FiU 1978/79:35

Finansutskottets betänkande
1978/79:35

om den kommunala ekonomin m. m. jämte motioner

I detta betänkande behandlar utskottet

propositionen 1978/79: 100 bilaga 11 Budgetdepartementet i vad avser
Litt. D. Bidrag och ersättningar till kommunerna,

de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1978/79: 338,
411, 821, 1108 yrkandet 3, 1117,1623 och 1706,

propositionen 1978/79: 95 om den kommunala ekonomin samt

de med anledning av propositionen väckta motionerna 1978/79: 2306,
2307 yrkandena 1—4, 2308, 2309, 2351, 2352, 2368—2370, 2371 yrkandena
1—5, 2372, 2373 yrkandet 1 och 2403,

den med anledning av propositionen 1978/79: lil om åtgärder mot
krångel och onödig byråkrati m. m. väckta motionen 1978/79: 2467 yrkandet
4,

de från socialförsäkringsutskottet med eget yttrande överlämnade motionerna
1978/79: 313 och 1978/79: 399 yrkandet 3,

de från utbildningsutskottet med eget yttrande överlämnade motionerna
1978/79: 805, 1380, 1385 och 1900,

de från civilutskottet med eget yttrande överlämnade motionerna
1978/79: 788 yrkandet 19 såvitt nu är i fråga och 1978/79: 1065 yrkandet
1.

Finansutskottet har till skatteutskottet överlämnat motionerna 1978/
79: 2307 yrkandet 5 och 1978/79: 2373 yrkandet 2 samt — med eget
yttrande — motionen 1978/79: 2371 yrkandet 6.

Skatte-, lag-, socialförsäkrings-, social-, kultur-, utbildnings-, jordbruks-
och civilutskotten har avgivit yttranden över propositionen 95
jämte motioner i tillämpliga delar. Dessa yttranden återfinns som bilagor
till detta betänkande.

I en gemensam skrivelse (1979-03-27) har Botkyrka, Haninge, Huddinge,
Nynäshamns, Södertälje och Tyresö kommuner anfört synpunkter
på de särskilda problem som gäller för dessa kommuner. Vidare har
representanter för Borgholms kommun delgivit utskottet sina synpunkter
på kommunens inplacering i skattekraftsklass.

1 Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 35

FiU 1978/79: 35

A. DEN KOMMUNALA EKONOMIN

I propositionen 95 (budgetdepartementet) har regeringen efter föredragning
av statsrådet Ingemar Mundebo föreslagit riksdagen att godkänna
vad som anförts i propositionen om den kommunala ekonomin.

I propositionen läggs fram förslag om den kommunala ekonomin som
syftar till att främja den kommunala sektorns utveckling inom ramen
för en godtagbar samhällsekonomisk balans.

Kommuner och landstingskommuner svarar för viktiga delar av samhällets
verksamhet. De har fått en allt större betydelse i samhällsekonomin
samt för människors välfärd och trygghet. De kan också väntas få
en fortsatt central roll i välfärdsutvecklingen. Det samhällsekonomiska
utrymmet för utbyggnad av den kommunala verksamheten är emellertid
enligt propositionen mycket begränsat under en överblickbar framtid.
Både stat och kommun måste därför iaktta stark återhållsamhet med
beslut om utbyggnad av de samhällsverksamheter som har kommuner
och landstingskommuner som huvudmän. Utbyggnaden av barnomsorgen,
långtidssjukvården och äldrevården måste liksom hittills prioriteras.

I propositionen görs en genomgång av de medel som står till buds för
att dämpa den kommunala utgiftsexpansionen. Därvid anges att det givetvis
är kommunerna och landstingskommunerna själva som i första
hand har ett ansvar för den kommunala sektorns utveckling. Nödvändigheten
av att man i kommunerna och landstingskommunerna gör en
kraftfull insats för att hålla utgiftsutvecklingen inom de samhällsekonomiska
ramarna betonas. Någon lagstiftning om begränsning av det
kommunala skatteuttaget för att dämpa den kommunala volymutvecklingen
förordas inte nu. I propositionen föreslås i stället att överläggningar
om den kommunala ekonomin bör äga rum mellan stat och
kommun på liknande sätt som under de senaste åren.

De politiska partiernas agerande samt en ökad samverkan mellan
kommuner och landstingskommuner anges vara mycket betydelsefulla
för uppföljningen av de centralt träffade överenskommelserna mellan
stat och kommun. Det sägs vidare i propositionen att om inte de frivilliga
överenskommelserna leder till ökat resultat kommer det att bli
nödvändigt att överväga även andra åtgärder, varvid lagstiftning om en
begränsning av det kommunala skatteuttaget kan få förnyad aktualitet.

I propositionen tas upp kostnadsfördelningen mellan stat och kommun.
Det konstateras att de kommunala avgifterna inte kan väntas ge
några betydande nya tillskott till de kommunala inkomsterna. Inte heller
kan något väsentligt ökat utrymme för den kommunala sektorns upplåning
skapas. Kommunalskatterna anges ha nått en sådan höjd att det
inte kan vara försvarligt att räkna med att dessa avsevärt kan höjas. Den
dämpade utbyggnadstakt av den kommunala verksamheten som enligt
propositionen krävs för att hålla utvecklingen inom de samhällsekono -

FiU 1978/79: 35

miska ramarna innebär också att behovet av kommunalskattehöjningar
och ökade statliga transfereringar minskar.

Ökade statliga bidrag till i första hand kommuner och landstingskommuner
med ogynnsamma ekonomiska förutsättningar bedöms dock
vara motiverade. I propositionen föreslås därför en omfattande reformering
av skatteutjämningssystemet. Kommuner och landstingskommuner
indelas i tolv skattekraftsklasser, från 103 % upp till 136 % av
medelskattekraften. Den grundgaranti som därvid erhålls kompletteras
med tillägg eller avdrag för kommuninvånarnas åldersstruktur. Ingen
kommun eller landstingskommun får lägre total garanti än 100 % av
medelskattekraften. Jämfört med 1979 års förhållanden skall den totala
garantin också öka med minst 1 % av medelskattekraften.

Skatteutjämningsreformen får fullt genomslag år 1981. Jämfört med
de skatteutjämningsbidrag som utgår år 1979 kommer den fullt genomförda
skatteutjämningsreformen att innebära en ökad överföring av
skatteutjämningsbidrag till kommuner och landstingskommuner på ca
2 875 milj. kr. Ökningen fördelar sig jämnt på kommuner och landstingskommuner
och genomförs i två steg åren 1980 och 1981. I linje
med att statsmakterna i ökad utsträckning bör dra upp allmänna riktlinjer
och ramar för den kommunala verksamheten i stället för att detaljstyra
denna föreslås vidare att flera specialdestinerade bidrag skall upphöra
och medlen överföras till det reformerade skatteutjämningssystemet.

I propositionen föreslås enhetliga regler för kommunala bostadstillägg
till folkpension (KBT) samtidigt som statsbidrag föreslås utgå med 43 %
till kommunernas kostnader för KBT och statskommunala bostadsbidrag.
Kommunernas bidrag till staten för bidragsförskotten föreslås upphöra.
Vidare föreslås att ett särskilt statligt bidrag på 45 kr./inv. betalas ut
övergångsvis under år 1980 till landstingskommuner och landstingsfria
kommuner utanför skatteutjämningssystemet. Det föreslås också att
kommuner och landstingskommuner fr. o. m. 1981 års taxering tillförs
skatteunderlag från beskattade förmåner där skatten i dag i sin helhet
tillfaller staten. Samtidigt höjs grundavdraget vid den kommunala inkomsttaxeringen
från nuvarande 4 500 kr. till 6 000 kr. och skattebortfallsbidraget
för 1970 års skattereform och kompensationsbidraget för
1974 års skattereform slopas. Totalt beräknas kommuner och landstingskommuner
år 1980 få ökade statliga bidrag m. m., som ökar statens kostnader
med ca 1 705 milj. kr.

I propositionen understryks särskilt att det är nödvändigt att de enskilda
kommunerna och landstingskommuner som genom de föreslagna
. reformerna får kraftigt förstärkta inkomster inriktar sig på att sänka
kommunalskatterna. De ökade statliga bidragen får inte utnyttjas för att
driva upp den kommunala expansionstakten.

FiU 1978/79: 35

Motionerna

I detta sammanhang behandlar utskottet följande under allmänna
motionstiden väckta motioner:

338 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen — med
hänvisning till motiveringen i motionen 1978/79: 337 — beslutar att hos
regeringen begära förslag om ökad statsbidragsgivning till kommuner
och landsting för att motverka kommunalskattehöjningar,

411 av Bo Lundgren m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller att en särskild beredning tillsätts med uppdrag att med
utgångspunkt ifrån den kommunalekonomiska utredningens arbete snarast
framlägga ett konkret förslag till någon form av lagstadgat kommunalt
skattetak,

821 av Pär Granstedt m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
hemställer om förslag till ett system som innebär att trafikhuvudmännen
(kommuner respektive landsting) kan tillgodogöra sig skatteinkomster
som uppstår p. g. a. subventioner till kollektivtrafiken,

1706 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen framförts om
behovet av redogörelse över de kommunalekonomiska konsekvenserna
i framlagda propositioner.

I detta sammanhang behandlar utskottet vidare följande med anledning
av propositionen 95 väckta motioner:

2306 av Gösta Bohman m. fl. (m) vari — med hänvisning till motiveringen
i motionen 1978/79: 2349 — såvitt nu är i fråga hemställs

1. att riksdagen beslutar att det i propositionen föreslagna systemet
för kommunal skatteutjämning skall stegvis genomföras under en fyraårsperiod,

2. att riksdagen beslutar att den kommunala utdebiteringen skall sänkas
i motsvarande mån som de kommunala skatteutjämningsbidragen
ökar i enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen beslutar att i samband med ställningstaganden till
förslag som innebär ökade kostnader för kommunerna dessa kostnader
skall redovisas samt finansieringsvägar anvisas,

2307 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) vari såvitt nu är

1 fråga hemställs att riksdagen beslutar

1. uttala att en utbyggnad av skatteutjämningssystemet bör ske med

2 874 milj. kr. vartdera för åren 1980 och 1981,

2. avstyrka den i propositionen föreslagna reduceringen av statsbidrag
till vissa verksamheter,

FiU 1978/79: 35

4. uttala att åtgärder bör vidtas för att upphäva nuvarande eftersläpning
i redovisningen till kommunerna för uppbörden av den preliminärskatt
som går till kommunerna,

2308 av Torkel Lindahl (fp) och Gunvor Wallin (fp) vari hemställs
att riksdagen hemställer att regeringen skall lägga fram förslag om hur
de kommuner som tvingas till extrainvesteringar på grund av turism
och friluftsliv skall kompenseras för detta,

2309 av Bo Turesson (m) vari — med hänvisning till motiveringen i
motionen 1978/79: 2324 — hemställs att riksdagen

1. uttalar att riksdagens beslut om senareläggning av 1980 års fastighetstaxering
till 1981 medför en så stor ränteförlust för kommunerna att
regeringen bör överväga storleken på den kompensation kommunerna
skall erhålla under budgetåret 1980/81,

2. uttalar att denna engångskompensation skall redovisas under anslaget
till riksskatteverket för att därmed markera att mycket stora datasystem
inte skall planeras så att en del av rationaliseringsvinsten inom en
sektor skall transfereras till den eller de sektorer som drabbas av kostnadshöjningar
som följd av rationaliseringen,

3. som sin mening ger regeringen till känna att den hittills rådande
misshushållningen, att riksförsäkringsverkets dataadministrationskostnader
överstiger det genomsnittligt utbetalda utfyllnadsbidraget till pensionärernas
bostäder, i första hand bör lösas så, att kommunerna omhänderhar
alla behövliga datarutiner för kommunala och/eller statliga bostadsbidrag,

4. hos regeringen begär en skyndsam redovisning av möjligheterna att
därutöver avlasta riksförsäkringsverkets överbelastade centraliserade datasystem
genom en kommunalisering av i första hand barnbidrags- och
folkpensionsadministrationen och i andra hand bidragsförskottsadministrationen,

5. som sin mening ger regeringen till känna att samtliga länsstyrelser
bör få i uppdrag att lokalt och var och en inom sin region efterhöra resp.
landstings och kommuners intresse för kostnadssänkningar genom ett lokalt
datasamarbete, exempelvis på så sätt att länsdatakontoren utrustas
med den datortyp Kommundata AB huvudsakligen använder,

2351 av Alvar Andersson m. fl. (c) vari såvitt nu är i fråga hemställs
att riksdagen beslutar uttala

1. att en vital demokratisk kommunal självstyrelse är en grundläggande
förutsättning för en god effektivitet i den kommunala ekonomin,

3. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om fortsatt utredningsverksamhet beträffande beskattning av juridiska
personer,

2371 av Olof Palme m. fl. (s) i vad avser yrkandet 1 vari hemställs att

FiU 1978/79: 35

riksdagen godkänner vad som i motionen anförts om den kommunala
ekonomin,

2373 av Lars Werner m. fl (vpk) i vad avser yrkandet 1 vari hemställs
att riksdagen beslutar att hos regeringen begära ett särskilt statsbidrag
om 1 000 milj. kr. till kommuner och landsting för 1980 i enlighet med
vad som anförts i motionen,

samt den med anledning av propositionen 1978/79: lil om åtgärder
mot krångel och onödig byråkrati m. m. väckta motionen

2467 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser yrkandet 4 vari hemställs
att riksdagen uttalar att kommunerna bör garanteras statliga bidrag så att
invånarna i alla kommuner erhåller en socialt och kulturellt likvärdig
standard.

Utskottet

Samspel mellan stat och kommun

Den kommunala självstyrelsen utgör en av grundvalarna för det
svenska styrelseskicket. Det är från demokratiska utgångspunkter väsentligt
att den kommunala självstyrelsen ges ett betydande reellt innehåll.
Kommuner och landstingskommuner bör således ha en betydande
handlingsfrihet. Förutsättningarna att öka kommunernas och landstingskommunernas
ansvar har också i hög grad förbättrats under de senaste
decennierna. Kommunerna och landstingskommunerna har numera personella
och andra resurser att i större utsträckning än tidigare självständigt
handha de uppgifter som har anförtrotts dem.

Samtidigt har kommunernas och landstingskommunernas verksamhet
numera en sådan samlad ekonomisk tyngd att dess utveckling måste tillmätas
stor vikt vid statsmakternas övergripande samhällsekonomiska avvägningar.
Statsmakterna har ett intresse av att på olika sätt påverka
kommunerna och landstingskommunerna i syfte att nå vissa fundamentala
mål i fråga om sysselsättnings-, regional- och stabiliseringspolitik
m. m. Vidare har medborgarna krav på rättssäkerhet och lika tillgång
till samhällsservice. Statsmakterna måste därför kunna ange ramar för
kommunernas och landstingskommunernas befogenheter och utöva viss
tillsyn och kontroll.

En grundläggande avvägningsfråga blir därmed vilka styrinstrument
och vilken grad av statlig styrning som kan sägas vara förenlig med den
kommunala självstyrelsen. Föredraganden instämmer i 1976 års kommunalekonomiska
utrednings (KEU 76) uppfattning att staten i första hand
bör påverka kommunerna och landstingskommunerna via allmänna riktlinjer
och ramar för verksamheten. Även utskottet ansluter sig till denna
grundsyn. Häri inryms, som anförs i propositionen, även mera övergri -

FiU 1978/79: 35

pande prioriteringar av det slag som har ingått i de senaste årens överenskommelser
mellan regeringen och kommunförbunden om den kommunala
ekonomin. Strävan bör alltså vara att minska omfattningen av
statlig detaljreglering av olika delar av den kommunala verksamheten.
Ett arbete med detta syfte bedrivs i dag inom statskontrollkommittén.

I motionen 2351 (c) yrkandet 1 hemställs att riksdagen beslutar uttala
att en vital demokratisk kommunal självstyrelse är en grundläggande
förutsättning för en god effektivitet i den kommunala ekonomin.

Som utskottet angivit i det föregående och som framhålls i propositionen
är det från demokratiska utgångspunkter väsentligt att den kommunala
självstyrelsen garanteras ett betydande reellt innehåll. Enligt utskottets
mening kan principen om att samhällsorganens beslut skall fattas
så nära de berörda människorna som möjligt motiveras även från
effektivitetsståndpunkt.

Med vad utskottet anfört får yrkandet 1 i motionen 2351 anses besvarat.

Utrymme för utbyggnad av den kommunala verksamheten

I propositionen redogörs för framskrivningar och analyser beträffande
den kommunala verksamhetens volymutveckling som gjorts inom
KEU 76,1978 års långtidsutredning (LU) och ekonomidepartementet.

Utskottet kommer att mera ingående behandla den långsiktiga ekonomiska
utvecklingen inom olika samhällssektorer vid sin beredning av
årets kompletteringsproposition, vari regeringen redovisar sina ställningstaganden
till LU:s betänkande. I nu förevarande sammanhang vill
utskottet därför inskränka sig till följande synpunkter.

Under de senaste åren har den kommunala verksamheten genomgått
en snabb volymtillväxt. Detta sammanhänger med att kommuner och
landstingskommuner har ansvaret för angelägna verksamheter, där det
också i framtiden finns behov av utbyggnad. Det gäller i speciellt hög
grad den kommunala verksamhet som kommer de svagaste och mest
utsatta grupperna i samhället till del. I sammanhanget kan erinras om att
i den överenskommelse som träffades mellan regeringen och de båda
kommunförbunden år 1978 enighet nåddes om att en utbyggnad av barnomsorg,
äldrevård och långtidssjukvård skulle prioriteras.

Utskottet vill sålunda understryka den kommunala verksamhetens betydelse
för medborgarna. Samtidigt vill utskottet framhålla att det vid
bedömningen av den mera långsiktiga ekonomiska utvecklingen i vårt
land är uppenbart att utrymmet för konsumtionsökning under åren närmast
framöver är begränsat. Betydande delar av detta begränsade utrymme
är dessutom redan intecknat. Åtaganden gentemot pensionärerna påverkar
den privata konsumtionen. Långtidsutredningens baskalkyl visar
att den kommunala konsumtionen behöver öka med 1,8 % per år enbart

FiU 1978/79: 35

för att bibehålla nu gällande standardnivå och fullgöra beslutade åtaganden.

För att nå balans i vår ekonomi blir det nödvändigt att göra en avvägning
mellan önskemålet att genom utökad verksamhet tillgodose angelägna
behov och det samhällsekonomiska utrymme som står till buds.
Detta innebär att den kommunala verksamheten i framtiden inte kan expandera
i samma takt som under de senaste åren. I sammanhanget erinrar
utskottet om att det i den ovan nämnda överenskommelsen angavs att
riktpunkten för den kommunala konsumtionens volymökning borde vara
3 % per år under 1979 och 1980.

Medel för att begränsa den kommunala utgiftsexpansionen

Det har ofta påtalats att statsmakternas beslut har bidragit till en
del av den utgiftsexpansion som skett och sker inom den kommunala
sektorn. Detta sammanhänger med att angelägna reformer i samhället
i stor utsträckning har anförtrotts kommuner och landstingskommuner
att genomföra. Om den kommunala konsumtionstillväxten skall hållas
inom acceptabla gränser innebär detta naturligtvis att statsmakterna
måste iaktta återhållsamhet vad gäller beslut som kan leda till ökade
kommunala utgifter.

Som föredraganden anför är det väsentligt att statsmakternas beslut
om reformer som förutsätts bli genomförda av kommunerna och landstingskommunerna
fortsättningsvis baseras på övergripande bedömningar
av konsekvenserna för stat och kommun och för samhällsekonomin i
stort. Utskottet delar föredragandens uppfattning att bedömningar av
de totala ekonomiska konsekvenserna för samtliga berörda sektorer av
föreslagna reformer måste göras i större utsträckning än vad som nu
sker. Utskottet vill också erinra om att kommittéförordningen nyligen
har kompletterats med en föreskrift om att utredningars förslag bör
kostnadsberäknas i samband med att förslagens övriga effekter belyses.

I motionen 1706 (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen framförts om behovet av redogörelse
över de kommunalekonomiska konsekvenserna i framlagda propositioner.

I motionen 2306 (m) yrkandet 5 hemställs att riksdagen beslutar att i
samband med ställningstaganden till förslag som innebär ökade kostnader
för kommunerna dessa kostnader skall redovisas samt finansieringsvägar
anvisas.

Enligt utskottets mening är syftet med motionen 1706 tillgodosett
med vad som anförs i propositionen. Detsamma gäller yrkandet 5 i
motionen 2306 i vad avser redovisningen av kostnader. Något uttalande
från riksdagen i frågan är således inte erforderligt.

Vad gäller kravet i motionen 2306 att också finansieringsvägar skall

FiU 1978/79: 35

anvisas är det utskottets uppfattning att så redan sker i frågor av större
räckvidd. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1706 och
motionen 2306 yrkandet 5.

Lagstiftning om det kommunala skatteuttaget

I motionen 411 (m) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller
att en särskild beredning tillsätts med uppdrag att med utgångspunkt
från den kommunalekonomiska utredningens arbete snarast framlägga
ett konkret förslag till någon form av lagstadgat kommunalt skattetak.

Föredraganden avvisar i likhet med KEU 76 nu tanken på en lagstiftning
om det kommunala skatteuttaget, främst med hänsyn till den
kommunala självstyrelsen, och förordar istället en vidareutveckling av
det system med frivilliga överenskommelser mellan stat och kommun
som har vuxit fram under senare år. Även utskottet ansluter sig till
denna linje.

En allvarlig invändning som riktats mot ett lagstadgat skattetak är
att det sannolikt skulle behövas utökad statlig reglering av den kommunala
verksamheten för att hindra att effekten av ett skattetak på olika
sätt urholkas. En ökad statlig detaljstyrning av den kommunala verksamheten
strider mot de principer för samspelet mellan stat och kommun
som utskottet i det föregående uttalat sig för. KEU 76 har vidare
ansett att regeringen skulle behöva ha möjlighet att medge dispens för
kommuner och landstingskommuner som skulle drabbas oskäligt hårt
vid införande av ett skattetak. Som anförs i propositionen skulle detta
kunna leda till att det yttersta prioriteringsansvaret förs över från kommuner
och landstingskommuner till staten. Med det anförda avstyrks
motionen 411.

Frivilliga överenskommelser

I propositionen redovisas erfarenheterna av de överenskommelser om
riktlinjer för den kommunalekonomiska utvecklingen i olika avseenden
som under 1970-talet träffats mellan regeringen och kommunförbunden.
Föredraganden noterar att ambitionen i de tidigare överenskommelserna
under 1970-talet främst har varit att hålla nere ökningar i de kommunala
skattesatserna. I de senare överenskommelserna har även den kommunala
volymutvecklingen tagits med i bilden.

Även om, som föredraganden anger, erfarenheterna av de frivilliga
överenskommelserna är något blandade, är det också utskottets mening
att frågan om en begränsning av den kommunala utgiftsexpansionen
och det kommunala skatteuttaget även framöver får bli föremål för
överläggningar och överenskommelser mellan stat och kommun.

I propositionen redovisas vidare synpunkter på formerna för dessa
överläggningar och karaktären hos överenskommelserna. Överenskommelserna
bör, av de skäl som anförs i propositionen, kunna innehålla

FiU 1978/79: 35

riktlinjer både för den kommunala volymutvecklingen på kortare och
längre sikt och för det kommunala skatteuttaget. Systemet bygger självfallet
på den grundläggande förutsättningen att de enskilda kommunerna
och landstingskommunerna gör alla ansträngningar att följa träffade
uppgörelser. Några i juridisk mening bindande uppgörelser kan det dock
knappast bli fråga om.

Utskottet delar uppfattningen att det inte är lämpligt att till överenskommelserna
koppla direkta sanktioner mot de kommuner och landstingskommuner
som bryter överenskommelserna. I den mån statsmakterna
med anledning av en överenskommelse beslutar om ekonomiskt
stöd till kommunerna kan däremot naturligtvis alltid diskuteras huruvida
olika slag av villkor skall ställas upp för att sådant stöd skall utgå.

Kommunal avgiftsfinansiering

Föredraganden framhåller att även om ökade avgifter inte tillför kommunerna
och landstingskommunerna kraftigt ökade inkomster, är det
viktigt att se till att avgiftsinkomsterna inte holkas ur utan att de följer
kostnadsutvecklingen. Vidare framhålls att avgifterna kan utgöra ett
viktigt styrmedel för inriktningen av den kommunala verksamheten samt
att de påverkar efterfrågan på kommunala tjänster. Utskottet har ingen
annan mening men vill liksom föredraganden understryka att avgifterna
inom den sociala sektorn inte får ges en sådan utformning och
sättas på en sådan nivå att man därigenom utestänger dem som har störst
behov av de socialt inriktade tjänsterna.

KEU 76 har föreslagit att kommunerna skall ges rätt att ta ut högre
avgifter av fritidshusägare än av permanentboende främst vad beträffar
vatten- och avloppsavgifter samt renhållningsavgifter. Detta är f. n. inte
tillåtet, då det strider mot den s. k. likställighetsprincipen. Med hänvisning
till vissa remissyttranden anför föredraganden att tillräckligt underlag
för ett beslut i enlighet med KEU:s förslag inte föreligger f. n.
Föredraganden avser dock att ta upp denna fråga vid ett senare tillfälle,
efter mera detaljerade studier av bl. a. de kommunalrättsliga aspekterna.
Även utskottet anser det angeläget att ett fortsatt arbete i denna fråga
nu kommer till stånd.

I motionen 2308 (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära
förslag om hur de kommuner som tvingas till extra investeringar
p. g. a. turism och friluftsliv skall kompenseras för detta. Ett system med
differentierade avgifter skulle enligt utskottets mening i vart fall delvis
vara lösningen på det problem motionärerna tar upp. Med hänsyn till
vad som anförts i propositionen om fortsatta överväganden i den frågan
är något uttalande från riksdagens sida med anledning av motionen inte
erforderligt. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att enligt nuvarande
regler för skatteutjämning får kommunerna utöver det garanterade

FiU 1978/79: 35

skatteunderlaget räkna sig tillgodo det skatteunderlag som belöper på
fritidshusen i kommunen om ägarna är bosatta i annan kommun. Det
motiv som anfördes då dessa regler infördes var att flertalet kommuner
som har ett stort antal fritidshus också har brist på skattekraft och
att dessa kommuner inte får tillräckliga avgiftsintäkter för att bekosta
de utgifter som fritidshusen för med sig. KEU 76 har i sitt förslag inte
ansett det nödvändigt att redovisa skatteunderlaget för fritidshusen som
ett tillägg till det garanterade skatteunderlaget. Utredningen har emellertid
inte heller ansett det motiverat att avveckla det bidrag som kommunerna
hittills fått för fritidshusen. Utredningen har i stället beaktat
kommunernas kostnader för fritidshusen vid fastställandet av grundgarantin
i skatteutjämningssystemet. Det problem motionärerna tar upp
är alltså, i vart fall delvis, beaktat i både det gällande och det föreslagna
skatteutjämningssystemet. Utskottet avstyrker motionen 2308.

Riktlinjer för en reformering av statsbidragsgivningcn till kommuner
och landstingskommuner

KEU 76 har utgått från att den kommunala inkomstskatten även i
fortsättningen skall utgöra den dominerande inkomstkällan för kommunerna
och landstingskommunerna. Enligt utredningens kalkyler räcker
dock skatteunderlagets naturliga tillväxt inte till för att finansiera mer
än mycket begränsade volymökningar i den kommunala verksamheten.
Inkomstförstärkningar kommer därför att krävas även om utgiftsexpansionen
dämpas kraftigt jämfört med hittillsvarande utveckling, och
ökade statliga transfereringar till den kommunala sektorn blir då nödvändiga,
i varje fall i ett längre tidsperspektiv.

Med utgångspunkt från tillgänglig information om kommunernas
finansiella ställning och från förutsättningen att kommuner och landstingskommuner
håller sig inom ramen för den i gällande överenskommelse
angivna riktpunkten för den kommunala konsumtionens tillväxt
kan det konstateras att det inte finns några starka kommunalekonomiska
skäl för en kraftigt ökad statlig resursöverföring till kommunerna och
landstingskommunerna år 1980 om man betraktar den kommunala sektorn
som en helhet. Servicenivå och utdebiteringsbehov varierar emellertid
kraftigt mellan enskilda kommuner och landstingskommuner. Detta
är huvudskälet till att även enligt utskottets mening en utbyggnad av
skatteutjämningssystemet är den mest ändamålsenliga åtgärden då de
statliga transfereringarna till kommunsektorn skall ökas. Variationerna
i servicenivå och utdebiteringsbehov gör också att en utbyggnad är motiverad
redan till år 1980 trots vad som ovan anförts om kommunkollektivets
finansiella situation.

Utskottet tillstyrker sålunda den föreslagna utbyggnaden av skatteutjämningssystemet
som vid full utbyggnad innebär ökade bidrag med ca

FiU 1978/79: 35

2,9 miljarder kr. jämfört med vad som betalas ut innevarande år. Utskottet
avstyrker därmed motionen 2307 (apk) yrkandet 1 med förslag
om en utbyggnad av skatteutjämningssystemet med 2 874 milj. kr. för
vartdera av åren 1980 och 1981.

Utskottet tillstyrker också att skatteutjämningsreformen genomförs i
två steg, varigenom kostnaden för staten under år 1980 uppgår till drygt
1,4 miljarder kr. Detta innebär att utskottet avstyrker motionen 2306
(m) yrkandet 1 med förslag om stegvis genomförande under en fyraårsperiod.

En förutsättning för att kostnaderna för kommunala bostadstillägg
(KBT) skall kunna utjämnas inom ramen för skatteutjämningssystemet
är att enhetliga regler införs. Utskottet tillstyrker att staten bär merkostnaderna
(ca 300 milj. kr.) för en sådan reform.

Utskottet delar också den principiella syn på de specialdestinerade
statsbidragen som redovisas i propositionen, nämligen att en ökad andel
av den statliga resursöverföringen till den kommunala sektorn bör ske
via skatteutjämningssystemet på de speciella statsbidragens bekostnad.
Principen att slopa speciella statsbidrag och överföra medlen till skatteutjämningssystemet
biträder utskottet således. Därmed avstyrker utskottet
motionen 2307 (apk) yrkandet 2 vari motionärerna går emot denna
princip.

Den princip beträffande specialdestinerade statsbidrag som utskottet
biträtt utesluter inte att det även i fortsättningen kan finnas anledning
att i vissa fall stimulera utbyggnaden av angelägen kommunal verksamhet
med bidrag av detta slag.

De skilda konkreta förslagen till slopande av specialdestinerade bidrag
liksom övriga föreslagna delar av reformen behandlar utskottet i
det följande.

I motionen 2306 (m) yrkandet 2 föreslås riksdagen besluta att den
kommunala utdebiteringen skall sänkas i motsvarande mån som de kommunala
skatteutjämningsbidragen ökar i enlighet med vad som i motionen
anförts.

Som utskottet anfört i det föregående skiljer sig den ekonomiska
situationen åt mellan enskilda kommuner och landstingskommuner.
I vissa fall är ökade tillskott från staten nödvändiga för att en rimlig
servicenivå skall kunna upprätthållas utan skattehöjningar — i andra
fall bör de ökade statsbidragen ge utrymme för skattesänkningar. Utskottet
förutsätter att de förtroendevalda i kommuner och landstingskommuner
utnyttjar möjligheterna att sänka skatterna där sådana möjligheter
ges. Vad utskottet anfört visar emellertid att riksdagen inte kan
fatta ett beslut som innebär att den kommunala utdebiteringen i genomsnitt
skall sänkas i någon viss angiven utsträckning. I realiteten innebär
yrkandet att regeringen skall lägga fram förslag om preciserade regler

FiU 1978/79: 35

för krav på utdebiteringssänkningar beräknade separat för varje kommun
och landstingskommun. Gentemot ett sådant förslag kan enligt utskottets
mening i stort sett samma invändningar riktas som utskottet
tidigare anfört i fråga om lagstadgade kommunala skattetak. Utskottet
avstyrker motionen 2306 yrkandet 2.

Utskottet vill understryka att höjda statsbidrag till kommuner och
landstingskommuner ställer krav på en ökning av statens skatteinkomster.
Det är utskottets uppfattning att de ökade statsutgifter som blir följden
av den i detta betänkande behandlade reformen i sin helhet skall finansieras
genom åtgärder som okar statsbudgetens inkomster. De finansieringsförslag
som i propositioner och motioner förelagts riksdagen bereds
av andra utskott.

Vad utskottet anfört i detta avsnitt av betänkandet bör riksdagen
godkänna som riktlinjer för en reformering av statsbidragsgivningen till
kommuner och landstingskommuner. Såsom stridande mot dessa riktlinjer
betraktar utskottet yrkandet 1 i motionen 2373 (vpk) med förslag
om ett särskilt statsbidrag om 1 000 milj. kr. till kommuner och landsting
för 1980, varför yrkandet avstyrks.

I den under den allmänna motionstiden väckta motionen 338 (vpk)
föreslås riksdagen begära förslag från regeringen om ökad statsbidragsgivning
till kommuner och landsting för att motverka kommunalskattehöjningar.
Motionen är tillgodosedd i och med att propositionen 95 lagts
fram, varför den avstyrks.

Utbetalning av kommunalskattemedel

I motionen 2307 (apk) yrkandet 4 hemställs att riksdagen uttalar att
åtgärder vidtas för att upphäva nuvarande eftersläpning i redovisningen
till kommunerna av uppbörden av den preliminärskatt som går
till kommunerna.

Den fråga motionärerna tar upp har ingått i KEU 76:s uppdrag och
behandlas i propositionen. Föredraganden finner sammanfattningsvis att
det inte är möjligt, från främst statsfinansiella utgångspunkter, att utöver
de reformer som föreslås i propositionen på några års sikt binda
sig för åtaganden i den storleksordning som ändrade utbetalningsregler
för kommunalskattemedlen skulle innebära. Enligt föredragandens mening
behöver dessutom konjunktureffekterna av det nuvarande och av
det av KEU 76 föreslagna utbetalningssystemet ytterligare övervägas.

Utskottet instämmer i föredragandens bedömning av frågan. Som
anförs i propositionen bör också utbetalningssystemets effekter på skattesatser
och volymutveckling i stor utsträckning kunna bemästras genom
en förbättrad planering i kommuner och landstingskommuner. Motionen
2307 yrkandet 4 avstyrks.

