bör inte heller riksdagen göra i
nu förevarande sammanhang. Även om utskottet ovan ställt sig bakom
principen om dedicering av datasystemen så kan i enskilda fall principen
behöva vika för andra hänsyn.

I motionen 2264 återfinns ett antal yrkanden som rör möjligheterna att
utveckla datakunnandet och datakapaciteten regionalt. Sålunda föreslås
att frågan om regionala datacentraler prövas och att regeringen tar upp
överläggningar med företrädare för landsting och kommuner om att regionalt
placera dataspecialister. Vikten av ökad utbildning på ADB-området
understryks och en samlad utbildningsplan för statliga ADB-användare
begärs. Motionsyrkandena ligger såvitt utskottet kan finna väl i linje med
vad som anförs i propositionen. Utvecklingen på dataområdet har på
senare år gått i den riktning motionärerna eftersträvar. Antalet dataspecialister
ute i landet har ökat. De riktlinjer för systemutveckling och datordrift
som redovisas i propositionen bör liksom vissa förslag i motionen 2264
ytterligare underlätta en regional spridning av datakunnande och datakapacitet.
Också enligt utskottets mening spelar utbildningen en betydelsefull
roll härvidlag. I första hand bör det därvid ankomma på statens rationaliserings-
och utbildningsmyndigheter att planera utbildningen. 1 fråga om det
konkreta yrkandet om överläggningar med kommunförbunden bör det
noteras att kontakter fortlöpande äger rum mellan de centrala statliga
rationaliseringsorganen och kommunförbunden i dessa frågor. Det bör
därför överlåtas på regeringen att bedöma när och i vilka former kontakter
av den art som föreslås i motionen bör tas.

Vad utskottet i det föregående anfört rörande systemutveckling och
datordriftens organisation m. m. bör ges regeringen till känna.

I flera motioner tas den statliga dataservicebyrån DAFA upp till diskussion.
I motionen 2264 begärs utredning av DAFA:s tekniska och marknadsmässiga
förutsättningar och i motionen 2321 begärs en utredning syf -

FiU 1978/79:34

tande till en begränsning av statens engagemang inom datatjänstområdet.
DAFA:s särställning utreds av den s. k. monopolutredningen. Förslag i
frågan kan väntas inom kort. Det finns enligt utskottets mening anledning
att avvakta resultatet av detta utredningsarbete innan beslut fattas om
ytterligare utredningsarbete. Yrkandet på denna punkt avstyrks sålunda.

Organisationsfrågor m.m.

I samtliga de motioner som väckts med anledning av propositionen
understryks behovet av ökat parlamentarikerinflytande över ADB-frågorna
i stort. I syfte att åstadkomma detta föreslås i flera av dem att någon form
av datadelegation eller dataråd inrättas. Även föredraganden har i propositionen
uttryckt förståelse för tankarna på någon form av dataråd som
lämpligt forum för att diskutera större frågor av allmänt intresse när det
gäller ADB men inte ansett att det nu är rätt tidpunkt att tillsätta ett organ
av denna typ.

Utskottet har vid sin beredning av frågan funnit starka skäl tala för att en
datadelegation knuten till regeringskansliet inrättas. Inrättandet av en
sådan delegation skulle möjliggöra för representanter för riksdagspartierna,
för arbetsmarknadens parter, kommunförbunden m.fl. att på ett
övergripande sätt kunna följa datafrågorna, inklusive ADB i statsförvaltningen.

Delegationens huvuduppgift bör vara att bevaka utvecklingen av datoriseringen,
främja kunskapsutvecklingen på området och föreslå åtgärder för
att garantera en positiv utveckling av datoranvändningen i samhället under
demokratisk styrning och kontroll. Häri kan ingå att ta initiativ till utredningsarbete
och andra åtgärder som bedöms erforderliga i syfte att bättre
kunna följa ADB-utvecklingen inom statsförvaltningen och i samhället i
stort. Delegationen bör även kunna få i uppgift att medverka i beredningen
av viktigare beslut rörande statlig ADB-verksamhet.

