Finansutskottets betänkande

FiU 1978/79:10

1978/79:10

om inriktningen av den ekonomiska politiken samt åtgärder för att
stimulera konsumtion och investeringar

Med stöd av 3 kap. 15 § riksdagsordningen har vid höstsessionens
början följande motioner väckts

1978/79: 1 av Lars Werner m. fl. (vpk) om åtgärder inom den ekonomiska
politiken för att förbättra sysselsättningen,

1978/79: 2 av Olof Palme m. fl. (s) om åtgärder inom den ekonomiska
politiken för att förbättra sysselsättningen samt

1978/79: 5 av Lars Werner m. fl. (vpk) om åtgärder inom den ekonomiska
politiken.

Den 9 november 1978 framlades för riksdagen propositionen 1978/79:
50 om inriktningen av den ekonomiska politiken, m. m.

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts

1978/79: 72 av Hans Nyhage m. fl. (m),

1978/79: 88—93 av Gösta Bohman m. fl. (m),

1978/79: 94—95 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c),

1978/79: 96—98 och 100 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg
(apk),

1978/79: 102 av Hans Nyhage (m) och Arne Andersson i Ljung (m),
1978/79: 103 av Johan Olsson m. fl. (c),

1978/79: 104 av Rune Rydén (m) och Knut Wachtmeister (m),

1978/79: 105—109 av Lars Werner m. fl. (vpk),

1978/79: 114 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. (c),

1978/79: 115 av Joakim Ollén (m) och Olle Aulin (m) och
1978/79: 116—119 av Olof Palme m. fl. (s).

Yrkanden i motionerna väckta med stöd av 3 kap. 15 § riksdagsordningen I

motionen 1 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen beslutar 1.

att hos regeringen hemställa om åtgärder för att ett bostadsbyggnadsprogram
om 85 000 lägenheter genomförs under budgetåret 1978/79,

2. att hos regeringen hemställa om åtgärder för att ytterligare 20 000
bamstuge- och fritidshemsplatser skall byggas under budgetåret 1978/79
och att erforderliga statsbidrag härför utgår,

1 Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 10

FiU 1978/79:10

3. att hos regeringen hemställa om åtgärder för att personaltätheten

1 daghemmen blir 1 personal på 4 barn,

4. att hos regeringen hemställa om åtgärder för 6 000 nya tjänster
inom sjukvården,

5. att hos regeringen hemställa om åtgärder för 5 000 nya tjänster
inom äldreomsorgen,

6. att hos regeringen hemställa om åtgärder för en förbättrad kollektivtrafik
— såväl statlig som kommunal — av sådan omfattning att
12 000 ytterligare tjänster inrättas,

7. att hos regeringen hemställa om förslag till program för alternativ
energiproduktion och energibesparande åtgärder som ger 5 000 årsarbeten
ytterligare inom verksamheten,

8. att hos regeringen hemställa om förslag om sysselsättningsgaranti
och alternativ produktion inom varven så att sysselsättningen där ej
minskar,

9. att hos regeringen hemställa om förslag till sysselsättningsgaranti
inom gruv- och stålbranschen,

10. att hos regeringen hemställa om åtgärder för att sysselsättningen
inom textilbranschen ej skall minska,

11. att hos regeringen hemställa om förslag till bidrag för kommunerna
och landstingen att anordna ungdomsarbeten bl. a. genom tidigareläggning
av angelägna investeringar intill 20 000 nya arbetstillfällen,

12. att hos regeringen hemställa om förslag till statligt stöd till nya
idrottsanläggningar som kan ge 1 000 nya arbetstillfällen,

13. att hos regeringen hemställa om åtgärder för utarbetande av ett
industripolitiskt program med sikte på ökad förädling inom landet,

14. att godkänna de i motionen i övrigt angivna riktlinjerna för den
ekonomiska politiken.

I motionen 2 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs att riksdagen

1. beslutar inrätta en strukturfond fr. o. m. den 1 januari 1979 i enlighet
med i motionen angivna riktlinjer,

2. till Strukturfonden (industridepartementet) på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 anvisar ett investeringsanslag på

2 000 000 000 kr.,

3. uppdrager åt fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garanti
för strukturfondens förpliktelser på ett belopp intill sammanlagt
högst 2 000 000 000 kr.,

4. beslutar ge regeringen till känna vad som i övrigt anförts i motionen
om behovet av investeringsstimulerande åtgärder,

5. beslutar ge regeringen till känna vad som i motionen anförts i
fråga om behovet av en ansvarsfull energipolitik,

6. beslutar ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om

FiU 1978/79:10

prisstopp på byggnadsmaterial och skärpt kontroll av entreprenadpriser
på byggnadsområdet,

7. godkänner — under förutsättning av bifall till hemställan under 6
ovan — i motionen förordade riktlinjer beträffande särskilt tilläggslån
för flerbostadshus,

8. godkänner de grunder för extra tillägg till barnbidrag som angivits
i motionen,

9. till Extra tillägg till barnbidrag (socialdepartementet) på tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag
av 890 000 000 kr.,

10. godkänner de ändringar i fråga om hyresgränser och inkomstprövningsregler
för statskommunalt bostadsbidrag till barnfamiljer m. m.
som förordas i motionen,

11. till Bostadsbidrag m.m. (bostadsdepartementet) på tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av
163 000 000 kr.,

12. godkänner de grunder för extra tillägg till studiebidrag m. m. som
angivits i motionen,

13. till Extra tillägg till studiebidrag m. m. (utbildningsdepartementet)
på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 anvisar ett
förslagsanslag av 60 000 000 kr.,

14. hos regeringen hemställer att konsumentpriset på mjölk, ost, nötkött,
bröd och mjöl sänks med i motionen angivna belopp,

15. till Prisregler ande åtgärder på jordbrukets område (jordbruksdepartementet)
på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1978/79
anvisar ett förslagsanslag av 825 000 000 kr.,

16. beslutar genom utnyttjande av anslaget under punkt 15 kompensera
jordbruket genom särskilda pristillägg på berörda jordbruksprodukter
för de i motionen föreslagna prissänkningarna,

17. antar de förslag till åtgärder som förordats i avsnittet Åtgärder
mot ungdomsarbetslösheten,

18. godkänner de i motionen i övrigt angivna riktlinjerna för den
ekonomiska politiken.

I motionen 5 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen beslutar 1.

att hos regeringen hemställa om åtgärder för att verkställa ett
omedelbart och effektivt allmänt prisstopp under 12 månader,

2. att hos regeringen hemställa om förslag till lag om hyresstopp
under i första hand 12 månader,

3. att hos regeringen hemställa om förslag till slopande av mervärdeskatten
på nödvändighetsvaror, finansierat i enlighet med i motionen
angivna riktlinjer,

FiU 1978/79:10

4. att hos regeringen hemställa om förslag till ändrad inriktning av
skattepolitiken i enlighet med i motionen anförda riktlinjer,

5. att öka det allmänna barnbidraget till 3 150 kronor per barn och
år från den 1 januari 1979, vilket utgör 25 % av nu gällande basbelopp,
och att riksdagen anvisar nödvändiga medel härför,

6. att i övrigt som sin mening uttala vad som i motionen anförs om
den ekonomiska politiken.

Motionerna 1, 2 och 5 remitterades den 5 och 6 oktober 1978 i sin
helhet till finansutskottet. För att få förslagen i motionerna närmare
belysta beslöt finansutskottet den 12 oktober 1978 att bereda skatteutskottet,
socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, kulturutskottet, jordbruksutskottet,
näringsutskottet, arbetsmarknadsutskottet och civilutskottet
tillfälle att avge yttranden.

Yttranden från skatteutskottet (SkU 1978/79: 2 y), socialutskottet
(SoU 1978/79: 1 y), jordbruksutskottet (JoU 1978/79: 1 y), näringsutskottet
(NU 1978/79: 1 y) och civilutskottet (CU 1978/79: 1 y) återfinns
som bilagor till detta betänkande.

Yrkanden i propositionen 50

I propositionen har regeringen (ekonomidepartementet) — efter föredragning
av statsrådet Ingemar Mundebo — dels föreslagit riksdagen att
godkänna vad som i propositionen anförts om inriktningen av den ekonomiska
politiken, dels i bilagorna 1—4 framlagt lagförslag, gjort anslagsframställningar
m. m.

Kammaren har remitterat propositionen till finansutskottet, bilaga 1
(socialdepartementet) till socialutskottet, bilaga 2 (budgetdepartementet)
till skatteutskottet, bilaga 3 (utbildningsdepartementet) till socialförsäkringsutskottet
och bilaga 4 (arbetsmarknadsdepartementet) till arbetsmarknadsutskottet.

Vidare har kammaren remitterat propositionen 1978/79: 49 om vissa
varvsfrågor till näringsutskottet.

Med anledning av kammarens remittering har finansutskottet den 14
november 1978 beslutat överlämna

motionen 1 i vad avser yrkande 8 till näringsutskottet och yrkandena
10 och 11 till arbetsmarknadsutskottet,

motionen 2 i vad avser yrkande 4 till skatteutskottet, yrkandena 8 och
9 till socialutskottet, yrkandena 12 och 13 till socialförsäkringsutskottet
och yrkande 17 till arbetsmarknadsutskottet samt

motionen 5 i vad avser yrkandena 3 och 4 till skatteutskottet och
yrkande 5 till socialutskottet.

FiU 1978/79:10

Yrkanden i motionerna väckta med anledning av propositionen 50

Av de motioner som väckts med anledning av propositionen 50 har
följande remitterats till finansutskottet

motionen 88 av Gösta Bohman m. fl. (m) vari hemställs att vad gäller
riktlinjerna för den ekonomiska politiken riksdagen beslutar i enlighet
med vad som i motionen anförts,

motionen 94 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
måtte besluta

1. att godkänna vad som i motionen anförts om inriktningen av den
ekonomiska politiken samt

2. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om nödvändigheten att också i praktiken hävda de centrala målsättningarna
rättvis inkomstfördelning och regional balans,

motionen 96 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) vari föreslås 1.

att byggandet av minst 75 000 lägenheter igångsätts under 1979,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionen anförts beträffande kapitalexport och utlandsinvesteringar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionen anförts om behovet av en ökad vidareförädling av svenska pro dukter

för att stimulera den inhemska sysselsättningen samt

4. att riksdagen i anledning av proposition 1978/79: 50 ger regeringen
till känna vad som i denna motion ytterligare anförts som riktlinjer för
den ekonomiska politiken,

motionen 105 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
beslutar att med avslag på vad som sägs i propositionen 1978/79: 50
om inriktningen av den ekonomiska politiken godkänna vad som i denna
motion samt i motionerna 1978/79: 1 och 1978/79: 5 sagts i motsvarande
del samt

motionen 116 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
måtte besluta

1. att godkänna vad som i motionen anförts om inriktningen av den
ekonomiska politiken,

2. att i enlighet med den överenskommelse som träffats i civilutskottet
fr. o. m. den 1 januari 1979 förbättra bostadsstödet till barnfamiljerna
samt

3. att till Bostadsbidrag m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1978/79 under trettonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
på 150 000 000 kr.

FiU 1978/79:10

Motivering till motionerna väckta med stöd av 3 kap. 15 § riksdagsordningen I

motionen 1 (vpk) anförs att Sverige står inför en skärpning av situationen
när det gäller arbetslöshet och utslagning. Enligt motionärerna
kan riksdagen inte avstå från att förutse utvecklingen på sikt och underlåta
att handla. Ett effektivt krisbekämpande program måste snabbt läggas
upp och börja verkställas. Ett sådant program har enligt motionärerna
två steg: ett omedelbart och ett mer långsiktigt.

Det första steget i ett effektivt krisprogram bör enligt motionärerna
sikta till att under de närmaste tolv månaderna tillskapa 100 000 nya
arbetstillfällen. Motionärerna preciserar programmet på följande sätt:

Årsarbeten

Ett bostadsbyggnadsprogram med 25 000 fler lägenheter

än regeringens planer. Byggnads- och industrijobb 15 000

20 000 ytterligare bamstugeplatser. Byggnads- och produktionsarbeten
6 000

Personal 5 000

Ökad personaltäthet från 1/5 till 1/4 vid barnstugor och
fritidshem 8 000

Ökad personaltäthet inom sjukvården 6 000

Utbyggd äldreomsorg 5 000

Ökad kollektivtrafik (förare, service, produktion och anläggningsarbeten)
12 000

Alternativ energiproduktion och energibesparande åtgärder
5 000

Miljöåterställande arbeten 3 000

Alternativ produktion och sysselsättningsgaranti vid varven
8 000

Sysselsättningsgaranti inom gruv- och stålbranschen 4 000

Bevarad sysselsättning inom textilbranschen 2 000

Statliga lån och bidrag till landstingen och kommunerna
för tidigareläggning av angelägna investeringar samt
ungdomsarbeten i kommunal och landstingsregi 20 000

Nya idrotts- och fritidsanläggningar 1 000

Ett sådant program bör enligt motionärerna också ses i ett mera långsiktigt
perspektiv. Det skall delvis utgöra utgångspunkten för en nödvändig
omläggning av produktionen mot ökad förädling av svenska råvaror
inom landet — en omläggning som på sikt också kommer att leda
till ett minskat beroende av utrikeshandel.

Beträffande finansieringen anför motionärerna att ett belopp motsvarande
15 % av gåvorna, subventionerna och garantierna till kapitalägarna
skulle bli en grundplåt till det arbetsskapande programmet.

Utöver det arbetsskapande programmet är enligt motionärerna följande
åtgärder nödvändiga:

— Stopp för kapitalflykt och industriutflyttning genom skärpt tillämpning
av valutaregleringslagen.

FiU 1978/79:10

— Nationalisering av privata affärsbanker och försäkringsbolag så att
kreditströmmama inom landet kan komma under verklig samhällelig
kontroll.

— Arbetstidsförkortning — 7 timmars arbetsdag från den 1 januari
1979 med full lönekompensation som steg mot 6-timmarsdag.

I motionen 2 (s) understryks nödvändigheten av att åtgärder vidtas
för att motverka den ökande arbetslösheten. Motionärerna framhåller
att den faktiska ekonomiska utvecklingen i landet under de två första
kvartalen 1978 varit svagare än enligt den bedömning från i våras på
vilken riksdagens beslut om den allmänna inriktningen av den ekonomiska
politiken grundades.

Mot bakgrund härav bör enligt motionärerna åtgärder vidtas för att
stimulera konsumtion och investeringar. Insatserna syftar till att kortsiktigt
förstärka den inhemska efterfrågan och att långsiktigt förstärka
produktionsmöjligheterna och sysselsättningen. De föreslagna åtgärderna
presenteras i form av ett sjupunktsprogram.

Åtgärder på investeringsområdet:

1. Ett kraftigt förstärkt stöd till industrins investeringar och utvecklingsarbete.

Under denna punkt föreslås bl. a. inrättande av en strukturfond med
ett kapital av 4 miljarder kr., varav hälften finansieras över budgeten.
Vidare hänvisas till åtgärder som föreslagits i motionerna 1977/78: 654
och 1970. Motionärerna föreslår också att det särskilda investeringsavdrag
resp. -bidrag som utgår under 1978 förstärks och förlängs till att
även omfatta investeringar under 1979. Särskilda åtgärder bör även
vidtas för att på kort sikt förstärka byggnadsinvesteringarna inom i
första hand industrin.

2. En ansvarsfull energipolitik.

De riktlinjer för energipolitiken som drogs upp av 1975 års riksdag
och som i allt väsentligt rekommenderats också av energikommissionen
bör enligt motionärerna följas av regeringen.

3. Ett förstärkt stöd till nyproduktion av bostäder.

För att snabbt öka nyproduktionen av bostäder till 70 000—75 000
lägenheter per år föreslås ett särskilt ränte- och amorteringsfritt tilläggslån
för flerbostadshus motsvarande 10 % av låneunderlaget. Vidare
upprepas tidigare krav om prisstopp på byggnadsmaterial och skärpt
kontroll av entreprenadpriserna på bostadsbyggnadsmarknaden.

Åtgärder på konsumtionsområdet:

4. En temporär höjning av det allmänna barnbidraget.

Motionärerna föreslår en temporär höjning av barnbidraget med 500

FiU 1978/79:10

kr., att utbetalas så snart som möjligt under hösten. En motsvarande
höjning bör göras av studiebidraget och det förlängda barnbidraget inom
studiehjälpen. Kostnaderna beräknas till ca 950 milj. kr.

5. Förbättrade bostadsbidrag.

Motionärerna föreslår en höjning av den övre hyresgränsen med 100
kr. per månad. Inkomstgränsen för oreducerat bidrag föreslås höjd från
38 000 kr. till 41 000 kr. och gränsen för skärpt reducering från 54 000
kr. till 60 000 kr. Motionärerna beräknar statens kostnader för dessa
åtgärder till 163 milj. kr. innevarande budgetår.

6. Sänkning av priserna på baslivsmedel.

Som ett led i inflationsbekämpningen föreslås att, inom ramen för
jordbruksprisregleringen, subventionerna av de s. k. baslivsmedlen ökas
så att priserna på dessa varor sänks med ca 10 %. Kostnaderna beräknas
till ca 825 milj. kr.

7. En skattesänkning för låg- och medelinkomsttagare för 1979.

För att upprätthålla hushållens köpkraft under 1979 krävs enligt motionärerna
en sänkning av den statliga skatteskalan. Motionärerna framlägger
inget konkret förslag i denna motion men anger att man inte
accepterar de principer som indexregleringen bygger på samt att skattesänkningens
tyngdpunkt bör läggas i låg- och mellaninkomstlägena.

Utöver sjupunktsprogrammet framläggs i motionen ett särskilt program
med åtgärder mot ungdomsarbetslösheten.

Beträffande finansieringen av förslagen i motionen anför motionärerna
att det är för tidigt att ange de fullständiga statsfinansiella konsekvenserna
av dessa innan skatteförslaget för 1979 har preciserats.

I motionen 5 (vpk) föreslås åtgärder för att bryta den politiska linje
som inneburit att reallöner och levnadsstandard under två år sänkts för
de arbetande. Åtgärderna kan också bidra till en förbättring av det allmänna
ekonomiska läget inom landet.

Motionärerna föreslår att

— ett allmänt och effektivt prisstopp införs,

— hyresstopp under i första hand 12 månader införs,

— mervärdeskatten på nödvändighetsvaror slopas samt

— det allmänna barnbidraget höjs till 3 150 kr. per barn och år och
knyts till basbeloppet.

Åtgärderna föreslås finansierade genom bl. a. höjning av förmögenhetsskatten,
slopande av 80/85-procentsregeln, höjning av skatten på arv
och gåvor, skärpning av realisationsvinstbeskattningen samt slopande
resp. begränsning av rätten att göra olika typer av avdrag. Vidare förordas
en sänkning av militärutgifterna.

FiU 1978/79:10

Motivering till propositionen 50

Den internationella konjunkturutvecklingen

Vad gäller utsikterna för den internationella konjunkturens förlopp
mot slutet av 1978 och under 1979 framhålls i propositionen vissa händelser
av betydelse som har ägt rum under sommaren och hösten. Sålunda
har å ena sidan stimulansåtgärder vidtagits i Förbundsrepubliken
Tyskland och Japan. Å andra sidan har penningpolitiken i Förenta staterna
efter hand skärpts, samtidigt som också andra åtgärder aviserats
i syfte att nedbringa inflationstakten och stärka dollarkursen. Sammantaget
bör enligt föredraganden denna nya inriktning av politiken förstärka
de tendenser till ett närmande mellan tillväxttakterna för länderna
inom OECD-området som redan tidigare gjort sig gällande. En nedgång
förutses i den amerikanska ekonomins expansionstakt. Detta motverkas
av att de västeuropeiska länderna efter hand väntas få en snabbare
uppgång. En sådan utveckling, i kombination med de betydande
växelkursförändringar som ägt rum, bör på sikt medverka till en jämnare
fördelning av underskott och överskott i OECD-ländernas bytesbalanser.
Nuvarande tendenser pekar också i riktning mot fortsatt nedgång
av OECD-ländernas omfattande överskott. En ökad jämvikt på
betalningsbalansområdet skulle skapa förutsättningar för en snabbare
ekonomisk tillväxt i världsekonomin under kommande år.

Sammantaget för OECD-området väntas en ekonomisk tillväxt 1979
i samma storleksordning som innevarande år, eller ca 3,5 %. Beträffande
världshandeln är enligt föredraganden en viss förbättring att räkna
med; tillväxten beräknas uppgå till mellan 5 och 6 % i volym mot
4,5—5 % 1978.

Priserna i internationell handel 1979 förutses öka i storleksordningen
5 %, eller ett par procentenheter snabbare än i år. I kombination med
en fortsatt dämpning av de inhemskt bestämda priserna väntas detta
dock leda till att inflationstakten i industriländerna 1979 begränsas
ytterligare något.

Det aktuella ekonomiska läget och utsikterna för 1979

Den svenska ekonomin är enligt föredraganden nu på väg upp ur den
svåraste krisen under efterkrigstiden. Industriproduktionen, som fallit
sedan slutet av 1974, började åter öka vid mitten av 1978. Industrins
orderstockar växer. Den privata konsumtionen, som minskat sedan
första kvartalet 1977, har vänt uppåt under tredje kvartalet i år. Vår
internationella konkurrenskraft har stärkts. Exporten har stigit markant.
Sverige återtar nu förlorade marknadsandelar inte bara på exportmarknaderna
utan även på hemmamarknaden. Vi beräknas i år få ett överskott
i vår handelsbalans med omvärlden på ungefär 5 miljarder kr. att
jämföras med ett lika stort underskott året innan. Takten i prisstegringarna
har halverats jämfört med för ett år sedan.

FiU 1978/79:10

Till en del beror den förbättrade externbalansen på neddragningen av
den inhemska konsumtionsefterfrågan och lageravvecklingen. Huvudförklaringen
är dock enligt föredraganden att de svenska företagen har
lyckats återvinna marknadsandelar. Enligt konjunkturinstitutets beräkningar
skulle för bearbetade varor andelsvinster motsvarande en exportvolym
om 6 1/2 % ha gjorts under andra halvåret 1977 och första halvåret
1978. Fortsatta andelsvinster under återstoden av 1978 kan påräknas.
Även på hemmamarknaden har marknadsandelar återtagits.

Marknaden för export av bearbetade varor (exkl. fartyg) till OECDländerna
väntas öka med 6 å 7 % 1979, eller något snabbare än i år.
Av väsentlig betydelse är härvid att den sammantagna importen i våra
nordiska grannländer bedöms utvecklas avsevärt mera positivt nästa år
än under 1978. Sverige beräknas öka sina marknadsandelar med 5 å
6 % innevarande år. För 1979 finns det, anser föredraganden, med hänsyn
till en fortsatt förbättring i Sveriges konkurrenskraft skäl att räkna
med ytterligare en andelsvinst på 3 å 4 %. Därmed skulle Sverige ha
återvunnit ca hälften av de marknadsandelar som förlorats åren 1975—
1977. Sammanlagt ger marknadstillväxten och andelsvinstema en uppgång
i exporten till OECD-området av bearbetade varor (exkl. fartyg)
på ca 11 % i år och ca 10 % under 1979. För råvaror förutses en betydligt
långsammare exportökning 1979 än i år. För fartygsexporten
sker en kraftig minskning. Totalt beräknas Sveriges export nästa år öka
i storleksordningen 7 1/2 % (räknat i nationalräkenskapstermer), dvs. i
samma takt som nu förutses för 1978.

Från december 1977 till september 1978 har konsumentprisindex endast
stigit med 5,9 % och för hela 1978 väntas prisuppgången stanna
kring 7 3/4 %. Den långsammare prisökningstakten väntas enligt föredraganden
bestå nästa år. Konsumentpriserna bedöms sålunda öka med
ca 5 % under loppet av 1979 vilket innebär att prisklausulen i löneavtalen
uppfylls även nästa år.

I den reviderade finnasplanen förutsattes att den privata konsumtionen
skulle minska med ca 1 % under 1978. Denna prognos ser enligt
föredraganden ut att infrias. Utvecklingen under loppet av året innebär
emellertid att en minskning under första halvåret förbyts i en ökning
under andra halvåret med ca 2 %.

Vad gäller investeringarna som sjunkit ända sedan 1974 har en markerad
omsvängning ägt rum under 1978. Den mer positiva utvecklingen
kan enligt föredraganden väntas fortsätta under nästa år, då investeringarna
väntas öka med ca 5 %. Bostadsbyggandet ökar relativt snabbt.
Igångsättningen av nya lägenheter väntas bli inemot 60 000 i år och
sannolikt något högre 1979. Även i fråga om industrins investeringar
sker en omsvängning. Efter ett fall med sammanlagt ca 30 % 1977 och
1978 förväntas en investeringsuppgång med några procent 1979. I takt
med stigande kapacitetsutnyttjande och förbättrade resultat kan en fort -

FiU 1978/79:10

satt investeringsuppgång förutses. Lagerneddragningen väntas fortsätta
nästa år men i avtagande takt.

Föredraganden räknar med en produktionsökning totalt i samhället
(BNP) på ca 2 % i år, vilket är betydligt mera än som förutsågs i våras.
Den snabbare tillväxten får enligt föredraganden framför allt tillskrivas
den förbättrade reala utrikesbalansen, dvs. den snabba exportvolymökningen
och kraftiga importvolymminskningen. För 1979 förutses en
produktionsökning om 3,5—4 % vid oförändrad inriktning av den ekonomiska
politiken.

Den ekonomiska politikens mål och inriktning

Mot bakgrund av ekonomins nuvarande utvecklingstendenser finns
det enligt föredraganden skäl att låta den ekonomiska politiken få en
försiktigt expansiv inriktning under 1979 vilket bl. a. kan ge en positiv
effekt på sysselsättningen. Åtgärder som siktar till att öka den privata
konsumtionen med 2,5 % nästa år är enligt regeringens uppfattning en
rimlig avvägning av den ekonomiska politiken. En sådan konsumtionsökningstakt
bör enligt föredraganden vara förenlig med strävan att bekämpa
inflationen.

Den långsiktiga tillväxten i utrymmet för privat konsumtion torde
ligga någonstans mellan 1,5 och 2 % per år. Med hänsyn till att den
privata konsumtionen under 1978 pressats ner under tillväxttrenden
finns det dock enligt föredraganden anledning att öka konsumtionen
något snabbare under 1979. En mindre ökning än 2 1/2 % skulle innebära
en risk för att resurserna inom hemmamarknadsindustrin och den
privata tjänstesektorn skulle minska allt för mycket, framhåller föredraganden,
vilket skulle leda till flaskhalsproblem längre fram när den
privata konsumtionen åter expanderade. En väsentligt snabbare ökning
skulle å andra sidan föra upp konsumtionen på en nivå varifrån den
inte kunde tillåtas öka särskilt mycket utan att äventyra de långsiktiga
målen.

Enligt konjunkturinstitutets beräkningar stiger de reala disponibla inkomsterna
med 1,2 % nästa år. I denna beräkning har hänsyn tagits till

— att indexregleringen av den statliga inkomstskatten innebär uteblivna
skattehöjningar på ca 3,2 miljarder kr. 1979,

— att överenskommelsen våren 1978 mellan trepartiregeringen och
kommunförbunden om begränsade skattehöjningar i kommuner och
landsting ser ut att leda till att kommunalskattehöjningarna kan begränsas
till ca 25 öre,

— att bostadsbidragen höjs kraftigt från årsskiftet,

— att den starkt neddragna inflationstakten under 1978 ger en högre
realinkomst även under 1979.

För att hushållens reala köpkraft skall stiga med ca 2,5 % bör de en -

FiU 1978/79:10

ligt föredraganden tillföras ytterligare ungefär 2,5 miljarder kr. vilket
motsvarar ca 1,3 % av hushållens disponibla inkomster i form av sänkta
skatter och höjda bidrag.

Det angivna ekonomiska utrymmet föreslås i propositionen användas
till följande åtgärder:

— Barnbidraget höjs med 240 kr. till 2 500 kr. per barn och år fr. o. m.
den 1 januari 1979. Kostnad 475 milj. kr.

— Inflationsskydd införs även för grundavdraget vid inkomstbeskattningen
genom att den särskilda skattereduktionen uppräknas från
400 till 560 kr. Skattebortfall 850 milj. kr.

— En viss marginalskattelättnad genomförs fr. o. m. 1979 inom en ram
av ca 1100 milj. kr.

— Det extra skatteavdraget för pensionärer höjs så att folkpensionärer
med låga inkomster slipper skatt även under år 1979.

— Skatteavdraget för underhållsbidrag till icke hemmavarande barn
höjs från 2 500 kr. till 3 000 kr.

En höjning av hushållens reala disponibla inkomster med 2,5 % kan
enligt föredraganden väntas leda till en ungefär lika stor ökning i den
privata konsumtionen. Enligt föredragandens uppfattning finns det nämligen
anledning att tro på en ungefär oförändrad sparkvot hos hushållen
även om prognoser av detta slag alltid måste förses med reservationer.
I och för sig kan en lugnare prisutveckling och ett förbättrat arbetsmarknadsläge
leda till ett något sänkt sparande. Samtidigt finns det faktorer
som talar för att hushållssparande! hålls uppe på 1978 års nivå.
Sparkvoten har trendmässigt stigit under 1970-talet. Konsumenterna har
anpassat sig till en lägre utgiftsnivå. Erfarenhetsmässigt kan man räkna
med att en relativt hög andel av en icke förväntad inkomstökning sparas.
Vidare kommer det nya statliga skattesparandet att bidra till att
hålla uppe hushållssparandet.

Ett ytterligare motiv för en viss stimulans är enligt föredraganden att
det är angeläget att löntagarna, när läget i ekonomin förbättras, får en
positiv reallöneutveckling efter skatt. Det kan också verksamt bidra till
ett nytt försiktigt och ansvarsfullt löneavtal för åren efter 1979.

De tidigare beslutade höjningarna av socialförsäkringsavgifterna för
barnomsorg och sjukförsäkring med 1,3 % gäller fr. o. m. 1 januari
1979. Den sammanlagda timkostnaden beräknas av konjunkturinstitutet
därvid stiga med drygt 7 %. Genom det dämpade löneavtalet och den
relativt snabba produktivitetsökning som frigörandet av produktivitetsreserven
medför antas kostnaden per producerad enhet stiga något långsammare
i Sverige än i konkurrentländerna. Sveriges relativa konkurrenskraft
fortsätter att förbättras.

Under uppsvingsfasen i konjunkturcykeln måste särskilt den utlandskonkurrerande
sektorns resursbehov prioriteras. Budgetpolitiken måste

FiU 1978/79:10

därför enligt föredraganden inriktas på stark återhållsamhet med utgifterna.
De stora budgetunderskotten under senare år har varit nödvändiga
för att hålla uppe aktiviteten i ekonomin. Resursutnyttjandet är
alltjämt jämförelsevis lågt. I takt med att kapacitetsutnyttjandet förbättras
uppkommer emellertid ett krav på att finanspolitiken anpassas
därtill.

Budgetpolitiken medför också en stark likviditetsökning vilken i ett
senare skede av uppsvingsfasen skulle kunna utlösa efterfrågeökningar
som går utöver det samhällsekonomiska utrymmet och som kan minska
motståndskraften mot pris- och lönehöjningar. Den reala likviditeten
i samhällsekonomin ligger dock enligt föredraganden alltjämt på en
mycket låg nivå. I takt med att den normaliseras måste emellertid också
kreditpolitiken anpassas härtill genom att föra över likvida medel till
den långa kapitalmarknaden.

Regeringens mål är att ytterligare öka bostadsbyggandet nästa år. I
syfte att stärka bostadsefterfrågan och förhindra att alltför kraftiga hyreshöjningar
äventyrar prisstabiliseringsmålet 1979 kommer regeringen
att lägga förslag till riksdagen om statliga lån till underhållskostnader
för lägenheter färdigställda under perioden 1965—1975.

Arbetsmarknadsläget är alltjämt allvarligt, framhåller föredraganden.
Ökningen av arbetslösheten under 1978 är särskilt påtaglig för ungdomar
under 25 år. De åtgärder som föreslås i propositionen syftar till att
öka kapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin och därmed snabbare
få till stånd en förbättrad sysselsättning. Regeringen kommer också
i fortsättningen dessutom att använda den aktiva arbetsmarknadspolitikens
alla medel för att hålla tillbaka arbetslösheten. Särskilda åtgärder
sätts in mot ungdomsarbetslösheten. I särskild bilaga till propositionen
framläggs förslag om arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom en ram
om ca 3 miljarder kr.

Under uppsvingsfasen ställs arbetsmarknadspolitiken inför nya krav.
Stora insatser måste enligt föredraganden göras bl. a. för att underlätta
en större rörlighet under socialt acceptabla former. I den ovan nämnda
bilagan ingår förslag om utbyggnad av åtgärder som underlättar rörlighet.

När kapacitetsutnyttjandet i industrin stiger och företagens finansiella
ställning förbättrats kan man enligt föredraganden räkna med
kraftig återhämtning av industriinvesteringarna. Detta torde dock inte
inträffa förrän under återanpassningsperiodens senare skede. För att i
möjligaste mån tidigarelägga investeringar till uppsvingsfasens första
skede läggs i bilaga till propositionen fram förslag om investeringsstimulerande
åtgärder. De innebär i huvudsak en förlängning av det generella
frisläppet av investeringsfonderna samt förlängning av det särskilda
investeringsavdraget på 25 % och det statliga investeringsbidraget
på 10 % för maskininvesteringar. Det föreslås också att ett nytt 10-pro -

FiU 1978/79:10

centigt investeringsavdrag införs för byggnadsinvesteringar, som igångsätts
före den 30 september 1979.

Industrins finansiella ställning har allvarligt försvagats under de senaste
åren. Det är enligt föredraganden nödvändigt att soliditeten i
företagen okar för att göra dem mer motståndskraftiga mot framtida
påfrestningar. Det är därför angeläget att företagen kan utnyttja ett
förbättrat konjunkturläge till att öka nyemissionsverksamheten. För att
stimulera denna föreslås en höjning av det s. k. Annell-avdraget. Därigenom
minskas skillnaden i de avkastningskrav som måste ställas på
eget kapital i förhållande till upplånat kapital.

De föreslagna åtgärderna i kombination med andra antaganden om
hushållens sparkvot och utrikeshandelns utveckling m. m. ger sammantaget
en något annorlunda bild av ekonomins utveckling än den konjunkturinstitutet
beskrivit i sin höstrapport.

Den något högre privata konsumtionen och den antagna försämringen
i bytesförhållandet leder till ett underskott i bytesbalansen på 8,7 miljarder
kr. 1979. Detta är ca 500 milj. kr. mer än konjunkturinstitutet
beräknat.

BNP beräknas växa med 4,4 %. Industriproduktionen som innevarande
år förutses öka med 1 % beräknas nästa år komma att öka med
bortemot 7 %, vilket är drygt en procentenhet mer än vad konjunkturinstitutet
antagit. Genom en snabbare uppgång i industriproduktionen
okar även produktiviteten inom industrin något snabbare eller med ca
7 %.

Motivering till motionerna väckta med anledning av propositionen

I motionen 88 (m) instämmer motionärerna i stort sett i den bedömning
av Sveriges ekonomiska läge som görs i propositionen 50 och i
prognosen avseende utvecklingen under 1979.

Motionärerna erinrar om att den bedömning av den svenska ekonomins
utsikter inför det kommande året som nu kan göras är väsentligt
ljusare än vad som varit fallet under de senaste åren. Man konstaterar
att det föreligger vissa skillnader mellan konjunkturinstitutets och regeringens
bedömningar. Bl. a. har regeringen gjort en något mer optimistisk
bedömning av exportutsikterna än konjunkturinstitutet. Trots den
importstimulerande effekten av föreslagna konsumtionsstödjande åtgärder
kommer man fram till i stort sett samma överskott i handelsbalansen.
Motionärerna är benägna att instämma i regeringens bedömning.
Tidigare prognoser avseende handelsbalansen har genomgående underskattat
effekten av försämringar resp. förbättringar av Sveriges relativa
kostnadsläge.

