Arbetsmarknadsutskottets betänkande

AU 1978/79:20

1978/79: 20

med anledning av dels propositionen 1978/79: 73 om åtgärder för
arbetshandikappade, dels propositionen 1978/79:100 bilaga 15 såvitt
avser anslag till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning, m. m.
jämte motioner

I betänkandet behandlas regeringens förslag i dels propositionen
1978/79: 73 om åtgärder för arbetshandikappade, dels propositionen
1978/79: 100 bilaga 15 såvitt avser de under avsnittet C. Arbetsmiljö
upptagna anslagen för budgetåret 1979/80 till Särskilda åtgärder för
arbetsanpassning och Bidrag till yrkesinriktad rehabilitering.

Vidare tar utskottet upp till behandling 22 i dessa ämnen väckta
motioner. Kulturutskottet har avgivit yttrande över några av dessa
motioner. Yttrandet fogas till detta betänkande som bilaga.

Propositionerna
1978/79: 73

I propositionen föreslår regeringen — efter föredragning av statsrådet
Wirtén — att riksdagen skall

dels anta inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1974: 12) om anställningsskydd

2. lag om ändring i lagen (1976: 600) om offentlig anställning
dels

3. godkänna de av föredraganden förordade allmänna riktlinjerna
angående åtgärder för arbetshandikappade inom arbetsmarknadspolitiken 4.

godkänna de av föredraganden förordade grunderna för ekonomiskt
stöd till arbetshjälpmedel m. m. för personer med arbetshandikapp,
att gälla fr. o. m. den 1 juli 1979

5. godkänna de av föredraganden förordade förändringarna beträffande
bidrag vid utbildning m. m. i företag av äldre och handikappade,
att gälla fr. o. m. 1 juli 1979

6. under förbehåll av att uppgörelse kan träffas mellan statens förhandlingsnämnd
och berörda huvudmän och en grund för reformen
därigenom skapas godkänna de av föredraganden förordade grunderna
för inrättande av arbetsmarknadsinstitut inom arbetsmarknadsverket

7. godkänna de av föredraganden förordade grunderna för inrättande
av ett institut för metodutveckling och forskning inom den yrkesinriktade
rehabiliteringen

8. godkänna den av föredraganden förordade omvandlingen av arkivarbete,
musikerhjälp och halvskyddad sysselsättning till anställning med
lönebidrag, att gälla fr. o. m. den 1 juli 1980

1 Riksdagen 1978/79. 18 sami. Nr 20

AU 1978/79: 20

9. godkänna de av föredraganden förordade särskilda insatserna för
ungdomar med arbetshandikapp, att gälla fr. o. m. den 1 juli 1979

10. godkänna de av föredraganden förordade förslagen rörande näringshjälp,
att gälla fr. o. m. den 1 juli 1979

Propositionens lagförslag har följande lydelse:

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1974: 12) om anställningsskydd
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag äger tillämpning på arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst.

Lagen gäller ej

1. arbetstagare med företagsledande eller därmed jämförlig ställning,

2. arbetstagare som är medlem av arbetsgivarens familj,

3. arbetstagare som är anställd för arbete i arbetsgivarens hushåll,

4. arbetstagare som av arbets- 4. arbetstagare som av arbetsmarknadsmyndighet
meddelats ar- marknadsmyndighet meddelas arbetslöshetshjälp
i form av bered- betslöshetshjälp i form av beredskapsarbete,
arkivarbete eller mu- skapsarbete eller som anvisats arsikerhjälp
eller som anvisats arbete bete i verkstad inom arbetsvärden,
i verkstad inom arbetsvärden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976: 600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 § lagen (1976: 600) om offentlig
anställning1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

6§

Lagen gäller ej arbetstagare som Lagen gäller ej arbetstagare som

av arbetsmarknadsmyndighet med- av arbetsmarknadsmyndighet meddelas
arbetslöshetshjälp i form av delas arbetslöshetshjälp i form av

beredskapsarbete, arkivarbete eller beredskapsarbete eller som har an musikerhjälp

eller som har anvisats visats arbete i verkstad inom ararbete
i verkstad inom arbetsvår- betsvården,

den.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

1 Lagen omtryckt 1977: 1047.

AU 1978/79: 20

1978/79:100 bilaga 15

I propositionsbilagan föreslår regeringen — efter föredragning av
statsrådet Wirtén — under punkterna C 5. (s. 117—131) och C 8. (s.

135—142) att riksdagen skall

1. bemyndiga regeringen att besluta om ram för bidrag till anordnande
av verkstäder inom arbetsvärden under budgetåret 1979/80,

2. till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för budgetåret 1979/80
anvisa ett reservationsanslag av 1 438 950 000 kr.

3. till Bidrag till yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1979/80
anvisa ett anslag av 214 000 000 kr.

Punkterna C 1.—C 4. behandlas av socialutskottet, punkten C 6. av
arbetsmarknadsutskottet i betänkandet AU 1978/79: 21 och punkten
C 7. av arbetsmarknadsutskottet i betänkandet AU 1978/79: 29.

Motionerna Behandlas i

utskottets

1978/79: 290 av Sten Svensson m. fl. (m) yttr- s' hemst' P I

motionen yrkas att riksdagen beslutar 30 26

1. att avslå propositionen 1978/79: 73 i den del som avser inordnandet
av den arbetspsykologiska verksamheten i den föreslagna organisationen
med arbetsmarknadsinstitut,

2. att uttala att fristående konsulter — där så är möjligt — även
fortsättningsvis skall kunna anlitas som alternativ till en utbyggd statlig
verksamhet.

1978/79: 667 av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av politiken för arbete åt handikappade,	13	1
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om planering av åtgärder för handikappade,	17	9
3. hos regeringen begär att gällande främjandelagstiftning komplet-teras med föreskrifter rörande arbetsgivares ansvar för sysselsättning av handikappade,	17	10
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda utredningsresurser vid länsarbetsnämnderna för uppfölj-ning av arbetsgivares personalpolitik,	18	11
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med särskilda insatser för effektiviserad tillämp-ning av främjandelagen,	18	11
6. beslutar att medel beräknas för försöksverksamhet med uppsökande verksamhet till förmån för unga förtidspensionerades rehabilitering och sysselsättning i enlighet med vad som förordas i motionen,	22	15
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning och förslag rörande motorfordon för handikappade.	24	17

AU 1978/79: 20

Motionen behandlas beträffande yrkandena 7 och 8 av utskottet i betänkandet
AU 1978/79: 21.

1978/79: 672 av Lars Werner m. fl. (vpk)

1. att riksdagen med avståndstagande från regeringens förslag vad
gäller målsättning och inskränkningar i rehabiliteringsverksamheten uttalar
sig för allas rätt till arbete oberoende av handikapp,

2. att riksdagen som sin mening uttalar att vid företagsnedläggelser
och driftsinskränkningar där de anställda saknar alternativa möjligheter
till arbete på orten, bör företaget övergå i de anställdas ägo och fortsatt
produktion säkras genom statliga stödåtgärder,

3. att riksdagen som sin mening uttalar att begreppet arbetshandikappad
bör utmönstras ur arbetsmarknadspolitiken och försöksverksamhet
med individuella stödåtgärder utan handikappregistrering igångsätts
under kontroll av de fackliga organisationerna i enlighet med vad som
anförs i motionen,

4. att riksdagen som sin mening uttalar att de fackliga representanterna
bör ges mer tid för anpassningsverksamheten för att kunna påverka
rekryteringen och behovet av anpassningsåtgärder för redan anställda,

5. att riksdagen som sin mening uttalar att främjandelagen bör ändras
på sådant sätt att den mer får karaktär av kvotlagstiftning och därvid
bör tillämpas i samråd med de lokala fackliga organisationerna,

6. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar att stöd
till arbetsbiträde skall utgå i förhållande till hur stort behovet av arbetsbiträde
är och i vissa fall kunna helt ersätta kostnaden för heltidsanställt
arbetsbiträde,

7. att riksdagen med ändring i regeringens förslag beslutar att psykologmedverkan
i arbetsförberedande åtgärder begränsas till arbetsmarknadsinstitutens
verksamhet och ej bör förekomma inom arbetsförmedlingarna,

8. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar att arbetsmarknadsinstituten
skall inordnas under huvudmannaskap av skolöverstyrelsen
och deras verksamhet integreras med arbetsmarknadsutbildningen,

9. att riksdagen med ändring i regeringens förslag beslutar att de s. k.
OT-kurserna fortsättningsvis skall bedrivas inom ramen för arbetsmarknadsinstituten
med oförändrad omfattning och efter nu gällande av
skolöverstyrelsen formulerad målsättning,

10. att riksdagen som sin mening uttalar att den av sysselsättningsutredningen
föreslagna utvidgningen av Södertäljeförsöket bör komma
till stånd och hemställer hos regeringen om förslag härom,

11. att riksdagen hemställer hos regeringen om initiativ för att i samråd
med kommuner och landsting starta en bred arbetsrehabiliterande
verksamhet inom vårdsektorn,

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

AU 1978/79: 20

12. att riksdagen uttalar att metodutvecklingsarbetet i den centrala
metodutvecklingsenheten inom AMI skall ha sin huvudinriktning på
tung social och socialmedicinsk problematik,

13. att riksdagen hemställer hos regeringen om en plan för att trygga
handikappades rätt till arbete, genom att skapa arbeten i produktion av
varor och tjänster i statlig och kommunal regi i enlighet med vad som
anförs i motionen,

14. att riksdagen hemställer hos regeringen om att bilen skall upptas
på förteckningen över tekniska hjälpmedel för handikappade.

1978/79: 801 av Lars Wemer m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar sig för att rätten till arbete
även skall gälla de pensionärer som önskar arbeta.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motionen 1978/79: 800.

1978/79: 888 av Birger Nilsson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa
om att ett behandlingscentrum för ryggsjukdomar inrättas i Norrland
och att detta lokaliseras till Jämtlands län.

1978/79:1033 av Bengt Bengtsson m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen med anledning av propositionen 1978/
79: 73 som sin mening uttalar att ett centralt metod- och forskningsinstitut
på arbetsvårdsområdet bör lokaliseras till Göteborgsregionen.

1978/79:1040 av Erik Hovhammar m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen begära att frågan om att ett samhällsekonomiskt
utrymme för en höjning av bidragen till arbetsgivare som anställer
arbetshandikappade skapas inom socialförsäkringssystemet,

2. att ersättning från riksförsäkringsverket till företagshälsovård även
skall omfatta rehabiliterings- och förebyggande vård,

3. uttala att en fortsatt utbyggnad av företagshälsovården skall främjas
i enlighet med vad som anförts i motionen, så att denna alltmer får
karaktären av arbetsmiljövård,

4. uttala att statliga arbetsgivare skall medverka till att äldre och
personer med arbetshinder får ökad sysselsättning.

1978/79:1043 av Gunnel Jonäng m. fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar när det gäller anställning med lönebidrag att
100-procentigt bidrag skall utgå till allmännyttiga organisationer,

2. att riksdagen beslutar uttala att länsmuseerna bör hänföras till allmännyttiga
organisationer.

1978/79:1049 av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen

AU 1978/79: 20 6 Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

5. beslutar att försök med ”fadderverksamhet” inleds enligt riktlinjer 21 15

som förordas i motionen,

Motionen behandlas beträffande yrkandet 9 i betänkandet AU 1978/

79: 19 och i övrigt i betänkandet AU 1978/79: 21.

1978/79:1053 av Lars Wemer m. fl. (vpk) 38 39

I motionen yrkas att riksdagen med bifall till motionen och avslag på
propositionen 1978/79: 73 i tillämpliga delar beslutar anta följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen om anställningsskydd (1973:12) 1, 3, 5,10,

13, 20 och 38 §§

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

1§

Denna lag enskild tjänst.

Lagen gäller ej

1. arbetstagare med jämförlig ställning.

2. arbetstagare som arbetsgivarens familj.

3. arbetstagare som arbetsgivarens hushåll.

4. arbetstagare som av arbets- 4. Utgår.
marknadsmyndighet meddelats arbetslöshetshjälp
i form av beredskapsarbete,
arkivarbete eller mu sikerhjälp

eller som anvisats arbete
i verkstad inom arbetsvärden.

3 §

Avtal som den delen.

Utan hinder av första stycket Utan hinder av första stycket

får avvikelse från 5 § andra styc- får avvikelse med stöd av kollek ket,

11, 15, 22, 24—30 §§, 31 § tivavtal som på arbetstagarsidan

första stycket, 32 § första och slutits eller godkänts av organisa tredje

styckena samt 33 § göras tion enligt lagen (1936:506) om

med stöd av kollektivavtal som på förenings- och förhandlingsrätt gö arbetstagarsidan

slutits eller god- ras beträffande 5 § tredje stycket,

känts av organisation som är att 11 § om avtalet avser mer än sex

anse som huvudorganisation enligt månaders uppsägningstid, 15, 22,

lagen (1936:506) om förenings- 24—30 §§, första stycket, 32 §

och förhandlingsrätt. första och tredje styckena samt

5 § andra stycket. Avtal om 5 §
andra stycket får träffas först efter
godkännande av arbetsmarknadsstyrelsen.

5 §

Anställning gäller har avtalats.

Avtal om att anställning skall Avtal om att anställning skall

avse viss tid, viss säsong eller visst gälla viss tid, viss säsong eller

arbete får träffas endast om det visst arbete får träffas endast om

AU 1978/79: 20

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

föranledes av arbetsuppgifternas det föranledes av arbetsuppgifter särskilda

beskaffenhet. Avtal om nas särskilda beskaffenhet. Sådant

anställning för viss tid får dock avtal skall dock för att vara gil träffas,

om avtalet gäller praktik- tigt godkännas av arbetsmarknads arbete

eller vikariat. styrelsen. Avtal om anställning

för viss tid får dock träffas, om

avtalet gäller praktikarbete eller
vikariat.

10 §

Uppsägningsbeskedet skall vanlig adress.

Underrättelse om uppsägning
skall samtidigt lämnas till facklig
organisation som avses i 32 §.

Uppsägning från semestern upphörde.

13 §

Från lön sorn utgår på grund av Utgår.

12 § första stycket får arbetsgivaren
avräkna inkomst som arbetstagaren
under den tid lönen avser
har förvärvat i annan anställning.

Rätt till avräkning föreligger också
beträffande inkomst som arbetstagaren
under nämnda tid uppenbarligen
kunde ha förvärvat i
annan anställning som han skäligen
bort godta. Utbildningsbidrag,
som utgår av statsmedel vid arbetsmarknadsutbildning
får avräknas,
i den mån bidraget avser samma
tid som lönen och arbetstagaren
har blivit berättigad till bidraget
efter uppsägningen.

20 §

Besked om — vanliga adress.

Underrättelse om avsked skall
samtidigt lämnas till facklig organisation
som avses i 32 §.

Avskedande sker semestern upphörde.

38 §

Åsidosätter arbetsgivare uppkommen skada.

Underlåter arbetstagare uppkommen skada.

Vid bedömande om och i vad Vid bedömande om och i vad
mån skada har uppstått skall hän- mån skada har uppstått skall hänsyn
tagas även till arbetstagarorga- syn tagas även till arbetstagaror nisations

intresse av att lagens ganisations intresse av att lagens

bestämmelser iakttages i förhål- bestämmelser iakttages i förhållan lande

till organisationens medlem- de till organisationens medlemmar
samt till övriga omständig- mar samt till övriga omständig -

AU 1978/79: 20

g Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

Nuvarande lydelse
heter av annan än rent ekonomisk
betydelse. Ersättning för skada
som avser tid efter anställningens
upphörande bestämmes
högst till belopp som avses i 39 §.

Om det med hänsyn till skadans
storlek eller andra omständigheter
är skäligt, kan skadeståndets belopp
nedsättas i förhållande till
vad som annars skulle ha utgått.
Fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet
kan också äga
rum.

Lagen skall gälla fr. o. m. den 1 juli 1979.

30 26

16 7

30 26

37 36

14 5

1978/79:1532 av Britta Bergström (fp)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om möjlighet för fristående arbetspsykologiska
institut att även i framtiden bedriva självständig verksamhet.

1978/79:1536 av Gösta Bohman m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen enligt vad som föreslås i motionen
1978/79: 1108 hos regeringen begär att

1. frågan om ökade möjligheter till fortsatt förvärvsarbete för personer
som fyllt 65 år utreds,

Motionen behandlas beträffande yrkandet 2 av utskottet i senare
sammanhang.

1978/79:1546 av Bertil Johansson m. fl. (c, m)

I motionen yrkas att riksdagen avslår regeringens proposition 1978/
79: 73 avseende inordnande av den arbetspsykologiska verksamheten i
den nya organisationen med arbetsmarknadsinstitut.

1978/79:1565 av Sten Svensson m. fl. (m, c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar, med ändring av propositionen
1978/79: 73, att statsbidrag till anställningar med lönebidrag (f. n.
arkivarbete) vid länsmuseerna skall utgå med 100 % så länge som nuvarande
personer kvarstår i tjänst.

1978/79:1566 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar sig för och hos regeringen anhåller
om kraftfulla insatser mot arbetslöshet och utslagning.

Motionärernas förslag
heter av annan än rent ekonomisk
betydelse. Ersättning av annat slag
än lön och andra anställningsförmåner
för brott mot denna lag
utgår med minst 10 000 kronor till
arbetstagaren och till facklig organisation
som avses i 32 §.

Om det med hänsyn till skadans
storlek eller andra omständigheter
är skäligt, kan skadeståndets belopp
nedsättas i förhållande till
vad som annars skulle ha utgått.

AU 1978/79: 20

1978/79: 2033 av Olle Eriksson m. fl. (c, s, m, vpk, apk)

I motionen yrkas att riksdagen i anledning av propositionen 1978/
79: 73 beslutar att statsbidrag till anställning med lönebidrag vid länsmuseerna
skall utgå med oförändrat 100 %.

1978/79: 2035 av Anton Fågelsbo (c)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar sig för att OT-kursen för handikappade
skall få fortsätta vid Östaskolan i Tärnsjö.

1978/79: 2042 av Kurt Hugosson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen måtte besluta att hos regeringen begära
att det centrala institutet för metodutveckling och forskning lokaliseras
till Göteborgsområdet.

1978/79: 2044 av Margot Håkansson (fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
bidrags- och lånesystemet för bil åt handikappade.

1978/79: 2051 av Inger Lindquist (m)

I motionen yrkas att riksdagen begär förslag till åtgärder i syfte att
öka möjligheterna till sysselsättning för pensionärer i enlighet med vad
som i motionen anförts.

1978/79: 2053 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att försöksverksamheten med handledare/
faddrar skall få fortsätta intill utgången av budgetåret 1979/80,

2. att riksdagen beslutar att bidrag till företagsutbildning av äldre
och arbetshandikappade skall kunna förlängas från sex till tolv månader
för dem som är gravt handikappade,

3. att riksdagen beslutar att lönebidrag för anställning av arbetshandikappad
skall kunna utgå efter omprövning även efter det fjärde
året för kommuner, landstingskommuner, enskilda företag, och organisationer
samt statliga affärsdrivande verk,

4. att riksdagen beslutar att försöksverksamheten under fem år med
90 % statsbidrag som därefter successivt avtrappas utvidgas att gälla
förtidspensionerade upp till 35 års ålder varvid medelsramen för denna
verksamhet för perioden bör vidgas från 10 till 20 milj. kr.

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om anställning med lönebidrag på arbetsplatser där
kollektivavtal saknas,

6. att riksdagen beslutar att allmännyttiga organisationer skall få
bidrag med 100 % vid anställning av arbetshandikappade med lönebidrag,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om stöd och service från arbetsförmedlingarna till de

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

35 34

42 45

40 43

41 44

43 47

45 49

40 42

Utskottet

Inledning

I betänkandet behandlas regeringens i propositionen 1978/79: 73 presenterade
förslag till åtgärder för arbetshandikappade samt i sammanhanget
aktuella anslagsfrågor, redovisade i årets budgetproposition.

Huvudpunkterna i regeringsförslagen är förbättrat stöd till olika former
av anpassningsåtgärder för att underlätta för arbetshandikappade att
få eller behålla anställning, ny organisation av resurserna för arbetsprövning
och arbetsträning m. m. samt omvandling av halvskyddad sysselsättning
och arkivarbete till en ny stödform, kallad anställning med lönebidrag.
Till grund för förslagen ligger betänkanden av sysselsättningsutredningen
(Arbete åt handikappade, SOU 1978: 14), nya utredningen
om yrkesinriktad rehabilitering (Arbetsmarknadsinstitut, Ds A 1978: 3)
och utredningen om näringshjälp (Arbete med näringshjälp, SOU 1977:
22).