FiU 1978/79: 35

Kommunal beskattning av juridiska personer

Företagsskatteberedningen har föreslagit att den kommunala beskattningen
av aktiebolag, ekonomiska föreningar m. fl. avskaffas och att en
fast enhetlig statsskattesats om 55 % införs. KEU 76 har med anledning
härav studerat vilka återverkningar en sådan reform skulle få för
den kommunala ekonomin och lagt fram förslag om hur kommuner
och landstingskommuner skulle kunna kompenseras för det mistade
skatteunderlaget.

I propositionen anför föredraganden att ett antal frågor måste beredas
mer i detalj innan ett konkret förslag till beslut med anledning av företagsskatteberedningens
förslag kan föreläggas riksdagen. Därmed bör
också frågan om hur kommuner och landstingskommuner skall kompenseras
t. v. lämnas utan ställningstagande.

I motionen 2351 (c) yrkandet 3 föreslås att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om fortsatt
utredningsverksamhet beträffande beskattning av juridiska personer.

Skatteutskottet har i yttrandet SkU 1978/79: 5 y anfört följande:

Frågan om de juridiska personernas beskattning inrymmer betydande
problem, vilket framgår av såväl kommunalekonomiska utredningens
och företagsskatteberedningens slutbetänkanden som de till dessa betänkanden
fogade reservationerna. Enighet föreligger i stort sett om att de
nu gällande reglerna medför olämpliga effekter från regionalpolitisk synpunkt,
orättvisor kommunerna emellan och administrativa problem. De
förslag till lösningar som diskuterats erbjuder både fördelar och nackdelar.
Utan att ta ställning till de föreliggande förslagen anser utskottet
frågan vara av sådan vikt att den inte bör förbigås vid prövningen av
de kommunala beskattningsfrågorna. I enlighet härmed förordar utskottet
att finansutskottet hemställer att frågan om de juridiska personernas
beskattning blir föremål för fortsatt utredning. Därmed skulle
yrkandet 3 i motionen 2351 i huvudsak vara tillgodosett.

Enligt finansutskottets mening bör frågan om de juridiska personernas
beskattning bli föremål för fortsatt utredning i enlighet med vad
skatteutskottet anfört. Detta bör ges regeringen till känna.

Övriga motionsyrkanden

I motionen 821 (c) föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer
om förslag till ett system som innebär att trafikhuvudmännen (kommuner
resp. landsting) kan tillgodogöra sig skatteinkomster som uppstår
p. g. a. subventioner till kollektivtrafiken.

De ökade skatteinkomster motionärerna åsyftar uppkommer genom att
en subventionering av kollektivtrafiken sänker resekostnaderna för arbetsresor
och därmed avdragen härför vid deklarationen. Härigenom stiger de
beskattningsbara inkomsterna. Utskottet vill rent principiellt anföra att
utskottet inte kan acceptera principen att varje handlande från statens sida

FiU 1978/79: 35

eller från kommunerna och landstingskommunerna som påverkar de
ekonomiska relationerna mellan staten och den kommunala sektorn
automatiskt skall leda till ekonomisk kompensation från statens sida.

I den här behandlade frågan är det enligt utskottets mening dessutom
förenat med mycket svåra tekniska och praktiska problem att skapa
det system motionärerna avser, vilket bl. a. sammanhänger med att man
ännu inte har ett enhetligt huvudmannaskap för kollektivtrafiken. En
avgörande invändning är också att det inte torde gå att finna någon
rättvisande metod för att bestämma storleken av en eventuell kompensation.
Med det anförda avstyrker utskottet motionen 821.

I motionen 2309 (m) framställs ett antal yrkanden som i första hand
rör vissa ADB-frågor men i någon mån också kommunernas ekonomi.

I yrkandet 1 föreslås att riksdagen skall uttala att beslutet om senareläggning
av 1980 års fastighetstaxering till 1981 medför en så stor
förlust för kommunerna att regeringen bör överväga storleken på den
kompensation kommunerna skall erhålla under budgetåret 1980/81.
Yrkandet 2 är en följd av detta yrkande.

Propositionen innehåller överväganden angående den samlade statliga
bidragsgivningen till kommunerna. Riksdagens beslut med anledning
härav kommer att ha effekter även för budgetåret 1980/81. Utskottet kan
inte finna att den fråga motionären tar upp skulle motivera några särskilda
åtgärder. Utskottet kan för sin del inte acceptera en princip som
innebär att beslut om statliga aktiviteters förläggning i tiden generellt
skulle kunna motivera kompensationskrav från andra sektorer i samhället.

I yrkandena 3 och 4 tar motionären upp frågan om kommunalisering av
administrationen av bostadsbidrag, barnbidrag, folkpensioner och bidragsförskott.
Socialförsäkringsutskottet har i yttrandet SfU 1978/79: 1 y avstyrkt
ifrågavarande yrkanden med hänvisning till pågående utredningsarbete
vad gäller ADB inom den allmänna försäkringen m. m. Finansutskottet
har ingen annan mening än socialförsäkringsutskottet.

I yrkandet 5 hemställer motionären att riksdagen beslutar att som sin
mening ge regeringen till känna att samtliga länsstyrelser bör få i uppdrag
att lokalt och var och en inom sin region efterhöra resp. landstings och
kommuners intresse för kostnadssänkningar genom ett lokalt datasamarbete,
exempelvis på så sätt att länsdatakontoren utrustas med den datortyp
Kcmmundata AB huvudsakligen använder.

Frågan om lokalt och regionalt datasamarbete behandlas i utskottets
betänkande 1978/79: 34 om användningen av ADB i statsförvaltningen
och bör enligt utskottets mening inte bli föremål för något riksdagens uttalande
i nu förevarande sammanhang.

Med det anförda avstyrker utskottet motionen 2309.

I motionen 2467 (vpk) som väckts med anledning av proposition
1978/79: lil om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati m. m.
hemställs såvitt nu är i fråga (yrkandet 4) att riksdagen beslutar uttala

FiU 1978/79: 35

att kommunerna bör garanteras statliga bidrag så att invånarna i alla
kommuner erhåller en socialt och kulturellt likvärdig standard.

Utskottet vill erinra om att syftet med skatteutjämningssystemet är att
garantera likvärdig standard till lika kostnad. I den mån standardskillnader
uppkommer genom att kommuner väljer olika ambitionsnivåer är
detta en konsekvens av den frihet den kommunala självstyrelsen ger.
I övrigt hänvisar utskottet till vad som i det föregående anförts om principerna
för statsbidragsgivningen. Med det anförda avstyrker utskottet
motionen 2467 yrkandet 4.

Utskottet hemställer

1. beträffande samspelet mellan stat och kommun att riksdagen
förklarar motionen 1978/79: 2351 yrkandet 1 besvarat med
vad utskottet anfört,

2. beträffande redogörelse för kommunalekonomiska konsekvenser
av framlagda propositioner m. m. att riksdagen

a) avslår motionen 1978/79: 1706,

b) avslår motionen 1978/79: 2306 yrkandet 5,

3. beträffande lagstiftning om det kommunala skatteuttaget att
riksdagen avslår motionen 1978/79: 411,

4. beträffande turistkommuner att riksdagen avslår motionen
1978/79: 2308,

5. beträffande riktlinjer för en reformering av statsbidragsgivningen
till kommuner och landstingskommuner att riksdagen med anledning
av propositionen 1978/79: 95 såvitt nu är i fråga och motionen
1978/79: 2371 yrkandet 1 och med avslag på motionerna
1978/79: 338, 1978/79: 2306 yrkandena 1 och 2, 1978/79: 2307
yrkandena 1 och 2 och 1978/79: 2373 yrkandet 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande utbetalning av kommunalskattemedel att riksdagen
avslår motionen 1978/79: 2307 yrkandet 4,

7. beträffande kommunal beskattning av juridiska personer att
riksdagen med anledning av motionen 1978/79: 2351 yrkandet 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande finansieringen av kollektivtrafiken att riksdagen avslår
motionen 1978/79: 821,

9. beträffande vissa datafrågor att riksdagen avslår motionen
1978/79: 2309,

10. beträffande likvärdig standard för alla kommuner att riksdagen
avslår motionen 1978/79: 2467 yrkandet 4.

FiU 1978/79: 35

B. JUSTITIEDEPARTEMENTET

1. Förslag till lag om ändring i lagen (1973: 650) om medling mellan samlevande.
I propositionen 95 bilaga 1 (justitiedepartementet) har regeringen
föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till lag om
ändring i lagen (1973: 650) om medling mellan samlevande.

Det vid propositionen fogade förslaget till lag är av följande lydelse:
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 650) om medling mellan samlevande

Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (1973: 650) om medling mellan
samlevande skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

För varje kommun skall utses minst två medlare. Om det är påkallat
av särskilda skäl, kan samme person förordnas till medlare för mer än
en kommun.

Medlare utses av länsstyrelsen Medlare utses av länsstyrelsen
för två kalenderår. Är medlare ej för två kalenderår efter hörande

lämplig för sitt uppdrag, skall han av kommunen. Är medlare ej

entledigas. Avgår medlare före ut- lämplig för sitt uppdrag, skall han

gången av den tid för vilken han entledigas. Avgår medlare före ut blivit

utsedd, skall annan förord- gången av den tid för vilken han

nas för den återstående tiden. blivit utsedd, skall annan förord nas

för den återstående tiden.

4 §

Ersättning till medlare betalas av kommunen.

Närmare bestämmelser om ersättning
meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Enligt 4 § första stycket lagen (1973: 650) om medling mellan samlevande
betalas ersättning till medlare av kommunen. I andra stycket anges
att närmare bestämmelser om ersättningen meddelas av Konungen.
Med stöd av detta stycke har i kungörelsen (1973: 697) om medling mellan
samlevande meddelats bestämmelser om statsbidrag till kommun för kostnaderna
för ersättning till medlare (2 och 3 §§).

Föredraganden föreslår i likhet med KEU 76 att statsbidraget för borgerlig
medling skall upphöra. Till följd härav bör 4 § andra stycket i lagen
(1973: 650) om medling mellan samlevande upphävas.

I 1 § i den tidigare nämnda kungörelsen föreskrivs att innan länsstyrelsen
utser medlare skall kommunen beredas tillfälle att lämna förslag
på medlare till lämpligt antal. Denna bestämmelse bör enligt propositionen

2 Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 35

FiU 1978/79: 35

ersättas med ett tillägg till 2 § andra stycket lagen (1973: 650) om medling
mellan samlevande. Härigenom blir det möjligt att upphäva kungörelsen i
dess helhet.

Utskottet tillstyrker — i likhet med vad lagutskottet anfört i yttrandet
LU 1978/79: 4 y — den föreslagna lagändringen och hemställer

att riksdagen antar vid propositionen som bilaga 1.1 fogat förslag
till lag om ändring i lagen (1973: 650) om medling mellan
samlevande.

FiU 1978/79: 35

C. SOCIALDEPARTEMENTET

1. Statsbidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension. I propositionen
95 bilaga 2 (socialdepartementet) har regeringen efter föredragning
av statsrådet Gabriel Romanus under punkten 1 föreslagit riksdagen att

1. antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen
(1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

2. godkänna vad som anförts i propositionen om statsbidrag till kommunalt
bostadstillägg till folkpension.

Det vid propositionen fogade förslaget till lag är av följande lydelse:
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1962: 392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension skall ha nedan angivna lydelse.

'Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §i

Kommun skall för varje år be- Kommunala bostadstillägg skall
strida kostnaden för kommunala bekostas av den kommun där den

bostadstillägg, vilka under året ut- pensionsberättigade är mantalsskri betalats

för pensionsberättigade ven.

som äro mantalsskrivna i kommu- Till kommunens kostnader enligt

nen. Kostnaden beräknas enligt första stycket utgår statsbidrag

föreskrifter som regeringen med- enligt bestämmelser som regeringdelar.
en meddelar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

I detta sammanhang behandlar utskottet följande från socialförsäkringsutskottet
med eget yttrande överlämnade motioner:

313 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar om införande av ett statligt grundbidrag till
kommunerna för utgivandet av kommunala bostadstillägg uppgående till
600 kr. per månad och bidragsberättigad pensionär med angivande av
förbehåll för erhållandet av sådant grundbidrag, innebärande att reglerna
för de kommunala bostadstilläggen iakttar av bostadsstyrelsen
och Kommunförbundet antagna rekommendationer om bostadssociala
normer för utrymmes- och utrustningsstandard,

2. att riksdagen beslutar höja den avdragsfria sidoinkomsten för ensamstående
pensionär till 4 000 kr. samt för makar till 6 000 kr. tillsammans
samt anta följande

1 Ändrad senast 1974: 766.

FiU 1978/79: 35

Förslag till

Lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

4 §

Hustrutillägg och kommunalt Hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg minskas med en tred- bostadstillägg minskas med en tredjedel
av den pensionsberättigades jedel av den pensionsberättigades

årsinkomst i vad den må överstiga årsinkomst i vad den må överstiga

för den som är gift ettusenfem- för den som är gift tretusen kronor

hundra kronor och för annan två- och för annan fyratusen kronor.

tusen kronor.

Minskning skall å hustrutillägget.

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om att en skyndsam översyn
företas av nuvarande regler för bostadsstödet åt pensionärer i syfte att
uppnå en större enhetlighet och jämlikare regler i den riktning denna motion
förordat, innebärande ett i huvudsak statligt kostnadsansvar med
möjlighet för kommunerna att fatta beslut om kompletterande stöd, samt
att förslag i anförd riktning skyndsamt kan föreläggas riksdagen,

399 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) i vad avser yrkandet 3
vari hemställs att riksdagen beslutar uttala att bostadsbidragen skall betalas
helt av staten enligt de normer som gäller för Stockholms kommun,
samt vara skattefria.

Yttrande

Socialförsäkringsutskottet har i yttrandet SfU 1978/79: 1 y bl. a. anfört
följande:

Kommunalt bostadstillägg kan utgå till den som uppbär folkpension i
form av ålderspension, förtidspension eller änkepension och till kvinna
som uppbär hustrutillägg. Kommunerna får själva bestämma grunderna
för utgivande av bostadstillägg men är bundna av vissa bestämmelser om
inkomstprövning. Dessa innebär att bostadstillägget minskas med en
tredjedel av pensionärens årsinkomst vid sidan av folkpensionen (inkl.
pensionstillskott) i den mån sidoinkomsten överstiger 1 500 kr. för den
som är gift (3 000 kr. för makar tillhopa) och 2 000 kr. för ensamstående.
För förtidspensionärer med partiell förtidspension gäller vissa särregler.

Samtliga kommuner i landet utger kommunalt bostadstillägg. Genom
att kommunerna tillämpar olika grunder för beräkningen av bostadstillläggen
uppvisar tilläggen beloppsmässigt betydande variationer mellan
kommunerna.

Av kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen finansieras ca
85—90 % av kommunerna och återstoden av staten.

Fr. o. m. den 1 januari 1978 har folkpensionärer fått möjlighet att erhålla
statskommunalt bostadsbidrag om detta ger högre bidrag än det
kommunala bostadstillägget.

FiU 1978/79: 35

De kommunala bostadstilläggen och de statskommunala bostadsbidragen
till folkpensionärer administreras av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.

1976 års kommunalekonomiska utredning ansåg i sitt slutbetänkande
(SOU 1977: 78) — liksom tidigare boende- och bostadsfinansieringsutredningarna
i SOU 1975: 51—52 — att det var angeläget att på sikt nå
en mer fullständig samordning mellan reglerna för kommunalt bostadstillägg
och statskommunalt bostadsbidrag. I propositionen uttalar sig
också chefen för budgetdepartementet för en sådan samordning och uppger
att han kommer att ta initiativ till att en interdepartemental arbetsgrupp
tillsätts med uppgift att utreda de tekniska förutsättningarna att
inom en rimlig kostnadsram samordna systemen. Förslag till vissa omedelbara
ändringar läggs emellertid fram i propositionen. Dessa är enligt
uttalande i propositionen utformade så att de inte minskar möjligheterna
till samordning i framtiden.

Avsikten med förslaget såvitt avser de kommunala bostadstilläggen är
att tilläggen skall kunna höjas i kommuner som nu utger låga tilläggsbelopp
och att man därmed skall kunna nå en större enhetlighet mellan
kommunerna. Enligt förslaget bör detta åstadkommas genom att ett statsbidrag
införs till kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen enligt
motsvarande regler som gäller för de statskommunala bostadsbidragen.
Som villkor för statsbidrag bör gälla att kommunen genom kommunalt
bostadstillägg täcker minst 80 % av bostadskostnaden upp till en övre
hyresgräns som är densamma som gäller för statskommunala bostadsbidrag.
I enlighet med förslag i årets budgetproposition skulle detta innebära
700 kr. per månad för ensamstående pensionär och 800 kr. per
månad för makar fr. o. m. år 1980. Efter denna tidpunkt skall hyresgränserna
för statsbidrag till kommunala bostadstillägg följa övre gränserna
för statskommunalt bostadsbidrag. Statsbidrag bör således enligt
förslaget utgå för kommunalt bostadstillägg som före inkomstavdrag
täcker 80 till 100 % av bostadskostnaderna upp till nämnda hyresnivåer.
Kommunerna skall också i fortsättningen ha möjlighet att låta
kommunalt bostadstillägg utgå även för bostadskostnader som överstiger
dessa nivåer men dessa kostnader blir inte statsbidragsgrundande.
I propositionen föreslås dessutom vissa riktlinjer för statsbidragsberäkningen
och för vad som bör inräknas i statsbidragsunderlaget. Inkomstprövningsreglerna
för de kommunala bostadstilläggen föreslås
oförändrade.

För kommunernas kostnader för kommunala bostadstillägg och statskommunala
bostadsbidrag bör enligt propositionen införas en enhetlig
statsbidragsnivå. Denna nivå bör bestämmas till 43 % av kommunernas
statsbidragsberättigade kostnader för att merkostnaderna totalt sett för en
höjning av de nuvarande beloppen inom de kommunala bostadstilläggen
skall falla på staten. Merkostnaderna beräknas uppgå till ca 300 milj. kr.
för år räknat. De nya statsbidragsreglerna bör enligt förslaget gälla
fr. o. m. den 1 januari 1980.

De föreslagna nya reglerna för statsbidrag för kommunala bostadstilllägg
innebär i vissa avseenden avvikelser från vad som gäller för statskommunala
bostadsbidrag. Dessa avvikelser, liksom andra skillnader mellan
systemen, bl. a. metoderna för inkomstprövning och reglerna för gift
pensionär vars make inte uppbär folkpension, bör enligt propositionen
behandlas av den tidigare nämnda interdepartementala arbetsgruppen.

I motionen 313 av Lars Werner m. fl. föreslås att följande åtgärder

FiU 1978/79: 35

vidtas för att tillförsäkra pensionärerna ett bättre och enhetligare bostadsstöd.
För det första bör riksdagen besluta om ett statligt grundbidrag
till kommunerna för att täcka kostnaderna för kommunala bostadstillägg
upp till ett belopp av 600 kr. per månad och bidragsberättigad
pensionär. Ett villkor för att erhålla sådant grundbidrag skall dock vara
att kommunerna iakttar av bostadsstyrelsen och Kommunförbundet antagna
rekommendationer om bostadssociala normer för utrymmes- och
utrustningsstandard. För det andra vill motionärerna att riksdagen skall
fatta beslut om en höjning av gränsen för avdragsfria sidoinkomster till
4 000 kr. för ensamstående pensionär och till 6 000 kr. för makar. Slutligen
begär motionärerna en översyn av nuvarande regler för bostadsstöd
åt pensionärer så att förslag skyndsamt kan föreläggas riksdagen
om ett i huvudsak statligt kostnadsansvar med möjlighet för kommunerna
att fatta beslut om kompletterande stöd.

Motionärerna i motionen 399, Rolf Hagel och Alf Lövenborg, begär
att riksdagen uttalar att bostadsbidragen skall betalas helt av staten enligt
de normer som gäller för Stockholms kommun samt vara skattefria.

Förslaget om statsbidrag till kommunalt bostadstillägg och de uttalanden
om hyresnivåer m. m. som görs i propositionen tillgodoser i väsentliga
delar yrkandena i motionerna 313 och 399. Utskottet anser inte att
det nu finns skäl för riksdagen att uttala sig för en längre gående statlig
finansiering eller att föreskriva ytterligare villkor eller normer för rätt
till statsbidrag. I avvaktan på den aviserade interdepartementala arbetsgruppens
översyn av bl. a. metoderna för inkomstprövning är utskottet
inte berett att förorda någon ändring av inkomstprövningsreglerna för
de kommunala bostadstilläggen.

Med det anförda anser sig utskottet — från de synpunkter utskottet
har att företräda — böra förorda att finansutskottet tillstyrker bifall till
propositionen i berörd del och avstyrker bifall till motionen 313 och
motionen 399 yrkandet 3.

Utskottet

Finansutskottet vill till de synpunkter socialförsäkringsutskottet anfört
endast tillägga att enhetliga regler är en förutsättning för att kostnaderna
för KBT skall kunna utjämnas inom ramen för skatteutjämningssystemet.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet förslaget i propositionen och
avstyrker motionen 313 och motionen 399 yrkandet 3.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna
1978/79: 313 och 1978/79: 399 yrkandet 3

1. antar vid propositionen som bilaga 2.1 fogat förslag till lag om
ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpensioner,

2. godkänner vad som anförts i propositionen om statsbidrag till
kommunalt bostadstillägg till folkpension.

FiU 1978/79: 35

2. Bidragsförskott. Regeringen har under punkten 2 (s. 5—6) föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i
lagen (1964: 143) om bidragsförskott.

Det vid propositionen fogade förslaget till lag är av följande lydelse:
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964: 143) om bidragsförskott

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1964: 143) om bidragsförskott
dels att 20 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att 20 a § skall upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse

Utgift för bidragsförskott bes frides,
i den mån ersättning ej kunnat
uttagas av den underhållsskyldige,
till tre fjärdedelar av statsverket
och till en fjärdedel av den
kommun, där vårdnadshavaren är
mantalsskriven eller, om han ej är
mantalsskriven i någon kommun,
den kommun där barnet är bosatt.

Kommun skall därutöver ersätta
statsverket för kostnader för
handhavandet av bidragsförskottsverksamheten
med belopp motsvarande
fem procent av summan av
kostnaderna för de bidragsförskott,
som hänföras till kommunen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

I fråga om bidragsförskott som utgivits före lagens ikraftträdande tilllämpas
20 § i dess äldre lydelse och avräkning sker enligt 20 a §. Ersättningsbelopp
som betalas av den underhållsskyldige efter ikraftträdandet
skall dock inte avräknas från utgifterna enligt 20 § första stycket.

Utskottet

Kommunerna svarar f. n. för 25 % av kostnaden för bidragsförskotten
i den mån ersättning inte kan tas ut av den underhållsskyldige. Vidare betalar
kommunerna viss ersättning för administrationskostnaderna. Förslaget
i propositionen innebär att finansieringen i sin helhet övertas av
staten fr. o. m. den 1 januari 1980, vilket också innebär en administrativ

1 Senaste lydelse 1976: 277.

Föreslagen lydelse

Kostnaderna för bidragsförskott
täcks av statsmedel i den mån ersättning
inte kan tas ut av den underhållsskyldige.

FiU 1978/79: 35

förenkling. Socialutskottet har i yttrandet SoU 1978/79: 5 y tillstyrkt förslaget.

Finansutskottet tillstyrker i likhet med socialutskottet att det kommunala
bidraget till bidragsförskotten slopas. I sammanhanget bör uppmärksammas
att denna fråga i propositionen kopplats till frågan om en eventuell
förlängning av det särskilda bidrag till kommuner och landstingskommuner
om ca 980 milj. kr. som utgår under år 1979. Utskottet behandlar
den senare frågan under punkten D 7 i detta betänkande.

Utskottet hemställer

att riksdagen antar vid propositionen som bilaga 2.2 fogat förslag
till lag om ändring i lagen (1964: 143) om bidragsförskott.

3. Bidrag till ferievistelse för barn. Regeringen har under punkten 3
(s. 6—7) föreslagit riksdagen att godkänna vad som anförts i propositionen
om slopande av nuvarande statsbidrag för ferievistelse för barn fr. o. m.
den 1 januari 1980.

Finansutskottet tillstyrker i enlighet med socialutskottets yttrande regeringens
förslag och hemställer

att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om slopande
av nuvarande statsbidrag för ferievistelse för barn fr. o. m.
den 1 januari 1980.

4. Bidrag till familjerådgivning. Regeringen har under punkten 4 (s. 7—8)

föreslagit riksdagen att godkänna vad som anförts i propositionen om slopande
av nuvarande statsbidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning
fr. o. m. den 1 januari 1980.

Finansutskottet tillstyrker i enlighet med socialutskottets yttrande regeringens
förslag och hemställer

att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om slopande
av nuvarande statsbidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning
fr. o. m. den 1 januari 1980.

5. Skyddsympningar. Regeringen har under punkten 5 (s. 8—10) föreslagit
riksdagen att

1. godkänna vad som anförts i propositionen om finansieringen av de
offentliga skyddsympningarna fr. o. m. den 1 januari 1980,

2. till Skyddsympningar för budgetåret 1979/80 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 14 100 000 kr.

Finansutskottet tillstyrker i enlighet med socialutskottets yttrande regeringens
förslag och hemställer

FiU 1978/79: 35

att riksdagen

1. godkänner vad som anförts i propositionen om finansieringen av
de offentliga skyddsympningarna fr. o. m. den 1 januari 1980,

2. till Skyddsympningar för budgetåret 1979/80 under femte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 14 100 000 kr.

6. Ersättningar till kommunerna för hjälp till utländska medborgare,
flyktingar m. m. Regeringen har under punkten 6 (s. 10—11) föreslagit
riksdagen att

1. godkänna vad som anförts i propositionen om slopande av nuvarande
statsbidrag för socialhjälpskostnader m. m. för vissa grupper,

2. antaga vid propositionen fogade förslag till lag om ändring i lagen
(1956: 2) om socialhjälp och lag om ändring i barnavårdslagen (1960:
97).

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956: 2) om socialhjälp

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1956: 2) om socialhjälp1

dels att 23, 31 och 32 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 17, 24 och 58 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Kan det antagas att ersättning Kan det antagas att ersättning
för hjälpkostnaden eller del därav för hjälpkostnaden eller del därav

kommer att sökas av annan kom- kommer att sökas av annan kommun,
av enskild person eller av mun eller av enskild person, skall

staten, skall över utredning, som över utredning, som avses i 16 §,

avses i 16 §, upprättas särskilt pro- upprättas särskilt protokoll, vilket

tokoll, vilket skall innehålla skall innehålla

a) uppgift om hjälpsökandens namn, ålder, civilstånd, födelseort och
bostadsadress;

b) redogörelse för hans levnadsförhållanden och ekonomiska omständigheter
samt för hans hjälpbehov och anledningen därtill;

c) uppgift om hans mantals- c) uppgift om hans mantalsskrivning
för det år hjälpen avser skrivning för det år hjälpen avser

jämte de upplysningar i övrigt, jämte de upplysningar i övrigt,

som äro erforderliga för tillämp- som äro erforderliga för tillämpningen
av 22 och 23 §§; samt ningen av 22 §; samt

d) uppgift, huruvida enskild person finnes, för vilken ersättningsskyldighet
enligt 35, 36 eller 40 § kan föreligga, med angivande av varje
sådan persons namn och bostadsadress.

1 Senaste lydelse av 23 § 1960: 98.

FiU 1978/79: 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Protokollet skall underskrivas av den, sorn verkställt utredningen.
Hjälpsökanden skall såvitt möjligt genom påskrift av protokollet bestyrka
riktigheten av de uppgifter, som lämnats av honom.

24 §2

Ersättning, som avses i 22 eller Ersättning, som avses i 22 §,

23 §, utgår med det belopp, vartill utgår med det belopp, vartill kom kommunens

kostnader för hjälpen munens kostnader för hjälpen skä skäligen

kunna uppskattas. ligen kunna uppskattas.

Där så finnes påkallat, äger regeringen fastställa taxa, enligt vilken
ersättning skall utgå för vård i hem, som avses i 18 §, eller å anstalt
eller annan inrättning.

58 §=*

Över länsstyrelsens slutliga be- Över länsstyrelsens slutliga beslut
i sådant mål eller ärende, som slut i sådant mål eller ärende, som

avses i 27, 30, 31, 39 eller 40 §, avses i 27, 30, 39 eller 40 §, 52 §

52 § andra eller tredje stycket el- andra eller tredje stycket eller 54 §,

ler 54 §, må besvär anföras hos må besvär anföras hos kammarkammarrätten.
Talan må dock ej rätten. Talan må dock ej fullföljas

fullföljas endast beträffande ränta endast beträffande ränta eller rät eller

rättegångskostnad. tegångskostnad.

Har mål, varom sägs i 27 eller 30 §, förevarit hos två eller flera läns styrelser,

och anföras besvär över det i huvudsaken sist meddelade beslutet,
må i samband därmed föras talan även mot beslut som dessförinnan
meddelats i målet; och skall sådant beslut ej utgöra hinder för sakens
prövning i dess helhet.

Har länsstyrelse eller kammarrätt förordnat, att socialhjälp skall meddelas,
går beslutet härom i verkställighet utan hinder av förd klagan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om statsbidrag som avser tid före ikraftträdandet.

Förslag till

Lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97)

Härigenom föreskrivs att 71 § barnavårdslagen (1960: 97) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad i 22—24 §§ lagen om socialhjälp
är stadgat om rätt för
kommun att av annan kommun
eller av staten erhålla ersättning
för socialhjälp, som lämnats enligt
12 § nämnda lag, skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om

Vad i 22 och 24 §§ lagen om
socialhjälp är stadgat om rätt för
kommun att av annan kommun
erhålla ersättning för socialhjälp,
som lämnats enligt 12 § nämnda
lag, skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga om kommuns

2 Senaste lydelse 1975: 704.

3 Senaste lydelse 1971: 664.

FiU 1978/79: 35

Föreslagen lydelse

kommuns rätt att erhålla ersättning
för utgift, som föranletts av
att någon omhändertagits för samhällsvård.

Beträffande sådan ersättning
skall i tillämpliga delar gälla vad
som för motsvarande fall är stadgat
i 25—29, 31 och 32 §§ lagen
om socialhjälp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om statsbidrag som avser tid före ikraftträdandet.

Utskottet behandlar i detta sammanhang motionen 2372 av Karl-Erik
Strömberg (fp) och Ylva Annerstedt (fp) vari hemställs att riksdagen
begär att regeringen utreder de extra kostnader som uppstår i kommuner
med hög andel invandrare.

Yttrande

Socialutskottet har i yttrandet SoU 1978/79: 5 y bl. a. anfört följande:

Under femte huvudtiteln finns f. n. ett anslag benämnt Ersättning till
kommunerna för hjälp till utländska medborgare, flyktingar m. m.
(I 4). I propositionen (bil. 2 p. 6) föreslås att vissa av de bidrag som
utgår från anslaget skall slopas, nämligen bidrag avseende svenska zigenare,
renskötande samer, utländska medborgare i allmänhet och finska
zigenare samt svenska medborgare, som inte är mantalsskrivna i riket
eller vilkas mantalsskrivningsort inte har kunnat utrönas.

Detta innebär samtidigt att det f. n. inte föreslås någon ändring i fråga
om de bidrag som avser flyktingar samt organiserat överförda utländska
medborgare i vissa fall.

Utskottet har inte något att erinra mot propositionsförslaget i denna
del. Utskottet tillstyrker därför att riksdagen godkänner vad föredragande
statsrådet anfört om slopande av nuvarande statsbidrag för socialhjälpskostnader
m. m. för vissa grupper och antar inom socialdepartementet
upprättade förslag till ändringar av lagen (1956: 2) om socialhjälp
och barnavårdslagen (1960: 97).

Utskottet

Finansutskottet tillstyrker i likhet med socialutskottet regeringens förslag
under denna punkt.

I motionen 2372 (fp) anförs bl. a. att den i propositionen föreslagna
avvecklingen av statsbidraget till hjälp för utländska medborgare medför
betydande extra kostnader för de stora invandrarkommunerna. Motionärerna
anser det angeläget att olika statsbidrag förenklas men oroande
att invandrarkommunerna drabbas negativt. Det är enligt motionärerna

Nuvarande lydelse

rätt att erhålla ersättning för utgift,
som föranletts av att någon
omhändertagits för samhällsvård.

Beträffande sådan ersättning
skall i tillämpliga delar gälla vad
som för motsvarande fall är stadgat
i 25—29 §§ lagen om socialhjälp.

FiU 1978/79: 35

angeläget att man någorlunda säkert kan analysera de extra kostnader
som drabbar invandrarkommunerna, varför riksdagen bör begära att
regeringen på lämpligt sätt utreder denna fråga.

Utskottet vill för sin del framhålla att den föreslagna reformeringen
av bidragsgivningen till kommunerna ger dessa väsentliga resurstillskott.
En konsekvens är att flera av de kommuner som motionärerna syftar
på nu förs in bland den krets kommuner som mottar skatteutjämningsbidrag.
Ingen kommun bör därför genom den i propositionen föreslagna
reformen se sig nödsakad att sänka sina ambitioner på något område.
Utskottet erinrar vidare om att speciellt höga kostnader för invandrare
enligt propositionen kan utgöra grund för erhållande av extra skatteutjämningsbidrag.
Det torde i sådant sammanhang få ankomma på
respektive kommun att påvisa dessa särskilda kostnader. Med det anförda
avstyrker utskottet motionen 2372.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om
slopande av nuvarande statsbidrag för socialhjälpskostnader
m. m. för vissa grupper,

2. att riksdagen antar vid propositionen som bilaga 2.3 fogat förslag
till lag om ändring i lagen (1956: 2) om socialhjälp och
som bilaga 2.4 fogat förslag till lag om ändring i barnavårdslagen
(1960: 97),

3. att riksdagen avslår motionen 1978/79: 2372.

7. Bidrag till kommunala nykterhetsnämnder m. m. Regeringen har under
punkten 7 (s. 11—13) föreslagit riksdagen att godkänna vad som anförts
i propositionen om slopande av nuvarande statsbidrag till kommunernas
nykterhetsvård.

I detta sammanhang behandlar utskottet följande motioner:

2369 av Nils Carlshamre (m) och Ingegerd Troedsson (m) vari hemställs
att riksdagen

1. beslutar att statsbidrag enligt hittillsvarande grunder även fortsättningsvis
skall utgå till kommunerna för alkoholpolikliniker samt för
vårdcentraler för alkoholmissbrukare och nytillkommande alkoholpolikliniker,

2. hos regeringen begär förslag till sådan justering av statsbidragsgivningen
till kommunerna att de speciella bidragen till den kommunala
nykterhetsvården ryms inom en oförändrad total statsbidragsram,

2371 av Olof Palme m. fl. (s) i vad avser yrkandet 5 vari hemställs
att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag att statsbidragen till
alkoholpolikliniker och vårdcentraler för narkotikamissbrukare skall
upphöra fr. o. m. 1980.