Den förväntade uppgången i den svenska ekonomin sammanhänger
delvis med en förbättring av den internationella konjunkturen. Till vä -

FiU 1978/79:10

sentlig del är den emellertid ett resultat av de ekonomisk-politiska stabiliseringsåtgärder
som den borgerliga trepartiregeringen vidtog i syfte
att åstadkomma en sådan förbättring.

Den svenska ekonomins svårigheter är emellertid långt ifrån ur världen.
Näringslivet kommer under betydande tid framöver att brottas med
allvarliga strukturproblem. Jämvikten i bytesbalansen är ännu inte återställd
även om den har förbättrats. Utrymmet för ökad privat konsumtion
är och kommer under betydande tid framöver att vara begränsat.

Enligt motionärernas uppfattning måste i det rådande ekonomiska
läget den ekonomiska politiken i första hand syfta till att

— möjliggöra en fortsatt förbättring av den svenska industrins internationella
konkurrensläge genom att stimulera till produktivitetsförbättringar
och till att den outnyttjade produktionskapaciteten tas till
vara samt genom att kostnadsutvecklingen även fortsättningsvis hålls
tillbaka;

— garantera den dämpning av inflationstakten som redan åstadkommits
och motverka prisstegringsimpulser i samband med en förbättring
av konjunkturläget;

— medverka till en ökad sysselsättning i första hand inom industrin
samt till en ökad arbetsmarknadspolitisk rörlighet mellan företag
och branscher med överskott resp. brist på arbetskraft;

— stimulera till en ökad investeringsaktivitet inom näringslivet på såväl
längre som kortare sikt samt

— stimulera till arbete, initiativ och företagande.

Konjunkturinstitutet räknar i sin höstrapport med en uppgång i den
privata konsumtionen under 1979 på 2,2 %. Om så blev fallet skulle
detta innebära att den privata konsumtionen under de tre åren 1977,
1978 och 1979 okar med sammanlagt 0,2 %. I konjunkturinstitutets kalkyl
ligger ett antagande om en minskad sparkvot för 1979.

Inom den borgerliga trepartiregeringen gjordes enligt motionärerna
bedömningen att till följd av den stabilisering av den svenska ekonomin
som åstadkommits, det var möjligt att låta den privata konsumtionen
öka med 2,5 % under 1979. Den nya regeringen har gjort samma bedömning
och framhåller i propositionen att en mindre ökning än 2,5 %
skulle innebära en risk för att resurserna inom hemmamarknadsindustrin
och den privata tjänstesektorn skulle minska allt för mycket, vilket
skulle leda till flaskhalsproblem längre fram när den privata konsumtionen
åter expanderade. Motionärerna delar denna uppfattning. Man
instämmer också i att det finns anledning att tro på en ungefär oförändrad
sparkvot hos hushållen under 1979 jämfört med innevarande år.
Bl. a. gör av trepartiregeringen vidtagna åtgärder för att stimulera hushållssparande!
en sådan utveckling sannolik. Liksom regeringen gör man
mot denna bakgrund bedömningen att hushållens reala köpkraft bör

FiU 1978/79:10

tillföras omkring 2,5 miljarder kr. under 1979 för att det uppställda
konsumtionsmålet skall kunna realiseras. En viss beredskap att sätta in
ytterligare sparstimulerande åtgärder bör emellertid upprätthållas för
den händelse att någon mer markant nedgång i sparkvoten skulle ske.

Det är enligt motionärernas uppfattning beklagligt att regeringen inte
velat lägga fram ett förslag om att arbetsgivaravgifterna inte skall höjas
från den 1 januari 1979. En sådan åtgärd skulle verka befrämjande på
såväl sysselsättningen som på produktion och export. Genom uteblivna
prishöjningar skulle den också ha givit en stimulans åt den privata konsumtionen
av storleksordningen 700—900 milj. kr., dvs. av ungefär
samma storleksordning som motsvaras av den föreslagna höjningen av
den särskilda skattereduktionen. Genom regeringens avvisande hållning
i detta hänseende saknas parlamentariska möjligheter att i riksdagen
genomdriva det förslag som tillsammans med andra åtgärder skulle ge
den samhällsekonomiskt mest gynnsamma effekten i nuvarande ekonomiska
läge, anför motionärerna.

Motionärerna stöder under nu angivna förutsättningar i huvudsak de
förslag som lagts fram i propositionen 50 avseende

— höjda barnbidrag inom den av regeringen föreslagna ramen men
barnfamiljer med tre barn eller fler bör ges ett särskilt flerbamsbidrag,

— åtgärder för att stimulera näringslivets investeringar samt

— ytterligare arbetsmarknadspolitiska satsningar; dock bör en översyn
ske av tillämpningen av trygghetslagstiftningen och de arbetsmarknadspolitiska
stödinsatserna.

Behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser hade enligt motionärerna
kunnat minskas om det ekonomisk-politiska åtgärdspaketet fått en något
annan inriktning. Man har emellertid inget emot att medlen ställs till
arbetsmarknadsmyndigheternas förfogande. Man vill dock starkt understryka
nödvändigheten av att de arbetsmarknadspolitiska insatserna inte
leder till en låsning av arbetskraften. Det är desto viktigare i en situation
då en ökning av efterfrågan på arbetskraft redan nu gör sig gällande och
kan komma att ytterligare öka inom en överskådlig framtid. De arbetsmarknadspolitiska
insatserna måste underlätta en rörlighet mellan företag
och branscher. I annat fall är risken stor för att en uppgång i den
svenska konjunkturen snabbt leder till uppkomsten av flaskhalsproblem
med ty följande inflationsrisker.

På skattepolitikens område stöder motionärerna vidare förslagen avseende —

en höjning av den särskilda skattereduktionen,

— en höjning av det extra skatteavdraget för pensionärer samt

— en höjning av avdraget för underhållsbidrag till icke hemmavarande
barn.

FiU 1978/79:10

Däremot föreslår motionärerna vissa ytterligare nedjusteringar av
marginalskatterna i inkomstlägen mellan 74 700 och 90 900 kr. i syfte
att eliminera de orimligt stora språng i marginalskatteskalan som annars
uppkommer. Vidare föreslås att riksdagen redan i år fattar beslut om
ett marginalskattetak vid 85 % att gälla från och med inkomståret 1979.

Motionärerna slår fast att i ett längre perspektiv de orimligt höga
marginalskatternas inkomstlägen måste bringas ned. I normala inkomstlägen
bör de på sikt inte överstiga 50 %. Det föreslagna marginalskattetaket
bör på sikt nedjusteras till 70 %.

I motionen 94 (c) finner motionärerna den mer positiva bild av svensk
ekonomi som numera kan registreras vara glädjande. Problemen är
emellertid inte övervunna med detta. Det vöre ödesdigert för svensk
ekonomi om denna situation togs till intäkt för en överstimulans. En
ekonomisk politik som skulle leda till en inflationistisk utveckling under
1979 skulle rycka undan en viktig del av grunden för avtalsrörelsen,
säger motionärerna. Därmed skulle också den ekonomiska stabiliseringspolitiken
äventyras.

Mycket tyder enligt motionärerna på att konjunkturuppgången i
i-ländema under andra halvåret 1978 förstärkts mera än vad som tidigare
kunde förutses. De ekonomiska stimulanser som satts in i Västeuropa
har en sådan omfattning att efterfrågan påtagligt håller på att
förbättras. Denna utveckling torde enligt motionärerna förstärkas under
1979. Därigenom skapas förutsättningar för en betydande exportökning
för den svenska ekonomin. Den stegrade ekonomiska aktiviteten leder
också sannolikt till en ökad investeringsbenägenhet hos industrin i våra
avnämarländer. Detta medför speciella fördelar för ett näringsliv med
Sveriges branschsammansättning. Den amerikanska ekonomins utveckling
är emellertid, särskilt på lite längre sikt, mera osäker. Den totala
efterfrågebilden kan därför framdeles tyngas av en nedgång av tillväxten

1 USA.

Ovissheten på lite längre sikt gör det nödvändigt att helt och hållet
utnyttja möjligheterna att förbättra utrikeshandeln under 1979 och
sannolikt också 1980. Vi måste, anför motionärerna, försöka förhindra
att vi går in i en ny lågkonjunktur med ett för lågt sparande och ökande
kostnader för utlandsupplåningen. Under 1979 kommer enbart räntekostnaden
till utlandet på utlandsskulden att uppgå till ca 4 miljarder kr.
eller ca 1 000 kr. per yrkesverksam svensk. Vi måste använda det nuvarande
läget för att få en av exportmöjligheterna stimulerad tillväxt
av svenskt näringsliv. Men det är lika viktigt att också ha en utvecklad
produktion för hemmamarknad, som kan konkurrera med importen.
Efter 1980 kan det visa sig mycket svårt att återvinna vad vi förlorat i
marknadsandelar på exportmarknaderna, anför motionärerna, som menar
att ansträngningarna måste sättas in nu.

2 Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 10

FiU 1978/79:10

Det finns enligt motionärerna en överkapacitet inom det svenska näringslivet
i form av outnyttjad arbetskraft och outnyttjat realkapital.
Hur stor skillnaden är mellan faktisk och möjlig produktion kan diskuteras,
inte minst med tanke på effekten av den långa tid resurserna inte
utnyttjats fullt ut. Trepartiregeringen framhöll i olika sammanhang att
vid en konjunkturuppgång kan efterfrågan delvis gälla andra sektorer
än där överkapaciteten finns. Dessa omständigheter kräver särskilt stor
försiktighet vid bedömningen av hur stark ökning av totalefterfrågan
den svenska ekonomin på kort sikt kan bära utan negativa effekter på
prisutveckling och bytesbalans.

Flertalet av de förslag som läggs fram i propositionen är sådana, om
vilka enighet rådde i trepartiregeringen, konstateras det i motionen.
Redan dessa åtgärder ger en betydande stimulans av efterfrågan. Uppbromsningen
i prisutvecklingen har givit bättre realt innehåll i lönekuverten
vid 1978 års slut än vad arbetsmarknadsparterna i våras hade
anledning att räkna med.

Det ökade konsumtionsutrymme som står till förfogande bör enligt
motionärerna användas för de sämst ställda. Höjningen av skattereduktionen
med 160 kr., av barnbidraget med 240 kr., av det extra avdraget
för pensionärer med 300 kr. och av avdraget för underhållsbidrag med
500 kr. har denna inriktning.

Den sammantagna konsumtionsutvecklingen, offentlig och privat, får
inte bli så stor att övergripande balansmål äventyras, understryker motionärerna.

Hushållskonsumtionen beror av utvecklingen av realinkomst och sparande,
konstaterar motionärerna. Konjunkturinstitutet har beräknat att
hushållskonsumtionen skulle öka med 2—2,5 % 1979. Man har då räknat
med att realinkomsten skulle öka med en procent och att sparkvoten
skulle minska med en procent. Sparbenägenheten är svår att förutse.
Bedömningen grundar sig på att man erfarenhetsmässigt vet att sparbenägenheten
minskar då osäkerhetsfaktorerna i konsumenternas ekonomiska
situation reduceras. Det är visserligen sant att man kunnat iakttaga
en uppåtriktad trend i hushållssparandet under de senaste åren,
men det är inte detta, utan sannolikheten för ett (ev. tillfälligt) bakslag
under 1979 som är av betydelse för bedömningen av efterfrågeutvecklingen
nästa år.

Utöver vad trepartiregeringen, enligt motionärerna, var enig om föreslås
i propositionen en ytterligare stimulans om 1,1 miljard kr. till
vissa hushåll genom marginalskattesänkningar. Med konjunkturinstitutets
sparantagande skulle detta kunna föra upp ökningen av hushållsefterfrågan
till 3 % eller däröver under 1979. Osäkerheten i fråga om
den offentliga konsumtionens utveckling och riskerna med att i detta
konjunkturläge införa en stimulansåtgärd av permanent karaktär manar
emellertid till största försiktighet.

FiU 1978/79:10

De centrala målen för den ekonomiska politiken är och måste vara
full sysselsättning, rimlig prisstabilitet, ekonomisk tillväxt, rättvis inkomstfördelning,
regional balans och jämvikt i bytesbalansen, anför motionärerna.
Vi har nått en förbättrad prisstabilitet, industriproduktionen
har åter börjat öka och bytesbalansen har förbättrats även om mycket
återstår att hämta hem där. Den övergripande målsättningen måste
vara att på lång och kort sikt hävda sysselsättningen.

När det gäller målsättningarna rättvis inkomstfördelning och regional
balans har enligt motionärerna regeringens proposition ett sådant innehåll
att den direkt motverkar båda dessa målsättningar. Exempel på
detta är att justeringen av den statliga skatteskalan ger 0 kr. per år vid
taxerad inkomst under ca 47 000 kr. och därefter en stigande skala så
att vid taxerad inkomst om ca 75 000 kr. och däröver erhålles en skattesänkning
om 702 kr.

När det gäller möjligheterna att hävda målsättningen om regional
balans är erfarenheterna från tidigare att när den ekonomiska aktiviteten
i samhället stiger då ökar också koncentrationstendenserna. Det är
således särskilt viktigt att i den förväntade konjunktursituationen ta allvarligt
på möjligheterna att hävda den regionalpolitiska målsättningen.
Regeringen uttalar enligt motionärerna en motsatt ambition. Man talar
om behovet av ökade rörlighetsstimulerande åtgärder.

Motionärerna anser att utan en aktiv och förstärkt regionalpolitik,
där de industripolitiska satsningarna ses som en central och offensiv
del, finns en påtaglig risk att konjunkturuppgången går de arbetslösa i
stora delar av landet förbi. Därmed skulle heller inte sysselsättningsmålsättningen
förverkligas. Bl. a. i detta regionalpolitiska perspektiv
förutsätter man att investeringsfonderna får utnyttjas för investeringar
även om lokaliseringsmedel utgår. Först härigenom skulle investering v
fondema på allvar kunna bli ett viktigt regionalpolitisk! medel.

Motionärerna stryker i fråga om skattepolitiken under att en förutsättning
för att parterna på arbetsmarknaden vid sin senaste löneuppgörelse
kunde sluta ett tvåårigt avtal var att man genom indexregleringen
av den statliga skatteskalan hade en mera långsiktig skattepolitisk bas
att stå på. Det faktum att man kunde sluta ett tvåårigt avtal har visat
att indexregleringen redan varit framgångsrik. Detta avtal innebär också
att indexregleringen numera måste betraktas som en etablerad del
av det svenska skattesystemet.

Skattepolitikens grundläggande syfte måste enligt motionärerna vara
att skaffa resurser att finansiera den offentliga verksamheten på ett fördelningspolitiskt
riktigt sätt. Vi står i dag inför en situation där de
största anspråken riktas mot den kommunala sektom. För att tillgodose
behoven inom åldringsvård, långtidssjukvård och barnomsorg erfordras
betydande resurstillskott bara för att förverkliga redan gjorda åtaganden.
Motionärerna vill för sin del understryka att marginalskatterna utgör ett

FiU 1978/79:10

problem som bör lösas. De måste angripas i ett större sammanhang och
då skall reformen finansieras. Om man, som regeringen föreslår, vill
lånefinansiera en marginalskattesänkning måste den ske i sitt rätta konjunktursammanhang.
Genom en sänkning av kommunalskatten sänker
man också marginalskatten. Satsar man dessutom, som motionärerna
förordar, på en kommunal skatteutjämning sänks marginalskatten mest i
de kommuner där den är högst.

Löneuppgörelserna har gjorts med utgångspunkt från en reellt sett
känd skatteskala. Indexregleringen är en förutsättning härvidlag. Syftet
med inflationsskyddet är att möjliggöra längre avtalsperioder och därmed
ökad stabilitet. Syftet var inte, anför motionärerna, att inflationsskyddet
skulle vara en grund för framtida sänkningar av marginalskatten.

Motionärerna erinrar om att den kommunalekonomiska utredningen
har lämnat ett förslag om väsentligt utökad kommunal skatteutjämning.
Detta skulle skapa ökad rättvisa mellan olika kommuner när det gäller
att finansiera de angelägna utbyggnadsområdena och också innebära en
rejäl förbättring för de lägsta inkomsttagarna. Om man permanent
lägger beslag på utrymmet för en sådan reform har man också motverkat
dessa syften. Enligt motionärernas mening bör riksdagen därför
redan i detta sammanhang begära att regeringen under innevarande
riksmöte presenterar förslag i huvudsak enligt kommunalekonomiska
utredningens förslag och inom ramen för vad som är samhällsekonomiskt
lämpligt.

När det gäller det kommande årsskiftet bör man enligt motionärerna
vara försiktig att göra förändringar av skattesystemet för att få bättre
förutsättningar för ett rejält skattebeslut nästa år. Detta kan nämligen
avvägas mot lönerörelsen och skall också kunna kombineras med ett
familjepolitiskt reformarbete där inkluderande av vårdnadsbidraget är
en viktig del. Man bör då också sikta till vissa förenklingar och kompletteringar
när det gäller företagsbeskattningen. Det är i detta sammanhang
som också den kommunalekonomiska situationen kommer in
på ett naturligt sätt.

I motionen 96 (apk) konstateras att den arbetande befolkningen i Sverige
under de två senaste åren har fått vidkännas kännbara reallönesänkningar.
Inriktningen av den ekonomiska politiken har varit att strama
åt de svenska konsumenternas köpkraft och därmed sänka deras levnadsnivå.
Siffrorna för sänkning av den privata konsumtionen och realinkomstutvecklingen
i nationalräkenskaperna tar emellertid inte hänsyn
till att det inom de svenska hushållen också skett en kraftig inkomstfördelning
som gynnat höginkomstgrupper och hårdast drabbat vanliga
löntagare, barnfamiljer och låginkomsttagare. Bland annat momsjusteringen
och devalveringarna har slagit på detta sätt.

FiU 1978/79:10

Regeringen säger nu, refererar motionärerna, att man ämnar stimulera
konsumtionen för att uppnå en ökning av den privata konsumtionen
för 1979 med 2,5 %. Drygt hälften av denna uppgång tillfaller redan beslutade
åtgärder och det avgörande bidraget till stimulansen av den privata
konsumtionen faller inom det skattepolitiska området. De beslut
som redan är fattade, indexreglering av de statliga inkomstskatteskalorna
samt de förslag till åtgärder som nu presenteras i propositionen,
innebär till sin karaktär att stimulansen till stor del hänfaller till höginkomstgrupperna.
De åtgärder som nu föreslås i skattepolitiken driver
ett redan orättfärdigt skattesystem i allt mera reaktionära banor.

Investeringsstrukturen i den svenska industrin uppvisar allt tydligare
tecken på att nyinvesteringarna i Sverige blir mycket små. Den huvudsakliga
delen hänfaller åt rationaliseringsinvesteringar och reinvesteringar,
anför motionärerna. Nyinvesteringar inom svenska transnationella
koncerner faller i stället inom utlandsverksamheten. Det finns inga
tecken som tyder på att den svenska industrins intresse för utlandsinvesteringar
skulle avta utan utvecklingen kommer med all sannolikhet att
följa de uppkörda spåren under 70-talet. Mot denna utveckling presenteras
inga åtgärder och industrin får även framåt fria tyglar att förlägga
nettosysselsättningstillskottet utomlands.

Justeringarna av bostadsbidraget och barnbidraget är enligt motionärernas
uppfattning otillräckliga. För att kompensera de stora grupper
barnfamiljer och lågavlönade som fått försämrade villkor de senaste
åren är det nödvändigt med realinkomstförstärkningar på detta område.
En höjning av barnbidraget för 1979 med 500 kr. per barn och år
föreslås.

För att minska arbetslösheten och höja produktionsnivån inom hemmamarknadsindustrin
är det nödvändigt med en drastisk höjning av
bostadsbyggandet i Sverige. Under 70-talet har detta varit så lågt att
det nu finns en reell bostadsbrist på flera platser i landet. Ett igångsättande
av minst 75 000 nya bostäder för 1979 föreslås.

Motionärerna menar att det inte längre går att fortsätta på den nuvarande
vägen med småjusteringar i det nuvarande skattesystemet. Det
krävs en total omorientering från inkomstbeskattning till en högre grad
av produktionsbeskattning. De stegen måste börja tas redan under nästa
år. Inriktningen måste vara att avföra mervärdesbeskattningen och sänka
kommunalskatterna. Bolags-, arvs- och förmögenhetsbeskattningen
måste skärpas och en beskattning av produktionsvärdet i den svenska
tillverkningsindustrin måste införas. För att komma åt de stora skattesmitarna
krävs en lagstiftning och utökade resurser för att bekämpa
skatteflykt och ekonomisk brottslighet. Redan under 1979 måste åtgärder
vidtas för en hård beskattning av arbetsfria kapitalvinster på mark och
fast egendom.

Det i propositionen aviserade investeringsstödet kommer inte att inne -

FiU 1978/79:10

bära några märkbara sysselsättningstillskott i Sverige, menar motionärerna.
I stället för att subventionera den svenska storindustrin är satsningar
på offensiva offentliga investeringar och näringspolitik nödvändiga
för att öka sysselsättningen. Offensiva investeringar i den statliga
basindustrin som leder till en ökad vidareförädling av de svenska råvarorna
är nödvändiga för att minska arbetslösheten och bygga upp de
regioner som är på väg att avindustrialiseras. Motionärerna anser därför
att en inriktning av investeringspolitiken med en ökad vidareförädling
i sikte på ett helt annat sätt kommer att stimulera sysselsättningen inom
den svenska industrin än den investeringssubvention som propositionen
föreslår.

I motionen 105 (vpk) konstaterar motionärerna inledningsvis att borgerlig
ekonomisk politik alltid är kortsiktig. Den har som sin huvuduppgift
att försvara det kapitalistiska hushållningssättet och utgår alltid
från förskönande beskrivningar av detta. När det oplanerade systemet
förorsakar kriser sätts orsakerna till dessa alltid utanför systemet och
när perioder av bättre konjunkturer inträder glömmer den borgerliga politikens
anhängare att konjunkturuppgångar är tillfälliga och alltid avlöses
av nya kriser. Att en tillfällig dämpning av kristendenserna nu
tycks vara förestående sker relativt oberoende av den ekonomiska politik
som förts i landet, hävdar motionärerna.

Denna dämpning av kristendenserna har åtminstone inte hittills avsatt
några imponerande resultat i den ekonomiska utvecklingen och i folkflertalets
levnadsförhållanden, anförs det i motionen. Minskningen av antalet
arbetslösa överträffas av ökningen av antalet personer i olika amsoch
amu-verksamheter. Den väntade investeringsuppgången i industrin
inom landet innebär att industriinvesteringarna till halvårsskiftet 1979
beräknas till ca 75 % av vad de var 1975 och att de inte kommer upp
i 1972 års nivå. Utlandsupplåningen fortsätter på en mycket hög nivå.
Samtidigt fortsätter de senaste årens dramatiska ökning av underskottet
i statsbudgeten. Inte heller finns tecken som tyder på att de senaste
årens s. k. krisbranscher nu skulle ha fått särskilt mycket bättre framtidsutsikter.
Nedläggningspolitiken gentemot varvsnäringen, stora delar
av teko-branschen och stålindustrin skall inte brytas med hänvisning till
regeringens tal om ”uppsving”. Antalet varsel om uppsägningar låg
så sent som under tredje kvartalet i år fullt i nivå med siffran för tredje
kvartalet 1977, vilket innebär att 3 gånger så många varslades under
tredje kvartalet i år som under samma kvartal 1975.

Regeringens ekonomiska politik i denna situation innebär, enligt motionärerna,
en fortsättning av aningslösheten gentemot de långsiktiga
problemen och motsättningarna i den kapitalistiska ekonomin. Regeringen
säger sig vilja åstadkomma en viss ”stimulans” av den privata
konsumtionen men åstadkommer detta genom att kraftigt försvaga sta -

FiU 1978/79:10

tens skatteintäkter. Regeringens konsumtionsstimulans är dessutom fördelningspolitiskt
främst till höginkomsttagarnas fördel. Det är ju inte
bara en fråga om att ”stimulera” den privata konsumtionen, det är ju
också en fråga om vilkas konsumtion som skall stimuleras. Det gäller att
höja konsumtionen för dem som under de senaste åren drabbats av
standardsänkningar.

I motionen yrkas mot den anförda bakgrunden avslag på vad regeringen
i propositionen anfört om inriktningen av den ekonomiska politiken.
Motionärerna hänvisar till de motioner om sysselsättningspolitiken
resp. om åtgärder för höjd levnadsstandard för de arbetande som man
väckte vid höstriksdagens början. I dessa krävs bl. a. åtgärder för att
skapa 100 000 nya arbeten under de närmaste 12 månaderna genom ökat
bostadsbyggande, ytterligare barnstuge- och fritidshemsplatser, ökade
insatser inom vården, förbättrad kollektivtrafik m. m. Vidare krävs prisstopp
under 12 månader, lag om hyresstopp, slopande av mervärdeskatten
på nödvändighetsvaror m. m. När det gäller barnbidragens storlek
föreslår motionärerna en ökning till 3 150 kr. per barn och år från den
1 januari 1979, vilket utgör 25 % av nu gällande basbelopp. Studiebidragen
föreslås höjda till 261 kr. per månad. — I skattepolitiken föreslås
en extra skattereduktion om 1 000 kr. för inkomster mellan 30 000
och 70 000 kr., dvs. för den stora löntagargruppen. Skattereduktionen
avtrappas därefter och upphör vid ca 100 000 kr. i taxerad inkomst. Motionärerna
föreslår också att kommunalskatt över 29 kr. skall återbetalas
till de skattskyldiga och att staten svarar för denna kostnad. Regeringens
förslag beträffande investeringsavdrag och investeringsbidrag av olika
slag till förmån för de privatkapitalistiska företagen vill motionärerna
avslå.

I motionen 116 (s) framhålls beträffande den internationella konjunkturutvecklingen
att denna i ett väsentligt avseende blivit mera balanserad
under 1978. De tidigare stora underskotten i flera viktiga länders
bytesbalanser har blivit markant mindre liksom OECD-områdets samlade
underskott. Ett betydande undantag från denna bild utgör USA,
vilket torde leda till att tillväxten där blir låg under 1979 till följd av en
stramare ekonomisk politik. Detta kan enligt motionärerna komma att
motvägas av en mera expansiv utveckling inom i första hand de västeuropeiska
delarna av OECD. Motionärerna anser dock att vissa tvivel
kan hysas beträffande den västtyska utvecklingen. Konjunkturtendenserna
inom OECD-området kan alltså enligt motionärerna under 1979
komma att gå åt olika håll och området i sin helhet komma att uppvisa
en fortsatt långsam utveckling. De internationella ekonomiska perspektiven
är således enligt motionärerna fortsatt osäkra.

Motionärerna framhåller att enligt nu föreliggande, preliminära beräkningar
över den svenska utvecklingen under 1978 har produktionen

FiU 1978/79:10

utvecklat sig något mera positivt än vad som bedömdes sannolikt i
våras, främst till följd av en snabbare exportuppgång än beräknat. Den
inhemska efterfrågan har emellertid utvecklats mycket svagt, anför motionärerna.
Den privata konsumtionen har minskat med drygt 1 % och
de samlade investeringarna har sjunkit för andra året i följd, främst till
följd av en fortsatt kraftig nedgång av näringslivets investeringar.

Den svaga inhemska efterfrågan har enligt motionärerna under loppet
av året lett till en kraftigt ökad arbetslöshet. Särskilt ungdomarna har
drabbats hårt. Den nedgång i den öppna arbetslösheten som kunde registreras
under oktober månad förklaras enligt motionärerna av en lika
stor uppgång av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, varför det underliggande
arbetsmarknadsläget fortfarande är utomordentligt svagt.

Motionärerna hänvisar till de förslag man framlagt i motionen 2,
som väcktes vid riksmötets öppnande. Förslagen var utarbetade med
sikte på att snabbt komma i verkställighet för att kunna påverka utvecklingen
redan under hösten och vintern. Enligt motionärerna har emellertid
den borgerliga riksdagsmajoriteten genom förhalning i utskotten gjort
en saklig behandling av stora delar av förslagen omöjlig, varigenom dyrbar
tid gått till spillo.

Motionärerna anser att förslagen i motionen 2 fortfarande i allt
väsentligt äger giltighet. Den utveckling som nu avtecknar sig för 1979
kräver enligt motionärerna att den ekonomiska politiken ges en mera
expansiv inriktning såväl på konsumtions- som investeringsområdet.
Med hänvisning till vad man anfört i fråga om den internationella utvecklingen
anser motionärerna att det finns en risk för att exportuppgången
inte blir så kraftig som regeringen bedömt den bli. Även bostadsinvesteringama
förefaller enligt motionärerna att utvecklas svagare
än vad regeringen antagit. Om man inte i detta läge förstärker den
inhemska efterfrågan finns det risk för att vi får en totalt sett för låg
expansion för att med kraft föra ner den alltför höga arbetslösheten.
Vidare riskerar man att för framtiden nödvändig industriell kapacitet
slås ut.

Storleken på den nödvändiga stimulansen måste avgöras mot bakgrunden
av dels behovet av en förstärkning av den inhemska efterfrågan,
dels hänsynstagandet till den utrikes balansen och riskerna för att en
alltför omfattande stimulans kan driva fram en överhettning i vår ekonomi.
Läget på arbetsmarknaden talar enligt motionärerna entydigt till
förmån för en ganska betydande stimulans av efterfrågan. Det väntade
ökade underskottet i bytesbalansen för 1979 pekar enligt motionärernas
mening på att denna stimulans till en betydande del måste innehålla
åtgärder som förstärker landets produktionsförmåga och internationella
konkurrenskraft.

Enligt motionärerna kan en stimulanspolitik komma att bidra till att
inflationen hålls tillbaka, eftersom den vikande konsumtionsutveck -

F1U 1978/79:10

lingen under 1978 dragit upp kostnadsnivån inom detaljhandeln. En
stimulans av efterfrågan kan skapa en gynnsam produktivitetsutveckling
genom att en betydande, nu outnyttjad produktionskapacitet inom
såväl den tillverkande industrin som inom distributionsleden tas i anspråk.
Härigenom skulle prisstegringstendenserna kunna dämpas. Som
ett ytterligare argument för en konsumtionsstimulans anför motionärerna
att de svenska låg- och medelinkomsttagarhushållen fått vidkännas
kraftiga minskningar av sin levnadsstandard under 1977 och 1978 samtidigt
som den tidigare regeringen vidtog flera åtgärder som förstärkte
företagens och kapitalägarnas inkomst- och vinstsituation. Denna fördelningspolitik
kan enligt motionärerna, i takt med att vinstläget nu
förbättras, skapa långtgående kompensationskrav som utgör en allvarlig
fara för den framtida stabiliseringen av vårt pris- och kostnadsläge.

Motionärerna föreslår att följande åtgärder genomförs

Åtgärder på investeringsområdet:

— Ett kraftigt förstärkt stöd till industrins investeringar och utvecklingsarbete.

— En ansvarsfull energipolitik.

— Ett förstärkt stöd till nyproduktion av bostäder.

Åtgärder på konsumtionsområdet:

— En kraftig förbättring av bostadsbidragen.

— En höjning av det allmänna barnbidraget med 500 kr. per år och en
däremot svarande höjning av studiebidraget och det förlängda barnbidraget.

— En tioprocentig sänkning av kommunalskatterna.

De föreslagna åtgärderna på investeringsområdet överensstämmer
med de som framfördes i motionen 2 om åtgärder för att förbättra sysselsättningen.

De i motionen 2 föreslagna åtgärderna om extra barnbidrag och
studiebidrag under november månad och en sänkning av priset på baslivsmedel
per den 1 december i år kan nu inte genomföras. Detta förhållande
har påverkat de förslag till konsumtionsstimulanser som framläggs
i motionen 116. Motionärerna vidhåller sitt tidigare förslag att
bostadsbidragen bör höjas från den 1 januari 1979. Det bör ske intill en
ram av 300 milj. kr. för helt år och med den utformning som civilutskottet
förordat vid sin behandling av motionen 2. I stället för att föreslå
ett extra barnbidrag föreslår motionärerna nu att barnbidragen räknas
upp permanent med 500 kr. per år och barn fr. o. m. den 1 januari 1979.
På motsvarande sätt föreslås studiebidraget och det förlängda barnbidraget
höjas med 42 kr. till 230 kr. i månaden.

Motionärerna föreslår vidare en skatteomläggning som för det stora
flertalet skattebetalare innebär att man erhåller rätt att från slutskatten

FiU 1978/79:10

dra av 10 % av den påförda kommunalskatten. Avdraget skall få uppgå
till lägst 560 kr. och högst 2 400 kr. Samtidigt föreslås att det nu utgående
avdraget på 400 kr. från slutskatten tas bort. Vidare föreslås en
mindre justering av marginalskatterna i intervallet 50 000—60 000 kr. i
beskattningsbar inkomst. Motionärerna har därvid utgått från att indexregleringen
av skatteskalorna inte genomförs.

Den föreslagna skatteomläggningen innebär enligt motionärerna ett
inkomstbortfall som för helår räknat uppgår till ca 5 miljarder kr.
Tillsammans med den föreslagna förbättringen av de allmänna barnbidragen
och studiebidragen m. m. kommer detta att innebära en kostnad
som ligger något över den ram för konsumtionsstimulans som ligger i
folkpartiregeringens förslag. Motionärerna föreslår därför en förstärkning
av statsinkomsterna genom en viss skärpning av förmögenhetsskatten.

Motionärerna finner det inte möjligt att nu göra någon samlad bedömning
av de statsfinansiella perspektiven, men vill ändå rikta uppmärksamheten
på den oroande utveckling som statsfinanserna undergått
under senare år. Den kraftiga försvagningen av budgetpolitiken har,
framhåller motionärerna, medfört en utomordentligt stark likviditetsökning
i den svenska ekonomin, vilket i en uppåtgående konjunktur
kan ställa kreditpolitiken inför näst intill omöjliga uppgifter. På längre
sikt måste därför enligt motionärerna budgetunderskottet kraftigt nedbringas.

Propositionen 50: Tabell 1 Försörjningsbalans 1978 och 1979
	1977	1978	1979
	Miljarder	Årlig procentuell
	kr.	volymförändring
BNP	352	1,8	4,4
Import av varor	90	- 5,0	8,3
Summa tillgång	442	0,4	5,1
Bruttoinvestering	73	- 2,5	5,1
Näringsliv	35	-13,3	7,7
Därav industri	14	-12,6	3,7
Stat	8	10,7	0,8
Kommuner	14	2,9	-0,1
Bostäder	15	11,7	7,6
Lagerinvestering	-2	- 1,3	1,3
Privat konsumtion	189	- 1,1	2,5
Offentlig konsumtion	101	2,7	2,4
Stat	32	1,0	1,0
Kommuner	70	3,6	3,0
Tjänstenetto	-4	0,1	0,0
Export av varor	86	7,5	7,5
Summa efterfrågan	442	0,4	5,1

Anm. Lagerinvesteringarnas och tjänstenettots förändring är beräknade i procent
av föregående års bruttonationalprodukt.

FiU 1978/79:10

Utskottet

Den internationella utvecklingen

Den ekonomiska utvecklingen i industriländerna har under sommaren
och hösten blivit den som allmänt förutsades i våras. Då bedömdes en
ekonomisk tillväxt för hela OECD-området om 3 1/2 å 4 % som sannolik,
förutsatt att vissa stimulansåtgärder sattes in i länder som hade bytesbalansmässigt
utrymme härför. För Västeuropas del skulle tillväxten bli
2 1/2 å 3 %. De bedömningar som nu föreligger av utfallet för år 1978
ligger inom dessa ramar.

