Riksdagens protokoll 1977/78:93

Fredagen den 10 mars

Kl. 09.00

Förhandlingarna leddes till en börian av andre vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollet för den 2 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1977/78:91 och 99 lill kullurutskoltet

1977/78:110 till näringsutskottet

1977/78:121 till socialutskottet

1977/78:130 lill arbetsmarknadsutskottet

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1977/78:1763-1765 lill skatleutskottet

§ 4 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1977/78:140 och 141

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeien inom kommunikations -departementels verksamhetsområde

§ 5 Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Föredrogs trafikutskottets betänkande 1977/78:12 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt avser utgifterna på kapitalbudgeien för budgetåret 1978/79 inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

ANDRE VICE TALMANNEN:

I fråga om detla belänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen för yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I del följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 3 (Televerkets anslagsbehov)

Regeringen hade i propositionen 1977/78:100 bilaga 9, kommunikationsdepartementet (s. 188-208), föreslagit riksdagen all lill Teleanläggningar m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett investeringsanslag av 1 007 900 000 kr.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten Inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:458 av Arne Andersson i Ljung m. fi. (m),

1977/78:1201 av Stina Andersson m. fl. (c),

1977/78:1230 av Börie Nilsson (s) och

1977/78:1590 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt nu vari fråga (yrkandet 2) hemställts atl riksdagen lill Teleanläggningar m. m. för budgetåret 1978/79 anvisade ett i förhållande lill regeringens förslag med 65 milj. kr. förhöjt investeringsanslag av 1 072 900 000 kr.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/78:1590, yrkandet 2, till Teleanläggningar m. m. för budgetåret 1978/79 anvisade ett investeringsanslag av 1 007 900 000 kr.,

2. atl motionen 1977/78:458 inte föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens sida,

3. att motionen 1977/78:1201 inte föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens sida,

4. atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1230.

Reservation hade avgivits

1. beträffande medelsförbrukningen av Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Olle Östrand, Margit Sandéhn och Sten-Ove Sundström (samtliga s) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1977/78:1590, yrkandet 2, lill Teleanläggningar m. m. för budgetåret 1978/79 anvisade ett investeringsanslag av 1 072 900 000 kr.

Punklen 4 (Statens järnvägars anslagsbehov) Regeringen hade (s. 209-230) föreslagit riksdagen atl

1. statens järnvägar inom ramen 10 000 000 kr. skulle fö träffa hyresköps-avtal med EUROFIMA,

2. till Järnvägar m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa etl investeringsanslag av 773 800 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:298 av Stig Alftin m.fl. (s), vari hemställts att riksdagen gav regeringen till känna vad i motionen anförts om SJ:s verksamhet i Bollnäs,

1977/78:299 av Pär Granstedt (c),

1977/78:379 av Lennart Andersson (s), vari föreslagits aU riksdagen skulle besluta att hemställa hos regeringen om åtgärder för atl projektera en genomgripande ombyggnad och upprustning av järnvägsstationen Södertälje Södra,

1977/78:475 av Stig Alftin m. fl. (s),

1977/78:1203 av Nils Berndtson m. fl. (vpk), vari föreslagits alt riksdagen hos regeringen begärde förslag rörande en upprustning av järnvägsstalio-

nerna i enlighet med vad som anförts i motionen,

1977/78:1217av Gunnel Jonäng m. fi. (c), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde åtgärder för alt trygga verksamheten vid SJ-verkstaden i Bollnäs,

1977/78:1228 av Bertil Måbrink m.fl. (vpk), vari såviu nu var i fråga hemställts alt riksdagen till Järnvägar m. m. beviljade etl förhöjt anslag med 22 milj. kr. till 33 milj. kr. för upprustning av inlandsbanan,

1977/78:1236 av Ivar Nordberg m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen för budgetåret 1978/79 beviljade SJ 27,5 milj. kr. för projektering av ett tredje och fjärde spår på sträckan Älvsjö-Flemingsberg,

1977/78:1572 av Erik Glimnér (c),

1977/78:1590 av Olof Palme m. fl. (s), vari såviu nu var i fråga (yrkandet 1) hemställts atl riksdagen till Järnvägar m. m. för budgetåret 1978/79 anvisade ett i förhållande till regeringens förslag med 175 milj. kr. förhöjt investeringsans lag a v 948 800 000 k r., och

1977/78:1608 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslagits att riksdagen beträffande Järnvägar m. m., rullande materiel, uttalade, att innan leverans av motorvagnen Y 1 och personvagnen R 8 skedde borde sådana åtgärder vidtas beträffande dispositionen av vagnarna, att en bättre utrymmesstandard åstadkoms, bl. a. så att plats bereddes för rullstol.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Utskottet hemställde

1. att riksdagen medgav att statens järnvägar inom ramen 10 000 000 kr. fick träffa hyresköpsavtal med EUROFIMA,

2. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1977/78:1228, såvitt nu var i fråga, 1977/78:1236 och 1977/ 78:1590, yrkandet 1, lill Järnvägar m. m. för budgetåret 1978/79 anvisade ett investeringsanslag av 773 800 000 kr.,

3. au motionerna 1977/78:298 och 1977/78:1217 inte föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens sida,

4. atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:379,

5. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1203,

6. all motionen 1977/78:457 inte föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens sida,

7. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:299,

8. atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1608,

9. att motionen 1977/78:1572 inte föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Reservation hade avgivits

2. beträffande medelsförbmkningen av Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Olle Östrand, Margit Sandéhn och Sten-Ove Sundström (samtliga s) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionen 1977/ 78:1236, med biföll till motionen 1977/78:1590, yrkandet 1, och med avslag på motionen 1977/78:1228, nämnda motion såvitt nu var i fråga, lill Järnvägar

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten Inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

m. m. för budgetåret 1978/79 anvisade ett investeringsanslag av 948 800 000 kr.

Vid denna punkt hade avgivits särskilda yttranden

1. beträffande motionen 1977/78:298omSJ:s verksamhet i Bollnäs av Olle Östrand (s),

2. beträffande motionen 1977/78:379 om ombyggnad och upprustning av järnvägsstationen Södertälje Södra av Essen Lindahl (s).

Punkten 5 (Luftfartsverkets anslagsbehov)

Regeringen hade(s. 231-246)föreslagit riksdagenatt till Flygplatser m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett investeringsanslag av 88 800 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:219 av Gusti Gustavsson m. fl. (s),

1977/78:339 av John Johnsson (s) och Eric Jönsson (s),

1977/78:574 av Frida Berglund m. fl. (s),

1977/78:581 av Hans Petersson i Röstånga (fp) och Eric Hägelmark (fp),

1977/78:1588 av Kari Erik Olsson (c) och Ulla Ekelund (c),

1977/78:1591 av OlofPalme m. fl. (s), vari hemställts alt riksdagen under

B 14 Statens affärsverksfonder: Luftfartsverket för budgetåret 1978/79

beräknade i förhållande till regeringens förslag med 1 milj. kr. förhöjda

inkomster av 25 000 000 kr., samt

1977/78:1714 av Stig Josefson (c) och Alfred Håkansson (c) såvitt nu vari

fråga (yrkandet 3).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen lill Flygplatser m. m. för budgetåret 1978/79 anvisade ett
investeringsanslag av 88 800 000 kr.,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1591,

3. atl riksdagen skulle avslå motionerna 1977/78:219, 1977/78:581 och 1977/78:1588,

4. att motionerna 1977/78:339 och 1977/78:1714, yrkandet 3, inte föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens sida,

5. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:574.

Reservation hade avgivits

3. beträffande frågan om dispositions- och ulbyggnadsplan för Bromma flygplats av Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Olle Östrand, Margit Sandéhn och Sten-Ove Sundström (samtliga s)som ansett alt utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1591 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört beträffande disposilions-och ulbyggnadsplan för Bromma flygplats.

Punklen 8 (Vägmaskiner m. m.)

Regeringen hade (s. 250-258) föreslagit riksdagen alt

1. medge atl statens vägverk lämnades de beställningsbemyndiganden gällande leveranser av vägmaskiner m. m. som i propositionen förordats,

2. lill Vägmaskiner m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett investeringsanslag av 108 400 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:1224 av Sven Mellqvist m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. att tillgångsgrupperna maskincenlralförråd och lagertillgångar (grustag m. m. och materielförråd) den 1 juli 1978 avfördes från förrådsfonden, varvid anskaffning av hithörande tillgångar fortsättningsvis fick ske med utgångspunkt i tillgängliga medel för väghållning, utan fastställande av särskild utbelalningsram,

2. att förrådsfonden därvid borde omvandlas till en fastighetsfond, där endast driftanläggningar ingick,

3. att de under kapitalbudgeten upptagna medlen omfördelades till resp. ändamål i enlighet med vad i motionen anförts.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeien inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Utskottet hemställde

1. att riksdagen medgav atl statens vägverk lämnades de beställningsbemyndiganden gällande leveranser av vägmaskiner m. m. som i propositionen förordats,

2. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/78:1224 till Vägmaskiner m.m. för budgetåret 1978/79 anvisade ett investeringsanslag av 108 400 000 kr.

Reservation hade avgivits

4. av Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Olle Östrand, Margit Sandéhn och Sten-Ove Sundström (samtliga s)som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

atl riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1977/78:1224 beslutade att

a. lill Vägmaskiner m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa eU investerings
anslag av 108 400 000 kr.,

b. tillgångsgrupperna maskincenlralförråd och lagertillgångar (grustag
m. m.och materielförtådjden Ijuli 1978 avfördes från förtådsfonden, varvid
anskaffning av hithörande tillgångar fortsättningsvis fick ske med utgångs
punkt i tillgängliga medel för väghållning, ulan fastställande av särskild
utbetalnings ram,

c. förrådsfonden därvid borde omvandlas lill en fastighetsfond där endast
driftsanläggningar ingick,

d. de under kapitalbudgeien upptagna medlen omfördelades till resp.
ändamål i enlighet med vad som anförts i motionen.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Vi skall nu börja behandlingen av kapilalbudgeten inom kommunikationsdepartementet. Del är ett omfattande material som berör stora delar av vårt samhällsliv. När den här debatten avslutats skall riksdagen la ställning till investeringsbelopp på sammanlagt 2 122 000 000 kr. De här frågorna härav naturiiga skäl tilldragit sig etl stort intresse bland riksdagens ledamöter, och i anslutning till förslaget i budgetpropositionen när det gäller kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde har inte mindre än 26 motioner väckts. Detta är, herr talman, i och för sig inte förvånansvärt, ty det vi nu skall ta ställning till är frågor som i mycket stor utsträckning berör människornas vardag. Det gäller investeringar i postverket och vilken postservice vi skall fö i framliden, det gäller televerket och dess investeringar och inte minst SJ och dess framlida möjligheter atl tillfredsställa människornas behov av och önskemål om en god'kollektivtrafikservice. Vidare gäller det luftfartsverket, statens vägverk och sjöfartsverket.

Alla de här samhällsområdena är av stor vikt för vårt lands medborgare, och del är väl därför naluriigl att riksdagens ledamöter ägnar frågorna stort intresse. Det finns naturligtvis också andra förklaringar till att man ägnar investeringsverksamheten speciellt stor uppmärksamhet i en situation då näringslivets investeringsförmåga sviktar. I dag kännetecknas ju industrins läge av en rad allvariiga problem. Industriproduktionen kommer under 1978 att minska för det fiärde året i följd. Produktionen kommer att ligga ca 7 96 lägre än 1974. Under de senaste åren har sysselsättningen inom industrin minskat kraftigt. Enbart under 1977 och 1978 beräknas antalet arbeten inom industrin minska med 70 000. Det allvariigaste är emellertid att våra industriinvesteringar under 1977 och 1978 beräknas minska med 30 96. Del innebär alt industrins investeringsnivå kommer att hamna på ungefär 1970 års nivå.

Förklaringen lill detta ligger naturiigtvis lill slor del i den svaga internationella konjunkturutvecklingen och i de speciella strukturproblem som etl antal branscher har i vårt land. Men en stor del av denna utveckling med den minskade investeringsbenägenheten inom vårt näringsliv är naturligtvis också en följd av den ekonomiska politik som f n. bedrivs i vårt land.

Vi har från socialdemokratiskt håll i motioner på näringspolitikens och på arbetsmarknadspolitikens områden anvisat en annan ekonomisk politik. Vi anser att det är angeläget alt man i elt sådant här ekonomiskt läge stimulerar investeringsverksamheten. Industrin är för sin utveckling i hög grad beroende av samhällsinsatser på olika områden. Genom den socialdemokratiska politiken, som vi hade möjlighet att föra i vårt land under ett antal decennier, skedde en målmedveten satsning på den offentliga sektorn. Vi har i vårt land uppnått en hög nivå på samhällsservicen vad gäller utbildning, kommunikationer, energiförsörjning, bostadsförsörining osv. V i måsle emel-lertid gå vidare, och speciellt i det läge som vi f n. befinner oss i är det utomordentligt viktigt atl den offentliga sektorn blir en motor i investeringsverksamheten. Det är därför vi från socialdemokratiskt håll i motioner i

riksdagen har hävdat, att del nu är angelägel atl fö i gång maskineriet. Då är det också viktigt atl vi ser till att öka invesleringsbenägenheten på det allmänna kommunikationsområdet.

Det är av slor betydelse alt vi bygger ut järnvägen och televerket, för järnvägens och för televerkets skull, men indirekt har dessa satsningar också stor betydelse för industrins framlida ulveckling. Vi hävdar alltså ätt del i en period då de privata investeringarna viker självfallet är av stor betydelse att utnyttja resursutrymmet för atl tidigarelägga statliga investeringar. Del innebär dels att investeringsutrymmet längre fram kan frigöras, dels ett välkommet tillskott till efterfrågan på investeringsvaror.

Enligt den preliminära nationalbudgeten, som har presenterats av ekonomiministern och budgetministern, beräknas de statliga affärsverkens investeringar komma all minska med 4 96 under 1978. Delta tycker vi på socialdemokratiskt håll är otillfredsställande, och mot denna bakgrund har vi i motioner och i reservationer vid trafikutskottets betänkande nr 12 krävt att ytteriigare åtgärder skall sättas in för att tidigarelägga produktiva investeringar i de statliga affärsverken.

I reservationen 1 vid utskottets betänkande har vi följt upp vår motion, där vi har krävt alt ytterligare investeringsmedel skall ställas lill televerkets förfogande. Vi menar att en ytterligare satsning på televerkets investeringar är ytterst välmotiverad. Det gäller främst investeringar i fastigheter och byggnader, nämligen arbetscentraler, förråd, verksläder och andra byggnader.

Regeringens budgetförslag innebären senareläggning av byggnadsprojekt som televerket i sin anslagsframställning har redovisat med byggstart budgetåret 1978/79. Vi menar att en sådan senareläggning av produktiva investeringar i den ekonomiska situation som vi nu befinner oss i är felaktig.

Dessa arbeten bör enligt vårt förmenande komma till stånd så snabbt som möjligt. Vi har därför förordat alt investeringsanslagel för televerket skall räknas upp med 65 miljoner utöver regeringens förslag. Det ärdet vi för fram i reservationen 1.

Jag yrkar därmed, herr talman, bifall till reservationen 1.

Vi har också anfört att i den nu rådande ekonomiska situationen och med hänsyn till det behov som föreligger för statens järnvägar ytterligare 175 miljoner böranvisas till statens järnvägar föratt möjliggöra en effektivisering och modernisering av dess verksamhet.

En förstärkning av kapaciteten bör också uppnås framförallt för persontrafiken. Därför bör arbetena med ett dubbelspår på sträckan Älvsjö-Flemingsberg sättas i gång snarast. Även projektering av dubbelspårets fortsättning lill Järna är enligt vår mening en angelägen uppgift.

Förbättringar av spårkapaciieten för pendeltrafiken i Göteborgs- och Malmöområdena är andra angelägna önskemål.

1 den rådande situationen, med en klar nedgång i malmbrytningen och därför lägre trafik på malmbanan, bör man också se till att rusta upp denna bana. 1 reservationen 2 har vi yrkat påatl statens järnvägar skall fö ylteriigare

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeien inom kommunikalions-depariementels verksamhetsområde

175 milj. kr. för att bl. a. genomföra dessa angelägna investeringar.

I samband med behandlingen av frågan om investeringsramarna för statens järnvägar hade utskottet möjlighet alt diskutera frågan med representanter för de parter som gemensamt har att svara för pendellågstrafikens utformning och omfattning i Stockholmsområdet. Därvid fick vi klart besked av de representanter för statens järnvägar som var närvarande i utskollel alt man mycket snabbt kan sälta i gång med arbetena med etl dubbelspår på sträckan Älvsjö-Flemingsberg. Man talade också om för oss i utskottet att under en femårsperiod skulle en sådan utbyggnad ge arbete åt ca 600 personer per år. Del konstaterades också atl en myckel stor del av de arbetena är lämpliga att utföras som beredskapsarbete. Man hävdade alt lågt räknat ca 300 personer per år skulle kunna sysselsättas på detta sätt.

Här kan vi, herr talman, tillgodose ett ytterst angeläget investeringsbehov för atl förbättra möjligheterna för trafiken i Slorstockholmsområdet, öka säkerheten,öka framkomligheten för Ijärrtrafikenosv. Baradet äretl skäl för att öka investeringsmedlen lill statens järnvägar.

Men i det läget tillkommer också - när vi har utomordentligt svåra sysselsättningsproblem, inte minst inom byggsektorn - alt vi genom att anvisa dessa medel bara här i Stockholmsområdet kan skapa 600 jobb per år under en femårsperiod.

Del finns sålunda motiveringar från såväl rent kommunikationsmässiga som arbetsmarknadspolitiska utgångspunkter att tillstyrka den socialdemokratiska motionen. Jag vill därför uppmana kammarens ledamöter att närmare studera reservationen 2 vid trafikutskottets belänkande, innan de lar ställning i den kommande voteringen.

Herr talman! I höstas diskuterade riksdagen, jag vel inte för vilken gång i ordningen. Brommaproblematiken. Riksdagen beslutade alt inrikesflyget på Bromma skall flyttas ut till Arianda därför att flygverksamhet under nuvarande förhållanden, av miljöskäl m. m., inte kan bedrivas på Bromma. Vi har på socialdemokratisk sida hävdat att det aldrig kan bli aktuellt med någon återflyttning av inrikesflygel till Bromma. Även om vi här i riksdagen skulle hävda att vi skulle vilja atl inrikesflyget flyttade tillbaka, är det nämligen ändå Stockholms kommun och Stockholms läns landsting som har det yttersta ansvaret i denna fråga. Dessa parter har hävdat att man av miljöskäl - bullerstörningar och annat - inte kan ha en flygverksamhet av denna omfattning i centrala Stockholm. Därför tycker vi det är fel att i del här skedet uppdra åt luftfartsverket all sätta i gång ett planerings- och projekteringsarbete för ombyggnad av Bromma flygplats för en återflyltning av inrikesflyget från Arianda lill Bromma. Vi yrkar alltså avslag på detta och vill att riksdagen i en skrivelse lill regeringen skall begära alt några dispositions-och ulbyggnadsplaner för Bromma inte skall utarbetas. Om vårt krav bifalls finns del anledning alt räkna upp inkomstsidan av årets budget med 1 milj. kr., eftersom I milj. kr. har reserverats för det arbetet.

Jag yrkar i anledning av vad jag nu har sagt bifall till reservationen 3.

Till utskottsbetänkandel är slutligen, herr talman, fogad en fjärde reservation, som gäller vägverket. Vägverket för i årets budgetproposition ett anslag

på i mnt tal 3 800 milj. kr. Den alldeles övervägande delen av dessa pengar faller på driftbudgeten, medan bara en liten del - ungefär 100-110 milj. kr. -faller på kapitalbudgeten, som vi nu diskuterar, och det avser den s. k. förrådsfonden. Förrådsfonden är huvudsakligen en fond från vilken vägverket skall kunna ta pengar för alt köpa sina maskiner och fordon. Vi tycker alt det principiellt sett är fel att etl verk som för ett medelstillskott på i del närmaste 4 miljarder kronor inte självt skall kunna få avgöra om det skall köpa en lastbil eller om det skall tvingas att hyra in den.

Förra året krävdes från den socialdemokratiska sidan att just den del av fonden skulle avskaffas som har med delta atl göra och alt bara en fastighetsfond skulle finnas kvar. Det ville den borgeriiga majoriteten då inte tillstyrka, utan man sade i stället i betänkandet: Ni har rätt, ni socialdemokrater. Detla är principiellt felaktigt. Den borgeriiga majoriteten förutsatte då atl man skulle klara del till nästa år -då skulle fonden vara avskaffad. Men det har ju inte blivit så, trots att utskottets dåvarande talesman, herr Persson i Heden, här i talarstolen klart sade: Herr Hugosson behöver inte vara orolig. Nästa år har vi avskaffat förrådsfonden!

Så har alltså inte blivit fallet, ulan förrådsfonden finns fortfarande kvar. Nu hävdar man att fonden med anledning av den proposition som riksdagen behandlade förra året och som gäller budgeltekniken så småningom skall försvinna. Detta kan, herr talman, ske tidigast 1979/80 men det finns inga som helst garantier för att del blir klart lill budgetåret 1979/80. Jag vill därför fråga herr kommunikationsministern, som nu är i kammaren: Kan vi vänta oss att förrådsfonden är avskaffad till nästa budgetår? Det är nu en principiellt felaktig uppläggning, och denna principiellt felaktiga uppläggning innebär kostnadsfördyringar för vägverket. Vägverket räknar med ökade kostnader på ungefär 5 96 på sina fordon, som måste leasas eller hyras in, och fondenär dessutom lill stort besvär vid planeringen inom vägverket.

Jag förutsätter att utskottets centerpartistiske ledamot herr Persson i Heden har samma uppfattning som jag i detta fall, eftersom vi tillsammans i vägverkets styrelse under tre års tid har krävt att detta problem skall lösas.

Jag väntar mig alltså att vi för ett svar på den här frågan. Men eftersom vi tycker att nuvarande konstruktion är felaktig har vi reserverat oss, och jag yrkar därför, herr talman, bifall till reservationen 4 vid ulskottets betänkande.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapilalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

inlandsbanan. Detta är som bekant inget nytt ämne; frågan har varit uppe i den här kammaren ett flertal gånger.

Det var efter elt riksdagsbeslut 1974 - om jag minns rätt - som riksdagen beslutade att inlandsbanan skulle rustas upp. För budgetåret 1976/77 beslutade regeringen att 11 milj. kr. skulle användas för delta ändamål. För 1977/78 fömtsalles oförändrad summa, och del förutsätts också att för budgetåret 1978/79 skall 11 milj. kr. användas för fortsatta arbeten på inlandsbanan.

Jag vet inte riktigt på vilket sätt del här beslutet har tillkommit. Av summans storlek kan man fö uppfattningen alt beslutet tillkommit enbart för alt lugna en växande opinion i Norrland. Jag bygger delta påstående på att enligt SJ :s beräkningar kostar hela arbetet med upprustning av inlandsbanan 1 200 milj. kr. med 1978/79års kostnadsnivå. Detskullealllså ta i runt tal 100 år innan banan skulle vara fördig.

En alltmer växande opinion kräver all hela trafikpolitiken radikalt skall läggas om, att det skall bli ett slut på den kluvna och obestämda trafikplanering som nu pågår. Det är en trafikplanering som tillkommit efter 1963 års omdiskuterade trafikbeslut. Vad som pågått och pågår är tillämpningen av den gamla klassiska metoden atl härska och söndra. Man drar in på etl område. Protesterna växer, och så slänger man in ett projekt på elt annat område. Så blir del lugnt elt tag, tills nästa försämring av järnvägstrafiken signaleras.

Inlandsbanan är ett exempel på den tidigare och den nuvarande regeringens opportunistiska trafikpolitik.

Nu har det signalerats att del evenluellt i slutet på det här året skall komma en samlad trafikpolitisk proposition. Såvitt jag förstår måsle den innehålla sädana förslag att det vid bedömning av SJ och den spårbundna trafiken läggs in en total samhällsekonomisk avvägning och inte snäva privatkapitalisliska värderingar.

I delta sammanhang måste naturligtvis också en grundlig bedömning av inlandsbanans framlid göras. En sådan bedömning ärju vad som saknas i dag. De frågeställningar som då måste klaras ut är: Skall hela bandelen finnas kvar? Kan man tänka sig att vissa sträckor skall trafikeras med buss? Hur snabbt skall inlandsbanans upprustning ske osv.?

För minegen del kanjag inte komma till mer än en slutsats, nämligen den att inlandsbanan skall bevaras och rustas upp i snabb takt. Jag bygger detla ställningstagande på uttalanden från berörda kommuner, landsting, länsstyrelser och opinionsgrupper, som utföriigl argumenterat och framhållit inlandsbanans betydelse för sysselsättningen, näringspolitiken och turismen.

Riksdagen har som bekant också ullalat sig för allt detla, låt vara att det varit betingat av andra skäl änjust bevarandet av inlandsbanan. Men så länge man inte talat ur skägget utgår jag ifrån all inlandsbanan skall bevaras, och då bör man också anslå tillräckligt med medel för upprustningsarbetel.

I stället för 11 milj. kr. harjag föreslagit 23 milj. kr. per år. Nu kan man visserligen säga som utskottet gjorde förra året, att "SJ med tillämpning av

gällande anslagsregler på förevarande område och inom ramen för den totala medelsförbrukningen - kan disponera ytterligare medel för ändamålet därest så skulle finnas önskvärt eller lämpligt". Men efter vad jag kan förstå skulle detta inkräkta på andra angelägna projekt. Därför bör riksdagen bevilja de 22 miljoner ytteriigare som jag begärt för upprustning av inlandsbanan utöver den totala medelsförbrukningen.

Jag yrkar bifall till motionen 1228.

I motionen 1608 föreslår vpk atl innan leverans sker av den så omdiskuterade personvagnen R 8 och motorvagnen Y 1 bör sådana åtgärder vidtas beträffande dispositionen av vagnarna att en bättre uirymmesstandard åstadkoiTimes, bl. a. så aU plats bereds för rullstol.

Utskottet försöker göra gällande att de nya vagnarna förbättrats för resenärerna i olika avseenden. Jag måste fråga ulskottets talesman: I vilka avseenden har motorvagnen Y 1, som beställts hos italienska Fiatverken, förbättrats komfortmässigt? Som vi vet skall denna motorvagn trafikera långa sträckor i Norrland - upp till 70 mil. Vi vel också alt den skall vara i trafik en bit in på 2000-talet. Utrymmena i den här molorvagnen är så snålt tilltagna att resenärer som sitter mitt emot varandra tvingas sitta med ben och knän inflätade i varandra. Resgodsutrymmet är ytterst snålt tilltaget. Vem vill åka mer än en gång i flera limmar på detta sätt? För rullstolsbundna finns dessutom inga möjligheter alls att åka i dessa vagnar.

När det gäller personvagnen R 8, som f ö. diskuterades ganska ingående här i kammaren i november 1977, har visserligen vissa justeringar företagits, men kritiken mot vagnen kvarstår alltjämt.

Allt tal om en attraktivare kollektivtrafik, allt tal om etl handikappvänli-gare samhälle, förblir tomt prat så länge man i praktisk handling inte lever upp till de vackra parollerna. Anmärkningsvärt är att utskottet och särskilt den socialdemokratiska delen inte barett ord att säga om dessa två vagnar som jag nu berört.

I november månad var följande riksdagsledamöter upprörda över personvagnens konstruktion: Börje Nilsson, Lars Henrikson, Margot Håkansson och RolfSellgren. Var står ni idag? Vissa förbättringar har vidtagits, som jag redan sagt, men inga med tanke på de handikappade. Om det nu är smått om resurser, vilket ju alla politiker talar om i dag, borde ju i rimlighetens namn vagnarna redan nu konstrueras så alt de inte längre fram behöver ändras med ylteriigare koslnader som följd.

Här slängs miljardbelopp ut till storfinansen, som i sin tur för miljardbelopp ut ur landet. Däremot är det tydligen helt i sin ordning alt anslå pengar till bättre irafikmedel på eU sådant sätt att snålheten bedrar visheten. Del finns ännu lid all ändra på delta. Riksdagen kan fortfarande besluta om atl motor-och person vagnarnaskall ändras så atl de kan erbjuda en acceptabel komfort samt aU de möjliggör för rullstolsbundna aU färdas ulan någol hinder.

Jag yrkar bifall lill motionen 1608.

Motionerna 298 och 1217 berör en viktig fråga, nämligen SJ:s verkstad i Bollnäs. Motionärerna begär att verkstaden skal! utvecklas till att pröva olika formerav produktutveckling. Alla förutsätlningar finns för delta. Verkstaden

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

har olika avdelningar, bl. a. mekanisk verkstad, iruckverkstad, plåtslageri, smedja samt fjäderverkstad. Det finns dessutom en yrkesskicklig arbetarkår. Vad som nu håller på all ske är en successiv avveckling. Man har redan reduceral antalet anställda ganska kraftigt. Såväl för Bollnäs kommun som för Gävleborgs län innebär detta ytteriigare problem sysselsätlningsmässigt. Med tanke på vad jag sagt lidigare om miljardbelopp till storfinansen borde det inte vara orimligl alt pröva de i motionerna föreslagna åtgärderna.

Låt mig, samtidigt som jag yrkar bifall till motionerna 298 och 1217, ullala min förvåning över att en socialdemokratisk ledamot i trafikutskotlel, boende 4 mil från Bollnäs och således väl informerad om länels och framför alll Bollnäs kommuns stora problem med sysselsättningen, är med och avslår de här motionerna. Att han sedan avgerett särskilt yttrande förbättrar inte på något sätt hans handlande i utskottet.

Herrlalman! Till sist villjag i likhet med lidigare talare från vpk proteslera mot det odemokratiska förhållandet att vpk:s ledamöter är berövade möjligheterna att delta i utskottsarbetet. Jag är suppleant i trafikutskoltet, och jag har ingen yttranderätt, ingen förslagsrätt. Jag är alltså belagd med munkavle när jag inträder i ulskottet. Hade inte del här odemokratiska förhållandet rått, som de tre borgeriiga partierna och socialdemokraterna har åstadkommit, skulle jag naturligtvis på ett bättre sätt kunnat utveckla våra förslag i utskottet.

Delta gäller inte bara trafikutskottet. Även andra utskott viftar på ett ytterst skandalöst sätt undan motionerna utan ett ord - som t. ex. i går när vi diskuterade kulturfrågor. Jag har här framfört exempel på hur trafikutskottet behandlar motioner. Men, som sagt var, hade vi varit med i utskotten skulle vi naturiigtvis haft större möjligheter alt se till att det åtminstone hade avgivits ordentliga reservationer, och vi hade då också kunnat argumentera för våra motioner.

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Jag skall ägna mig ål ett av de områden som herr Hugosson log upp, nämligen investeringsanslagel lill SJ. Mina kamrater kommerait ta upp en del av de andra områdena.

Regeringen prutar 345 milj. kr. på SJ:s anslagsäskande. Man gör det av bl. a. slatsfinansiella skäl. Totalt föreslår regeringen dock en höjning av anslaget med 95 milj. kr., till 735 milj. kr. Dessutom föreslås ett reservationsanslag som gör alt man kommer upp till 774 milj. kr.

Socialdemokraterna vill, som herr Hugosson sade, höja anslaget med 175 milj. kr. Pmtningar har förekommit så länge jag minns under socialdemokratisk regim, just av statsfinansiella skäl. Alltså är inte delta ovanligt.

Herr Hugosson sade att det var så betydelsefullt atl just nu, i delta sysselsättningsläge, använda större belopp för investeringar på det här området. Jag kan erkänna att det är viktigt och rikligt, om det finns möjligheter lill det. Men regeringen har valt alt lägga pengarna på andra sysselsättningsområden, där den fåll rycka in som en brandkår efter en socialdemokratisk regering. Del betyder all man fått sätta in stora pengar på

olika områden av det svenska näringslivet för att först och främst där klara akuta sysselsättningsproblem. Det är alltså en av orsakerna.

Det pågår inom SJ en ganska kraftig nyinvestering: en utbyggnad av automatiken när det gäller tågslopp, ATC, pågår, 150 nya personvagnar och 100 nya motorvagnar har beställts, det sker en förnyelse av lok och godsvagnar, det görs spårstandardförbätlringar, modernisering av lele, el, osv. För en del av dessa investeringar har pengar redan anslagils. Ca 40 milj. kr. till sysselsättningssiödjande åtgärder kommer dessutom atl lämnas för rullande materiel.

Inom parentes kan också sägas alt 60 milj. kr. vid ett senare tillfälle kommer atl kunna anslås bl. a. för att t. v. upprätthålla nedläggningshotade bandelar.

Det är många objekt som de 175 miljonerna i det socialdemokratiska förslaget skall räcka till! De skall räcka lill en effektivisering och modernisering av verksamheten, en förstärkning av kapaciteten, främst när det gäller persontrafiken, de skall räcka till påbörjade arbeten på sträckan Älvsjö-Flemingsberg, de skall räcka till en fortsättning av dubbelspår lill Järna, till en förbättring av spårkapaciieten i Göteborgs- och Malmöområdena och en upprustning av malmbanan. Allt delta säger man är angelägna önskemål. Man önskar också stimulera produktionen inom verkstadsindustrin och av mllande materiel och arbetsmaskiner. Och detta vill man göra när vi vet att bara elt dubbelspår på sträckan Älvsjö-Flemingsberg kostar omkring 1 miljard kronori Det hade kanske från den synpunkten varit vettigare av socialdemokraterna atl koncentrera dessa pengar till vissa områden.

Jag vill bara kort uppehålla mig vid de nya spår som har skisserats och håller på alt projekteras för Älvsjö-Flemingsberg och Järna. Del gäller, som jag har sagt, stora pengar; upp till I miljard.

Det är fel atl påstå att projekteringen av dessa anläggningar stoppas. Regeringen avvaktar en redovisning av det uppdrag som SJ fått. Därefter" kommer regeringen att ta ställning till erforderliga medel. Där är alltså socialdemokraterna för tidigt ute.

Låt mig sedan ta upp några av de andra motionerna.

Herr Måbrink säger i sin motion om inlandsbanan att medlen är för knappt tilltagna och inte ger något underiag för de investeringar som erfordras osv. Det gäller investeringar som görs för att successivt förbättra inlandsbanan. Jag sammanträffade i går med en kollega till herr Måbrink som heter Sven Henricsson och som är verksam på inlandsbanan uppe i Hoiing. Han talade med stor förtjusning om vad dessa 10 miljoner som inlandsbanan fåu och får har för betydelse för banan. Han nämnde stora förbättringar på sträckan Östersund-Strömsund som något mycket viktigt, och han hade vad jag förstod ingen kritik på del här området. Och han är dock verksam på inlandsbanan.

Herr Måbrink talar om de nya vagnarna. Sven Henricsson hade också synpunkter på dem. Han sade att de motorvagnar som provkörts har varit alldeles förträffliga och att de har en förnämlig standard i förhållande till de nuvarande vagnarna. Han såg med stor glädje fram emot det tillfälle då det

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

kom ett antal sådana till bl. a. inlandsbanan.

När det gäller de samhällsekonomiska aspekterna, som tagits upp, och den fortsatta utvecklingen på SJ-sidan kan man konstatera atl trafikpolitiska utredningen arbeiar just med de frågorna. Det är deras huvuduppgift atl se över den delen. Och det kommer snart en proposition i ärendet.

Herr talman! Mot bakgrund av atl fiera kamrater kommer att la upp de andra reservationerna vill jag nu bara yrka bifall till utskotiels hemställan i den del som berör SJ.

KURT HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Tycker Cari-Wilhelm Lolhigius att del är bra att investeringarna för de statliga affärsverken enligt den preliminära nationalbudgeten för 1978 minskar med 4 96? Är det bra?

Visst hardet förekommit prutningar under den socialdemokratiska tiden, men jag tror att vi aldrig varit med om alt i etl sådant här konjunkluriäge föreslå minskningar totalt sett för de statliga affärsverkens investeringar. Och det är delta vi vänder oss emot.

Vi menar - och där skiljer vi oss åt - all i etl läge när investeringsverksamheten inom det privata näringslivet går ned, då är det angeläget atl samhället ökar investeringsverksamheten. Detla är av betydelse för det svenska näringslivet på lång sikt, och del har en omedelbart sysselsättnings-främjande effekt.

Det är alltså en fundamental olikhet i våra utgångspunkter. Vi menar att del ekonomiska läget gör det riktigt och vettigt att nu investera. Herr Lolhigius säger: Det ekonomiska läget gör del inte möjligt att genomföra investeringar. Herr Lolhigius säger sedan alt vi inte har pengar därför att vi måste göra brandkårsutryckningar. Men vi måsle ju se till alt vi också på sikt får en stabil sysselsättning, och därför är den här typen av investeringar så angelägen.

Vidare säger herr Lolhigius atl medlen skall räcka lill så mycket. Men 175 miljoner ärju ingenting. Del kostar nästan 1 miljard att bygga ut spårkapaciieten i Stockholmsområdet. Men då är del ju så myckel angelägnare all man startar. När vi behandlade frågan i utskottet fick vi uppgift om att man kan sätta spaden i jorden med en gång, och man har jobb som man kan göra för bortåt-jag vill minnas-26 ä 30 milj. kr. bara för detta projekt av de 175 milj. kr. som vi vill öka SJ:s investeringsverksamhet med.

Vi kan ju inte bara tala om alt vi skall förbättra kollektivtrafiken i våra tätorter, utan vi måste också leva upp lill våra allmänna uttalanden. Del gäller i Storstockholm, och del gäller i andra tätortsområden. Vi har i vår motion exemplifierat med Malmöområdet och Göteborgsområdet. Vi har sagt all del kan finnas anledning all beställa rullande materiel, och vi har diskuterat bristerna när det gäller vagnmaterielen t. ex. för trafiken mellan Göteborg och Alingsås.