FiU 1978/79: 35

Yttrande

Socialutskottet har i yttrandet SoU 1978/79: 5 y behandlat förevarande
punkt i propositionen med tillhörande motionsyrkanden och därvid
anfört följande:

Från anslaget Bidrag till kommunala nykterhetsnämnder m. m. under
femte huvudtiteln utgår främst bidrag till olika kostnader som kommunerna
har för nykterhetsvård och narkomanvård. Beträffande de olika
delposter som f. n. ingår i anslaget hänvisar utskottet till en översiktlig
tablå, som finns i propositionen 1978/79: 100 (bil. 8 s. 183).

I den nu aktuella propositionen föreslås att de bidrag som från anslaget
utgår till administrativa kostnader och till förebyggande och eftervårdande
åtgärder m. m. skall avvecklas. Med hänsyn till vad ovan anförts
om avveckling av specialdestinerade bidrag tillstyrker utskottet
förslaget i propositionen (bil. 2 p. 7 delvis). Kommunernas inkomstbortfall
för helt år kan beräknas till 123 milj. kr. Enligt propositionen skall
kommunerna tillföras bl. a. medel motsvarande detta belopp genom
skatteutj ämningssystemet.

Bidrag från det angivna anslaget utgår vidare bl. a. till alkoholpolikliniker
och vårdcentraler för narkotikamissbrukare samt till försöksverksamhet
med nytillkommande alkoholpolikliniker. Kostnaderna för
helt år kan beräknas till 69 milj. kr. I propositionen föreslås att även de
särskilda bidragen till dessa verksamheter skall avvecklas och att kommunerna
skall tillföras motsvarande belopp genom skatteutj ämningssystemet.

Utskottet kan inte dela uppfattningen att dessa bidrag bör avvecklas.
Bidragen utgör enligt utskottets uppfattning fortfarande en stimulans
för kommunerna till utveckling av nykterhets- och narkomanvården. Det
bör framhållas att i kommuner där det under någon tid funnits väl fungerande
alkoholpolikliniker goda effekter av verksamheten vid poliklinikerna
visat sig. Motsvarande gäller i fråga om vårdcentraler för narkotikamissbrukare.
Med hänsyn till det anförda och då utskottet anser
att ett bibehållande av bidragen står väl i överensstämmelse med de
principer som i det föregående angivits för bibehållande av specialdestinerade
statsbidrag avstyrker utskottet propositionen i motsvarande
del (bil. 2 p. 7 delvis) och tillstyrker förslag i motionerna 1978/79: 2369
(yrkandet 1) av Nils Carlshamre (m) och Ingegerd Troedsson (m) och
1978/79: 2371 (yrkandet 5) av Olof Palme m. fl. (s) om bibehållande av
bidragen.

Det ankommer inte på socialutskottet att uttala sig i frågan om man
med anledning av utskottets ställningstagande i sist angivna hänseende
i det nu aktuella riksdagsärendet skall göra någon justering i något eller
några av de övriga förslag som avser statsbidrag till kommunerna eller
om man skall begära att regeringen lägger fram förslag i saken. Utskottet
avger därför inget yttrande över yrkandet 2 i motionen 1978/79:
2369 av Nils Carlshamre (m) och Ingegerd Troedsson (m), vari denna
fråga tas upp.

FiU 1978/79: 35

Utskottet

Finansutskottet vill för sin del anföra följande. Utskottet kan självfallet
inte gå förbi frågan om den totala ramen för de ökade statsbidragen
till kommunerna. I motionen 2369 (m) föreslås att vissa specialdestinerade
statsbidrag, som i propositionen föreslås slopade, skall behållas
men att regeringen skall lägga fram sådana förslag att totalramen ändå
blir oförändrad. Enligt utskottets mening ankommer det dock på riksdagen
själv att pröva vilka besparingar i den övriga statsbidragsgivningen
som kan göras. Utskottet har vid sin beredning inte funnit några sådana
besparingsmöjligheter. Av detta skäl tillstyrker finansutskottet — trots
vad socialutskottet anfört — regeringens förslag och avstyrker motionen
2369 och motionen 2371, yrkandet 5. Med hänsyn till de ökade resurser
totalt sett som kommunerna får genom förslagen i propositionen förutsätter
utskottet att ställningstagandet på denna punkt inte behöver medföra
en lägre ambitionsnivå på de ifrågavarande områdena.

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motionerna 1978/79:2369 och
1978/79: 2371 yrkandet 5 godkänner vad som anförts i propositionen
om slopande av nuvarande statsbidrag till kommunernas
nykterhetsvård.

8. Bidrag till anordnande av vissa institutioner för psykiskt utvecklingsstörda.
Regeringen har under punkten 8 (s. 13—14) föreslagit riksdagen
att

1. godkänna vad som anförts i propositionen om slopande av statsbidrag
till omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

2. till Bidrag till anordnande av vissa institutioner för psykiskt utvecklingsstörda
för budgetåret 1979/80 under femte huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

Finansutskottet tillstyrker i enlighet med socialutskottets yttrande regeringens
förslag och hemställer
att riksdagen

1. godkänner vad som anförts i propositionen om slopande av
statsbidrag till omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

2. till Bidrag till anordnande av vissa institutioner för psykiskt
utvecklingsstörda för budgetåret 1979/80 under femte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

9. Motion om statsbidrag till den kommunala barnomsorgen. I motionen
2371 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs i yrkandet 3 att riksdagen
beslutar uttala att statsbidrag för daghem, fritidshem och familjedaghem
höjs med 10 % fr. o. m. den 1 juli 1980.

FiU 1978/79: 35

Yttrande

Socialutskottet har yttrat sig över motionsyrkandet (SoU 1978/79: 5
y) och därvid anfört följande:

Det råder full enighet om att det även i fortsättningen bör utgå specialdestinerade
statsbidrag till den kommunala barnomsorgen. I propositionen
föreslås inte någon ändring i bidragsgrunderna. I motionen
2371 (yrkandet 3) av Olof Palme m. fl. (s) hemställs emellertid att riksdagen
skall uttala att statsbidragen för daghem, fritidshem och familjedaghem
skall höjas med 10 % fr. o. m. den 1 juli 1980.

Det nuvarande statsbidragssystemet för barnomsorgen antogs av riksdagen
våren 1976. Beträffande det närmare innehållet i bidragsreglerna
hänvisar utskottet till sitt betänkande SoU 1978/79: 1 och till budgetpropositionen
(bil. 8 s. 60). Statsbidragen skall årligen anpassas till löneutvecklingen
för anställda i offentlig tjänst (beträffande senaste uppräkning
se SFS 1979: 136).

Genom införandet av en åldersstrukturfaktor inom skatteutjämningssystemet
av det slag som föreslås i propositionen och som utskottet tillstyrkt
får en kommun med en mer än genomsnittligt utbyggd barnomsorg
ett visst extra tillskott till de nettokostnader som kvarstår för kommunen
sedan de specialdestinerade statsbidragen utgått. Utskottet kan
inte finna det påkallat att riksdagen i förevarande sammanhang skulle
uttala sig i frågan huruvida det härutöver bör ske en höjning av de specialdestinerade
bidragen fr. o. m. ingången av budgetåret 1980/81. I finansutskottets
betänkande 1978/79: 20, vari behandlas bl. a. regeringens
budgetförslag, anfördes såväl av utskottsmajoriteten (bet. s. 55) som av
de socialdemokratiska reservanterna (bet. s. 77) bl. a. att några uttalanden,
som binder regeringen inför budgetarbeten inför kommande budgetår,
inte bör göras. Utskottet vill i sammanhanget också framhålla att
socialutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1978/79: 28
(s. 12) anfört bl. a. att regeringen har för avsikt att i år ta upp överläggningar
med Svenska kommunförbundet om ett nytt utbyggnadsprogram
för barnomsorgen för perioden efter 1980 samt att det torde finnas anledning
att — sedan riksdagen tagit ställning till förslagen i propositionen
1978/79: 95 om den kommunala ekonomin — diskutera huruvida
vid överläggningarna några förändringar i fråga om de specialdestinerade
statsbidragen på barnomsorgsområdet behöver ske.

I enlighet med det anförda avstyrker utskottet yrkandet 3 i motionen
1978/79: 2371.

Utskottet

Med hänvisning till vad socialutskottet anfört i sitt yttrande avstyrker
även finansutskottet motionen 2371 yrkandet 3.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1978/79: 2371 yrkandet 3.

FiU 1978/79: 35

D. BUDGETDEPARTEMENTET

Vissa frågor rörande nytt skatteutjämningssystem

1. Lag om skatteutjämningsbidrag. I propositionen 95 bilaga 3 (budgetdepartementet)
har regeringen under punkten 1 (s. 1—3) föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om skatteutjämningsbidrag.

Det vid propositionen fogade förslaget till lag är av följande lydelse:
Förslag till

Lag om skatteutjämningsbidrag

Härigenom föreskrives följande.

1 § Landstingskommun, kommun, församling, pastorat och annan
kyrklig samfällighet som har beskattningsrätt kan få skatteutjämningsbidrag
enligt denna lag.

2 § I lagen förstås med

bidragsår det år under vilket skatteutjämningsbidrag utgår,
skatteunderlag antalet skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämnds
beslut rörande taxeringen till kommunal inkomstskatt året före
bidragsåret,

skattekraft kvoten mellan landstingskommuns eller kommuns skatteunderlag
och antalet i landstingskommunen respektive kommunen kyrkobokförda
invånare vid ingången av året före bidragsåret,
medelskattekraft kvoten mellan skatteunderlaget för riket och antalet
i riket kyrkobokförda invånare vid ingången av året före bidragsåret.

3 § Till landstingskommun och kommun utgår skatteutjämningsbidrag
om skatteunderlaget understiger det skatteunderlag som motsvarar den
tillförsäkrade skattekraften enligt 7 och 8 §§. Bidraget utgår med ett
belopp som motsvarar produkten av det enligt 4 § beräknade tillskottet
av skatteunderlag och skattesatsen för bidragsåret.

Till församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet utgår skatteutjämningsbidrag
med det belopp som enligt förordningen (1965: 268)
om skatteutjämningsbidrag har utgått för bidragsåret 1973 med fem
procents årlig ökning.

4 § Tillskott av skatteunderlag till landstingskommun och kommun
utgör skillnaden mellan det skatteunderlag som motsvarar den tillförsäkrade
skattekraften enligt 7 och 8 §§ och landstingskommunens respektive
kommunens skatteunderlag.

Tillskott av skatteunderlag avrundas till närmast hela hundratal skattekronor,
varvid 50 skattekronor avrundas uppåt.

5 § För landstingskommun gäller nedan angiven skattekraft i procent
av medelskattekraften som grundgaranti, nämligen

136 %: Norrbottens läns landstingskommun
127 %: Västerbottens läns landstingskommun

FiU 1978/79: 35

124%: Jämtlands läns landstingskommun
115 %: Västernorrlands läns landstingskommun
106 %: Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs läns landstingskommuner 103

%: Övriga landstingskommuner

6 § För kommun gäller nedan angiven skattekraft i procent av medelskattekraften
som grundgaranti.

Län Grundgaranti: Kommuner

skattekraft i
procent av medelskattekraften -

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och
Bohus

Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

106

103

106

103

106

109

103

106

103

106

109

103

106

115

103

106

103

112

103

106

103

106

103

106

112

Samtliga

Enköping och Uppsala
Håbo, Tierp, Älvkarleby
och Östhammar
Samtliga

Finspång, Linköping, Mjölby,
Motala, Norrköping, Söderköping,
Åtvidaberg och Ödeshög
Boxholm, Kinda och ValdemarsvikYdre Jönköping,

Nässjö, Tranås,
Vetlanda och Värnamo
Aneby, Eksjö, Gislaved, Gnosjö,
Sävsjö och Vaggeryd
Alvesta, Ljungby, Växjö
och Älmhult
Markaryd

Lessebo, Tingsryd och Uppvidinge Samtliga

utom Högsby

Högsby

Gotland

Samtliga

Samtliga utom Hylte
Hylte

Samtliga utom öckerö
öckerö

Samtliga utom Bengtsfors,

Dals-Ed och Färgelanda
Bengtsfors, Dals-Ed
och Färgelanda
Falköping, Grästorp, Götene,

Hjo, Lidköping, Mariestad,

Skara, Skövde, Tibro, Tidaholm,
Töreboda och Vara
Gullspång, Habo, Karlsborg
och Mullsjö
Hammarö, Karlstad
och Kristinehamn
Arvika, Eda, Filipstad, Forshaga
Grums, Hagfors, Kil, Munkfors,
Storfors, Sunne, Säffle och Årjäng
Torsby

3 Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 35

FiU 1978/79: 35

Län	Grundgaranti: skattekraft i procent av medel-skattekraften	Kommuner
örebro	103	Askersund, Degerfors, Hallsberg, Karlskoga, Kumla, Laxå och Örebro
	106	Hällefors, Lindesberg, Ljusnars-berg och Nora
Västmanlands	103	Samtliga utom Norberg och Skinnskatteberg
	106	Norberg
	109	Skinnskatteberg
Kopparbergs	103	Borlänge och Falun
	106	Avesta, Hedemora, Ludvika, Smedjebacken och Säter
	109	Gagnef, Leksand, Mora, Orsa, Rättvik och Vansbro
	115	Malung
	127	Älvdalen
Gävleborgs	103	Gävle och Sandviken
	106	Hofors och Ockelbo
	109	Bollnäs, Hudiksvall, Nordanstig, Ovanåker och Söderhamn
	112	Ljusdal
Västernorrlands	109	Härnösand, Sundsvall och Timrå
	112	Kramfors och örnsköldsvik
	115	Ånge
	118	Sollefteå
Jämtlands	112	östersund
	118	Bräcke
	121	Berg, Krokom, Ragunda och Åre
	124	Härjedalen och Strömsund
Västerbottens	112	Umeå
	115	Nordmaling, Robertsfors och Skellefteå
	118	Vindeln och Vännäs
	124	Norsjö
	127	Dorotea och Åsele
	130	Lycksele, Sorsele, Storuman och Vilhelmina
Norrbottens	121	Luleå och Piteå
	127	Boden, Haparanda, Kalix och Älvsbyn
	130	Gällivare och Kiruna
	133	Överkalix
	136	Arjeplog, Arvidsjaur, Jokkmokk, Pajala och Övertorneå

7 § Med utgångspunkt i grundgarantin enligt 5 och 6 §§ beräknas
årligen den tillförsäkrade skattekraften. Denna utgörs av grundgarantin
med tillägg eller avdrag för åldersstrukturens inverkan på landstingskommunernas
och kommunernas kostnader. För landstingskommuner
och kommuner som inte ingår i landstingskommun skall hänsyn därvid
tas till skillnader i fråga om kostnader för sjukvård. För kommuner
skall hänsyn tas till skillnader i fråga om kostnader för service till pensionärer,
grundskola, förskolans deltidsgrupper, daghem, fritidshem och
familjedaghem, statskommunala bostadsbidrag samt kommunala bostadstillägg
till folkpension. I fråga om kommun vars folkmängd senaste
tioårsperiod har minskat skall tillägg göras för den befolkningsminskning
som överstiger fem procent.

FiU 1978/79: 35

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om beräkningen av den tillförsäkrade skattekraften
enligt första stycket.

8 § Oaktat vad som följer av 7 § skall den tillförsäkrade skattekraften
inte i något fall understiga 100 % av medelskattekraften.

Den tillförsäkrade skattekraften enligt 7 § får inte heller understiga
vad som motsvarar den tillförsäkrade procent av medelskattekraften,
avrundad till närmast hela tal, som gäller för bidragsåret 1979, ökad
med tre procentenheter.

9 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om tillämpningen av bestämmelserna i 7 § vid indelningsändring
som berör landstingskommun eller kommun.

Vid indelningsändring som berör församling, pastorat och annan
kyrklig samfällighet bestämmer regeringen hur utgående bidragsbelopp
skall fördelas.

10 § För landstingskommun och kommun som har berörts av indelningsändring
bestämmer regeringen dels hur stor procent av medelskattekraften
som skall gälla som grundgaranti för landstingskommunen
eller kommunen, dels den procent av medelskattekraften som enligt
8 § andra stycket minst skall tillförsäkras landstingskommunen eller
kommunen.

11 § Länsstyrelsen fastställer tillskott av skatteunderlag och tillställer
senast den 25 januari bidragsåret landstingskommun och kommun uppgift
om tillskottets storlek.

Till ledning för landstingskommuns och kommuns budgetarbete skall
länsstyrelsen senast den 10 september året före bidragsåret lämna landstingskommun
och kommun uppgift om uppskattat tillskott av skatteunderlag.

12 § Statistiska centralbyrån fastställer medelskattekraften senast den
31 december året före bidragsåret.

13 § Regeringen får efter ansökan bevilja extra skatteutjämningsbidrag.
Ansökan inges till länsstyrelsen senast den 31 mars året före bidragsåret.

14 § I fråga om utbetalning av skatteutjämningsbidrag under bidragsåret
tillämpas bestämmelserna i 4 § lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m. m.

15 § Finner länsstyrelse på grund av anmärkning eller eljest att beslut
som länsstyrelsen har meddelat enligt denna lag har blivit uppenbart
oriktigt till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende,
skall länsstyrelsen meddela beslut om rättelse.

16 § Statistiska centralbyråns eller länsstyrelses beslut enligt denna
lag överklagas hos regeringen genom besvär.

FiU 1978/79: 35

17 § De ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av
denna lag meddelas av regeringen eller av myndighet, som regeringen
bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979, då lagen (1973: 433) om
skatteutjämningsbidrag skall upphöra att gälla.

För bidragsåren 1980 och 1981 skall skatteunderlaget enligt 2 § vid
1979 resp. 1980 års taxeringar ökas med bidragsunderlag enligt bestämmelserna
i förordningen (1972:140) om skattebortfallsbidrag och justeras
enligt 2 § lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns
och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

För bidragsåret 1980 skall vidare följande gälla. Beräkningen av skatteutjämningsbidrag
skall utgå från det tillskott av skatteunderlag som
erhålls vid tillämpning av 8 § andra stycket varvid den där qngivna ökningen
skall göras med två procentenheter i stället för tre. Detta tillskott
av skatteunderlag skall därefter ökas med hälften av skillnaden
mellan å ena sidan vad som erhålls vid tillämpning av 7 och 8 §§ och
å andra sidana tillskottet av skatteunderlag enligt föregående mening
eller det egna skatteunderlaget, om detta är högre.

Bestämmelserna i 7 § om kommunala bostadstillägg till folkpension
tillämpas första gången i fråga om bidragsåret 1981.

Äldre bestämmelser skall alltjämt tillämpas i fråga om bidragsåret
1979 och tidigare år.

Propositionen

Huvuddrag i ett nytt skatteutjämningssystern

Den reformering som föreslås i propositionen överensstämmer i stort
med den av KEU 76 föreslagna. Grunddragen anges i propositionen
i följande punkter.

1. Kommuner och landstingskommuner indelas liksom tidigare i skattekraftsklasser.
Antalet klasser ökar från nuvarande sex till tolv. Klasserna
är indelade i treprocentsintervall från 103 % upp till 136 % av
medelskattekraften. Genom klassindelningen anges den grundgaranti
som skall gälla för kommuner och landstingskommuner.

Till grund för inplaceringen av kommuner och landstingskommuner
i skattekraftsklasser ligger särskilda bedömningar och kalkyler. För
kommunernas del har skillnader på grund av geografiskt läge och bebyggelsestruktur
därvid beaktats. Vid inplaceringen av kommunerna i
skattekraftsklasser har hänsyn tagits till att skillnaden i grundgaranti
mellan enskilda kommuner inom geografiskt begränsade områden, i huvudsak
resp. län, inte skall vara alltför stor. Den slutliga klassindelningen
har därför inslag av geografisk zonindelning.

Endast för ett fåtal kommuner — Hylte, Torsby, Hofors, Östersund,
Skellefteå och Umeå — har föredraganden funnit anledning att avvika
från de av KEU 76 föreslagna grundgarantierna. I fråga om landstingskommunerna
följs KEU:s förslag till grundgarantier.

FiU 1978/79: 35

2. Grundgarantin enligt punkt 1 kompletteras med hänsyn till kommunernas
och landstingskommunernas åldersstruktur. De kommunala
verksamheter som omfattas av åldersstrukturfaktorn är

— pensionärsservice

— grundskola

— obligatorisk förskola (deltidsgrupper)

— barnomsorg (exkl. förskolans deltidsgrupper)

— kommunala bostadstillägg till folkpension (KBT)

— statskommunala bostadsbidrag.

För landstingskommunerna och de landstingsfria kommunerna beaktas
åldersstrukturens inverkan på sjukvårdskostnaderna.

Kommuner och landstingskommuner vars åldersstruktur orsakar relativt
sett höga kostnader erhåller tillägg till grundgarantin, medan de
med låga kostnader i detta avseende får vidkännas avdrag.

Grundgarantin kompletteras vidare med tillägg till de kommuner som
har en snabb befolkningsminskning.

Man kan då räkna fram en total skattekraftsgaranti för kommuner
och landstingskommuner som består av grundgarantin enligt punkt 1
med tillägg eller avdrag för åldersstruktur och i tillämpliga fall tillägg
för snabb befolkningsminskning enligt punkt 2. Den totala garantin uttrycks
som procent av medelskattekraften. Kommuner och landstingskommuner
med en egen skattekraft som överstiger den för kommunen
eller landstingskommunen garanterade står även i fortsättningen utanför
skatteutjämningen.

Vid fastställandet av den totala garantin för kommuner och landstingskommuner
tillämpas två spärregler.

a. Avdrag för gynnsam åldersstruktur i förekommande fall justerad
med tillägg för snabb befolkningsminskning, får inte leda till att en kommun
eller landstingskommun något år erhåller lägre skattekraftsgaranti
än 100 % av medelskattekraften.

b. Samtliga kommuner och landstingskommuner garanteras en viss
höjning av skattekraftsgarantin i förhållande till nuvarande regler. Den
framräknade totala garantin tillåts därför inte understiga den skattekraft
som tillförsäkras i nuvarande system under år 1979 ökad med en procentenhet
av medelskattekraften. Vid jämförelsen med nuvarande skattekraftsgaranti
skall hänsyn tas till dels de tillägg som enligt nuvarande
regler tillkommer för sommarstugekommuner och för befolkningsminskning,
dels till att det särskilda statsbidraget till kommuner och landstingskommuner
under år 1979 innebär att skattekraftsgarantin i praktiken
har höjts med två procentenheter. Föredraganden betonar att denna
spärregel har fått en generösare utformning än enligt KEU:s förslag,
vilket i första hand är till fördel för norra Sveirge.

Grundgarantin bör ligga fast t. v. Åldersstrukturfaktorn och därmed
totalgarantin skall däremot räknas om årligen.

FiU 1978/79: 35

Någon ändring av gällande bestämmelser om skatteutjämningsbidrag
till kyrkliga kommuner föreslås inte.

Finansiella och andra konsekvenser

Kostnaderna för det reformerade skatteutjämningssystem som föreslås
uppgår till ca 7 350 milj. kr. exkl. extra skatteutjämningsbidrag och
skatteutjämningsbidrag till kyrkliga kommuner. Kostnadskalkylen grundas
på skatteunderlaget enligt 1978 års taxering och 1979 års skattesatser.
Åldersstrukturens, inkl. folkminskningens, betydelse för skattekraftsgarantin
har grundats på KEU:s material, med ett undantag. Kostnadsutjämningen
för KBT skall baseras på kommunernas kostnader efter
det att enhetliga regler har införts, vilket föreslås ske år 1980. Dessa
kostnader kan utjämnas först år 1981. Kostnadskalkylen baseras därför
på den av KEU 76 redovisade åldersstrukturen, med bortseende från
den inverkan KBT kommer att få.

I följande uppställning redovisas kostnadsökningen i förhållande till
1979 års skatteutjämningsbidrag. I detta års bidrag har då inräknats den
förhöjning med två procentenheter av den garanterade skattekraften
som utgår som särskilt statsbidrag för år 1979. Kostnadsökningen uppgår
till ca 2 875 milj. kr., vilket motsvarar en ökning med 64 %. Den
ökade resursöverföringen är liksom i KEU:s förslag i stort sett jämnt
fördelad mellan kommuner och landstingskommuner. Kostnadsökningen
i förhållande till enbart ordinarie skatteutjämningsbidrag år 1979
uppgår till nära 3 600 milj. kr.

Utöver det ordinarie skatteutjämningsbidrag som redovisas i uppställningen
tillkommer extra skatteutjämningsbidrag. Skatteutjämningsbidragen
enligt det reformerade skatteutjämningssystemet, exkl. extra skatteutjämningsbidrag,
fördelar sig på länen enligt här redovisad sammanställning.
Totalt motsvarar bidragen en skattesats på 3:56 kr./skr., beräknat
på skatteunderlaget enligt 1978 års taxering, inkl. skattebortfallsbidrag.

Kostnader för ett reformerat skatteutjämningssystem
(milj. kr.)

	Enligt nuva-rande regier1	Enligt förslaget	Kostnads- ökning
Landstingskommuner Kommuner, inkl. lands-	1 774	3 176	1 402
tingsfria kommuner	2 706	4 178	1 472
	4 430	7 354	2 874

1 Inkl. den förhöjning med två procentenheter som ingår i det särskilda statsbidraget
för år 1979.

FiU 1978/79: 35

Länsvis fördelning av skatteutjämningsbidrag enligt förslaget (exk!. extra skatteutjämningsbidrag)
(milj. kr.)

Län	Landstings- kommuner	Kommuner	Totalt		ökning Milj. kr.	Minskat utdeb.- behov p.g.a. förslaget, kr./skr.
Nuva- rande regler1	Enligt förslaget	Nuva- rande regler1	Enligt förslaget	Nuva- rande regler1	Enligt förslaget
Stockholms			46,4	271,4	46.4	271,4	225,0	0,39
Uppsala	13,5	49,2	43,6	89,7	57,1	139,0	81,9	1,23
Södermanlands	24,7	62,5	39,5	114,6	64,2	177,1	112,9	1,72
Östergötlands	36,9	124,2	78,6	178,4	115,5	302,6	187,1	1,78
Jönköpings	55,1	121,4	70,6	153,6	125,7	275,0	149,3	1,83
Kronobergs	37,5	107,1	57,1	109,3	94,6	216,4	121,8	2,55
Kalmar	92,8	211,2	108,8	170,9	201,6	382,1	180,5	2,75
Gotlands	—	—	132,9	143,8	132,9	143,8	10,9	0,66
Blekinge	49.0	99,2	61,3	95,3	110,3	194,6	84,3	2,06
Kristianstads	71.5	170,7	91,5	155,9	163,0	326,6	163,6	2,21
Malmöhus	8,6	99,3	83,4	178,2	92,0	277,5	185,5	0,87
Hallands	48,7	98,0	62,5	114,7	111,2	212,6	101,4	1,72
Göteborgs och
Bohus	51,0	77,7	94,1	158,0	145,1	235,7	90,6	0,41
Älvsborgs	99,0	195,0	133,3	242,4	232,3	437,4	205,1	1.82
Skaraborgs	81,2	185,0	96,4	177,7	177,6	362,7	185,1	2,57
Värmlands	103,6	201,5	126,6	179,6	230,2.	381,1	150,9	1,86
Örebro	11,1	89,9	47,0	115,0	58,1	205,0	146,9	1,98
Västmanlands	—	19,8	43,0	85,8	43,0	105,6	62,6	0,86
Kopparbergs	84,4	154,7	112,4	182,7	196,8	337,4	140,6	1,78
Gävleborgs	82,1	158,3	163,5	185,0	245,6	343,3	97,7	1,20
Västernorrlands	149,6	207,2	208,5	219,4	358,1	426,5	68,4	0,86
Jämtlands	146,4	201,0	179,7	194,5	326,1	395,4	69,3	1,54
Västerbottens	209,4	216,3	253,7	274,3	463,1	490,6	27,5	0,38
Norrbottens	317,9	326,3	371,1	388,0	689,0	714,3	25,3	0,28
Summa	1 774,0	3 175,6	2 705,5	4 178,2	4 479,5	7 353,7	2 874,2	1,16

1 Inkl. den förhöjning med två procentenheter av medelskattekraften som ingår i 1979 års särskilda
•statsbidrag.

Det minskade utdebiteringsbehovet för kommuner och landstingskommuner
sammantagna till följd av förslaget kan beräknas till 1:16
kr./skr. Jämfört med KEU:s beräkningar är detta belopp lägre på grund
av att här tas hänsyn till det särskilda bidrag som utgår år 1979. Detta
bidrag innebär att den garanterade skattekraften höjs med två procentenheter
redan för innevarande år. De största bidragsökningarna får de
södra och mellersta delarna av landet. Kalmar, Skaraborgs och Kronobergs
län får således bidragsökningar motsvarande resp. 2:75, 2:57 och
2:55 kr./skr., medan ökningarna för Stockholms samt Göteborgs och
Bohus län stannar vid 0:39 resp. 0:41 kr./skr. Bidragsökningarna i de fyra
nordligaste länen uppgår till mellan 1:54 kr./skr. för Jämtlands län
och 0:28 kr./skr. för Norrbottens län.

Övrigt

Med hänsyn till det samhällsekonomiska och statsfinansiella läget föreslås
att skatteutjämningsreformen genomförs i två etapper åren 1980

FiU 1978/79: 35

och 1981 .Tanken är att ökningen av skatteutjämningsbidragen skall fördelas
med ca hälften per år under dessa båda år.

Föredraganden förordar att den nuvarande formen av extra skatteutjämningsbidrag
behålls, men anför att det nya skatteutjämningssystemet
generellt sett borde minska behovet av sådana bidrag. Föredraganden
anger vissa omständigheter som särskilt bör beaktas under de närmaste
åren vid beviljande av extra skatteutjämningsbidrag. Sålunda kan
det t. ex. tänkas att enskilda kommuner särskilt missgynnas genom att
specialdestinerade statsbidrag avvecklas eller genom de ändrade reglerna
för KBT och statskommunala bostadsbidrag. De stora kostnader på
grund av snabb befolkningsökning som kan drabba vissa kommuner bör
också särskilt uppmärksammas. Vidare bör enligt föredragandens mening
kostnader för stora hyresförluster i kommunala och allmännyttiga
bostadsföretag som kan belasta vissa kommuner kunna beaktas i detta
sammanhang.

Beträffande inomregional skatteutjämning anser föredraganden att
erfarenheterna från den verksamhet som med stöd av lagen (1977: 1094)
om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun får bedrivas
under åren 1978—1981 bör avvaktas innan ställning tas på längre sikt.

Motionerna

I detta sammanhang behandlar utskottet de under allmänna motionstiden
väckta motionerna

1117 av Allan Gustafsson (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att
skattekraftsgarantin för kommunerna Säffle, Åmål och Filipstad skall
vara 100 %,

1623 av Gösta Bohman m. fl. (m) vari — med hänvisning till motiveringen
i motionen 1108 avsnittet Skattepolitiken — hemställs att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till regeringen hemställa om förslag
till nya regler för den kommunala skatteutjämningen i syfte att ge större
möjligheter att beakta de enskilda kommunernas särskilda problem.

Vidare behandlar utskottet i detta sammanhang de med anledning av
propositionen 95 väckta motionerna

2306 av Gösta Bohman m. fl. (m) i vad avser yrkandet 3 vari — med
hänvisning till motiveringen i motionen 2349 — hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om nytt förslag till höstriksdagen till lag om
skatteutjämningsbidrag,

2370 av Ivar Högström (s) vari hemställs att riksdagen beslutar
att Kramfors kommun skall inplaceras i en högre skattekraftsklass än
vad som föreslås i propositionen 1978/79: 95,

FiU 1978/79: 35

2371 av Olof Palme m. fl. (s) i vad avser yrkandet 2 vari hemställs att
riksdagen godkänner de riktlinjer för skatteutjämningsbidragen som anförts
i fråga om behandlingen av barnomsorgen,

2403 av Åke Wictorsson (s) och Ivar Nordberg (s) vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om kommunernas och landstingens tillgodoräknande av kostnader
för den kollektiva trafiken vid beräkningen av grundgaranti i den
kommunala skatteutjämningen.

Utskottet

Kritiken mot det nuvarande skatteutjämningssystemet har framför allt
gällt tre punkter:

att indelningen i skattekraftsområden är för grov och onyanserad,
att för liten hänsyn tas till strukturella olikheter mellan kommunerna
(t. ex. i fråga om åldersstruktur) samt

att den lägsta garanterade skattekraftsnivån är för låg.

Genom det förslag som lagts fram av KEU 76 och, med smärre modifieringar,
i propositionen tillmötesgås kritiken på samtliga tre punkter.
De kalkyler och bedömningar som ligger bakom inplaceringen i skattekraftsklasser
i det föreslagna systemet ger, tillsammans med den s. k.
åldersstrukturfaktom, ökad individuell rättvisa åt enskilda kommuner
och landstingskommuner. Läggs härtill uttalandet att grundgarantin
efter en tid skall omprövas på grundval av förbättrat underlag och
mer utvecklade kalkylmetoder, finns enligt utskottets mening inget behov
av en sådan begäran som föreslås i motionen 1623 (m). Motionen
avstyrks.

De få motionsyrkandena i frågan om systemets utformning visar också
att betydande enighet råder på denna punkt.

I motionen 2371 (s) föreslås (yrkandet 2) en från propositionen avvikande
behandling av barnomsorgskostnaderna inom ramen för åldersstrakturfaktorn.
Motionärerna föreslår att man skall välja en metod för
utjämning av kommunernas nettokostnader för daghem, fritidshem och
familjedaghem som direkt anknyter till det faktiskt utnyttjade antalet
platser i barnomsorgen.

I propositionen framhålls i denna fråga att behovet av barntillsynsplatser
inte beror enbart på antalet barn utan att även andra omständigheter
inverkar såsom förvärvsfrekvens m. m. En utjämning som skall ge
rättvisa mellan kommunerna kan därför enligt föredragandens mening
inte enbart bygga på åldersstrukturen. Det verkliga behovet i den enskilda
kommunen är å andra sidan svårt att ange. Föredraganden finner
därför KEU 76:s förslag, att kostnaderna utjämnas utifrån en sammanvägning
av antalet barn och det faktiska antalet platser, vara en lämplig
kompromiss.