För 1979 kan man räkna med en något snabbare ekonomisk tillväxt
i Västeuropa. Det gäller särskilt Förbundsrepubliken Tyskland, där ett
ekonomiskt stimulansprogram har antagits med verkan från årsskiftet.
För år 1979 bör man nu kunna räkna med en tillväxt om inemot 4 %.
Däremot tycks en viss uppbromsning äga rum i Storbritannien efter den
för brittiska förhållanden ovanligt snabba tillväxten under år 1978,
drygt 3 %.

I den reviderade finansplanen i våras och i finansutskottets betänkande
1977/78: 40 underströks riskerna för att man i Förenta staterna skulle
slå om till en mer försiktig ekonomisk politik. Det stora underskottet
i Förenta staternas bytesbalans och de allt starkare inflationstendenserna
skulle i längden inte kunna accepteras.

Den under sommaren och hösten fallande dollarkursen var uttryck
för en allmän misstro mot Förenta staternas förmåga att i längden hålla
uppe efterfrågan på den uppnådda höga nivån, när man i omvärlden
förde en långt försiktigare ekonomisk politik. Slutligen tvingades den
amerikanska administrationen i oktober månad vidta en rad åtgärder
i syfte att stabilisera dollarkursen och bromsa inflationen. Enligt vissa
bedömningar skulle tillväxttakten i Förenta staterna kunna sjunka ned
till 2 % under år 1979 jämfört med ca 4 % innevarande år och 5 %
i fjol. Det finns t. o. m. röster i Förenta staterna som varnar för att man
under år 1979 inte skulle förmå hålla ekonomin under kontroll utan
falla ned i en recession. Det bör å andra sidan noteras att någon faktisk
dämpning av den ekonomiska aktiviteten ännu inte blivit synlig.

Sveriges direkta handelsutbyte med Förenta staterna är mindre omfattande.
För svenskt vidkommande är det i det kortare perspektivet av
större betydelse hur den ekonomiska utvecklingen blir i Förbundsrepubliken
Tyskland, i Storbritannien och i våra nordiska grannländer
Norge, Danmark och Finland. Dessa länder utgör tillsammans nära 2/3
av Sveriges exportmarknad. Som redan något berörts är tendenserna
motstridiga. Från den västtyska marknaden kan väntas en ökad efterfrågan
jämfört med innevarande år, medan motsatsen gäller för den
brittiska marknaden. I Danmark och Finland väntas en ökad tillväxt
samtidigt som den ekonomiska politiken i Norge nu är hårt åtstramad
jämfört med tidigare år.

FiU 1978/79:10

Enligt de bedömningar som redovisas i propositionen skulle man kunna
räkna med att världshandeln under år 1979 totalt sett växer något
snabbare än under år 1978 eller med 5 å 6 % mot 4 1/2 å 5 % under
innevarande år.

Den ekonomiska utvecklingen 1976—1978

I propositionen redovisas den ekonomiska utvecklingen i Sverige under
perioden 1976—1978. Den svenska ekonomin är nu på väg upp ur
den svåraste krisen under efterkrigstiden. Industriproduktionen, som
fallit sedan slutet av 1974, började åter öka vid mitten av 1978. Industrins
orderstockar växer. Den privata konsumtionen, som minskat sedan
första kvartalet 1977, har vänt uppåt under tredje kvartalet i år.
Vår internationella konkurrenskraft har stärkts. Exporten har stigit markant.
Sverige återtar nu förlorade marknadsandelar inte bara på exportmarknaderna
utan även på hemmamarknaden. Sverige beräknas i år få
ett överskott i vår handelsbalans med omvärlden på ungefär 5 miljarder
kr. att jämföras med ett lika stort underskott år 1977. Takten i prisstegringarna
har halverats jämfört med för ett år sedan.

Delvis sammanhänger denna förbättring av de ekonomiska utsikterna
med en förväntad fortsatt uppgång i den internationella konjunkturen
men det är främst en följd av att de åtgärder som trepartiregeringen
vidtog för att återvinna balansen i samhällsekonomin nu börjar ge resultat.

Ett centralt inslag i trepartiregeringens stabiliseringsprogram var att
stegvis återställa näringslivets internationella konkurrenskraft. Genom
devalveringen av den svenska kronan med ca 15 % gavs svenska företag
möjlighet att på nytt framgångsrikt konkurrera både på hemmamarknaden
och på exportmarknaderna. Som ytterligare åtgärder för att återställa
Sveriges relativa kostnadsläge sänktes den allmänna arbetsgivaravgiften
vid ingången av 1978 för att fr. o. m. den 1 juli i år helt avskaffas.
Det ansvarsfulla avtal som tecknats av parterna på arbetsmarknaden
har också verksamt bidragit till att förbättra näringslivets konkurrenskraft.

Utvecklingen under år 1978 visar enligt utskottets mening klart att
såväl devalveringarna som avskaffandet av den allmänna arbetsgivaravgiften
var nödvändiga inslag i ett framgångsrikt stabiliseringspolitiskt
program. Som understryks i motionen 88 (m) talar obestridligen vissa
skäl för att företagens kostnader ytterligare måste begränsas genom att
arbetsgivaravgifterna hålls tillbaka. Någon förändring av arbetsgivaravgifterna
utöver vad riksdagen redan beslutat är dock i nuvarande läge
inte aktuell och något yrkande härom har heller inte förts fram.

För att kostnadsanpassningen skulle lyckas och för att därmed på sikt
skapa förutsättningar för en tryggad sysselsättning var det också nödvändigt
att hålla tillbaka den inhemska efterfrågan så att en inflationis -

FiU 1978/79:10

tisk utveckling inte skulle äventyra anpassningsprocessen. Åtstramningen
har också bidragit till att påskynda återvinnandet av marknadsandelar
och snabbt vända underskotten i handelsbalansen till överskott.
Detta skapade förtroende för den svenska valutapolitiken. Härigenom
möjliggjordes även en successiv sänkning av diskontot under 1978.

Betydande resultat har sålunda uppnåtts. Det är enligt utskottets mening
ytterst angeläget att den framgångsrikt påbörjade stabiliseringspolitiken
fullföljs. De ekonomisk-politiska åtgärder som vidtas måste
därför vara anpassade till det långsiktiga målet att förbättra den svenska
industrins konkurrenskraft. Häri ingår att genom arbetsmarknadspolitiska
och näringspolitiska insatser främja yrkesmässig rörlighet mellan
företag och branscher. Den ekonomiska politiken och skattepolitiken
måste alltfort inriktas på att stärka de produktiva krafterna och skapa
ett gynnsamt klimat för företagsamhet och enskilda insatser.

Balansproblemen på sikt i svensk ekonomi

I propositionen görs den bedömningen att den svenska varuexporten
under år 1979 skall kunna växa med 9—10 %, frånräknat fartyg. Företagens
exportbedömningar för år 1979 är enligt exportenkäten i november
också genomgående optimistiska. Även importen ökar emellertid
snabbt i nuvarande konjunkturfas. Den under år 1978 snabba neddragningen
av lagren mattas nu samtidigt som den privata konsumtionen
åter okar efter två år av minskning. Summan härav skulle enligt föreliggande
kalkyler vara att handelsbalansen stannar kvar på det överskott
om 5 å 5 1/2 miljarder kr. som uppnås under år 1978 men att
underskottet i bytesbalansen åter stiger.

I propositionen presenteras följande tabell för bytesbalansens utveckling.

Tabell 2 Bytesbalans 1977—1979
Milj. kr., löpande priser

	1977	1978	1979 prognos
Export av varor	85 678	98 565	110 200
Import av varor	90 246	93 375	104 700
Handelsbalans	-4 568	5 190	5 500
Korrigering av handelsstatistiken	-351	-430	-530
Sjöfartsnetto	3 042	3 200	3 400
Resevaluta, netto	-3 579	-4 100	-4 400
övriga tjänster, netto	-3 643	-3 880	-4 050
Korrigeringspost	800	800	800
Transfereringar, netto	-6 510	-8 000	-9 400
Bytesbalans	-14 809	-7 220	-8 700

Det finns enligt utskottets mening anledning att uppmärksamma allvaret
i den utveckling som speglas i tabellen. Trots att vi under år 1979

FiU 1978/79:10

kommer att befinna oss i ett jämfört med tidigare år gynnsamt konkurrensläge
och trots att 1979 av allt att döma blir ett år med goda
avsättningsmöjligheter för svensk exportindustri så riskerar bytesbalansen
att åter försämras något. Även en mycket kraftig exportökning
förmår alltså inte väga upp de negativa posterna i bytesbalansen, när
till importen läggs bl. a. ett ökande turistunderskott och stigande räntebetalningar
på våra utlandsskulder.

Det finns i sammanhanget anledning notera att den s. k. bytesbalansdelegationen
i sitt arbete funnit att Sveriges export av tjänster under år
1977 i statistiken har underskattats med ca 2 1/2 miljarder kr. Underskottet
i bytesbalansen för år 1977 skulle därmed ha stannat vid ca
12 1/2 miljarder kr. mot tidigare beräknade 15 miljarder. Till en del
skulle därmed den s. k. restposten i vår betalningsbalans få sin förklaring.
Som utskottet berörde i betänkandet 1977/78: 40 torde emellertid
även förändringar i handelskrediterna spela stor roll vid uppkomsten av
den s. k. restposten. För första halvåret 1978 noteras för övrigt en
kraftig nedgång i restposten.

Ytterst är det bytesbalansens utveckling som avgör hur stram den
ekonomiska politiken måste vara under åren framöver. I den nyligen
framlagda långtidsutredningen visas att exporten måste växa ungefär
dubbelt så snabbt som importen under åren 1978—1983 för att underskottet
i bytesbalansen skall reduceras till 5 miljarder kr. Det innebär
att den offentliga konsumtionen måste bringas ned till en takt av 2,2 %
och den privata konsumtionen ligga på en genomsnittlig ökningstakt om
endast 1,8 %. Detta är långt lägre tal än vad vi vant oss vid från 1960-talet och 1970-talets första hälft. Det är i detta något längre perspektiv
man bör se frågan om hur ekonomiska stimulansåtgärder för år 1979
skall riktas in och vägas av.

Utskottet vill i detta sammanhang ta upp en fråga som aktualiserats
i utskottet. Det gäller de kraftiga kursrörelserna för vissa utländska valutor
och de problem detta i vissa fall skapar för svenska exportföretag.
Visserligen bör inte kursrörelserna för utländska valutor spela någon
roll för svensk industri totalt sett genom att den svenska kronans värde
numera löpande anpassas till en korg av valutor. Problemen kan emellertid
bli påtagliga när företagen på grund av marknadens struktur
måste fakturera i en viss främmande valuta och får vänta en längre tid
på betalning. Problemets omfattning kan illustreras av det förhållandet
att värdet av den massa som Sverige i ett normalläge exporterar har
sjunkit med 1 miljard kr. räknat från tiden omedelbart efter den svenska
devalveringen i augusti 1977, då en dollarkurs om ca 4.85 etablerades,
fram till den lägsta noteringen om ca 4.10 hösten 1978. Det är uppenbart
att svängningar av detta slag kan bidra till lönsamhetskriser inom
delar av svensk industri. Vidare kan kortsiktiga fluktuationer och va -

FiU 1978/79:10

lutakurserna påverka investeringar och framtidsbedömningar när i stället
en mer långsiktig bedömning borde vara avgörande.

Utskottet är medvetet om de svårigheter som är förknippade med
försök att finna lösningar på problem av den art som här beskrivits. De
åtaganden Sverige gjort i internationella sammanhang sätter mycket
bestämda gränser för i vilka former kursgarantier kan lämnas. Vissa
sådana system finns uppbyggda. Utskottet vill emellertid inte helt utesluta
att man kan finna ytterligare framkomstvägar, varigenom man
kan mildra de svårigheter som utan tvivel finns för vissa delar av vår
exportindustri, utan att vi för den skull kommer i konflikt med våra
handelspolitiska och valutapolitiska åtaganden. Det bör enligt utskottets
mening ankomma på regeringen att närmare överväga de problem som
här tagits upp.

Är det befogat att stimulera ekonomin?

Sverige utnyttjar f. n. inte sina resurser fullt ut. Arbetslösheten är
alltjämt efter svenska förhållanden hög, särskilt bland ungdom. Antalet
personer som genomgår arbetsmarknadsutbildning eller som sysselsätts
i beredskapsarbeten eller annan särskild ordning är högre än någonsin
tidigare; mätt i andel av hela arbetskraften rör det sig om drygt
4 %. Kapacitetsutnyttjandet i svensk industri är allmänt sett relativt
lågt. Det innebär att produktionen på många håll kan stiga avsevärt
utan att brist på personal eller maskinkapacitet uppkommer. Det bör
sålunda finnas ett visst utrymme för att öka efterfrågan i vår ekonomi
under 1979. Det kan förtjäna påpekas att ett sådant bättre utnyttjande
av vår produktionsförmåga kan ge vissa positiva effekter i form av ökad
produktivitet och sänkta priser, varigenom den svenska konkurrensförmågan
kan förbättras ytterligare.

Såväl i propositionen som i ett par av motionerna anförs en ytterligare
omständighet som talar för att man genom ekonomisk-politiska
åtgärder bör föra upp den inhemska efterfrågan till en något högre nivå
under år 1979 än vad som kan beräknas uppkomma utan ytterligare ekonomisk-politiska
åtgärder. Den inhemska efterfrågan har hållits kraftigt
tillbaka i två års tid. Ett tredje år med låg konsumtion skulle kunna få
effekter i form av nedläggningar m. m. inom t. ex. handeln, som på lång
sikt inte är önskvärda. Det skulle innebära en onödig kapitalförstöring
och ytterligare arbetslöshet.

Ett ytterligare motiv, som redovisas i propositionen, för att nu vidta
vissa ekonomisk-politiska åtgärder är att en positiv reallöneutveckling
efter skatt för löntagarna kan verksamt bidra till ett nytt försiktigt och
ansvarsfullt löneavtal för åren efter 1979.

Mot dessa omständigheter måste ställas risken för att vi genom att
öka efterfrågan inom landet långsiktigt binder resurser för hemmamarknaden
som i ett längre perspektiv måste utnyttjas för att klara vår ut -

FiU 1978/79:10

rikes balans. Den exportprognos som återfinns i propositionen förutsätter
sålunda att svensk industri skall fortsätta att vinna marknadsandelar
utomlands. Ett infriande av de förhoppningarna sätter gränser för
den inhemska efterfrågans expansion under år 1979. Till detta skall
läggas att en alltför generös stimulanspolitik kan skapa förhoppningar
om att hushållens konsumtion även långsiktigt kan öka i en takt som
under inga förhållanden kan förverkligas om vi skall kunna återvinna
extern balans.

Det är uppenbart att de stimulansåtgärder varom nu är fråga bör ses
i sitt sammanhang med den politik i övrigt som kommer att föras under
år 1979, bl. a. såsom den kommer att återspeglas i statsbudgeten för
budgetåret 1979/80. De åtgärder som nu vidtas får ses endast som uttryck
för att det i nuläget finns outnyttjad kapacitet i svensk ekonomi,
ett utrymme som bör fyllas ut. Beslut härom måste fattas nu. Utskottet
vill dock starkt understryka att det under år 1979 inte finns utrymme
för någon allmänt expansiv politik, som skulle försämra statsfinanserna.
Statsmakterna måste därför visa stor återhållsamhet i fråga om stora utgiftskrävande
beslut. Redan den likviditet som nu finns uppbyggd i
det svenska samhället innebär att efterfrågan snabbt kan tendera att
öka och förändra den nuvarande bilden av den svenska ekonomins läge
under år 1979.

Den slutsats utskottet drar av dessa överväganden är att svensk ekonomi
kan och bör stimuleras under år 1979. Med hänsyn till de relativt
smala marginaler som det trots allt är fråga om mellan underutnyttjande
och överefterfrågan i svensk ekonomi bör stimulansen vara relativt begränsad.

Stimulansåtgärdernas inriktning och avvägning

Möjligheterna att stimulera ekonomin genom ökade investeringar på
strategiska områden bör enligt utskottets mening tas till vara i nuvarande
läge. Industrins investeringar har under åren 1977 och 1978
minskat med sammanlagt 1/3 från den nivå som uppnåddes åren 1975—
1976, trots möjligheterna att utnyttja investeringsfonderna och trots att
särskilt investeringsavdrag/investeringsbidrag kunnat åtnjutas. I ett
framåtriktat perspektiv är de minskade industriinvesteringarna ytterst
oroande och alla möjligheter måste tas till vara att få industrins investeringar
att öka på områden där Sverige bedöms långsiktigt kunna hävda
sig. Utskottet tillstyrker därför från sina utgångspunkter att tiden för
åtnjutande av särskilt investeringsavdrag/investeringsbidrag förlängs på
sätt som föreslås i propositionen och som förordats först i motionen 2
(s) och därefter också i motionerna 88 (m) och 94 (c). Utskottet har
heller ingen erinran mot att det särskilda avdraget om 10 % för näringslivets
byggnadsinvesteringar införs.

Vad gäller den i motionen 2 föreslagna strukturfonden — vilken

FiU 1978/79:10

riksdagen vid ett flertal tidigare tillfällen behandlat — kan konstateras
att effekterna på investeringarna under år 1979, det år som nu diskuteras,
knappast skulle kunna bli särskilt betydande. Den bör sålunda ses i
ett något annat perspektiv, nämligen i vilka former och med vilka medel
den av alla eftersträvade ökningen av industriinvesteringarna bör
komma till stånd. Näringsutskottet har i sitt yttrande till finansutskottet
(NU 1978/79: 1 y) ansett att det inte i erforderlig mån klargjorts vilka
riktlinjer som skulle gälla för fonden. Ett bifall till förslaget skulle enligt
näringsutskottet innebära att regeringen skulle få ett långtgående
bemyndigande att för kapitalinsatser inom näringslivet inrätta en ny
institution vid sidan av dem som redan finns och vid sidan av den omfattande
verksamhet till stöd för enskilda branscher och företag sorn
statsmakterna är engagerade i. Näringsutskottet anser att det saknas
underlag för ett sådant beslut av riksdagen. Mot bakgrund av vad näringsutskottet
anfört i frågan avstyrker finansutskottet bifall till motionen
2 yrkandena 1—3.

En huvudpunkt i motionen 2 är vidare att bostadsbyggandet behöver
stimuleras. Utskottet vill då först instämma med motionärerna i att bostadsbyggandet
utgör en tungt vägande del av våra samlade investeringar.
Det är därtill en sektor av vår produktion som i relativt ringa
mån tynger importen och som därför lämpar sig väl att expandera i ett
läge där vi inte fullt ut utnyttjar våra resurser och där underskottet i bytesbalansen
sätter gränser för vår expansion. Den ökning av bostadsinvesteringarna
som kommit till stånd under år 1978 och som — bl. a.
till följd av åtgärder som vidtagits av regeringen — nu förutses fortsätta
under år 1979, bör därför hälsas med tillfredsställelse. Denna utveckling
överensstämmer för övrigt med vad finansutskottet i tidigare sammanhang
gett uttryck för såsom varande önskvärt (FiU 1977/78: 10
s. 31).

Det finns emellertid anledning erinra om att utrymmet för en snabb
expansion på detta område är relativt begränsat. Vid sidan av nybyggnationen
tar reparationsverksamheten och investeringarna i energisparåtgärder
betydande arbetskraftsresurser i anspråk. Enligt några länsarbetsnämnders
bedömningar kan brist på arbetskraft göra sig gällande
redan i vinter, bl. a. i Stockholms län.

I motionen 2 begärs att riksdagen kräver prisstopp på byggnadsmaterial
samt skärpt kontroll av entreprenadpriset på byggnadsområdet
(yrkandet 6). Under förutsättning av att denna begäran bifalles föreslås
vidare i motionen att riksdagen godkänner vissa riktlinjer beträffande
särskilt tilläggslån för flerbostadshus (yrkande 7). Civilutskottet
har i yttrande till finansutskottet (CU 1978/79: 1 y) ansett att prisutvecklingen
under senare tid inte är sådan att riksdagen behöver ta initiativ
i frågan och hänvisar till regeringens möjligheter att bedriva en
aktiv prisövervakning och vid behov förordna om stoppris. Det kan i

3 Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 10

FiU 1978/79:10

sammanhanget noteras att skyldighet att förhandsanmäla prishöjning
föreligger för en stor mängd byggnadsmaterial. I fråga om den föreslagna
skärpningen av kontrollen av entreprenadprisema på bostadsbyggandets
område redovisar civilutskottet att ett arbete pågår inom
statens pris- och kartellnämnd i syfte att få underlag för en närmare bedömning
av frågan. Civilutskottet anser inte att motionärernas allmänna
krav på en skärpt kontroll kan anses leda till eller främja en positiv lösning
och avstyrker förslaget. Finansutskottet delar civilutskottets bedömningar
och avstyrker sålunda bifall till yrkandet 6 i motionen 2.

Vad gäller yrkandet om särskilt tilläggslån för flerbostadshus kan
konstateras att detta förs fram endast under förutsättning av bifall till
yrkandet om prisstopp på byggnadsmaterial och skärpt kontroll av vissa
entreprenadpriser. Med utskottets i det föregående redovisade ställningstagande
på dessa punkter har yrkandet om särskilt tilläggslån fallit. 1
sakfrågan har civilutskottet tillagt att motionsförslaget enligt dess mening
inte är tillräckligt underbyggt.

I motionen 1 (vpk) begärs åtgärder från regeringen som säkrar ett
bostadsbyggnadsprogram om 85 000 lägenheter under budgetåret 1978/
79.1 motionen 96 (apk) krävs att minst 75 000 lägenheter påbörjas under
år 1979. Civilutskottet har i yttrande till finansutskottet (CU 1978/79:
1 y) över yrkandet i motionen 1 karakteriserat detta som så allmänt hållet
att ett föreslaget uttalande inte tjänar något reellt syfte. Finansutskottet
vill instämma häri. Varje diskussion om bostadsbyggandets omfattning
måste rimligen utgå ifrån med vilka medel man vill få bostadsbyggandet
att expandera och i vilken takt detta kan ske med hänsyn till
tillgång på arbetskraft och material. En sådan bedömning sker knappast
i motionerna 1 och 96. Utskottet avstyrker med det anförda bifall
till yrkandena i motionerna rörande bostadsbyggnadsprogram.

I motionen 1 krävs — inom ramen för ett program för 100 000
nya arbeten — en rad investeringar inom såväl kommunal som statlig
sektor. Sålunda krävs 20 000 ytterligare barnstugeplatser under den närmaste
12-månadersperioden, statliga lån och bidrag till landstingen och
kommunerna för tidigareläggning av angelägna investeringar, ungdomsarbeten
i kommunal- och landstingsregi, ökad kollektivtrafik, osv.

Riksdagen prövade i våras motsvarande yrkanden på grundval av ett
betänkande från finansutskottet (FiU 1977/78: 40). I nu förevarande
sammanhang har yttranden över de mer omfattande förslagen inkommit
från social- och näringsutskotten. Finansutskottet vill hänvisa till dessa.
Utskottet vill vidare upprepa de principiella invändningar utskottet riktade
mot förslagen i programmet i våras. Expansionen av den kommunala
verksamheten har under en lång följd av år varit snabb, vilket medfört
problem att finansiera verksamheten. Utskottet har i flera sammanhang
strukit under att en dämpning av den kommunala ökningstakten

FiU 1978/79:10

måste ske. En överenskommelse i denna riktning träffades i somras mellan
regeringen och de båda kommunförbunden, varvid som ett led ingick
ökade statsbidrag till kommunerna. Denna överenskommelse har
enhälligt tillstyrkts av finansutskottet (FiU 1978/79: 8). Att i det läget
anta program som ytterligare driver upp kommunernas expansion bör
inte komma i fråga.

Utskottet gav vid behandlingen i våras också uttryck för den uppfattningen
att riktade åtgärder som syftar till att hålla nere arbetslösheten
i första hand bör ske inom arbetsmarknadspolitikens ram. Det kan för
övrigt förtjäna påpekas att regeringen med stöd av finansfullmakten
under hösten vidtagit en rad åtgärder på det statliga området som syftar
till att stärka sysselsättningen. Med den utformning motionsyrkandena
på flera punkter har — nämligen att riksdagen hos regeringen skall
hemställa att regeringen vidtar åtgärder — så har motionärernas begäran
därmed i stor utsträckning redan villfarits. Utskottet vill i sammanhanget
peka på de insatser på en rad områden som redovisats i främst
propositionerna 25 och 50.

Med det anförda avstyrks yrkandena 2—7 och 12 i motionen 1.

Utskottet har i det föregående diskuterat frågan om stimulans av den
privata konsumtionen under år 1979 i ett något längre perspektiv och
från mer principiella utgångspunkter. Utskottet har därvid kommit fram
till att en ytterligare ökning av den privata konsumtionen under år 1979
kan och bör komma till stånd men att stimulansåtgärderna bör vara
begränsade. Det stöter emellertid på svårigheter att mer exakt bestämma
utrymmet härför. Genom att löneavtalen gäller ända till hösten 1979
— och då den i avtalen föreskrivna prisstegringsklausulen för år 1978
inte torde utlösas — är det visserligen möjligt att med någorlunda säkerhet
nu bestämma löneutvecklingen och hushållens disponibla inkomster
under 1979. Vilken konsumtion detta ger utrymme för i hushållen
beror emellertid på prisutvecklingen under året. Hur den privata
konsumtionen faktiskt utvecklas beror därutöver på om och i hur hög
grad hushållen förändrar sitt sparande.

Bedömningarna i propositionen grundas på konjunkturinstitutets kalkyl
från oktober månad över hur hushållens disponibla inkomster utvecklas
under år 1979. Institutet har beräknat att 1979 års nivå skulle
ligga 1,2 % över 1978 års faktiska konsumtion. Utifrån vissa antagna
samband har institutet vidare bedömt att hushållens sparande skulle
minska med en procentenhet varigenom den faktiska konsumtionen
skulle stiga med 2 å 2 1/2 % under år 1979.1 propositionen stryker föredraganden
under svårigheterna att bedöma sparandets utveckling men
anser det mest sannolikt att sparandet inte kommer att sjunka under år
1979 utan ligga kvar på 1978 års nivå. Regeringen anser på de grunder
som angetts i det föregående det vara önskvärt att den privata konsum -

FiU 1978/79:10

tionen stiger med 2 1/2 % under år 1979. De förslag om sänkta skatter
och höjda barnbidrag/studiebidrag som föreslås i propositionen skulle
tillsammans möjliggöra att ökningen av hushållens disponibla inkomster
realt sett skulle stiga från 1,2 % till 2,5 %.

I konjunkturinstitutets beräkningar av konsumtionsutrymmet för år
1979 har hänsyn inte kunnat tas till ett par omständigheter som påverkar
bedömningen av prisutvecklingen under år 1979. Dels har de nyligen
träffade avtalen på hyresmarknaden utgått från att de eljest kalkylerade
hyreshöjningarna kan begränsas vid bifall till propositionen
1978/79: 66 om lån för underhåll av hyreshus, dels kommer vissa statliga
taxor att ligga lägre under år 1979 än tidigare bedömts sannolikt.
Sammantaget torde av främst dessa skäl prisökningarna under år 1979
begränsas med ca 1/2 % jämfört med vad som eljest skulle vara fallet.
Det innebär att den konsumtionsökning som skulle komma till stånd
utan åtgärder ligger någonstans mellan 1 1/2 och 2 %. Utifrån en målsatt
ökning av konsumtionen om 2 1/2 % ligger utrymmet för stimulans
i intervallet 1/2—1 %. Detta bygger då på den förutsättning som anges
i propositionen och motionen 88, nämligen att sparkvoten inte förändras
mellan 1978 och 1979.

Olika förslag i syfte att stimulera den privata konsumtionen har lagts
fram. Ser man till de skilda förslagens konsekvenser för statsbudgeten
så blir helårseffekten av regeringens och moderata samlingspartiets förslag
en budgetförsvagning med ca 2,5 miljarder kr. Centerpartiets förslag
summerar till knappt 1,5 miljarder och de socialdemokratiska förslagen
till ca 3 miljarder kr. Vänsterpartiet kommunisternas förslag omfattar
totalt ca 4,2 miljarder kr. Till dessa belopp kommer — i vissa
fall avsevärda — effekter på kommunernas ekonomi.

Utskottet har i det föregående diskuterat vilket utrymme som finns
för att stimulera den privata konsumtionen. För att ställning skall kunna
tas till de framlagda förslagen krävs en bedömning dels av deras effekter
på den privata konsumtionen, dels också deras effekter på samhällsekonomin
i ett vidare perspektiv. I dessa hänseenden kan betydande
skillnader föreligga mellan olika typer av åtgärder. Bedömningar av
detta slag blir av naturliga skäl osäkra. Vad som i första hand behöver
bedömas är hur stor andel av ett tillskott till hushållens disponibla inkomster
som går till konsumtion och hur stor andel som sparas. Utskottet
har i sina beräkningar schablonmässigt utgått från att 70 % av inkomsttillskotten
genom skattepolitiska åtgärder och 90 % av tillskotten
genom åtgärder som höjning av barnbidrag eller bostadsbidrag går till
konsumtion. Under dessa förutsättningar skulle de åtgärder som föreslås
i propositionen liksom i motionerna 88—93 (m) höja den privata
konsumtionen under år 1979 med 0,8—0,9 % jämfört med vad konsumtionen
skulle bli utan stimulans. De socialdemokratiska förslagen i
motionerna 116—119 är av något större omfattning. Effekten på privat

FiU 1978/79:10

konsumtion skulle bli ca 1,1 %. Förslagen i motionerna 94—95 (c) är
av klart mindre omfattning än de tre nämnda alternativen. Dessa åtgärder
skulle höja den privata konsumtionen med ca 0,5 %. Förslagen
från vänsterpartiet kommunisterna summerar i stället till betydligt högre
belopp och skulle höja konsumtionen med ca 1,6 %. Arbetarpartiet
kommunisternas förslag på främst skatteområdet är inte tillräckligt preciserade
för att kunna kostnadsberäknas.

Mot bakgrund av vad utskottet i det föregående anfört kan det direkt
konstateras att förslagen från vänsterpartiet kommunisterna går klart
utöver vad som nu kan komma i fråga. Utskottet avstyrker därför motionen
5, yrkandet 6, och motionen 105. Utskottet vill i sammanhanget
understryka att vad som här diskuteras är konjunkturpolitiskt motiverade
insatser för att under 1979 stimulera efterfrågan inom landet. Som
utskottet återkommer till i det följande kan barnbidragshöjningar vara
lämpliga medel för att nå detta syfte. Det vore däremot orimligt att i
ett konjunkturpolitiskt sammanhang fatta beslut om indexreglering av
barnbidragen.

De övriga partiernas alternativ ligger samtliga i stort inom den ram
utskottet angivit. Det socialdemokratiska alternativet ligger dock något
över den övre gränsen medan centerpartiets alternativ ligger vid den
nedre gränsen. Den osäkerhet som råder i fråga om sparandets utveckling
liksom de nya fakta som tillkommit beträffande prisutvecklingen
talar enligt utskottets mening för att viss försiktighet bör iakttas och att
de socialdemokratiska förslagen således bör betraktas som alltför omfattande.
Å andra sidan bedömer utskottet förslagen från centerpartiet
som otillräckliga.

I sammanhanget vill utskottet understryka att konjunkturpolitiska insatser
för att t. ex. stimulera den privata konsumtionen självfallet inte
utan vidare kan flyttas från ett år till ett annat. Det outnyttjade resursutrymmet
finns 1979 och kan inte sparas till 1980.

Bortser man från insatsernas omfattning kan det konstateras att bred
enighet råder om att det tillgängliga utrymmet skall utnyttjas för att
dels höja barnbidragen och studiebidragen, dels vidta vissa skattepolitiska
åtgärder.

Rent allmänt kan en barnbidragshöjning anses vara ett lämpligt konjunkturpolitiskt
medel när man vill stimulera konsumtionen. Genom att
barnbidragen är krontalsbestämda gör inflationen det nödvändigt att
från tid till annan justera beloppen. En tidigareläggning av en sådan
höjning ger ett verkligt inkomsttillskott till barnfamiljerna men innebär
inte, realt sett, en permanent budgetförsvagning.

Skattepolitiska åtgärder kan delvis betraktas på samma sätt. Finns
enighet om att sådana åtgärder förr eller senare måste vidtas, är de
också lämpliga att sätta in i ett läge då konsumtionen behöver stimuleras.

FiU 1978/79:10

Från andra utgångspunkter än de redovisade och i andra situationer
än den nuvarande kan både marginalskatteförändringar och förändringar
av barnbidrag m. m. vara mindre lämpliga medel i konjunkturpolitiken.
Barnbidrag och studiebidrag kan uppenbarligen inte höjas
resp. sänkas hur som helst med tanke på att det ändå främst är fråga
om inslag i familjepolitiken. Hushållen har berättigade krav på att kunna
planera sin ekonomi. Inte heller skatteskalorna kan utan vidare
varieras efter konjunkturpolitikens krav.

I nuvarande läge råder förhållandevis bred enighet om att skattereduktionen
bör höjas och att vissa marginalskattesänkningar bör vidtas.
Det bör i sammanhanget erinras om att regeringens förslag på detta
område lagts fram i uttryckligt syfte att skapa förutsättningar för en
lugn avtalsrörelse, då de nuvarande avtalen löper ut. Utformningen av
förslaget har också föregåtts av kontakter med parterna på arbetsmarknaden.
Även i ett längre perspektiv finns starka motiv för att sänka
marginalskatterna. Sänkta marginalskatter har positiva effekter på arbetsvilja
och arbetsinsatser och därigenom på produktionen i samhället.
På sikt kan därför sänkta marginalskatter få gynnsamma verkningar
också på statens finanser.

Såväl i propositionen som i två av partimotionerna förordas skattepolitiska
åtgärder inom en ram av ca 2 miljarder kr. I den socialdemokratiska
motionen föreslås visserligen en höjning av förmögenhetsskatten
i syfte att ta tillbaka ca 250 milj. kr. En sådan höjning skulle dock
knappast öka statsinkomsterna med mer än 175 milj. kr. Dessutom torde
denna indragning av medel uppbördsmässigt komma att ske först åren
efter 1979. Det kan för övrigt ifrågasättas om en höjd förmögenhetsskatt
över huvud taget får den verkan som motionärerna förutsätter.
I vissa lägen kan en sådan åtgärd rentav tendera att minska sparandet
och öka konsumtionsbenägenheten.

Givet en total ram av ca 2,5 miljarder kr. för konsumtionsstimulerande
åtgärder, i enlighet med vad utskottet anfört i det föregående, och
skattepolitiska åtgärder om ca 2 miljarder kr. återstår ca 500 milj. kr.
för höjning av barnbidrag/studiebidrag. Detta överensstämmer med de
uppfattningar som redovisas i propositionen och motionen 88 och, vad
beträffar barnbidragshöjning, med motionen 94. Den föreslagna förstärkningen
av bostadsbidragen faller sålunda utanför ramen. Utskottet
konstaterar i sammanhanget att ett enigt civilutskott i yttrandet CU
1978/79: 1 y uttryckligen begränsat sig till en bedömning från bostadspolitiska
utgångspunkter. Enligt civilutskottet får prioriteringen av bostadspolitiska
åtgärder i relation till andra åtgärder inom den ekonomiska
politikens område ankomma på finansutskottet.

Mot en förstärkning av bostadsbidragen talar också ett annat förhållande.
Svenska kommunförbundet har i skrivelse till utskottet påtalat
att en förändring i enlighet med förslaget i motionen 116 skulle leda till

FiU 1978/79:10

ökade kommunala utgifter på ca 100 milj. kr., en omständighet som
också uppmärksammats av civilutskottet. Finansutskottet har helt nyligen,
i betänkandet FiU 1978/79: 8, uttalat sitt stöd för innehållet i den
överenskommelse regeringen slutit med de båda kommunförbunden. I
överenskommelsen ingår att staten skall söka undvika beslut som leder
till ökade kostnader för kommunerna. Med det anförda avstyrker utskottet
motionen 2, yrkandena 10 och 11, samt motionen 116, yrkandena
2 och 3.