BERTIL MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag vel inte vad Carl-Wilhelm Lolhigius och Sven Henricsson har talat om, men jag har ingen anledning all betvivla att del fördes etl sådant resonemang i går kväll i Göteborg eller var det nu var.

Jämfört med att man lidigare inte fått några pengar alls till inlandsbanan är naturligtvis dessa 11 miljonerna bättre än ingenting. Men både Sven Henricsson och jag anser atl detta inte är tillräckligt. Som jag sade i milt första inlägg skulle det med den här takten ta 100 år innan inlandsbanan blev färdiguppruslad. Man är oroad uppe i Norriand för den här långsamma takten, och man har misstanken alt dessa 11 miljoner anslås bara för att lugna en stark opinion där uppe. Jag frågade i mitt första anförande - och jag vet inte om herr Lolhigius kan svara på del - vad man egentligen har för planer med inlandsbanan. Skall man bevara den helt, bör utbyggnadstakten bli snabbare. Tänker man plocka bort vissa delar av banan och trafikera dessa med buss, så tyckerjag att man bör säga det, herr Lolhigius. Det var det jag efteriyste.

Sedan till frågan om de här vagnarna. Den här motorvagnen är bättre än tidigare när del gäller motorkraft och sådant, och det har Sven Henricsson sagt. Men utrymmesmässigt, herr Lolhigius, är den dålig. Det gäller både resgodsutrymme och sittplatsutrymme. Passagerarna sitter mittemot varandra och tvingas fläta in benen och knäna i varandra. Kan man då säga att denna nya vagn, som skall användas en bit in på år 2000, haren bra standard? Den är dålig. Jag har sagt tidigare atl den är konstruerad ungefär på samma sätt som de pendeltågsvagnar som går i Stockholm på korta sträckor. Den här vagnen skall sättas in på långa sträckor upp till 70 mil. Om herr Lolhigius tycker all den här vagnen är bra måste han exemplifiera det.

Sedan till möjligheterna för de handikappade att använda den här personvagnen. Det har inte skett någon förbättring av denna vagn sedan november månad, då många var uppe i debatten här och ondgjorde sig över vagnen. Ni som var kritiska i november månad och då gjorde så många värdefulla inlägg, var står ni i dag? Det har nämligen inte skett någon förbättring för de rullstolsbundna och andra handikappade. De kan fortfarande inte åka med den här nya personvagnen. Vad har ni för uppfattning i dag? Herr Sellgren t. ex. var i november uppe och attackerade den här personvagnen, men nu har han inte gjort någonting i utskottet.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementels verksamhetsområde

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill först vända mig till herr Hugosson och säga att det totala beloppet, i vilket man också har inräknat dessa 40 milj. kr. i reservationsanslag och 40 milj. kr. för sysselsättningssiödjande åtgärder, inte innebär alt det här blir mindre pengar, utan det blir mera pengar.

Till herr Måbrink vill jag säga alt vi när del gäller inlandsbanan och dess framtid får avvakta den trafikpolitiska utredningen som skall behandla den frågan mot bakgrund av samhällsekonomiska och andra faktorer. Den inriktning som regeringen har markerat genom atl i två omgångar med 11 milj. kr. understödja inlandsbanan visar ju ändå all man är posilivi inställd till banans fortsatta drift.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Vad sedan beträffar vagnarna i vilka man sitter med benen infiätade i varandra i någon form av god koniakt, eller hur det nu var herr Måbrink uttryckte det, så tror jag all problemen inte är värre än tidigare. Enligt de diskussioner jag har hört här i riksdagen då statsrådet har svarat på frågor är vagnarnas storiek exakt densamma som tidigare. Det är alltså ingel fel på dessa vagnar.

Vad gällerhandikappsidanharregeringen redan utlovat att speciella vagnar skall inrättas som utan atl vara reserverade enbart för handikappade har en sådan konstruktion att exempelvis de rullstolsbundna har möjlighet att ta sig in i dem. Det är vikligl att påpeka alt man från regeringens sida har aviserat detla. Regeringen har efter diskussioner med handikappförbund och andra och i samarbete med dem lagt ner mycket arbete på att få fram dessa nya vagnar, och vi har alltså bara alt vänta på att de så småningom kommer.

KURT HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herrlalman! I mitt förra inlägg frågadejag herr Lolhigius om han tyckte alt det var bra att de statliga affärsverkens investeringar minskar med 4 % nästa år. Jag fick ingel svar på den frågan. Hert Lolhigius sade bara atl det blir ju en hel del pengar ändå.

Herr Lolhigius är medlem av SJ:s styrelse. Han har i den egenskapen i pelita till regeringen begärt att få 1 080 milj. kr. till angelägna investeringar inom SJ. Herr Lolhigius partivän kommunikationsministern har av dessa 1 080 milj. kr. i äskade medel medgivit ett investeringsutrymme på 773,8 milj. kr. Från socialdemokratiskt håll tycker vi med hänvisning till vad jag tidigare anfört alt detla äretl för lågt belopp. Det förvånar mig att herr Lolhigius inte delar vår uppfaltning.

Jag vill också tillägga att under den socialdemokratiska regeringstiden framlade de borgeriiga partierna motioner om ökade anslag lill SJ för investeringar. Vi kompromissade då i utskollel, och vi socialdemokrater fick vara med om alt räkna upp de anslagsmedel som den dåvarande kommunikationsministern föreslog. Med hänsyn lill det ekonomiska läget i dag och med hänvisning till de angelägna behov det här rör sig om tycker vi socialdemokrater att det är beklagligt att man från den borgeriiga kanten inte har velat gå in i en diskussion på den här punkten.

Herr Måbrink sade sig ha något slags munkavle och beklagade sig över alt han inte kunde delta i ulskoltsarbetet. Låt mig då säga: Herr Måbrink är välkommen till utskottet. Herr Måbrink har möjligheter alt följa vad som försiggår där. Herr Måbrink har möjlighet atl slälla alla de frågor han vill. Men herr Måbrink har hittills i år icke varit på elt enda utskottssammanträde, trots att han är suppleant. Intresset för att informera sig om vad som pågår i utskottet är tydligen inte så stort.

yttranderätt i utskottet, eller harjag det inte? Nej, harjag fått till svar. Först bör utskottets ledamöter inbördes klara ut hur det skall vara.

Låt vara atl man då har yttranderätt, men del är ändå inte tillräckligt -jag har ingen förslagsrätt, jag kan inte delta i behandlingen av mina motioner osv.

Men, som sagt, klara först ut det rätta förhållandet med utskottels ordförande innan Kurt Hugosson står här och orerar. Jag betvivlar atl Kurt Hugosson talar sanning.

Lolhigius säger atl de här motorvagnarna har samma storlek som de tidigare. Men, det är väl ingen ursäkt. De vagnar som nu byggs skall, som jag sade, användas även en bit efter år 2000. Varför skall man då inte förbättra standarden? Allting annat förändras ju.

Sedan åberopar Lolhigius atl man skall ta fram en annan modell på personvagn för de handikappade. Varför skall man göra det, herr Lolhigius? Jag vill åberopa del som Börie Nilsson sade i debatten den 7 november just med anledning av vad man nu beslutat. Han bör vara den som kan de här frågorna, och han säger: "Det är helt onödigt att plocka fram en sådan här typ, för det finns redan ritningar, modeller och uppslag över hur man skall handikappanpassa en lågvagn. Det behövs inte någol ytteriigare utvecklingsarbete. Under liden man utreder ytteriigare bygger man ju de här 150 vagnarna färdiga."

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeien inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara upplysa herr Hugosson om - han vet det redan -atl det aldrig har investerats så mycket i eller betalats ut så mycket pengar till SJ som just under de senaste åren. Herr Hugosson har själv sagt att de borgerliga partierna förde fram förslag som socialdemokraterna så småningom, med en viss pmtning, hängde med på.

Herr Hugossons påslående är alltså felaktigt. Sammanlagt i år har vi inte en försämring utan någon förbättring.

Att jag som ledamot av SJ:s styrelse lägger fram etl högre budgetförslag är väl lika naturligt som att herr Hugosson i vägverket medverkar till ett förslag som inte regeringen alltid kan godkänna. Här måste man också som riksdagsman tänka på den totala finansiella situationen och finna sig i detta. Så enkelt är det.

Andre vice talmannen anmälde att Kurt Hugosson anhållit alt till protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt till ylteriigare replik.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeien inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Jag går direkt på den socialdemokratiska reservationen 4, där man reserverat sig mot att tillgångsgrupperna maskincenlralförråd och lagertillgångar, dvs. grustag o. d.,den I juli 1978 skall avföras från förrådsfonden, att med andra ord förrådsfonden skulle avvecklas vid denna lidpunkt.

Detla är ingen nyhet och del råder heller ingen oenighet om förrådsfondens avveckling. Det har riksdagen tagit ställning till även tidigare, och alla partierna är överens. Frågan gäller bara den lämpliga tidpunkten för denna avveckling.

Regeringen, inte bara den nuvarande utan också den förutvarande med herr Noriing som företrädare, har ansett att frågan om avveckling av förrådsfonden inte bör avgöras innan ställning tagits till budgelutredningens förslag om riktlinjer för modernisering av del statliga budgetsystemet.

Avvecklingen skall ske i samband med införandet av det nya budgetsystemet. Enligt uppgift från departementet beräknas införandet äga rum under budgetåret 1979/80. Det torde då inte vara några större problem att vänta ett år till, när man nu har kunnat vänta i IO-20år under den socialdemokratiska regeringens tid utan att någon ändring skett av denna förrådsfond. Jag föreställer mig också att en avveckling av förrådsfonden i realiteten inte kommer alt innebära någon större skillnad gentemot nuläget.

I sin anslagsframställning anger vägverket att resursbehovet för investeringar under senare år har kunnat tillgodoses. Det vel Kurt Hugosson i egenskap av ledamot av vägverkets styrelse lika bra som jag. Delta har betytt alt man har kunnat undvika personalminskning på verkels arbetsområden. Det är sålunda klart konstaterat att den hittills uteblivna avvecklingen av fonden inte har medfört några egentliga olägenheter för verkel. Man kan säga att denna debatt är någol av en skendebatt, som inte har underiag i realiteter.

Det stämmer inte när Kurt Hugosson påslår atl vägverket inte har fåll anslag för anskaffning av motorfordon och dylikt. Den totala anskaffningen av motorfordon och vägmaskiner under perioden 1976/77-1978/79 beräknas till ca 295 milj. kr. Kurt Hugosson vel också att verket i sina petiia för samma period har äskat 276 milj. kr. Alltså har verket med olika tillägg erhållit större belopp än som begärts. Vägverket har sålunda fåll sina behov tillgodosedda, så all maskinparken nu har den omfattning och moderniiei som erfordras.

Herr talman! Den socialdemokratiska reservationen ger inte etl öre mer lill vägmaskiner m. m. Vägverket har fåll vad som äskals, och därför finns det ingen större anledning alt forlsälia debaiien om delta. Jag konstaterar bara hur förhållandel är och yrkar bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter samt avslag på de socialdemokratiska reservationerna.

KURT HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Persson i Heden vill jag bara säga att investeringsnivån inom de statliga afförsverken har en stor ekonomisk betydelse. Jag försökte inledningsvis placera in den statliga investeringsverksamheten i sitt ekonomiska sammanhang. Jag tyckte att det fanns anledning all göra detta, även om det inte i dag är en finansdebait.

Herr Persson i Heden, min värderade kollega från vägverkets styrelse, har tagit upp reservationen 4 om förrådsfonden. Han och jag har i tre år i vägverkels styrelse sagt atl denna fond är olämplig. Vi har varit fullt överens om delta, och vi har krävt att fonden skall avskaffas. Förra året sade herr Persson i Heden här i riksdagsdebatten attjag inte behövde vara orolig, för nästa år skulle fonden vara borta.

Nu säger herr Persson i Heden att det här inte spelar någon roll, för fonden betyder ingenting. Den ger inte en krona mer. Vi har dock inte diskuleral anslagsdelen, ulan vi har diskuterat principen.

Herr Persson i Heden och jag har tillsammans i vägverket konstaterat att den form för maskinanskaffning som vägverket nu är hänvisat lill, bl. a. såsomen följd av delta stela system, medför ökade kostnader på i genomsnitt 4 till 5 % för de fordon och maskiner som man måste hyra in. De ökade kostnaderna, herr Persson i Heden, får las huvudsakligen från driftsanslaget för våra vägar och till viss del från byggnadsanslaget. Det är alltså fel all påslå - och herr Persson har aldrig haft den uppfattningen tidigare - all den här konstruktionen är bättre.

Herr Persson säger att när vi hade en socialdemokratisk kommunikationsminister skulle vi vänta på budgetutredningens förslag. Ja, det tyckte jag var elt bra argument, och det har vi nu gjort. Budgetulredningen har framlagt sitt förslag, riksdagen har tagit principiell ställning till det och sagt atl vi skall ändra på budgetproceduren i det här sammanhanget. Då skall man väl leva upp till det? Därför fullföljer vi nu det här och kräver att fonden skal! tas bon.

Det finns alltså inget som helst fog för den argumenteringen att vi skall vänta på budgetutredningens förslag. Del har kommit, och riksdagen har ställt sig bakom det. Varför skall vi då inte gå vidare och klart säga ifrån alt vi inte vill ha den här typen av konstruktion? Den medför ökade kostnader på 4-5 % per år för maskinanskaffning.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeien inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

temet som lagts fram är en mycket komplicerad historia, och del vill lill all man penetrerar frågorna innan man presenterar förändringen. När vi har väntat i 20-30 år på den här förändringen under socialdemokraternas regeringstid - eller låt mig säga bara lio år - så torde det vara riktigt att vänta intill dess att man hunnit fö fram ett rejält förslag. Del har ju sagts att elt sådant skall komma under 1979.

Jag påstår fortfarande alt den socialdemokratiska reservationen 4 inte ger elt enda öre mer till förrådsfonden. Och jag påstår tillika, herr Hugosson, atl på vägverket är man lill freds. Del kunde Kurt Hugosson själv höra när generaldirektören redovisade läget inför utskottet. Verket har fått vad man begärt, och litet mera på grund av AMS-medel och liknande.

Det finns ingen anledning, herr Hugosson, att fortsätta den här debatten. Vi är överens om alt förrådsfonden skall avvecklas först när man har penetrerat den gjorda utredningen. Del har i budgetpropositionen sagts att detta skall ske 1979/80. Därför upprepar jag att det inte finns någon anledning att fortsätta debatten.

Jag yrkar än en gång, herr talman, bifall till trafikulskoltets hemställan.

KURT HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag måste till kammarens ledamöter säga att nu begriper jag ingenting av herr Perssons argumentering. Budgetutredningens förslag är presenterat, och riksdagen har redan tagit ställning lill del. Del gjorde vi ju förra året, herr Persson, och vi skall väl inte ta ställning ännu en gång till det förslaget. Riksdagen har ställt sig bakom principen - riksdagen fattade etl enhälligt beslut i höstas om detta. Då förstår jag inte alls herr Perssons argumentering i dag.

Del vi väntar på, herr Persson, är inte någol förslag, inte något riksdagsbeslut, utan det är ett genomförande i praktiken av det beslut som riksdagen fattat. Det är del beslutet vi i praktiken vill ha genomfört nu från socialdemokratisk sida när det gäller vägverkets förrådsfond. Herr Persson säger också atl delta är riktigt. Herr Persson har krävt det i vägverkels styrelse. Men nu börjar han tala om atl vi skall vänta på ett nytt förslag!

Jag begriper, som sagt, herr talman, ingenting av den argumenteringen.

ERIC REJDNELL (fp):

Herr talman! I debatten om trafikutskottets betänkande nr 12 skulle jag bara helt kort vilja beröra reservationerna 1 och 3.

Beträffande reservationen 1 om televerkels anslagsbehov kan man säga att ulskottet följt departementschefen och föreslagit etl investeringsanslag på 1 007 900 000 kr. Reservanterna vill höja detla belopp med 65 milj. kr. och kommer på så vis något över televerkets anslagsäskande. Motivet är att man önskar ylteriigare åtgärder för att tidigarelägga produktiva investeringar.

Redan innevarande budgetår har investeringsramen vidgats, från ursprungligen 840 milj. kr. till 879,5 milj. kr., vilket inneburit en tidigareläggning av vissa angelägna objekt.

Under innevarande budgetår kommer televerket, enligt vad utskottet

erfarit, att i sysselsätlningsfrämjande syfte tidigarelägga ett antal byggnads-objekt för nära 18 milj. kr. Hälften av detta belopp planeras att användas lill arbetscentraler.

Av motionerna vid denna punkt vill jag bara nämna motionen 1230 av Börie Nilsson angående avgifter för biltelefoner i handikappfordon. Riksdagen har ju lidigare uttalat sig i denna fråga och fastslagit att kostnader av det här slaget inte bör bestridas genom en reduktion av affärsverkens taxor. Därför föreslår utskottet avslag på motionen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på reservationen 1 beträffande televerkets anslagsäskanden.

När det gäller luftfartsverkets anslagsbehov möter vi bekanta tongångar i den socialdemokratiska reservationen 3. Här fortsätter kampen för en nedläggning av Bromma flygplats. Etl bifall lill socialdemokraternas reservation skulle betyda att riksdagen nu, som man vid ett och annat tillfälle hör från denna talarstol, skulle ha drabbats av handlingsföriamning. Nu har luftfartsverket av regeringen fått i uppdrag alt utarbeta en detaljerad dispositions- och ulbyggnadsplan för Bromma som inrikesflygplats och det uppdraget bör givelvis fullföljas.

Reservanterna anser alltjämt atl Bromma flygplats är en Stockholmsange-lägenhet och ingenting annat. Liksom utskottsmajoriteten delar jag inte denna uppfattning. Jag har vid tidigare tillfällen sagt att delta är en riksangelägenhet och har klargjort det från denna talarstol, varför del i dag kan räcka med atl endast yrka bifall till uiskoilets hemställan även på den punklen och avslag på reservalionen 3.

Herr talman! F. ö. vill jag yrka bifall lill utskottets hemställan i alla delar.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

KURT HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är en egendomlig debattordning. Jag ber om ursäkt föratt jag måste begära ordet efter varje talare, men eftersom de borgerliga ledamöterna diskuterar en reservation i laget är jag tvungen att göra på det sättet.

Beträffande de ytteriigare 65 miljonerna till televerket anser vi det utomordentligt viktigt, inte minst med tanke på sysselsättningen, atl dessa investeringar kommer lill stånd. Delta har vi också utföriigl redovisat i vår reservation. Herr Rejdnell sade myckel riktigt atl man i arbetsmarknadspolitiskt syfte har plockat fram vissa medel, och del tycker vi är bra. Men enligt vår åsikt bör man gå vidare, något som är ytterst värdefullt i den nuvarande konjunktursituationen.

I fråga om reservalionen 3, vid Luftfartsverkets anslagsbehov, i realiteten Brommafrågan, vill jag inte ta upp en ny Brommadebatt. Men vi menar på socialdemokratiskt håll all del är mycket konstigt att nu sätta luftfartsverket atl utarbeta dispositionsplaner och börja en planering av ombyggnaden av Bromma, trots att vi inte vet om stålen över huvud tagel får tillgång till Bromma. Man har ju tillsalt en särskild förhandlingsman, som skall försöka lösa dessa frågor med Stockholms kommun och Stockholms län. Jag tycker

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

alltså att det är utomordentligt egendomligt att luftfartsverket skall börja utarbeta dispositionsplaner samlidigl som man inte vet, om de kommunala och landstingskommunala intressenterna över huvud laget kan tänka sig en återflyttning.

Vi har från socialdemokratiskt håll hela liden hävdat, atl det är vettigt atl samla flygverksamheten till en storflygplats, Arlanda, och jag yrkar därför ånyo bifall till reservationerna 2 och 3.

ERIC REJDNELL (fp) kort genmäle:

Herrlalman! Närdet gällerde ytterligare miljonerna till televerket är det ett faktum att socialdemokraterna genom sill yrkande gått utöver vad verkel har begärt. Ibland brukar man kalla del för överbud, men jag vill inte tillgripa ett så starkt ord, eftersom del är fråga om så små belopp.

Jag kan förståatt herr Hugosson vill skjuta upp alll vad som gäller Bromma, men det brukar ju ibland göras gällande, alt vi borde ha förutsett vad som skulle komma och kunde ha förberett oss fördel under tiden. Jag anser inte att det är felaktigt atl man försöker all utreda dessa frågor och har en lösning klar, om vi lyckas komma fram till etl beslut vid förhandlingarna med kommunen. Då har man inte försuttit någon tid utan upprätthållit en beredskap. Det är den beredskapen som socialdemokraterna så ofta efterlyser, men just denna gång kanske inte beredskapen passar.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Jag vill begagna möjligheten atl gå in i debatten på detla stadium, eftersom Kurt Hugosson har ställt en direkt fråga till mig, som jag vill besvara. Frågan gällde om och när förrådsfonden i vägverket kommer att avskaffas. Jag vill svara alt den kommer atl avskaffas men alt del bör ske samlidigl med atl hela statsbudgeten reformeras.

Detta aren komplicerad fråga, som f n. utreds av riksrevisionsverkel,och jag kan inte se att det finns någon anledning att bryta ut ett anslag av flera hundra, kanske flera tusen, i statsbudgeten och behandla det med förtur -detta så mycket mindre i ett läge där etl tillämpande av den aktuella principen på sikt naturiigtvis leder lill goda effekter men där etl uppskjutande av detla inte har några som helst dåliga verkningar.

Det är ingen skada skedd, Kurt Hugosson, om vi avskaffar förrådsfonden

samtidigt med att hela statsbudgeten reformeras. Investeringsbehovet för 1978/79 är tillgodosett för vägverkels del med regeringens budgetförslag plus de beslutade tidigareläggningarna. Regeringen har räknat upp anslagen lill förrådsfonden myckel kraftigt i de två senaste budgetarna, och därmed har den lidigare regeringens politik med oförändrade nominella anslag till förrådsfonden brutits.

Kurt Hugosson säger: Det stackars vägverket får inte självt avgöra om det skall köpa en enda lastbil i stället för atl hyra in lastbilar. Del är litei överdrivet. Om vi tittar på de möjligheter som vägverket har atl skaffa sig maskinell utrustning, så kommer vi inte att finna några brister i det hänseendet. Det finns en hel rad slora anslag som har möjliggjort tillgodoseendet av ersäitningsanskaffningsbehov av 3-axlade lastbilar t. o. m. år 1979. Tidigareläggning av inköp av 2-axlade lastbilar prioriteras emellertid lågt av vägverket, och därför har sädana insatser inte gjorts. Tidigareläggningar som gjorts tidigare har inneburit all vägverket kunnat besluta om köp av väghyvlar som täcker nyanskaffningsbehovet också t. o. m. 1979. Detsamma gäller i fråga om vältar och färjor.

Vinterväghållningen kräver 3 300 maskinenheler. Av dem har vägverket lejt in I 750. Verket har funnit att en sådan fördelning är ekonomiskt rationell.

Jag tycker del är litet Iramsigt atl liksom beklaga att verket inte får köpa en enda histbil när verket i nuvarande system har dessa möjligheter all praktiskt tagel helt och hållet tillgodose de behov som verket självt anser angelägna. Därför behöver man inte vara så förfärligt ledsen över att den här principen inte har genomförts beträffande detta anslag i förtid, framför alla andra anslag på statsbudgeten.

Sedan var del två saker som Kurt Hugosson talade om och som jag skulle vilja kommentera med några få ord.

Del ena gäller televerkels investeringar. Det har Eric Rejdnell varit inne på men jag vill protestera mol Kurt Hugossons påstående alt regeringen senarelägger viktiga investeringar för televerket. Sanningen är precis tvärtom att regeringen hittills under innevarande budgetår har tidigarelagt byggnadsarbeten för televerket för 80 milj. kr. Det gäller förråd, verkstäder, arbetscentraler och lelehus. 46 miljoner faller på innevarande budgetår och 34 miljoner på nästa budgetår.

Vidare har jag upptäckt eli något egendomligt samband mellan de 65 miljoner, varmed socialdemokraterna i sin motion och reservation vill öka televerkels invesleringsanslag, och den rest på 63 miljoner i den sedvanliga konjunkturreserven som finns i televerkels anslag. Praktiskt taget samma belopp som socialdemokraterna vill öka televerkets investeringsbelopp med finns redan disponibelt i form av en rest på den tioprocenliga konjunkturreserven för investeringar. Jag förslår inte riktigt varför socialdemokraterna i del läget, när pengarna redan finns, yrkar anslagsökning just nu.

Jag försäkrar alt om arbetsmarknadsläget blir sådant all det behövs ytterligare sysselsättning, kommer regeringen självfallet att, precis som vi har gjort beträffande televerket och SJ under det gångna budgetåret, skapa

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

möjligheter alt via beredskapsstat tidigarelägga ytterligare investeringar, när de medel som finns är förbrukade.

Till slut ett par ord om dispositionsplanen för Bromma. Jag tycker inte, Kurt Hugosson, alt det är märkvärdigt alt regeringen anbefaller luftfartsverket atl göra en sådan dispositionsplan. Del är nämligen bara etl fullföljande av ett riksdagsbeslut. Jag har tillräcklig respekt för Sveriges riksdag för all se till att vi verkställer de beslut som den har fatlat. Del vore ganska uppseendeväckande om regeringen underlät atl göra det.

KURT HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har i debatten icke yttrat alt vägverket inte skulle fä köpa en enda lastbil. Men jag har påtalat all genom den här konstruktionen kan en myndighet, som har en omsättning i sin verksamhet på 3 800 miljoner, inte själv avgöra hur man skall använda ett investeringsanslag på 100 miljoner. Det tycker jag är principiellt felaktigt, och det strider egentligen mot det prestationsbudgetsyslem som vägverket har.

Jag har också hävdat - del kan kommunikationsministern få klara bevis på genom att hänvända sig lill vägverket - atl inhyrningen av olika typer av fordon i genomsnitt är 4-5 % dyrare än om myndigheten får möjlighet att själv köpa motsvarande fordon.

Sedan säger kommunikationsministern atl del riksdagsbeslut som vi fattade förra året beträffande förändring av budgelproceduren måste genomföras samtidigt för samtliga verk och myndigheter. Vi tycker del är lilet egendomligt,eftersom alla i trafikutskottel, oavsett partitillhörighet, anser all del är en felaktig konstruktion. Vi tycker således alt man inte bör förhala frågan för alt få ett samtidigt genomförande över hela fältet.

Jag vill på nytt understryka, herr talman, att jag icke har med ett ord diskuterat anslagstilldelningen för förrådsfonden. Jag hälsar med tillfredsställelse att kommunikationsministern i delta arbetsmarknadspoliliska läge har sell lill alt medlen lill förrådsfonden kunnat ökiis. - Nu slår också det i kammarens protokoll, så därför kanske vi inte mer behöver diskutera anslagsdelen.

Beträffande televerket påstår kommunikationsministern att min argumentering skulle vara felaktig när jag hävdar atl de prutningar som har gjorts på televerkets anslagskrav skulle innebära alt man inte kan genomföra angelägna investeringsprojekt. Självfallet kan man investera mera, herr kommunikationsminister, om man följer det socialdemokratiska förslaget och ökar anslaget med 65 milj. kr. Är det inte möjligt att televerket kan investera mer och därigenom kan skapa mer sysselsättning, om verket anvisas ytterligare 65 milj. kr.?

Slutligen om Bromma: Vad frågan här gäller är etl riksdagsbeslut, herr talman, vilket vi i reservationen 3 föreslår skall ändras.

jag ur statens vägverks programbudgets pelita 1978/79, bihang I, Vägverkets förrådsfond, till kammarens protokoll läsa in följande rader från s. 20:

"För alt söka vidmakthålla den enligt resursdimensioneringen erforderliga maskinparken har vägverket under 1976/77 träffat avtal om inhyrning på mellan fem och åtta år av maskiner enligt tabell 3.3.3:1. De långtid.sinhyrda maskinerna medför ungefär samma kostnader för vägverket som motsvarande egna."

Sedan protesterade jag mot etl uttryck som Kurt Hugosson använde om televerket. Han sade att regeringens förslag innebär senareläggningar av andra investeringar, men jag visade atl det i stället har inneburit tidigareläggningar av en rad angelägna investeringar.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikalions-departemenlets verksamhetsområde

KURT HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det sista påståendet är obegripligt. Kommunikationsministern menar alt om han prutar 65 milj. kr. på televerkets anslagsbehov, skulle det innebära tidigareläggning av verkets investeringar. Den matematiken går bara inte ihop!

Vad kommunikationsministern läste upp ur vägverkets pelita beträffande kostnaderna för leasing av fordon är helt korrekt. Just det exemplet är riktigt när del gäller inhyrning av fordon, men genomsnittligt har del lidigare varit en kostnadsökning på 4-5 %. Det har varierat i olika fall beroende på vilka typer av fordon det har gällt.

Men jag tycker inte vi behöver fördjupa oss i det slaget av diskussioner, utan jag vill slutligen fråga kommunikationsministern: När tror kommunikationsministern att de förberedelser, som nu pågår i kanslihuset och i riksrevisionsverkel för alt göra den budgetkonslruktionsförändring som vi tydligen alla är överens om, kommer aU leda till atl vägverkets förrådsfond avskaffas? Kan vi fö en uppgift om vilket år vi kan förvänta oss detta?

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Beträffande televerkels investeringsanslag nämnde jag ju som bevis för atl det inte är fråga om senareläggningar alt regeringen under innevarande budgetår har ställt ytterligare 80 milj. kr. till förfogande på grund av det arbeismarknadsmässiga läget.

Vad sedan beträffar leasing kan väl erfarenheterna inte vara så förfärligt mångåriga, eftersom vägverket endast under de två senaste åren haft möjlighet att hyra in fordon enligt dessa regler. Om vi sedan har olika uppfattningar om huruvida det ärdyrareeller billigare, kan det bero på vad vi sätter vår tillit till. Jag har stor anledning att sälta tillit lill äskandena i det av vägverkets generaldirektör och styrelse undertecknade budgetförslaget. Del kommer naturligtvis alt slå skrivet i riksdagens protokoll atl Kurt Hugosson haren annan uppfattning. Men jag föredrar nog alt hålla mig till den officiella framställningen från statens vägverk.

När tror kommunikationsministern atl förrådsfonden kan avskaffas och del nya budgetsystemet träda i kraft? Ja; det är inte mycket idé att jag tror så värst mycket om del, för detta ärju frågor som jag inte råder över. Men jag vet

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

att man inom regeringen och framför alll inom budgetdepartemenlet är angelägen om alt få den här reformen satt i sjön snarast möjligt. Och del är som sagt riksrevisionsverket som sysslar med de praktiska detaljerna efter del principbeslut som lidigare fattades föratl få formerna klara. Jag kan inte länka mig atl del skall behöva dröja så förfärligt länge, men någon exakt tidpunkt kan jag inte uttala mig om.

ESSEN LINDAHL (s):

Herr talman! Kurt Hugosson har i sitt första anförande redogjort för de fyra till trafikutskotlels betänkande fogade socialdemokratiska reservationerna. Därför kommer jag i milt inlägg att inrikta mig på de speciella problem som berör Stockholmsregionen och som tas upp i reservation nr 2.

Vi socialdemokrater vill atl arbetet med ett dubbelspår på sträckan Älvsjö-Flemingsberg skall sällas i gång så fort som möjligt. Även projekteringen av dubbelspårets fortsättning lill Järna är mycket viktig, anser vi.

Vi har de senaste dagarna-eller kanske rättare sagt kvällarna-i TV matats med uppgifter om kollektivtrafikens otillräcklighet i våra glesbygder. Man har framhållit atl det inte är bra atl tågen och bussarna går lomma och alt linjerna är olönsamma. Men vårt problem är del rakt motsatta. Kollektivtrafiken dras med bekymmer också i vår största tätortsregion. Pendeltågstrafiken är nämligen populär. Ja, alltför populär skulle man möjligen kunna säga.

Elt exempel: Den timme på dygnet då antalet resande med pendeltågen är störst beräknas inte mindre än 2 500 passagerare bli hänvisade lill slåplats.

Kollektivtrafiken ökar, och pendellågstrafikens resurser räcker inte till. Vi socialdemokrater är verkligen inie uie i ogjort väder. Det tror jag alt kommunikationsministern ärberedd att intyga. Jag läste nämligen fören tid sedan i Svenska Dagbladet att kommunikationsministern hade varit ute och rest jusi med pendeltågen. Del är bra. Del var bara synd alt kommunikationsministern fick tid just i mellandagarna när ungefär hälften av dem som reser lill och från arbetet hade några extra lediga dagar. Jag har med slor tillfredsställelse noterat att kommunikationsministern i detla sammanhang sade följande:

"I mellandagarna i julas åkte jag själv pendeltåg i rusningstid mol Jakobsberg. Det var oerhört trångt och helt fullsatt trots atl många var lediga." Ja, kommunikationsministern gjorde den reservalionen alt del inte var helt normal beläggning de dagarna. Kommunikationsministern sade vidare:

"Menar vi allvar med au begränsa bilismen lill och från jobbet måste vi ha en bra kollektivtrafik. Men några begränsningar är inte möjliga förrän vi i delta fall har dubbelspåret."

Jag kan helt och fullt instämma i de synpunkterna. Det är precis så som allmänheten i denna stora region upplever vardagen. Men del är litet knepigt detta. SL, Stockholms lokaltrafik, har tvingats sälla in avlastande busstrafik parallellt med tågen. Del är naturligtvis inte särdeles lyckat. Det är inte någon

bra lösning. En sådan åtgärd är, herr kommunikationsminister, för oss politiskt verksamma i denna region myckel svår att förklara och försvara inför allmänheten.

Inrättandet av en station vid Flemingsberg är en väldigt viktig del i en förbättrad kollektivtrafik, och förseningen av utbyggnaden mellan Älvsjö och Flemingsberg gör atl hela pendeltågsproblematiken i Stockholm får vänta på sin lösning.

Även sträckan Stockholm-Märsta och norrut får vänta. Så sent som i höstas uttalade etl enigt trafikutskott i anslutning lill en motion, vilken i någon mån var inspirerad av irafikutskottets vice ordförande, atl vi med intresse emotsåg, efter erforderiiga utredningar, en utbyggnad av trafiken även norrut. I avvaktan på en redovisning av SJ:s uppdrag att projektera ett nytt dubbelspår på sträckan Älvsjö-Flemingsberg är emellertid regeringen inte nu beredd alt tillstyrka medelsförbrukning för projektet.

Otrivseln leder till att allt fler använder bilen för sina arbetsresor. Det medför, såvitt jag kan förstå, samhällsekonomiska föriusler genom en ökad energiförbrukning. Politiker i alla partier har under de senaste kvällarna i televisionen talat om att vi skall se till att hålla bilismen låg i innersladsom-rådena och i tälorlsregionerna. När vi också kan peka på alt utvecklingen leder lill samhällsekonomiska förluster genom ökad energiförbrukning borde förbättrad kollektivtrafik vara någonting som vi över alla partigränser kunde vara rätt överens om.

I den socialdemokratiska reservalionen framhålls också, som Kurt Hugosson sade i sitt inlägg, att det blir en god sysselsättningseffekt av ett dubbelspår på sträckan Älvsjö-Flemingsberg. Under en femårsperiod skulle denna utbyggnad ge arbete åt ca 600 pesoner per år. Enligt upplysningar av SJ inför trafikutskottet är en mycket slor del av dessa arbeten lämpliga alt utföra som beredskapsarbeten, lågt räknat 300 per år.

Vi har som bekant en hög arbetslöshet bland byggnadsarbetarna f n. Jag läste i går att i genomsnili i landet 9,2 % av byggnadsarbetarkären går i sysslolöshet. Jag har hört att Stockholmsregionen ligger högre än riksgenomsnittet. Vi socialdemokrater anser inte minst mol denna bakgrund att det är angelägel atl arbetena med dubbelspåret Älvsjö-Flemingsberg snarast sätts i gång.

Det är viktigt med ökade offentliga investeringar inom just kommunikationssektorn, framhåller vi i den socialdemokratiska motionen 654. Här kan vi då, herr kommunikationsminister, peka på elt riktigt meningsfyllt och nyttigt arbete som bör komma till utförande.

Pendeltågen är vikliga för våra mest expanderande områden i Stockholmsregionen. Resandet ökar snabbt. Det behövs ytteriigare spårutbyggnader. Det vore ledsamt om vi inte kunde vidareutveckla ett kollektivt trafiksystem därför att det har blivit alllför populärl. Kollektivirafiken är underdimensio-nerad i glesbygderna, men tyvärr finns det också bekymmer där irafikun-derlaget växer alltför snabbi.

Det behövs 27,5 miljoner enligt motionen 1236-påståendet bygger på SJ:s beräkningar-för att arbetet på etl iredje och ett fiärde spår Älvsjö-Flemings-

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom komm unika Hons -departementets verksamhetsområde

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

berg skall kunna sättas igång. Jag har uppmärksammat att kommunikationsministern väldigt ofta talar positivt, varmt och innerligt om kollektivtrafiken, och det noterar vi med tillfredsställelse. Här ges ju, herr kommunikationsminister, ett tillfälle atl i praktisk handling förverkliga en sådan målsättning.

Slutligen harjag i ett särskilt yttrande tagit upp förslaget om en utbyggnad och upprustning av järnvägsstationen Södertälje Södra. 1 motionen 379 framhålls att stationen togs i bruk för 51 årsedan. Tågtrafiken är omfattande och varierande, det vet vi, och den har ökat och ändrat karaktär under 1960-och 1970-talen. Antalet tåg och resenärer ökar snabbt. Trots detta är stationen och spårområdet i stort sett oförändrade. Stationen är såväl irafikmässigt som från allmänhetens synpunkt mycket dålig och motsvarar knappast de krav som kan ställas 1978. Genomgripande ombyggnader och en upprustning måsle betecknas som nödvändiga såväl för pen del lågstrafiken som för Oärrlrafiken som ju berör samma slationsområde, vilket kanske är litet ovanligt i sammanhanget. Motionären Lennart Andersson kommer i debatten ytterligare all utveckla synpunkter på denna myckel viktiga fråga.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Om jag hade suttit på min gamla plats i denna kammare hade jag kunnat instämma i åtminstone två tredjedelar av Essen Lindahls anförande. Jag delar helt hans uppfattning att den kollekliva trafiken lill och från Stockholm är otillräcklig. Kapaciteten räcker inte till, och trivseln blir därigenom direkt otillfredsställande.