AU 1978/79: 20 10

allmännyttiga organisationerna vid överförande av arkivarbetet till anställning
med bidrag,

8. att riksdagen hos regeringen begär utredning om möjligheterna
att utvidga anställning med lönebidrag till att avse egna företagare,

9. att riksdagen beslutar att näringshjälpen skall kunna utgå i form
av lån med högst 75 000 kr. och i form av bidrag med högst 25 000 kr.
inom en medelsram av 20 milj. kr. till budgetåret 1979/80,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om näringshjälp till fortsatt drift inom jordbruksnäringen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om lägsta arbetsförmåga för anställda i skyddade verkstäder,

12. att riksdagen hos regeringen begär att omsorgskommittén får i
uppdrag att utreda frågan om möjligheterna till sysselsättning för de
arbetshandikappade som har en så liten arbetsförmåga att de ej kan
beredas sysselsättning i skyddade verkstäder,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en organisationsöversyn av arbetsmarknadsverket,

14. att riksdagen till anslaget C 5. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning
anvisar ett med 10,5 milj. kr. förhöjt reservationsanslag om
1 449 450 000 kr. för finansiering av förslagen under punkterna 4 och 9.

1978/79: 2055 av Johan Olsson m. fl. (c, s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en omprövning
av beslutet angående förläggningen av stiftelsen för de skyddade verkstäderna
i Gävleborgs län.

AU 1978/79: 20

Den organisation vi i dag har för yrkesinriktad rehabilitering och
skyddad sysselsättning går ytterst tillbaka på riktlinjer som antogs av
statsmakterna i början av 1950-talet. Åtgärder som yrkesutbildning för
handikappade och näringshjälp var då redan etablerade. Verksamheten
var blygsam men har efter hand byggts ut kraftigt och efter olika linjer.

När det först gäller den yrkesinriktade rehabiliteringen har resurserna
för arbetsprövning, ursprungligen koncentrerade till statens arbetsklinik,
kompletterats med prövningsavdelningar i anslutning till de av landsting
och kommuner drivna verkstäderna för arbetsträning (arbetsvårdsinstitut),
med platser för närmare 3 000 klienter. Arbetsmarknadsutbildningen
har blivit ett betydelsefullt instrument i rehabiliteringsarbetet. Av 47 000
personer som i slutet av år 1978 var i utbildning (personer i utbildning i
företag här borträknade) har drygt 11 000 bedömts som arbetshandikappade.
Förutom yrkesutbildning ges vid AMU-centra särskilda anpassningskurser
för olika grupper handikappade med inslag av bl. a. arbetsprövning
och arbetsträning.

Den skyddade sysselsättningen för arbetshandikappade har byggts ut.
I början av 1960-talet fanns platser för 1 600 arbetstagare i skyddade
verkstäder. I dag sysselsätts drygt 17 000 personer. Arkivarbete, från början
avsett som temporär sysselsättning åt arbetslösa kontorister, är numera
huvudsakligen en form av skyddad sysselsättning för äldre och arbetshandikappade.
I arkivarbete finns nu 15 500 personer, att jämföra
med knappt 1 500 år 1960. De särskilda beredskapsarbetena sysselsatte
under budgetåret 1977/78 grovt räknat i genomsnitt 10 000 personer per
månad. Flertalet är äldre och/eller lokalt bundna arbetstagare, men arbetena
ger också sysselsättning åt personer med socialmedicinska eller psykiska
handikapp (”specialanvisad arbetskraft”).

Strävan har alltid varit att i första hand placera de arbetshandikappade
på den öppna arbetsmarknaden. I den mån särskilda åtgärder behöver
vidtas för placeringen står olika möjligheter till buds. Utbildning eller
praktikanställning i företag kan ordnas. Bidrag ges till den handikappade
själv eller till arbetsgivaren för arbetshjälpmedel resp. särskilda anordningar
på arbetsplatsen. Synskadade och andra svårt handikappade kan
få assistans i arbetet av s. k. arbetsbiträden. Rörelsehindrade kan få stöd
till inköp/byte av bil för resor till och från arbetet. Nedsättning av arbetsförmågan
kan kompenseras genom bidrag till arbetsgivaren (halvskyddad
sysselsättning). Denna stödform förekom vid enstaka företag redan vid
1960-talets början. Kompensationen till arbetsgivarna har successivt
ökats med början år 1967. I slutet av 1978 var drygt 12 000 personer
i halvskyddad sysselsättning.

I den mån arbetsanställning inte bedöms möjlig kan arbetshandikappade
och äldre personer få ekonomiskt stöd att starta eget företag i form
av näringshjälp.

Förslagen i propositionen 73 berör flertalet av inslagen i ovan redo -

AU 1978/79: 20

visade åtgärdssystem. Där behandlas också betydelsen för de arbetshandikappade
av 1970-talets arbetsrättsliga lagstiftning, framför allt den
s. k. trygghetslagstiftningen och den nya arbetsmiljölagen.

Allmänna riktlinjer m. m.

Inledningsvis har kortfattat beskrivits uppbyggnaden av de arbetsmarknadspolitiska
stödåtgärderna för arbetshandikappade. Som ett mått
på insatsernas storlek erinras i propositionen 73 om att för innevarande
budgetår i runt tal 1,6 miljarder kr. eller en femtedel av arbetsmarknadsverkets
budget har avsatts till särskilda åtgärder för arbetsanpassning.
Som jämförelse kan nämnas att motsvarande utgifter i 1966 års
arbetsmarknadspolitiska proposition (nr 52) beräknades till ca 75
milj. kr.

Den under åren successivt höjda ambitionen att stödja arbetshandikappade
kan emellertid inte sägas ha underlättat möjligheterna för dem
att få anställning på den öppna arbetsmarknaden. Sysselsättningsutredningen
har i sitt betänkande visat att antalet arbetshandikappade som
fått anställning på den öppna marknaden under åren 1960—1974 har
varit relativt konstant omkring 11 000 personer samtidigt som antalet sökande
med arbetshandikapp har tredubblats. Det innebär att andelen
arbetsplacerade under perioden successivt sjunkit, från 34 % till ned
mot 11—12 %. Situationen torde inte ha förbättrats de senaste
åren. I propositionen uppges att andelen arbetsplacerade på den öppna
marknaden år 1977 var 12 %. Detta är den bakgrund mot vilken man
har att se det ökade behovet av skyddad sysselsättning i arkivarbete och
arbetsvårdsverkstäder men också den kraftiga ökningen av antalet förtidspensionärer,
från 145 000 år 1967 till 247 000 år 1976 (åldrarna
16—64 år).

Utslagningen från arbetsmarknaden och mekanismerna bakom den
har utförligt diskuterats av sysselsättningsutredningen. Denna nyckelfråga
liksom andra allmänna förutsättningar för stödet till de arbetshandikappade
tas upp i propositionens inledande avsnitt liksom i några
av de föreliggande motionerna.

Enighet råder numera om att insatserna för arbetshandikappade i allt
högre grad måste inriktas på att finna lösningar på den reguljära arbetsmarknaden.
För att på denna väg öka sysselsättningen bland arbetshandikappade
behöver sysselsättningsnivån fortsätta att höjas. Det är, som
det uttrycks i propositionen, ”av avgörande betydelse härvidlag att näringslivet
utvecklas på ett sådant sätt att fler arbetstillfällen kommer till
stånd på den reguljära arbetsmarknaden”. Liknande uttalanden görs av
socialdemokraterna i partimotionen 667, av Jan-Ivan Nilsson m. fl. (c)
i motionen 2053 och Erik Hovhammar m. fl (m) i motionen 1040. Men
en ytterligare förutsättning är att arbetsförhållandena förbättras i så
itor utsträckning som möjligt så att alla människor som vill arbeta också

AU 1978/79: 20

skall kunna tas emot i arbetslivet. Detta ställer krav på arbetsmiljö, arbetarskydd
och företagshälsovård. Detta synsätt i propositionen återkommer
också i motionerna.

Vad ovan sagts innebär inte att socialdemokraterna är till freds med
de allmänna utgångspunkterna för regeringens förslag. De lägger i partimotionen
667 fram ett eget förslag till inriktningen av politiken för arbete
åt handikappade. Enligt det programmet accepteras en fortsatt omstrukturering
av näringslivet, men den måste ske i socialt acceptabla
former. De lokala arbetsmarknaderna måste stärkas och breddas. Effektiviteten
i näringslivet måste vidareutvecklas, men tekniken utformas
med utgångspunkt i människornas egenskaper och villkor. Utslagningen
måste hindras, och därvid blir fortsatta insatser för arbetsmiljö och arbetarskydd
av särskild betydelse. Slutligen framhålls att samhället måste
förfoga över effektiva instrument och resurser i övrigt för direkta insatser
med syfte att erbjuda personer med handikapp sysselsättningstillfällen.

De av socialdemokraterna angivna riktlinjerna synes inte ge någon
konkret vägledning utöver regeringens förslag i arbetet att förbättra de
arbetshandikappades ställning i arbetslivet. Med hänsyn härtill och då
utskottet godtar propositionen på denna punkt avstyrks motionen i förevarande
del. Till de av socialdemokraterna avslutningsvis berörda resursfrågorna
återkommer utskottet i betänkandet AU 1978/79: 21.

Vpk tar i partimotionen 672 inledningsvis upp vissa principfrågor. Partiet
begär att riksdagen med avståndstagande från regeringens förslag i
vad gäller målsättning och inskränkningar i rehabiliteringsverksamheten
uttalar sig för allas rätt till arbete oberoende av handikapp. Bakgrunden
till yrkandet är följande. I propositionen erinras om att målet för arbetsmarknadspolitiken
numera är arbete åt alla. Men därmed, invänder
vpk, avses inte att alla skall ha rätt till arbete utan i första hand de som
är ”lönsamma i företagsekonomisk mening”. De som inte är tillräckligt
lönsamma men ändå har god arbetsförmåga skall hänvisas till en
”andra rangens arbetsmarknad”, varmed vpk avser skyddat arbete eller
anställning med lönebidrag. I övrigt kommer hundratusentals även i
fortsättningen att helt ställas utanför arbetsmarknaden, tillägger vpk.

I propositionen (s. 19) anför statsrådet Wirtén:

Jag anser, liksom min företrädare gjorde i propositionen 1977/78: 30,
att det är svårt att se någon bestämd gräns för hur liten en persons arbetsförmåga
skall vara för att det inte skall vara aktuellt för samhället
att försöka lösa sysselsättningsfrågan i vid mening. Slutsatsen måste
därför bli att alla människor skall ha rätt till någon form av sysselsättning.
När det gäller personer med mycket stor nedsättning i arbetsförmågan
blir det närmast i form av sysselsättningsterapi med en glidande
skala över till fullt deltagande i den ordinarie produktionen. Det räcker
enligt min mening inte med att arbeta med de öppet arbetssökande
arbetshandikappade. Ambitionen måste vara att förbättra samhällets
möjligheter att stödja även de handikappade som är dolt arbetslösa, t. ex.
bland de förtidspensionerade, så att de på sikt kan erbjudas arbete.

AU 1978/79: 20

Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets uttalande. Anledning
saknas att göra ett uttalande av det slag motionärerna begär.
Motionen bör alltså inte föranleda någon åtgärd i aktuell del.

Vidare yrkar vpk att riksdagen skall uttala sig för att företag som
hotas av nedläggning eller driftinskränkningar skall övergå i de anställdas
ägo (utan vederlag) och att fortsatt drift skall säkras genom statligt
stöd. Ingripanden av detta slag är avsedda att ske när företaget har en
stor andel äldre och handikappad arbetskraft utan alternativa sysselsättningsmöjligheter
på orten.

Vpk-yrkandet anknyter till allmänna överväganden som har gjorts av
sysselsättningsutredningen. Som påpekas i propositionen (s. 17) avser utredningen
att återkomma med ett närmare utformat förslag i sitt slutbetänkande.
Med hänvisning härtill och till att statsmakterna i flera fall
visat sig beredda att göra särskilda insatser för nedläggningshotade företag
av skäl som anförs av motionärerna avstyrks deras yrkande.

Sysselsättningsutredningen har sökt definiera begreppet arbetshandikappad.
Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande har meningarna
om utredningens definition gått starkt i sär. Statsrådet Wirtén
anser ”det föga meningsfullt att definitionsmässigt försöka slå fast vilka
människor som är arbetshandikappade”. När begreppet arbetshandikappad
likväl används i propositionen, tilläggs det, bör det inte ses som en
definition utan närmast som en avgränsning av den krets av arbetssökande
som på grund av olika slag av handikapp måste få del av särskilda
ekonomiska eller andra stödåtgärder för att kunna hävda sig mot andra
arbetssökande.

Den i propositionen gjorda avgränsningen blir enligt vpk i själva
verket en definition av arbetshandikappade. Vpk yrkar att begreppet
arbetshandikappad utmönstras ur arbetsmarknadspolitiken. Stödåtgärder
förutsätts kunna tillgripas, men det kan enligt vpk göras utan att handikappet
markeras i varje enskilt fall. Insatserna av stödåtgärder bör prövas
av de fackliga organisationerna och arbetsmarknadsverket i samråd.
En försöksverksamhet härmed bör startas under budgetåret 1979/80.
Noteringar om handikapp bör inte heller göras för statistiskt bruk.

Vpk-yrkandet om utmönstring av begreppet arbetshandikappad bör
jämföras med ovan citerade uttalande av föredragande statsrådet. Som
framgår av motionen anser även vpk det nödvändigt med särskilda stödåtgärder
för vissa arbetstagare. Men detta medför ett ofrånkomligt behov
av avgränsningar. Att effekterna av åtgärderna måste följas och utvärderas,
bl. a. på statistisk väg, är uppenbart. Med hänsyn till det anförda
avstyrker utskottet även detta yrkande i motionen.

I anslutning härtill tar utskottet också upp vpk:s partimotion 1566
vari begärs ett aktionsprogram mot utslagning och social utstötning.
Motionen behandlar särskilt utslagningen från arbetslivet, men anlägger
också ett vidare perspektiv och kommer därvid in på frågor som faller

AU 1978/79: 20

utanför utskottets beredningsområde. Bl. a. förordas som målsättning
garanterad rätt till arbete för alla och redan på kort sikt en för ungdomar
garanterad rätt till arbete eller meningsfull utbildning. Vidare
avses att i programmet skall ingå åtgärder mot företag med hög personalomsättning,
skärpt arbetsmiljölagstiftning, obligatorisk arbetsförmedling
och arbetstidsförkortning till 35 timmar. Inriktningen av industripolitiken
berörs, och slutligen tas upp åtgärder inom socialförsäkringssystemet
och delar av vårdsektorn.

Åtgärder för att förebygga utslagning från arbetslivet är ett centralt
tema för den föreliggande propositionen liksom f. ö. i ett stort antal av
motionerna. Vissa av de i programmet aktualiserade frågorna kommet
att behandlas av riksdagen i skilda sammanhang med anledning av andra
partimotioner från vpk. Med hänvisning härtill och till att riksdagen förra
året avslog en liknande motion från vpk om utslagningen av människot
(1977/78: 835, AU 1977/78: 21) avstyrker utskottet förevarande motion.

Propositionens förslag till åtgärder för att stärka de arbetshandikappades
rätt till meningsfullt och produktivt arbete hälsas med tillfredsställelse
av Erik Hovhammar m. fl. (m) i motionen 1040. Motionärerna
anser dock att bl. a. stimulansåtgärderna är otillräckliga. För att skapa
erforderligt ekonomiskt utrymme att höja bidragen till arbetsgivare vid
anställning av arbetshandikappade tänker sig motionärerna transfereringar
av medel från socialförsäkringssystemet. Verkningarna härav behöver
emellertid först analyseras noggrant. Vid analysen bör också beaktas
en blivande allmän arbetslöshetsförsäkring. Motionärerna begär
därför att frågan skall utredas.

I propositionen (s. 83) anmäls att en interdepartemental arbetsgrupp
f. n. arbetar med en rad frågor om arbetsmarknadspolitikens framtida
finansiering. Härvid studeras också sysselsättningsutredningens förslag
om en bindning mellan de arbetsmarknadspolitiska kostnaderna och
kostnader för pensioner och långtidssjukskrivning. Målet är att ett förslag
om en mer enhetlig finansiering av de arbetsmarknadspolitiska insatserna
om möjligt skall kunna läggas fram i samband med förslag om
allmän arbetslöshetsförsäkring. Det är önskvärt att en sådan enhetlig
finansiering också kan tillämpas samtidigt som en allmän arbetslöshetsförsäkring
träder i kraft. Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkar.
det.

I samma motion förespråkas vidare en utbyggd företagshälsovård med
tyngdpunkten på förebyggande åtgärder, så att företagshälsovården alltmer
får karaktären av arbetsmiljövård. För att möjliggöra en sådan utveckling
bör riksdagen besluta att ersättning från riksförsäkringsverket
till företagshälsovård även skall omfatta rehabiliterings- och förebyggande
vård.

Frågan om utbyggd ersättning från sjukförsäkringen till företagshälsovård
har utretts av socialstyrelsen och riksförsäkringsverket. Resultatet

AU 1978/79: 20

av utredningsarbetet redovisades i början av år 1977 (Ds S 1977: 3).
Sedvanlig remissbehandling är avslutad. Enligt vad utskottet inhämtat
har det inom regeringens kansli bedömts lämpligt att låta det fortsatta
beredningsarbetet anstå i avvaktan på att hälso- och sjukvårdsutredningen
har slutfört sitt uppdrag. Detta väntas ske i vår. Övergripande
frågor om företagshälsovård behandlas av den år 1976 tillsatta utredningen
om företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten.
De av motionärerna behandlade frågorna om företagshälsovården är
sålunda redan aktualiserade i skilda utredningssammanhang, och riksdagen
bör därför inte fatta beslut av det slag som begärs i motionen.

Slutligen yrkas i samma motion att riksdagen skall uttala att statliga
arbetsgivare skall ta ett större ansvar för att rekrytera arbetshandikappade.

Anpassningsverksamheten inom statlig förvaltning behandlas i ett
särskilt delavsnitt av propositionen (s. 25—28). Av de konkreta åtgärder
som därvid förordas kan här nämnas att myndigheterna förutsätts framdeles
bli ålagda att redovisa de insatser som görs för att anställa arbetshandikappade
liksom andra anpassningsåtgärder. Det är vidare avsett
att ge statens personalnämnd/statens arbetsmarknadsnämnd och arbetsmarknadsstyrelsen
i uppdrag att utarbeta förslag till riktlinjer för hur
det anställningsfrämjande arbetet bör bedrivas inom den statliga sektorn.
Utskottet utgår från att de nya riktlinjerna medför en skärpning
och effektivisering av de riktlinjer som redan finns i 1960 års cirkulär
till statsmyndigheterna om anställningsvillkor m. m. för partiellt arbetsföra
inom statlig och statsunderstödd verksamhet. Detta innebär inte att
näringslivet får undandra sig sitt ansvar för att ge arbetshandikappade
sysselsättning. Mot bakgrund av vad som anförts och föreslagits i propositionen
om anpassningsverksamheten inom statlig förvaltning finner
utskottet inte anledning för riksdagen att göra ett uttalande av det allmänna
slag som förordats i motionen.

Med det anförda har utskottet avstyrkt motionen 1040 i dess helhet.

I detta sammanhang tar utskottet också upp tre motioner om sysselsättning
för pensionärer.

Moderata samlingspartiet begär i partimotionen 1536 en utredning
om ökade möjligheter till fortsatt förvärvsarbete för personer som har
fyllt 65 år. Bl. a. framhålls att det inte finns någon dokumenterad rätt
att kvarstå i arbete efter fyllda 65 år. Inger Lindquist (m) begär i motionen
2051 förslag från regeringens sida till vissa åtgärder i syfte att öka
möjligheterna till sysselsättning för pensionärer.

Enligt vad utskottet inhämtat ämnar regeringen inom kort tillsätta en
utredning om pensionärernas sysselsättningsförhållanden. Syftet med
utredningsarbetet är att få de pensionerades ställning i arbetslivet närmare
belyst och dessutom utrett vad som kan göras för att bereda förvärvsarbete
åt de pensionärer som så önskar och förmår. Häri ingår

AU 1978/79: 20

bl. a. att man skall se på i vilken utsträckning lagar, avtal eller arbetsuppgifternas
karaktär tvingar människor att lämna sitt arbete vid uppnådda
65 år eller dessförinnan. Med tillkomsten av den nya utredningen
får motionärernas önskemål anses vara tillgodosedda, och de båda motionerna
behöver sålunda inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Pensionärers rätt till arbete tas också upp i partimotionen 801 från
vpk. Motionärerna yrkar att riksdagen skall uttala sig för att rätten till
arbete även skall gälla de pensionärer som önskar arbete.

Med hänvisning till det utredningsarbete som är avsett att påbörjas
inom kort anser utskottet att inte heller denna motion bör föranleda
någon åtgärd.

Åtgärdsplanering, främjandeiagens tillämpning m. m.

I propositionen redovisas (s. 21—27) den reformering som skett av
arbetsförmedlingen och den betydelse detta haft för att stödja de arbetshandikappade.
I det sammanhanget berörs systematisk verksamhetsplanering
inom förmedlingen. Sistnämnda fråga tas även upp av socialdemokraterna
i partimotionen 667. De förordar en åtgärdsplanering för
arbetshandikappade, innebärande att varje arbetsförmedling för sitt område
gör en plan för erforderliga arbetsmarknadspolitiska insatser.