De förslag som väcktes i den socialdemokratiska partimotionen 2 angående
temporär höjning av barnbidraget m. m. och ökade livsmedelssubventioner
har motionärerna frångått i motionen 116.

Utskottet har härmed behandlat riktlinjerna i stort för den ekonomiska
politiken. Utskottet tillstyrker de riktlinjer som anges i propositionen
och i motionen 88 och avstyrker motionen 1, yrkandet 14, motionen
2, yrkandet 18, motionen 5, yrkandet 6, motionen 94, yrkandet 1,
motionen 96, yrkandet 4, motionen 105 samt motionen 116, yrkandet 1.

Övriga motionsyrkanden

I motionen 5 (vpk) begärs att riksdagen hos regeringen skall hemställa
om åtgärder för att verkställa ett omedelbart och effektivt allmänt prisstopp
under 12 månader.

Utskottet har vid upprepade tillfällen tidigare, då liknande motionskrav
behandlats, givit uttryck för uppfattningen att allmänt prisstopp är
en åtgärd som tillgrips i mycket speciella situationer och då för kortare
tidsperioder. Någon sådan speciell situation är nu inte för handen. Prisutvecklingen
har successivt stabiliserats. 1979 beräknas prisstegringstakten
ha mer än halverats jämfört med 1977. Den aktiva prisövervakningen
fortsätter. Motionen 5, yrkandet 1, avstyrks.

I samma motion begärs att riksdagen hos regeringen skall hemställa
om förslag till lag om hyresstopp under i första hand 12 månader. Civilutskottet
har i sitt yttrande CU 1978/79: 1 y anfört att ett förslag om
även ett tidsbegränsat hyresstopp utan reell anvisning om hur överskjutande
fastighetskostnader bör och kan täckas är orealistiskt redan i och
för sig. Det strider också mot principen om avtalsgrundade hyror. Civilutskottet
noterar vidare det aviserade (numera avlämnade) förslaget
om lån för underhåll av hyreshus. Finansutskottet ansluter sig till civilutskottets
synpunkter. Motionen 5, yrkandet 2, avstyrks.

I motionen 1 (vpk) föreslås bl. a. att riksdagen skall uttala sig för åtgärder
i syfte att garantera sysselsättningen i bl. a. gruv- och stålbranschen.
Näringsutskottet har i yttrandet NU 1978/79: 1 y bl. a. anfört att
motionärernas förslag tycks vara grundat på uppfattningen att det är
möjligt att bemästra de svåra problem som strukturomvandlingen i olika

FiU 1978/79:10

näringsgrenar för med sig, om staten utfärdar garantier för att sysselsättningen
i olika industribranscher skall behållas på en viss nivå. Åtgärder
av denna innebörd kan näringsutskottet inte ställa sig bakom. En
aktiv näringspolitik måste i stället, framhåller näringsutskottet, utformas
så att den underlättar nödvändiga förändringar — förändringar som givetvis
måste ske i socialt acceptabla former. Näringsutskottet beskriver
också i yttrandet det omfattande arbete som f. n. ägnas åt problemen
inom bl. a. gruv- och stålbranscherna.

Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning och avstyrker motionen
1, yrkandet 9.

I motionerna 1 (vpk) och 96 (apk) tas frågan upp om ett industripolitiskt
program med sikte på ökad förädling inom landet. Näringsutskottet
har i sitt yttrande (NU 1978/79: 1 y) beträffande yrkandet i
motionen 1 anfört att näringsutskottet vid sin behandling av ett tidigare
liknande motionsyrkande bl. a. instämt i uppfattningen att en strävan
inom näringspolitiken bör vara att öka förädlingsgraden inom industrin.
Ett näringspolitiskt utredningsarbete, styrt av de direktiv som motionärerna
hade angett, skulle emellertid, anförde näringsutskottet då (NU
1977/78: 55), ta sikte på en omgestaltning av näringslivet i en utsträckning
som utskottet inte kunde ställa sig bakom. Med hänvisning härtill
och till att frågan om näringspolitikens utformning på längre sikt redan
var föremål för utredning avstyrkte näringsutskottet det då aktuella
motionsyrkandet, vilket också avslogs av riksdagen. Näringsutskottet
gör samma bedömning nu i yttrandet till finansutskottet. Finansutskottet
ansluter sig till näringsutskottets bedömning och avstyrker motionen 1,
yrkandet 13, och motionen 96, yrkandet 2.

I motionen 96 (apk) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts beträffande kapitalexport
och utlandsinvesteringar. I motionen anges att den svenska industrin
förlägger nettosysselsättningstillskottet utomlands. Regeringen kritiseras
för att propositionen inte innehåller några åtgärder mot denna
utveckling. Såvitt utskottet kunnat finna innehåller inte heller motionen
några förslag till åtgärder på det aktuella området. Utskottet har vid
flera tidigare tillfällen redovisat sin syn på utlandsinvesteringarnas roll,
under förra riksmötet bl. a. i betänkandet FiU 1977/78: 35, varvid motionskrav
om skärpt restriktivitet mot kapitalexport och stopp för industriutflyttning
avvisades. Utskottet hänvisar till dessa tidigare ställningstaganden.
I sammanhanget kan noteras att för perioden januari—oktober
1978 minskade riksbankens tillstånd till svenska direkta investeringar
i utlandet med mer än 20 % jämfört med motsvarande period ett år
tidigare. Detta sammanhänger främst med att svenska företag under
1978 inte i samma utsträckning som tidigare haft behov av att skydda
sina intressen genom att omvandla fordringar gentemot utländska före -

FiU 1978/79:10

tag till aktiekapital i situationer då de utländska företagen inte kunnat
fullgöra sina åtaganden. Motionen 96, yrkandet 2, avstyrks.

1 motionen 2 (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts i fråga om behovet av en
ansvarsfull energipolitik. Motionärerna menar att de riktlinjer som beslöts
av riksdagen år 1975 och som i allt väsentligt rekommenderats
också av energikommissionen bör följas av regeringen. Motionärerna
anser bl. a. att regeringen Fälldins handlingsförlamning på energiområdet
har hotat sysselsättningen för många människor.

Näringsutskottet tar i sitt yttrande bestämt avstånd från detta betraktelsesätt
och hänvisar till en rad betydelsefulla förslag och åtgärder
inom energiområdet av regeringen Fälldin. Näringsutskottet påpekar
att motionen väcktes före det nyligen inträffade regeringsskiftet. Statsminister
Ola Ullsten har i regeringsförklaringen den 18 oktober 1978
anfört att regeringen avser att bedriva en energipolitik som kan få en
bred uppslutning i riksdagen och bland svenska folket. I annat sammanhang
har statsministern bekräftat att den nya regeringen liksom de
båda föregående är inriktad på att riksdagen under detta riksmöte skall
få ta ställning till förslag i de centrala energifrågorna. Näringsutskottet
anser mot denna bakgrund att riksdagen inte har anledning att nu göra
något uttalande om energipolitikens allmänna inriktning.

Finansutskottet ansluter sig till näringsutskottets bedömning och avstyrker
motionen 2, yrkandet 5.

I motionen 94 (c) anförs att när det gäller målen rättvis inkomstfördelning
och regional balans har propositionen ett sådant innehåll att den
direkt motverkar dessa. Motionärerna syftar, vad gäller inkomstfördelningen,
på att regeringens förslag till justering av inkomstskatteskalan
inte ger några förbättringar för låginkomsttagare. Motionärerna
anför vidare att när det gäller möjligheterna att hävda målet om regional
balans är erfarenheterna från tidigare att när den ekonomiska aktiviteten
i samhället stiger ökar också koncentrationstendenserna. Motionärerna
kritiserar mot denna bakgrund att regeringen i den förväntade
konjunktursituationen talar om behovet av ökade rörlighetsstimulerande
åtgärder. I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om nödvändigheten att
också i praktiken hävda de centrala målsättningarna rättvis inkomstfördelning
och regional balans.

Utskottet anser det för sin del självklart att de centrala mål för den
ekonomiska politiken som godtagits av breda majoriteter i riksdagen
också i praktiken bör vara vägledande för ställningstaganden i enskilda
konkreta frågor. Till de centrala målen hör såväl en rättvis inkomstfördelning
som regional balans. Utskottet kan dock inte underlåta att
påpeka det anmärkningsvärda i att detta motionskrav förs fram sam -

FiU 1978/79:10

tidigt sorn centerpartiet i praktisk handling accepterat en indexreglering
av skatteskalorna som direkt motverkar strävandena efter en rättvis
inkomstfördelning. Man har således inte genom sitt eget handlande
medverkat till en politik som i praktiken hävdar detta centrala fördelningspolitiska
mål.

Inte heller på det regionalpolitiska området har centerpartiet i praktisk
handling verkat för en bättre regional balans. Under de två år som
centerpartiet ingick i den borgerliga trepartiregeringen försämrades den
regionala utvecklingen. Då bröts den positiva trend mot en förbättrad
regional balans som kännetecknat utvecklingen under sjuttiotalets första
hälft. Den ersattes i stället med en ökad koncentration till storstadsområdena
och växande problem i glesbygdsområdena.

Utskottet anser sålunda att centerpartiets politik i själva verket motverkat
strävandena efter en rättvis inkomstfördelning och regional balans.
Däremot utgör den politik som förordas i motionen 116 (s) ett
led i en politik som förs med syfte att även i praktiken hävda dessa
centrala mål.

Vad som här anförts bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken att riksdagen
med avslag på motionerna 1978/79: 1, yrkandet 14,
1978/79: 2, yrkandet 18, 1978/79: 5, yrkandet 6, 1978/79: 94,
yrkandet 1, 1978/79: 96, yrkandet 4, 1978/79: 105 och 1978/
79: 116, yrkandet 1, godkänner vad som förordats i propositionen
1978/79: 50 och motionen 1978/79: 88 och som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande inrättande av en strukturfond att riksdagen avslår
motionen 1978/79: 2 yrkandena 1—3,

3. beträffande prisstopp på byggnadsmaterial m. m. att riksdagen
avslår motionen 1978/79: 2 yrkandet 6,

4. beträffande särskilt tilläggslån för flerbostadshus att riksdagen
avslår motionen 1978/79: 2 yrkandet 7,

5. beträffande bostadsbyggandets omfattning att riksdagen avslår
motionerna 1978/79: 1 yrkandet 1 och 1978/79: 96 yrkandet
1,

6. beträffande ytterligare 20 000 barnstuge- och fritidshemsplatser
att riksdagen avslår motionen 1978/79: 1 yrkandet 2,

7. beträffande personaltätheten i daghemmen att riksdagen avslår
motionen 1978/79: 1 yrkandet 3,

8. beträffande 6 000 nya tjänster inom sjukvården att riksdagen
avslår motionen 1978/79: 1 yrkandet 4,

FiU 1978/79:10

9. beträffande 5 000 nya tjänster inom äldreomsorgen att riksdagen
avslår motionen 1978/79: 1 yrkandet 5,

10. beträffande förbättrad kollektivtrafik att riksdagen avslår motionen
1978/79: 1 yrkandet 6,

11. beträffande program för alternativ energiproduktion m.m. att
riksdagen avslår motionen 1978/79: 1 yrkandet 7,

12. beträffande stöd till nya idrottsanläggningar att riksdagen avslår
motionen 1978/79: 1 yrkandet 12,

13. beträffande förbättrat bostadsbidrag att riksdagen avslår motionerna
1978/79: 2 yrkandena 10 och 11 och 1978/79: 116
yrkandena 2 och 3,

14. beträffande sänkning av priset på vissa baslivsmedel m. m. att
riksdagen avslår motionen 1978/79: 2 yrkandena 14—16,

15. beträffande allmänt prisstopp att riksdagen avslår motionen
1978/79: 5 yrkandet 1,

16. beträffande förslag till lag om hyresstopp att riksdagen avslår
motionen 1978/79: 5 yrkandet 2,

17. beträffande sysselsättningsgaranti inom gruv- och stålbranschen
att riksdagen avslår motionen 1978/79: 1 yrkandet 9,

18. beträffande ökad vidareförädling av svenska produkter att
riksdagen avslår motionerna 1978/79: 1 yrkandet 13 och 1978/
79: 96 yrkandet 3,

19. beträffande kapitalexport och utlandsinvesteringar att riksdagen
avslår motionen 1978/79: 96 yrkandet 2,

20. beträffande uttalande om behovet av en ansvarsfull energipolitik
att riksdagen avslår motionen 1978/79: 2 yrkandet 5,

21. beträffande uttalande om nödvändigheten att också i praktiken
hävda de centrala målsättningarna rättvis inkomstfördelning
och regional balans att riksdagen med anledning av
motionen 1978/79: 94 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 5 och 7 december 1978

På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN

Närvarande: Björn Molin (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Nils Åsling (c),
Staffan Burenstam Linder (m), Knut Johansson (s), Torsten Gustafsson
(c), Anton Fågelsbo (c), Arne Gadd (s), Knut Wachtmeister (m), PerAxel
Nilsson (s), Rolf Rämgård (c), Olle Wästberg (fp), Karin Flodström
(s), Bo Forslund (s) och Jan Fransson (s);

dock att vid beslut och justering av hemställan under 21 med tillhörande
motivering Kjell-Olof Feldt (s) ersatts av Per Olof Håkansson (s),
Staffan Burenstam Linder (m) av Rune Rydén (m) och Bo Forslund (s)
av Arne Pettersson (s).

FiU 1978/79:10

Reservationer

Reservation 1 beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken
m. m. av Kjell-Olof Feldt, Knut Johansson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson,
Karin Flodström, Bo Forslund och Jan Fransson (alla s) som anser
att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ”Den internationella”
och på s. 39 slutar med ”motionen 116 yrkandet 1” bort
ha följande lydelse:

Den internationella konjunkturutvecklingen

De senare årens ekonomiska utveckling i vår omvärld har inneburit
att det tidigare konjunkturmönstret inom OECD-området brutits sönder.
En viktig anledning till detta förefaller vara att kapacitetsutnyttjandet
kom ner på en så låg nivå och att arbetslösheten blev så stor under
åren 1974 och 1975 att de återhämtningsmekanismer som man tidigare
kunnat räkna med inte längre gällde. Såväl investeringscykeln som lagercykeln
förefaller att ha rubbats. Den uppgång som skedde efter 1975 var
inte tillräcklig för att höja kapacitetsutnyttjandet så långt att nyinvesteringar
— vare sig i lager eller anläggningstillgångar — framstod som motiverade.
De investeringar som trots allt skedde förefaller att i första
hand ha varit rationaliseringsinvesteringar som inte bidragit till att lösa
den svåra situationen på arbetsmarknaden.

En ytterligare anledning till att återhämtningen blivit så långsam och
utdragen är att den ekonomiska politiken i de stora länderna under
senare år styrts av andra mål än tidigare med en starkare tonvikt på prisstabilitet
och jämvikt i utrikeshandeln och med allt mindre hänsyn till
sysselsättningen. Denna förändrade inställning till målen för den ekonomiska
politiken sammanhänger sannolikt till en del med den alltmer
utbredda föreställningen att inflationsbekämpningen krävde en relativt
lång period av återhållsam politik. De kraftiga obalanser i utrikeshandeln
som följde efter oljekrisens år har även bidragit till denna ändrade
inställning i den ekonomiska politiken. Underskottsländerna mötte växande
svårigheter att expandera efterfrågan samtidigt som överskottsländerna
av olika skäl avstod från att bedriva den expansiva politik man
egentligen hade möjligheter till.

I ett väsentligt avseende har den internationella utvecklingen under
1978 blivit mera balanserad. De tidigare stora underskotten i flera viktiga
länders bytesbalanser har blivit markant mindre. Även OECD-områdets
samlade underskott har sjunkit kraftigt. Det finns dock ett betydande
undantag från denna allmänna bild och det gäller Förenta staterna.
Bl. a. till följd av en mera expansiv utveckling har detta land kommit
att uppvisa ett mycket kraftigt underskott i sin bytesbalans, vilket

FiU 1978/79:10

även bestått under 1978. Detta har i sin tur medfört ett mycket betydande
utflöde av dollar från Förenta staterna, vilket lett till en tidvis
kraftig försvagning av dollarkursen och en uppgång av kurserna på yen,
D-mark och schweizerfranc.

För USA:s interna ekonomi har detta medfört en acceleration av inflationen
och växande krav på en mera återhållsam politik. Beslut om
en omläggning i restriktiv riktning har också tagits under hösten 1978,
vilket kommer att resultera i en mera dämpad utveckling i Förenta staterna
än vad som gällt under senare år. Det fanns för övrigt redan innan
dessa beslut togs tendenser i riktning mot en vändning nedåt av konjunkturen.
Det finns därför mycket som talar för att tillväxten i denna
för hela OECD-området så viktiga ekonomi kommer att vara låg under
1979.

Detta kan komma att motvägas av en mera expansiv utveckling inom i
första hand de västeuropeiska delarna av OECD. De nordiska länderna
har visserligen av olika skäl valt att föra en återhållsam politik. Även i
Storbritannien kommer utvecklingen under 1979 sannolikt att bli mer
dämpad än under 1978. Men det finns en del som tyder på att utvecklingen
i Västtyskland kommer att bli bättre än vad den varit under senare
år. Problemet med den västtyska utvecklingen är emellertid att genomförandet
av det stimulansprogram som beslutats kommit att försenas.
Den västtyska regeringen har dessutom redan nu aviserat att en finanspolitisk
åtstramning — i form av bl. a. en höjning av mervärdeskatten
— kommer att ske sommaren 1979. Det finns därför anledning
att ifrågasätta om uppgången i Västtyskland blir så pass kraftig för hela
1979 som man räknat med i regeringens bedömning.

Dämpningen i USA:s ekonomi kan dessutom — både direkt via utrikeshandeln
och indirekt via det allmänna ekonomiska klimatet —
komma att återverka på utvecklingen i Västeuropa.

Det är därför enligt utskottets mening möjligt att även 1979 blir ett år
med en relativt svag ekonomisk aktivitet inom OECD-området och en
fortsatt hög arbetslöshet. Världshandelns tillväxt kan i ett sådant perspektiv
komma att ligga kvar på den relativt låga ökningstakt som registrerats
för 1978 — dvs. ungefär 5 % i volym.

Den fallande dollarkursen har utövat en återhållande effekt på prisökningarna
inom den internationella handeln — i varje fall när dessa
uttrycks i olika nationella valutor. Man beräknar sålunda nu att priserna
för bearbetade varor ökat med endast 2,5 % under 1978. En mera stabil
utveckling på valutakursområdet kan paradoxalt nog leda till att prisökningarna
blir större under 1979. I samma riktning verkar även effekterna
av de kraftiga ökningarna av den internationella likviditeten som
de senare årens kraftiga utflöde av USA-dollar medfört.

Sammanfattningsvis kan alltså sägas att konjunkturtendenserna inom
OECD-området under det kommande året kan komma att gå åt olika

FiU 1978/79:10

håll med såväl uppgångar som mer eller mindre starka nedgångstendenser.
Totalt sett kan hela länderområdet komma att uppvisa en fortsatt
långsam utveckling. Skulle den västtyska ekonomin mera varaktigt komma
in i en snabbare uppgångsfas spelar detta en betydande roll för vårt
vidkommande. Några helt klara tecken på att Västtyskland skulle kommit
in i denna högre tillväxttakt föreligger emellertid inte ännu. De internationella
ekonomiska perspektiven är således fortsatt osäkra.

Den svenska utvecklingen

Enligt de nu föreliggande, preliminära beräkningarna över den ekonomiska
utvecklingen under 1978 har produktionen utvecklat sig något
mera positivt än vad som bedömdes sannolikt i våras. Det är i första
hand utvecklingen på utrikeshandelns område som förklarar detta. Exporten
har visat en snabbare uppgång och importen en kraftigare minskning
än vad man räknade med i början av året. Dessutom har den offentliga
konsumtionen och de beräknade bostadsinvesteringarna ökat
något kraftigare än bedömningarna i maj 1978.

Den gynnsamma exportutvecklingen förklaras till en del av att man
sålt ut de stora lager som byggdes upp med hjälp av de särskilda lagerstöd
som utgått sedan 1974. Dessa stora lager har givit de svenska företagen
inom t. ex. massa-, järn- och stål- och verkstadsbranscherna en
betydande leveranskapacitet, vilken utgjort ett värdefullt konkurrensmedel
under 1978. Utförsäljningen av lagren har även lett till en finansiell
förstärkning av företagens ställning.

Den inhemska efterfrågan har emellertid utvecklat sig mycket svagt.
Den privata konsumtionen minskar med drygt 1 % och de samlade
investeringarna sjunker för andra året i följd. Det är i synnerhet näringslivsinvesteringama
som fortsatt att gå kraftigt tillbaka.

Den svaga inhemska efterfrågan har under loppet av året lett till en
kraftigt ökad arbetslöshet. Särskilt ungdomarna har drabbats hårt. Beredskapsarbeten
och arbetsmarknadsutbildning för arbetslösa har fått
sättas in i en omfattning som aldrig tidigare. Den nedgång i den öppna
arbetslösheten som kunde registreras under oktober månad i år förklaras
av en minst lika stor uppgång av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Det underliggande arbetsmarknadsläget är alltså fortfarande
utomordentligt svagt.

Redan i den socialdemokratiska reservationen till finansutskottets betänkande
med anledning av prop. 1977/78: 100 (budgetpropositionen
1978) framhölls att den borgerliga regeringens ekonomiska politik skulle
medföra ett fortsatt underutnyttjande av våra produktionsresurser och
påtagliga risker för en ökning av arbetslösheten. För att förhindra en
sådan utveckling föreslogs en omläggning av den ekonomiska politiken
i en mer expansiv riktning. De åtgärder som föreslogs i denna reserva -

FiU 1978/79:10

tion koncentrerades i allt väsentligt till en stimulans av investeringar och
av utvecklingsarbetet i företagen.

Sedan utvecklingen under våren visat att försvagningen av hemmamarknaden
och de enskilda hushållens köpkraft blivit långt kraftigare
än vad man kunnat förutse i januari föreslogs i den socialdemokratiska
reservationen till finansutskottets betänkande med anledning av prop.
1977/78: 150 (kompletteringspropositionen 1978) att stimulansåtgärderna
även skulle innehålla åtgärder som förstärkte hushållens köpkraft. I reservationen
föreslogs en engångshöjning av barnbidraget och studiebidraget,
en uppräkning av bostadsbidragen och en tioprocentig sänkning
av priserna på baslivsmedel.

Riksdagens borgerliga majoritet avslog emellertid såväl förslaget om
den allmänt sett mera expansiva inriktningen av politiken som de olika
enskilda förslagen. Åtstramningspolitiken kom alltså att fortsätta.

Om de av socialdemokraterna föreslagna åtgärderna genomförts under
våren 1978 skulle det slöseri med resurser som den borgerliga politiken
medfört till stora delar kunnat undvikas. Den nedåtgående tendensen på
investeringsområdet skulle kunnat brytas och den i vissa fall ganska dramatiska
nedgången i levnadsstandard hos utsatta grupper skulle kunnat
motverkas. Först och främst skulle den inhemska efterfrågan kunnat
hållas uppe och den kraftiga försvagning av arbetsmarknaden som nu inträffat
kunnat undvikas. Kort sagt skulle en politik kunnat föras som lett
till en stabilisering av konjunkturen och sysselsättningen.

Vid riksmötets öppnande den 3 oktober 1978 väcktes en socialdemokratisk
motion (1978/79: 2) om åtgärder inom den ekonomiska politiken
för att förbättra sysselsättningen. I denna framlades ett program
omfattande sju punkter innefattande åtgärder på såväl investerings- som
konsumtionsområdet. Samtidigt redovisades ett program, innehållande
ett stort antal delförslag för att bryta ungdomsarbetslösheten. Den allmänna
inriktningen av sjupunktsprogrammet var att i det korta perspektivet
genom en stimulans åt den inhemska efterfrågan skapa en allmän
och balanserad uppgång i den svenska ekonomin samtidigt som den
även skulle tillgodose det långsiktiga kravet att förstärka industriinvesteringarna
och därigenom trygga den framtida tillgången på arbeten och
produktionskapacitet. Programmet var upplagt med sikte på att snabbt
komma i verkställighet för att kunna påverka utvecklingen redan under
hösten och under den instundande vintern. Den borgerliga riksdagsmajoriteten
har emellertid genom förhalning i utskotten gjort en saklig behandling
av förslagen i stora delar omöjlig. Sålunda föreslogs att priserna
på baslivsmedel skulle sänkas med 10 % redan den 1 december
och att ett extra barnbidrag på 500 kr. skulle betalas ut så snart som
möjligt under hösten. Genom den borgerliga majoritetens förhalningstaktik
har emellertid nu dyrbar tid gått till spillo. Tusentals människor

FiU 1978/79:10

kommer som en följd härav att få gå arbetslösa under vintern och våren.
Förhalningstaktiken har även inneburit att majoriteten grovt åsidosatt
oppositionens rätt att få sina förslag prövade utifrån deras sakliga
innehåll.

I allt väsentligt äger fortfarande förslagen i sjupunktsprogrammet giltighet.
Den utveckling som nu avtecknar sig för 1979 kräver enligt utskottets
mening att den ekonomiska politiken ges en mera expansiv inriktning
såväl på konsumtions- som på investeringsområdet. De prognoser
som redovisats i regeringens proposition 1978/79: 50 om inriktningen
av den ekonomiska politiken förefaller att vara optimistiska i överkant.
Visserligen kommer enbart omslaget i lagerinvesteringarna att innebära
en relativt kraftig positiv effekt på industriproduktionen. Men utvecklingen
i fråga om de fasta investeringarna är fortfarande i förhållande
till de långsiktiga kraven allt för svag och den privata konsumtionen behöver
stimuleras för att ge hemmamarknaden ett nödvändigt stöd.

Som utskottet tidigare framhållit kan det inte uteslutas att den internationella
utvecklingen kommer att kännetecknas av en fortsatt långsam
uppgång. Det finns därför en risk för att exportuppgången inte blir så
kraftig som regeringen bedömt den bli. Även utvecklingen på bostadsbyggandets
område förefaller — om inga ytterligare åtgärder vidtas —
att bli klart svagare än vad som ligger i regeringens bedömningar.

Om man inte i det läge som nu föreligger förstärker den inhemska efterfrågan
finns det risk för att vi får en totalt sett för låg expansion för
att med kraft föra ner den alltför höga arbetslösheten. Om vi inte förstärker
den inhemska efterfrågan riskerar vi att för framtiden nödvändig
kapacitet inom såväl industrin som distributionsleden slås ut — en kapacitet
som vi i ett mer normalt konjunkturläge inte kan vara förutan.

Storleken på den nödvändiga stimulansen måste avgöras mot bakgrunden
av dels behovet av en förstärkning av den inhemska efterfrågan,
dels hänsynstagandet till den utrikes balansen och riskerna för att en
alltför omfattande stimulans kan driva fram en överhettning i vår ekonomi.
Läget på arbetsmarknaden talar entydigt till förmån för en ganska
betydande stimulans av efterfrågan. Som tidigare framhölls borde den ha
satts in långt tidigare. Men även i dagens situation är en mera expansiv
politik klart motiverad.

En ökad aktivitet i ekonomin kommer emellertid att leda till att importen
på nytt börjar stiga. Även om man inte accepterar den mycket
optimistiska bedömning av exporten som regeringen gjort i sin proposition
50 finns det dock anledning räkna med att den kommer att öka
inte oväsentligt under 1979. Trots detta kommer förmodligen handelsbalansen
att försämras något i förhållande till det mycket gynnsamma
utfall som kunnat registreras för 1978.

Det totala underskottet i vår bytesbalans kan komma att ligga på inemot
10 miljarder kr. under 1979. Vi tvingas alltså till en fortsatt upp -

FiU 1978/79: 10

låning utomlands. Detta förhållande pekar enligt utskottets mening klart
på att en stimulans av den inhemska efterfrågan till en betydande del
måste innehålla åtgärder som förstärker landets produktionsförmåga och
internationella konkurrenskraft. En ensidig stimulans åt konsumtionen
leder oss inte ur den nuvarande underskottssituationen visavi utlandet
utan kan t. o. m. tendera att förvärra denna. De förslag till ekonomiskpolitiska
åtgärder som redovisas i det följande har byggts upp med utgångspunkt
i detta förhållande.

I det tidigare avsnittet om den internationella utvecklingen framhölls
att den internationella prisstegringen nu på nytt förefaller att skjuta fart
efter ett år med mycket lugn utveckling. Detta understryker att kampen
mot inflationen måste intensifieras. Det har i detta sammanhang uttryckts
farhågor för att en stimulanspolitik skulle kunna leda till att inflationen
på nytt skulle kunna ta fart. Enligt utskottets mening är emellertid
förhållandena snarast de motsatta. Den vikande konsumtionsutvecklingen
under 1978 har drivit upp kostnadsnivån i detaljhandeln och
skapat ett tryck på konsumentpriserna som visserligen temporärt hållits
tillbaka genom olika prisregleringar men som — om inget sker på konsumtionsområdet
— förr eller senare kommer att utlösa ytterligare prisstegringar.
Det finns för närvarande en betydande, outnyttjad produktionskapacitet
inom såväl den tillverkande industrin som inom distributionsleden.
Det bör vara en viktig uppgift för den ekonomiska politiken
att frigöra dessa reserver. Härigenom skapar man även en gynnsam
produktivitetsutveckling, vilket i sin tur bör kunna dämpa prisstegringstendenserna.

Därtill bör läggas ett ytterligare argument. Stora delar av de svenska
låg- och medelinkomsttagarhushållen har fått vidkännas kraftiga minskningar
av sin levnadsstandard under 1977 och 1978. En lika stor tillbakagång
har vi i fredstid icke fått uppleva sedan början av 30-talet.
Samtidigt har den tidigare borgerliga regeringen vidtagit flera olika åtgärder
som förstärkt företagens och kapitalägarnas inkomst- och vinstsituation.
Särskilt utmanande är enligt utskottets mening att en kort tid
efter det att det centrala avtalet för arbetsmarknaden under våren 1978
undertecknats sänka den allmänna arbetsgivaravgiften med 2 procentenheter.
Denna ganska brutala fördelningspolitik till kapitalägarnas förmån
kan i takt med att vinstläget nu förbättras skapa långtgående kompensationskrav
som utgör en allvarlig fara för den framtida stabiliseringen
av vårt pris- och kostnadsläge. Detta utgör ett av flera exempel
på att den borgerliga regeringens ekonomiska politik varit mycket kortsynt.

Det är mot denna bakgrund av stor vikt att löntagarnas och hushållens
disponibla inkomster utvecklas på ett sådant sätt att de får sin del
av den produktionsuppgång som nu avtecknar sig som möjlig för 1979.
Nedpressningen av de vanliga löntagarnas standard har under 1977 och
1978 varit så kraftig att detta framstår som i hög grad motiverat.

4 Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 10

FiU 1978/79:10

Om man väger samman de sysselsättningspolitiska och fördelningspolitiska
motiven har utskottet funnit att en stimulans av den privata
konsumtionen via en förstärkning av hushållens köpkraft är nödvändig.
Den bör omfatta en skatteomläggning för 1979 som har sin tyngdpunkt
i låg- och medelinkomstskikten. Den bör dessutom innehålla en påtaglig
förbättring av barnfamiljernas situation genom höjning av såväl de allmänna
barnbidragen och studiebidragen som bostadstilläggen. Det är
särskilt barnfamiljerna som drabbats hårt av den kraftiga inflationen.

Totalt sett bör konsumtionsstimulansen uppgå till inemot 3 miljarder
kr. utöver de medel som statsfinansiellt sett frigörs för 1979 genom att
indexregleringen av skatteskalorna upphävs.

På investeringsområdet bör näringslivets investeringar stimuleras genom
införandet av en strukturfond, genom förlängda bidrags- och avdragsregler
för maskininvesteringar och genom ett nytt avdrag för näringslivets
byggnadsinvesteringar.

De olika åtgärderna

För att sätta fart på ekonomin, få ner den alltför höga arbetslösheten
och samtidigt långsiktigt förstärka produktionskapaciteten föreslår utskottet
att den ekonomiska politiken läggs om i en mera expansiv riktning.
Utskottet föreslår att följande åtgärder genomförs.

Åtgärder på investeringsområdet:

— Ett kraftigt förstärkt stöd till industrins investeringar och utvecklingsarbete.

— En ansvarsfull energipolitik.

— Ett förstärkt stöd till nyproduktion av bostäder.

Åtgärder på konsumtionsområdet:

— En kraftig förbättring av bostadsbidragen.

— En höjning av det allmänna barnbidraget och en däremot svarande
höjning av studiebidraget och det förlängda barnbidraget.

— En tioprocentig sänkning av kommunalskatterna.

De föreslagna åtgärderna på investeringsområdet överensstämmer
med dem som framfördes i motionen 2 om åtgärder för att förbättra sysselsättningen.
De bedömningar som nu kan göras bekräftar att behovet
av denna typ av åtgärder är oförändrat stort och att värdefull tid gått
till spillo genom att riksdagen inte tidigare beslutat i enlighet med dessa
förslag.

De åtgärder som regeringen föreslår i sin proposition och som innebär
en förlängning av avdrags- och bidragsmöjligheterna i fråga om
maskininvesteringar och ett nytt avdrag för vissa byggnadsinvesteringar
är enligt utskottets mening inte tillräckliga för att ge näringslivet den
investeringsstimulans som behövs. Utöver regeringens förslag krävs en

FiU 1978/79:10

kraftig förbättring av företagens försörjning med risktagande kapital.
Utskottet förordar därför att den i motionen 2 föreslagna strukturfonden
inrättas fr. o. m. 1 januari 1979. Riktlinjer för fondens verksamhet
har utförligt angivits i de socialdemokratiska motionerna 1977/78: 654
och 1977/78: 1640.

Enligt de beräkningar som redovisats i propositionen 50 har visserligen
bostadsinvesteringarna ökat under 1978. Men en betydande del av
denna uppgång sammanhänger med ombyggnad av äldre bostäder och
med investeringar i energibesparande syfte. Den egentliga nyproduktionen
av flerfamiljshus ligger fortfarande klart för lågt i förhållande
till behoven. Mycket talar för att den av regeringen beräknade igångsättningen
för 1978 inte kommer att uppnås. Bostadsköerna ökar nu
kraftigt och det råder bostadsbrist i två tredjedelar av landets kommuner.
Det är särskilt de unga människorna som ställs inför svårigheter
när bostadsbristen ökar. Såväl sysselsättningspolitiska som bostadspolitiska
skäl talar för att man snabbt måste sätta in åtgärder som ökar nyproduktionen
till 70 000—75 000 lägenheter per år. Utskottet föreslår
därför att ett särskilt ränte- och amorteringsfritt tilläggslån för flerbostadshus
införs i enlighet med förslaget i motionen 2. Den utomordentligt
snabba pris- och kostnadsstegringen på detta område — med 20 %
byggnadsprisstegring enligt senast tillgängliga beräkning — understryker
vikten av att prisstopp på byggnadsmaterial införs och att en skärpt
kontroll av entreprenadpriserna på bostadsbyggnadsmarknaden kommer
till stånd.

I motionen 1 (vpk) begärs åtgärder från regeringen som säkrar ett
bostadsbyggnadsprogram om 85 000 lägenheter under budgetåret 1978/
79. I motionen 96 (apk) krävs att minst 75 000 lägenheter påbörjas under
år 1979. Civilutskottet har i yttrande till finansutskottet (CU 1978/
79: 1 y) över yrkandet i motionen 1 karakteriserat detta som så allmänt
hållet att ett föreslaget uttalande inte tjänar något reellt syfte. Finansutskottet
vill instämma häri. Varje diskussion om bostadsbyggandets
omfattning måste utgå ifrån med vilka medel man vill få bostadsbyggandet
att expandera. En sådan bedömning synes inte ske i motionerna
1 och 96. Utskottet avstyrker med det anförda bifall till yrkandena i
motionerna rörande bostadsbyggnadsprogram.

