FiU 1978/79:12

Finansutskottets betänkande
1978/79:12

med anledning av propositionen 1978/79:47 om fortsatt giltighet av
lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel jämte motion

I propositionen 1978/79:47 har regeringen (ekonomidepartementet)-efter
föredragning av statsrådet Ingemar Mundebo - föreslagit riksdagen att anta
vid propositionen fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1974:922)
om kreditpolitiska medel.

Det vid propositionen fogade förslaget till lag är av följande lydelse:
Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel

Härigenom föreskrivs att lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel, som
gäller till utgången av år 1978, skall äga fortsatt giltighet till utgången av år
1981.

I motionen 1978/79:51 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s) hemställs att riksdagen 1.

antar finansieringsbolagskommitténs (SOU 1977:97) förslag till lag om
finansieringsbolag samt

2. antar finansieringsbolagskommitténs (SOU 1977:97) förslag till lag om
ändring i lagen om kreditpolitiska medel.

I skrivelse den 8 juni 1978 har fullmäktige i riksbanken hemställt att
regeringen föreslår riksdagen att förlänga giltighetstiden för lagen om
kreditpolitiska medel med tre år, dvs. till utgången av år 1981, och att lagen
kompletteras på det sätt som finansieringsbolagskommittén (Fi 1975:08) har
föreslagit. I betänkandet (SOU 1977:97) Finansieringsbolag har kommittén
föreslagit att vissa kreditpolitiska medel skall kunna tillämpas på sådana
kreditinstitut, som enligt kommitténs bestämning utgör finansieringsbolag
och med dessa jämställda företag. Skrivelsen och betänkandet har remissbehandlats.

Lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel är en fullmaktslag. Den ger
regeringen befogenhet att på framställning av fullmäktige i riksbanken
förordna att riksbanken får använda kreditpolitiskt medel. Förutsättningen
för sådant förordnande är att det behövs för att uppnå de mål som har
fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet (3 § första stycket).

De kreditpolitiska medlen enligt lagen är likviditetskrav, kassakrav,
utlåningsreglering, emissionskontroll, allmän placeringsplikt, särskild place 1

Riksdagen 1978/79. 5 sami. Nr 12

FiU 1978/79:12

ringsplikt och räntereglering (1 §). Utlåningsreglering, allmän och särskild
placeringsplikt samt räntereglering är att anse som extraordinära medel.
Förordnande om något av dessa medel får nämligen meddelas endast om
synnerliga skäl föreligger (3 § andra stycket).

Förordnande om kreditpolitiskt medel kan avse ett eller flera slag av
bankinstitut, försäkringsinstitut eller annat kreditinstitut (4 § första stycket).
Förordnande om emissionskontroll eller räntereglering kan avse även annan
än kreditinstitut. I lagen räknas som bankinstitut bankaktiebolag, sparbank
och centralkassa för jordbrukskredit. Med försäkringsinstitut avses APfonden
och försäkringsföretag med svensk koncession. Kreditinstitut i lagens
mening är vid sidan om bankinstituten och försäkringsinstituten jordbrukskassa,
kreditaktiebolag, landshypoteks- och stadshypoteksinstitutionema,
Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa
(2 §).

Om regeringen har meddelat förordnande om kreditpolitiskt medel
ankommer det på riksbanken att svara för de föreskrifter som behövs för
användningen (5 §). Riksbanken får begränsa användningen av kreditpolitiskt
medel till ett eller flera slag av institut, undanta visst institut, om
särskilda skäl föreligger, och utfärda olika föreskrifter för skilda institut
(6 §).

