ROLF WIRTÉN (fp):

Herr talman! Det har blivit populärt all ur glömskans lilteraturvrå lyfta fram en del författare. Jag tänkte ge ett litet bidrag i den verksamheten. Den nu näslan hell bortglömde 1700-talsskalden Cari Gustaf af Leopold har skrivit elt par rader om arbetet, de bevarar sin aktualitet och är väl värda alt citeras:

"Vill du naiurens väg till verklig sällhet vela?

Se här dess första bud: Arbeta!"

Den lilla lovsången till arbetet innehåller en av generationer upplevd erfarenhet. Människor har i allmänhet haft klart för sig, all arbete är en nödvändig förutsättning för atl man skall må bra och känna sig till freds med sill liv.

När man ser sig omkring i vår värid så är bilden rätt dyster i det här avseendet Miljoner människor har inte del dagliga jobbel att gå till. Den senasle arbeismarknadsöversikten från arbetsmarknadsverket har åtskilligt att berätta om detta.

Vårt södra grannland Danmark hade i mitten av sepiember en redovisad arbetslöshet på 8,4 %. I Finland var motsvarande andel 5,3 96. Det har medfört alt många söker sig lill Sverige för all få sin ulkomst Under augusti lämnade inte mindre än I 500 personer in sin ansökan lill arbetsförmedlingen om au få arbele i Sverige. Det betyder nalurliglvis inte atl alla dessa kommer hit Utsikterna alt få ell jobb i Sverige är lyvärr inle särskill ljusa, och därför stannar de fiesta kvar i sill hemland.

I Storbritannien var andelen arbelslösa 6,7 '/6.Det innebär faktiskl en sänkning från augusli. Den engelska ekonomin genomgår en förbäliring. Men man startar som bekant från en låg nivå. Totalt är det alltjämt fråga om elt stort anlal arbetslösa, närmare bestämt 1,5 miljoner. I Västtyskland är andelen arbetslösa 4 96 och i USA 7,1 96, för all nämna yllerligare etl par exempel.

Hur ser då arbelsmarknaden ut i Sverige? 83 000 var arbetslösa i september. Det betyder i andel av arbetskraften 2 96. I internationell jämförelse ligger vi således alltjämt mycket väl till. Del får dock inte tolkas så, att vi kan vara nöjda. När man granskar statistiken närmare, finner man åtskilliga mörka punkler. Nyanmälningarna av lediga platser forlsälier all minska. Del gäller särskilt induslriplaiser. Antalet varsel i sep-

9 Riksdagens protokoll 1977/78:15-16

129

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

130

tember visar en oroande uppgång. Och allvarligast är kanske au ungdomar i åldern 16-24 år utgör nära hälften av alla arbelslösa, dvs. all 40 000 ungdomar är ulan jobb.

Sociologiska undersökningar har omviiinal den förtvivlan och hopp-löshel och de stora psykiska problem som denna ungdomsarbelslöshel har inneburit och innebär för de drabbade. I stället för all gå lill sill arbete på regelbundna lider varje morgon och sedan ha dagen inrutad i bestämda arbetspass och raster så har man gått upp på arbetsförmedlingen och sedan drivit omkring, läst veckotidningar, suttit och pratat med kamrater och kommit in i en otäck vana atl inle göra någonting. Därifrån har stegel ofta varit kort lill ölburkar, brännvinsflaskor och knark.

Under regeringens första år har arbetsmarknadsminister Per Ahlmark vidtagit en rad åtgärder för att hjälpa ungdomar som inte fått fäste på arbetsmarknaden. Jag skall inte ge mig på någon uppräkning. Åtgärderna är väl kända. Men det är nödvändigt alt vi nu går vidare och med kraft ser till all i handling förverkliga den ungdomsgaranti som vi i folkpartiet länge arbetat för. Den innebär att alla ungdomar skall tillförsäkras arbete, praklikplais eller fortsatt utbildning när de slutar skolan.

En mycket viktig roll måste här de s. k. SSA-råden - råden för samverkan mellan skola och arbetsliv - spela. Rådens viktigaste uppgift är all bedriva uppsökande verksamhet, så atl alla ungdomar verkligen nås av erbjudanden.

1 det 2-miljarderspakel som arbelsmarknadsminislern har aviserat denna vecka finns åtskilliga förslag för alt underiälta ungdomarnas arbetssituation. Riksdagen får senare ta slällning lill de här förslagen. Sysselsällningsulredningen har nyligen presenterat andra förslag med samma syfle. Vi får återkomma även lill dem här i riksdagen och säga vad vi lycker om dem.

Del vikliga är alt vi får bukt med ungdomsarbetslösheten. Därför är det utomordentligt viktigt all regeringen och arbetsmarknadsminister Ahlmark forlsälier sin energiska arbetsmarknadspolitik. Sysselsättningen har priorilerals under regeringens första år, och den skall prioriteras även i fortsättningen.

Samtidigt finns en mer glädjande faktor i arbetsmarknadsstatistiken som vi bör uppmärksamma, nämligen atl det totala antalet sysselsalla ökar. Trots den lågkonjunktur vi är inne i och trots de stora strukturproblem vi brottas med, hade vi i sepiember i år 10 000 fler sysselsalla än för etl år sedan. Vi har aldrig tidigare haft så många personer i yrkesverksamhet - drygl 4 miljoner. Uppgången hänför sig till kvinno-sysselsätlningen och den fortgående expansionen inom den offentliga sektorn.

Men del finns anledning att titta litet närmare på hur dessa drygt 4 miljoner människor, som i dag är verksamma på svensk arbetsmarknad, fördelar sig i olika avseenden.

För männen innebär utvecklingen minskande förvärvsfrekvens. År

1970 var 60,6 96 av männen yrkesverksamma. Sex år senare hade det enligt den stalislik jag har blivit en minskning till 57,2 96. För kvinnorna är Ulvecklingen den motsatta: från 39,4 96 år 1970 till 42,8 % år 1976, en ökning med 3,5 96. Men av kvinnorna var vid halvårsskiftet i år närmare 800 000 deltidsanställda - dvs. över 40 96 av de förvärvsarbetande kvinnorna.

Anlalel deltidsarbetande män är väsenlligl mindre - endasi ca 10 96 av det totala anlalel deltidsarbetande. En viss ökning kan noteras på senare lid även för männen.

Den här snedfördelningen förklarar säkert en hel del andra obalanser mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden. Alt, som del heter, göra karriär-dvs. att nå de bäst betalda jobben och chefsposter-är naturiigtvis mycket svårare för en deltidare än för den som på hellid ägnar sig åt sitt arbete.

Om man tittar litet närmare på den statliga löneseklorn, visar del sig i fråga om 9 300 tjänster med en månadslön på 7 500 kr. och däröver, all sådana innehas av endast 500 kvinnor. Av dem arbetar endasi ett 70-tal på deltid. Ser man däremot på de lägre tjänsterna, finner man det omvända förhållandet. Där är kvinnorna helt dominerande, och inte mindre än 40 96 av dessa kvinnliga befattningshavare har deltidstjänster.

Då kan man, herr talman, fråga sig om slutsatsen skall vara atl man bör motverka deltidstjänster. På del svarar jag för min del att det vore fel. Tvärtom är del denna flexibilitet på arbetsmarknaden som möjliggjort för många kvinnor all komma ul i arbelslivei och få nya sociala koniakler. Mycken isolering har därigenom kunnal brytas.

1 stället bör vi studera deltidstjänsternas villkor och fundera över hur de fungerar och kan förbättras. Det är den linje som de slora löntagarorganisationerna också har slagit in på.

Den av regeringen tillsatta jämställdhelskommittén håller på att arbeta med de här frågorna. Inom kort kommer f ö. en delrapport om deltidsarbetets utveckling under senare år.

Bland många åtgärder som jämställdhetskommittén förbereder finns också den all enligl uppdrag framlägga etl förslag lill lag mot könsdiskriminering. Den lagen kan behövas på många områden. Exempelvis lever många fördomar kvar om vilka arbeten kvinnor bör söka och vilka de inle bör söka. För kort lid sedan annonserade exempelvis elt välkänt företag efter ny personal. I stor fet stil kungjorde man då att man sökte kvinnlig packningspersonal. Varför just kvinnlig?

Som så ofta konstaterar man således atl frågan om jämställdhet i arbetslivet gäller attityder. Opinionsbildningen för jämställdhet måsle drivas vidare. Det ser man inle minst på linjevalet i gymnasieskolan, där det alltjämt bland förstahandssökande är nästan enbart filekor på linjer som konsumiion, beklädnadsteknik och vård och näslan enbart pojkar på hela långa raden av tekniska linjer.

Men, herr lalman, vissl har del hänt åtskilligt på den långa vägen

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk deball

131

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

lill jämställdhel mellan kvinnor och män. För nog befinner vi oss på mils avstånd från den lid då Elin Wägner som vår förslå kvinnliga jour-nalisl svarade i redaklionens lelefon på Helsingborgs-Poslen och då ofta fick höra en undrande, small chockad röst fråga: "Är ingen av herrarna

mne.'

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Några kommentarer till herr Wiriéns inlägg. Han hävdar all del faktum att 800 000 kvinnor Ivingas arbeta dellid är någol positivl och någonling som kvinnorna eftersträvar. Så är det ju inte. Samtliga tillgängliga dala visar på motsatsen. Kvinnorna har dellid därför att något annat inle finns atl få.

Sedan lar herr Wirlén upp jämlikheten. Inser inte folkpartiet alt grunden för jämställdhet är rätten lill att kunna försörja sig? Det kan man inle på elt deltidsjobb - dessutom som regel lågavlönat. Så länge jag är ekonomiskl beroende av en kari kan jag inle få jämställdhel på andra områden.

Sedan är det en annan sak alt samtliga lönearbelare behöver en kortare arbelsdag med bibehållen lön. Del skulle i molsais lill dellidsjobbens ökning vara ell steg framåt på vägen till jämställdheten.

Jag kan inte tycka annat än att folkpartiets syn på de här frågorna inger farhågor för den numera så omskrutna lagen mol könsdiskriminering. Vissl kan del vara bra med en lag mot könsdiskriminering, men del är ju hell otillräckligl. Vad som behövs är en lag mol kvinnodiskriminering, vilket är någol hell annat och myckel mer.

Del exempel som herr Wirlén anför kan behöva komplelleras för att man skall se lagens verkningar. Visst diskrimineras kvinnor när de söker jobb. Då jag en morgon för kort tid sedan slog upp Dagens Nyheier såg jag alt jämställdhelskommiitén sökte två stycken medarbetare, en relativt lågavlönad och en mycket högavlönad. Mot bakgrund av de siffror som herr Wirtén anför om hur få kvinnor det finns på högavlönade befattningar i slallig ijänsl lycker man alt det borde vara självklart för jämställdhelskommittén all verka för att en kvinna skulle få den här högre tjänsten. Men ack nej! I annonsen slår uttryckligen atl eftersom man huvudsakligen har kvinnor på kommitténs kansli vill man ha manliga sökande. Vad är della om inte kvinnodiskriminering?

Sedan det här med ungdomsarbetslösheten. Regeringens ålgärder är kända, säger herr Wirlén. Men del är ju effeklerna som är intressanta. Se till dem i stället. Varje dag växer skarorna av arbetslösa ungdomar. Och ungdomsgarantin i förra årels regeringsdeklaralion, som jag tog upp i mill förra inlägg, vart log den vägen i år?

har för bevis för detta påstående. Det förhåller sig förvisso inle så, Eva Hjelmström, utan iväriom anser många kvinnor, atl deltidsarbete är det allernaliv som passar dem bäst. Jag är väl medveten om alt det finns ett anlal deltidsarbetande kvinnor som skulle önska hellidstjänstgöring men i nuvarande arbetsmarknadsläge har svårt att få det. Men del rör sig inte om 800 000, utan Eva Hjelmström får nog gå ned under 100 000 för att finna ett rimligare tal för den gruppen.

När del gäller önskemålet om att förkorta arbetstiden för alla har jag naturligtvis i och för sig ingenting alt invända mot att vi arbetar mot etl sådant långsiktigt mål alltefter vad vår ekonomi orkar bära. Från folkpartiels sida har vi sagl att det är väsentligt att möjliggöra förkortning för dem som bäst behöver den förkortade arbetstiden, dvs. småbarnsföräldrar. Därför har vi tagit upp dem som en prioriterad grupp i del här avseendet.

Jag tog upp ungdomssysselsättningen som ell av problemen, kanske del allra allvariigaste, i den arbetsmarknadsstatistik som jag redogjorde för. Jag iror inte att Eva Hjelmström ett ögonblick vill påstå atl läget i dag skulle ha varit bättre om regeringen underlåtit all salsa så kraftfullt på atl jusl hjälpa ungdomar att få ett arbete. Jag är beredd att erkänna att fortfarande ett för stort antal ungdomar saknar arbete. Det är därför arbetsmarknadsminister Ahlmark inom kort - under denna vecka - kommer att förelägga riksdagen förslag till nya åtgärder. I tvåmiljarderspakelel kommer han atl föreslå att vi skall satsa ännu mer jusl för att hjälpa ungdomarna på arbelsmarknaden. Förvisso har det tagits krafttag på vägen mot folkpartiets krav om ungdomsgaranti.

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har inle påstått att 800 000 deltidsarbetande kvinnor tvingas lill deltidsarbete. Jag påstod all en majoritet av dessa kvinnor vill ha heltidsarbele. Det visar bl. a. SOMI-undersökningen, genomförd i början av 1970-talet, som gav resultatet att av 100 000 deltidsarbetande kvinnor i Slorslockholmsområdei ville 90 000 ha hellidsjobb. Men som jag också framhöll är det självklart all många upplever del som väldigi pressande med den dåligl utbyggda kollektivtrafiken och med de slitsamma jobb som finns och därför vill ha en kortare arbetsdag.

Vårt förslag innebär en allmän arbetstidsförkortning, men vi vill inle ha det förslag genomfört som regeringen avser att lägga fram om kortare arbelsdag för de småbarnsföräldrar som har råd att avslå från en Gärdedel av sin inkomst! Vilka kommer det att gynna? Inle kommer det att gynna den ensamslående mamman. Inte kommer det atl gynna dem som verkligen har tunga, stressiga och besväriiga jobb och vilkas barn kanske Ivingas vara på daghem tio timmar eller mer. Del förslaget kommer att gynna högavlönade, som fritt förfogar över sin arbetstid.

Sedan till ungdomsarbetslösheten. Herr Wirtén lyssnade uppenbariigen inle på mill förra inlägg. Jag gick där igenom Per Ahlmarks åtgärder och förklarade vad de igenlligen innebär. 2 miljarder avser man atl satsa.

133

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Men dessa pengar går huvudsakligen lill subventioner åt företagen. De skapar inte ell enda nyll arbetstillfälle. De går lill atl låta 30 000 slanna kvar på sina jobb eller lill att ge dem förlängd ulbildning, en utbildning som f ö. skall läggas inom företagen. Den siffran skall då jämföras med de aviserade friställningarna - eller avskedandena, som det egenlligen heler - under vintern och med ökningen av arbelslösheten under augusti månad, som uppgick till 20 000. Då ser man all del inte ens är en droppe i havet.

134

INGVAR SVANBERG (s):

Herr talman! Elt år brukar inle betraktas som någon längre period när det gäller planering. Men under det senasle året har en våldsam omställning skett i vårt ekonomiska, industriella och poliliska liv. Den optimism och den av löften fyllda atmosfär som rådde när den nya regeringen tillträdde har hastigt förbylts i etl mera vintrigt och kylslagel klimat Vi har en våldsam inflation, vi har mycket besvärande export-och belalningsunderskolt trots tre devalveringar, och induslrin varslar nästan varje dag om nya nedskärningar och uppsägningar.

Hela vårt land har drabbats av dessa förhållanden. Men kanske har Norrbollens län drabbats hårdare än något annat län under de gångna månaderna. Låt mig därför anföra några exempel därifrån.

Från all ha varil ett län fyllt av optimism med stigande befolkningssiffror och en sjudande induslriutveckling har Norrbotten under det gångna året förvandlats till elt län där arbetsförmedlingspersonal som söker ordna nya jobb i andra delar av landet ål den norrbollniska ungdomen är de enda som verkligen har full sysselsällning. På ell år har mellan 5 000 och 6 000 norrbollningar förts över från ordinarie induslrijobb lill atl bli sysselsatta genom s. k. ulbildningsslöd, de har fått beredskapsarbelen eller liknande eller är varslade om uppsägning och gör nu sina sista månader; det är bara arbetslöshet som väntar dem.

Under 1970-lalets första fem sex år ökade anlalel jobb vid de ställiga förelagen i Norrbollen med drygl 4 000. De arbetslillfällena är nu borta. Det enda som bjuds är arbetslöshet eller i bäsla fall jobb på annat håll i landet.

Ungdomen är väst utsatt, eftersom de flesta nedskärningar av arbetsstyrkan sker genom s. k. naturlig avgång - della onaturliga system som inte endast friställer en person genom t ex. förtidspensionering utan som därjämte ser till att det jobb han skött försvinner för all framtid. Några jobb för de ungdomar som söker sig ut på arbelsmarknaden finns följaktligen inle.

Men värst av allt är ändå, tror jag, den pessimism och hopplöshel som sprids av alla experter och s. k. nydanare, som nu gör sig breda. Malmen har en usel marknad framöver, stål går inle alt sälja i framliden och skogsindustrin har varken råvara eller marknad, säger man.

I etl läge där de stora basindustrierna skär ned sin verksamhet och deras framlida utvecklingsmöjligheter anges vara mycket dåliga, vågar

nalurliglvis ingen investera. Småindustrin saknar beställningar och avskedar folk. Detsamma gäller för entreprenörer och konsulter. Arbetslösheten ökar snabbt. Många bedömare anger siffran 15 000 för den befarade arbetslösheten i Norrbotten i vinter. Det är en ringa tröst att arbelsmarknadspoliiiska insatser hjälper för siunden, när framtidstron är borta. Människorna frågar sig i sin förtvivlan hur alll detta kunnat hända. De spörjer om det finns någon framtid för länel eller om det bara är Norrbollensdelegalionens får och getter som återstår.

Naturligtvis är jag medveten om att en del av svårighelerna beror på världskonjunkluren, och den kan inte regeringen göra myckel åt. Så stort inflytande har verkligen inte en regering på ständig kreditjakt ute i världen! Men flera av regeringens ålgärder har förvärrat situationen här hemma. Dess bristande tilltro lill vårt lands industriella framlid tillsammans med dess ryckiga ekonomiska politik och dess oförmåga alt föra en samlande energipolitik gör den handlingsförlamad i en situation där del jusl är handlingskraft som behövs.

Många, jag iror alllför många, har framträtt med anspråk på att kunna ge exakta råd och förutsägelser om hur vårt lands framtid kommer all le sig och hur vi bäsi skall agera jusl nu. Jag skall inte sälla mig till deras skara, men jag vill peka på elt par ling som vi bör beakla i vår framlida planering.

Det första gäller sys.selsäliningen, parollerna om alt ge arbele och trygghet åt alla medborgare. När man nu i en underlig iver att framstå som sanningssägare går ul och dömer ul del mesta av vår gruv- och stålindustri för framliden liksom stora delar av vår skogsindustri, våra varv osv. bör man veta all vad del gäller är hundratusentals människors arbete och trygghet Man bör nog inie vara så snabb all döma ut dessa jobb, om man inte har något annat all sätta i stället Allra minst bör etl parti som centerpartiet, som vid det här laget är skyldigt svenska folket ca en halv miljon utlovade jobb, syssla med sådant, om man nu någonsin menat allvar med sill lal om 400 000 nya jobb.

Hela vårt näringsliv slår inför myckel slora strukturella svårigheter och omställningar, men jag tror inle all del är realisliskt atl länka sig all vi inle också i framliden skall ta hand om våra naturtillgångar i form av malmer, mineraler och skog och förädla dem längre än som sker i dag. Vår konkurrenssituation just nu är besvärlig, men då får vi väl förbättra den genom effektiva åtgärder. Man lalar ofta om all u-ländernas låga löner är en generell orsak till våra exportsvårigheter. Della lal är både överdrivet och falskt. På slålmarknaden och flera andra marknader är det ju japanerna som är våra värsta konkurrenter. Men Japan har inga u-landslöner, även om lönerna där är lägre än hos oss. Lönerna spelar emellertid en liten roll i stålindustrin. Japan har jusl när det gäller stålet framför allt konkurrerat med investeringskapiial. Man har under några år investerat för våra förhållanden enorma summor i sin slålinduslri - en uppgift säger 150 miljarder på ire år. Men hos oss har invesle-ringslaklen på just detta område av näringslivet varit myckel låg del

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

135

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

136

senasle årtiondet Del är nu hög lid för oss att inse att vi måste öka våra investeringar. Lål oss lära av japanerna här! Del är dock någol av en ödets ironi all japanerna var både byggkonsulier och konlrakterade kunder för en del av Slålverk 80:s kommande produktion. Atl kunna stoppa della induslriprojekt har ju framställts som den samlade borgerlighetens största bedrift hittills.

Vi måsle framöver öka våra investeringar krafligt och därför på allt sätt se lill all vi får fram mer invesieringskapiial. Del måsie bli sam-hällets/regeringens uppgift all göra della utan ideologiska skygglappar. Om våra traditionella investerare hellre lägger sina pengar i konst, juveler och valutaspekulationer eller använder sill kapital för ullandsinvesle-ringar, är del dags för sialsmaklerna all på alll säll se till atl vi använder en tillräcklig del av våra tillgångar för investeringar i vår framlida irygghel och lämpar över bord all ideologisk förblindelse.

Vi har också annal all lära av japanerna; del gäller den induslriella planeringen. Ulan en fast planering ledd av samhället/regeringen på hela det industriella områdel kommer vi all ständigt vara utsatta för kriser och svårigheler. Vi måsle planera och slyra själva om vi inte skall bli styrda, ryckigt och planlösl, av en ansvarslös världskapiialism.

Del andra problemet som vi måsle beakla vid sidan av sysselsättningen är vida svårare att få grepp om. Del gäller vår beredskap för nylänkande och nydaning inom vårt näringsliv. I den ekonomiska debatten lycks det råda någol slags underlig gemensam uppfallning au vi jusl nu är inne i en tillfällig kris, som kommer all upphöra om elt halvår, ett år eller två år - där är buden olika. Sedan återgår allt lill det gamla. Del gäller bara alt vänta ut krisen, så har vi ett nytt lyckosamt "60-lal" framför oss. Jag tror atl del är en farlig missuppfattning. Den långa, svåra och oberäkneliga kris vi nu är inne i borde få oss au fundera över om vi kanske är inne i något hell nyll och okänt Del kanske är så, all vi inle alls kommer ur den nuvarande krisen på gammall vanligl säll vare sig om ell eller om ivå år. Kanske upptäcker vi så småningom all vi befinner oss i en ny silualion som inle alls går all jämföra med 1960-lalet och där del gäller all orientera sig och finna nya vägar. Ju snabbare vi accepterar vår nya situation och anpassar oss lill den, desto bättre lyckas vi.

