FiU 1978/79:36

Finansutskottets betänkande
1978/79:36

med anledning av propositionen 1978/79:173 om fortsatt valutareglering
jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1978/79:173 har regeringen (ekonomidepartementet) -efter föredragning av statsrådet Ingemar Mundebo -

dels föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag
om tillämpning av valutalagen (1939:350),

dels lämnat riksdagen tillfälle att yttra sig över ett vid propositionen fogat
förslag till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen
(1959:264).

De vid propositionen fogade förslagen är av följande lydelse:

1 Förslag till

Lag om tillämpning av valutalagen (1939:350)

Härigenom föreskrivs att 2 § första stycket 1, 2 och 4-9 samt 5 § 1 och 3
valutalagen (1939:350) skall äga tillämpning under tiden den 1 juli 1979-den
30 juni 1980.

2 Förslag till

Förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264)

Härigenom föreskrivs att valutaförordningen (1959:264), som enligt förordning
(1978:259) gäller till utgången av juni 1979, skall äga fortsatt giltighet till
utgången av juni 1980.

Motionerna

I detta sammanhang behandlar utskottet de under allmänna motionstiden
väckta motionerna

1978/79:576 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för skärpt restriktivitet mot kapitalexport och
stopp för industriutflyttning,

2. att riksdagen uttalar sig för de i motionen angivna principerna för
utlandsinvesteringar,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer att denna i tilläggsdirektiv till

1 Riksdagen 1978/79. 5 sand. Nr 36

FiU 1978/79:36

utredningen om valutalagstiftning och utredningen om de internationella
investeringarnas näringspolitiska betydelse ger dessa principer som riktlinje
för utredningarnas fortsatta arbete,

1978/79:1119 av Mats Hellström m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär utredning om en förstärkt valutakontroll, vilken får pröva
förslag om att valutabrott underordnas allmänt åtal, att en valutainspekterande
myndighet inrättas och att valutakontrollen förstärks i de övriga
avseenden som exemplifierats i motionen.

Utskottet

Valutalagstiftningen är en beredskapslagstiftning. För att bestämmelserna
i valutalagen skall träda i kraft i andra fall än vid krig eller krigsfara m. m.
krävs att riksdagen genom lag beslutar om tillämpning av lagen. Sådant beslut
får avse en tid av högst ett år.

Efter framställan från fullmäktige i riksbanken har regeringen föreslagit att
vissa bestämmelser i valutalagen förlängs att gälla under perioden 1 juli
1979-30 juni 1980. Föredraganden anför i sin motivering att kapitalrörelserna
mellan Sverige och utlandet numera spelar en alltmer väsentlig roll för vår
ekonomi, och att det är viktigt att dessa kapitalrörelser står i överensstämmelse
med den allmänna ekonomiska politiken. Föredraganden finnér det
därför nödvändigt att också fortsättningsvis använda valutaregleringen som
ett komplement till övrig valuta- och kreditpolitik.

Utskottet tillstyrker på de grunder som redovisas i propositionen att
valutaregleringen förlängs att gälla under den angivna tiden och att riksdagen
antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om tillämpning av
valutalagen.

Regeringen har lämnat riksdagen tillfälle att yttra sig över det upprättade
förslaget till fortsatt giltighet av valutaförordningen. Utskottet har ingen
erinran mot förslaget.

I motionen 576 anförs att de svenska investeringarna i utlandet vuxit
mycket kraftigt under 1970-talet. 1977 tillsattes två utredningar som berör
utlandsinvesteringarna, utredningen om översyn av valutaregleringen och
utredningen om de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter.
Motionärerna föreslår att riksdagen uttalar sig för vissa principer för
utlandsinvesteringar, och att dessa principer skall utgöra riktlinjer för de båda
utredningarnas fortsatta arbete. Dessutom föreslås att riksdagen uttalar sig
för skärpt restriktivitet mot kapitalexport och industriutflyttning. De i
motionen angivna principerna för politiken gentemot utlandsinvesteringarna
syftar till att begränsa svenska företags direktinvesteringar i utlandet.
Principerna innebär bl. a. att svenska företags investeringar förbjuds i
områden som står under kolonialt förtryck, i stater som utövar kolonialt
förtryck och i stater som har fascistisk eller rasistisk regim. Det skall vara

FiU 1978/79:36

möjligt att för viss tid generellt förbjuda utlandsinvesteringar. Av den
sökande skall krävas att han kan visa bl. a. att investeringen inte är föranledd
av en strävan att sänka lönekostnaderna, inte medför men för sysselsättningen
i Sverige och inte är till men för det mottagande landets ekonomi eller
utgör stöd för en regim som motsätter sig social och ekonomisk utveckling
och utjämning. Vidare föreslås att industri- och sysselsättningspolitiska
strävanden alltid tillmätas betydelse.

