AU 1978/79:26

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1978/79:26

med anledning av propositionen 1978/79:72 om ändring i lagen
(1950:382) om svenskt medborgarskap jämte motioner

Propositionen

1 propositionen 1978/79:72 (arbetsmarknadsdepartementet) föreslås efter
föredragning av statsrådet Eva Winther att riksdagen skall antaga följande -

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap1 dels

att 1, 7, 8, 9, 11, 12 och 13 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 a § och 7 a §, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Barn förvärvar svenskt medborgarskap vid födelsen, om

1. fadern är svensk medborgare /. modern är svensk medborgaoch
gift med barnets moder, re,

2. fadern är avliden men vid sin 2. fadern är svensk medborgare

död var svensk medborgare och gift och gift med barnets moder,

med barnets moder,

3. modern är svensk medborgare 3. fadern är avliden men vid sin

och gift med barnets fader eller död var svensk medborgare och gift

änka efter honom, men fadern ej med barnets moder.

har medborgarskap i någon stat eller
barnet icke vid födelsen förvärvar
faderns medborgarskap,

4. modern är svensk medborgare
och inte är gift med barnets fader
eller änka efter honom.

Hittebarn som anträffas här i riket anses såsom svensk medborgare intill
dess annat utrönes.

1 Lagen omtryckt 1976:469.

1 Riksdagen 1978/79. 18 sami Nr 26

AU 1978/79:26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a §

Har barn ej förvärvat svenskt
medborgarskap enligt 1 eller 2 §
men är barnets fader sedan tiden
för barnets födelse svensk medborgare
och har han genom slutligt avgörande
av svensk domstol fått
vårdnaden om barnet ensam eller
gemensamt med barnets moder,
förvärvar barnet svenskt medborgarskap
genom att fadern eller, vid
gemensam vårdnad, föräldrarna
hos länsstyrelsen i det län, där barnet
är kyrkobokfört, skriftligen anmäler
sin önskan om detta innan
barnet fyllt aderton år. Har barnet
ej hemvist i Sverige, sker anmälan
hos den centrala utlänningsmyndigheten.
Har barnet fyllt femton
år, fordras barnets samtycke.

7 §

Svenskt medborgarskap förloras av

1. den som förvärvar utländskt medborgarskap efter ansökan eller uttryckligt
samtycke;

2. den som förvärvar utländskt medborgarskap genom att inträda i
allmän tjänst i annan stat;

3. ogift barn under aderton år, som blir utländsk medborgare genom att
utländskt medborgarskap, på sätt avses ovan i paragrafen, förvärvas av
föräldrarna, om de hava vårdnaden om barnet, eller av endera, om han

antingen ensam har vårdnaden eller har vårdnaden tillsammans med den

andre och denne icke är svensk medborgare;

4. ogift barn under aderton år,
som blir utländsk medborgare genom
att föräldrarna ingå äktenskap
med varandra; har barnet hemvist
här i riket, inträder dock förlust av
svenskt medborgarskap endast om
barnet innan det fyllt aderton år
flyttar ur riket och då har utländskt
medborgarskap.

7 a §

Bestämmelserna i andra och
tredje styckena tillämpas i fråga
om stat med vilken Sverige har ingått
avtal om detta.

Svensk medborgare, som genom
fadern eller modern från födelsen

AU 1978/79:26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förvärvat medborgarskap även i
fördragsslutande stat, förlorar det
svenska medborgarskapet då han
uppnår en i avtalet angiven ålder,
som ej får understiga nitton och ej
överstiga tjugutvå år, om han sedan
minst fem år har sitt hemvist i
den andra staten.

/ fall som avses i andra stycket
tillämpas reglerna i 8 § andra
stycket, om ej annat anges i avtalet.

Den som enligt andra stycket förlorat
svenskt medborgarskap och
därefter oavbrutet varit medborgare
i fördragsslutande stat som där
anges, återvinner svenskt medborgarskap
genom att, efter det han
tagit hemvist här i riket, hos länsstyrelsen
i det län där han är kyrkobokförd
skriftligen anmäla sin önskan
om detta. Vid sådant förvärv
av medborgarskap skall reglerna i
4 § sista meningen och 5 § tillämpas.

8 §

Svensk medborgare, som är född
utom riket samt aldrig här haft hemvist
och ej heller uppehållit sig här
under förhållanden som tyda på
samhörighet med Sverige och som
inte förlorar sitt svenska medborgarskap
enligt 7 a § andra stycket,
förlorar sitt svenska medborgarskap,
när han fyller tjugutvå år. På
dessförinnan gjord ansökan må
dock den centrala utlänningsmyndigheten
medgiva att medborgarskapet
bibehålles.

