FiU 1978/79: 26

Finansutskottets betänkande
1978/79: 26

angående riksdagens revisorers organisation och verksamhetsformer
samt anslag för budgetåret 1979/80 till riksdagens revisorer och
deras kansli

I detta betänkande behandlar utskottet

talmanskonferensens skrivelse med överlämnande av betänkande
om riksdagens revisorers organisation och verksamhetsformer (förslag
1978/79: 4),

den med anledning av förslaget väckta motionen 1978/79: 2171 av
Bengt Fagerlund m. fl. (s) och

propositionen 1978/79: 100 bilaga 20 i vad avser punkten D 6 Riksdagens
revisorer och deras kansli.

Till utskottet har inkommit en skrivelse 1979-01-25 från riksdagens
revisorer angående anslaget till Riksdagens revisorer och deras kansli.

Utskottet har berett konstitutionsutskottet och riksdagens revisorer
tillfälle att avge yttrande över förslaget 1978/79: 4. Yttrandena är fogade
som bilagor till detta betänkande.

1. Riksdagens revisorers organisation och verksamhetsformer. I förslag
1978/79: 4 har talmanskonferensen överlämnat av utredningen angående
en allmän översyn av riksdagens arbetsformer avgivet betänkande vari,
såvitt nu är i fråga, riksdagen föreslagits att

1. godkänna de riktlinjer för riksdagens revisorers verksamhet som
angetts i utredningens betänkande, och

2. anta vid betänkandet fogat förslag till lag om ändring i lagen
(RFS 1975: 9) med instruktion för riksdagens revisorer.

Det vid utredningens betänkande fogade förslaget till lag är av följande
lydelse:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (RFS 1975: 9) med instruktion för riksdagens
revisorer

Riksdagen föreskriver att 7 och 12 §§ lagen (RFS 1975: 9) med instruktion
för riksdagens revisorer skall ha nedan angivna lydelse.

1 Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 26

FiU 1978/79: 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Till grund för arbetet hos revisorerna skall ligga en granskningsplan,
omfattande de ärenden som skall närmare undersökas. Granskningsplan
fastställes årligen av revisorerna, som även kan besluta om granskning
i särskild ordning av ärenden som icke är upptagna på planen.

7 samband med upprättande av
granskningsplan och när skäl annars
föreligger skall samråd angående
granskningsverksamheten
äga rum med riksdagens utskott.

12 §

Revisorerna skall hos riksdagen Revisorerna skall hos riksdagen
eller regeringen göra de framställ- göra de framställningar som de

ningar som de finner befogade med finner befogade med anledning av

anledning av vad som har upp- vad som har uppmärksammats vid

märksammats vid granskningen. granskningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

I motionen 1978/79: 2171 av Bengt Fagerlund m. fl. (s) hemställs
att en utredning som omfattar riksdagens revision av statsförvaltningen
tillsätts enligt något av de alternativ som angetts i motionen.

Utskottet

Genom riksdagens beslut i maj 1978 överlämnades till utredningen
angående en allmän översyn av riksdagens arbetsformer ett förslag
från riksdagens revisorer angående vissa förändringar av revisionens
organisation och verksamhet samt en motion i samma ärende. Utredningen
betonar i det nu avlämnade betänkande som talmanskonferensen
överlämnat till riksdagen, att vissa av de förslag som väckts motionsvis
fordrar ett utredningsarbete av helt annan omfattning än som ansetts
lämpligt inom arbetsformsutredningens ram. De begränsade förslag
som nu läggs fram har enligt utredningen den fördelen att de kan genomföras
snabbt. Det ter sig enligt utredningen naturligt att man avvaktar
resultatet av en sådan delreform innan man tar ställning till
mer genomgripande förslag.

Utredningen har stannat för att behandla tre delfrågor, vilka enligt
utredningen framstår som särskilt betydelsefulla om man skall uppnå
en effektivisering av verksamheten. För det första rör det de valda
revisorernas möjligheter att delta i arbetet med hänsyn till bl. a. de
krav som ställs på ledamöternas insatser tidsmässigt. För det andra
gäller det sättet för avslutning av granskningsärendena, dvs. till vem
framställningar med anledning av granskningsärendena i fortsättningen
bör riktas. Slutligen gäller det anknytningen av revisionens arbete till

FiU 1978/79: 26

riksdagen och dess utskott. Utredningen berör också frågan om revisorernas
benämning.