Riksdagen har tidigare behandlat motioner med likartade krav (motionen
1976/77:78, 1977/78:318). I de betänkanden som legat till grund för
riksdagens beslut att avslå dessa motioner (FiU 1976/77:24, 1977/78:35)
anfördes att förslagen syntes ha till syfte att helt omöjliggöra varje svensk
investering utomlands, en inriktning av den ekonomiska politiken som
utskottet inte kunde ställa sig bakom. Utskottet anförde vidare att svensk
industri också i framtiden kommer att behöva investera utomlands för att
etablera nya marknader och stödjepunkter för svensk försäljning utomlands.
Vad gäller förbud mot investeringar i vissa länder anförs att sådana
sanktioner borde föregås av en utrikespolitisk prövning av regering och
riksdag och inte bedömas inom ramen för tillämpningen av valutalagstiftningen.

De ytterligare synpunkter som nu framförs i motionen 576 ger enligt
utskottets mening inte anledning till omprövning av riksdagens tidigare
inställning. Motionen avstyrks sålunda.

1 motionen 1119 anförs att kontrollen av den svenska valutahandeln är
bristfällig i flera avseenden. Riksbankens kontrollresurser är enligt motionärerna
blygsamma, ingen kontroll sker av valutaregleringens efterlevnad i
bankerna, samordningen mellan bankinspektionens övervakning och riksbankens
kontroll är bristfällig m. m. Brister finns även i rutinerna för att
beivra den valutabrottslighet som är känd av samhället, vilka delvis
sammanhänger med att valutabrott inte faller under allmänt åtal. Motionärerna
anser det motiverat med en förstärkning av riksbankens egna resurser
för att följa valutaflödet till och från utlandet. Därutöver bör enligt
motionärerna övervägas införandet av ett fristående kontrollorgan med
uppgift att göra uppsökande kontroller hos företag och banker för att främja
valutaregleringens efterlevnad. De i motionen framförda förslagen föreslås
bli prövade i en statlig utredning. Det understryks att förslagen inte är
intäckta i direktiven till valutaregleringsutredningen.

Den kommitté som arbetar med en översyn av valutaregleringen, valutakommittén,
har enligt sina direktiv (dir 1977:85) som en huvuduppgift att
studera den författningsmässiga utformningen av valutaregleringen inbegripet
frågan om förebyggande och beivrande av överträdelser och kringgående
av valutaregleringen. Därvid bör enligt direktiven med förtur behandlas
frågan om hurén effektivare kontroll av valutabestämmelsernas efterlevnad
skall kunna uppnås.

Enligt utskottets uppfattning bör de i motionen berörda frågeställningarna

FiU 1978/79:36

kunna bli föremål för behandling i valutakommittén. Utskottet förordar
därför att motionen överlämnas till kommittén.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar det vid propositionen 1978/79:173 fogade
förslaget till lag om tillämpning av valutalagen (1939:350),

2. att riksdagen lämnar utan erinran det vid propositionen 1978/
79:173 fogade förslaget till förordning om fortsatt giltighet av
valutaförordningen (1959:264),

3. att riksdagen begär att regeringen överlämnar motionen 1978/

79:1119 till kommittén för översyn av valutaregleringen,

4. att riksdagen avslår motionen 1978/79:576.

Stockholm den 10 maj 1979

På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN

Närvarande: Björn Molin (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Knut Johansson (s),
Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Anton Fågelsbo
(c), Knut Wachtmeister(m), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård(c), Karl Erik
Olsson (c), Torsten Karlsson (s), Rune Rydén (m). Karin Flodström (s) och
Hugo Bergdahl (fp).

GOTAB 62158 Stockholm 1979