FiU 1978/79: 35

Socialutskottet har i yttrandet SoU 1978/79: 5 y framhållit att en av
huvudprinciperna i det föreslagna skatteutjämningssystemet är att endast
sådana kostnader bör utjämnas som kommunerna själva inte kan
påverka. Såväl förslaget i propositionen som — och i än högre grad —
förslaget i motionen innebär ett avsteg från denna princip. Betydande
nettokostnader för barnomsorgen finns för kommunerna, trots att jämförelsevis
höga statsbidrag utgår till verksamheten. Nettokostnaderna är
dessutom, som framhålls i såväl propositionen som motionen, ojämnt
fördelade mellan kommunerna. Socialutskottet anser med hänsyn härtill
att vid sidan av de direkta stimulansbidrag som utgår för barnomsorgen
hänsyn inom skatteutjämningssystemet bör tas till kommunernas nettokostnad
för barnomsorgen. Socialutskottet är dock inte berett att förorda
ett så långtgående avsteg från den ovan angivna huvudprincipen att
man då det gäller barnomsorgen skulle ta hänsyn uteslutande till det utnyttjade
antalet barnomsorgsplatser. Socialutskottet — som vill erinra
om att motionsförslaget inte innebär att kommunerna sammantaget
skulle tillföras större bidrag till barnomsorgen än enligt förslaget i propositionen
— ansluter sig därför till regeringsförslaget och avstyrker således
motionsyrkandet.

Med hänvisning till vad som anförts i propositionen och i socialutskottets
yttrande avstyrker finansutskottet motionen 2371 yrkandet 2.

I motionen 2403 (s) förordas att riksdagen ger regeringen till känna
vad som anförts i motionen om kommunernas och landstingens tillgodoräknande
av kostnader för den kollektiva trafiken vid beräkningen av
grundgaranti i den kommunala skatteutjämningen. Motionärerna anser
det diskriminerande att i KEU:s kalkyler kostnaderna för kollektivtrafiken
inte medtagits för kommunerna i Stockholms län med hänvisning
till att landstinget är huvudman för kollektivtrafiken, eftersom motsvarande
kostnader medtagits för andra kommuner som är i samma situation.
Motionärerna anser att om kommunerna inte får räkna med kostnaderna
så bör de i stället tas med i kalkylen för landstingen.

Motionärerna har rätt i sin beskrivning av hur kalkylerna gjorts på
denna punkt. Utskottet vill dock framhålla att situationen för Stockholms
läns landstingskommun inte skulle förändras om man tog hänsyn
till kostnaderna för kollektivtrafiken. Landstingskommunen har för hög
egen skattekraft för att få skatteutjämningsbidrag. Det är också riktigt
att kostnader för kollektivtrafik för vissa andra kommuner finns med i
kalkylerna trots att landstingskommunen nu är trafikhuvudman. Detta
sammanhänger med att KEU 76 inte kunnat ta hänsyn till 1978 års trafikpolitiska
beslut som resulterat i att landstingen successivt tar över huvudmannaskapet
för kollektivtrafiken. En konsekvens av denna utveckling
är enligt utskottets mening att kostnaderna för kollektivtrafik är en
av de första faktorer som måste skärskådas när grundgarantin så småningom
skall omprövas.

FiU 1978/79: 35

Utskottet vill i sammanhanget understryka att förslaget till inplacering
i skattekraftsklasser inte är en mekanisk tillämpning av KEU:s kalkyler.
På grundval av dessa har en skälighetsbedömning gjorts, där även
andra faktorer kunnat beaktas. Vid denna fria bedömning har för
Stockholmskommunerna hänsyn kunnat tas även till kostnaderna för
kollektivtrafik. Det bör observeras att kommunerna i Stockholms län
inte placerats i den lägsta skattekraftsklassen (103 %) utan i klassen
däröver (106 %).

Med vad utskottet anfört är enligt utskottets mening något sådant
tillkännagivande som förordas i motionen inte erforderligt. Motionen
2403 avstyrks.

Beträffande inplacering i skattekraftsklass av enskilda kommuner har
utskottet två motioner att behandla.

Motionen 1117 (c), som väckts under den allmänna motionstiden, avser
förändringar inom det nu gällande skatteutjämningssystemet. Någon
ny motion beträffande de berörda kommunerna har inte väckts med anledning
av propositionen 95. Motionen 1117 avstyrks.

I motionen 2370 (s) föreslås att Kramfors kommun inplaceras i högre
skattekraftsklass än vad som föreslås i propositionen. Motionären hänvisar
främst till att den skillnad mellan Kramfors kommun å ena sidan
och Härnösand, Timrå och Sundsvall å den andra som ingick i KEU 76:s
förslag inte återfinns i regeringens förslag.

Utskottet vill för sin del anföra att den spärregel som regeringen föreslår
och som inte ingick i KEU 76:s förslag (se prop. s. 64) oundvikligen
får den följden att vissa skillnader vid inplaceringen i skattekraftsklasser
minskar eller helt försvinner. Detta kan dock enligt utskottets mening
inte motivera något slags kompensationskrav beträffande kommuner
vilkas relativa ställning i systemet försvagas. Skulle principen tillämpas
är det inte bara för Kramfors kommun utan för en lång rad kommuner
som inplaceringen skulle behöva ändras med en markant kostnadshöjning
beträffande hela reformen som följd. Med det anförda avstyrks
motionen 2370.

Beträffande genomförandet av skatteutjämningsreformen har utskottet
redan under punkten A i detta betänkande tillstyrkt den i propositionen
föreslagna tvååriga införandeperioden.

I motionen 2306 (m) yrkandet 3 föreslås att riksdagen hos regeringen
hemställer om nytt förslag till höstriksdagen till lag om skatteutjämningsbidrag.
Detta är en följd av yrkandet 1 i motionen med förslag om
införande under en period av fyra år. I konsekvens med utskottets avstyrkande
av yrkandet 1 under punkten A avstyrks också yrkandet 3 i
motionen 2306.

Utskottet har under beredningen av föreliggande ärende uppmärksammat
att regeringen den 20 april 1979 fattat beslut om delning av
Motala kommun. Detta bör föranleda en ändring i 6 § förslaget till

FiU 1978/79: 35

lag om skatteutjämningsbidrag på så sätt att Vadstena kommun förs in
bland de kommuner som erhåller 103 % av medelskattekraften som
grundgaranti.

Utskottet har inget att erinra mot vad i propositionen anförts om
extra skatteutjämningsbidrag resp. inomregional skatteutjämning.

Med det anförda förordar utskottet att riksdagen antar det framlagda
förslaget till lag om skatteutjämningsbidrag med den ändring som föranleds
av Motala kommuns delning.

Utskottet hemställer

1. beträffande begäran om förslag till nya regler för den kommunala
skatteutjämningen att riksdagen avslår motionen
1978/79: 1623,

2. beträffande behandlingen av kostnaderna för barnomsorgen
inom skatteutjämningssystemet att riksdagen avslår motionen
1978/79: 2371 yrkandet 2,

3. beträffande tillgodoräknande av kostnader för kollektivtrafiken
att riksdagen avslår motionen 1978/79: 2403,

4. beträffande inplaceringen i skattekraftsklass av kommunerna
Säffle, Åmål och Filipstad att riksdagen avslår motionen
1978/79: 1117,

5. beträffande lag om skatteutjämningsbidrag att riksdagen med
avslag på motionerna 1978/79: 2306 yrkandet 3 och 1978/79:
2370 antar vid propositionen som bilaga 3.1 fogat förslag till
lag om skatteutjämningsbidrag med den ändringen att 6 § erhåller
följande lydelse:

6 § För kommun gäller nedan angiven skattekraft i procent av medelskattekraften
som grundgaranti.

Län Grundgaranti: Kommuner

skattekraft i
procent av medelskattekraften -

Stockholms 106

Uppsala 103

106

Södermanlands 103

Östergötlands 103

106

109

Jönköpings 103

106

Samtliga

Enköping och Uppsala
Håbo, Tierp, Älvkarleby
och Östhammar
Samtliga

Finspång, Linköping, Mjölby,
Motala, Norrköping, Söderköping,
Vadstena, Åtvidaberg
och Ödeshög

Boxholm, Kinda och ValdemarsvikYdre Jönköping,

Nässjö, Tranås,
Vetlanda och Värnamo
Aneby, Eksjö, Gislaved, Gnosjö,
Sävsjö och Vaggeryd

FiU 1978/79: 35

Län Grundgaranti: Kommuner

skattekraft i
procent av medelskattekraften -

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och
Bohus

Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

103

106

109

103

106

115

103

106

103

112

103

106

103

106

103

106

112

103

106

103

106

109

103

106

109

115

127

103

106

109

112

109

112

115

118

112

118

121

124

Alvesta, Ljungby, Växjö
och Älmhult
Markaryd

Lessebo, Tingsryd och Uppvidinge Samtliga

utom Högsby

Högsby

Gotland

Samtliga

Samtliga utom Hylte
Hylte

Samtliga utom öckerö
öckerö

Samtliga utom Bengtsfors,

Dals-Ed och Färgelanda
Bengtsfors, Dals-Ed
och Färgelanda
Falköping, Grästorp, Götene,

Hjo, Lidköping, Mariestad,

Skara, Skövde, Tibro, Tidaholm,

Töreboda och Vara

Gullspång, Habo, Karlsborg

och Mullsjö

Hammarö, Karlstad

och Kristinehamn

Arvika, Eda, Filipstad, Forshaga,

Grums, Hagfors, Kil, Munkfors,

Storfors, Sunne, Säffle och Årjäng

Torsby

Askersund, Degerfors, Hallsberg,
Karlskoga, Kumla, Laxå och
Örebro

Hällefors, Lindesberg, Ljusnarsberg
och Nora
Samtliga utom Norberg
och Skinnskatteberg
Norberg
Skinnskatteberg
Borlänge och Falun
Avesta, Hedemora, Ludvika,
Smedjebacken och Säter
Gagnef, Leksand, Mora, Orsa,
Rättvik och Vansbro
Malung
Älvdalen

Gävle och Sandviken
Hofors och Ockelbo
Bollnäs, Hudiksvall, Nordanstig,
Ovanåker och Söderhamn
Ljusdal

Härnösand, Sundsvall och Timrå

Kramfors och Örnsköldsvik

Ånge

Sollefteå

Östersund

Bräcke

Berg, Krokom, Ragunda och Are
Härjedalen och Strömsund

FiU 1978/79: 35

Län	Grundgaranti: skattekraft i procent av medel-skattekraften	Kommuner
Västerbottens	112	Umeå
	115	Nordmaling, Robertsfors och Skellefteå
	118	Vindeln och Vännäs
	124	Norsjö
	127	Dorotea och Åsele
	130	Lycksele, Sorsele, Stomman och Vilhelmina
Norrbottens	121	Luleå och Piteå
	127	Boden, Haparanda, Kalix och Älvsbyn
	130	Gällivare och Kiruna
	133	överkalix
	136	Arjeplog, Arvidsjaur, Jokkmokk, Pajala och övertorneå

FiU 1978/79: 35

Anslagsfrågor för budgetåret 1979/80

DRIFTBUDGETEN

ÅTTONDE HUVUDTITELN

BIDRAG OCH ERSÄTTNINGAR TILL KOMMUNERNA

2. Ersättning till Trelleborgs kommun för mistad tolag. Utskottet tillstyrker
regeringens i propositionen 100 bilaga 11 (budgetdepartementet) under
punkten D 1 (s. 81) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Ersättning till Trelleborgs kommun för mistad
tolag för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av
890 000 kr.

3. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. I propositionen 100
bilaga 11 (budgetdepartementet) har regeringen under punkten D 2 föreslagit
riksdagen att i avvaktan på särskild proposition i ämnet till
Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret 1979/80
beräkna ett förslagsanslag av 3 925 000 000 kr.

Därefter har regeringen i propositionen 95 bilaga 3 under punkten 1
(D 2 s. 4—7) föreslagit riksdagen att till Skatteutjämningsbidrag till
kommunerna m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av
5 325 000 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 2306 av Gösta
Bohman m. fl. (m) i vad avser yrkandet 4 vari — med hänvisning till
motiveringen i motionen 2349 — hemställs att riksdagen under punkten
D 2 Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret
1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 4 965 000 000 kr.

Utskottet

Ordinarie och extra skatteutjämningsbidrag uppgår under år 1979 till
sammanlagt 4 009 milj. kr. För år 1980 beräknas de sammanlagda bidragen
uppgå till ca 6 640 milj. kr. Extra skatteutjämningsbidrag ingår
då med 115 milj. kr. för vartdera året. Hälften av beloppen för resp.
kalenderår 1979 och 1980, 5 325 milj. kr., utbetalas under budgetåret,
varför föredraganden föreslår att anslaget förs upp med detta belopp.

I motionen 2306 (m) yrkandet 4 föreslås att riksdagen anvisar ett
anslag av 4 965 milj. kr. Detta är en följd av motionärernas förslag att
skatteutjämningsreformen skall genomföras etappvis under en period av
fyra år i stället för de i propositionen föreslagna två åren.

Utskottet har under punkten A i detta betänkande tillstyrkt att reformen
införs i två etapper, åren 1980 och 1981. Utskottet tillstyrker följ -

FiU 1978/79: 35

aktligen att det i propositionen föreslagna anslaget anvisas och avstyrker
motionen 2306 yrkandet 4.

Utskottet har ingen erinran mot vad som i propositionen anförts om
formerna för beräkningarna av åldersstrukturfaktom och tillförsäkrad
skattekraft.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionen
1978/79: 2306 yrkandet 4 till Skatteutjämningsbidrag
till kommunerna m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag
av 5 325 000 000 kr.

4. Skattebortfallsbidrag till kommuner m. fl. Regeringen har i propositionen
100 bilaga 11 under punkten D 3 (s. 82—83) föreslagit riksdagen
att till Skattebortfallsbidrag till kommuner m. fl. för budgetåret 1979/
80 anvisa ett förslagsanslag av 340 000 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens i propositionen 100 bilaga 11 under
punkten D 3 framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Skattebortfallsbidrag till kommuner m. fl. för
budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 340 000 000
kr.

5. Kompensation till kommuner m. fl. i anledning av 1974 års skattereform.
Regeringen har i propositionen 100 bilaga 11 under punkten D 4
(s. 83—84) föreslagit riksdagen att till Kompensation till kommuner
m. fl. i anledning av 1974 års skattereform för budgetåret 1979/80 anvisa
ett förslagsanslag av 2 180 000 000 kr.

Utskottet behandlar i detta sammanhang den under allmänna motionstiden
väckta motionen 1108 av Gösta Bohman m. fl. (m) i vad avser
yrkandet 3, vari hemställs att riksdagen i vad gäller kompensation
till kommuner m. fl. beviljar ett i förhållande till förslaget i budgetpropositionen
med 450 milj. kr. reducerat anslag i enlighet med vad i motionen
anförts.

Utskottet

Den motivering som anförs för yrkandet 3 i motionen 1108 (m) är
att kommuner och landstingskommuner inte hållit överenskommelsen
mellan regeringen och kommunförbunden i vad avser den kommunala
konsumtionens volymutveckling för 1979. Enligt preliminära siffror
skulle den kommunala konsumtionen ha ökat med 3,5 % i stället för de
3 % som angivits i överenskommelsen. Beloppet 450 milj. kr. har valts,

FiU 1978/79: 35

eftersom det ungefär motsvarar 0,5 % av den kommunala konsumtionen.

Utskottet har vid flera tillfällen (bl. a. i detta betänkande) framhållit
det angelägna i att enskilda kommuner och landstingskommuner gör
alla ansträngningar för att leva upp till innehållet i de överenskommelser
som träffas. Detta förtjänar ytterligare understrykas då beräkningarna
i den reviderade nationalbudgeten (prop. 1978/79: 150 bilaga 1.1)
visar att den kommunala konsumtionen år 1979 torde komma att öka
med 4 %. Utskottet har emellertid under en tidigare punkt i betänkandet
konstaterat att överenskommelserna inte kan utgöra några i juridisk
mening bindande uppgörelser. Vidare har utskottet inte ansett det
lämpligt att till överenskommelserna koppla direkta sanktioner mot de
kommuner och landstingskommuner som bryter överenskommelserna.
Eftersom i det aktuella fallet frågan om sanktioner över huvud taget
inte berörs i överenskommelsen och då inga villkor stipulerats för erhållande
av bidrag finner utskottet från allmänna utgångspunkter den
i motionen föreslagna åtgärden mycket diskutabel.

Det är enligt utskottets mening vidare tveksamt om medel på det sätt
som föreslås i motionen kan tas från ett helt annat bidragssystem än det
som är en följd av den aktuella överenskommelsen. I det bidragssystem
som berörs av motionärernas yrkande skulle den föreslagna anslagsminskningen
helt kullkasta tekniken för framräknande av bidrag från
anslaget. Motionärerna har inte angivit hur denna teknik skall förändras.
Inte heller har motionärerna diskuterat huruvida alla kommuners
resurstillskott från förevarande anslag skall reduceras likformigt eller
om bidragsminskningen skall sättas i relation till de enskilda kommunernas
resp. landstingskommunernas konsumtionsökning under år 1979, en
fråga som enligt utskottets mening bort ha viss relevans för det problem
motionärerna behandlar.

Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1108 yrkandet 3.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79: 100 bilaga 11
punkten D4 och med avslag på motionen 1978/79: 1108 yrkandet
3 till Kompensation till kommuner m. fl. i anledning
av 1974 års skattereform för budgetåret 1979/80 anvisar
ett förslagsanslag av 2 180 000 000 kr.

6. Särskilt statsbidrag till kommuner och landstingskommuner under år
1979. Regeringen har i propositionen 100 bilaga 11 under punkten D 5
(s. 84—85) föreslagit riksdagen att till Särskilt statsbidrag till kommuner
och landstingskommuner under år 1979 för budgetåret 1979/80 anvisa
ett förslagsanslag av 490 000 000 kr.

Det föreslagna anslaget är en konsekvens av riksdagens beslut att
särskilt statsbidrag skall utgå till kommuner och landstingskommuner

4 Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 35

FiU 1978/79: 35

under år 1979 med totalt 980 milj. kr. (prop. 1978/79: 26, FiU 1978/79:
8, rskr 1978/79: 67). Hälften av detta belopp har redan anvisats för budgetåret
1978/79. Det nu föreslagna anslaget avser bidrag som skall utbetalas
för andra halvåret 1979.

Utskottet hemställer

att riksdagen till Särskilt statsbidrag till kommuner och landstingskommuner
under år 1979 för budgetåret 1979/80 anvisar
ett förslagsanslag av 490 000 000 kr.

7. Särskilt statsbidrag till landstingskommuner m. fl. under år 1980. I

propositionen 95 bilaga 3 har regeringen under punkten 1 (D 6 s. 7) föreslagit
riksdagen att till Särskilt statsbidrag till landstingskommuner
m. fl. under år 1980 för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av
50 000 000 kr.

Utskottet

Som utskottet angivit under punkten C 2 i detta betänkande har i
propositionen ett slopande av kommunernas ersättning för bidragsförskotten
kopplats samman med frågan om en eventuell förlängning av
det särskilda bidrag till kommuner och landstingskommuner om ca 980
milj. kr. som utgår under år 1979.

Det särskilda bidraget är ett resultat av överenskommelsen mellan regeringen
och de båda kommunförbunden i juni 1978. Bidraget har utformats
så att det har viss skatteutjämnande effekt. Överenskommelsen
innebär att kommuner och landstingskommuner får ett tillägg på två
procentenheter av medelskattekraften till nuvarande skattekraftsgaranti
under år 1979. För att de kommuner och landstingskommuner som
ligger utanför skatteutjämningssystemet också skall få ett visst stöd,
gäller att bidraget skall utgå med lägst 45 kr. per invånare. För de kommuner
och landstingskommuner som får bidrag enligt regeln om visst
belopp per invånare utgår totalt ca 280 milj. kr.

De ca 700 milj. kr. av det särskilda bidraget som går till kommuner
och landstingskommuner inom skatteutjämningssystemet avräknas enligt
förslaget i propositionen mot den höjning av skatteutjämningsbidragen
som föreslås. Genom den spärregel som införs tillförsäkras kommuner
och landstingskommuner år 1980 en skattekraft som är minst en
halv procentenhet högre än den garanterade skattekraften år 1979 enligt
ordinarie skatteutjämningsbidrag och särskilt bidrag. Förstärkningen
av skatteutjämningsbidragen ger dock ingen kompensation till de
kommuner och landstingskommuner som år 1979 får bidrag enligt 45-kronorsregeln och som kommer utanför skatteutjämningen även efter
reformen. Slopandet av kommunernas ersättningar till staten för bi -

FiU 1978/79: 35

dragsförskotten ger emellertid en budgetförstärkning för kommunerna
inom den berörda gruppen, varför det särskilda bidraget inte föreslås
förnyat för år 1980 för kommunerna.

Landstingskommunerna och de landstingsfria kommunerna, i vad avser
den landstingskommunal delen av verksamheten, berörs inte av den
slopade ersättningen för bidragsförskotten. Därför föreslås att ett nytt
särskilt bidrag införs övergångsvis för år 1980 om 45 kr. per invånare
till de landstingskommuner och landstingsfria kommuner som inte erhåller
skatteutjämningsbidrag det året. Medelsbehovet för kalenderåret
1980 beräknas till ca 100 milj. kr., varav hälften utbetalas under budgetåret
1979/80.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag och hemställer att

riksdagen till Särskilt statsbidrag till landstingskommuner
m. fl. under år 1980 för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag
av 50 000 000 kr.

8. Statsbidrag till kommunernas kostnader för kommunala taxeringsrevisorer.
Regeringen har i propositionen 95 bilaga 3 under punkten 2 (s.
7—9) föreslagit riksdagen att godkänna vad som i propositionen förordats
om upphörande av den särskilda statsbidragsgivningen för kommunala
taxeringsrevisorer.

Finansutskottet tillstyrker i enlighet med skatteutskottets yttrande
(SkU 1978/79: 5 y) regeringens förslag och hemställer

att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen om
upphörande av den särskilda statsbidragsgivningen för kommunala
taxeringsrevisorer.

FiU 1978/79: 35

E. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

Bidrag tili driften av grundskolor m, m. Bidrag till byggnadsarbeten
inom skolväsendet m. m. Bidrag till undervisningsmateriel inom gymnasieskolan
m. m. Regeringen har i propositionen 95 bilaga 4 (utbildningsdepartementet)
efter föredragning av statsrådet Birgit Rodhe föreslagit
riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att meddela bestämmelser om statsbidrag till
kostnader för uppförande av elevhem i enlighet med vad som förordats
i propositionen,

2. besluta om avveckling av statsbidragen till bostäder för lärare,
audivisuell utrustning, inventarier i teknikverkstad samt undervisningsmateriel
för viss utbildning inom gymnasieskolan och högskolan i enlighet
med vad som förordats i propositionen.

I detta sammanhang behandlar utskottet de från utbildningsutskottet
med eget yttrande överlämnade motionerna

805 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att staten
bör ikläda sig kostnaderna för den kommunala skolverksamheten,

2. att, därest riksdagen avslår yrkandet 1, riksdagen hos regeringen
hemställer om förslag till ett nytt statsbidragssystem så att kommunerna
ekonomiskt kan förverkliga SIA-skolan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statsbidrag
bör utgå för skolkuratorer och skolpsykologer varvid delningstalet
1 000 elever per tjänst bör gälla,

1380 av Birgitta Rydle m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar
att hos regeringen hemställa om klargörande av statens och kommunernas
ansvar för den samlade personalpolitiken på skolområdet i syfte att
få ett åtgärdsprogram,

1385 av Sven-Olov Träff m. fl. (m, c) vari hemställs att riksdagen beslutar
uttala att bestämmelserna under p. C 29 Bidrag till undervisningsmateriel
inom gymnasieskolan m. m. och motsvarande bestämmelser beträffande
enskilda yrkesskolor bör ändras så att anslag skall kunna lämnas
till anskaffande av undervisningsmateriel,

1900 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) vari hemställs

1. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag syftande till att
staten övertar det ekonomiska ansvaret för grundskolan,

2. att riksdagen hemställer hos regeringen om att grundskolans resurser
förstärks så att utbildningsmässig skiktning av eleverna upphör,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
övrigt framhålls i motionen.

FiU 1978/79: 35

Yttrande

Utbildningsutskottet har yttrat sig över bilaga 4 till propositionen
(UbU 1978/79: 1 y).

Fyra under den allmänna motionstiden väckta och till utbildningsutskottet
remitterade motioner, nämligen 1978/79: 805, 1380, 1385 och
1900 har utbildningsutskottet behandlat i detta sammanhang. Med överlämnande
av dessa fyra motioner anför utbildningsutskottet följande:

1. Bidrag till driften av grundskolor m. m.

Enligt propositionen bör de nuvarande utbetalningsreglerna för grundskolebidraget
bibehållas oförändrade. Detsamma gäller bestämmelserna
om statsbidrag till kommunernas kostnader för arbetsgivaravgifter på
lärarnas löner. Utbildningsutskottet finner ingen anledning till erinran
häremot.

Utskottet tillstyrker att statsbidragen till kommunernas kostnader för
ersättning till lärare för förrättning, tjänsteresa, flyttningskostnader och
vissa sjukvårdskostnader enligt förordningen (1962: 626) om bestridande
av vissa kostnader på skolväsendets område slopas.

Enligt motionen 1978/79: 1900 bör (yrkandet 1) staten helt överta det
ekonomiska ansvaret för grundskolan och grundskolans resurser förstärkas
så att utbildningsmässig skiktning av eleverna upphör (yrkandet 2).

I motionen 1978/79: 805 yrkas att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna att staten bör ikläda sig kostnaderna för den kommunala
skolverksamheten (yrkandet 1) eller, om detta yrkande inte bifalles,
att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till ett nytt
statsbidragssystem så att kommunerna ekonomiskt kan förverkliga SIAskolan
(yrkandet 2).

Riksdagen antog våren 1978 ett nytt system för statsbidrag till grundskolan
(prop. 1977/78: 85, UbU 1977/78: 21, rskr 1977/78: 260). Statsbidraget
är anpassat till reformeringen av skolans inre arbete. Utgångspunkten
har varit att man inom en i stort sett oförändrad kostnadsram
för staten skall öka det lokala inflytandet på användningen av statsbidraget
samt att kostnadsfördelningen mellan stat och kommun skall bibehållas
oförändrad (UbU 1977/78:21 s. 11). Riksdagen har således
nyligen beslutat om ett nytt statsbidragssystem och därvid tagit ställning
till frågan om fördelningen av kostnaderna för skolväsendet mellan stat
och kommun. Utskottet föreslår att finanutskottet avstyrker motionerna
1978/79: 805 yrkandet 1 och 1978/79: 1900 yrkandet 1.

Det nya statsbidragsssytemet skall följas upp och utvärderas av skolöverstyrelsen
(SÖ). I avvaktan på denna utvärdering bör några förändringar
av bidragssystemet inte beslutas. Finansutskottet bör därför avstyrka
även yrkandet 2 i motionen 1978/79: 805.

Kommunerna har genom det nya statsbidragssystemet fått större möjligheter
att disponera resurser för stöd och stimulans till de elever som
har svårigheter i skolarbetet. Det ankommer på skolmyndigheterna att
uppmärksamma hur kommunerna använder sin nyvunna frihet att disponera
statsbidragen och se till att en utbildningsmässig skiktning av
eleverna inte förekommer. Utskottet föreslår att finansutskottet avstyrker
yrkandet 2 i motionen 1978/79: 1900.

FiU 1978/79: 35

I motionen 1978/79: 1900 yrkas vidare att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna vad som i övrigt framhålls i motionen. Utskottet
anser för sin del att det saknas anledning att bifalla yrkandet. Finansutskottet
bör därför avstyrka yrkandet 3 i motionen 1978/79: 1900.

Ett nytt specialdestinerat statsbidrag, nämligen till bestridande av
kostnader för skolkuratorer och skolpsykologer, föreslås i motionen
1978/79: 805 (yrkandet 3).

Utskottet delar regeringen uppfattning att nya specialdestinerade
statsbidrag inte bör införas. Finansutskottet bör därför avstyrka även
yrkandet 3 i motionen 1978/79: 805.

Utbildningsutskottet framhöll år 1973 att kommunerna i sin egenskap
av huvudman för skolväsendet har samma arbetsgivaransvar beträffande
kommunalt anställda lärare som beträffande övriga arbetstagare i
kommunens tjänst (jfr UbU 1973: 44 s. 5, rskr 1973: 311). Kommunerna
måste därför, såsom Svenska kommunförbundet i yttrande över 1969
års personalvårdsutredning har uttalat, sörja för erforderliga personalvårdsinsatser
även för lärarpersonalen.

Riksdagen har, som tidigare nämnts, beslutat om ett nytt statsbidrag
till grundskolan (prop. 1977/78:85, UbU 1977/78:21, rskr 1977/78:
260). Därvid uttalade utbildningsutskottet bl. a. att inga principiella
hinder torde föreligga att täcka arbetsvårdsåtgärder och omplaceringar
för lärare och skolledare via det s. k. tilläggsbidraget som är en del av
det nya statsbidraget till grundskolan. Detta förutsätter dock enligt utskottet
att bidragsschablonen höjs samtidigt som möjligheten att utnyttja
anslaget Lönekostnader vid viss omskolning och omplacering under
åttonde huvudtiteln begränsas i motsvarande mån. Från detta senare
anslag bekostas i dag viss arbetsvårdsverksamhet för bl. a. lärare. Enligt
utskottet krävs överläggningar mellan staten och Svenska kommunförbundet.
SÖ har med anledning av riksdagens uttalande fått i uppdrag
att efter samråd med statens personalnämnd och överläggningar med
Svenska kommunförbundet inkomma med förslag till bestämmelser i
den aktuella frågan. SÖ har i skrivelse den 15 november 1978 inkommit
med förslag till bestämmelser i anledning av uppdraget. Både SÖ och
Svenska kommunförbundet ställer sig tveksamma till att tilläggsbidraget
skulle nyttjas för att täcka vissa kostnader för omplaceringsåtgärder för
lärare. Enligt propositionen 1978/79: 95 bör alternativa förslag till finansieringen
av arbetsvårdsåtgärder för lärare övervägas. Resultatet av dessa
överväganden skall redovisas senare.

I motionen 1978/79: 1380 hävdas att det måste skapas större klarhet
om statens och kommunernas ansvar för den samlade personalpolitiken
på skolområdet i syfte att få ett åtgärdsprogram. Utskottet har som nyss
påpekats tidigare framhållit att primärkommunen i sin egenskap av
huvudman för skolväsendet i kommunen har samma arbetsgivaransvar
beträffande sina anställda lärare som beträffande övriga arbetstagare i
kommunens tjänst (UbU 1977/78: 21 s. 20). Kommunerna har således
ansvaret för den samlade personalpolitiken på skolområdet. Staten medverkar
f. n. dels genom att bekosta viss arbetsvårdsverksamhet, dels genom
administrativa insatser för arbetsvärd och omplaceringar. Utskottet
har erfarit att frågor om finansiering och administration av arbetsvårdsåtgärder
för lärare bereds inom regeringskansliet i samarbete med Svenska
kommunförbundet. Med anledning av vad utskottet här anfört anser
utskottet att finansutskottet bör avstyrka motionen 1978/79: 1380.

FiU 1978/79: 35

2. Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m.

Regeringen hemställer om bemyndigande att meddela nya bestämmelser
om statsbidrag till kostnader för uppförande av elevhem. Utskottet
tillstyrker att regeringen får detta bemyndigande.

De nya bestämmelserna innebär att statsbidrag fr. o. m. den 1 juli
1979 skall utgå med 50 % av de beräknade kostnaderna för anskaffande
eller förhyrande av elevhem avsett för elever i grundskola och gymnasieskola
samt för studerande i kommunal högskoleutbildning. När särskilda
skäl föreligger bör emellertid — efter beslut av regeringen i varje
särskilt fall — bidrag kunna utgå med 75 % av de beräknade kostnaderna.
Bidrag till förhyrande av elevhem begränsas liksom hittills till gymnasieskola
och kommunal högskoleutbildning.

Utbildningsutskottet anser att riksdagen i enlighet med förslag i propositionen
1978/79: 95 bör besluta om avveckling av statsbidragen till
bostäder för lärare, audivisuell utrustning och inventarier i teknikverkstad.

3. Bidrag till undervisningsmateriel inom gymnasieskolan m. m.

Regeringen föreslår i fråga om statsbidraget till första uppsättningen
stadigvarande undervisningsmateriel för gymnasieskolan och kommunal
högskoleutbildning den ändringen att bidrag i fortsättningen endast bör
utgå för naturvetenskaplig och fyraårig teknisk linje och närliggande
specialkurser, tvååriga yrkesinriktade linjer samt yrkesinriktade specialkurser
och kommunal högskoleutbildning i vad avser tekniska yrken och
vårdyrken.

I motionen 1978/79: 1385 yrkas den ändringen av nuvarande bestämmelser
att statsbidrag också skall utgå för återanskaffning av undervisningsmateriel.

Regeringen föreslår förstärkningar av skatteutjämningssystemet som
till en mindre del skall finansieras genom avveckling av ett antal speciella
bidrag. Utskottet, som i likhet med föredragande statsrådet finner
att statsbidraget till stadigvarande undervisningsmateriel inom gymnasieskolan
utgör en stimulansfaktor och därför ej helt bör avskaffas, kan
för sin del acceptera förslaget till ändrade statsbidragsregler med hänsyn
till att skatteutjämningsbidragen reformeras.

Den i motionen 1978/79: 1385 yrkade ändringen, som innebär en betydande
utvidgning av statsbidragstilldelningen, avstyrker utskottet.

Utskottet

Finansutskottet ansluter sig till utbildningsutskottets ställningstaganden
och hemställer

1. beträffande fördelningen av kostnaderna för skolväsendet mellan
stat och kommun att riksdagen avslår motionerna 1978/79:
805 yrkandet 1 och 1978/79: 1900 yrkandet 1,

2. beträffande förslag om nytt system för statsbidrag till grundskolan
att riksdagen avslår motionen 1978/79: 805 yrkandet 2,

3. beträffande förstärkning av grundskolans resurser att riksdagen
avslår motionen 1978/79: 1900 yrkandet 2,

FiU 1978/79: 35

4. beträffande statsbidrag för skolkuratorer och skolpsykologer
att riksdagen avslår motionen 1978/79: 805 yrkandet 3,

5. beträffande tillkännagivande i övrigt till regeringen att riksdagen
avslår motionen 1978/79: 1900 yrkandet 3,

6. beträffande statens och kommunernas ansvar för den samlade
personalpolitiken på skolområdet att riksdagen avslår motionen
1978/79: 1380,

7. beträffande bidrag för återanskaffning av undervisningsmateriel
att riksdagen avslår motionen 1978/79: 1385,

8. beträffande visst bemyndigande att riksdagen bemyndigar regeringen
att meddela bestämmelser om statsbidrag till kostnader
för uppförande av elevhem i enlighet med vad som förordats
i propositionen,

9. beträffande slopande av vissa specialdestinerade statsbidrag att
riksdagen beslutar om avveckling av statsbidragen till bostäder
för lärare, audivisuell utrustning, inventarier i teknikverkstad
samt undervisningsmateriel för viss utbildning inom gymnasieskolan
och högskolan i enlighet med vad som förordats i propositionen.