När någon enligt första stycket förlorar svenskt medborgarskap, medför
detta förlust av sådant medborgarskap även för hans barn, som förvärvat
medborgarskapet till följd av att han varit svensk medborgare, om icke
förlusten skulle leda till att barnet kommer att sakna medborgarskap.

9 §

Den centrala utlänningsmyndig- Den centrala utlänningsmyndigheten
må på ansökan befria den heten må på ansökan befria den

som är eller önskar bliva utländsk som är eller önskar bliva utländsk

tl Riksdagen 1978179. 18 sami. Nr 26

Svensk medborgare, som är född
utom riket samt aldrig här haft hemvist
och ej heller uppehållit sig här
under förhållanden som tyda på
samhörighet med Sverige, förlorar
sitt svenska medborgarskap, när
han fyller tjugutvå år. På dessförinnan
gjord ansökan må dock den
centrala utlänningsmyndigheten
medgiva att medborgarskapet bibehålles.

AU 1978/79:26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

medborgare från hans svenska
medborgarskap. Är sökanden ej redan
utländsk medborgare, skall
som villkor för befrielsen stadgas,
att han inom viss tid förvärvar medborgarskap
i annan stat.

medborgare från hans svenska
medborgarskap. Befrielse får ej
vägras den som har sitt hemvist
utom riket.

Är sökanden ej redan utländsk
medborgare, skall som villkor för
befrielsen från svenskt medborgarskap
föreskrivas, att han inom
viss tid förvärvar medborgarskap i
annan stat.

II §

När någon gör anmälan enligt 3, 4
eller 10 §, åligger det länsstyrelsen
att meddela beslut, huruvida på
grund av anmälningen svenskt
medborgarskap förvärvats eller ej.

När någon gör anmälan enligt 2
a, 3, 4, 7 a eller 10 §, åligger det
länsstyrelsen att meddela beslut,
huruvida på grund av anmälningen
svenskt medborgarskap förvärvats
eller ej. Motsvarande gäller i fråga
om den centrala utlänningsmyndigheten,
när anmälan enligt 2 a §
sker hos myndigheten.

Vill någon erhålla förklaring att han är svensk medborgare, må han göra
ansökan därom hos regeringen, som efter regeringsrättens hörande äger
meddela sådan förklaring; dock må härvid icke prövas fråga som avses i
första stycket.

12 §

Talan mot den centrala utlänningsmyndighetens
beslut föres hos
regeringen genom besvär.

Talan mot länsstyrelses beslut
föres hos kammarrätten genom besvär.

Talan mot den centrala utlänningsmyndighetens
beslut föres hos
regeringen genom besvär utom ifall
som avses i andra stycket.

Talan mot länsstyrelses beslut
samt mot beslut av den centrala utlänningsmyndigheten
enligt II §
första stycket föres hos kammarrätten
genom besvär.

13 §

Den som fyllt aderton år äger utan hinder av att han står under annans
vårdnad själv göra ansökan eller anmälan enligt denna lag.

Anmälan må ej göras genom förmyndare
eller vårdnadshavare.

Anmälan får ej, utom i fall som
anges i 2 a §, göras genom förmyndare
eller vårdnadshavare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Barn som är fött den 1 juli 1961 eller senare och som skulle ha blivit
svensk medborgare om 1 § i dess lydelse enligt denna lag hade varit
gällande vid barnets födelse, förvärvar svenskt medborgarskap genom att

AU 1978/79:26

modern före den 1 juli 1982 hos den centrala utlänningsmyndigheten skriftligen
anmäler sin önskan härom. Vad som sagts nu gäller endast om vid
anmälningstillfället modern är svensk medborgare och har del i vårdnaden
om barnet samt barnet ej fyllt 18 år. Har barnet fyllt 15 år fordras barnets
samtycke.

Anmälan enligt första stycket får ske även i fall då barnet förvärvat
svenskt medborgarskap vid födelsen men därefter förlorat sitt svenska
medborgarskap enligt förutvarande 7 § 4.

Vid anmälan enligt första stycket tillämpas 11 § första stycket, 12 § andra
stycket och 13 § andra stycket.

Har barn förvärvat svenskt medborgarskap enligt första stycket, skall
barnet vid tillämpning av 7 a S anses som svensk medborgare från födelsen.

