FiU 1978/79:27

Finansutskottets betänkande
1978/79:27

med anledning av motioner om lönsparandet m. m.

I detta betänkande behandlas motionerna

1978/79:1113 av Gösta Bohman m. fl. (m) vari - med hänvisning till
motiveringen i motionen 1978/79:1108 - hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till bostadssparande och sparande i fritidshus i
enlighet med vad som anförts i motionen,

1978/79:1122 av Anna-Lisa Nilsson m. fl. (c,m) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till värdesäkrat lönsparande i
det egna företaget,

1978/79:1612 av Gösta Bohman m. fl. (m) vari - med hänvisning till
motiveringen i motionen 1978/79:1108 - hemställs att riksdagen beslutar att
2 § lag om skattelättnader för vissa sparformer skall erhålla följande såsom
motionärernas förslag betecknade lydelse:

Nuvarande lydelse

Sparskattereduktion åtnjuts med
20 % av belopp som under inkomståret
har insatts på särskilt lönsparkonto
och som vid årets utgång
innestår på kontot. Detsamma gäller
i fråga om belopp som under
inkomståret har insatts på aktiesparkonto
och som vid årets utgång
motsvaras av andelar i aktiesparfond
enligt lagen (1978:428) om aktiesparfonder
eller innestår på kontot för
inköp av sådana andelar. Sparskattereduktion
åtnjuts under förutsättning
att insättningar på lönsparkonto
eller aktiesparkonto har gjorts på
kontot under minst sex av inkomstårets
månader. Varje insättning skall
uppgå till lägst 75 kronor och högst
400 kronor. Sparskattereduktion får
inte beräknas på högre sammanlagt
belopp än 4 800 kronor om ej annat
följer av andra stycket. Sparskattere -

Motionärernas förslag

Sparskattereduktion åtnjuts med
20 % av belopp som under inkomståret
har insatts på särskilt lönsparkonto
och som vid årets utgång
innestår på kontot. Detsamma gäller
i fråga om belopp som under
inkomståret har insatts på aktiesparkonto
och som vid årets utgång
motsvaras av andelar i aktiesparfond
enligt lagen (1978:428) om aktiesparfonder
eller innestår på kontot för
inköp av sådana andelar. Sparskattereduktion
åtnjuts under förutsättning
att insättningar på lönsparkonto
eller aktiesparkonto har gjorts på
kontot under minst sex av inkomstårets
månader. Varje insättning skall
uppgå till lägst 75 kronor och högst
500 kronor. Sparskattereduktion får
inte beräknas på högre sammanlagt
belopp än 6 000 kronor om ej annat
följer av andra stycket. Sparskattere -

1 Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 27

FiU 1978/79:27

2

Nuvarande lydelse

duktion får inte heller beräknas på
högre belopp än som motsvaras av
sådan inkomst som anges i 1 §.
Öretal som uppkommer vid beräkning
av sparskattereduktion bortfaller.

Har sparande enligt första stycket
påbörjats under senare delen av året
men har inte insättningar skett
under sex månader, åtnjuts sparskattereduktion
för sådana sparmedel
först vid beräkning av skatt för det
närmast följande inkomståret. Sparskattereduktion
enligt detta stycke
medges endast om sparandet under
det sistnämnda inkomståret uppfyller
de förutsättningar som anges i
första stycket. Sparskattereduktion
får med tillämpning av detta stycke
beräknas på ett sammanlagt belopp
av högst 6 800 kronor.

I fråga om sparskattereduktion
tillämpas 2 § 4 mom. femte och sjätte
styckena uppbördslagen (1953:272).
Sparskattereduktion skall tillgodoräknas
den skattskyldige för skattereduktion
och särskild skattereduktion.

Föreslagen lydelse

duktion får inte heller beräknas på
högre belopp än som motsvaras av
sådan inkomst som anges i 1 §.
Öretal som uppkommer vid beräkning
av sparskattereduktion bortfaller.

Har sparande enligt första stycket
påbörjats under senare delen av året
men har inte insättningar skett
under sex månader, åtnjuts sparskattereduktion
för sådana sparmedel
först vid beräkning av skatt för det
närmast följande inkomståret. Sparskattereduktion
enligt detta stycke
medges endast om sparandet under
det sistnämnda inkomståret uppfyller
de förutsättningar som anges i
första stycket. Sparskattereduktion
får med tillämpning av detta stycke
beräknas på ett sammanlagt belopp
av högst 8 500 kronor.

