AU 1978/79:12

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1978/79:12

med anledning av motioner om jämställdhetsfrågor

I betänkandet tar utskottet upp sex motioner som rör olika frågor om
jämställdhet mellan kvinnor och män.

Motionerna

1977/78:225 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen uttalar sig för att arbetsköpare icke äger rätt att anställa
personal för mindre arbetstid än 20 timmar per vecka utan den lokala fackliga
organisationens godkännande,

2. att riksdagen hos regeringen begär att lagen om anställningsskydd
ändras så, att arbetsköpare skall vara skyldig att före nyanställningar erbjuda
redan anställd med deltidsarbete mer arbete.

1977/78:893, yrkandet 12, av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att uppmärksamt följa utvecklingen av
deltidsarbetet.

Övriga yrkanden i motionen har behandlats i utskottets betänkanden AU
1977/78:21 och AU 1977/78:23.

1977/78:1319 av Bonnie Bernström (fp) och Olle Wästberg i Stockholm
(fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lag
om lika regler för kvinnor och män vid inträde till offentliga lokaler.

1977/78:1353 av Jörn Svensson (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen anslår 20 milj. kr. till en fond, avsedd att
användas för stöd till kvinnocentra efter mönster av nu existerande sådana i
Oslo, Köpenhamn och Göteborg.

1977/78:1356 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för kamp mot
kvinnodiskriminering inom arbetslivet främst genom

a. en sysselsättningspolitik som tryggar allas rätt till ett meningsfullt
arbete,

b. bättre utbildning av och instruktioner för personal hos AMS och
länsarbetsnämnderna för att bryta könssegregeringen på arbetsmarknaden,

c. förbud mot könsriktad platsannonsering,

1 Riksdagen 1978/79. 18 sami. Nr 12

AU 1978/79:12

d. att arbetsköpare åläggs att anta av AMS eller länsarbetsnämnd (arbetsförmedling)
anvisad arbetskraft,

e. att statens avtalsverk och riksdagens lönedelegation bör verka för höjda
löner i ”kvinnoyrken” som ligger under deras kompetens,

f. att alla regler som förhindrar kvinnor från eller stimulerar dem att inte ta
förvärvsarbete avskaffas,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om motverkande av kvinnodiskrimineringen
inom undervisningen främst genom

a. att samtidigt som kvinnors situation och insatser beaktas på ett
tillbörligt sätt inom varje ämnesområde införs ett särskilt ämne om kvinnans
ställning och kvinnofrågans utveckling i grundskolans och gymnasieskolans
läroplaner,

b. att kvinnofrågan görs till ett särskilt högskoleämne,

c. att fortbildnings- och extrakurser i kvinnofrågan ordnas för redan
utexaminerade lärare, främst i samhällsvetenskapliga ämnen,

d. att yrkesvägledningen i skolorna ges målsättningen att bryta könssegregering
i linjeval och på arbetsmarknad samt att yrkesvägledare ges härför
avsedd utbildning,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för kamp mot
kvinnodiskriminering inom lagstiftningen främst genom

a. förbud i grundlagen mot spridande av diskriminerande uppfattningar
om kvinnan,

b. särskild lag med förbud mot spridning av kvinnodiskriminerande text
och bilder, även i reklam,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag för att förverkliga
övriga i motionen framförda förslag i kampen mot kvinnodiskrimineringen.

1977/78:1665 av Marianne Stålberg m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning som
belyser kvinnors situation inom glesbygden.

Statistiska uppgifter om deltidsarbete

Antalet deltidsarbetande har ökat kraftigt under 1970-talet och uppgår f. n.
till ca 1 miljon. 85 96 av de deltidsarbetande är kvinnor. I det följande
redovisas vissa statistiska uppgifter rörande deltidsarbetets utveckling m m.
Sammanställningarna är hämtade ur AMS-publikationen ”Meddelande från
utredningsenheten” 1978:20. Den avslutande tabellen 6 är hämtad ur
statistiska centralbyråns undersökningar av levnadsförhållandena år 1975.

AU 1978/79:12

I diagrammet nedan visas sysselsättningsutvecklingen för befolkningen i
åldern 16-74 år under perioden 1970-1977 med fördelning på heltid och
deltid.