Motionerna

1978/79:1564 av Sten Svensson m.fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att barn till såväl svensk man
som kvinna alltid skall bli svensk medborgare vid födelsen.

1978/79:2038 av Per Gahrton (fp)

I motionen yrkas att riksdagen måtte anta följande formulering av 7 §
punkt 1 i medborgarskapslagen:

Propositionens förslag

Svenskt medborgarskap förloras

1. den som förvärvar utländskt
medborgarskap efter ansökan eller
uttryckligt samtycke.

Utskottet

Medborgarskapslagen liksom motsvarande lagar i de övriga nordiska
länderna bygger på härstamningsprincipen. Den innebär att föräldrarnas
medborgarskap avgör vilket medborgarskap barn får vid födelsen. Enligt
gällande regler följer barn som föds i äktenskap fadern i medborgarskapshänseende.
För barn till föräldrar som inte varit gifta med varandra eller
vilkas äktenskap upplösts genom äktenskapsskillnad gäller att de får
svenskt medborgarskap vid födseln om modern är svensk medborgare.

Under åtskilliga år har kritik riktats mot att modern har en underordnad
ställning när det gäller rätten att ge barn i äktenskap svenskt medborgarskap.
Förutom från jämställdhetssynpunkt har reglerna ansetts otillfredsställande
då barn till svensk moder i många fall föds och växer upp i vårt
land utan att i alla hänseenden åtnjuta det skydd och de förmåner som
tillkommer svenska barn. Då frågan senast behandlades i riksdagen framhöll
inrikesutskottet (1975/76:44 s. 10) att reglerna var otidsenliga och att

Motionens förslag

Svenskt medborgarskap förloras

1. den som förvärvar utländskt
medborgarskap efter egen ansökan
eller eget uttryckligt samtycke.

AU 1978/79:26

lagen borde utformas med utgångspunkt i principen att barn får svenskt
medborgarskap om någon av föräldrarna är svensk. Riksdagen förutsatte
att regeringen skulle återkomma med förslag sedan frågan varit uppe på det
internationella planet varvid bl. a. en fortsatt samordning mellan medborgarskapslagarna
i de nordiska länderna skulle eftersträvas.

I enlighet med riksdagens önskemål föreslås nu i propositionen att barn
till svensk kvinna alltid skall bli svensk medborgare vid födelsen. Detta
skall gälla oavsett om föräldrarna är gifta eller ej och oberoende av om
barnet föds i eller utanför Sverige. Vidare föreslås att svensk man som är
fader till utländskt barn utom äktenskap under vissa förutsättningar skall
kunna ge barnet svenskt medborgarskap genom anmälan till länsstyrelse
eller, i vissa fall, statens invandrarverk (SIV). En sådan förutsättning skall
vara att han efter beslut av svensk domstol har del i vårdnaden om barnet.
De föreslagna reglerna ger upphov till ökat antal dubbla medborgarskap.
Därför föreslås regler för avveckling i vissa fall av det ena medborgarskapet
när barnet har uppnått vuxen ålder.

De föreslagna ändringarna i medborgarskapslagen är resultatet av nordiskt
samarbete.

Utskottet noterar med tillfredsställelse det framlagda förslaget, som
innebär att jämställdhetsprincipen genomförs när det gäller medborgarskap
för barn vars föräldrar är eller har varit gifta. Det har inte väckts
några motioner med ändringskrav på denna punkt. Sten Svensson m. fl.
(m) vill emellertid gå ett steg längre. De uttalar i motionen 1564 att det inte
finns skäl att göra skillnad mellan barn till föräldrar där äktenskap inte
föreligger och barn till föräldrar som är eller varit gifta med varandra.
Motionärerna vill därför ha en regel som innebär att barn till såväl svensk
man som kvinna alltid skall bli svensk medborgare vid födseln.

Utskottet kan i viss mån hålla med motionärerna. Från principiella
utgångspunkter är det rimligt att barn behandlas lika oavsett om äktenskap
mellan föräldrarna föreligger eller ej. Å andra sidan uppstår praktiska
problem med ett så långtgående förslag som motionärernas. Åtskilliga barn
med ingen eller mycket svag faktisk anknytning till Sverige skulle få
svenskt medborgarskap, vilket bl. a. skulle medföra ökade problem med
dubbla medborgarskap. I propositionen har man, som tidigare sagts, sökt
lösa frågan genom att låta utländskt barn som har svensk fader genom ett
anmälningsförfarande få svenskt medborgarskap. Som förutsättning skall
därvid gälla att det finns den anknytningen till Sverige att fadern ensam
eller tillsammans med modern fått vårdnaden om barnet genom avgörande
av svensk domstol.