Revisorernas arbetsbelastning. Utredningen understryker att riksdagen
genom sin kontrollmakt har en skyldighet att granska dels riksdagens
egna verk, dels statsförvaltningen i övrigt, på grundval av de
initiativ som tas av revisorerna, riksdagen eller dess utskott. Att utveckla
riksdagens revisorer till att ha i princip samma arbetssätt, arbetsfält
och arbetsmetoder som riksrevisionsverket ter sig emellertid inte
önskvärt. Genom ett mera aktivt deltagande av revisorerna själva bör
i stället arbetet enligt utredningen kunna få en inriktning som stämmer
överens med riksdagsrevisionens uppgift som parlamentariskt kontrollorgan.

En utveckling i denna riktning aktualiserar i sin tur problemet med
arbetsbelastningen för de valda revisorerna. Utredningen avvisar tanken
att en riksdagsrevisor inte samtidigt skulle få vara ledamot eller suppleant
i utskott. En sådan bestämmelse skulle kunna leda till icke önskvärda
rekryteringssvårigheter för revisionen, anför utredningen, som
därtill fogar synpunkten att det ofta är i egenskap av utskottsledamot
som revisorn har de bästa möjligheterna att få uppslag till granskningsärenden.
I första hand måste man liksom hittills lita till att de
som utsetts till revisorer avväger sina uppdrag så att tillräcklig tid står
till buds för revisionsuppdraget, anför utredningen.

Utredningen avvisar likaså tanken att öka ut antalet revisorer. En
utökning med ytterligare en avdelning om fyra ledamöter och fyra
suppleanter kan enligt utredningen befaras leda till en alltför otymplig
organisation.

Utredningens förslag i denna del har tillstyrkts av konstitutionsutskottet
i dess yttrande. Inte heller riksdagens revisorer har framfört
invändningar.

Finansutskottet har inget att erinra mot de av utredningen framförda
synpunkterna. Förslaget i denna del tillstyrks av utskottet.

Framställningar från revisorerna med anledning av granskningsärendena.
År 1967 infördes möjligheter för riksdagens revisorer att rikta
framställningar direkt till regeringen. Arbetsformsutredningen pekar i
sitt betänkande på att hänvändelser till regeringen därefter blivit helt dominerande
jämfört med möjligheten att gå till riksdagen, varigenom riksdagen
i ytterligt begränsad utsträckning fått tillfälle att följa upp revisionens
verksamhet i de enskilda granskningsärendena. För riksdagens
del är det bl. a. från informationssynpunkt en betydande nackdel att inte
utskott och kammare kan delta i slutbehandlingen av granskningsärendena,
anför utredningen.

Mot bakgrund av önskvärdheten av en närmare anknytning av revisionen
till riksdagsarbetet föreslår utredningen nu att instruktionen för

tl Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 26

FiU 1978/79: 26

riksdagens revisorer ändras så att revisorerna måste vända sig till riksdagen
med de framställningar de finner befogade. Det blir sedan riksdagens
sak att efter sedvanlig behandling i fackutskotten ta ställning till vad
som skall ske i ärendet.

Också i denna del har konstitutionsutskottet tillstyrkt förslaget och
det har lämnats utan erinran av riksdagens revisorer i deras yttrande.

Finansutskottet finner för sin del den föreslagna omläggningen nödvändig
om det skall vara möjligt att knyta riksdagens revisionsverksamhet
mer direkt till riksdagens utskott och till riksdagsarbetet i övrigt.
Utskottet tillstyrker sålunda att instruktionen för riksdagens revisorer
ändras i enlighet med utredningens förslag.

Revisorerna har i sitt yttrande anfört att det inte synes rimligt att revisorerna
tar upp riksdagens tid med ärenden av obetydlig eller rent teknisk
art. De har förutsatt att det bör vara möjligt att samtidigt med anmälan
för riksdagen av principiella ställningstaganden i ett granskningsärende
under hand sända en promemoria till ifrågavarande departement
eller myndighet i vilken frågor av mindre betydenhet tas upp och bedöms
och att endast en anmälan i denna del sålunda görs till riksdagen.

Finansutskottet delar revisorernas mening i denna fråga. Ett granskningsärende
bör sålunda i vissa fall kunna avslutas på det sätt revisorerna
beskriver.