I fråga om sparskattereduktion
tillämpas 2 § 4 mom. femte och sjätte
styckena uppbördslagen (1953:272).
Sparskattereduktion skall tillgodoräknas
den skattskyldige för skattereduktion
och särskild skattereduktion.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

1978/79:1703 av Per Stjernström m. fl. (c, m) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en översyn av reglerna för aktiefondsparandet till senast
hösten 1979 i syfte att ge ökad attraktivitet åt detta för näringslivet viktiga
sparande.

Gällande regler

Våren 1978 beslutade riksdagen att fr. o. m. den 1 oktober 1978 införa två
nya former för lönsparande (prop. 1977/78:165, FiU 1977/78:37, rskr
1977/78:346). Dessa riktar sig till personer med A-inkomst. Sparandet sker

FiU 1978/79:27

3

antingen som banksparande på s. k. skattesparkonton eller som sparande i
aktiesparfonder på s. k. skattefondkonton. Härutöver finns som en tredje
lönsparform det tidigare s. k. nya lönsparandet - numera benämnt lönsparande
på vinstsparkonto.

I de nya lönsparformerna (på skattesparkonto eller skattefondkonto)
erhåller spararen, genom att göra insättningar på minst 75 och högst 400 kr.
per månad under minst sex månader av ett kalenderår, ett skatteavdrag på
20 % av det under året sparade beloppet. De vid sparårets slut innestående
medlen binds därefter under en femårsperiod. Tar spararen före bindningsperiodens
slut ut sparbeloppet eller löser in de aktiefondsandelar som har
anskaffats för beloppet görs avdrag med 25 % av uttagsbeloppet. Det
avdragna beloppet tillförs statskassan.

Ränta på medel på skattesparkonto utgår efter högsta bankränta och är
skattefri för sparåret och fem år därefter.

För lönsparandet på skattefondkonto skall bildas nya fondbolag och
aktiefonder (aktiesparfonder). Fondbolagen skall placera sparmedlen i
nyemitterade svenska aktier eller konvertibla skuldebrev, om det lämpligen
kan ske. Avkastning och utdelning som tillfaller aktiesparfond skall vara fri
från inkomstskatt och skall återinvesteras. Fondandelsägaren har, utom
rätten till skattereduktion, skattefrihet för värdestegring på fondandelarna
genom att han kan välja nytt ingångsvärde på dessa efter bindningstidens
utgång.

De närmare reglerna för lönsparandet utformas av riksgäldskontoret.
Motionerna

I motionen 1108 anförs som motivering till yrkandet i motionen 1113{m)att
i syfte att öka möjligheterna för var och en att skaffa sig en villa eller lägenhet
som han själv äger - direkt eller genom bostadsrätt - de särskilda regler om
skattefritt sparande som gäller från hösten 1978 bör ges vidgad tillämpning.
Enligt motionärerna bör sparade medel som byggs upp på särskilda sparkonton
kunna lyftas när som helst - alltså även före femårsperiodens utgång -utan att "premien” återgår till staten, under förutsättning att de frigjorda
medlen används till inköp av bostad.

Reglerna för skattelättnader bör enligt motionärerna ges en något förändrad
utformning i fråga om bostadssparande. Möjligheter bör ges att öppna
särskilda ”bosparkonton” för vilka gäller samma regler som för skattesparkonton
med undantag för att det månatliga sparbeloppet bör kunna uppgå till
600 kr. på bosparkontona. Därigenom skulle goda möjligheter ges att även på
begränsad tid spara ihop till den egna insatsen i en villa eller lägenhet.

För att göra det möjligt för fler än i dag att äga ett fritidshus föreslår
motionärerna vidare att staten stimulerar ett särskilt fritidshussparande enligt
samma system som föreslagits i fråga om bostadssparande.

FiU 1978/79:27

4

I motionen 1122 (c, m) anförs att två skäl motiverade införandet av ett
värdesäkrat lönsparande - dels rättvise- och trygghetsskäl för bankspararna,
dels att öka tillförseln av riskvilligt kapital till näringslivet. Motionärerna
beklagar att familjeföretagen uteslöts från möjligheten att erhålla ökat
riskkapital genom det värdesäkrade lönsparandet i och med att sparande i det
egna företaget inte tillåts. Orsaken till att inte tillåta att satsa sparmedel i det
egna företaget var att detta skulle innebära ett större risktagande än om
medlen placerades i en aktiefond med spritt aktieinnehav. Motionärerna
instämmer i att det kan innebära ett högre mått av risktagande för den
anställde att satsa i det företag han arbetar i, men anser att detta bör överlåtas
till den enskilde löntagaren själv att avgöra.

Konstruktionen för lönsparande i det egna företaget är redan utarbetad av
lönsparutredningen (Ds E 1978:1), varför lönsparande i det egna företaget kan
införas relativt omgående, anför motionärerna.

