AU 1978/79:28
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1978/79:28
med anledning av propositionen 1978/79:84 om myndigheters
skadeståndsansvar i vissa personalärenden, m. m.
Propositionen
I propositionen 1978/79:84 (budgetdepartementet) har regeringen efter
föredragning av statsrådet Wahlberg föreslagit riksdagen att antaga de inom
budgetdepartementet upprättade lagförslagen till
1. lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,
2. lag om ändring i lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid
vissa avtalsförhandlingar m. m.
Lagrådet har yttrat sig över lagförslaget under 1.
Lagförslagen
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:600) om offentlig anställning1
dels
att 14 kap. 11 § skall upphöra att gälla,
dels att 15 kap. 8 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 16 kap. 7 §, av nedan angivna
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 kap.
Har statlig myndighet meddelat
beslut om disciplinansvar, avskedande,
avstängning eller läkarundersökning
beträffande arbetstagare hos
annan än staten, skall staten anses
som arbetsgivare i tvist som rör
beslutet.
1 Lagen omtryckt 1977:1047.
§
Har statlig myndighet beträffande
arbetstagare hos annan än staten
meddelat beslut om anställnings upphörande
eller om disciplinansvar,
avstängning eller läkarundersökning
enligt denna lag, skall staten anses
som arbetsgivare i tvist som rör
beslutet.
1 Riksdagen 1978/79. 18 sami. Nr 28
AU 1978/79:28
2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 kap.
7 §
Biyler myndighet i ärende om disciplinansvar,
avskedande, avstängning
eller läkarundersökning mot 14 kap. 1
eller 3-9 §, 15 kap. 3, 4 eller 7 §,
föreskrift enligt 13 kap. 4 § om handläggning
av ärende om avstängning
eller läkarundersökning eller föreskrift
som avses i 15 kap. 3 eller 6 §, äger 38
§ första, tredje och fjärde styckena
samt 40 § lagen (1974:12) om anställningsskydd
motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid vissa
avtalsförhandlingar m. m.
Härigenom föreskrivs att i 1-5 och 8 §§ lagen(1965:576)om ställföreträdare
för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m. m.1 orden ”statens avtalsverk”
respektive ordet ”avtalsverket” skall bytas ut mot ”statens arbetsgivarverk”
respektive ”arbetsgivarverket”.
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Lagen tillämpas
dock för tid från och med den 1 januari 1979.
1 Senaste lydelse av
1 § 1974:1014
5 § 1970:352
8 § 1974:1014.
AU 1978/79:28
3
Utskottet
I propositionen föreslås vissa ändringar i lagen om offentlig anställning
(LOA) av innebörd i huvudsak att skadeståndsbestämmelserna i lagen om
anställningsskydd (LAS) genom införande av ett nytt lagrum, 16 kap. 7 §,
skall göras tillämpliga på fall där en myndighet i ärende om disciplinansvar,
avskedande, avstängning och läkarundersökning har brutit mot närmare
angivna föreskrifter i LOA eller i någon författning som har meddelats med
stöd av LOA. Förslaget innefattar också en ändring i 15 kap. 8 § som åsyftar
en utvidgning av området för det statliga arbetsgivaransvaret i vissa
rättstvister.
Propositionens förslag bygger på en rapport (Ds B 1978:3) utarbetad inom
budgetdepartementet.
LAS liksom den arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt omfattar i princip
även den offentliga sektorn. Med hänsyn till den politiska demokratin och
den offentliga verksamhetens särart har det emellertid ansetts nödvändigt
med vissa särbestämmelser för denna del av arbetsmarknaden. Dessa har
intagits i LOA.
Ett område där LAS och LOA har från varandra avvikande regler är
arbetsgivares skadeståndsansvar i personalärenden. Enligt LAS har arbetsgivaren
här mot både arbetstagaren och dennes organisation ett omfattande
s. k. strikt skadeståndsansvar, dvs. det inträder utan att arbetsgivaren
behöver ha varit försumlig. Ansvaret omfattar både bedömningsfel (materiella
fel) och fel av formell karaktär vid handläggningen av ett ärende.
Skadestånd kan vidare utgå både för ekonomisk skada och för ideell skada,
s. k. allmänt skadestånd (38 och 40 §§).