Del är rikligt atl jag i mellandagarna åkte med ett pendeltåg i rusningstid. Jag försäkrar Essen Lindah I att den erfarenhet jag då gjorde var fullt tillräcklig för att jag skulle få klart för mig atl kapaciteten är otillräcklig, trots att många människor då var lediga.

När ett trafikmedel blir otrivsamt blir det inte heller attraktivt. Del är klart atl del konserverar människors benägenhet atl använda sina privatbilar. Men del är inte bara del. Jag undrar hur det skulle se ut i den här stan om alla som åker privatbil ställde bilarna hemma. Det skulle bli fullständigt kaos. Tiotusentals människor skulle inte kunna komma till sina jobb på morgnarna, inte heller komma hem på kvällarna. Hela resonemanget om atl ersätta privatbilåkandet med kollektivt åkande är ganska meningslöst innan de kollektiva irafikmedlen har tillräcklig kapacitet.

Hur skall vi nu kunna öka pendeltågens kapacitet, och när kan det ske? Ja, det är klart atl dubbelspåren söderut är nödvändiga, och de kommer naturiigtvis. Men viskall ha klart för oss alt del kommerait ta tid innan de är färdiga. SJ säger preliminärt alt man får räkna med att del lar åtta år att få dem utbyggda. Då är det naturligtvis angelägel alt man kommer i gång så fort som möjligt-del är jag den förste alt hålla med om. Men vi kan rimligtvis inte gå till riksdagen med några förslag förrän den projektering som regeringen för några år sedan anbefallde SJ atl göra är klar. Enligt uppgift skall den vara klar i sommar. Jag kan försäkra Essen Lindahl all så fort den projekteringen är klar

och man har träffat avtal om finansieringen av projektet mellan staten, Stockholms kommun och Stockholms läns landsting är jag beredd all för riksdagen framlägga förslag om anslag för elt så snabbi igångsättande som möjligt. Jag inser att det är nödvändigt.

Man räknar alltså i dag med all.delta sedan kan ta åtta år; det kanske kan ta mera - vad vet vi? I avvaktan på all detla blir färdigt måste vi naturligtvis vidta andra åtgärder, som snabbare ger kapacitetsökning. Då har vi att ta till en förlängning av de nuvarande pendeltågen. Man kan säkerligen förlänga dem med två vagnar, öka dem från åtta lill tio vagnar. Men för atl kunna använda så långa tåg måste vi bygga ul alla perronger i motsvarande mån. Jag vet alt SL-chefen är inställd på au lägga fram förslag om sådana åtgärder. Men del kräver naturiigtvis också förhandlingar och avtal mellan staten och SL rörande finansieringen av denna nyanskaffning och ombyggnaden av perrongerna. Men del måste naturligtvis gå att lösa de frågoma. Även i det avseendet är jag beredd alt medverka så snart förslag föreligger.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapilalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

ESSEN LINDAHL (s) kort genmäle:

Herr tal man! Jag vill tacka kommunikationsministern för hans anförande -del andades en positiv inställning lill dessa, som jag också kan erkänna, myckel svårlösta problem. Vi hade i början av denna riksdag, den 12 januari, vissa samtal i kammaren omkring dessa problem. Jag noterade redan då kommunikationsministerns positiva inställning. Han sade: "Jag delar Anna Lisa Lewen-Eliassons åsikt att en järnvägsstation i Flemingsberg är en mycket angelägen fråga som bör lösas."

Kommuniktionsminislern fortsatte i ett senare inlägg: "När ärendet kommer från SJ måste det prövas." Jag förstår också den saken. "Om det föreligger", sade kommunikationsministern, "fullständiga handlingar med ritningar osv. är del naturligtvis tänkbart att man kan sälta i gång och bygga under detta år."

Kommunikationsministern sade vidare: "Jag vet inte i vilken form SJ kommer all presentera ärendet. Det skall jag la reda på, men f. n. kanjag inte svara på den här frågan." Om inte SJ försinkade ärendet var kommunikationsministern beredd att prioritera utbyggnaden.

Herr kommunikationsminister! Detla låter som skön musik i mina öron. Nu har det gått åtta veckor sedan vi hade den debatten. Kanske kan kommunikationsministern i dag lämna kompletterande upplysningar om SJ:s ställningstaganden och överväganden.

Det äretl faktum att statsmakterna bidragit till att skapa denna situation genom utbyggnaden av Huddinge sjukhus och utbildningsinstitutionerna därstädes för läkare och tandläkare, vårdyrkesskolor och en ny psykiatrisk institution kopplad till kriminalvården. Dessa åtgärder av statsmakterna alstrar ökad trafik i detta område.

En initierad person sade för en lid sedan: Förhandlingarna mellan SJ och landstinget går bra, men vi är utomordentligt osams vad gäller kostnadsfördelningen. Del är en knäckfråga, herr kommunikationsminister. Lycka till med att lösa även del problemet!

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapilalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

LENNART ANDERSSON (s):

Herr talman! Historien upprepar sig. Del finns anledning alt i detta ärende på nytt påminna om denna gamla sanning.

När riksdagen diskuterade och beslutade om järnvägens nuvarande sträckning förbi Södertälje Södra och om byggandet av järnvägsstationen Södertälje Södra var del en myckel seg och långdragen behandling här i riksdagen. Nu har Södertälje på nytt kommit i den situationen att det är nödvändigt atl diskutera frågan här i riksdagen.

Riksdagens beslut på 1920-talet om hur Södertälje Södra skulle se ut innebar en för den tiden myckel framsynt planering. Den kapacitet som järnvägsstationen gavs från börian var för den liden mycket god, men kapaciteten i dag och för framtiden är helt otillräcklig. Under de drygt femtio år som stationen varit i bruk har det skett endast vissa förbättringar av stationen i mitten av 1960-lalel, i anslutning till avtalet mellan SJ och SL om lokaltrafiken. 1 övrigt har praktiskt tagel ingen upprustning skett.

1 det här sammanhanget är det också nödvändigt all framhålla att Södertälje Södra är den enda fjärrlågsstalionen utöver Stockholms central i hela Stockholms län. Vid stationen förekommer såväl fjärrtåg som regional-irafik och lokaltrafik. Det är denna mångsidighet i trafiken som ger Södertälje Södra en särställning bland övriga stationer i länet.

Det är nödvändigt all på nytt framhålla alt byggnadernas beskaffenhel i dag är undermålig. Väntsalen är för trång. De tusentals resenärerna har alllför smala förbindelsegångar mellan plattformarna och alllför trånga trappor atl gå i. Det finns ingen personhiss. Alla människor som på någol sätt har svårt atl gå i trappor får därmed mycket slora svårigheter att byta plattform. För resenärer med barnvagn eller bagage uppstår också slora svårigheter.

Dessa förhållanden är särskilt betungande för resenärerna eftersom man vid denna station mycket ofta är tvungen att byta plattform. Spårkapaciieten i dag är otillräcklig för att ta in tågen vid samma plattform. Jag måsle också framhålla att säkerheten vid stationen inte är till fyllest.

Plattformarna är alltför smala, och med det mycket stora antalet resenärer uppstår del dagligen rält allvarliga säkerhetsrisker.

Vad har då Södertälje kommun och olika representanter för kommunen gjort under årens lopp? Många framställningar har gjorts lill Stockholms läns landsting och SL:s styrelse med krav på upprustning och modernisering av stationerna. Dessa framstötar har gjorts av representanter för olika partigrupper, och i Södertälje är det politisk enighet mellan partierna om att det är nödvändigt att vidta åtgärder vid den här stationen. Men alla dessa framställningar till landstinget och SL:s styrelse har avslagils, många gånger med hänvisning till att del inte gått att nå en överenskommelse mellan SL och SJ om hur kostnaderna skall fördelas. Det har nu också lett fram till atl Södertälje befinner sig i en hopplös situation. I Södertälje är vi alla överens om alt etl nytt, mera samlat grepp måste las i denna fråga.

När det gäller Södertälje Södra är det inte endast SL och landstinget som är huvudmän - även SJ har betydande del av trafiken vid stationen, och vi hävdar från vår sida att då har SJ också elt slort ansvar för all stationen rustas

upp. Därför är detta också etl ärende för riksdagen och för kommunikalionsministem.

Vi hävdar att det inte längre går att enbart hänvisa till att de två parterna -SJ och SL-skal I ta initiativ. Situationen är nu sådan alt enligt min bedömning också stalsmaklerna måsle la initiativ i frågan. Vi kan från Södertäljes sida inte längre acceptera alt departementet bara sitter och väntar på initiativ från de två parterna.

Min motion är skri ven föratt visa på de dåliga förhållanden som i dag råder, samtidigt som den uttrycker ett enhälligt krav från Södertälje på alt snara åtgärder vidtas.

När vi från kommunens sida bedömt framtiden har vi inte kunnat komma fram till någon annan slutsats än att det är nödvändigt atl hela Stockholmsregionen och Södertälje får en större medelstilldelning för atl rusta upp kollektivtrafiken, så alt de kollektiva kommunikationerna över huvud taget skall kunna fungera när vi kommer fram till mitten av 1980-talet. Den här frågan gäller Södertälje kommuns och regionens fortsatta ulveckling.

Herr talman! Med hänvisning till vad jag här sagt ber jag att få yrka bifall till motionen 379.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikations -departementets verksamhetsom- , rade

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Del finns statistik på del mesla i vårt land, och det skulle säkert gå alt få fram statistik på hur många människor som dagligen rör sig på landets järnvägsstationer. Jag har ingen sådan statistik, men man kan slå fast atl det är elt mycket stort antal. Tänk då tanken alt andra lika fiitigt frekventerade lokaler skulle se ut som väntsalarna på järn vägsstal ionerna! Kan ni tänka er banklokaler, kontor, vänimm, samlingslokaler, aflarer och liknande ställen i samma skick som järnvägens väntsalar? Nej, det är endast på en järnvägsstation man i dag finner snusbruna väggar eller trista kakelplattor på väggarna. Bara där finns de trista träbänkarna. Bara där är reklamaffischerna för olika resmål det enda som lyser upp. Samtidigt som andra lokaler snyggals upp och moderniserats är vanligtvis den enda förändringen på en järnvägsstation att lidens tand gjort den ännu mer frånstötande.

För riksdagens ledamöter, som reser mer än andra, behöver man naturligtvis inte beskriva huren järnvägsstation ser ut. Men tydligen behöver man påminna om det. Tydligen har den här synen blivit så vanlig att man anser alt så skall del vara. Men varför? Den frågan behöver ställas. Tag vilken station som helst här i landet - den kan ligga i Norrköping, Nässjö, Alvesta eller var som helst - och jämför väntsalen med andra lokaler där många människor skall vistas. Den jämförelsen utfaller verkligen inie lill statens järnvägars fördel.

Järnvägsstationerna har traditionellt spelat rollen som samlingspunkt, särskilt på de mindre orterna. Den rollen har naturiigtvis minskat i takt med nedläggningen av stationer. Men överallt där en järnvägsstation är öppen besöks den av åtskilliga människor. Många passerar den till och från tågen. Andra tillbringar där sina väntetider för avgående eller ankommande tåg.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kom munika Hons -departementets verksamhetsområde

1 motionen 1203 harjag och elt antal medmotionärer från vpk ställt frågan: Varför kan inte väggarna målas i ljusa, trivsamma färger, sillmöblerna få en trivsammare utformning och etl eller annat konstverk förekomma i en väntsal? Vi har också aktualiserat en så naturlig service som skolrum för resande med småbarn på större järnvägsstationer där lågbylen förekommer. Vi menar alt också åtgärder som underlättar för handikappade behövs. Atl SJ:s järnvägsvagnar inte är anpassade efter de handikappades behov bör ju inte nödvändigtvis leda till att stationer och väntsalar är lika illa planerade. Vi har också pekat på att gamla, förslitna och dåligt underhållna järnvägsstationer ofta innebär otillfredsställande arbetslokaler för SJ:s personal.

Motionärerna har vidare anfört att en upprustning av järnvägsstationerna också kan ses som etl led i strävandena alt skaffa lämpliga sysselsättningsobjekt för att motverka arbetslösheten bland byggnadsarbetarna. Vi menar att SJ:s problem i samband med dess ansträngda ekonomiska läge inte kan lösas genom eftersatt underhåll på byggnader och lokaler. Vi har funnit starka skäl för att riksdagen hos regeringen begär förslag rörande en upprustning av järnvägsstationerna.

Har då riksdagens trafikutskott tillstyrkt vårt förslag? Ånej! Ulskottet nöjer sig med att upprepa den artiga bugning inför förslaget som man gjorde redan för fyra år sedan. Utskottet hänvisar till del tidigare uttalandet och säger att utskollel då "i och för sig fann det önskvärt atl järnvägsstationerna upprustas och får en tidsenligare gestaltning. Utskottet förutsatte dock att SJ i sin fortlöpande invesieringsplanering och sina årliga anslagsframställningar beaktar behovet härav." Trafikutskottet förklarar sig vara av samma mening nu och avstyrker motionen.

Vad utskottet inte svarar på är hur dess förväntningar för fyra år sedan har infriats. Har det skett en upprustning under dessa år? Nej, sanningen är all detta har skett endast i någol undantagsfall. Det i och för sig önskvärda har inte hänt. Trafikuiskoiiel forisätter att hoppas, och järnvägsstationerna förslits.

Kunde inte utskottet ha företagit en liten inventering av hur det ser ul på olika håll i landet? Redan om utskottets egna ledamöter och suppleanter redovisat situationen på sina hemorter och på de sträckor de brukar färdas hade ulskottet fått etl bra underiag för etl ställningstagande.

Jag vill fråga utskottels talesman: Hur länge skall ni fortsätta med atl förutsätta att något som ni finner önskvärt skall ske utan all ni gör en beställning, när ni ser alt ingenting händer?

Jag vill erinra om alt kommunikationsministern i budgetpropositionen redovisar atl SJ:s persontrafik på järnväg ökat med drygt 20 Vn mellan 1973 och 1976. Han räknar med alt persontrafiken skall fortsätta atl öka under de närmaste åren. Del är alltså etl ökande antal människor som utnyttjar järnvägen som kommunikationsmedel. Och ändå ser järnvägssiationerna ut som om hela verksamheten vore under avveckling.

Helt rikligt anförs i propositionen alt "persontrafikens utveckling på järnväg blir beroende av kvaliteten och priset på de trafikljänster som järnvägen kan erbjuda i konkurrens med personbilar, bussar och flyg". Även

om det inte är den avgörande frågan, så måste också standarden på de lokaler allmänheten skall använda i samband med resor tillmätas betydelse i detla sammanhang. Jag yrkar, herr talman, bifall till motionen 1203.

STIG ALFTIN (s):

Herr talman! Jag har två motioner som trafikutskottet behandlat i betänkandet nr 12.

I motion nr 457 har jag tagit upp och redovisat betydelsen av alt kommunikationsradio installeras på SJ:s lok.

Utbyggnaden av Ijärrblockeringen innebär nu allt längre sträckor med helt obemannade järnvägsstationer och allt längre avstånd mellan ledningscentralerna där lokförarna har möjlighet till kontakt med ansvariga fjärrtågkla-rerare. Enmansbetjäningen på loken har också inneburit större krav och ett ökal ansvar för personalen.

Om en lokförare hastigt insjuknar pä loket eller om en olycka inträffar utefter SJ:s linjer, exempelvis vid någon av del slora antalet järnvägsövergångar som finns, då skulle kommunikationsradio vara en ovärderlig tillgång. Kommunikationsradio innebär möjligheter alt snabbi få koniakt med ambulans, läkare, polis och den hjälp som omedelbart krävs.

Kommunikationsradio är en arbetsmiljöfråga för personalen, men det är även en irafiksäkerhetsfråga som angår oss alla som trafikanter.

Statsanställdas förbund har under en längre tid försökt atl lösa den här frågan förhandlingsvägen med SJ. Den senaste skrivelsen från Statsanställdas förbund beträffande radioförbindelse i och från låg samt mellan konduklörspersonal och lokförare - den kom i december 1977 - säger följande: "Det är med beklagande vi från personalhåll konstaterar, alt SJ ännu ej löst mbricerade problem. Hela denna fråga har debatterats och diskuterats i flera år vid ett otal tillfällen utan synbart resultat."

Nu konstaterar trafikutskottet, precis som jag gjort i motionen, att tägradio och kommunikation mellan lok och trafikledning finns på sträckan Riksgränsen-Luleå samt inom Stockholmsområdet. Vidare att utbyggnad planeras.

Utskottet har emellertid behandlat min motion med en mycket positiv skrivning, och härför är jag helt naturligt glad. Utskottet betonar all man finner det, med hänsyn till både säkerhetsskäl och arbetsmiljö, angeläget alt utbyggnaden av kommunikationsradion i möjligaste mån påskyndas, och utskottet förutsätter även all så sker. Personligen tyckerjag naturiigtvis atl utskottet också kunnat kosta på sig att tillstyrka mitt förslag om en plan för den här utbyggnaden.

Herr talman! 1 motion nr 298 harjag tagit upp SJ:s roll som arbetsgivare i vår kommun.

1 år kommer SJ alt celebrera hundraårsjubileum i Bollnäs. Tyvärr ser framtiden inte så ljus ut.

SJ har en gång varit den största arbetsgivaren i Bollnäs med ca 1 500 anställda. Som redovisats i motionen har ca 1 000 arbelstillföllen försvunnit

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapir talbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsom -rade

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

genom alt SJ har avvecklat eller centraliserat sin verksamhet, och del är mycket i en kommun av Bollnäs storlek.

Exempelvis var SJ:s driftverkstad i Bollnäs en av de större i landet. Nu är den avvecklad. Vi har visseriigen en enhet kvar, som bl. a. innefattar avdelningar för mekanisk verkstad, Iruckverkstad, plåtslageri, smedja och fjäderverkstad.

En rad faktorer gör alt verkstadens framtid är mycket oviss, och del påverkar även verksamheten och anställningstryggheten för de anställda. En sådan orsak är det anställningsstopp som varit rådande under lång tid och som inneburit att antalet anställda har reducerats till en tredjedel mot vad det en gång varit.

Utredningar visar att reduceringen av antalet anställda genom s. k. naturlig avgång, kopplad lill anställningsstopp, inte kan tillålas forlsälia om SJ:s verkstad i Bollnäs skall finnas kvar och kunna fullfölja sina arbetsuppgifter.

Det här förhållandet är olyckligt för vår kommun, som behöver fler arbetstillfällen, särskilt på verkstadssidan. Bollnäs ligger inom stödområdet på gränsen mot inre stödområdet och uppvisar i slort sell samma problem som detla. I samband med Länsplanering 74 redovisades alt kommunen behövde ca 1 500 arbelstillföllen för att komma i nivå med medeltalet och bättre lottade kommuner i landet.

Vi har från kommunen och de anställdas organisationer gjort en rad uppvaktningar, bl. a. inför förra regeringen och SJ:s centrala ledning, där vi även framfört olika synpunkter och förslag till lösningar. De förslagen finns konkretiserade i vår motion.

Utskottet har i sin skrivning bl. a. framhållit att anpassningen av verkstads-rörelsens omfattning har måst ske i förhållande till SJ:s verksamhet i stort och atl hänsyn inte enbart kan tas till en verkstad ulan att bedömningen måste avse samtliga verkstäder. Detta är synpunkter som även vi motionärer kan dela. De slår inte heller i konflikt med de förslag som framförts i vår motion. Utskottet förutsätter dock i sin skrivning att även arbetsmarknads- och regionalpolitiska synpunkter i vederbörlig mån skall beaktas.

Jag anser att det är på liden att man från de statliga kommunikationsverkens sida i större utsträckning än hitintills tar etl vidgat samhällsekonomiskt ansvar och betraktelsesätt på bekostnad av att benhårt hålla fast vid de förelagsekonomiska principerna i varie situation. Då kommer helt naturligt frågor som berör arbetsmarknads- och regionalpolitiken liksom servicen för allmänheten med i den värdering som måste göras.

Som motionärer har vi förutsatt atl berörda parter och representanter för regering och riksdag vid överiäggningar med berörda verk och SJ:s centrala ledning skulle överväga de förslag och synpunkter som anförts i motionen. Partikamraten Olle Östrand har i elt särskilt yttrande, som är fogat till ulskottets betänkande vid punklen 4, återgivit något av de synpunkter som anförts i motionen.

Hert talman! Jag ber härmed att få yrka bifall lill vår motion 298 och till motionen 1217 av Gunnel Jonäng m. fl., som också den lar upp problemen vid SJ:s verkstad i Bollnäs.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! En av de viktigaste irafikpoliliska åtgärderna i dag är att främja kollektivtrafiken och minska privatbilismen i tätorterna. Allt flera undersökningar visar atl den ökade biltrafiken särskilt i storstadsområdenas centrala delar utgör etl direkt hot mot människornas hälsa.

En ganska stor enighet råder om all del är nödvändigt atl bygga ul den kollekliva trafiken. En sådan satsning måste kombineras med åtgärder för att kraftigt minska privatbilismen, i synnerhet i tätorter men också när det gäller resor mellan skilda Orter. Samhällsekonomiska,energipoliliska, miljömässiga och sociala synpunkter måste vägas in vid bedömningen av olika trafikalier-nativ.

Mol bakgrund av vad jag nu har sagt vill jag nämna ett par konkreta exempel, där trafikutskoltet inte har varit särskilt konsekvent i fråga om en sådan inriktning av trafikpolitiken som skulle underlätta kollektivtrafiken. Del gäller möjligheterna för statens järnvägar att erhålla en förstärkning av kapaciteten för persontrafiken mellan Södertälje Södra och Stockholm. Både förslaget om en genomgripande ombyggnad och upprustning av järnvägsstationen Södertälje Södra och förslaget om en utbyggnad av spårkapaciteten mellan Älvsjö och Flemingsberg, som skulle möjliggöra genomförandet av sådana förbättringar nu, har utskottet avvisat.

Jag vill i det sammanhanget deklarera att vi inom vänsterpartiet kommunisterna i enlighet med våra lidigare förslag och ställningstaganden givetvis ansluter oss lill förslaget om utbyggnad på sträckan Älvsjö-Flemingsberg. Jag yrkar därför bifall lill reservationen 2 i denna del.

1 Södertälje har vi, som Lennart Andersson också varit inne på i sill inlägg, elt problem som är mångårigt och som är känt i vart fall inom hela Storslockholmsregionen som "Södra-eländet". Problemet berör ca 8 000 resande per dag, och det gäller främst pendeltågstrafiken mellan Stockholm och Södertälje central. Det handlar om ett 50-tal tågbyten per dag vid Södertälje central, där passagerarna tvingas att byta plattform. Vid dessa tåg-och platlformsbyten tvingas alla passagerarna ner i vad passagerarna har döpt lill råttgångar, den tunnel som förbinder de olika plattformarna. Det är ofta mellan 200 och 300 trafikanter, varav en del med bagage och barnvagnar, som skall möta i stort sett lika många trafikanter från motsatt håll i mycket branta trappor som är ca 2 meter breda och som kan liknas vid stora råtthål.

Vänsterpartiet kommunisterna har tagit upp det här problemet flera gånger, bl. a. i Stockholms läns landsting, och också anvisat konkreta förslag till hur problemet kan lösas. Förslagen har emellertid bara delvis tillmötesgåtts; några fler omstigningar vid en och samma plattform har exempelvis införts för några år sedan. Huvudfrågan, som Lennart Andersson har tagit upp i sin motion och talat om tidigare under debatten, har emellertid inte lösts. Här har landstingets majoritet hänvisat dels till svårigheteratt komma överens mellan SL och SJ, dels till att man inte har de pengar till förfogande som behövs för en ordentlig lösning av problemet.

Herr talman! Det måsle för var och en som har tagit del av problemet stå klart att nuvarande förhållanden inte längre kan fö fortsätta att råda. Många

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapilalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

människor avstår eller tvingas att avstå från att använda kollektivtrafiken på grund av de miserabla förhållanden som nu råder vid Södertälje central. De skandalösa förhållanden, som i alltför många år har fött råda under resultatlösa diskussioner mellan landstinget, statens järnvägar och Södertälje kommun, måste ändras. Jag menar alt riksdagen nu bör la ställning för att medverka till alt bringa "Södra-eländet" ur världen. Man måsle nu ta ställning fören sådan lösning, alldeles bortsett från övriga ställningstaganden då del gäller förbättringar och utbyggnad av pendellågstrafiken både söder och norr om Stockholm. Mot denna bakgrund yrkar jag, herr talman, bifall lill motionen 379.

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Man skall kanske svara med anledning av de senaste talarnas anföranden och deras motioner - inte minsl av artighet mot motionärerna.

Jag vill då först ta upp Lennart Anderssons och Tore Claesons synpunkter på Södertälje Södra. Alla är vi medvetna om att de förslag som så småningom måste läggas fram och utvecklas kommer att gälla en jätteinvestering på miljardbelopp. Här måste en ordentlig samordning kunna ske. Anvisningar måste lämnas från landstinget, kommunerna och SL till myndigheterna, innan man mera definitivt kan behandla de här problemen. Jag förutsätter också att den nya proposition som kommunikationsministern aviserat och som gäller kommunernas större ansvar i viss mån också kan påverka frågans behandling. Utskollel har ju i princip sagt ifrån alt det måsle ske någonting och har också visat sig positivt inställt till motionärernas synpunkter.

Nils Berndtsons lilla beskrivning av våra SJ-väntsalar måste jag i stort sett instämma i. De skulle behöva en "ansiktslyftning" och inte som nu bara utgöra ett slags värmesluga för människor. De måste bli något slags PR för hela SJ. Jag är övertygad om att SJ:s ledning i det sammanhanget är beredd att vidta vissa åtgärder. Del behöver ju inte göras någonting märkvärdigt för atl skapa en viss trivsel på de SJ-stationer där tågen stannar. Det kan man begära och del iror jag också kan bli verklighet inom en nära framtid.

Stig Alftins synpunkter på kommunikationsradion är ytterst viktiga. Jag är övertygad om att denna fråga kommerait vara en av de första som den nya SJ-generalen tar itu med, eftersom del är en säkerhetsfråga. Anledningen till att arbetet fördröjts är närmast alt man vill finna etl kommunikationsradio-syslem som är tillräckligt modernt och väl anpassat till framtida förhållanden. Härvidlag har också utskottet uttalat sig mycket positivt.

Avslutningsvis villjag ta upp frågan om Bollnäs. Man kommer inte ifrån att SJ måsle se problemet mot en bredare bakgrund. Det är SJ:s uppgift alt se till att de här företagen klarar sig ekonomiskt. Vi har AB Gävle Vagnverkslad och verkstäderna i Bollnäs och Östersund atl länka på; det fordras en viss samordning mellan dessa tre arbetsplatser. Kommer det alt uppslå sysselsättningsproblem i detta sammanhang är det inte i sista hand SJ som skall handlägga dem, utan det blir AMS och direkt berörda departement som får försöka klara problemen. Vi måste alltså se till all del blir ett effektivt arbete

ulfört i de förelag som existerar för atl sysselsättningen över huvud taget skall kunna upprätthållas.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Jag har funnit alt trafikutskottets logik hallaren aning i denna fråga. Man tycker att det här är ett bra förslag, men trots detla avstyrks det.

Man måste fråga sig - och det trorjag herr Lolhigius instämmer i-om det är nödvändigt att SJ:s järnvägsstationer skall ha en i särklass sämre standard än andra offentliga lokaler. Är man ense om alt del inte bör vara på del sättet, tycker jag också att det är dags för åtgärder. Det enda argument mot molionskravet som jag kan finna i utskotlsbelänkandet är all man förväntar sig initiativ från SJ. Men vad ärdet som ger ulskottet anledning att förvänta sig etl sådant initiativ? Har inte vanhävden av våra stationshus pågått tillräckligt länge föratt det skall finnas skäl alt la initiativ från riksdagens sida. Del är i alla fall så jag ser på frågan.

Nu sade herr Lolhigius alt man av artighet borde behandla motionerna i debatten. Jag har ingen anmärkning mot artigheten vid behandlingen av min motion vare sig från trafikutskottel eller från herr Lolhigius, men låt mig ändå säga: det är bra med artighet, men det är faktiskt ännu bättre med resultat.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementels verksamhetsområde

LENNART ANDERSSON (s):

Herr talman! Herr Lolhigius talade om att en uppmslning och modernisering av Södertälje Södra skulle kräva miljard belöp. Jag utgår från att del var en felsägning, eftersom vi fortfarande talar om en summa av några få miljoner. De krav som jag tar upp i min motion gäller åtgärder på ungeför 15 milj. kr., och med hänsyn lill den nyckelställning som denna fiärrtågslation har i hela regionen anser vi att detta belopp är mycket väl motiverat.

Men vad vi för dagen absolut vill åstadkomma är en brytning av det dödläge som sedan länge har rått i de förhandlingar som pågår mellan SL och SJ. Jag har gång på gång här i kammaren försökt motivera alt även SJ har etl ansvar för alt vi kommer till ett positivt resultat när del gäller denna station. Kan herr Lolhigius och trafikutskottet hjälpa oss, så alt det i fortsättningen blir mera positiva förhandlingar, som leder till konkreta resultat för Södertälje Södra, är vi mycket tacksamma på kommunalt håll. Det är i detta sammanhang inte pengarnas storlek som är det avgörande hindret.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Jag tror all det i och för sig inte kan vara nödvändigt med en ny utredning för att se hur man bäst skall klara problemen och jag menar all ett belopp av den storlek som det är fråga om inte kan få vara avgörande. Jag behöver bara jämföra med vad som exempelvis investeras i tunnelbanestationer inom Stockholms kommun för att var och en skall förstå all 10-15 milj. kr. för en lösning av "Södra-eländet" i detta sammanhang inte är så stora pengar.

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m):

Herr talman! När jag uttalade mig om en kostnad på någon miljard inräknade jag hela trafiksystemet som sådant, och det borde jag inte ha gjort. Del rör sig i detta fall om andra summor.

Jag tycker däremot att det är felaktigt atl påstå atl Södertälje Södra skulle kunna betecknas som någon form av råtthål. Förhållandena där är inte bra, och SJ bör snarast medverka till en förändring i samarbete med kommunen.

Frågan om våra väntsalar tycker jag inte har den digniteten att trafikutskottet behöver föreslå riksdagen ett tillkännagivande för regeringen. Del räcker att vi talar om att vi tycker som herr Berndlson på den punklen. Atl SJ bör ta fram målarpenseln och snygga upp väntsalarna behöver man inte skriva lill regeringen om. Vi tror atl det räcker med detta påpekande.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Cari-Wilhelm Lolhigius tycker inte att man skall tala om råtthål, men det är faktiskt den närmaste liknelse man kan hitta, om man verkligen på platsen har studerat förhållandena. Det är en femtio år gammal anläggning, byggd efter den tidens förhållanden, som fortfarande måste vara i bruk och som omöjliggör för många äldre människor att över huvud taget använda sig av tågförbindelse från Södertälje.

Sedan vill jag också som en liten jämförelse med de 10-15 miljoner som det skulle kosta att lösa del här problemet påpeka atl de beslut som tagits exempelvis om den nya Skanslullsbron för att främja bilismen kommer alt innebära koslnader på i runt tal 200 milj. kr.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna i och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 3

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Essen Lindahl m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kurt Hugosson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet

nr 12 punkten 3 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Essen Lindahl

m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Kurt Hugosson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 134 Nej - 124

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapilalbudgeten Inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Mom. 2-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkten 4 Mom. 1 Ulskottets hemställan bifölls.

Mo m. 2

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 2 av Essen Lindahl m. fl. samt 3:o) motionen nr 1228 av Bertil Måbrink m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Essen Lindahl begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Bertil Måbrink begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen

angående irafikutskottets hemställan i belänkandet nr 12 punkten 4 mom. 2

antar reservationen nr 2 av Essen Lindahl m. fi. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 1228 av Bertil Måbrink m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bertil Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 117

Nej - 12

Avsför - 128

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i belänkandet

nr 12 punkten 4 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Essen Lindahl

m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Essen Lindahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 134 Nej - 124

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna nr 298 av Stig Alftin m. fi. och nr 1217 av Gunnel Jonäng m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bertil Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill alt kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i belänkandet

nr 12 punklen 4 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 298 av Stig Alftin m. fl. och

nr 1217 av Gunnel Jonäng m. fl.

Ja - 232

Nej - 19

Avslår - 7

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 379 av Lennart Andersson, och förklarades den förra propositionen vara med Övervägande ja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tore Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 231

Nej - 25

Avstår - 2

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1203 av Nils Berndtson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Berndtson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Den som vill au kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet

nr 12 punkten 4 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1203 av Nils Berndtson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Nils Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 243

Nej - 13

Avstår - 1

Mom. 6 och 7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1608 av Lars Werner m. ft.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bertil Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet

nr 12 punkten 4 mom. 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1608 av Lars Werner m. fl.

Mom, 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 3 av Essen Lindahl m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja beSvarad. Sedan Essen Lindahl begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller trafikutskottels hemställan i betänkandet

nr 12 punkten 5 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Essen Lindahl

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen- Då Essen Lindahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröslnjngsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 134

Nej - 122

Avstår - 1

Mom. 3-5

Kammaren biföll vad utskottet i desss moment hemställt.

Punkterna 6 och 7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 8 Mom, 1 Utskottets hemställan bifölls.

Mo m. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 4 av Essen Lindahl m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Essen Lindahl begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill all kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet

nr 12 punklen 8 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Essen Lindahl

m. fi.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Essen Lindahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 134

Nej - 114

Avstår - 9

Punkten 9

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6 De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

Föredrogs juslilieulskottets betänkande 1977/78:26 med anledning av propositionen 1977/78:69 om ändring i 6 kap. brottsbalken jämte motioner.

I propositionen 1977/78:69 hade regeringen (justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta ett i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i brottsbalken,

Förslaget innebar att bestämmelserna i 6 kap. brottsbalken om otukt med ungdom och förförelse av ungdom skulle ändras så att samma åldersgränser kom alt gälla för homosexuella och heterosexuella förbindelser.

I detta sammanhang hade behandlats dels de med anledning av propositionen vackla motionerna 1977/78:209 av Tore Nilsson (m),

1977/78:210 av Gunde Raneskog (c) och Sven Johansson (c) samt 1977/78:211 av Rolf Sellgren m. fi. (fp), i vilka tre motioner yrkats atl riksdagen skulle avslå propositionen, och

1977/78:212 av Jörn Svensson m. fl. (vpk), vari yrkats alt riksdagen skulle .upphäva 6 kap. 5 ij brottsbalken.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

dels den under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta motionen 1977/78:991 av Christer Nilsson (s), vari yrkats alt riksdagen skulle upphäva 6 kap. 5 i; brottsbalken.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen beträffande de homosexuellas straffrättsliga ställning skulle avslå motionerna 1977/78:209, 1977/78:210 och 1977/78:211,

2. att riksdagen beträffande incest med avslag på motionerna 1977/78:212 och 1977/78:991 godkände vad utskottet anfört om bibehållande av 6 kap. 5 ?; brottsbalken,

3. att riksdagen beträffande lagtexten skulle anta det genom propositionen 1977/78:69 framlagda förslaget till lag om ändring i brottsbalken.

Reservationer hade avgivits

1. av Gunde Raneskog (c) som beträffande de homosexuellas straffrätts
liga ställning ansett att utskottet under I bort hemställa

att riksdagen med biföll till motionerna 1977/78:209, 1977/78:210 och 1977/78:211 skulle godkänna vad reservanten anfört om bibehållande av 6 kap. 4 och 8 ijij brottsbalken i nuvarande lydelse,

2. av Lisa Maltson, Eric Jönsson, Arne Nygren, Lilly Bergander, Carl
Lidbom, Helge Klöver och Mats Segerstedt (samtliga s) som beträffande
incest ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1977/78:212 och 1977/78:991 skulle godkänna vad reservanterna anfört om bibehållande av 6 kap. 5 S brottsbalken och införande i 11 S samma kapitel av en åtalsregel rörande brott mot 5 !;,

3. av Gunde Raneskog (c) som beträffande lagtexten - under förutsättning
av bifall till reservalionen nr 1 - ansett att utskottet under 3 bort
hemställa

alt riksdagen skulle avslå propositionen 1977/78:69,

4. av Lisa Mattson, Eric Jönsson, Arne Nygren, Lilly Bergander, Carl Lidbom, Helge Klöver och Martin Segerstedt (samtliga s) som beträffande lagtexten - under förutsättning av bifall till reservationen nr 2 - ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen skulle anta det genom propositionen 1977/78:69 framlagda förslaget till lag om ändring i brottsbalken med de ändringar

a) att som ett nytt sista stycke i 6 kap. 11 i; brottsbalken skulle upptas elt stadgande av innebörd alt gärning som avsågs i 5 S, dvs. incest, skulle få åtalas av åklagare endast om åtal av särskilda skäl fanns påkallat urallmän synpunkt och alt åtal skulle fö väckas endast efter förordnande av riksåklagaren,

b) alt härav betingad ändring vidlogs i ingressen till det nämnda lagförslaget.

CARL LIDBOM (s):

Herr talman! Del är med en viss förstämning jag konstaterar all vår opolitiske justitieminister är så till den grad opolitisk atl han inte anser sig behöva iaktta pariamentarismens reglerom regeringens ansvar inför riksdagen. Enligi fast pariamenlarisk sedvänja åligger del elt statsråd att försvara sina egna propositioner i riksdagen. Men herr Romanus bänk står tom här i dag.