Diagram 1 Befolkningens sysselsättningsutveckling enligt AKU. Heltid och deltid.
Procent. Årsmedeltal

Andel

sysselsatta,

50.

Andel heltidssysselsatta -

40.

30.

20,

Andel deltidssysselsatta -

—r i 1 1— i——- - v 1—; År

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977

AU 1978/79:12 4

Motsvarande utveckling i siffror framgår av tabell 1.

Tabell 1. Befolkningens sysselsättningsutveckling, heltid och deltid, I 000-tal.
Procent. Årsmedeltal

	1971	1973	1975	1977	(1977)
Befolkningen
16-74 år	5 897	5 906	5 934	5 974	(5 974)
Sysselsatta	3 860	3 879	4 062	4 099	(4 099)
Procent	65,5	65,7	68,5	68,6	(68,6)
Heltid	3 225	3214	3313	3 249	(3 191)
Procent av
befolkningen	54,7	54,4	55,8	54,4	(53,4)
Deltid	635	665	749	850	(908)
Procent av
befolkningen	10,8	11,3	12,6	14,2	(15,2)

Siffror inom parentes anger den definition som AKU använder fr. o. m. 1976.

Utvecklingen av deltidsarbetet med fördelning på män och kvinnor
redovisas i följande två tabeller.

Tabell 2. Deltidsutveckling för män. 1 000-tal. Procent. Årsmedeltal

	1971	1973	1975	1977	(1977)
Sysselsatta män 16-74 år	2 314	2 295	2 342	2 314	(2 314)
Deltid	80	78	87	107	(118)
Procent	3,5	3,4	3,7	4,6	(5,1)

Siffror inom parentes anger den definition som AKU använder fr. o. m. 1976.

Tabell 3. Deltidsutveckling för kvinnor. 1 000-tal. Procent. Årsmedeltal

	1971	1973	1975	1977	(1977)
Sysselsatta kvinnor 16-74 år	1 546	1 584	1 720	1 785	(1 785)
Deltid	555	588	661	743	(790)
Procent	35,9	37,1	38.4	41,6	(44,3)

Siffror inom parentes anger den definition som AKU använder fr. o. m. 1976.

AU 1978/79:12

Orsakerna till att kvinnor arbetade deltid under perioden 1971-1977
framgår av tabell 4.

Tabell 4. Kvinnor i arbete vanligen mindre än 35 timmar efter orsak till deltid.
Antal

	1971	1973	1975	1977
Arbetsmark nadsskäl	43 300	47 700	41 200	39 900
Upptagen av eget hushåll	315 200	319 200	318 500	308 800
Studier	17 100	16 300	18 400	22 700
Full arbetsvecka
mindre än 35 tim.	13 400	12 400	11 300	12400
Vill inte ha heltid	113 500	135 100	190 800	252 400
Tjänstledighet eller
annat skäl	6 900	4600	5 300	6 800
Egen sjukdom	12 700	13 200	16000	15 600
Samtliga orsaker	522 200	548 600	601 400	658 600

Av tabellen framgår att orsakerna ”Upptagen av eget hushåll” samt ”Vill
inte ha heltid” är de helt dominerande skälen för kvinnorna att arbeta deltid.
År 1977 angav 85 96 av de tillfrågade något av dessa skäl för valet av
deltidsarbete.

Deltidsarbete av arbetsmarknadsskäl är något vanligare bland män än
bland kvinnor. Det är framfor allt män i åldern 25-54 år som har en relativt
hög andel deltidssysselsatta av detta skäl. Bland kvinnorna är det endast den
yngsta gruppen som i mer betydande omfattning uppger arbetsmarknadsskäl
som orsak till deltidsarbete. Vidare kan nämnas att bland ogifta kvinnor är det
tre gånger vanligare (12 96) med deltidsarbete av arbetsmarknadsskäl än
bland gifta (4 96).

I följande sammanställning är de deltidsarbetande fördelade på näringsgrenar
och yrken under åren 1970, 1974 och 1977.