Tron på att vi bara behöver vänta ut krisen för alt sedan vara lillbaka i en lycklig värld är fariig. Det saknas inte experter och politiker som pekar på behovel av en verklig nyorientering av vån ekonomiska och induslriella liv och som hävdar all ulvecklingen gått långl förbi dem som går och väntar på en återgång lill del gamla. Men de märks alllför litet i den praktiska politiken och även i den ekonomiska forskningen. Bästa tidpunkten för atl komma underfund med hur framtiden kommer all te sig, del är nu. Endasi genom all i lid förstå framtiden och ställa in oss på den kan vi lyckas. Au liga, lida och vänta är del sämsta av alla recepl.

Om vi är medvetna om atl framtiden kommer atl innebära siora och

nya krav på vårt näringsliv, så inser vi också all vi måste satsa niycket mer på forskning och ulveckling inom elt brett fält än vad vi nu gör. Svensk industri har haft och har fortfarande en hög teknisk siandard, men våra svårigheler på exportmarknaden beror bl. a. på all vi sackal efter i den lekniska ulvecklingen eller- rättare sagl - atl de andra länderna hunnit i fall oss. Vi har alllför länge "tronat på minnen från fornstora dar" och troll oss sländigl kunna leva på de fina uppfinningar och de lekniskl fulländade produkler som en gång gjorde oss kända över världen. Med våri höga löneläge och med vår lekniskl skickliga och väluibildade befolkning måsie vi sländigl gå i läten när det gäller tekniskt högkva-litaliva och goda produkter. Vi måsle vakna upp ur vår självtillräcklighet och vårt gnäll och inse vad den framlida ulvecklingen av näringslivet kräver, om vi vill forisätta alt vara ell framstående industriland.

Vad jag här sagl om behovel dels av en planering för en hög sysselsällning, dels av en kraftig satsning på forskning och ulveckling kan måhända le sig motsägelsefullt Någon kan kanske se en motsättning mellan ell näringsliv som strävar efter au genom en slor råvaruinduslri skapa hög sysselsällning och eil näringsliv som strävar efter hög leknisk specialisering. Jag Iror all delta är en felsyn. Vi behöver en planering för hög sysselsättning och för all ge alla irygghel och arbele, men vi behöver en hög leknisk siandard dels för atl göra råvaruindustrin modern, lönsam och alert, dels för att ständigt ligga i täten för att skapa de lekniskl komplicerade produkter som våra medborgare och omväriden behöver.

Skall vi nå dit måste vi planera bättre, planera för en framlid som måhända är olik dagens värld. Vi måste salsa kraftigt och långsiktigt på en forskning och ulveckling som håller oss kvar i täten bland världens industrinationer. Vi måste öka våra industriinvesteringar kraftigt för atl klara en hög sysselsättning, och vi måsle ha en framlidsbedömning utan skygglappar. Detta släller stora krav inte minst på regeringen. Är den i stånd all klara dessa framlidskrav? Efter ett år av borgerligt styre torde det vara en minoritet av befolkningen som vågar svara ja på den frågan. Hillills lycks regeringen ha varit mesl upptagen av en lek med en av våra allra viktigaste förulsällningar för ell siarkl näringsliv, nämligen energipoliliken.

Visar vi poliliker för lilel av fasl vilja och målmedvelel arbete för all söka lösa framtidens problem i nuel, då kommer människornas dom att bli hård över politikerna.

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

138

oss 1.

Egentligen var väl utvecklingen befarad efter den explosiva ökning av produktionskostnaderna som har skett i bl. a. vårt land och det av flera orsaker. Man kan fråga sig hur framsynt den gamla regeringen var när det gällde att gardera sig mot den situation som vi har hamnat i. Eller var det så all man tänkte: efter oss syndafloden? Det är någonting som vi väl aldrig får vela. Beiräffande produktionskostnaderna kan man väl påstå atl alla parter på arbelsmarknaden är delakiiga i ulvecklingen.

Vi har också tidigare under åren lalat om u-ländernas behov av alt få del i den samlade världsproduklionen, och del har här liksom lidigare talats om en ny ekonomisk världsordning. Man har velat uppnå jämställdhet mellan u-länder och i-länder. Men att ge lill u-länderna innebär givelvis alt tillgångarna i industriländerna minskar. Del går självfallel inle all åsladkomma en sådan uijämning ulan all den på någol sätt inverkar pade länder som har del bäst ställt Därigenom berörs varje enskild arbetsplats och varje regionall ärende av della slora problem.

Hur har vi då i Sverige upplevi mötet med den här nya silualionen? Den nuvarande regeringen kastades vid sitt tillträde hell plölsligl in i ett händelseföriopp, där den ena näringsgrenen efter den andra redovisade svårigheler och stora förluster, och det gällde både slalliga och privala förelag. Del var åtskilliga som drabbades av en lönsamhelskris.

Regeringen har alltså ett intensivt år bakom sig. Regeringsledamöter har också under dagen redogjort för händelseutvecklingen under del gångna året.

Hur har då den socialdemokraliska opposilionen reageral inför denna kris på näringslivets område? ! samband med en socialdemokratisk kongress i Slockholm anordnades ell demonstrationståg, och i spetsen för del gick socialdemokratins ledare. I början av dagens debatt sade Olof Palme alt regeringen inle brydde sig om all la del av vad som förekom under demonslrationen. Vad var del då som fördes lill lorgs? Jo, på elt av plakaten stod det Åsling-usling! Man kan fråga sig om del är någol argumenl av iniresse. Del kunde enligl min mening lika gärna ha slåll atl man inle hade någonling all komma med eller också kunde man ha tågat med plakat utan text

Den devalvering av Sveriges valula som den nuvarande regeringen har genomfört vill jag bedöma såsom svallvågor efter den urholkning av valulan som har skell under långl lidigare år i jämförelse med de belalningsmedel som andra sialer har. Denna urholkning kommer lill synes, när varorna skall placeras på världsmarknaden med Sveriges kosl-nadsläge såsom grund. Del är ändå prisel på varan som är avgörande för konsumenten eller grossisten, vem han nu är, när han köper in varan. Den gamla markeringen om svenska produkters överlägsna kvalilel har vi fått tumma på. Andra länder har gått ifatt den svenska produktionen.

Jag lyssnade litet på förre finansministern Strängs resonemang om atl han hade talat med den tyske riksbankschefen, som hade förklaral all del inle var bra att Sverige devalverade sin valula. Jag har talal med

ledande lyska poliliker, vilka uttryckte sig sålunda: "Vi lycker inle om del, för del är inle bra för vår del, men vi förstår er situation." Bedömningarna inom den lyska ledningen är alliså lilel olika. Självklart kunde tyskarna i denna silualion inle ijäna någonling på en svensk devalvering. Men de var sä pass äriiga att de förklarade att de förstod vår situation.

Den regel som den lidigare regeringen har bundit sig för och som har varit en norm i valutafrågorna innebär au man inle skall devalvera för all underlälla konkurrensen. Men det är en orimlighet i elt land, som har en regering som tillåter atl koslnaderna för produklionen snedvrids så alt man på världsmarknaden inie kan konkurrera ulan drivs ner på knä i konkurrensen vid försäljning av sina varor

Au knyla fasl vår valula lill den väsllyska valulan har bedömts inle kunna gå i längden, därför all lyskarna har förl en hell annan poliiik, en poliiik som vi inte är beredda all kopiera. Vilken enskild uppfattning vi än har är vi inle beredda all kopiera den. Vi vel all lyskarna har stoppat all invandring utom invandring från EG. Även invandring från Sverige har därmed stoppats. Tyskarna har skickat hem mängder av gästarbetare. Det är en politik som vi inte har varil beredda att föra.

Genom utskoiisarbeiel och genom arbeiei här i riksdagen har vi med beklämning kunnal konsialera hur svårighelerna har tornat upp sig för varven och rederierna samt för stål-, leko- och gruvbranscherna. Denna ulveckling har nalurliglvis inie föruisalls av någol av de poliliska kraftblocken här i landet. Utvecklingen kan inie mölas med vanlig kverulans, och den kan inle heller mölas med slagord på plakal i demonsirationslåg.

Jag kommer ihåg från 1960-lalet, när vi i del gamla bankoulskoliet resonerade om jusl dessa mer markerade näringsgrenar. En erfaren so-cialdemokrat yltrade då alt vi kunde satsa på den svenska specialstål-industrin, för den kommer alt klara sig i alla väder. Vem kunde då tro au de fina specialslälbruken i Mellansverige skulle hamna i det läge som de nu har hamnat i.

Del är klarl au nedgången för den svenska konkurrenskraften smärtar oss oerhört, liksom del smärtade mig den gången för några år sedan när det svenska jordbruket var i vad man kan kalla en ganska svår kris och del talades om all man kanske fick skära ner på verksamhelen i myckel slor utsträckning.

Det gäller nu att möta konkurrensen på alla de sätt som man kan. Vi hade ju bra förspänt under många år efter andra världskriget, men vi har inte varit tillräckligt akisamma om fördelarna, om de förelag och den grundorganisation för vårt näringsliv som skulle skapa den siandard vi irakiar efter.

Om man försöker forska i framliden så finner man all även om vi övervinner dagens kriser så kommer andra sådana all uppslå. En del av de viktigaste råvarorna kommer att ta slut. Det kommer att bli brisl på olja, och det har sagls all del kommer all bli brisl på uran. Man kan sanneriigen inle se annal än au framlidens politiker får fullt upp

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

139

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

all göra med all klara näringslivei och människornas försörjning. De kommer atl mölas av svårigheler i lika slor utsträckning som vi gör i dag. Till del kommer att det är ganska svårt atl få människorna all förslå atl vissa varor inle är lillgängliga för all framlid ulan all de kommer all iryla. Den slora allmänhelen lycks inle få upp ögonen förrän man står inför problemen mera direkl.

Herr Svanberg nämnde de 400 000 jobben som del har lalals så mycket om. Del har lalais om dem i valrörelsen och även senare - det har varil annonser om dem de senasle veckorna också. Jag förslår egenlligen inte den stora skillnaden mellan socialdemokralernas resonemang och cen-lerns. Socialdemokralerna har sagt; Vi skall skaffa jobb ål alla. Har man sagl all man skall göra del, då har man drivil upp löftei så långl del över huvud lägel är möjligl. Vad är del för skillnad, om ell parti nämner en summa som har slåll i direkliven för en ulredning och säger all del kan vara en lämplig målsältning och del andra partiet säger sig skola skaffa jobb åt alla?

Herr Svanberg lalade också om all den borgerliga regeringen sprider en sådan pessimism alt del verkar hämmande på företagsamheten och på framtidstron hos det svenska näringslivet Jag läsle elt referat av ell föredrag som Gunnar Myrdal höll i Göleborg i förra veckan, och jag kan inte garaniera all föredraget var rätt refererat, men han skulle ha sagl atl han irodde knappasi all FN och de internationella organen kunde enas om en sådan gemensam kraftsamling all man kunde klara av de kriser inom världsekonomin som tornar upp sig. Han sade t o. m.: Jag tror all del går åt helvete!

Del är således fler än de borgerliga politikerna som uppmärksammar de här siora problemen. Den nuvarande regeringen säger alt del är svårigheler men all man skall försöka all komma ur dem på bästa möjliga säll. Del gagnar inte saken au fördölja de svårigheler som verkligen finns.

140

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Fritz Börjesson sade många ling; jag skall inle kommen-lera dem alla. Del är inle så myckel au säga om hans allmäni fryntliga uppträdande i talarsiolen. Han lycker all del mesla är bra och trevligt - ungefär som han är själv. Men han sade ell par saker som jag ändå gärna vill kommeniera.

Fritz Börjesson påstod all jag hade sagl all det varsla med den borgerliga regeringen var alt den spred pessimism. Ja, del sade jag verkligen, och del slår jag för. Jag sade del i del avsnill av milt anförande där jag lalade om Norrbotten. En av den borgerliga regeringens första ålgärder var alt förklara alt del fanns ingen framlid för Slålverk 80. NJA skulle inle heller utvecklas för myckel ulan borde egenlligen slå slill där del var. Man har uiirycki sig så om näring efter näring. I dag är man skyldig NJA ungefär 3 500 arbelslillfälle av de 400 000 man har ulloval.

Della om pessimismen - en sådan har man verkligen sprilt

Del andra som Fritz Börjesson anklagar mig för är delta rhed de 400 000 nya jobben. Vad är skillnaden, frågar han, mellan "Arbele och trygghet ål alla" och "400 000 nya jobb"? Jo, det är en väsenilig skillnad, eftersom cenlern går ul och säger; Vi vill skapa 400 000 nya jobb fram lill 1980-lalel. - Hittills har ni avskaffat 100 000 jobb, .så en halv miljon jobb är ni skyldiga svenska folkel!

Vi säger all vi vill göra allt vad vi kan för att skapa nya arbetslillfällen inom alla branscher i syfte alt ge människorna arbete och irygghel. Vi har väckl mängder av motioner det här årel om hur vi skulle försöka jobba med del.

Jag beskyller naluriigtvis inle regeringen för all konjunkluren i och för sig förhindrar en del av de 400 000 jobben. Ni går emellertid ut och garanterar 400 000 nya jobb fram till 1980-lalet och menar sedan alt ni inle avsåg någonling annal än att vi bör göra så gotl det går. Ja, men säg del då i Jesu namn och gå inle ul och hävda, i strid mot alla de andra partierna, att ni garanterar 400 000 nya jobb!

Del är en väsenilig skillnad, Fritz Börjesson.

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolilisk debari

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Nu börjar det här bli rikligt trevligt, herr Börjesson.

Alla experter var emol Slålverk 80! Ja, det gällde alla de experter som ni med mycken möda valt ul för all få experter som ullalade sig på del säll som ni ville.

Man beslöi i NJA:s slyrelse, med hjälp av chefen där och många andra, atl man så atl säga skulle lägga upp projektet i form av en tresiegsraket Man skulle först göra den förstärkning som del talats om på 1,8 miljarder för alt komma lill scratch. Sedan skulle man bygga valsverk för 2 ä 3 miljarder. Detta skulle ha varil färdigprojekierat under mars månad i år och skulle följaktligen vara i gång och byggas nu. Sedan, sade chefen för NJA, är jag klar över att Slålverk 80 är etl riktigt projekt, och det kommer därefter i gång om elt år eller någol sådani.

Friiz Börjesson menar atl della kommer aldrig alt kunna förverkligas. Kom ihåg, herr Börjesson, vad centern sade i diskussionen i maj eller juni 1976, när vi behandlade frågan. Då sade ni; Vi tror inle rikiigl på den uiformning som Stålverk 80 fåll, men vi skall skapa etl metallurgiskt

141

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

centrum i Luleå med minst samma anlal sysselsalla, alltså 2 300. Det löftei har ni skändligen svikit 1 dag talar man om atl man skapar ell metallurgiskt centrum i Luleå genom all bygga ul den metallurgiska forskningsstaiionen med 13 anställda.

Hur är del med de 400 000 nya jobben? Skall ni lösa det på samma sätt överallt? Ni försöker inbilla alla människor alt del är någonling sakligt bakom vad ni säger om Slålverk 80. Ni bedömer del så. Men del hade inle kommit etl kilo järn från Slålverk 80 förrän någon gång på 1980-lalei, om man hade sall i gång all bygga del.

Jag har varil med om all säga: Bygg valsverk vid NJA försl; del lar ell par år. Slarla sedan Stålverk 80 - ja, låt oss för resten skippa benämningen Slålverk 80, för någol 80 blir del ju inle tal om nu, och i stället tala om en kraftig uibyggnad av råslålsproduklionen vid NJA. Den behöver svensk slålinduslri. Vi importerar i dag 55 96 av alll del järn vi använder. Framdeles kommer det all bli en ganska bra affär. Det går inle all sälja lackjärnel i dag, och del tror inie heller någon människa på, eftersom del lar fem år atl bygga anläggningen. Så det där var elt väldigi dåligt exempel, Fritz Börjesson.

142

ROLF HAGEL (-);

Herr lalman! Vån land skakas av den djupasle ekonomiska krisen sedan krigsslutet Försöken från monopolkapitalet och dess regering all försämra de arbetandes levnadsslandard har på många år inle visals så öppel som nu.

Priserna på mat och andra dagligvaror sliger i våldsam takt. Höjningarna när del gäller livsmedel uppgår lill drygl 15 96 under årels alla förslå månader.

Regeringen har verksami bidragil lill denna ulveckling dels genom nedskrivning av den svenska kronan, dels genom höjningen av momsen från 15 lill 17,1 96.

I laki med inflationen ökar också arbelslösheten. Beräkningar tyder på atl det kommer att finnas ca 125 000 registrerade arbelslösa i vinter. Vi vet dessutom all det reella antalet arbelslösa är flerdubbell siörre.

Regeringen och monopolkapitalet söker göra gällande all arbeislösheien och prisulvecklingen endasi kan klaras genom all de arbelandes lev-

nadsslandard sänks och föreiagens lönsamhel ökas. Krisens bördor skall alliså bäras av del arbelande folkel.

Men verkligheien kommer au visa all regeringens krispakei och sior-förelagens krav på bäiire lönsamhel på de arbetandes bekostnad inle kommer alt avhjälpa denna kris. Detta är endasi ell försök all ulnyllja krisen för alt pressa ned levnadsslandarden på alla samhällslivets områden och för all man själv skall kunna gå starkl mol nya ekonomiska äventyr.

Den kris vi befinner oss i är inle på någol sätt en isolerad företeelse; den gäller inte enbart vårt land. 1 den kapilalisliska delen av världen beräknas i dag ca 20 miljoner gå arbelslösa, varav ungefär hälften är unga människor. Krisen är alltså elt uttryck för en alll djupare överproduktion. Den ekonomiska lillväxlen i det kapitalistiska världssystemel har minskal, de flesia länder lider av ell kraftigi underskoll inom ui-rikeshandeln, induslrins kapacilelsulnyitjande har successivt sjunkit, massarbetslösheten har blivit en permanent företeelse och inflaiionen ligger på en hög nivå. Nedskärningar inom den sociala sektorn hör också lill bilden i hela den kapilalisliska världen.

De iradilionella metoderna atl möta de ålerkommande kriserna blir alll verkningslösare. Den konjunkturpolilik som uiformals såväl i vån land som i andra länder sedan 1930-talet och som bygger på statens ökade roll klarar inte längre målet alt dämpa krisens effekler. Del myckna talet om att vårt samhälle skulle besitta styrmekanismer för alt lösa de cykliska kriserna inom kapitalismen framstår alltmer som en reformistisk verklighelsflykt

Del iniernaiionella siorkapilalel kräver all krispoliliken allackerar de arbelande människornas levnadsslandard och samiidigl siärker monopolens ställning och vinsier. I de nordiska länderna, oavsell om de har borgerlig eller socialdemokraiisk regering, har poliiiken många gemensamma drag.

För del förslå ulformas en ålslramningspolilik som riklar sig mol den arbelande befolkningen. Köpkraften beskärs och inkomslpoliliken fördjupar ingreppen i lönekampen för all uppnå reallönesänkningar.

För del andra överförs ekonomiska resurser ur slalsbudgeien lill ex-perimonopolen för all höja deras vinsier och lönsamhel.

För del tredje utformas olika sparprogram för statsbudgeten, innebärande en urholkning av uppnådda reformer och stopp för forlsall reformverksamhet.

För del Gärde ökar mililariseringen i Norden samtidigt som NATO genom sin siraiegi åsyftar all öka sin offensiva krigspolenlial i framför alll Norge.

För del femle är högeroffensiven i de nordiska länderna elt faklum dels genom ren konfronialionspolilik, som väl kan illuslreras med SAF:s förslå kongress och organisalionens uispel i avialsrörelsen, dels genom försöken all binda upp arbelarrörelsen lill ell borgerligi krisprogram.

För del sjätte förekommer en ulveckling mol ell samarbete mellan de nordiska länderna på ell översialligl plan under slalsmonopolisiiska

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

143

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

144

former. Ell exempel på della är inrällandel av Nordiska inveslerings-banken.

Men alla dessa ålgärder leder inte lill en slabil ålerhämining ur de cykliska kriserna i kapitalismen. Och den internationella ekonomiska krisen visar nu tydligt svagheten i hela systemet för statsmonopolistisk reglering av ekonomin.

Men del finns anledning all peka på all den kris vi befinner oss i inle är världsomspännande - den omfaiiar endasi de kapilalisliska länderna. Mol del kapitalistiska syslemels kriser och insiabila situationer står i dag del socialistiska världssystemel och den reella socialismens alternativ. Ell allernaliv som bygger på planerad ekonomi och en produktion för folkets behov, där man har fasta priser och där arbetslöshet är etl okänt begrepp.

Som en kontrast till krisen i Sverige kan exempelvis ställas ulvecklingen i DDR, där nationalinkomsten 1976 ökade med 3,7 96 och där man för 1977 beräknar en ökning till 5,5 96. År 1976 ökade industriproduktionen med 5,9 96 och den beräknas öka under innevarande år med 5,1 96.

Mot den socialistiska delen av väriden bör en siörre del av vår handelspolitik inriktas. Genom stabila priser och en fast valutakurs hos de socialistiska länderna kan etl stabilt handelsutbyte planeras på längre sikt, inte enbart inom råvarusektorn utan även på del teknologiska områdel, inom verkslads- och processindustrin.

Sverige har också goda möjligheler genom sin neutralitetspolitik och etl allmänt högt anseende inom utvecklingsländerna all utveckla bilaterala handelsavtal inom råvarusektorn och samarbele inom ramen för dessa länders utvecklingsprogram. Den bärande principen bör här vara jämbördighei och ömsesidiga fördelar.

Men en sådan inrikining av vår handelspolilik föruisälier en bryining med den politik som i dag drivs av monopolen och av den borgerliga regeringen och som syflar till samordning inom Tioklubben, OECD och Internationella valutafonden.

Från vårt håll säger vi nej lill den nuvarande krispolitiken. Vi säger nej lill nedskuren köpkraft hos lönlagarna, nej till reallönesänkningar och lönestopp och nej lill reformslopp och offenilig sparpolitik.

Dessa ställningstaganden gör vi av följande skäl:

Regeringens kris- och ålslramningspolilik överför bördan av de ekonomiska svårighelerna på den arbelande befolkningen.

Den angriper inle orsakerna lill ekonomiska kriser.

Den syftar till all försvara monopolens krav på höga vinslmarginaler.

Den påskyndar forlsall monopolisering och centralisering av kapilalel.