I motionen 1 (vpk) krävs — inom ramen för ett program för 100 000
nya arbeten — en rad investeringar inom såväl kommunal som statlig
sektor. Riksdagen prövade i våras motsvarande yrkanden på grundval
av ett betänkande från finansutskottet (FiU 1977/78: 40) och avvisade
dem. Någon ny sakprövning av varje enskilt förslag är enligt utskottets
mening inte erforderlig i detta sammanhang. Yttranden över de mer
omfattande förslagen har inkommit från social- och näringsutskotten.
Finansutskottet vill hänvisa till dessa. Utskottet konstaterar att om riks -

Fil) 1978/79: 10

dagen bifaller de riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats
i motionen 116 så tillgodoses i väsentlig mån syftet med motionen. Med
det anförda avstyrker utskottet motionen 1, yrkandena 2—7 och 12.

Till följd av att den borgerliga majoriteten i riksdagen blockerat behandlingen
av det socialdemokratiska sjupunktsprogrammet kan nu inte
de i motionen 2 föreslagna åtgärderna om extra barnbidrag och studiebidrag
under hösten och en sänkning av priset på baslivsmedel per den
1 december i år genomföras.

Utskottet har i det föregående ansett att konsumtionsstimulansen bör
uppgå till inemot 3 miljarder kr. utöver de medel som frigörs för 1979
genom ett upphävande av indexregleringen av skatteskalorna. Detta utrymme
medger bifall till de i motionen 116 framförda förslagen om
att bostadsbidragen höjs från den 1 januari 1979 intill en ram av 300
milj. kr., vidare att de allmänna barnbidragen räknas upp permanent
med 500 kr. per år och barn fr. o. m. den 1 januari 1979 samt på
motsvarande sätt höjning av studiebidraget och det förlängda barnbidraget
med 42 kr. till 230 kr. i månaden. Inom ramen ryms också en
skatteomläggning för år 1979 i enlighet med de riktlinjer som redovisats
i motionen 116. Detta skulle på ett fördelningspolitiskt riktigare sätt än
vad som sker genom den borgerliga regeringens indexreglering skapa
ett inflationsskydd för skattebetalarna. Viss kompenserande finansiering
erfordras och kan uppnås genom en viss skärpning av förmögenhetsskatten.

Mot den angivna bakgrunden tillstyrker utskottet förslaget i motionen
116 om förbättrat bostadsstöd. Detta innebär att de övre hyresgränserna
för statskommunalt bostadsbidrag höjs med 100 kr. per månad för barnfamiljer
och det statliga bostadsbidraget med 240 kr. per barn och år
utöver redan beslutade förändringar, att gälla från 1979-01-01.

De statsfinansiella perspektiven

Regeringen har i propositionen 50 inte presenterat några bedömningar
av budgetläget eller den statsfinansiella utvecklingen. Man har
inte ens redovisat någon avstämning av utvecklingen under det löpande
budgetåret — trots att sådana regelbundet görs inom budgetdepartementet.
Man har inte heller redovisat några bedömningar av vare sig
vilka statsfinansiella effekter de i propositionen redovisade förslagen
kommer att få eller vilka effekter de får på samhällsekonomin.

Med hänsyn härtill har det inte varit möjligt för utskottet att bedöma
vilka förändringar i övrigt som de här framförda förslagen kan komma
att föranleda. Utgångspunkten för utskottet har varit att framlägga
förslag till åtgärder som i dagsläget framstår som motiverade mot bakgrunden
av det allmänna ekonomiska läget och med beaktande av behovet
av att stimulera sysselsättning och investeringar. Efter det att re -

FiU 1978/79:10

geringen i januari framlagt sitt förslag till statsbudget för 1979/80 och
nya beräkningar över det statsfinansiella läget kommer utskottet att
redovisa vilka åtgärder som då är påkallade på det statsfinansiella området.

Utskottet vill emellertid redan nu rikta uppmärksamheten på den
oroande utveckling som statsfinanserna undergått under senare år. Budgetunderskottet
som vid utgången av budgetåret 1975/76 uppgick till
3,6 miljarder kr. beräknades i kompletteringspropositionen för det innevarande
budgetåret till 41,8 miljarder kr. Enligt riksrevisionsverkets
senaste budgetprognos beräknas detta underskott nu ha stigit till 44 miljarder
kr.

Denna kraftiga försvagning av budgetpolitiken har medfört en utomordentligt
stark likviditetsökning i den svenska ekonomin. Ökningen av
mängden betalningsmedel ligger nu långt över vad som mera långsiktigt
kan accepteras med hänsyn till prisstabiliseringen. Den kan i en
uppåtgående konjunktur ställa kreditpolitiken inför näst intill omöjliga
uppgifter. På längre sikt måste därför budgetunderskottet kraftigt nedbringas.

Detta kommer sannolikt att i viss utsträckning ske i takt med att den
ekonomiska aktiviteten på nytt skjuter fart, inkomsterna ökar och behovet
av särskilda sysselsättnings- och näringspolitiska insatser minskar.
Samtidigt visar den långtidsbudget som den tidigare regeringen presenterade
i våras — i bilaga 2 till prop. 1977/78: 150 — att underskottet
inte nämnvärt kommer att minska trots att man i dessa beräkningar
förutsatt en ganska betydande uppgång i den ekonomiska aktiviteten.
En väsentlig anledning härtill är de långsiktiga verkningarna av att man
i dessa beräkningar förutsatt att indexregleringen av statsskatteskalan
bibehålies.

Vilka konsekvenser för finanspolitiken som denna oroväckande utveckling
medför återkommer utskottet till när regeringen i januari 1979
redovisat det statsfinansiella läget för innevarande och kommande budgetår.

Utskottet har härmed behandlat riktlinjerna i stort för den ekonomiska
politiken. Utskottet tillstyrker de riktlinjer som anges i motionen
116 och, i tillämpliga delar, i motionen 2. Utskottet avstyrker propositionen,
motionen 1, yrkandet 14, motionen 5, yrkandet 6, motionen
88, motionen 94, yrkandet 1, motionen 96, yrkandet 4 samt motionen
105.

dels den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Näringsutskottet
tar” och slutar med ”yrkandet 5” bort ha följande lydelse: Utskottet

delar motionärernas uppfattning. Det miljardslöseri som nu
sker på energiområdet måste bringas att upphöra. Den tidigare borger -

FiU 1978/79:10

liga regeringens handlingsförlamning på energiområdet försvagar den
svenska ekonomins långsiktiga konkurrenskraft och får på kort sikt
också direkta konsekvenser för många människors sysselsättning. Utskottet
tillstyrker motionen 2, yrkandet 5.

dels utskottets hemställan under 1—3 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken att riksdagen
med avslag på propositionen 1978/79: 50 samt motionerna
1978/79: 1, yrkandet 14, 1978/79:5, yrkandet 6, 1978/
79:88, 1978/79: 94, yrkandet 1, 1978/79:96, yrkandet 4,
1978/79: 105 och med anledning av motionen 1978/79: 2 yrkandet
18 godkänner vad som förordats i motionen 1978/79:
116 yrkandet 1 och som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

2. beträffande inrättande av en strukturfond att riksdagen med
bifall till motionen 1978/79: 2 yrkandena 1—3

a. beslutar inrätta en strukturfond fr. o. m. den 1 januari 1979
i enlighet med de riktlinjer utskottet angivit,

b. till Strukturfonden på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1978/79 under statens utlåningsfonder anvisar ett
investeringsanslag av 2 000 000 000 kr.,

c. uppdrar åt fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten
garanti för strukturfondens förpliktelser på ett belopp intill
sammanlagt högst 2 000 000 000 kr.,

3. beträffande prisstopp på byggnadsmaterial m. m. att riksdagen
med bifall till motionen 1978/79: 2 yrkandet 6 beslutar som
sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om
prisstopp på byggnadsmaterial och skärpt kontroll av entreprenadpriser
på byggnadsområdet,

dels utskottets hemställan under 4 — under förutsättning av bifall till
reservationens förslag till hemställan under 3 — bort ha följande lydelse: 4.

beträffande särskilt tilläggslån för flerbostadshus att riksdagen
med bifall till motionen 1978/79: 2 yrkandet 7 godkänner av
utskottet förordade riktlinjer beträffande särskilt tilläggslån
för flerbostadshus,

dels utskottets hemställan under 13 och 20 bort ha följande lydelse:

13. beträffande förbättrat bostadsbidrag att riksdagen med anledning
av motionen 1978/79: 2 yrkandena 10 och 11 och med
bifall till motionen 1978/79: 116 yrkandena 2 och 3

a. godkänner vad utskottet anfört om höjning av det statliga
bostadsbidraget och den övre hyresgränsen för statskommunalt
bostadsbidrag till barnfamiljer m. fl.,

FiU 1978/79: 10

b. till Bostadsbidrag m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1978/79 under trettonde huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag av 150 000 000 kr.,

20. beträffande uttalande om behovet av en ansvarsfull energipolitik
att riksdagen med bifall till motionen 1978/79: 2 yrkandet
5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Reservation 2 beträffande uttalande om nödvändigheten att också i
praktiken hävda de centrala målsättningarna rättvis inkomstfördelning
och regional balans av Nils Åsling, Torsten Gustafsson, Anton Fågelsbo
och Rolf Rämgård (alla c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ”Utskottet
anser” och på s. 42 slutar med ”regeringen till känna” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att förslagen i propositionen
i vissa delar stämmer dåligt överens med strävandena till en rättvisare
inkomstfördelning. De föreslagna justeringarna av skatteskalan
ger sålunda inte någon förbättring för låginkomsttagarna.

Reformarbetet på skatteområdet bör i stället ta sikte på en samlad
lösning i anslutning till nästa lönerörelse. Tyngdpunkten bör därvid ligga
på förbättringar i den kommunala skatteutjämningen och andra åtgärder
som kan lätta det ekonomiska trycket på kommunerna. Kommunalskatten
utgör numera den tyngsta skattebördan för nästan alla inkomsttagare
och påverkar därmed också marginalskatten. Det är samtidigt
angeläget att få till stånd en justering av marginalskatten på arbetsinkomster.
Det är vidare önskvärt att en sådan skattereform kombineras
med en utbyggnad av det familjepolitiska stödet.

I propositionen 1975/76: 211 framlade den dåvarande socialdemokratiska
regeringen riktlinjer för den nu gällande regionalpolitiken.
Under 1977 och 1978 har vissa förbättringar vidtagits. Som exempel
kan nämnas de regionala utvecklingsfonderna. De regionala aktiviteterna
att utveckla näringslivet har även i andra avseenden väsentligt utökats
bl. a. genom inrättandet av Norrbottensdelegationen och liknande regionala
organ. Kommunerna har erhållit statsbidrag för byggande av industrihus
också i små orter i inre stödområdet. I rådande lågkonjunktur
har de socialdemokratiska riktlinjerna för regionalpolitiken emellertid
visat sig klart otillräckliga. Trepartiregeringen planerade därför att förelägga
riksdagen förslag om en ny regionalpolitik. I avvaktan på att
sådana nya riktlinjer kan föreläggas riksdagen bör arbetet med att
främja en bättre regional balans på grundval av den gällande regionalpolitiken
fortsätta.

Under perioder med stigande ekonomisk aktivitet i samhället tenderar

FiU 1978/79: 10

som motionärerna framhåller koncentrationstendenserna i näringslivet
att förstärkas. Regeringen vill enligt uttalanden i propositionen möta
denna utveckling med rörlighetsstimulerande åtgärder. Enligt utskottets
uppfattning måste i stället de regionalpolitiska insatserna utökas. Det
finns annars risk för att konjunkturuppgången går de arbetslösa i stora
delar av landet förbi.

Som ett led i en sådan politik bör som motionärerna föreslagit investeringsfonderna
få utnyttjas i kombination med lokaliseringspolitiskt stöd.
Därigenom kan investeringsfonderna på allvar utnyttjas i regionalpolitisk!
syfte. Detta bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande uttalande om nödvändigheten att också i praktiken
hävda de centrala målsättningarna rättvis inkomstfördelning
och regional balans att riksdagen med bifall till motionen
1978/79: 94 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

Reservation 3 beträffande uttalande om nödvändigheten att också i
praktiken hävda de centrala målsättningarna rättvis inkomstfördelning
och regional balans av Björn Molin (fp), Rune Rydén (m), Knut Wachtmeister
(m) och Olle Wästberg (fp) som anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 41 börjar med ”Utskottet anser” och på s. 42 slutar
med ”regeringen till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det för sin del självklart att de centrala mål för den
ekonomiska politiken som godtagits av breda majoriteter i riksdagen
också i praktiken bör vara vägledande för ställningstaganden i enskilda
konkreta frågor. Det kan dock finnas olika meningar om huruvida en
åtgärd är förenlig med de centrala ekonomisk-politiska målen. Utskottet
erinrar vidare om att de i motionsyrkandet nämnda målen inte är de
enda. Motionärerna anger själva full sysselsättning, rimlig prisstabilitet,
ekonomisk tillväxt och jämvikt i bytesbalansen som andra centrala
mål för den ekonomiska politiken. Det torde inte så sällan inträffa att
en föreslagen åtgärd är ägnad att främja ett eller ett pär av målen men
i någon mån strider mot ett annat mål. Avvägningen måste då ytterst
ske efter en analys av det konkreta förslaget. Det ankommer inte på
finansutskottet att ta ställning till de förslag till åtgärder som föranlett
motionsyrkandet. Dessa förslag har remitterats till andra utskott. Finansutskottet
förutsätter att berörda utskott tar ställning till förslagen under
beaktande av samtliga de centrala mål som är relevanta i sammanhanget.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

FiU 1978/79:10

Särskilda yttranden

1. beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken av Nils
Åsling, Torsten Gustafsson, Anton Fågelsbo och Rolf Rämgård (alla c)
som anför:

Som utskottet framhåller är den svenska ekonomin nu på väg upp ur
den svåraste krisen under efterkrigstiden. Industriproduktionen, som
fallit sedan slutet av 1974, började åter att öka vid mitten av 1978.
Industrins orderstockar växer. Den privata konsumtionen, som minskat
sedan första kvartalet 1977, har vänt uppåt under tredje kvartalet i år.
Den internationella konkurrenskraften har förstärkts. Exporten har
stigit markant och det tidigare underskottet i handelsbalansen har under
1978 vänts i ett överskott på ungefär 5 miljarder kronor. Takten i prisstegringarna
har halverats jämfört med för ett år sedan.

Förbättringen hänger i viss utsträckning samman med en förbättring
av den internationella konjunkturen. I första hand är den dock ett
resultat av de åtgärder som trepartiregeringen vidtog för att stabilisera
den svenska ekonomin: devalveringen, borttagandet av den allmänna
arbetsgivaravgiften m. m.

Obalansen i svensk ekonomi är dock långt ifrån övervunnen. Det
fordras ytterligare omställningar i de s. k. krisbranscherna. Investeringsviljan
är fortfarande svag. Sysselsättningsläget är trots den återhämtning
som ägt rum de senaste månaderna mycket besvärligt.

Som utskottet understryker är det därför ytterst angeläget att trepartiregeringens
framgångsrikt påbörjade stabiliseringspolitik fullföljs. De
ekonomisk-politiska åtgärderna måste vara inriktade på att ytterligare
förbättra den svenska industrins konkurrenskraft. Konsumtionen måste
anpassas till vad som långsiktigt går att hålla.

Utskottet tillstyrker mot den bakgrunden de olika förslag till investeringsstimulerande
åtgärder, som föreslagits i regeringens proposition och
i flera partimotioner.

Utskottet godkänner också de omfattande sysselsättningspolitiska åtgärder,
som trepartiregeringen har satt in under hösten med stöd av den
s. k. finansfullmakten i syfte att öka byggnadsverksamheten och förbättra
sysselsättningsläget bland ungdom.

När det gäller den privata konsumtionen finns det anledning att understryka
att den tidigare svaga nedgången sedan en tid förbytts i en
klar uppgång. Denna omsvängning är bl. a. en effekt av att takten i
prisstegringarna gått ner och av olika stimulansåtgärder. Diskontosänkningarna
och retroaktiva löneutbetalningar under sommaren och hösten
har också stimulerat konsumtionen.

Denna utveckling kan väntas fortsätta under 1979. Den redan beslutade
indexregleringen av skatteskalan undanröjer den tidigare automatiska
skärpningen av den statliga beskattningen. Vid årsskiftet höjs

FiU 1978/79:10

bl. a. bostadsbidragen. Det bör vidare erinras om att lönehöjningarna
för 1979 kommer att betalas ut från årets början och att höjningarna
av kommunalskatterna 1979 blir väsentligt lägre än under de närmast
föregående åren. Enligt konjunkturinstitutets bedömning kan man därutöver
räkna med någon nedgång i det för närvarande höga hushållssparandet.

Mot den bakgrunden måste man enligt vår uppfattning vara försiktig
med att nu sätta in ytterligare konsumtionsstimulanser. Konsumtionsökningen
kommer annars att bli väsentligt högre under 1979 än vad
som är möjligt att hålla på längre sikt. Samtidigt riskerar man att inflationstendenserna
på nytt förstärks. Den försvagning av bytesbalansen
som förutses för 1979 blir ännu mer påtaglig samtidigt som det stora
underskottet i statsbudgeten kommer att fortsätta att öka i en uppåtgående
konjunktur.

Det tillgängliga utrymmet för konsumtionsstimulans bör utnyttjas för
att förbättra situationen för de sämst ställda. Insatserna bör därför i
första hand begränsas till de åtgärder om vilka det råder bred enighet:
en höjning av den särskilda skattereduktionen, en uppräkning av barnbidragen
och studiebidragen, justeringar av skattereglerna för pensionärer
samt en höjning av avdraget för underhållsskyldiga.

2. beträffande allmänt prisstopp av Kjell-Olof Feldt, Knut Johansson,
Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Karin Flodström, Bo Forslund och Jan
Fransson (alla s) som anför:

Enligt vår mening bör man inte underskatta riskerna för en fortsatt
inflationsutveckling. Inflationen har visserligen gått ner i förhållande till
den mycket höga prisstegringen under 1977. Riskerna för fortsatta prisstegringar
kvarstår emellertid. Statsmakterna måste hålla en hög beredskap
för att snabbt och effektivt kunna ingripa vid alla tecken på en
accelererad prisuppgång. Målet för inflationsbekämpningen måste sättas
högre än vad som kommit till uttryck i propositionen 1978/79: 50.

3. beträffande kapitalexport och utlandsinvesteringar av Kjell-Olof
Feldt, Knut Johansson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Karin Flodström,
Bo Forslund och Jan Fransson (alla s) som anför:

Enligt vår mening har utskottet i sin motivering tagit för lätt på de
frågor som tas upp i motionen 96 beträffande kapitalexporten och utlandsinvesteringarna.
Det förhållandet att riksbankens tillstånd till svenska
direkta investeringar i utlandet nedgått något under de första 10 månaderna
1978 är ju inte liktydigt med att dessa problem nu inte längre
skulle existera. Enligt vår mening bör dessa frågor ägnas en skärpt upp -

FiU 1978/79:10

märksamhet i framtiden. Ett omfattande utredningsarbete pågår emellertid
redan rörande de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter
(Dir; 1977: 94) och rörande valutaregleringen (Dir. 1977: 85). Ett
sådant utredningsarbete är också nödvändigt som grund för att kunna
vidta erforderliga ändringar i valutalagstiftningen.

FiU 1978/79:10

Skatteutskottets yttrande
1978/79:2 y

över vissa motionsyrkanden om åtgärder inom den ekonomiska
politiken

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över
motionen 1978/79:2 av Olof Palme m. fl. (s) yrkandet 4 och motionen 1978/
79:5 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkandena 3 och 4. Yrkandet 4 i s-motionen
innebär att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som anförs i motionen
om behovet av vissa åtgärder för att snabbt stimulera investeringsverksamheten.
Inom skatteområdet avser motionärerna att förstärka och förlänga det
särskilda investeringsavdrag och det statliga investeringsbidrag som utgår
under 1978. De anser också att särskilda åtgärder bör vidtas för att förstärka
byggnadsinvesteringarna inom industrin. Yrkandena 3 och 4 i vpk-motionen
går ut på att mervärdeskatten på nödvändighetsvaror skall slopas och
skattepolitiken ändras i enlighet med vissa riktlinjer i motionen. Med
anledning härav vill utskottet framhålla följande.

Riksdagen kommer inom kort att föreläggas en proposition som syftar till
att stimulera näringslivets investeringar genom åtgärder på beskattningsområdet
av den art som förordas i s-motionen. Utskottet avser att behandla
denna proposition senare i höst och anser att de skattefrågor som omfattas av
yrkandet 4 i s-motionen lämpligen bör behandlas i detta sammanhang.

Anledning saknas också att nu ta upp yrkandena 3 och 4 i vpk-motionen till
särskild behandling. Utskottet kommer nämligen i anslutning till den
aviserade propositionen om ändrade skatteskalor m. m. för inkomståret 1979
att pröva motioner från riksmötet 1977/78 med yrkanden av samma innebörd
(vpk-motionerna 1977/78:322 och 323).

På grund av det anförda anser utskottet att finansutskottet bör överlämna
nu aktuella yrkanden såvitt avser skattefrågor till skatteutskottet.

Stockholm den 26 oktober 1978

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

FiU 1978/79: 10

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson* (s),
Stig Josefson (c), Tage Johansson (s). Nils Hörberg* (fp), Tage Sundkvist* (c).
Olle Westberg i Hofors* (s). Kurt Söderström* (m), Hagar Normark (s), Johan
Olsson* (c), Curt Boström (s), Bo Lundgren* (m), Bo Forslund (s) och
Wilhelm Gustafsson (fp).

Ej närvarande vid betänkandets justering.

FiU 1978/79:10

Bilaga 2

Socialutskottets yttrande
1978/79:1 y

över vissa delar av motionen 1978/79:1 om åtgärder inom den
ekonomiska politiken för att förbättra sysselsättningen

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 12 oktober 1978 beslutat bereda socialutskottet
tillfälle att avge yttrande över bl. a. motionen 1978/79: 1 av Lars
Werner m. fl. (vpk), såvitt avser yrkandena 2, 3, 4 och 5.

I motionen yrkas, såvitt här är i fråga, att riksdagen beslutar

2. att hos regeringen hemställa om åtgärder för att ytterligare 20 000
barnstuge- och fritidshemsplatser skall byggas under budgetåret 1978/79
och att erforderliga statsbidrag härför utgår,

3. att hos regeringen hemställa om åtgärder för att personaltätheten
i daghemmen blir 1 personal på 4 barn,

4. att hos regeringen hemställa om åtgärder för 6 000 nya tjänster
inom sjukvården,

5. att hos regeringen hemställa om åtgärder för 5 000 nya tjänster
inom äldreomsorgen.

Utskottet

För kort tid sedan har regeringen lagt fram propositionen 1978/79: 26
om ett särskilt statsbidrag till kommuner och landstingskommuner under
år 1979.

I propositionen redovisas en överenskommelse mellan regeringen å
ena sidan och Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet å
andra sidan. I överenskommelsen behandlas dels den kommunala volymutvecklingen
åren 1979 och 1980, dels de finansiella förutsättningarna
för kommuner och landstingskommuner år 1979.

För att begränsa den kommunala expansionen har parterna enats om
att riktpunkten för den kommunala konsumtionens volymökning bör
vara 3 % per år under åren 1979 och 1980. Parterna är också ense om
att inom de angivna ramarna utbyggnaden av barnomsorg, äldrevård och
långtidssjukvård bör prioriteras.

överenskommelsen innebär att staten tillskjuter ett särskilt bidrag till
kommuner och landstingskommuner för år 1979.

Socialutskottet vill framhålla att den syn beträffande expansionen
inom den kommunala sektorn, som kommer till uttryck i överenskommelsen,
står i mycket god överensstämmelse med de önskemål om ökad

FiU 1978/79:10

sysselsättning inom barnomsorgen, sjukvården och äldreomsorgen som
motionärerna ger uttryck åt. Det ankommer på de enskilda kommunerna
och landstingskommunerna att bedöma vilket utrymme som finns
att bygga ut dessa sektorer.

Utskottet vill beträffande yrkandena om barnomsorgen även hänvisa
till sitt nyligen avgivna, av riksdagen godkända betänkande SoU 1978/
79: 1. I betänkandet redovisas att frågan om normer för personaltäthet
och gruppstorlek i förskolan är föremål för översyn (s. 7). Vidare redovisas
bl. a. riksdagens ställningstagande till barnomsorgens utbyggnad
(s. 11—13) samt gällande statsbidragsregler (s. 3 och 4, se även s. 14
och 15).

Utskottet anser att någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandena
inte är påkallad.

Stockholm den 15 november 1978

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Kersti Swartz (fp), Erik Larsson (c),
Nils Carlshamre (m), Evert Svensson (s), Karin Andersson (c), John
Johnsson (s), Bengt Bengtsson (c), Kjell Nilsson (s), Britt Wigenfeldt
(c), Stig Alftin (s), Marianne Lundqvist (fp) och Blenda Littmarck (m).

FiU 1978/79:10

64 Bilaga 3

Jordbruksutskottets yttrande
1978/79:1 y

med anledning av motion om åtgärder inom den ekonomiska politiken
för att förbättra sysselsättningen

Till finansutskottet

Genom beslut den 12 oktober 1978 har finansutskottet berett jordbruksutskottet
tillfälle att avge yttrande över motionen 1978/79: 2 i vad
avser yrkandena 14—16.

Motionen

I motionen 1978/79: 2 av Olof Palme m. fl. (s) föreslås, såvitt nu är
i fråga, att riksdagen 14. hos regeringen hemställer att konsumentpriset
på mjölk, ost, nötkött, bröd och mjöl sänks med i motionen angivna
belopp, 15. till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område (jordbruksdepartementet)
på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 825 000 000 kr. samt 16. beslutar,
genom utnyttjande av anslaget under 15, kompensera jordbruket genom
särskilda pristillägg på berörda jordbruksprodukter för de i motionen
föreslagna prissänkningarna.

Enligt motionärernas mening bör inflationsbekämpningen inriktas på
varuområden som spelar stor roll för barnfamiljer och låginkomsttagare.
Ett verksamt medel för att åstadkomma detta är att inom ramen för
jordbruksregleringen öka subventionerna av de s. k. baslivsmedlen. Motionärerna
föreslår att subventionerna ökas så, att konsumentpriset på
mjölk sänks med 15 öre per liter fr. o. m. december månad i år. I motionen
föreslås vidare att konsumentpriset på ost sänks med 3 kr. per
kilo, på nötkött med 3: 50 kr. per kilo, på matbröd med 40 öre per kilo
och på mjöl med 55 öre per kilo. Totalt sett skulle de föreslagna åtgärderna
kosta ca 825 milj. kr. Därigenom kan den genomsnittliga prisnivån
på de ifrågavarande baslivsmedlen sänkas med ca 10 % och den
allmänna konsumentprisnivån med inemot 0,5 %.

Utskottet

Riksdagen godkände i slutet av föregående riksmöte av regeringen
förordade grunder för regleringen av priser m. m. på vissa jordbruksprodukter
för treårsperioden den 1 juli 1978—den 30 juni 1981 (prop.

FiU 1978/79: 10

1977/78: 154, JoU 1977/78: 34, rskr 1977/78: 348). Regeringens av riksdagen
biträdda förslag överensstämmer med vad som förordats av statens
jordbruksnämnd efter överläggningar med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation
och konsumentdelegationen. Nämndens förslag har biträtts
av de i överläggningarna deltagande delegationerna.

Riksdagens beslut innebär att till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område för innevarande budgetår under tionde huvudtiteln anvisats
ett förslagsanslag av 3 666 milj. kr. Från nämnda anslag bestrids under
posten Ersättning till följd av prisstopp m. m. kostnaderna för ersättning
till jordbruket dels till följd av uteblivna införsel- och förmalningsavgiftshöjningar
samt föreskrivna avgiftssänkningar på grund av livsmedelssubventionering
och prisstopp, dels ersättning till jordbruket för genom
prisstoppet förhindrade prishöjningar på kött, fläsk och ost, vilkas
priser annars skulle ha höjts till följd av stigande världsmarknadspriser.
Ersättningen beräknas på inom landet marknadsförda kvantiteter av inhemsk
vara. För budgetåret 1978/79 har anslagsposten, under förutsättning
av bl. a. fortsatt subventionering och prisstopp, beräknats till 3 200
milj. kr.

Det ankommer inte på jordbruksutskottet att behandla den i motionen
2 upptagna frågan om prissänkning på vissa baslivsmedel från fördelningspolitiska
eller statsfinansiella synpunkter.

Skulle det bli aktuellt med en prissänkning i enlighet med motionsförslaget
finner utskottet inte något att erinra mot de i motionsyrkandena
15 och 16 från anslagstekniska synpunkter framlagda förslagen till
åtgärder.

Stockholm den 7 november 1978

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Hans Wachtmeister
(m), Bertil Jonasson (c), Grethe Lundblad (s), Börje Stensson
(fp), Sven Lindberg (s), Åke Wictorsson (s)*, Arne Andersson i Ljung
(m), Gunnar Olsson (s)*, Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s),
Tage Adolfsson (m)*, Rune Johnsson i Mölndal (c) och Wivi-Anne
Radesjö (s).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

5 Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 10

FiU 1978/79: 10

Bilaga 4

Näringsutskottets yttrande
1978/79:1 y

med anledning av motioner om åtgärder inom den ekonomiska
politiken för att förbättra sysselsättningen

Till finansutskottet

Finansutskottet har hemställt om näringsutskottets yttrande över vissa
delar av motioner om åtgärder inom den ekonomiska politiken för att
förbättra, sysselsättningen, nämligen motionen 1978/79: 1 av Lars Werner
m. fl. (vpk) yrkandena 7—10 och 13 samt motionen 1978/79: 2 av
Olof Palme m. fl. (s) yrkandena 1—3 och 5.

Näringsutskottet får anföra följande.

Inrättande av en strukturfond

Motionen 1978/79: 2

I motionen 1978/79: 2 hemställs bl. a. att riksdagen

1. beslutar inrätta en strukturfond fr. o. m. den 1 januari 1979 i enlighet
med i motionen angivna riktlinjer,

2. till Strukturfonden (industridepartementet) på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 anvisar ett investeringsanslag på
2 000 000 000 kr.,

3. uppdrager åt fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garanti
för strukturfondens förpliktelser på ett belopp intill sammanlagt
högst 2 000 000 000 kr.

Motionärerna hänvisar till tidigare motioner där förslag framförts om
inrättande av en särskild strukturfond för att förbättra företagens försörjning
med risktagande kapital och därigenom underlätta finansieringen
av nya, framtidsinriktade investeringar. Utvecklingen i vårt land
sedan förslaget första gången lades fram har, säger motionärerna, understrukit
behovet av en sådan fond. Det finns, hävdar de, ett antal konkreta
exempel på stora investeringar som inte har kommit till stånd på
grund av att denna typ av riskbärande kapital har saknats. Strukturfonden
bör enligt motionärerna under sitt första verksamhetsår få en omslutning
av 4 miljarder kr. Den bör läggas vid sidan av statsbudgeten
men ges möjlighet att med statliga garantier gå ut på de internationella
lånemarknaderna för att finansiera delar av sin verksamhet. Den nu
föreslagna garantin är avsedd att ge fonden möjlighet att under det
första verksamhetsåret låna upp kapital inom en ram av 2 miljarder kr.

FiU 1978/79:10

För att fonden på ett effektivt sätt skall kunna fungera som ett medel
för att åstadkomma offensiva framtidsinriktade investeringar inom ramen
för en samordnad näringspolitik bör, säger motionärerna, i dess
styrelse finnas representanter för både löntagare, näringsliv och den
statliga sektorn.

Tidigare förslag och deras behandling

Förslag om inrättande av en strukturfond framfördes i riksdagen
första gången i en socialdemokratisk partimotion i januari 1977 (mot.
1976/77: 1327). Enligt denna motion skulle fonden svara för samhällsfinansiering
av sådana projekt inom branscher, grupper av företag eller
i särskilda fall enstaka företag som syftade till att lägga grunden till en
nödvändig framtida branschstruktur med utvecklingsdugliga och livskraftiga
företag. Finansieringen skulle gälla investeringar i förening därmed.
Större insatser i fråga om utvecklingsarbete och marknadsföring
skulle likställas med sådana investeringar. Formella krav på säkerheter
skulle inte förekomma. Förräntningskraven skulle kunna ställas lågt och
för viss tid kunna efterges helt. Däremot skulle en hög grad av inflytande
från samhällets sida utgöra ett villkor. Olika former för fondens kapitaltillskott
angavs som tänkbara. Aktieteckning i samband med nyemission
skulle spela en framträdande roll. Strukturfondens insatser skulle kunna
kombineras med kapitaltillskott från Sveriges Investeringsbank AB. Fonden
skulle inte utnyttjas för branschrationaliseringar i företag där staten
hade ett dominerande inflytande. Motionärerna räknade med en ram av
750 milj. kr. för fondens engagemang under det första året. Finansieringen
föreslogs ske i särskild ordning, dels genom en arbetsgivaravgift,
dels genom en begränsning av juridiska personers rätt till avdrag för
debiterad kommunalskatt vid inkomsttaxeringen. Motionärerna förutsatte
att kostnaderna för den höjda arbetsgivaravgiften skulle räknas av
vid framtida löneuppgörelser. Med hänvisning därtill och till löntagarorganisationernas
starka intresse för den näringspolitiska utvecklingen
föreslog de att dessa organisationer skulle få ett avgörande inflytande
i fondens styrelse. Denna borde enligt motionen ha tio ledamöter, av
vilka löntagarorganisationerna skulle utse sex, näringslivsorganisationerna
två och staten två.

Näringsutskottet behandlade motionen i ett betänkande i maj 1977
(NU 1976/77: 35). Utskottet anförde att industrins strukturutveckling på
senare år hade blivit ett av de viktigaste problemen inom näringspolitiken
och i hög grad påkallade uppmärksamhet och insatser från statens
sida. Utskottet gav exempel på sådana insatser beträffande stålindustrin,
varvsindustrin, tekoindustrierna m. fl. branscher. Delade meningar kunde,
sade utskottet, råda om inriktningen och omfattningen av de statliga
ingripandena i olika fall. Om principen att staten måste ta på sig ett
långtgående ansvar, också i ekonomiskt avseende, för industrins struk -

FiU 1978/79: 10

turutveckling förelåg emellertid enighet. Motionärernas förslag kunde
enligt utskottet sägas syfta till att staten skulle få ytterligare ett instrument
för strukturpolitiska insatser. Det gav emellertid anledning till invändningar.
En sådan gällde finansieringsprincipen — motionärerna
räknade med en specialdestination av avgiftsmedel till fonden. En annan
invändning avsåg den föreslagna sammansättningen av fondens styrelse,
med en majoritet av företrädare för löntagarorganisationerna. Fonden
skulle på detta sätt, sade utskottet, i realiteten bli ett instrument inte för
samhällets utan för löntagarorganisationernas strukturpolitik. Det kunde
inte utan vidare förutsättas att en sådan ordning stod i överensstämmelse
med den hänsyn som borde tas till såväl samhällets som andra
intressenters berättigade intressen.

Utskottet avstyrkte sålunda motionen — med reservation av de socialdemokratiska
ledamöterna — och riksdagen avslog den.