I ett par av de väckta motionerna har man velat till en datadelegation
eller liknande organ föra mycket specifika frågor rörande upphandling
m. m. i fråga om ADB-projekt i statsförvaltningen. Utskottet har tidigare
betonat vikten av att riksdagen ges tillfälle att ta ställning till viktigare
datautvecklingsprojekt vid en tidpunkt när ett fylligt beslutsunderlag föreligger
men innan mer kostnadskrävande aktiviteter, som skulle riskera att
inskränka riksdagens handlingsfrihet vid dess ställningstagande, igångsatts.
Som en del av riksdagens beslutsunderlag för olika konkreta projekt
skulle även den av utskottet förordade datadelegationens bedömningar
kunna vara av värde. 1 den utredning om den centrala myndighetsorganisationen
avseende rationalisering och ADB ingår emellertid även att bedöma
hur en särskild granskningsfunktion lämpligen bör organiseras. I direktiven
pekas särskilt på möjligheterna att inrätta ett mindre organ i form av en
delegation e. dyl. för att bl. a. granska viktigare ADB-projekt. Enligt direktiven
kan emellertid även andra lösningar tänkas. Enligt utskottets mening

FiU 1978/79:34

bör man mot denna bakgrund inte nu binda sig för den närmare utformningen
av granskningsfunktionen. Utskottet vill emellertid understryka
vikten av att en effektiv granskning kommer till stånd. Givetvis bör man
vid den organisatoriska lösningen av denna fråga även beakta vad som
utskottet tidigare anfört om önskvärdheten av att undvika onödig byråkratisering.

Vad utskottet nu anfört rörande inrättande av en datadelegation innebär
bifall i huvudsak till motionen 2323 yrkandet 1. Också yrkandet i motionen
2264 om att inrätta ett planeringsråd för att följa utvecklingen av det
allmänna datanätet anser utskottet bli tillgodosett genom att en datadelegation
inrättas liksom vissa av de synpunkter som förs fram i motionen 2324.

I och med att utskottet förordar att det inrättas en datadelegation med de
uppgifter som beskrivits i det föregående torde vidare en rad av de
motionsyrkanden om utredningar m. m. som väckts få anses vara tillgodosedda.
Det gäller motionen 571 vari begärs en parlamentarisk utredning för
att utarbeta principer och riktlinjer för datateknikens utveckling och användning,
motionen 1109 om en översyn av formerna för samordningen av
statens dataverksamhet, motionen 2321 — vari just begärs utredning och
förslag om en datadelegation — i vad avser förslagen om utbyggd information
och forskning inom ADB-området och om en expertgranskning med
syfte att studera effekterna av och effektiviteten i statens hittillsvarande
ADB-verksamhet samt motionen 2325 vari begärs en parlamentarisk utredning
med uppdrag att föreslå förbättringar och regler för den statliga ADBverksamheten
i en rad i motionen nämnda hänseenden.

Vad slutligen gäller yrkandet 2 i motionen 2323 om en parlamentarisk
utredning om datateknikens sårbarhets- och säkerhetsfrågor så avslog
riksdagen nyligen ett yrkande av denna innebörd med hänvisning till att
den s. k. sårbarhetskommittén befinner sig i slutfasen av sitt arbete (FöU
1978/79: 17). Vid inrättande av en datadelegation med den sammansättning
och med de uppgifter som utskottet förordat skulle den parlamentariska
bevakning av sårbarhets- och säkerhetsfrågorna som motionärerna efterlyser
komma till stånd.

Vad utskottet nu anfört rörande inrättandet av en datadelegation bör ges
regeringen till känna.

I ett par av de väckta motionerna begärs ändrade former för det ovan
berörda utredningsarbetet rörande organisation för de centrala myndighetsuppgifterna
när det gäller rationalisering och ADB. I motionen 2264
begärs att utredningen i fråga får parlamentarisk representation och därtill
ges tilläggsdirektiv att närmare pröva ett mer decentraliserat alternativ vad
gäller upphandlingsverksamheten. 1 motionen 2324 begärs en ny, parlamentariskt
sammansatt utredning som bör starta sitt arbete så snart den
pågående översynen är avslutad.