Närmare anknytning av revisionen till riksdagens utskott. Redan av
det föregående har framgått att riksdagens revisorers verksamhet enligt
arbetsformsutredningens uppfattning bör knytas närmare det egentliga
riksdagsarbetet. Därigenom skulle revisionens ställning som ett riksdagens
organ understrykas och revisionens verksamhet få ökad auktoritet,
anför utredningen. Bland de konkreta uppslag som förs fram av utredningen
återfinns förslaget att revisionens ordförande genom skrivelse
skall bereda utskotten tillfälle att inkomma med synpunkter på frågor
som kan förtjäna uppmärksammas när granskningsplanen görs upp. En
sådan inbjudan har sänts ut redan denna vår, och ett stort antal tänkbara
granskningspunkter har på detta sätt väckts. Den beträdda vägen
synes sålunda framkomlig, och utskottet tillstyrker att förfarandet kommer
till regelmässig användning framöver.

Utredningen föreslår därjämte att riksdagen uttalar sig för att en form
av informationsutbyte startar mellan revisorerna och utskotten. Utbytet
föreslås få formen av regelbundna överläggningar mellan utskottspresidierna
och resp. avdelningsordförande. Utskottet tillstyrker att ett utbyte
av den föreslagna arten kommer till stånd.

I motionen 2171 aktualiseras en mera genomgripande förändring av
den parlamentariska revisionsverksamheten. En särskild utredning begärs.
Finansutskottet delar emellertid arbetsformsutredningens och konstitutionsutskottets
redovisade mening att frågan om tillkallande av en
ny utredning om riksdagens revisorer bör anstå i avvaktan på erfarenhe -

FiU 1978/79: 26

terna av de förslag som utredningen nu lagt fram. Motionsyrkandet avstyrks
sålunda.

Revisorernas benämning. Arbetsformsutredningen tar i betänkandet
också upp frågan om benämningen av riksdagens revisorer. Revisorerna
hade i det förslag som lämnades riksdagen 1978 (förslag 1977/78: 12)
hemställt att institutionen borde benämnas statsrevisionen. I det yttrande
som finansutskottet då avgav i frågan till konstitutionsutskottet (FiU
1977/78: 4 y) avstyrkte finansutskottet namnändringen och pekade på
att benämningen statsrevisionen skulle kunna leda till sammanblandning
med riksrevisionsverket, regeringens organ för revision av statsförvaltningen.

Utredningen biträder i sitt betänkande finansutskottets då framförda
mening. I det yttrande som inkommit från riksdagens revisorer vidhåller
revisorerna sin uppfattning att benämningen bör ändras.

Finansutskottet har inte ändrat uppfattning i frågan. Begreppet riksdagens
revisorer är inarbetat sedan mycket lång tid tillbaka och måste
sägas mycket väl beskriva verksamhetens art. Särskilt märkligt skulle det
enligt utskottets mening vara att ersätta denna precisa benämning med
någonting avsevärt mer svårtolkat i samma ögonblick som riksdagen
genom nya riktlinjer än starkare markerar revisionens karaktär av ett
riksdagens organ, väl avskilt från den statliga revisionen i övrigt. Benämningen
riksdagens revisorer bör enligt utskottets mening sålunda bibehållas.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1978/79: 2171,

2. att riksdagen godkänner de riktlinjer för riksdagens revisorers
verksamhet som angetts i förslag 1978/79: 4,

3. att riksdagen antar det i förslag 1978/79: 4 framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (RFS 1975: 9) med instruktion
för riksdagens revisorer.

2. Anslag till riksdagens revisorer och deras kansli. Riksdagens förvaltningsstyrelse
har i propositionen 1978/79: 100 bilaga 20 (budgetdepartementet)
under punkten D 6 (s. 23—24) föreslagit riksdagen att till Riksdagens
revisorer och deras kansli för budgetåret 1979/80 anvisa ett
förslagsanslag av 4 223 000 kr.

I förslag 1978/79: 4 föreslås, såvitt nu är i fråga, att riksdagen till
Riksdagens revisorer och deras kansli för budgetåret 1979/80 under
sjuttonde huvudtiteln anvisar ytterligare 100 000 kr. för revisorernas
kostnader för konsulter.