I motionen 1108 anförs som motivering till yrkandet i motionen 1612 (m) att
satsning på personligt sparande är viktigt. Det är genom enskilda insatser som
kapitalförsörjningen både till näringslivet och till bostadsbyggandet kan
tryggas. En stimulans av det enskilda sparandet bör enligt motionärerna ske
på ett sådant sätt att tendenser till ägandekoncentration bryts, oavsett om det
gäller privat ägande eller ägande i kollektiva former.

Sparandet kan stimuleras genom ett allmänt sparstöd och genom nya
former för bostadssparande, anför motionärerna. Särskilt på den sistnämnda
vägen kan nya grupper nås för det privata sparandet. Dessutom är det viktigt
att främja aktiesparandet och annat riskvilligt sparande till näringslivet
genom sparstimulans.

Motionärerna hänvisar till de nya lönsparformerna och anför att dessa har
blivit mycket framgångsrika. Enligt riksgäldskontorets statistik hade det
värdesäkra lönsparandet redan efter två månader lockat till sig närmare
400 000 sparare och ett sammanlagt sparbelopp på över 200 milj. kr. Men
sparandet måste enligt motionärerna stimuleras ytterligare. Mot denna
bakgrund har motionärerna (se motionen 1113) föreslagit en utvidgning av
det befintliga lönsparandet till att gälla även bostadssparande. Ett ytterligare
steg på vägen att förbättra det befintliga lönsparandet är enligt motionärerna
att höja det tillåtna sparbeloppet till 500 kr. i månaden.

I motionen 1703 (c, m) hänvisas till att den av riksgäldskontoret publicerade
statistiken visar att endast knappt 10 % av det totala sparandet i de nya
lönsparformerna avser sparande på skattefondkonto. Detta är ungefär hälften
av vad som beräknades före sparandets start. Motionärerna anför vidare att
bankerna i marknadsföringen synes ha lagt lika vikt vid de båda sparformerna.
Riksgäldskontoret har dessutom gjort en extra marknadsföringsinsats för
aktiealternativet. Spararna måste därför enligt motionärerna antas resonera så
att den högre risken i en aktieplacering inte i tillräcklig grad är kompenserad
jämfört med bankalternativets riskfria avkastning. Enligt motionärerna kan

FiU 1978/79:27

5

man också konstatera att banksparandet rent skattemässigt erhållit relativt
större lättnad än aktiesparandet, i båda fallen jämfört med vanligt bank- resp.
aktiesparande.

Motionärerna anser att, eftersom näringslivets behov av nytt riskvilligt
kapital är oomtvistligt, det är angeläget att lönspararna ges en ersättning som
upplevs kompensera aktiesparandets högre risk. Ett sätt kan vara att höja
sparskattereduktionen för skattefondkonto från 20 till 25 %. Även andra
vägar för att nå ett ökat aktiefondsparande bör enligt motionärerna
prövas.

Utskottet

Vid behandlingen av propositionen 1977/78:165 om värdesäkert lönsparande
tog utskottet med anledning av en motion upp frågan om tillsättande av
en expertgrupp för att följa och analysera det föreslagna lönsparsystemet.
Utskottet framhöll att det med tanke på systemets komplexitet och på den
osäkerhet som i vissa avseenden råder beträffande systemets effekter var av
yttersta vikt att en noggrann uppföljning skedde av hur sparformerna verkar
och hur sparandet utvecklas. Utskottet anslöt sig till motionärernas uppfattning
att en verksamhet för att följa och analysera effekterna av det föreslagna
systemet borde komma till stånd. Det borde enligt utskottet ankomma på
regeringen att besluta om formerna för uppföljnings- och analysarbetet.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.

Med anledning av riksdagsbeslutet tillsatte regeringen i september 1978 en
särskild delegation med uppdrag att följa de nya formerna för lönsparande
m. m. (lönspardelegationen). I direktiven till lönspardelegationen (Dir.
1978:84) anförde föredragande statsrådet bl. a. följande:

Den uppföljning och den analys av det nya sparsystemet och dess effekter
som riksdagen har förordat bör enligt min mening också omfatta en analys av
det totala hushållssparande! och de disponibla inkomsternas fördelning
mellan sparande och konsumtion. I uppgiften bör således ingå inte enbart att
studera det införda sparsystemets utveckling, utan också att analysera
effekterna på övriga sparformer och på hushållssparande! som helhet.
Effekterna på sparkvotens utveckling bör bl. a. belysas. I anslutning härtill
bör de till sparsystemet knutna finansieringseffekterna studeras, bl. a.
konsekvenserna för näringslivets försörjning med riskvilligt kapital.