Utskottet anser sig kunna godta propositionens förslag. Det bör noteras
att övriga nordiska länder inte ens velat gå så långt som propositionens
förslag innebär. Sedan man fått erfarenheter av hur de nya bestämmelserna
verkar i praktiken kan det måhända finnas skäl att överväga en utvidgning
av reglerna i den riktning motionärerna tänker sig. Frågan bör i så fall

AU 1978/79:26

i första hand tas upp på ett nordiskt plan. Utskottet räknar med att
regeringen vid behov tar erforderliga initiativ. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet om ändring i lagförslaget.

1 den andra motionen, 2038, som väckts med anledning av propositionen
tar Per Gahrton (fp) upp en fråga som inte direkt behandlats i den utredning
som ligger bakom lagförslaget. Det gäller i vad mån föräldrar i egenskap av
förmyndare bör ha rätt att företräda barn i samband med förvärv av
utländskt medborgarskap. Sådant förvärv medför nämligen enligt 7 § förlust
av det svenska medborgarskapet.

1 anslutning till synpunkter som riksskatteverket fört fram med hänvisning
till förslag om förstärkt skydd för fri- och rättigheter (jfr SOU
1978: 34) hävdar motionären att ett barn inte bör gå miste om sitt svenska
medborgarskap utan att barnet personligen har givit sitt samtycke till
förvärvet av det utländska medborgarskapet. Motionären begär att 7 §
skall ändras i enlighet härmed.

Utskottet är inte berett biträda motionärens förslag om en lagändring.
Frågan har en större räckvidd än enbart det fall motionären tar upp. Hela
problemet i vad mån föräldrar bör äga rätt att företräda omyndiga barn i
medborgarskapsärenden aktualiseras i sammanhanget. Den regel motionären
vill ha ändrad gäller det fall barnet förvärvar utländskt medborgarskap
utan att föräldrarna samtidigt gör det. Det finns emellertid även andra fall
av förlust av svenskt medborgarskap utan personligt samtycke av barnet.
Det vanligaste torde vara att det svenska medborgarskapet förloras genom
att föräldrar, som är vårdnadshavare, förvärvar utländskt medborgarskap
för sig och barnet. Utskottet vill emellertid inte förneka att det kan finnas
skäl att granska den aktualiserade frågan åtminstone när det gäller äldre
barn. Utskottet har därför inte något att erinra mot att regeringen i lämpligt
sammanhang tar upp problemet och då i första hand på det nordiska
planet.

Utskottet går härefter över till ett par frågor som rör de föreslagna
övergångsbestämmelserna. Lagen skall träda i kraft den 1 juli i år. Reglerna
föreslås få tillbakaverkande kraft på det sättet att barn under 18 år som
skulle blivit svensk medborgare om de nya reglerna gällt vid barnets
födelse skall kunna förvärva svenskt medborgarskap genom att modern
före den 1 juli 1982 anmäler sin önskan härom till invandrarverket. Som
förutsättningar skall enligt propositionen gälla bl. a. att modern är svensk
medborgare vid anmälningstillfället och har del i vårdnaden om barnet.
Kravet på del i vårdnaden torde närmast ha till syfte att utesluta ett
inflytande från modern i de fall hon av svensk domstol fråntagits vårdnaden
till förmån för fadern. Regeln i den föreslagna utformningen sträcker
sig emellertid längre och kan få olyckliga följder i fall en i utlandet bosatt
moder enligt lagen i det landet inte kan vara vårdnadshavare eller om hon
av myndighet i bosättningslandet fråntagits vårdnaden. I sådana fall kan
det vara särskilt viktigt att modern har möjlighet att göra anmälan om

AU 1978/79:26

önskemål om svenskt medborgarskap för barnet. Övergångsbestämmelserna
bör därför justeras så att möjlighet att anmäla öppnas även för dessa
fall. Det kan ske genom att modern tillerkänns rätt att göra anmälan
oavsett om hon är formell vårdnadshavare eller ej. Denna regel bör kompletteras
med en bestämmelse som ger fadern det avgörande inflytandet
för det fall han av svensk domstol ensam tillerkänts vårdnaden om barnet.
Utskottet föreslår i det följande ändring av reglerna i enlighet med det
sagda.