Riksdagens revisorer har i skrivelse 1979-01-25 vänt sig direkt till
finansutskottet med begäran att utskottet måtte föreslå riksdagen att till

FiU 1978/79: 26

Riksdagens revisorer och deras kansli för budgetåret 1979/80 anvisa ett
förslagsanslag av 4 359 000 kr. och att i detta belopp inte räknas in
några medel för den i skrivelsen nämnda, vid riksdagens förvaltningskontor
nu placerade tjänsten som kontorsassistent.

Utskottet

Under den föregående punkten har utskottet tagit ställning i frågan
om revisorernas organisation. Tanken på en uppbyggnad av en fjärde
revisionsavdelning har därvid avvisats, vilket i hög grad är avgörande
också i frågan om dimensioneringen av revisorernas kansli. Utskottet
delar utredningens uppfattning i denna fråga och avstyrker — även med
beaktande av de synpunkter revisorerna framfört i sitt yttrande — en
allmän utbyggnad av kansliresurserna. Vad som i sammanhanget bör
kunna diskuteras är en viss förstärkning av de resurser som ställs till
revisorernas förfogande för att anlita konsulter och experter. Utskottet
delar härvidlag utredningens mening att beloppet för dessa ändamål bör
ökas med 100 000 kr. till 250 000 kr. Någon ytterligare höjning av det
slag revisorerna förordat anser sig utskottet inte kunna tillstyrka.

Vad gäller de i budgetpropositionen äskade medlen till Riksdagens
revisorer och deras kansli tillstyrker utskottet bifall till förvaltningsstyrelsens
förslag, inberäknat medel för överflyttning av en tjänst som kontorsassistent
till revisorerna. I anledning av den särskilda skrivelse revisorerna
inkommit med i anslagsfrågan vill utskottet erinra om att det
åligger varje myndighet att disponera beviljade anslagsmedel på ett sådant
sätt att långsiktiga åtaganden görs endast inom den ram som beviljade
anslagsmedel ger utrymme för. Revisorerna befinner sig i detta hänseende
inte i annan situation än andra myndigheter. Revisorernas erinringar
bör inte föranleda någon justering av anslagsberäkningen.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79: 100 bilaga
20 punkten D 6 och med bifall till förslaget 1978/79: 4
moment 3 till Riksdagens revisorer och deras kansli för budgetåret
1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 4 323 000 kr.

Stockholm den 22 mars 1979

På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN

Närvarande: Björn Molin (fp), Knut Johansson (s), Torsten Gustafsson
(c), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Anton Fågelsbo (c), Arne
Gadd (s), Knut Wachtmeister (m), Per-Axel Nilsson (s), Anita Gradin
(s), Olle Wästberg i Stockholm (fp), Rune Rydén (m), Karin Flodström
(s) och Axel Kristiansson (c).

FiU 1978/79: 26

Bilaga 1

Konstitutionsutskottets yttrande
1978/79: 3 y

över talmanskonferensens förslag (1978/79: 4) om riksdagens revisorers
organisation och verksamhetsformer jämte motion

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att yttra
sig över förslaget 1978/79: 4 innehållande ett av utredningen angående
en allmän översyn av riksdagens arbetsformer avgivet betänkande om
riksdagens revisorers organisation och verksamhetsformer jämte motion
med anledning av förslaget.

Som framgår av betänkandet föreslår utredningen en närmare anknytning
av revisionsverksamheten till riksdagens utskott och därmed till
riksdagen. I detta syfte förordas bl. a. att regelbundet samråd angående
granskningsverksamheten sker mellan revisorerna och utskotten. Som
ett ytterligare led i verksamhetens fastare anknytning till riksdagens
arbete föreslår utredningen vidare, att de framställningar revisorerna
finner befogade med anledning av iakttagelser under granskningen i
fortsättningen endast bör göras till riksdagen. Enligt utredningen bör
de nämnda förslagen föranleda ändringar i instruktionen för riksdagens
revisorer. Förslag härom läggs fram i betänkandet. Betänkandet innehåller
förslag till uppräkning av anslaget till revisorerna och deras kansli
med 100 000 kronor fr. o. m. nästa budgetår för revisorernas kostnader
för anlitande av utomstående konsulter.