FiU 1978/79: 35

F. JORDBRUKSDEPARTEMENTET

1. Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. Regeringen har i propositionen
100 bilaga 13 (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen
att i avvaktan på särskild proposition i ämnet för budgetåret 1979/80 till
Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. beräkna ett förslagsanslag
av 120 000 000 kr.

Därefter har regeringen i propositionen 95 bilaga 5 (jordbruksdepartementet)
under punkten 1 (H 13 s. 1—7) föreslagit att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer som anförts i propositionen i fråga om det
framtida statliga stödet till kommunala avloppsanläggningar,

2. medger att för budgetåret 1979/80 statsbidrag till avloppsreningsverk
får beviljas med sammanlagt högst 90 000 000 kr.,

3. till Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. för budgetåret
1979/80 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
100 000 000 kr.

Propositionen

Propositionen innefattar, såvitt nu är i fråga, ett förslag om avveckling
av de specialdestinerade statsbidragen till kommunala avloppsreningsverk.
Det påpekas att bidraget till reningsverk tidigare haft en påtaglig
stimulanseffekt. Chefen för budgetdepartementet anser emellertid
(s. 92) att bidraget numera har mist sin stimulerande effekt då kommunerna
på grund av miljövårdskrav är ålagda att bygga avloppsreningsverk
som motsvarar kraven för högsta bidragsprocent. Nuvarande bidrag
till avloppsreningsverk anses därför kunna avvecklas. En viss
övergångstid bör dock medges så att kommunerna kan anpassa planeringen
efter de nya förutsättningarna. Bidrag enligt nuvarande regler
bör därför kunna utgå för investeringar som igångsätts under år 1980.
Fr. o. m. den 1 januari 1981 bör denna bidragsmöjlighet upphöra. Chefen
för budgetdepartementet har vid sin bedömning samrått med chefen
för jordbruksdepartementet, som i bilaga 5 till propositionen lägger fram
förslag till närmare riktlinjer för hur den planerade avvecklingen skall
genomföras.

För innevarande budgetår får statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk
beviljas intill ett belopp av 90 milj. kr. Också för budgetåret
1979/80 bör bidrag enligt nuvarande regler få beviljas inom en ram av
denna storlek. För utbetalningarna från anslaget under nästa budgetår
beräknar chefen för jordbruksdepartementet ett medelsbehov av 100
milj. kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna

2351 av Alvar Andersson m. fl. (c) i vad avser yrkandet 2 vari hemställs
att riksdagen beslutar uttala att övergångstiden, under vilken stats -

FiU 1978/79: 35

jbidrag utgår för avloppsreningsverk, utsträcks till den 31 december
1983 på sätt som angivits i motionen,

2371 av Olof Palme m. fl. (s) i vad avser yrkandet 4 vari hemställs att
riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att statsbidraget till kommunala
avloppsanläggningar skall upphöra att gälla från den 1 januari
1981.

Yttrande

Jordbruksutskottet har i yttrandet JoU 1978/79: 3 y för sin del ifrågasatt
om det inte är för tidigt att avveckla förevarande statsbidragsform.

I yttrandet anför jordbruksutskottet bl. a. följande:

Som även anförs i propositionen har under den senaste tioårsperioden
mycket omfattande insatser gjorts när det gäller den kommunala avloppsreningen.
Naturvårdsverket har i en rapport till regeringen beräknat
investeringskostnaderna för kommunala reningsverk till ca 4,1 miljarder
kr. under perioden 1968—1978. Till dessa investeringar har ca
1,6 miljarder kr. utgått i statsbidrag. Den kommunala avloppsreningen
har därmed utgjort en betydande del av de totala insatserna inom miljövården
i vårt land under denna period. Utbyggnaden har resulterat i att
en mycket stor del av tätortsbefolkningen nu bor i orter med reningsverk
med tillfredsställande reningsgrad. Av den utredning som naturvårdsverket
på regeringens uppdrag gjort framgår emellertid att betydande
investeringar för den kommunala avloppsreningen behöver göras
också under den kommande tioårsperioden. Naturvårdsverket har beräknat
investeringsbehovet för att alla tätorter skall uppnå de reningskrav
som normalt ställs i dag till ca 2,9 miljarder kr. för denna period. Naturvårdsverket
föreslår att statsbidrag enligt i huvudsak samma principer
som f. n. skall utgå i ytterligare tio år, varefter bidragssystemet skall
kunna avvecklas.

Utskottet delar naturvårdsverkets uppfattning att statsbidrag enligt
nuvarande principer bör kunna utgå under ytterligare ett antal år framöver.
Om detta statsbidrag tas bort i nuvarande utbyggnadsskede kommer
möjligheterna till fortsatt utbyggnad av avloppsreningen att försämras,
samtidigt som påfrestningarna på vissa kommuners ekonomi blir
stora.

Regeringens ställningstagande grundas bl. a. på förslag av riksrevisionsverket
(RRV) i yttrande över naturvårdsverkets rapport rörande
bidragsgivningen till kommunala avloppsreningsverk. RRV framhåller
att flera faktorer gjort att bidragets stimulanseffekt nu har tenderat att
minska. Förutom det förhållandet att kraven vid prövningen enligt miljöskyddslagen
successivt har skärpts till den nivå som ger högsta bidragsprocent
nämns att kostnadsutvecklingen medfört att, i varje fall för de
större reningsverken, bidragets andel av de verkliga investeringskostnaderna
alltmer minskat. Utskottet finner för sin del detta resonemang inte
tillräckligt övertygande för att motivera den förordade avvecklingen av
det nuvarande bidragssystemet. Kvar står ju alltjämt den stimulanseffekt
som förevarande speciella bidragsmöjligheter i sig innebär.

Enligt KEU 76:s bedömning skulle vissa finansiella problem kunna
uppkomma om kommunerna vid utbyggnaden av avloppsreningsverk

FiU 1978/79: 35

inte fick täckning för den del av kostnaderna sorn nu motsvaras av det
statliga investeringsbidraget. Hela finansieringen skulle då ske på samma
sätt som nu sker för den icke statsbidragsberättigade delen. Detta skulle
innebära att även kostnader motsvarande nuvarande bidragsandel finansieras
med hjälp av lån eller av kommunala medel. KEU 76 ser det inte
möjligt att garantera kommunerna att dessa lånemöjligheter finns på
kreditmarknaden vid önskad tidpunkt. Bidraget kan vidare ses som en
ersättning för en del av de kostnader kommunerna åsamkas genom en i
praktiken obligatorisk uppgift. Det i propositionen framlagda förslaget
om reformering av skatteutjämningssystemet torde inte innefatta någon
motsvarande kompensation.

Vad här anförts innebär att utskottet anser att finansutskottet bör föreslå
riksdagen att avslå i propositionen 1978/79: 95 framlagt förslag om
avveckling av statsbidragen till kommunala avloppsreningsverk. Utskottet
tillstyrker således motionen 2371 i förevarande del. I motionen 2351
förordad förlängning av övergångstiden för avvecklingen blir därvid inte
aktuell.

I propositionen framlagt förslag till bidragsram och anslag för nästa
budgetår föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Utskottet

Finansutskottet delar jordbruksutskottets uppfattning att bidragen till
kommunala avloppsreningsverk bör kunna utgå ytterligare ett antal år
framöver. Man bör alltså inte som föreslås i propositionen fatta beslut
om att nu avskaffa dessa bidrag. Utskottets ställningstagande på denna
punkt får ingen budgeteffekt under budgetåret 1979/80.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. med anledning av motionerna 1978/79: 2351 yrkandet 2 och
1978/79: 2371 yrkandet 4 avslår de riktlinjer som förordats i
propositionen i fråga om det framtida statliga stödet till kommunala
avloppsanläggningar och som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

2. medger att för budgetåret 1979/80 statsbidrag till avloppsreningsverk
får beviljas med sammanlagt högst 90 000 000 kr.,

3. till Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. för budgetåret
1979/80 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 100 000 000 kr.

2. Stöd till mindre idrotts- och friluftsanläggningar. Regeringen har i
propositionen 95 bilaga 13 under punkten 2 (s. 7—9) föreslagit riksdagen
att godkänna de riktlinjer för stöd till mindre idrotts- och friluftsanläggningar
som förordats i propositionen.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna

2352 av Rolf Rämgård m. fl. (c) vari såvitt nu är i fråga hemställs

FiU 1978/79: 35

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av normerna
för statsbidrag till föreningsdrivna idrotts- och friluftsanläggningar,

2. att riksdagen uttalar att inget kommunalt åtagande är behövligt för
statsbidrag till föreningsdrivna idrotts- och friluftsanläggningar,

2368 av Georg Andersson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar
att stödet till kommunerna för mindre idrotts- och friluftsanläggningar
skall bibehållas enligt nuvarande ordning.

Yttrande

Kulturutskottet har i yttrandet KrU 1978/79: 4 y anfört följande:

Från anslaget Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m. lämnas bl. a.
bidrag till idrotts- och friluftsanläggningar. Bidragen utgår enligt de riktlinjer
som fastställts av 1970 års riksdag (prop. 1970: 79, JoU 1970: 33,
rskr 1970: 239) samt vissa på dessa riktlinjer grundade och av regeringen
angivna normer. Stödet till mindre idrotts- och friluftsanläggningar
m. m. uppgår budgetåret 1978/79 till ca 9 milj. kr. Bidragen lämnas av
statens naturvårdsverk enligt vissa regler för investeringar i mindre
idrotts-, frilufts-, motions- eller rekreationsanläggningar. Bidragen utgår
såväl till kommuner som till föreningar, organisationer o. d. Bidragen för
dessa ändamål har under senare år fördelats ungefär lika till å ena sidan
kommuner och å andra sidan föreningar och motsvarande.

I propositionen föreslås att stödet till kommunerna för uppförande av
mindre idrotts- och friluftsanläggningar, som enligt propositionen uppgår
till ca 5 milj. kr. årligen, bör upphöra fr. o. m. den 1 januari 1980
och medlen överföras till den kommunala skatteutjämningen. Bidragen
till föreningar avses även fortsättningsvis utgå förutsatt att anläggningen
i fråga inte kan anses vara ett kommunalt åtagande.

I motionen 1978/79: 2352 påtalas att bidrag till förening endast utgår
om ett kommunalt åtagande föreligger. Kommunen måste enligt de normer
som statens naturvårdsverk tillämpar för beviljande av statsbidrag
förbinda sig att ta över anläggningen om inte föreningen klarar av att
bygga färdig och driva den nya anläggningen. Vidare ställs vissa villkor
för utnyttjande av anläggningen. Motionärerna anser att en översyn av
normerna bör göras (yrkande 1). De föreslår även att riksdagen uttalar
att inget kommunalt åtagande skall behövas för statsbidrag till föreningsdrivna
idrotts- och friluftsanläggningar (yrkande 2).

Enligt motionen 1978/79: 2368 kommer regeringens förslag att medföra
stora tolkningssvårigheter i fråga om gränsdragningen mellan å ena
sidan kommunal anläggning och å andra sidan anläggning som ”inte kan
anses vara ett kommunalt åtagande”. Motionärerna framhåller att statsbidragen
till kommunerna för byggande av mindre idrotts- och friluftsanläggningar
stimulerat tillkomsten av sådana och anser att stödet till
dessa anläggningar skall bibehållas enligt nuvarande ordning.

FiU 1978/79: 35

skottet anser det önskvärt att normerna för bidrag till föreningsdrivna anläggningar
ses över med det i motionen 1978/79: 2352 angivna syftet. I avvaktan
härpå och med hänsyn till de gränsdragningsfrågor och tolkningssvårigheter
som anges i motionen 1978/79: 2368 bör stödet till kommunerna
för mindre idrotts- och friluftsanläggningar i enlighet med yrkandet
i denna motion bibehållas enligt nuvarande ordning. Utskottet förordar
alltså att såväl yrkandena 1 och 2 i motionen 1978/79: 2352 som motionen
1978/79: 2368 bifalles av riksdagen och att hemställan i propositionen
1978/79: 95 om godkännande av riktlinjer för stöd till mindre idrottsoch
friluftsanläggningar avslås.

Utskottet

Enligt vad utskottet inhämtat finns hos naturvårdsverket ett stort antal
inneliggande ansökningar om stöd till mindre idrotts- och friluftsanläggningar
som inte kunnat slutbehandlas då tillgängliga medel under anslaget
inte räckt till. För en betydande del av dessa ansökningar gäller att den
sökande lämnats besked om att anläggningen i fråga är av sådan typ att
bidrag kan utgå samt att arbetet med anläggningen kan sättas igång utan
att rätten till bidrag därigenom bortfaller. På grund härav finns i dag
en kö av ansökningar avseende anläggningar som påbörjats och i många
fall också färdigställts under det antagandet att bidrag skulle komma att
utbetalas då erforderliga medel finns på anslaget. I propositionen har inte
klargjorts huruvida regeringens förslag innebär att statsbidrag inte längre
skall utbetalas fr. o. m. 1 januari 1980 eller om avsikten är att nya ansökningar
inte skall behandlas efter denna tidpunkt men utbetalning ske av
bidrag i fall där naturvårdsverket lämnat sådant ”förhandsbesked” som
ovan nämnts och där anläggningen påbörjats eller färdigställts. I det senare
alternativet torde det dröja viss tid innan ett beslut om slopande
av stödet till kommunala anläggningar får någon effekt på statsbudgeten.

Med hänsyn till synpunkterna i kulturutskottets yttrande förordar
finansutskottet att riksdagen inte nu fattar beslut om slopande av det
statliga stödet till mindre kommunfinansierade idrotts- och friluftsanläggningar.
Utskottet tillstyrker att den översyn som förordas i motionen
2352 yrkandet 1 kommer till stånd.

Utskottet erinrar om att riksdagen (KrU 1978/79: 22) uttalat att rekreationsberedningens
rapport bör kunna läggas till grund för beslut av
statsmakterna. Enligt finansutskottets mening bör ett förnyat förslag
från regeringens sida beträffande riktlinjer för stödet till mindre idrottsoch
friluftsanläggningar kunna framläggas i anslutning till det förslag
som sålunda är att vänta med anledning av rekreationsberedningens
rapport.

Utskottet hemställer

FiU 1978/79: 35

1. beträffande översyn av normerna för statsbidrag till föreningsdrivna
idrotts- och friluftsanläggningar att riksdagen med bifall
till motionen 1978/79: 2352 yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande riktlinjer för stöd till mindre idrotts- och friluftsanläggningar
att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:
2368 avslår de riktlinjer som förordats i propositionen och
som sin mening ger regeringen til! känna vad utskottet anfört.

FiU 1978/79: 35

G. BOSTADSDEPARTEMENTET

1. Ändring av statens andel av kostnaderna för statskommunala bostadsbidrag.
Regeringen har i propositionen 95 bilaga 6 (bostadsdepartementet)
föreslagit riksdagen att godkänna den ändring av statens andel av
kostnaderna för statskommunala bostadsbidrag till barnfamiljer m. fl.
och till vissa folkpensionärer m. fl. som förordats i propositionen.

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels motionen 2307 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) i
vad avser yrkandet 3 vari hemställs att riksdagen beslutar uttala att åtgärder
utan dröjsmål bör vidtas för att ernå en fullständig samordning
av de statskommunala bostadsbidragen och de kommunala bostadstillläggen
och att bidragen i sin helhet utgår ur statsbudgeten,

dels de från civilutskottet med eget yttrande överlämnade motionerna

788 av Olof Palme m. fl. (s) i vad avser yrkandet 19, såvitt nu är i
fråga, vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att aviserad utredning om administration m. m. av bostadsbidragen
bör omfatta även i motionen aktualiserade frågor,

1065 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser yrkandet 1 vari hemställs
att riksdagen uttalar sig för en omläggning av bostadsstödet till barnfamiljer
och hushåll utan barn till att bli en helt statlig angelägenhet och hos
regeringen hemställer om skyndsamt utarbetande av förslag därom.

Yttrande

Civilutskottet har i yttrandet CU 1978/79: 3 y anfört följande:

Behovet av samordning mellan systemen för statskommunala bostadsbidrag
och kommunalt bostadstillägg till folkpension (KBT) tas upp i
propositionen (s. 74—79).

Därvid anför budgetministem att enligt hans mening bör på sikt en
mera fullständig samordning mellan de två bostadsbidragssystemen eftersträvas.
Detta har hävdats även av boende- och bostadsfinansieringsutredningarna
i deras slutbetänkande (SOU 1975:51—52) och av kommunalekonomiska
utredningen (KEU) i slutbetänkandet (SOU 1977: 78).
Liknande önskemål har framförts i flera remissyttranden över KEU liksom
i riksdagen.

Även enligt utskottets mening bör på sikt en mera fullständig samordning
mellan systemen ske.

Med hänsyn till tekniska svårigheter och svårbedömbara kompensations-
och finansieringsfrågor bedömer emellertid KEU att en fullständig
samordning mellan de båda bidragssystemen kräver ytterligare utredning.

Olikheterna gäller definitioner av olika begrepp. Sålunda är inkomst -

FiU 1978/79: 35

begreppet olika i de båda systemen liksom det inkomstår som ligger till
grund för bestämning av bidrag och tillägg. Vidare är förmögenhetsbegreppet
olika liksom beräkningen av bostadskostnaderna och reglerna
om tillåten bostadsstorlek.

Dessutom finns olikheter av mera grundläggande natur som bl. a. innebär
att i det statskommunala systemet bidrag inte utgår för den del
av bostadskostnaden som understiger den s. k. nedre hyresgränsen, f. n.
400 kr. per månad. Det statskommunala bidraget är begränsat till 80 %
av kostnaden mellan de s. k. hyresgränserna medan KBT kan utgå till
hela kostnaden. Staten finansierar huvuddelen av de statskommunala
bostadsbidragen och endast en mindre del av KBT.

I avsikt att på sikt uppnå den önskade samordningen mellan systemen
anför budgetministern att han kommer att ta initiativet till att en
interdepartemental arbetsgrupp tillsätts med uppgift att utreda de tekniska
förutsättningarna att inom en rimlig kostnadsram samordna systemen.

Utskottet har ingen erinran mot en utredning om samordning av systemen.
Utskottet anser emellertid att det bör närmare övervägas om inte
denna uppgift bör anförtros åt den utredning om översyn av bostadsbidragen
till barnfamiljer m. fl. som bostadsministern enligt uppgift inom
kort kommer att tillkalla. Denna utredning, som får parlamentarisk förankring,
kommer enligt vad utskottet erfarit (se CU 1978/79: 26 s. 54
—58) att göra en tämligen bred översyn av det statskommunala systemet.
Det kan i detta sammanhang även vara både lämpligt och nödvändigt
att närmare överväga de frågor som enligt budgetministern bör åvila
den omnämnda interdepartementala arbetsgruppen. Vad civilutskottet
anfört om det fortsatta utredningsarbetet bör finansutskottet föreslå
riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna.

KEU föreslog en samordning mellan de båda systemen dels vad gäller
den övre hyresgränsen, dels beträffande statsbidragsprocenten. Enligt
KEU:s förslag borde som lagstadgad miniminivå införas en övre hyresgräns
i KBT-systemet. De övre hyresgränserna som föreslogs överensstämde
med dem som gällde för hushåll utan barn för statskommunala
bostadsbidrag vid tiden för utredningens förslag. Statsbidrag borde enligt
KEU utgå med 40 % till både KBT och statskommunala bostadsbidrag.

Budgetministern anser det önskvärt att skillnaderna mellan kommunerna
vad avser konstruktion och beloppsnivå för KBT utjämnas och
att de i årets budgetproposition föreslagna övre hyresgränserna för de
statskommunala bostadsbidragen fr. o. m. år 1980 bör gälla även för KBT.
En samordning mellan de två systemen ökar enligt budgetministern behovet
av att en gemensam lösning väljs för fördelningen av finansieringen
mellan stat och kommun. F. n. svarar staten för 72 % av kostnaderna
för de statskommunala bostadsbidragen mot endast 10—15 % av KBTkostnaderna.
I likhet med KEU förordar budgetministern samma statsbidragsandel
i de båda systemen. Statsbidrag föreslås utgå med 43 % av
kostnaderna för bostadsbidragen.

I den under allmänna motionstiden väckta och till civilutskottet hänvisade
motionen 1978/79: 788 (s), yrkandet 19, hemställs att en av bostadsministern
aviserad utredning om bostadsbidragens administration bör
belysa bl. a. frågorna om lagstadgad miniminivå för KBT och gemensamma
hyresgränser mellan de båda systemen.

Med anledning av vad som anförts om miniminivå och statsbidrags -

FiU 1978/79: 35

andel får utskottet anföra följande. Utskottet har inte att bedöma frågan
om principerna för statsbidraget och ej heller effekterna av de nu
föreslagna reglerna såvitt avser KBT-systemet, såvida inte dessa regler
påverkar det statskommunala bostadsbidragssystemet. Enligt utskottets
mening är det emellertid viktigt att reformer genomförs som ökar samordningen
mellan de båda systemen och som så långt möjligt utjämnar
de skillnader i bidragsgivningen mellan de olika kommunerna som är
en följd av systemens tekniska utformning. Utskottet har sålunda —
från de utgångspunkter utskottet har att beakta — ingen erinran mot
de av budgetministern i detta sammanhang förordade förslagen.

Vad som föreslagits i motionen 1978/79: 788 (s), yrkandet 19, såvitt
•nu är i fråga får i huvudsak anses tillgodosett genom förslag i propositionen.

Ändringen av statens andel av kostnaderna för statskommunala bostadsbidrag
till barnfamiljer m. fl. och till vissa folkpensionärer tas upp
i bilaga 6 till propositionen. Med hänvisning till vad budgetministern
tidigare anfört förordar bostadsministern att statsbidrag till statskommunala
bostadsbidrag till barnfamiljer m. fl. (SKBB) skall utgå med
43 % fr. o. m. den 1 januari 1981.

F. n. utgår statsbidrag till SKBB med 72 %. När bidraget beräknas
beaktas dock högst 80 % av den bostadskostnad som ligger mellan de
s. k. nedre och övre hyresgränserna.

Utskottet förutsätter att beräkningen av statsbidraget även efter den
1 januari 1981 kommer att ske enligt nu gällande ordning, dvs. att staten
ersätter högst 80 % av bostadskostnaden mellan hyresgränserna och
att förslaget som nu förs fram endast innebär att statsbidragsandelen
sänks från 72 till 43 %. Med hänvisning till vad som ovan anförts om
samordning mellan systemen föreslår civilutskottet att finansutskottet
godkänner förslaget om ändring av statens andel av kostnaderna för
statskommunala bostadsbidrag till barnfamiljer m. fl. och till vissa folkpensionärer
som bostadsministern förordat.

I motionen 1978/79: 1065 (vpk), yrkandet 1, föreslås riksdagen uttala
sig för en omläggning av bostadsstödet till barnfamiljer och hushåll
utan barn att bli en helt statlig angelägenhet och hos regeringen hemställa
om att förslag med denna inriktning skyndsamt utarbetas. Yrkandet
3 i motionen 1978/79: 2307 (apk) innebär att riksdagen skall besluta
att åtgärder utan dröjsmål vidtas för att ernå fullständig samordning
av SKBB med de kommunala bostadstilläggen och att bidragen i sin
helhet utgår ur statskassan.

Utskottet har ovan uttalat sig för en mera fullständig samordning av
bostadsbidragssystemen på sikt. Det är emellertid inte nu lämpligt att
förorda en längre gående samordning än vad som föreslagits i propositionen.
Motionerna avstyrks.

Utskottet

Finansutskottet ansluter sig till vad civilutskottet sålunda anfört. Vad
civilutskottet anfört om det fortsatta utredningsarbetet beträffande samordning
mellan systemen för statskommunala bostadsbidrag och kommunalt
bostadstillägg till folkpension bör ges regeringen till känna.

Utskottet hemställer

5 Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 35

FiU 1978/79: 35

1. att riksdagen avslår motionen 1978/79: 788 yrkandet 19 såvitt
nu är i fråga och som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om fortsatt utredningsarbete rörande samordning
mellan systemen för statskommunala bostadsbidrag och
kommunalt bostadstillägg till folkpension,

2. att riksdagen med avslag på motionerna 1978/79: 1065 yrkandet
1 och 1978/79: 2307 yrkandet 3 godkänner den ändring
av statens andel av kostnaderna för statskommunala bostadsbidrag
till barnfamiljer m. fl. och till vissa folkpensionärer
m. fl. som förordats i propositionen.

2. Motion om utredning av omfattningen och stödgivningen m. m. av
idrotts- och friluftsanläggningar i bostadens närhet. I motionen 2352 av
Rolf Rämgård m. fl (c) yrkandet 3 hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om utredning av frågan om omfattningen och stödgivningen
m. m. av idrotts- och friluftsanläggningar i bostadens närhet.

Motionärerna erinrar om att det finns regler om vilka anläggningar
som skall finnas i bostadens grannskap och vad som får räknas in som
stödberättigat i den statliga bostadslångivningen. Beträffande idrotts- och
friluftsanläggningar i bostadsmiljön behövs enligt motionärerna nya råd
och rekommendationer om vad som skall räknas in i låneunderlaget. Bostadsstyrelsen
bör därför ges i uppdrag att i samråd med naturvårdsverket
närmare utreda frågan.

Yttrande

Civilutskottet har i yttrandet CU 1978/79: 3 y anfört följande:

I bilaga till detta yttrande har sammanfattningsvis redogjorts för de
regler som gäller för belåning av lokaler m. m. i den mån dessa regler
faller inom civilutskottets beredningsområde. Som framgår av bilagan
kan under särskilda förutsättningar statligt finansiellt stöd utgå för bostadskomplement
för motion och rekreation. Regeringen har uppdragit
åt bostadsstyrelsen att meddela föreskrifter bl. a. om låneunderlag och
pantvärde. Bostadsstyrelsen följer fortlöpande dessa frågor. Utskottet har
förutsatt att därvid kan beaktas de berättigade anspråk som kan ställas
på stöd för åtgärder inom en grannskapsenhet e. d. Mot bakgrund härav
finns inte tillräcklig anledning att föreslå att en särskild utredning görs
om ändring av nu gällande bestämmelser i detta avseende. Civilutskottet
föreslår att finansutskottet avstyrker motionen 2352 yrkandet 3.

Utskottet

Finansutskottet ansluter sig till civilutskottets ställningstagande och
hemställer

att riksdagen avslår motionen 1978/79: 2352 yrkandet 3.

FiU 1978/79: 35

H. KOMMUNDEPARTEMENTET

I. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m. m. Kommunal beredskap.
Regeringen har i propositionen 95 bilaga 7 (kommundepartementet)
under punkterna 1.1 och 1.2 (s. 1—4) föreslagit riksdagen att
antaga vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i brandlagen (1974: 80)

2. lag om ändring i lagen (1964: 63) om kommunal beredskap.

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse:

Förslag till

Lag om ändring i brandlagen (1974: 80)

Härigenom föreskrivs att 21 § brandlagen (1974: 80) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §l

Kommun är berättigad till ersättning av statsmedel för kostnad för

1. räddningstjänst med anledning
av oljeutflöde till havs eller
i kustvattnen, Vänern, Mälaren,
Göta Älv, Trollhätte kanal eller
Södertälje kanal,

2. sanering av oljeskada som
har uppstått till följd av utflöde
som avses under 1.

1. räddningstjänst med anledning
av skogsbrand, om räddningstjänsten
ej avsett att avvärja
eller begränsa skada på egendom
som kommunen äger eller innehar,

2. räddningstjänst med anledning
av oljeutflöde till havs eller
i kustvattnen, Vänern, Mälaren,

Göta Älv, Trollhätte kanal eller
Södertälje kanal,

3. sanering av oljeskada som
har uppstått till följd av utflöde
som avses under 2.

Ersättning enligt första stycket utgår endast för den del av kostnaden
som överstiger ett av regeringen fastställt belopp.

Kommun är vidare berättigad till ersättning av statsmedel för kostnad
för räddningstjänst vid annat nödläge efter vad regeringen i varje särskilt
fall bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. I fråga om kostnad som
har uppstått före nämnda dag gäller äldre bestämmelser.

1 Senaste lydelse 1975: 96.

FiU 1978/79: 35

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964: 63) om kommunal beredskap

Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (1964: 63) om kommunal beredskap1
skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
16 §

Nuvarande lydelse

Har kommun jämlikt 7 § upprättat
särskild plan, som godkänts
av länsstyrelsen, äger kommunen
erhålla statsbidrag med 90 procent
eller den större del av planläggningskostnadens
belopp som
regeringen medgiver, allt i den
mån kostnaden kan anses skälig.
När plan första gången upprättas,
skall planläggningskostnaden beräknas
efter grunder som regeringen
fastställer. Kommunen äger
dock erhålla statsbidrag enligt
första punkten, om kommunen
gör framställning därom till länsstyrelsen
inom två månader från
den dag då kommunen fick del av
förordnandet om planläggningen.

Vad i första stycket sägs om
kommun tillämpas på motsvarande
sätt i fråga om landstingskommun.
Landstingskommun äger
dock erhålla statsbidrag, även om
planen ej har underställts länsstyrelsen
för godkännande.

Har kommun jämlikt 7 § upprättat
särskild plan, som godkänts
av länsstyrelsen, har kommunen
rätt till statsbidrag med 90 procent
eller den större del av planläggningskostnadens
belopp som
regeringen medgiver. Planläggningskostnaden
skall beräknas efter
grunder som regeringen fastställer.
Om kommunen gör framställning
därom till länsstyrelsen
inom två månader från den dag då
kommunen fick del av förordnandet
om planläggningen, skall statsbidraget
dock beräknas efter de
redovisade planläggningskostnaderna,
i den mån dessa kan anses
skäliga. Kommun har ej rätt till
statsbidrag för revision av beredskapsplan.

Vad i första stycket sägs om
kommun tillämpas också i fråga
om landstingskommun. Landstingskommun
har dock rätt till
statsbidrag, även om planen ej har
underställts länsstyrelsen för godkännande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. I fall där länsstyrelsen
före nämnda dag har förordnat om revision av kommunal eller landstingskommunal
beredskapsplan tillämpas äldre bestämmelser.

Finansutskottet tillstyrker i enlighet med civilutskottets yttrande regeringens
förslag och hemställer
att riksdagen

1. antar vid propositionen som bilaga 7.1 fogat förslag till lag
om ändring i brandlagen (1974: 80),

2. antar vid propositionen som bilaga 7.2 fogat förslag till lag
om ändring i lagen (1964: 63) om kommunal beredskap.

1 Lagen omtryckt 1977: 417.

FiU 1978/79: 35

2. Åtgärder för att förebygga jordskred, m. m. Regeringen har under
punkten 2 (s. 4—5) förordat att de kostnader för åtgärder som kan bli
nödvändiga för att förebygga jordskred t. v. får belasta anslaget för
oförutsedda utgifter.

Finansutskottet föreslår, i enlighet med civilutskottets yttrande, att
vad kommunministern anfört till regeringsprotokollet får grunda ett
motsvarande medgivande från riksdagens sida.

Utskottet hemställer

att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om finan
sieringen av kostnader för åtgärder som kan bli nödvändiga för
att förebygga jordskred.

3. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m. m. Regeringen har
under punkten 3 (D 3 s. 6) föreslagit riksdagen att till Ersättning för
verksamhet vid räddningstjänst m. m. för budgetåret 1979/80 under
femtonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 4 900 000 kr.

Finansutskottet tillstyrker i enlighet med civilutskottets yttrande regeringens
förslag och hemställer

att riksdagen till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst
m. m. för budgetåret 1979/80 under femtonde huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag av 4 900 000 kr.

4. Bidrag till kostnader för kommunal beredskap. Regeringen har under
punkten 3 (D 4 s. 6—7) föreslagit riksdagen att till Bidrag till kostnader
för kommunal beredskap för budgetåret 1979/80 under femtonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 900 000 kr.

Finansutskottet tillstyrker i enlighet med civilutskottets yttrande regeringens
förslag och hemställer

att riksdagen till Bidrag till kostnader för kommunal beredskap
för budgetåret 1979/80 under femtonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 900 000 kr.

Stockholm den 3 maj 1979
På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN

Närvarande: Björn Molin (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Knut Johansson (s),
Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Anton
Fågelsbo (c), Arne Gadd (s), Knut Wachtmeister (m), Per-Axel Nilsson
(s), Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s), Olle Wästberg i Stock
holm (fp), Rune Rydén (m) och Axel Kristiansson (c),

dock att Karin Flodström (s) ersatt Paul Jansson (s) vid B—H.

FiU 1978/79: 35

Reservationer

vid A DEN KOMMUNALA EKONOMIN

Reservation 1 beträffande redogörelse för kommunalekonomiska konsekvenser
av framlagda propositioner m.m. — i vad avser utskottets motivering
— av Kjell-Olof Feldt, Knut Johansson, Paul Jansson, Arne Pettersson,
Arne Gadd, Per-Axel Nilsson och Anita Gradin (alla s) som
anser att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Vad
gäller” och på s. 9 slutar med ”yrkandet 5” bort ha följande lydelse:

Vad gäller kravet i motionen 2306 att också finansieringsvägar skall
anvisas har utskottet svårt att förstå förslagets innebörd. Om motionärerna
enbart avser att riksdagen bör ta ställning till huruvida statsbidrag
skall utgå för verksamheten sker detta uppenbarligen redan i dag. Antingen
fattar riksdagen beslut om att statsbidrag skall utgå eller också
får kommunerna själva svara för finansieringen. Om motionärernas syften
inte sträcker sig längre än så har yrkandet uppenbarligen inget reellt
innehåll. Om motionärerna däremot menar att riksdagen skall ange hur
kommunerna bör välja mellan olika finansieringsalternativ innebär yrkandet
ett kraftigt ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Med det anförda
avstyrker utskottet motionen 1706 och motionen 2306 yrkandet 5.