Tabell 5. Andel deltidsarbetande inom de vanligaste ”deltidsyrkena” 1970,1974 och
1977

Andel deltidsarbetande, procent

1970 1974 1977

Städare	67	64	67
Affärsbiträden	40	47	53
Husligt arbete	43	44	52
Hälso- och sjukvårdsarbete	28	35	50
Övrigt servicearbete	34	35	43
Bokförings- och kassaarbete	28	31	41
Stenografi och maskinskrivning	21	27	38
Textil- och sömnadsarbete	23	26	34
Övrigt transport- och kommunikationsarbete	19	23	33
Annat kontorsarbete	20	22	33
Samtliga yrken	18	19	28

AU 1978/79:12

Avslutningsvis redovisas vissa uppgifter hämtade ur statistiska centralbyråns
undersökningar om levnadsförhållandena år 1975 (Levnadsförhållanden,
rapport nr 7, Sveriges officiella statistik). Tabellen illustrerar önskemålen
att förändra veckoarbetstidens längd.

Tabell 6. Önskemål om att ändra veckoarbetstidens längd bland heltids- och
deltidsanställda. Procent

	Önskar kortare vecko- arbets- tid	Önskar längre vecko- arbets- tid	Önskar oföränd- rad vecko- arbetstid	Summa	Antal i den vux-na be-folkning-en (tu-sental)	Antal inter- vjuade
Heltids- anställda	19,3	1,4	79,3	100,0	2 747	5 394
Deltids- anställda	4,0	9,3	86,7	100,0	730	1 381
Samtliga anställda	16,1	3,0	80,9	100,0	3 478	6 975

Utskottet

I detta betänkande tar utskottet upp motioner om jämställdhetsfrågor vilka
väcktes under den allmänna motionstiden i januari 1978. En del frågor som
rör jämställdheten har utskottet tidigare i år behandlat i betänkandena AU
1977/78:21 och AU 1977/78:28 i anslutning till budgetpropositionen.

Utskottet går först in på frågor om deltidsarbete - ett ämne som under de
senaste åren ägnats stor uppmärksamhet både i riksdagen och på annat
håll.

Antalet deltidsarbetande, som här definieras som personer med mindre än
35 timmar i veckoarbetstid, har de senaste åren ökat kraftigt och uppgår f. n.
till ca 1 miljon, vilket motsvarar något mindre än var fjärde förvärvsarbetande.
Kvinnorna dominerar stort i denna grupp och utgör ca 85 % av de
deltidsarbetande. Ca 45 % av alla förvärvsarbetande kvinnor har deltid.
Motsvarande tal för män är endast 5 %. Bland kvinnorna är det främst
åldersgruppen 25-34 år som i ökad omfattning deltidsarbetar.

De deltidssysselsatta finns främst inom den offentliga sektorn samt inom
handeln. Dessa två näringsgrenar svarar tillsammans för nära 70 % av
samtliga deltidssysselsatta. Inom den offentliga förvaltningen är en tredjedel
av tjänsterna inrättade som deltid. Yrken med en stor andel deltidsarbetande
är kvinnodominerade låglöneyrken som städare, affärsbiträden, hembiträden
och sjukvårdsbiträden. Den kraftigaste ökningen på senare tid har skett inom
hälso- och sjukvården. Där har den totala andelen deltidsarbetande ökat från
28 96 år 1970 till 35 % år 1974 och till 50 % år 1977.

Som främsta skäl för deltidsarbete anger kvinnorna att de är upptagna av

AU 1978/79:12

eget hushåll och att man inte vill ha heltidsarbete. Direkta arbetsmarknadsskäl
svarar för en liten del - ca 6 % - av de uppgivna orsakerna till
deltidsarbete.

Av de deltidsarbetande önskar ca 70 000 heltidsarbete. Det har beräknats
att en förlängning av veckoarbetstiden för denna grupp anställda med 1
timme, skulle motsvara ett behov av ca 10 000 nya arbetstillfällen. Det kan
också nämnas att bland de heltidsarbetande finns ett relativt stort antal som
önskar kortare arbetstid. Enligt statistiska centralbyråns undersökning år
1975 av levnadsförhållandena önskade 19 % eller 530 000 av de heltidsarbetande
kortare veckoarbetstid.

Utvecklingen av deltidsarbetet tas upp i två motioner.