Denna politik är ingel verktyg för atl angripa arbeislösheien i Sverige ulan försämrar sysselsättningen i vissa beiydande industrisektorer.

En monopolvänlig ålslramningspolilik innebär en forlsall stagnation i produktionen i synnerhel inom den hemmamarknadsbaserade induslrin, bibehållet lågt kapacilelsulnyitjande och en försämring av sysselsättning-

en.

Arbetarpartiet kommunisterna menar att de åtgärder som skall vidtas måste inriktas på att sätta produktionshjulen i gång - och därmed på ökad sysselsättning, förstärkt reformverksamhet, ökad inhemsk efterfrågan, ingripanden för att sloppa inflationen samt ökade resurser för stat och kommun. Delta kan åstadkommas genom

förbättring av köpkraften,

totalt och varaktigt prisstopp,

avskaffande av momsen,

inga hyreshöjningar under 1978,

förstärkning av den socialpolitiska verksamheten genom höjning av barnbidragen, pensionerna och studielånen,

ökade resurser till hälso- och sjukvården som dels förbättrar vården, dels främjar sysselsättningen och arbetssituationen,

kraftigt ökade investeringar inom bostadsbyggandet med betoning på flerfamiljshus, barndaghem och annan social service,

utformning av ett program som angriper inflationen genom ingrepp mot monopolprissättning och spekulation, kapitalexport och militäranslag,

en ny skattepolitik som minskar skattetrycket för löntagare, barnfamiljer och låginkomsttagare och skärper skattetrycket för arv, förmögenheter och spekulationsvinster samt skärper bolagsskatten genom en förändring av aktiebolagslagen och ett stopp för skatteflykt - den nuvarande övervältringen från stat till kommun med åtföljande rekordstora kommunalskattehöjningar måste stoppas,

åtgärder för att stoppa kapitalexport och valutautflöde.

Stora summor skulle också kunna lösgöras för nyttiga ändamål genom nedskärning av militärutgifterna. Vårt lands försvarspolitik bör inriktas på att förstärka neutralitetslinjen och göra Sverige till en aktiv kraft i den internationella kampen för fred, avspänning och varaktig nedrustning. Flygplansprojeklet B3LA sägs kosta över 8 miljarder under en femårsperiod.

Herr Ahlmarks "gigantiska" - enligt hans egen uppfattning - arbetsmarknadssatsning, som skall ge 30 000 jobb, beräknas kosta 2 miljarder. Man skulle kunna få många nya jobb genom atl helt spola detta flygplansprojekt.

Så några ord om den aktuella energidebatten. Arbetarpartiet kommunisterna utgår från det faktum att Sveriges beroende av olja snabbt måste brytas. De multinationella bolagens rovdrift har inneburit att bristsituationen ligger myckel nära i tiden. Landets energiförsörjning måste planeras på lång sikt, och oljan kan varken ur tillgångsaspekt eller utifrån ekonomiska bedömningar vara framtidens energikälla.

För vårt land återstår tre alternativ: vattenkraft, kol och uranbaserad kärnkraft. Ur befintliga vattenkraftverk kan man utvinna mer energi genom ombyggnader och effektivisering, men detta kommer ändå inte att täcka behovet. Ur miljösynpunkt finns det all anledning att spara

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

145

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

de få återstående outbyggda älvarna.

Alt ersätta oljan med kol är av många skäl inle något alternativ.

Kvar står alltså uranbaserad kärnkraft tills fusionskraflen blir en rea-, litet. Vår uppfattning är all landet bör utnyttja sina tillgångar på uran och att den bör brytas i statlig regi. Inom landet finns också en väl utvecklad reaktorindustri liksom duktiga kärnfysiker och tekniker.

Landsorganisationen och TCO har krävt alt 1975 års beslut om de 13 reaktorerna skall genomföras. Vi stödjer dem i denna uppfallning, samtidigt som vi betonar vikten av atl arbetarrörelsen mobiliseras så att hela denna energikedja blir slallig och ställd under verkligt demokratisk kontroll.

146

ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Den debatt som vi hittills i dag har fört här har i alll väsentligt berört de näringspolitiska frågorna. Detla är väl också ganska naluriigt, eftersom sysselsättningen i dagens läge måste betraktas som en yllersl angelägen fråga, då vi måsle öka vår export och då vi måsie se lill all hjulen hålls i gång i våra förelag.

Bakgrunden lill dagens ekonomiska silualion i Sverige är enligl min uppfattning i korthet bl. a. följande.

I Gol höst drabbades vårt land av den internationella krisens fulla kraft, samtidigt som den nalionella kris som byggts upp under flera års olycklig utveckling av samhällsekonomin började få sina verkningar. Det kan ju gå relativt hyggligt all producera och sälja när del finns en internationell efterfrågan, även om vårt kostnadsläge är högt. Men det går inle alt konkurrera med världens högsta kostnadsläge och med sjunkande produktivitet när hela industriväriden har arbetslöshet och sviktande ekonomi.

Jag läsle häromdagen all någon sagl all slagord lagil död på fler människor än väridshisioriens alla nalurkalastrofer. Herr talman! Det ligger nog någol i della konstaterande, alldeles speciellt om vi omvandlar problematiken lill dagens samhälle och lill dagens svenska näringsliv. För några år sedan präglades slagordet övervinster, och den näringspoliliska debatten här i landet rörde sig myckel kring den Aktionen. Ordet övervinster var som alla i dag förstår ell begrepp ulan täckning; dessa vinster behövdes verkligen för företagens fortsatta motståndskraft mot dåliga lider. Men deballen om övervinster ledde till en snedvridning av hela avtalsrörelsen. Lönekraven blev myckel höga just lill följd av övervinsi-deballen. Hela debatten var en psykologisk krigföring mot näringslivet och mot företagen, vilkas försvarskrafi gentemot kraven minskades drastiskt.

Den psykologiska krigföringen satte företagarna i underläge - och så gick del som det gick. Vi började totalt sett att beiala väridens högsla löner, samtidigt som den indirekta beskattningen av företagen genom den allmänna löneskauen och allehanda sociala avgifter, lill ändamål som inte direkt hade med näringslivet att göra, ständigt höjdes av en

regering som försåg svenska folket med ett annat slagord, nämligen att "arbetsgivaren betalar". Delta blev grunden till den nationella ekonomiska krisen, och sedan kom också, som jag nyss sade, den internationella.

När sedan den nya regeringen trädde till måste den därför göra den ena brandkårsutryckningen efter den andra för atl klara sysselsättningen i en hårdnande ekonomisk silualion och ell allt besvärligare ekonomiskl klimat

Subventioner och stödåtgärder sattes in.

Personligen har jag den uppfattningen, atl det skulle ha varit till än större nytta för svensk företagsamhet om de pengar som nu används för att rädda sysselsättningen hade gått till att öka vår konkurrenskraft genom en - åtminstone tillfällig - sänkning av löneskatter som belastar företagsamheten, särskilt de mindre och medelstora arbetsintensiva företagen. Men regeringen bedömde det tydligen så, att situationen var alltför akut för atl den skulle kunna sätta in åtgärder som inte omedelbart skulle ge effekt. Man föredrog att ta till andra metoder, och det innebar bl. a. atl vi lämnade valutasamarbetet inom den s. k. ormen och devalverade kronan med officiellt 10 %.

Detta har hårt kritiserats under senare tid. Också i dagens debatt har del kritiserats, bl. a. av olika medlemmar i den förra regeringen. Enligt mångas uppfattning var emellertid devalveringen en nödvändig åtgärd. Genom vår bindning till den lyska marken i valutaormen hade den svenska kronan blivit starkl övervärderad i förhållande till andra viktiga valutor. Man kan nämna schweizerfrancen, den japanska yenen, USA-dol-larn m. fl. Ett fortsatt samarbete i valutaormen skulle alltså ha fått samma effekt på vår konkurrensförmåga som löneskatterna.

Herr talman! Ulan tvivel har devalveringen redan haft en viss positiv effekt för exportindustrins konkurrenskraft. De ultalanden som har gjorts under senare tid, speciellt från de stora exportföretagen, lalar sitt tydliga språk. Men fortfarande är arbelslösheten här i landet för hög, även om den inlernalionellt sett är synnerligen låg.

Inte mindre än 42 000 ungdomar går i dag utan arbete, samtidigt som många enskilda företagare skulle kunna bereda en stor del av dessa unga människor arbete om inte rent diskriminerande lagar lade hinder i vägen. Den utformning lagtexten har i dag har resulterat i att möjligheter till s. k. provanställning endast föreligger i de fall, då överenskommelse härom träffats genom centrala kollektivavtal mellan s. k. huvudorganisationer. Sådana överenskommelser har inrymts i några kollektivavtal, men jag vill framhålla att de tillämpas ytterst restriktivt.

Det finns en formell möjlighet att provanställa exempelvis ungdomar utan tidigare arbetserfarenhet. Men, herr talman, sådana möjligheter står inte till buds för de mer än 80 000 småföretagare, jordbrukare undantagna, som står obundna av kollektivavtal. Redan vid remissbehandlingen av lagförslaget påpekades det ovärdiga i att svensk lag utformas på ett sådani sätt, att den direkt diskriminerar företagare och deras medarbetare som står utanför den trots allt frivilliga anslutningen till arbetsmarknadens

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

147

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

148

organisalioner. Vi har ju i vårt land fortfarande den friheten för både företagare och anställda att den som vill kan gå med i en organisation, och den som inte vill skall kunna stå utanför.

Nu har regeringen tillsatt en utredning som skall se över lagen om anställningsskydd, och det är nog bra. Jag skulle emellertid vilja ge den utredningen ett gott råd: Lägg snarasl fram ett förslag så att rätt till provanställning, förslagsvis under maximall sex månader, alltid föreligger! En sådan förändring skulle säkeriigen positivl påverka de mindre företagen att provanställa yngre medarbetare. I vart fall borde denna provanställningsrätt föreligga när det gäller människor som tidigare inte varit yrkesarbetande eller som inte kan uppvisa betyg från anställning. En sådan åtgärd skulle dessuiom medföra alt den synneriigen allvarliga situationen beträffande ungdomsarbetslösheten förbättrades. Jag har, herr talman, under senare tid träffat åtskilliga småföretagare, t. ex. hantverkare, som gärna skulle vilja provanställa ungdom, men eftersom de inte har kollektivavtal vågar de inte göra det. Detta förhållande tycker jag är beklagligt. Här boren förändring ske, inte minst för ungdomens skull.

Som en av företrädarna för egenföretagarna vill jag ha sagt att vi från vårt håll hade hoppats all en förändring av lagen om anställningsskydd skulle ha kommit i samband med den aviserade småföretagarproposi-tionen, som skall läggas på riksdagens bord den 10 november. Men där kommer tydligen att föreslås en rad andra förbättringar för de mindre och medelstora förelagen.

Herr talman! På etl område finner jag dock anledning till oro, och det gäller förmögenhetsskatten. Enligt förljudanden skulle de minsta familjeföretagen få vissa lättnader. Ett normalt familjeförelag med ca 2 miljoners värde - del är inte så mycket pengar i vår tid - skulle t. ex. få en skattelättnad på ca 108 000 kr. Men från 2,8 miljoner och uppåt skulle förslaget inte innebära några som helst förändringar. Och det är ju oftast inom den gruppen av familjeförelag som del hårdaste trycket finns. Del är de familjeföretagen som vi så väl behöver i det här landet i dag för att jobben skall behållas, och del är de företagen som tvingas sälja eller i många fall lägga ned sin verksamhel.

Del är därför som vi i dag från förelagarnas sida säger: Ta ett rejält grepp om hela den här problemaliken och inför elt system som rejält sänker beskattningen på det kapital som arbeiar i familjeföretagen! Och inför ett system som håller inflationen stången, dvs. som är varaktigt! Det system som enligt tidningsreferaten nu är aktuellt blir ju bara ett provisorium. Om några år har inflaiionen hunnit i kapp, och då slår vi där med problemen igen.

Herr talman! En annan fråga som är värd uppmärksamhet i dag gäller den hårda kritik som riktas mot det enskilda näringslivet i vårt land. Inom loppel av några veckor har krav rests på bl. a. etableringskontroll för frisörsalonger och bilverkstäder. Senasl häromdagen handlade det om kontroll vid etablering inom livsmedelshandeln.

Vem är det som drabbas av sådana här intrång? Jo, lill sisl blir kon-

sumenten lidande av etableringsförbud och auktorisationskrav. Det fina och väl beprövade system som vi har tillämpat bl. a. här i Sverige och som heler marknadshushållning - som väsentligt bidragit till att vi trots de hårda tiderna har en levnadsstandard som är bland de högsta i väriden - tål inte hur mycket som helst. Det får inte slås sönder av diverse socialiseringar, regleringar och byråkratiska påfund. Man kan inte bara få ut allt det goda av en marknadsekonomi om man inte också tillåter den att arbeta med en viss frihet.

Jag vet att det finns starka krafter i vårt samhälle som förespråkar planhushållning. Denna uppfattning har bl. a. från denna talarstol en tidigare talare gett uttryck för alldeles nyss. Det görs också med allehanda sköna motiveringar, men bakom dem alla ligger tanken att de styrande och byråkraterna bättre än de enskilda människorna, konsumenterna, vet vad enskilda människor skall efterfråga.

Vi har, herr talman, på mycket nära håll sett resultatet av sådana ekonomiska system. Lål oss ta varning och lärdom av det när vi diskuterar ytterligare regleringar och intrång i vårt lands näringsliv!

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

GÖRDIS HÖRNLUND (s):

Herr talman! År 1965 arbetade i del närmaste 90 000 personer inom textil- och beklädnadsindustrin. Vid utgången av 1976 fanns ca 46 000 personer kvar. I nuläget rör det sig om ca 40 000.

Mer än en tredjedel av branschen är koncentrerad till södra delen av Älvsborgs län, dvs. Boråsregionen. 65 % av industrisysselsättningen i denna region med nära 200 000 invånare finns inom tekoindustrin. Det är naturligtvis med stor oro som vi upplever den snabba nedgången av sysselsättningen inom branschen. De tekoanställda har knappast upplevt någon trygghet i sysselsättningen under de senaste åren. De regionala problemen har ytteriigare skärpts och enbart under 1970-talet har ca 10 000 arbetstillfällen inom teko försvunnil i Boråsregionen, varav över 6 000 i Borås kommun. Enligt länsstyrelsens prognoser kommer ytterligare 7 000 lekojobb att försvinna inom regionen fram till 1980.

Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt all den ulredning som nu har lagt ett förslag om en statlig tekodivision förutsätter att 1 500-2 000 jobb skall försvinna av de totalt 5 000 som i dag finns i de berörda företagen. Eftersom de stora nedskärningarna skall ske inom Eiser och Algots får man förutsätta att det blir sysselsättningen i Borås kommun som kommer att drabbas hårdast. Redan nu är arbetsmarknadsläget i Borås så alarmerande att det klart kan konstateras att vi inte tål några fler smällar. En föruisälining för tillskapande av ett stafligt företag borde också rimligtvis vara att rädda så mycket som möjligt av sysselsättningen och inte atl snabbt försöka att bli av med så många anställda som möjligt. Av regionalpolitiska skäl och av sysselsätlningsskäl kan vi naturligtvis inte acceptera en sådan utveckling. Men också från beredskapspolitiska synpunkter är det ett högst tvivelaktigt handlande alt banta ned två av de största företagen i branschen, samtidigt som många av oss är helt

149

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

150

klara över att gränsen är nådd när det gäller att kunna upprätthålla en tillfredsställande beredskapsproduktion.

Det nya krispaketet för teko innehåller knappast några nyheter. Det är bra att det sker en föriängning av de stödåtgärder som vi förut beslutat om. Det är bra att man kommer alt införa vissa importrestriktioner när det gäller importen från lågprisländer som tillämpar barnarbete och utsuger arbetskraften till det otroliga.

Men det som saknas är framför allt de mer långsiktiga åtgärderna. Fortfarande kommer de anställda att få känna otrygghet. Man vet inte mycket om framtiden. Industriministern tycks ju också känna samma osäkerhet. Enligt pressreferat kan han inte uttala sig om branschens framtid. Vad som behövs nu är en klart fastställd nivå för den framtida beklädnadsindustrin, vilket också har krävts av Beklädnadsarbetareförbundet och SALF i en skrivelse till regeringen. Det är hög lid atl regeringen griper sig an arbetet med ett långsiktigt program för tekoindustrin, medan det finns någonting kvar över huvud taget att diskutera.

Äldrestödet kommer nu att förlängas och 15-kronan blir 20 kronor. Det är naturligtvis bra att det sker en föriängning. AMS har begärt det Höjningen kan ju också vara motiverad. Men det finns starka skäl att kritisera det sätt på vilket detta stöd fungerat hittills.

I går hade ett av våra större tekoföretag bolagsstämma, och man beslöt att höja utdelningen med 1 krona till 7:30 kr. per aktie. I årsrapporten för 1976/77 redovisar man ett resultat som är 6 96 bättre än föregående år, och man redovisar höga vinster. Företaget uppger att tillgången på likvida medel är god osv. Samtidigt med den höjda utdelningen förutser styrelsen en avsevärd försämring av koncernresultatet för nästa år. Man bedömer dock att försämringen av överskottet kan bli av måttlig karaktär, om de "betydande statliga stöden inräknas i årsresultatet". I nästa andetag talar man om att de beslutade stödåtgärderna inte kommer att kunna hindra en krympning av produktion och antal anställda.

Enligt min mening är det en underlig moral som detta företag företräder. Först lapar man i sig tekostödet, sedan höjer man utdelningen och så avskedar man arbetskraften. Företagets VD tar enligt tidningsuppgifter ut 15 kr. i timmen i äldrestöd trots en taxerad inkomst på nära 300 000 kr. om året. Han är f ö. inte ensam bland tekodirektörerna om detta. Det är också avslöjande när företaget redovisar att en inte oväsentlig del av försäljningen inom tekosektorn utgörs av handel med inköpta färdigvaror och att en ännu större del baseras på bearbetning av importerade halvfabrikat. Det statliga stöd som man i så hög grad utnyttjar inom företaget används således inte primärt för att klara sysselsällningen i vårt egel land. I stället medverkar man till en ännu snabbare ulslagning av svensk teko genom egen import.

När sysselsättningsbidraget till teko behandlades i riksdagen under våren riktade vi från socialdemokratiskt håll en rad invändningar mot utformningen av det föreslagna stödet. Vi vände oss framför allt mot den generella utformningen och föreslog att stödet endast skulle komma de

företag till del som behöver det för alt undvika väsentliga sysselsätt-ningsminskningar. Däremot ansåg vi att slödel inte borde ulgå lill väl-konsoliderade förelag eller företagsenheter i vinstgivande koncerner. Vi föreslog därför alt som särskilt villkor för stöd bör gälla atl del beviljas först sedan förelagets ägare beslutat inställa eller väsenlligl reducera utdelning av vinst i stödföretaget, eller i förekommande fall i övriga förelag i koncernen. Vi ansåg det inte heller rimligt all lönestödet skulle utgå även för personal som är verksam med import av tekovaror, och föreslog att stödet schablonmässigt skulle minskas för sådana företag. Avsikien var att sysselsättningens upprätthållande här hemma skulle premieras men inte importörerna. Nu upplever vi att rena handelsbolag får sys-selsäitningssiöd lill de anställda.

Fallet med företaget som höjde utdelningen i går belyser i allt väsentligt all de farhågor som uttalades från vårt håll vid införandet av 15-kronan var och är relevanta. I delta fall finns alla komponenterna med, nämligen; vinslen som ökas ytterligare genom statsbidrag, den höjda utdelningen, man tar ut fullt lönebidrag trots den stora importandelen, högavlönade direktörer tar emol lönesubventioner från skattebetalarna, man vill samtidigt minska antalet anslällda trots atl man räknar med vinst även nästa år genom det statliga stödet. Löntagarna - alltså de anslällda - skall dra åt svångremmen men inte aktieägarna.

I en tidningsartikel för några dagar sedan kunde vi läsa: "Företaget blomstrar men får bidrag ändå." Del gällde ett annat tekoföretag, och det var ägaren själv som konstaterade all företaget inle behövde lönesubventionerna men att man naturligtvis gärna log emot dem ändå. Jag skulle kunna ge fler exempel, herr talman, av det här slaget.

Nu föriängs alltså stödperioden, och slödel ökas. Mol bakgrund av de många varslen inom leko och den besvärliga situation många förelag inom branschen brottas med behövs detta stöd. Men det kan inte vara rimligl all strö ut bidrag för att ytterligare öka ägarnas vinster med skattemedel, utan avsikien med bidragen bör vara att man skall klara sysselsättningen. AMS, som krävt en förlängning av stödet, har också föreslagit skärpta bestämmelser. Om några sådana finns med i propositionen vet jag inte, eftersom jag ännu inte fått den i min hand. Men det finns anledning att misstänka att det även i fortsättningen kommer att utgå slöd till förelag som stoppar vinsten i fickan i stället för att ge de anslällda en tryggare framtid. Om så är fallel kommer vi naluriigtvis alt reagera.

När Per Ahlmark i valrörelsen körde med sin slogan Sociala reformer utan socialism förstod jag inte rikligt innebörden, det skall jag erkänna. Men med de erfarenheter jag numera har när det gäller tekostödet förstår jag all han avsåg att skapa sociala reformer för kapitalisterna.

Arbetsmarknadsministern har i övrigt fått en hel del beröm för det sysselsättningspaket som aviserals, och det har framhållits atl han i stort sett följt det förslag som AMS har lagt. Nu är väl Per Ahlmark den i regeringen som kanske behöver det beröm han kan få, men låt mig konsialera att på en rad viktiga punkter har arbetsmarknadsministern

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

151

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

152

frångått AMS förslag. Det gäller den personalförstärkning som med dagens belastning i hög grad är motiverad. Där prutade regeringen från 200 till 150 aspiranter. Besparingen rör sig om någon miljon.

Ulbildningen ville styrelsen utöka och ge ungdomarna ett rejält stöd. Vi föreslog KAS - utan KAS-prövning - plus 10 kronors stimulans för alla ungdomar under 20 år som går i arbetsmarknadsutbildning. Det förslaget tog alltså inte regeringen, och det ter sig unikt med hänsyn till tidigare uttalanden om ungdomsgarantin.

När Per Ahlmark i dag länker på sina yviga tal och löften om ungdomsgaranlin måste han - det är jag övertygad om - känna sig som katt på hett plåuak. Över 40 000 ungdomar är arbetslösa, och nu hör vi inte talas om någon garanti längre.

När det gäller utbildningen föreslog arbetsmarknadsstyrelsen att bidrag skulle utgå med 25 kr. i timmen för permitteringsholad personal som fick yrkesinriktad utbildning. Här har regeringen prutat från föreslagna 960 timmar till 480.