Den nämnda systematiska verksamhetsplaneringen med bl. a. en planmässig
inriktning av förmedlingsverksamheten på grupper med särskilda
behov innebär att en verksamhet av det slag som begärs i motionen
redan har inletts. Som påpekas i propositionen bör denna verksamhetsplanering
med ökade erfarenheter kunna effektiviseras och bli ett instrument
för praktisk arbetsmarknadspolitik på det lokala planet. Med
hänsyn till det sagda synes inte föreligga något behov för riksdagen av
att göra det av motionärerna begärda uttalandet om planering av åtgärder
för handikappade. Motionsyrkandet bör därför inte föranleda någon
åtgärd.

Lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder (främjandelagen) är
avsedd att komplettera lagen om anställningsskydd genom att hävda de
intressen och behov som finns för äldre och arbetshandikappade som
står utanför arbetsmarknaden. Lagen är uppbyggd på sådant sätt att den
ger möjlighet till mjuka ingripanden som efter hand kan trappas upp.

Främjandelagens tvingande bestämmelser har enligt sysselsättningsutredningen
knappast tillämpats. Utredningen anser inte behov föreligga
av att ändra lagen. Däremot kan lagen tillämpas effektivare, bl. a. genom
att anvisningar eller riktlinjer för tillämpningen utfärdas. Socialdemokraterna
anknyter härtill i den nyssnämnda motionen 667. De yrkar
att främjandelagen kompletteras med föreskrifter om arbetsgivares
ansvar för sysselsättning av handikappade. Häri avses ingå en närmare

2 Riksdagen 1978/79.18 sami. Nr 20

AU 1978/79: 20

kvantifiering av företagens och förvaltningarnas ansvar för sysselsättning
av arbetshandikappade.

Föredragande statsrådet uttalar sig i propositionen klart för att främjandelagen
bör tillämpas på ett mera målmedvetet sätt. Även han förutsätter
att riktlinjer tas fram för att konkreta resultat skall kunna nås.
Detta bör i första hand ske inom ramen för AMS verksamhet. Med hänvisning
till dessa uttalanden synes det inte erforderligt med något initiativ
från riksdagens sida på grund av motionsyrkandet.

Vidare yrkar socialdemokraterna i anslutning till förslag av sysselsättningsutredningen
att länsarbetsnämnderna skall tillföras särskilda
personalresurser för att följa upp företagens personalpolitik liksom för
särskilda insatser för effektiviserad tillämpning av främjandelagen.

Föredragande statsrådet anser att det bör ankomma på arbetsmarknadsverket
att självt bestämma hur man vill bedriva en intensifierad
verksamhet av angivna slag liksom personaltilldelningen härför inom ramen
för redan tillgängliga och tillkommande personalresurser. Utskottet
delar föredragandens uppfattning och avstyrker därför motionen i aktuella
delar.

Främjandelagen behandlas också i vpk:s partimotion 672, med yrkande
om att lagen ändras i riktning mot kvotlagstiftning att tillämpas i
samråd med de fackliga organisationerna.

Som redan nämnts har sysselsättningsutredningen inte funnit behov
föreligga av lagändring. Även föredragande statsrådet anser att någon
ändring i lagen inte bör göras nu, även om han säger sig inte vara främmande
för att åtgärder kan behöva vidtas i framtiden för att ytterligare
stärka de svagastes ställning på arbetsmarknaden. Utskottet ansluter sig
till denna bedömning och avstyrker till följd härav vpk:s yrkande.

I vpk-motionen finns vidare ett yrkande om mer tid för de fackliga
representanterna i anpassningsverksamheten. Denna fråga hänger samman
med de fackliga förtroendemännens ställning på arbetsplatsen och
bör därför prövas i samband med reformering av nuvarande förtroendemannalag.
Motionen i aktuell del bör med hänsyn härtill inte föranleda
någon åtgärd.

Utbildning och arbetshjälpmedel m. m.

Utbildning i företag
Arbetsmarknadsutbildning i företag har under den senaste lågkonjunkturen
fått allt större betydelse som arbetsmarknadspolitiskt medel. Särskilt
det förstärkta bidraget vid utbildning av permitteringshotad personal
(25-kronan) har utnyttjats i stor omfattning, och under andra och
tredje kvartalen år 1977 var utbildning i företag — räknat i antal del -

AU 1978/79: 20

tagare — den dominerande formen av arbetsmarknadsutbildning. Utbildningen
i företag har därefter successivt minskat. På senhösten 1978 var
ca 17 000 personer i olika former av företagsutbildning, varav ca 15 000
med stöd av 25-kronan.

Arbetsmarknadsutbildningen i företag är inriktad på olika målgrupper
med skiftande bidragsregler. I propositionen behandlas en av målgrupperna,
nämligen arbetstagare med svårare handikapp samt äldre arbetstagare,
varmed här förstås personer som har fyllt 50 år. Liksom vid
annan arbetsmarknadsutbildning i företag förutsätts att utbildningen
skall leda till fast anställning hos företaget. I undantagsfall kan dock
redan anställd få utbildning med sikte på omplacering inom företaget.
Utbildningsformen har begränsad omfattning. I november 1978 fick 180
personer utbildning på detta sätt.

För utbildningen uppbär företagen normalt bidrag med 8 kr. för varje
anställd och utbildningstimme. Bidraget kan enligt bestämmelserna i enstaka
fall jämkas uppåt om det gäller utbildning av person med särskilt
svårt handikapp. Det är därvid möjligt att låta bidraget täcka hela lönekostnaden
inkl. lönebikostnader. Det förslag till ändrad bidragskonstruktion
som läggs fram i propositionen innebär att bidrag i fortsättningen i
regel skall täcka 75 % av den totala lönekostnaden med fortsatt möjlighet
att jämka bidraget till 100 % vid utbildning av personer med grava
handikapp. Utbildningstiden är f. n. angiven till högst sex månader. Denna
begränsningsregel föreslås bli ersatt med den regel om bidrag för
utbildning under högst 960 timmar som gäller för andra former av arbetsmarknadsutbildning
i företag. I motsats till vad som är fallet i dag
skall bidrag kunna ges även vid utbildning på arbetsplatser inom kommunal
och landstingskommunal förvaltning.

En annan väg att slussa in äldre och handikappade är att ordna praktikanställning.
Stödformen används i ringa utsträckning (29 personer i
november 1978). Bidragsreglerna är i vissa delar desamma som vid utbildning
i företag. Praktiktiden är dock begränsad till tre månader, och
arbetsgivaren behöver inte binda sig för att praktikanställningen skall
övergå i fast anställning. Enligt propositionen bör bidraget, 8 kr. per
timme, liksom vid utbildning fortsättningsvis utgå med 75 % av totala
lönekostnaden.

Propositionens förslag till bidragsförbättringar sammanfaller med sysselsättningsutredningens.
Förslagen är ett led i strävandena att vidga
de handikappades möjligheter att komma in på den öppna arbetsmarknaden.
Utskottet biträder för den skull vad som föreslagits i propositionen.
Ett särskilt spörsmål är möjligheten att i speciella fall förlänga utbildningstiden.
Den saken har tagits upp i motionen 2053 av Jan-Ivan Nilsson
m. fl. (c) som ett led i motionens allmänna inriktning på de gravt
handikappades problem. Utskottet behandlar inte frågan nu utan återkommer
härtill i det följande.

AU 1978/79: 20

Arbetshjälpmedel

Arbetshandikappade som behöver särskilda hjälpmedel för att kunna
utföra sitt arbete kan f. n. få bidrag härtill med upp till 25 000 kr. Det
är här som regel fråga om hjälpmedel som den handikappade kommer
att äga själv och kan ta med sig vid byte av arbetsplats. Under budgetåret
1977/78 beviljades bidrag i 1 383 fall. Enligt propositionen bör det
maximala bidragsbeloppet höjas till 50 000 kr.

Bidrag kan även utgå till arbetsgivare, nämligen för särskilda anordningar
som behöver göras på arbetsplatsen. Antalet beviljade bidrag av
detta slag var 653 under budgetåret 1977/78. Hela kostnaden kan ersättas,
men i vissa fall förutsätts att arbetsgivaren står för del av kostnaden.
Högsta bidragsbelopp är f. n. 30 000 kr., och det föreslås i propositionen
bli höjt till 50 000 kr.

Det upplyses i propositionen att nuvarande bidragsbelopp i flertalet
fall har varit tillräckliga för att tillgodose hjälpbehoven. Liksom föredragande
statsrådet anser utskottet det likväl vara motiverat att göra förhållandevis
kraftiga uppräkningar av bidragsbeloppen. Ambitionerna att
hjälpa gravt handikappade till förvärvsarbete kan i individuella fall leda
till ett omfattande behov av anpassningsåtgärder.

I anslutning till förslaget om förstärkt bidrag till särskilda anordningar
på arbetsplatsen, avsedda för individuella fall, behandlas i propositionen
ett förslag av sysselsättningsutredningen om försök med ”kollektivt
förberedande åtgärder på arbetsplatser”. Syftet är att systematiskt anpassa
arbetsplatser för arbetstagare med speciella handikapp. Föredragande
statsrådet finner denna typ av verksamhet inte vara invändningsfri
från principiella synpunkter men tillstyrker fortsatta försök i begränsad
skala. Ett belopp om 0,5 milj. kr. beräknas för ändamålet i budgetpropositionen.
Utskottet lämnar förslaget utan erinran.

Arbetsbiträde

Om synskadad eller annan svårt handikappad person på grund av
handikappet fortlöpande behöver biträde i arbetet kan arbetsgivaren få
bidrag till kostnaderna härför. Det förutsättes då att utgifterna för det
biträde som lämnas väsentligt överstiger vad som kan anses vara normalt
för den befattning den handikappade innehar. Bidrag kan även beviljas
egenföretagare och fria yrkesutövare. Bidragsverksamheten har begränsad
omfattning. Under budgetåret 1977/78 utgick bidrag för drygt
400 arbetsbiträden.

Bidragsbeloppet är högst 5 000 kr. för person och halvt år, dvs. högst
10 000 kr. per år. Sysselsättningsutredningen har förordat att bidraget i
stället fastställs till viss del, högst 25 % av den totala lönekostnaden för
arbetsbiträden. På grund av de invändningar mot förslaget som framkommit
vid remissbehandlingen föreslås i propositionen att man även i

AU 1978/79: 20

fortsättningen har ett bidragstak i form av ett fixt belopp och att detta
höjs till 20 000 kr./år.

Vpk anser i partimotionen 672 att hjälpbehovet bör vara avgörande för
bidragets storlek. I individuella fall, påpekas det, kan hjälpbehovet vara
stort, i vissa fall kan det vara aktuellt att ersätta hela kostnaden för heltidsanställt
biträde.

Sysselsättningsutredningens bidragskonstruktion innebar en maximering
av bidraget. Propositionens förslag, som beloppsmässigt i praktiken
är likvärdigt med utredningens förslag, innebär en fördubbling av nuvarande
bidragsbelopp och därmed väsentligt förbättrade stödmöjligheter.
Utskottet är inte berett förorda en ytterligare utbyggnad av stödet. Med
avstyrkande av motionen i aktuell del biträder utskottet alltså regeringsförslaget.

I propositionen (s. 35—36) behandlas vidare frågan om vilka grupper
av handikappade som bör omfattas av bidraget till arbetsbiträde, möjligheten
att kombinera detta bidrag med bidrag till halvskyddad sysselsättning
m. m. Utskottet lämnar utan erinran vad därvid anförts och
föreslagits.

Verksamheten med bidrag till arbetsbiträde startade år 1967 och har
sedan dess bedrivits på försök. I propositionen tar man inte ställning till
i vilken form verksamheten skall bedrivas i fortsättningen. Utskottet anser
för sin del tiden vara mogen för att avbryta försöksverksamheten och
införliva bidraget till arbetsbiträde med de reguljära arbetsmarknadspolitiska
hjälpmedlen.

Försök med fadderverksamhet m. m.

Sysselsättningsutredningen har på försök kunnat ge bidrag till personer
som varit villiga att bistå arbetshandikappade som handledare/faddrar.
Bidraget har varit 5 000 kr. per år och avsett som ersättning för handledarnas
insatser både på och utanför arbetsplatsen.

Försöken har bedrivits i begränsad skala, och utredningen föreslår
att de skall fortsätta. Föredragande statsrådet gör emellertid åtskilliga
invändningar mot verksamheten och avstyrker förslaget.

Jan-Ivan Nilsson m. fl. (c) ställer sig i motionen 2053 bakom utredningens
förslag om fortsatt fadderverksamhet och hänvisar bl. a. till att
bidrag kan vara viktigt för att få arbetskamrater att hjälpa arbetshandikappade.
Kostnaderna är dessutom marginella. I sammanhanget
kan noteras att socialdemokraterna i partimotionen 1049 förordat en
annan typ av fadderverksamhet. Den avses närmast vara inriktad på
nytillträdande på arbetsmarknaden som ett led i introduktionen på
deras första arbetsplats.

Det kan här anmärkas att handledare på arbetsplatsen åt unga arbetstagare
är en av de speciella åtgärder som ingår i sysselsättningsutred -

AU 1978/79: 20

ningens s. k. Södertäljeförsök för arbetsplacering av ungdomar med
sociala arbetshandikapp.

Utskottet har vid sina överväganden funnit skäl tala för att propositionens
förslag till förstärkta anpassningsåtgärder kompletteras med
vissa försöksvis bedrivna aktiviteter för grupper med särskilda problem.
Bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen och parterna på arbetsmarknaden har
biträtt sysselsättningsutredningens förslag om fortsatt fadderverksamhet
för arbetshandikappade. Också utskottet anser fortsatta försök vara av
värde. Verksamheten bör, i anslutning till vad socialdemokraterna föreslagit,
kunna byggas ut till att även omfatta ungdomar som stöd i introduktionen
på arbetsplatsen. Då verksamheten på grund av den medelsram
som nedan förordas kommer att bedrivas i begränsad omfattning,
är det naturligt att den i första hand inriktas på ungdomar som utan att
vara arbetshandikappade har problem att finna sig till rätta på sin första
arbetsplats.

Utskottet finner det vidare angeläget att det startas försök med uppsökande
verksamhet bland unga förtidspensionärer med inriktning på
prövning av möjligheterna till rehabilitering och sysselsättning. Ställningstagandet
i denna del innebär att utskottet i sak biträder ett yrkande
härom i den socialdemokratiska partimotionen 667.

I det föregående har utskottet behandlat utbildningen av handikappade
i företag. Utskottet har därvid i princip anslutit sig till propositionens
förslag om att maximera utbildningstidens längd till 960 timmar i stället
för som f. n. sex månader. Det kan dock försöksvis vara värt att pröva
i vad mån gravt handikappades anställningsmöjligheter kan underlättas
av att utbildningstiden utsträcks till att pågå under ett år. Med det sagda
får det förut återgivna yrkandet härom i motionen 2053 av Jan-Ivan
Nilsson m. fl. (c) anses vara tillgodosett.

De sammanlagda kostnaderna för de beskrivna försöksaktiviteterna bör
hållas inom en total ram av 4 milj. kr. Utskottet har därvid beräknat
1 milj. kr. för den uppsökande verksamheten bland unga förtidspensionärer.
I övrigt bör regeringen ha fria händer att besluta om medelsdispositionen
liksom om uppläggningen av de skilda aktiviteterna.

Utskottet vill avslutningsvis stryka under att de förordade formerna av
försöksverksamhet bör utvärderas noggrant. Svårigheter av både principiell
och praktisk art kan möta i fadderverksamheten. Dessa svårigheter
bör få ytterligare belysning vid de fortsatta försöken. Självfallet bör
även effekterna av åtgärderna studeras.

Vad utskottet i anslutning till nu behandlade motionsyrkanden anfört
om försök med fadderverksamhet, m. m. bör regeringen underrättas om.

Handikappbilar

Handikappad som behöver färdas i bil till och från arbetet eller för
att genomgå yrkesutbildning kan få bidrag och kompletterande lån till

AU 1978/79: 20

inköp av fordon. Under budgetåret 1977/78 beviljades 1 255 bidrag och
162 lån. Häri är inräknat bidrag till såväl nyanskaffning av fordon som
bilbyten.

Högsta bidragsbelopp höjdes den 1 juli 1978 från 23 000 till 30 000 kr.
Bidraget är inkomstprövat. F. n. går inkomstgränsen för helt bidrag vid
en årsinkomst av 28 000 kr. Med stigande inkomst reduceras bidraget
och upphör helt vid en inkomst av 44 000 kr. Inkomstgränserna föreslås
i propositionen bli höjda till 31 000 resp. 47 000 kr.

Många handikappade bilägare uppbär handikappersättning enligt lagen
om allmän försäkring. Denna ersättning räknas f. n. som inkomst.
Denna beräkningsregel föreslås nu bli slopad.

Det bör här erinras om att utöver ovan angivna stöd utgår bidrag till
kostnader för anordningar som gör att den handikappade själv skall
kunna föra bilen (exempelvis merkostnader för automatisk växellåda).
Detta bidrag till särskilda anordningar är inte heller inkomstprövat.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag i denna del.

Margot Håkansson (fp) begär i motionen 2044 en översyn av bestämmelserna
om bidrag och lån till handikappbilar med hänvisning till,
bl. a., de enligt hennes mening snäva inkomstgränserna.

I motionen nämns inte de förslag till justeringar av inkomstgränser
och inkomstberäkning som har förordats i propositionen. Utskottet hänvisar
till dessa förslag och vill särskilt framhålla att det förhållandet att
hänsyn inte längre kommer att tas till handikappersättning vid inkomstberäkningen
medför en betydande förbättring. Därmed tillgodoses också
ett önskemål som har förts fram av handikapporganisationerna under
många år. Det kan vidare erinras om att riksdagen år 1975 begärde en
översyn av bidrags- och lånebestämmelserna. Resultatet av översynen
redovisades i 1976 års budgetproposition och föranledde totalt sett en
avsevärd förbättring av stödet. Vid behandlingen av frågan anförde utskottet
(InU 1975/76: 33 s. 44) att utskottet utgick från att såväl beloppsmässiga
anpassningar till förändringar i pris- och lönenivån som
kvalitativa förbättringar kommer att visa sig möjliga även framdeles.
Förslag av den innebörden har därefter lagts fram i 1977 och 1978 års
budgetpropositioner samt i den föreliggande propositionen 73. Mot angivna
bakgrund finner utskottet det inte motiverat att påkalla en ny
översyn av bidrags- och lånebestämmelserna. Utskottet avstyrker således
motionen 2044.

De här behandlade bidragen och lånen till handikappade som förmedlas
av arbetsmarknadsverket är, som nämnts, förbehållna handikappade
som förvärvsarbetar eller genomgår yrkesutbildning. Andra
handikappade kan av sjukvårdshuvudman få bidrag till inköp av moped
eller häremot svarande belopp till inköp av bil. Riksdagen har åren 1976
och 1977 ställt sig bakom motionsyrkanden om vidgade möjligheter för
handikappade personer att få tillgång till egen bil (SfU 1975/76: 36 och

AU 1978/79: 20

1976/77:28). Ar 1978 underströk socialförsäkringsutskottet på nytt
(SfU 1977/78: 25) med anledning av motioner angelägenheten av att
regeringen så snart som möjligt förelägger riksdagen förslag i denna fråga.
Regeringen underrättades om vad socialförsäkringsutskottet anfört.

I propositionen 73 anmäls att statsrådet Lindahl ämnar föreslå regeringen
att hithörande frågor utreds närmare.

Socialdemokraterna begär i partimotionen 667 att regeringen skall ges
till känna att utredningen bör komma till stånd utan dröjsmål och slutföras
i sådan tid att förslag kan läggas fram för riksdagen senast i 1980
års budgetproposition.

Utskottet utgår från att utredningsarbetet kommer till stånd inom en
nära framtid men finner därutöver inte skäl att göra något uttalande om
den fortsatta handläggningen. Motionsyrkandet härom avstyrks därför.

Vpk yrkar i partimotionen 672 att bilen skall föras upp på förteckningen
över tekniska hjälpmedel.

Ansvaret för verksamheten med handikapphjälpmedel åvilar sjukvårdshuvudmännen
sedan den 1 januari 1976, och Landstingsförbundet svarar
för hjälpmedelsförteckningen. Att föra upp ett så kostsamt hjälpmedel
som bilar på förteckningen måste påverka den ersättning som räknat
per invånare och år utgår till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen.
Enligt utskottets mening bör resultatet av den av riksdagen begärda
utredningen om handikappbilar avvaktas. I övrigt hänvisas till de
förordade fortsatta förbättringarna av det stöd till handikappbilar som
utgår via arbetsmarknadsverket. Med det anförda avstyrker utskottet
motionen i den aktuella delen.

Ungdomar med arbetshandikapp

Propositionen tar till att börja med upp de unga förtidspensionärernas
problem. Det anges att antalet förtidspensionärer i åldrarna 16—34 år
var ca 25 000 i januari 1977 eller 1 % av befolkningen i dessa åldrar.
Alla unga förtidspensionärer torde inte efterfråga arbete, men sannolikt
skulle en del av dem kunna få arbete om tillräckliga anpassnings- och
rehabiliteringsåtgärder sätts in. Sysselsättningsutredningen har föreslagit
vissa åtgärder. Ett par av dem berör pensionssystemet.