Förslaget om inrättande av en strukturfond återkom i en socialdemokratisk
partimotion i november 1977 (mot. 1977/78: 39) med anledning
av en proposition om inriktningen av den ekonomiska politiken. Enligt
denna motion borde fonden under det första verksamhetsåret tilldelas
ett belopp som motsvarade kostnaderna för den nedsättning av allmänna
arbetsgivaravgiften under år 1978 som regeringen hade föreslagit, dvs.
4 miljarder kr. Motionärerna yrkade i annat sammanhang avslag på
regeringens förslag. Fonden skulle, anförde de vidare, läggas vid sidan
av statsbudgeten och få möjlighet att låna upp pengar utomlands med
statlig garanti. Beträffande fondens uppgifter, formerna för dess kapitaltillskott
och styrelsesammansättningen upprepade motionärerna vad de
hade sagt föregående år.

Mot bakgrund av att skatteutskottet hade avstyrkt motionärernas förslag
att allmänna arbetsgivaravgiften inte skulle sättas ned räknade näringsutskottet
(NU 1977/78: 24) med att förslaget om inrättande av en
strukturfond inte skulle kvarstå. Oavsett detta avstyrkte utskottet detta
förslag. Utskottets motivering var väsentligen densamma som tidigare.
Statliga insatser för olika branscher borde bestämmas av statsmakterna
med hänsyn till förhållandena i det speciella fallet. Så hade redan —
med avsevärd politisk enighet — skett flerfaldiga gånger. Insatser inom
specialstålsindustrin och dataindustrin var just aktuella. Löntagarna skulle
givetvis få utöva det vidsträckta inflytande som hade tillerkänts dem
enligt lagstiftning och praxis. Staten borde däremot inte delegera till
löntagarorganisationerna att svara för statligt finansierade näringspolitiska
insatser av det slag som det var fråga om.

I en socialdemokratisk reservation förutsattes att riksdagen skulle
skapa resurser för finansiering av strukturfonden genom att avslå regeringens
förslag om nedsättning av allmänna arbetsgivaravgiften. Enligt
reservationen borde regeringen med det snaraste förelägga riksdagen
förslag rörande fonden. Riksdagen följde utskottet.

FiU 1978/79:10

En ny motion med bl. a. yrkanden om inrättande av en strukturfond
väcktes i januari 1978 (mot. 1977/78: 1640). Motiveringen hade nu
byggts ut.

Många investeringsprojekt inom näringslivet kunde, uttalade motionärerna,
vara angelägna från samhällsekonomisk synpunkt men först i
ett längre perspektiv företagsekonomiskt räntabla. Inte minst med hänsyn
till de samhällsekonomiska merkostnader och den kapitalförstöring
som kunde bli följden av oplanerade företagsnedläggningar var det angeläget
att man skapade instrument som möjliggjorde samhällsekonomiska
avvägningar. I många fall kunde också företagsledningarna vara tveksamma
om större investeringsprojekt med hänsyn till det aktuella kapacitetsläget.
Fonden borde i sådana fall kunna gå in och ta en betydande
del av riskerna. Det var då naturligt att fonden i gengäld krävde
ett betydande inflytande. I många företag hade man, framhölls vidare i
motionen, under senare tid reviderat investeringsplanerna. Detta fann
motionärerna vara olyckligt för samhällsekonomin. En viktig uppgift
för strukturfonden angav de vara att medverka i finansieringen av uppskjutna
projekt. Oftast är det, anförde de, ett starkt löntagarintresse att
företagens investeringsverksamhet utökas. Genom ett nära samspel mellan
fonden, företagsledningarna och de anställda i företagen skulle skapas
såväl förutsättningar för som vilja till expansion.

Näringsutskottet överlämnade motionsyrkandena om strukturfonden
till finansutskottet, för att de skulle kunna behandlas tillsammans med
förslag rörande de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen. I det yttrande
som näringsutskottet avgav (NU 1977/78: 3 y) erinrades om aktuella
åtgärder med anledning av olika industribranschers strukturproblem
och om den principiella deklaration som regeringen i finansplanen
hade gjort om utbyggnad av den svenska industrins produktionspotential.
Dessutom påpekades att regeringen hade aviserat förslag rörande
dels Sveriges Investeringsbank AB, dels allmänna pensionsfondens fjärde
fondstyrelse. Liksom föregående år fann utskottet att den huvudsakliga
innebörden av förslaget om en strukturfond var att staten skulle få ytterligare
ett instrument för strukturpolitiska insatser. Det specifika för den
föreslagna fonden skulle, sade utskottet, inte bli de betydande kapitalresurser
den skulle disponera — dessa skulle allokeras till fonden på
bekostnad av företagen själva och andra kapitalkällor — utan de särskilda
regler och former som skulle gälla för beslut om kapitaltillskott
från fonden. Riktlinjer för fondens verksamhet angavs endast summariskt
i motionen, anförde utskottet vidare. Vid utskottsbehandlingen hade
förslagets förespråkare inte velat närmare utveckla vilket innehåll och
vilken grad av precisering som skulle känneteckna de bestämmelser som
fonden skulle arbeta efter. I stället hade de hänvisat till att det borde ankomma
på regeringen att utforma sådana bestämmelser. Utskottet uttalade
som sin mening att en verksamhet med så vittgående statsfinansiella

FiU 1978/79:10

och näringspolitiska konsekvenser som den föreslagna fondens inte kunde
få komma till stånd utan att riksdagen hade haft tillfälle att ta ställning
till tämligen detaljerade riktlinjer och regler. På nytt riktade utskottet
invändningar mot den föreslagna styrelsesammansättningen. Det
var, sade utskottet, angeläget att slå fast att de centrala näringspolitiska
besluten liksom dittills borde fattas av riksdag och regering, dvs. under
politiskt ansvar för beslutsfattarna.

I detta sammanhang erinrade utskottet om den kritik som hösten 1977
från socialdemokratiskt håll hade riktats mot regeringens förslag att en
särskild delegation — med nära anknytning till regeringen — skulle tillsättas
för att svara för statens medverkan i strukturarbetet inom specialstålsindustrin.
Den föreslagna fondstyrelsen skulle, konstaterade utskottet,
i fråga om både verksamhetsområde och resurser få mångfaldigt
större befogenheter än som hade givits åt denna delegation.

Finansutskottet (FiU 1977/78: 15) instämde i de synpunkter som hade
framförts av näringsutskottet. De socialdemokratiska ledamöterna reserverade
sig — i anslutning till den avvikande mening som hade anförts
inom näringsutskottet — till förmån för ett principbeslut om en
strukturfond och anslag till denna. Enligt reservationen skulle regeringen
framlägga förslag till riksdagen om närmare bestämmelser för fondens
verksamhet. Riksdagen avslog motionärernas förslag.

Att en strukturfond skulle inrättas ingick också bland de riktlinjer för
den ekonomiska politiken som föreslogs i en socialdemokratisk partimotion
(mot. 1977/78: 1970) med anledning av kompletteringspropositionen
i maj 1978. Utan något särskilt resonemang om strukturfonden
avvisade finansutskottet (FiU 1977/78: 40 s. 34) motionärernas program
för ökade investeringar. I en reservation av de socialdemokratiska ledamöterna
begärdes att riksdagen skulle godkänna allmänna riktlinjer för
den ekonomiska politiken vilka bl. a. innefattade ett ”program för en
kraftigt ökad investeringsverksamhet”. I detta ingick inrättande av ”en
strukturfond för offensiva industrisatsningar”. Riksdagen gick åter på
avslagslinjen.

Vissa industribranschfrågor, m. m.

Motionen 1978/79:1

I motionen 1978/79: 1 föreslås bl. a. att riksdagen hos regeringen
hemställer om förslag till sysselsättningsgaranti och alternativ produktion
inom varven så att sysselsättningen där ej minskar (yrkandet 8), om
förslag till sysselsättningsgaranti inom gruv- och stålbranschen (yrkandet
9) och om åtgärder för att sysselsättningen inom textilbranschen inte
skall minska (yrkandet 10). Förslagen ingår som led i en plan för
100 000 nya jobb under den närmaste 12-månadersperioden. Målet när
det gäller de angivna branscherna är enligt motionen att under de när -

FiU 1978/79:10

mäste 12 månaderna få en sysselsättningseffekt av 8 000 årsverken vid
varven, 4 000 årsverken inom gruv- och stålindustrierna och 2 000 årsverken
inom textilindustrin. Motionen innehåller också förslag om att
riksdagen skall hemställa hos regeringen om åtgärder för utarbetande
av ett industripolitiskt program med sikte på ökad förädling inom landet
(yrkandet 13).

Vissa uppgifter i anslutning till motionen

Gruv- och stålindustrierna

Riksdagen har under det senaste året vid flera tillfällen behandlat
problemen inom gruv- och stålindustrierna. I slutet av år 1977 beslöts
sålunda om tidsbegränsade åtgärder för att underlätta strukturomvandlingen
inom bl. a. specialstålsindustrin (prop. 1977/78: 47, NU 1977/78:
30, rskr 1977/78: 84). Bildandet av Svenskt Stål AB (SSAB) förutsatte
riksdagens beslut våren 1978 om statligt engagemang inom handelsstålsindustrin
(prop. 1977/78: 87, NU 1977/78: 45, rskr 1977/78: 198). I
samband härmed uppmärksammade näringsutskottet särskilt situationen
för de mellansvenska gruvorna, vilka till övervägande del ingår i SSAB
(NU 1977/78: 45 s. 22). Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) erhöll
våren 1978 ett medelstillskott för att upprätthålla viss sysselsättning
(prop. 1977/78: 96, NU 1977/78: 50, rskr 1977/78: 225). Vidare har riksdagen
fattat beslut som möjliggör regionalpolitisk! stöd till gruvindustrin
och tillfälligt särskilt sysselsättningsbidrag till företag inom denna
industri (prop. 1977/78: 172, AU 1977/78: 35, rskr 1977/78: 306).

Styrelsen för SSAB fastställde den 31 maj 1978 en strukturplan för
företaget, benämnd Projekt SSAB 82. Enligt planen (s. 25) skall följande
personalförändringar ske mellan åren 1978 och 1987.

	Bortfall	Beräknat tillskott	Netto- förändring
Luleå	- 800	+ 350	- 450
Domnarvet	-1 700	+ 1 200	- 500
Oxelösund	- 200	+ 300	+ 100
Gruvor	- 800	0	- 800
övrig verksamhet	- 50	+ 150	+ 100
Summa	-3 550	+ 2 000	-1 550

Siffrorna i tabellen är i planen försedda med följande kommentarer
(s. 26).

Ovanstående siffror innefattar ej hela den personal som blir övertalig
till följd av de samordningsvinster och övriga organisatoriska förändringar
som kan genomföras i det nya företaget. Omfattningen av denna
övertalighet är ännu ej fastlagd för företaget som helhet. Inom gruvavsnittet
uppgår den till ca 400 personer.

FiU 1978/79:10

Någon utläggning av personalförändringarna i tiden har ännu ej
genomförts. Överslagsberäkningar visar emellertid att största nedgången
inträffar under den första delen av perioden, medan personaltillskottet
främst kommer under periodens senare del.

Ovanstående siffror över personalminskningen är lägre än de som
redovisades i samband med bildandet av SS AB. Personalminskningen
uppskattades då till ca 4 000 personer. Anledningen härtill är dels att
de redovisade personalsiffrorna nu avspeglar en tioårsperiod mot endast
fem år i det tidigare prognosmaterialet, dels att övertaligheten för
SSAB ännu ej fastställts och dels att volymen personalintensiva investeringar
i manufaktureringsledet ökat. Dessa investeringar får betydelse
framför allt under periodens senare del. Vidare har det antagits att Dannemora-gruvan
kan drivas vidare.

Det finns därför för närvarande ej anledning att ändra på den bedömning
som gjordes i samband med SSAB:s bildande.

Industriminister Nils Åsling uppdrog den 6 juni 1978 åt generaldirektör
Bertil Rehnberg att biträda industridepartementet med vissa arbetsuppgifter
rörande sysselsättningen på vissa orter inom SSABrs verksamhetsområde.
I de riktlinjer för uppdraget som har lämnats sägs att möjligheterna
bör prövas att — på grundval av bl. a. SSAB:s strukturplan
— tidigarelägga sådana projekt inom SSAB vilka kan ge nya arbetstillfällen
snabbare än vad som har beräknats i strukturplanen. Merkostnaderna
för sådan tidigareläggning bör anges. Möjligheterna skall också
undersökas att fördröja nedläggning av enheter och anläggningar i syfte
att ge rådrum för sådana åtgärder som kan ge nya arbetstillfällen. Också
kostnaderna för dessa åtgärder skall anges. I utredningen ingår även att
pröva kombinationer av olika alternativ med sikte på att nå bästa effekt
på sysselsättningen till rimlig kostnad. Med hänsyn till strukturplanens
konsekvenser för sysselsättningen i olika regioner och situationen på
arbetsmarknaden i utgångsläget bör arbetet i första hand inriktas på
gruvregionerna.

Den 29 juni 1978 beslöt regeringen inrätta en delegation för mellansvensk
gruvindustri. I delegationen ingår företrädare för de i Mellansverige
verksamma gruvföretagen, berörda samhällsorgan och arbetsmarknadens
parter. Delegationens uppgift är att studera de möjligheter
som finns eller kan skapas för att på sikt få en lönsam verksamhet inom
den mellansvenska gruvindustrin.

I slutet av år 1977 fick Arne Geijer i uppdrag att biträda inom industridepartementet
vid överläggningar mellan företag rörande handelsstålsindustrin.
I en presskommuniké den 4 september 1978 har Geijer
redovisat vissa bedömningar och förslag i syfte att denna industri skall
ytterligare samordnas och effektiviseras. I kommunikén sägs att utredningsarbetet
nu har resulterat i ett konkret förslag till strukturförändring
som kan ligga till grund för slutgiltiga förhandlingar. Förslaget innebär
bl. a. att två nya bolag, Stångstålsbolaget och Armeringsstålbolaget,

FiU 1978/79:10

skall bildas vid sidan av SSAB. I fråga om förslagets följder för sysselsättningen
vid de mindre handelsstålverken anförs följande i presskommunikén.

Sysselsättningskonsekvenserna av förslaget i sin helhet kan ännu inte
preciseras. Preliminära beräkningar pekar på en total personalminskning
med ca 750 personer. Den helt dominerande delen av neddragningen
hänför sig till en på sikt oundviklig avveckling av de metallurgiska
delarna i Hallstahammar resp. Boxholm. Statens åtagande när det
gäller sysselsättningen förutsätts bli utformat på likartat sätt som vid bildandet
av Svenskt Stål AB, vilket således även bör gälla de delar av
Hallstahammar som inte föreslås ingå i nämnda stångstålsbolag.

Textilindustrin

Under det senaste budgetåret behandlade riksdagen vid två tillfällen
förslag från regeringen om olika åtgärder avseende textil- och konfektionsindustrierna.
Sålunda fattades beslut hösten 1977 om vissa åtgärder
för försörjningsberedskapen på tekoområdet (prop. 1977/78:42,
FöU 1977/78: 5, rskr 1977/78: 81) och våren 1978 om olika stödåtgärder
till förmån för tekoindustrierna (prop. 1977/78: 42, 1977/78: 73 och
1977/78: 100 bil. 17, NU 1977/78: 41, rskr 1977/78: 172).

Som ett led i arbetet på en långsiktig plan för tekoindustrierna gav
regeringen under sommaren 1978 vissa utredningsuppdrag till överstyrelsen
för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen och statens industriverk.
Vidare har handelsdepartementet i augusti 1978 hemställt om
kommerskollegiums yttrande i fråga om vad som har uppnåtts genom
de avtal som ingåtts under det senaste året om reglering av vissa viktigare
tekoexporterande länders export till Sverige.

Statens industriverk har i september 1978 redovisat en bedömning av
utvecklingen av produktion och sysselsättning inom tekoindustrierna
(Tekoutredning 1978. Del 1. Rapport från branschprogram teko). En
andra del beräknas föreligga under november 1978, sedan kommerskollegium
har färdigställt den ovannämnda utvärderingen av de begränsningsavtal
som har ingåtts med vissa tekoexporterande länder. Vidare
har arbetsmarknadsstyrelsen i september 1978 utarbetat en analys av
tekoindustriernas betydelse för sysselsättningen i olika regioner och
överstyrelsen för ekonomiskt försvar i oktober 1978 en utredning om
olika möjligheter att upprätthålla försörjningsberedskapen på tekoområdet.

I detta sammanhang bör också nämnas att statens pris- och kartellnämnd
i augusti 1978 till regeringen har redovisat resultatet av ett utredningsuppdrag
rörande prissättningsmetoder inom beklädnadsdetaljhandeln.

FiU 1978/79: 10

Energipolitik, ni. m.

Motionerna 1978/79:1 och 1978/79: 2

I motionen 1978/79: 2 föreslås bl. a. att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet
av en ansvarsfull energipolitik (yrkandet 5). Motionärerna menar att de
riktlinjer för energipolitiken som beslöts av riksdagen år 1975 och som
enligt motionärerna i allt väsentligt rekommenderats också av energikommissionen
bör följas av regeringen. Regeringen Fälldins ”handlingsförlamning
på energiområdet” har enligt motionärerna hotat sysselsättningen
för många människor. Vissa uppgifter lämnas om sysselsättningssvårigheterna
hos olika industriföretag och i olika delar av landet.

Enligt motionen 1978/79:1 bör riksdagen begära att regeringen utarbetar
ett program för alternativ energiproduktion och energibesparande
åtgärder som ger 5 000 årsarbeten ytterligare inom verksamheten
(yrkandet 7). Förslaget ingår som ett led i den i föregående avsnitt berörda
planen för 100 000 nya jobb under en 12-månadersperiod.

Vissa uppgifter om energipolitiken

År 1975 godkände riksdagen ett energipolitiskt program (prop. 1975:
30, NU 1975: 30, rskr 1975: 202). Avsikten har varit att riksdagen under
år 1978 på nytt skulle få tillfälle ta ställning till energipolitikens
inriktning i stort och på längre sikt. I syfte att ta fram ett underlag för
dessa beslut tillsatte regeringen hösten 1976 energikommissionen, som
under våren och sommaren 1978 har avlämnat bl. a. huvudbetänkandet
(SOU 1978: 17) ”Energi” och slutbetänkandet (SOU 1978: 49) ”Energi.
Hälso-, miljö- och säkerhetsrisker”.

En översiktlig redogörelse för olika energipolitiska ställningstaganden
av regeringen Fälldin under tiden t. o. m. mars 1978 har publicerats i
Aktuellt i industri- och energipolitiken 1978: 1 (utgiven av industridepartementet).

På grundval av betänkanden från närings- och civilutskotten behandlade
riksdagen i slutet av maj 1978 en rad olika aspekter av energipolitiken
(NU 1977/78:67—70 resp. CU 1977/78:30, 31; rskr 1977/78:
340—343 resp. 1977/78: 344, 345). Besluten gällde bl. a. medelsanvisning
till statens vattenfallsverk, energiforskningsprogram för den närmaste
treårsperioden, uran- och oljeprospektering samt energisparplan
för befintlig bebyggelse.

I den regeringsförklaring som statsminister Ola Ullsten avgav i riksdagen
den 18 oktober 1978 berörs energipolitiken i följande passus.

Energipolitiken skall inriktas på att tillgodose behovet av energi,
åstadkomma en effektivare hushållning med energi, utveckla nya förnyelsebara
energikällor, minska Sveriges stora oljeberoende och ge handlingsfrihet
för framtiden. Regeringen avser att bedriva en energipolitik

Fil) 1978/79: 10

som kan få bred uppslutning i riksdagen och bland svenska folket. Regeringen
kommer att verka för skärpta krav på säkerhet för olika energislag.
Regeringen ser som en av sina viktigaste uppgifter att öka tryggheten
och säkerheten i vår energiförsörjning. Den oro som vi människor
känner inför riskerna med kärnkraft och andra energislag bör vi ta som
en allvarlig uppfordran till att skapa största möjliga trygghet.

Av statsministerns inledande anförande i den allmänpolitiska debatten
i riksdagen den 25 oktober 1978 framgår att regeringen avser att under
riksmötet 1978/79 förelägga riksdagen ett förslag till beslut i de centrala
energifrågorna. Detta förslag skall enligt statsministern framför allt präglas
av en strävan efter ökad trygghet i energiförsörjningen, ökad säkerhet
och bibehållen handlingsfrihet. Regeringens mål är enligt statsministern
@ söka utforma ett förslag som kan samla en så bred majoritet
i riksdagen som någonsin är möjligt.

Utskottet

Inrättande av en strukturfond

Motionen 1978/79: 2 är den femte under en tid av mindre än två år
varigenom förslag om inrättande av en strukturfond för näringslivet
framläggs i riksdagen. Motionärerna presenterar sitt förslag i största
korthet och hänvisar i övrigt till de tidigare motionerna i ämnet. Ett par
modifikationer kan noteras. Styrelsens sammansättning preciseras inte
i samma grad som förut. Det anges bara att i styrelsen bör finnas ”representanter
för både löntagare, näringsliv och den statliga sektorn”.
För första gången föreslås nu en specificerad statlig garanti, avsedd att
möjliggöra fondens tilltänkta upplåning på den internationella kapitalmarknaden.

Utskottets grundläggande invändningar mot förslaget, senast redovisade
i yttrande till finansutskottet i februari i år (NU 1977/78: 3 y),
kvarstår. Förslagets huvudsakliga innebörd är, som utskottet då framhöll,
att staten får ytterligare ett instrument för strukturpolitiska insatser.
Emellertid har varken genom motionen och dess föregångare eller
av förslagets förespråkare inom utskottet i erforderlig mån klargjorts
vilka riktlinjer som skulle gälla för fonden. Vad motionärerna begär är
sålunda att regeringen skall få ett långtgående bemyndigande att för
kapitalinsatser inom näringslivet inrätta en ny institution vid sidan av
dem som redan finns och vid sidan av den omfattande verksamhet till
stöd för särskilda branscher och företag som statsmakterna är engagerade
i. Utskottet anser alltjämt att det saknas underlag för ett sådant
beslut av riksdagen.

Genom sitt förslag om en statlig garanti för strukturfonden har motionärerna
till skillnad från tidigare angett formella förutsättningar för

FiU 1978/79:10

den upplåning varigenom fonden skulle få en del av sitt kapital. Utskottet
vill dock anmärka att det synes mindre lämpligt att ytterligare
en institution får i uppdrag att bedriva upplåning utomlands för statens
räkning. En sådan verksamhet kräver hög kompetens och betydande
personalresurser, som är dyrbara att förvärva. Vidare finns det risk för
att en sådan statsgaranterad upplåning som motionärerna tänker sig kan
inverka ogynnsamt på förutsättningarna för statens övriga upplåning
i utlandet.

Utskottet avstyrker sålunda förslaget om inrättande av en strukturfond.

Vissa industribranschfrågor, m. m.

I motionen 1978/79: 1 föreslås bl. a. att riksdagen skall uttala sig för
åtgärder i syfte att garantera sysselsättningen inom varvs-, gruv-, ståloch
textilindustrierna. De här berörda åtgärderna ingår i en plan, vars
ändamål anges vara att under de närmaste 12 månaderna åstadkomma
minst 100 000 nya arbeten. Alternativ produktion och en sysselsättningsgaranti
för varven skall enligt motionen ge 8 000 årsarbeten, en sysselsättningsgaranti
för gruv- och stålindustrin 4 000 årsarbeten och en bevarad
sysselsättning inom textilindustrin 2 000 årsarbeten.

Motionärernas här berörda förslag tycks vara grundat på uppfattningen
att det är möjligt att bemästra de svåra problem som strukturomvandlingen
i olika näringsgrenar för med sig, om staten utfärdar garantier
för att sysselsättningen i olika industribranscher skall behållas på
en viss nivå. Åtgärder av denna innebörd kan utskottet emellertid inte
ställa sig bakom. En aktiv näringspolitik måste i stället utformas så, att
den underlättar nödvändiga förändringar — förändringar som givetvis
måste ske i socialt acceptabla former. Av den föregående framställningen
framgår att ett omfattande arbete f. n. ägnas åt problemen inom
gruv-, stål- och textilbranscherna. Härtill kommer att regeringen har
meddelat att en proposition om varvens framtid skall föreläggas riksdagen
omkring den 10 november 1978. Utskottet avstyrker sålunda motionen
i här behandlad del.

Motionen innehåller också förslag om att riksdagen skall uttala sig för
att ett industripolitiskt program utarbetas med sikte på ökad förädling
inom landet. Som motiv anges att det stora beroendet av energi- och resursslukande
råvaror och halvfabrikat måste brytas och att kapitalets
profitintressen inte längre kan få avgöra Sveriges industriella och ekonomiska
utveckling. Ett motionsyrkande från vänsterpartiet kommunisterna
med likartad innebörd behandlades senast av utskottet våren
1978. Därvid instämde utskottet (NU 1977/78: 55 s. 28) bl. a. i uppfattningen
att en strävan inom näringspolitiken bör vara att öka förädlingsgraden
inom industrin. Ett näringspolitiskt utredningsarbete, styrt av

FiU 1978/79: 10

de direktiv som motionärerna hade angett, skulle emellertid, anförde
utskottet, ta sikte på en omgestaltning av näringslivet i en utsträckning
som utskottet inte kunde ställa sig bakom. Med hänvisning härtill och till
att frågan om näringspolitikens utformning på längre sikt redan var
föremål för utredning avstyrkte utskottet det då aktuella motionsyrkandet.
Utskottet gör samma bedömning nu och avstyrker sålunda yrkandet
i motionen 1978/79: 1 om utarbetande av ett industripolitiskt program.

Energipolitik, m. m.

Regeringen Fälldins energipolitik har lett till sysselsättningsproblem
hos olika industriföretag och på många orter, menar socialdemokraterna
i partimotionen 1978/79: 2. De uttalar att en ansvarsfull energipolitik
är en förutsättning för att vårt land i framtiden skall kunna hävda sig
såsom framstående industrination och långsiktigt förverkliga sociala mål,
såsom sysselsättning och välfärd. Motionärerna ställer sig bakom riktlinjerna
i 1975 års energipolitiska beslut, liksom energikommissionens
förslag, och föreslår ett riksdagsuttalande om behovet av en ansvarsfull
energipolitik med denna inriktning.

Motionärerna hävdar också att regeringen Fälldin har lidit av en
”handlingsförlamning på energiområdet” som hotat sysselsättningen för
många människor. Utskottet tar bestämt avstånd från detta betraktelsesätt
och hänvisar till en rad betydelsefulla förslag och åtgärder inom
energiområdet av regeringen Fälldin. En redogörelse för den nya energipolitiken
har publicerats i Aktuellt i industri- och energipolitiken
1978: 1. Den täcker tiden t. o. m. mars 1978. Utskottet erinrar vidare om
att regeringen Fälldin, för att motverka de sysselsättningsproblem som
följer av nedtrappningen av arbetsstyrkan vid kraftverksbygget i Forsmark,
har beslutat att ta fram objekt inom en ram av 100 milj. kr. för
att ge sysselsättningsmöjligheter åt byggnadsarbetare i norra Uppland
(prop. 1977/78: 116 s. 36).

Motionen väcktes före det nyligen inträffade regeringsskiftet. Statsminister
Ola Ullsten har i regeringsförklaringen den 18 oktober 1978
anfört att regeringen avser att bedriva en energipolitik som kan få en
bred uppslutning i riksdagen och bland svenska folket. I annat sammanhang
har statsministern bekräftat att den nya regeringen liksom de båda
föregående är inriktad på att riksdagen under detta riksmöte skall få ta
ställning till förslag i de centrala energifrågorna. Utskottet anser att
riksdagen inte har anledning att f. n. göra något uttalande om energipolitikens
allmänna inriktning och avstyrker sålunda motionen i här
behandlad del.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i partimotionen 1978/79: 1 att
riksdagen hos regeringen skall begära ett förslag till program för alternativ
energiproduktion och energibesparande åtgärder ”sorn ger 5 000

FiU 1978/79: 10

årsarbeten ytterligare inom verksamheten”. Förslaget ingår i partiets
program för 100 000 nya arbeten.

Utskottet vill erinra om att riksdagen i maj 1978 bl. a. beslöt om ett
energiforskningsprogram för treårsperioden fr. o. m. den 1 juli 1978.
Programmet innebär bl. a. stora insatser i fråga om förnyelsebara energikällor,
särskilt vindenergi och energi ur biomassa, samt i fråga om
energianvändning inom bebyggelse och i industriella processer (prop.
1977/78: 110, NU 1977/78: 68, rskr 1977/78: 341). Vid samma tillfälle
fattades också beslut om ökade satsningar på åtgärder i energibesparande
syfte (prop. 1977/78: 76 och 1977/78: 100 bil. 16, CU 1977/78: 31,
rskr 1977/78: 345). I motionen framförs uppfattningen att det är möjligt
att skapa 5 000 årsarbeten ”ytterligare” genom ökade insatser för alternativ
energiproduktion och energibesparande åtgärder. Någon närmare
motivering för denna uppfattning redovisas inte. Ej heller framgår det,
såvitt utskottet kan finna, om avsikten är att dessa arbeten skall skapas
utöver de satsningar på energiområdet som beslöts av riksdagen i slutet
av våren 1978. Utskottet avstyrker förslaget i motionen om ett riksdagsuttalande
till förmån för ett program för 5 000 nya årsarbeten på
energiområdet.

Stockholm den 8 november 1978

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Hugo Bengtsson (s),
Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s),
Birgitta Hambraeus (c), Lilly Hansson (s), Karl-Anders Petersson (c),
Ivar Högström (s), Rune Ångström (fp), Ingegärd Oskarsson (c), Sten
Svensson (m), Karl-Erik Häll (s) och Sven Eric Lorentzon (m).

Avvikande meningar

1. beträffande inrättande av en strukturfond av Ingvar Svanberg, Hugo
Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Ivar Högström
och Karl-Erik Häll (alla s) som anser att den del av utskottets
yttrande som har rubriken ”Inrättande av en strukturfond” bort ha följande
lydelse:

Förslag om inrättande av en sådan strukturfond som nu förordas i
motionen 1978/79: 2 har flera gånger avvisats av riksdagsmajoriteten.
Förslagets vedersakare har grundat sina avslagsyrkanden på diverse invändningar
mot vad som föreslagits om fondens styrelse m. m. De

FiU 1978/79:10

grundläggande motiveringarna för att fonden bör tillskapas har de konsekvent
undvikit att diskutera. Det är visserligen sant att staten på senare
år har gjort avsevärda ekonomiska insatser för att möjliggöra
strukturförändringar inom olika branscher. Men den nu avgångna regeringens
politik därvidlag har präglats av bristande planmässighet och
svag handlingskraft. De åtgärder som har vidtagits har bara inneburit en
tillfällig hjälp. Man har inte gjort tillräckligt mycket för att åstadkomma
en institutionell apparat som långsiktigt kan tillföra de berörda företagen
erforderliga resurser. Kravet på samhälleligt inflytande över den
fortsatta utvecklingen har inte blivit tillgodosett i önskvärd grad.

Om inte strukturförändringarna skall bli rent defensiva krävs nya,
framtidsinriktade satsningar från företagens sida. De instrument som
nu står till buds är emellertid inte tillräckliga när det gäller att åstadkomma
det riskkapital som behövs. Den föreslagna strukturfonden har
därför en viktig uppgift att fylla. På ett annat sätt än de befintliga kapitalmarknadsinstitutionerna
skulle den kunna ta sådana risker som är
förknippade med alla inte rent defensiva strukturförändringar. Expansiva
mindre och medelstora företag är därvid en viktig målgrupp. Direkta
insatser i statliga företag, t. ex. inom varvsindustrin, bör göras i
annan ordning än genom fonden. Utskottet vill betona att olika former
av kapitaltillskott från fonden bör kunna prövas, t. ex. köp av nyemitterade
aktier och lån mot konvertibla skuldebrev, och att det i vissa fall
kan vara lämpligt med kombinerade insatser av fonden och Sveriges
Investeringsbank AB.

Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandena. Riksdagens bifall till
dessa innebär enligt utskottets mening att regeringen får klara och tillräckliga
direktiv för utfärdande av närmare bestämmelser rörande strukturfondens
verksamhet.

2. beträffande energipolitik, m. m. av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson,
Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Ivar Högström och
Karl-Erik Häll (alla s) som anser att den del av utskottets yttrande under
rubriken ”Energipolitik m. m.” som börjar med ”Motionärerna hävdar”
och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Regeringen Fälldin beslöt den 5 oktober 1978 att inte f. n. bifalla en
ansökan av Forsmarks Kraftgrupp AB enligt lagen (1977: 140) om särskilt
tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m. (villkorslagen).
Enligt regeringens bedömning fordras ytterligare provborrningar och
därav föranledda mätningar i bergsområden med vissa angivna geologiska
egenskaper. Den situation som har uppkommit är olycklig från
flera olika synpunkter. Självfallet måste samtliga politiska partier ta ett
ansvar för att kärnkraftens avfallsfrågor får en tillfredsställande lösning.
Det är emellertid angeläget att handlingsfriheten på detta område bevaras
i möjligaste mån i avvaktan på ytterligare resultat av den forsk -

FiU 1978/79: 10

ning och det utvecklingsarbete som pågår. Man borde t. ex. inte f. n.
behöva avgöra om man skall välja upparbetning eller direkt slutförvaring
av det använda bränslet. Villkorslagen tvingar fram lösningar som
kanske senare framstår som mindre tillfredsställande. Prövningen av den
aktuella ansökan visar, anser utskottet, att de invändningar mot tillkomsten
av villkorslagen år 1977 som de socialdemokratiska reservanterna
i näringsutskottet formulerade (NU 1976/77: 23 s. 23 f.) var bärkraftiga.
I detta sammanhang finner utskottet ånyo anledning understryka —
som också gjordes av reservanterna vid det tillfället — att åtgärder
snabbt bör vidtas för att skapa goda förutsättningar för central lagring
av det använda kärnbränslet intill dess att detta skall tas om hand för
upparbetning eller slutlig förvaring.

På förslag av regeringen Fälldin beslöt riksdagen våren 1978 att medel
för kämkraftblocket Forsmark III skulle ställas till förfogande endast
för första hälften av budgetåret 1978/79 (prop. 1977/78: 116, NU
1977/78: 67, rskr 1977/78: 340). De socialdemokratiska ledamöterna i
näringsutskottet uttalade att regeringens förslag var oacceptabelt och
föreslog att medel skulle anslås för att täcka hela budgetårets behov
(NU 1977/78: 67 s. 19). De medel som f. n. står till statens vattenfallsverks
förfogande räcker, enligt vad verket upplyst, för att fullfölja byggnadsarbeten
någon vecka in i december 1978. Verket har den 24 oktober
1978 begärt hos regeringen att medel ställs till förfogande för tiden
fram till den 1 juli 1979 för att byggandet av Forsmark III skall kunna
fortgå. Utskottet anser att den nya regeringen, som ett led i en ansvarsfull
energipolitik, omedelbart bör ombesörja att erforderliga medel
ställs till vattenfallsverkets förfogande för fortsatt byggande av Forsmark
III under hela budgetåret 1978/79.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen understryka behovet av
en ansvarsfull energipolitik med den inriktning som här angivits.

Särskilt yttrande

beträffande vissa industribranschfrågor m. m. av Birgitta Hambraeus (c):

Det är viktigt att företagsekonomiska och samhällsekonomiska konsekvenser
vägs samman i näringspolitiken och att denna är tillräckligt
långsiktig.

Den förra regeringen tillsatte en referensgrupp med en representant
för varje riksdagsparti och under ordförandeskap av landshövdingen i
Kopparbergs län för att följa SSAB:s utveckling.

Det visar sig att en bibehållen malmbaserad metallurgi vid Domnarvets
järnverk skulle ha stora fördelar. De gruvor som levererar malm till
järnverket skulle då kunna bibehållas. Vidare har ett integrerat stålverk
lättare att producera tunnplåt av så hög kvalitet att man har utsikter att

FiU 1978/79:10

konkurrera med importen, som f. n. svarar för hälften av tillförseln.
Sammantagna blir samhällets kostnader för att skapa arbetstillfällen
inom SSAB på detta sätt ungefär hälften så stora som kostnaderna om
motsvarande sysselsättning skulle ordnas genom samhällets försorg på
annat sätt.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) stöder ett stort upplagt forskningsprojekt
om framtida järnverk. Lovande försök pekar på att modern
teknik bör utnyttja småskalefördelar och kombinera produktion av högvärdigt
bränsle (t. ex. metanol) och produktion av stål i miljövänliga
slutna system, organiserade så att antalet anställda är konstant även om
man räknar med att produktionsvolymen varierar.