Den offentlige arbetsgivaren däremot har ett mera begränsat skadeståndsansvar
i personalärenden. De grundläggande reglerna ges i skadeståndslagen.
Där sägs att staten eller kommun skall ersätta personskada, sakskada eller ren
förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning.
Detta ansvar är emellertid begränsat på olika sätt, dels genom att
ersättningsskyldighet bara föreligger om myndigheten har åsidosatt de krav
som skäligen kan ställas på dess verksamhetsutövning (3 kap. 3 §, ”standardregeln”),
dels genom att den skadelidande går miste om ersättning om han
utan giltig anledning underlåtit att själv bevaka sin rätt (3 kap. 4 §,
”passivitetsregeln”).
I några fall framgår dock av LOA att LAS bestämmelser om skadestånd
skall tillämpas även på LOA:s område, nämligen vid underlåtenhet att varsla
arbetstagarorganisation eller att ge organisationen tillfälle till överläggning
eller att lämna den underrättelse om beslut i samband med ärenden om
avskedande och avstängning (14 kap. 7 och 11 §§). I övrigt gäller LAS
skadeståndsregler inte i ärenden om disciplinansvar, avskedande, avstängning
eller läkarundersökning enligt LOA.
I den departementsrapport som ligger till grund för propositionen hade
föreslagits, att myndighets skadeståndsansvar vid brott mot föreskrifter i
AU 1978/79:28
4
LOA eller med stöd av LOA meddelade författningar helt skulle svara mot
vad som gäller enligt LAS, dvs. utgöra ett strikt ansvar med möjlighet till
skadestånd inte bara vid formella fel utan även vid bedömningsfel. Under
remissbehandlingen har denna del av förslaget rönt stark kritik. Flera
remissinstanser, bland dem JK och JO, har sålunda påtalat risken för att
skadeståndsansvar vid bedömningsfel skulle verka återhållande på myndigheternas
handlande när det gällde att vidta disciplinära åtgärder mot
arbetstagare.
Som följd av denna kritik har regeringen avvisat rapportförslaget i denna
del. I propositionen föreslås sålunda att den offentlige arbetsgivarens
skadeståndsansvar begränsas till att gälla formfel vid handläggning av här
aktuella personalärenden enligt LOA.
Utskottet delar den i propositionen redovisade uppfattningen och vill
särskilt understryka vad som sägs om handläggningsföreskrifternas syfte - att
både gagna en väl fungerande förvaltning och garantera de enskilda
arbetstagarnas rättssäkerhet.
Vad angår departementsrapportens förslag att efter arbetsrätisligt mönster
tillerkänna såväl den berörde arbetstagaren som dennes organisation ett
allmänt skadestånd så snart ett offentligt organ vid myndighetsutövning i ett
disciplinärende eller liknande ärende begått ett formellt fel, har två av
lagrådets ledamöter avvisat tanken på att införa en sådan ny rätt till allmänt
skadestånd utanför den egentliga arbetsrättens område. De förordar alltså att
skadeståndsansvaret begränsas till att omfatta ekonomisk skada. I propositionen
vidhålls dock rapportförslaget i denna del.
Utskottet har samma synsätt som kommit till uttryck i propositionen att
någon ytterligare begränsning av skadeståndsansvaret för den offentlige
arbetsgivaren inte bör ske. Arbetstagaren och dennes organisation bör enligt
utskottets mening ersättas för den skada de kan ha lidit genom att
arbetsgivaren åsidosatt formella handläggningsföreskrifter.
I övrigt föranleder propositionens lagförslag inte någon kommentar.
Utskottet biträder alltså propositionen i dess helhet.
Utskottet hemställer
att riksdagen bifaller regeringens proposition 1978/79:84.
Stockholm den 20 mars 1979
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON
Närvarande: Elver Jonsson (fp), Jan-Ivan Nilsson (c), Alf Wennerfors (m),
Birger Nilsson (s), Gördis Hörnlund (s), Allan Gustafsson (c), Erik Johansson i
Simrishamn (s), Filip Fridolfsson (m), Ingrid Ludvigsson (s), Arne Fransson
(c), Pär Granstedt (c), Frida Berglund (s), Anna-Greta Leijon (s), Sune
Johansson (s) och Göte Pettersson (fp).
GOTAB 61754 Stockholm 1979