Motionen 893 av Olof Palme m. fl. (s) återspeglar en viss oro över
deltidsarbetets ökning. Motionärerna påpekar att ett stort antal deltidsarbetande
önskar heltidsanställning eller ett mer omfattande deltidsarbete.
Sysselsättningspolitiken måste därför ta sikte på att alla som vill ha ett
heltidsarbete också skall kunna få det. Hinder såsom ofullständigt utbyggd
barnomsorg och lång resväg måste undanröjas.

Utvecklingen av deltidsarbetet måste också uppmärksamt följas av andra
anledningar, fortsätter motionärerna. Deltidsanställda har genomgående
sämre möjligheter till vidareutbildning, nya arbetsuppgifter och personlig
utveckling i arbetet. I vissa branscher löper de större risker för hel eller partiell
arbetslöshet. Till detta kommer att sociala förmåner i viss omfattning är
beroende av arbetstidens längd.

Mot den angivna bakgrunden anser motionärerna att utvecklingen av
deltidsarbete måste följas med uppmärksamhet. Tendenser till att deltidssysselsättningen
utvecklas till en arbetsmarknad med särvillkorsom urholkar
de anställdas trygghet måste brytas.

Under senare år har riksdagen vid åtskilliga tillfällen behandlat motioner
som syftar till att på olika sätt främja deltidsarbete. Inrikesutskottet framhöll i
betänkandet 1974:25 att man borde snabbt och systematiskt kartlägga de
områden där ökat deltidsarbete kan komma i fråga. Särskilt borde möjligheterna
att ta fram fler deltidsarbeten på den statliga sektorn uppmärksammas.

Som framgår av de redovisade statistiska uppgifterna har deltidsarbetet
ökat mycket kraftigt. Intresset för deltidsarbetets utveckling skall ses mot
bakgrund av att deltidsarbetet varit av stor betydelse för att underlätta för
hemarbetande kvinnor att träda ut i förvärvslivet. Att deltidsarbetet i så stor
utsträckning koncentrerats till kvinnor har emellertid medfört problem ur
jämställdhetssynpunkt. Utskottet syftar därvid bl. a. på det faktum att
deltidsarbetet är koncentrerat till kvinnodominerade branscher med ofta låga
löner. Under senare år har dessa problem uppmärksammats mer och mer. Ett
annat problem som också ägnats stort intresse är de sociala förmånerna i
samband med deltidsarbete.

AU 1978/79:12

När det gäller yrkandet i motionen 893 att utvecklingen bör följas med
uppmärksamhet noterar utskottet att deltidsarbetet utreds både inom
Arbetslivscentrum och inom Delegationen för arbetstidsfrågor (DELFA). De
båda utredningarna kommer att behandla åtskilliga av de frågor som
aktualiserats i motionen. Som tidigare sagts har dessutom medel avsatts för
en informationskampanj om deltidsarbetets mål, medel och problem.
Kampanjen arrangeras av jämställdhetskommittén och AMS gemensamt.
Den kommer att omfatta hela landet och bl. a. gälla sociala förmåner vid
deltidsarbete.

Som framgår av det anförda är deltidsfrågorna redan i hög grad uppmärksammade
och det finns knappast behov av ett särskilt uttalande från
riksdagens sida på den punkten. Utskottet anser sig därför inte böra föreslå
någon åtgärd på grund av motionsyrkandet.

En fråga som motionärerna nämner särskilt och som också aktualiseras i
vpk-motionen 225 gäller skyldigheten för arbetsgivare att erbjuda redan
anställda med deltidsarbete mer arbete innan man nyrekryterar personal.
Detta spörsmål kommer att bli behandlat av anställningsskyddskommittén.
Utskottet förutsätter att frågan kommer att tas upp utan dröjsmål och med
hänsyn därtill finns det inte anledning att ta något initiativ.

Ytterligare aspekter på deltidsarbetet tas upp i motionen 225 av Lars
Werner m. fl. (vpk). Motionärerna anser att de deltidsarbetande drabbas av en
mängd negativa effekter i form av låga löner och social otrygghet. Det är
motionärernas uppfattning att eftersom deltidsarbete också i fortsättningen i
stor utsträckning kommer att vara förutsättningen för kvinnornas deltagande
i förvärvslivet, måste inriktningen vara att förbättra arbetsvillkoren för denna
typ av arbete. För att trygga de sociala förmånerna för deltidsanställda vill
motionärerna att arbetsgivare inte skall ha rätt att anställa personal med kortare
arbetstid än 20 timmar i veckan, såvida inte den lokala fackliga organisationen
godkänner ett annat arrangemang. I likhet med tidigare år (se bl. a. AU 1977/
78:5) avvisar utskottet tanken på lagstiftning om viss minimiarbetstid och
avstyrker således motionsyrkandet härom.