Till uppgifterna bör också höra att föreslå de ändringar i sparsystemet som
uppföljningen ger anledning till. Jag syftar både på de ändringar av teknisk
natur som kan aktualiseras vid den praktiska tillämpningen och på de
justeringar av förmånerna som kan motiveras av den ekonomiska utvecklingen.
Uppdraget bör vidare avse att överväga och föreslå de åtgärder som
kan behövas för att få sparmedlen för de olika sparåren att kvarstå i
sparsystemet även efter den femåriga bindningsperiodens utgång.

Också frågan om lönsparande i det företag där man är anställd bör kunna
inrymmas bland delegationens uppgifter.

FiU 1978/79:27

6

I motionerna 1113, 1122, 1612 och 1703 föreslås åtgärder som innebär
betydande utvidgningar eller förändringar av de nyligen tillskapade formerna
för lönsparande. Enligt utskottets mening har det nya sparsystemet verkat
under alltför kort tid för att det skall vara motiverat att göra sådana ändringar
som föreslås i motionerna. Utskottet vill särskilt framhålla att till dess
lönspardelegationen genomfört och avrapporterat väsentliga delar av sina
uppgifter kvarstår den osäkerhet i vissa avseenden beträffande systemets
effekter som utskottet pekade på i betänkandet FiU 1977/78:37.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1113, 1122, 1612 och
1703.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. avslår motionen 1978/79:1113,

2. avslår motionen 1978/79:1122,

3. avslår motionen 1978/79:1612,

4. avslår motionen 1978/79:1703.

Stockholm den 27 mars 1979

På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN

Närvarande: Björn Molin (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Knut Johansson (s), Arne
Pettersson (s), Anton Fågelsbo (c), Arne Gadd (s), Per-Axel Nilsson (s), Rolf
Rämgård (c), Anita Gradin (s), Rune Rydén (m), Karin Flodström (s), Göthe
Knutson (m), Thorsten Larsson (c), Rune Ångström (fp) och Axel Kristiansson
(c).

Reservation

av Rune Rydén och Göthe Knutson (båda m) som anser att

dels utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

I motionerna 1113, 1122, 1612 och 1703 föreslås åtgärder som innebär vissa
utvidgningar av systemet med lönsparande. Enligt utskottets mening ligger
förslagen i motionerna väl i linje med intentionerna bakom riksdagens beslut
om ett förbättrat lönsparande.

I motionen 1113 föreslås att det månatliga sparbeloppet i samband med
bostadssparande skulle kunna uppgå till 600 kr. samt att medlen när som helst
skulle kunna tas i anspråk för inköp av villa, radhus eller lägenhet - utan att
”premien” återgår till staten. Detta skulle sannolikt göra detta attraktivt för
nya grupper av sparare. Inköp av egen bostad är ju ett av de viktigaste

FiU 1978/79:27

7

sparmålen. Utskottet tillstyrker motionen 1113.

Utskottet anser det också angeläget, att de anställda ges ökade möjligheter
till att spara i det företag man är anställd i och därigenom trygga den egna
sysselsättningen. I förlängningen av ett sådant sparande ligger möjligheterna
att på individuell bas bli delägare i det företag där man är anställd.
Lönsparandet borde kunna användas i syfte att stimulera härtill. Utskottet
tillstyrker därför motionen 1122.

1 motionen 1612 föreslås att högsta tillåtna sparbelopp generellt höjs från
400 till 500 kr. per månad som ett steg på vägen att förbättra det nuvarande
lönsparandet. Utskottet finnér en sådan höjning väl motiverad. Ändringen
bör träda i kraft den 1 juli 1979.

Utskottet finner vidare att en höjning av sparskattereduktionen vid
sparande på skattefondkonto från 20 till 2596 i enlighet med förslaget i
motionen 1703 är motiverad bl. a. med hänsyn till de något högre risker för
den enskilde, som sammanhänger med denna form av sparande. Det är enligt
utskottets mening angeläget att denna sparform stimuleras ytterligare.
Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund motionen 1703.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen

1. med bifall till motionen 1978/79:1113 hos regeringen anhåller
om förslag till bostadssparande och sparande till fritidshus i
enlighet med vad som anförts i motionen,

2. med bifall till motionen 1978/79:1122 hos regeringen anhåller
om förslag till värdesäkrat lönsparande i det företag där man är
anställd,

3. med bifall till motionen 1978/79:1612 beslutar anta i motionen
framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1978:423) om
skattelättnader för vissa sparformer,

4. med bifall till motionen 1978/79:1703 hos regeringen anhåller
om en översyn av reglerna för aktiefondsparandet i enlighet
med vad som anförts i motionen.

GOTAB 61801 Stockholm 1979