Jag vet inte om justitieministerns frånvaro är ett utslag av omdömeslöshet eller avslöjar hans ringaktning för riksdagsarbelet. Man för hoppas atl del inte är ekonomiministerns dåliga exempel från finansdebatten i förra veckan som böriar smitta av sig på de andra statsråden.

Riksdagen har annars inte besvärat justitieministern i onödan, och justitieministern har sannerligen inte besvärat oss i onödan. Det har varit en stillsam syssla att vara ledamot av justilieulskotiet under den tid herr Romanus varit chef för justitiedepartementet.

Under hela den lid som gått sedan regeringsskiftet hösten 1976 har herr Romanus inte försett justilieulskotiet med fler än två eller tre propositioner av någon beskaffenhet. En av de propositionerna kommer upp till behandling inom kort här i kammaren. Den handlar om bötesförvandling. Den har avstyrkts av etl enhälligt justitieutskott som begär ny utredning och ett bättre förslag från justitiedepartementet.

Den andra propositionen jag syftar på är den vi skall diskutera här i dag. Den handlar om ändringar i brottsbalkens sedlighetskapitel. Det är en stympad proposition, där justitieministern tagit tillbaka hälften av de förslag han lagt fram för granskning i lagrådet.

Mot den bakgrunden tyckerjag att riksdagen kunde ha haft rätt alt förvänta sig att justitieminisiern skulle vara här i kammaren i dag för alt försvara det lilla som är kvar av en av hans fölaliga propositioner.

Herr talman! Med detta är det nu som det är - vi för klara oss utan justitieminister. Låt mig i stället övergå lill själva saken.

Del ärende vi skall behandla rör två frågor: den ena är särreglerna för homosexuella i brottsbalkens bestämmelser om olukt med ungdom och förförelse av ungdom, den andra är incestbrottet.

Om den första frågan kan jag fatta mig kort. Skälen för att avskaffa särreglerna för homosexuella i 6 kap. 4 och 8 iJS brottsbalken är övertygande, och jag har i den delen ingenting emot förslaget i propositionen.

Den andra frågan är betydligt svårare. Incestbeslämmelsen i 6 kap. 5 ij brottsbalken tar sikte på frivilliga sexuella förbindelser mellan vuxna människor, som står i nära släktskapsförhållande till varandra; det rör sig om samlag mellan far och dotter, mor och son eller mellan helsyskon.

De skäl som har brukat åberopas för alt kriminalisera incestuösa förbindelser har varit dels arvsbiologiska, dels etiska. I lagrådsremissen ansåg sig justitieministern med stöd av två utredningar och en omfattande remissbehandling kunna konstatera att inte någotdera av skälen var hållbart, och han föreslog därför att straffbestämmelsen skulle upphävas. Orsaken till alt han inte vidhållit sill förslag i propositionen är atl han efter lagrådsremissen

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

uppläckt att det finns en stark opinion ute i landet mol förslaget.

Skrivningarna i propositionen har drag av både opportunism och cynism. Opportunism är det därför atl justitieminisiern ändrat sig av motiv som det är svårt alt förslå att en opolitisk justitieminister med ett förfiutet i högsta domstolen kan finna förenliga med sin integritet och sina krav på saklighet. Han har ändrat sig, inte på grund av all han blivit övertygad om all han haft fel, utan på grund av att han funnit del bekvämast att ge vika för ett opinionstryck. Cynism är del därför att justitieministern är väl medveten om atl incestprocesser och fängelsestraff som ådöms för incest innebär etl avsevärt lidande, inte bara för den brottslige utan också - och kanske mest -för hans anhöriga. Familjen blir hjälplöst skandaliserad, och familjemedlemmarnas tillvaro kan bli ganska outhärdlig, särskilt om de bor på en liten ort där alla känner alla.

Justitieministern vel alll detla, och han vet också all fängelsestraff är etl kriminalpoliliskt verkningslöst medel i inceslfallen. Ändå vill han att människor även i framtiden skall anhållas, häktas, dömas och avtjäna straff för dessa handlingar, som han själv anser inte borde vara strafföelagda.

Nåja, detla må till sist vara en sak mellan justitieministern och hans samvete, eftersom vi inte har tillfälle att föra den diskussionen med honom här i dag. Även om jag inte kan följa med justitieministern i hans snabba lappkast, vill jag gärna erkänna alt frågan om incestbrotlels vara eller inte vara är utomordentligt svårbedömd. För min del delar jag justitieministerns uppfattning atl de arvsbiologiska skäl som brukat åberopas lill stöd för inceslparagrafen inte kan anses hållbara. Beträffande de eliska skälen är jag däremot tveksam. Den nuvarande ordningen som kriminaliserar förbindelser mellan far och dotter eller bror och syster men inte förbindelser mellan far och son eller mellan bröder är från etisk synpunkt inte tillfredsställande.

De flesta människor anser sannolikt att incest är stötande och bör vara kriminaliserat. Men jag tvivlar på att människor finner homosexuell incest mindre ansiöllig än heterosexuell. Om man inte vill kriminalisera homosexuell incest - vilket ingen har föreslagit i detta lagstiftningsärende - är det därför mycket som talar för att helt utmönstra incesibroltet ur brottsbalken.

Då jag för min del efter åtskilligt övervägande kommit till slutsatsen att incesibroltet ändå t. v. bör stå kvar i lagboken, beror det främst på atl jag tror att det finns vissa undantagsfall då straffbestämmelsen mot incest - i brist på mera ändamålsenliga regler - kan behövas som komplement till andra bestämmelser i brottsbalkens sedlighelskapilel.

Som exempel kan jag nämna det fallet all en far missbrukar sin föräldraauktoritet för att tilllvinga sig samlag med en vuxen dotter som bor hemma. Handlingen kan ha begåtts under sådana omständigheter att den är straffvärd trots att de formella rekvisiten i bestämmelserna om otukt med ungdom i 6 kap. 4 S brottsbalken inte är uppfyllda.

Det finns alltså marginella fall, undantagsfall, då man kan behöva incestparagrafen därföratt andra paragraferärofullkomliga och inte riktigt väl formulerade. Men om jag av sådana skäl skall gå med på att incesibestäm-

melsen t. v. behålls i lagboken måste jag för min del förse min accept med mycket starka reservationer.

Även om inceståtalen numera inte är fler än någol tiotal om året -och det är i och för sig inte många - kan jag inte godta alt ett antal människor år efter år tillfogas onödigt lidande genom åtal och straff Särskilt obehagligt är det atl det onödiga lidandet i den här typen av processer ofta drabbar oskyldiga familjemedlemmar. Åtalen måste därför enligt min mening begränsas till rena undantagsfall, där de kan vara motiverade av sådana särskilda skäl som jag nyss gav exempel på.

Min och övriga socialdemokratiska reservanters slutsals av vårt arbete med denna fråga har blivit att vi, med bibehållande av straffbestämmelsen för incest i 6 kap. 5§ brottsbalken, vill införa en ny åtalsregel i 6 kap. 11 § brottsbalken. Innebörden av den ålalsregel vi föreslår är att inceslbrolt skall fö åtalas bara om det av särskilda skäl är påkallat ur allmän synpunkt, och åtal skall i så fall fö beslutas endast av riksåklagaren.

Med den uppläggningen, hert talman, tror jag atl del nuvarande tiotalet åtal om året kommeratt krympa till något enstaka. Följer man den linjen har man åtminstone skonat elt antal människor från ett lidande som jag iroratt en stor majoritet här i kammaren är ense om är onödigt och grymt.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

Under delta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

GUNDE RANESKOG (c):

Herr talman! Med anledning a v proposition 1977/78:69 om ändring i 6 kap. brottsbalken och i anslutning till min reservation finns en del sakskäl att anföra.

Frågan gäller ju brottslighet eller inte brottslighet i sexualfrågan. Delta har i första hand med frågan om tillvarons grundsyn atl göra. Vi är inne i en lidsepok där man synneriigen litet sysslar med helhetssyn och ställer frågan: Vart bär det hän med vårt samhälle? I stället för en profylaktisk samhälls-lillvändhet har vi fött en i stort sett ringaktande syn på förebyggande arbete. Särskilt gäller delta frågor som på något sätt har med moral eller etik att göra. Å andra sidan är del i samhället en påtaglig vånda över den utveckling av avarter och brottslighet som förekommer. Skyddet för enskilda och svaga människor blir allt mindre. Genom avtrubbning av vår lagstiftning öppnas allt fier dörrar för människor som är föga nogräknade med avseende på den skada som kan vållas medmänniskan. Särskilt det unga släktet är i dag utlämnat åt exploatörer och profitörer. Inte minst gäller detta då det blir fråga om del som berör sexuallivet.

Den stora folkbussen är sladd i rullning, men del blir allt förre som frågar om den har några bromsar som fungerar. Vart det bär hän spelar mindre roll, bara det mllar i väg. Det är mycket i dag som påminner om historien om grabbarna i gathörnet, som frågade en förbipasserande kompis vart han skulle gå. Del vel jag inte,svarade han, varpå gruppen sade: Då går vi med dig. - Det spelar ingen roll vart det bär hän, bara det blir ändringar.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

Den sunda och friska syn på sexualfrågan som behärskar mycket stora folkgrupper i vårt land naggas ständigt i kanterna. Lössläpplheten i veckotidningar och porralster med åtföljande sexualhysteri har fött åtminstone en del grupper att synas och höras på ett speciellt sätt. Och talangen alt framställa sig som martyrer i det etablerade samhället är briljant.

Del är elt mycket smidigt sätt alt söka motivera sig med likvärdighet och jämställdhet m. fl. lidsakluella uttryck. Resultatet har blivit all man både handlingsmässigt och lagmässigt söker utplåna varje divergens mellan det heterosexuella och det homosexuella.

Jag ber att fö referera några rader ur det opus som Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL, tillslällt mig, så kommer ni att märka vad som är på gång och vart man syftar. Jag vill i sammanhanget läsa bara ett par strofer:

"Förbundet vill emellertid framhålla alt det djupare motivet för jämställandet bör vara all homosexuella handlingar är en lika naturlig yttring av människans sexualitet som heterosexuella handlingar-oavsett om de företas av personer som betraktar sig som homosexuella eller inte."

Vidare säger man:

"I det längre perspektivet är det inte fråga om alt några som utpekas som homosexuella skall tolereras som en avvikande minoritet, utan atl den homosexuella frigörelsen - parallellt med en förändring av samhället och dess könsroller - måste leda till möjligheter för varje människa att utvecklas i enlighet med sina personliga förutsättningar, utan krav på anpassning till auktoritära normer och förutbestämda rollmönster."

Det är klart alt det är en helt ny människotyp som skall framställas, en fullständigt steril människotyp - jag återkommer till det senare i mitt resonemang. Hur ser den människotypen ut i nästa generation?

Försök görs att prägla och stadfästa begreppet "den homosexuella familjen", lika väl som vi från lidsåldrarnas början haft etl distinkt utformat familjebegrepp, helt uppbundet lill begreppet man och kvinna. Att man laborerar med familjebegreppet utan en Ivåkönad realitet förefaller obegripligt. Därför heler del om skapelseakten: "Till man och kvinna skapade Han dem." De nya synsätten och påståendena göralt man rent av sätler i fråga hur delar med den intellektuella redbarheten. Man har alllid kunnat roa sig över och ironisera om dumma bönder. Men ännu harjag aldrig hört någon som vill utveckla ett näringsliv med lantbruk och kreatur säga: "Nu harjag satt upp med två tjurar, och det skall bli spännande att se på utvecklingen." Längre än till fantasifoster kommer man inte med den avkomman.

Trots solklara saker kan människor i regering och riksdag hävda att man kan jämställa det heterosexuella och det homosexuella.

Del heterosexuella har livet, utvecklingen och framliden inbyggda i sig självt. Det homosexuella har steriliteten, ofrukibarheten och döden i sig.

Hur kan man tala om "lika acceptabla sexuella handlingar", handlingar som "lagmässigt skall jämställas", när polerna är så vitt skilda att det heterosexuella hotar med en befolkningsexplosion och det homosexuella betyder släktets utplåning på mindre än 100 år? Vart tar den inlellekiuella

redbarhelen vägen?

Utskottsmajoriteten anför att förförelseteorin inte är bevisad och att äldre homosexuella inte påverkar tonårsmänniskan så att hon utan atl ha anlag härför i sin egen konstitution kan komma in på felaktiga livsspår. Därmed kör man över de instanser som opponerat sig starkt mol den likställdhet som propositionen förordar. Varför är den medicinska fakulteten i Uppsala auktoritet i andra frågor men tar totalt fel när det gäller homosexfrågan? Fakulteten påvisade i främsta rummet den sexuella omställningen och känsligheten i åldrarna 14-16 år.

Svensk sjukskölerskeförenings medlemmar haren hel del alt göra med de personliga fallen och tragedierna sett ur sexuell synpunkt. Varför skall man inte bry sig om vad de säger om sänkningen av åldersgränser?

Sedan har vi Föreningen Hem och skola, som ju utgörs av målsmän och föräldrar, dvs. de för barnen mest kännande och ansvariga. Denna förening har sagt nej lill en sänkning av åldersgränsen för homosexuella handlingar. Följer vi ulskottsmajoritetens förslag kör vi hänsynslöst över föräldrarna. Hemmets grundsyn och inflytande krossas under den totala statsmakten. Vi borde ha fött nog av dylik politik tidigare i vårt eget århundrande. Betänkandet förtiger helt dessa gruppers protester.

När det gäller förförelseteorin är det mindre trevligt atl behöva ta upp den, eftersom den ignoreras i andra motioner lika väl som i utskottsbetänkandel. Det förekom fören tid sedan i pressen ett referat av en bok av en engelsman, som tillhörde vänsterflygeln i pariamentet. Han heter Tom Driberg. Om honom skriver en redaktör som var hemma på samma område -jag förstår att de var väl förbundna med varandra: "Driberg våren homosexuell pojkjägare av det mest envisa och outtröttliga slaget utan minsta tillstymmelse av samvetsbetänkligheter och helt utan känsla för hur hans partners kunde känna det eller för vad som kunde bli följderna förderas del. Han skaffade sig beslutsamt den grövsta och vanligaste formen av köttslig tillfredsställelse."

Detta säger människor som levde denne upphöjde och store man mycket nära. Driberg var f ö. också sekreterare inom den engelska kyrkan, så här finns inga garantier åt vare sig det ena eller andra hållet. Vem som helst kan drabbas, och börjar man odla saker och ting vel ingen var man hamnar till sist.

Del finns risk alt vi med delta lagförslag drabbas av samma följdverkan som med lagen om fri abort. Ivrarna för fri abort såg inga faror och ingen risk för missbruk i samband med den slraffrättsligt fria situationen. Men vad visar statistiken i dag? De som mest utnyttjar lagen om fri abort är i åldersgruppen mellan 14 och 17 år-det är varie landstings bekymmer i dag. Var det för dessa vi skapade en ny lag? Nej,säger de ansvarsmedvetna. Men del blev så ändå. Aborten blev preventivmedel för alltför många.

Är det orimligt atl med detta i medvetande och i den faktiska situationen vädja om bifall till reservationen med avstyrkande av propositionen i denna del? Varför skall vi gå fortare fram med avgörande samhällsförändringar än vi kan klara av? Seger för uiskotlsförslagel betyder öppen sluss. Vad har vi mer

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

Nr 93 alt skydda när våra barn och ungdomar är utlämnade till godtycklig handling

Fredaeen den ' " " helst, ulan alt det på något sätt kan beivras?

10 mars 1978 homosexualitet aldrig kan fö lill funktion atl åstadkomma sexualite-

_____________ tens yttersta uppgift, nämligen barnalstring och släktets fortbestånd, skall vi

De homosexuellas ' författning om en lagstiftning som ger en del människor rätt aU gå
straffrättsliga ställ- olring och leka med andras könsdelar? Varhållervipåaithamna juridiskt?
nine m m '" ' '' " ' målsättning behöva offra våra 15-17-åringar, i elt

samhälle som f ö. är nog komplicerat för unga människor? Enligt min åsikt och livssyn kan frågan om de homosexuellas ställning inte

lösas genom likställighet, då det inte rör sig om synonyma beteenden. Den

frågan kan endast ligga kvar medicinskt, socialt och själavårdsmässigt.

Eftersom det inte är sådana områden som behandlas i dag kan jag emellertid

inte göra anspråk på särskild lid för detla. Om de homosexuellas situation är otillfredsställande och skapar psykiska

och sociala bekymmer, så är knappast den rälta vägen atl öppna slussarna alt

göra det genom alt vi lurar oss själva av något slags medlidandekänsla, som i

själva verkel skulle skapa bekymmer för ännu fier människor. Herr talman! Jag ber att fö yrka bifall till reservationen nr 1, vilket innebär

avslag på propositionen vad gäller punklen 1, och i övrigt bifall till

propositionen.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna har alltid rakt och konsekvent bekämpat all diskriminering och alla fördomar mot homosexualitet. Vi har giorl så utifrån den synen all en omvälvning av samhället och en social frigörelse kräver att alla förtryckta ställer upp för varandra. Ty allt förtryck i etl samhälle har en gemensam källa: del härskande skiktels behov atl hålla människor under sin kontroll och utnyttja dem.

Vi har följdriktigt från vårt parti sedan länge krävt alt de särskilda åldersgränserna för homosexuellt umgänge skall avskaffas. Vi tycker det är lilet genant atl den förra regeringen under mer än 30 år försummade alt avskaffa dessa särskilda åldersgränser. Vi stöder självklart det i viss mån historiska beslut som riksdagen i dag dess bättre kommer atl fatta.

Del är elt märkligt fenomen som i dag utspelar sig här i kammaren. Ledamöter stiger upp och bedriver hels mol homosexuella och homosexualitet. Inte sedan 1950-lalels förföljelsetid har någol sådant förekommit i Sverige. Vad är del då som nu bubblar upp ur reaktionens djup? En psykoanalytiker skulle här ha en intressant uppgift. Samhället går in i en allt djupare ekonomisk och social kris. Del utlöser reaktioner av ångest. Människors skräck för okända krafter inom dem själva ökar. Människor drivs att förneka sin insikt och sin frigörelse.

Uppskattningsvis är 4 96 av landets befolkning uteslutande homosexuell i

sitt sexuella beteende. Omkring 30 96 har haft mer än tillfälliga homosexuella

kontakter. Vad herr Raneskog och andra gör är alltså att klassa en tredjedel av

detta lands befolkning som moraliskt mindervärdiga och som andra klassens

54 medborgare. Detla, herr talman, är något oerhört.

Skräcken och fördomarna mot de homosexuella är en del i elt större mönster. Det är en del i den allmänna rädslan för och förnekandet av del mänskliga driftlivet.

Äldre kulturer i Europa hade som regel en starkt bejakande inställning till sexualitet. Därför hade de också en tolerant eller rent av respektfull inställning till homosexuella känslor. De gamla klansamhällenas upplösning, de feodala auktoritelernas och kyrkans växande makt medförde emellertid en helt ny riktning på den kulturella utvecklingen. Makt, förtryck och kontroll över människans driftliv blev kännetecknet. Förvridenhei, nedtryckande av sexualiteten, förnekande av känslor, hårdnande könsroller och rädsla för människans inneboende krafter giorde sig gällande. Man fick också i del sammanhanget en begränsad bundenhet av den sexuella funktionen till befruktning och fortplantning, i stället för som tidigare, då sexualiteten var nog i sig själv, som en positiv mänsklig aktivitet. Det är i denna övergångstidsålder man också finner alt de första systematiska förföljelserna i historien utbryter mot homosexuella män och kvinnor, förföljelser som herr Raneskog nu något bleklagi och i efterhand söker kopiera.

Den som hatar och fruktar homosexualitet, halar och fruktar i verkligheten hela sitt eget känsloliv. Fördomar mol homosexuella ärjust ett uttryck för den auktoritära människans skräck för att bejaka sig själv och sitt driftliv och för alt bryta könsroller. Och denna skräck träder i öppen dag särskilt i sociala krisperioder när den allmänna sociala ångesten stiger. Raggarförföljelserna i Stockholms parker mot homosexuella i dag är ett klart uttryck härför.

Alla auktoritära och antidemokratiska tendenser och rörelser har därför förföljt homosexuella och uppvisat en trång och förljugen syn på all sexualitet. När de borgerliga samhällena i slutet av 1800-talet kände hotel från den framväxande arbetarrörelsen slog de över i auktoritär riktning. Typiskt är alt det är då skärpta lagar mot homosexualitet i många länder aktualiseras. Den nazistiska reaktionen i Tyskland startade ett utrotningskrig mol landets homosexuella och mördade dem i tiotusental i koncentrationslägren. Den ryska revolutionen medförde däremot väridens dittills radikalaste familje-och sexualreform. Men när - under Slalinperioden - kontrollen över människorna blev etl behov hos den byråkratiska regimen, då infördes straff för homosexuella handlingar och en allmänt konservaliv sexualsyn kom lill heders.

Vissa psykoterapiformer, som föddes i del amerikanska samhällets kris, speglar samma småborgeriiga ångest, när de klassar homosexualitet såsom uttryck fören neuros. I verkligheten ärdet naturligtvis inte de homosexuella ulan de alllför USA-infiuerade psykologerna som är neurotikerna.

Herrar Raneskog, Tore Nilsson och andra befinner sig sålunda just i det sällskap där de hör hemma: bland de auktoritära, bland de skrämda småborgarna, som trycker ner och förnekar känslomässig frigörelse och ett erkännande av det sensuella i människosjälen.

Justilieuiskotieis majoritet vill avskaffa särbehandlingen av homosexuella i sexualbrottslagstiftningen. Men den ger själv uttryck för en dold fördom mot homosexualitet genom att uttryckligen sätta sin lil lill all just folks

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

fördomar skall utgöra elt slags spärr mot atl homosexuella beteenden vinner gensvar. Detla tycker vi är en någol märklig syn. Del hade varit mer befogal att utskottet följt upp lagutskottets positiva uttalande från 1973 och ideologiskt markerat en klart frisinnad syn på homosexualitet och en frisinnad sexualsyn i allmänhet.

Herr talman! Arbetarrörelsens frihelsslrävanden har alltid gått hand i hand med en positiv och öppen sexualsyn. Elise Oltesen-Jensen hade både sitt hjärta och sitt stöd i den socialistiska rörelsen. De tyska socialdemokraterna och kommunisterna var de homosexuellas bundsförvanter mol del preussiska förtrycket. Det var en socialdemokratisk rältslärd, professor Vilhelm Lundstedi, som ledde kampen för avskaffande av slraffstadgandena mol homosexualitet i Sverige.

I den traditionen vill vårt parti arbeta vidare. Därför är vi också konsekventa när det gäller frågan om kriminalisering av incest, dvs. sexuella förbindelser mellan nära släktingar. Vi vill ha bort denna kriminalisering. För vad är bakgrunden till incest?

Bakgrunden är, djupare sett, de i och för sig helt naturliga och i grunden positiva tendenser som finns i det mänskliga driftlivet. Ömheten mellan föräldrar och barn, syskons tillgivenhet -allt detta är positiva ting för vårt sätt alt se. Men man glömmer ibland alt människan ju inte är bara ande. Hon är också kropp. Hon känner ömhet och tillgivenhet också med sin kropp. Det lilla barnets enorma behov av fysisk närhet är ett uttryck för denna sensualitet. I vissa kombinationer kan naturliglvis sådana behov leda in i sexuella relationer. För behovet ärju från början av sexuell natur. Det finns knappast någon kroppslig förtrolighet som inte haren klar sexuell koppling, djupare sett.

Sådana sexuella förhållanden mellan nära anhöriga kan i en del fall anta en neurotisk karaktär och utgöra hinder för individens självständighet och frigörelse. Men de behöver inte göra det. Och de behöver inte vara mer negativa för individen än förhållandet mellan äkta makar i ett neurotiskt äktenskap.

Det är en gammal fördom att incest mest förekommer hos kulturellt torftiga människor i isolerade miljöer. Skräcken för incest speglar bara den allmänna sexualskräcken i vår kultur. Sexuella böjelser mellan nära anhöriga är oerhört vanliga i alla skikt av befolkningen. De spelar över huvud en mycket stor roll för människors beteende, både positivt och negativt. Att förneka detta är osunt och förljuget. Det gäller att se på dessa böjelser med öppet sinne, att förstå deras oupplösliga samband med driftlivet och känslolivet och att hantera dem på ett positivt och klokt sätt.

Men om nu incestuösa förhållanden kan spegla neurotiska beteenden och om de i vissa fall håller tillbaka individens utveckling, då behöver människor stöd och hjälp att bearbeta sina problem. Under inga omständigheter behövs det att de förföljs av polis och åklagare, straffas och görs ännu olyckligare. Det ärju en grymhet utan like au så alltjämt sker i eU kulturiand. Vi straffar inte folk som är psykotiska. Vi åtalar inte människor som har tvångslankar eller lider av ångest. Varför i all världen skall vi åtala folk för att

de känner sexuella böjelser för en anhörig?

Jag är, herr talman, besviken på socialdemokraterna som på denna punkt inte hade mod alt göra som vi - att vilja ta bort del omänskliga straffstad-gandel mot incest och öppna väg för en försiåelsefull och human syn på känslolivets och det sexuella beteendets mångsidiga men också ofta komplicerade uttryck.

Den fria människan har ett bland flera kännetecken. Det är atl hon känner sig själv, att hon är medveten om sina inneboende resurser och inte hycklar och förnekar när det gäller sexualitetens roll för personligheten. Vi har haft nog av århundradens sexuella förtryck, könsroller och förljugenhet. Det borgeriiga samhället går mot sin undergång. Låt del följas i graven av den borgeriiga sexualsynen. Låt människan äntligen också i sitt känsloliv bli myndig.

Med detla, herr talman, yrkar jag bifall till vpk-motionen.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

GUNDE RANESKOG (c) kort genmäle:

Herr talman! Del finns fiera saker att kommentera. Jag ärju medveten om att herr Jörn Svensson och jag har väldigt olika grundsyn. Vi har olika syn på det samhälle vi vill ha, vi har olika syn på morallagarna -jag vet ingenting som vi inte har olika synpunkter på. Det gör att del inte lönar sig alt plocka bland bitarna här.

Jag vill bara säga att försöket all spela ut en människa, som bekänner Kristus, såsom varande hatfylld och fylld av förföljelselusta, trorjag träffar dåligt. Jag har verkat aktivt som själavårdare i 45 år, och jag torde ha behandlat fler fall av denna karaktär än många andra människor, kanske fler än många andra i denna kammare. Tjänsten har fört mig fram till detla, och jag har min grundade mening om vad vi egentligen sysslar med och om den tragik som finns. Men jag kan säga att genom både själavård och Guds hjälp har många människor blivit lösta och befriade och kommit in i en normal och sund livsföring.

Jörn Svensson lever, tycks del, i segeryra och glömmer bort alt han är kvar i Sverige och alt den lagstiftning vi behandlar inte avser Jörn Svenssons drömmars värid. Vi är kvar i en demokrati, i ett samhälle med djup relation mellan kyrka och stat, och vi kämpar alltfort för atl fö behålla del demokratiska rättssamhället, där grundvalen är kristendomen och den kristna etiken. Glöm inte bort detta - vi är kvar i Sverige!

Och så till sist: Jörn Svensson undvek sorgfälligt att beröra den rent ideologiska tankegång som han själv har tagit upp i sin motion. Men säg mig: Har jag fel när det gäller alt säga nej till del homosexuella och det heterosexuella som synonyma begrepp? Om jag har fel ber jag verkligen Jörn Svensson: Ansök om ledighet härifrån, kila bort till statsministern och uppmana honom att åka hem och skjuta alla tackor, fördel går lika bra med bara baggar!

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort, genmäle:

Herr talman! Jag skulle vilja uppmana Gunde Raneskog atl inte blanda in Gud och kristendomen i delta sammanhang. Visseriigen framträder ju vår Herre, efter vad det sägs av teologerna, i den praktiska verkligheten under många pseudonymer, men jag tror icke atl Gunde Raneskog och den grymma syn han representerar är en pseudonym, under vilken de kristnas Gud, sådan de vettiga och humana kristna vill se honom, har lust att framträda.

Men ulan atl vilja gå i ylteriigare dispyt gentemot denne företrädare för en meningslös reaktionär sadistisk inställning till de homosexuella skulle jag vilja säga till Gunde Raneskog: Ge etl rent besked! Allt delta som ni säger här om alt de homosexuella är mindervärdiga, all de är en samling omoraliska småbarnsjägare -jägare av minderåriga för atl tillfredsställa sina luslar - alla dessa dumma skämt öm tjurar och baggar, är det den kristne Gunde Raneskogs verkliga människosyn? Och med vilka svarta reaktionära spöken är då Gunde Raneskog politiskt och ideologiskt egentligen släkt?

Svara mig på detta: Är en homosexuell människa en moraliskt förkommen andra klassens medborgare, eller är han eller hon det inte? Var står Gunde Raneskog? Är han för likaberättigandet eller mot likaberättigandet, för eller mot nedklassningen? Del finns hundratusentals människor i detta land som med spänning väntar alt fö veta var Gunde Raneskog slår.

GUNDE RANESKOG (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag torde ha miljoner människor bakom mig i dag när jag fäktar för att behålla de klara, sunda livsvägarna i samhället. Jörn Svensson öser invektiv över mig och påslår att jag har givit uttryck för hat, nedvärdering och alll detla. Det harjag inte gjort. Jörn Svensson faller tillbaka i sin gamla roll och använder invektiv som går igen vilket ärende det än gäller - det är ungefär samma salva jämt, han bara byter ul en del av orden.

Jag för inte svar på frågan om principen. Hur är det med ideologin? Är del homosexuella och del heterosexuella likvärdiga företeelser? Jag har med exempel ur jordelivet visat detta, men Jörn Svensson använder den vanliga taktiken att vifta undan dem. Del hjälper inte här -del finns människor med sunt förnuft i denna kammare, och jag tror att de kommer att reagera.

Låt mig också säga något om hemmets roll i delta avseende.

Våra hem är i dag omgivna av aggressiva krafter. Skilsmässornas antal är rekordhögt. Hemmet är för många bara en sovplats. Det är barnen och ungdomarna som mest har fött sitta emellan.

Genom sänkningen av åldern till 15 år för homosexuellt umgänge bryter vi ned ännu en vägg i den unges hem - där skydd och trygghet borde vara naluriigl. Hur skall en far och en mor kunna skydda sina tonåringar när en homosexuell person i kraft av lag kan hävda att han har sin fulla rätt alt tränga sig på och utöva sin verksamhet? Till vem skall en far eller mor vända sig för all fö hjälp när rättssamhället inte längre stöder dem?

Det är inte underligt att Riksförbundet Hem och skola protesterar och säger nej till sänkt ålder för homosexuellt umgänge. Det hoppfullaste i dagens läge är att föräldraansvaret är så påtagligt. Frågan är'bara om föräldrarnas

förhoppning skall infrias i dagens röstning. Vill Sveriges riksdag svika de svenska hemmen?

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Om Gunde Raneskog lyssnat till mitt långa anförande hade han inte behövt slälla den fråga som han nu ställde huruvida homosexualitet och heterosexualitet är likvärdiga som mänskliga känslomässiga uttryck. Enligt vårt partis syn är de självklart likvärdiga - vi ger uttryck för det i vår motion och jag har gjort det i mitt anförande i dag.

Jag tycker atl Gunde Raneskog i gengäld skall svara på den fråga som jag har ställt och som nu kommer igen i skärpt belysning. Han sade nyss i sin replik att han var för den sunda livsvägen. Då vill jag fråga: Anser han att de homosexuella är osunda, moraliskt mindervärdiga människor, atl homosexualitet är en mindervärdig form av sexualitet som skall motarbetas? Om han anser det, är han då medveten om att han skapar en andra klassens medborgare i detla land, på samma sätt som i de auktoritärt styrda länder där man förföljde de homosexuella, där man straffade homosexualiteten som sådan, där man samlade dem i särskilda straffiäger och där man, som kronan på verkel, i det nazistiska Tyskland gick in för samma systematiska utrotningskamp mot de homosexuella som man gjorde gentemot judarna, gentemot kommunisterna, gentemot alla frisinnade, liberala och demokratiska krafter? Är del Gunde Raneskogs uppfaltning att man skall se på homosexualitet och homosexuella människor som något mindervärdigt och osunt?

Svara så atl vi får den ideologiska släktskapen med de svarta reaktionärerna, med de auktoritära förföljelseregimerna klarlagd! Den släktskapen finns djupt nere i den småborgerliga själen, därom är jag helt övertygad.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

BERTIL LIDGARD(m):

Herr talman! Jag kanske kan fö bÖQa med all ge kammaren den upplysningen att den debatt som vi nu för ursprungligen var beräknad alt föras i nästa vecka, och alt beslutet atl den skulle las i dag kom först i tisdags. Justitieminisiern hade bokat hela nästa vecka för att stå till riksdagens förfogande. Vid den plötsliga ändringen hade han konkurrerande andra uppgifter.

Sedan harjag en liten reflexion med anledning av atl Carl Lidbom sade alt vi ijusiitieuiskotlel inte hade blivit besvärade med så många lagförslag under den här tiden. Ja, herr Lidbom, en av anledningarna till att vi bytte regering var väl att svenska folkel hade blivit rätt trött på den strida ström av nya lagar som kom och att det kanske därför var i tidens anda atl den strömmen blev mindre strid. - Det är inte något särskilt viktigt inlägg, men jag vill ändå ha detla sagt.

Av propositionen kan vi inhämta att de homosexuella särbehandlas i flera

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

skilda hänseenden slraffrättsligt sett, både på det sättet atl homosexuella handlingar är föremål för en mer vidsträckt kriminalisering än motsvarande handlingar som begås heterosexuellt och på del sättet att de homosexuella behandlas förmånligare än de heterosexuella. Del sistnämnda gäller sexuellt övervåld och annat tvång i fråga om de allvarligaste övergreppen. I propositionen föreslås nu inte i likställdhetens namn en slraffskärpning i sistnämnda hänseende. Det tyckerjag är bra, och det förefaller atl kunna godtas på grundval av de resonemang som har förts.

Däremot föreslås förändringar när det gäller de båda brotisbalksparagrafer därstraffbestämmelsernaäroförmånliga förde homosexuella. Del ursprungliga och kanske det egentliga motivet för en sådan särbehandling var tron att homosexuella erfarenheter som man gjorde i puberteten skulle kunna resultera i varaktig homosexuell driflsinriktning. Det var det som man kallade förförelseteorin. Men såvitt jag kan bedöma har man i vetenskapliga undersökningar som gjorts på senare lid klart vederlagt denna teori -en del av de utredningarna har också redovisats i sexualbrottsuiredningen. Den helt överväldigande majoriteten av utskottets ledamöter har känt sig övertygad om riktigheten i underlaget för regeringsförslagel på denna punkt och tillstyrker propositionen samt föreslår att motionerna avslås.

I detla sammanhang, herr talman, skulle jag vilja ta upp en annan sak. Del har kommit till min kännedom att det har utdelats ett cirkulär här i riksdagen -och del har också distribuerats till tidningarna-där man insinuerar alt det i nyhetsrapporteringen kring den aktuella propositionen har undertryckts vissa upplysningar som, om de hade kommit fram, skulle ha resulterat i en folkstorm av något slag. Självfallet behandlar utskotten alla propositioner allsidigt och noggrant, vilket alla kammarens ledamöter vet. Del är så naturligt alt det inte skulle behövas sägas, men jag vill ändå understryka detta för atl del inte skall föras en felaktig debatt utanför detta hus.

Jag övergår så lill incestproblematiken. Som framgår av skrifterna i ärendet var frågan om avkriminalisering av incestuösa handlingar, såsom herr Lidbom redan har påpekat, länge med i beredningen av propositionen. Det var först i slutvarvet som propositionen begränsades till atl avse de homosexuellas ställning i slraffrättsligt avseende. Departementschefen uppger som skäl härtill alt motståndet mot tanken på lagändring beträffande incest är både mera allmänt spritt och djupare känt än vad som framgått av den tidigare remissbehandlingen. Jag tror att detta är en riklig bedömning. Jag tror också alt många utskoUsledamöter kan bekräfta detta genom egna erfarenheter under den tid vi har haft ärendet för behandling. Kontakterna har varit många och flitiga och inte alls - i varje fall inte för min del - av del slag som Jörn Svensson nog gärna skulle vilja föreställa sig.

Jag vill betona att utskollel är enigt när det gäller all avstyrka motionerna om avkriminalisering av incest. Vi har formulerat oss litet olika. Jag skulle vilja säga atl även om det inte står i majoriletsutlåtandet delar vi självfallet den synpunkt reservanterna har anfört i sitt ställningslagande beträffande motionerna, all lagstiftaren bör undvika att avlägsna sig alllför långt från det allmänna rättsmedvetandet. För min egen del skulle jag kanske vilja sätta ett

litet frågetecken för om man över huvud taget skall avvika från det allmänna rättsmedvetandet i de fall där detla med någoriunda stor säkerhet kan fastställas.

Men att man inte alltför mycket skall avlägsna sig från det allmänna rättsmedvetandet är inte majoritetens enda motiv. Inom majoriteten har vi helt enkelt inte blivit övertygade om atl man helt bör negligera arvsbiologiska synpunker eller etiska och socialpsykologiska skäl på det sätt som sketl i några sammanhang. Del förhåller sig ju trots allt på del sättet alt man har kunnat konstatera statistiskt signifikanta skillnader beträffande förhöjd sjuklighet och dödlighet avseende barn födda i en incestuös förbindelse jämfört med andra barn. Skall man tala om cynism kan man säga atl det på sitt sätt också är cyniskt att då inte göra vad man kan för att förhindra att sådana barn kommer lill väriden och all inte lindra det lidande som kan åsamkas dem om de inte är fullt friska eller inte kan klara sig själva.