I anslutning till övergångsbestämmelserna vill utskottet något beröra en
annan fråga om anmälningsförfarandet. Enligt 1 § 3 medborgarskapslagen i
gällande lydelse förvärvar barn i äktenskap till svensk moder svenskt
medborgarskap om fadern är statslös eller barnet vid födelsen inte förvärvar
faderns medborgarskap. Ibland är det inte möjligt att reda ut om barnet
enligt denna bestämmelse verkligen förvärvat utländskt medborgarskap. I
folkbokföringen antecknas att medborgarskapet är okänt eller liknande.
Det synes angeläget att även fall av denna typ omfattas av anmälningsförfarandet.
Anmälan bör alltså — under den treåriga övergångstiden — få
ske, inte bara när det är klart att barnet vid födelsen fick faderns utländska
medborgarskap, utan också när det inte går att med rimliga ansträngningar
få klarhet i frågan.

Utskottet har i övrigt inte funnit anledning att göra något uttalande i
anslutning till de föreslagna bestämmelserna i propositionen. Lagförslaget
godtas alltså med den justeringen i övergångsbestämmelserna som tidigare
beskrivits.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:1564 antar det
genom propositionen 1978/79:72 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap såvitt
angår 1 och 2 a §§,

2. att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:2038 antar 7§
lagförslaget,

3. att riksdagen antar övergångsbestämmelserna i följande som utskottets
förslag betecknade lydelse

Propositionens förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli Denna lag träder i kraft den 1 juli

1979. 1979.

Barn som är fött den 1 juli 1961 Barn som är fött den 1 juli 1961

eller senare och som skulle ha blivit eller senare och som skulle ha blivit

svensk medborgare om 1 § i dess svensk medborgare om 1 § i dess

lydelse enligt denna lag hade varit lydelse enligt denna lag hade varit

gällande vid barnets födelse, för- gällande vid barnets födelse, förvärvar
svenskt medborgarskap ge- värvar svenskt medborgarskap genom
att modern före den 1 juli 1982 nom att modern före den 1 juli 1982

hos den centrala utlänningsmyn- hos den centrala utlänningsmyn digheten

skriftligen anmäler sin digheten skriftligen anmäler sin

AU 1978/79:26

Propositionens förslag
önskan härom. Vad som sagts nu
gäller endast om vid anmälningstillfället
modern är svensk medborgare
och har del i vårdnaden om
barnet samt barnet ej fyllt 18 år.
Har barnet fyllt 15 år fordras barnets
samtycke.

Anmälan enligt första stycket får
ske även i fall då barnet förvärvat
svenskt medborgarskap vid födelsen
men därefter förlorat sitt svenska
medborgarskap enligt förutvarande
7 § 4.

Vid anmälan enligt första stycket
tillämpas 11 § första stycket, 12 §
andra stycket och 13 § andra stycket.

Har barn förvärvat svenskt medborgarskap
enligt första stycket,
skall barnet vid tillämpning av 7a§
anses som svensk medborgare från
födelsen.

Utskottets förslag
önskan härom. Vad som sagts nu
gäller endast om vid anmälningstillfället
modern är svensk medborgare
och barnet ej fyllt 18 år. Har
barnet fyllt 15 år fordras barnets
samtycke. Har barnets fader genom
slutligt avgörande av svensk
domstol ensam fått vårdnaden om
barnet, fordras även faderns samtycke.

Anmälan enligt första stycket får
ske även i fall då barnet förvärvat
svenskt medborgarskap vid födelsen
men därefter förlorat sitt svenska
medborgarskap enligt förutvarande
7 § 4.

Vid anmälan enligt första stycket
tillämpas 11 § första stycket, 12 §
andra stycket och 13 § andra stycket.

Har barn förvärvat svenskt medborgarskap
enligt första stycket,
skall barnet vid tillämpning av 7 a §
anses som svensk medborgare från
födelsen.

4. att riksdagen antar lagförslaget i de delar som inte behandlats
ovan.

Stockholm den 27 februari 1979

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Bengt Fagerlund (s), Jan-Ivan Nilsson (c),
Torsten Stridsman (c). Birger Nilsson (s). Gördis Hörnlund (s), Ingrid
Ludvidsson (s), Arne Fransson (c), Bernt Nilsson (s). tredje vice talmannen
Karl Erik Eriksson (fp), Pär Granstedt (c), Frida Berglund (s), Sten
Svensson (m). Sixten Pettersson (m) och Lars Ulander (s).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979