Utredningen har sålunda förordat rätt till vilande förtidspension för
de förtidspensionärer som får arbete. Tanken är att de som inte kan
fortsätta att arbeta skall kunna återfå pensionen genom ett betydligt
enklare förfarande än nu är fallet. Vidare anser utredningen att personer
som till följd av en god pension riskerar att förlora på att återgå i arbete
bör ha möjlighet till kompensation för förlusten.

Föredragande statsrådet tar inte ställning till dessa förslag, som inte
närmare har utvecklats av utredningen, men anmäler sin avsikt att låta
ytterligare utreda frågorna.

AU 1978/79:20

I sammanhanget kan erinras om att utskottet i ett föregående avsnitt
har förordat försök med uppsökande verksamhet bland unga förtidspensionärer
med inriktning på rehabilitering och sysselsättning.

Ett problem som ägnats uppmärksamhet i den allmänna debatten om
ungdomsarbetslösheten är svårigheterna för ungdomar att få erfarenhet
av arbetslivet. Dessa svårigheter vid övergången mellan skola och arbete
är än större för handikappade ungdomar. Föredragande statsrådet anser
att beredskapsarbeten bör användas i högre grad än hittills för att ge arbetshandikappade
ungdomar erfarenhet av arbetslivet. Det finns numera
möjlighet att ge bidrag med upp till 90 % av den totala lönekostnaden
för bl. a. arbetshandikappade. Tiden för beredskapsarbete bör i enskilda
fall också kunna förlängas utöver normalt sex månader. Vid förlängning
av tiden bör eftersträvas att den arbetshandikappade får byta arbetsplats
eller arbetsuppgifter för att han eller hon skall få en breddad erfarenhet
av arbetslivet. Som en av de grupper arbetshandikappade ungdomar för
vilka sistnämnda åtgärd kan bli aktuell framhålls särskilt unga förtidspensionärer.

Utskottet ansluter sig till vad föredragande statsrådet anfört och föreslagit
om beredskapsarbeten för arbetshandikappade ungdomar. Det
finns anledning att också instämma i hans uppfattning att beredskapsarbete
inte skall vara den naturliga inkörsporten till arbetsmarknaden.
Sysselsättning i den formen ses som en av de utvägar som kan tillgripas.
I den mån placering i arbete inte kan ske utan särskilda åtgärder kan alternativt
halvskyddad sysselsättning komma i fråga.

Vid halvskyddad sysselsättning utgår bidrag till arbetsgivaren med
75 % av den totala lönekostnaden under det första anställningsåret och
med fallande procentandelar under de närmast följande åren. Försök
med förhöjda bidrag pågår under en nu löpande femårsperiod. En kostnadsram
av 10 milj. kr. har fastställts härför. Förhöjt bidrag utgår med
90 % av totala lönekostnaden under det första året och med 50 % under
de tre därpå följande åren.

Försöksverksamheten omfattar f. n. ungdomar under 25 år med grava
fysiska handikapp eller med psykisk utvecklingsstörning. Med anledning
av förslag av sysselsättningsutredningen förordas i propositionen att
verksamheten skall vidgas att gälla även ungdomar med grava psykiska
eller socialmedicinska handikapp. Som socialmedicinskt handikappade
skall räknas personer med svårare missbruksproblem. Utskottet biträder
dessa förslag.

Sysselsättningsutredningen föreslog dessutom att försöksverksamheten
skulle vidgas till att avse förtidspensionerade i åldrarna 26—35 år. Detta
godtas inte i propositionen. Jan-Ivan Nilsson m. fl. (c) ställer sig i motionen
2053 bakom utredningsförslaget med hänvisning till att en misslyckad
rehabilitering för dessa personer innebär att kostnaderna i stället
uppstår inom den sociala sektorn. Som en konsekvens av ställningsta -

AU 1978/79: 20

gandet yrkar motionärerna vidare att medelsramen för försöksperioden
vidgas från 10 till 20 milj. kr.

Det kan hävdas att svårigheterna för arbetshandikappade att få arbete
ökar med stigande ålder. Detta är dock snarast ett argument för att inte
ha någon åldersgräns alls för de förtidspensionerade. Vid remissbehandlingen
av sysselsättningsutredningens betänkande uttalade sig flera remissinstanser
för att man inte skulle ha någon övre åldersgräns. Utskottet
erinrar om att nuvarande regler om bidrag till halvskyddad sysselsättning
med 75 % som normalbidrag första året etc. fastställdes av
riksdagen på hösten 1976 med verkan från den 1 januari 1977. Riksdagsbeslutet
innebar en kraftig uppräkning av bidraget i förhållande till
vad som gällde förut. Det ytterligare förstärkta bidrag med 20 %, som
alltså prövas på försök, är avsett som stöd åt unga handikappade i anslutning
till att de avslutat sin utbildning. Åtgärden skall vara ett alternativ
till annars oundviklig förtidspensionering. Med hänsyn till vad nu
sagts om försöksverksamhetens inriktning och till vad i övrigt anförts
avstyrker utskottet yrkandet i motionen 2053 att försöksverksamheten
nu skall utvidgas.

Sysselsättningsutredningen bedriver i Södertälje kommun försök med
speciella insatser för ungdomar med sociala handikapp, det s. k. Södertäljeförsöket.
Ett antal ungdomar har fått kommunala beredskapsarbeten
efter egna önskemål. Var och en har en handledare på arbetsplatsen,
och särskild personal svarar för insatser på ungdomarnas fritid. Verksamheten,
som skall pågå även under år 1979, har delvis finansierats av
medel från allmänna arvsfonden.

Vpk anser i likhet med sysselsättningsutredningen att försöksverksamheten
bör vidgas till fler orter och yrkar i enlighet härmed i motionen
672. Utskottet ser liksom motionärerna positivt på en verksamhet av
detta slag. Det pågående Södertäljeförsöket bör dock först utvärderas
innan nya försök startas. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.
Det kan tilläggas att parallellt med Södertäljeförsöket har innevarande
läsår i sju kommuner startats försök med varvad utbildning och handledd
praktik för ungdomar med särskilda problem.

Inrättande av arbetsmarknadsinstitut

Resurserna för den yrkesinriktade rehabiliteringen, dvs. kartläggande
och förberedande verksamheter för att komma fram till lämplig utbildning
och/eller arbetsplacering för arbetshandikappade, är sedan länge
splittrade på olika huvudmän.

Arbetsförmedlingen har att bedöma de arbetssökandes behov av yrkesinriktad
rehabilitering eller andra arbetsförberedande åtgärder. Förmedlingen
har i det arbetet möjlighet att anlita medicinska och arbets -

AU 1978/79:20

psykologiska konsulter. Vid behov av psykologiska konsultationer köps
tjänster från fristående arbetspsykologiska institut. Arbetsmarknadsverket
disponerar innevarande budgetår ett belopp om 26,4 milj. kr. för
köp av sådana tjänster.

En annan form av kartläggning och arbetsförberedelse är arbetsprövning
och arbetsträning vid de av kommuner eller landsting drivna arbetsvårdsinstituten.
Arbetsprövning görs också vid statens arbetsklinik. I
verksamheten deltar, förutom instruktörer och arbetsledare, läkare,
sjuksköterskor, sjukgymnaster, psykologer m. fl. samt arbetsvårdstjänstemän
från arbetsförmedlingen.

Som inledningsvis nämnts utgör de arbetshandikappade ungefär en
fjärdedel av deltagarna i arbetsmarknadsutbildningen. Vid skolöverstyrelsens
AMU-centra och filialer till dessa centra anordnas särskilda anpassningskurser
för vissa handikappgrupper, s. k. OT-kurser (Omställning
och träning). Det finns f. n. 23 OT-kurser på 19 orter. Under budgetåret
1977/78 började 950 personer kurser av detta slag. Kurserna syftar
till att klarlägga de handikappades anlag och intressen samt ge social
träning och studie- och yrkesorientering m. m. Vid kurserna medverkar
ett team av i stort sett samma slag som vid arbetsvårdsinstituten, och
metodiken vid kursernas praktiska yrkesorientering påminner mycket
om arbetsprövningen vid instituten. Många arbetshandikappade deltar
också i arbetsmarknadsutbildningens ALU-kurser (Arbetsliv och utbildning)
för yrkesorientering m. m. Kurserna pågår i regel i fyra veckor,
varav tre veckor avser praktik. Kurstiden kan förlängas efter individuella
behov, för socialt arbetshandikappade ända upp till 20 veckor.

En samordnad organisation för den yrkesinriktade rehabiliteringen
föreslogs år 1976 av utredningen rörande viss yrkesinriktad rehabiliteringsverksamhet
m. m. (YR). Utredningens förslag övervägdes i propositionen
1977/78: 30 om skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering
m. m. (AU 1977/78: 16). Förslagen i organisationsfrågan föranledde
emellertid inga ställningstaganden från statsmakternas sida i avvaktan
på sysselsättningsutredningens betänkande om arbete åt handikappade.
Sedan det betänkandet avgivits tillsatte regeringen en särskild organisationskommitté,
nya utredningen för yrkesinriktad rehabilitering m. m.
(NYR).

Sysselsättningsutredningen och NYR är ense om att de ovan beskrivna
verksamheterna för yrkesinriktad rehabilitering bör sammanföras
till arbetsmarknadsinstitut med arbetsmarknadsverket som huvudman.
Det innebär att de nya statliga instituten tar över verksamheten
vid de av landsting och kommuner drivna arbetsvårdsinstituten samt
OT- och ALU-kurser vid skolöverstyrelsens AMU-centra. Dessutom
skall den arbetspsykologiska verksamheten drivas i institutens regi i stället
för, som hittills, genom köp av konsulttjänster utifrån.

Till dessa huvudlinjer i utredningarnas organisationsförslag har rege -

AU 1978/79: 20

ringen anslutit sig. Tanken är att den nya organisationen skall gälla från
den 1 januari 1980. Regeringens förslag har lagts fram under förbehåll
att staten och huvudmännen för arbetsvårdsinstituten dessförinnan kan
träffa uppgörelse om villkoren för statligt övertagande av arbetsprövnings-
och arbetsträningsverksamheten. Statens förhandlingsnämnd har
förhandlat i dessa frågor med Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.
Förhandlingsnämnden skall också få i uppdrag att förhandla
med ägarna till de arbetspsykologiska instituten om att Överta lokaler
och andra tillgångar. Vidare återstår att förhandla med huvudmän
och personalorganisationer om överföringen av anställd personal till den
nya organisationen.

I tre motioner föreslås ändringar i regeringens organisationsförslag.
Vpk förordar att skolöverstyrelsen skall vara huvudman för arbetsmarknadsinstituten,
och företrädare för centerpartiet och moderata samlingspartiet
motsätter sig att den arbetspsykologiska verksamheten inordnas i
de nya instituten.

Vpk yrkar alltså att skolöverstyrelsen och inte arbetsmarknadsverket
skall vara huvudman för arbetsmarknadsinstituten. Som skäl anförs att
skolöverstyrelsen är huvudman för AMU-centra som kan erbjuda ett
stort antal pryo-möjligheter och utbildningar. Med samma huvudman
blir dessa resurser smidigt åtkomliga för arbetsmarknadsinstituten. Dessutom
framhålls att flertalet av de personer som genomgår arbetsprövning
och arbetsträning inte går direkt ut i arbetslivet utan fortsätter i någon
form av arbetsmarknadsutbildning.

I huvudmannaskapsfrågan diskuterade sysselsättningsutredningen tre
alternativ: arbetsmarknadsverket, skolöverstyrelsen/AMU-centra samt
de regionala stiftelserna för skyddat arbete. Arbetsmarknadsverket var
utredningens huvudalternativ, och det alternativet vann också anslutning
från en stark remissopinion. Det är också det alternativ som NYR
har gjort till sitt vid förnyade överväganden i huvudmannaskapsfrågan.
Som framhålls i propositionen talar verksamhetens karaktär av kvalificerad
arbetsförberedelse för sökande med svårigheter på arbetsmarknaden
för att arbetsmarknadsverket blir huvudman. Vad beträffar vpk:s
invändning om att inledande rehabiliteringsåtgärder som regel följs av
utbildning erinrar utskottet om att det är arbetsmarknadsverket och inte
skolöverstyrelsen som prövar behovet i varje enskilt fall av arbetsmarknadsutbildning.
Utskottet biträder med hänvisning till det anförda propositionens
förslag i huvudmannaskapsfrågan och avstyrker vpk-motionen
i motsvarande del.

Vpk yrkar vidare i motionen 672 att riksdagen ”med ändring av regeringens
förslag” skall besluta att OT-kursema skall bedrivas med oförändrad
omfattning och målsättning. Utskottet kan inte finna att det nya
huvudmannaskapet för kurserna är avsett att medföra förändringar i
verksamheten på det sätt motionärerna gör gällande. Yrkandet synes

AU 1978/79:20

emellertid gå tillbaka på vpk:s uppfattning att propositionen och dess
förslag negligerar dem ”sorn inte kan placeras in i företagens lönsamhetskalkyler”.
Utskottet har tidigare i betänkandet tagit avstånd från
denna tolkning från vpk:s sida och avstyrker i enlighet härmed motionen
i förevarande del.

En speciell fråga om den arbetspsykologiska verksamheten tas upp av
vpk i samma motion. Vpk har ingen invändning mot sådan verksamhet
på arbetsmarknadsinstituten, men enligt vpk bör det däremot inte förekomma
psykologmedverkan som ett led i arbetsförmedlingens arbete.

Organisationsförslaget innebär att de vid arbetsmarknadsinstituten anställda
psykologerna skall jourtjänstgöra på arbetsförmedlingarna. Betydelsen
av psykologernas medverkan i den löpande verksamheten på förmedlingarna
har betonats av AMS. Utskottet har samma uppfattning
och avstyrker följaktligen yrkandet i motionen.

I sammanhanget tar utskottet också upp ett yrkande i den aktuella
vpk-motionen om initiativ till en ”bred arbetsrehabiliterande verksamhet
inom vårdsektorn”, att bedrivas i samråd med kommuner och landsting.
Motionärerna hänvisar till liknande verksamhet utomlands, bl. a. i
Norge. De hävdar att kontakten mellan vårdapparaten och arbetsmarknadsmyndigheterna
i de flesta fall är usel, och de befarar att klyftan
mellan arbetsrehabilitering och vårdsektor kommer att fördjupas eftersom
verksamheterna i fortsättningen kommer att bedrivas av skilda huvudmän.

En av de samordningsvinster som man vill nå med arbetsmarknadsinstituten
är att undvika onödiga remissförfaranden mellan olika samhällsorgan.
Nya arbetsformer och ny arbetsmetodik skall prövas. Först
sedan erfarenheterna av den nya verksamheten föreligger kan det bli aktuellt
att överväga om den bör ges ändrad inriktning eller kompletteras
med alternativa handlingslinjer av det slag motionärerna förespråkar.
Med det anförda avstyrker utskottet motionen även i den nu behandlade
delen.

Anton Fågelsbo yrkar i motionen 2035 att OT-kur sen vid Öst askolan
i Tärnsjö skall få finnas kvar och inte flyttas till AMU-centret i Hedemora,
vilket enligt motionären är vad skolöverstyrelsen har förordat.

Östaskolan i Tärnsjö är filial till AMU-centret i Västerås. Vid skolan
förekommer sedan många år en OT-kurs för rörelsehindrade. Med OTkursernas
tilltänkta inordnande i arbetsmarknadsinstituten under nytt
huvudmannaskap har den av motionären väckta frågan kommit i ett annat
läge och saknar omedelbar aktualitet. På sikt är det avsett att OTkurserna
skall lokalmässigt knytas till arbetsmarknadsinstituten. Med
hänsyn till de ändrade organisatoriska förutsättningarna — som inte
beaktats i motionen — är utskottet inte berett att förorda att riksdagen
gör något uttalande om den framtida förläggningen av den aktuella kursen.
Utskottet avstyrker således motionen.

AU 1978/79: 20

Som nyss nämnts yrkas i ett par motioner avslag på propositionens
förslag om att inordna den arbetspsykologiska verksamheten i arbetsmarknadsinstituten.
Yrkanden av det slaget framställs i motionerna 290
av Sten Svensson m. fl. (m) och 1546 av Bertil Johansson m. fl (c, m). I
en tredje motion, 1532 av Britta Bergström (fp), förordas att fristående
arbetspsykologiska institut även i framtiden skall ha möjlighet att bedriva
självständig verksamhet.

I motionen 290 anförs tre skäl för avslag på propositionens förslag.
Motionärerna kan inte acceptera ett offentligt monopol på arbetspsykologiska
tjänster. AMS och statskontoret har i remissyttranden över 1976
års betänkande av YR sagt att psykologtjänster tills vidare bör köpas utifrån.
Regeringsförslaget medför att flera av de privata instituten
tvingas lägga ned sin verksamhet, vilket är till förfång för andra köpare
av psykologtjänster än arbetsmarknadsverket.

Även i motionen 1546 åberopas AMS yttrande över betänkandet av
YR. Med hänvisning till att föredragande statsrådet åberopat även ekonomiska
skäl för åtgärden invänder motionärerna att enligt deras uppfattning
har kostnadsbesparingar inte uppstått på något område där
samhället har tagit över verksamheten.

Britta Bergström anser i sin motion att man vid de förestående förhandlingarna
med ägarna till de arbetspsykologiska instituten bör vara
öppen för olika lösningar. Ett statligt övertagande kan därvid bli aktuellt
för en del av instituten. För andra institut bör överenskommelse
kunna träffas om fortsatt psykologmedverkan genom fristående verksamhet.

Propositionens förslag överensstämmer med vad som har förordats av
sysselsättningsutredningen och NYR. Förslaget tillstyrktes vid remissbehandlingen
av flertalet instanser, däribland AMS, LO, TCO samt SACO/
SR som via Sveriges Psykologförbund organiserar de anställda psykologerna.
Svenska arbetsgivareföreningen och ägarna till instituten anmälde
en motsatt uppfattning. I propositionen anges utförliga skäl för
att den arbetspsykologiska verksamheten bör inordnas i arbetsmarknadsinstituten.
Vid ärendets beredning har företrädare för institutens ägare
och för Psykologförbundet inför utskottet argumenterat för sina ståndpunkter
i frågan.

Utskottet godtar propositionens förslag och avstyrker samtliga tre
motioner.

I sammanhanget tar utskottet upp motionen 888 av Birger Nilsson
m. fl. (s) om förläggning av ett nytt rygginstitut till Jämtland.

I Sundsvall-Torpshammar finns ett rygginstitut, drivet av en stiftelse
med bl. a. AMS som intressent. Institutet bedriver yrkesinriktad rehabilitering
av yrkesverksamma personer med ryggbesvär. Remittering till
institutet sker via länsarbetsnämnderna. Motionärerna anför att erfarenheterna
av verksamheten vid rygginstitutet är goda och att det finns ett

AU 1978/79:20

dokumenterat behov av ännu ett behandlingscentrum i Norrland. Detta
bör lämpligen lokaliseras till någon kommun i Jämtlands län.

Ett liknande motionsyrkande framställdes för två år sedan och behandlades
av utskottet i betänkandet AU 1976/77: 21 (s. 49—50). Utskottet
hänvisade då till att medel anvisats av arbetsmarknadsdepartementet,
arbetarskyddsfonden m. fl. för en vetenskaplig uppföljning av
verksamheten vid rygginstitutet i Torpshammar. Forskningsprojektet benämns
VAR-projektet (värdering av arbetsanpassning i ryggrehabilitering)
och kommer att redovisas i en doktorsavhandling som läggs fram
senare i år.

Utskottet vill inte ifrågasätta motionärernas uppfattning att en behandlingsverksamhet
med den aktuella inriktningen behöver byggas ut.
Resultatet av det nämnda forskningsprojektet bör emellertid avvaktas
innan man tar ställning till verksamhetens fortsatta utformning och inriktning.
Om det blir aktuellt att bygga ut verksamheten finner utskottet
det naturligt att överväga en förläggning till Östersundsregionen. Med
hänsyn härtill är utskottet inte berett att förorda att riksdagen nu tar ett
initiativ av det slag som begärs i motionen. Denna bör alltså inte föranleda
någon åtgärd.

Institut för metodutveckling och forskning

Som framgår av föregående avsnitt är avsikten att i varje län skall finnas
ett eller flera arbetsmarknadsinstitut.

Vid dessa institut skall också, förutom arbetsprövning, arbetsträning
m. m. bedrivas projekt för metodutveckling och forskning. Vid sidan av
denna decentraliserade utvecklings- och forskningsverksamhet anser
föredragande statsrådet att det finns behov av ett centralt institut med
samordnande uppgifter. Redan i propositionen 1977/78: 30 om skyddat
arbete och yrkesinriktad rehabilitering m. m. förordades att ett fristående
institut för forskning och metodutveckling skulle inrättas. Något
beslut härom fattades dock inte i avvaktan på ytterligare utredningsarbete.