Propositionen

Riksbanksfullmäktige har i sin skrivelse till regeringen tagit upp frågan om
ny förlängning av giltighetstiden för lagen om kreditpolitiska medel. I
samband med att fullmäktige förra året hemställde att lagens giltighetstid
skulle förlängas till utgången av år 1978 redogjorde de för kreditpolitikens
uppgifter och medel under de senaste åren. Fullmäktige anser att den
samhällsekonomiska bilden inte har ändrats, sedan nämnda redogörelse
lämnades. Enligt fullmäktiges mening är det nödvändigt att även i fortsättningen
kunna utnyttja lagens bestämmelser. Fullmäktige föreslår därför att
lagens giltighetstid förlängs med tre år, dvs. till utgången av år 1981.

Remissinstanserna har tillstyrkt eller i och för sig inte haft något att erinra
mot att lagens giltighetstid utsträcks ytterligare. Bankorganisationerna har
dock gått med på en förlängning endast under förutsättning att lagen och dess
tillämpning ändras i några avseenden.

För egen del anför föredraganden bl. a.

Sveriges ekonomiska läge har förbättrats sedan hösten 1977, då giltighetstiden
för lagen om kreditpolitiska medel förlängdes. Trots det förbättrade
ekonomiska läget är det viktigt att hålla en hög kreditpolitisk beredskap med
tillgång till olika kreditpolitiska instrument. Finanspolitiken som syftar till att
stimulera en svag inhemsk efterfrågan innebär stora budgetunderskott.
Dessa leder till att likviditeten ökar inom den svenska ekonomin. Om inte
denna likvidisering kan begränsas genom en aktiv penningpolitik medförden

FiU 1978/79:12

stora risker för den fortsatta stabiliseringen, först för betalningsbalansen
genom sin effekt på kapitalrörelserna och förr eller senare för pris- och
löneutvecklingen.

Riskerna av en alltför hög likviditet är så mycket allvarligare som Sverige
har att räkna med underskott i de löpande utrikes betalningarna under
ytterligare en följd av år. Vårt beroende av den internationella kreditmarknaden
har ökat genom de utlandsskulder som har ackumulerats under de
senaste åren med underskott i bytesbalansen. Underskotten medför också
särskilda krav på kreditpolitiken. Den måste utformas så att industrin får
tillgång till krediter i den utsträckning som är nödvändig för att företagen
skall kunna bygga ut sin produktionskapacitet.

Föredraganden anser mot denna bakgrund att de ekonomiska problem vi
fortfarande har att bemästra kräver att det finns en kreditpolitisk beredskapslagstiftning
att tillgå. I likhet med riksbanksfullmäktige anser han att
giltighetstiden för lagen om kreditpolitiska medel bör förlängas med tre år,
dvs. till utgången av 1981.

Föredraganden tar i propositionen upp det förhållandet att flera remissinstanser,
bl. a. bankorganisationerna, har framfört kritiska synpunkter på
lagen och dess tillämpning. Bankorganisationerna har föreslagit att lagen
omgående ändras på vissa punkter och vidare begärt vissa klarläggande
uttalanden om lagens innebörd och tillämpning. Ett annat förslag är att en
utredning tillsätts för att göra en översyn av lagen.

Delegationen för bostadsfinansiering har föreslagit ett förtydligande om
när förutsättningarna för förordnande om särskild placeringsplikt skall anses
uppfyllda. Kapitalmarknadsutredningen har föreslagit en mindre ändring i
lagen om kreditpolitiska medel för att justera bestämningen av vad som
räknas som likvida medel vid likviditetskrav. Föredraganden refererar i
sammanhanget vad kapitalmarknadsutredningen anfört rörande den
svenska kreditpolitiken.

Föredraganden anser att vad kapitalmarknadsutredningen har föreslagit
och anfört i fråga om användningen av kreditpolitiska medel har nära
samband med utredningens förslag i övrigt. Med hänsyn härtill anser han att
övervägandena med anledning av utredningens synpunkter på kreditpolitiken
kan anstå till dess förslag på grundval av kapitalmarknadsutredningens
förslag föreläggas riksdagen.