Reservation 2 beträffande riktlinjer för en reformering av statsbidragsgivningen
till kommuner och landstingskommuner av Knut Wachtmeister
(m) och Rune Rydén (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”skall utgå” bort utgå,

dels den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och på s. 12 slutar med ”en fyraårsperiod” bort ha följande

lydelse:

Utskottet tillstyrker en utbyggnad av skatteutjämningssystemet som
vid full utbyggnad innebär ökade bidrag med ca 2,9 miljarder kr. jämfört
med vad som betalas ut innevarande år. Utskottet avstyrker därmed
motionen 2307 yrkandet 1 med förslag om en utbyggnad av skatteutjämningssystemet
med 2 874 milj. kr. för vartdera av åren 1980 och 1981.

Utskottet anser emellertid i likhet med vad som anförs i motionen 2306
att genomförandet av det reformerade systemet för kommunal skatteutjämning
bör ske etappvis under en fyraårsperiod i stället för under en tvåårsperiod
som regeringen föreslagit. För det första sprider man därvid
kommunalskattesänkningen under en längre period och undviker därigenom
den avsevärda stimulans av den privata konsumtionen som ett
snabbare genomförande med ty följande krav på större årliga kommunalskattesänkningar
skulle innebära. Detta framstår enligt vår mening som
nödvändigt med tanke på det begränsade utrymmet för privat konsumtionsökning
fram till 1983. En sådan förlängning av genomförandetiden

FiU 1978/79: 35

fordrar utarbetandet av andra övergångsbestämmelser än de av regeringen
förordade. Det bör enligt utskottet uppdragas åt regeringen att
förelägga höstriksdagen ett reviderat förslag i detta hänseende.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”1 motionen
2306” och på s. 13 slutar med ”andra utskott” bort ha följande
lydelse:

I motionen 2306 yrkandet 2 föreslås riksdagen besluta att den kommunala
utdebiteringen skall sänkas i motsvarande mån som de kommunala
skatteutjämningsbidragen ökar i enlighet med vad som i motionen
anförts.

Förslaget till nytt skatteutjämningssystem innebär sammantaget ett
minskat utdebiteringsbehov motsvarande 1,16 kronor per skattekrona.
Det motsvarar ca 4 procent av de totala kommunalskatterna. För ett
tjugotal kommuner i södra och mellersta Sverige innebär förslaget ett
minskat utdebiteringsbehov på 2 kronor per skattekrona. Kalmar, Skaraborgs
och Kronobergs län får bidragsökningar motsvarande resp. 2,75,
2,57 och 2,55 kronor per skattekrona. För kommunal- och landstingsskatten
sammantagna innebär förslaget i mer än 100 av landets korn
muner ett minskat utdebiteringsbehov på mer än 2 kronor per skattekrona
och för 16 kommuner överstiger effekten 3 kronor per skattekrona.

Det framhålls i propositionen att ”de ökade bidrag som genom den nu
föreslagna reformen kommer kommuner och landstingskommuner till
del inte får användas till att driva upp den kommunala verksamhetens
volymexpansion utöver den riktpunkt som angavs i överenskommelsen.
Som jag har framhållit i det föregående utgår jag ifrån att man i de kommuner
och landstingskommuner som genom reformen får ett avsevärt
inkomsttillskott kraftfullt utnyttjar möjligheterna att sänka skattesatserna.
” Föredraganden säger sig ha övervägt att som bidragsvillkor kräva
att en viss del av de ökade bidragen används till skattesänkning men har
avstått från detta eftersom genomförandet fördelas på två år.

Enligt utskottets bedömning framstår det som utomordentligt anmärkningsvärt
att regeringen återigen nöjer sig med att uttala allmänna förhoppningar.
Det är en dålig metod för att begränsa någons utgifter att
tillföra denne mer pengar. Regeringens passivitet är desto mer anmärkningsvärd
med hänsyn till beräkningarna i 1978 års långtidsutredning
om behovet av ökade kommunala utdebiteringar inom ramen för den
antagna kommunala konsumtionsökningen på 2,8 procent per år. Enligt
utredningen skulle behovet av ökad utdebitering 1978—1983 uppgå till
1 krona per skattekrona från 1978 års nivå. Det har därvid antagits,
att statsbidragens andel av de kommunala konsumtionsutgifterna skulle
sjunka från 34 procent till 30 procent.

1979 höjdes den kommunala utdebiteringen med i genomsnitt 0,31
krona per skattekrona. Det kvarstående utdebiteringsbehovet skulle då
uppgå till knappt 0,70 kronor per skattekrona. Att i det läget, utan
tvingande krav på motsvarande kommunala skattesänkningar, genom
skatteutjämningssystemet öka kommunernas inkomster med vad som
motsvarar 1,16 kronor per skattekrona under loppet av två år förefaller
milt sagt vådligt. Risken måste bedömas som avsevärd för att man stimulerar
fram en snabbare snarare än en långsammare kommunal konsumtionsökning.
Särskilt stor är givetvis risken härför i de kommuner, där

FiU 1978/79: 35

förslaget motsvarar bidragsökningar överstigande 2 kronor på primäroch
sekundärkommunerna sammantagna.

Det är enligt utskottets bedömning, mot bakgrund av det ekonomiska
framtidsperspektiv som 1978 års långtidsutredning representerar, statsmakternas
skyldighet att medverka till att den kommunala konsumtionsökningen
håller sig innanför resursutrymmets gränser. Risken för nya
och allvarliga balansrubbningar i samhällsekonomin måste i annat fall
betraktas som överhängande. Utskottet anser att detta förutsätter att
bidragsvillkoren ges en sådan utformning, att de ökade bidragen används
till skattesänkningar.

Kravet på skattesänkningar bör i princip få en sådan utformning, att
den genomsnittliga kommunala skattesänkningen fram till 1983 bör uppgå
till 0,70 kronor per skattekrona enligt följande:

Utrymme för sänkt utdebitering genom ökad skatteutjämning
1,16 kr/skr

Utdebiteringsmarginal för kommunal konsumtionsökning
./. 0,46 kr/skr

Utdebiteringssänkning 0,70 kr/skr

Vad som här benämnts utdebiteringsmarginal för kommunal konsumtionsökning
har satts lägre än till de 0,70 kronor per skattekrona, som
motsvarar behovet av kommunal utdebiteringshöjning enligt långtidsutredningen.
Motiven härför är två: Dels anser utskottet att en årlig
kommunal konsumtionsökning på 2,8 procent måste ses snarare som en
övre gräns än som ett mål, dels måste det matematiskt framräknade
kravet på skattesänkningar vara förenat med dispensmöjligheter för t. ex.
kommuner som under lång tid avstått från utdebiteringshöjningar.

Kravet på utdebiteringssänkningar måste givetvis beräknas separat för
varje kommun och landstingskommun för sig så att kravet på sänkt utdebitering
ökar i motsvarande mån som utrymmet för en utdebiteringssänkning
ökar genom ökade skatteutjämningsbidrag. Det torde vidare
vara nödvändigt att sätta vad som här kallats utdebiteringsmarginalen
något högre för landstingskommunerna än för primärkommunerna med
tanke på bl. a. sjukvårdens behov. Det bör uppdragas åt regeringen att
i samråd med Kommunförbundet och Landstingsförbundet utarbeta preciserade
regler i ifrågavarande hänseende för slutligt godkännande av
höstriksdagen. Utskottet bifaller motionen 2306 yrkandet 2.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande riktlinjer för en reformering av statsbidragsgivningen
till kommuner och landstingskommuner att riksdagen
med anledning av propositionen 1978/79: 95 såvitt nu är i fråga
och motionen 1978/79: 2371 yrkandet 1, med avslag på motionerna
1978/79: 338, 1978/79: 2307 yrkandena 1 och 2 och
1978/79:2373 yrkandet 1 samt med bifall till motionen
1978/79:2306 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

FiU 1978/79: 35

Reservation 3 beträffande riktlinjer för en reformering av statsbidragsgivningen
till kommuner och landstingskommuner — i vad avser utskottets
motivering — av Kjell-Olof Feldt, Knut Johansson, Paul Jansson,
Arne Pettersson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson och Anita Gradin (alla s)
som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utrymme
för” och på s. 8 slutar med ”kommunala utgifter” bort ha följande lydelse: Utrymme

för utbyggnad av den kommunala verksamheten m. m.

Den kommunala verksamheten är av grundläggande betydelse för
medborgarnas sociala välfärd. På kommuner och landstingskommuner
har successivt lagts ett allt större ansvar för t. ex. utbildning, omvårdnaden
om de svaga grupperna i samhället, åtgärder för social utjämning
etc. Detta har lett till en snabb tillväxt av den kommunala verksamheten
och av de kommunala utgifterna.

De uttalanden om den kommunala utgiftsexpansionen som görs i propositionen
präglas enligt utskottets uppfattning alltför mycket av inställningen
att en begränsning av de kommunala anspråken är särskilt lämplig
av tillgängliga alternativ för beskärning av de samlade resursanspråken
i samhället.

De ekonomiska resurserna i vårt land är förvisso ansträngda. Under
de närmaste åren måste stora investeringsbehov på skilda samhällssektorer
tillgodoses, ett statligt budgetunderskott av närmast enorma mått
måste successivt nedbringas, etc. Utskottet finner det dock felaktigt att
i sammanhanget behandla den kommunala sektorn som en restpost där
beskärningen till slut måste göras. Det kan enligt utskottets mening inte
accepteras att de svagaste och mest utsatta i samhället får betala priset
för tre års misslyckad ekonomisk politik. Detta skulle bli följden om
kraven på återhållsamhet ensidigt riktas mot den kommunala sektorn.

Det ter sig i och för sig ofrånkomligt att den kommunala verksamheten
expanderar i långsammare takt än vad som varit fallet under de
senaste åren. I sammanhanget vill utskottet erinra om att i den överenskommelse
som träffades mellan regeringen och de båda kommunförbunden
år 1978 angavs att riktpunkten för den kommunala konsumtionens
volymökning borde vara 3 % per år under 1979 och 1980. Det måste
dock klargöras att när utrymmet för kommunal expansion diskuteras
måste detta ske utifrån en avvägning mellan de angelägna behov som i
princip bara kan tillgodoses genom kommunal verksamhet och andra
resursanspråk. Det finns anledning påpeka att långtidsutredningens baskalkyl
visar att den kommunala konsumtionen behöver öka med 1,8 %
per år enbart för att bibehålla nu gällande standardnivå och fullgöra beslutade
åtaganden. Utskottet vill vidare erinra om att i den nämnda
överenskommelsen enighet nåtts om att en utbyggnad av barnomsorg,
äldrevård och långtidssjukvård skall prioriteras.

I propositionen diskuteras medel för att begränsa den kommunala
utgiftsexpansionen. Problemet är att finna instrument för den nödvändiga
avvägningen mellan olika behov som medborgarna vill ha tillgodosedda
och det samhällsekonomiska utrymme som finns tillgängligt för att

FiU 1978/79: 35

tillgodose behoven. Därvid har enligt utskottets mening kommuner och
landstingskommuner de bästa förutsättningarna att själva avgöra vilka
behov som i första hand bör tillgodoses och de bör också i stor utsträckning
ha det direkta ansvaret för de prioriteringar som görs. Ansvaret
för att olika sektorers (inkl. den kommunala sektorns) resursanspråk
ryms inom det totalt tillgängliga utrymmet måste ytterst falla på statsmakterna.

Statsmakterna har genom sina beslut bidragit till den kommunala
utgiftsexpansionen och kommer att göra så också i framtiden.

dels den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Föredraganden
framhåller” och slutar med ”inriktade tjänsterna” bort ha följande
lydelse:

Föredraganden framhåller att även om ökade avgifter inte tillför kommunerna
och landstingskommunerna kraftigt ökade inkomster, är det
viktigt att se till att avgiftsinkomsterna inte holkas ur utan att de följer
kostnadsutvecklingen. Utskottet kan instämma i detta uttalande. Däremot
anser utskottet föredragandens uttalanden beträffande användningen av
avgifter som styrmedel för inriktningen och omfattningen av den kommunala
verksamheten alltför allmänt hållna för att det skall vara möjligt
att ta ställning till dem. Utskottet vill i sammanhanget endast framhålla
att utskottet finner det principiellt felaktigt att använda avgifter för att
minska efterfrågan på kommunala tjänster som tillgodoser väsentliga
sociala behov.

vid C SOCIALDEPARTEMENTET

Reservation 4 beträffande punkten 7. Bidrag till kommunala nykterhetsnämnder
m. m. av Kjell-Olof Feldt, Knut Johansson, Arne Pettersson,
Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin och Karin Flodström (alla
s) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande
lydelse:

Finansutskottet instämmer i socialutskottets ställningstagande. Utskottet
tillstyrker följaktligen att, som föreslås i motionen 2369 yrkandet 1
och motionen 2371 yrkandet 5, bidragen till alkoholpolikliniker och vårdcentraler
för narkotikamissbrukare samt till försöksverksamhet med nytillkommande
alkoholpolikliniker bibehålls. Propositionen avstyrks i motsvarande
del. Regeringens övriga förslag under denna punkt tillstyrker
utskottet.

Eftersom riksdagen nu har att göra en samlad bedömning av statsbidragsgivningen
till kommuner och landstingskommuner finner utskottet
det inte rimligt att begära förslag från regeringen som skulle innebära att
de beslut som nu fattas på någon eller några punkter skulle behöva ändras
i höst. Utskottet avstyrker därför yrkandet 2 i motionen 2369.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. med anledning av propositionen och med bifall till motionerna
1978/79: 2369 yrkandet 1 och 1978/79:2371 yrkandet 5 god -

FiU 1978/79: 35

känner vad utskottet anfört om slopande av vissa statsbidrag till
kommunernas nykterhetsvård,

2. avslår motionen 1978/79: 2369 yrkandet 2.

Reservation 5 beträffande punkten 9. Motion om statsbidrag till den
kommunala barnomsorgen av Kjell-Olof Feldt, Knut Johansson, Arne
Pettersson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin och Karin Flodström
(alla s) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha
följande lydelse:

Med hänvisning till vad som anförts i avvikande mening till socialutskottets
yttrande SoU 1978/79: 5 y vill finansutskottet för sin del anföra
följande.

Utskottet tillstyrker under en senare punkt i betänkandet förslaget i
motionen 1978/79:2371 att endast den faktiska utbyggnaden av barnomsorgen
och inte jämväl antalet barn skall beaktas i skatteutjämningssystemet.
Detta innebär ett verksamt stöd till kommunerna i deras strävanden
att fullfölja den överenskomna utbyggnaden av barnomsorgen.
Enligt utskottets mening behövs därutöver ytterligare insatser om man
skall kunna genomföra den ambitiösa utbyggnadsplan som beslöts under
1975/76 års riksmöte. Kommunernas kostnader för den planerade utbyggnaden
utgör en betydande belastning på den kommunala ekonomin.
Utskottet anser därför att en höjning av statsbidragen är befogad. Ett beslut
härom med den innebörd som föreslås i motionen 1978/79: 2371
skulle också redan nu kunna påverka kommunerna att skynda på utbyggnaden
av barnomsorgens olika former. Utskottet tillstyrker därför
yrkandet 3 i motionen 1978/79: 2371.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79: 2371 yrkandet 3
uttalar att statsbidragen för daghem, fritidshem och familjedaghem
skall höjas med 10 % fr. o. m. den 1 juli 1980.

vid D BUDGETDEPARTEMENTET

Reservation 6 beträffande punkten 1. Lag om skatteutjämningsbidrag
i vad avser behandlingen av kostnaderna för barnomsorgen inom skatteutjämningssystemet
av Kjell-Olof Feldt, Knut Johansson, Arne Pettersson,
Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin och Karin Flodström
(alla s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ”1 propositionen”
och på s. 42 slutar med ”yrkandet 2” bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till vad som anförs i en avvikande mening till socialutskottets
yttrande SoU 1978/79: 5 y vill finansutskottet framhålla att
skatteutjämningssystemet bör utformas så att det bidrar till en utjämning
av kostnaderna för barnomsorgen och också så långt möjligt stimu -

FiU 1978/79: 35

lerar kommunerna till en fortsatt utbyggnad av denna verksamhet. Endast
delvis tillgodoses dessa önskemål i propositionen. Genom att också ta
hänsyn till det faktiska antalet barn i de ifrågavarande åldersgrupperna
kan kommuner via skatteutjämningssystemet erhålla tillskott av skatteunderlag
oavsett i vilken utsträckning man faktiskt byggt ut barnomsorgen.
Enligt utskottets mening bör man i stället välja en metod för utjämning
av kommunernas nettokostnader för daghem, fritidshem och familjedaghem
som direkt anknyter till det faktiskt utnyttjade antalet platser i
barnomsorgen. Utskottet ansluter sig därför till motionsyrkandet (yrkandet
2 i motionen 1978/79: 2371) och avstyrker således regeringsförslaget
i motsvarande del.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande behandlingen av kostnaderna för barnomsorgen
inom skatteutjämningssystemet att riksdagen med bifall till motionen
1978/79: 2371 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

Reservation 7 beträffande punkten 1. Lag om skatteutjämningsbidrag i
vad avser lag om skatteutjämningsbidrag av Knut Wachtmeister (m) och
Rune Rydén (m) som — under förutsättning av bifall till reservationen 2
— anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med ”Beträffande
genomförandet” och på s. 44 slutar med ”kommuns delning”
bort ha följande lydelse:

Beträffande genomförandet av skatteutjämningsreformen har utskottet
redan under punkten A i detta betänkande tillstyrkt den i motionen
2306 föreslagna fyraåriga införandeperioden.

Reglerna för hur bidrag skall beräknas under den i propositionen föreslagna
tvååriga införandeperioden finns angivna i lagförslagets övergångsbestämmelser.
I enlighet med motionen 2306 yrkandet 3 bör riksdagen
nu avslå regeringens lagförslag och hos regeringen hemställa om nytt
förslag till höstriksdagen grundat på att reformen skall genomföras etappvis
under fyra år.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande lag om skatteutjämningsbidrag att riksdagen avslår
vid propositionen som bilaga 3.1 fogat lagförslag och motionen
1978/79: 2370 och med bifall till motionen 1978/79: 2306 yrkandet
3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Reservation 8 beträffande punkten 3. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m. m. av Knut Wachtmeister (m) och Rune Rydén (m) som —
under förutsättning av bifall till reservationen 2 — anser att

FiU 1978/79: 35

dels den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 48 slutar med ”yrkandet 4” bort ha följande lydelse:

Utskottet har under punkten A i detta betänkande tillstyrkt förslaget
i motionen 2306 att reformen skall införas etappvis under fyra år. Utskottet
tillstyrker följaktligen att det i motionen 2306 yrkandet 4 föreslagna
anslaget anvisas och avstyrker regeringens förslag.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79: 2306 yrkandet 4
och med avslag på propositionen till Skatteutjämningsbidrag till
kommunerna m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag
av 4 965 000 000 kr.

Reservation 9 beträffande punkten 5. Kompensation till kommuner m. fl.
i anledning av 1974 års skattereform av Knut Wachtmeister (m) och Rune
Rydén (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”yrkandet 3” bort ha följande lydelse:

År 1977 träffades en överenskommelse mellan regeringen och kommun-
och landstingsförbunden om att så långt som möjligt begränsa de
kommunala utdebiteringshöjningarna för 1978. Inte desto mindre kom
kommunalskattehöjningen i genomsnitt att uppgå till 1,86 kr./skr., vilket
är den största höjningen någonsin. I juni 1978 träffades en ny överenskommelse.
För första gången enades parterna härvid om en specificerad
riktpunkt för den kommunala konsumtionens volymökning. Denna borde
vara 3 % per år 1979 och 1980. Den prognos som redovisades i finansplanen
avseende den kommunala konsumtionsökningen innebar att denna
skulle komma att uppgå till 3,5 % för 1979. Mot den bakgrunden uttalade
budgetministern förhoppningen ”att kommuner och landsting kommer
att vara ytterligt återhållsamma med nya utgiftsåtaganden under
1979 för att inte avvika från de överenskomna riktlinjerna för volymutvecklingen”.
”Det kommunala budgetarbetet inför 1980 bör givetvis
också ges en sådan inriktning att överenskommelsen följs”, hette det
vidare.

I den reviderade nationalbudgeten (prop. 1978/79: 150) beräknas nu
den kommunala konsumtionsökningen för år 1979 bli ca 4 %. Någon
anpassning till kravet på en dämpad volymexpansion tycks över huvud
taget inte ha skett 1978 och 1979.

Enligt utskottets bedömning är därför en kraftigare reaktion från statsmakternas
sida motiverad. En omprövning av gjorda transfereringsåtaganden
gentemot kommunerna bör komma till stånd.

Förra årets överenskommelse med kommunerna avsåg transfereringar
under 1979. Kommunerna har kalkylerat in dessa i sina budgetar. Däremot
bör enligt utskottets uppfattning på det sätt som föreslås i motionen
1108 den kommunala konsumtionens utveckling för år 1980 påverkas
genom att de statliga transfereringarna skärs ned med ett belopp motsvarande
0,5 % av den kommunala konsumtionen eller 450 milj. kr.

FiU 1978/79: 35

Denna reduktion kan lämpligen ske under förevarande anslag. Utskottet
tillstyrker således motionen 1108 yrkandet 3.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79: 1108 yrkandet 3
och med avslag på propositionen 1978/79: 100 bilaga 11 punkten
D 4 till Kompensation till kommuner m. fl. i anledning av
1974 års skattereform för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag
av 1 730 000 000 kr.

vid F JORDBRUKSDEPARTEMENTET

Reservation 10 beträffande punkten 1. Bidrag till kommunala avloppsreningsverk
m. m. av Knut Wachtmeister (m) och Rune Rydén (m) som
anser att

dels utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

I samband med att det speciella investeringsstöd som kommunerna nu
har för uppförande av kommunala avloppsreningsverk upphör bör medlen
överföras till skatteutjämningssystemet. En förskjutning i statsbidragsgivningen
från specialdestinerade bidrag till skatteutjämningsbidrag bör
också som KEU 76 konstaterar leda till att ansvaret för prioriteringar
mellan olika kommunala verksamheter i ökad grad kommer att åvila
de kommunala beslutsinstanserna. En minskad specialdestinerad bidragsgivning
bör därmed öka förutsättningarna för att den kommunala servicen
anpassas till lokala förhållanden och prioriteringar.

Finansutskottet vill framhålla att regeringens förslag till avveckling
av statsbidragen till de kommunala avloppsreningsverken i sin nuvarande
generella utformning inte innebär att ambitionsnivån när det gäller de
kommunala vattenvårdsfrågorna får sänkas.

Finansutskottet vill i likhet med chefen för jordbruksdepartementet
också peka på de möjligheter som kan finnas att i vissa fall finansiera
utbyggnad av reningsverk med beredskapsmedel.

Med det ovan anförda avstyrker finansutskottet motionerna 2351 (c)
yrkandet 2 och 2371 (s) yrkandet 4 och tillstyrker de riktlinjer som förordats
i propositionen i fråga om det framtida statliga stödet till kommunala
avloppsanläggningar.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. med avslag på motionerna 1978/79:2351 yrkandet 2 och
1978/79:2371 yrkandet 4 godkänner de riktlinjer som förordats
i propositionen i fråga om det framtida statliga stödet
till kommunala avloppsanläggningar.

FiU 1978/79: 35

Särskilda yttranden

1. av Knut Wachtmeister (m) och Rune Rydén (m) som — vid A beträffande
redogörelse för kommunalekonomiska konsekvenser av framlagda
propositioner m. m. — anför:

Redan 1975 väcktes en moderatmotion (1975: 682) med krav på att
varje proposition som berör kommunernas ekonomi också skall åtföljas
av en redogörelse av de kommunalekonomiska konsekvenserna. Riksdagen
beslöt den gången att överlämna motionen till kommunalekonomiska
utredningen.

Det är mycket glädjande att våra tankegångar som nu upprepas i
motionerna 1706 och 2306 yrkande 5 på ett helt annat sätt än tidigare
tycks ha vunnit gehör.

Då även kravet i motion 2306 om anvisandet av finansieringsvägar
för av riksdagen beslutade kommunala reformer har fått en relativt
positiv skrivning finner vi inte anledning att reservera oss trots att utskottet
rent formellt avslår motionerna.

2. av Knut Wachtmeister (m) och Rune Rydén (m) som — vid A beträffande
lagstiftning om det kommunala skatteuttaget — anför:

I motion 411 (m) som väcktes under den allmänna motionstiden krävs
att en beredning tillsätts med uppdrag att framlägga ett förslag om lagstadgat
kommunalt skattetak.

Vid behandling av motionen har finansutskottet endast påtalat de
negativa konsekvenserna som ett sådant beslut skulle få för den kommunala
självstyrelsen och för samspelet mellan stat och kommun.

Vi vill emellertid understryka att föredragande statsråd i propositionen
1978/79: 95 konstaterar att erfarenheterna av hittills gjorda frivilliga
överenskommelser om en dämpad kommunal expansionstakt varit något
blandade samt att en lagstiftning om det kommunala skatteuttaget kan
komma att få förnyad aktualitet. Det förhållandet att den kommunala
expansionen för 1979 synes bli hela 4 % i stället för överenskomna 3 %
och bara för några månader sedan beräknade 3/4 % understryker enligt
vår uppfattning ytterligare det allvarliga i vad som sägs härom i propositionen.

FiU 1978/79: 35

Bilaga 1

Skatteutskottets yttrande
1978/79: 5 y

över propositionen 1978/79:95 om den kommunala ekonomin
jämte motioner

Till finansutskottet

Finansutskottet har begärt yttrande från skatteutskottet över propositionen
1978/79: 95 om den kommunala ekonomin jämte motioner.

I de med anledning av propositionen väckta motionerna torde endast
två yrkanden beröra utskottets ämnesområde, nämligen yrkandet 3 i
motionen 1978/79: 2351 av Alvar Andersson m. fl. (c) och yrkandet 2
i motionen 1978/79: 2373 av Lars Wemer m. fl. (vpk). Det förstnämnda
yrkandet innehåller en begäran om riksdagsskrivelse angående fortsatt
utredning beträffande beskattningen av juridiska personer medan
det senare yrkandet avser en begäran om en parlamentarisk utredning
om övergång till en progressiv statskommunal enhetsskatt.

Det nämnda yrkandet i motionen 2351 motiveras med att företagsskatteberedningen
föreslog en fast enhetlig statsskattesats för juridiska
personer och därmed slopande av den kommunala utdebiteringen men
att budgetministern med hänvisning till de komplikationer som redovisas
i propositionen anser att förslaget i denna del tills vidare bör lämnas
utan ställningstagande.

Frågan om de juridiska personernas beskattning inrymmer betydande
problem, vilket framgår av såväl kommunalekonomiska utredningens
och företagsskatteberedningens slutbetänkanden som de till dessa betänkanden
fogade reservationerna. Enighet föreligger i stort sett om att
de nu gällande reglerna medför olämpliga effekter från regionalpolitisk
synpunkt, orättvisor kommunerna emellan och administrativa problem.
De förslag till lösningar som diskuterats erbjuder både fördelar och
nackdelar. Utan att ta ställning till de föreliggande förslagen anser utskottet
frågan vara av sådan vikt att den inte bör förbigås vid prövningen
av de kommunala beskattningsfrågorna. I enlighet härmed förordar
utskottet att finansutskottet hemställer att frågan om de juridiska
personernas beskattning blir föremål för fortsatt utredning. Därmed
skulle yrkandet 3 i motionen 2351 i huvudsak vara tillgodosett.

Beträffande yrkandet 2 i vpk-motionen om utredning rörande en
progressiv statskommunal enhetsskatt har utskottet tidigare uttalat att
frågor av denna art bör prövas i samband med övriga förslag om beskattningens
framtida utformning. Utskottet, som återkommer till denna

FiU 1978/79: 35

fråga vid behandlingen av prop. 1978/79: 160 om fortsatt reformering
av inkomstskatten, m. m. jämte motioner, finner att riksdagen inte bör
ta ställning till denna fråga i förevarande sammanhang utan avstyrker
bifall till yrkandet 2 i motionen 2373.

I fråga om de i propositionen framlagda förslagen inom beskattningsområdet
finner utskottet att de huvudsakligen berör principfrågor utan
omedelbar anknytning till skattelagstiftningen. Utskottet avstår från att
i detta sammanhang gå in på frågor om den kommunala beskattningsrätten
och vad därmed sammanhänger. I enlighet härmed begränsar utskottet
sitt yttrande över propositionen till förslaget om slopande av
statsbidrag till kommunernas kostnader för kommunala taxeringsrevisorer
i punkten 2 av bilaga 3, avseende budgetdepartementets verksamhetsområde.
Medel för sådana statsbidrag är beräknade inom det under
åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Kostnader för årlig taxering
m. m., en anslagspost som regelmässigt hänvisats till skatteutskottet
för beredning.

Förslaget i propositionen innebär att bidrag inte skall utgå fr. o. m.
1980 års taxering. Bidrag utgick för budgetåret 1977/78 med 472 800
kr. till åtta kommuner. Slopandet av bidragen innebär inte att kommunerna
fråntas dessa medel, utan att pengarna överförs till det allmänna
skatteutjämningssystemet. Möjligheten att förordna kommunala taxeringsrevisorer
skall kvarstå.

Det föreslagna slopandet av statsbidraget för kommunala taxeringsrevisorer
utgör ett led i den avveckling av en detaljreglerad bidragsgivning
till kommunerna som kommunalekonomiska utredningen förordat.
Då åtgärden inte kan anses begränsa kommunernas möjligheter att —
om de finner det vara av värde — ändå förordna egna revisorer, anser
skatteutskottet övervägande skäl tala för bifall till propositionen i denna
del. Skatteutskottet förordar därför att finansutskottet hemställer att
riksdagen godkänner vad budgetministern förordat i fråga om slopande
av den särskilda statsbidragsgivningen för kommunala taxeringsrevisorer.

Stockholm den 3 april 1979

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), andre vice talmannen Tage Magnusson
(m), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson (s), Stig Josefson (c), Nils
Hörberg (fp), Rune Carlstein* (s), Tage Sundkvist (c), Kurt Söderström
(m), Hagar Normark (s), Johan Olsson* (c), Curt Boström (s), Holger
Bergqvist (fp) och Bo Forslund (s).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

6 Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 35

FiU 1978/79: 35

Bilaga 2

Lagutskottets yttrande
1978/79:4 y

över propositionen 1978/79: 95 om den kommunala ekonomin såvitt
avser justitiedepartementets verksamhetsområde

Till finansutskottet

Finansutskottet har hemställt om lagutskottets yttrande över propositionen
1978/79: 95 om den kommunala ekonomin, såvitt gäller de
delar av propositionen som hänför sig till lagutskottets beredningsområde,
jämte ev. följ dmotioner.

Lagutskottet får med anledning härav anföra följande.

I den till propositionen fogade bilagan 1, justitiedepartementets verksamhetsområde,
uttalar departementschefen att han anser det nuvarande
statsbidraget till kommun för kostnaderna för ersättning till medlare
enligt lagen (1973: 650) om medling mellan samlevande inte längre
skall utgå. På grund härav föreslår departementschefen att 4 § andra
stycket i nämnda lag upphävs. Vidare föreslås en smärre ändring i 2 §
andra stycket i lagen. De föreslagna lagändringarna har upptagits i ett
till bilaga 1 fogat förslag till lag om ändring i lagen (1973: 650) om
medling mellan samlevande.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det nuvarande
statsbidraget för borgerlig medling bör upphöra. De föreslagna ändringarna
i lagen om medling mellan samlevande föranleder ingen erinran
från utskottets sida. Utskottet tillstyrker följaktligen att det till
bilaga 1 fogade lagförslaget antas av riksdagen.

Stockholm den 3 april 1979
På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: Ivan Svanström (c), Lennart Andersson (s), Stig Olsson (s),
Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Bernt Ekinge (fp), Sonja Fredgardh
(c), Åke Gillström (s), Bo Siegbahn (m), Ingemar Konradsson (s), Marianne
Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Anne-Marie Gustafsson (c),
Bengt Silfverstrand (s) och Joakim Ollén (m).

FiU 1978/79: 35

Bilaga 3

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1978/79:1 y

över viss del av propositionen 1978/79: 95 om den kommunala
ekonomin jämte motioner

Till finansutskottet

Genom beslut den 20 mars 1979 har finansutskottet hemställt om socialförsäkringsutskottets
yttrande över propositionen 1978/79: 95 om den
kommunala ekonomin i vad avser de delar av propositionen som hänför
sig till utskottets beredningsområde jämte ev. motionsyrkanden i anslutning
härtill.

Den del av propositionen som direkt berör socialförsäkringsutskottets
ämnesområde behandlar frågan om statsbidrag till kommunala bostadstillägg
till folkpension. Förslag om ändrade regler härför återfinns i
bilaga 2 (Socialdepartementets verksamhetsområde) p. 1. Utskottet har
ansett att yrkandena 3 och 4 i den med anledning av propositionen
väckta motionen 1978/79: 2309 av Bo Turesson (m) har samband med
den fråga utskottet skall yttra sig över. Vidare har under den allmänna
motionstiden vid innevarande riksmöte väckts två motioner som rör
kommunalt bostadstillägg till folkpensionärer och som har hänvisats
till socialförsäkringsutskottet, nämligen motionen 1978/79: 313 av Lars
Werner m. fl. (vpk) och motionen 1978/79: 399 av Rolf Hagel (apk) och
Alf Lövenborg (apk), sistnämnda motion såvitt avser yrkandet 3. Med
hänsyn till att motionsyrkandena avser frågor med direkt anknytning
till ovannämnda förslag i propositionen har socialförsäkringsutskottet
beslutat överlämna dem till finansutskottet. Yttrandet omfattar därför
även dessa motionsyrkanden.

Kommunalt bostadstillägg kan utgå till den som uppbär folkpension i
form av ålderspension, förtidspension eller änkepension och till kvinna
som uppbär hustrutillägg. Kommunerna får själva bestämma grunderna
för utgivande av bostadstillägg men är bundna av vissa bestämmelser
om inkomstprövning. Dessa innebär att bostadstillägget minskas med en
tredjedel av pensionärens årsinkomst vid sidan av folkpensionen (inkl.
pensionstillskott) i den mån sidoinkomsten överstiger 1 500 kr. för den
som är gift (3 000 kr. för makar tillhopa) och 2 000 kr. för ensamstående.
För förtidspensionärer med partiell förtidspension gäller vissa särregler.

Samtliga kommuner i landet utger kommunalt bostadstillägg. Genom
att kommunerna tillämpar olika grunder för beräkningen av bostadstilläggen,
uppvisar tilläggen beloppsmässigt betydande variationer mellan
kommunerna.