I enlighet med förslag av sysselsättningsutredningen och NYR förordas
nu i propositionen 73 att ett institut för metodutveckling och
forskning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen inrättas genom sammanslagning
av delar av statens arbetsklinik och det till Stockholms universitet
knutna psykotekniska institutet. Den verksamhet som f. n. bedrivs
vid de båda institutionerna med inriktning på enskilda personer
föreslås bli överförd på blivande arbetsmarknadsinstitut i Stockholms
län.

Förutom metodutveckling och forskning skall det centrala institutet
bedriva personalutbildning åt arbetsmarknadsinstituten. Avsikten är att

AU 1978/79:20

institutet skall bli en del av AMS men ha en särskild delegationsstyrelse.
Institutets verksamhet är tänkt att börja den 1 januari 1980.

Behovet av det nya institutet har inte ifrågasatts i motionerna. Vpk
anser i sin motion 672 att metodutvecklingsavdelningen vid institutet
skall ha sin huvudinriktning på tunga sociala och socialmedicinska problem.
Yrkandet har inte närmare utvecklats i motionen. Utskottet utgår
från att motionärerna menar att verksamheten skall inriktas på grupper
med allvarliga missbruksproblem. Dessa gruppers svårigheter bör självfallet
uppmärksammas, men utskottet anser det vara fel att begränsa
verksamheten till dessa grupper och avstyrker därför motionsyrkandet.

Propositionen 73 berör inte frågan om lokaliseringen av det centrala
institutet. I budgetpropositionen (bilaga 15 s. 141) sägs att byggnadsstyrelsen
skall få i uppdrag att planera lokaler. Det är underförstått att institutet
skall ligga i Stockholm.

I motionerna 1033 av Bengt Bengtsson m. fl. (c) och 2042 av Kurt
Hugosson m. fl. (s) yrkas att riksdagen skall uttala sig för att institutet
förläggs till Göteborgsområdet. De skäl som anförs för en sådan lokalisering
är i huvudsak desamma i de två motionerna.

Kurt Hugosson m. fl. finner det ytterst märkligt att regeringen inte
närmare behandlar institutets lokalisering. Enligt utskottets mening har
motionärerna fog för denna anmärkning. Som de erinrar om gjorde
statsmakterna år 1973 i samband med beslutet om den andra etappen av
omlokaliseringen av statlig verksamhet (prop. 1973: 55, InU 1973: 22)
bestämda uttalanden om den framtida omlokaliseringen av statlig verksamhet.
Någon ytterligare omlokalisering av centrala statliga myndigheter
i de former som skedde i de två utlokaliseringsetapperna skulle
inte ske. Det ansågs dock naturligt att lokaliseringen av nytillkommande
statlig verksamhet från fall till fall prövas mot bakgrund av statsmakternas
övergripande regionalpolitiska målsättningar. Om så bedöms
lämpligt bör också ytterligare tillväxt av centrala myndigheter kunna
förläggas utanför Stockholmsområdet.

Sorn skäl för att placera institutet i Stockholm har angetts att institutet
kommer att byggas upp av i Stockholm redan befintliga arbetsenheter,
och det skall organisatoriskt vara en del av AMS. Dokumentationsverksamheten,
som kommer att bli en viktig uppgift för institutet, är
möjlig att samordna med dokumentationen vid arbetslivscentrum i
Stockholm. Motionärerna har å andra sidan pekat på goda samordningsmöjligheter
med olika verksamheter i Göteborgsområdet, bl. a.
lärarhögskolan i Mölndal som är landets enda utbildningsanstalt för personal
vid arbetsvårdsinstituten. Det är emellertid också tänkbart att institutet
kan förläggas till annan ort utanför Stockholm än Göteborg. Utskottet
anser det inte möjligt att på grundval av föreliggande material ha
en bestämd uppfattning i lokaliseringsfrågan. På grund härav och med
hänvisning till statsmakternas ovan återgivna uttalanden i samband med

AU 1978/79:20

1973 års omlokaliseringsbeslut föreslår utskottet att lokaliseringsfrågan
närmare utreds. Utredningen bör klargöra möjligheterna att förlägga institutet
utanför Stockholm och, om så visar sig möjligt, undersöka vilken
ort eller vilka orter som är tänkbara med hänsyn till institutets uppgifter
och kontaktbehov. Om utredningsarbetet leder fram till att förläggning
till Stockholmsområdet är nödvändig bör skälen härför anges.

Resultatet av utredningen bör föreläggas riksdagen för ställningstagande
i lokaliseringsfrågan. Arbetet bör bedrivas skyndsamt. Utskottet
är medvetet om att uppskovet med lokaliseringsfrågan kan medföra att
institutet träder i verksamhet senare än som beräknas i propositionen.
Regeringen får i så fall återkomma beträffande övergångsanordningar
m. m.

Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört.

Anställning med lönebidrag

På grundval av förslag av sysselsättningsutredningen föreslås i propositionen
att nuvarande arkivarbete och halvskyddad sysselsättning omvandlas
till en ny stödform, benämnd anställning med lönebidrag. Den
halvskyddade sysselsättningen utgör förebilden för den nya stödformen,
och för dem som är i sådan sysselsättning sker inga förändringar. Skillnaderna
mot nuvarande ordning berör dem som i dag har arkivarbete.

En tredje stödform är musikerhjälpen, en sysselsättningsform för arbetslösa
musiker. För stödformen gäller samma regler som arkivarbete.
Den har ringa omfattning och föreslås bli ersatt med beredskapsarbete
eller anställning med lönebidrag.

Halvskyddad sysselsättning och arkivarbete riktar sig formellt till
skilda målgrupper. Halvskyddad sysselsättning avser personer med nedsatt
arbetsförmåga, medan arkivarbete också tar sikte på arbetslösa utan
särskilda handikapp eller funktionsnedsättningar men som på grund av
ålder eller andra personliga förhållanden inte kan få arbete på den reguljära
arbetsmarknaden. Avsikten är att anställning med lönebidrag
skall komma i fråga för i huvudsak de grupper som nu kan placeras i
halvskyddad sysselsättning eller arkivarbete.

Övergången till anställning med lönebidrag innebär följande förändringar
för dem som är i arkivarbete. De kommer — i motsats till vad
som gäller i dag — att omfattas av arbetsrättslig lagstiftning, bl. a. lagen
om anställningsskydd. För de anställda kommer att gälla ett enhetligt
arbetsgivaransvar. Det har hittills åvilat arbetsmarknadsverket medan
arbetsplatsen har ansvar för arbetsledning och tillsyn. Den tidigare tvistiga
frågan om yrkesbenämningar löses. Benämningen arkivarbetare försvinner
och den anställde får en yrkesbenämning som ansluter till det
arbete som utförs. För personer som anställs med lönebidrag hos staten

3 Riksdagen 1978/79.18 sami. Nr 20

AU 1978/79:20

inrättas arvodestjänster. Lön och övriga förmåner skall utgå i överensstämmelse
med gällande kollektivavtal.

Reformen är avsedd att träda i kraft först den 1 juli 1980 för att bl. a.
ge myndigheter m. fl. som har anvisats arkivarbetare erforderlig planeringstid.
Till storleken av lönebidraget återkommer utskottet i det följande.

Jan-lvan Nilsson m. fl. (c) tar i motionen 2053 upp ett par av de nu
redovisade frågorna. Dessutom vill motionärerna ha en utredning av
frågan om lönebidrag även skall kunna utgå till egna företagare.

Som nyss nämnts förutsätts i propositionen att de som får anställning
med lönebidrag skall uppbära lön och andra förmåner i överensstämmelse
med gällande kollektivavtal. Motionärerna befarar att det kravet
kan hindra företag utan kollektivavtal från att anställa handikappade
med lönebidrag. Problem uppstår, anför motionärerna, för arbetsgivaren
att visa att han t. ex. kommer att teckna de arbetsmarknadsförsäkringar
som gäller enligt avtal i branschen. Bidragsbestämmelserna bör därför
innehålla föreskrifter om tillämpningen i de fall kollektivavtal saknas.

Anställning med lönebidrag har, som tidigare framhållits, konstruerats
med den halvskyddade sysselsättningen som förebild. Enligt nuvarande
bestämmelser om bidrag till halvskyddad sysselsättning skall arbetstagaren
erhålla avtalsenliga förmåner under anställningstiden. Bidraget
betalas ut halvårsvis i efterskott. Kontrollen att bidragsvillkoren har
följts kan därmed ske i efterhand. En liknande ordning för lönebidraget
bör underlätta lösningen av de praktiska problem som nämns i motionen.
Det anförda innebär att utskottet inte finner anledning att föreslå
något initiativ av det slag som begärs i motionen.

Som senare kommer att beröras sysselsätts många arkivarbetare hos
allmännyttiga organisationer. I den aktuella motionen av Jan-lvan Nilsson
m. fl. erinras om att propositionens förslag medför att arbetsgivaransvaret
flyttas från arbetsmarknadsverket till dessa organisationer. I
många fall saknar organisationerna personella resurser och kompetens
för att klara bl. a. personaladministrationen. Motionärerna anser därför
att det behövs stöd och service från arbetsförmedlingarna, särskilt i initialskedet.
Regeringen bör uppdra åt arbetsmarknadsverket att bistå de
allmännyttiga organisationerna i detta avseende.

Som tidigare påpekats skall övergången till anställning med lönebidrag
ske den 1 juli 1980. De allmännyttiga organisationerna liksom andra
arbetsplatser med arkivarbetare får därmed tid att förbereda den situation
som kommer att uppstå. Utskottet utgår från att organisationerna
under förberedelsetiden och tiden därefter i möjligaste mån får råd
och annat bistånd från den personal inom arbetsmarknadsverket som
sysslar med arkivarbetsfrågor. Denna personal kommer emellertid under
övergångsskedet att få ägna tid också åt andra arkivarbetsfrågor, och
man får därför räkna med att den service som kan lämnas organisatio -

AU 1978/79:20

nema kommer att variera i omfattning. Med hänsyn härtill är det inte
lämpligt att ge arbetsmarknadsverket den tänkta serviceinstruktionen,
och motionsyrkandet härom bör således inte föranleda någon åtgärd.

Som redan nämnts har Jan-Ivan Nilsson m. fl. i motionen 2053 också
ett yrkande om utredning av frågan om lönebidrag till egna företagare.
Motionärerna tänker sig att bidrag skall kunna sättas in exempelvis i det
fall en företagare till följd av skada får en bestående arbetsnedsättning
som reducerar hans utkomstmöjligheter.

Företagare kan få bidrag till arbetshjälpmedel och särskilda anordningar
på arbetsplatsen samt till arbetsbiträde. Bidrag i form av näringshjälp
— egentligen avsett som stöd till start av eget företag — kan
enligt bestämmelserna i undantagsfall också utgå till handikappad företagare
för att säkerställa fortsatt drift av företaget. De förbättringar av
stödet till sådana åtgärder som föreslagits i propositionen kommer således
även företagarna till godo (beträffande näringshjälp hänvisas till ett
följande avsnitt i betänkandet).

Bidraget till halvskyddad sysselsättning liksom det nya lönebidraget
har främst till syfte att ge arbetshandikappade möjlighet till arbetsanställning
som annars inte skulle komma till stånd. Företagaren som
får sin arbetsförmåga nedsatt men fortfarande kan driva rörelsen har
inte problemet att över huvud taget få ett arbete. I den mån en bestående
nedsättning i arbetsförmågan reducerar utkomstmöjligheterna
får detta, liksom för arbetstagarna, kompenseras genom partiell förtidspension.

På grund av det anförda avstyrker utskottet motionens utredningsyrkande.

Utskottet övergår härefter till bidragsfrågorna. Enligt propositionens
förslag skall statliga myndigheter, verk och institutioner få bidrag med
100 % av den totala lönekostnaden. Detta överensstämmer med nuvarande
regler för arkivarbete som innebär att hela lönekostnaden för statligt
arkivarbete betalas över arbetsmarknadsverkets budget.

Allmännyttiga organisationer, som i dag också får hela lönekostnaden
för arkivarbetare ersatt, skall i fortsättningen få bidrag med 90 % av
den totala lönekostnaden.

Till kommuner, enskilda företag och organisationer (som inte räknas
som allmännyttiga) samt statliga affärsdrivande verk avses bidrag utgå
enligt reglerna för halvskyddad sysselsättning, dvs. med 75 % under det
första året, 50 % det andra året och 25 % de två följande åren. Att förhöjt
bidrag kan utgå för halvskyddad sysselsättning/anställning med lönebidrag
av gravt handikappade ungdomar har redovisats i ett tidigare
avsnitt.

De nya bidragsreglerna kommer att gälla från den 1 juli 1980. Allmännyttiga
organisationer avses övergångsvis till utgången av budgetåret
1982/83 få bidrag med full kostnadstäckning för personer som nu är i

AU 1978/79:20

arkivarbete hos organisationerna. Försäkringskassorna, som f. n. räknas
som alllmännyttiga organisationer, skall i fortsättningen jämställas med
statliga myndigheter.

Med nuvarande bestämmelser om halvskyddad sysselsättning är det
möjligt att ge fortsatt bidrag efter utgången av den fyraåriga stödperioden.
Jan-Ivan Nilsson m. fl. pekar i motionen 2053 på att det inte framgår
av propositionen om denna möjlighet att förlänga stödet skall gälla
även i fortsättningen. Riksdagen bör därför förtydliga propositionsförslaget
på denna punkt.

Riksdagen har fastställt (AU 1976/77: 7, s. 23) att länsarbetsnämnd i
god tid före utgången av det fjärde året bör ta ställning till om bidrag
skall utgå även i fortsättningen. Om fortsatt bidragsgivning kommer i
fråga skall omprövning därefter normalt ske vart tredje år. I propositionen
har inte föreslagits någon ändring av dessa regler. Inte heller utskottet
anser det aktuellt att ändra riksdagens beslut. Med det anförda får
syftet med motionärernas yrkande anses vara tillgodosett, och någon åtgärd
från riksdagens sida med anledning av yrkandet är inte behövlig.

Den föreslagna sänkningen från 100 till 90 % av bidraget till allmännyttiga
organisationer har rest invändningar i fyra motioner.

I tilläggsdirektiv till sysselsättningsutredningen angående översyn av
arkivarbete anges följande exempel på institutioner och organisationer
som i praxis räknas som allmännyttiga:

Företagareföreningar, skogsvårdsstyrelser, hushållningssällskap, allmänna
försäkringskassor, arbetslöshetskassor, arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer,
politiska och religiösa organisationer, nykterhetsoch
ungdomsorganisationer, frivilliga försvarsorganisationer, allmännyttiga
stiftelser av skilda slag, turistorganisationer, idrotts- och fritidsorganisationer,
studieorganisationer och bildningsförbund, fomminnes- och
hembygdsföreningar, hemslöjdsföreningar, folkrörelsearkiv, Folkets
Hus-föreningar, handikapporganisationer, patientföreningar, pensionärsföreningar,
elevkårer, elevförbund, Hem och skola-föreningar, intresseorganisationer
såsom fastighetsägare- och hyresgästföreningar m. m.
samt föreningar för invandrare.

Ungefär hälften av totalt 15 500 arkivarbetsplatser finns hos allmännyttiga
organisationer.

Yrkanden om fortsatt bidrag med 100 % till de allmännyttiga organisationerna
framställs av Jan-Ivan Nilsson m. fl. (c) i motionen 2053 och
av Gunnel Jonäng m. fl. (c) i motionen 1043. Motionärerna hänvisar till
att många organisationer på grund av svag ekonomi inte kan bära ens
10 % av lönekostnaden och att sådana organisationer därför i fortsättningen
inte kan ge sysselsättning åt arbetshandikappade.

Länsmuseerna räknas som allmännyttiga organisationer och får
därmed f. n. full kostnadstäckning för anvisade arkivarbetare. Olle
Eriksson m. fl. (c, s, m, vpk, apk) yrkar i motionen 2033 på 100 % bi -

AU 1978/79:20

drag till dessa museer. Gunnel Jonäng m. fl. (c) har i den nyssnämnda
motionen 1043 ett yrkande om att det skall fastställas att länsmuseerna
skall hänföras till allmännyttiga organisationer. Som följd av det tidigare
återgivna yrkandet i motionen innebär det att länsmuseerna enligt dessa
motionärer skall ha bidrag med 100 %. Sten Svensson m. fl. (m, c) anser
i motionen 1565 att bidrag om 100 % bör utgå för arkivarbetare som nu
tjänstgör på museerna.

Kulturutskottet har avgivit yttrande över de redovisade fyra motionerna.
Med anledning av att motionärerna särskilt har pekat på förhållandena
vid länsmuseerna har kulturutskottet inhämtat från kulturrådet
att det vid dessa museer finns 224 arkivarbetsplatser och att arkivarbetarna
utgör över två femtedelar av totalantalet anställda vid museerna.
Liknande uppgifter lämnas också i motionerna. Kulturutskottet har vidare
inhämtat att det finns ett betydande antal arkivarbetsplatser vid
andra icke-statliga museer än länsmuseerna och vid icke-statliga bibliotek.
Kulturutskottet anför avslutningsvis:

Med kännedom om förhållandena inte bara vid länsmuseerna utan
också vid en rad andra arbetsplatser inom kulturutskottets ansvarsområde
— exempelvis ungdoms- och idrottsorganisationer — vill utskottet
understryka önskvärdheten av att det kommande riksdagsbeslutet med
anledning av propositionen 1978/79: 73 och därtill hörande motioner får
en sådan innebörd att ifrågavarande institutioner och organisationer inte
får sämre möjligheter att anställa arbetare med lönebidrag än de hittills
haft att ta emot arkivarbetare.

Med anledning av vad kulturutskottet anfört avslutningsvis vill arbetsmarknadsutskottet
kraftigt stryka under att arkivarbete liksom halvskyddad
sysselsättning uteslutande har till syfte att ge sysselsättning åt
personer med svårigheter på arbetsmarknaden. Också den nya stödformen
anställning med lönebidrag måste ha sin utgångspunkt häri. Det är
alltså de enskilda människornas behov som skall stå i förgrunden.

När det sedan gäller avvägningen av nivån på det statsbidrag som
framdeles skall utgå till de allmännyttiga organisationerna har utskottet
särskilt tagit fasta på att arbetsmarknadsverkets arbetsgivaransvar kommer
att flyttas över på organisationerna. Från denna utgångspunkt är
det rimligt att organisationerna svarar för åtminstone någon del av lönekostnaden.
Av samma uppfattning är TCO som via TCO-S organiserar
arkivarbetarna. Det skall inte bestridas att bidragsreduktionen kan leda
till svårigheter för vissa organisationer och institutioner. De får emellertid
en övergångstid av tre år räknat från den 1 juli 1980 för att anpassa
sig till den nya situationen. Även för tiden därefter kan bidrag med
100 % komma att utgå i vissa fall. Det är nämligen avsett att AMS skall
få i uppdrag att i samråd med statens avtalsverk och de fackliga organisationerna
närmare klarlägga för vilka anställda med lönebidrag hos
myndigheter och institutioner etc. som full kostnadstäckning i framtiden

AU 1978/79:20

bör utgå. De ekonomiska problem som slutligt kan drabba vissa organisationer
får tas upp i samband med prövningen av annat stöd från det
allmänna.

Det bör inte förbises att den nya stödformen också kan leda till bidragsförbättringar.
Allmännyttiga organisationer som redan har anställt
eller under det närmaste året anställer personer i halvskyddad sysselsättning
får från den 1 juli 1980 ett avsevärt högre bidrag.

Med det anförda ställer sig utskottet bakom propositionens förslag i
bidragsfrågan. Av detta ställningstagande följer att utskottet avstyrker
yrkandena i motionerna 1043 och 2053 om bidrag med 100 % till allmännyttiga
organisationer. Inte heller är utskottet berett att tillstyrka
motionerna 1565 och 2033 om bidrag med 100 % till länsmuseerna.

Utskottet avstyrker även yrkandet i motionen 1043 om att riksdagen
skall uttala att länsmuseerna skall hänföras till allmännyttiga institutioner.
Något behov av att göra ett sådant uttalande från riksdagens sida
föreligger inte.

Med hänvisning till de uttalanden som har gjorts i det föregående tillstyrker
utskottet att arkivarbete, musikerhjälp och halvskyddad sysselsättning
fr. o. m. den 1 juli 1980 omvandlas till anställning med lönebidrag.

Lagen om anställningsskydd (LAS) liksom lagen om offentlig anställning
(LOA) gäller inte arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete,
arkivarbete, musikerhjälp eller arbete i verkstad inom arbetsvärden.
Däremot omfattar LAS arbetstagare i halvskyddad sysselsättning.

Det har redan nämnts att tanken är att arbetstagare som anställs med
lönebidrag skall omfattas av den aktuella arbetsrättslagstiftningen. Som
konsekvens härav föreslås i propositionen att orden ”arkivarbete eller
musikerhjälp” skall utgå ur 1 § LAS resp. 1 kap. 6 § LOA. Lagändringen
är avsedd att träda i kraft samtidigt med övergången till den nya
stödformen, dvs. den 1 juli 1980.