Utskottet går härefter över till att behandla vpk-motionen 1356, som
innehåller förslag med syfte att på olika områden bekämpa diskriminering av
kvinnor.

Motionärerna föreslår att sysselsättningspolitiken utformas så att den
tryggar allas rätt till ett meningsfullt arbete. De för fram olika förslag i syfte att
främja en sådan politik.

Riksdagen har flera gånger slagit fast att målet för sysselsättningspolitiken
är allas rätt till arbete. Någon anledning att i dag upprepa detta riksdagens
ställningstagande i form av ett beslut finns inte. När det gäller motionärernas
förslag till konkreta åtgärder vill utskottet anföra följande.

Motionärernas mest långtgående förslag är att obligatorisk arbetsförmedling
skall införas. Förslag av denna innebörd har riksdagen tidigare avvisat
vid flera tillfällen. I sammanhanget har bl. a. hänvisats till den pågående

AU 1978/79:12

utbyggnaden av den allmänna platsanmälan. Motionärerna har inte anfört
några bärande skäl för att riksdagen skall ändra sin inställning. Förslaget om
obligatorisk arbetsförmedling har f. ö. på andra grunder nyligen avslagits av
riksdagen (AU 1978/79:2). Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet det förevarande motionsyrkandet om obligatorisk arbetsförmedling.

I motionen föreslås vidare att könsinriktad platsannonsering skall förbjudas.

Denna fråga omfattas av det förslag till lagstiftning mot könsdiskriminering
som tidigare i år lagts fram av jämställdhetskommittén. Proposition
kan väntas under innevarande riksmöte. Med hänsyn härtill bör riksdagen
inte nu ta ställning till den aktuella frågan. Motionsyrkandet avstyrks
sålunda.

Motionen innehåller också förslag om att arbetsmarknadsverkets personal
skall utbildas och ges instruktioner för att bryta könssegregeringen på
arbetsmarknaden. På detta område får motionen redan anses tillgodosedd.

AMS har fastställt åtgärdsprogram av vilket framgår att jämställdhetsarbetet
skall bedrivas av alla arbetsförmedlare och att detta arbete skall
integreras i arbetsförmedlingens normala verksamhet. En tjänsteman på
varje distriktskontor skall ha till uppgift att svara för samordningen av
distriktets jämställdhetsarbete. En omfattande utbildning kring jämställdhetsfrågor
har vidare satts i gång och ett särskilt studiepaket i dessa frågor har
utarbetats. En referensgrupp i jämställdhetsfrågor med verkets generaldirektör
som ordförande svarar för vidareutveckling av jämställdhetsarbetet.

Slutligen bör nämnas att bestämmelser om ansvaret för att främja ökad
jämställdhet nyligen införts i arbetsmarknadskungörelsen och i instruktionen
för arbetsmarknadsverket.

Med hänvisning till det anförda bör det aktuella motionsyrkandet inte
föranleda någon åtgärd.

I vpk-motionen yrkas vidare att statens avtalsverk och riksdagens
lönedelegation skall verka för höjda löner i ”kvinnoyrken” på det statliga
området.

I denna fråga konstaterar utskottet att riksdagen tidigare slagit fast att dess
inflytande över lönepolitiken på det statliga området skall utövas genom
riksdagens lönedelegation och inte genom direkta ställningstaganden i
kammaren. Med hänvisning härtill avstyrks motionsyrkandet.

Slutligen föreslår motionärerna att man skall avskaffa alla regler som
hindrar kvinnor från att ta förvärvsarbete eller rent av stimulerar dem att inte
göra det. Motionärerna torde här syfta på regler inom skatte- och sociallagstiftningen.

Utskottet finner inte skäl att gå in på detta motionsyrkande som inte
närmare utvecklats.