Det är möjligt alt varje motiv taget för sig självt, för bibehållande av gällande regler oförändrade, inte framstår som särskilt tungt. Men tar man motiven tillsammans har de ändå, som utskottet också antyder, så pass stor tyngd att strafftjestämmelserna för incest bör bibehållas. Det har vi kommit fram till enhälligt i utskottet.

Vi har också en relativt samstämmig uppfattning om att enskilda fall av incestbrollslighel kan vara starkt ömmande och alt de kräver en varsam hand för att inte ont skall göras värre. - Låt vara alt vi har valt olika starka uttryck för att beskriva vår mening.

Vi har valt olika metoder för att komma till rätla med de fallen. För vår del har vi erinrat om de möjligheter som gällande rält ger de rälisvårdande myndigheterna att ingripa och hindra lågföring under vissa omständigheter. Jag skall här klart säga ut att jag är fullständigt medveten om att det inte är någon särskilt vid dörrspringa som öppnas genom dessa bestämmelser. Ser man på brottsbalken som ett helhetskomplex råder ingel tvivel om atl dessa regler skall tillämpas med slörsla restriktivitet. Men detla bör enligt min uppfattning inte hindra att man i några fö fall av mycket särpräglade brott kan vara litet friare i sin bedömning än man eljest är.

Det kan ju ha sitt intresse i det här sammanhanget att notera att just i ett incestfall för ett tiotal år sedan tillämpade man de bestämmelser som vi hänvisar till. Det är alltså inte omöjligt och vi har praktiska bevis för atl det går. Då kan man uppnå del resultat som både majoritet och minoritet vill uppnå.

Del förslag som framkastades i utskottet harjag litet svårt atl acceptera utan närmare överväganden och möjligheter till bedömning av konsekvenserna. Jag kan tänka mig andra lösningar än reservanternas, om man i justitiedepartemenlel i framliden kommer fram till att en översyn behöver göras. Det kan l. ex. länkas atl man inför en böiesvariani i straffreglerna. Därigenom uppnår man litet mer av del man önskat i åtalseftergiftshänseende.

Herr talman! Summa summarum yrkar jag bifall tjll ulskottets hemställan.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

CARL LIDBOM (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag länkle bara slutligt klara ut del här med juslilieministern. 1 själva sakfrågan för jag kanske tillfälle alt återkomma senare i debatten.

Herr Lidgard är en fin och försynt man, och hans sätt atl ursäkta juslilieministern för hans frånvaro varju diplomati i den högre skolan. Min vördnad! Justitieministern var borta från kammaren för all konkurrerande engagemang hade tvingat honom till delta. Jag hoppas atl justitieministern för det trevligt med sina släktingar uppe i Norrland, när han nu tyckte att detla var viktigare än alt komma hit och debattera.

Herr Lidgard tog vid sig litet när jag kritiserade juslilieministern för att denne hade för fö propositioner under sin tid som justitieminister hittills. Det gällde inte så särskilt mycket att han var lat - debatten om hur flitig lagstiftaren bör vara kan vi föra någon annan gång. Jag menade bara all när det kommer så fruktansvärt litet ul ur den tunga kvarn som justitiedepartementet är och justitieministern på ett och elt halvt år bara presterar ett par propositioner till justitieutskottet, kunde han kanske bekväma sig alt vara här i riksdagen och försvara dem.

Till detta lade jag också någonting annat. Det är två propositioner av någon beskaffenhel som juslitieutskoltet har handlagt. Den ena var så pass usel atl juslitieulskoltet inte ville ha den -elt enhälligt utskott har avstyrkt den och begärt en ny utredning och ett bättre förslag. Den andra är den vi behandlar här i dag och där vi alla vet att justitieministern vinglat fram och tillbaka. Han kanske kunde känna etl behov av att komma hit och förklara sitt vingelpel-teri.

Det visar sig också att del finns åsiktsskillnader i sak mellan honom och herr Lidgard, den ståndpunkt som riksdagsmajoriieten vill stödja sig på. Justitieministern har kategoriskt sagt atl del inte finns några arvsbiologiska skäl föratl betrakta incest som ett brott. Herr Lidgard säger i sitt anförande i dag: Vi har inte velal negligera de arvsbiologiska och etiska skäl som kan åberopas för behållande av incestbrottet. Del hade varit intressant om justitieministern hade kommit hit och försvarat sina åsikter och stått upp för vad han har föreslagit och inte föreslagit.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Bertil Lidgard i hans egenskap av realpolitiker och realist.

Jag iror liksom han att det stora fiertalet människor här i landet har en negaliv syn på incest och atl det i många fall finns anledning atl ha en kritisk syn på vissa former av incestuösa förbindelser. Men detta kan ju inte anföras som elt skäl för kriminalisering. Vi har ju en negaliv inställning lill många andra mänskliga beteenden som kanske är långt skadligare för omgivningen -t. ex. neurotikers och psykopaters beteende gentemot medmäniskorna. Men vi anser inte att man skall bestraffa psykopati eller neurotiska beteenden, utan vi anser att dessa människor skall kunna behandlas och under humana former frigöras från sina avvikelser.

Om man då har den utgångspunkten att åtminstone i en del fall incestuösa

sexualförbindelser är någonting som kan vara negativt för människors utveckling, hur skall man då bäst och effektivast, Bertil Lidgard, kunna hjälpa dem ur dessa låsningar? Gör man del genom alt hola med åtal, polis, domstolar, offentlighet, skandal, förnedring och olycka? Måste inte detta i stället leda lill att de som lever under dessa kontaktformer, som lever under incestuösa förhållanden och som haren incestuös förbindelse desto starkare strävar efter alt dölja detta för offentligheten, någonting som de f ö. i det stora flertalet fall har alla chanser att lyckas med?

Vore det inte bättre atl avkriminalisera och säga att vi inte serdetla som ett kriminellt beleende, ulan - åtminstone i vissa fall - som ett beteende som människor kan behöva frigöras från? Är det inte bättre att bistå med sådana former av human behandling och rådgivning att dessa människor kan frigöras och föriösas ur de neurotiska låsningar och de mänskliga utvecklingshämningar, som otvivelaktigt ofta ligger bakom incestuösa förbindelser? Detta vill jag fråga Bertil Lidgard.

Är inte det en bättre väg atl gå än att mobilisera poliskår, juristkår, domstolar och åklagarväsende? Vad kan dessa göra åt den neuros som människorna del här är fråga om har drabbats av? Ingenting kan göras!

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

LISA MATTSON (s):

Herr talman! I detta ärende för Cari Lidbom den socialdemokratiska ulskottsgmppens talan. Jag har själv begärt ordet av en någol annoriunda anledning. Men jag vill inledningsvis säga alt jag i likhet med Cari Lidbom i dennes första anförande mest kommeratt syssla med förslaget som icke har kommit med i propositionen om avkriminalisering av incest.

Jag är en av de ganska många här i denna kammare som på elt förberedande stadium tagit ställning bl. a. till de förslag som finns i propositionen 69. Vi har bl. a. från kvinnoorganisationernas sida - och jag talar nu å socialdemokratiska kvinnoförbundels vägnar - med intresse följt det arbete som utförts i sexualbrottsutredningen. I vårt förbund tillsatte vi - liksom jag tror att man gjorde del i centerns kvinnoförbund, där Gunilla André är verksam, och i folkpartiets ungdomsförbund, där Bonnie Bernström då var verksam - en grupp som verkligen gick igenom de olika förslag som kommit fram i sexualbrotlsutredningens betänkande. Det var en väldigt bred remissomgång, och det slutade som bekant med att man tillsatte en ny sexualbrotts-kommitté vars förslag i ett avseende ligger till grund för den här propositionen.

Under det förberedande arbetet med de remissutlålanden som avlämnats skrev i varie fall vårt förbund myckel klart och bestämt att vi ville ha en avkriminalisering av incest. Vi gjorde det av den anledningen att rätt många på nära håll hade följt vad eltåial,elt rättegångsförfarande harbetytt inte bara för de inblandade utan även för helt oskyldiga närstående. Det har letl till personliga tragedier, del har lett till självmord, det har letl lill självmordsförsök, och vi ansåg och anser alltjämt alt detta inte kan och icke skall fö fortsätta. Alllför många drabbas, och alltför många åtal väcks med ytterst skadlig verkan vid sidan av det moraliska avståndstagande som blir följden

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

när incesten kommer på tal i grupper eller grannar emellan, där man icke kan se detla med naturiiga ögon, vilket man önskar att man kunde göra.

Vi har haft motioner där vi har tagit ställning till det här ärendet i utskottet. Både från vpk:s och socialdemokraternas sida har det förelegat motioner där man yrkat på en avkriminalisering. Men när vi har diskuterat frågan och sammanfattat våra synpunkter i de två reservationerna, nr 2 och 4, som är fogade vid det här betänkandet ochsom jagberall fö yrka bifall till, så har vi också kommit fram lill att vi kanske ändå delar departementschefens tvekan när denne utgår från atl det finns elt spritt och djupt känt motstånd mol tanken på en fullständig avkriminalisering av incest.

Måhända kan man beklaga att detta ställningstagande inte gjordes litet tidigareoch att justitiedepartementet t. o. m. utarbetade en promemoria som sändes till lagrådet och som där tillstyrktes av tre av lagrådels fyra ledamöter. Vi tror alt det ändå kanske finns visst skäl för tveksamheten att föra ut det här ärendet. Då vill jag återkomma till del som Carl Lidbom så ingående berört i sitt första anförande, nämligen atl man skulle ingripa endast i ytterst fö fall av incest - endast i sådana fall som är särskilt upprörande, exempelvis fallet där en far gjorde missbruk av sin föräldraauktoritet och lilllvingade sig samlag med en dotter som inte längre stod under hans vårdnad. Men vi menar all den möjligheten finns kvar med det förslag som vi lägger fram. De övriga kan kanske avföras från domstolarna, årligen ungeför tio fall. Vi gör det genom alt föreslå ett speciellt tillägg, ett nytt sista stycke i 6 kap. 11 S brottsbalken, där vi säger alt åtal för väckas endast i särskilda fall när detta är påkallat ur allmän synpunkt och alt delta åtal må väckas endast efter förordnande av riksåklagaren. Härmed uppnår vi i praktiken ungefär detsamma - en stark restriktivitet mot incestfallen - och del är det som vi i princip strävat efter.

Nu ville herr Lidgard uttrycka sig som om del skulle vara myckel små skiljakligheter mellan den socialdemokratiska oppositionsgruppen och utskottsmajorilelen. Herr Lidgard sade att vi har formulerat oss litet olika. Den viktigaste skillnaden i fråga om formuleringarna är faktiskt det klara förslaget till lagregel som återfinns i reservationen 4. Där slår bl. a. alt åtal "må väckas endast efter förordnande av riksåklagaren". I slutet av ulskotlsbetänkandel står det däremot: "Gällande rätt erbjuder här vissa möjligheter för riksåklagaren och regeringen atl ingripa och hindra lågföring." Jag ber all få trycka speciellt starkt på ordet "vissa" som står före ordet "möjligheter". Möjligheterna är synneriigen små, och de har ännu icke utnyttjats. Jag tror inte all man kan anta betänkandet med den här formuleringen och sedan hoppas alt regering och riksåklagare skall följa dessa problem.

Jag kan alltså stödja de två reservationerna och det av den anledningen att de exakt täcker de tankegångar som ligger bakom vårt remissutlåtande. Jag hoppas atl jag har fel, men jag är inte säker på att inte både Bonnie Bernström och Gunilla André så småningom kommer atl finna att det är reservationens lagtext och skrivning som motsvarar de tankegångar som tagils upp i andra organisationers utlåtanden. Jag hoppas alltså attjag har fel, men jag är rädd för att det klokaste äratt rösta på de två reservationer som jag än en gång ber alt få yrka bifall lill.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Med all respekl för de humana och vettiga synpunkter som Lisa Mattson framförde i själva anförandel kanjag inte underiåta alt säga att jag ändå är besviken på henne i hennes egenskap av socialdemokrat, därför atl hon här inte kan ta klar och rak ställning emot en kriminalisering.

Det må vara riktigt att man med reservationens formulering ytterligare kan nedbringa del ringa antal fall, där åtal på grund av incestens kriminalisering väcks. Men Lisa Maltson glömmer en sak, nämligen alla de tusentals fall som aldrig kommer till omgivningens kännedom, men där del ändå kan finnas sådant som vållar lidande eller som utgör problem. Just dessa människors benägenhet och strävan att öppet diskutera sin situation och söka råd och stöd föratt komma ur sin neurotiska låsning och sina neurotiska beteenden måste ju hindras av själva det förhållandet att även i den socialdemokratiska reservationen incesten dock i princip är kriminaliserad. Del är detla som är otillfredsställande.

Varför vågar man inte trotsa fördomarna och la steget fullt ul lill en human och vettig syn? Förr eller senare måsle ju ett civiliserat samhälle ändå hamna där.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

BERTIL JOHANSSON (c):

Herr talman! Vi tar i det här betänkandet från justitieutskottet upp frågor som av många människor uppfattas som känsliga -ja, kanske som tabu. Men på delta område liksom på andra i vårt samhälle har det blivit en större öppenhet. Det kan väl sägas vara posilivi atl den ökade öppenheten och kunskapen lett till en minskad benägenhet att fördöma människor på gmnd av deras sexuella beleende. Människors relationer och bedömningen av dem i moraliskt hänseende skall ses i ett vidare perspektiv. Men ökad tolerans på del sexuella området medför också ökade påfrestningar för dem som inte kan eller vill medverka i etl friare umgängessätt.

Etiska och andra värderingar är så fast rotade i vårt folk-som väl är, skulle jag vilja säga-atl förändringar i lagstiftningen måste göras med stor omsorg. 1971 års sexualbrotlsutredning, vilken avlämnade sitt betänkande 1976, fick verkligen erfara detla. Del var en svidande remisskritik som formades mot detta betänkande. Invändningarna mol utredningens förslag var särskilt starka i de delar som rörde sexuellt tvång. Också förslaget att sänka åldersgränserna för sexuellt umgänge med barn till 14 år kritiserades slarkt. Det var inte bara remisskören som var avvisande; det blev nästan folkstorm ute i landet.

Några förskjutningar i allmänhetens inställning lill sexuella övergrepp synes icke ha inträffat. Undersökningar visar all knappast några andra brottsliga handlingar väcker sådan anstöt hos en bred allmänhet som sexuella övergrepp mot barn. Därför kan man med säkerhet påstå att det råder enighet om att barn bör ges bästa länkbara straffrättsliga skydd mot sexuella övergrepp. Varken propositionen eller utskottsbetänkandel i detla ärende bör ändra något därvidlag.

Med anledning av remisskritiken och andra opinionsyttringar fann jusli-

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

tieministern sig föranledd all på nytt göra en översyn av bestämmelserna i 6 kap. brottsbalken om sedlighetsbrott.

Sexualbrotlskommitién,som benämningen blev på den kommillésom fick uppdraget, avlämnade i juni 1977 en promemoria. Promemorian innehöll bl. a. förslag om ändring i brottsbalken vad gäller de homosexuellas straffrättsliga behandling. På detta område var del mindre påtagbara invändningar i det förslag som sexualbrottsuiredningen kom fram till, där annars remisskören på andra områden, som jag nämnt, var kritisk. Kommitténs uppfattning om de homosexuellas straffrättsliga behandling var liktydig med utredningens.

Det är de här avsnitten i brottsbalken som i propositionen 69 och i juslilieulskottets betänkande nr 26 las upp till behandling.

I propositionen föreslås alt bestämmelserna i 6 kap. brottsbalken ändras så atl samma åldersgränser kommer alt gälla för homosexuella och heterosexuella förbindelser. Utskottet ansluter sig här till propositionens förslag, förutom Gunde Raneskog som reserverat sig till förmån för nu gällande ordning.

Invändningen från reservanten och i de motioner som väckts med anledning av propositionen är, all här kommer gruppen barn och ungdom atl bli målgrupp för vuxna homosexuella människor. Invändningar mot att sänka åldern för homosexuella handlingar har vidare varit grundade på förförelseleorin. Denna teori innebär alt homosexuella upplevelser i pubertetsåldern kan leda till en permanent homosexuell läggning hos den unge. Vi i utskottsmajorilelen tror oss på vetenskaplig grund kunna styrka alt så inte är fallet. Jag skall dock villigt påpeka alt det fanns invändningar i remissyttrandena över sexualbrotlsutredningens betänkande även i denna del.

Erfarenheten från det praktiska räitslivet slärkerdock utskotlsmajoriteten i dess uppfattning i denna fråga. Det visar sig där att homosexuella upplevelser hos ungdomar i åldrar över 15 år knappast ens i någon mån påverkar deras driftsinslällning. Vi har därför i utskottsmajorilelen anslutil oss lill propositionens förslag.

I två motioner yrkas atl riksdagen skall upphäva strafföeslämmelserna mot incest. Departementschefen framhöll alt ett avskaffande av dessa bestämmelser i sig framstår som mindre angeläget och konstaterade, all motståndet mot tanken på den nämnda lagändringen är både mera allmänt spritt och djupare känt än vad som framgått av remissbehandlingen. Såväl utredningens som kommitténs uppfattning var atl incestparagrafen kan avlägsnas. Man kan dock inte bortse från att de arvsbiologiska riskerna ökar i incestuösa förbindelser, även om de håller sig på en relativt låg nivå, som de båda utredningarna framhåller.

Jag vill påslå att de båda utredningarna inte har någon riktigt fast grund att stå på. Det finns nämligen andra vetenskapliga rön som visar på en betydligt större procent abnormitet, både fysiskt och psykiskt, hos barn i incestuösa förbindelser. Men jag vill också framhålla att här väger etiska värden så myckel mer. Sexualbrottsuiredningen talar om att det inte finns några rationella skäl för incestparagrafens bibehållande. Jag vill påstå att i här

åsyftad mening kan också etiska skäl anses vara "rationella".

Socialdemokraterna godtar också att bestämmelsen om incest i brottsbalken står kvar men vill alt åtalsmöjlighelerna begränsas så all endast enstaka fall av incest kan bli föremål för rättsliga åtgärder. Men vi i utskottsmajoriteten hävdaratt de fall av incestbrollslighel som kommer till myndigheternas kännedom knappast är av ömmande karaktär. Skulle så vara, finns i dag vissa möjligheter att ingripa och hindra lågföring. Atl vid sidan av dessa möjligheter tillskapa nya regler finner vi ej motiverat.

Herr talman! Med deUa yrkar jag bifall lill utskottets hemställan på alla punkter.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

GUNDE RANESKOG (c) kort genmäle:

Herr talman! Vi har i fiera inlägg här i debatten kunnat förmärka en tendens i inställningen till människorna. Jag vill bara tillägga ett par ord om del. Bertil Johansson rörde vid det ur annan synpunkt.

Till Jörn Svensson villjag säga attjag själv inte kan fatta attjag har varit så dum attjag ägnat hela milt liv åt den grupp människor som jag klassificerar på del oerhört nedvärderande sätt som Jörn Svensson vill göra gällande. De har fått hela mitt liv. Med den största ömhet och personliga känslighet harjag rört vid dessa människor och talat med dem.

Jag fattar inte logiken i Jörn Svenssons påståenden, men det är väl så som det brukar vara - det slinter i dialektiken.

TORE NILSSON (m):

Herr talman! Debatten har pågått länge, och vid det här laget kanske jag lika gärna kunde avstå från alt hålla mitt anförande.

När det gäller incest tycker jag att vad Bertil Lidgard har anfört är ypperiigl.

Men, herr talman, vad är det som sker i Sverige?

En ny kultursyn har kommit. Den kvarvarande skuggan av medeltiden är förbi. Skrankerna rivs, multnade tankebyggnader forslas undan. Människan blir änlligen fri. Diktaren Strindbergs ord "Här rivs för au fö luft och ljus; är kanske inte del tillräckligt?" gäller många av de gamla lagarna.

Det finns ännu kvar någon oupplyst i landet men inte många. Har majoriteten av svenskarna kastat loss från kristendomen? En rad nya lagar och förslag tycks tyda på det, och andra väntas -jag kan bara nämna abortlagen.

Om man skall döma av vad som sker i dag i landets pariament måste man också tro att det är en ny kultursyn som kommer. Jag är tydligen en av de få som blivit efter, Jörn Svensson kommer säkert att stryka under det, och som aldrig kommer med i den värid av frihet, laglöshet - enligt gammal uppfattning - och upplösning av normer, som herr Svensson tydligen skymtar myckel nära då del borgerliga samhället rasar.

Jag kan instämma i vad som står i Gunde Raneskogs reservation och vad han har sagt här i sitt anförande.

Denna vecka blev jag tilltalad av en lågmäld man vid posten ute i foajén här

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

i huset. Han nämnde milt namn och överräckte artigt en skrivelse. Den låg i ett stort brunt kuvert med riksdagens namn utanpå, så jag trodde att det var från något verk eller från någon vän här i huset. Skrivelsen visade sig vara en fotostatkopia av en skrivelse till juslitieulskoltet, daterad den 13 februari i år. Rubriken var "Ändring i 6 kap. brottsbalken".

Efter ett referat av de motioner som väckts mol ändringen i brottsbalken och kritik av dem finns en sammanfattning om motiven för lagändringen. Närjag läser den sammanfattningen och skrivelsen i dess helhet förstår jag alt Sverige är på väg in i en efterbiblisk värld, en efterkristen period. Det är förmodligen många som har fött det här papperet, men låt mig ändå till protokollet citera en del saker.

På s. 2: "Först när sexualiteten ses som en naturlig del i en känslomässigt
givande relation mellan människor, kan homosexualiteten ses i riktigt
perspektiv. Del är inte någon skillnad mellan heterosexuella och homosex
uella förhållanden i allmänhet ."

Ja; tror man del i Sverige, kommer jag aldrig att kunna dela mängdens uppfattning.

I nästa stycke presenteras förslaget i propositionen som en sänkning av åldersgränserna för homosexuella förbindelser. Men det är inte sant! Vad det är fråga om är äldres umgänge med ungdomar. Det är alltså en förvrängning, men jag återkommer lill del senare.

På s. 3: "Några särskilda svårigheter kan inte, som motionärerna hävdar, sägas vara förknippade med en homosexuell läggning." Vet Jörn Svensson atl det förhåller sig så? Det finns inte några särskilda svårigheter; det vittnar man om här i dag. Det kanske ännu finns några svårigheter, men de är snart förbi.

På s. 4: "Motionärerna förefaller dessutom vilja ingripa och förändra människors personlighet." Ordet personlighet måste vara valt med mycket dålig urskillning. Var har vi sagt att vi vill förändra "personligheten"?

Särskilt i redogörelsen för min motion talas det om Bibeln på ett sätt som jag snart skall ta upp, där man anser sig ha betydligt större bibelkännedom och bibelkunskap än någon annan expert som jag har mött.

På s. 5 påstås att vad jag har sagt i motionen om att gudsfruktan är en förebyggande kraft är felaktigt, och man säger: "Bibeln ger alltså ingen omedelbar vägledning i denna fråga."

Slutligen ur sammanfattningen: "Förbundet" - RFSL alltså - "vill emellertid framhålla atl del djupare motivel för jämställandet bör vara att homosexuella handlingar är en lika naturiig yttring av människans sexualitet

som hetereosexuella handlingar ." Men vi diskuterar inte del i dag, ulan

vad vi diskuterar ärju vår ungdom och dess ställning.

Det är alltså en myckel underiig skrivelse som Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) har sänt mig. Och vad menas med "likaberättigande"? Givelvis menar vi alla i riksdagen alt samma villkor och samma rättigheter skall gälla för alla människor i landet, politiskt såväl som mänskligt. Det är demokrati, och det är evangelium. Men om dessa även skulle betyda att ett homosexuellt samliv är lika naiuriigt som ett hetero-

sexuellt,då vågar vi knappast dra ut linjerna,om vi vill vara logiska. Man talar också om familjer. Men med den nya synen försvinner en mängd begrepp: fader, moder, barn. Det kan ju inte vara någon fader eller någon moder eller något barn, om det här skall förverkligas!

Kan det då vara sant atl del betyder lika stor lycka atl leva i sådana förhållanden? Jag tvivlar mycket på de siffror och procentsatser som Jörn Svensson har lagt fram. De är helt orimliga. Jag har numera, i likhet med Gunde Raneskog, levat ett långt liv med människor i församlingar och bygder. Jag har aldrig fördömt någon eller funnit någon som sagt: "Jag är lycklig", utan många har i stället sagt: "I ungdomen drabbadesjag av det och det, som förvred och förstörde milt liv." Kan del vara sanl att det finns stadsdelar på sina håll i världen där tiotusenlals invånare enligt uppgift bildar sådana familjer, men all där inte uppstår några särskilda svårigheter? Det kan man aldrig få in i mitt huvud! - Jag kommer till del sedan.

Hade vi då fel, vi som trodde alt människan var skapad lill man och kvinna och att fruksamhel och barn hörde lill det normala livet? Ingen av oss förnekar atl det finns människor med andra anlag och annan inriktning. Det harjag aldrig gjort, och del ärju ingen debatt om det i dag heller. Bibeln säger om oss: Del är ingen åtskillnad, alla har syndat. Den ideala människan med bara rätt inriktning har aldrig funnits och skall aldrig finnas. Men fastän det är så har mänskligheten lill i dag "normalt" haft heterosexuell läggning och livsform.

Jag vill här betona att min erfarenhet och min övertygelse är att varje människa, om hon drabbas av påverkan av olika slag eller av sjukdomar eller om hon ger sig hän åt böjelser som finns med i vår struktur - eftersom vi är brislfiilliga - kan utvecklas lill nästan vilken avvikelse som helst. Men atl detla skulle vara någonling bra kan jag inie förslå. Vi försöker på andra områden hjälpa dem som kanske har litet kleptomani, och vi kan hjälpa dem. Nu sätter jag inte likhetstecken mellan dessa företeelser, men del visar ju atl det finns möjligheter hos oss - också hos mig. Varför skall jag då fördöma dessa människor?

Men skall vi acceptera - och kalla del för normalt - om en människa rör sig bort från det som vi ändå som man och kvinna är skapade lill? Jag vill här betona att motionerna av mig och mina vänner ju inte gäller att stämpla eller fördöma dem som vid vuxen ålder är homosexuella och deras beteende när det gäller andra vuxna. Jörn Svensson talar om hets, klassning, förföljelse. Del är en ohygglig beskrivning han ger. Han nämnde också mitt namn i sitt första inlägg, och jag brydde mig inte om alt gå upp i replik, för det går inte att tala till Jörn Svensson. Han sade redan i sitt första anförande här i kammaren mot mig - det första året han var här - att jag tillhörde medeltiden, en värid som dess bällre hade gått i graven. Men vad tillhör han för värld? Är detta en veriighelsskildring som han ger, då måste jag fråga: Var har han fått den ifrån? Och hur ser det ul närdet borgerliga samhället har gått under och hans samhälle har stigit fram? Hur är det då med sanningen?

Del ärju här inte fråga om atl bekämpa diskriminering, del är inte fråga om härskande skikt som trampar på andra. Sådana har funnits och finns också i

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978 '

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

alla ideologier ute i världen, vad de än kallar sig. Men det är inte fråga om del här i dag.

Jag vill också framhålla det anmärkningsvärda i alt vi nu i denna kammare behandlar delta förslag, underdel att majoriteten av svenska folket iroratt det är fråga om någonting annat, nämligen gränsen 20 eller 18 år. Jag har här med mig pressmeddelandet från justitiedeparlemenlel den 29 november. Och på kammarens TV-skärm visar jag nu en löpsedel som också finns ute på gatorna i dag. "Homosex-åldern sänks till 15 år utan offentlig debatt?" Majoriteten av svenska folkel har inte fåll klart för sig vad vi egentligen resonerar om här i dag. I pressmeddelandet talas om någonting annat - saker som är vikliga på sätt och vis. Man tar upp åldersgränser vid förförelse av ungdom och presenterar förslaget i den delen. Men man säger inte: Nu tänker vi sänka gränsen så alt det skall vara fritt fram fördem som jagar ungdom-om viskall ta det uttrycket, som Jörn Svensson tycker så illa om. Det finns sådana människor-jag har själv mött dem i min ungdom, och jag halar dem inie alls. Vel svenska föräldrar och svenska barn om det här?

Sveriges Radio och TT -jag har stort förtroende för TT - korrigerade inte bilden. Del kom aldrig någon rältelse från pressekreteraren på justiliedepar-lementet fast det var personer som ringde och talade om detta.

Reservationen, som jag alltså stöder, bygger på motioner som vänder sig mot denna lagändring - att åldersgränsen skall sänkas. Det är förslagets innebörd. Jag har tagit uppdel i min motion-om del är någon som vill badet kort sammanfattat. Sedan harjag i motionen tagit upp bakgrunden till den kristna synen, och härvidlag har jag fått många angrepp - hån, förakt - och Romarbrevel har verkligen blivit ulskällt. Man makulerar alltså Romarbre-vet. Gör t. o. m. kyrkan det? Ja, det påstås så i den här skrivningen. Men Romarbrevel innehåller t. ex. i 1: 16-17 i fråga om evangeliet det som var Luthers frigörelseord och reformationens grund, det som är vår svenska kyrkas upphov och även det moderna svenska samhällets. Det är Romarbrevel 3, kapitlet om allas likhet, och Romarbrevel 8, kapitlet till miljoner människors kraft, upprättelse och glädje. Men RFSL och många andra avfärdar Romarbrevel. Man säger alt kyrkan, utom jag och några till, också har gjort det. Jag skulje gärna vilja höra Broderskapsrörelsens uppfattning. Jag gladde mig över atl Broderskapsrörelsen gick ut och talade emot pornografin. Tycker inte Broderskapsrörelsen atl del är rätt vad som står i Romarbrevel? Tycker inte Broderskapsrörelsen atl vi skall ha kvar skyddet för ungdomar från 15 år och uppåt i del här fallet?

Mina invändningar mot propositionen harjag framfört i motionen. Min huvudinvändning är atl propositionen över huvud taget har lagts fram och atl den har lagts fram nu. Vadan denna brådska? Det finns utredningar som med fördel borde ha fullföljts först. Dåjag läste namnen under propositionen 69 kunde jag inte skylla på atl del var socialister som skrivit den. Jag fann t. o. m. att det var personer som gått i söndagsskola som skrivit under den. Är icke dessa människor i den borgerliga regeringen, som jag stöder och känner tacksamhet för, mina vänner? Jo, visst! Därför beklagar jag djupt att man hade så bråttom med att framlägga denna proposition.

De allra flesta som har skrivit till mig-det gäller även namnlistor o. d.-har instämt i vår motion, men även en del andra har skrivit. En person som kallar sig "Rasande" är stolt över alt vara homosexuell. Han har sänt mig en inramad artikel i ett av den nya kulturens stora organ. Jag förmodar att det är Aftonbladet, men jag kan inte säkert avgöra det. Jag ber tidningen om ursäkt, om jag tar fel. I den artikeln är del en man vid namn Anders Lugn, om jag minns rätt, som ironiserar mol oss. I synnerhet hånar han mig och menar atl i vad han kallar den religiösa högern, där "vacklar man fram genom tillvaron med Bibeln under ena armen och huvudet under den andra". Herr Lugn borde passa på att fotografera oss ekvilibrister,som klarar av det konststycket, medan vi ännu finns kvar i sinnevärlden. I Jörn Svenssons värld kommer vi aldrig att finnas.

Med tanke på att del aren borgerlig regering som lagt fram det här förslaget - även om det genom lagrådsremissen blev bättre än väntat - är både den religiösa högern,det religiösa frisinnet och den religiösa vänsterkanten på väg alt försvinna i vårt land. De som har huvudet på skaft blir snart ensamma i en värld med familjer på etl nytt sätt.

Vad ville dåjag med min motion? Ja,den varetl försök alt peka på att, om lagförslaget går igenom, riksdagen i dag beslutar atl vuxna kan utnyttja ungdomar i homosexuellt könsumgänge utan straff. Det ärju vad del är fråga om. Och är kammarens ledamöter överens om detla? Är svenska folket med på detta? Vet de som vi kallar våra väljare om detta, och går de med på det? Motionen är ett försök av mig alt tala för dem - de är troligen många och har förmodligen inte huvudet under den ena armen och Bibeln under den andra -som anser alt vår ungdom behöver hjälp och kraft.

Vågar jag som medlem av denna kammare yrka att vår regering - heder åt den gamla regeringen som inte lade fram elt sådant här förslag -ser lill alt den kraft som varit väridens hälsa och vårt samhälles grund ännu en gång får tillfälle atl visa vad den betyder av förnyelse och positivt livsinnehåll för så många som möjligt och även av hjälp ål dem som från börian var disponerade för homosexualitet. Jag har i den här situationen hävdat att del finns möjligheter att hindra en utveckling som jag uppfattar som felaktig. Jag har hänvisat till kraftkällorna.

Regeringen och riksdagen är skyldiga atl värna om familjen, alt ge barnen hem och föräldrar och om möjligt en bättre livsmiljö under de tidigare levnadsåren. Jag väntar en förskola och en skola med Romarbrevel och Bibelns evangelium och vägvisning. Är jag nästan ensam om den synen nu? I så fall tyckerjag att både Jörn Svensson, herr Lugn och andra inte behöver angripa mig.

Man sade i den förra debatten att man ville dra en barmhärtighetens slöja över vad jag säger. Ja, jag tål det. Jag talar inte för atl skrymta, del är min övertygelse.

Vad kommer då i stället för Bibeln i denna nya värid? Finns del inga religiösa behov mer? Efter Romarbrevel - i en värid där det blir fler och fler barnlösa familjer, utan förtryckande skikt - finns del kanske inga religiösa behov? "Människan för förverkliga sig själv", som en kulturapostel av den

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

nya typen har skrivit. Jag tänker ibland på det perspektiv som Bertil Malmberg manade fram i vad jag kallaren profetisk syn en gång: "Tvekönad är den stora gud-gudinnan." Del är väl någonting av del som kommer - en tvåkönad gud-gudinna - för fadersgestalten måsle ju bort om det här skall förverkligas.

Herr talman! Dåjag ändå i dag påslår att kristendomen är framtidens tro och Bibeln det unga släktets bok, och alt dessa principer skall visa sig riktiga också i framtiden, trorjag atl majoriteten av dem som vi kallar våra väljare ännu är motståndare till den lagändring som Sveriges riksdag tänker besluta om.

Jag yrkar bifall till Gunde Raneskogs reservation.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte replikera Gunde Raneskogs sista angrepp på mig. Han gjorde del i en replik på ett anförande som icke var milt, vilket han enligt gällande debattregler inte borde göra. Jag kan nu heller inte replikera honom, det strider mot kammarens debattregler. Sådant gör man i anslutning till vederbörandes anförande resp. replik. Jag lämnar Gunde Raneskog därhän, han har ju en väl så kvalificerad sekond som nu har talat och som jag kan replikera på.

Tore Nilsson! Del är väl ingen som förmenar Tore Nilsson alt ha den uppfaltning han har. Men jag tror han bör förstå varför han får så hårda angrepp. Det beror myckel på att han i ena andelaget med stora gester och salvelsefull lon talar om sin av kristen människokäriek burna syn på de homosexuella, och i nästa andetag fullständigt svänger om och betraktar homosexualitet som något mindervärdigt, någol onaturligt, något skevt och något som det är samhällets plikt all bekämpa.

Jag vill fråga Tore Nilsson en sak: Del är ett mycket stort antal människor som lever i ett homosexuellt förhållande eller har en homosexuell koniakt, ett mycket större antal än vi inbillar oss. Jag är övertygad om alt en viss proportion också av kammarens ledamöter har sådan erfarenhet. Att två människor lever i en sådan kontakt - vad är det som är mindervärdigt med detla? Vad ärdet som är förvridet? Vad är del som är osunt? Vad ärdet som är skadligt? Vad är det som ger fördomsfulla människor rält att jämföra dem med baggar och tjurar? Vilken rält har ni att tala på det sättet? Är del inte i verkligheten så att det är fråga om en personlig rädsla inom er själva och om den trånga sexualsyn som trycker ner människans sensuella ulveckling och hennes bejakande av sexualitetens känslomässiga kvalitet, denna trånga syn som inte kan tänka sig att Gud är någonting annat än en man, att del skall finnas stela könsroller, atl den allomfattande fadersgestalten och fadersauk-toriteien aldrig kan ifrågasättas och att sexualiteten skall vara till för att avla barn och inte ha någon självständig kvalitet som njutning och som känslomässig upplevelse. Är del inte det att ni är rädda för de latenta rika krafter ni har inom er själva, men som ni psykologiskt trycker ner genom att predika en stel - och jag vill säga närmast om fascistoida ideologier påminnande - skala av värderingar i den här frågan?

TORE NILSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag känner på sätt och vis slor sympati för Jörn Svensson -han talar öppet och fritt. Men var ärlig, Jörn Svensson! I dag diskuterar vi ju ändå till sist om homosexuella skall kunna närma sig unga människor som inte är homosexuella utan att man, om de gör någol som vi och de flesta andra anser oriktigt, på något sätt skall kunna korrigera dem - vi kan kalla det straff, vi kan kalla det vård.

Jörn Svensson frågar mig om jag anser det mindervärdigt, uselt och skadligt. Harjag sagt del - mindervärdigt, uselt, skadligt? Skadligt möjligen, för jag har aldrig mött någon människa som på allvar hävdat all delta var det naturliga, något som man kan vara stolt över och bli stilla inför. Men därmed harjag inte sagt att de är mindervärdiga. Jag förstår alt de kanske hade en större belastning när de trädde in i världen än jag och många med mig haft. Jag tycker Jörn Svensson kan vara ärlig även här, och inte påslå attjag har sagt någonting som jag inte sagt.