Regeringens förslag till lagändring berör inte arbetstagare i beredskapsarbete
eller verkstäder för skyddat arbete. Dessa arbetstagare kommer
som hittills att vara undantagna från LAS och LOA. Vpk vänder
sig häremot när det gäller LAS i partimotionen 1053. Motionärerna vill
att undantagsbestämmelsen för arbetstagare i beredskapsarbete, arkivarbete
och skyddade verkstäder skall helt utgå ur lagen. Motionärerna vill
dessutom att denna lagändring skall träda i kraft redan den 1 juli i år.

Utskottet avstyrker vpk:s förslag när det gäller beredskapsarbeten.
Dessa arbeten är avsedda som en tillfällig sysselsättning. Det åligger arbetsförmedlingen
att vidta åtgärder för att främja att arbetslösa som sysselsätts
i beredskapsarbete så snart som möjligt övergår till arbete på
den öppna marknaden. Det skulle alltså strida mot stödformens natur
att införa anställningsskydd vid denna typ av arbete.

Det förda resonemanget har i princip ansetts tillämpligt även på ar -

AU 1978/79:20

betstagare i skyddat arbete. Sysselsättningsutredningen anser att fler
platser vid verkstäderna skulle kunna bli tillgängliga genom att fler arbetstagare
än nu är fallet placeras på den öppna marknaden. Som ett
första mål bör man enligt utredningen försöka öka andelen arbetstagare
som placeras på öppna marknaden till 10 %. Föredragande statsrådet
pekar på svårigheterna att förena kravet på att verkstäderna skall tillgodose
behovet av sysselsättning även för personer med mycket svåra handikapp
med tanke på ökad utplacering på öppna marknaden. Han lägger
därför inte fram något förslag med anledning av vad utredningen
förordat. I praktiken har arbetstagare i verkstäderna en långtgående anställningstrygghet.
Med hänsyn till det anförda är det anledning att
överväga en lagändring när det gäller dessa arbetstagare i den riktning
som motionärerna begärt. Utskottet utgår från att så sker inom ramen
för anställningsskyddskommitténs uppdrag att göra en översyn av lagen.
På grund härav behöver motionen i denna del inte föranleda något initiativ
från riksdagens sida.

I samma motion begär vpk att LAS samtidigt skall ändras i andra
delar. Det gäller reglerna om anställning för viss tid, underrättelseskyldighet
vid uppsägning och avsked, avdrag för löneförmåner och skadestånd.
Lagändringar av det slaget har begärts av vpk vid upprepade tillfällen
utan att vinna bifall (se senast AU 1978/79: 3). Enligt utskottets
uppfattning saknas anledning för riksdagen att vid behandlingen av
föreliggande propositionsärende gå närmare in på dessa frågor. Utskottet
hänvisar till sina tidigare ställningstaganden och avstyrker även dessa
motionsyrkanden.

Utskottet avstyrker alltså motionen 1053 i dess helhet och biträder
propositionens förslag om ändring i LAS. Även förslaget om ändring i
LOA tillstyrks av utskottet.

Verkstäder inom arbetsvården

Riksdagen fattade på hösten 1977 beslut om huvudmannaskap och ny
organisation för det skyddade arbetet med anledning av den tidigare
nämnda propositionen 1977/78: 30 (AU 1977/78: 16). I höstas antog
riksdagen en lag om regionala stiftelser för skyddat arbete (prop.
1978/79: 25, AU 1978/79: 17).

Vpk menar att en förbättrad rehabilitering m. fl. åtgärder inte är tillräckliga
för att trygga de arbetshandikappades rätt till arbete. Dessutom
fordras fler arbetstillfällen, som är anpassade till de anställdas förutsättningar
och produktiva förmåga. Detta kan enligt vpk åstadkommas
genom att det byggs upp företag i statlig och kommunal regi för produktion
av varor och tjänster som täcker angelägna behov inom samhäl -

ÄU 1978/79:20

let. Regeringen bör lägga fram en plan för uppbyggnaden av företag
med den angivna inriktningen.

Med hänvisning till riksdagens beslut om ny organisation m. m. för
det skyddade arbetet avstyrker utskottet motionen i den aktuella delen.

Regeringen fattade den 25 januari i år beslut om lokaliseringen av huvudkontoren
för de regionala stiftelserna för skyddat arbete. I Gävleborgs
län skall huvudkontoret förläggas till Gävle.

Johan Olsson m. fl. (c, s) begär i motionen 2055 att beslutet skall omprövas
av regeringen. Motionärerna vill att huvudkontoret skall förläggas
till Söderhamn.

Regeringens beslut i lokaliseringsfrågan överensstämmer med det förslag
som lagts fram av den regionala organisationskommittén i länet.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen.

I ett avsnitt i propositionen (s. 68—69) övervägs frågan om viss gräns
skall uppställas för arbetsförmågan hos anställda i skyddat arbete. Enligt
kollektivavtalen för de skyddade verkstäderna skall arbetsförmågan
uppgå till minst 30 % (om arbetsförmågan bedöms vara lägre utgår hel
pension enligt lagen om allmän försäkring).

Sysselsättningsutredningen har ifrågasatt om en gräns av angivet slag
skall vara utslagsgivande för de handikappades rätt till arbete på den
skyddade sektorn. Föredragande statsrådet anser att hithörande frågor
även framdeles bör regleras genom kollektivavtal för att man skall
kunna nå en samordning mellan löne- och pensionssystemen.

Jan-Ivan Nilsson m. fl. (c) vänder sig i motionen 2053 mot tanken att
grupper av handikappade stängs ute från skyddat arbete till följd av bestämmelser
om lägsta arbetsförmåga i kollektivavtal. Motionärerna anser
att det inte går att sätta någon gräns för när strävandena att ge fler
människor arbete skall upphöra. Denna uppfattning bör ges regeringen
till känna.

I anslutning till uttalandet om kollektivavtalsreglering tillägger föredragande
statsrådet:

Vad jag nu har sagt innebär inte något ställningstagande till frågan
om vilken lägsta arbetsförmåga som skall gälla för rätt till skyddat
arbete. Tvärtom anser jag att man även framdeles bör ha en hög ambitionsnivå
så att allt fler gravt arbetshandikappade ges möjlighet till en
produktiv insats och därmed egen försörjning. Den omständigheten att
man genom kollektivavtal eller på annat sätt söker åstadkomma en
samordning mellan löne- och pensionssystemen för de anställda får således
inte utesluta att man under relativt lång tid låter gravt handikappade
människor pröva på att arbeta vid verkstäder för skyddat arbete
för att därigenom klargöra vederbörandes möjligheter till varaktig
anställning.

Utskottet kan ansluta sig till dessa uttalanden och finner inte skäl att
föreslå riksdagen att göra något uttalande med anledning av motionen.
Den bör alltså inte föranleda någon åtgärd i den aktuella delen.

AU 1978/79:20

I samma motion hänvisas till att omsorgskommittén undersöker olika
former av sysselsättning för psykiskt utvecklingsstörda. Kommittén bör
enligt motionärerna genom tilläggsdirektiv få i uppdrag att undersöka
möjligheterna till sysselsättning för alla gravt handikappade som inte
kan få sysselsättning på den öppna marknaden eller i skyddat arbete.

Utskottet förutsätter att omsorgskommittén tar upp denna sysselsättningsfråga
i den omfattning motionärerna önskar utan särskild påstötning.
Motionsyrkandet behöver på grund härav inte föranleda någon åtgärd.

Näringshjälp

Näringshjälp är ett ekonomiskt stöd till start av eget företag. Stödet
kan lämnas till handikappade men också till medelålders eller äldre personer
som inte är handikappade. En förutsättning är att sökanden inte
har kunnat få lämpligt arbete på den öppna arbetsmarknaden. Näringshjälp
kan också lämnas för att säkra fortsatt drift av företag. Detta
får enligt arbetsmarknadskungörelsen endast ske om det föreligger synnerliga
skäl härför, och stödet riktar sig i detta fall till handikappade
personer.

Näringshjälp utgår i form av bidrag eller räntefritt lån om högst
15 000 kr. Vid start av företag kan stödet kompletteras med räntebärande
lån om högst 30 000 kr. Det förutsätts i det senare fallet att kreditstöd
inte i stället kan lämnas som hantverks- och industrilån.

Under budgetåret 1977/78 beviljades näringshjälp till 383 personer.
Det sammanlagda stödbeloppet var 8,4 milj. kr. Stödformen har successivt
minskat. Budgetåret 1970/71 fick 587 personer hjälp i denna form
(stödbelopp 9,0 milj. kr.).

Som inledningsvis nämnts har gjorts en översyn av näringshjälpen av
en särskilt tillkallad utredning. Det har ingått i utredningens uppdrag att
pröva om näringshjälpen bör behållas som stödform inom arbetsmarknadspolitiken.

I enlighet med utredningsförslaget föreslås i propositionen att näringshjälpen
skall kvarstå som ett arbetsmarknadspolitisk! instrument. I
övrigt innebär propositionens förslag att för stödformen skall tillämpas i
huvudsak oförändrade regler. För bidrag/räntefritt lån föreslås fortsatt
maximering till 15 000 kr. Högsta belopp för kompletterande, räntebärande
lån föreslås bli fördubblat, dvs. kunna beviljas med upp till 60 000
kr. Vid utredningar m. m. i näringshjälpsärendena, som handläggs av
länsarbetsnämnderna, förutsätts de regionala utvecklingsfonderna
komma att medverka i ökad utsträckning.

Näringshjälp ens stödbelopp tas upp i motionen 2053 av Jan-Ivan
Nilsson m. fl. (c). De anser att näringshjälpen är en billig stödform jämfört
med halvskyddad sysselsättning. Med hänvisning härtill och till de

AU 1978/79:20

stora etableringskostnaderna vid start av en rörelse yrkar de att högsta
bidragsbelopp skall fastställas till 25 000 kr. och högsta lånebelopp till
75 000 kr.

Som nämnts ovan kan näringshjälp i vissa fall även lämnas till fortsatt
drift av företag. Stöd i denna form får emellertid inte lämnas till
jordbruksföretag. I motionen 2053 yrkas att det undantaget slopas. Motionärerna
ser undantaget som en egendomlig och omotiverad diskriminering
av jordbruket. Den höga olycksfallsfrekvensen bland jordbrukarna
sägs också understryka behovet av att stöd till fortsatt drift kan
utgå till jordbruksföretag i samma mån som till andra företag.

Bidrags- och lånebeloppen är en budgetmässig avvägningsfråga. Propositionens
förslag innebär en väsentlig förstärkning i förhållande till
vad som gäller i dag. Utskottet är inte berett att tillstyrka en ändring i
förhållande till propositionens förslag som godtas. Utskottet avstyrker
följaktligen motionen i den aktuella delen.

Näringshjälp har tidigare kunnat beviljas till fortsatt drift av jordbruksföretag.
Den möjligheten avskaffades år 1972 i samband med att
nya former av rationaliseringsstöd till jordbruket infördes som hjälp till
bl. a. mindre investeringar. Nya stödformer gäller sedan den 1 juli 1978
i enlighet med de riktlinjer för jordbrukspolitiken som antogs av riksdagen
i slutet av år 1977 (prop. 1977/78: 19, JoU 1977/78: 10).

Motionärerna har hänvisat till behov av näringshjälp i de fall arbetsunderlättande
investeringar behöver göras på grund av arbetshandikapp
efter olycksfall. Det hjälpbehovet kan emellertid tillgodoses genom att
även jordbruksföretag omfattas av det tidigare behandlade bidraget till
särskilda anordningar på arbetsplatsen. Bidraget, som sedan den 1 juli
1978 kan utgå med högst 30 000 kr., kommer vid bifall till propositionens
och utskottets förslag att höjas till 50 000 kr. från den 1 juli i år.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionen även i förevarande
del.

Vad i övrigt anförts och föreslagits i propositionen om näringshjälpen
godtas av utskottet.

Organisatoriska frågor m. m.

Propositionen behandlar avslutningsvis frågor om personalresurser
hos arbetsmarknadsverket, vissa organisatoriska frågor inom AMS och
allmänna frågor om finansieringen av de arbetsmarknadspolitiska insatserna.

Frågan om personalförstärkning till arbetsmarknadsverket för nästa
budgetår behandlas i betänkandet AU 1978/79: 21. Av övriga frågor
skall här endast tas upp en i propositionen aviserad organisationsöversyn
av AMS. Översynen motiveras med att arbetet inom AMS kommer
att påverkas avsevärt av genomförandet av förslagen i den föreliggande

AU 1978/79: 20

propositionen om ändrad organisation för den yrkesinriktade rehabiliteringen.
Även den nya organisationen för skyddat arbete och omvandlingen
av arkivarbetet till anställning med lönebidrag medför förändringar.
Översynen är avsedd att utföras av AMS i samverkan med statskontoret
och i samråd med personalorganisationerna.

Jan-Ivan Nilsson m. fl. (c) är i motionen 2053 kritiska mot tanken på
en inomverksutredning. Dessutom anser de att översynen bör anstå tills
statsmakterna har tagit ställning till sysselsättningsutredningens slutbetänkande.

De nya arbetsmarknadsinstituten liksom den nya organisationen för
skyddat arbete är planerade att börja sin verksamhet den 1 januari 1980.
Ställningstagandena till sysselsättningsutredningens slutliga förslag, som
ännu inte föreligger, kan därför inte avvaktas. Med hänsyn till den begränsade
tid som står till buds får godtas att översynsarbetet bedrivs
som en inomverksutredning på det sätt som har anmälts i propositionen.

Liksom motionärerna anser dock utskottet att det på något längre sikt
finns skäl för en mer ingående, parlamentarisk utredning om arbetsmarknadsverkets
organisation och arbetsformer. Sedan sysselsättningsutredningen
slutfört sitt arbete och remissyttrandena över detta har bearbetats
kan det vara anledning att närmare överväga denna utredningsfråga.
När det gäller åtgärder på kortare sikt kan upplysas att utskottet
nyligen har föreslagit riksdagens revisorer att undersöka arbetsmarknadsverkets
personalsituation. Resultatet av en sådan undersökning kan
ge ytterligare underlag för ställningstagande till vilka riktlinjer som skall
gälla för en brett upplagd organisatorisk översyn.

Vad utskottet i anslutning till motionen anfört om en utredning av arbetsmarknadsverkets
organisation bör regeringen underrättas om.

Utskottet har vid sin behandling av propositionen 73 i första hand tagit
upp sådana frågor som aktualiserats under riksdagsbehandlingen. I
den mån propositionen inte behandlats i det föregående godtar utskottet
regeringens förslag.

Anslagsfrågor

Utskottet går härefter över till att behandla de i budgetpropositionen
begärda anslagen för att nästa budgetår finansiera de åtgärder som
övervägts i propositionen 73. Det erinras här om att AMS får sina anslag
i programtermer.

C 5. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning

1977/78 Utgift 1 378 752 000 Reservation 255 997 000

1978/79 Anslag 1 581 500 000

1979/80 Förslag 1 438 950 000

AU 1978/79:20

Anslaget omfattar två program. Indelningen i program och delprogram
framgår av nedanstående sammanställning.

1977/78

Utgift

1978/79

Anslag

1979/80

Beräknad ändring

AMS

Föredra-

ganden

Programmet Rehabiliterings- och
stödåtgärder för svärplacerade
Arbetsprövning/arbets träning
Utbildning av svärplacerade
Förvaltningskostnader

50 662 000
102 008 000
4 759 000

51 600 000
115 000 000
4 600 000

+ 2 900 000
+ 57 300 000
+ 3 900 000

- 24 350 000

- 42 450 000

- 2 000 000

Programmet Sysselsättningsskapande
åtgärder för svärplacerade
Arbetshjälpmedel åt handikappade
Näringshjälp
Arkivarbete

Halvskyddad sysselsättning
Skyddad sysselsättning
Hemarbete

Förvaltningskostnader

28 909 000
8 375 000
826 309 000
154 490 000
185 504 000
2 100 000
15 636 000

1 378 752 000

55 500 000
9 500 000
875 000 000
270 000 000
183 000 000
2 100 000
15 200 000

1 581 500 000

+ 42 500 000

+ 347 000 000
+ 95 000 000
+ 5 000 000

+ 6 800 000
+559 400 000

+ 11 800 000
+ 4 000 000

- 1 500 000

- 89 000 000

- 1 050 000
+ 2 000 000

-142 550 000

Det minskade medelsbehovet hänger samman med att medel för vissa
delprogram beräknats för tiden fram till utgången av år 1979, dvs. för
halvt budgetår. Motsvarande kostnader under första halvåret 1980 avses
bli täckta från anslagen Bidrag till Stiftelsen samhällsföretag och Bidrag
till yrkesinriktad rehabilitering. Det förra anslaget kommer att behandlas
i ett senare betänkande med anledning av särskild proposition i
ämnet och det senare i följande avsnitt av detta betänkande.

Medel för helt budgetår har beräknats under delprogrammen Arbetshjälpmedel
åt handikappade, Näringshjälp, Arkivarbete och Halvskyddad
sysselsättning. Medel för övriga delprogram har således beräknats
för halvt budgetår.

Utskottet har i det föregående föreslagit att det nästa budgetår skall
bedrivas försök med fadderverksamhet m. m. inom en kostnadsram av 4
milj. kr. Försöksverksamheten bör kunna finansieras av medel för delprogrammet
Halvskyddad sysselsättning utan höjning av det belopp som
beräknats i budgetpropositionen (270 milj. kr.).

Från delprogrammet Skyddad sysselsättning finansieras bl. a. bidrag
till uppförande av verkstäder för skyddat arbete. I budgetpropositionen
anmäls att regeringen med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter
medgivit bidrag åt Överkalix kommun med väsentligt högre belopp
än som utgår enligt de grunder som fastställts av riksdagen. Utskottet
godtar för sin del åtgärden.

För anordningsbidragen fastställs årligen en ram med bemyndigande
för regeringen att vid behov vidga ramen. Nytt bemyndigande bör ges

AU 1978/79: 20

för tiden fram till årsskiftet 1979-1980 då verkstäderna för skyddat arbete
enligt planerna skall övergå till ny huvudman och finansieras på
annat sätt.

Det totala medelsbehovet under anslaget beräknas i budgetpropositionen
till 1 438 950 000 kr. Jan-Ivan Nilsson m. fl. (c) yrkar i motionen
2053 på att anslaget höjs med 10,5 milj. kr. med anledning av motionens
förslag beträffande försöksverksamheten med höjt bidrag till halvskyddad
sysselsättning och näringshjälpen. Eftersom utskottet inte biträtt
dessa förslag avstyrker utskottet även den begärda anslagshöjningen.
Med hänsyn härtill och då utskottet lämnar budgetpropositionens
medelsberäkning utan erinran bör anslaget föras upp med det av
regeringen begärda beloppet.

C 8. Bidrag till yrkesinriktad rehabilitering

Under denna rubrik föreslås ett nytt, obetecknat anslag om 214 milj.
kr. Anslaget skall från den 1 januari 1980 bidra till att finansiera verksamheten
vid de nya arbetsmarknadsinstituten och det likaledes nya
centrala institutet för metodutveckling och forskning. Anslaget avses
omfatta ett program, Yrkesinriktad rehabilitering, och två delprogram,
Arbetsmarknadsinstitut och Institutet för metodutveckling och forskning
enligt följande sammanställning.

1979/80 Föredraganden
Programmet Yrkesinriktad rehabilitering
Arbetsmarknadsinstitut	204 250 000
Förvaltningskostnader	2 600 000
Institutet för metodutveckling och forskning
Lönekostnader	2 865 000
Sjukvård	10 000
Lokalkostnader	300 000
Reseersättningar	150 000
Expenser	2 225 000
Utbildningsverksamhet	1 250 000
Metodutveckling	7 150 000
	214 000 000

Utgifterna för delprogrammen är avsedda att bestridas från arbetsmarknadsutbildningsfonden.
Denna fond har hittills finansierats av medel
som dels anvisas under anslaget Bidrag till arbetsmarknadsutbildning,
dels inflyter i form av en särskild arbetsgivaravgift. Fonden avses få ytterligare
tillskott genom de medel som anvisas under det nu begärda anslaget.

Utskottet godtar den förutsatta finansieringen av delprogrammen
över arbetsmarknadsutbildningsfonden. Också den gjorda medelsberäkningen
kan godtas av utskottet.