Föredraganden anser det inte vara möjligt att i förevarande proposition ta
slutlig ställning till kraven på ändringar i lagen om kreditpolitiska medel.
Frågan om ändring av den kreditpolitiska lagstiftningen inrymmer svåra
problem som måste belysas och övervägas närmare, anför föredraganden.
Genom den omfattande utlandsupplåningen under senare år har vårt
beroende av de internationella kreditmarknaderna ökat. Sverige befinner sig
därför nu i en annan kreditpolitisk situation än när 1974 års lag om
kreditpolitiska medel utformades. Dessutom är lagen främst ett resultat av en
rent teknisk översyn av tidigare kreditpolitiska lagar som tillkom i början av

FiU 1978/79:12

1960-talet. Med hänsyn till dessa omständigheter avser han att föreslå
regeringen att tillkalla en utredning för att se över den kreditpolitiska lagen
och dess tillämpning från mera allmänna utgångspunkter.

I fråga om bankorganisationernas begäran om vissa uttalanden om
tillämpningen av lagen framhåller föredraganden att det enligt de nu gällande
bestämmelserna ankommer på riksbanken att svara för hur den kreditpolitiska
regleringen tillämpas. I samband med att regeringen meddelar förordnande
om att riksbanken får använda kreditpolitiskt medel kan regeringen
enligt lagen begränsa förordnandet på olika sätt. När regeringen har utfärdat
ett sådant förordnande, är det emellertid riksbanken som meddelar de
föreskrifter som behövs för användningen av det kreditpolitiska medlet i
fråga. Enligt lagen är det således riksbanken som har ansvaret för lagtillämpningen.
Regeringen kan inte gripa in och påverka tillämpningen. Vill
riksdagen få till stånd en ändring av tillämpningen av lagen, kan riksdagen
inte påbjuda detta på annat sätt än genom normgivning. Huruvida det finns
anledning att genom lagstiftning ändra tillämpningen kan inte avgöras utan
föregående utredning. Riksdagen har emellertid möjlighet att i samband med
den årliga granskningen av riksbankens förvaltningsberättelse framföra
synpunkter beträffande riksbankens verksamhet på det kreditpolitiska
området. Föredraganden erinrar om att förvaltningsberättelsen brukar innehålla
en utförlig redogörelse för den under det gångna året förda kreditpolitiken.

Vad gäller finansieringsbolagskommitténs förslag om att finansieringsbolagen
skall föras in under den kreditpolitiska lagen, såvitt avser likviditetskrav,
utlåningsreglering och räntereglering, anser föredraganden att slutlig
ställning inte bör tas till förslaget, förrän den blivande utredningen har gjort
en översyn av lagen. Vid översynen bör finansieringsbolagskommitténs
förslag och remissbehandlingen av detta övervägas. Möjligheten att på grund
av ett delförslag tidigare föra in finansieringsbolagen under den kreditpolitiska
lagen i något eller några hänseenden bör dock stå öppen. Kommittén har
också föreslagit att finansieringsbolagens verksamhet skall regleras i en
särskild lag, enligt vilken bolagen ställs under tillsyn m. m. Proposition på
grundval av kommitténs förslag i den delen beräknas efter lagrådsremiss
kunna lämnas till riksdagen våren 1979.

Föredraganden finner det slutligen också påkallat att frågor rörande den
särskilda placeringsplikten enligt den kreditpolitiska lagen behandlas med
förtur vid den kommande översynen.

Motionen

Vid remissbehandlingen av riksbanksfullmäktiges skrivelse har delegationen
för bostadsfinansiering föreslagit ett förtydligande om när förutsättningarna
för förordnande om särskild placeringsplikt skall anses uppfyllda.
Motionärerna understryker vikten av att ett utredningsarbete kommer till

FiU 1978/79:12

stånd och att förslag i frågan snabbt föreläggas riksdagen.

När det gäller frågan om finansieringsbolagens inlemmande under lagen
om kreditpolitiska medel anser motionärerna att den fått en tillfredsställande
belysning i finansieringsbolagskommitténs betänkande. Frågan behöver
därför inte utredas ytterligare.