Enligt vad utskottet inhämtat kan förslag från utredningsmannen väntas
redan till hösten. Det är mot den bakgrunden mindre lämpligt att nu ge

FiU 1978/79:34

utredningsmannen tilläggsdirektiv och därtill ändra formen för utredningsarbetets
bedrivande. Motionen 2264 avstyrks sålunda i denna del (yrkandet
8). Likaså avstyrks motionen 2324 på ifrågavarande punkt (yrkandet
5). Det bör knappast komma i fråga att riksdagen ger direktiv till regeringen
att utreda en fråga innan nu pågående utredningsarbete avslutats och
dess resultat prövats av regeringen.

1 motionen 2324 (yrkandet 7) begärs ett uttalande att ”det i 1977 års
budgetproposition nämnda förbudet för riksrevisionsverket att verka inom
områden där statskontoret är aktivt” upphävs. Det ställningstagande riksdagen
gjorde år 1977 på finansutskottets hemställan (FiU 1976/77: 13) har
enligt utskottets uppfattning inte den innebörd motionären vill ge det.
Utskottet har inte anledning att ompröva det ställningstagande rörande
formerna för samverkan mellan statskontoret och riksrevisionsverket som
utskottet då gjorde. Yrkandet avstyrks.

1 motionen 2321 begärs förslag till en prissättning på informationsuttag
ur statliga ADB-system som svarar mot de verkliga kostnaderna. Utskottet
har i sak ingen annan mening än motionärerna. I propositionen har
anmälts att prissättningen på informationsuttag ur statliga ADB-system är
en fråga som torde komma att medföra åtgärder från regeringens sida. Med
hänsyn härtill torde någon särskild begäran från riksdagens sida inte vara
erforderlig.

Medel till information

I propositionen begärs att ett anslag beräknas till Information om användningen
av automatisk databehandling i statsförvaltningen. På denna
hemställan yrkas avslag såväl i motionen 2322 (yrkandet 2) som i motionen
2324 (yrkandet 9). Också utskottet är av uppfattningen att något särskilt
anslag inte är erforderligt och att hemställan i propositionen därför bör
avslås. Som framhålls i motionen 2322 bör regeringen vid behov kunna
utnyttja anslaget Viss rationaliserings- och utvecklingsverksamhet för
motsvarande ändamål.

Utskottet hemställer

1. beträffande fastställande av riktlinjer för ADB-verksamhet i
statsförvaltningen m. m. att riksdagen med anledning av propositionen
såvitt nu är i fråga och motionerna 1978/79:2264 yrkandena
1 och 9, 2322 yrkandet 1 och 2324 yrkandet 4 såvitt nu är i
fråga som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

2. beträffande styrning av ADB i statsförvaltningen att riksdagen
med anledning av propositionen såvitt nu är i fråga, motionerna
1978/79: 2264 yrkandet 2 och 2321 yrkandet 2 samt med avslag på

FiU 1978/79:34

motionen 2324 yrkandet 4 såvitt nu är i fråga som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande systemutveckling och datordriftens organisation att
riksdagen med anledning av propositionen såvitt nu är i fråga och
motionen 1978/79:2264 yrkandena 3, 4 och 6 samt med avslag på
motionerna 2264 yrkandet 5, 2321 yrkandet 3 och 2324 yrkandet
8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande inrättande av en datadelegation att riksdagen med
bifall till motionen 1978/79:2323 yrkandet 1 och med anledning
av motionerna 571, 1109, 2264 yrkandet 7, 2321 yrkandena 1 och
4, 2323 yrkandet 2, 2324 yrkandet 4 såvitt nu är i fråga och 2325
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande utredningsarbete rörande de centrala myndighetsuppgifterna
när det gäller rationalisering och ADB att riksdagen
avslår motionerna 1978/79: 2264 yrkandet 8 och 2324 yrkandena
5 och 6,