Med anledning av förslaget har väckts motionen 1978/79: 2171 av
Bengt Fagerlund m. fl. (s). I motionen framhålls att de förslag utredningen
lagt fram är ägnade att stärka det parlamentariska inflytandet
över revisionsverksamheten och därför bör genomföras. Då förslagen
emellertid är av begränsad innebörd bör enligt motionen frågan om en
mera genomgripande förändring av den parlamentariska revisionsverksamheten
aktualiseras. I motionen begärs att en utredning tillsätts i
detta syfte.

Konstitutionsutskottet får för sin del anföra följande. Enligt utskottet
är det värdefullt att den av utredningen företagna översynen
av riksdagens revisorers organisation och verksamhetsformer kommit till
stånd. Utskottet finner utredningens förslag väl avvägda. Den förordade
närmare anknytningen av revisorernas verksamhet till riksdagens arbete
är ägnad att ge ytterligare tyngd åt det betydelsefulla arbete som bedrivs
inom ramen för riksdagens revisionsverksamhet.

FiU 1978/79:26

Bilaga 1

I den nu aktuella motionen liksom i tidigare motioner har förts fram
tanken att det parlamentariska revisionsarbetet lämpligen borde föras
över till riksdagens utskott. På den punkten har utredningen uttalat,
att en omläggning av revisionsverksamheten till att bedrivas inom utskotten
rymmer en rad både praktiska och principiella problem, vilkas
belysning fordrar ett utredningarbete av helt annan omfattning än som
ansetts lämplig inom denna utrednings ram.

Enligt utredningens bedömning bör man emellertid genom reformer
inom det nuvarande systemet kunna komma till rätta med åtminstone
en del av de problem som finns i nu gällande ordning för revisionsverksamheten.
Utredningen framhåller att de begränsade förslag som läggs
fram har den fördelen att de kan genomföras snabbt. Det är enligt utredningen
naturligt att man avvaktar resultatet av dessa delreformer
innan ställning tas till mer genomgripande förslag, t. ex. ett överförande
av revisionsverksamheten till riksdagens utskott.

Utskottet delar utredningens uppfattning i det nämnda avseendet
och anser således att frågan om tillkallande av en ny utredning om
riksdagens revisorer bör anstå i avvaktan på erfarenheterna av de förslag
som utredningen nu lagt fram. Det sagda innebär att utskottet
tillstyrker utredningens förslag och avstyrker yrkandet i motionen
2171. Utskottet har dock inte ansett sig böra ingå på frågan om revisorernas
anslagsbehov.

Stockholm den 27 februari 1979

På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO

Närvarande: Karl Boo (c), Hilding Johansson (s), Holger Mossberg (s),
Torkel Lindahl (fp), Olle Svensson (s), Sven-Erik Nordin (c), Ove
Karlsson (s), Lars Schött (m), Bengt Kindbom (c), Yngve Nyquist (s),
Britta Hammarbacken (c), Per Unckel (m), Kerstin Nilsson (s) och
Marianne Stålberg (s).

FiU 1978/79:26

Bilaga 2

Yttrande från

Riksdagens revisorer (1979-03-14)

Med anledning av finansutskottets remiss av arbetsformsutredningens
förslag angående riksdagens revisorers organisation och verksamhetsformer
vill revisorerna anföra följande.

Utredningen konstaterar att — trots de reformer som blev resultatet
av ett omfattande utredningsarbete under 1960- och 1970-talen vissa
tvivel ändock kvarstår om riksdagens revision bedrivs på ett ändamålsenligt
sätt. Ett bevis härpå är enligt utredningen de motioner som väckts
i ämnet under åren 1976—1978, i vilka krävts översyn av revisionen
i syfte bl. a. att knyta verksamheten närmare till riksdagens utskott.

En så radikal omläggning av revisionsverksamheten som att flytta
över verksamheten till utskotten, vilket föreslagits i vissa motioner,
rymmer emellertid enligt utredningen en rad både praktiska och principiella
problem. En belysning av dessa frågor fordrar ett utredningsarbete
av helt annan omfattning än vad som ansetts lämplig att göra
inom den nu aktuella utredningens ram. Utredningen bedömer det dock
möjligt att genom reformer inom det nuvarande systemet kunna komma
till rätta med åtminstone en del av de problem som finns och som också
påtalats i de aktuella motionerna.