Motionärerna pekar på den mycket snabba takt i vilken finansieringsföretagen
expanderat under senare år. De utestående krediterna har ökat med
inemot två miljarder kr. per år. Eftersom dessa företags kreditgivning kunnat
ske vid sidan av den allmänna kreditpolitiken har deras snabba tillväxt
inneburit en successivt minskad effektivitet hos denna politik när det gäller
att förverkliga de övergripande samhällsekonomiska målen. Detta är inte
minst fallet när kreditpolitiken inriktats på en begränsning av konsumentkrediterna,
där fmansieringsföretagen spelar en relativt betydande roll.

Utskottet

I likhet med riksbanksfullmäktige och föredraganden är utskottet av
uppfattningen att medel av det slag som den kreditpolitiska lagstiftningen
erbjuder är oundgängliga inslag i den ekonomiska politiken under åren
framöver. Lagstiftningens giltighetstid bör därför förlängas. Utskottet tillstyrker
att förlängningen sker för en tid av tre år.

Från bankorganisationerna har begärts uttalanden från riksdagens sida om
en ändrad tillämpning av lagstiftningen. Tillämpningen av lagstiftningen
ligger i riksbankens hand. Utskottet vill stryka under vad som anförs i
propositionen, nämligen att riksdagen inte kan påbjuda en ändrad tillämpning
genom uttalanden. Riksbankens tillämpning av gällande riktlinjer på det
kreditpolitiska området granskas årligen av utskottet i samband med
granskningen av riksbankens förvaltning.

I motionen 51 begärs att lagen om kreditpolitiska medel kompletteras så att
den i fråga om vissa av medlen kommer att omfatta också s. k. finansieringsbolag.
Som närmare redovisats i finansieringsbolagskommitténs betänkande
kan en sådan komplettering knappast ske utan att en reglering dessförinnan
kommit till stånd i fråga om finansieringsbolagens verksamhet. Motionärerna
föreslår i detta syfte att riksdagen i nu förevarande sammanhang antar
också den lag om finansieringsbolag som utarbetats av finansieringsbolagskommittén.

1 denna fråga vill utskottet anföra följande.

Regeringen harden 16 november 1978 beslutat att till lagrådet remittera ett
förslag till lag om finansieringsbolag. Efter lagrådets granskning beräknas
proposition kunna avlämnas till riksdagen i januari månad 1979. Mot
bakgrund av att riksdagen sålunda inom en nära framtid får förslag i ärendet
från regeringen bör riksdagen avslå motionsförslaget i denna del.

Utskottet kan mot den redovisade bakgrunden inte heller tillstyrka bifall
till motionsförslaget att i nu förevarande sammanhang besluta att komplet -

FilJ 1978/79:12

tera lagen om kreditpolitiska medel i vad avser finansieringsbolag. Detta kan
ske forst sedan en lag om finansieringsbolag antagits av riksdagen. Utskottet
delar emellertid motionärernas uppfattning att det är angeläget att en
komplettering kommer till stånd. Utskottet utgår ifrån att det bör vara möjligt
att utarbeta förslag som kan föreläggas riksdagen för beslut under år 1979.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar vid propositionen 1978/79:47 fogat förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen (1974:922) om kreditpolitiska
medel,

2. att riksdagen avslår motionen 1978/79:51,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om komplettering av den kreditpolitiska
lagstiftningen i vad avser finansieringsbolag.

Stockholm den 28 november 1978

På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN

Närvarande: Björn Molin (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Nils Åsling (c), Staffan
Burenstam Linder (m), Knut Johansson (s), Torsten Gustafsson (c), Arne
Pettersson (s), Anton Fågelsbo (c), Arne Gadd (s), Knut Wachtmeister (m),
Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s), Olle Wästberg (fp)
och Maj-Lis Landberg (s).

GOTAB 58832 Stockholm 1978