Långsiktigt innebär detta att den struktur som finns i Kopparbergs
län och övriga Bergslagen kommer att vara idealisk för framtidens stålverk.

6 Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 10

FiU 1978/79: 10

Bilaga 5

Civilutskottets yttrande
1978/79:1 y

över motioner om åtgärder inom den ekonomiska politiken såvitt rör
bostadsfrågor

Till finansutskottet

Finansutskottet har genom beslut 1978-10-12 berett civilutskottet tillfälle
att avge yttrande över motionerna 1978/79:1 (vpk), yrkandet 1, 2 (s),
yrkandena 6, 7, 10 och 11, samt 5 (vpk), yrkandet 2, och därvid hemställt
att yttrande avlämnas skyndsamt. Civilutskottet anför med anledning därav
följande.

1 Uppgifter i anslutning till motionsförslagen

1.1 Allmänt

Bostadspolitiska förslag av principiellt samma typ som de nu i motionen
1978/79:2 (s) upptagna har lagts fram i november 1977 genom motionen
1977/78: 39 (s). Denna sistnämnda motion väcktes med anledning av till
finansutskottet hänvisad proposition om inriktningen av den ekonomiska
politiken men hänvisades såvitt gällde bostadspolitiska förslag direkt till
civilutskottet. Utskottet (CU 1977/78: 3 s. 13) anförde:

De förslag som här behandlas ingår som led i en motion om inriktningen
av den ekonomiska politiken, en fråga som faller under finansutskottets
bedömning. Yrkandena har dock getts en så specifik karaktär att de remitterats
för civilutskottets beredning såsom i första hand bostadspolitiska
frågor.

Förslag av samma typ väcktes också i motioner under allmänna
motionstiden - 1977/78:351 (s), 857 (vpk) och 897 (s). Förslagen remitterades
till civilutskottet och behandlades 1977-04-18 i betänkandet CU 1977/
78:27.

Vidare noteras att förslag inom det här behandlade området också behandlats
1977-05-23 av finansutskottet i dess betänkande FiU 1977/78: 40
med anledning av kompletteringspropositionen.

1.2 Prisstopp på byggnadsmaterial

Allmänna prisregleringslagen (1956: 236, ändrad senast 1973: 301) är en
beredskapslag som formellt är i kraft men som endast kan tillämpas i vissa
angivna lägen. Har lagen satts i tillämpning ger den regeringen fullmakt att
under vissa förutsättningar införa olika former av prisreglering. Riksdagen

FiU 1978/79:10

har (prop. 1977/78: 22, FiU 1977/78: 9) godkänt att regeringen förordnar om
fortsatt tillämpning av lagens 2—4, 6, 8 och 9 §§ under tiden 1977-12-21 —
1978-12-20. 1 prop. 1978/79:34 föreslås ett motsvarande godkännande för
tiden t. o. m. 1979-12-20.

Bland formerna för prisreglering anges i 3 § att regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer kan förordna om stoppris på viss förnödenhet
eller tjänst. Detta innebär bl. a. att den som frivilligt säljer förnödenhet
inte utan tillstånd får överskrida det pris som han tillämpade den dag som
anges i förordnandet. I 3 b § sägs att på motsvarande sätt en säljare inte får
höja sitt pris förrän viss tid efter det att han hos myndighet har gjort
anmälan om prishöjningen och skälen för denna.

Enligt förordningen (1977:770) om prisstopp m.m. (ändrad senast
1978:732) gäller stoppris nu inte för någon typ av byggnadsmaterial. Föreskrift
om anmälningsplikt - och därmed förbud att utan tillstånd höja
priset förrän en månad efter anmälan - gäller dock för byggnadsmaterial
inom sju varugrupper. Bland dessa kan noteras cement och fabriksbetong,
sågade och hyvlade trävaror, isoleringsmaterial, tegel, sanitetsvaror, glas
och värmepannor.

Här nedan redovisas prisutvecklingen dels i ett längre perspektiv, dels
under år 1978.

Tabell I. Prisutveckling på några viktigare byggnadsmaterial 1973 - september
1978 (Uppgifterna avser priserna vid årets utgång där inte annat anges)

1972 = 100

Produkt	1973	1974	1975	1976	1977	1978- 03-31	1978- 09-30
Cement	105	139	156	178	195	209	209
Fabriksbetong	103	119	139	159	181	186	193
Lättbetong	121	126	147	162	188	200	200
Tegel	112	130	145	164	183	183	196
Kalksandsten	118	126	152	167	198	210	210
Gipsskivor	117	135	158	158	172	172	172
Board	115	130	143	154	172	186	186
Spånskivor	108	124	133	151	151	159	159
Dörrsnickerier	120	139	156	176	176	188	188
Fönstersnickerier	127	146	171	188	213	226	226
Inredningssnickerier	112	115	135	143	159	159	170
Parkett	123	139	171	195	221	221	221
Mineralull	113	132	154	166	182	193	193
Byggpapp	100	143	167	180	200	220	220
Sanitetsporslin	110	125	150	165	171	181	181
Badkar	112	123	133	149	163	174	174
Diskbänkar	115	120	132	153	163	169	169
Värmepannor	115	138	149	173	190	203	203
Radiatorer	110	127	143	167	173	185	185
Oljebrännare	100	120	136	144	162	175	175
Varmvattenberedare	105	123	131	150	164	179	179
Installationsledning	148	139	117	134	142	145	151
Elradiatorer	115	127	149	179	190	201	201
Lysrörsarmatur	107	130	150	162	178	183	183

Kursiverade siffror anger ändringar efter 1978-03-31
Källa: SPK

FiU 1978/79:10

Tabell 2. Prisutveckling på vissa byggmaterial under perioden januari—september
1978 i procent

Produkt	Jan	Feb	Mar	Apr Maj	Jun Jul Aug Sep
Cement	7
Fabriksbetong	3			4
Lättbetong		7
Tegel				7
Betongtakpannor					7
Kalksandsten		6
Gipsskivor
Spånskivor	5
Board	8
Mineralull	6
Dörrsnickerier	7
Fönstersnickerier	6
Inredningssnickerier				7
Parkett
Plastgolv	6
Byggpapp		10
Isolerrutor
VVS-material
Sanitetsporslin			6
Badkar			7
Värmepannor	7
Radiatorer	7
Oljebrännare	8
Varmvattenberedare	9
Värmeväxlare	6
Plaströr				6
El-materiel
Ledningar			2		4
Elradiatorer	6
Lysrörsarmatur	3

Källa: SPK

Utskottet hänvisar i fråga om tidigare åtgärder för prisreglering av byggnadsmaterial
m. m. till den i betänkandet CU 1977/78: 27 (s. 13—15) intagna
redogörelsen. För tiden därefter noteras att tidigare prisstopp på vissa
trävaror och tegel upphävdes 1978-05-04 och ersattes med anmälningsskyldighet.
Prisstopp på planglas infördes 1978-08-04 och på plastmattor m. m.
1978-10-24. Prisstoppet på takpannor av betong och på planglas upphävdes
1978-10-11. Dessa varugrupper kom i stället att omfattas av anmälningsskyldighet.

Frågan om prisstopp på byggnadsmaterial m. m. behandlades senast i
april 1978 i betänkandet CU 1977/78:27 (s. 13-15, 22-23, 54) med anledning
av under allmänna motionstiden väckta motioner (s), (vpk), (apk).
Utskottsmajoriteten fann inte anledning att gå ifrån den ståndpunkt den
intagit då motsvarande fråga behandlades november 1977 i betänkandet
CU 1977/78:3. Denna ståndpunkt innebar att regeringen hade befogenhet
att förordna om prisstopp och att det inte fanns skäl för riksdagen att göra
något uttalande. Reservanter (s) hävdade att statistiken visade på fortsatta
kraftiga prishöjningar beträffande byggnadsmaterial under slutet av år 1977
och början av år 1978 och krävde en vidgning av då gällande prisstopp på
vissa byggvaror. Riksdagen följde utskottet.

FiU 1978/79:10

Den senaste behandlingen av frågan om allmänt prisstopp redovisas i
betänkandet FiU 1977/78:40 (s. 37-38).

1.3 Skärpt kontroll av vissa entreprenadpriser

I civilutskottets betänkande CU 1977/78: 3 (s. 8-9) lämnas en redogörelse
för behandlingen av frågan om orsaker till kostnadsutvecklingen inom
bostadsbyggnadssektorn liksom för en av låneunderlagsgruppen 1977-10-21 redovisad rapport om pris- och kostnadsutvecklingen inom bostadsbyggandet.
I betänkandet (s. 14) fann utskottet att ett motionsförslag (s) om en
redovisning av orsakerna till denna kostnadsutveckling tillgodosetts genom
den nämnda rapporten. Utskottet anförde vidare:

Allmänt sett är det emellertid enligt utskottets mening viktigt att kostnadsutvecklingen
och dess orsaker också fortlöpande följs med uppmärksamhet.
Det torde vara möjligt att med ytterligare bistånd från de stora
byggherregruppernas sida komplettera de hittills redovisade resultaten i
vad avser anbudsnivåerna. Utskottet har förutsatt att i fråga om anbudsnivåerna
m. m. statens pris- och kartellnämnd kan utföra ytterligare nödvändiga
undersökningar.

Reservanter (s) anförde bl. a. (s. 17-18) att den nämnda undersökningen
borde kompletteras och att resultatet därav snarast borde redovisas för
riksdagen i förening med regeringens bedömningar och de konkreta förslag
som kan aktualiseras. Behovet av aktiva åtgärder ströks under.

Vid kammarbehandlingen av nämnda betänkande 1977-12-08 besvarade
statsrådet Friggebo en interpellation (s), vari begärts en redogörelse för
rapportens analyser och för de slutsatser som kan dras av dessa. I interpellationssvaret
anfördes bl. a.

Liksom låneunderlagsgruppen finnér jag det svårt att dra några omedelbara
och entydiga slutsatser av det redovisade materialet. Jag vill också
peka på att det pågår ett omfattande arbete inom myndigheter och företag
för att klargöra orsakerna till byggprisutvecklingen. Statens industriverk
har nyligen redovisat ett omfattande utredningsarbete avsett att vara underlag
för branschpolitiska ställningstaganden för byggbranschen. Statens
pris- och kartellnämnd, som har regeringens uppdrag att bedriva en intensiv
prisövervakning, kommer under våren 1978 att redovisa en studie om
orsakerna till utvecklingen av byggpriser för förskolor och fritidshem.
Också inom bostadsstyrelsen ägnas ökat intresse åt kostnadsfrågorna.

1 utskottets betänkande CU 1977/78: 27 (s. 22-23) behandlades motionsyrkanden
(s) dels om ett tillkännagivande beträffande skärpt kontroll av
här aktuella entreprenadpriser, dels om en snar redovisning av orsakerna
till prisutvecklingen. Utskottet redovisade bl. a. pågående arbete inom
statens pris- och kartellnämnd (SPK) och anförde:

FiU 1978/79: 10

De frågor som tas upp i motionen 897 (s) och som bl. a. rör en analys av
prisutvecklingen på byggmarknaden samt i samband därmed en kontroll av
entreprenadpriserna är enligt utskottet viktiga. När resultatet av pågående
och planerade utredningar slutförts bör ett underlag finnas för att bedöma
vilka åtgärder som kan behöva vidtas beträffande prisfrågorna på byggmaterialområdet.
Utskottet anser att de åtgärder som planeras inom SPK i allt
väsentligt ligger i linje med vad som i motionen 897 (s) föreslagits. Något
tillkännagivande finner utskottet således inte erforderligt.

Reservanter (s) anförde bl. a. att det var av stor vikt att förslag från SPK
snarast kommer fram och att regeringen med ledning av undersökningarna
vidtar åtgärder som bryter den ogynnsamma utvecklingen. Frågan ansågs
emellertid delvis beröra även ett fält som låg utanför SPK:s undersökningar.
Regeringen borde uppmärksamma även de ändrade konkurrensförhållanden
som uppstått. Riksdagen följde utskottet.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer SPK att analysera pris- och
konkurrensförhållanden vid entreprenader på bostadsbyggnadsområdet -huvudsakligen för de projekt som kommer till utförande. Uppgifter om
projekten hämtas i första hand från de handlingar som finns hos länsbostadsnämnderna.
I ett senare skede avses mera detaljerade uppgifter hämtas
direkt från entreprenörerna. Försök kommer också att göras att om
möjligt få uppgifter även om de projekt som inte kommer att genomföras
på grund av att anbuden inte antas. SPK genomför undersökningen med
stöd av lagen (1956:245 ändrad senast 1975:705) om uppgiftsskyldighet
rörande pris- och konkurrensförhållanden samt den med anledning av
lagen utfärdade kungörelsen (1956:519 ändrad senast 1965: 11). Analysen
beräknas vara klar våren 1979.

SPK publicerade i maj 1978 en rapport om orsaker till prishöjningen och
prisspridningen på barnstugor 1975 - första kvartalet 1977. Av rapporten
framgår bl. a. att priserna vid produktionen av barnstugor ökade med ca
25 % från början av 1975 till början av 1977. Större delen av prisökningen —
ca 20 procentenheter - som inträffade under de tre sista kvartalen 1976
sammanföll i tiden med det tidsbegränsade utökade statliga anordningsbidraget
till kommunerna som gällde under perioden november 1975 —
februari 1977 för de barnstugor som då igångsattes. Anordningsbidraget
höjdes under denna period från 7 500 kr. till 12 000 kr. per ny plats i daghem
och fritidshem. Denna språngvisa ökning av priserna på barnstugor 1976
anges vara en för byggnadsverksamheten onormal prisutveckling.

Regeringen träffade år 1975 en överenskommelse med kommunerna om
en utbyggnad av barnomsorgen med 150000 nya platser i daghem och
fritidshem under perioden 1976-1980. Igångsättningen ökade mycket markant
mot slutet av den tidsperiod då utökade anordningsbidrag utgick. Inte
mindre än ca 42% av det totala antalet upphandlade barnstugor mellan
början av 1975 och början av 1977 faller på fjärde kvartalet 1976.

FiU 1978/79: 10

1.4 Tilläggslän

När under loppet av år 1941 och fram till det s. k. pris- och lönestoppet
år 1942 byggnadskostnaderna fortsatte att stiga kompletterades lånesystemet
med begränsade kapitalsubventioner. De fick formen av tilläggslån
utan ränta och amortering men var i framtiden uppsägningsbara i händelse
av en hyresutveckling som gjorde återbetalning fastighetsekonomiskt möjlig.
Motiv för och erfarenheterna av denna subvention redovisas bl. a. i
bostadssociala utredningens slutbetänkande (SOU 1945:63 s. 194—223,
477-479).

Bl. a. till följd av inflationen under Koreakrisen i början av 1950-talet var
byggkostnadsstegringen exceptionellt kraftig. Därför beslöts en provisorisk
subvention i form av särskilda tilläggslån för lägenheter i flerfamiljshus
(prop. 1951:217, SU 1951: 192). Propositionen byggde på förslag från 1951
års bostadsutredning. Föredragande statsrådet delade utredningens uppfattning
att åtgärder behövde vidtas för att hålla hyrorna nere i nybyggda
hus. I propositionen föreslogs en avsevärd höjning av tidigare tilläggslånenormer.
Bostadsutredningen hade konstaterat att byggkostnaderna under
år 1950 stigit med ca 30-35%. För att i stort sett hålla hyresnivån
oförändrad föreslog utredningen en subvention om 4 kr./m2 lägenhetsyta.
Vad utredningen föreslagit godtogs i propositionen och sedermera av riksdagen
på förslag av statsutskottet (SU 1951: 192). Subventionen beräknades
kunna avecklas under en femårsperiod. Lånen förräntades och amorterades
enligt beslut av 1953 och 1961 års riksdagar. Lånen avvecklades
etappvis. Fullständig avveckling beslöts 1959.

Förslag om tilläggslån för flerfamiljshus väcktes åter i november 1977
genom motionen 1977/78: 39 (s), yrkandet 14. Förslaget villkorades av att
riksdagen samtidigt beslutade om prisstopp på byggnadsmaterial. Som
grund för förslaget åberopades att kraftiga kostnadsökningar skett i bostadsproduktionen.
Civilutskottet (CU 1977/78: 3 s. 15, res. s. 19) anförde:

Det i nuvarande situation för första gången i riksdagen väckta förslaget
(yrkandet 14) om tilläggslån för flerfamiljshus villkoras uttryckligen av att
riksdagen beslutar om prisstopp på byggnadsmaterial. Med hänsyn till att
utskottet ovan avstyrkt ett sådant beslut finns därmed inte anledning till
ytterligare sakgranskning av förslaget om tilläggslån, vilket sålunda avstyrks.

Utskottet noterar att varken i motionen eller i annat sammanhang närmare
utvecklats någon bedömning av de konsekvenser ett bifall till förslaget
skulle föra med sig. Subventioner av föreslagen typ i gällande hyressättningssystem
förutsätter uppenbarligen en bedömning att kostnadsnivån
inom överblickbar tid kommer att sjunka. Ett prisstopp på byggnadsmaterial
skulle enligt utskottets mening inte motverka motionärernas förklarliga
farhågor för att subventioner av den omfattning som här avses
skulle medföra en ytterligare höjning av de totala byggnadskostnaderna.

FiU 1978/79:10

Riksdagen följde utskottet.

Det villkorade förslaget återkom i den under allmänna motionstiden 1978
väckta motionen 1977/78: 897 (s), yrkandet 3. Ett motsvarande, dock inte
villkorat, förslag begränsat till allmännyttiga bostadsföretag väcktes i motionen
1977/78:857 (vpk), yrkandet 6. Civilutskottet anförde i april 1978
(CU 1977/78: 27 s. 24, res. s. 56) följande:

Utskottet har ovan (s. 22—23) avstyrkt motionsförslagen om prisstopp
på byggnadsmaterial. Det samband som enligt vad som anförs i motionen
897 (s) bör finnas mellan frågan om prisstopp och frågan om tilläggslån bör
även enligt utskottets mening beaktas. Därmed finns inte skäl till ytterligare
sakgranskning av förslagen i motionerna 857 (vpk), yrkandet 6, och 897
(s), yrkandet 3. Motionsyrkandena avstyrks.

Riksdagen följde utskottets förslag.

Inom konjunkturinstitutet har 1978-10-18 gjorts beräkningar av effekterna
på bostadsinvesteringarna om nyproduktionen snabbt ökas år 1979
enligt tre alternativ - 7000, 9500 resp. 12000 lägenheter fler än prognosen.

1.5 Bostadsbyggandets omfattning

Riksdagen har (prop. 1977/78: 100 bilaga 16, CU 1977/78: 27) uttalat sig
för en bostadsbyggnadsplan för år 1978 som bl. a. innebär följande. Ramar
har fastställts som ger utrymme för dels bostadslån för nybyggnad av
60000 lägenheter, dels tillstånd till nybyggnad av 8 000 lägenheter utan
statliga lån. Härtill kommer en projektreserv för de båda ramarna gemensamt
motsvarande 10000 lägenheter m. m. I propositionen angavs att det
faktiska bostadsbyggandet dock beräknades bli lägre än vad ramarna gav
uttryck för eller ca 60000 lägenheter.

I det nämnda beslutet lades vidare fast preliminära ramar av samma
omfattning för åren 1979 och 1980, dock utan projektreserver.

Riksdagens nämnda beslut, grundat på ett i dessa delar enhälligt utskottsbetänkande,
innebar också att vissa motioner avslogs. Sålunda avslog
riksdagen motion (vpk) om att nybyggnadsramen för år 1978 beträffande
statslån skulle höjas från 60000 till 75000 lägenheter liksom motion
(apk) om igångsättning av 75 000 lägenheter resp. 100000 lägenheter för
budgetåren 1978/79 resp. 1979/80. Avslagen motiverades i huvudsak av att
redan de godtagna ramarna överskred det beräknade faktiska bostadsbyggandet.

I finansutskottets betänkande om inriktningen av den ekonomiska politiken
(FiU 1977/78: 10 s. 31) anfördes bl. a. följande:

Utan att gå in i en mer detaljerad diskussion om svårigheterna att i
nuläget hålla uppe och öka bostadsinvesteringarna så vill finansutskottet
understryka vikten av att bostadsinvesteringarna hålls uppe i det

FiU 1978/79:10

aktuella läget. Nuvarande bostadsbyggnadsnivå är för låg för att långsiktigt
klara bostadsförsörjningen. Samtidigt är det önskvärt att vi i nuläget just
genom ett relativt högt bostadsbyggande utnyttjar de reala resurser som
annars skulle stå oanvända i vår ekonomi, eftersom investeringarna i
bostäder belastar vår handelsbalans i relativt ringa mån.

I reservation (s) till finansutskottets betänkande ingick (s. 53-55) ett
avsnitt om bostäder och byggande. Reservanterna anförde, liksom majoriteten,
att bostadsbyggnadsnivån var för låg för att långsiktigt klara bostadsförsöijningen.

Finansutskottet behandlade i det nämnda betänkandet (s. 30-31) även
sysselsättningsfrågorna inom byggnadsområdet m. m.

Följande tabell illustrerar påbörjandet under 1970-talet.

Tabell 3. Påbörjade bostadslägenheter 1970-1978 samt påbörjandet januari-september -

	Hela året	därav januari - september
1970	106690	78439
1971	104492	69 395
1972	97357	65 271
1973	80176	56468
1974	80976	47901
1975	51364	32026
1976	57132	40375
1977	52909	35137
1978		38099

Källa: SCB

Erfarenhetsmässigt förekommer vissa eftersläpningar i uppgiftslämnandet
vilket leder till att de preliminära uppgifter som redovisas för 1978 i
regel är något underskattade. För åren 1973-1977 var de första preliminära
uppgifterna för perioden januari-augusti underskattade med i genomsnitt
3%.

1.6 Hyresutvecklingen

1.6.1 Statistiska uppgifter t. o. m. år 1977

Statistiska centralbyrån (SCB) gör varje år en undersökning om hyrorna i
nyproducerade statsbelånade flerbostadshus. De uppgifter som lämnas
nedan är hämtade ur dessa undersökningar.

FiU 1978/79:10

Tabell 4. Inflyttningshyror för lägenheter om tre rum och kök färdigställda åren
1972-1977 i allmännyttiga foretag. Absoluta tal

År för färdig-ställande	Stor- stock- holm	Stor- Göte- borg	Stor- Malmö	Kommuner1 med över 75000 invånare	Övriga kom- muner1	Hela riket
Hyra per lägenhet, kr. 1972	8 000	7490	6950	7010	6680	7226
1973	8 250	8210	7050	7140	7240	7652
1974	8 820	8430	8000	7770	8 040	8230
1975	8990	9840	9400	8540	9050	9090
1976	9720	11740	10180	10220	10300	10180
1977	11 169	11800	11200	10690	11510	11350
Hyra per m2 bostadslägen-hetsyta, kr. 1972	100	95	88	90	86	92
1973	105	104	90	93	96	100
1974	113	lil	101	100	103	107
1975	118	126	113	112	116	118
1976	127	139	125	135	133	131
1977	147	154	132	140	148	147
Bostadslägenhets-yta per lägenhet, m2 1972	80	78	79	78	77	78
1973	78	79	78	77	75	77
1974	78	76	79	76	77	77
1975	76	78	83	76	78	77
1976	77	85	81	76	78	77
1977	76	77	85	76	78	77

1 Uppgifterna för åren 1972 och 1973 avser i förekommande fall kommunblock.
Källa: SCB

Tabell 5. Procentuella årliga ökningar av inflyttningshyror i lägenheter om tre rum
och kök i allmännyttiga företag åren 1973-1977

	Stor- stock- holm	Stor- Göte- borg	Stor- Malmö	Kommuner1 med över 75000 invånare	övriga kom- muner1	Hela riket
Per lägenhet 1972-73	3,1	9,6	1,4	1,8	8,4	5,9
1973 -74	6,9	2,7	13,5	8,8	11,1	7,6
1974-75	1,9	16,7	17,5	9,9	12,6	10,4
1975 -76	8,1	19,3	8,3	19,7	13,8	12,0
1976- 77	14,9	0,5	10,0	4,6	11,7	11,5
Per m2 bostads- lägenhetsyta 1972-73	5,0	9,5	2,3	3,3	11,6	8,7
1973-74	7,6	6,7	12,2	7,5	7,3	7,0
1974-75	4,4	13,5	12,0	12,0	12,6	10,3
1975-76	7,6	10,3	10,6	20,5	14,7	11,0
1976-77	15,7	10,8	5,6	3,7	1 f,3	12,2

1 Uppgifterna för åren 1972 och 1973 avser i förekommande fall kommunblock.

Källa: SCB

FiU 1978/79:10

En bild av kostnadsutvecklingen bakom förhandlingar om hyror ges av
uppgifter ur SABO-företagens ekonomiska statistik. Denna avser hela riket
och omfattar varje år mellan 95 och 100% av företagens totala bostadsbestånd.

Tabell 6. SABO-företagens kostnader. Kr./m2 vägd lägenhetsyta

	1971	1972	1973	1974	1975	1976	19771
KOSTNADER
Räntor	50:45	52:23	55:06	58:79	64:05	68:72	75: 16
Avgår räntebidrag m. m.	10:30	12:49	11:72	13:68	19: 23	22:64	25:64
Tillkommer överfört fr. balanspost etc.	—	0:02	0:01	—	0:01	0:01	0:02
Räntor netto	40:15	39:76	43:34	45: 12	44:83	46:09	49:62
Avskrivningar fastigheter	7:58	8:87	7:55	7:36	8:73	8:08	9: 52
Övriga kapitalkostnader	2: 19	2: 11	2:37	2:80	2:79	2:99	2:42
Kapitalkostnader totalt	49:31	50:17	52:63	54:56	55:58	56:29	61:56
Årets underhållsutgifter	9:80	9:65	10:20	11:79	14: 16	17:91	22: 16
Varav löpande underhåll	5:63	5:77	5:98	6:97	8:20	9: 11	9:43
Avsättning framtida underhåll	1:81	1:89	1:58	1:82	2:57	2:98	3:25
Avgår disponerade underhållsmedel	1:57	1:26	1:33	1:68	1:72	2:08	2:88
Underhållskostnad totalt	10:05	10:30	10:51	11:95	14: 98	18:78	22:53
Fastighetsskötsel
Personalkostnader	3:42	3:59	3:42	3:88	4:70	5:62	6:05
Diverse kostnader	0:86	0:77	0:84	0:82	0:88	1: 12	1:23
Värme, varmvatten
Bränslekostnader	6:78	6:28	7:01	11:92	12:54	15:08	16:55
Diverse kostnader	0:82	0:41	1:02	0: 59	0:87	1: 10	0:%
Sophantering	1:50	1:75	2:00	2:08	2:31	2:54	2:92
Städning totalt	2:44	2:66	2:94	3:30	3:77	4:52	5: 11
Avskrivna hyres- o kundfordringar	0:24	0:33	0:64	0:47	0:50	0:56	0:50
Försäkringar	0:48	0:61	0:69	0:72	0:71	0:81	1:03
Administration	2:50	2:73	3:06	3:53	4: 10	4:74	5:51
Skatter	3:30	3:53	3:55	3:55	3:67	* 3:84	3:99
Vattenförbrukning	3:52	4:27	4:60	4:65	5:54	6:43	7:25
El o gas (exkl. hushållsström)	1:99	2:28	2:47	2:82	3:04	3:46	4:08
Övriga driftkostnader	0:56	0:74	1:03	1:02	1:79	2:05	2: 11
Driftkostnad totalt	27:08	29:02	31:65	38: 10	42:94	50:25	57:27
FASTIGHETSFÖRVALTNINGENS
TOTALKOSTNAD	86:43	89:46	94:72	104:58	113:49	125:32	141:36

1 Preliminära uppgifter.

FiU 1978/79:10

Hyresförändringarna i hela bostadsbeståndet kan belysas genom de
bostads- och hyresundersökningar som SCB årligen genomför och som
omfattar ett urval av hela landets bestånd av hyreslägenheter. Uppgifterna
avser hyror inkl. bränsle.

Tabell 7. Hyresförändringar i beståndet av hyreslägenheter åren 1973—1977. Fördelning
på byggnadsperioder

Byggnads- period	Ökning av månadshyran i % från december till december resp. år
1973/74	1974/75	1975/76	1976/77
-1920	12,9	9,4	10,4	10,8
1921-1940	14,1	9,7	12,7	10,3
1941-1950	13,4	9,4	11,2	11,0
1951-1960	11,2	8,2	10,6	12,2
1961-1965	10,7	7,4	9,7	11,7
1966-1970	9,6	6,6	9,4	10.9
1971-1975			8.8	10,6
1971-1976				10,7
Samtliga	11,4	7,9	10,4	11,2

Källa: SCB

1.6.2 Hyresförändringar 1977—1978
I det allmännyttiga beståndet har vidare hyreshöjningar avtalats för år
1978. Dessa höjningar är ännu inte statistiskt belagda. Hyresgästernas
riksförbund har uppskattat höjningarna till genomsnittligt 16 kr./m? eller
12,7%. SABO har uppgett att hyreshöjningarna i de förhandlingar där
organisationen medverkat är 12,3%. För denna grupp fördelar sig dessa
höjningar på följande sätt.

Tabell 8. Med SABO:s medverkan avtalade hyreshöjningar från 1977 till 1978

Antal företag Antal lägenheter

	Absolut	%	Absolut	%
- 9,9	36	20,5	65527	13,3
10,0-14,9	112	63,6	391 308	79,8
15,0-19,9	23	13,1	28325	5,8
20,0-	5	2,8	5460	1,1

Källa: SABO

1.6.3 Utgångspunkter för hyresutvecklingen till år 1979, m. m.

Kapitalkostnaderna i nyproduktionen påverkas bl. a. av att den lägsta
garanterade räntan sänkts (CU 1977/78: 27 s. 32). För hyres- och bostadsrättshus
påbörjade 1977 och 1978 har denna räntesats sänkts med 0,3 resp.
0,5% till 3,6 resp. 3,4%. Enligt vad utskottet erfarit kommer regeringen att
senare föreslå att 1978 års räntesatser skall gälla även för hus som påbörjas
åren 1979 och 1980. Vidare har regeringen 1978-08-27 beslutat att ytterliga -

FiU 1978/79: 10

re förbättra räntebidragsstödet genom att införa räntebidrag till hyres- och
bostadsrättshus för räntekostnader för tiden mellan färdigställandet och
bostadslånets utbetalning.

Förhandlingar om hyrorna år 1979 i det allmännyttiga beståndet har
-inletts. SABO har med utgångspunkt i uppgifter från 30 företag med ca
60000 lägenheter angett att det ”kalkylerade genomsnittliga hyreshöjningsbehovet”
skulle uppgå till ca 18:50 kr./m2, varav ca 5:50 kr./m2 anges
motsvara ett återtagningsbehov p.g.a. tidigare underuttag. Av återstoden
anges ca 2:50 kr./m2 falla på kapitalkostnader, ca 5:50 kr./mz på underhållskostnader
och ca 5 kr./m2 på driftkostnader. Respektive företags krav
preciseras vid förhandlingarna.

Hyresgästernas riksförbund har i skrivelse 1978-09-05 till bostadsdepartementet
föreslagit bl. a. en spärr för hyreshöjningar vid 7 kr./m2 kombinerat
med ett bidrag till de allmännyttiga företagen motsvarande avtalade
höjningar därutöver.

Nuvarande bostadsministern har i ett uttalande avvisat de sistnämnda
förslagen och bl. a. anfört (pressmeddelande 1978-10-04):

Många upplever hyreshöjningarna som besvärande även om hyrans
andel av den disponibla inkomsten i stort sett inte förändrats under senare
år. Det är allmänt känt att bakom hyreshöjningarna ligger främst ökade
kostnader för drift och underhåll hos bostadsföretagen (privata som allmännyttiga).
Hyresgäströrelsens förslag om ett hyrestak på 7 kr/m2 och
bidrag till de allmännyttiga företagen kan inte anses lösa några grundläggande
problem.

Att med skattemedel direkt ge bidrag till vissa företag för att dessa
därigenom skall kunna sänka sina hyreskrav innebär endast en ny subventionering.
Det löser möjligen i år vissa problem men genom den konstruktion
Hyresgäströrelsen föreslagit skjuter man problemet framför sig och en
kraftig hyreshöjning skulle komma att krävas med all säkerhet år 1980 som
består av den uppskjutna hyreshöjningen 1979 som genom hyresförhandlingar
blir bestämd redan i år och de nya hyreshöjningskraven för år 1980.
En i lag föreskriven högsta tillåtna hyreshöjning för år 1979 bör enligt min
mening därför inte införas.

Samtidigt aviserades en proposition om ett statligt lån för underhållskostnader
för alla hyreslägenheter med statliga lån färdigställda 1965-1975, totalt ca 475 000 lägenheter. Lånen skulle utgå med 15 kr./m2 bostadslägenhetsyta
och år under perioden 1979—1980 i avvaktan på förslag
från utredningen rörande finansiering av framtida underhåll i hyres- och
bostadsrättshus. Enligt uttalandet beror effekten av dessa lån på hyreshöjningskrav
och på hyreshöjningar per 1979-01-01 helt på förhållandena i de
olika bostadsföretagen.

Inför hyresförhandlingarna har i debatten hyresgästsidan hävdat att
inkomst- och löneutvecklingen inte svarar mot hyreshöjningarna år 1978.
Hyreshöjningar år 1979 i den storleksordningen som anges av SABO:s
kalkylerade genomsnittliga höjningsbehov och låneutvecklingen för år

FiU 1978/79:10

1979 bedöms ge ytterligare försämrad relation mellan inkomster och bostadskostnader.
SABO har från sina utgångspunkter hävdat att de allmännyttiga
företagen vid tidigare förhandlingar av hyrespolitiska skäl nödgats
acceptera hyror som inte gett täckning för självkostnaderna.

Hyresmarknadskommittén har 1978-11-01 beslutat avge en rekommendation
som bl. a., för de fall där förhandlingar inte slutförts, innebär att det
ökade underhållet i första hand skall finansieras med de aviserade lånen.
Denna kostnadspost får därmed enligt ett samtidigt lämnat pressmeddelande
inte någon omedelbar effekt på hyrorna. Förhandlingen om nya
hyror skall slutföras med utgångspunkt i upprättade hyreskalkyler. SABO:s
representanter i kommittén har i en protokollsanteckning uttalat att
förhandlingssystemet och företagens ekonomiskt pressade situation än en
gång utnyttjats - hyresgästparten kan genom att inte godta hyresöverenskommelser
försätta företagen i ett ohållbart läge.

1.7 Hyresstopp

Förslag om hyresstopp har senast behandlats av civilutskottet 1978-05-11 (CU 1977/78:32 s. 20-21) på grundval av motionsförslag (vpk, apk).
Utskottet hänvisade till tidigare anförda motiveringar för likartade förslag
och tilläde enhälligt ”att ett införande lagstiftningsvägen av ett allmänt
hyresstopp skulle - även om det bara var fråga om en temporär åtgärd —
strida mot en av de grundläggande intentionerna bakom förslaget till hyresförhandlingslag,
nämligen att en sund utveckling på hyresmarknaden bäst
främjas av att hyran och andra hyresvillkor fastställs genom förhandlingar
och avtal utan ingripande av lagstiftare och myndigheter”. Riksdagen
följde utskottet och avslog motionsförslagen.