I fråga om kommunala beredskapsarbeten yrkade AMS på en höjning av normalbidraget från 33 till 50 96. Regeringen avvisar inte förslaget men vill själv fatta beslut om sådana höjningar i varje enskilt fall. Förmodligen har man inte klart för sig vilken administrativ belastning det innebär för kanslihuset om sådana ärenden - även de som länsstyrelsen beslutar i - skall avgöras i regeringens kansli. Eller är detta ett utslag av centerns berömda decentraliseringstänkande?

När det gällde det 75-procentiga sysselsättningsbidraget hade AMS en rad förslag till förändringar. Utgångspunkten var att företagen enligt lag är skyldiga att ha en sådan framförhållning att man kan klara sysselsättningen under varseltiden. Del 75-procentiga bidrag som regeringen konstruerat kan man gå in med redan under varseltiden och därmed avlyfta företagen det ansvar de har enligt lag. Styrelsen ville i stället för bidrag ha en konstruktion med lån som skulle utgå först efter det att varseltiden utlöpt. Vi menar, här liksom när det gäller tekostödet, att det är orimligt atl ösa in miljarder av skattemedel i företag som i en konjunkturuppgång kanske kommer att göra goda vinster. Genom lån, som kan avskrivas om så behövs, kan man styra pengar till de företag som verkligen behöver stödet, medan vinstgivande företag bör återbetala pengarna när konjunkturerna förbättrats. Men tyvärr avvisades detta förslag av regeringen.

Vi ville också att investeringsavgiften på oprioriterade byggen skulle upphöra, men regeringen föreslår i stället att man skall kunna ge dispens.

Regeringen har alltså på en rad viktiga punkter förbigått arbetsmarknadsstyrelsens förslag, vilket jag anser bör klargöras.

Som en kuriositet och ett bevis på hoppigheten och bristen på konsekvens i det borgeriiga lägret vill jag också påpeka att AMS när det gällde beredskapsarbetena förordade en inriktning mot ungdomar och kvinnor, som ju utgör den dominerande delen av alla arbetslösa. Samtidigt förutsåg styrelsen ett ökat behov på vägsidan och föreslog en höj-

ning av vägramen med 100 milj. kr. Nu har regeringen ökat den lill 300 miljoner, och det är verkligen en från politisk synpunkt intressant sak, eftersom ökningen exakt motsvarar de 200 miljoner som vägverket och AMS tidigare fick av konjunkturskäl men som den dåvarande oppositionen förde över till det ordinarie väganslaget. Nu tycks alltså ordningen från den socialdemokratiska regeringstiden bli återställd.

Låt mig till sist nolera atl det skett en lillnyklring från de borgeriigas sida när det gäller att beräkna arbetslösheten. Hur många gånger har inte borgeriiga politiker i denna kammare - men kanske ännu oftare i buskpropagandan - räknat alla som går i arbetsmarknadsutbildning, som har beredskapsarbete, praktikjobb, jobb i skyddad verkstad, arkivarbete m. m. som arbetslösa! Vid dessa tillfällen har man sagt all den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken varit misslyckad. Nu blev jag nästan rörd när jag hörde Per Ahlmarks pedagogiska redogörelse här i dag för värdet av arbetsmarknadsutbildning m. m. Tänk om vi socialdemokrater i dag skulle använda de borgerligas räknesätt - då skulle arbetslösheten beröra ca 270 000 personeri Men vi har aldrig räknal på det sättet och kommer inte heller att göra det. Jag vill i alla fall, herr talman, starkt understryka att jag hoppas att borgeriiga politiker skall fortsätta att räkna som Per Ahlmark gjorde i dag.

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

MARGOT HÅKANSSON (fp):

Herr talman! Vi upplever f. n. den längsta och djupaste lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Jag har en känsla av att detta har sagts åtskilliga gånger i denna kammare i dag. Väntan på konjunkturuppgången, som enligt mångas utsago snart skulle vara här, har förblivit en oviss väntan.

I den allmänpolitiska debatten för ett år sedan sade Olof Palme bl. a.: "Det är ett rikt land med hög sysselsättning, sunda statsfinanser och en stark ekonomi som de borgeriiga övertar." Det upprepade han faktiskt inte i dag.

Den nya regeringen, som frän första dagen har brottats med stora problem för att klara sysselsättningen och där det ena arbetsmarknadspolitiska paketet efter det andra på åtskilliga rniljarder har satsats, kan nog inte skriva under på sanningshalten i Olof Palmes påstående.

Samma dag, den 27 oktober 1976, talade Gunnar Sträng om för oss alla fåkunniga här i kammaren att konjunkturen stadigt är på väg uppåt och att exporten såg ut aU bli en expansiv faktor under 1977 och 1978. Vi har sett hur litet sanning det låg i de frejdiga uttalandena. Ingvar Svanberg talade om alla som missbedömde konjunkturerna - han kunde kanske också ha talat om den här konjunkturbedömningen.

De viktigaste och mest diskuterade frågorna under hela riksdagsåret 1976/77 gällde sysselsättning, arbetsmarknadspolitik, ungdomsarbetslöshet och obalansen mellan vår export- och importmarknad, våra föriorade marknadsandelar och kostnadsläget på svenska varor. Och det, mina vänner, fortsätter under detta riksdagsår att vara den viktigaste och mest brännande problematiken - och givetvis med all rätt. Man kan inte ens

153

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

154

från socialdemokratiskt håll längre avfärda det hela som en borgerlig myt.

Förvisso har regeringen gjort och fortsätter atl arbeta med arbetsmarknadspolitiska insatser som saknar motstycke i vårt land under någon lid för all komma lill rälta med näringsliv och arbelsmarknad. De senaste åtgärderna i elt liopunktsprogram som lades fram den 3 okiober av arbetsmarknadsministern Per Ahlmark, då två miljarder kronor satsas 1977/78 för all möta en växande arbetslöshet, kommer hell säkert alt få en utomordentlig betydelse inom många områden.

I vissa delar av landel är problemen på arbelsmarknaden speciellt stora, och jag vill här något belysa Blekinge läns situation. Svårigheterna i länet är inte nya. Under en period mellan 1950 och 1965 förlorade länel 4 500 arbetstillfällen på grund av minskning av sysselsättningen vid marinen, marinverkstäderna och kustartilleriet Trots att länet då åderläts på ell så slorl anlal arbelstillfällen med staten som arbelsgivare fick länet inte någon del av den uilokalisering av statliga verk som i ett senare skede inleddes. Då hade vi en socialdemokratisk regering som borde ha haft ansvar för den kris på arbetsmarknaden som elt litet län utsattes för.

Under första halvåret 1977 minskades Blekinge läns befolkning med 218 personer. Man kan lycka all det inte är så märkvärdigt, men det är jusl vad det är. Blekinge är det enda län vars befolkning har minskat under 1977. Befolkningsutvecklingen i länet har sedan år 1969 legat klart under riksgenomsnittet Länet har också ett mindre differentierat näringsliv än genomsnittet i riket.

Med den nya småförelagsproposition som skall läggas fram kan man hoppas på nyetableringar och expansion hos små och medelstora företag inom länet.

Det är nödvändigl för den framlida tryggheten för sysselsättningen i länet alt de stora konjunkturkänsliga företagen kompletteras med små och medelstora förelag inom länels alla fem kommuner.

Samtidigt behöver Blekinge län etl ökat utbud av högskoleutbildning. Länel har klarl minst av eftergymnasial ulbildning om man jämför med de övriga sydliga länen. Delta medför en sned åldersstruktur, då många ungdomar måsle lämna länel under utbildningstiden och sedan har små utsikter atl ålervända, eftersom möjligheterna att få etl arbele som svarar mot utbildningen är myckel begränsade i Blekinge län.

Antalet invånare i icke förvärvsarbetande åldrar, 65 år och tippat, har ökal med 7 100 personer under perioden 1966-1975, medan anlalel invånare i åldrarna 15-64 år har minskal med 900 personer.

Under perioden 1976-1981 väntas 1 700 arbetslillfällen försvinna inom induslrin enligt länsstyrelsens beräkningar. Detta motsvarar den ökning av sysselsällningen som skedde under perioden 1970-1975.

Länets beroende av etl fåtal slora företag gör det också extra känsligt i en lågkonjunktur som den vi nu upplever. Jag vill här nämna Volvo Olofsirömsverken. Karlskronavarvel, L M Ericsson och Uddcomb.

I Kariskronavarvet och Uddcomb har staten ell speciellt ansvar, och

där är det av stor vikt att slå vakt om det speciella kunnande som här finns representerat. Det är nödvändigt för Karlskronavarvet atl få behålla produktivitet och effektivitet när det gäller leveranser till den svenska marinen. De aviserade minjaktfartygen bör snarast byggas, och den till-salta arbetsgruppen vid Karlskronavarvet kommer väl också all undersöka nya civila verksamhetsområden.

I motionen 1976/77:139 om vissa varvsfrågor pekar jag och min med-motionär på åtskilliga länkbara projekl, både mililära och civila, bl. a. en satsning på ett svenskt havsforskningsfarlyg. Den samhällsekonomiska kosinaden blir låg, om man den vägen kan undvika en ytterligare arbetslöshet i Kariskronaregionen och därmed spara arbetsmarknadsinsatser.

Inom Uddcomb har staten ett specielll ansvar. Där har man som statlig arbetsgivare medverkat till en stor folkomflyttning från Värmland till Blekinge. Nu är ca 160 människor varslade om uppsägning, och staten måste slå vakt om investeringarna i högt utbildad och kunnig personal samt dyrbar produktionsapparat. Statsföretag planerar en alternativ produktion vid Uddcomb, och det brådskar med dessa investeringar.

Olofström är en kommun i länet med många problem - det har vi sett i massmedia ganska många gånger under årel - och en stor utflytl-ning. Telefon AB L M Ericsson har aviserat en minskning av personalstyrkan. Delta är en följd av elektronikens snabba frammarsch på elektromekanikens bekostnad. Del är viktigt atl här få fram en ersäti-ningsproduktion om inte en sysselsätlningsminskning av stora mått skall drabba specielll kvinnorna i länet, eftersom en slor del av de anställda vid LM är kvinnor.

Volvos dominerande ställning i Olofström gör också samhället mycket sårbart vid en lågkonjunktur.

Även om sysselsättningen är speciellt krisartad i Olofström och Karlskrona är länet i övrigl inle bekymmersfriu. Både Karlshamns, Ronneby och Sölvesborgs kommuner har problem. Skoindusirin har ett osäkert läge med stora lager och slora svårigheter alt sälja.

Textil-, sågverks-, pappers- och massaindusirin har också stora problem. Större delen av industrin i länet har rekryteringsstopp och ersätter inte den s. k. naturliga avgången. Antalet arbelstillfällen har sedan januari månad minskat med 50 varje månad, och denna minskningstakt kommer förmodligen att kvarstå en lång tid framåt.

Företagen har stora lager och utnyttjar inte sin kapacitet.

För att motverka permilieringar har den s. k. 25-kronan använts med god effekl. 59 förelag med lillsammans 7 680 anslällda har beviljats detta stöd.

Man frågar sig oroligt hurdant hur läget på arbetsmarknaden i Blekinge skulle ha varit om socialdemokralerna hade varit i regeringsställning och höjt arbetsgivaravgiften, lagt ytterligare bördor på företag, något som drabbat löntagarna i form av ännu fler ulslagna på arbetsmarknaden.

Blekinge län behöver emellertid i detta kritiska läge mera stöd. I mo-

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

155

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

lionen 1976/77:161 begärde jag att Blekinge temporärt skulle betraktas som stödområde. Det är ledsamt för mig att konstatera atl det inte är tillräckligt i dagsläget. Länet behöver samma stödformer som de län, vilka permanent tillhör det inre stödområdet.

Dessutom behövs en satsning av speciellt slag på ungdomsarbetslösheten, som är särskilt hög i Blekinge, i form av ökade resurser på arbetsförmedlingarna. Ett ökat stöd behövs också i form av såväl statliga som enskilda beredskapsarbelen. Vidare måste det skapas ökade möjligheler lill utbildningsplatser för ungdom i företagen genom att man köper utbildningsplatser där. Den varvade utbildningen mellan skola och företag är oerhört viktig att driva igenom.

Della lillsammans med en ökad högskoleutbildning inom högskoleregionens ram kan förhoppningsvis ge Blekinge län en ljusare framtid än vad som nu är för handen.

En liberal politik, herr talman, vill göra samhället bättre, och folkpartiet har inte gett efter i sina krav för atl kunna genomföra delta. Det gäller omsorgen om barnen och de äldre, det gäller jämställdhetskravet mellan kvinnor och män och en mänskligare och bättre sjukvård. En del förbättringar har kunnat genomföras, andra får vi arbeta vidare på. Bland de reformer som är särskilt angelägna att arbeta vidare på är införandet av husläkare eller egenläkare, och det är en reform som till skillnad från många andra inte är speciellt dyrbar.

Trygghet i arbetet och inom alla övriga områden i livet är den viktigaste punkten i folkpartiets program. En social omsorg, byggd på solidaritet och samhörighet men med respekt för den enskilda människans integritet och egenvärde, är av betydelse. Så kan vi tillsammans skapa ett bättre samhälle även under en ekonomiskt svår tid för landet. Men detla förutsätter också en samverkan med oppositionen.

Det har under ett helt år varit viktigast för socialdemokraterna att tåga under röda fanor, sluta leden och kritisera allt och alla som representerar den sittande regeringen. Samtidigt försöker man föra ut budskapet all höjer vi bara arbetsgivaravgifterna med några procent och lägger ytterligare skall på sysselsättningen, så klarar vi landels ekonomi. Är det inte en grov underskattning av människornas förmåga att själva tänka?

I en tid med ekonomiska problem och en lågkonjunktur över hela väriden behöver alla goda krafter samverka. Har inte landets befolkning rätt att ställa dessa krav även på oppositionen? Vi alla här i kammaren är avlönade av det svenska samhället, och samhällsmedborgarna har rätt att kräva ansvar av både regeringspartier och opposition i riksdagen och i övrigt politiskt arbete.

Kanske kan man ändå hoppas något inför framtiden, för i dag har Olof Palme här i kammaren sagt att socialdemokraterna är beredda att ta sitt ansvar. Det ser vi, herr talman, med glädje fram emot.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! I valrörelsen 1976 hade kapitalismens kris inte kommit i öppen dag. Debatten pä sysselsättnings- och industripolitikens område rörde sig om illusioner långl från verkligheten, förslag som många valarbetare och väljare trodde på. Centerns 400 000 nya jobb kan man naturligtvis i efterhand ironisera över i dag. Men det allvarliga är att en valdebatt kan föras på detla sätt utan verklighetsförankring, fastän den skall ingå i det som kallas demokrati.

Valdebatten ute i busken kunde gestalta sig ungefär så här. Centerpartisten säger: Jag har 400 000 nya jobb. Hur många har du? Varje seriösi arbetande politiker, som ville se någol samband mellan verklighetens samhälle och löftena, hade naturligtvis inte så många jobb all sälta emol centerpartistens. Nu har centerpartiet i regeringsställning huvudansvaret för att klara ut alla branschkriser, detta efter alt ha vunnit valet på en uppenbar illusionspolitik. Men nu räcker inle illusionerna till, och därför har vi inte heller någonting att vänta från den borgeriiga regeringen.

En annan gångbar valslogan var alt de självläkande krafterna skulle fixa vårt samhälle. Kapitalismen skulle alltså om den släpptes fri ordna upp sina egna problem. Men hur är det? När kapitalismen blir sjuk -alltså när profilen minskar - ropar man på statens läkemedel: subventioner. Skattebetalarnas pengar skall rädda företagens vinster i bransch efter bransch. För min del förespråkar jag aktiv dödshjälp åt kapitalismen. Då behövs inga subventioner för att upprätthålla vinsier åt kapitalherrarna. Nej, faktum är att borgarna inte har något alternativ än att fortsätta med subventioner till kapitalet och hjälpa till med kapitalismens strukturrationalisering med åtföljande arbetslöshet och ulslagning av bygder och regioner.

I en av våra basnäringar - den malmbaserade produktionen - råder nu en mycket allvariig kris, en kris som kan jämföras med den som lidigare har drabbat skogsnäringen. Under valrörelsen 1976 var vpk del enda parti som på stålindustrins område hade ett alternativ som var något framåtsyftande. Socialdemokraterna körde på och ångade vidare i Stålverk 80-andan, medan borgarna hade en negativ inställning till detta projekt. Båda ståndpunkterna var föga konstruktiva. Det är likadant i dag. Någon framåtsyftande stålpolitik kan inte skönjas vare sig från regeringen eller från det största oppositionspartiet.

Den malmbaserade produktionen - främst gruvor och järnverk - befinner sig i kris, därför alt den inte har anpassats till etl långsiktigt industriprogram. Både gruvor och järnverk har kört vidare i efterkrigsandan. Investeringar för framtiden har försummats. Vinster har kramats ut till del yttersta. Satsning på ny teknik, nya produkter och ökad förädling har eftersatts, ja, helt försummats. När sedan omvärlden kommeri kapp efter krigets avbräck, står Sverige där med en stålindustri som inte håller måttet. Också gruvindustrin faller i och med att framtiden för stålet ser mycket mörk ut.

Vilka konsekvenser drar då storfinansen och statsmakterna? För stor-

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

157

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

158

finansen gäller det att rädda kapitalet, för statsmakterna att rädda det som räddas kan av sysselsättningen. Det är en defensiv politik. Därför kommer handelsstålsulredningen och specialstålsutredningen båda med förslag som innebär att tusentals jobb försvinner.

Kapitalismens strukturrationaliseringar innebär att man slår ihop förelag och koncentrerar produktionen lill de bästa produkterna. De mindre lönsamma produkterna får försvinna, eller också drar man ner tillverkningsvolymen, allt för att tillgodogöra sig effektivare produktion och därmed uppnå företagsekonomiska vinsier. Konskevenserna blir färre jobb på nästan varje bruksort, samtidigt som del inte blir ett enda nytt jobb i någon form av ersättningsindustri.

Dalarnas riksdagsmän var i måndags inbjudna till Smedjebackens valsverk för att höra företagets bekymmer över det nya planerade handelsstålbolaget Även om företagels önskemål skulle gå igenom så skall sysselsättningen minska. På en direkt fråga svarade direktören alt avsaknaden av en verkstadsindustri som kan suga upp dem som vill ha arbete är del slora problemet. Del saknas alltså ersättningsjobb. Detta är sanningen i ell nötskal: strukturrationaliseringar innebär i dag minskade jobb och arbetslöshet för många.

Där blev vi också varse den köpslagan som pågår mellan olika järnverk när det gäller att genomföra strukturrationaliseringen. Får inte Smedjebackens valsverk en stor del av armeringsståltillverkningen från andra järnverk så kan man inte investera som man vill, och då är framtiden mycket oviss. Om man får armeringsslälet, blir hundratals människor arbetslösa på annat håll.

Är denna politik någonling som statsmakterna kan understödja? Kan strukturrationaliseringar som minskar på arbetstillfällena godkännas? Ja, lyvärr är del så. I detta land är det inte regeringen och riksdagen som är främsta förespråkare för den grundläggande mänskliga rättigheten, nämligen elt jobb. Denna rättighet flnns i dag endasi på kapitalets villkor.

Vid etl närmare studium av handelsstålsulredningen och specialståls-utredningen finner man att en gigantisk centralisering skall genomföras i Bergslagen. Det komiska i den situationen är att det parti som i valrörelsen ropade på decentralisering nu genom industriminister och statsminister får genomföra denna centralisering. Del är som med de 400 000 nya jobben: centern förbiser kapitalismens utvecklingslagar och eftersom cenlern stöder sig på kapitalismen är partiet också dess fånge.

Den kortsiktighet som kännetecknar strukturrationaliseringarna innebär dödsstöten. När frågan ställdes till ledningen för Smedjebackens valsverk om planerna för 1990-talet kom inget svar. Sanningen är den att det inte finns någon planering så långt fram i tiden, Det är med oro man ser atl vissa fackföreningar allierar sig med företagsledningarna och försöker rädda vad som räddas kan. Om man på fackligl håll tror att man kan få en stabil och säker produktion med ett lägre antal anställda än nu gör man samma katastrofala miss som centern gör - man förbiser kapitalismens inneboende motsättning: vinst och stabil sysselsättnings-

nivå är oförenliga.

Det är uppenbart att det behövs en planerad ekonomi, om svensk industri och sysselsättning skall räddas. Men då måsle man slå in på en ny kurs i stålpoliliken, en kurs som det inte kan förväntas att Åsling, Bohman eller storfinansen tar initiativ till. Den måste tvingas fram, och det är arbetarklassens skaror som är tvungna att göra det.

Det finns stämningar för en offensiv industripolitik när del gäller stålet - alt koppla bort oket på arbetarnas axlar, nämligen storfinansen, och hell förstatliga både handelsstålel och specialstålet. Eu förstatligande är inte liktydigt med socialism, men att helt förstatliga är del enda som kan rädda jobben. Endast staten kan tvingas all ta samhällsekonomiska hänsyn, rädda full sysselsättning på bruksorterna, satsa på framlidsutveckling med ny teknik och ökad förädling, detta genom att satsa in kapital som i en nära framtid är lönsamt för hela samhällel.

Därmed är det sagl att delägarskap mellan stat och storfinans inte är någon lösning. Förhandlingarna om AB Svenskt handelsslål har lill enda syfte att rädda storfinansens kapital och att staten skall bidra till en strukturomvandling som gör all lusentals jobb försvinner. Inte heller en statlig majoritet i ett sådant bolag, 51-49, löser några problem. Fortfarande är slorfinansen med och bromsar och skall ha företagsekonomiska bedömningar för verksamheten. Därför är ett helt förstatligande enda lösningen, och den måste tvingas fram av de breda arbetargrupperna.

Det handlingsprogram som nu måste genomföras bör innehålla följande punkler:

1. Elt helt förstatligande av i första hand handelsstålsindustrin och omedelbart därefter specialstålsindustrin, en samordning av dessa båda siålgrenar samt etl helt förstatligande av alla gruvor.

2. Del nya siålbolagel skall behålla nuvarande personalnivå i varje företag och ort. Målsättningen för förelaget är att genom förädling och samverkan med verkstadsindustrin öka antalet anställda på varje ort.

3. De fackliga organisalionerna tillerkänns vetorätt på cenirala områden av företagets verksamhel för all ge arbetarna ett direkl inflytande och kontroll över verksamhelen. Vetorätten bör i första hand omfatta investeringar, nedläggningar, inskränkningar i driften, rationaliseringar, personalpolitik och löneformer. Det är ju något som går stick i stäv mot det som Erik Hovhammar här har pläderat för lidigare.