Vpk redovisar i motionen även förslag inom undervisningsområdet.
Motionärerna vill att i grundskolan skall införas ett särskilt ämne som avser

AU 1978/79:12

kvinnofrågan. Vidare vili man att kvinnans situation och behovet av insatser
för att främja jämställdheten skal! beaktas inom varje ämnesområde. När det
gäller den högre undervisningen föreslås att kvinnofrågan görs till ett särskilt
högskoleämne och att fortbildnings- och extrakurser i kvinnofrågan ordnas
för redan utexaminerade lärare, främst i samhällsvetenskapliga ämnen.
Slutligen behandlas även frågor som rör yrkesvägledningen.

Utskottet vill först hänvisa till skolöverstyrelsensjämställdhetsprogram för
skolan, i vilket bl. a. föreslås att kvinnornas historia och jämställdhetsproblematiken
för ett ökat utrymme inom de olika ämnesområdena. Frågan kan
väntas bli uppmärksammad i den diskussion om en ny läroplan för
grundskolan som f. n. pågår.

Högskolekurser inom området Könsrollsfrågor anordnas vid ett flertal av
landets universitet. Sedan en tid finns kurser om 40 poäng i Umeå och
Göteborg. Beträffande forskningen kan nämnas att 300 000 kr. anslagits för
forskning i kvinnohistoria för innevarande budgetår och att universitets- och
högskoleämbetet nyligen redovisat en översikt över pågående forskning med
anknytning till jämställdhetsfrågorna.

När det gäller kravet på fortbildning av lärare vill utskottet hänvisa till att
sådan utbildning finns vid lärarhögskolan i Umeå. Härutöver vill utskottet
erinra om de möjligheter som finns att ta upp kvinnofrågan på det lokala
planet vid studiedagar för lärare. Enligt uppgift har detta även skett, inte
minst under det internationella kvinnoåret.

Vad slutligen angår yrkesvägledningen vill utskottet framhålla att av
tillgänglig statistik över behöriga förstahandssökande år 1977 till gymnasieskolan
framgår att linjevalet är mycket könsbundet. Till 2-årig konsumtionslinje,
vårdlinje och beklädnadsteknisk linje var andelen kvinnliga sökande
således mer än 95 %. Andelen kvinnliga sökande till 2-årig verkstadsteknisk
linje, fordonsteknisk linje, bygg- och anläggningsteknisk linje, el- teleteknisk
linje, skogsbrukslinje samt teknisk linje var andelen kvinnliga sökande
däremot mindre än 5 %.

Motionärerna vill att yrkesvägledningen skall fö i uppgift att bryta
könssegregeringen beträffande yrkesval m. m. Dessutom vill man ha särskild
utbildning av yrkesvägledare i dessa frågor. Utskottet konstaterar att yrkesvägledningen
redan har som en huvuduppgift att arbeta med de frågor
motionärerna tar upp och utskottet utgår från att vederbörande tjänsteman
för erforderlig utbildning. Inte heller i detta hänseende bör därför motionen
föranleda någon åtgärd.

Sammanfattningsvis finns det alltså inte skäl för riksdagen att ta något
initiativ på undervisningsområdet på grundval av förslagen i vpk-motionen
1356.

Motionärerna redovisar vidare vissa förslag på lagstiftningsområdet som
syftar till att undanröja befintlig diskriminering av kvinnan. Man vill ha dels
förbud i grundlagen mot spridande av diskriminerande uppfattningar om
kvinnan, dels en särskild lag med förbud mot spridning av kvinnodiskrimi -

AU 1978/79:12

nerande text och bilder, även i reklam.

Behovet av lagstiftning mot diskriminering av kvinnan har behandlats
tidigare i riksdagen. Konstitutionsutskottet avstyrkte liknande yrkanden från
vpk i betänkandet KU 1976/77:27 med hänvisning dels till stadgandet i 1 kap.
2 § regeringsformen att det allmänna skall verka för att tillförsäkra män och
kvinnor lika rättigheter, dels förbudet i 2 kap. 16 § regeringsformen mot att
lag eller annan föreskrift innebär att någon missgynnas på grund av sitt kön.
Konstitutionsutskottet uttalade vidare att frågan om reklamens tryckfrihetsrättsliga
skydd torde komma att övervägas av den aviserade utredningen om
en ny yttrandefrihetslag. Den utredning konstitutionsutskottet hänvisade till
är nu tillsatt.