6. beträffande uttalande om riksrevisionsverket verksamhetsområde
att riksdagen avslår motionen 1978/79: 2324 yrkandet 7,

7. beträffande prissättning på informationsuttag ur statliga ADBsystem
att riksdagen avslår motionen 1978/79: 2321 yrkandet 5,

8. beträffande medelsanvisning att riksdagen med bifall till motionerna
1978/79: 2322 yrkandet 2 och 2324 yrkandet 9 avslår hemställan
i propositionen om anslag till Information till statsmyndigheterna
m.fl. om användningen av automatisk databehandling
i statsförvaltningen.

Stockholm den 3 maj 1979

På finansutskottets vägnar

BJÖRN MOLIN

Närvarande: Björn Molin (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Knut Johansson (s),
Torsten Gustafsson (c), Arne Pettersson (s), Anton Fågelsbo (c), Arne
Gadd (s), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s), Olle
Wästberg i Stockholm (fp). Rune Rydén (m), Karin Flodström (s), Göthe
Knutson (m) och Axel Kristiansson (c).

FiU 1978/79:34

Reservationer

1 beträffande systemutveckling och datordriftens organisation av Rune
Rydén (m) och Göthe Knutson (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "1 flera” och
som på s. 19 slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening behandlar propositionen alltför snävt frågeställningar
kring dataservice och datatjänster samt statens egen verksamhet
inom dessa områden. Det framgår dock av propositionen att staten till
största delen är sin egen datatjänstproducent. I själva verket har statens
engagemang inom datatjänstesektorn en betydande omfattning. Staten äger
helt eller delvis nio dataserviceorganisationer vilka tillsammans omsätter
ca 450 milj. kr./år och har ca 1 800 anställda. Därutöver har fyra sektorsinriktade
datacentraler, riksförsäkringsverkets tekniska byrå, SCB:s datacentral.
RSV:s datacentral och TSV:s datacentral, klara serviceroller.
Deras sammanlagda "omsättning” kan uppskattas till ca 300 milj. kr./aloch
antalet anställda till ca 1 150. Inom datatjänstesektorn finns dessutom
Statskonsult AB, som är landets största ADB-konsultföretag och har en
årsomsättning på ca 70 milj. kr. och ca 300 anställda.

Staten har således ägarskap i 14 datatjänstorganisationer med sammanlagt
ca 800 milj. kr. i årsomsättning och ca 3 250 anställda. Detta är ett
betydande engagemang i relation till datatjänstesektorns totala omfattning i
Sverige. Som jämförelse kan nämnas att de 27 dataserviceföretag som
bildar servicebyråernas branschorganisation, SEBRO, under budgetåret
1978/79 tillsammans beräknas omsätta ca 600 milj. kr. Dessa 27 företag har
ca 2250 anställda.

Kostnaderna för den statliga databehandlingen kan uppskattas till 20-25 % av de totala databehandlingskostnaderna i landet, medan den statliga
andelen i datatjänstebranschen är vida större. Utskottet vill ifrågasätta det
lämpliga i att staten har en så dominerande ställning i denna bransch.
Resultatet har blivit en skev konkurrenssituation, vilken bl. a. medfört att
den helt dominerade delen av den databehandling som utförs på servicebyråvillkor
utförs av statliga datacentraler.

Statens verksamhet inom datatjänstområdet är inte särskilt lyckosam.
De flesta av de 14 organisationer som helt eller delvis är statsägda dras
med betydande problem av olika slag. DAFA har en kombination av
myndighets- och serviceuppgifter som i praktiken är svår att fullgöra.
DAFA:s konkurrenskraft och serviceförmåga är låg. Genom höga priser
och i skydd av sin monopolställning undandrar DAFA dessutom ca 7 milj.

FiU 1978/79:34

kr. (budgetåret 1977/78) från de av regeringen beviljade anslagen till
DAFA:s kunder och redovisar dessa medel som sin ”vinst”.