AU 1978/79:20

I det föregående har utskottet föreslagit att lokaliseringen av institutet
för metodutveckling och forskning utreds. Om utredningsarbetet leder
till att institutet inte kan börja sin verksamhet vid årsskiftet 1979-1980
såsom planerat har utskottet förutsatt att regeringen lägger fram förslag
till erforderliga övergångsanordningar. Detta kan påverka medelsbehovet
under anslaget. Utskottet vill avslutningsvis tillägga, att medelsåtgången
under både förevarande och i närmast föregående avsnitt behandlade
anslag även är beroende av att verksamheten vid arbetsmarknadsinstituten
och de regionala stiftelserna för skyddat arbete i praktiken
kan komma i gång vid samma årsskifte.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med avslag på motionen 1978/79: 667, yrkandet
1, godkänner de i propositionen 1978/79: 73 förordade allmänna
riktlinjerna angående åtgärder för arbetshandikappade
inom arbetsmarknadspolitiken,

2. beträffande målsättningen allas rätt till arbete oberoende av
handikapp att riksdagen avslår motionen 1978/79: 672, yrkandet
1,

3. beträffande överföring öv nedläggningshotade företag i de anställdas
ägo att riksdagen avslår motionen 1978/79: 672, yrkandet
2,

4. beträffande utmönstring av begreppet arbetshandikappad,
m. m. att riksdagen avslår motionen 1978/79: 672, yrkandet 3,

5. beträffande aktionsprogram mot utslagning och social ut stötning
att riksdagen avslår motionen 1978/79: 1566,

6. beträffande transferering av medel från socialförsäkringssystemet,
m. m. att riksdagen avslår motionen 1978/79: 1040,

7. beträffande utredning om sysselsättnings förhållandena för
pensionärer, m. m. att motionerna 1978/79: 1536, yrkandet 1,
och 1978/79: 2051 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

8. beträffande pensionärers rätt till arbete att motionen 1978/79:
801 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

9. beträffande åtgärdsplanering för arbetshandikappade att motionen
1978/79: 667, yrkandet 2, inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

10. beträffande föreskrifter om tillämpningen av främjandelagen
att riksdagen avslår motionen 1978/79: 667, yrkandet 3,

11. beträffande särskilda personalresurser för uppföljning av företagens
personalpolitik, m. m. att riksdagen avslår motionen
1978/79: 667, yrkandena 4 och 5,

AU 1978/79:20

12. beträffande ändring av främjandelagen i riktning mot kvotlagstiftning
att riksdagen avslår motionen 1978/79: 672, yrkandet
5,

13. beträffande tid för fackliga representanters deltagande i anpassningsverksamheten
att motionen 1978/79: 672, yrkandet 4,
inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

14. beträffande storleken av bidraget till arbetsbiträde att riksdagen
med avslag på motionen 1978/79: 672, yrkandet 6, bifaller
regeringens förslag,

15. beträffande försök med fadderverksamhet m. m. att riksdagen
med anledning av motionerna 1978/79:667, yrkandet 6,
1978/79: 1049, yrkandet 5, samt 1978/79: 2053, yrkandena 1
och 2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

16. beträffande översyn av bestämmelserna om bidrag och lån till
handikappbilar att riksdagen avslår motionen 1978/79: 2044,

17. beträffande utredning om vidgade möjligheter för handikappade
att få tillgång till egen bil att riksdagen avslår motionen
1978/79: 667, yrkandet 9,

18. beträffande bilen som tekniskt hjälpmedel för handikappade
att riksdagen avslår motionen 1978/79: 672, yrkandet 14,

19. att riksdagen godkänner de i propositionen 1978/79: 73 förordade
grunderna för ekonomiskt stöd till arbetshjälpmedel m. m.
för personer med arbetshandikapp, att gälla fr. o. m. den 1 juli
1979, i den mån frågan inte behandlats i föregående punkter,

20. att riksdagen godkänner de i propositionen 1978/79: 73 förordade
förändringarna beträffande bidrag vid utbildning m. m.
i företag öv äldre och handikappade, att gälla fr. o. m. den 1
juli 1979, i den mån frågan inte har behandlats i föregående
punkter,

21. beträffande förhöjt bidrag till halvskyddad sysselsättning för
vissa förtidspensionärer att riksdagen avslår motionen 1978/79:
2053, yrkandet 4,

22. beträffande vidgning av det s. k. Södertäljeförsöket att riksdagen
avslår motionen 1978/79: 672, yrkandet 10,

23. att riksdagen godkänner de i propositionen 1978/79: 73 förordade
särskilda insatserna för ungdomar med arbetshandikapp,
att gälla fr. o. m. den 1 juli 1979, i den mån frågan inte
behandlats i föregående punkter,

24. beträffande huvudmannaskapet för arbetsmarknadsinstituten,
m. m. att riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår
motionen 1978/79: 672, yrkandena 7, 8, 9 och 11,

AU 1978/79:20

25. beträffande Östaskolans OT-kurs att riksdagen avslår motionen
1978/79: 2035,

26. beträffande inordnande av arbetspsykologisk verksamhet i arbetsmarknadsinstituten
att riksdagen med avslag på motionerna
1978/79: 290, 1978/79: 1532 och 1978/79: 1546 bifaller
regeringens förslag,

27. att riksdagen — under förbehåll av att uppgörelse kan träffas
mellan statens förhandlingsnämnd och berörda huvudmän och
en grund för reformen därigenom skapas — godkänner de i
propositionen 1978/79: 73 förordade grunderna för inrättande
av arbetsmarknadsinstitut inom arbetsmarknadsverket, i den
mån frågan inte behandlats i föregående punkter,

28. beträffande rygginstitut i Jämtland att motionen 1978/79: 888
inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

29. beträffande huvudinriktningen av metodutvecklingsarbetet att
riksdagen avslår motionen 1978/79: 672, yrkandet 12,

30. beträffande lokaliseringen av det centrala institutet för metodutveckling
och forskning att riksdagen med anledning av
motionerna 1978/79: 1033 och 1978/79: 2042 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. att riksdagen godkänner de i propositionen 1978/79: 73 förordade
grunderna för inrättande av ett institut för metodutveckling
och forskning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen,
i den mån frågan inte behandlats i föregående punkter,

32. beträffande tillämpningen av lönebidrag i de fall kollektivavtal
saknas att motionen 1978/79: 2053, yrkandet 5, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

33. beträffande arbetsförmedlingsservice till allmännyttiga organisationer
med arkivarbetare att motionen 1978/79:2053,
yrkandet 7, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

34. beträffande utredning om lönebidrag till företagare att riksdagen
avslår motionen 1978/79: 2053, yrkandet 8,

35. beträffande fortsatt lönebidrag efter den fyraåriga stödperioden
att motionen 1978/79: 2053, yrkandet 3, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

36. beträffande lönebidrag om 100 % till allmännyttiga organisationer
att riksdagen avslår motionerna 1978/79: 1043, yrkandet
1, 1978/79: 1565, 1978/79: 2033 och 1978/79: 2053, yrkandet
6,

37. beträffande uttalande om länsmuseerna som allmännyttiga organisationer
att riksdagen avslår motionen 1978/79: 1043, yrkandet
2,

38. att riksdagen godkänner den i propositionen 1978/79: 73 förordade
omvandlingen av arkivarbete, musikerhjälp och halv -

AU 1978/79:20

skyddad sysselsättning till anställning med lönebidrag, att gälla
fr. o. m. den 1 juli 1980, i den mån frågan inte behandlats i
föregående punkter,

39. att riksdagen med avslag på motionen 1978/79: 1053 antar det
genom propositionen 1978/79: 73 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd,

40. att riksdagen antar det genom propositionen 1978/79: 73 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1976: 600) om offentlig
anställning,

41. beträffande plan för uppbyggnad av företag i statlig oell kommunal
regi att riksdagen avslår motionen 1978/79: 672, yrkandet
13,

42. beträffande förläggning av huvudkontoret för den regionala
stiftelsen för skyddat arbete i Gävleborgs län till Söderhamn
att riksdagen avslår motionen 1978/79: 2055,

43. beträffande gräns för arbetsförmågan hos anställda i skyddat
arbete att motionen 1978/79: 2053, yrkandet 11, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

44. beträffande tilläggsdirektiv till omsorgskommittén att motionen
1978/79: 2053, yrkandet 12, inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

45. beträffande näringshjälpens stödbelopp m. m. att riksdagen
med bifall till regeringens förslag avslår motionen
1978/79: 2053, yrkandena 9 och 10,

46. att riksdagen godkänner de i propositionen 1978/79: 73 förordade
förslagen rörande näringshjälp, att gälla fr. o. m. den 1
juli 1979, i den mån frågan inte behandlats i föregående punkt,

47. beträffande organisationsöversyn av AMS att riksdagen med
anledning av motionen 1978/79: 2053, yrkandet 13, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

48. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om ram för
bidrag till anordnande av verkstäder inom arbetsvärden under
tiden den 1 juli—den 31 december 1979,

49. att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag samt
med avslag på motionen 1978/79: 2053, yrkandet 14, till Särskilda
åtgärder för arbetsanpassning för budgetåret 1979/80
anvisar ett reservationsanslag av 1 438 950 000 kr.,

50. att riksdagen till Bidrag till yrkesinriktad rehabilitering för
budgetåret 1979/80 anvisar ett anslag av 214 000 000 kr.

Stockholm den 6 mars 1979

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

ELVER JONSSON

4 Riksdagen 1978/79. 18 sami. Nr 20

AU 1978/79: 20

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Bengt Fagerlund (s), Jan-Ivan Nilsson
(c), Ingemund Bengtsson (s), Birger Nilsson (s), Allan Gustafsson (c),
Erik Johansson i Simrishamn (s), Ingrid Ludvigsson (s), Arne Fransson
(c), Bernt Nilsson (s), tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp),
Pär Granstedt (c), Frida Berglund (s), Sten Svensson (m) och Sixten
Pettersson (m).

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer m. m. (mom. 1)

av Bengt Fagerlund, Ingemund Bengtsson, Birger Nilsson, Erik Johansson
i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson och Frida
Berglund (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar ”De av”
och slutar ”AU 1978/79: 21” bort ha följande lydelse:

I propositionen läggs fram i och för sig betydelsefulla förslag till
åtgärder för att förbättra de arbetshandikappades situation. Dessa förslag
behöver emellertid kompletteras på en rad punkter, en sak som utskottet
tar upp i de följande avsnitten av betänkandet. Särskilt anmärkningsvärt
är regeringens begränsade förslag till personalförstärkning
till arbetsmarknadsverket, detta sett i ljuset av de behov som finns för
att de föreslagna åtgärderna över huvud taget skall kunna genomföras.
Till den frågan återkommer utskottet i betänkandet AU 1978/79: 21.

Den allmänt kritiska inställning utskottet nu har redovisat gäller också
om regeringens allmänna riktlinjer för inriktningen av politiken för
arbete åt handikappade. En sådan politik måste syfta till arbete efter
vars och ens förmåga och således vara en politik för arbete åt alla
och därmed även för arbetshandikappade. Målet för en politik av det
slaget kan endast nås om man gör effektiva angrepp på de processer
som finns inbyggda i en okontrollerad ekonomisk och teknisk utveckling,
där enbart marknadskrafterna tillåts styra. Det är detta synsätt
som ligger bakom socialdemokraternas förslag till riktlinjer i partimotionen
667. Vill man på allvar komma till rätta med utslagning och
utestängning från arbetslivet måste det angivna synsättet genomsyra
politiken. Utskottet ställer sig därför bakom socialdemokraternas förslag
till inriktning av politiken för arbete åt handikappade och avvisar
därmed regeringens motsvarande förslag till allmänna riktlinjer. Regeringen
bör underrättas om vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande de i propositionen 1978/79: 73 förordade allmänna
riktlinjerna angående åtgärder för arbetshandikappade inom

AU 1978/79: 20

arbetsmarknadspolitiken att riksdagen med avslag på regeringens
förslag samt med bifall till motionen 1978/79: 667,
yrkandet 1, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

2. Transferering av medel från socialförsäkringssystemet, m. m. (mom. 6)

av Sten Svensson (m) och Sixten Pettersson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar ”1 propositionen”
och på följande sida slutar ”dess helhet” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att de föreslagna stimulansåtgärderna
är otillräckliga. Arbetsplacering av personer som eljest
skulle ha varit arbetslösa eller förtidspensionerade är, som också sysselsättningsutredningen
har framhållit, oftast lönsam för samhället. Det
är därför välbetänkt som motionärerna föreslår att — utöver vad som
förordats i propositionen — skapa ett samhällsekonomiskt utrymme för
att höja bidragen till arbetsplacering av arbetshandikappade.

Ökade stimulansåtgärder innebär dessutom att större resurser kan
sättas in för att undanröja hinder i arbetsmiljön, vilket också förbättrar
de handikappades arbetssituation. Även den uteblivna tillämpningen
av främjandelagen bekräftar uppfattningen att ökade stimulansåtgärder
är att föredra framför åtgärder som syftar till tvångsingripanden
mot arbetsgivarna. Den särskilda utredning som motionärerna begär
är sålunda välmotiverad. Detta utredningsarbete bör lämpligen samordnas
med den utredningsverksamhet som anmälts i propositionen.

I samma motion förespråkas vidare en utbyggd företagshälsovård
med tyngdpunkten på förebyggande åtgärder. För att möjliggöra en sådan
utveckling bör riksdagen fatta principbeslut om att ersättning från
riksförsäkringsverket till företagshälsovård även skall omfatta förebyggande
hälsovård och rehabiliteringsåtgärder.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att en satsning på förebyggande
åtgärder är tidsenlig och angelägen. En viktig konsekvens av
att anpassa ersättningsbestämmelserna för företagshälsovård till den utveckling
som äger rum, är att i lagen om allmän försäkring skriva in att
utgifter för även förebyggande hälsovård och rehabiliteringsåtgärder
skall vara ersättningsberättigade. Ett förslag av denna innebörd bör
snarast föreläggas riksdagen.

I samma motion yrkas även att riksdagen skall uttala att statliga arbetsgivare
skall öka rekryteringen av arbetshandikappade. Staten har
själv eller utövar i egenskap av ägare till statliga företag ett eget arbetsgivaransvar.
Ett allmänt riksdagsuttalande till stöd för anpassningsverksamheten
inom statsförvaltningen, liksom till stöd för att bl. a. undan -

AU 1978/79: 20

röja hinder i arbetsmiljön med syfte att främja anställning av arbetshandikappade,
bör utgöra en vägledning för alla berörda på arbetsmarknaden
samt understryka syftet med de ökade stimulansåtgärder som utskottet
uttalat sig för.

Vad utskottet sålunda har anfört med anledning av motionen 1040
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande transferering av medel från socialförsäkringssystemet,
m. m. att riksdagen

A. dels med bifall till motionen 1978/79: 1040, yrkandet 2, beslutar
uttala att ersättning från riksförsäkringsverket till företagshälsovård
även skall omfatta rehabiliteringsåtgärder och
förebyggande vård,

dels hemställer hos regeringen att förslag till åtgärder med
detta syfte skyndsamt läggs fram för riksdagen,

B. med bifall till motionen 1978/79: 1040, yrkandena 1, 3 och
4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Åtgärdsplanering, främjandelagens tillämpning m. m. (mom. 9—11)

av Bengt Fagerlund, Ingemund Bengtsson, Birger Nilsson, Erik Johansson
i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson och Frida Berglund
(alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar ”Den
nämnda” och på följande sida slutar ”aktuella delar” bort ha följande
lydelse:

Inledningsvis har fastslagits att regeringens åtgärdsförslag för att förbättra
de arbetshandikappades situation måste kompletteras. I detta
sammanhang är det anledning att ta upp arbetsförmedlingens möjligheter
till medverkan.

För att kunna lösa de arbetshandikappades sysselsättningsproblem är
det nödvändigt för arbetsförmedlingen att ha en god överblick över
behovet av åtgärder och de alternativa lösningar som kan förekomma.
Den åtgärdsplanering för varje förmedlingskontor som föreslagits av
socialdemokraterna bör ses som en mycket väsentlig del av en utbyggd
sysselsättningsplanering med sikte på en rätt till arbete för alla.

En annan väg att stärka arbetsförmedlingens möjligheter att verka
för ökad sysselsättning åt arbetshandikappade är att man utnyttjar
de befogenheter som ges i lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder
(främjandelagen). Denna lag är avsedd att komplettera lagen om
anställningsskydd genom att hävda de intressen och behov som finns
för äldre och arbetshandikappade som står utanför arbetsmarknaden.

AU 1978/79: 20

Lagen är uppbyggd på sådant sätt att den ger möjlighet till mjuka ingripanden
som efter hand kan trappas upp.

Främjandelagens tvingande bestämmelser har enligt sysselsättningsutredningen
knappast tillämpats. Utredningen anser inte behov föreligga
av att ändra lagen. Inte heller i propositionen anses det f. n. aktuellt
med lagändring. Utskottet kan ansluta sig till denna uppfattning.
Däremot anser utskottet liksom sysselsättningsutredningen att främjandelagen
nu måste komma till effektivt utnyttjande. Detta bör ske
efter de två linjer som socialdemokraterna har angett i sin partimotion
667.

För det första bör främjandelagen kompletteras med tillämpningsföreskrifter
om arbetsgivares ansvar för sysselsättning av handikappade,
innefattande bl. a. en strävan mot en närmare kvantifiering av företagens
och förvaltningarnas ansvar för sysselsättning av arbetshandikappade.
Sedan föreskrifterna utfärdats bör vissa länsarbetsnämnder på
försök tilldelas särskild personal med uppgift att arbeta för en effektiv
tillämpning av lagen.

För det andra bör man ta fram material som belyser företagens personalpolitik
ställd i relation till de krav som kan resas enligt lag och
föreskrifter. Uppgiften att närmare granska företagens personalpolitik
kräver betydande insatser från länsarbetsnämndernas sida. Detta måste
beaktas vid tilldelningen av ytterligare personal till arbetsmarknadsverket.
Till den frågan liksom övriga frågor om personalförstärkning till
verket återkommer utskottet, som tidigare nämnts, i ett annat sammanhang.

Det ovan anförda innebär att utskottet ställer sig bakom den socialdemokratiska
motionens förslag om åtgärdsplanering, tillämpningsföreskrifter
till främjandelagen och särskild personal för försök med effektiviserad
tillämpning av lagen och för att följa upp företagens personalpolitik.
Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört i anslutning
till motionen.

dels att utskottets hemställan under 9—11 bort ha följande lydelse:

9. beträffande åtgärdsplanering för arbetshandikappade att riksdagen
med bifall till motionen 1978/79: 667, yrkandet 2, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande föreskrifter om tillämpningen av främjandelagen
att riksdagen med bifall till motionen 1978/79: 667, yrkandet
3, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande särskilda personalresurser för uppföljning av företagens
personalpolitik, m. m. att riksdagen med bifall till motionen
1978/79: 667, yrkandena 4 och 5, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1978/79: 20

4. Tid för fackliga representanters deltagande i anpassningsverksamheten
(moni. 13)

av Bengt Fagerlund, Ingemund Bengtsson, Birger Nilsson, Erik Johansson
i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson och Frida Berglund
(alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar ”1 vpkmotionen”
och slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

I vpk-motion 672 finns vidare ett yrkande om mer tid för de fackliga
representanterna i anpassningsverksamheten.

Frågan om den tid som fackliga representanter skall ha rätt att
disponera för anpassningsverksamheten bör lösas genom en reformerad
lagstiftning om fackliga förtroendemän. Regeringen har nyligen låtit
meddela att riksdagen inte heller i vår föreläggs förslag till ny lag om
fackliga förtroendemän. Det är synnerligen anmärkningsvärt att regeringen
för andra gången skjuter upp avgörandet av denna för demokratin
på arbetsplatserna vitala lagstiftningsfråga. En konsekvens härav
är tyvärr att frågan om det fackliga arbetet i anpassningsverksamheten
ytterligare förhalas. Vi beklagar detta. Riksdagen bör emellertid nu
göra ett uttalande med begäran om att förslag till en ny förtroendemannalag
snarast läggs fram i huvudsaklig överensstämmelse med de
principer som de centrala fackliga organisationerna har förordat.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande tid för fackliga representanters deltagande i anpassningsverksamheten
att

A. riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om framläggande av förslag till ny lag om
fackliga förtroendemän,

B. motionen 1978/79: 672, yrkandet 4, inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.

5. Utredning om vidgade möjligheter för handikappade att få tillgång
till egen bil (mom. 17)

av Bengt Fagerlund, Ingemund Bengtsson, Birger Nilsson, Erik Johansson
i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson och Frida Berglund
(alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar ”Utskottet
utgår” och slutar ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Riksdagens två gånger gjorda uttalanden om att förslag så snart som
möjligt bör läggas fram om vidgade möjligheter för handikappade att få
tillgång till egen bil har helt ignorerats av den borgerliga trepartirege -

AU 1978/79: 20

ringen. Den nuvarande regeringen har fortfarande föga mer än börjat
förbereda en igångsättning av utredningsarbetet. Det kan inte accepteras
att bestämda viljeyttringar från riksdagens sida hanteras på detta sätt.
I den situation som har uppstått måste, som framhålls i socialdemokraternas
motion 667, det av regeringen aviserade utredningsarbetet snarast
påbörjas och bedrivas med största skyndsamhet. Det bör dessutom fastslås
att förslag till lösning av denna för de handikappade angelägna
fråga skall läggas fram för riksdagen senast i 1980 års budgetproposition.
Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande utredning om vidgade möjligheter för handikappade
att få tillgång till egen bil att riksdagen med bifall till
motionen 1978/79: 667, yrkandet 9, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

6. Förhöjt bidrag till halvskyddad sysselsättning för vissa förtidspensionärer
(morn. 21)

av Jan-Ivan Nilsson, Allan Gustafsson, Arne Fransson och Pär Granstedt
(alla c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar ”Det kan”
och slutar ”skall utvidgas” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig för sin del till sysselsättningsutredningens förslag
om att försöksverksamheten med förhöjt bidrag till halvskyddad
sysselsättning även bör omfatta yngre förtidspensionärer. Därav följer
att utskottet också biträder yrkandet härom i motionen 2053 av Jan-Ivan
Nilsson m. fl. (c).