Frågan om förbud mot könsdiskriminerande reklam har även behandlats
av näringsutskottet. På förslag av näringsutskottet (NU 1975/76:61) begärde
riksdagen i maj 1976 hos regeringen förslag till lagstiftning mot könsdiskriminerande
reklam. Jämställdhetskommittén skall utreda denna lagstiftningsfråga.
Utredningsuppdraget lämnades samtidigt som kommittén fick i
uppgift att utarbeta ett förslag till lagstiftning mot könsdiskriminering. Sedan
det uppdraget nu slutförts kan man räkna med att kommittén tar sig an frågan
om förbud mot könsdiskriminerande reklam.

Med hänsyn till vad sålunda anförts avstyrker utskottet vpk-yrkandena att
riksdagen skall ta initiativ på lagstiftningsområdet.

Utöver de redovisade förslagen finns i vpk-motionen allmänt hållna krav
på åtgärder inom en rad områden, bl. a. i fråga om barnomsorg, kollektivtrafik,
arbetstid och rätten till smärtfri förlossning. Vidare föreslås att
jämställdhetskommittén skall få i uppdrag att ur jämställdhetssynpunkt gå
igenom alla lagar och normer m. m.

Utskottet finner inte anledning att i detta sammanhang närmare gå in på
dessa frågor av vilka f. ö. åtskilliga redan behandlats av riksdagen. (Se
beträffande exempelvis smärtfri förlossning SoU 1978/79:8 och sänkt
arbetstid SoU 1977/78:1.) 1 övrigt hänvisar utskottet till jämställdhetskommitténs
allmänna uppdrag och avstyrker motionsyrkandet.

Utskottet går härefter över till att behandla motionen 1665 av Marianne
Stålberg m. fl. (s). I motionen begärs en utredning som belyser kvinnors
situation i glesbygden. Motionärerna utgår från situationen i Jämtlands län och
hänvisar till en studie om kvinnor i glesbygd som utförts av en grupp vid
högskolan i Östersund i samråd med jämställdhetskommittén. Studien
visade bl. a. på låg förvärvsfrekvens hos kvinnorna i den undersökta orten
Ragunda. Orsak härtill ansågs vara bl. a. brist på arbetstillfällen och dåliga
kommunikationer.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att kvinnornas situation i
glesbygden behöver ytterligare belysas. Enligt vad utskottet inhämtat ingår
denna fråga i jämställdhetskommitténs pågående utredning om hemarbetande
kvinnor. I avvaktan på resultatet av det arbetet bör motionen 1665 inte
föranleda någon åtgärd.

AU 1978/79:12

En fråga som inte tidigare behandlats av riksdagen tas upp i motionen 1319
av Bonnie Bernström (fp) och Olle Wästberg i Stockholm (fp). Motionen gäller
diskriminering av kvinnor och män vid tillträde till offentliga lokaler. Motionärerna
reagerar mot vissa villkor och erbjudanden som stundom är förenade
med besök på danslokaler och nattklubbar m. m. Det gäller erbjudanden av
typen ”Kvinnor gratis inträde” eller tillträdesvillkor som ”Män 20 år och
kvinnor 18 år”. Företeelser av detta slag anser motionärerna vara ett uttryck
för diskriminering av både kvinnor och män. Motionärerna föreslår att
regeringen skall få i uppdrag att låta utarbeta ett förslag till lag om lika regler
för kvinnor och män för tillträde till offentliga lokaler.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att tillträdesregler av den typ de
exemplifierat är olämpliga. Hur man skall komma till rätta med problemet
kan man ha olika uppfattning om. Ett sätt är naturligtvis, som motionärerna
föreslår, lagstiftningsvägen. Även andra vägar bör dock övervägas. Utskottet
räknar med att jämställdhetskommittén tar upp frågan i lämpligt sammanhang.