4. Den misskötsel och skada som slorfinansen åstadkommit inom gruv- och stålindustrin innebär att de enheterna av stålindustrin skall ingå i ett nytt slålbolag ulan kostnad.

5. Staten skall satsa på forskning och utveckling inom stålindustrin genom att göra upp långsiktiga planer för användande av ny teknik och ökad förädling samt genom ett mera nära samarbete med verkstadsindustrin.

6. Kapilalexporten - dvs. exporten av arbetslillfällen till utlandel -sloppas. Dessa resurser sätts i stället in på krisorter.

De här sex punkterna är elt alternativ till den nuvarande utvecklingen.

Nr 16

Onsdagen. den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

159

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Hela arbetarrörelsen bör sälla in sina krafter på atl mobilisera alla gruv-och stålarbetare och andra som är berörda av stålkrisen för ett sådant alternativ.

Det finns ingen annan väg än att tvinga igenom en ny stålpolitik mot storfinansens och borgarregeringens vilja. Jag upprepar att den måste tvingas igenom.

Gruv- och stålarbelare har inget gott atl hämta hos herr Åsling och storfinansen. Del är bara ett språk man där begriper - det som arbetarnas samlade kamp talar.

Skall vi hindra utarmningen av hela orter och regioner - ja, då måste partiegoismen träda åt sidan och arbetarklassens kamp mot storfinans och borgarpolitik sitta i högsätet.

160

ARNE PERSSON (c):

Herr talman! De ekonomiska besvärligheter som Sverige liksom många andra länder hamnal i har medfört stora svårigheler för samhällsekonomin: inflation, bytesbalansproblem och arbetslöshet. Vad som särskilt oroar är ungdomsarbetslösheten, som tycks bli särskilt svår under den närmaste tiden. Detta har varit etl tema under hela denna långa debatt, vilket man väl förstår i den situation som vi nu befinner oss i.

Sysselsättningsproblemen är särskilt markerade i vissa delar av landet, beroende på vilka industribranscher som är framträdande på platsen. För de landsdelar där tekoindustrin svarar för en betydande del av industriproduktionen är läget katastrofartat

Det finns ingen större anledning att söka orsakssammanhang när del gäller tekokrisen eller att leta efter syndabockar i det här läget. Men eftersom socialdemokraterna i olika sammanhang försöker skjuta ifrån sig ansvarei för det rådande ekonomiska lägel även inom tekoindustrin torde det ändå vara riktigt alt påminna om 1960-talets socialdemokratiska politik i fråga om de då begynnande svårigheterna inom tekobranschen. Vid upprepade tillfällen påtalades i riksdagen från centerhåll att den kraftiga importen av tekovaror från lågprisländerna leder till stora nedläggningar av de svenska lekoföretagen. Vidare var den s. k. upphandlingskungörelsen så utformad, att upphandling av textila produkter i stor utsträckning skedde hos utländska tekoföretag. Jag fick vid upprepade tillfällen svar frän den dåvarande socialdemokratiske handelsministern att importbegränsningar strider helt mot socialdemokraternas och regeringens principer. Det var sålunda inga nämnvärda åtgärder som vidtogs, och resultatet är att beskåda den dag som i dag är.

Den svenska beklädnadsindustrin har nu minskat i en sådan utsträckning att den praktiskt taget befinner sig under beredskapsnivån.

Tekoindustrins krympning för med sig andra allvariiga problem. Företagsnedläggningar och friställningar är de värsta följderna. Tekoindu-

strin är i stor utsträckning lokaliserad lill vissa orter i landel. Härvidlag ulgör Sjuhäradsbygden i Älvsborgs län etl speciellt område. Särskill gäller delta Boråsregionen. Uppsägningar och friställningar är ofta en allvarlig sak för människorna. Del är naluriigtvis värst för de människor och de familjer som drabbas av den direkta friställningen. Även kommuner och landsling kommer all få vidkännas ell beiydande ekonomiskt avbräck på grund av bl. a. minskningen av skalleinläkierna.

Det fordras krafttag för all rädda sysselsällningen inom tekobranschen och skapa förulsällningar för iryggandet av vår självförsörjning. Del är rikiigl all den borgerliga regeringen har ägnat mycken möda ål att rädda lekobranschen, och slora ekonomiska satsningar har gjorts. Nya äskanden i form av en proposilion har dessuiom presenterats riksdagen i dag.

Jag kan emellertid, herr lalman, inle underlåta att uttala min personliga uppfallning om det föreliggande, av handelsministern signerade, förslaget om ålgärder för all irygga försörjningsberedskapen på lekoområdei. Jag nämnde att den under 1960-talet accelererade importen från lågprisländerna var förödande. Vi kunde inle konkurrera med dessa länders industrier, som hade en låg framsiällningskoslnad i jämförelse med den svenska.

Del går inle all komma ifrån det faktum att den slora importen av textila varor utgör huvudorsaken till tekoproblemen även i nuläget. Handelsministern erkänner att så är fallet och förutsätter att en föriängning av multifiberavtalet skall kunna ske, varigenom vi får bättre möjligheter atl begränsa den störande lågprisimporten.

Della är ju bra, men enligl min mening fordras del en verkligt genomgripande insais, om man på lång sikl skall kunna klara lekokrisen. Del är inlressanl att konstatera att Beklädnadsarbetarförbundets ordförande i dessa dagar krävt en imporlbegränsning. Hans uttalande nu går sålunda stick i stäv mol den socialdemokraliska regeringens politik på sin lid.

Jag är övertygad om att avtalet med Galt skulle kunna utformas på ell sådani säll atl den nödvändiga imporlbegränsningen kan genomföras.

Produklionen av bomullsgarn i Sverige har under de senasle åren upprätthållits av fem bomullsföretag. Huvuddelen av produktionen sker inom den nämnda Sjuhäradsregionen. Ett av dessa företag, Rydboholms AB, har enligl ett förslag till avtal med staten föreslagits upphöra med såväl spinneri- som vävnadsverksamhet. Della skulle innebära alt någol över 130 anslällda skulle behöva sägas upp lill 1978 års slut. Enligl den föreliggande utredningen skulle företaget upphöra med verksamheten redan vid detla års slul, alltså vid årsskiftet 1977-1978. Handelsministern har förlängt ikraftträdandet elt år. Del är i och för sig en liten förbältring, men det enda riktiga vore att Rydboholms spinneri och väveri bereddes möjlighet att forisälla sin verksamhel även i framliden, inle minst med lanke på del svåra sysselsättningsläge som regionen befinner sig i.

Jag vågar fakliskt uttrycka den uppfattningen att del är oresonligt all överföra denna tillverkning till företag i regioner, som har bättre sys-selsättningsförhållanden än vad Boråsregionen har. Nog om denna detalj

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

161

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

just nu. Jag vill bara förutskicka atl del kan komma alt finnas anledning alt återkomma i detta ärende när propositionen skall behandlas här i riksdagen.

Jag har tagit upp detta exempel för att åskådliggöra vikten av ett rikligt handläggande av frågor som berör sysselsättningsproblemen och människornas räll till arbele. Man får inte gynna en bygd framför en annan. Om del förslag som jag har rekapitulerat på grund av vissa omständigheter, som inte nu skall beröras, kan ändras, förutsätter jag ändock att regeringen medverkar till annan sysselsättning för de människor som del här gäller.

Herr lalman! Jag har tagit upp detla problem i P län inle bara därför att det berör en bygd i vårt land som är särskilt illa utsatt, utan också därför all del ger exempel på allvaret i denna kris inom tekoindustrin. Inom den akluella fabriksnedläggningen kommer inte bara de 130 som direkt friställs alt beröras utan också deras familjer. Det gäller alltså bortåt 300 människor.

Nu är det inte bara negativa utsikter inom lekoområdei. Texlilexporlen uppgår lill bortåt 2 miljarder kronor, och mol den bakgrunden anser jag verkligen att det skulle finnas utrymme för en fortsatt produkiion inom de företag som alltjämt finns kvar här i landet, i synnerhel när del gäller förelag med högmoderna maskiner, goda arbelslokaler och -sisl men inie minsi - en synnerligen kunnig arbeiar- och ijänslemannakår. Därför vädjar jag till regeringen, all noga överväga möjligheterna all skapa en räddningsplanka för denna bygd och för människorna som är berörda.

162

BENGT GUSTAVSSON (s):

Herr lalman! För tio år sedan gick Sverige över lill högerlrafik. Del gick bra.

För ell år sedan styrde Sverige över mot högerpolitik. Del har däremot inle gått bra.

För högertrafiken fanns del inle majorilel i folkel, medan den hö-gerinriktade politik som nu förs av landels regering blivit möjlig genom resultat av val. Ändå slår det klart att svenskarna nu vill ha högertrafiken kvar medan de flesta önskar högerpolitiken all världens väg.

Orsaken till del motsägelsefulla förhållandet är naturligtvis att beträffande högertraflken har inte farhågorna besannats men förväntningarna infriats. Med högerpolitiken är det tvärtom. Förväntningarna har inte infriats men farhågorna besannats.

Det sistnämnda framgick verkligen med all önskvärd tydlighet av en utvärdering som radions Morgoneko gjorde för etl par veckor sedan. I programinslaget anmäldes alt "regeringsdeklarationen fyller eu år i dag. Den 8 okiober förra årel var del som Thorbjörn Fälldin äntrade talarsiolen i riksdagen i egenskap av statsminister för första gången. Han presenlerade den borgerliga regeringens deklaration. Han drog upp riktlinjerna och gav löften. Vad har hänl sedan då? Har löftena hållits?" frågade

programledaren och citerade: "Med fasthet och ansvar skall vi föra en politik i hela folkets intresse. Därvid skall vi söka nå etl så brell samförstånd som möjligl." Det var några av de inledande orden i regeringsförklaringen, som den nya regeringen alltså lade fram för precis ell år sedan.

"Redan här flnner man att en bister ekonomisk verklighet sorterar bort åtskilligt av det som regeringspartierna gick ut med i valrörelsen", kunde programledaren konstatera. "Kompromissandet på de punkler där partierna var oeniga har också satt sina spår. I kärnkraftsfrågan nådde Fälldin 'inte ända fram', som han sade. Barsebäck II fick laddas och får iroligen också fortsätta. Men kärnkraften har hela tiden varil en plåga för den nya regeringen. Mycket beroende på de löften som Fälldin gav i valrörelsen. Så här kunde det låta:" Thorbjörn Fälldins röst tonade fram:

"Ja, det är helt klarl alt vid utgången av den period för energipoliliken som vi har diskuterat, alltså 1985, atl det då inte skall användas någon kärnkraft i Sverige med vår modell. Det här, det kan ske tidigare också med en successiv avveckling av de fem reaktorer som är i drift."

"Senasl 1985 skall alltså all kärnkraft vara avvecklad?" säger reportern i frågande lon. "Ja", svarar Fälldin.

"Är det etl löfte på en eventuell ny regerings vägnar, della att senasl -85 ska kärnkraften vara hell . . .", börjar reportern. "Ja", klipper Fälldin av, "det är ett löfte för centerns del."

Till del kunde bara "jubileumsreporlern" med fakta i backspegeln nolera atl "regeringsskiftet ledde fram lill all vi fick energikommission och villkorslag. Utbyggnaden av kärnkraften bromsades upp men hejdades inte. Alll fler, även inom centerpartiet, inser att kärnkraften inte kan vara avvecklad 1985."

Del här konstaterades för två och en halv vecka sedan. Sen dess har statsministern funnit en renl genialisk utväg. Avvecklingen skall kunna genomföras under en tioårsperiod, men startåret anges inte. Med delta lanseras något nytt, som på vederlaget planeringsspråk skulle kunna kallas "lioåriga rullande avvecklingsplaner". Det är rent av länkbart all Fälldin enligl den metodiken kan nå "ända fram", i varje fall post feslum, då väl kärnkraften får ses som en ofrånkomlig parentes mellan ell alldeles för stort oljeberoende och de oändliga energikällorna.

Centerns andra slora vallöfte gällde sysselsätlningsexpansionen.

"Och hur blir det med de 400 000 nya jobben?" undrar reportern i del Morgoneko som jag ciierar. "Fälldin fick frågor om saken på en presskonferens 1975."

Den reporter som då var i elden frågade: "Är det ell vallöfte från centerns sida?"

"Ja i----- samma uislräckning som de övriga besked vi ger i del

här programmet"

"Ni kommer all genomföra 400 000 nya jobb om ni kommer i regering?" pressar reportern.

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

163

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

164

"Vi har det som mål för näringspolitiken till början av 80-talel", försäkrar Fälldin.

Reportern i det Morgoneko på regeringsdeklarationens eltårsdag, som jag åierberäiiar, konstalerade all "i regeringsdeklaraiionen sades del ing-enting om några 400 000 nya jobb. Och i dag lalar ingen om målsäliningen från -75. Nu gäller del all bekämpa en arbelslöshel som holar all bli rekordhög."

Från all ha refereral vad som sagls och skell går jag nu över lill au tala om en verklighel som jag och många andra direkl har levt med i. Samma dag som del återberättade sades i radion, den 8 oktober 1977, gick halva Torshällas befolkning ut på galor och torg och skanderade "Vi vill ha jobben kvar". Företrädare för de anslällda vid Gränges Nyby och kommunen "belägrade" deparlemenlen och krävde hjälp lill investeringar som ulan all bli lill förfång för svenska konkurrenter skulle säkra jobben och samtidigt förhindra alt nyttig produktion gick ur landet.

Som etl imponerande exempel på solidarilelsiänkande inom svensk fackföreningsrörelse kan nämnas alt de Nybyanställdas talesmän i en nära nog förtvivlad situation och inför tusentals demonstranter underströk atl Nyby inte är sig själv nog. Andra specialsiålverk har övertagit tidigare produklionsverksamhet under den rationaliseringsprocess som förekommit under åren 1974-1977, varvid 440 arbelstillfällen gått förlorade. Inför framtiden motsätter man sig inle en ägarmässig samordning i branschen. Men inför övervägandena i stålortsgruppen har de fackliga organisalionerna varil hell övertygade om att skall man ha produktionen av kallvalsad plåt kvar i Sverige måste del ske en salsning på sträng-gjutning i Gränges Nyby.

Självfallet förordar jag inte villkorslösa bidrag lill privalkapitalistisk indusiri. Även om industriministern med fog har kritiserats för senfärdighet och missgrepp i hanieringen av stålindustrins problem har jag ännu lilltro till hans förmåga atl förena ett stöd för jobben med etl skydd för samhällsnyllan - om viljan därtill finns och om viljan finns au verka i det vallöftes anda som hjälpt lill all lyfta upp honom på laburelten.

All löftena om de 400 000 nya jobben sticker så starkl i mina sörmländska ögon beror på alt hemlänet - vilket inte är tillräckligt beakial i de landsomfallande sammanhangen - har haft den mesl negativa ulvecklingen på arbelsmarknaden av alla län under den borgerliga regeringens förslå år vid maklen. Men även ell djupl mörker kan i någon mån skingras av Ijusglimiar. Atl regeringen forlsall den socialdemokraliska regeringens poliiik beiräffande de individuella sysselsäliningsslödet är bra. Del har hjälpt goda krafter i länsarbetsnämnd, kommuner, näringsliv och organisalioner all skapa en hel del jobb ål eljesi arbelslösa. Sålunda ulbildas nu ca 10 000 permilieringsholade sörmlänningar med hjälp av den s. k. 25-kronan. Hittills har länels norra och västra delar drabbats hårdast, men nu trycker problemen på även i södra länsdelen. Del gäller Oxelösunds Järnverk och avvecklingssilualionen vid F 11 samt en hel del utöver dessa riksbekanta problem.

Av de utlovade 400 000 nya jobben skulle Sörmlands procentuella andel rimligen bli ca 13 200. Under det första året med en cenlerparlisl som statsminister och en annan centerpartist som industriminister har i stället anlalel arbetstillfällen minskal med 3 500, och här måsle verkligen alla krafter lill om det inle skall rulla vidare som enligl en avvecklingsplan! All del här inle har uppmärksammats mer än som. skett kan bero på atl länels näringsliv i så pass hög grad består av mindre företag. En successiv blodavtappning lik den som t. ex. Eskilstuna drabbals av, som utöver melallmanufakturkrisens alla verkningar även förlorat bärande företag som Pripps bryggeri och Farmek, och som Katrineholm nu är utsatt för, ses inte som stor dramalik men upplevs lika väl av de drabbade som djup tragedi.

Till detla kommer så de lunga slagen med riklad verkan.

Strands fina och efter svenska förhållanden slora konfeklionsinduslri i Katrineholm har varslal om nedläggning och friställning av ca 300 medarbetare.

Kairineholmsområdets situation är speciell och svår och speciellt svår. Tidsbrist hindrar mig att utveckla problematiken. Jag ber därför att få hänvisa lill den interpellation som jag för en stund sedan sände ner till kammarkansliet

En första frist för Järnförädling i Hälleforsnäs har löpt ut och man lever fortfarande i ovisshet.

Gränges har begärt preliminära förhandlingar om frislällning av ca 2 500, varav merparten i Sörmland. Hårdast drabbas OJ i Oxelösund och Gränges Nyby i Torshälla, där 2 000 personer kan bli ulan jobb. Etl spel med de anslällda som brickor, säger de fackliga förelrädarna i Nyby och Oxelösund med adress lill såväl regeringen som koncernen.

Addera del som skell och det som hotar atl ske med del som skett under det senaste året, då 3 500 arbetstillfällen har försvunnit i länel, och ställ det mol de utlovade nya jobben, av vilka vi, som jag redan har sagl, har tyckt oss kunna göra anspråk på 13 200, och ni i regeringen bör förstå våra känslor!

Vissl kan ni med rätla säga atl västvärldens kris inte är ert fel. Men regeringsmakten kan användas till mycket, och ni har den i era händer. På nytt går nu stalsminisierns och induslriministerns parti ut med slora annonserom 400 000 nya jobb. Er höga siffra kan brylas ner i enskildheier. På induslriministerns skrivbord ligger t ex. nu en ansökan om etl måltligl Slöd som, räll hanterat i första omgången kan rädda 700 hotade jobb lill Sverige och Gränges Nyby. Ni står vid etl vägskäl. Ni kan visa all ord och handling är ell. Vill ni? Del är del det är fråga om.

Jag återgår lill riksperspektivet och följer igen ekot från etlårsdagen. "Grunden för ett framgångsrikl reformarbele är en slark ekonomi", hette det i regeringsdeklarationen. Men Sveriges ekonomi är inle slark i dag. Exporten på viktiga marknader stagnerar. Produktionen minskar och stora grupper får sänkt siandard. Reformslopp råder. Vårdnadsbidraget får vänta.

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

165

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

166

I regeringsdeklarationen lalas det om en oacceplabell hög inflalion, och Gösla Bohman gick lill angrepp i valrörelsen.

"Det är ansvarslöst av regeringen all bagatellisera och ständigt förklara bort inflaiionen", sade den politiker som efter valel i egenskap av ekonomiminister fick ett särskilt ansvar för prisstabiliteten. "Finns del något slags företeelse i det här samhället som varje dag skapar nya orättvisor mellan människorna och gör talet om jämlikhet lill en illusion och dessutom effektivt förhindrar alt vi får tillbaka vår samhällsekonomiska stabilitet, så är det sländiga prissiegringar."

Reportern kunde bara konstalera alt i dag har "upprepade devalyeringar och höjd moms letl till en rekordhög inflation. Problemen för svensk ekonomi har alltså letl lill all en del av de löften som gavs i regeringsdeklarationen skjuls på framliden. Men väldigi många saker är under ulredning och en hel del har faktiskt genomförts eller är på väg atl genomföras."

Värt atl nämna bland det genomförda fann man fakliskt bara sänkningen av arbetsgivaravgiften vara - en åtgärd som inte tycks ha förbättrat sysselsättningsläget och framtidstron. Jag kanske i någon mån har illustrerat della genom min belysning av belägenheten för det län som i förhållande till arbetsmarknadens siorlek förlorar de flesta arbetstillfällena.

Det radioeko som jag har följt slulade med att konstatera att oppositionen kan lyckas ha en lätl match, men alt man inle av regeringens besväriigheler just nu skall dra slutsatsen atl valutgången 1979 är självklar.

Sådant ger anledning lill eftertanke. Även om verkligheten jusl nu sedd med poliiikerögon är nog så effektiv som socialdemokratisk agitation är inte helhetsbilden så enkel. Kapsejsad löflespolilik är inte bara farlig för de skyldiga utan också ytterst allvarlig för människornas tilltro till all politik.

Genom att moderaternas fördelningskonservaliva och centerns ulveck-lingskonservaiiva värderingar fått förenas i en regering har vi under det gångna året kunnal konstatera hur de borgerliga steg för sleg systematiskt vridit politiken ål höger. Var för sig har många av de enskilda ställningstagandena inle alllid tilldragit sig någon siörre uppmärksamhet, men sammantagna leder effeklerna av denna politik lill en klar förändring. Resultaten kan vi nu studera inom en lång rad verksamhetsområden.

Utrikespolitikens huvudlinje sägs ligga fasl, men skärpan i fördömandena av orätifärdigheler har mallals.

De militära komponenterna i totalförsvaret betonades mera av regeringen än av försvarsutredningen, så länge den arbetade under socialdemokratisk ledning.

På skattepolitikens område har regeringen konsekvent från sitt lilllräde, med början redan under höslen 1976, genom sina förslag gynnal högre inkomsllagare, kapilalägare, jordbrukare och egenförelagare över huvud laget

Inom barnomsorgen och på familjepolilikens område har egenförelagare och höginkomsttagare med hemmafruar gynnats.

Inom närings- och branschpolitiken har vi fåll upprepade exempel på hur regeringen avslåll från all tillförsäkra del allmänna insyn och inflyiande och därigenom slöll privata kapiialinlressen. 1 ell lill synes oskyldigt regeringsbeslut om begränsning i myndigheters rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller råd har regeringen nyligen infört den nya bestämmelsen, atl myndigheter i fortsättningen inte får ulöva lillsyns-och inspektionsverksamhet på sådani säll all förelagen förorsakas ökade kostnader. Konsekvenserna vad gäller exempelvis naiurvårdsmyndighe-(ernas möjligheler alt ulöva sin verksamhet kan lill följd av denna nya bestämmelse bli ödesdigra för natur och miljö.

De här lämnade exemplen skulle kunna mångfaldigas. Mol denna bakgrund blir det av största belydelse för den socialdemokratiska oppositionspolitiken au ständigt bevaka och försvara de resultat och framryck-ningar som kunde åstadkommas under den socialdemokratiska regeringsperioden. Därmed kan förutsättningarna för att på nytt ta itu med folk-hemsbyggandet bevaras.