DAFA:s särställning är visserligen föremål för uppmärksamhet i den
s. k. monopolutredningen. Vad utskottet anfört i det föregående liksom
det förhållandet att DAFA måste anses vara överdimensionerad utgör
enligt utskottets mening emellertid starka skäl för att i en särskild utredning
kartlägga och framarbeta riktlinjer för statens engagemang inom datatjänstområdet.
En sådan utredning bör ges i uppgift att dels pröva lämpligheten
av en så påtaglig statlig dominans inom en specifik sektor, dels
undersöka om inte staten kan uppnå fördelar genom att i större utsträckning
upphandla datatjänster från andra än statsägda tjänsteproducenter, dels
utreda hur det statliga engagemang, som bedöms lämpligt inom sektorn,
bör organiseras, dels också bedöma huruvida de organisationer som har en
skyddad ställning och/eller myndighetsform bör ges en annan organisationsform.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till yrkandena i fråga i
motionerna 2264 och 2321.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande systemutveckling och datordriftens organisation
att riksdagen med anledning av propositionen såvitt nu är i fråga och
motionen 1978/79:2264 yrkandena 3, 4 och 6 och med avslag på
motionen 1978/79:2324 yrkandet 8 bifaller motionerna 1978/79:2264
yrkandet 5 och 2321 yrkandet 3 samt som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

2 beträffande inrättande av en datadelegation av Rune Rydén (m) och
Göthe Knutson (m) som anser att den del av utskottets yttrande på s. 19
som börjar med ”Delegationens huvuduppgift” och slutar med ”statlig
ADB-verksamhet” bort ha följande lydelse:

En huvuduppgift för datadelegationen bör vara att bevaka utvecklingen
av datoriseringen, främja kunskapsutvecklingen på området och föreslå
åtgärder för att garantera en positiv utveckling av den offentliga sektorns
datoranvändning under demokratisk styrning och kontroll. Häri kan ingå
att ta initiativ till utredningsarbete och andra åtgärder som bedöms erforderliga
i syfte att bättre kunna följa ADB-utvecklingen inom statsförvaltningen
och i samhället i stort. Delegationen bör även kunna få till uppgift
att medverka i beredningen av viktigare beslut rörande statlig ADB-verksamhet.

3 beträffande prissättning på informationsuttag ur statliga ADB-system
av Rune Rydén (m) och Göthe Knutson (m) som anser att

FiU 1978/79:34

dels den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”1 motionen
2321" och slutar med "vara erforderlig" bort ha följande lydelse:

1 motionen 2321 begärs förslag till en prissättning på informationsuttag ur
statliga ADB-system som svarar mot de verkliga kostnaderna. 1 propositionen
nämns i förbigående att enhetliga principer för närvarande saknas
för prissättning på informationsuttag ur statliga ADB-system. Detta förhållande
är enligt utskottets uppfattning ej tillfredsställande. Sådana omfattande
avtal mellan privata institutioner och dataföretag som finns i dag bör
framgent baseras på en rimlig kostnadstäckning för den statliga verksamheten.
Expeditionskungörelsen kan härvid ej vara tillämplig eller ge erforderligt
stöd vid prissättning. Enligt utskottets mening bör regeringen därför
arbeta fram regler för prissättningen på förevarande område.

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande prissättning på informationsuttag ur statliga ADBsystem
att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2321 yrkandet
5 hos regeringen begär förslag till prissättning på informationsuttag
ur statliga ADB-system som svarar mot de verkliga
kostnaderna.

FiU 1978/79:34

Innehåll

Inledning I

Propositionen I

Motionerna II

Utskottet 14

Principiella synpunkter i fråga om fastställande av riktlinjer för

ADB-verksamhet i statsförvaltningen 14

Styrning av ADB i statsförvaltningen 16

Systemutveckling och datordriftens organisation 18

Organisationsfrågor m. m 19

Medel till information 21

Hemställan 21

Reservationer 23

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979