Med hänvisning till det anförda bör motionen inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Slutligen tar utskottet upp motionen 1353 av Jörn Svensson (vpk) i vilken
begärs att riksdagen skall anslå 20 milj. kr. till en fond avsedd att användas för
stöd till kvinnocentra efter mönster av nu existerande sådana i Oslo,
Köpenhamn och Göteborg. Motionären framhåller bl. a. att kvinnorna måste
stärka sin självständighet och sin roll i klasskampen för att få en effektiv
utgångspunkt för sin frigörelse. Som ett led i den kampen nämns behovet av
s. k. kvinnohus.

1 flera städer i Europa finns i dag kvinnocentra av det slag som nämns i
motionen. Som framgår i motionen finns i Sverige ett s. k. kvinnohus i
Göteborg. Det föreligger långt framskridna planer på ett liknande centrum i
Stockholm.

I Göteborg understöds verksamheten genom att kommunen ställer lokal
till förfogande. I Stockholm har kommunfullmäktige uttalat sig för ett
liknande stöd och f. n. arbetar man på att finna lämpliga lokaler.

Verksamheten i anslutning till befintliga kvinnocentra varierar. Vanligt
förekommande är dock social verksamhet för kvinnor som drabbats av
misshandel eller våldtäkt. Vidare bedrivs juridisk rådgivning och olika
kulturella aktiviteter.

Utskottet noterar det positiva intresse som Stockholms och Göteborgs
kommuner visat i sammanhanget. I första hand torde det här gälla frågor av
betydelse för kommunala organ. Med hänvisning härtill och i avvaktan på
ytterligare erfarenheter av verksamhetens utveckling avstyrks motionsyrkandet
om statsbidrag.

AU 1978/79:12

Utskottet hemställer

1. beträffande uppföljning av deltidsarbetet att motionen 1977/
78:893, yrkandet 12, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

2. beträffande minimiatbetstidm. m. att riksdagen avslår motionen
1977/78:225,

3. beträffande åtgärder mot kvinnodiskrim in ering att riksdagen
avslår motionen 1977/78:1356,

4. beträffande utredning av kvinnors situation i glesbygd att
motionen 1977/78:1665 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

5. beträffande diskriminering vid tillträde till offentliga lokaler att
motionen 1977/78:1319 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

6. beträffande bidrag lill kvinnocentrum att riksdagen avslår
motionen 1977/78:1353.

Stockholm den 9 november 1978

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Bengt Fagerlund (s), Alf Wennerfors (m),
Gördis Hörnlund (s), Allan Gustafsson (c), Erik Johansson i Simrishamn (s),
Ingrid Ludvigsson (s), Arne Fransson (c), Bernt Nilsson (s), Pär Granstedt (c),
Frida Berglund (s), Margaretha af Ugglas (m), Anna-Greta Leijon (s). Olof
Johansson (c) och Eric Hägelmark (fp).

Särskilt yttrande

av Bengt Fagerlund, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Ingrid
Ludvigsson, Bernt Nilsson, Frida Berglund och Anna-Greta Leijon (alla s)
som anför:

Insatser för jämställdhet

I betänkandet tas upp vissa jämställdhetsfrågor med anledning av ett antal
motioner väckta under den allmänna motionstiden. Den socialdemokratiska
inställningen på jämställdhetsområdet finns redovisad i partimotionen 893.
Utöver det yrkande om deltidsarbetet som utskottet tar upp i föreliggande
betänkande, innehåller den motionen förslag när det gäller bl. a. jämställdhetsbidraget,
könskvotering i regionalpolitiken samt förstärkta insatser för att
höja förvärvsverksamheten bland medelålders kvinnor. Dessa yrkanden togs

AU 1978/79:12

upp av utskottet i samband med behandlingen av budgetpropositionen i våras
(AU 1977/78:21).

När det gäller de frågor utskottet behandlar i det här sammanhanget vill vi
något kommentera utskottets ställningstagande till den av Marianne Stålberg
m. fl. (s) i motionen 1665 begärda utredningen om kvinnors situation i
glesbygden. Utskottet avstyrker motionen med hänvisning till att den
aktuella frågan kommer att ingå i jämställdhetskommitténs pågående
utredning om hemarbetande kvinnor. Det finns anledning befara att också
den utredningen endast ytligt kommer att behandla glesbygdskvinnornas
situation. Vi vill stryka under att denna fråga bör angripas på ett seriöst och
grundligt sätt.

GOTAB 58673 Slockholm