Utredningen har stannat inför tre frågor som framstått som särskilt
betydelsefulla i syfte att göra revisorernas verksamhet mera effektiv.

Den första frågan rör de valda revisorernas möjligheter att delta i
arbetet med hänsyn till bl. a. de krav som ställs på ledamöternas insatser
tidsmässigt.

Den andra frågan gäller sättet för avslutning av revisorernas granskningsärenden,
dvs. till vem framställningar med anledning av granskningsverksamheten
i fortsättningen bör riktas.

Ett tredje problemområde gäller revisionens anknytning till arbetet
i riksdagen och i dess utskott.

Dessutom har utredningen berört frågan om revisionens benämning
samt vissa organisations- och anslagsfrågor.

De begränsade förslag till förändringar som utredningen nu lägger
fram har enligt utredningen den fördelen att de kan genomföras snabbt.
Man bör sedan enligt utredningen avvakta resultatet av denna delreform
innan man tar ställning till mer genomgripande förslag. Det kan enligt
utredningen inte uteslutas att det i ett längre tidsperspektiv kan uppkomma
behov att företa ytterligare förändringar.

Den syn på revisorernas uppgifter som utredningen redovisar överensstämmer
enligt revisorernas mening i grunden med den som revisorerna

FiU 1978/79:26

Bilaga 2

gett uttryck för i sitt eget, till finansutskottet avgivna förslag till ändring
av revisorernas verksamhet och organisation m. m. (Förs. 1977/78:12).
Revisorerna har därför inte något att erinra mot de av utredningen
framförda synpunkterna på frågorna om revisorernas deltagande i revisionarbetet,
redovisningen till riksdagen av de i anledning av revisionsverksamheten
väckta förslagen och anknytningen av revisionens arbete
till riksdagen och dess utskott.

Det är enligt revisorernas mening särskilt viktigt att i detta sammanhang
understryka den skillnad i förutsättningarna för bedrivande av
revisionell verksamhet som gäller för å ena sidan riksdagens revisorer
och de regeringen underställda revisionsorganen å den andra.

Riksdagens revisorers arbete präglas av revisorernas ställning som indirekt
valda representanter för det svenska folket och med den folkliga
anknytning detta innebär. En annorlunda ställning intar de regeringen
underställda revisionsorganen, vars arbete av naturliga skäl bestäms av
den ställning revisionsorganen har i organisationen och av att dessa revisionsorgan
till övervägande del är en ren tjänstemannarevision.

Någon risk för dubblering av arbetet inom den statliga revisionsorganisationen
behöver därför inte förekomma. Däremot bör — som utredningen
påpekat — riksdagsrevisoremas arbete genom ett aktivt deltagande
från revisorernas sida ges en inriktning som stämmer överens
med riksdagsrevisionens uppgift som parlamentariskt kontrollorgan. Som
ett led i denna strävan bör ingå att revisorerna spelar en betydligt aktivare
roll genom en närmare anknytning av revisionens arbete till arbetet
i riksdagens utskott. Med den bakgrunden talar därför starka skäl för
de av utredningen föreslagna regelbundna kontakterna mellan revisionen
och utskotten.

Revisorerna vill i detta sammanhang erinra om att ordföranden i revisionen
i särskild skrivelse uppmanat riksdagens utskott att före den 15
februari i år till revisorerna anmäla de frågor utskotten önskade få närmare
belysta genom utredning från revisorernas sida. Hittills har 13 sådana
ärenden anmälts. Bland dessa ärenden kan nämnas försvarsutskottets
begäran att samspelet och ansvarsförhållandena vid anskaffning
av materiel för försvarsmakten utreds, trafikutskottets att konsekvenserna
i såväl ekonomiskt som personellt avseende av SJ:s regionala omorganisation
i dess helhet utreds och näringsutskottets att en undersökning
görs dels av hur ett statligt lån till Uddeholms AB utnyttjats,
dels av den ekonomiska uppgörelsen mellan staten och Gränges och
Stora Kopparberg vid bildandet av Svenskt Stål AB. Dessutom har civilutskottet
föreslagit att exekutionsväsendets möjligheter att effektivt kunna
fullgöra sina uppgifter blir föremål för utredning.