Jörn Svensson sade sedan att vi hade en trång sexuell syn och atl vi skulle vara förtryckta på något sätt. Får jag fråga Jörn Svensson om han läst Bibeln. Jag har hållit på med det sedan jag var barn, och jag har ändå läst för litet. Där talas det om att mannen kände sin hustru. Där finns ingel fördömande av det. Det vart barn, osv. Jag kan ta fram Höga visan, jag kan ta fram evangeliets syn, jag kan la fram min frälsares syn, och jag kan la fram Pauli syn, då han talar om äktenskap, om samliv, om mänsklig kärlek osv. Det finns kyrkliga riktningar, det finns samfund och enskilda kristna som har förvrängt detta, men del är oriktigt all påslå att vi som i dag tror på Bibeln skulle ha en trång och förvänd syn och atl det är orsaken till vår inställning. Det kan hända atl del finns sådana fall, men jag vägrar att gå med på de generaliseringar Jörn Svensson gör.

När Jörn Svensson talar om fadersgeslallen är han på något sätt inne på del ivekönade, om jag får använda den bilden. Blir det bättre om vi läser: "Moder vår, som är i himmelen"?

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag förundras ständigt på nytt över dessa professionella predikanters dialektiska begåvning. Här sade Tore Nilsson återigen all han inte vill fördöma de homosexuella. Men i nästa ögonblick sade han faktiskt att homosexualitet är någonting onaturligt. Han sade till yttermera visso att det var någonling som vi icke kan förbli stilla inför! Med del kan han bara mena en enda sak: Detta är någonting som vi måste vidta åtgärder mot, åtgärder som vi icke vidtar mol människor med en annan sexuell läggning.

Då frågar jag: Vari ligger det osunda och onaturiiga? Vad är del som berättigar Tore Nilsson att här ropa på att upp till 30 96 av delta lands befolkning på grund av att de haft merän tillfälliga homosexuella förbindelser skulle kunna drabbas av särlagstiftning, att de skulle rättsligt diskrimineras och alt de dessutom i den allmänna moralen skulle anses som andra klassens medborgare, som mindre naturliga, mer onaturliga än andra och därför

Nr 93 behöva bli föremål för särskilda åtgärder? Stämmer Tore Nilssons betonande

Fredagen den ' kristna människokärleken i det ena andetaget överens med hans

10 mars 1978 filosofi gentemot de homosexuella i det andra?

_____________ Tycker Tore Nilsson att del är särskilt logiskt alt tala om hur betänkligt del

ntng, m. m.

De homosexuellas är alt en vuxen man i en erotisk avsikt närmar sig eller tar kontakt med en 16-slraffrättsllga ställ- "' pojke? Det kan ju vara precis lika bra eller precis lika skadligt - beroende på det individuella fallet - som om en vuxen man i en erotisk avsikt närmar sig en 16-årig flicka. Jag kan inte inse att de två fallen skulle skilja sig från varandra. En erotisk kontakt som uppslår i ett sådant sammanhang kan vara positiv, kan vara någonling som båda parter upplever som någonting riktigt och fint. Det kan naturiigtvis också vara någonting annat. Men det har ingenting alt göra med om kontakten sker utifrån ett homosexuellt eller ett heterosexuellt perspektiv.

Del är bara i den fördomsfulles värld som det homosexuella är någonting så oerhört skrämmande och perverst. När man ser saken på del sättet ärdet inte de homosexuella man är rädd för, ulan del är de krafter som finns latenta inom en själv som skapar denna ångest och dessa fördomar mot det som är olikt vad som konventionellt betraklas som "normalt".

TORE NILSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Skall vi tvista om predikanternas och Jörn Svenssons dialektiska begåvning så tror jag att Jörn Svensson tillhör de mest begåvade.

Han säger att de åtgärder som jag ropar på skulle vara fel. Men här gäller del de unga. Jag måste fråga: Om en 15-åring, en son eller dotter till mig eller Jörn Svensson, mol sin vilja av en vuxen man eller kvinna förs in, drivs in, lockas in, betalas in i etl förhållande som är emot hennes eller hans natur och vilja-anserdå Jörn Svensson all det är demokratiskt, jämställt och rikligt att så får ske? Är detta respekt för människans integritet? När 18-årsåldern är passerad och myndighetsåldern inträtt blirdet väl delvis på elt annat sätt, men även då har det funnits och kan finnas fall där man med browning tilllvingal sig sexuellt umgänge.

Jörn Svensson anger siffran 30 96. Menjagär nog inte den enda som sätter ett stort frågetecken inför den uppgiften.

Och när han talar om att de homosexuella skulle drabbas av våra åtgärder måste jag fråga: Om en vuxen bevisligen, kanske med tvång, sökt kontakt med någon som inte velat detta och fåren korrigering, skall man då tala om att människan drabbas av förtryck - Tore Nilssons eller samhällets förtryck? Jag tycker det är upprörande.

Ju mer jag lyssnar på Jörn Svensson, desto mer skrämd blir jag inför tanken på vad som kan ske. Han säger atl det är någonting inom oss som är fel. Ja, Jörn Svensson, om vi skulle rannsaka oss så kanske det finns fler som inte är tillfredsställda inom sig. Flickan på 16 år kan möjligen bli gift med den där mannen och få ett långl lyckligt äktenskap. Jag kan inte jämställa ett närmande mellan en vuxen man och en 16-årig flicka med etl närmande 74

mellan en vuxen man och en pojke som inte vill träffa den vuxne mannen.

Förste vice talmannen anmälde att Jörn Svensson anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

SVEN JOHANSSON (c):

Herr talman! Del här är en stor och känslig fråga. Och jag håller med Carl Lidbom om att i dag, när vi behandlaren sådan fråga, borde justitieminisiern eller någon annan i regeringen varit här-ytterst ärju regeringen ansvarig för de propositioner som framläggs.

Det har sagts mycket här och jag skall bara tillägga några funderingar. Tänk atl vi i Sveriges riksdag skall ha så svårt för att skilja mellan sak och person, mellan person och handling. Vi borde hjälpas åt för att finna vägen dit.

Jörn Svensson talade om förtryck. Jag hoppas att Jörn Svensson vill medverka till att allt förtryck i vårt land och i vår värid kommer bort - inte minst det förtryck som finns i de socialistiska länderna mot dem som vill bära en kristen bekännelse.

Han talade om hels. Och sedan kom Bertil Johansson upp och sade att vi fördömer människor. Jag vet inte var Bertil Johansson träffat på dessa som fördömer personer. Det är tydligen svårt alt skilja det från alt man kan ha en attityd mot en handling som man inte anser riktig utan att fördöma själva personen.

Får jag säga: Vi har aldrig, Jörn Svensson, förmenat någon sexualiteten -det är bara ett påfund. Vad det gäller i dag och vad vi särskilt behandlat i vår motion är sänkningen av åldersgränsen till 15 år, och del har varit en mycket känslig fråga när vi diskuterat med människor under några dagar nu.

Det måste i ett samhälle finnas en gräns mellan rält och orätt. Man kan aldrig bygga ett demokratiskt samhälle utan att ha förbud och utan att utmäta straff Det finns i vårt samhälle många förbud och många straff för överträdelser mol dessa. Cari Lidbom sade att dessa människor blev utsatta för lidande. Får jag säga att varie straff innebären lidande. Del är ett lidande för alla människor som av olika anledningar råkar in i en situation som gör atl de ådöms ett straff Det har talats om förhållandena på små orter. Var än en människa bor innebär det etl lidande alt bli utsatt för etl straff

Man kan säga atl del är sorgligt atl vi i vårt samhälle inte har kommit till rätla med delta som heter straff Vi borde komma dithän atl vi får evangeliets syn på straffet, nämligen att man skall ge människan en chans till bot och vård.

En hel del av oss här barden kristna livsåskådningen. Del finns i vårt land ännu inget förbud för oss kristna att ställa upp på en lista och komma in i riksdagen. Det finns väljare som röstar på oss, och de vet precis vad vi går för. Det finns alltså personer här som har den kristna livsåskådningen, och vi hoppas att vi alltid skall få ha det så i vårt land. Då har vi också rätt att framföra vår uppfattning.

Man skall inte förvränga evangeliet. Jag skulle helt kort vilja ge evangeliets

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

syn. Den finner vi i berättelsen om hur Jesus möter det följe som skulle stena en kvinna för att hon fört elt utsvävande liv. Jesus frågade kvinnan: "Har ingen dömt dig?" Honsvarade: "Herre, ingen." Då sade han till henne: "Icke hellerjag dömer dig." Det är evangeliet. Påstå aldrig att evangeliets försvarare och anhängare av den kristna livsåskådningen har gått ut för att fördöma människan! Sedan säger Jesus: Gå, du kan fö en ny start-del finns hopp även för den som det har snott in sig för aldrig så mycket. Jesus säger, och det är evangeliet: "Gå, och synda icke härefter." Han sade inte: Gå och lev som förr! Han sade i stället: "Gå, och synda icke härefter." Hans mening var: Jag dömer dig icke, du kan fö en ny start och börja ett nytt sätt att leva. Det är evangeliet, och det är det vi står för.

Nu skulle jag vilja fråga Jörn Svensson och alla andra som förfäktar samma synpunkter som han: Vart går de människor i dag som av olika skäl kommer i nöd? Vart söker de sig? Jag skulle vilja svara: De söker sig dit där de kan möta barmhärtighet och förståelse. Välkomna till oss där vi arbetar på vårt område för att ta hand om dessa människor, även de människor som råkat illa ul på det sexuella området, t. ex. de homosexuella.

Min lalelid är slut, och jag skall be alt få återkomma.

BERTIL JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag är mycket ledsen om Sven Johansson av mitt anförande fick uppfattningen attjag antydde att ni dömde människor med ett avvikande beteende. Det sade jag inte. Jag sade i stället alt vi nu haren öppnare syn, osv. Jag är också ledsen för alt Sven Johansson faktiskt intog en dömande attityd från talarstolen. Jag däremot dömde ingen. Jag sade all loleransen nu är större och atl det är till båtnad för alla.

Sedan skulle jag vilja säga till Tore Nilsson att bedömningen av tvång blir precis densamma efter den här lagändringen som tidigare. Det gäller både homosexuellt tvång och heterosexuellt tvång. Tvånget bedöms lika hårt, och där ärdet alltså ingen ändring,Tore Nilsson och även Sven Johansson, om nu han har samma uppfattning som Tore Nilsson. Del sade jag också i mitt inledningsanförande. Propositionen har heller inte tagit upp delta. Det gjorde däremot sexualbrottsutredningen, men den fick ju också en svidande kritik på delta avsnitt.

SVEN JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag fick inte så mycket nåd som de andra talarna när del gällde alt överskrida min talartid, men jag farväl finna mig i det och jag vill först helt kort bara lillägga alt Bertil Johansson använde ordet fördöma.

Låt mig sedan svara på frågan varför vi är emot sänkl ålder. Det är därför att vi vill hjälpa de unga pojkar som råkar illa ut. Under vår långa gärning på det här området har vi fått möta så många sådana, och del gör att vi i dag känner all del vore etl allvariigt misstag att sänka åldersgränsen.

I ett brev som jag har fått står det: Jag är så lycklig som homosexuell, och jag upplevde min lycka som outsägligt stor när jag fick stå inför en skolklass och tala om det homosexuella. Och när jag såg reaktionen, då upplevde jag en

outsäglig lycka. Nr 93

Efter att ha läst sådant kan ingen komma och säga annat än au det finns etl Fredagen den
riskmoment här, all unga pojkar i pubertetsåren kan bli vilseledda. iq jg-g joyg

GEORG ÅBERG (fp): homosexuellas

Herr talman! Det har sagts så mycket i denna fråga atl jag skulle kunna nöja straffrättsliga ställ-mig med att i stort instämma i de anföranden som hållits av Gunde Raneskog, ,-„ Tore Nilsson och Sven Johansson. Eftersom jag har väckt motionen 211 tillsammans med partikamraterna Rolf Sellgren och Bernt Ekinge vill jag emellertid säga några få ord. Jag begränsar mig därvid lill vad vi har tagit upp i motionen, nämligen bestämmelserna i 6 kap. brottsbalken om otukt med ungdom och förförelse av ungdom samt ändring av dessa bestämmelser så att samma åldersgränser skall gälla för homosexuella och heterosexuella förbindelser.

Enligt vår uppfattning innebär propositionen 69 alt man alllför brådskande och delvis i onödan experimenterar genom att ta bort de skyddande bestämmelser som nu gäller. Bertil Johansson sade i sitt anförande alt man i utskollel hade att ta ställning till vad som framförts av många olika remissinstanser, och han erkände att del i utskottet förelegat diametralt motsatta uppfattningar i en del frågor och att man på sätt och vis hade lyssnat mer på den ena parten. Det är naturiigtvis alltid svårt att ta ställning när det finns så olika uppfattningar, och jag respekterar dem som trots det kan hålla fast vid en ståndpunkt. Men samtidigt vill jag säga att det är många även utanför utskottet som har lyssnat och lyssnar på de här remissinstanserna, och de har kommit fram lill en annan uppfaltning än Bertil Johansson. De anser atl man lämnar ut en hel del ungdomar som är i en myckel känslig ålder. Jag vill påminna om vad som framhållits här i olika sammanhang, nämligen atl en så viktig remissinstans som medicinska fakulteten vid Uppsala universitet pekar på att man här bör vara ytterst försiktig, eftersom de ungdomar i 14-16-årsåldern som det nu är fråga om håller på att finna formen för sin sexuella identitet. Dessa ungdomar bör få det skydd som lagen kan ge dem.

Jag vill hålla med Cari Lidbom och Sven Johansson om all del är skada atl justitieminisiern inte är närvarande här i dag, men vi har ju fått förklaringen härtill. Jag hade annars bra gärna velat fråga justitieministern varför man så totalt har ignorerat de stora grupper i vårt land som med oro har följt de förändringar i samhällssynen som är på gång och som bl. a. propositionen 69 av många anses utgöra ett bevis för.

Jörn Svensson, som jag så många gånger beundrat för hans omsorg om de
svaga i samhället, målar här ul människor med andra åsikter i väldigt hårda
ord och kallar dem mörkmän av svåraste slag. Då måste det framhållas att
han därmed sätter samma stämpel på massor av ungdomsarbelare i vårt land.
Vi motionärer har nämligen kontaktals per brev och per telefon och vi har
haft personliga samtal med stora grupper ansvariga, jag stryker under
ansvariga, ungdomsledare. Jag vill också påpeka att de inte bara kommer ur
de religiösa lägren, .som man kanske annars vill tro. Jag har funnit atl de alla 77

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

varit besjälade av omsorg om de svagare, om de unga i deras mesl labila ålder. Jag har upplevt denna oro som ansvarsmedveten och äkta, och absolut inte som någon reaktionär yttring från deras sida. Jag tror inte alt vi så totalt kan ignorera dem som skett här i dag.

Jag skall inte orda vidare i denna fråga, herr talman, utan jag nöjer mig med att hänvisa till vad vi framfört i motionen 211 och yrka bifall lill reservationerna 1 och 3, som är fogade till detla betänkande.

I detla anförande instämde Rolf Sellgren (fp) och Bernt Ekinge (fp).

LILLY HANSSON (s):

Herr talman! Jag har begärt ordet i denna debau för alt anföra några synpunkter på de motioner som lagts fram med anledning av att åldersgränserna för homosexuella och heterosexuella handlingar i slraffrättsligt hänseende blir likställda. Men först vill jag uttrycka min tillfredsställelse över all .utskottet har tillstyrkt propositionens förslag på den här punkten. Jag har själv tidigare motionerat i frågan.

Motionerna 209, 210 och 211 går emot förslaget. Motionärerna är, som jag ser det, negativt inställda till homosexualiteten som sådan och tycks se den som uteslutande ett sexuellt beteende. Det är som om man tror atl de homosexuella bara ägnar sig åt könsligt umgänge med part av samma kön och att känslor som ömhet, omtanke och mänsklig värme inte existerar hos dessa människor. Det är ju helt felaktigt. Att de homosexuella skulle vara mer sexualfixerade och ha starkare sexualdrift än heterosexuella finns det heller inte något som helst belägg för. Det finns nog variationer när det gäller detta på båda hållen.

Jag kan inte se annat än atl motionärerna är rädda för homosexualiteten. Det avspeglas i alla de värdeladdade ord som har använts, ord som: mycket allvarligt, svårigheter, skrämmande, förnedra, otillbörligt, förödande verkan, avskräckande, för all nämna några av dem.

De svårigheter man talar om kan inte, som motionärerna hävdar, vara förknippade med en homosexuell läggning. Svårigheterna hänför sig nog mer till de diskriminerande attityder som de homosexuella möter i samhället. Det är auityderna i samhället som måsle förändras för alt de homosexuella äntligen någon gång skall betraktas som vanliga människor. Det måste ju ligga i samhällets intresse att låta varje människa utvecklas efter sina personliga förutsättningar.

Motion 209 bygger på Bibeln. Men del är då sanneriigen inget kristet kärieksbudskap som framförs. Tvärtom anser jag atl det är ett inhumant synsätt, och jag undrar vad de många kristna homosexuella anser om denna motion. Jag tycker att rädslan skiner igenom.

I motion 210 säger man sig ha full förståelse för de homosexuellas problem, men manVrll ha kvar diskrimineringen, som innebär svårigheter för personer att på etl naturligt sätt ge uttryck för sina känslor inför personer av samma kön och atl kunna vara öppna och naturiiga. Ja, nog ärdet en underiig form av förståelse. Jag skulle nog vilja påstå att man inte förstått någonting.

Motion 211 larmest upp en massa citat som man inte heller kan säga är helt rättvisande. Det finns inga som helst belägg för atl en ung människa i puberteten skulle kunna "förföras" till atl bli homosexuell. Jag tror inte på den teorin. Tvärtom tror jag att en ung människa, som blir utsatt för ett närmande av en äldre homosexuell, kommer att ta avstånd från den sorlens närmanden, om det inte redan tidigare finns en homosexuell känsla, då det naturligtvis kan vara en fördel att få litet hjälp och förståelse.

Jag tycker att vi för alll i världen äntligen skall låta de homosexuella få ett likaberättigande i det svenska samhället. Det beslut som vi skall fatta i dag är ett steg. Det finns fortfarande diskriminering på många andra områden. Samhället är fortfarande inriktat på helerosexualitel och familjebildning. Men i delta demokratiska samhälle måste del få finnas även andra grupper.

De homosexuella har länge nog tvingats gömma sig. Låt oss slippa moraliska värderingar och en massa bibelcitat. Låt i stället den homosexuella frigörelsen parallellt med en förändring av samhället och dess könsroller leda till möjligheter för varie enskild människa att utvecklas och leva i enlighet med sin egen personlighet. Det är synnerligen angeläget atl inte bara åstadkomma rättslig jämställdhet utan också sträva efter att även relationer mellan personer av samma kön skall ses såsom något naturligt. Jag tycker nog atl det i den debatt som har förts här i dag skinit igenom en attityd, som sannerligen inte är medmänsklig gentemot dessa som vi kallar avvikande människor.

Herr talman! Med delta korta anförande yrkar jag bifall till utskottets hemställan under punkten 1 i betänkandet.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! 1973 gjorde riksdagen ett uttalande om aU "en samlevnad mellan två parter av samma kön är från samhällets synpunkt en fullt acceptabel samlevnadsform." Vidare uttalade riksdagen 1974: "För all bereda vägen för en mer realislisk och human syn på de homosexuellas samlevnad krävs upplysning och positiva reaktioner från statsmakternas sida."

Med de två uttalandena i ryggen är det fullt konsekvent av regeringen att likställa de homosexuella med de heterosexuella i sexualbrottslagstiftningen. Det är också juslilieulskottets mening att såskall ske. Men beklagligt nog har inte utskottet kunnat lägga fram sitt betänkande utan reservationer på denna punkt.

Grundtanken i de motioner som Gunde Raneskog har reserverat sig för är alt sexualiteten är en från andra mänskliga relationer isolerad relation. Kvinnorörelsen och många män med den har framför allt under de senaste åren arbetat intensivt för att få en förändrad syn på sexualiteten och kritiserat den patriarkaliska synen, som ser sexualiteten isolerat. Den förförelseteori som nämnts fiera gånger i debatten bygger på den patriarkaliska synen.

Kvinnorörelsen har visserligen vunnit framsteg på många områden. Utredningen om sexual- och samlevnadsundervisningen i skolan togjust upp

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

detta. Homosexualiteten är inte något annoriunda i detta sammanhang. Homosexualiteten är ett uttryck för en vilja till gemenskap, och gemenskap skall inte bestraffas.

Herr lalman! Jag skulle också vilja säga några ord om den del av propositionen som handlar om en avkriminalisering av incest mellan vuxna frivilliga. Regeringen och utskottsmajoritelen har avstått från atl lägga fram förslag till avkriminalisering. Remissinstanserna, som behandlade den här frågan i samband med ställningstagandet till SOU 1976:9, var tämligen eniga om att det fanns skäl för en avkriminalisering. Ett av de remissvar som avlämnades var också undertecknat av mig, som Lisa Mattson myckel rikligt påpekade här tidigare.

Beklagligt nog har inte denna uppfaltning varit allmänt förankrad, trots remissförfarandet. Det är min uppfattning alt en avkriminalisering nu skulle kunna skada mer för de många icke kända fallen och bli en större psykisk press för dem med tanke på den opinionsslorm som en avkriminalisering just nu skulle kunna väcka.

Mot denna bakgrund yrkar jag bifall lill propositionens förslag och finner anledning alt avvakta i frågan för att återkomma vid etl senare tillfälle.

CARL LIDBOM (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag lovade alt kort återkomma i sakfrågan under debattens gång, och det kan passa bra efter Bonnie Bernströms inlägg.

Detla ärende äregentligen litet bekymmersamt uren synpunkt. Det förslag som jag har framlagt handlar om au försöka undanröja de sociala konsekvenserna av atl vi behåller incestparagrafen. I sak finns det egentligen ganska liten skillnad mellan majoriteten och reservanterna när det gäller grundinställningen.

Bortser vi från grundproblemet, om incestbrottet skall vara kvar eller inte -vi har kommit lill att det skall vara kvar-och ser till burman skall behandla dem som upptäcks för inceslbrolt, så skriver ni själva inom majoriteten, och dit hör ju bl. a. Bonnie Bernslröm,att det står klart "alt omständigheterna vid de få fall av incestbrotlslighel, som kommer till myndigheternas kännedom, ofta är mycket särpräglade och inte sällan starkt ömmande". Ja, det är så -del är ofta oerhört synd om de här stackarna som råkar ut för detta, och det är kanske ännu mera synd om deras familjer ibland, med den skandalisering som denna typ av processer kan åstadkomma.

Vi hade i all enkelhet föreslagit att man skulle lösa detta på det viset all man begränsar åtalsmöjlighelerna och ser till att del i praktiken inte blir mer än högst någol enstaka åtal om året. Och jag är väldigt förvånad över att människor inom den borgerliga majoriteten, som jag vet i sak delar min uppfaltning, ändå inte kan komma oss lill mötes på den här punkten. Vi tycker detsamma och vi vill egentligen nå samma mål, men på något säli har det blivit etl slags presligelåsning. Sedan denne olycksalige justitieminister har haft så många missöden med sina propositioner har ni inte velat låta

honom lida ytteriigare ett prestigenederlag genom att fila eller ändra det minsta på den proposition vi nu har framför oss. Men det gäller ju inte vår prestige, utan del gäller elt antal människor som vi kan befria från etl visst lidande.

Jag skulle vilja vädja till Bonnie Bemström och en del andra här som har givit uttryck för samma uppfattning i sak som vi: Följ er övertygelse och låt justitieministern klara sin skamfilade prestige själv!

BONNIE BERNSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag instämmer i vad Cari Lidbom säger, atl målet är delsamma. Vi skiljer oss emellertid i uppfaltning om vilken metod vi skall välja för att nå målet.

Jag har inte suttit lika länge i riksdagen som Carl Lidbom, men min erfarenhet är att om en lagstiftning mjukas upp och man sedan återkommer och motionerar i frågan, så får man ofta från utskottet ett svar som går ut pä att med hänvisning lill att lagstiftningen ändrades för elt år sedan eller något sådant har utskottet inte för avsikt att vidta några åtgärder.

Mot den här bakgrunden tyckerjag del är bättre all behålla den lagstiftning som vi nu har föratt vid ett senare tillfälle, då opinionen kanske har lugnat sig någol, återkomma med en motion som innebär en avkriminalisering av incestuösa förbindelser mellan vuxna frivilliga.

CARL LIDBOM (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig bara helt stilla försöka klara ul vad Bonnie Bemström egentligen tänker.

Är vi inte ense om alt det tiotal inceslfall som vi har per år inte är så mycket? Och de som förekommer är i regel totalt onödiga. De är grymma och verkningslösa, och det är synd om dessa människor och deras skandaliserade familjer. Vad ärdet då som gör att det är bättre att ändå låta det vara som det är? Vad är del som gör att det är bättre alt under några år låta ett antal människor, ett antal familjer, lida i onödan? Bättre från vilken synpunkt då -atl vänta tills opinionen har mognat, så atl man kan avskafta incesibroltet?

Vi kan få bort de sociala skadeverkningarna av incestparagrafen i dag, om vi följer vår övertygelse. Vad väntar vi på?

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

BONNIE BERNSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Cari Lidbom förstår inte mig, men jag förslår inte heller Cari Lidbom.

Ungefär lio fall per år döms enligt den här paragrafen. Carl Lidbom vill ha ännu förre fall per år,och det är i och försig elt behjäriansvärl intresse. Jag har emellertid en känsla av att om man liberaliserar lagen, finns det risk för alt del längre fram kan bli svårare att vinna gehör för ett totalt avskaffande. Vi skiljer oss alltså då del gäller valet av metoder för alt nå en avkriminalisering av incest. Jag tror inte att det som står i lagboken i det här fallet är oväsentligt för de människor som nu har incestuösa förbindelser. Även lagen i sig är ett

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

problem socialt sett. Därför kan man inte bara resonera som så alt man skall eliminera de sociala konsekvenserna samtidigt som man har kvar lagen.

Förste vice talmannen anmälde att Cari Lidbom anhållit att till protokollet få antecknat atl han inte ägde rält lill ytterligare replik.

EVERT SVENSSON (s):

Herr talman! Jag skall efter denna långa debatt fresta kammarens ledamöter med ett litet inlägg, eftersom jag tycker alt det bör ges en någol mera nyanserad bild efter de anföranden som hållits med åberopande av bibeln och kristendomen. Jag, och många andra, reagerade naturiigtvis mot den okänslighet som vissa talare gav uttryck för i denna fråga.

Del är givelvis ett faktum atl vissa personer är homosexuella liksom alt del finns avarter när del gäller både de homosexuella och de heterosexuella. Vi är naturligtvis emot såväl underhållningsvåld som pornografi i dess dåliga former, oavsett vad del är fråga om för människor.

Jag skall ta fram en skrift som utgivits av föriaget Verbum. Boken heter "De homosexuella och kyrkan" och har skrivits av en arbetsgrupp. Uttalandena är inte auktoriserade av svenska kyrkan, men ärkebiskopen har skrivit elt förord där det bl. a. heler:

"Förståelsen av de människor i ett svårt läge, som det här är fråga om, har lidigare hindrats av atl vår kunskap om hithörande ting varit myckel begränsad. Genom denna bok utvidgas vårt velande betydligt och oberättigade fördomar kan undanröjas."

I en sammanfattning kan man läsa följande:

"Om man har blicken öppen för skapelsens mångfald, måsle man konstatera, all homosexualiteten tillhör somliga människors natur. Anhängarna uppfattar inte den homosexuella läggningen som perversion, när den uppträder i sin genuina gestalt. Att följa sin natur är för den genuint homosexuelle lika självklart som det är för den heterosexuelle atl följa sin. Men vare sig del gäller homosexuell, heterosexuell eller annan läggning, finns del gränser uppsatta för naturargumeniet. Ingen får åberopa sin natur på sådant sätt alt det blir lill skada för nästan."

I den här boken tas också förhållandena inom kyrkan upp, och det talas på etl ställe om aU man i Bibeln inte för vägledning om den varaktiga formen av homosexualitet-lill skillnad från den mera tillfälliga form av homosexualitet som kan uppträda och som man i stort sett bör vända sig emot. Del heler i boken bl. a.: "Däremot får man i bibeln ingen vägledning om den varaktiga formen. Både effekteliska och sinnelagsetiska skäl talar för att kyrkan dels accepterar den genuina homosexualiteten som ett faktum i vår värid, dels att den verkar för bestående förbindelser mellan människor med genuin homosexuell läggning."

Jag tror alt man kan säga alt detla är ett ganska auktoritativt dokument från svenska kyrkan, och man kan väl utgå från att det uttrycker uppfattningen hos många kristna här i landet.

Till slut vill jag bara anföra ett citat från Pontus Wikner, som var

homosexuell. Han säger: "För Gud är avgörande endast del sinnelag, i vilket gärningen göres."

ALLAN ÅKERLIND (m):

Hert lalman! Fru Lilly Hansson sade tidigare: Låt oss slippa bibelcitat! Del är den nya stilen i Sverige, och jag beklagar den. Jag skall trots denna uppmaning ändå anföra elt citat ur Bibeln: "Förförelser måsle ju komma; men ve den människa genom vilken förförelsen kommer!"

Det står väl klart alt ju lägre åldersgränser man sätter när det gäller homosexuella förbindelser, desto större är risken för förförelse. Jag är oroad över all inte alla ledamöter här i kammaren tycks se den risken, men jag vädjar till ledamöterna inför omröstningen alt se allvariigt på frågan och stödja Gunde Raneskogs reservation.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

De homosexuellas straffrättsliga ställning, m. m.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Gunde Raneskog, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan RolfSellgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller justiiieutskollels hemställan i betänkandet nr 26 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av Gunde Raneskog.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då RolfSellgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 210

Nej - 37

Avstår - 4

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 2 av Lisa Mattson m. fl. samt 3:o) motionerna nr 212 av Jörn Svensson m. fl. och nr 991 av Christer Nilsson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Lisa Mattson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan Jörn Svensson begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Trafiknykterhetsreglernas tillämpning på förare av motorredskap och traktorer

Den som vill all kammaren till kontrapropositionen i huvudvoteringen

angående justilieulskollels hemställan i belänkandet nr 26 mom. 2 antar

reservationen nr 2 av Lisa Mattson m. fl. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

motionerna nr 212 av Jörn Svensson m. fl. och nr 991 av Christer

Nilsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 113

Nej - 15

Avstår - 123

I enlighet härmed blev följande voteringsproposiiion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller justilieutskoltets hemställan i betänkandet nr 26 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 2 av Lisa Mattson m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lisa Mattson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 126

Nej - 122

Avslår - 2

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Trafiknykterhetsreglernas tillämpning på förare av motorredskap och traktorer

Föredrogs justilieutskoltets betänkande 1977/78:21 med anledning av propositionen 1977/78:77 om vissa frågor rörande trafik med molt)rredskap och traktorer jämte motion.

1. lag om ändring i irafikskadelagen (1975:1410),

2. lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

3. lag om ändring i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov,

4. lag om ändring i körkortslagen (1977:477).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen förordas alt motorredskap som används i vägtrafik för persontransport skall vara registrerat, besiktigat och beskattat. Vidare föreslås alt sådant molorredskap som används bl. a. för persontransport i vägtrafik skall vara irafikförsäkrat. Dessa regler, i förening med de krav beträffande förarkompetensen som riksdagen har beslutat, bör kunna motverka vissa former av missbruk genom användning av motorredskap för ändamål som de inte är inrättade för.

anslutning härtill tas i propositionen också upp frågan om trafiknykterhetsreglernas tillämpning på förare av traktorer utan släpfordon och motorredskap. Förslaget innebär all de s. k. promillereglerna skall tillämpas även på förare av sådant fordon under förutsättning atl fordonet framförs på väg."

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Traflknykterhets -reglernas tillämpning på förare av motorredskap och traktorer

I detta sammanhang hade behandlats den med anledning av propositionen väckta motionen 1977/78:519 av Birger Rosqvist m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen beslutade att i enlighet med vad i motionen anförts avslå förslaget om begränsning av förarens ansvar efter alkoholförläring vid förande av traktor och molorredskap.

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen skulle anta det genom propositionen 1977/78:77 framlagda
förslaget lill lag om ändring i irafikskadelagen (1975:1410),

2. alt riksdagen beträffande lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott med avslag på motionen 1977/78:519 i denna del skulle anta de genom propositionen framlagda förslagen till lag om ändring i nämnda lag,

3. atl riksdagen beträffande lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov skulle anta det genom propositionen framlagda förslaget lill lag om ändring i nämnda lag,

4. att riksdagen skulle anta det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i körkortslagen (1977:477).

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Trafiknykterhetsreglernas tillämpning på förare av motorredskap och traktorer

3. atl riksdagen beträffande lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov i anledning av propositionen och med bifall till motionen 1977/78:519 i denna del skulle anta det genom propositionen framlagda förslaget lill lag om ändring i nämnda lag med den ändringen atl 2 § skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

2. beträffande körkortslagen (1977:477), vari reservanterna - under förutsättning av bifall lill reservalionen nr 1 -ansett alt utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

ERIC JÖNSSON (s):

Herr talman! Det betänkande från justilieulskotiet som vi nu behandlar är föranlett av en proposition om vissa frågor rörande trafik med motorredskap och traktorer. De bestämmelser vi har beträffande denna trafik innebär alt molorredskap med tillkopplat släpfordon, som används i vägtrafik för godsbefordran, i princip skall registreras, besiktigas och beskattas. Används däremot motorredskap för persontransporter blir fordonet undantaget från dessa bestämmelser. Detla undantag gäller även om man inte har passagerare i egentlig mening. Fordonet kan således användas som fortskaffningsmedel för personligt bmk.

I regeringens proposition i ärendet förordas all motorredskap som används i vägtrafik för persontransport skall vara registrerat, besiktigat och beskattat. Vidare föreslås alt sådant molorredskap som används bl. a. för persontransport i vägtrafik skall vara irafikförsäkrat. Dessa i propositionen upptagna förslag föranleder ingen erinran från utskottet, ulan så långl är vi eniga.

I anslutning lill de av mig nämnda frågorna tas i propositionen också upp frågan om trafiknykterhetsreglernas tillämpning på förare av traktorer utan släpfordon och motorredskap. Regeringsförslaget innebär att de s. k. promillereglerna skall tillämpas även på förare av sådant fordon, dock under fömlsätlning atl fordonet framförs på väg. Del är på den punkten som vi på den socialdemokratiska sidan har reserverat oss. Vi vill att promillereglerna skall gälla fullt ut utan några undantag, och vi har reserverat oss i anslutning lill en motion av Birger Rosqvist m. fl.

I motionen åberopas atl 1966 års trafiknykterhetskommitté föreslog att samtliga ansvarsbestämmelser i trafiknykterhelslagstiflningen skulle gälla också traktorer utan släpfordon och motorredskap. Kommittén ansåg atl traktorer, även om de framförs utan släpfordon, samt motorredskap kunde innebära påtagliga risker i trafiken trots att de konstruerats för relativt låga hastigheler.

Trafiksäkerhetskommittén anförde vidare atl dessa fordon visseriigen framfördes på andra platser än i allmän trafik men atl delta icke kunde motivera att förare av dessa fordon undantogs från promillereglerna.

Reservanterna i utskottet vill understryka detta. Vi vill också rikta uppmärksamheten på atl traktorer och motorredskap i många fall används på platser som utan alt vara väg dock kan vara så frekventerade atl fordonens framförande efter alkoholförtäring kan innebära stora risker. Vi tänker då på

exempelvis fabriksområden, byggarbetsplatser och parker. Reservanterna . menar också atl det är angelägel atl man i trafiknykterhelslagstiflningen inte avviker från den principiella inställningen att förande av motordrivna fordon inte bör ske efter alkoholförtäring.

Vi reservanter har kommit fram till den uppfattningen att det i propositionen upptagna undantaget från promillereglernas tillämplighet, när fordonet förs på annan plats än på väg, bör utgå.

Vårt förslag innebär en viss följdändring i förslaget till lag om ändring i lagen om utandningsprov. De laglekniska delarna skall jag inte gå in på, utan jag hänvisar till utskottsbetänkandel där ändringarna redovisas.

Jag vill också hänvisa till utskottsbetänkandel när del gäller reservationen 2, där vi under fömlsätlning av bifall till reservationen 1 gör vissa uttalanden beträffande körkortslagen i siraffmätningsfrågan.

Herr talman! Med det anförda ber jag få yrka bifall till reservationerna 1 och 2, som är fogade till justilieutskottets betänkande nr 21.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Traflknykterhets -reglernas tillämpning på förare av motorredskap och traktorer

BERTIL LIDGARD (m):

Herr talman! Jag skall falla mig lika kort som Eric Jönsson gjorde i sitt anförande. Han hjälpte mig ju så lill vida alt han avverkade den första biten, som vi är överens om. Jag har inga kommentarer lill det, dvs. detta alt man skall registrera och vidta andra åtgärder beträffande en del gamla lastbilar som man bygger om för alt numera använda rätt mycket för nöjes skull.

Det vi tvistarom är, som Eric Jönsson sade, frågan om promillegränsernas tillämpning när det gäller vissa traktorer och släpfordon samt frågan om området för strafflDeläggningen.

Jag vill erinra om atl vi lidigare har hanterat denna fråga - bara för några månader sedan. Då var situationen den att vi hade en motion i saken, och vi gjorde elt enhälligt uttalande där vi konstaterade alt förande av molorredskap och traktorer utan släp kunde innebära påtagliga risker i trafiken. Vi uttalade atl trafikbrottslagens promillegränser i princip borde göras tillämpliga på förare av sådana fordon. I propositionen följer departementschefen den linjen - med det undanlag som Eric Jönsson nämnde.