FiU 1978/79: 35

Av kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen finansieras ca
85—90 % av kommunerna och återstoden av staten.

Fr. o. m. den 1 januari 1978 har folkpensionärer fått möjlighet att
erhålla statskommunalt bostadsbidrag om detta ger högre bidrag än det
kommunala bostadstillägget.

De kommunala bostadstilläggen och de statskommunala bostadsbidragen
till folkpensionärer administreras av riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna.

1976 års kommunalekonomiska utredning ansåg i sitt slutbetänkande
(SOU 1977: 78) — liksom tidigare boende- och bostadsfinansieringsutredningarna
i SOU 1975: 51—52 — att det var angeläget att på sikt
nå en mer fullständig samordning mellan reglerna för kommunalt bostadstillägg
och statskommunalt bostadsbidrag. I propositionen uttalar
sig också chefen för budgetdepartementet för en sådan samordning och
uppger att han kommer att ta initiativ till att en interdepartemental arbetsgrupp
tillsätts med uppgift att utreda de tekniska förutsättningarna
att inom en rimlig kostnadsram samordna systemen. Förslag till vissa
omedelbara ändringar läggs emellertid fram i propositionen. Dessa är
enligt uttalande i propositionen utformade så att de inte minskar möjligheterna
till samordning i framtiden.

Avsikten med förslaget såvitt avser de kommunala bostadstilläggen är
att tilläggen skall kunna höjas i kommuner som nu utger låga tilläggsbelopp
och att man därmed skall kunna nå en större enhetlighet mellan
kommunerna. Enligt förslaget bör detta åstadkommas genom att ett
statsbidrag införs till kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen
enligt motsvarande regler som gäller för de statskommunala bostadsbidragen.
Som villkor för statsbidrag bör gälla att kommunen genom
kommunalt bostadstillägg täcker minst 80 % av bostadskostnaden upp
till en övre hyresgräns som är densamma som gäller för statskommunala
bostadsbidrag. I enlighet med förslag i årets budgetproposition skulle
detta innebära 700 kr. per månad för ensamstående pensionär och 800
kr. per månad för makar fr. o. m. år 1980. Efter denna tidpunkt skall
hyresgränserna för statsbidrag till kommunala bostadstillägg följa övre
gränserna för statskommunalt bostadsbidrag. Statsbidrag bör således
enligt förslaget utgå för kommunalt bostadstillägg som före inkomstavdrag
täcker 80 till 100 % av bostadskostnaderna upp till nämnda
hyresnivåer. Kommunerna skall också i fortsättningen ha möjlighet att
låta kommunalt bostadstillägg utgå även för bostadskostnader som
överstiger dessa nivåer, men dessa kostnader blir inte statsbidragsgrundande.
I propositionen föreslås dessutom vissa riktlinjer för statsbidragsberäkningen
och för vad som bör inräknas i statsbidragsunderlaget.
Inkomstprövningsreglerna för de kommunala bostadstilläggen föreslås
oförändrade.

För kommunernas kostnader för kommunala bostadstillägg och statskommunala
bostadsbidrag bör enligt propositionen införas en enhetlig

FiU 1978/79: 35

statsbidragsnivå. Denna nivå bör bestämmas till 43 % av kommunernas
statsbidragsberättigade kostnader för att merkostnaderna totalt sett för
en höjning av de nuvarande beloppen inom de kommunala bostadstilläggen
skall falla på staten. Merkostnaderna beräknas uppgå till ca
300 milj. kr. för år räknat. De nya statsbidragsreglerna bör enligt förslaget
gälla fr. o. m. den 1 januari 1980.

De föreslagna nya reglerna för statsbidrag för kommunala bostadstillägg
innebär i vissa avseenden avvikelser från vad som gäller för statskommunala
bostadsbidrag. Dessa avvikelser, liksom andra skillnader
mellan systemen, bl. a. metoderna för inkomstprövning och reglerna för
gift pensionär vars make inte uppbär folkpension, bör enligt propositionen
behandlas av den tidigare nämnda interdepartementala arbetsgruppen.

I motionen 313 av Lars Werner m. fl. föreslås att följande åtgärder
vidtas för att tillförsäkra pensionärerna ett bättre och enhetligare bostadsstöd.
För det första bör riksdagen besluta om ett statligt grundbidrag
till kommunerna för att täcka kostnaderna för kommunala bostadstillägg
upp till ett belopp av 600 kr. per månad och bidragsberättigad
pensionär. Ett villkor för att erhålla sådant grundbidrag skall dock
vara att kommunerna iakttar av bostadsstyrelsen och Kommunförbundet
antagna rekommendationer om bostadssociala normer för utrymmes-
och utrustningsstandard. För det andra vill motionärerna att riksdagen
skall fatta beslut om en höjning av gränsen för avdragsfria sidoinkomster
till 4 000 kr. för ensamstående pensionär och till 6 000 kr.
för makar. Slutligen begär motionärerna en översyn av nuvarande regler
för bostadsstöd åt pensionärer så att förslag skyndsamt kan föreläggas
riksdagen om ett i huvudsak statligt kostnadsansvar med möjlighet för
kommunerna att fatta beslut om kompletterande stöd.

Förslaget om statsbidrag till kommunalt bostadstillägg och de uttalanden
om hyresnivåer m. m. som görs i propositionen tillgodoser i väsentliga
delar yrkandena i motionerna 313 och 399. Utskottet anser inte
att det nu finns skäl för riksdagen att uttala sig för en längre gående
statlig finansiering eller att föreskriva ytterligare villkor eller normer för
rätt till statsbidrag. I avvaktan på den aviserade interdepartementala
arbetsgruppens översyn av bl. a. metoderna för inkomstprövning är utskottet
inte berett att förorda någon ändring av inkomstprövningsreglerna
för de kommunala bostadstilläggen.

FiU 1978/79: 35

I motionen 2309 av Bo Turesson hemställs under yrkandet 3 att riksdagen
bör ge regeringen till känna ”att den hittills rådande misshushållningen
att riksförsäkringsverkets dataadministrationskostnader överstiger
det genomsnittligt utbetalda utfyllnadsbidraget till pensionärernas
bostäder i första hand bör lösas så att kommunerna omhänderhar alla
behövliga datarutiner för kommunala och/eller statliga bostadsbidrag”.
Under yrkandet 4 i samma motion begärs en skyndsam redovisning av
möjligheterna att därutöver avlasta riksförsäkringsverkets överbelastade
centraliserade datasystem genom en kommunalisering av i första hand
barnbidrags- och folkpensionsadministrationen och i andra hand bidragsförskottsadministrationen.

Utskottet vill i anledning av motionsyrkandena erinra om att utredningen
om ADB inom den allmänna försäkringen m. m. (ALLFA) enligt
sina direktiv bl. a. skall inrikta sitt arbete på frågorna om och i så
fall i vilken utsträckning det kan vara lämpligt att dela upp och sprida
datorbearbetningarna och databaserna genom att komplettera riksförsäkringsverkets
centrala datoranläggning med regionala anläggningar
eller mindre datorutrustningar vid försäkringskassornas central- och
lokalkontor. Enligt vad utskottet har erfarit avser ALLFA-utredningen
att avge en rapport i juni i år, vari bl. a. kommer att redovisas det aktuella
läget inom riksförsäkringsverkets datasystem och vilka databehandlingsuppgifter
som utredningen funnit lämpligen bör ligga hos verket.
Vidare kommer kapacitetsbehovet för de närmaste åren att redovisas
och eventuella behov av avlastning av systemet. Det kan också
nämnas att socialpolitiska samordningsutredningen behandlar frågor
som rör samtliga former av bostadsstöd och administrationen härav.
Utredningen avser att avlämna ett betänkande under andra halvåret 1979
vari bl. a. nämnda frågor kommer att tas upp.

Med hänsyn till att de i motionen 2309, yrkandena 3 och 4, aktualiserade
frågorna är föremål för utredning anser utskottet att finansutskottet
bör avstyrka bifall till motionsyrkandena i fråga.

Stockholm den 6 april 1979

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Per-Eric Ringaby (m), Gillis Augustsson
(s), Arne Magnusson (c), Britta Bergström (fp), Maj Pehrsson (c), Eric
Marcusson (s), Allan Åkerlind (m), Börje Nilsson (s), Gösta Andersson
(c), Ralf Lindström (s), Elis Andersson (c), Christer Nilsson (s), Börje
Hörnlund* (c) och Lars-Åke Larsson (s).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

FiU 1978/79: 35

Bilaga 4

Socialutskottets yttrande
1978/79:5 y

över vissa delar av propositionen 1978/79: 95 om den kommunala
ekonomin jämte motioner

Till finansutskottet

Finansutskottet har hemställt om yttrande från socialutskottet över
propositionen 1978/79: 95 om den kommunala ekonomin i vad avser de
delar av propositionen som hänför sig till utskottets beredningsområde
jämte motionsyrkanden i anslutning härtill.

Med anledning av finansutskottets begäran yttrar sig socialutskottet
över

dels förslag i propositionen om beräkning av den tillförsäkrade skattekraften,
såvitt avser hänsynstagande till åldersstrukturens inverkan på
landstingskommunernas och kommunernas kostnader (prop. s. 59 ff. och
prop. bil. 3 främst såvitt avser del av 7 § förslaget till lag om skatteutjämningsbidrag),

dels övriga förslag i propositionen som avser socialdepartementets
verksamhetsområde utom statsbidrag till kommunala bostadstillägg till
folkpension (prop. s. 79 ff. och s. 86 ff. samt prop. bil. 2 s. 5 ff.),

dels motionen 1978/79: 2369 (yrkandet 1) av Nils Carlshamre (m)
och Ingegerd Troedsson (m), vari hemställs att riksdagen beslutar att
statsbidrag enligt hittillsvarande grunder även fortsättningsvis skall utgå
till kommunerna för alkoholpolikliniker samt för vårdcentraler för alkoholmissbrukare
och nytillkommande akoholpolikliniker,

dels ock motionen 1978/79: 2371 (yrkandena 2, 3 och 5) av Olof
Palme m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

2. godkänner de riktlinjer för skatteutjämningsbidragen som anförts i
fråga om behandlingen av barnomsorgen,

3. beslutar uttala att statsbidrag för daghem, fritidshem och familjedaghem
höjs med 10 % fr. o. m. den 1 juli 1980,

5. beslutar avslå propositionens förslag att statsbidragen till alkoholpolikliniker
och vårdcentraler för narkotikamissbrukare skall upphöra
fr. o. m. 1980.

Utskottet

Åldersstrukturfaktorn inom skatteutjämningssystemet

Det förslag till reformering av skatteutjämningssystemet som föreslås
i propositionen och som nära ansluter till förslag av kommunalekonomiska
utredningen (KEU 76) innebär att kommuner och landstingskom -

FiU 1978/79: 35

muner indelas i tolv skattekraftsklasser, därvid för varje klass fastställs
en grundgaranti. Denna uppgår från 103 % upp till 136 % av
medelskattekraften. Grundgarantin föreslås bli kompletterad bl. a. med
tillägg eller avdrag för kommuninvånarnas åldersstruktur. Ingen kommun
eller landstingskommun får lägre total garanti än 100 % av medelskattekraften.

Beträffande tillägg eller avdrag för åldersstrukturens inverkan på
landstingskommunernas och kommunernas kostnader stadgas i 7 § förslaget
till lag om skatteutjämningsbidrag följande. För landstingskommuner
och kommuner som inte ingår i landstingskommun skall hänsyn tas
till skillnader i fråga om kostnader för sjukvård. För kommuner skall
hänsyn tas till skillnader i fråga om kostnader för service till pensionärer,
grundskola, förskolans deltidsgrupper, daghem, fritidshem och familjedaghem,
statskommunala bostadsbidrag samt kommunala bostadstillägg
till folkpension. I fråga om kommun vars folkmängd senaste tioårsperiod
har minskat skall tillägg göras för den befolkningsminskning
som överstigit 5 %. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
skall meddela närmare föreskrifter om beräkningen av den
skattekraft som i enlighet med det sagda skall tillförsäkras kommuner
och landstingskommuner.

Då det gäller frågan om hänsynstagande till barnomsorgens utbyggnad
vid den beräkning som sålunda skall göras för bestämmande av
åldersstrukturfaktom råder olika uppfattningar. KEU 76 har föreslagit
att kostnaderna för barnomsorgen skall utjämnas utifrån en sammanvägning
av antalet barn och det faktiska antalet platser i kommunen.
Regeringen har i propositionen anslutit sig till detta förslag.

I motionen 1978/79: 2371 (yrkandet 2) av Olof Palme m. fl. (s) föreslås
att en metod för utjämning av kommunernas nettokostnader för
daghem, fritidshem och familjedaghem skall väljas som uteslutande anknyter
till det faktiskt utnyttjade antalet platser i barnomsorgen. I enlighet
härmed föreslår motionärerna att i stället för regeringens förslag
kommunernas kostnader för barnomsog skall utjämnas enligt ett alternativt
förslag som utarbetats av KEU 76 (alt. 2 i avsnittet 4.5.3 i bilaga 5
till SOU 1977: 78).

En av huvudprinciperna i det föreslagna skatteutjämningssystemet
är att endast sådana kostnader bör utjämnas som kommunerna själva
inte kan påverka. Såväl förslaget i propositionen som — och i än högre
grad — förslaget i motionen innebär ett avsteg från denna princip. Betydande
nettokostnader för barnomsorgen finns för kommunerna, trots
att jämförelsevis höga statsbidrag utgår till verksamheten. Nettokostnaderna
är dessutom som framhålls i såväl propositionen som motionen
ojämnt fördelade mellan kommunerna. Utskottet anser med hänsyn härtill
att vid sidan av de direkta stimulansbidrag som utgår för barnomsorgen
hänsyn inom skatteutjämningssystemet bör tas till kommunernas

FiU 1978/79: 35

nettokostnad för barnomsorgen. Utskottet är dock inte berett att förorda
ett så långtgående avsteg från den ovan angivna huvudprincipen att man
då det gäller barnomsorgen skulle ta hänsyn uteslutande till det utnyttjade
antalet barnomsorgsplatser. Utskottet — som vill erinra om att
motionsförslaget inte innebär att kommunerna sammantaget skulle tillföras
större bidrag till barnomsorgen än enligt förslaget i propositionen
— ansluter sig därför till regeringsförslaget och avstyrker således motionsyrkandet
(yrkandet 2 i motionen 1978/79: 2371). Utskottet har inte
heller i övrigt något att erinra mot regeringsförslaget i här aktuell del.

I ett följande avsnitt tar utskottet upp till behandling frågan om storleken
av stimulansbidragen till kommunernas barnomsorg.

Bidragsförskott

Utskottet biträder det förslag som läggs fram i propositionen (prop.
s. 79 ff. och bil. 2 s. 5 ff. och 15 ff.) om ändring i lagen om bidragsförskott.
Förslaget innebär i huvudsak att finansieringen av bidragsförskott
i sin helhet övertas av staten fr. o. m. den 1 januari 1980. Kommunerna
svarar f. n. för 25 % av kostnaden för bidragsförskotten i den mån ersättning
inte kan tas ut av den underhållsskyldige. Vidare betalar kommunerna
viss ersättning för administrationskostnaderna.

Specialdestinerade statsbidrag

I propositionen uttalas i enlighet med vad KEU 76 förordat att en
successiv förskjutning av tyngdpunkten i statsbidragsgivningen till kommuner
och landstingskommuner bör ske och att skatteutjämningssystemet
därvid bör svara för en ökad andel på de speciella statsbidragens
bekostnad (prop. s. 86 ff.). Samtidigt understryks det emellertid att det
finns anledning att även i fortsättningen stimulera utbyggnaden av angelägen
kommunal verksamhet via specialdestinerade bidrag. Budgetministern
uttalar i sammanhanget att statsmakterna måste ha möjlighet
att ge bidrag till viss verksamhet, exempelvis den kommunala barnomsorgen,
i de fall mycket starka skäl att stimulera utbyggnaden av verksamheten
bedöms föreligga. Samtidigt betonas på skäl som närmare
utvecklas att stor restriktivitet bör iakttas i fråga om bidrag av stimulanskaraktär
(prop. s. 89). Här kan också nämnas att budgetministern
ansluter sig till förslag av KEU 76 att stimulansbidragen skall omprövas
regelbundet, t. ex. vart femte år. Som skäl härför anförs att bidragens
stimulerande effekt kan beräknas avta när verksamheten har
byggts ut och övergått till att vara en permanent del i kommunernas
och landstingskommunernas utbud av service.

Mot bakgrund av de allmänna överväganden som sålunda görs i propositionen
redovisas ställningstaganden till vilka speciella bidrag som
bör upphöra.

Även socialutskottet anser att de redovisade övervägandena bör ut -

FiU 1978/79: 35

göra en utgångspunkt för den omprövning av vissa specialdestinerade
bidrag, som aktualiserats genom propositionen. I fråga om dessa bidrag
gör utskottet följande bedömning.

Utskottet tillstyrker förslag i propositionen om slopande fr. o. m. den
1 januari 1980 av nuvarande statsbidrag dels för ferievistelse för barn,
dels till försöksvis anordnad familjerådgivning (bil. 2 p. 3 och p. 4).
Utskottet tillstyrker vidare att riksdagen godkänner vad föredragande
statsrådet anfört om finansieringen av de offentliga skyddsympningarna
fr. o. m. den 1 januari 1980 och till Skyddsympningar för budgetåret
1979/80 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
14 100 000 kr. (bil. 2 p. 5). Likaledes tillstyrker utskottet att riksdagen
godkänner vad föredragande statsrådet anfört om slopande av statsbidrag
till omsorgen om vissa psykiskt utvecklingsstörda och till Bidrag
till anordnande av vissa institutioner för psykiskt utvecklingsstörda för
budgetåret 1979/80 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 5 000 000 kr. (bil. 2 p. 8).

Under femte huvudtiteln finns fr. o. m. nästa budgetåret ett anslag
benämnt Ersättning till kommunerna för hjälp till utländska medborgare,
flyktingar m.m. I propositionen (bil. 2 p. 6) föreslås att vissa av
de bidrag som utgår från anslaget skall slopas fr. o. m. den 1 januari
1980, nämligen bidrag avseende svenska zigenare, renskötande samer,
utländska medborgare i allmänhet och finska zigenare samt svenska
medborgare, som inte är mantalsskrivna i riket eller vilkas mantalsskrivningsort
inte har kunnat utrönas.

Detta innebär samtidigt att det f. n. inte föreslås någon ändring i
fråga om de bidrag som avser flyktingar samt organiserat överförda
utländska medborgare i vissa fall.

Utskottet vill tillägga följande. I propositionen erinras om att såväl socialutredningen
som arbetsgruppen för flyktingfrågor inom arbetsmarknadsdepartementet
föreslår att kommunerna i fortsättningen skall få ersättning
för socialhjälp till utländska medborgare under den tid deras
ansökningar om uppehållstillstånd behandlas. Socialministern uttalar att
även han anser att statsbidrag bör utgå till kommunerna för denna socialhjälp.
Utskottet, som i princip ansluter sig till denna uppfattning,
förutsätter att förslag i ämnet kommer att föreläggas riksdagen i sådan
tid att bestämmelser på området kan träda i kraft den 1 januari 1980.

Från anslaget Bidrag till kommunala nykterhetsnämnder m. m. under
femte huvudtiteln utgår främst bidrag till olika kostnader som kommu -

FiU 1978/79: 35

nerna har för nykterhetsvård och narkomanvård. Beträffande de olika
delposter som f. n. ingår i anslaget hänvisar utskottet till en översiktlig
tablå, som finns i propositionen 1978/79: 100 (bil. 8 s. 183).

I den nu aktuella propositionen föreslås att de bidrag som från anslaget
utgår till administrativa kostnader och till förebyggande och eftervårdande
åtgärder m. m. skall avvecklas. Med hänsyn till vad ovan
anförts om avveckling av specialdestinerade bidrag tillstyrker utskottet
förslaget i propositionen (bil. 2 p. 7 delvis). Kommunernas inkomstbortfall
för helt år kan beräknas till 123 milj. kr. Enligt propositionen
skall kommunerna tillföras bl. a. medel motsvarande detta belopp genom
skatteutjämningssystemet.

Bidrag från det angivna anslaget utgår vidare bl. a. till alkoholpolikliniker
och vårdcentraler för narkotikamissbrukare samt till försöksverksamhet
med nytillkommande alkoholpolikliniker. Kostnaderna för
helt år kan beräknas till 69 milj. kr. I propositionen föreslås att även
de särskilda bidragen till dessa verksamheter skall avvecklas och att
kommunerna skall tillföras motsvarande belopp genom skatteutjämningssystemet.

Utskottet kan inte dela uppfattningen att dessa bidrag bör avvecklas.
Bidragen utgör enligt utskottets uppfattning fortfarande en stimulans
för kommunerna till utveckling av nykterhets- och narkomanvården.
Det bör framhållas att i kommuner där det under någon tid funnits väl
fungerande alkoholpolikliniker goda effekter av verksamheten vid poliklinikerna
visat sig. Motsvarande gäller i fråga om vårdcentraler för
narkotikamissbrukare. Med hänsyn till det anförda och då utskottet
anser att ett bibehållande av bidragen står väl i överensstämmelse med
de principer som i det föregående angivits för bibehållande av specialdestinerade
statsbidrag avstyrker utskottet propositionen i motsvarande
del (bil. 2 p. 7 delvis) och tillstyrker förslag i motionerna 1978/79: 2369
(yrkandet 1) av Nils Carlshamre (m) och Ingegerd Troedsson (m) och
1978/79: 2371 (yrkandet 5) av Olof Palme m. fl. (s) om bibehållande
av bidragen.

Det ankommer inte på socialutskottet att uttala sig i frågan om man
med anledning av utskottets ställningstagande i sist angivna hänseende
i det nu aktuella riksdagsärendet skall göra någon justering i något eller
några av de övriga förslag som avser statsbidrag till kommunerna eller
om man skall begära att regeringen lägger fram förslag i saken. Utskottet
avger därför inget yttrande över yrkandet 2 i motionen 1978/
79: 2369 av Nils Carlshamre (m) och Ingegerd Troedsson (m), vari
denna fråga tas upp.

FiU 1978/79: 35

tid att riksdagen skall uttala att statsbidragen för daghem, fritidshem
och familjedaghem skall höjas med 10 % fr. o. m. den 1 juli 1980.

Det nuvarande statsbidragssystemet för barnomsorgen antogs av riksdagen
våren 1976. Beträffande det närmare innehållet i bidragsreglerna
hänvisar utskottet till sitt betänkande SoU 1978/79: 1 och till budgetpropositionen
(bil. 8 s. 60 f.). Statsbidragen skall årligen anpassas till löneutvecklingen
för anställda i offentlig tjänst (beträffande senaste uppräkning
se SFS 1979: 136).

Genom införandet av en åldersstrukturfaktor inom skatteutjämningssystemet
av det slag som föreslås i propositionen och som utskottet tillstyrkt
får en kommun med en mer än genomsnittligt utbyggd barnomsorg
ett visst extra tillskott till de nettokostnader som kvarstår för kommunen
sedan de specialdestinerade statsbidragen utgått. Utskottet kan
inte finna det påkallat att riksdagen i förevarande sammanhang skulle
uttala sig i frågan huruvida det härutöver bör ske en höjning av de
specialdestinerade bidragen fr. o. m. ingången av budgetåret 1980/81.
I finansutskottets betänkande 1978/79: 20, vari behandlades bl. a. regeringens
budgetförslag, anfördes såväl av utskottsmajoriteten (bet. s. 55)
som av de socialdemokratiska reservanterna (bet. s. 77) bl. a. att några
uttalanden, som binder regeringen inför budgetarbeten inför kommande
budgetår, inte bör göras. Utskottet vill i sammanhanget också framhålla
att socialutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU
1978/79: 28 (s. 12) anfört bl. a. att regeringen har för avsikt att i år ta
upp överläggningar med Svenska kommunförbundet om ett nytt utbyggnadsprogram
för barnomsorgen för perioden efter 1980 samt att
det torde finnas anledning att — sedan riksdagen tagit ställning till
förslagen i propositionen 1978/79: 95 om den kommunala ekonomin
— diskutera huruvida vid överläggningarna några förändringar i fråga
om de specialdestinerade statsbidragen på barnomsorgsområdet behöver
ske.

I enlighet med det anförda avstyrker utskottet yrkandet 3 i motionen
1978/79: 2371.

Stockholm den 19 april 1979
På socialutskottets vägnar
KERSTI SWARTZ

Närvarande: Kersti Swartz (fp), Erik Larsson (c), Nils Carlshamre (m),
John Johnsson (s), Bengt Bengtsson (c), Ivar Nordberg (s), Britt Wigenfeldt
(c), Sven-Gösta Signell (s), Ulla Tillander (c), Stig Alftin (s), Lena
Öhrsvik (s), Stig Olsson (s), Margot Håkansson (fp), Ingegerd Troedsson
(m) och John Johansson (s).

FiU 1978/79: 35

Avvikande mening

av John Johnsson, Ivar Nordberg, Sven-Gösta Signell, Stig Alftin, Lena
Öhrsvik, Stig Olsson och John Johansson (samtliga s) som anser

dels beträffande åldersstrukturfaktorn inom skatteutjämningssystemet
att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”En av” och
på s. 3 slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör skatteutjämningssystemet utformas så
att det bidrar till en utjämning av kostnaderna för barnomsorgen och
pckså så långt möjligt stimulerar kommunerna till en fortsatt utbyggnad
av denna verksamhet. Endast delvis tillgodoses dessa önskemål i propositionen.
Genom att också ta hänsyn till det faktiska antalet barn i
de ifrågavarande åldersgrupperna kan kommuner via skatteutjämningssystemet
erhålla tillskott av skatteunderlag oavsett i vilken utsträckning
man faktiskt byggt ut barnomsorgen. Enligt utskottets mening bör man
i stället välja en metod för utjämning av kommunernas nettokostnader
för daghem, fritidshem och familjedaghem som direkt anknyter till det
faktiskt utnyttjade antalet platser i barnomsorgen. Utskottet ansluter
sig därför till motionsyrkandet (yrkandet 2 i motionen 1978/79: 2371)
och avstyrker således regeringsförslaget.

dels beträffande specialdestinerade statsbidrag till den kommunala
barnomsorgen att det avsnitt på s. 6 i utskottets yttrande som börjar
med ”Genom införandet” och slutar med ”motionen 1978/79: 2371”
bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det tidigare tillstyrkt förslaget i motionen 1978/79:
2371 att endast den faktiska utbyggnaden av barnomsorgen och inte
jämväl antalet barn skall beaktas i skatteutjämningssystemet. Detta innebär
ett verksamt stöd till kommunerna i deras strävanden att fullfölja
den överenskomna utbyggnaden av barnomsorgen. Enligt utskottets
mening behövs därutöver ytterligare insatser om man skall kunna
genomföra den ambitiösa utbyggnadsplan som beslöts under 1975/76
års riksmöte. Kommunernas kostnader för den planerade utbyggnaden
utgör en betydande belastning på den kommunala ekonomin. Utskottet
anser därför att en höjning av statsbidragen är befogad. Ett beslut härom
med den innebörd som föreslås i motionen 1978/79: 2371 skulle
också redan nu kunna påverka komunerna att skynda på utbyggnaden
av barnomsorgens olika former. Utskottet tillstyrker därför yrkandet 3
i motionen 1978/79: 2371.

FiU 1978/79: 35

Bilaga 5

Kulturutskottets yttrande
1978/79: 4 y

över viss del av propositionen 1978/79: 95 om den kommunala
ekonomin jämte motioner

Till finansutskottet

Genom beslut den 20 mars 1979 har finansutskottet hemställt om
kulturutskottets yttrande över propositionen 1978/79: 95 om den kommunala
ekonomin i vad avser i bilaga 5 till propositionen förordade
riktlinjer för stöd till mindre idrotts- och friluftsanläggningar. I anslutning
härtill behandlar utskottet de med anledning av propositionen
väckta motionerna 1978/79: 2352, såvitt avser yrkandena 1 och 2, och
1978/79: 2368.

Från anslaget Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m. lämnas bl. a.
bidrag till idrotts- och friluftsanläggningar. Bidragen utgår enligt de
riktlinjer som fastställts av 1970 års riksdag (prop. 1970: 79, JoU 1970:
33, rskr 1970: 239) samt vissa på dessa riktlinjer grundade och av regeringen
angivna normer. Stödet till mindre idrotts- och friluftsanläggningar
m. m. uppgår budgetåret 1978/79 till ca 9 milj. kr. Bidragen
lämnas av statens naturvårdsverk enligt vissa regler för investeringar i
mindre idrotts-, frilufts-, motions- eller rekreationsanläggningar. Bidragen
utgår såväl till kommuner som till föreningar, organisationer o. d.
Bidragen för dessa ändamål har under senare år fördelats ungefär lika
till å ena sidan kommuner och å andra sidan föreningar och motsvarande.

I propositionen föreslås att stödet till kommunerna för uppförande
av mindre idrotts- och friluftsanläggningar, som enligt propositionen
uppgår till ca 5 milj. kr. årligen, bör upphöra fr. o. m. den 1 januari
1980 och medlen överföras till den kommunala skatteutjämningen. Bidragen
till föreningar avses även fortsättningsvis utgå förutsatt att anläggningen
i fråga inte kan anses vara ett kommunalt åtagande.

I motionen 1978/79: 2352 påtalas att bidrag till förening endast utgår
om ett kommunalt åtagande föreligger. Kommunen måste enligt de
normer som statens naturvårdsverk tillämpar för beviljande av statsbidrag
förbinda sig att ta över anläggningen om inte föreningen klarar
av att bygga färdig och driva den nya anläggningen. Vidare ställs vissa
villkor för utnyttjande av anläggningen. Motionärerna anser att en översyn
av normerna bör göras (yrkande 1). De föreslår även att riksdagen
uttalar att inget kommunalt åtagande skall behövas för statsbidrag till
föreningsdrivna idrotts- och friluftsanläggningar (yrkande 2).

FiU 1978/79: 35

Enligt motionen 1978/79: 2368 kommer regeringens förslag att medföra
stora tolkningssvårigheter i fråga om gränsdragningen mellan å ena
sidan kommunal anläggning och å andra sidan anläggning som ”inte
kan anses vara ett kommunalt åtagande”. Motionärerna framhåller att
statsbidragen till kommunerna för byggande av mindre idrotts- och friluftsanläggningar
stimulerat tillkomsten av sådana och anser att stödet
till dessa anläggningar skall bibehållas enligt nuvarande ordning.

Vad som anförts i motionerna visar enligt utskottets mening att vissa
problem är förenade med att bryta ut en del av medlen för idrotts- och
friluftsanläggningar och föra över dem till skatteutjämningssystemet.
Dessa problem synes inte ha uppmärksammats tillräckligt vid de överväganden
som ligger bakom nu ifrågavarande förslag i propositionen.
Utskottet anser det önskvärt att normerna för bidrag till föreningsdrivna
anläggningar ses över med det i motionen 1978/79: 2352 angivna
syftet. I avvaktan härpå och med hänsyn till de gränsdragningsfrågor
och tolkningssvårigheter som anges i motionen 1978/79: 2368 bör stödet
till kommunerna för mindre idrotts- och friluftsanläggningar i enlighet
med yrkandet i denna motion bibehållas enligt nuvarande ordning.
Utskottet förordar alltså att såväl yrkandena 1 och 2 i motionen 1978/
79: 2352 som motionen 1978/79: 2368 bifalles av riksdagen och att
hemställan i propositionen 1978/79: 95 om godkännande av riktlinjer
för stöd till mindre idrotts- och friluftsanläggningar avslås.

Stockholm den 5 april 1979

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Per Olof
Sundman (c), Tore Nilsson (m), Ingemar Leander (s), Olle Eriksson (c),
Åke Green (s), Ingegärd Fraenkel (fp), Tyra Johansson (s), Karl-Eric
Norrby (c), Lars-Ingvar Sörenson (s), Ingrid Diesen (m), Kerstin Göthberg
(c), Catarina Rönnung (s) och Börje Stensson (fp).

FiU 1978/79: 35

Avvikande mening

av Ingegärd Fraenkel (fp) och Börje Stensson (fp) som anser att sista
stycket i utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i att det är väsentligt att stimulera tillkomsten
av mindre idrotts- och friluftsanläggningar. Dessa har bl. a. ur motionssynpunkt
stor betydelse. Samtidigt vill utskottet dock konstatera att
syftet med propositionens förslag är att genom mer generella bidrag ge
kommunerna större möjligheter att själva göra prioriteringar i den kommunala
verksamheten. Ett flertal specialdestinerade bidrag föreslås sammanslagna
och ingå i skatteutjämningssystemet. Det innebär att huvuddelen
av kommunerna får ett ökat stöd.

Utskottet förutsätter att slopandet av bidraget till mindre idrotts- och
friluftsanläggningar inte kommer att medföra att sådana byggs i mindre
omfattning än i dag. Regeringen bör följa utvecklingen på området.
Utskottet förordar att såväl yrkandena 1 och 2 i motionen 1978/79:
2352 som motionen 1978/79: 2368 avslås av riksdagen och att riksdagen
bifaller hemställan i propositionen 1978/79: 95 om godkännande av
riktlinjer för stöd till mindre idrotts- och friluftsanläggningar.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979

FiU 1978/79: 35

Bilaga 6

Utbildningsutskottets yttrande
1978/79:1 y

över vissa delar av propositionen 1978/79: 95 om den kommunala
ekonomin jämte motioner

Till finansutskottet

Genom beslut den 20 mars 1979 har finansutskottet hemställt om
utbildningsutskottets yttrande över vad som anförts i Bilaga 4 (utbildningsdepartementet)
till propositionen 1978/79: 95 om den kommunala
ekonomin.

Fyra under den allmänna motionstiden väckta och till utbildningsutskottet
remitterade motioner, nämligen 1978/79: 805, 1380, 1385 och
1900 har utbildningsutskottet behandlat i detta sammanhang. Med överlämnande
av nämnda fyra motioner vill utskottet anföra följande.

1. Bidrag till driften av grundskolor ni. m.

Enligt propositionen bör de nuvarande utbetalningsreglema för grundskolebidraget
bibehållas oförändrade. Detsamma gäller bestämmelserna
om statsbidrag till kommunernas kostnader för arbetsgivaravgifter på
lärarnas löner. Utbildningsutskottet finner ingen anledning till erinran
häremot.

Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 35

FiU 1978/79: 35

bidraget samt att kostnadsfördelningen mellan stat och kommun skall
bibehållas oförändrad (UbU 1977/78: 21 s. 11). Riksdagen har således
nyligen beslutat om ett nytt statsbidragssystem och därvid tagit ställning
till frågan om fördelningen av kostnaderna för skolväsendet mellan stat
och kommun. Utskottet föreslår att finansutskottet avstyrker motionerna
1978/79: 805 yrkandet 1 och 1978/79: 1900 yrkandet 1.

Det nya statsbidragssystemet skall följas upp och utvärderas av skolöverstyrelsen
(SÖ). I avvaktan på denna utvärdering bör några förändringar
av bidragssystemet inte beslutas. Finansutskottet bör därför avstyrka
även yrkandet 2 i motionen 1978/79: 805.

Kommunerna har genom det nya statsbidragssystemet fått större
möjligheter att disponera resurser för stöd och stimulans till de elever
som har svårigheter i skolarbetet. Det ankommer på skolmyndigheterna
att uppmärksamma hur kommunerna använder sin nyvunna frihet att
disponera statsbidragen och se till att en utbildningsmässig skiktning av
eleverna inte förekommer. Utskottet föreslår att finansutskottet avstyrker
yrkandet 2 i motionen 1978/79: 1900.

I motionen 1978/79: 1900 yrkas vidare att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna vad som i övrigt framhålls i motionen.
Utskottet anser för sin del att det saknas anledning att bifalla yrkandet.
Finansutskottet bör därför avstyrka yrkandet 3 i motionen 1978/79:1900.

Ett nytt specialdestinerat statsbidrag, nämligen till bestridande av
kostnader för skolkuratorer och skolpsykologer, föreslås i motionen
1978/79: 805 (yrkandet 3).

Utskottet delar regeringens uppfattning att nya specialdestinerade
statsbidrag inte bör införas. Finansutskottet bör därför avstyrka även
yrkandet 3 i motionen 1978/79: 805.

FiU 1978/79: 35

ja anslaget Lönekostnader vid viss omskolning och omplacering under
åttonde huvudtiteln begränsas i motsvarande mån. Från detta senare
anslag bekostas i dag viss arbetsvårdsverksamhet för bl. a. lärare. Enligt
utskottet krävs överläggningar mellan staten och Svenska kommunförbundet.
SÖ har med anledning av riksdagens uttalande fått i uppdrag
att efter samråd med statens personalnämnd och överläggningar med
Svenska kommunförbundet inkomma med förslag till bestämmelser i
den aktuella frågan. SÖ har i skrivelse den 15 november 1978 inkommit
med förslag till bestämmelser i anledning av uppdraget. Både SÖ och
Svenska kommunförbundet ställer sig tveksamma till att tilläggsbidraget
skulle nyttjas för att täcka vissa kostnader för omplaceringsåtgärder för
lärare. Enligt propositionen 1978/79: 95 bör alternativa förslag till finansieringen
av arbetsvårdsåtgärder för lärare övervägas. Resultatet av
dessa överväganden skall redovisas senare.

I motionen 1978/79: 1380 hävdas att det måste skapas större klarhet
om statens och kommunernas ansvar för den samlade personalpolitiken
på skolområdet i syfte att få ett åtgärdsprogram. Utskottet har som nyss
påpekats tidigare framhållit att primärkommunen i sin egenskap av
huvudman för skolväsendet i kommunen har samma arbetsgivaransvar
beträffande sina anställda lärare som beträffande övriga arbetstagare
i kommunens tjänst (UbU 1977/78: 21, s. 20). Kommunerna har således
ansvaret för den samlade personalpolitiken på skolområdet. Staten medverkar
f. n. dels genom att bekosta viss arbetsvårdsverksamhet, dels genom
administrativa insatser för arbetsvärd och omplaceringar. Utskottet
har erfarit att frågor om finansiering och administration av arbetsvårdsåtgärder
för lärare bereds inom regeringskansliet i samarbete med
Svenska kommunförbundet. Med anledning av vad utskottet här anfört
anser utskottet att finansutskottet bör avstyrka motionen 1978/79: 1380.

2. Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m.

Regeringen hemställer om bemyndigande att meddela nya bestämmelser
om statsbidrag till kostnader för uppförande av elevhem. Utskottet
tillstyrker att regeringen får detta bemyndigande.

De nya bestämmelserna innebär att statsbidrag fr. o. m. den 1 juli
1979 skall utgå med 50 % av de beräknade kostnaderna för anskaffande
eller förhyrande av elevhem avsett för elever i grundskola och gymnasieskola
samt för studerande i kommunal högskoleutbildning. När
särskilda skäl föreligger bör emellertid — efter beslut av regeringen i
varje särskilt fall — bidrag kunna utgå med 75 % av de beräknade
kostnaderna. Bidrag till förhyrande av elevhem begränsas liksom hittills
till gymnasieskola och kommunal högskoleutbildning.

Utbildningsutskottet anser att riksdagen i enlighet med förslag i propositionen
1978/79: 95 bör besluta om avveckling av statsbidragen till

FiU 1978/79: 35

100

bostäder för lärare, audivisuell utrustning och inventarier i teknikverkstad.

3. Bidrag till undervisningsmateriel inom gymnasieskolan m. m.

I motionen 1978/79: 1385 yrkas den ändringen av nuvarande bestämmelser
att statsbidrag också skall utgå för återanskaffning av undervisningsmateriel.

Regeringen föreslår förstärkningar av skatteutjämningssystemet som
till en mindre del skall finansieras genom avveckling av ett antal speciella
bidrag. Utskottet, som i likhet med föredragande statsrådet finner
att statsbidraget till stadigvarande undervisningsmateriel inom gymnasieskolan
utgör en stimulansfaktor och därför ej helt bör avskaffas, kan för
sin del acceptera förslaget till ändrade statsbidragsregler med hänsyn till
att skatteutjämningsbidragen reformeras.

Den i motionen 1978/79: 1385 yrkade ändringen, som innebär en betydande
utvidgning av statsbidragstilldelningen, avstyrker utskottet.

Stockholm den 5 april 1979
På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Claes Elmstedt
(c), Ove Nordstrandh (m), Bengt Wiklund (s), Sven Johansson (c),
Lars Gustafsson (s), Linnea Hörlén (fp), Roland Sundgren (s), Gösta
Karlsson (c), Hans Nyhage (m), Lennart Bladh (s), Christina Rogestam
(c), Jörgen Ullenhag (fp), Iris Mårtensson (s) och Torsten Karlsson (s).

FiU 1978/79: 35

101

Bilaga 7

Jordbruksutskottets yttrande
1978/79:3 y

med anledning av propositionen 1978/79: 95 om den kommunala
ekonomin jämte motioner

Till finansutskottet

Genom beslut den 20 mars 1979 har finansutskottet hemställt om
yttrande från jordbruksutskottet över propositionen 1978/79: 95 om den
kommunala ekonomin i vad avser de delar av propositionen som hänför
sig till utskottets beredningsområde jämte ev. motionsyrkanden i anslutning
härtill.

Förevarande ärende berör jordbruksutskottets område i fråga om
bidrag till kommunerna till investeringar i avloppsreningsverk.

Propositionen

Propositionen innefattar, såvitt nu är i fråga, ett förslag om avveckling
av de specialdestinerade statsbidragen till kommunala avloppsreningsverk.
Det påpekas att bidraget till reningsverk tidigare haft en påtaglig
stimulanseffekt. Chefen för budgetdepartementet anser emellertid
(s. 92) att bidraget numera har mist sin stimulerande effekt då kommunerna
på grund av miljövårdskrav är ålagda att bygga avloppsreningsverk
som motsvarar kraven för högsta bidragsprocent. Nuvarande bidrag
till avloppsreningsverk anses därför kunna avvecklas. En viss övergångstid
bör dock medges så att kommunerna kan anpassa planeringen
efter de nya förutsättningarna. Bidrag enligt nuvarande regler bör därför
kunna utgå för investeringar som igångsätts under år 1980. Fr. o. m.
den 1 januari 1981 bör denna bidragsmöjlighet upphöra. Chefen för
budgetdepartementet har vid sin bedömning samrått med chefen för
jordbruksdepartementet, som i bilaga 5 till propositionen lägger fram
förslag till närmare riktlinjer för hur den planerade avvecklingen skall
genomföras.

FiU 1978/79: 35

102

Motionerna

I motionen 1978/79:2351 av Alvar Andersson m. fl. (c) hemställs,
såvitt nu är i fråga (yrkande 2), att riksdagen beslutar uttala att övergångstiden
under vilken statsbidrag utgår för avloppsreningsverk utsträcks
till den 31 december 1983 på sätt som angivits i motionen.

I motionen 1978/79: 2371 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs, såvitt
nu är i fråga (yrkande 4), att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag
om att statsbidraget till kommunala avloppsanläggningar skall upphöra
att gälla från den 1 januari 1981.

Utskottet

Till grund för propositionen 1978/79: 95 om den kommunala ekonomin
ligger förslag framlagda av 1976 års kommunalekonomiska utredning
(KEU 76). I delbetänkandet (SOU 1977: 48) översyn av de speciella
statsbidragen till kommunerna redovisas resultatet av en av kommittén
verkställd granskning av ett femtiotal av dessa statsbidrag.
Granskningen har föranlett KEU 76 att förorda att ett antal speciella
statsbidrag avvecklas och att härigenom frigjorda medel förs över till
skatteutjämningssystemet. Syftet med den bidragsgivning till kommuner
och landstingskommuner som i dessa fall avses är att ge ett allmänt
finansiellt stöd.

Om däremot syftet är att stimulera utbyggnaden av vissa kommunala
tjänster eller att stödja kommunerna och landstingskommunerna som
ett led i konjunktur- och arbetsmarknadspolitiken, anser KEU 76 att
det finns skäl för en fortsatt specialdestinerad statsbidragsgivning. I sin
genomgång av de speciella bidragen finner utredningen därutöver att
vissa ytterligare skäl föreligger för att bibehålla en del av de nuvarande
bidragen.

KEU:s bedömning innebär att kommittén funnit skäl för att huvuddelen
av de granskade bidragen t. v. skall bibehållas. Detta gäller bl. a.
bidraget till kommunernas investeringar i avloppsreningsverk, som kommittén
anser skola fortsätta att utgå. Propositionen innebär sålunda på
denna punkt ett frångående av KEU:s förslag.

Utskottet vill för sin del ifrågasätta om det inte ännu är för tidigt att
avveckla förevarande statsbidragsform.

FiU 1978/79: 35

103

ningsverk med tillfredsställande reningsgrad. Av den utredning som
naturvårdsverket på regeringens uppdrag gjort framgår emellertid att
betydande investeringar för den kommunala avloppsreningen behöver
göras också under den kommande tioårsperioden. Naturvårdsverket har
beräknat investeringsbehovet för att alla tätorter skall uppnå de reningskrav
som normalt ställs i dag till ca 2,9 miljarder kr. för denna period.
Naturvårdsverket föreslår att statsbidrag enligt i huvudsak samma principer
som f. n. skall utgå i ytterligare tio år, varefter bidragssystemet
skall kunna avvecklas.

Regeringens ställningstagande grundas bl. a. på förslag av riksrevisionsverket
(RRV) i yttrande över naturvårdsverkets rapport rörande
bidragsgivningen till kommunala avloppsreningsverk. RRV framhåller
att flera faktorer gjort att bidragets stimulanseffekt nu har tenderat att
minska. Förutom det förhållandet att kraven vid prövningen enligt
miljöskyddslagen successivt har skärpts till den nivå som ger högsta
bidragsprocent nämns att kostnadsutvecklingen medfört att, i varje fall
för de större reningsverken, bidragets andel av de verkliga investeringskostnaderna
alltmer minskat. Utskottet finner för sin del detta resonemang
inte tillräckligt övertygande för att motivera den förordade avvecklingen
av det nuvarande bidragssystemet. Kvar står ju alltjämt den
stimulanseffekt som förevarande speciella bidragsmöjligheter i sig innebär.

Enligt KEU 76:s bedömning skulle vissa finansiella problem kunna
uppkomma om kommunerna vid utbyggnaden av avloppsreningsverk
inte fick täckning för den del av kostnaderna som nu motsvaras av det
statliga investeringsbidraget. Hela finansieringen skulle då ske på samma
sätt som nu sker för den icke statsbidragsberättigade delen. Detta
skulle innebära att även kostnader motsvarande nuvarande bidragsandel
finansieras med hjälp av lån eller av kommunala medel. KEU 76
ser det inte möjligt att garantera kommunerna att dessa lånemöjligheter
finns på kreditmarknaden vid önskad tidpunkt. Bidraget kan vidare ses
som en ersättning för en del av de kostnader kommunerna åsamkas
genom en i praktiken obligatorisk uppgift. Det i propositionen framlagda
förslaget om reformering av skatteutjämningssystemet torde inte
innefatta någon motsvarande kompensation.

Vad här anförts innebär att utskottet anser att finansutskottet bör
föreslå riksdagen att avslå i propositionen 1978/79: 95 framlagt förslag
om avveckling av statsbidragen till kommunala avloppsreningsverk. Utskottet
tillstyrker således motionen 2371 i förevarande del. I motionen

FiU 1978/79: 35

104

2351 förordad förlängning av övergångstiden för avvecklingen blir därvid
inte aktuell.

I propositionen framlagt förslag till bidragsram och anslag för nästa
budgetår föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Stockholm den 5 april 1979

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Hans Wachtmeister (m), Bertil Jonasson
(c), Grethe Lundblad (s)*, Börje Stensson (fp)*, Sven Lindberg (s), Åke
Wictorsson (s), Arne Andersson i Ljung (m), Gunnar Olsson (s), Håkan
Strömberg (s), Ingemar Hallenius (c), Ove Karlsson (s), Rune Johnsson
i Mölndal (c), Sven Eric Lorentzon (m) och Wivi-Anne Radesjö (s).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

av Hans Wachtmeister (m), Börje Stensson (fp), Arne Andersson i
Ljung (m) och Sven Eric Lorentzon (m), som anser att utskottet i sitt
yttrande till finansutskottet bort tillstyrka bifall till propositionen 1978/
79: 95 i berörda delar och som därvid anför:

I samband med att det speciella investeringsstöd som kommunerna
nu har upphör bör medlen överföras till skatteutjämningssystemet. En
förskjutning i statsbidragsgivnlngen från specialdestinerade bidrag till
skatteutjämningsbidrag bör också som KEU 76 konstaterar leda till att
ansvaret för prioriteringar mellan olika kommunala verksamheter i ökad
grad kommer att åvila de kommunala beslutsinstanserna. En minskad
specialdestinerad bidragsgivning bör därmed öka förutsättningarna för
att den kommunala servicen anpassas till lokala förhållanden och prioriteringar.

Vi vill framhålla att regeringens förslag till avveckling av statsbidragen
till de kommunala avloppsreningsverken i sin nuvarande generella
utformning inte innebär att ambitionsnivån när det gäller de kommunala
vattenvårdsfrågorna får sänkas. Den nya formen för bidragsgivning
får heller inte medföra att takten i byggande av avloppsreningsverk avsaktas.
Reglerna för ikraftträdande bör anpassas härtill.

Slutligen vill vi i likhet med chefen för jordbruksdepartementet också
peka på de möjligheter som kan finnas att i vissa fall finansiera utbyggnad
av reningsverk med beredskapsmedel.

FiU 1978/79: 35

105

Bilaga 8

Civilutskottets yttrande
1978/79: 3 y

över propositionen 1978/79:95 om den kommunala ekonomin
jämte motioner, allt såvitt gäller civilutskottets beredningsområde

Till finansutskottet

Finansutskottet har genom beslut den 20 mars 1979 hemställt om
yttrande över propositionen 1978/79: 95 (budgetdepartementet) jämte
eventuella motioner, allt i vad avser civilutskottets beredningsområde.
Yttrandet borde om möjligt avlämnas den 6 april 1979.

Civilutskottets yttrande omfattar följande avsnitt av propositionen:

1. Punkten 2.8 (s. 74—79) statskommunala bostadsbidrag och kommunala
bostadstillägg till folkpension.

2. Bilaga 6. Bostadsdepartementets verksamhetsområde.

3. Bilaga 7. Kommundepartementets verksamhetsområde.

I yttrandet behandlas även fyra motionsförslag. Två av motionerna
— 1978/79: 788 (s), yrkandet 19 såvitt nu är i fråga, och 1065 (vpk),
yrkandet 1, — har väckts under allmänna motionstiden och hänvisats
till civilutskottet. Civilutskottet överlämnar med detta yttrande dessa
två motionsyrkanden till finansutskottets fortsatta beredning.

Vidare behandlas i yttrandet de med anledning av propositionen
1978/79: 95 väckta motionerna 1978/79: 2307 (vpk), yrkandet 3, och
2352 (c), yrkandet 3. Uppgifter i anslutning till sistnämnda motion lämnas
i bilaga till detta yttrande.

Utskottets yttrande

Behovet av samordning mellan systemen för statskommunala bostadsbidrag
och kommunalt bostadstillägg till folkpension (KBT) tas upp i
propositionen (s. 74—79).

Därvid anför budgetministern att enligt hans mening bör på sikt en
mera fullständig samordning mellan de två bostadsbidragssystemen
eftersträvas. Detta har hävdats även av boende- och bostadsfinansieringsutredningarna
i deras slutbetänkande (SOU 1975: 51—52) och av
kommunalekonomiska utredningen (KEU) i slutbetänkandet (SOU 1977:
78). Liknande önskemål har framförts i flera remissyttranden över
KEU liksom i riksdagen.

Även enligt utskottets mening bör på sikt en mera fullständig samordning
mellan systemen ske.

Med hänsyn till tekniska svårigheter och svårbedömbara kompensations-
och finansieringsfrågor bedömer emellertid KEU att en fullstän -

FiU 1978/79: 35

106

dig samordning mellan de båda bidragssystemen kräver ytterligare utredning.

Olikheterna gäller definitioner av olika begrepp. Sålunda är inkomstbegreppet
olika i de båda systemen liksom det inkomstår som ligger till
grund för bestämning av bidrag och tillägg. Vidare är förmögenhetsbegreppet
olika liksom beräkningen av bostadskostnaderna och reglerna
om tillåten bostadsstorlek.

Dessutom finns olikheter av mera grundläggande natur som bl. a.
innebär att i det statskommunala systemet bidrag inte utgår för den del
av bostadskostnaden som understiger den s. k. nedre hyresgränsen, f. n.
400 kr. per månad. Det statskommunala bidraget är begränsat till 80 %
av kostnaden mellan de s. k. hyresgränserna medan KBT kan utgå till
hela kostnaden. Staten finansierar huvuddelen av de statskommunala
bostadsbidragen och endast en mindre del av KBT.

I avsikt att på sikt uppnå den önskade samordningen mellan systemen
anför budgetministern att han kommer att ta initiativet till att en interdepartemental
arbetsgrupp tillsätts med uppgift att utreda de tekniska
förutsättningarna att inom en rimlig kostnadsram samordna systemen.

Utskottet har ingen erinran mot en utredning om samordning av
systemen. Utskottet anser emellertid att det bör närmare övervägas om
inte denna uppgift bör anförtros åt den utredning om översyn av bostadsbidragen
till barnfamiljer m. fl. som bostadsministern enligt uppgift
inom kort kommer att tillkalla. Denna utredning, som får parlamentarisk
förankring, kommer enligt vad utskottet erfarit (se CU 1978/
79: 26 s. 54—58) att göra en tämligen bred översyn av det statskommunala
systemet. Det kan i detta sammanhang även vara både lämpligt
och nödvändigt att närmare överväga de frågor som enligt budgetministern
bör åvila den omnämnda interdepartementala arbetsgruppen.
Vad civilutskottet anfört om det fortsatta utredningsarbetet bör finansutskottet
föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna.

KEU föreslog en samordning mellan de båda systemen dels vad gäller
den övre hyresgränsen, dels beträffande statsbidragsprocenten. Enligt
KEU:s förslag borde som lagstadgad miniminivå införas en övre
hyresgräns i KBT-systemet. De övre hyresgränserna som föreslogs överensstämde
med dem som gällde för hushåll utan barn för statskommunala
bostadsbidrag vid tiden för utredningens förslag. Statsbidrag borde
enligt KEU utgå med 40 % till både KBT och statskommunala bostadsbidrag.

FiU 1978/79: 35

107

tern behovet av att en gemensam lösning väljs för fördelningen av finansieringen
mellan stat och kommun. F. n. svarar staten för 72 % av
kostnaderna för de statskommunala bostadsbidragen mot endast 10—
15 % av KBT-kostnaderna. I likhet med KEU förordar budgetministern
samma statsbidragsandel i de båda systemen. Statsbidrag föreslås
utgå med 43 % av kostnaderna för bostadsbidragen.

I den under allmänna motionstiden väckta och till civilutskottet hänvisade
motionen 1978/79: 788 (s), yrkandet 19, hemställs att en av bostadsministern
aviserad utredning om bostadsbidragens administration
bör belysa bl. a. frågorna om lagstadgad miniminivå för KBT och gemensamma
hyresgränser mellan de båda systemen.

Med anledning av vad som anförts om miniminivå och statsbidragsandel
får utskottet anföra följande. Utskottet har inte att bedöma frågan
om principerna för statsbidraget och ej heller effekterna av de nu
föreslagna reglerna såvitt avser KBT-systemet, såvida inte dessa regler
påverkar det statskommunala bostadsbidragssystemet. Enligt utskottets
mening är det emellertid viktigt att reformer genomförs som ökar samordningen
mellan de båda systemen och som så långt möjligt utjämnar
de skillnader i bidragsgivningen mellan de olika kommunerna som är
en följd av systemens tekniska utformning. Utskottet har sålunda —
från de utgångspunkter utskottet har att beakta — ingen erinran mot
de av budgetministern i detta sammanhang förordade förslagen.

Vad som föreslagits i motionen 1978/79: 788 (s), yrkandet 19 såvitt
nu är i fråga, får i huvudsak anses tillgodosett genom förslag i propositionen.

F. n. utgår statsbidrag till SKBB med 72%. När bidraget beräknas
beaktas dock högst 80 % av den bostadskostnad som ligger mellan de
s. k. nedre och övre hyresgränserna.

Utskottet förutsätter att beräkningen av statsbidraget även efter den
1 januari 1981 kommer att ske enligt nu gällande ordning, dvs. att staten
ersätter högst 80 % av bostadskostnaden mellan hyresgränserna och att
förslaget som nu förs fram endast innebär att statsbidragsandelen sänks
från 72 till 43 %. Med hänvisning till vad som ovan anförts om samordning
mellan systemen föreslår civilutskottet att finansutskottet godkänner
förslaget om ändring av statens andel av kostnaderna för statskommunala
bostadsbidrag till barnfamiljer m. fl. och till vissa folkpensionärer
som bostadsministern förordat.

FiU 1978/79: 35

108

I motionen 1978/79: 1065 (vpk), yrkandet 1, föreslås riksdagen uttala
sig för en omläggning av bostadsstödet till barnfamiljer och hushåll utan
barn att bli en helt statlig angelägenhet och hos regeringen hemställa
om att förslag med denna inriktning skyndsamt utarbetas. Yrkandet 3 i
motionen 1978/79: 2307 (apk) innebär att riksdagen skall besluta att
åtgärder utan dröjsmål vidtas för att ernå fullständig samordning av
SKBB med de kommunala bostadstilläggen och att bidragen i sin helhet
utgår ur statskassan.

I motionen 1978/79: 2352 (c), yrkandet 3, hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om utredning av frågan om omfattningen och stödgivningen
m. m. till idrotts- och friluftsanläggningar i bostadens närhet.

Motionärerna erinrar om att regler om vilka anläggningar i bostadens
grannskap och vad som får räknas in som stödberättigat i den statliga
bostadslångivningen finns. Beträffande idrotts- och friluftsanläggningar
i bostadsmiljön behövs enligt motionärerna nya råd och rekommendationer
om vad som skall räknas in i låneunderlaget. Bostadsstyrelsen bör
därför ges i uppdrag att i samråd med naturvårdsverket närmare utreda
frågan.

Utskottet vill anföra följande. I bilaga till detta yttrande har sammanfattningsvis
redogjorts för de regler som gäller för belåning av lokaler
m. m. i den mån dessa regler faller inom civilutskottets beredningsområde.
Som framgår av bilagan kan under särskilda förutsättningar statligt
finansiellt stöd utgå för bostadskomplement för motion och rekreation.
Regeringen har uppdragit åt bostadsstyrelsen att meddela föreskrifter
bl. a. om låneunderlag och pantvärde. Bostadsstyrelsen följer
fortlöpande dessa frågor. Utskottet har förutsatt att därvid kan beaktas
de berättigade anspråk som kan ställas på stöd för åtgärder inom en
grannskapsenhet e. d. Mot bakgrund härav finns inte tillräcklig anledning
att föreslå att en särskild utredning görs om ändring av nu gällande
bestämmelser i detta avseende. Civilutskottet föreslår att finansutskottet
avstyrker motionen 1978/79: 2352 (c), yrkandet 3.

Frågor rörande kommundepartementets verksamhetsområde tas upp i
bilaga 7 till propositionen. Beträffande frågan om åtgärder för att förebygga
jordskred, m. m. förordar kommunministem att kostnader för
sådana åtgärder t. v. får belasta anslaget för oförutsedda utgifter. Utskottet
föreslår att vad kommunministern förordat till regeringsprotokollet
får grunda ett motsvarande medgivande från riksdagens sida. Vad

FiU 1978/79: 35

109

i övrigt föreslagits i bilaga 7 har inte givit utskottet anledning till erinran
eller särskilt uttalande.

Stockholm den 5 april 1979
På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Per-Olof Strindberg
(m), Oskar Lindkvist (s), Sven Eric Åkerfeldt (c), Lars Henrikson
(s), Karl-Erik Strömberg (fp), Thure Jadestig (s), Anna Eliasson (c),
Maj-Lis Landberg (s), Per-Erik Nisser (m), Kerstin Andersson i Hjärtum
(c), Magnus Persson (s), Karin Ahrland (fp) och Per Olof Håkansson
(s).

Avvikande mening

Per-Olof Strindberg (m) och Per-Erik Nisser (m) anför:

Utskottet har i yttrandet godtagit vad i propositionen 1978/79: 95
anförts om samordning mellan de båda bostadsbidragssystemen. Samordningen
innebär bl. a. att den övre hyresgränsen skall vara gemensam
oavsett om statskommunalt bostadsbidrag eller kommunalt bostadstillägg
till folkpension utgår. Vi har ingen erinran mot att så sker men förutsätter
att den övre hyresgränsen för år 1980 kommer att läggas fast med
utgångspunkt i det nya förslag till bostadsbidrag som har begärts i reservation
(m) till betänkandet CU 1978/79: 26 om anslag till bostadsbyggande
m. m.

FiU 1978/79: 35

110

Bilaga

Uppgifter i anslutning till motionen 1978/79: 2352 (c)

Ett finansieringsstöd genom bostadslån kan lämnas för olika typer
av utrymmen.

Som bostäder — och sålunda med samma subventions- och prioriteringsregler
som vanliga bostadslägenheter — räknas vissa utrymmen som
kan anses utgöra en del av den enskilda lägenheten men som av praktiska
skäl förts samman till gemensamma utrymmen inom eller i omedelbar
anslutning till bostadshuset. Hit hör enligt bostadsstyrelsens föreskrifter
smärre hobby- och motionsrum, bastu samt fritids- och samlingslokaler
i direkt anslutning till en mindre grupp bostäder — i allmänhet
högst 200 m2 avsedda för högst 100 bostadslägenheter.

Även vissa lokaler omfattas av bostadslångivningen. De kan antingen
räknas in i låneunderlaget och därmed påverka storleken av bostadslånet
eller räknas in endast i pantvärdet och därmed möjliggöra att för
bostadslånet godtas säkerheter med ett högre förmånsrättsläge. För lokaler
utgår inte räntebidrag. Byggnadskrediter och bottenlån är prioriterade
för hus som uppförts med bostadslån även i den del de avser
lokaler i låneunderlag eller pantvärde. En allmän förutsättning för att
lokaler får ingå i låneunderlag eller pantvärde är bl. a. att de fyller ett
normalt servicebehov och att de är avsedda att betjäna ett bostadsområde
— en grannskapsenhet. Detta begrepp knyter an till gångavstånd
i sammanhängande tät bebyggelse. Vid låg och spridd bebyggelse kan
dessa avståndsgränser överskridas (befolkningsunderlag motsvarande
låg- och mellanstadieskolans). Till denna huvudregel kommer ett undantag
för vissa angelägna anläggningar, t. ex. hälsovårdscentraler och vissa
butiker, som tillgodoser ett normalt servicebehov men betjänar ett större
underlag (högstadieskolans).

Fördelningen av lokaltypema på låneunderlags- resp. pantvärdeslokaler
har av bostadsstyrelsen exemplifierats på följande sätt:

Till låneunderlag hänförs i första hand:

Dagligvarubutik (1 200 m2); mindre butik (t. ex. konditori, mindre
bageri, kioskbutik, affär för tobak, sybehör, kläder, färger, järnvaror,
papper, blommor, elektrisk materiel, frisérsalong, apotek, hantverkslokaler);
(300 m2 vardera, dock högst 1 500 m2 sammanlagt).

Avdelningskontor för bank och post; (200 m2 vardera); biblioteksfilial;
(800 m2).

Samlings-, hobby- och klubblokaler (500 m2); mindre motionslokal
(300 m2); fritidsgård (1 000 m2); förskola (daghem och deltidsgrupp)
fritidshem; (maxytor per plats enligt föreskrifterna under 24 §).

Lokal för social verksamhet (öppenvårdscentral; dagvårdscentral; barnavårds-
eller mödravårdscentral; lokal för läkare och tandläkare; lokal
för allmän försäkringskassa; 1 500 m2).

FiU 1978/79: 35

lil

Matservering t. ex. samordnad med skolbespisning; (500 m2 inkl. skolbespisning).

Lokal för uppställning av bilar.

Lokal för fastighetsförvaltning, reception o. d. (100—200 m2).

Till pantvärde hänförs i första hand:

Idrottshall; (1 500 m2) med bassängbad; (2 000 m2).

Kyrkolokaler (endast i den mån de även kan användas som fritidslokaler
för allmänheten i bostadsområdet); (200 m2).

Statsbidrag som kompletterande bostadslån utgår för förbättring av
boendemiljön, i första hand när det gäller flerbostadshus i områden med
uthyrningssvårigheter. Husen skall ha färdigställts före år 1975. Bidrag
har lämnats bl. a. för att ställa i ordning mindre fotbollsplaner, tennisbanor
och kortare motionsspår.

Det särskilda stödet med lån och bidrag för allmänna samlingslokaler
kan täcka även t. ex. bordtennisrum, icke kommersiella bastuanläggningar
o. d. om de utgör komplement till en större samlingslokalanläggning.

Byggnadsstadgan förutsätter bl. a. att stadsplan skall tillgodose de anspråk
som skäligen kan ställas på en väl ordnad bebyggelse m. m. Statens
planverk har gett riktlinjer för den bedömning av boendemiljöns kvalitet
i bostadens gemenskap som skall godtas vid länsstyrelsernas plangranskning.
Dessa riktlinjer avser bl. a. krav på markområde för motions- och
rekreationsaktiviteter och beträffande fritidslokaler.

Civilutskottet behandlar i betänkandet CU 1978/79:30 motionen
1978/79: 2130 (vpk) med krav på förslag till riktlinjer för att tillgodose
behovet av lek- och idrottsutrymmen.

FiU 1978/79: 35

112

Innehåll

Inledning 1

A. Den kommunala ekonomin

Propositionen 2

Motionerna 4

Utskottet 6

Samspel mellan stat och kommun 6

Utrymme för utbyggnad av den kommunala verksamheten 7
Medel för att begränsa den kommunala utgiftsexpansionen 8

Kommunal avgiftsfinansiering 10

Riktlinjer för en reformering av statsbidragsgivning till

kommuner och landstingskommuner 11

Utbetalning av kommunalskattemedel 13

Kommunal beskattning av juridiska personer 14

Övriga motionsyrkanden 14

Hemställan 16

B. Justitiedepartementet

Förslag till lag om ändring i lagen (1973: 650) om medling mellan
samlevande 17

C. Socialdepartementet

Statsbidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension 19

Bidragsförskott 23

Bidrag till ferievistelse för barn 24

Bidrag till familjerådgivning 24

Skyddsympningar 24

Ersättningar till kommunerna för hjälp till utländska medborgare,

flyktingar m. m 25

Bidrag till kommunala nykterhetsnämnder m. m 28

Bidrag till anordnande av vissa institutioner för psykiskt utvecklingsstörda
30

Motion om statsbidrag till den kommunala barnomsorgen .... 30

D. Budgetdepartementet

Vissa frågor rörande nytt skatteutjämningssystem 32

Lagom skatteutjämningsbidrag 32

Ersättning till Trelleborgs kommun för mistad tolag 47

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m 47

Skattebortfallsbidrag till kommuner m. fl 48

Kompensation till kommuner m. fl. i anledning av 1974 års

skattereform 48

Särskilt statsbidrag till kommuner och landstingskommuner

under år 1979 49

Särskilt statsbidrag till landstingskommuner m. fl. under år

1980 50

Statsbidrag till kommunernas kostnader för kommunala taxeringsrevisorer
51

FiU 1978/79: 35

113

E. Utbildningsdepartementet

Bidrag till driften av grundskolor m. m. Bidrag till byggnadsarbeten
inom skolväsendet m. m. Bidrag till undervisningsmateriel
inom gymnasieskolan m. m 52

F. Jordbruksdepartementet

Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m 57

Stöd till mindre idrotts- och friluftsanläggningar 59

G. Bostadsdepartementet

Ändring av statens andel av kostnaderna för statskommunala

bostadsbidrag 63

Motion om utredning av omfattningen och stödgivningen m. m.
av idrotts- och friluftsanläggningar i bostadens närhet .... 66

H. Kommundepartementet

Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m. m. Kommunal

beredskap 67

Åtgärder för att förebygga jordskred 69

Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m. m., anslag till 69
Bidrag till kostnader för kommunal beredskap, anslag till 69

Reservationer 70

Särskilda yttranden 79

Bilagor:

Skatteutskottets yttrande 1978/79: 5 y 80

Lagutskottets yttrande 1978/79: 4 y 82

Socialförsäkringsutskottets yttrande 1978/79: 1 y 83

Socialutskottets yttrande 1978/79: 5 y 87

Kulturutskottets yttrande 1978/79:4 y 94

Utbildningsutskottets yttrande 1978/79: 1 y 97

Jordbruksutskottets yttrande 1978/79: 3 y 101

Civilutskottets yttrande 1978/79: 3 y 105

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1979

8 Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 35