Revisorerna finner detta intresse för revisionens arbete från utskot -

FiU 1978/79:26

Bilaga 2

tens sida positivt. Revisorerna vill också nämna att de funnit de anmälda
frågorna väl ägnade att bli föremål för närmare behandling.
Revisorerna vill understryka att såväl en ökning av de parlamentariska
insatserna i revisionen som den ökade arbetsbelastning som de från utskotten
inkomna granskningsuppslagen innebär medför dock krav på att
det finns tillräckliga utredningsresurser vid revisorernas kansli. En resursförstärkning
framstår som angelägen. Med hänvisning till utskottens
nu uttalade förväntningar på riksdagsrevisionens insatser beklagar vi att
de förslag om ökade resurser som revisorerna fört fram i den ovan
nämnda skrivelsen inte har tillgodosetts.

En närmare analys av revisionens nu aktuella arbetsuppgifter visar att
ett minimikrav för fullgörandet av den parlamentariska revisionens uppgifter
i godtagbar omfattning och inom rimlig tid är att den av revisorerna
i skrivelse den 26 januari 1978 föreslagna förstärkningen av
revisorernas kansli genomförs.

I sin skrivelse har revisorerna bl. a. föreslagit att en ny utredningsenhet,
bestående av chef, ytterligare två handläggare och en assistent,
skall inrättas vid kansliet för utredning av hastigt aktualiserade granskningsärenden
och att kansliets stabsenhet skall förstärkas med ytterligare
en handläggartjänst. Med tanke på föreliggande arbetsuppgifter
finns starka skäl för denna personalförstärkning.

Av skrivelse till finansutskottet den 25 januari 1979 framgår att det
inte är möjligt för revisorerna att skapa ökat granskningsutrymme genom
omdisponeringar och omprioriteringar, såvida inte hela utredningsverksamheten
skall förryckas och värdefulla arbetsinsatser gå förlorade. Det
är svårt att avbryta pågående ärenden för att bereda plats åt nya.

En omprövning av granskningsplanen görs fortlöpande.

I det läge som sålunda råder anser sig revisorerna böra vidhålla sitt
i fjolårets skrivelse framförda förslag om förstärkning av nu tillgängliga
utredningsresurser, dock med den ändringen att en kraftigare tilldelning
av medel för anlitande av konsulter och utomstående experter, en uppräkning
till minst 450 000 kronor, yrkas. När det gäller medel för konsulter
och utomstående experter fordras medel, förutom till den granskning
som görs av riksdagsförvaltningen genom anlitande av auktoriserade
revisorer, för anlitande av biträde av experter vid utredningar inom
olika förvaltningsområden, såsom skatteexperter, tekniska experter, dataexperter
m. m.

Den av utredningen nu förordade omläggningen av formerna för
revisorernas arbete, främst den nya ordningen för avgivande av förslag
i granskningsverksamheten, föranleder ingen erinran från revisorernas
sida, vare sig när det gäller redovisning av revisorernas ställningstaganden
i olika frågor eller vid arbetet på att ta fram erforderligt besluts -

FiU1978/79:26

Bilaga 2

underlag. Då det inte synes rimligt att revisorerna tar upp riksdagens
tid med ärenden av obetydlig eller rent teknisk art, har revisorerna förutsatt
att revisorerna, samtidigt som de anmäler principiella ställningstaganden
i ett granskningsärende för riksdagen, under hand kan sända
en promemoria till ifrågakommande departement eller myndighet i vilken
frågor av mindre betydenhet tas upp och bedöms och att endast
en anmälan i denna del behöver göras till riksdagen.

En fråga av mer speciell karaktär som behandlats av utredningen
gäller revisionens benämning.

Revisorerna har tidigare föreslagit att uttrycket Riksdagens revisorer
ersätts med Statsrevisionen. Revisorerna vidhåller sin uppfattning om att
namnet Statsrevisionen är mer adekvat än den nuvarande benämningen.

Vad beträffar den av Bengt Fagerlund m. fl. avlämnade motionen i
ämnet har revisorerna, utöver vad de tidigare anfört angående överflyttande
av det revisionella arbetet till utskotten, inte mer att anföra
än att revisorerna självfallet inte har något att erinra mot att även den
parlamentariska revisionens verksamhet och utformning bedöms vid en
total översyn av de av riksdagen inrättade kontrollfunktionerna.

På riksdagens revisorers vägnar
FRITZ BÖRJESSON

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1979