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

BJÖRN KÖRLOF (m):

Herr lalman! Den hittillsvarande debatlen ger anledning atl lägga fast någol av en bottenplatia för det lillstånd som rådde i vårt land när den borgeriiga regeringen trädde till. Jag citerar ell uttalande av socialdemokralerna från den 6 okiober 1976:

"Vån land känneiecknas av hög sysselsällning, effektiv produktion, stora invesieringar, sunda stalsfinanser och en i internationell jämförelse måttlig prisstegringstaki. Den svenska ekonomin är slark."

Denna beskrivning av den ekonomiska verkligheten var falsk. Den internationella konjunkturen nådde sin botten under första halvåret 1975. Uppgången spred sig sedan under andra halvåret 1975, och tillväxttakten i produklionsuppgången var lill att börja med ganska snabb. De snabba produktionsökningarna bestod emellertid endasi någol kvartal in på 1976, då en period av myckel långsam konjunkturuppgång inleddes.

I Sverige minskade 1975 industriproduktionen under inverkan av den internationella lågkonjunkturen, men vände uppåt närden internationella uppgången nådde vårt land under första halvåret 1976. Under andra halvåret 1976 minskade emellertid åler produklionen i Sverige, medan övriga industriländers produktion sleg i långsammare takt eller planade ut Slutresultatet 1976 blev för Sveriges del en minskning av industriproduktionen jämfört med 1975.

Om man ser lill volymen minskade den svenska exporten med ungefär 12 % år 1975 jämfört med 1974. Ökningen under den lilla uppgången 1976 torde ha stannat vid ungefär 3,5 96, och fdriusien från 1975 kunde alltså inte alls återhämtas. Under både 1975 och 1976 gjorde alltså Sverige kraftiga marknadsandelsföriuster, som uppgick lill i runda tal 8 96 varje år.

167

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

168

Under 1976 stannade vår brullonalionalproduklökning vid 1,5 96, medan den privala konsumlionen ökade med över 4 96 och den offentliga med nära 3 96. Gapet mellan den ringa BNP-ökningen och konsumlionen fylldes igen av minskade loiala invesieringar, framför alll på bostadssidan och genom att importen ökade snabbare än exporten. Handelsbalansen gav etl underskoll pä ca 2 miljarder redan 1975, vilket näslan fördubblades 1976 på grund av all Sverige inte hängde med ens i den långsamma konjunkturuppgången med ökad produkiion och, som jag sade, au konsumlionen, såväl privai som offenilig, fylldes ut med import och minskade investeringar.

Sysselsättningen kunde år 1976 hållas uppe främst på grund av all den offentliga sektorn ökade snabbi men också på grund av atl förelagen uppmanades och valde all hålla kvar arbetskraft under lågkonjunkturen.

Silualionen under 1976 var emellertid mycket allvarlig irois en sia-listiskl sett låg arbelslöshel. Trots en relativt kraftig minskning av in-dustrisysselsäitningen under årel arbeiade en slor del av induslrin med för myckel personal i förhållande lill produktion och avsällningsmöj-ligheler. Under andra halvårel minskade i siällei produklionen och försäljningen, och därmed blev sysselsällningslägei akui under 1977.

Regeringen har i år mölt denna sysselsällningskris med kraftiga arbelsmarknadspoliiiska insaiser - men den har alltså sin grund i en ekonomisk politik som fördes under åren dessförinnan. Jag tror att socialdemokraterna, förutom alt de felbedömde när och hur starkt den väntade högkonjunkturen skulle slå igenom - det gjorde vi kanske litet lill mans - också missbedömde del svenska näringslivets slrykiålighel och möjligheler alt hävda sig i största allmänhet på en hårdnande exportmarknad.

Det svenska näringslivets produktivitet ökade under hela förra delen av 1970-lalel, dvs. även under lågkonjunkturen 1971 och 1972. All pro-dukliviieten började minska 1975 var alltså någol myckel ovanligt, som borde siämi lill eftertanke. Produktiviietsnedgången beror på för små investerings- och rationaliseringsinsalser och på minskal kapaciletsut-nyttjande till följd av trög försäljning. Denna tröghet alt exportera och sälja varor ulomlands 1975 och 1976 beror på all förelagen i förhållande lill konkurrenterna tvingades la ul alllför höga priser för alt täcka de höga lönerna i Sverige - och också de höga koslnaderna. Sialisliken ger Slöd för della påslående. Lönekoslnaderna per producerad enhei 1975 och 1976 sleg 8 96 resp. 10 96 snabbare än i konkurreniländerna i genomsniu. Löneuivecklingen i Sverige borde då rimligen belyda att de svenska exportföretagen var tvungna all höja sina priser snabbare än förelagen i konkurrentländerna. Så skedde också. Del s. k. relativa exportpriset steg med ca 11 96 år 1975 och 3 96 år 1976, alltså inte fullt ul lika myckel som lönekoslnadsökningen per producerad enhet. Enligl andra uppgifter steg det relativa exportpriset för dessa båda år med endasi 10 % - det beror på hur man räknar. Men under alla förhållanden var det endasi genom all lära på invesieringsresurserna och minska utdelningarna som

företagen kunde balansera sina resultat, och som bekanl har inle della gått för många.

Struktur- och kostnadsproblemen i vårt näringsliv var därför allvarligt oroande iiär den borgerliga regeringen trädde lill. Vikliga delar av vår företagsamhet befann sig i ett krisläge. De strukturförändringar som borde ha vidlagils lidigare har nu mognat ut i bransch efter bransch.

Del vikliga i dag är inle all föra en som jag lycker relaiivi meningslös diskussion om vem som bär skulden lill dessa förhållanden. Med de-monstralionspolitik eller önsketänkande kommer vi inle lill rätta med dessa svårigheler. Vi bör vara överens om atl Sverige måste återvinna sin balans gentemot omvärlden.

En av de svårigheler som presenterar sig för oss i detla läge gäller hur lidsförhållandena ser ut Hur kommer konjunkluren au ulveckla sig? Hur lång tid har vi på oss för att genomföra de nödvändiga strukturomvandlingarna? Vilken forskning och leknisk ulveckling skall vi salsa hårl på för alt komma i kapp? Vi löser inga problem genom au av begränsade resurser korlsikligi beiala slora belopp till indusiripoliliska insaiser som bevarar en induslrislruklur som inle kan fortleva eller salsa miljardbelopp på arbelsmarknadspoliiiska insaiser som ges en uiformning som förhindrar eller försvårar en nödvändig röriighel på arbelsmarknaden.

I vårt land har vi sall upp höga mål för samhällsutvecklingen. Vi vill skapa irygghel för människorna i snart sagl varje avseende - irygghel för arbete, hälsa, ulkomst och levnadsbetingelser.

Vi vill dessuiom skapa så myckel resurser alt vi kan dela med oss av dem till u-länderna. Men del förutsätter en industri och etl näringsliv som kan skapa del överskoll våri välslånd bygger på. Del föruisälier också en offenilig seklor som effeklivi kan ulnyllja de alllid begränsade ekonomiska resurser som ställs lill förfogande för gemensamma behov.

Vårt samhälle slår nu inför slora svårigheler. De produkler vilkas konkurrenskraft på en inlernaiionell marknad utgjort grunden för vårt välslånd besitter inte längre några unika kvaliieler, och de jämfört med konkurrerande produkler från andra länder höga priserna kan därför inte längre motiveras. Orsaken lill del låler sig inle beskrivas så enkell, och några enkla lösningar finns inle heller. Här är inie platsen all göra den fullsländiga analysen. Men vi vel all den svenska industrin behöver nya produkler, nya processer, meloder och syslem som ersälining för dem som inte längre klarar den iniernaiionella konkurrensen.

Del förutsätter i sin lur elt medvetet forsknings- och utvecklingsarbete mol bestämda mål. Men mol vilka mål?

Det är på sikt mesl betydelsefullt att vända vinden för den tekniska forskningen och ulvecklingen. Forskning och utveckling har under de senasle åren inle på del sätt som varil behövligt bidragit lill industriell förnyelse och ny produktutveckling. Nyföretagande och innovalionslakl har minskat Del rör sig här, i vart fall när del gäller de lunga industrigrenarna, om satsningar av en sådan storleksordning, alt del nödvändiga kapitalet inle på länge kan tas ur näringslivet ensamt Beiydande

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

169

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

170

slalliga insaiser måsle komma lill slånd hand i hand med induslrin.

Om vi vill vara med krävs därför insaiser som inte genast ställer oss vid sidan om. Del gäller mångmiljardbelopp för de närmasle åren. Inle främsl för att stödja vår sysselsättning nu, även om del också är väsentligt utan för att utveckla våra förelag och vår teknologi och därmed bevara och öka sysselsällningen i framliden.

De resurser som frigörs måsle invesleras i ulveckling och inle i ålaganden om nya löpande utbetalningar eller resultera i ökad vinstfram-tagning. Vad man främst efterlyser är en medveten strategi av del svenska näringslivei för del svenska näringslivet en siraiegi som ulvecklas i samverkan med samhällel i övrigl - en siraiegi som medveiei utnyttjar våra fördelar och arbetar bort våra svagheier. Det svenska samhället har utvecklats på billiga, rika inhemska råvaror, billig energi men framför alll en välutbildad arbetskraft. Del har varil våra konkurrensfördelar. I dag har vi en väsenilig konkurrensfördel kvar; vår välutbildade arbetskraft Vi har lidigare visal slor förmåga all la fram ny leknik, all genomföra slora projekl och hantera stora system. Vi har ell upparbetai kunskapskapital, som vi måsle vara ylierligl akisamma om.

Nu måsle vi mer medveiei och i högre grad än hillills ulnyllja vad som är vår siyrka; den väluibildade arbelskraften och vårt kunskapskapital.

Vi måsle avlägsna oss från energi- och kapilalinlensiv råvarufram-ställning och från standardvaruproduktion. Det visar situationen inom våra krisbranscher.

Nu bör vi medvetet satsa på en kunskapsinlensiv produkiion. En produktion som i siörre uislräckning lar i anspråk vån kunskapskapilal innebär slora fördelar. Del kan lill skillnad från en råvaru- och realka-pilalinlensiv tillverkning ske även i lilen skala. Tillverkningen kan lätlare delas i steg. Lokaliseringen behöver inte ske lill energi- eller råvaru-förekomster. En kunskapsintensiv produktion ger oss också siörre möjlighel alt lillgodose kraven på arbelstillfällen där vi vill bo i stället för omvänt Den yttre miljön kan bätlre bevaras.

På de offentliga sektorerna ökar koslnaderna för vår gemensamma service, för hälsovård, kommunikaiioner osv. i en lakl som gör del svårt att klara ens redan fattade beslut och underhålla gjorda invesieringar, än mindre skapa ulrymme för nya ålaganden. Genom elt kraftigt ökal utnyttjande av ny leknik kan vi pressa ned kostnaderna för den offentliga sektorn och skapa utrymme för yllerligare reformer.

När det gäller atl leta efter nya resurser lorde den lidpunkl ha kommil då Sverige behöver köpa teknik utifrån. Som lilen nation kan vi inte räkna med alt vara helt självförsörjande på det lekniska områdel. En stimulans till egen leknisk utveckling bör alltså kompletteras med import av leknik från andra länder och ell samarbele. För atl en sådan process skall börja behövs också utvecklingsstöd dels lill de organisationer som kan främja leknisk ulveckling, dels lill den svenska förelagsamhelen.

För att i framliden skapa siyrka i näringslivet bör en rad olika åtgärder

övervägas. De måste alla sikla lill all lela efter nya resurser och bäiire ulnyllja de resurser vi har. Våra befinlliga resurser måsle förvallas på ell mera effeklivi sätl. Jag har redan varit inne på all man måsle göra en smärtsam avvägning mellan del man lägger ul på alt bibehålla sysselsättningen i branscher som inte har en framtid och de satsningar man skall göra på våra livskraftiga näringar. Vi måste avsälla mer resurser för forskning och produklulveckling. Vi har en god basteknologi i Sverige. Den måste inte bara underhållas utan den måsle utvecklas och den måste ulvecklas med kraft Sverige måsle - liksom många andra länder redan gjort - hilla finansieringsformer som uppmuntrar förelagen lill alt öka sitt risktagande genom alt ulveckla sin leknik. Det är bl. a. på denna punkt som vi i Sverige skall kunna mobilisera resurser. Låt mig som hastigast belysa de här tankarna mot bakgrund av problemen i mitl eget hemlän, Kopparbergs län.

Behovel av induslriell förnyelse i Dalarna är slorl. Många förelag saknar egna produkler, de är beroende av legoarbeten, som ulförs ål ell eller etl par storbolag i länet. Näringslivsbasen är i många orter yllersl ensidig.

När de slora bolagen drabbas av lågkonjunklur, slår del också hårl mol de mindre förelagen. De senare skulle klara sig beiydligl bäiire om de hade egna produkler all stödja sin verksamhel på.

Länsstyrelsen i Dalarna vill nu starta försöksverksamhet med elt ul-vecklingsbolag. Koslnaderna är relativl ringa, 25 milj. kr. för fem år. Syftet är att på sikt ge länet ett näringsliv som spänner över större områden och en industri som inte är beroende hell ensidigl av de siora bolagen. Del är länkl all uivecklingsbolagel skall kunna köpa upp, siödja och slarla förelag som kommer med nya produkter och idéer. Det nya uivecklingsbolagel skall kunna hjälpa lill atl förverkliga de idéer lill nya produkler som finns inom länel. Del är, som känt, myckel kostsamt att få fram en ny produkt på marknaden.

Utvecklingsbolaget skall kunna köpa upp, siödja och starta företag som man tror har en framlid. Många viktiga arbetsuppgifter föreslår för ell sådani bolag: all samla in och uivärdera produkiidéer, organisera produktion och marknadsföra, följa upp projekl och hjälpa lill med finansiering.

Tanken är all bolagel på sikl skall bli självförsörjande. När de förelag som köpls upp eller siarials har siabiliseral sig, skall utvecklingsbolaget sälja dem och på så sätt få pengar till andra projekl.

Som en grundplåt behövs, som jag sade, ungefär 25 milj. kr. Dessuiom vill länsstyrelsen ha ylleriigare 3-4 miljoner för att bolagel skall kunna anlila experthjälp. Länsstyrelsen förutsätter atl utvecklingsbolaget får ett nära samarbele med STU och framför alll med förelagarföreningen.

För egen del vill jag gärna säga all jag lycker alt länsstyrelsens inilialiv är både okonventionellt och intressant och om bolaget kommer lill slånd bör det kunna ulgöra ett incitament till förändring av länels delvis mycket ensidiga förelagsstruklur och slyra in på en mer mångsidig och mindre konjunkturkänslig grund för sysselsätiningslrygghet Det hindrar inte

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

171

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

atl inom överskådlig lid är siålindusirin ell av länets mesl akuta krisområden.

Stålverkens lönsamhet har försämrats undan för undan i flera år. Inle ens högkonjunkturåret 1974 framstår i eu längre perspektiv som särskilt lönsamt. Till deua kommer alt imponkonkurrensen har blivii hårdare.

Skall man kunna förbälira konkurrenslägel förslålel måsle koslnaderna skäras ner, eftersom efterfrågan och priser inle kan påverkas i någon siörre utsträckning. Hur delta skall gå till har nu slålutredningarna lagl fram förslag om. Del har inle varil någon hemlighel vare sig för förelagen, de anslällda, kommunerna, riksdagen eller regeringen all de här uired-ningarna skulle komma all föreslå ganska drastiska ålgärder.

Med hänsyn härtill är de konsekvenser från sysselsällningssynpunkl för etl flertal orter i Dalarna som skulle bli följden om man enbart och ensidigt följde stålulredningarnas förslag inle acceptabla. Särskilt viktigt är alt man uppmärksammar kopplingen mellan den malmbaserade metallurgin i Domnarvel och gruvnäringen i Dalarna och likaså Smedjebackens valsverks behov av all få lillgång lill den svenska marknaden på armeringsslål och slångsiål.

Herr lalman! Sysselsällning och ekonomisk ulveckling måsle iryggas genom etl iniiml samarbele mellan näringsliv och samhälle. Vilja lill samförstånd, engagemang och konstrukliva idéer måste lill för att man skall kunna lösa problemen inom näringslivet Moderala samlingspartiei sluler helhjärlal upp för sådana sirävanden och slår därmed vakl om den svenska ekonomiska modellen, som i sig också bär med sig den frihel och dynamik i samhällsutvecklingen som vi inte vill undvara.

172

LISA MATTSON (s):

Herr talman! Juslilieulskotlets nye ordförande Bertil Lidgard efterlyste lidigare i denna deball en ny kriminalpolilisk diskussion. På den punkien är jag beredd all inslämma med honom. Men del är verkligen min förhoppning all de inilialiv som planeras i jusiiliedepariemeniei bygger på en bäiire och bredare analys än de synpunkter som herr Lidgard framförde. Del räcker inie all ange sialistik över brollsbalksbroilen - problemel har flera dimensioner, som måsle föras in i den kriminalpoliliska deballen.

Från vårt håll har tidigare i flera anföranden berörts ungdomsarbetslösheten. 1 forskningsrapporter och massmedia påpekas alll oftare att ungdomsarbetslösheten leder till ökad kriminalitet Om man bortser från de grova ekonomiska brotten är del jusl i de yngre årgångarna som frekvensen av kriminalitet är störst, nämligen mellan 14 år och upp lill 30-årsåldern.

Kriminologen Leif Lemke har följt förhållandena i Malmö. Under 10-15 år har Malmö haft en broilsulveckling som varit avsevärt högre än i Slockholm och Göleborg. Mellan 1970 och 1971 ökade ungdomsarbetslösheten i Malmöregionen från 200 lill I 100 personer, för all ell år senare vara uppe i'2 000. Malmö låg då näslan högsl i landel; ungdomsarbels-

lösheien var där fyra gånger så slor som i Stockholm. Under dessa två år exploderade kriminaliteten, och det var framför alll bostadsinbrotten och lillgreppsbrotten som ökade i anlal.

Leif Lemke gör direkla jämförelser och säger alt det finns etl samband mellan ungdomsarbetslöshet och ökad kriminalitet Del fungerar inle så alt ungdomarna går direkl ul och gör inbrott när de inte har någol arbete. Men risken för narkotikamissbruk är mycket slor, och eftersom narkotika är dyrt ivingas narkomanerna lill brottslighet av den här lypen. Siffrorna är inte något fullständigt bevis, säger han, men sambandet är mycket klart.

Jag tror all detla är någonling som vi även måsle la med i bilden när vi ser på sialisliken över begångna broll. Jag tror också all vi inom kon kommer all få en myckel livlig kriminalpolilisk deball som rör många fäll. Myckel snarl kommer nämligen den ulredning som behandlar fångvårdspersonalens, vakiarnas och vårdarnas, kommande uppgifter. Del skall sällas i relalion lill de uiredningar på della område som redan avgivii sina belänkanden, ulredningarna om övervakningsnämndernas och de cenirala nämndernas uppgifter.

Det är inlressanl all konstatera alt kriminalvårdsstyrelsen redan nu gått in lill regeringen med en begäran au få organisera om arbetel vid Kumlaansiallen, så att personalen knyts fastare lill det egna huset som man säger, dvs. en av de fem avdelningarna, och så all behandlingskollegierna får bestämma när del gäller frigång, fritidssysselsättning och korttidspermissioner i stället för som nu styresmannen. Det kräver måhända en lagändring - i varje fall ändring av författningsregler - men del pekar delvis framåt.

Vidare har häklesuiredningen just avlämnat sill betänkande, och ung-domsfängelseutredningen kommer med sill belänkande omkring jul. Alll delta kommer alt ge anledning till en mångfaselterad deball kring dessa problem.

Del är min slora förhoppning alt man inie heller glömmer bort de problem som överbeläggningarna på våra anslalier f n. för med sig. Vi hoppas all man inle i ekonomiskt nit i jusliliedepariemeniei kommer atl föreslå nedläggning av ytteriigare anstalter, då förhållandena är sådana all det knappast finns några platser lediga f n. och då kriminalvårdsstyrelsen enligt uppgifter i pressen för atl klara silualionen mycket snart kommer au begära au nya anslalier öppnas, så all man kan la emot dem som behöver komma dit.

Till bilden hör också alt brottsförebyggande rådet inom kon kommer au lägga fram förslag om ett nyll påföljdssyslem. Vi vel inle vad del förslagei går ul på, men vi inom juslitieulskoilel ser med myckel slort iniresse fram mot rapporten från brollsförebyggande rådet

Kriminalpoliliken är en av våra huvuduppgifter, och del är en bild av påföljdssyslemei som har inlresserai oss specielll på senare lid.

När FN för någol år sedan anordnade etl slorl kriminalpoliiiski symposium väckle en kriminolog från Nya Zeeland del slörsla iniressel när

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

173

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

han redogjorde för en föreleelse som började i Canada och som man sedan har tagit upp på Nya Zeeland och, delvis i andra former, i Australien. Del gäller vad vi här i vår debatt kallar samhällstjänst

Vårt ulskoll har varil både på Nya Zeeland och i Auslralien för all sludera hur denna samhällstjänst har utformats. Del kan gälla att man under ell veckoslut kommer in lill ell hem eller en insiiiulion och sedan går ul och gör en del arbelen som en slyrelse, i vilken även fackföreningsrepresentanter ingår, har godkänt och accepterat Man kan också direkt från hemmet gå ul och göra uppröjningsarbelen i hamnar och bosiadsområden, också då i samråd med den fackliga rörelsen.

Vi fann del hela oerhört intressant Vi lalade med upphovsmannen, vi diskulerade med de parlamenlariker som hade varil med och fallal del här beslutet Vi studerade hur samhällstjänsten fungerade. Och vi fann atl den i varje fall i del samhälle som finns i Auslralien och på Nya Zeeland lycks fungera alldeles utomordentligt Vi är inle hell säkra på att den går all kopiera i vårt svenska samhälle - vi iror alt vår fackliga rörelse är annorlunda utformad och atl vårt påföljdssystem kanske är någol annorlunda. Men tanken på denna samhällstjänst som ell alternativ lill fängelse är i varje fall oerhört inlressanl och kommer väl all fortsätta att dominera den kriminalpoliliska deballen liksom ungdomsfängelse-utredningens fortsatta arbete när den har avlämnat sill betänkande.

Detla är också en av de pusselbitar som ingår i en kommande kriminalpolilisk debatt som, del är min förhoppning, blir myckel djupare och mer mångfaselterad och vidare spridd än enbart en uppräkning av antalet ökande brottsbalksbrott

174

ESSE PETERSSON (fp):

Herr talman! Den kommunala självstyrelsen måste ständigt vara en levande verklighel. Den får inle förfuskas lill innehållslösa formalia. Självslyrelseprincipen måsle erövras och sländigl ulvecklas av varje ge-neralion. De senasle årens uiredningar och diskussioner om en fördjupad demokraii på lokal- och regionalplanel måsle nu omsällas i den prakliska verkligheien. Behovel av all på della område ulveckla demokralin är hell uppenbart Förvänlningarna på en skyndsam reformering är också beiydande ute i landet.