Det förhöjda bidraget till halvskyddad sysselsättning för ungdomar är
motiverat av värdet för den enskilda människan att trots svåra handikapp
kunna delta i arbetslivet och där göra en produktiv insats. Man
får heller inte bortse från de kostnader för samhället som kan inbesparas
genom att man undviker en förtidspensionering från tidig ålder.
Motiveringar av det slaget hävdar sig med samma styrka när det gäller
förtidspensionärer i de aktuella åldrarna 26—35 år.

Den försöksverksamhet som f. n. pågår skall hållas inom en kostnadsram
av 10 milj. kr. För att den vidgning av verksamheten som nu
förordas inte skall ske på bekostnad av sysselsättningsmöjligheterna för
nuvarande målgrupp, gravt handikappade ungdomar under 25 år, bör
ramen i enlighet med förslaget av Jan-Ivan Nilsson m. fl. vidgas till
20 milj. kr. Den anslagsmässiga konsekvensen av denna ramvidgning
behandlas i ett senare sammanhang.

Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört om förhöjt bidrag
till halvskyddad sysselsättning till vissa förtidspensionärer.

AU 1978/79: 20

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande förhöjt bidrag till halv skyddad sysselsättning för
vissa förtidspensionärer att riksdagen med bifall till motionen
1978/79: 2053, yrkandet 4, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

7. Inordnande av arbetspsykologisk verksamhet i arbetsmarknadsinstituten
(mom. 26)

av Allan Gustafsson (c), Sten Svensson (m) och Sixten Pettersson (m)
som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar ”Propositionens
förslag” och slutar ”tre motioner” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner motionärernas synpunkter välmotiverade. Enligt utskottets
uppfattning är det angeläget att så långt som möjligt begränsa
omfattningen av statliga monopol. Utskottet vill i detta sammanhang
hänvisa till Monopolutredningens direktiv (B 1977: 08). Denna utredning
tillkallade regeringen i juli 1977 med uppdrag att utreda frågan
om särställning för vissa myndigheter och företag vid leveranser till
staten.

Konsekvenserna av propositionens förslag i denna del innebär att
förutsättningar för ett nytt offentligt monopol tillskapas. Detta sker
genom att marknaden stängs för ett antal småföretag, vilka bedriver
arbetspsykologiska konsultationer till länsarbetsnämnderna. Därigenom
tvingas nämnda företag att upphöra eller kompensera bortfallet av
sin huvudsakliga verksamhet på annat sätt.

Verksamheten omfattar, enligt vad utskottet inhämtat, 9 företag
med ca 40 lokalkontor spridda över hela landet med sammanlagt 300
anställda. Vid ärendets beredning har företrädare för berörda parter
inför utskottet redovisat sina ståndpunkter i frågan. Därvid framkom
att institutens ägare samt representanter för den anställda personalen
motsatte sig propositionens förslag, medan företrädare för Psykologförbundet
däremot tillstyrkte regeringsförslaget.

Flertalet av de berörda instituten har, som motionärerna påpekat,
lyckats bygga upp en differentierad verksamhet med i huvudsak psykologisk
vägledning och terapi åt enskilda personer och organisationer.
Instituten anlitas för sådan service av socialförvaltningar, psykiatriska
kliniker, kriminalvården, utbildningsinstitutioner, enskilda företag m. fl.

Propositionen tar inte upp något förslag som kan kompensera de
berörda instituten för bortfallet av den i dag huvudsakliga verksamheten.
Vad som skall hända med gjorda investeringar, vilka byggt på nuvarande
förutsättningar, redovisas ej. Utskottet finner att den växande

AU 1978/79: 20

principlösheten vad gäller dylika upphandlingsfrågor är oroande. De
företag som drabbas utgör en del av den växande servicebranschen
inom svenskt näringsliv.

Enligt utskottets uppfattning är det en brist att det i propositionen
saknas en särskild kostnadsredovisning avseende det aktuella förslaget.
Det finns anledning befara att föreslagna åtgärder vid jämförelse med
nuvarande förhållanden kan innebära ökade kostnader för staten.

Utskottet avstyrker därför propositionens förslag i denna del. Även
i framtiden bör, där så är möjligt, fristående konsulter kunna anlitas i
stället för en utbyggd statlig verksamhet. Utskottet anser att det även
framdeles bör ges möjligheter för fristående arbetspsykologiska institut
att bedriva en självständig verksamhet. Med hänvisning härtill tillstyrker
utskottet samtliga motionsyrkanden.

Vad nu anförts får vissa anslagsmässiga konsekvenser för nästa budgetår.
Det bör få ankomma på regeringen att göra erforderliga omfördelningar
av medel för arbetspsykologisk verksamhet mellan anslaget
B 1 Arbetsmarknadsservice och anslaget C 8 Bidrag till yrkesinriktad
rehabilitering.

Vad utskottet sålunda har anfört med anledning av motionerna 290,
1532 och 1546 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande inordnande av arbetspsykologisk verksamhet i arbetsmarknadsinstituten
att riksdagen med bifall till motionerna
1978/79: 290, 1978/79: 1532 och 1978/79: 1546 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Lönebidrag om 100 % till allmännyttiga organisationer (morn. 36)

av Jan-lvan Nilsson, Allan Gustafsson, Arne Fransson och Pär Granstedt
(alla c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar ”När det”
och på följande sida slutar ”till länsmuseerna” bort ha följande lydelse:

Sysselsättningsutredningen föreslog liksom propositionen nu gör att
lönebidraget till de allmännyttiga organisationerna skulle sänkas från
100 till 90 %. Men utredningens förslag var förenat med det viktiga
tillägget att full kostnadstäckning skulle fortsätta att utgå för de arkivarbetare
som f. n. är knutna till organisationerna. Redan detta förslag
reste allvarliga invändningar från vissa remissinstanser, däribland LO.
Regeringens betydligt mer restriktiva förslag innebär att man efter en
övergångstid generellt sänker bidraget för såväl redan anställda arkivarbetare
som för arbetstagare som nyanställs. Detta kommer att förvärra
de negativa konsekvenser som LO har pekat på både för de arbetshandikappade
och för de organisationer som inte har möjlighet

AU 1978/79: 20

att ta på sig en i förhållande till deras resurser så pass stor andel av
lönekostnaden som 10 %.

De allmännyttiga organisationerna har gjort en stor insats genom sin
beredvillighet att ta emot och ge meningsfull sysselsättning åt arbetshandikappade.
Det är främst tack vare dessa organisationer som arkivarbetet
har kunnat vidgas i den omfattning som skett under senare
år. Den i och för sig angelägna omvandlingen av arkivarbetet till anställning
med lönebidrag får inte genom bidragskonstruktionen bli ett
hinder för normaliseringssträvandena. Allmännyttiga organisationer som
kan erbjuda lämpliga arbetsplatser bör inte heller i fortsättningen på
grund av bristande ekonomiska resurser hindras att göra betydelsefulla
insatser för att bereda sysselsättning åt arbetshandikappade. Med det
anförda ställer sig utskottet bakom yrkandena i motionen 2053 av
Jan-Ivan Nilsson m. fl. (c) om fortsatt bidrag med 100 % till de allmännyttiga
organisationerna och motsvarande yrkande i motionen 1043
av Gunnel Jonäng m. fl. (c). Med detta ställningstagande tillgodoses
också yrkandena i motionerna 1565 och 2033 om bidragsgivningen till
länsmuseerna.

Det ovan anförda bör bringas till regeringens kännedom.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande lönebidrag om 100 % till allmännyttiga organisationer
att riksdagen med bifall till motionerna 1978/79: 1043,
yrkandet 1, och 1978/79: 2053, yrkandet 6, samt med anledning
av motionerna 1978/79: 1565 och 1978/79: 2033 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Lönebidrag om 100 % till allmännyttiga organisationer (mom. 36)

av Sten Svensson (m) och Sixten Pettersson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar ”Med det”
och slutar ”till länsmuseerna” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig i princip till regeringens förslag om det framtida
lönebidraget till allmännyttiga organisationer. Till följd härav avstyrks
yrkandena i motionerna 1043 och 2053 om ett generellt bidrag
med 100 % till dessa organisationer.

Vad nu sagts hindrar inte att regeringsförslaget bör modifieras på en
punkt. Med anknytning till vad kulturutskottet anfört i sitt yttrande om
de svårigheter som kan väntas uppstå för länsmuseerna vid en övergång
till den nya stödformen anställning med lönebidrag förordar utskottet
att dessa museer bör ha möjlighet till generösare bidrag även i
fortsättningen. Förslaget i motionen 1565 om full kostnadstäckning för
arkivarbetare som är i tjänst i dag så länge de fullgör sina arbetsuppgifter
är en rimlig avvägning, och utskottet tillstyrker därför motionen.

AU 1978/79: 20

Detta överensstämmer också med de principer som sysselsättningsutredningen
har förordat. Med det sagda är också yrkandet i motionen 2033
i huvudsak tillgodosett.

Regeringen bör underrättas om det ovan anförda.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande lönebidrag om 100 % till allmännyttiga organisationer
att riksdagen

dels avslår motionerna 1978/79: 1043, yrkandet 1, och 1978/
79: 2053, yrkandet 6,

dels med bifall till motionen 1978/79: 1565 samt med anledning
av motionen 1978/79: 2033 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om bidrag till länsmuseer.

10. Näringshjälpens stödbelopp m. m. (mom. 45)

av Jan-Ivan Nilsson, Allan Gustafsson, Arne Fransson och Pär Granstedt
(alla c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar ”Bidragsoch”
och slutar ”aktuella delen” bort ha följande lydelse:

Enligt den utredning om näringshjälpen som ligger till grund för
regeringens förslag borde stödbeloppet höjas till 100 000 kr. En höjning
till den nivån är nödvändig om näringshjälpen skall bli ett mer verkningsfullt
alternativ vid lösandet av sysselsättningsproblemen för handikappade
och därmed jämförliga grupper med svårigheter på arbetsmarknaden.
Det bör i sammanhanget framhållas att bidrags- och lånebeloppen
endast höjts i blygsam takt under det senaste decenniet samtidigt
som kostnaderna för att etablera en rörelse har skjutit i höjden.
Mot bakgrunden härav tillstyrks förslaget i motionen 2053 av Jan-Ivan
Nilsson m. fl. (c) att näringshjälp skall kunna beviljas i form av bidrag/
räntefritt lån med upp till 25 000 kr. och i form av kompletterande
räntebärande lån med upp till 75 000 kr.

Till anslagsfrågan återkommer utskottet i det följande.

Regeringen bör underrättas om vad ovan anförts.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. beträffande näringshjälpens stödbelopp m. m. att

A. riksdagen med bifall till motionen 1978/79: 2053, yrkandet
9, samt med avslag på regeringens förslag som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om näringshjälpens
stödbelopp,

B. motionen 1978/79: 2053, yrkandet 10, inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.

AU 1978/79: 20

11. Anslag til! Särskilda åtgärder för arbetsanpassning (morn. 49)

under förutsättning av bifall till reservationerna 6 och 10 av Jan-Ivan
Nilsson, Allan Gustafsson, Arne Fransson och Pär Granstedt (alla c)
sorn anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar ”Det totala”
och slutar ”begärda beloppet” bort ha följande lydelse:

Det totala medelsbehovet under anslaget beräknas i budgetpropositionen
till 1 438 950 000 kr. Jan-Ivan Nilsson m. fl. yrkar i motionen
2053 att anslaget höjs med 10,5 milj. kr. med anledning av motionens
förslag beträffande försöksverksamheten med höjt bidrag till halvskyddad
sysselsättning och näringshjälpen. Eftersom utskottet i det föregående
har biträtt dessa förslag tillstyrker utskottet även att anslaget
höjs. Höjningen bör dock kunna begränsas till 8,5 milj. kr. Med hänsyn
härtill och då utskottet i övrigt lämnar budgetpropositionens medelsberäkning
utan erinran bör anslaget föras upp med 1 447 450 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. att riksdagen med anledning av dels budgetpropositionens förslag,
dels motionen 1978/79: 2053, yrkandet 14, till Särskilda
åtgärder för arbetsanpassning för budgetåret 1979/80 anvisar
ett reservationsanslag av 1 447 450 000 kr.

Särskilt yttrande

Överföring av ncdläggningshotade företag i de anställdas ägo (mom. 3)

av Bengt Fagerlund, Ingemund Bengtsson, Birger Nilsson, Erik Johansson
i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson och Frida Berglund
(alla s) som anför:

Enligt vår mening måste samhället ha en lagfäst möjlighet att inskrida
vid hot om nedläggning av företag eller väsentlig driftinskränkning.
Socialdemokraterna har i partimotionen 1049 (AU 1978/79: 21)
på nytt gett anvisning om vilken väg man bör gå genom att lägga fram
ett konkret förslag till hur frågan bör lösas genom lagstiftning.

AU 1978/79:20 Bilaga: KrU 1978/79: 2 y

Kulturutskottets yttrande
1978/79: 2 y

över vissa motioner som väckts med anledning av propositionen
1978/79: 73 om åtgärder för arbetshandikappade

Till arbetsmarknadsutskottet

Genom beslut den 7 februari 1979 har arbetsmarknadsutskottet berett
kulturutskottet tillfälle att avge yttrande över de med anledning av propositionen
1978/79:73 om åtgärder för arbetshandikappade väckta
motionerna 1978/79: 1043, 1565, 2033 och 2053, sistnämnda motion
såvitt avser yrkandet 6. Kulturutskottet får med anledning härav anföra
följande.

I propositionen föreslås bl. a. att den nuvarande stödformen arkivarbete
skall ersättas med en ny stödform benämnd anställning med
lönebidrag. Ett genomförande av detta förslag kommer att påverka
personalförhållandena på ett mycket stort antal arbetsplatser inom
kultursektorn. I ovannämnda motioner framhålls i detta hänseende
särskilt länsmuseerna, men situationen är densamma för många andra
institutioner — museer såväl som bibliotek och arkiv m. m.

Det nuvarande arkivarbetarsystemet innebär bl. a. att statsbidrag
utgår med hela lönekostnaden för den arkivarbetsanställde. Den institution
som tar emot arkivarbetare har alltså inte några utgifter för dessa
arbetares löner. I propositionen föreslås nu att statliga myndigheter,
verk och organisationer som tar emot ifrågavarande arbetare skall få
full kostnadstäckning och allmännyttiga organisationer — bortsett från
en övergångsanordning — bidrag med 90 %. För de sistnämnda blir
det alltså fråga om en tioprocentig nedskärning. Enligt utskottets mening
förtjänar det att påpekas att denna nedskärning i ogynnsamma
fall kan få en betydligt allvarligare effekt än en tioprocentig nedskärning
på en annan bidragsnivå, exempelvis från 80 till 70 %. I det sistnämnda
— tänkta — fallet, där alltså vederbörande institution själv bär en del
av lönekostnaderna, kan nedskärningen få den följden att en institution
som inte kan kompensera sig på annat sätt skär ner antalet arbetare
med lönebidrag och därmed får medel över till täckande av sin andel
av lönekostnaderna för kvarvarande arbetare med dylikt bidrag. Motsvarande
möjlighet står inte till buds vid den nu aktuella nedskärningen
från 100 till 90 %, vilket i extremt ogynnsamma fall kan få den kon -

AU 1978/79: 20 Bilaga: KrU 1978/79: 2 y

sekvensen att en institution helt och hållet måste avstå från att utnyttja
möjligheten att anställa arbetare med lönebidrag.

Med anledning av att man i de ovannämnda motionerna särskilt
pekat på förhållandena vid länsmuseerna har utskottet från statens
kulturråd inhämtat att det vid dessa museer finns 224 arkivarbetsplatser,
medan antalet i vanlig ordning anställda motsvarar 307 årsverken.
Det har från kulturrådets sida framhållits att arkivarbetarna utgör över
2/5 av det totala antalet anställda vid länsmuseerna och att deras
arbetsinsatser är en grundförutsättning för museernas verksamhet. Möjligheterna
att ersätta uteblivet statsbidrag med bidrag från landsting
eller kommuner har inom kulturrådet — med hänvisning till museernas
huvudmannaskap — bedömts som små. Det befaras att ändrade regler i
flertalet län kan komma att leda till att den berörda personalen efter
hand avvecklas.

Från kulturrådet har utskottet vidare under hand inhämtat att det
finns ett betydande antal arkivarbetsplatser vid andra icke-statliga museer
än länsmuseerna och vid icke-statliga bibliotek.

Med kännedom om förhållandena inte bara vid länsmuseerna utan
också vid en rad andra arbetsplatser inom kulturutskottets ansvarsområde
— exempelvis ungdoms- och idrottsorganisationer — vill utskottet
understryka önskvärdheten av att det kommande riksdagsbeslutet
med anledning av propositionen 1978/79: 73 och därtill hörande motioner
får en sådan innebörd att ifrågavarande institutioner och organisationer
inte får sämre möjligheter att anställa arbetare med lönebidrag
än de hittills haft att ta emot arkivarbetare.

Stockholm den 13 februari 1979

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Per
Olof Sundman (c), Tore Nilsson (m), Ingemar Leander (s), Olle Eriksson
(c), Åke Green (s), Ingegärd Frankel (fp), Karl-Eric Norrby (c), LarsIngvar
Sörenson (s), Ingrid Diesen (m), Hans Alsén (s), Catarina
Rönnung (s), Helge Klöver (s), Yvonne Hedvall (m) och Arne Remgård
(fp).

Särskilt yttrande

av Ingegärd Fraenkel (fp) och Arne Remgård (fp):

Den principiella frågan om allmännyttiga organisationer i nu förevarande
sammanhang skall få bidrag med 90 % eller full kostnadstäckning
har uppenbarligen noggrant övervägts av sysselsättningsutred -

AU 1978/79: 20 Bilaga: KrU 1978/79: 2 y

ningen. Utredningen har stannat för det förstnämnda alternativet och
därvid räknat med den konsekvensen att en del organisationer som i dag
har personer i arkivarbete av ekonomiska och andra skäl kommer att
anse sig förhindrade att ta emot anställda med lönebidrag (se prop. s.
200—201). Vad som anförs i propositionen (s. 65) om närmare klarläggande
av fall då full kostnadstäckning bör utgå synes innebära att
det i det nya systemet kommer att vara möjligt att förklara exempelvis
länsmuseerna berättigade till full kostnadstäckning. Mot den bakgrunden
har vi kunnat biträda det yttrande i denna sakfråga som innefattas i
sista stycket i kulturutskottets yttrande.

AU 1978/79: 20

Innehållsförteckning

Propositionerna 1

1978/79:73 1

1978/79: 100 bilaga 15 3

Motionerna 3

Utskottet 10

Inledning 10

Allmänna riktlinjer m. m 12

Åtgärdsplanering, främjandelagens tillämpning m. m 17

Utbildning och arbetshjälpmedel m. m 18

Utbildning i företag 18

Arbetshjälpmedel 20

Arbetsbiträde 20

Försök med fadderverksamhet m. m 21

Handikappbilar 22

Ungdomar med arbetshandikapp 24

Inrättande av arbetsmarknadsinstitut 26

Institut för metodutveckling och forskning 31

Anställning med lönebidrag 33

Verkstäder inom arbetsvärden 39

Näringshjälp 41

Organisatoriska frågor m. m 42

Anslagsfrågor 43

C 5. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning 43

C 8. Bidrag till yrkesinriktad rehabilitering 45

Utskottets hemställan 46

Reservationer 50

1. Allmänna riktlinjer m. m. (s) 50

2. Transferering av medel från socialförsäkringssystemet, m. m.

(m) 51

3. Åtgärdsplanering, främjandelagens tillämpning m. m. (s) 52

4. Tid för fackliga representanters deltagande i anpassningsverksamheten
(s) 54

5. Utredning om vidgade möjligheter för handikappade att få tillgång
till egen bil (s) 54

6. Förhöjt bidrag till halvskyddad sysselsättning för vissa förtidspensionerade
(c) 55

7. Inordnande av arbetspsykologisk verksamhet i arbetsmarknadsinstituten
(m, 1 c) 56

8. Lönebidrag om 100 % till allmännyttiga organisationer (c) .. 57

9. Lönebidrag om 100 % till allmännyttiga organisationer (länsmuseer)
(m) 58

10. Näringshjälpens stödbelopp, m. m. (c) 59

11. Uppräkning av anslaget till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning
(c) 60

Särskilt yttrande 60

Överföring av nedläggningshotade företag i de anställdas ägo (s) .. 60

Bilaga

Kulturutskottets yttrande 2 y 61

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1979 7900S8