1.8 Bostadsbidrag

Statligt bostadsbidrag (SBB) utgår till familj med barn under sjutton år
som helt eller delvis försöijs inom familjen. Det har ingen direkt anknytning
till bostadskonsumtionen utan syftet är främst fördelningspolitiskt.
Oreducerat bidrag utgår sedan bidraget infördes år 1972 med 900 kr. per
barn och år. Fr. o. m. 1979-01-01 är bidraget höjt med 40% till 1260 kr. per
barn och år, en höjning sålunda motsvarande 30 kr. per månad. Det
fördelningspolitiska syftet kommer till uttryck i att bidraget är inkomstprövat.
Oreducerat bidrag utgår vid årsinkomst som inte överstiger 35 000 kr.
Vid inkomster överstigande detta belopp intill 54000 kr. reduceras bidraget
med 15% av den överskjutande inkomsten. Överstiger inkomsten
54000 kr. reduceras bidraget med 24% av inkomsten över detta belopp.
Fr. o.m. 1979-01-01 är gränsen för oreducerat bidrag höjd från 35 000 kr.
till 38000 kr.

Statskommunalt bostadsbidrag (SKBB) utgår till såväl barnfamiljer som

FiU 1978/79:10

ensamstående och makar utan barn. Det är dels inkomstprövat enligt
regler som är gemensamma med SBB men därutöver knutet även till bostadskostnaden.
Detta sker genom att bidraget utgår med 80 % av bostadskostnaden
mellan vissa gränser. Den nedre gränsen är f. n. för alla
hushållstyper 350 kr. per månad, ett belopp som fr. o.m. 1979-01-01 höjs
till 400 kr. per månad. Den övre gränsen är anpassad till bostadsbehovet
för olika stora hushåll. Dessa övre gränser är nu och fr. o. m. 1979-01-01
följande:

	T. o.m. 1978-12-31	Fr. o. m. 1979-01-01
Ensamstående utan barn	600	650
Makar utan barn	700	750
Familj med 1 eller 2 barn	900	975
Familj med 3 eller 4 barn	1075	1 150
Familj med 5 eller flera barn	1250	1350

Då både SBB och SKBB utgår och reduktion skall ske med hänsyn till
inkomst skall båda bidragen läggas samman och det statliga bidraget minskas
i första hand. Statsbidraget till kostnaderna för SKBB är 72%, dock
högst 14:40 kr. per månad för varje helt 25-tal kronor av bostadskostnaderna
inom ovan angivna kostnadsgränser.

Utskottet har senast i betänkandet CU 1977/78: 27 (s. 36-41, res. s. 61 -63) behandlat motionsförslag (s) bl. a. om att dels höja de övre bostadskostnadsgränserna
för barnfamiljer med 100 kr. utöver vad som gäller
fr.o.m. 1979-01-01, dels höja inkomstgränsen för oreducerat bidrag till
41 000 kr., dels höja gränsen för skärpt reducering till 60000 kr. Utskottsmajoriteten
hänvisade i frågan om den övre kostnadsgränsen bl. a. till att
det i en allmänt ansträngd samhällsekonomisk situation skulle vara olämpligt
att medverka till ytterligare utgiftsökningar för stat och kommun. Även
i fråga om reduktionsgränserna hänvisades till att ytterligare åtaganden
inte borde genomföras i rådande ansträngda budgetläge.

De beslutade höjningarna fr. o.m. 1979-01-01 av de övre bostadskostnadsgränserna
motiverades (prop. 1977/78:100 bilaga 16 s. 23-24) av
syftet att anpassa dessa till en aktuell hyresnivå. Höjningen av inkomstgränserna
för oreducerat bidrag motiverades (s. 20) med hänsyn till löneutvecklingen.

Riktlinjerna för hur de övre hyresgränserna skall läggas fast har varit att
de skulle anpassas dels till hyrorna i nyproduktionen, dels till ambitionsnivån
beträffande utrymmesstandarden. Från kostnadssynpunkt har de fastställts
med utgångspunkt i hyresnivåerna i de båda största storstadsområdena.
Riksdagen har (prop. 1975/76: 145 s. 84, CU 1975/76: 25) godtagit att
riktmärket för var den övre hyresgränsen bör ligga liksom dittills borde
vara att alla hushåll skall ges ekonomiska möjligheter att efterfråga en
rymlig bostad av nybyggnadsstandard i en god miljö. Ett syfte var att
motverka en uppdelning av hushållen efter ekonomisk bärkraft. Det ansågs
emellertid inte riktigt att så hårt som tidigare binda den till priset för en viss

FiU 1978/79: 10

lägenhetstyp. Kommunernas möjlighet att i enskilda fall räkna med en
lägre bostadsutgift än den faktiska som bidragsberättigad ger en spärr mot
att bidrag inte utgår för oskäligt höga bostadsutgifter.

Bostadsstyrelsen har i sin anslagsframställning för nästa budgetår lämnat
bl. a. följande uppgifter om bidragsgivningens omfattning.

Tabell 9. Mottagare av bostadsbidrag fördelade på hushållstyper

Hushåll med bostadsbidrag i december månad,
1000-tal

	1975	1976	1977
Hushåll med barn	570	499	484
Makar	439	363	351
Ensamstående	131	136	133
Hushåll utan barn	90	97	107
Samtliga	660	5%	591

Källa: Bostadsstyrelsen

Fördelningen av barnfamiljerna efter barnantal var oförändrad sedan
föregående år. Ettbarnfamiljerna utgjorde således 35%, medan 43% av
familjerna hade 2 barn, 17% hade 3 barn och 5% hade 4 eller flera barn.

Drygt hälften av hushållen hade endast statskommunalt bidrag och denna
grupp ökade med nära 50000 mellan 1976 och 1977, medan antalet
hushåll med statligt bostadsbidrag minskade.

I december 1977 och i juni 1978 har en mer omfattande redovisning
gjorts av de magnetband som använts för utbetalningar. Bearbetningen
omfattar 1977 alla kommuner som har ADB-redovisning, medan den i juni
1978 omfattar Stockholms kommun och kommuner anslutna till Kommundata.
Sammanlagt omfattar junibearbetningen omkring 80% av bidragsgivningen.

Tabell 10. Mottagare av bostadsbidrag fördelade efter inkomst

Bidragsgrundan-de inkomst, kr.	December 1977,%			Juni 1978,%
Makar med barn	Ensam- stående med barn	Hushåll utan barn	Makar med barn	Ensam- stående med barn	Hushåll utan barn
-24900	7	48	56	5	36	40
25000 - 34 900	11	27	30	6	23	29
35000 - 44900	29	19	9	17	26	29
45 000 - 54900	33	5	1	32	12	2
55 000-64900	17	1	—	29	3	0
65000-	3	0	—	11	0	0
Samtliga	100	100	100	100	100	100

Källa: Bostadsstyrelsen

Ökningen av de bidragsgrundande inkomsterna återspeglar i stort sett de
stora inkomstökningarna mellan åren 1975 och 1976. Dessa får dock liten

FiU 1978/79: 10

effekt på bostadsbidragen till ensamstående med barn och hushåll utan
barn, eftersom en majoritet av dessa har inkomster som ligger under
gränsen för oreducerat bidrag. För gruppen makar med barn har ökningen
stor betydelse. Effekten blir således, anför bostadsstyrelsen, en förskjutning
i bidragsgivningens inriktning.

Bostadsstyrelsen redovisar även det nämnda materialet genom en fördelning
av bidragsmottagarna efter bostadsutgift. Denna översteg 900 kr./
mån. för nära hälften av barnfamiljerna. Den var betydligt lägre för hushåll
i hyres- och bostadsrättslägenheter än för egnahemmen. Medianvärdet var
för de båda grupperna 760 kr. resp. 1 050 kr./mån. Enligt undersökningen i
juni 1978 var medianutgiften, som framgår av följande tabell, för samtliga
barnfamiljer 970 kr./mån.

Tabell II. Mottagare av bostadsbidrag fördelade efter bostadsutgift.

Bidrags-grundande bostadsutgift, kr./mån.	December 1977			Juni 1978
Barnfamiljer Totalt Hyres-och bostadsrätt	Egna- hem	Hushåll utan barn	Samtliga barnfamiljer
- 400	2	2	1	2	1
400 - 600	9	11	4	43	6
600 - 800	25	35	13	42	17
800 - 1000	31	38	25	11	31
1000 - 1200	17	11	24»		22
1200 -	16	3	331		23
Summa	100	100	100	100	100
Medianvärde	880	760	1050	620	970

Källa: Bostadsstyrelsen

Drygt hälften av såväl barnfamiljerna som hushållen utan barn hade i
december 1977 bostadsutgifter som översteg de då gällande övre hyresgränserna.
Denna andel var högst för familjer med 2 barn, 63%. För
familjer med 1 resp. minst 3 barn var andelarna 43% resp. omkring 50%.
Uppgifterna för juni 1978 visar att motsvarande andelar då var något högre
för hushåll med 1 och 2 barn. Den höjning av hyresgränserna som genomfördes
1978-04-01 har således enligt bostadsstyrelsen inte helt motsvarat
höjningen av bostadsutgifterna.

2 Utskottets yttrande

2.1 Allmänt

Motionsförslagen har i väsentliga delar en så speciell karaktär att de
bostadspolitiska värderingarna kommer i förgrunden. Motionernas all -

7 Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 10

FiU 1978/79: 10

manna huvudsyfte har emellertid angetts vara att påverka den ekonomiska
politiken genom delförslag över ett brett fält. Med hänsyn därtill och till att
finansutskottets bedömning kommer att innebära en vägning mot förslag
inom även andra sektorer har utskottets yttrande i fråga om direkta ekonomiska
åtgärder begränsats till en bedömning av de skilda förslagens allmänna
lämplighet från bostadspolitiska utgångspunkter. Någon prioritering
av åtgärderna i relation till andra föreslagna eller aviserade åtgärder
inom den ekonomiska politikens område har sålunda inte gjorts. Denna
uppgift torde få ankomma på finansutskottet. Därav följer också bl. a. att
civilutskottet inte i detta sammanhang tagit hänsyn till i prop. 1978/79: 26
redovisad överenskommelse mellan regeringen å ena sidan och Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet å andra sidan om bl. a. de
finansiella förutsättningarna för kommunerna och landstingskommunerna
år 1979.

2.2 Prisstopp på byggnadsmaterial

I motionen 1978/79: 2 (s), yrkandet 6, föreslås att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna ett krav på prisstopp på byggnadsmaterial.
Förslaget läggs fram utan särskild motivering frånsett en hänvisning till
tidigare krav. Utskottet noterar att det senaste till riksdagen framförda
kravet i denna del formulerats i reservation 3 (s) till betänkandet CU 1977/
78:27. Reservanterna anförde där att fortsatta kraftiga prishöjningar visats
föreligga under slutet av år 1977 och böljan av år 1978.

Utskottet har ovan (s. 2 f.) sammanfattat bl. a. uppgifter om prisregleringen
som sådan och om prisutvecklingen på byggnadsmaterial. Enligt
utskottets mening är prisutvecklingen under senaste tid inte sådan att en
föreslagen åtgärd från riksdagens sida behövs. Regeringens möjligheter att
bedriva en aktiv prisövervakning och även förordna om stoppris tillgodoser
motionärernas syfte. Förslaget bör därför avstyrkas oavsett de samlade
bedömningarna i övrigt.

2.3 Skärpt kontroll av vissa entreprenadpriser

Det närmast ovan behandlade yrkandet 6 i motionen 1978/79: 2 (s) innehåller
också förslaget att riksdagen ger regeringen till känna ett krav på
skärpt kontroll av entreprenadpriser på byggnad sområdet. Inte heller här
anförs annan grund för förslaget än en hänvisning till tidigare krav. Det
senaste av riksdagen prövade kravet i denna del formulerades i reservation
4 till betänkandet CU 1977/78: 27. Därav framgår att kravet riktar sig mot
utvecklingen av byggentreprenadpriser inom bostadsområdet.

Som ovan (s. 5) angetts pågår inom statens pris- och kartellnämnd ett
arbete, avsett att ge underlag för närmare bedömningar av den aktualiserade
frågan. Utskottet har förutsatt att regeringen följer detta arbete och så
snart det är möjligt redovisar även sina bedömningar av utvecklingen av

FiU 1978/79:10

entreprenadpriserna på bostadsbyggnadsområdet. Det är väsentligt såväl
ur samhällsekonomisk som bostadspolitisk synpunkt att orsakerna till
produktionskostnadsökningen klarläggs. Vissa tecken kan tyda på att
strukturomvandlingen i entreprenörsledet gett en ogynnsam produktivitetsutveckling
mot vilken åtgärder bör vidtas. Verkan av skärpta normkrav
är också av betydelse. Motionärernas allmänna krav på en skärpt kontroll
kan emellertid inte anses leda till eller främja en positiv lösning. Utskottet
förordar att motionsförslaget avstyrks - även detta oberoende av de
samlade bedömningarna av motionsförslaget i dess helhet.

2.4 Tilläggslån

Motionen 1978/79:2 (s) innehåller i yrkandet 7 förslaget att riksdagen
godkänner vissa riktlinjer beträffande särskilt tilläggslån för flerbostadshus.

Yrkandet har förts fram endast under förutsättning av bifall till yrkandet
6 om prisstopp på byggndasmaterial och skärpt kontroll av vissa entreprenadpriser.
Utskottet har närmast här ovan förordat att finansutskottet
bör avstyrka detta sistnämnda yrkande. Om detta följs skulle yrkandet 7
vara förfallet och sålunda inte behöva sakprövas.

Utskottet noterar emellertid i sakfrågan att motionärerna varken nu eller
tidigare angett några underbyggda bedömningar av byggkostnadernas
framtida utveckling eller av förslagets effekter och den föreslagna temporära
långivningens förutsatta avveckling. Utskottet noterar också att motsvarande
ekonomiska stimulans skulle kunna administrativt enklare uppnås
genom att den garanterade räntan tillfälligt sänktes.

Regeringens i motsvarande syfte fattade beslut (s. 11-12) om att ersätta
räntetillägget med räntebidrag för hyres- och bostadsrättshus som påbörjas
fr. o. m. september 1978 sänker kapitalkostnaderna med ett belopp om ca 6
kr./m2 lägenhetsyta. Detta beslut synes inte ha beaktats i motionärernas
bedömning av behovet av ytterligare stimulanser.

Enligt utskottets mening bör motionsförslaget avstyrkas såsom inte tillräckligt
underbyggt. Det bakomliggande syftet att stimulera till ökat bostadsbyggande
är helt obestritt.

2.5 Bostadsbyggandets omfattning

Förslaget i motionen 1978/79: 1 (vpk), yrkandet 1, är att riksdagen hos
regeringen hemställer om åtgärder för att ett bostadsbyggnadsprogram om
85 000 lägenheter genomförs under budgetåret 1978/79. Förslaget ingår
som en del i en angiven målsättning att skapa nya arbetstillfällen. Utskottet
noterar att i motionen 1978/79:2 (s) (s. 9) angetts en önskad nyproduktion
av 70000-75000 lägenheter per år.

Utskottet konstaterar att riksdagens beslut om bostadsbyggnadsplanen

FiU 1978/79:10

100

och om ramar för bostadslån m. m. (s. 7) i och för sig innebär att ett
bostadsbyggande år 1978 om (60000 + 8000+ 10000=) 78 000 lägenheter
bedömts vara budgetsmässigt godtagbart. Redan vid detta beslut antogs
emellertid den faktiska igångsättningen komma att bli lägre — ca 60000
lägenheter. Det torde också vara obestritt att det ur bostadspolitiska utgångspunkter
är angeläget att igångsättningen ökar under år 1979 även
utöver konjunkturinstitutets senaste prognos för nämnda år om 63000
lägenheter. Motionsförslaget är emellertid så allmänt programmatiskt hållet
att ett föreslaget uttalande inte tjänar något reellt syfte. Motionsförlaget
bör därför avstyrkas.

Riksdagen kommer att vid behandlingen av nästa budgetproposition få
ta ställning till bostadsbyggandets omfattning år 1979.

2.6 Hyresstopp

1 motionen 1978/79: 5 (vpk), yrkandet 2, föreslås regeringen hemställa
om förslag till lag om hyresstopp under i första hand 12 månader. Enligt
motionärerna skulle under denna tid en bostadspolitik börja verkställas
som sänker hyrorna, ökar bostadsbyggandet och låter en god och rymlig
bostad till billig hyra bli en social rättighet. Något yrkande i dessa senare
delar läggs dock inte fram i sammanhanget.

Ett förslag om även ett tidsbegränsat hyresstopp utan reell anvisning om
hur överskjutande fastighetskostnader bör och kan täckas är orealistiskt
redan i och för sig. Det strider också mot principen om avtalsgrundade
hyror, bekräftad av riksdagen senast genom antagandet av hyresförhandlingslagen
(prop. 1977/78: 175, CU 1977/78: 32). Vidare bör noteras det
aviserade förslaget om lån för underhåll av hyreshus och att det beaktats i
en hyresmarknadskommitténs rekommendation. Motionsyrkandet bör avstyrkas.

2.7 Bostadsbidrag

I motionen 1978/79:2 (s), yrkandena 10 och 11, tas upp förslag om
ändringar i reglerna för bostadsbidrag och om medelsanvisning på tilläggsbudget
för kostnader därför. Ändringsförslagen innebär ett upprepande av
tidigare av riksdagen (CU 1977/78:27) avslagna motionsyrkanden, nämligen 1.

Höjning av den övre hyresgränsen med 100 kr. per månad för barnfamiljer
utöver vad som gäller fr. o.m. 1979-01-01. Förslaget innebär att
statskommunalt bostadsbidrag (SKBB) skulle kunna utgå för högre hyra än
som hittills beslutats.

2. Inkomstgränsen för oreducerat bidrag, i princip gällande såväl för
statligt bostadsbidrag (SBB) som för SKBB, höjs från 38000 kr. till 41 000 kr.
för barnfamiljer.

FiU 1978/79:10

101

3. Inkomstgränsen för skärpt reducering av bidrag höjs från 54 000 kr.
till 60000 kr.

Civilutskottet avstyrkte motsvarande yrkanden vid behandlingen av tidigare
motionsförslag med hänvisning främst till samhällsekonomiska och
budgetpolitiska överväganden.

Inledningsvis noteras att bostadsbidragens syfte — som det uttryckts av
nuvarande bostadsministern i senaste budgetpropositionen (bil. 16 s. 22) -är tvåfaldigt. Dels är bidraget ett fördelningspolitiskt instrument som skall
öka betalningsförmågan för dem som har låga inkomster eller många barn.
Dels skall bidraget stimulera de hushåll som bor under otillfredsställande
förhållanden att skaffa sig bättre bostäder.

Vad först angår förslaget om att höja de övre hyresgränserna för barnfamiljerna
gör utskottet följande bedömningar ur bostadspolitisk synpunkt.

Som utskottet ovan (s. 15, tabell 10) redovisat hade drygt hälften av
såväl barnfamiljerna som hushållen utan barn i december 1977 bostadsutgifter
som översteg de då gällande övre hyresgränserna. Denna andel var
högst för familjer med 2 barn, 63%. För familjer med 1 resp. 3 barn var
andelarna 43 % resp. 50%. Uppgifterna för juni 1978 visar att motsvarande
andelar då var något högre för hushåll med 1 och 2 barn. Den höjning av
hyresgränserna som genomfördes 1978-04-01 har sålunda inte helt motsvarat
höjningen av bostadsutgifterna. Gränserna höjs fr. o. m. 1979-01-01
med i genomsnitt 7-8% för såväl barnfamiljer som hushåll utan barn.
Bostadsstyrelsen anger i sin anslagsframställning för nästa budgetår att
andelen hushåll som har bostadsutgifter som överstiger de övre hyresgränserna
beräknas öka ytterligare från 1980-01-01. Styrelsen föreslår att gränserna
höjs fr.o.m. 1980-01-01 med hänsyn till förväntad ökning av bostadsutgifterna
under 1978 och 1979 och att de bättre anpassas till faktiska
utgifter genom ökad differentiering.

De övre hyresgränserna bör bestämmas så att alla hushåll ges ekonomiska
möjligheter att efterfråga en rymlig bostad av nybyggnadsstandard i en
god miljö. Den tidigare direkta anknytningen till inflyttningshyroma i
nyproduktionen i de två största storstadsområdena har släppts — detta
med hänsyn bl. a. till kostnadsstegringen vid sanering. Hyresgränserna för
ett visst år bör jämföras inte med statistiskt belagda inflyttningshyror för
ett förflutet år utan med antagna bostadskostnader för bidragsåret.

Mot bakgrund av det anförda har utskottet gjort en jämförelse mellan å
ena sidan antagna bostadskostnader år 1979 i lägenheter som uppfyller
utrymmesnormen högst två boende per rum, kök och ett rum oräknat, och
å andra sidan beslutade och föreslagna hyresgränser. Bostadskostnaderna
har därvid beräknats genom att riksmedeltalet av inflyttningshyroma år
1977 i allmännyttiga bostadsföretag i exploateringsområden räknats upp
med ca 20%. Hänsyn har sålunda inte tagits till högre bostadskostnader i
vissa saneringshus, till att storstadsområdena kan uppvisa högre inflyttningshyror
eller till att den här använda utrymmesnormen är ett minimi -

FiU 1978/79: 10

102

krav som inte helt binder bidragsbeslutens inriktning. Uppräkningstalet
torde få anses som ett i detta sammanhang acceptabelt uttryck för antagna
höjningar sammanlagt av inflyttningshyrorna från 1977 till 1978 och från

1978 till 1979. Denna jämförelse — som endast är ett exempel och inte
avser att slå fast vare sig utgångspunkterna eller någon metod för automatisk
anpassning - visar att t. o. m. med de angivna förutsättningarna de i
motionen förordade hyresgränsema kan försvaras. Det torde vara obestritt
att ett system med såväl en nedre som en övre hyresnivå i sig innebär ett
sätt att uttrycka en samlad bidragsandel, varierad i en given skala. Vidare
noteras ovan (s. 16, tabell 11) att en höjning av hyresgränsen i högre grad
proportionellt sett kan komma att utnyttjas av egnahemsägare med deras
större medianvärden för de enligt gällande regler beräknade bostadskostnaderna.

Enligt utskottets mening är den i motionen föreslagna ytterligare höjningen
fr. o. m. 1979-01-01 av övre hyresgränsema motiverad ur bostadspolitisk
synpunkt.

1 fråga om föreslagna höjningar av inkomstgränserna, dvs. de inkomstlägen
från vilka ett utgående bidrag reduceras med 15 resp. 24% av överskjutande
inkomst, anför utskottet följande.

Förslagen utgår från det statistiskt belagda förhållandet att antalet hushåll
med barn som fått bostadsbidrag minskat genom inkomstutvecklingen
- en utveckling som inte anses motsvara ökningen av barnfamiljernas
kostnader. Som ovan (s. 15) anges har antalet bidragsmottagande hushåll
med barn minskat mellan december 1975 och december 1977 med 86000.
Bostadsstyrelsen har i sin anslagsframställning för nästa budgetår (s. 62)
angett att minskningen främst beror på att höjningen av den nedre inkomstgränsen
inte följt inkomstutvecklingen. Styrelsen anser emellertid att den
våren 1978 beslutade höjningen, relativt sett, ganska nära överensstämmer
med den faktiska inkomstutvecklingen mellan åren 1976 och 1977 och att
därmed under år 1979 antalet barnfamiljer med bidrag inte kommer att
fortsätta att minska på grund av denna del av inkomstprövningen. Styrelsen
föreslår en ytterligare anpassning från 1980-01-01 med hänsyn till
inkomstökningen under år 1978 - 3000 kr. för barnhushåll och 2000 kr. för
hushåll utan barn. Den övre inkomstgränsen 54000 kr. har varit oförändrad
sedan 1975. Styrelsen anför att en anpassning därav till ”det sjunkande
penningvärdet” skulle motivera en uppräkning till omkring 73000 kr. från

1979 och troligen något ytterligare från 1980. Med hänsyn till dels andra
förändringar i bidragsvillkoren, dels att stödet främst bör riktas till lägre
inkomstgrupper anser styrelsen enhälligt det dock tveksamt om den övre
inkomstgränsen helt bör anpassas till den nominella inkomstutvecklingen.
Den föreslår därför en höjning till 65 000 kr. från 1980-01-01.

Utskottet noterar att motionsförslaget om höjning av inkomstgränserna
inte innebär någon ändring för hushåll med en bidragsgrundande inkomst
upp till 38000 kr. per år — dvs. i princip inkomsten 1977 som den taxerats

FiU 1978/79:10

103

år 1978. I inkomstlaget 38000-41 000 kr. ger motionen en bidragshöjning
om 12:50 kr. per månad för varje 1 000-tal kr. som inkomsten ökar över
38000 kr. 1 inkomstlaget 41 000- 54000 kr. ger motionsförslaget en förbättring
av 37:50. Vid inkomster mellan 54000 och 60000 kr. tillkommer
utöver nämnda 37:50 en ökning med 7:50 kr./månad för varje 1 000-tal kr.
inkomstökning för att vid inkomster om 60000 kr. och däröver vara 82:50
kr./månad upp till den nivå vid vilken reduktionsreglerna medför att även
detta belopp avtrappas och slutligen helt uteblir.

Inkomstprövningen av bostadsbidragen har till syfte att bidragets storlek
skall anpassas till hushållens ekonomiska bärkraft. Såväl 1976 som 1977
och 1978 har beslut fattats om att höja den nedre inkomstgränsen med
hänvisning till inkomstutvecklingen. Enligt utskottets mening kan emellertid,
med hänsyn till att en bedömning måste avse flera faktorer, en rent
indexmässig anpassning av gränserna inte tillämpas för att göra prioriteringar
mellan olika inkomstgrupper. Den ekonomiska bärkraften är inte
alltid direkt proportionell till den bidragsgrundande inkomsten - ett inkomstbegrepp
som inte heller alltid är obestritt.

Motionsförslaget i denna del är, som ovan angetts, inriktat på vissa
inkomstgrupper genom att de största bidragshöjningarna läggs vid bruttoinkomster
år 1977 omkring 60000 kr. Detta förhållande, vad utskottet
ovan anfört samt bostadspolitiska skäl har lett utskottet till att överväga
även andra lösningar än motionsförslagets. En alternativ lösning har därvid
kommit i förgrunden. Om ett belopp av statsmedel i den storleksordning
som det motionärerna disponerat för höjning av inkomstgränserna -ca 200 milj. kr. per helår — används för att höja det statliga bostadsbidraget
skulle detta, jämfört med motionsförslaget, få positiva effekter genom
att bidragsökningen i första hand kom att riktas mot hushåll med låga
inkomster och bli större ju fler barn som fanns i hushållet. Om så sker
skulle, enligt vad bostadsstyrelsen på begäran upplyst, ett sådant belopp
räcka till en ytterligare höjning av det statliga bostadsbidraget, utöver
beslutade 360 kr. från 1979-01-01. med 240 kr. per barn och helår.

Utskottet noterar att en höjning av det statliga bostadsbidraget får effekt
inte endast upp till den nedre inkomstgränsen utan även indirekt i högre
inkomstskikt genom att reduceringen skall beräknas på ett högre bidragsbelopp.
För t. ex. en tvåbarnsfamilj skulle den enligt ovan prioriterade
ökningen av beloppet med (2 x 240 =) 480 kr. i praktiken motsvara att
reduceringen av eljest utgående belopp börjar inte vid 38000 kr. utan vid
41200 kr.

Civilutskottets sammanfattande bedömning beträffande förslaget om
höjda inkomstgränser är sålunda att det i och för sig kan förenas med
bostadspolitiska synpunkter. Höjningar av gränserna kommer att under
alla förhållanden aktualiseras genom den fortsatta inkomstutvecklingen.
Den inriktningsmässigt mer betydelsefulla nedre inkomstgränsen höjs
emellertid enligt tidigare beslut fr. o. m. 1979-01-01 till en nivå som enligt

FiU 1978/79: 10

104

en enhällig bostadsstyrelse medför att den, relativt sett, inte minskar
andelen barnfamiljer med bidrag. Nivån för den övre inkomstgränsen får
bedömas mot bakgrund av bl. a. åtgärder inom andra sektorer och inte
minst samlade marginaleffekter. Civilutskottet anser dock en ytterligare
höjning av det statliga bostadsbidraget nu vara att föredra ur bostadspolitisk
synpunkt framför en ytterligare justering av inkomstgränserna.

De i motionen gjorda medelsberäkningarna bör justeras något. Statens
helårskostnader kan beräknas för höjning av övre hyresgränsen till 128
milj. kr. och för höjning av inkomstgränserna till 162 milj. kr. Kommunernas
motsvarande kostnader kan då beräknas till 50 milj. kr. resp. 64 milj.
kr. Vid ett bifall till motionsförslaget i dess helhet bör sålunda på tilläggsbudget
anvisas 145 milj. kr. för första halvåret 1979.

Ett beslut om att enligt utskottets prioritering höja övre hyresgränsen
enligt motionsförslaget och att öka det statliga bostadsbidraget med ytterligare
240 kr. per barn och år kan beräknas medföra kostnader för staten
om (128 + 168 =) 296 milj. kr. för helår. Vid en sådan lösning blir
kommunernas motsvarande årskostnader (50 + 62 =) 112 milj. kr. Om
dessa åtgärder beslutas bör sålunda på tilläggsbudget för innevarande
budgetår anvisas 148 milj. kr. - allt förutsatt att reformerna skall träda i
kraft vid kommande årsskifte.

Motionsförslaget innebär vidare att ikraftträdandet av ändrade grunder
för bidragen skulle ske fr. o. m. 1979-01-01. Riksdagens beslut med anledning
av motionen kan antas fattas omkring mitten av december 1978. Det
är enligt utskottets mening uteslutet att föreslagna ändringar i systemet
administrativt kan beaktas från 1979-01-01. Om beslutet tillämpas enligt
motionsförslaget från årsskiftet skulle detta för kommunernas del innebära
en inte obetydlig administrativ belastning. Man måste dels gå ut med
information till grupper som kan tänkas tillföras bidragssystemet, dels göra
förnyade beräkningar av retroaktiva belopp för de grupper som redan finns
i bidragssystemet. En följd skulle också bli att ett retroaktivt belopp
betalas ut under våren 1979.

Om finansutskottet föreslår ändringar med verkan från årsskiftet bör
enligt civilutskottets mening ytterligare medel för särskild information
kunna ställas till förfogande. Utskottet förordar för detta fall att regeringen
bemyndigas använda anslaget även för sådana åtgärder.

Stockholm den 14 november 1978

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Per-Olof Strindberg
(m). Oskar Lindkvist (s). Sven Eric Åkerfeldt (c), Lars Henricson (s),
Thure Jadestig (s), Maj-Lis Landberg (s), Kerstin Andersson i Hjärtum (c),
Magnus Persson (s). Karin Ahrland (fp), Elvy Olsson (c), Wilhelm Gustafsson
(fp). Rolf Dahlberg (m) och Ivar Nordberg (s).

FiU 1978/79: 10

105

Avvikande mening

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, MajLis
Landberg, Magnus Persson och Ivar Nordberg (alla s) anser att avsnitten
2.2, 2.3 och 2.4 bort lyda:

(2.2) Prisstopp på byggnadsmaterial

Bland orsakerna till stigande anbudspriser ingår och åberopas prishöjningar
på byggnadsmaterial. Ett stoppris på denna sektor skulle dels ge en
reell uppbromsning av de stigande byggkostnaderna, dels ge indirekta
effekter genom att hänvisningar till verkliga eller påstådda prishöjningar
inte kan göras. En sådan åtgärd bör beslutas före nästa årsskifte. Motionen
1978/79: 2 (s), yrkandet 6, bör tillstyrkas i motsvarande del.

(2.3) Skärpt kontroll av vissa entreprenadpriser

Nivån på anbudspriserna har stigit och stiger. Utskottet har tidigare
konstaterat att denna utveckling inte helt kan förklaras av bakomliggande
mätbara faktorer. Det inom statens pris- och kartellnämnd pågående arbetet
i förening med förutsatta fortsatta insatser från bostadsstyrelsens sida
är ett steg i rätt riktning. Frågan har emellertid så stor betydelse att
ytterligare överväganden snarast bör göras inom regeringens kansli om
möjliga vägar för att bryta utvecklingen. Den eftersträvade konkurrensen i
entreprenörsledet har uppenbarligen inte gett avsedda effekter — detta
trots en i förhållande till de faktiska byggherreinitiativen överdimensionerad
byggsektor. Omedelbara åtgärder bör påkallas genom en tillstyrkan
av motionen 1978/79: 2 (s), yrkandet 6 i motsvarande del.

(2.4) Tilläggslån

Det får förutsättas att enighet fortfarande råder om att igångsättningen
av flerbostadshus bör stimuleras. Ett administrativt enkelt, effektivt och
lämpligt sätt att uppnå en sådan snabb ökning av bygginitiativen utan
direkta subventioner är att införa de i motionen 1978/79:2 (s) föreslagna
tilläggslånen. Deras temporära karaktär ger en förstärkt stimulanseffekt.
Motsvarande metod har tidigare visat sig fungera väl då det gällt att hålla
nere kapitalkostnaderna och samtidigt dämpa hyrorna. En förutsättning är
att denna ökade efterfrågan förenas med ett prisstopp på byggmaterial,
vilket vi ovan förordat. Finansutskottet bör därför tillstyrka motionen
1978/79: 2 (s), yrkandet 7.

FiU 1978/79: 10

106

Särskilt yttrande

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, MajLis
Landberg, Magnus Persson och Ivar Nordberg (alla s) har till yttrandet
fogat följande särskilda yttrande:

(2.7) Bostadsbidrag

Den form av beredning som motionsförslagen fått i delar som har direkt
inverkan på statsbudgeten medför att vi inte motsatt oss de prioriteringar
från bostadspolitisk synpunkt som utskottet gjort i fråga om bostadsbidrag.
Frågan behandlas nu som ett delförslag bland en rad från flera håll föreslagna
åtgärder på den ekonomiska politikens område — åtgärder med
förutsatt snabb effekt. Detta innebär självfallet inte att vi i framtiden
kommer att avstå från de i motionen 1978/79:2 (s) ställda kraven på
höjningar av inkomstgränserna för bostadsbidragen. Utskottets enhälliga
bedömningar i yttrandet leder sålunda i första hand till att finansutskottet
med anledning av motionens yrkanden 10 och 11 bör tillstyrka förordade
höjningar av övre hyresgränserna och av det statliga bostadsbidraget samt
föreslå anvisning på tilläggsbudget av 148 milj. kr. Vi har också förutsatt
att den härmed sammanhängande frågan om ändringar i studiestödet initieras
på lämpligt sätt.

FiU 1978/79: 10

107

Innehåll

Inledning 1

Yrkanden i motionerna väckta med stöd av 3 kap. 15 § riksdagsordningen
1

Yrkanden i propositionen 50 4

Yrkanden i motionerna väckta med anledning av propositionen 50 5

Motivering till motionerna väckta med stöd av 3 kap. 15 § riksdagsordningen
6

Motivering till propositionen 50 9

Motivering till motionerna väckta med anledning av propositionen 14

Utskottet 27

Den internationella utvecklingen 27

Den ekonomiska utvecklingen 1976—1978 28

Balansproblemen på sikt i svensk ekonomi 29

Är det befogat att stimulera ekonomin? 31

Stimulansåtgärdernas inriktning och avvägning 32

Övriga motionsyrkanden 39

Hemställan 42

Reservationer 44

Särskilda yttranden 57

Bilagor:

Skatteutskottets yttrande 1978/79: 2 y 60

Socialutskottets yttrande 1978/79: 1 y 62

Jordbruksutskottets yttrande 1978/79: 1 y 64

Näringsutskottets yttrande 1978/79: 1 y 66

Civilutskottets yttrande 1978/79: 1 y 82

T abellf örteckning

Tabell 1 Försörjningsbalans 1978 och 1979 26

Tabell 2 Bytesbalans 1977—1979 29

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780045