Självstyrelseprincipen måste vara den övergripande ledstjärnan för demokratins ulveckling och fördjupning. Länssiyrelsernas planerings- och regionalpoliiska uppgifter måsle i sin helhet överföras till landslingen. Här behövs fortsättningsvis verkligen inle ell orationellt dubbelarbete, med drag av slallig förmyndarmenlalitet Vad som krävs är en fungerande regional självslyrelse, där huvudansvaret hell vilar på de folkvalda landstingen. All styrelseledamöterna i länsstyrelserna fr. o. m. i år i sin helhet, utom ordföranden som är landshövdingen, utses av landslingen är etl vikligl steg i räll riktning. Men delta får å andra sidan inle tas till inläkl för alt inle fullfölja planerna på en verklig länsdemokrali.

Samhällsplaneringen måsle i sin helhet vara folkligl förankrad i en

demokraliskl uppbyggd beslulsprocess. För den övergripande riksplaneringen svarar riksdagen. Lika naiurligl borde del vara au länsplaneringen är en landstingsuppgift och inle en angelägenhet för en regional slallig myndighet som länsstyrelsen. För den lokala planeringen svarar kommunerna.

Direkivalda lokala kommundelsråd i olika delar av en kommun är av största betydelse, både för beredning av lokala frågor och för förvaltning av den lokala verksamhelen inom givna ramar som beslutas av kommunen. Detla lillsammans med utnyttjande av fo/komröstnings-insiitulet i kommunal regi försiärker självslyrelseprincipen på del lokala planet

Den kommunala självstyrelsen är inle bara en fråga om demokraii. Ulan är också en viklig del i kombination med ekonomiplaneringen. Den fria beskallningsrällen har ell ganska begränsal värde när den kommunala verksamhelen lill myckel stora delar styrs av statliga beslut eller direktiv. Här måsle den grundläggande principen vara atl beslutanderätt också innebär betalningsansvar. Detla måsle bli en naturiig konsekvens av självstyrelseprincipen i de ire nivåerna i vår demokratiska beslutsprocess. Att den nuvarande regeringen lycks ha viss förståelse för dessa synpunkter är tillfredsställande. Nog är det ganska ohållbart i längden att riksdagen även försöker att svara för reformarbetet lokall och regionall, samtidigt som kommuner och landsling själva får klara finansieringen. Ibland sker della med ell alllför kortsiktigt lockande "slimulansslals-bidrag" under en begränsad inlroduktionsperiod.

Den fria kommunala beskattningsrätten får inte bli etl självändamål, utan måsle sättas in som en del i den loiala skaiteproblemaiiken. Vi har nu en formell kommunal beskattningsrätt, men reellt är handlingsmöjligheterna myckel begränsade, som lidigare har påpekats. Kostnadsutvecklingen för kommuner och landsling är så expansiv, atl årliga skaltehöjningar på femtio öre lill en krona för vardera kommun och landsling inte är onormalt. Della är på sikl en orimlig ulveckling, samiidigl som Ulrymme saknas för nya reformer eller ålaganden, om inie beiydande delar av den nuvarande verksamhelen kan skalas bort Samiidigl släller medborgarna och staten i skön förening ökade krav på service från kommun och landsling. För all komma lill rälla med kommunalskaliehöjningarna har frivilliga skatlelak etablerats med pompa och ståt men lyvärr med föga resultat, eftersom nödvändig kostnadstäckning måste ske. Eu obligatoriskt skatlelak blir sannolikt i den prakliska tillämpningen ett alltför statiskt och något klumpigl inslrumeni för alt vara en effektiv, framkomlig väg.

Ell annal, mer inlressanl allernaliv bör vara en enhetsskall för kommun, landsting och stal, som i sin helhet beslutas av riksdagen. Fördelningen av enheisskallen genom statliga projektanslag, som ibland har aktualiserats, skulle förmodligen bli både krånglig och godtycklig. Därför krävs i allernativei enhetsskall en generell fördelningsprincip med ell visst krontal, som årligen beslutas, per skattekrona med 100-procenlig

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

175

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

skattekraft för resp. kommun och landsling. Dessuiom bör ålderssirukiur och geografisk belägenhel vägas in i fördelningssyslemet

Ur medborgarnas synpunkt är den totala skattesatsen av slörsla iniresse och inle den inbördes fördelningen av skalleuUagel på de olika besluls-nivåerna. Då kan också slalsmaklen genom riksdagen göra den nödvändiga samordningen av skaiiepoliiiken. Enligl självstyrelseprincipen svarar sedan kommuner och landsling var för sig hell för sin verksamhet inom de ekonomiska ramar som skatleulfallel ger lillsammans med övriga finansieringsmöjligheler på resp. områden.

En levande kommunal självslyrelse är grundläggande för människors delaktighet i samhällsbyggandet lokalt och regionalt Del är samhällets uppgift atl skapa de verkliga förutsättningarna för närdemokrati och samhällsgemenskap.

176

ARNE BLOMKVIST (s):

Herr talman! Till de brännande frågor som slår långl framme på regeringsprogrammen i de flesia länder hör genomförandel av en aktiv och framåtsyftande energi- och näringspolilik.

Under näringsulskollels sludieresa i Canada och USA kunde man konsialera, au i dessa länder verkar slarka krafter för atl klara energiförsörjningen. Del är klarl all de har ell försprång på en rad olika områden. Del hiliniills genomförda rymdprogrammel är bl. a. ett exempel på USA:s tekniska och vetenskapliga resurser, samordnade genom en organisatorisk ansträngning av imponerande mått

De båda länderna salsar i dag enorma resurser för all om möjligl säkra energiförsörjningen i nuel och för framliden.

Samiidigl ökas insikien exempelvis i Canada om alt landels energiresurser, främsl olja och nalurgas, ej räcker för självförsörjningen, även om eflerfrågeökningen kommer all dämpas avsevärt. Därför söker man nu minska landets sårbarhet för prisändringar och avspärrningar av utländsk utförsel. Målsättningen är alt de kanadensiska energilillgångarna skall användas med hänsyn tagen till långsiktiga sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser.

Del är också uppenbart, all del f n. händer myckel på den alternativa energins område i USA jusl nu. Där experimenteras bl. a. med vind-och solenergi, nya bränslen för bilen och nya möjligheler att ulnyllja gamla energikällor bättre.

Utskottets ledamöier h-ade även lillfälle alt i det ökeniiknande landskapet Ulanför Sandia-laboralorierna i New Mexico se flera inlressania objeki, t ex. solanläggningar och vindaggregat

Lars Örlengren - leknisk-veienskaplig allaché i Washinglon - har säkert räll, när han i ell föredrag i mars i år under rubriken "Amerikansk energihushållning - problem och möjligheler" säger: "Alla de energi-aliernaliv som vi kan se i närperspeklivel har sina miljö- och riskproblem. En del av dessa är dåligl kända eller svåra au förulsäga. I USA är man, bl. a. mol denna bakgrund, böjd all inie lila lill elt enda energiprodukt-

allernaliv ulan i siällei fördela riskerna. Kol och kärnkraft ulgör lillsammans, i varje fall för liden fram lill sekelskiftel, basen för den amerikanska energiproduktionen."

I samband med arbetel på alt även i framliden kunna förse svenskl näringsliv och landels övriga konsumenier med så billig energi som möjligl finns del all anledning för oss all även i fortsättningen följa vad som händer i Canada och USA.

Herr lalman! Ingen här i dag kan förneka alt Sveriges nuvarande närings- och sysselsätlningspoliliska situation är den svåraste sedan 1930-lalet Gång på gång blir vi påminda om hur besvärligt lägel är för anslällda och för förelag inom uisatla branscher. Inte minst mot denna bakgrund har det svenska folkel rätt atl kräva av den borgerliga regeringen alt den ger besked om den forisälla energipoliliken.

De anslällda, företag och kommuner har rätt atl kräva besked om hur elkraft till framlidens samhälle skall kunna garanieras. Del är beklagligt all regeringens taktiska turer har skapat osäkerhel på del energipolitiska området. Det är också en uppfattning, som delas av ledarskribenter i den borgerliga pressen. Så t. ex. skriver signaturen "peb" i Skaraborgs Läns Tidning den 20 oktober alt "regeringens svagaste punkt är den splittrade energipoliliken, som den måsle komma runl för all få den ro och styrka som krävs för att formulera realistisk energipolitik för framtiden och slippa att ständigt försvara taktiska missgrepp under valrörelsen".

De interna striderna inom det borgeriiga blocket har i dag skapat en stor ovisshet hos de anställda och företagen i näringslivet Det gäller alldeles särskilt anställda och förelag inom energiområdet

Vi vet att inom ramen för en ansvarsfull energi- och näringspolitik är alunskiffern en nationell tillgång som kan få stor betydelse för den svenska råvaruförsörjningen. I det här sammanhanget vill jag gärna erinra om atl personalen vid Ranstadsverkel under en läng följd av år lagl ner ett faniasliski arbele inom forsknings- och uivecklingsverksamhelen beiräffande alunskiffern i denna anläggning.

Som alla känner lill har LKAB i maj i år hos regeringen anhållil om tillstånd all få bedriva verksamhet vid Ranstadsverkel omfattande en bryining av en miljon ton alunskiffer om året, kombinerat med en forsknings- och utvecklingsverksamhet - Mineralprojektei Ranstad. I första hand syflar projektet till atl inom en tioårsperiod söka utveckla en induslriell fullutvinningsprocess. Man räknar här med all ur skiffern kunna producera aluminiumprodukier, gödselvaror, lagringsmelaller och energiråvaror. I sina remissvar har också Svenska gruvindustriarbelareför-bundel. Industriförbundet och industriverket slagit fast att alunskiffrarna är en av vårt lands största och mest outnyttjade naturresurser.

Myndigheler som har att bevaka miljövårdsintressena anser inle all projektets påverkan blir sådan atl det inte kan godkännas. Arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, arbetarskyddsstyrelsen, SGU och statens strålskyddsinsiitut har avgivii positiva remissyttranden. LO, TCO, Väsl-

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Sveriges LO-distriki, LO-seklionen i Skövde, Skara och Falköping, Skaraborgs läns TCO-disirikl och Induslriljänslemannaförbundeis avdelning 12 i Skaraborgs län siöder hell projektet

Mineralprojektei Ranstad kan skapa goda framlidsulsikier för olika delar av näringslivet Övriga positiva rikspoliiiska konsekvenser kan la sig Ultryck i en ökad självförsörjning, minskal imporlbehov, förbällrad bylesbalans och en ökad sysselsällning. Etl nej lill mineralprojektei Ranstad, vilket lydligen de borgerliga fullmäktigegrupperna i berörda kommuner kommer atl ställa sig bakom, är enligl min mening också ell nej lill ulveckling.

Jag har vid flera tillfällen från denna lalarslol uttalat min oro över sysselsättningsutvecklingen i Skaraborgs län. Jag har framförl krav på en kraftig förstärkning av arbetsmarknaden i Skövde och i Falköping. Den negativa ulvecklingen i dessa båda kommuner beror i slor utsträckning på svårigheter inom bilindustrin, textilindustrin och vissa delar av jord- och stenindustrin.

Den ensidighet i näringslivet som i dag existerar på flera håll inom denna del av länet måste brylas, så atl elt differentierat näringsliv kan utvecklas. Ett förverkligande av mineralprojektei Ranstad, som totalt beräknas ge en sysselsättningsökning med ca 550 personer - enligt Bil-lingenutredningen minst 800 personer - skulle åstadkomma en bättre regional balans inom den cenirala delen av Skaraborgs län.

Mol denna bakgrund och inle minst med lanke på mina intryck från näringsulskollels sludieresa i Canada och USA, den globala energi- och råvarusituationen samt de riks- och länspolitiska konsekvenserna vädjar jag till regeringen och lill de borgeriiga fullmäkligeledamölerna i Skövde och Falköpings kommuner atl siödja mineralprojektei Ranstad.

178

BERTIL JOHANSSON (c);

Herr talman! Vid remissdebatten förra höslen sade jag all sämre förlorare än socialdemokraler får man lela efter. Socialdemokralerna förlorade valel och hade den korta lid som de då varil i opposilion hemfallit åt en politisk argumentering som i förgrovning och ansiöllighel slog alla rekord. De socialdemokraliska lidningsskribenlerna föll in i samma jargong. Jag ställde mig undrande inför att man kände sig så hopplöst utlämnad för atl man lämnal kanslihuset, och jag menade att etl parti i oppositionsställning kan göra en slor insais i samhällel. En förutsättning för della är alt man kommer över besvikelsen, tummar litet på prestigen och i stället arbetar fram konstrukliva förslag.

Ett år efter det jag gjorde dessa påståenden och sedan jag nu fått etl någol längre perspekliv på denna socialdemokralernas opposilionspolitik, vad finner jag då? Ja, inle har del förändrats mycket. Man för en "hack-speiispoliiik", vilkei innebär all man lydligen för varje dag har en am-bilion all krilisera alll vad regeringen lar sig för. Jag är fulll på del klara med atl när man som socialdemokralerna efter Oolårels val bestämt sig för all spotta på allt som den nya regeringen ägnar sig åt, så är det

inle lätt all byta fot och föra en ansvarsmedveten oppositionspolitik som vi är vana vid i del här landel.

Det kanske får ske en successiv nedtrappning, så alt inte folk märker en alllför drastisk svängning. Men skall lillnyktringen inle ske snabbare än vad vi märkt hitintills, så får vi vänla många år innan socialdemokralerna i detta land kommer alt föra en folkets opposilionspolitik. Den opposilionspolitik som socialdemokralerna bedriver kan inte ligga i folkets iniresse-ja, knappast i parliels iniresse heller. Vi skall naturligtvis inle blanda oss i hur takliken läggs upp inom herr Palmes parti; del skall socialdemokralerna få avgöra själva. Men jag ser också till polilikens anseende. Människor kan ju undra vad det är för någol en poliliker ägnar sig ål. Jag tror all ledande socialdemokraler känner lill stämningen inom sitt egel parti dåligl. Jag tror atl de s. k. gammelsossarna inle riktigt är med på noterna.

Ingen begär all socialdemokraterna skall välsigna varje förslag som kommer från regeringen. Visst skall ett oppositionsparti ha rätt alt opponera sig. En konstruktiv kritik är en lillgång i alla sammanhang. Jag vill också medge atl något i den riktningen har vi kunnal uppfatta, men nog har det varil i små portioner - det har mesl varit råskäll. Herr Palmes inledningsanförande här i dag var ju balanserat - del vill jag gärna säga - men när han kom till replikerna var del ungefär samma lonläge, samma arrogans som vi lidigare varit vana vid från hans sida.

Att vi här i landet de senasle åren levt över våra tillgångar, att den doktrin som sagt all vi bara kan rulla fram med standardhöjningar inte längre är relevant, det är vi väl ganska överens om. Atl vi måste hushålla med våra energi- och naturresurser har också blivit en realitet för svenskarna. Det är bra med detta uppvaknande. Jag har även märkt ute bland folk att man lar dessa realiteter som en utmaning på så sätt att man vill hjälpa till på alla områden all sälta Sverige på rät köl igen. Det vill man, även om del skall kosla en del. Det som socialdemokralerna i sin argumentering kör med, all människorna känner sig alldeles ul-lämnade, är fel. Nej, jag ser snarare i min omgivning människor som bildligl lalat kavlat upp ärmarna för atl komma igenom några besväriiga månader, så atl vi därefter kan komma i balans igen. Människorna förslår all påfrestningarna i den svenska ekonomin är betydande. De förslår alt när underskottet i ulrikesaffärerna tenderar all växa måste vi hålla igen vår egen konsumtion. De förslår att produktion och sysselsättning måsle prioriteras.

Den nya regeringen fick ta hand om ekonomiska problem som under de senare åren blivit alltmer svårbemästrade. Inget parti kan svära sig frill från den situation som uppkommit Vi har alla varil lilel väl optimistiska för framtiden när vi påstått alt vi här i Sverige alltid skulle få ligga en längd före alla andra nationer. Men uppvaknandet är nyttigt Att då som socialdemokraterna ställa sig vid sidan om och lålsas att man är helt oskyldig är knappasi anständigt Del var skönt för nationen all vi fick en regering som såg vart det bar hän. Hade den nuvarande

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

179

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

180

opposilionen fått fortsätta atl handha regeringsarbeiel och i den silualionen beieii sig som man i dag gör, då hade del varil synd om fosterlandet

Regeringen undandrar sig inte impopulära åtgärder för alt komma till rälla med ekonomin. På sikl banar dessa ålgärder väg mol balans i vår ekonomi. Men en förutsättning är förslås alt övriga länder i västväriden också nås av en konjunkturuppgång. Nu gäller del all skapa ell lillräckligl ekonomiskl underlag som gör atl vi kan fullfölja önskade reformer inom barnomsorgen, inom åldrings- och sjukvården osv. Ell livskraftigt näringsliv skapar förutsältningar för detta. För atl trygga sysselsällningen, dämpa prisstegringarna och göra industrin konkurrenskraftigare besluiade regeringen på sensommaren all framlägga del slabiliseringsprogram som varil ett slort ämne i dagens debatt.

De nu i hösl avlämnade regeringsförslagen för att rädda sysselsällningen i vinter är väl vidare ett bevis på god vilja och handlingskraft.

Georg Borgström sade för en tid sedan: "I en värid med slrikl givna gränser är del inle längre fråga om all leva överdådigt och ständigt höja extravaganserna. Vi måsie lära oss att leva ekonomiskl, all hushålla med jord, vallen, energi, livsmedel, foder, skog och inle minst metaller."

Del är ju inle första gången som denne forskare håller straffpredikan över vår tids slösakliga leverne. Hans ord bör inle få förklinga ohörda. Från centerns sida har vi varnat för miljöhotet och med kraft sagl ifrån all denna generation ej får roffa ål sig naturtillgångarna.

I Golårets regeringsdeklaralion slår det all miljöpolitiken skall bygga på en ekologisk grundsyn. I denna vikliga fråga borde riksdagen kunna uppiräda enigt. Men det är litet så och så med det. Kärnkraftsfrågan får vara exempel nog - ja, energifrågan över huvud laget. Man får den uppfattningen att socialdemokraterna salsar på en ohämmad lillväxl utan att reda ul vad tillväxten skall innehålla och all de bortser från miljöeffekterna. Man tycks glömma atl det är vi som har till uppgift atl forma det samhälle vi vill ha, och all vi inle bör rälta oss efter vad en ohämmad energiökning skapar åt oss. Del finns kanske också representanter för andra partier som behöver lyssna på detta. I alla fall finns det röster i både moderat- och folkpartipressen som inte tycks ha några betänkligheter mot den tidigare förda energipolitiken i det här landet. Härvidlag instämmer jag i vad herr Blomkvist anförde.

Svenska folket är väl motiverat för atl spara energi. Det visar t. ex. de många förfrågningar om sparåtgärder som görs hos myndigheler. Tillströmningen lill studiecirklar och kurser inom detla område visar också att intresset är stort Vi har redan nåll goda spareffekier. Ja, de ålgärder som redan salts in inom induslrin har t ex. sparat 340 000 lon olja på ett år. Aldrig tidigare har intresset för energisparandel varil så utpräglat som i år. Därför gör vissa tidningar nationen en björntjänst, när de ifrågasätter förnufligheten i denna sparkampanj.

Till sisl vill jag någol bemöla vad herr Blomkvisl sade. Han beräliade atl ulskotlsledamöterna i sommar varil i Canada och USA och studerat

många inlressania saker. Herr Blomkvisl framhöll bl. a. all man där sal-sade på olika energikällor. Det tyckte han var bra, och del gör jag också. Det visar atl fler länder än Sverige slagit in på den vägen. Sedan kom herr Blomkvist med sin gamla käpphäst - Ranstad och brytningen av skiffer där. Han påstod att den nya regeringen inte kan få fram lillräckligl med energi för näringslivet i det här landel, men jag kan lova herr Blomkvist alt den nuvarande regeringen kommer alt skapa sådana resurser på energisidan atl industrin får lillräckligl med energi.

Herr Blomkvist sade vidare all många i Västergötland vill få lill slånd en brytning av uran. Del tror jag säkert, men jag känner också lill många som förfäktar miljöintressen och som motsätter sig brytningen.

Sedan skall herr Blomkvisl också ha klarl för sig all de energiprognoser som den förra regeringen gjorde har måsi revideras ålskilliga gånger. Och del vet också herr Blomkvist. Framför alll: Var inte rädd, den här regeringen kommer all skapa tillräckligl med energi i del här landet!

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

ARNE BLOMKVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tror att Bertil Johanssons inlägg kommer att bli ett myckel intressant dokument ur den synpunkten atl herr Johansson kritiserade socialdemokralin för dess uppträdande som oppositionsparti. Han skulle, menade han, ge partiet en vägledning om hur det borde uppträda. Jag tycker att den som läser herr Johanssons inlägg och hans tillrättavisning av det socialdemokratiska partiet snabbt borde inse all herr Johansson, med den vokabulär han använde, knappast är den rätta personen att ge den vägledningen.

Det skulle ju vara märkligt om inte socialdemokralin hade påpekat den kraftiga förändring som har skett under det senaste året. Jag sade i mitt anförande att ingen har kunnat förneka att vi i dag upplever en sysselsättnings- och näringspolitisk situation som vi inte haft motsvarighet till sedan 1930-talet. Det har inte herr Johansson förnekat.

Är det då så märkligl alt socialdemokratin erinrar de borgerliga partierna om deras vallöften, exempelvis om alt vi skulle få en minskad inflation? Vi har fått prisstegringar som aldrig tidigare. Hur var del, herr Johansson, med de 400 000 nya jobben? Var finns de? Det är många år sedan vi hade en så hög arbetslöshet som vi har i dag. Hur är det med vårdnadsbidragen och med stoppet för kärnkraften? Ja, jag förslår all detta kan vara irriterande frågor för herr Johansson, men jag har räll att ställa dem och kommer att göra det även i fortsättningen.

När det sedan gäller Ranstad uppmanar jag herr Johansson att läsa de remissvar som nu har avgivits. Jag har citerat en del av dem. Jag skulle ha kunnal läsa upp många fler, men min lid räckte inte till. Alla de stora, tunga remissinstanserna har sagt att vi måsle ulveckla delta objekt. De som har sagl nej är i första hand miljögrupperna och några andra remissinstanser, och nu kommer förmodligen också de borgerliga fullmäktigegrupperna i Skövde och Falköping atl göra del. Men de flesta

13 Riksdagens protokoll 1977/78:15-16

181

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

av remissinstanserna har sagt ja. Jag tycker alt Ranstad är etl projekl som hela Sverige har intresse av atl genomföra.