Varför har vi nu råkat hamna i olika uppfattningar? Det är fråga om en bedömning av hur del geografiska område ser ut som vi tycker behöver särskilt skyddas genom alt man barett straftbud. Vi har från majoritetens sida fäst oss vid alt vad man i propositionen vill straffbelägga är framförandel på väg. Det låter kanske rätt begränsat när man bara nämner det rakt fram. Men den definition vi har på "väg" täcker ju inte bara en allmän väg eller en enskild väg, ulan det kan t. o. m. under vissa omständigheter gälla förhållandevis små cykelstigar och liknande där man framför fordonet. Och vi har svårt att se atl del föreligger ett intresse atl skydda, när man framför t. ex. traktorer ute på åkermark och därmed jämförbara områden.

Eric Jönsson har talat om risker. Jag har verkligen gjort ett försök att

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Traflknykterhets -reglernas tillämpning på förare av motorredskap och traktorer

förhöra mig om det i de fall som hittills förekommit, då man har haft traktorer eller motorredskap på skolgårdar, har inträffat några olyckor som har kunnat ■ hänföras till alkoholförtäring, men jag har inte kunnat få något jakande svar på den punkten. Utskottsmajoritelen har därför kommit fram till att vi bör följa propositionen. Vi har nämligen uppfattningen att strafflagstiftningen principiellt inte bör utsträckas längre än vad som är motiverat med hänsyn till de intressen som i det enskilda fallet skall skyddas genom straftbud. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

ERIC JÖNSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Bertil Lidgard var inne på frågan om vad del är som skiljer oss ål. Del ärju så all departementschefen har lagt en proposition som innebär alt den som är alkoholpåverkad inte bör framföra molordrivna fordon. Från denna principiella regel gör utskotlsmajoriteten enligt min mening ett undantag. Undantaget innebär att om man framför traktor utan släpfordon eller molorredskap annorstädes än på väg skall trafiknykierhetsreglerna inte tillämpas. Enligt min mening är skillnaden mellan ulskottsmajorilelens och reservanternas förslag inte så liten som den kanske kan förefalla. Jag tycker inte att man utan vidare kan nonchalera den.

Vi har, som jag tidigare nämnt, i vår reservation påpekat att framförande av motordrivna fordon efter alkoholförtäring kan innebära stora risker. Vi har i det sammanhanget nämnt fordons framförande på byggarbetsplatser, fabriksområden och i parker. Det kan enligt vår mening inte vara rimligt atl den som åker omkring med exempelvis en större molorgräsklippare eller något annat molorredskap skall få göra det i alkoholpåverkat tillstånd. Det trorjag inte heller alt utskottsmajoritelen anser, och därför tyckerjag att vi egentligen borde ha kunnat enas om en gemensam skrivning, även om vi därigenom hade gjort en ändring i propositionen. Trots att det skulle medfört en sådan ändring tyckerjag att vi borde ha kunnat enas, därför att det hade inneburit en förbättring av trafiknykterhelsbeslämmelserna.

Det fanns faktiskt också en majoritet i utskottet för vårt förslag, men när vi träffade det slutliga avgörandet hade man tydligen varit utsatt för påverkan, och det blev en omvänd majoritet. Jag beklagar ulskottsmajoritetens ställningslagande i det fallet.

Men vi har ju haft det på det här sättet under många år, och man kan inte leda i bevis att del varit lill skada.

Låt mig erinra om alt vi gemensamt bara för några dagar sedan avslog en motion som inte gällde alkoholförtäring till lands utan till sjöss, där motionärerna ville ha promillereglerna tillämpade. Där kan man påvisa etl antal dödsolyckor varje år på grund av alkoholförläring hos föraren. Han är fariig för sig själv, för de övriga i bålen och för andra som är ute på sjön. Men den gången ville man från dagens reservanters sida inte vara med om alt straflbelägga. Del måsle vara konsekvens i vårt lagstiftande.

ERIC JÖNSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall inte förlänga debatten, men jag vill ändå säga alt departementschefen i propositionen för etl resonemang som innebär alt del finns ett slarkt stöd för den reservation vi har lagt från socialdemokraternas sida. Han säger i propositionen, jag citerar: "Vidare bör framhållas att trafiknykterhetsbeslämmelserna i Danmark, Norge och Finland är tillämpliga på alla motordrivna fordon. Jag anser därför övervägande skäl tala föratl, samtliga trafiknykterhetsbestämmelser i princip görs tillämpliga också på traktor ulan släpfordon och molorredskap."

Del är således starka skäl som departementschefen anför, och det är därför jag tycker vi borde ha kunnat komma fram till eU enigt ulskou enligt den reservation som föreligger.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Trafiknykterhetsreglernas tillämpning på förare av motorredskap och traktorer

SVEN-GÖ.STA SIGNELL (s):

Herr talman! Vi känner alla till alt trots de insatser som på olika sätt görs för alt minska antalet olyckor i trafiken är det etl alltför stort antal människor som åriigen dödas eller skadas i samband med olyckor där motordrivna fordon på något sätt är inblandade. Det är skrämmande att så stor del av de olyckor som sker beror på alkoholförtäring.

Nu föreligger etl regeringsförslag där man till viss del skärper bestämmelserna vad gäller åtgärder mot alkoholförtäring i samband med förande av traktor och motorredskap.

Dessa frågor har gmndligt utretts av trafiknykterhetskommittén. Kommittén framhöll alt de fiesta traktorer och motorredskap har en så avsevärd storlek och lyngd alt elt felaktigt framförande ofta kan innebära påtaglig fara för person och egendom. Olyckor med sådana fordon kan få allvariiga skadeverkningar. I våra grannländer gäller redan trafiknykterhetsbeslämmelserna för alla molordrivna fordon. Regeringen tycker övervägande skäl talar för att samtliga trafiknykterhetsbestämmelser / princip görs tillämpliga också på traktorer och motorredskap.

Och så långt, herr talman, låter detta bra. Men sedan svänger regeringen i sin uppfaltning. Helt plötsligt tycker man att det förordade utsträckta ansvaret för förande av traktor eller motorredskap efter alkoholförtäring skall begränsas till att avse fall där sådant fordon framförs på väg.

En alkoholpåverkad traktorförare som kör på elt fält omfattas inte av promillereglerna och inte heller om han kör på ett inhägnat område - oavsett

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Traflknykterhets -reglernas tillämpning på förare av motorredskap och traktorer

om där vistas andra människor eller inte. Enligt chefen för kommunikationsdepartementet motiverar inte Irafiksäkerhetssynpunkterna atl promillereglerna tillämpas i sådana fall. Men hur blir det med färden till och från fältet eller åkern om det är "legalt" att ha alkohol i blodet under körningen på arbetsplatsen? Är det inte slor risk atl vederbörandes omdöme då medger en färd också ut på vägen?

Om del är fullt tillåtet all köra hemma på ladugårdsbacken med en slor traktor i onyktert tillstånd - varför skall del då dömas som rattfylleri alt köra in med bilen i garaget eller åka en bit med mopeden på ladugårdsbacken? Är detla rimligt och logiskt när del går alt utan straff köra med en slor tung traktor?

Det finns ingen logik i regeringsförslagel att befria exempelvis traktorförare från ansvar enligt trafiknyklerhetsbestämmelserna. Det var en uppfattning som det helt övervägande antalet remissinstanserocksåhadei sina yttranden över trafiknyklerhetskommitténs betänkande.

Man kan nu fråga sig: Varför denna generositet mol exempelvis förare av traktorer? Är del behövligt därför att del är praxis atl vara onykter på traktorn? Jag kan inte tänka mig att så kan vara fallet. Eller vad säger alla ägare och företrädare för ägare av traktorer här i riksdagen? Om det nu är så atl man är nykter även på traktorn, varför skall man då ha en sådan här specialregel som tillåter onykterhel? Den ärju helt onödig -ja, fariig för den allmänna uppfattning som vi alla som arbeiar för bättre trafiksäkerhet försöker fö människor att omfatta, inte minst ungdomen.

Synen på alkohol och motorfordon och motorredskap måste var så generell som den uttrycks i reservanternas förslag här.

Herr lalman! Ingen sprit vid traklorrallen och irakiorspakarna!

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1.

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2 och 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Lisa Mattson m. fl., och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eric Jönsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill atl kammaren bifaller justitieutskottels hemställan i belänkandet nr 21 mom. 2 och 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Lisa Mattson m.fl.

§ 8 Föredrogs

Justilieulskotlets betänkande

1977/78:22 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag

till domstolsväsendet m. m. utom allmänna förvaltningsdomstolarna

jämte motioner.

Kammaren biföll vad utskottet i detla belänkande hemställt.

§ 9 Föredrogs

Justitieutskottels belänkande

1977/78:23 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag till polishus, m. m. jämte motioner.

Punklen I

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2 Polishus i Ljungby

LENNART BENGTSSON (c):

Herr talman! I föreliggande betänkande från justitieutskotiet behandlas motionen 982 om byggande av polishus i Ljungby.

Jag konstaterar att utskottet i år, precis som vid behandlingen av motioner i ärendet 1975 och 1976, anslutit sig till uppfattningen atldet föreligger ett stort behov av nya lokaler för polisen i Ljungby. Som framgår såväl av motionen som av ulskottets betänkande delas denna uppfattning även av det ansvariga statsrådet, vilket klart framgårav statsrådets frågesvar här i riksdagen den 11 februari 1977.

Onsdagens debatt här i kammaren rörde sig under många timmar om den framtida arbetsmiljön och säkerheten för en grupp människor engagerade i det svenska samhällsarbetet, nämligen riksdagsledamöterna. Den motion som nu behandlas är på sitt sätt en parallell till onsdagens stora fråga. Frågan nu rör även den arbetsmiljön och säkerheten för en grupp samhällsarbetare, nämligen de anställda vid Ljungby polisstation.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Polishus i Ljungby

I vårt land har vi i stor politisk enighet ställt höga krav på arbetsmiljön på skilda områden. Mot denna bakgrund måste riksmötets yttersta arbetsgivaransvar för polispersonalen i Ljungby snarast leda till en arbetsmiljö som kan accepteras. Av motionen framgår hur orimliga lokalförhållandena är i det aktuella fallet. 1 086 m otidsenliga lokaler slår till förfogande jämfört med elt behov av 3 639 m. Detla betyder au endast ca 30 % av behovet är tillgodosett. Låt mig också peka på den enligt min mening mest graverande bristen, nämligen beträffande lokaler för personalfunktioner. 1 dag finns 64 m2 mol ett behov av 685 m. Här är alltså mindre än 10 % av behovet tillgodosett.

Regeringens insatser för sysselsättningen uppskattas säkerligen av en stor majoritet av folket, men dessa insatser för inte så totalt styra offentliga investeringar att ansvaret för samhällsanställdas arbetsmiljö kommer i andra hand. Med andra ord: denna frågas lösning kan inte i längden göras avhängig av sysselsältningssituationen inom byggnads- och anläggningsbranschen i Ljungby.

Herr lalman! Jag har inget annat yrkande än utskottet, men jag har med dessa ord önskat understryka vikten av all tre års positiv inställning från justitieutskott och riksmöte - tillsammans med lika positiva uttalanden från del ansvariga slatsrådet för mer än elt år sedan - nu rimligtvis måsle leda till att arbetet med det projekterade polishuset i Ljungby igångsattes snarast.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 3 och 4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 10 Föredrogs Justitieutskottels betänkande

1977/78:24 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag till allmänna förvaltningsdomstolarna, m. m.

Näringsutskoiteis belänkande

1977/78:38 med anledning av propositionen 1977/78:101 med förslag om tilläggsbudget II lill statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såvitt gäller vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

På förslag av talmannen beslöt kammaren att behandlingen av återstående på föredragningslistan upptagna utskottsbetänkanden skulle uppskjutas lill ett senare sammanträde.

§ 11 Om åtgärder för att förlänga avvecklingstiden vid Rydboholms AB i Borås

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER erhöll ordet för atl besvara Gördis Hörnlunds (s) den 3 februari anmälda interpellation, 1977/ 78:127, och anförde:

Herr talman! Gördis Hörnlund har frågat mig om jag anser att del av riksdagen godkända avtalet mellan staten och de svenska bomullsföretagen medger att maskinparken från Rydboholmsbolaget överflyttas för igångsättande av produktion i Norrköping.

Vidare har Gördis Hörnlund frågat mig om jag avser att aklivi medverka lill atl avvecklingsliden vid Rydboholmsfabriken föriängs i enlighet med riksdagens uttalande till regeringen.

Frågorna anknyter till riksdagens hemställan från december 1977 atl regeringen skulle pröva möjligheterna att förlänga avvecklingsliden vid Rydboholms AB. Prövningen borde enligi riksdagens beslut ta sikte påatl vid behov ytteriigare minska de sysselsättningsmässiga svårigheterna för berörd personal i den mån det kunde ske ulan att medföra påtagliga nackdelar för den avsedda omstruktureringen.

I anslutning till mitt svar på Gördis Hörnlunds frågor lämnar jag en redogörelse för den prövning som regeringen på riksdagens uppdrag nu har gjort.

Rydboholms skall i enlighet med avtalen mellan staten och bomullsföretagen avveckla sin spinneri- och väveriverksamhet i Viskafors och har därför från och med den 1 januari 1978 överlåtit vissa av sina spinneri- och väverimaskiner till Gustaf Werner AB. Rydboholm har vidare avtalat med Werner om att hyra dessa maskiner av Werner under år 1978.

I syfte att underlättaomställningen för berörd personal har staten ingått etl sysselsäuningsavtal med Rydboholms AB. Avtalet innebär i sammanfattning atl staten till Rydboholm bidrar med elt engångsbelopp om 3 milj. kr. mot att Rydboholms AB förbinder sig att inte före utgången av år 1978 permittera eller avskeda personal, som är sysselsatt vid företagets spinneri-och väverianläggningar.

Den av riksdagen begärda utredningen har genomförts på följande sätt. Dels har regeringen undersökt möjligheterna att föriänga avtalet med Rydboholms AB, dels har regeringen genom arbetsmarknadsstyrelsen låtit utreda möjligheterna att inom ramen för träffat avtal mellan staten och Rydboholms AB samt inom ramen för styrelsens ordinarie resurser ytterligare minska de sysselsättningsmässiga svårigheterna för berörd personal vid Rydboholms spinneri och väveri.

Vad gäller möjligheterna alt föriänga avialet med Rydboholms AB harjag vid kontakter som departementet haft med ledningen för Rydboholms AB erfarit all man bedömer en föriängning knappast möjlig. Företaget skulle tvingas begära ett stöd av en storieksordning som möjliggör avsättning av produkterna utanför landets gränser.

Avtalet med de olika bomullsföretagen avses ge en strukturomvandling

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Om åtgärder för att förlänga avvecklingstiden vid Rydboholms AB i Borås

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Om åtgärder för att förlänga avvecklingsliden vid Rydboholms AB t Borås

som på sikt bör kunna ge kvarvarande förelag möjlighet att överleva. Vid kontakter med övriga berörda bomullsföretag, dvs. Kungsfors Fabriker AB, Gustaf Werner AB och Almedahl AB, harjag fått företagens-och i fråga om Gustaf Werner AB även de fackliga företrädarnas - bestämda avståndstagande från en förlängning av sysselsättningsavtalet. En förlängning av sysselsältningsavtalet skulle uppfattas som en sådan snedvridning av konkurrensmöjligheterna att man från övriga företags sida skulle tvingas begära en omförhandling av gällande avtal.

Styrelsen hosGustaf Werner AB har bl. a. framhållit alten förlängning av sysselsättningen i Rydboholm genom fortsatt textiltillverkning innebär elt upprivande av grunden för Gustaf Werner AB:s avtal med staten.

Gustaf Werners fackklubbar i Norrköping har i brev till regeringen framfört atl "en föriängning av nedlrappningsliden i Rydboholms spinneri och väveri kan innebära risk för att även vi häri Norrköping förlorar våra arbeten". Den långtidsplanering och omorganisation som pågår i Norrköping kräver enligt fackklubbarna att avtalet fullföljs.

De fackliga företrädarna vid Rydboholms AB har vid ett sammanträde mellan berörda parter, länsarbetsnämnd och Borås kommun, vitsordat atl man inte i och för sig önskar en förlängning av avtalet. Man efterlyseri första hand någon form av ersättningsindustri för atl säkra sysselsättningen för de ca 130 anställda vid spinneriet och väveriet.

Mot bakgrund av vad jag här har anfört och med hänsyn lill dels risken att avsedd omstruktureringseffekt inte uppfylls, dels riskerna för sysselsättningen i Norrköping om sysselsältningsavtalet med Rydboholms AB förlängs, har regeringen vid sin prövning av ärendet beslutat att inte begära omförhandling av avtalet med Rydboholms AB.

Gördis Hörnlund har i sin interpellation bl. a. hävdat att riksdagen blivit missledd vid behandlingen av bomullsavtalet, eftersom det nu enligt Gördis Hörnlund sker en utökning av tillverkningen i Norrköping.

De maskiner som skall flyttas till Norrköping kommer enligt vad jag har inhämtat atl, om så bedöms ekonomiskt rimligt, utnyttjas för tillverkning av en typ av produkter som f n. inte framställs inom landet, f ö. en produkt som inte kommer att konkurrera med Gamlestadens och Kungsfors produktion enligt avtalet.

Initiativ av den typ som Gustaf Werner AB nu har tagit i Norrköping är enligt min uppfattning lovvärda. Det är positivt för försörjningsberedskapen alt dessa maskiner används i löpande produktion. Möjligheterna till bibehållen sysselsättning i Norrköping förbättras, och företaget lar upp konkurrens på elt område där tidigare enbart importerade varor förekommer.

På frågan om jag anser atl det av riksdagen godkända avtalet mellan staten och de svenska bomullsföretagen medger att maskinparken från Rydboholmsbolaget överflyttas för igångsättning av produklion i Norrköping kan jag med hänvisning lill vad jag anfört svara etl obetingat ja.

Regeringen har dock prövat möjligheten all låta maskinerna slå kvar i nuvarande fabrikslokaler i Viskafors så atl Gustaf Werner AB skulle kunna tillverka den nya produkten där. Företaget anser sig emellertid inte våga

pröva denna möjlighet. Anläggningen i Norrköping har f n. inte full beläggning. Vidare har företagets orderingång minskat mycket starkt senaste halvåret.

Skulle Gustaf Werner AB acceptera att åla sig produktion i Viskafors, skulle det finnas risk för atl nuvarande sysselsättning i Norrköping kommer i fara. Företaget motsätter sig därför mycket bestämt denna lösning. Jag anser inte att det är möjligt att pressa företaget till nämnda åtagande i nuvarande konjunkturläge.

Vilka möjligheter har vi då att inom ramen för gällande avtal ytterligare minska de sysselsättningsmässiga svårigheterna för berörd personal vid Rydboholms spinneri och väveri?

Arbetsmarknadsstyrelsen har på regeringens uppdrag utrett denna fråga.

AMS framhåller bl. a. atl Borås kommun i dag har elt kärvt arbetsmarknadsläge med en förhållandevis hög arbetslöshet samt att läget kommer alt vara oförändrat under 1978. Möjligheterna att placera den berörda gruppen i arbete på den reguljära lokala arbetsmarknaden måste f n. bedömas som mycket små. Tillgängliga resurser inom arbetsmarknadsutbildningen kan dock utnyttjas för dem som önskar utbildning för nytt yrke.

För att bereda arbetsförmedlingen och berörd personal ett ökat rådmm inför den föreslående nedläggningen föreslår AMS att en samrådsgrupp snarast lillsätts med representanter för företagel, de fackliga organisationerna, kommunen och arbetsförmedlingen. Gruppens uppgift skulle vara att närmare kartlägga den berörda personalen och planera åtgärder som kan bidra till att mildra effekterna av en nedläggning.

Jag vill för egen del och efter samråd med cheferna för arbetsmarknads- och industridepartementen framhålla följande.

Regeringen har med del nu gällande sysselsältningsavtalet skapat ett och ett halvt års rådrum för förelag, anställda och arbetsmarknadsmyndigheter att vidta de åtgärder som erfordras för att mildra verkningarna av en nedläggning.

Jag har som nämnts varit i kontakt med de två företagen. Jag har därvid fått försäkringar om att man från Rydboholms sida kommer att inom ramen för företagets resurser och gällande arbetslagstiftninggöra vad som är möjligt för att underiätta fortsatt sysselsättning. Gustaf Werner AB framhåller att man är beredd alt diskutera eventuell anställning i Norrköping. Vidare kommer flyttningen av maskinerna att kräva vissa arbetsinsatser under våren 1979. Gustaf Werner AB är berett att utnyttja den berörda personalen i delta arbete.

Jag delar AMS uppfattning alt en samrådsgrupp snarast bör tillsättas för en individuell prövning av olika sysselsättningsmöjligheter.

Driftnedläggningen vid Rydboholm måste emellertid ses i eu vidare sammanhang. Den aktuella och långsiktiga sysselsättningssituationen i Boråstrakten har medfört alt regeringen fattal två beslut av betydelse för kommunen. Regeringen har således beslutat att Borås fram t. o. m. den 30 juni 1979 skall ingå i den s. k. grå zonen. Vidare har regeringen givit vissa

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Om åtgärder för att förlänga avvecklingsliden vid Rydboholms AB i Borås

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Om åtgärder för atl förlänga avvecklingstiden vid Rydboholms AB i Borås

länsstyrelser, bl. a. den i Älvsborgs län, i uppdrag atl tillsätta speciella grupper för att samordna arbetet med alt finna ersältningssysselsättning till de kommuner som drabbas av strukturomvandlingen i vissa branscher. Gruppen i Älvsborgs län har böriat sitt arbete. Jag vill erinra om att chefen för industridepartementet i förra veckan anmälde här i riksdagen all han avser föreslå regeringen alt hos riksdagen hemställa om alt särskilda resurser tilldelas grupperna så alt de kan utveckla etl aktivt arbete.

Regeringen har vidare tillsalt en arbetsgrupp, med anknytning till elableringsdelegationen i industridepartemenlet, för atl samordna de förslag som grupperna i de berörda länen framför. Regeringen kommer alltså att fortlöpande följa utvecklingen i Boråsområdet. Chefen för industridepartementet avser dessutom att föreslå regeringen alt uppdra åt Statsföretag alt medverka till atl söka ersällningsproduktion till bl. a. Västsverige.

På Gördis Hörnlunds andra fråga kan jag således svara att regeringen vill aktivt medverka till att de anställda vid Rydboholms spinneri och väveri får så goda möjligheter till fortsall sysselsättning i Boråsregionen som samhället kan erbjuda.

GÖRDIS HÖRNLUND (s):

Herr talman! Jag ber atl fö tacka handelsministern för svaret på min interpellation, trots all del långt ifrån är några uppmuntrande besked som lämnas där.

Den 13 december 1977 fattade riksdagen beslut om att ge regeringen ett bemyndigande alt träffa avtal med de svenska bomullsföretagen i syfte att trygga försörjningsberedskapen i fråga om bomullsgarn. Samtidigt gjorde riksdagen etl uttalande alt regeringen, med hänsyn till det svåra arbetsmarknadsläget i Borås kommun, borde pröva möjligheten atl förlänga avvecklingsliden vid Rydboholmsbolagets fabrik i Viskafors.

Alt arbetsmarknadslägel i Borås är synneriigen besvärligt harjag och andra redogjort för vid åtskilliga tillfällen, och jag vill bara påminna om att kommunen föriorat över 6 000 tekojobb under 1970-talet, varav merparten de allra senaste åren, atl 7 % av Beklädnadsarbetareförbundets medlemmar i Borås f n. är arbetslösa, alt 13 96 av arbetskraften i Borås är arbetslös eller föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är endast Norrbotten som har en högre siffra, nämligen 16 %. Det är också helt klart atl situationen kommer att förvärras ytterligare genom all en rad förelag har varslat. Vi har utflyttningen av Scan Väst och den aviserade nedbanlningen av den nya statliga tekokoncernen framför oss. Detta kommer atl innebära verkliga smällar för de anställda och för kommunen. I den situationen är det inte underligt att vi på alla sätt har kämpat för att bibehålla den sysselsättning vi har, för atl undvika atl ännu fler människor drabbas av arbetslöshet och utslagning.

I Rydboholmsfallet är det verkligen fråga om tragedi för de flesta som blir friställda. Tre Oärdedelar av de 129 berörda är nämligen 50 år eller äldre. En tredjedel är 60 år eller äldre. Ofta är det fråga om tredje och fjärde generationen som arbeiar i det gamla familjeföretaget. Många har varit

anställda i företaget från 14-15-årsåldern. Nu blirde utslagna i en lid närdet är omöjligt atl finna nya jobb i Boråsregionen. AMS har också i sin utredning kommit fram till att det blir ytterst besväriigt all klara nya arbetstillfällen till de berörda genom ordinarie arbetsmarknadspoliliska åtgärder. Möjligheten att omplacera berörd personal inom företaget bedömer AMS som så gott som obefintlig. 52 anställda vid beredningsverket är redan i dag berörda av varsel om uppsägning. Och man har för avsikt atl ytteriigare skära ned antalet anställda fram till början av år 1979. När handelsministern fått försäkringar från företaget atl man skall göra vad som är möjligt för alt underlätta fortsall sysselsättning är det tomma ord som inte stämmer med den kalla verkligheten.

AMS bedömer också möjligheterna atl placera de berörda i arbete på den reguljära lokala arbetsmarknaden som starkt begränsade. Arbetslösheten är redan mycket hög i kommunen, vilket jag lidigare berört. Under perioden augusti 1977-januari 1978 kvarstod i genomsnitt per månad närmare 1 800 arbetssökande ulan arbete vid arbetsförmedlingen. Dessa utgjorde 2,7 % av befolkningen i åldrarna 16-64 år. Motsvarande andel för riket var 1,9 %. Anmälningsperioderna för de arbetslösa är klart längre i Borås än för landet i övrigt. I slutet av januari i år var 530 personer berörda av varsel om uppsägningar enbart inom lekoindustrin. Till detta kommer de aviserade inskränkningamavid Algots och Eiser, som jag förut berört. AMS påpekar att den höga medelåldern bland de berörda vid Rydboholm ytteriigare begränsar möjligheterna att erhålla nytt arbete i kommunen. Beträffande en eventuell anställning i Norrköping kan man också konstatera att samtliga bott förhållandevis länge på orten; det rör sig således om s. k. lokalt bunden arbetskraft.

Jag anser det cyniskt atl först lägga ned i Rydboholm, köra i gång maskinerna i Nortköping och därefter helt fräckt böria tala om au man också skall flytta de anställda lill Norrköping. Varför kunde inte produktionen i stället ha fåu fortsätta i Rydboholm?

AMS anför vidare au arbetsmarknadsutbildningen har långa köer, att möjligheterna till beredskapsarbete och olika former av skyddat arbete är starkt beskurna till följd av bl. a. en hårt ansträngd kommunal ekonomi samt atl man har begränsade medelsramar för arkivarbete och köer till den skyddade verkstaden.

AMS konstaterar också all del erfarenhetsmässigt är svårt alt finna beredskapsobjekt lämpliga för äldre, som lidigare huvudsakligen arbetat inom tekoområdet. Det blir således ingen lätt uppgift, herr handelsminister, för den samrådsgrupp som skall tillsättas för atl klara upp situationen för de anställda vid Rydboholms. Om riksdagens klart uttalade vilja atl driften bör föriängas med ylteriigare etl par år kunde fullföljas, skulle man få betydligt bättre rådrum för att lösa problemen.

Nu har handelsministern tydligen inte lagt ned alltför stort arbete på aU söka finna en lösning i enlighet med riksdagsbeslutet. Det sammanträde som hölls i Viskafors den 1 mars med företrädare för bl. a. berörda departement, AMS, länsarbetsnämnden, kommunen, facket och de berörda förelagen

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Om åtgärder för att.förlänga avvecklingstiden vid Rydboholms AB i Borås

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Om åtgärder för a 11.förlänga avvecklingstiden vid Rydboholms AB i Borås

tycks mesl ha tillkommit på grund av min interpellation. Då hade dock två och en halv månad förfiuiit sedan riksdagen behandlade denna fråga.

1 min interpellation harjag hävdat att riksdagen onekligen blivit missledd vid behandlingen av delta ärende. Jag upprepar fortfarande att så är fallei. Riksdagen ingavs nämligen föreställningen att Rydboholmsmaskinerna skulle placeras i malpåse. I propositionen 1977/78:42 finns ett långl resonemang om alternativen atl ge stöd till löpande produklion eller alt välja atl hålla kapacitet i malpåse. På s. 74 i propositionen gör handelsministern följande uttalande:

"Som jag tidigare har anfört anser jag atl spinningskapaciieien inom landet generellt sell har nått en från försörjningsberedskapssynpunkt kritisk gräns. Delta gäller i särskilt hög grad spinningskapaciieien i fråga om bomullsgarn. Med utgångspunkt från den våren 1977 tillgängliga produktionskapaciteten erfordras en krisimport på ca 25 % av den normala för alt behovet av bomullsgarn skall läckas i en kris. Det finns härutöver risk för att viss äldre maskinutrustning har utrangerats under tiden fram lill nu.

Det är mol denna bakgrund väsentligt att den återstående maskinkapaci-lelen säkras. Genom del avtal som under förutsättning av riksdagens godkännande nu har slutits mellan staten och de svenska bomullsföretagen vidmakthålls produktionskapaciteten på delta område en tid framåt genom en kombination av löpande produklion och kapacitet i malpåse. Eftersom malpåsekapacitelen har knutits lill företag med löpande produktion bedömer jag atl den myckel snabbi bör kunna komma i användning i en krissituation."

Försvarsutskottet konstaterar pås. 7 i sitt belänkande 1977/78:5: "Genom avtalen behålls produktionskapaciteten en tid framåt med en kombination av löpande produklion och kapacitet i malpåse."

Utskottets talesman, Karl Bengtsson, talade i denna kammare om malpåsekapacitet. Tidningen Arbetsmarknaden publicerade redan den 22 augusti 1977 en artikel om alt avtal hade slutits med bomullsindustrin och konstaterade alt "Gusiaf Werner AB köper huvuddelen av Rydboholms spinneri- och väverimaskiner och flyttar dem till Norrköping som malpåse-kapacitet".

De fackliga företrädarna i Rydboholm har hela tiden bibringats uppfattningen all maskinerna skulle utgöra en malpåsekapacitei. Vid elt sammanträde i januari i år, i vilket Rydboholmsbolagets verkställande direktör dellog, uppdagadesdock alt maskinerna skulle användas i Norrköping. len intervju i Borås Tidning den 1 februari gör Rydboholmsbolagets VD följande uttalande: "Planerna på produklion i Norrköping var en överraskning för mig och självklart informerade jag fackföreningen när jag kom hem." T. o. m. Rydboholmsbolagets VD, som hela tiden följt denna fråga, anser sig således missledd eller lurad - det är närmast en smaksak vad man vill kalla det hela.

Handelsministern berör över huvud taget inte malpåsefrågan i interpellationssvaret. I stället anser han atl del initiativ till en ny produkt som Gustaf Werner AB har tagit är lovvärt. Nu är del också helt plötsligt positivt för

försörjningsberedskapen alt maskinerna används i löpande produklion. Men fram till den 13 december 1977 ansåg handelsministern atl en kombination mellan löpande produktion och malpåsekapacitet värdet bästa. Och det varju också därför som produktionen i Viskafors skulle upphöra och maskinerna skickas till Norrköping. Hur skulle det vara om handelsministern här i dag klargjorde varför han har gjorl en sådan kovändning sedan riksdagsbeslutet? Kan handelsministern förklara vad det är för malpåsekapacitei som avses i propositionen?

Om inte handelsministern själv vill svara på de frågorna kanske jag kan ge en liten redovisning av vad som skett efter det att avtalet slöts i juni 1977. Det finns en rad omständigheter som bekräftar att Werners från börian var inställt på elt malpåsearrangemang men att bolaget senare bedömde det som ekonomiskt ofördelaktigt. Vid sammanträdet i Viskafors den 1 mars i år berättade också chefen för Gustaf Werner AB att när avtalet slöts i juni fanns ingen produktion planerad för Rydboholms maskiner.

Gusiaf Werner AB hade lill överstyrelsen för ekonomiskt försvar gjort etl åtagande att i fredstid producera mellan 600 och 1 000 ton bomullsgarn föratt i krigstid kunna gå upp till en kapacitet på 5 400 ton, varav I 000 ton med hjälp av Rydboholmsmaskinerna. Under förhösten upptäckte man dock alt man hade svårigheter att upprätthålla en fredsproduklion på 600 ton. Minimiåla-gandei varju egentligen 1 000 ton, men efter särskilt medgivande skulle man kunna få gå ned till 600 ton enligt avtalet.

I den situationen tog man kontakt med överstyrelsen för ekonomiskt försvar, som också hjälpte företagel att hitta en i dag importerad produkt som skulle produceras med hjälp av Rydboholmsmaskinerna. Detla skedde alltså under den liden när propositionen skrevs, och det får väl anses synnerligen allvariigt att riksdagen inför behandlingen av ärendet icke på något sätt upplystes om de förändrade förhållandena. I stället bibringades alla föreställningen att Rydboholm skulle läggas ner på gmnd av överproduktion och konkurrens och att maskinerna skulle stoppas i malpåse. Inte ens handelsministern tycks ha känt lill planerna på Luciadagen 1977, eftersom han inte med ett ord berörde den nya situationen. Annars borde väl handelsministern ha medverkat lill alt inte riksdagen missleddes och alt inte Rydboholmsbolagets anställda ingavs några falska förhoppningar om atl driften skulle kunna fortsätta ett par år ytterligare.

I det här sammanhanget bordet också noteras att avtalen inte, som brukligt är, bifogades propositionen, utan riksdagen fick förlita sig på en beskrivning av vad avtalen gick ut på. Propositionen var också slarvigt skriven i övrigt. Bl. a. redovisades ju felaktiga siffror när det gällde antalet anställda inom såväl konfektions- som textilindustrin, och utskottet rättade också till dessa fel på grund av att frågan aktualiserades i en motion.

Del som är ytterst allvariigt i denna fråga är att riksdagen missletts genom malpåseresonemanget. Om inte riksdagen ingivits föreställningen om detta arrangemang är dei möjligt alt man fattat ett annat beslut när det gäller Viskaforsfabriken. Det är tänkbart atl riksdagen då hade gått på förstahands-yrkandena i våra motioner-det fanns motioner från både socialdemokratiskt

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Om åtgärder för att förlänga avvecklingstiden vid Rydboholms AB i Borås

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Om åtgärder.för att förlänga avvecklingstiden vid Rydboholms AB i Borås

100

och borgerligt håll - i stället för alt göra ett tillkännagivande om en förlängning av avvecklingstiden.

En annan fråga är vilken roll överstyrelsen för ekonomiskt försvar har spelat i del här sammanhanget. Hade man haft kontakt med regeringen eller hade man det inte när inan på förhösten skaffade fram en produkt som var lämplig för Rydboholmsmaskinerna? Man kan också fråga sig varför det inte lika gärna kan arrangeras så att både maskinerna och jobben får stanna kvar i Viskafors. Enligt ett brev somjag har fåll från chefen för Werners pågår redan nu produklion av den nya varan med syntelblandal bomullsgarn i Norrköpingsfabriken-med de maskiner som man redan hardär. Varför inte fortsätta med produktion på dessa maskiner och fortsätta med tillverkning av bomullsgarn i Viskafors eftersom produktionsapparaten finns där och eftersom Werners har talat om att man har svårigheter att upprätthålla en fredsproduklion på miniminivån 6(X) ton? Har handelsministern över huvud tagel undersökt den möjligheten? Uppriktigt sagt tror jag inte au så är fallet.

Intresset för en lösning som tillgodoser de anställda har verkligen varit ljumt, vilket också framgår av interpellationssvaret, detla trots alt kommunstyrelsen i Borås med borgerlig majoritet har vädjat om hjälp atl fortsätta driften i Viskafors ytterligare någon tid - jag tycker att handelsministern borde kunna lyssna åtminstone på sina egna partivänner i Borås - och trots alt rapporten från AMS ger vid handen all del knappast finns någon chans atl hitta en lösning för de anställda.

Handelsministern påstår vidare i interpellationssvaret att de fackliga företrädarna vid sammanträdet den I mars vitsordat att de i och för sig inte önskaren förlängning av avtalet och all de i första hand efterlyser någon form av ersättningsindustri. Delta är en rent lögnaktig beskrivning av vad som framfördes från fackets sida. De om några, Staffan Burenstam Linder, har kämpat för atl produktionen skall bibehållas eller att det skall ske en förlängning av avvecklingsliden. De om några vet hursvårt del äratt få fram en ersättningsindustri, i synnerhet på den korta lid det gäller. De har alltså inte yttrat sig på det sätt som handelsministern påslår.

AMS har inte heller sagt atl tillgängliga resurser inom arbetsmarknadsutbildningen kan utnyttjas för dem som önskar utbildning lill nytt yrke. AMS har talat om alt del redan nu finns långa köer till AMU-centra och alt situationen framöver ingalunda kommer atl förbättras. Hur skulle det vara om handelsministern undviker atl glätta bilden, för den är ingalunda glättig.

På slutet i svaret vinkar handelsministern med atl Borås har kommit in i grå zonen, att del har tillsatts arbetsgrupper osv. Men lägel är faktiskt så bekymmersamt i Borås att vi inte tror att några stekta sparvar skall komma flygande i våra munnar. Det tror inte heller trotjänarna vid Rydboholm. Men naturligtvis harjag ingenting emoi atl Staffan Burenstam Linder här i dag talar om atl regeringen skall klara en ersättningsindustri med etl hundratal arbetstillfällen lill Viskafors under del närmaste året. Jag ställer därför frågan om handelsministern i dag vill utlova delta.

Låt mig också påslå alt när handelsministern säger att sysselsättningen i Norrköping skulle råka i fara om produktionen i Viskafors forlsätler är del en konstruktion för att ytteriigare försöka förvilla begreppen. Det är f ö. intressant atl handelsministern ägnar frågan om sysselsättningen i Norrköping ett så stort intresse samtidigt som problematiken i den hårt drabbade Boråsregionen nämns mer i förbigående.

Jag anser att i den här frågan har det förekommit så många underliga turer all det bör göriis en ordentlig utredning under medverkan av de fackliga organisationerna och atl hela denna affär bör redovisas offentligt. Vill handelsministern medverka lill alt en sådan utredning och redovisning kommer lill stånd?

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Om åtgärder för att förlänga avvecklingsliden vid Rydboholms AB i Borås

ARNE PERSSON (c):

Herr talman! Jag måste bekänna attjag uppriktigt sagt är både överraskad och upprörd över det faktum att riksdagens enhälliga beslut om hemställan till handelsministern om en tidsförlängning för avveckling av Rydboholmsbolagets spinneri- och väveriiillverkning inte kommer till stånd. Nu kommer tydligen denna avveckling alt ske i och med detla års utgång, och 130 anställda slår utan arbete. Del är i sanning en tragisk utveckling för landets äldsta textilindustri och en av de modernaste textilfabrikerna här i landet.

Handelsministern säger att man bedömer det knappast möjligt att förlänga tiden för tillverkningen vid nämnda förelag. Förelaget skulle tvingas att begära etl stöd av en storleksordning som möjliggör avsättning av produkterna utanför landets gränser. Måhända skulle detta kosta statsverket ytterligare av statsmedel, men samtidigt får man ha i minnet atl det också kommeratt kosta pengar i arbetslöshetsersättning för dessa 130 friställda med deras familjer. Ännu har inte någon ersättningssysselsättning kunnat anvisas.

Nu säger handelsministern att det knappast är möjligt. Skall jag tolka ordet "knappast" som all det ännu finns en viss chans att avtalet förlängs i enlighet med vad riksdagen beslutat. Det bör i detla sammanhang omnämnas alt de vid Rydboholms AB anställda, som berörs av nedläggningen, i de flesta fall är i 40-50-årsåldern. Tillika har de byggt egethem i bygden och sålunda är del helt omöjligt för dem att flytta till annan ort. Det är sålunda en myckel allvarlig siluation för dessa människor i Viskafors gamla kommun.

Om handelsministern närmare prövat det arbetsmarknadspoliliska läge som finns i Borås contra Norrköping, är jag övertygad om all riksdagens uttalande om förlängning av fristen för Rydboholms AB också skulle ha kunnat genomföras. Många av de berörda såg elt hopp för framtiden i riksdagens beslut förra året. Det uppfattas som om inskränkningarna i Rydboholmsbolaget skulle ha varit elt led i den begränsning av lekoproduktionen som det sägs skall vara en tvingande nödvändighet att göra i del här landet. Men nu lär del vara så, enligt det svar som handelsministern lämnat

101

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Om åtgärder för atl förlänga av-veckllngstiden vid Rydboholms AB I Borås

till Gördis Hörnlund, att tillverkningen skall fortsätta i Norrköping i stället. Jag förutsätter då alt del hade varit betydligt lyckosammare och bättre för alla parter, om man i stället hade kunnat fortsätta denna tillverkning i Rydboholmsbolagets fabriker i Viskafors,allt i enlighet med vad riksdagen uttalade i höstas.

Det är sannerligen en deprimerande situation för dessa människor i Viskafors, och det är också som Gördis Hörnlund har sagt för hela Boråsregionen en synnerligen allvarlig, bekymmersam och svårbemästrad situation. Del är nu hög lid all vidtaga effektiva åtgärder för en ersältningssysselsättning i just Viskafors, och eftersom handläggningen av ärendet, vågar jag påslå, inte följt riksdagens uttalande, anser jag det vara handelsministerns skyldighet all med kraft medverka till ersättningsindustrier för de människor som blir drabbade av arbetslöshet på grund av denna förändring. Inte på så säu atl de skall förfiyitas till annan ort - i inledningen av milt anförande nämnde jag atl det är otänkbart på grund av deras ålder och på grund av atl de byggt egnahem etc, ulan atl det ordnas ersättningsindustrier just i den gamla Viskaforskommun där dessa människor är bosalla.

Det finns ingen anledning för mig alt ytterligare penetrera denna fråga. Gördis Hörnlund har i detalj gått in på den. Jag vill bara avslutningsvis hemställa till regeringen att ersättningsindustri etableras i Rydboholm och Viskafors och atldet ges besked om detla så fort som möjligt innevarande år-under del första halvåret, vågar jag lillägga.

102

WILHELM GUSTAFSSON (fp):

Herr talman! Med anledning av Staffan Burenslam Linders svar på Gördis Hörnlunds interpellation beträffande åtgärder för att förlänga avvecklingsliden vid Rydboholms AB i Borås, så tillåter jag mig också alt framföra några synpunkter och kanske ställa en och annan fråga.

När beslutet om avvecklingen av spinneriet och väveriei vid Rydboholm fattades i december 1977, så är jag övertygad om att både vi som motionerat i ärendet och övriga riksdagsmän och inte minsl personalen i Rydboholm trodde alt del fanns en reell möjlighet atl åstadkomma en föriängning av avvecklingstiden utöverden som propositionen föreslagit. Jag utgick då från atl även handelsministern Staffan Burenslam Linder såg den möjligheten. Man skulle, sade handelsministern i debatten, självfallet komma alt undersöka verksamheten där och ta stor hänsyn till vad utskottet framhållit. Det är ordalag som man knappast kan ge sig på att använda om man inte upplevde en reell möjlighet att handla på det sättet.

Den "undersökning" - föriåt attjag använder citationstecken kring ordet -som handelsministern nu vidtagit för att fullgöra riksdagens beställning att pröva en föriängning av avtalet med Rydboholm, tycks ge vid handen all Rydboholms AB i Borås vill ha betalt fören förlängning-hur mycket framgår inte av svaret. Övriga inblandade parter är negativa och kan väntas begära omförhandling.

En föriängning äretl upprivande av grunden för Gusiaf Werner AB:s avtal med staten. Gustaf Werner AB är avvisande lill produklion i Viskafors, och

fackklubbarna vid Norrköpingsförelagel menar alt ett avtalsupprivande skulle riskera sysselsättningen i Norrköping.

Atl en förlängning skulle kosta pengar, det trorjag att alla som var med om decemberbeslutei var på del klara med, men handelsminister Burenstam Linder borde väl redan vid den tidpunkten ha varit fullt medveten om de övriga hårda bindningar beträffande nedläggningen som finns.i avtalet till övriga intressenter och som nu delvis redovisas. Varför upplyser handelsminister Burenstam Linder inte klart och entydigt om de låsningar som fanns i avtalet och som nu naturligtvis är skäl för att förhandlingar inte ens upptas? Elt sådant klarläggande hade kanske inte räddat jobben i Rydboholm, men det hade å andra sidan medfört all några förhoppningar om förlängning aldrig kommit alt uppstå hos berörda arbetstagare.

Det känns naturligtvis både förvirrande och beklämmande när man erfar atldet inom det här avtalets ram är meningen alt 130 trotjänare i Rydboholm skall friställasochaltde nya moderna maskiner man haft under några år, med statligt stöd förslås, skall flylUts till en annan del av vårt land och där med en visserligen ny men ingalunda väsensskild tillverkning sysselsätta ett antal texiilarbetskamrater.

Det är inte så konstigt om både Rydboholmsarbetarna och f ö. hela befolkningen i Sjuhäradsbygden bara ser del som en förflyttning av sysselsältningslillfällen från Sjuhäradsbygden lill en annan del av landet. Vi är tyvärr inte helt ovana vid elt sådant tillvägagångssätt!

När Norriandssiitsningarna i fråga om teko skedde, helte det atl sysselsättningen i Borås inte skulle beröras. Under det första året av Algots Norrlandsbyggnad minskade personalstyrkan i Borås med bortåt I 000 personer. Det är bra all sysselsättningsläget i Norriand och Norrköping kan förbättras, men del borde inte få ske på bekostnad av sysselsättningen i Borås, som har det så besvärligt. Erbjudandet om anställning i Norrköping för Rydboholmsarbelare måsle viil även handelsministern anse fullständigt orealistiskt, väsentligt mer orealistiskt än att förmå Gusiaf Werner AB att ha produklion i Viskafors. Del kan naturligtvis finnas tekniska och förelagsekonomiska skäl som gör del omöjligt, men sysselsättningsskäl i Norrköping borde inte kunna tas lill intäkt för att övergångsvis hindra sysselsättning i Rydboholm.

Om de företagsekonomiska skälen skulle vara avgörande för atl Gustaf Werner AB inte kan förlägga produktionen i fråga till Viskafors, borde ministern ha prövat hur del förhåller sig om man gör en samhällsekonomisk bedömning. Det blir i Rydboholm ändå fråga om kanske etl hundratal människor som tvingas lämna arbetsmarknaden 10-15 år för tidigt. Anser handelsministern alt detla är en socialt acceptabel form av avveckling?

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Om åtgärder för a It.forlänga avvecklingsliden vid Rydboholms AB i Borås

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Om åtgärder för alt förlänga avvecklingstiden vid Rydboholms AB i Borås

104

I mitt interpellationssvar harjag upprepat vad som i det avseendet sagts av andra företrädare för regeringen. Jag är nu engagerad i den diskussion som pågår i handelsdepartementet, eftersom del där handläggs frågor som gäller ekonomiskt försvar. Det är icke nu möjligt för mig att ytterligare gå in på de olika avgöranden som hör lill arbetsmarknadsdepartementets och industridepartementets områden. Jag lar bara fasta på vad industriministern ullalat, nämligen att man här gör energiska ansträngningar för alt inom de två departementen skaffa fram alternativa sysselsättningar och se till att de svårigheter som man ställs inför i så hög grad i delta län blir mildrade.

Det är som alla de tre talarna framhållit riktigt att riksdagen i samband med behandlingen av den här propositionen uttalade atl regeringen bör pröva möjligheternaatt förlänga avtalet med Rydboholms AB. Med avtalet menade man del sysselsättningsavtal som jag tillsammans med arbetsmarknadsministern hade förhandlat fram för all under ett och elt halvt års tid se lill att man fick en övergångsperiod, innan verkningarna av den strukturomvandling satte in som var nödvändig för att fö en från försöriningsberedskapssyn-punkt viktig uppgift löst, nämligen en rimligare styrka i den grundtextila bomullsindustrin.

Vi hade alltså av sysselsättningsskäl träffat ett avtal som gällde ett och eu halvt år, och del är det avtalet man nu vill att regeringen skall pröva möjligheterna alt föriänga. Men riksdagen har fakliskl inte yttrat sig så, att det kan sägas att jag på något sätt självsvåldigt frångått etl riksdagsbeslut. För det första konstaterade riksdagen all man skulle pröva möjligheterna. För det andra uttalade riksdagen atl det skulle ske i den mån det kunde göras utan alt det medförde påtagliga nackdelar för den avsedda omstmktureringen. Innan man anklagar mig försidvördnad för riksdagsbeslut, bordel i rättvisans namn anges vilken beställning riksdagen hade. Jag upprepar alt de strukturåtgärder som föreslogs i den proposition som vi behandlade i höstas hade aktualiserats mot bakgmnd av en önskan att av försörjningsberedskapsskäl fö en rimlig styrka i den grundtextila bomullsindustrin.

Jag är medveten om atl det alltid går att anföra kritik mot de resultat som kommer fram vid sådana förhandlingar. Jag vill inte påstå alt jag var lycklig över förhandlingsresultatet -jag kan se allehanda avigsidor i del - men man har faktiskt här alt göra med mer än en part. Företrädarna för den andra sidan skall också skriva under avtalet. Del är fråga om en förhandling, och ni vet lika väl som jag alt en förhandling faktiskt inte alllid brukar sluta så att man får igenom sina egna önskningar fullt ut - snarare tvärtom.

Då är frågan om man skall bryta upp eller ändra det träffade avtalet, och vi har mol bakgrund av riksdagens uttalande gjort mycket större avsträngningar på denna punkt än vad som framskymtar i era inlägg mot mig. Men vi har i diskussionerna kommit fram lill atl det skulle vara förenat med avsevärda risker atl göra dessa ändringar, med tanke på de speciella hänsyn som jag faktiskt är lillsatl att bevaka, nämligen att det skall finnas en försörinings-beredskapsstyrka i den industri del gäller.

Men man har också kommit fram lill all man för alt föen långsikiigslyrka i sysselsältningsansirängningarna i regionen måste försöka alt vara offensiv.

vilket socialdemokraterna f n. försöker framhålla i olika näringspolitiska sammanhang. Det innebär alt man skall leta efter någonting som är hållbart. I de överläggningar som vi har fört har vi också hela liden haft den lan ken med. Jag vill slarkt understryka alt det inte bara är jag som ur min kanske på ett sätt enkelspåriga försörjningsberedskapssynvinkel har intagit denna ståndpunkt, utan representanter för industri- och arbetsmarknadsdepartementen har varit med och kommit fram lill samma slutsats.

Jag vill också göra gällande, ehuru jag inte personligen har suttit med i dessa diskussioner, att företrädarna för företaget liksom alldeles klart de anställda i Norrköping men även fackrepresentanterna vid Rydboholms AB har ansett alt det vore bättre alt ge dessa ansträngningar en offensiv prägel. Ni skulle väl ändå inte vara glada, om det visade sig att man för en insats av ett visst antal miljoner, som skulle gå åt för alt år efter år hålla verksamheten i gång, skulle kunna åstadkomma en myckel bättre styrka i ert fina län. Ingen kan vara stolt över ett beslut som innebär att det i själva verkel skulle bli en svagare näringsstruktur i Älvsborgs län.

Jag är därmed framme vid det som är elt paradnummer i inläggen mot mig, nämligen att riksdagen på något sätt skulle ha blivit vilseledd av min proposition. Man sägeratl del, eftersom del tydligen var så lätt att förklara för Gustaf Werner alt dessa maskiner kunde användas i Norrköping, väl hade varit skräp om inte handelsministern också hade kunnat se till att Rydboholms gjorde det.

Men var och en av er vet precis lika väl som jag att förelag inte är exakt identiska. Företag är organismer och har olika förulsältningar att lösa sina uppgifter. Och i de diskussioner som vi har haft har det visat sig att Rydboholms icke såg någon möjlighet att fortsätta den aktuella verksamheten. Alternalivel vore alltså inte fortsalt drift nere i Rydboholm utan att skrota maskinerna i fråga.

Då var man framme vid att del kanske skulle finnas åtminstone en möjlighet att hålla maskinerna i malpåse. Självfallet är det utmärkt om maskinerna är i gång. Det står ingenting i min proposition om att det skulle vara förbjudet all använda maskiner som bevaras i malpåse. Vad som står där är atl ett minimialternativ, den billigaste och rimligaste lösningen, är att öppna en möjlighet för företaget att ta på sig kostnaden för att hålla maskinerna i malpåse.

Men det är självklart att var och en av oss är glad om etl visst företag, som i det här avseendet har bättre slagkraft, också så småningom visar sig kunna fö hjulen atl snurra. Det är något som förefaller vara en ganska självklar slutsals.

Jag finner alltså alt det på någol sätt är helt fel att påstå attjag skulle ha vilselett riksdagen. Det är icke avtalsstridigi när man från Gustaf Werners sida med olika ansträngningar försöker finna utrymme för denna nya produktion. De undersökningar som vi nu gjort har inte varit en gest bara för att under en debatt i något sammanhang formellt kunna visa att man här försökt markera. Det har varit etl genuint intresse bakom att försöka finna en bra lösning. Ni från länet är självfallet mera aktivt milt uppe i de svårigheter

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Om åtgärder för att.förlänga avvecklingstiden vid Rydboholms AB i Borås

105

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Om åtgärder för att förlänga avvecklingstiden vid Rydboholms AB i Borås

106

som där finns, men dessa svårigheter är för mig inte obekanta. Och jag är absolut inte likgiltig fördem. Men jag återvänder lill att det föross ändå måsle vara ett intresse atl försöka atl för en viss summa miljoner hitla det som är mesl slagkraftigt för framtiden. Det är regeringens ambition i delta avseende!

GÖRDIS HÖRNLUND (s):

Herr lalman! Handelsministern talar om allt annat än vad debatten egentligen rör. Frågan gäller ju om vi skall flytta över jobb eller inte från en ort lill en annan. Del skulle ha varit bra om handelsministern hade hållit sig lill denna fråga och lill vad vi i övrigt tog upp när det gällde att ha maskinerna i malpåse. Men jag märker att handelsministern inte gärna vill diskutera delta arrangemang och heller inte vill ge någon ordentlig förklaring lill vad som skulle placeras i malpåse.

Vad var det för malpåsar som handelsministern talade om i propositionen? Han har här själv sagt all eftersom malpåsekapacitelen knutits till företag med löpande produklion, bedömer jag att den mycket snabbt bör komma till användning i en krissituation. Är det inte att missleda riksdagen, när man säger något sådant i en proposition?

Inte heller vill handelsministern klargöra varför riksdagen inte under utskottsbehandlingen underrättades om de nya förhållandena med syntet-tillverkning. Det skedde heller inte i samband med behandlingen i kammaren.

Om handelsministern kände lill dessa förhållanden utan alt ge riksdagen besked, är delta enligt min mening ett upprörande handlingssätt. Skall vi verkligen bolla med 129 anställdas väl och ve på detta sätt? Jag vidhåller att riksdagen ingavs föreställningen atl maskinerna skulle placeras i malpåse. Delta gjorde bl. a. all riksdagen i samband med att avtalet godkändes föreskrev att regeringen skulle undersöka om produktionen med visst statligt stöd kunde fortsätta ytterligare en tid i Viskafors. Jag vidhåller också att riksdagsbeslutet kunde ha blivit etl annat, om riksdagen varit medveten om all del här var fråga om att flytta produktionen från en ort till en annan även i fredstid. Enligt propositionen skulle maskinerna användas i krigstid.

Jag vill också fråga handelsministern om han verkligen fört regelrätta förhandlingar om en ändring av avtalen, så atl riksdagens uttalade vilja om förlängning av avvecklingstiden i Viskafors hade kunnat förverkligas. Det gäller en mycket utsatt grupp människor på arbetsmarknaden, och del borde ha manat regeringen lill särskild omsorg innan man slöt avtal. Handelsministern gick dock ut med nära 200 milj. kr. bakom ryggen när riksdagsbeslutet var fattat, och del borde verkligen ha underlättat för honom atl klara en omförhandling, så att en fortsatt drift vid Rydboholmsbolagets fabrik varit möjlig. Jag är nämligen övertygad om atl varken Werners eller de andra företagen skulle ha varit intresserade av att säga nej till de förmånliga villkor som de får genom riksdagsbeslutet, om handelsministern hade vall att slå på riksdagens sida i detta fall. Men tyvärr har handelsministern saknat intresse för människors öde. Det var kanske trots allt lätlare att lyssna lill slorföre-

tagarna. Detta har också framskymtat i handelsministerns senaste inlägg i debatten. Handelsministerns interpellationssvar och hans senaste inlägg ger belägg för detta.

Jag anser fortfarande att det behövs en ordentlig utredning och redovisning i frågan. Riksdagen skall inte behöva la ställning till propositioner som inte klart talarom vad det är för någonting som man skall besluta om. Varför vill inte handelsministern medverka lill alt en sådan utredning och redovisning kommer till stånd? Är Staffan Burenstam Linder möjligen rädd för vad resultatet kan bli?

Vidare har del talats om en respitlid för Rydboholmsbolaget på etl och ett halvt år. Vad menar handelsministern med detta? Det är väl eu år som det är fråga om? För man kan väl inte gå ut med en mängd arbetsmarknadsarrangemang innan riksdagen tagit ställning till detla? Del skedde ju den 13 december. Sedan är det visserligen gott och väl att man tillsätter arbetsgrupper o. d., men jag tror inte atl de hinner hjälpa dem som arbetar i Rydboholm.

Handelsministern ville inte utlova någon ersättningsindustri - han säger sig inte kunna göra det. Jag måsle då fråga: Är det så vattentäta skott mellan medlemmarna i den nya regeringen alt ni inte ens kunnat diskutera en sådan fråga innan handelsministern kom hit i dag?

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Om åtgärder.för att JÖrlänga avvecklingsliden vid Rydboholms AB i Borås

ARNE PERSSON (c):

Herr talman! Anledningen till att vi i motioner hemställde om en förlängning av avvecklingsperioden - vilket förslag riksdagen också, som jag tidigare harsagt,enhälligt antog-var ju att man, om man vinner tid också har större möjligheter alt anskaffa ersättningsarbelskraft. Vi nämnde två år, men även elt hade betytt mycket.

Jag erkänner att handelsministern i förhållande till utredningens förslag hade föriängt tiden med ett år, alltså till den 31 december 1978 - avvecklingstiden skulle ju redan ha varit slut annars. Men hade vi fått tiden förlängd fram lill år 1981, som vi hade hoppats på, hade del funnits större möjligheter att få någon ersättningsindustri. Måhända hade då också konjunkturerna hunnit vända, så att man l.o. m. hade kunnat fortsätta verksamheten i Viskafors.

Del är nämligen så alt vi i nuläget ligger långt under den beredskapsnivå för beklädnadsförsörjningen som vi behöver här i landet. Om en begränsning av importen i del här fallet kunde ha åstadkommits -jag vet alt del görs försök lill detta - skulle vi måhända ha kunnat höja vår egen produktion åtminstone så mycket atl vi närmat oss den försöriningsgrad som vi behöver. Nu är detta inte fallet - det framgick även av del senaste inlägget som handelsministern gjorde - ulan del ser tyvärr ut som om portarna på Viskaforsfabriken oåterkalleligt slås igen den 31 december det här året. 130 människor kommer då alt stå ulan någon som helst sysselsättning. I varje fall har vi ännu idag inte fått något löfte om att så inte kan ske. Detla är ytterst tragiskt, i synnerhet i en bygd som mister det ena arbetsiillfällel efter del andra.

Jag vågar än en gång påslå all om man hade sell problemet på ett från

107

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Om åtgärder för att.forlänga avvecklingstiden vid Rydboholms AB i Borås

regional sysselsättningssynpunkt rikligt sätt hade Boråsregionen kommit före Norrköping. Del gäller maskiner i lokaler som är ytterst miljövänliga -jag har varit där fiera gånger och sell detta, men jag vet inte hur det är i Norrköping - det är måhända lika bra där. Men när maskinerna var installerade i Viskaforsfabriken, i denna fina arbetsmiljö, kunde de lika väl ha varit kvar i Viskafors och gjort tjänst där. Det hade ju varil ett plus för riktig regional sysselsättningspolitik.

Handelsministern gav inte något svar på min hemställan om löfte om ersättningsindustri. Detta löfte behövs redan under första halvåret för atl människorna åtminstone skall kunna få lugn och veta något om framtiden. Därför vill jag återigen upprepa denna hemställan till handelsministern, som jag hoppas att handelsministern nu ger svar på, som innebär alt dessa ca 130 människor kan få arbete i sin bygd. De kan inte förflyttas.

108

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Om man har maskiner i malpåse, så är det därför att de går atl aktivera i ett krisläge. Eftersom även det ekonomiska försvaret måste röra sig inom en viss ekonomisk ram, tvingas vi ibland att välja den lösningen för atl öka vår försörjningsberedskap.

Men om något företag, som har maskiner i malpåse, genom produktutveckling eller pä annat sätt skaffar sig möjligheter atl sälta i gång dessa maskiner och dessutom har möjlighet alt ge utbildning och träning-eller vill vidmakthålla kunskaper hos personer som kan sköta dessa maskiner - så är det självfallet från försörjningsberedskapens synpunkt en förbättring. Därför ser jag del försörjningsmässigt som en förbättring alt Gusiaf Werner AB har gjort dessa ansträngningar.

Då är frågan: Är det nu så huvudlöst all man flyttar maskiner från ett ställe till etl annat, all man lägger ned här för atl sätta i gång där, och ovanpå detta helt cyniskt-som Gördis Hörnlund sade-erbjuder folket atl flytta efter? Nej, det är så att alternativet i Rydboholm var nedläggning. All det skall läggas ned är ju inte någonling som jag eftersträvar - del är väl alldeles självklart.

Det är mot den bakgrunden faktiskt så, all jag genom det sysselsättningsavtal som vi förhandlat fram med Rydboholms bidrog lill atl del skulle bli etl och etl halvt års övergångsperiod. Förelaget skulle nämligen ha velal slå igen i mitten på förra året. Men nu löperdet häravtaleitill utgången av innevarande år; del blir precis ett och elt halvt år.

Sedan,vill jag säga till Arne Persson - och för den delen också till Gördis Hörnlund: Jag tror all ni har respekt för atl det finns en viss arbetsfördelning mellan departementen och att ni därför också har respekt för att jag säger atl från arbetsmarknads- och industridepartementens sida görs ansträngningar att skaffa ersättningsindustri. Det ankommer inte på mig att personligen här och nu göra dessa utfästelser. Del ligger inom ramen för industriministerns kompetensområde. Och del är rimligt av olika anledningar, som jag tror att även den lidigare regeringen beaktade, Gördis Hörnlund, atl han svarar för detta. Det blir helt enkelt bäst på del viset, mest praktiskt.

Här har vi ju redan nästa vecka en diskussion om tekofrågor. Industriministern stod i riksdagen för en vecka sedan och talade om lekofrågor i samband med att den eventuella uifiytlningen av Scan Väst från Boråsområdet diskuterades.

Då gjorde han de uttalanden om ersättningsindustri som jag här har återgivit. Mänskliga, ekonomiska - och för den delen också politiska - skäl innebär att det är självklart att vi gör alll vad som går all göra för att förbättra situationen. Och sådana ansträngningar pågår!

GÖRDIS HÖRNLUND (s):

Herr talman! Jag har inte fått något svar på min fråga om ersättningsindustri. Nu säger handelsministern att vi borde känna lill ansvarsfördelningen mellan departementen. Han talade om detta även i etl föregående inlägg och sade atl mina frågor är så omfattande atl han inte kan gå in på dem, därför alt han egentligen endast har beredskapsfrågan att bevaka i delta sammanhang. Om svaret blivit så torftigt på grund av all handelsministerns ansvarsområde är begränsat hade del kanske varit bättre all min fråga överiämnats till ett statsråd med litet större befogenheter. Det kanske hade varil möjligt för handelsministern att i så fall överlämna frågan lill industriministern. När man behandlar en fråga som i huvudsak har med regionalpolitik alt göra är det ganska besvärande att inte kunna få någon bekräftelse på atl det kommer att ske något alldeles särskilt i del här fallet.

Jag har inte under den här debatten blivit klokare på vad handelsministern egentligen menar i propositionen när det gäller malpåsekapaciteten. Jag tror inte heller att någon annan blivit klokare. Men jag haren känsla av att det är först efter interpellationens framställande som nu redovisade fakta har kommit fram. Arbetstagarna anser sig grundlurade. Frågan är om inte även företagsledningen vid Rydboholm har blivit lurad, riksdagen har blivit lurad och måhända även statsrådet när del gäller malpåsekapaciteten. Därför anser jag fortfarande au en ordentlig utredning under medverkan av de fackliga organisationerna bör göras och all en offentlig redovisning av hela den här affären borde komma till stånd. Jag hoppas fortfarande att handelsministern vill medverka till det.

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Om åtgärder.för alt förlänga avvecklingstiden vid Rydboholms AB i Borås

ARNE PERSSON (c):

Herr talman! Det finns väl ingen större anledning att fortsätta debatten, men jag vill med anledning av handelsministerns senaste inlägg bara fråga om Gusiaf Werner AB i Norrköping är bättre än Rydboholms AB. Trots atl det eventuellt skulle kostat extra pengar hade det väl ändå varit bällre alt hålla fabriken i gång i Viskafors under en avvecklingsperiod av två år. Där fanns ju maskinerna kvar och där hade man, som jag nämnde lidigare, en god arbetsmiljö. Man hade under den tidsfristen fått bättre möjligheter atl skaffa ersättningsindustri.

Handelsministern sade aU alternativet för Rydboholms AB var nedläggning. Vad blirdet annat än nedläggning? Resultatet blir ju just nedläggning den 31 december 1978. Om vi hade fått vad vi hoppades på och riksdagen

109

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Om åtgärder.for att förlänga avvecklingstiden vid Rydboholms AB i Borås

enhälligt hemställde om, hade del funnits bättre möjligheter. Nu är det inte någon idealt fortsätta att diskutera den härfrågan,för vi står där vistår. Det är att beklaga, och del är deprimerande för människorna i bygden.

Jag har noterat atl handelsministern nämnde atl industridepartementet sysslar med möjligheterna atl ordna ny industri i Viskafors. Men del aren sak som vi måste få reda på före den 31 december 1978. Det måste vi få besked om inom detla halvår för alt människorna i någon mån skall veta vad de har nyårsdagen 1979. Del är helt nödvändigt.

Jag försäkrar handelsministern au vi kommer alt noga följa denna utveckling innan riksdagen slutar i vår, för att vi skall få närmare klarhet i detta.

110

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Upplästes följande till kammaren inkomna skrivelser:

Till riksdagens kammare

Jag anhåller härmed om befrielse från uppdraget som suppleant i finansutskottet. 1978-03-09 Eva Winther

Till riksdagens kammare

Jag anhåller härmed om befrielse från uppdraget som suppleant i konstitutionsutskottet. 1978-03-09 Olle Wästberg

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 13 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1977/78:92 om åtgärder för att förbättra lokal och regional kollektiv persontrafik

1977/78:93 om riktlinjer för ansvarsfördelning inom bostadsförsörjningen m. m.

1977/78:105 om åtgärder mot narkotikamissbruk

1977/78:111 om statens stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m. m.

1977/78:113 om särskilt stöd till lantbruksförelag m. m. i vissa glesbygder

1977/78:116 med förslag till anslag till statens vattenfallsverk för budgetåret 1978/79, m. m.

1977/78:122 med förslag om anslag till lån till experimentbyggande m. m.

1977/78:123 om statliga garantier för lån till skogsindustrin

1977/78:124 om lån för forskningsverksamhet i Ranstad

1977/78:126 om ersättning för brottsskador

1977/78:129 om distriktsindelning, arbets- och personalorganisation m. m. Nr 93

inom exekutionsväsendet Fredagen den

1977/78:131 om stöd till små vattenkraftverk, m. m. ig pf,op,, 1070

1977/78:140 med förslag om allmän beredskapsbudgei för budgetåret 1978/

§ 14 Anmäldes och bordlades

Förslag

1977/78:16 Fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag angående fortsatt utgivning av otryckta ståndsprotokoll

1977/78:18 Talmanskonferensens förslag om fortsatt försöksverksamhet med riksdagsinformation till allmänheten

§ 15 Anmäldes och bordlades

Konstilutionsulskottets belänkande

1977/78:24 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt avser stöd till

dagspressen, organisaiionstidskrifter samt tidningar och tidskrifter på

annat språk än svenska m. m. jämte motioner

Skalteutskoiteis betänkanden

1977/78:32 med anledning av motioner om särskild strukturavgifi, m. m. 1977/78:33 med anledning av motioner om reklamskatt 1977/78:34 med anledning av motioner om särbeskatlning av makars B-inkomst och förmögenhet

Juslitieutskottets betänkande

1977/78:25 med anledning av propositionen 1976/77:104 om avskaffande av förvandlingsslraffel för böter m. m. jämte motioner

Försvarsutskottets betänkanden

1977/78:9 med anledning av propositionen 1977/78:63 om försvarsmaktens centrala ledning m. m. jämte motioner

1977/78:10 med anledning av propositionen 1977/78:24 om ny befälsordning för del militära försvaret jämte motioner

1977/78:11 med anledning av propositionen 1977/78:65 om vissa organisationsfrågor m. m. rörande försvaret jämte motioner

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1977/78:17 med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag för budgetåret 1978/79 till allmän försäkring m. m. jämte motioner

Nr 93 1977/78:17 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag

Fredaeen den ''" byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. jämte motioner

10 mars 1978

_____________ Civilutskoilets betänkanden

Anmälan av inter- 1977/78:16 med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag

nellntion ''" kommundepartementel m. m. jämte motioner

1977/78:21 med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag

lill lantmäteri- och kartväsendet jämte motion

§ 16 Anmäldes och bordlades

Motioner

1977/78:1766 av Margot Håkansson och Elver Jonsson med anledning av

propositionen 1977/78:98 med förslag till lag om skatt på vissa resor,

m. m. 1977/78:1767 av Bonnie Bernström och Olle Wästberg i Stockholm med

anledning av propositionen 1977/78:104 med förslag om utvidgad rätt lill

ledighet för vård av barn, m. m.

§ 17 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 9 mars

1977/78:142 av Sven Lindberg (s) till industriministern om skogsindustrins framtid:

Skogsindustrin har i stora delar av vårt land en avgörande roll från regional och lokal sysselsätlningssynpunkt. Flera nu avviserade nedläggningar kommer att spela en slor roll för berörda orters vidare existens.

Den aviserade nedläggningen av NCB:s fabrik i Hissmofors i Jämtland belyser klart den regionalpolitiskt viktiga roll som skogsindustrin har i synnerhet i skogslänen.

Av transportekonomiska skäl lokaliserades lidigare en slor del av skogsindustrin lill kustregionerna. Denna kustlokalisering har inneburit att speciellt i Norrland förs vedråvaran ur inlandsregionerna och förädlas på annat håll. T. ex. i Jämtlands län förädlas endast ca 20 96 av råvaruuttagel inom länet. När fabriken i Hissmofors läggs ner kommer uppskattningsvis endast 15 % av den jämtländska skogsråvaran atl förädlas inom länet.

Länets sågverk har också på senare år haft betydande svårigheter med alt anskaffa råvara på grund av att den förs ut ur länet för all förädlas på annat håll. För sysselsättningen i länet och ur övriga regionalpolitiska aspekter är dessa förhållanden otillfredsställande.

På grund av nuvarande överetablering av skogsindustrier i förhållande till

tillgången på vedråvara är det på kort sikt svårt all ersälla nedläggningshotade skogsindustrier med nya industrienheier som bygger sin produktion på skogsråvara.

Knappast någon industrisektor är så väl lämpad som regional- och lokaliseringspoliiiskt instrument som just skogsindustrin, i synnerhet sågverksindustrin.

På grund av nämnda överetablering är de kortsiktiga möjligheterna ytterst begränsade när det gäller nyetableringar. På längre sikt, i en fortsatt strukturomvandling, bör del dock vara möjligt alt genom en medveten planering styra skogsindustrins nyetableringar till ur regionalpolitiska synpunkter lämpliga orter och regioner. Vill man åstadkomma dessa lokaliseringspolitiska effekter krävs dock att samhället tar på sig en betydande del av planeringsansvaret och alt instrument tillskapas som ger samhället tillräckliga styrmöjligheter.

Mot bakgrund av det anförda vill jag ställa följande fråga lill industriministern:

Avser statsrådet att i den kommande propositionen om skogsindustrins långsiktiga program lägga fram förslag som ger samhället möjligheter all styra den fortsatta utvecklingen inom skogsindustrin så att den ger de bästa effekterna ur lokaliserings- och regionalpolitiska aspekter?

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Meddelande om frågor

§ 18 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 10 mars

1977/78:346 av Kurt Söderström (m) lill bostadsministem om belåningen av fastigheter tillhöriga bostadsrättsföreningar:

Två privata byggnadsföretag har ansökt om atl Norrköpings kommun skall utse ledamöter i bostadsrättsföreningar jämlikt 26 !j bostadsfinansieringsförordningen.

Vid sammanträde med kommunfullmäktige i Norrköping i februari 1978 meddelade kommunstyrelsens ordförande att den socialdemokratiska majoriteten hade "gjort elt politiskt beslut" och avslagit framställningen.

Den motivering som angavs var all förmåner av den art som här avsågs borde förbehållas de "etablerade bostadskooperaliva organisationerna". Från borgeriigi håll hävdades enhälligt atl om uppställda villkor uppfylldes fanns ej anledning att motsätta sig en framställning som skett.

Anserstatsrådet det rimligt atl en kommun genom att vägra utse ledamöter i en bostadsrättsförening kan hindra denna från alt få bostadslån upp till 29 % av panlvärdet?

8 Riksdagens protokoll 1977/78:93-95

113

Nr 93

Fredagen den 10 mars 1978

Meddelande om frågor

1977/78:347 av Beriil Zachrisson (s) till kommunikationsministern om riktlinjer för köp av trafiktjänster hos SJ, m. m.:

Det har visat sig atl betydande svårigheter föreligger när kommuner och landsting skall träffa avtal med SJ om all köpa trafikljänster.

I skrivelse den 24 februari har Svenska kommunförbundet begärt att regeringen skall medverka lill att lösa frågan om kostnadsfördelningen vid ombyggnaden av stationer m. m. och atl regeringen snarast skall lägga fram förslag till riktlinjer för beräkning av ersättningsbelopp som kan ligga lill grund för överenskommelser med SJ vid köp av trafikljänster.

I den proposition om åtgärder för att förbättra lokal och regional trafikförsörjning som nu har presenterats för riksdagen har kommunikationsministern inte kommit med något förslag om hur ersättningsfrågorna skall lösas.

Jag vill därför fråga vilka åtgärder kommunikationsministern är beredd att vidta för att få fram riktlinjer för beräkning av ersättningsbelopp som kan ligga till grund för överenskommelser med SJ vid köp av trafiktjänster och vid investeringar i anläggningar.

1977/78:348 av Gösta Karlsson (c) till industriministern om försörjningen med försöksdjur:

Enligt uppgift i pressen förbereds inom regeringskansliet en proposition berörande bl. a. frågan om försöriningen med försöksdjur.

Är industriministern beredd atl bekräfta att i avvaktan på ett ställningstagande från statsmakternas sida i denna fråga den nuvarande produktionen av försöksdjur vid Åkers krutbruk skall fö fortsätta?

§ 19 Kammaren åtskildes kl. 16.06.