BERTIL JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Arne Blomkvisl har visst rätt all kritisera. Får jag säga till herr Blomkvist atl del alltid är balans i hans framträdanden här i kammaren och att han var sig lik också i dag. Men min krilik mol socialdemokralerna riklar sig bl. a. mol partiledaren och partiledningen, som inte vill kännas vid sitt ansvar för den utveckling som skell och enbart skjuter över skulden på den nya regeringen. Det tycker jag är fel.

Det har talals mycket om de 400 000 nya jobben, och jag behöver inle gå i svaromål i den frågan. Den har mina partibroder och -systrar förklaral flera gånger här i kammaren i dag och del behöver därför inle kommenteras ytterligare.

Frågan om utvinningen av uran i Ranstad är elt märkligare fall. Herr Blomkvist säger att de borgerliga partierna iroligen kommer att vilja avslå från brytning i Ranstad. Men de måsle väl också ha några skäl för sitt slällningslagande, herr Blomkvisl. Böjer de sig bara för en tillfällig opinion utan alt ha tänkt igenom vad detla innebär i framtiden? Uranet kommer atl la slut en gång. Vad skall de arbetare som haft jobb en lid där sedan la vägen? Och hurudanl kommer landskapet då all se ut, herr Blomkvist? Jag skulle tro all della väger myckel lungt i vågskålen när de borgerliga tar slällning i denna fråga.

182

ARNE BLOMKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill gärna säga att jag inie förnekar att de borgerliga fullmäktigegrupperna i Skövde och Falköping har prövat frågan utifrån sina värderingar och gjort sina bedömningar när de på måndag tar ställning lill den.

Men vad jag menar är alt man ju har remissinstanser för all de skall ge vägledning. Och jag kan inte erinra mig all jag någon gång lidigare harkunnal konstatera all näslan alla tunga remissinstanser, sakkunskapen på en rad olika viktiga områden, ställt sig hell bakom en framställan.

Jag har en tidning framför mig som visar att uppfattningarna är olika. Det är Piteå-Tidningen, där etl cenierparlistiski kommunalråd, Hans Holmgren hälsar uranbrytningen välkommen till Arjeplog. Och det är ju alldeles uppenbart alt han också måste ha byggt den välkomsthälsningen på etl noggrant studium av del malerial som finns. Men här har uppenbarligen sysselsättningsfrågan spelat slor roll, och det förslår jag.

Jag vill gärna säga att de naturresurser vi har i Skaraborgs län ligger i jordbruket och bergen. Uranet och mineralprojektei är en naturresurs icke bara för länel ulan för hela vårt land. Det är därför jag tycker atl det skulle vara så oerhört värdefullt atl pröva Mineralprojektei Ranstad - del betyder så mycket för framtiden med tanke på de problem som

vi kan räkna med alt få möla när del gäller utveckling av näringslivet och sysselsättningen för länets invånare.

BERTIL JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Visst skall folk i allmänhet la hänsyn till vad experter säger, men oavsett detta vill jag säga att socialdemokraterna har velat få det dithän atl det kommunala vetot skulle tas bort i sådana här sammanhang. Men jag är glad att det finns kvar, alt det är folkviljan som får avgöra sådana här frågor till sist.

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

NILS HJORTH (s):

Herr talman! Det allt överskuggande problemet i vårt land just nu är sysselsättningsfrågorna. Särskilt beklämmande är att så många ungdomar saknar arbete. Kraftfulla ålgärder behövs för alt klara detla på ett för ungdomarna meningsfylll sätt

Flera branscher har haft sina strukturproblem, och flera andra kommer. Risken är därför att de besväriiga förhållandena på arbetsmarknaden blir långvariga. Jag skall inte här gå in på de djupliggande orsakerna till arbelslösheten, den svaga ekonomin och de våldsamma prisökningarna. De har tidigare under debatlen berörts av andra talare. Jag kan dock konstatera - och det har många människor vid det här laget också gjort - att enbart tillkomsten av en ny regering inte betyder den injektion för företagsamheten som de borgerliga förespådde före valet. Tvärtom har svårigheterna blivit bra myckel värre under de borgerliga partiernas första regeringsår.

Olof Palme inledde sitt huvudanförande i dag med att beröra situationen i norra Uppland. Det understryker, menar jag, allvaret i de bekymmer för framtiden som vi som bor där så starkt känner. Jag vill i mitt anförande någol närmare beröra sysselsättningsläget i Norduppland.

Från socialdemokratiskt, fackligt och kommunalt håll har vid olika lillfällen pekats på de speciella problem som finns på de uppländska bruksorterna med oftast en enda dominerande indusiri. Problemen har funnits under hela 1970-lalet och även några år tidigare, men man har framför allt från fackligl håll varit medvelen om att läget skulle förvärras i stället för tvärtom. Den långvariga lågkonjunkturen ute i väriden och den hårdare konkurrensen från andra länder har skärpt den ytterligare. Den minskade orderingången har försvagat företagens ekonomi. Stora och som stabila och säkra betraktade företag har gått ner på knä och måste få slöd från samhällets sida för att kunna överieva. Investeringsbehoven är myckel stora men nödvändiga för att företagen skall kunna hänga med i konkurrensen med utlandet Därtill konkurrerar storföretagen även inbördes på en marknad som blir allt mindre.

Det är därför nödvändigl med en strukturrationalisering inom stålindustrin, men den skall, såsom vi så ofta frän socialdemokratiskt håll sagt, genomföras under socialt acceptabla former. Vi tror att den svenska stål- och gruvindustrin har en framtid, men vi anser atl staten måste

183

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatl

184

ges elt större inflytande och ägaransvar. En ökad vidareförädling måste till för all bredda sysselsällningen.

Vid de två kvarvarande stålörterna i norra Uppland, Söderfors och Österbybruk, har antalet sysselsatta undan för undan reducerals genom minskning av antalet produkter och genom rationaliseringar inom företagen. I Söderfors har sedan 1966 arbetsstyrkan minskat med i runl tal 350 personer, medan nedgången i Österbybruk sedan mitlen av 1960-lalet varit omkring 200. Man har nu i dessa båda samhällen nåll den lägsla nivå befolkningsmässigt sell som är acceptabel för atl kunna bibehålla den samhällsservice och kommersiella service som byggts upp. De ägarbyten som Söderfors fått uppleva ulan samhällelig och facklig insyn har på ell eftertryckligt sätl understrukit den otrygghet som de anslällda fått arbeta under. De har blivit schackpjäser i händerna på aktieägare och storbanker, som flyttat dem hit och dil för atl få bäsla möjliga vinst eller för att bli av med besvärliga konkurrenter.

De problem som Österby verken råkade i 1972 resulterade i att den s. k. Öslerbygruppen senare tillsattes för all hjälpa till atl skaffa ersättningsindustrier. Denna arbetsgrupp med landshövdingen som ordförande har utvidgals till att omfatta även Söderfors och hela Norduppland. Man kan litet drastiskt säga att hela den norra länsdelen betraktas som katastrofområde med problem av Norriandskaraktär. Orter som Kariholm, Örbyhus och Tierp har även bekymmer med sysselsällningen, och i Skui-skär minskas arbetsstyrkan trots omfattande moderniseringar. Lokaliseringsstöd för invesieringar har erhållits, men när det gäller nyetableringar har det varil väldigt kärvt Särskilt onl om arbetslillfällen är det för ungdom och för kvinnor.

Nu kommer näsla månad en proposilion om specialstålet och kanske även handelsstålel som resultat av de båda slålutredningarna för atl lösa de viktiga strukturproblemen. Förhandlingar har förts i slörsla hemlighet mellan företagen och med statens speciella kontaktman men utan medverkan från de lokala fackliga organisationerna. Del är nog inle utan all man i både Söderfors och Öslerbybruk känner stark oro för de förslag som kan komma fram och i vilken omfallning dessa orter kan komma all drabbas. Nu verkar del som om del skulle vara svårt all komma överens, och risken är väl atl inga konstruktiva förslag kan läggas fram.

Länsstyrelsen har på uppdrag av industridepartementet redovisal konsekvenserna av olika sysselsältningsnivåer vid orterna Söderfors och Dan-nemora/Österbybruk. Dannemora har som bekant järnmalmsgruvor som är starkl beroende av vad som händer på handelsstålsidan. Det är talande siffror, som klart visar att dessa brukssamhällen är ytterst känsliga för varje befolkningsminskning om de skall kunna behålla karaklären av servicecentra.

Strukturomvandlingen kan göra det nödvändigl med inskränkningar, men då är etl oeftergivligi krav all andra sysselsällningsmöjligheier erbjuds för den eller de orter som drabbas. Del räcker inie med all hänvisa till arbetspendling - det kan möjligen vara en kortsiktig lösning under

ett övergångsskede. Företar man en neddragning i en basindustri, så måste något annal komma i stället. I Söderfors har redan, utan atl avvakta utvärderingen av stålulredningen och förhandlingsresultatet, 18 tjänstemän varslals om uppsägning. Bolaget vill också varsla 90 man på kollektivsidan.

Om stålverket skulle läggas ned kan knappast Söderfors leva vidare som en levande ort, säger länsstyrelsen. En avveckling i Österbybruk skulle få lika allvariiga följder. Flertalet ungdomar skulle tvingas flytta för att få arbete, och man måste räkna med en omfattande arbetslöshet och undersysselsättning bland den kvarvarande befolkningen.

Situationen i Norduppland hade säkert varit än värre, om man inte haft kärnkraftsbygget i Forsmark att tillgå. Det har skapat sysselsättning för många ifrån framför allt de norduppländska kommunerna, i synnerhet Östhammar.

Med regeringsskiftet kom även oron och otryggheten till denna jättelika arbetsplats. Regeringens energipolitik, som innebar elt år av ständiga förhalanden och förseningar, har gjort förvirringen nästan total. Ingen lycks vela hur det skall bli med ulbyggnaden, och man vel inte ens om man får ta det hela i drift när det blir färdigt. Vattenfall fick i uppdrag av regeringen att utreda konsekvenserna av en neddragning, men direktiven sade också atl förutsättningen var att byggnadsarbetena för del tredje aggregatet stoppades. Detta håller nu också på alt ske. 400 man har varslats om uppsägning under första halvåret 1978. Därtill kommer ett tjugotal tjänstemän samt uppskattningsvis ett hundratal personer som arbetar åt olika entreprenörer. Samtidigt fortsätter arbetena med reaktordelen och turbinerna på verkstäderna. Förklara det den som kan!

Delta är ell paradexempel på regeringens oförmåga att lösa energifrågan. Man säger all det är så viktigt all bibehålla handlingsfriheten inför 1978 års energipolitiska beslut. Men det gör man inte genom att lägga det tredje aggregatet i malpåse och låta byggnadsstyrkan skingras. 1 så fall måste ersättningsjobb ordnas, och det måste ske kvickt innan de bäsla yrkesarbelarna försvinner. Den slatssekrelerargrupp som skall skaffa andra jobb får handla snabbt, och sedan gäller del om regeringen kan ge de nödvändiga ekonomiska-resurserna.

Sprängningsarbetena för trean fortsätter dock än så länge. Bara det är elt gigantiskt arbete. Den som fortfarande iror all trean befinner sig på ritsiadiet rekommenderas därför ett besök uppe i Forsmark. Där finns väridens största ritbord till beskådande. Där finns gott om arbete.

Jag vill råda regeringen att lyssna, kanske inte på mig eller byggnadsarbetarna, för det hjälper väl inte, men på de krav som alltmer högljutt reses ifrån moderat- och folkpartihåll. Moderata samlingspartiet i Uppsala län vädjar till regeringen: Fullfölj Forsmark 3 utan försening! Det är energipoliliski, sysselsältningsmässigt och ekonomiskt motiverat och ger en reell handlingsfrihet inför den fortsatta utvecklingen. Moderaterna i Östhammar kräver ell snabbi avgörande om Forsmark 3, och man är synnerligen kritisk mol den stiltje som råder i regeringen.

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

185

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Det folkpartistiska organet i Uppsala, Upsala Nya Tidning, skrev i en ledare för några veckor sedan att "hela situationen i Forsmark gör faktiskt ett lätt befängt intryck. Den välmotiverade sysselsättning som redan finns serverad på platsen möts med kalla handen, samtidigt som en grupp experter tydligen skall ut och söka med ljus och lykta efter någon form av ersättning. Varför göra del så svårl för sig?"

En försening av Forsmarksbygget, om det byggs på s. k. sparlåga, koslar 1-1,5 miljarder kronor - lättsinnigt bortkastade pengar i vårt ekonomiskt kärva läge. Kom sedan inte från regeringens sida och begär uppoffringar av löntagarna! Vi har faktiskt inte längre råd att dras med en borgeriig regering. Det räcker med den arbetslöshet vi redan har utan atl i onödan göra del värre med en huvudlös energipolitik. Ge de anställda i Forsmark ell klart besked om att arbetel med trean får fullföljas! Det som nu sker tjänar inte längre syftet atl rädda centerns ansikte. De flesta torde vid det här laget ha genomskådat alt det är spel för galleriet som inle är värdigt en regering.

186

GUSTAV LORENTZON (vpk):

Herr talman! Det är ingen överdrift atl påstå alt landets naturtillgångar - malmen och skogen - under decennier varit ulsalta för en omfattande rovdrift. De snabba och stora profiterna har intjänats på råvaran och i bästa fall på halvfabrikat. Någon mer förädlingsindustri kan man i detta sammanhang knappasi lala om. För gruvindustrins del har del varil den direkla råvaran, malmen, som i slort sett saluförts på ullandsrnarknaden. Däremoi har det förekommil - och förekommer - en omfattande import av förädlade produkter där järnmalm utgör råvaran. Det påstås att upp till 55 % av järnvarorna importeras till vårt land.

I dag säger representanterna för de större gruvbolagen atl de klassiska gruvorna i Norrbollen och Bergslagen inte längre är intressanta. Man räknar kallt - givetvis från profitsynpunkt - med all dessa gruvor inom en inte avlägsen framtid är sluttömda. Rovdriften har, som bekanl, under åren varit omfattande.

Det är i södra och mellersta Sverige vi har de inlressania områdena, säger samma bolagsrepresenlanter- här har vi mineralerna. Det är framför allt uranet som spökar och som man beräknar kan komma att ge de stora och snabba profiterna. Att Bolidenbolaget och LKAB tävlar om förstahandsrätten till dessa områden tillhör pjäsen. Alt hela bygder i exempelvis Skåne och Västergötland skulle förstöras bekymrar inte dessa bolag. Norriandsgruvorna är alltså inle längre intressanta. De ger inte längre de snabba och stora profiterna. Rovdriften har gjort atl de snarl är tömda.

Skall den andra stora svenska naturtillgången - skogen - gå samma väg? Den frågan är berättigad atl ställa i della sammanhang. Skogstillgångarna i Sverige har även de varit utsatta för en omfattande rovdrift, och vi har kommit dithän atl avverkningarna tenderar att bli större än återväxlen. Även här har exporten gällt framför allt råvara och halv-

fabrikat, då della gett de snabba och slora profilerna. Vissa år som 1973 och 1974 var vinsterna så slora atl de betraktades som övervinster.

I molsais lill landels gruvor som, oavsett hur snabbt brytningen sker, en gång måste vara tömda, är skogen en naturtillgång som rätt skött aldrig sinar. Men rovdriften hillills med naturtillgången skogen är oroväckande.

Pappersmassa och sågade trävaror har varit och är de siora exportprodukterna. Framställning av papper har visserligen under senare år ökal, men skogsbolagen söker sig i alll siörre utsträckning lill ullandel för att där vidareförädla den svenska pappersmassan. Exemplen härpå är många. Sedan länge har exempelvis Svenska Cellulosa AB - SCA - exporterat pappersmassa till Tyskland för framställning av hygienprodukter som ansikisservetter o. d., förädlade produkter som sedan exporterats till Sverige för försäljning här i landet.

I tidskriften Veckans Affärer den 14 april i år ges nya avslöjanden om SCA;s planer för ytterligare och omfattande ullandsengagemang, där pappersmassa som är framställd i Sverige skall förädlas i utlandel. Enligl verkslällande direktören Bo Rydin i SCA pågår förhandlingar med en rad intressenter i olika länder i Europa. Här etl direkl citat från direktörens uttalande:

"SCA har alltsedan början av förra året haft 6-7 Europabollar i luften. Siktet har varil inställt på all bygga 3-5 tillverkningsindustrier för hy-gienprodukter i Europa, en eller ivå i USA." Del är svensk pappersmassa del här är fråga om.

Samma tidskrift säger att förhandlingar är långl framskridna med Englands Slörsla skogsindustrikoncern och den amerikanska Scotlkoncernen om atl bilda ell gemensaml europeiskt bolag. Därtill pågår förhandlingar om delägarskap med den holländska Van Gelder-gruppen, den stora pappersindustrin i Holland med en årsomsättning på 1,5 miljarder och 5 000 anslällda. Men även andra svenska skogsbolag som Billerud och Södra Skogsägarna har enligl Veckans Affärer nämnts när det gäller delägarskap i denna holländska koncern. Tidningen tillägger: "Del är partner som har lillgång lill cellulosa man behöver." Del är den svenska pappersmassan som inle skall förädlas i Sverige utan ute i Europa.

Då de svenska skogsbolagen hillills har fält uppiräda praktiskt laget som dem lyster kan man räkna med atl laklen i massaexporien kommer all väsenlligl ökas. I delta sammanhang är det berättigat atl ställa frågan: Tänker den regering vi har ge exempelvis SCA möjligheler lill den om-fallande valutaexporl del här kommer att bli fråga om, som i sig innebär ytterligare ulslagning av arbeiare inom skogsindustrin i Sverige?

Dessa omfaliande utlandsengagemang har givetvis lekt skogsbolagen i hågen, då de sedan länge varit inställda på atl bygga ut sina massafabriker och kraftigi öka massaproduktionen, skrota de mindre fabrikerna och därmed göra tusentals löneanslällda inom skogsindustrin arbetslösa.

Fortfarande skall alltså Sverige slå lill förfogande med halvfabrikat och ha den koloniala stämpeln kvar, fortfarande uppträda i den roll som

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

187

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

188

en gång i liden tilldelades Sverige av industrinationerna på kontinenten. Linjen har varil: Svenskarna får producera pappersmassan, men vidareförädlingen sköter vi. Ni har ju vallen och elkraft i överflöd lill er processindustri - det saknar vi. Miljöförstöringen spelar mindre roll för er som har många älvar och stora sjöar.

Får skogsbolagen som de vill skall Sverige även i fortsättningen spela denna koloniala roll. Därför offrades Ådalen, tidigare ett av vårt lands mesl utpräglade industriområden. I dag är områdel genom framför alll SCA:s handlande en industriell kyrkogård. Då NCB, de norrländska skogsägarna, för en tid slår igen sin fabrik i Väja ryker inga skorstenar mer i Ådalen. Det är första gången på 70 år. En gång i tiden fanns det i Ådalen 32 sågverk och 7 massafabriker. SCA ägde ensamt 16 företag. Del sista av dessa företag, Kramforsfabriken, stoppade maskinerna för en lid sedan, och över 300 personer gjordes arbetslösa. Löftena till de anställda och till Kramfors kommun om en ersättningsindustri infriades aldrig. Inle heller den här gången höll SCA sitt löfte. I stället gavs etl löfte om 10 milj. kr. till Kramfors kommun som plåster på såren. Kommunledningen bockar och tackar, nu som alltid, oavsett hur illa och brutalt SCA uppträn i Ådalen. Uttryck för denna underdånighet gavs senast i en intervju med en representant för kommunledningen i Kramfors, då han tackade SCA för de 10 milj. kr. som bolaget hade lovat. Han förklarade all pengarna kommer väl lill pass nu när man skall göra PR för Ådalen, nu när Ådalen är slut!

SCA och Svenska Handelsbanken har även tidigare lovat nya förelag till Ådalen efter sina företagsnedläggningar men har brutalt brutit sina löften. På sin tid utlovades ett pappersbruk. Regeringen och de kommunalt ansvariga litade som alltid på SCA. Del satsades 100 milj. kr. i samhälleliga investeringar för all möta den utveckling som det nya pappersbruket skulle medföra. Del blev aldrig någol pappersbruk i Ådalen. Del placerades på annan plals söderul i landet. SCA ljög som man har för vana all göra när man behandlar Ådalen. Samhällel stod där med sina 100 investerade miljoner.

De många företag som SCA ägl i Ådalen köptes en gång upp för att man ville komma över de värdefulla skogarna. I dag äger SCA 25 % av skogarna i delta område. Virket härifrän exporteras till andra delar av landel. I Ådalen skapar det inget arbele.

De förelag som SCA ägde fick vara i gång så länge som de gav stora profiter. Inga nyinvesteringar gjordes. Förelagen fick förfalla.

I denna riksdag har vpk motionsvägen förl fram krav på alt en vanhävdslag för induslrin borde instiftas. I fallet SCA och Ådalen kunde den med full rätt ha kunnal tillämpas. Men vårt förslag vann inte gehör i denna församling.

SCA:s jakt efter den värdefulla skogsråvaran har även tagit sig uttryck i atl Kramfors kommun förlorat värdefulla avverkningsbara skogar i utbyte mot värdelösa markområden.

Men eländet i Ådalen daterar sig inte från i dag eller i går. SCA:s

brutala uppträdande har varit detsamma under många många år utan atl det gjorts någol från ansvariga myndigheters sida.

I detta sammanhang bör det för klarhetens skull sägas - även om del svider i skinnet på de ansvariga - att socialdemokralin innehaft majoriteten och ensam haft beslutsrätten i Kramfors kommun i alla tider alltsedan kommunen bildades. I landslingei har samma parii haft majoriielen alltsedan början av 1930-lalet. Regeringsmaklen har samma parti innehaft i 44 år. Under alla dessa år har man dansat efter SCA:s och Svenska Handelsbankens - storfinansens - pipa. Inte var del någon som då slog näven i bordet!

Det kunde givetvis inte vara på annat sätt då man arbetade efter tesen "vad som är bra för SCA och Svenska Handelsbanken, det är också bra för Ådalen och dess befolkning". Jag tror dock knappast all Ådalens befolkning instämmer på den punkten.

Det dukade bord som den borgeriiga regeringen även i detta fall övertog kan den vara tacksam för. Den kan ju fortsätta samma politik som den tidigare regeringen utan att känna sig illa berörd. Självfallet är önskemålet en ny regering men inte med den gamla politiken, som den socialdemokratiska regeringen förde.

Anledningen lill all jag i della inlägg uppehållit mig vid SCA - jag kunde ju ha nämnt även andra skogsbolag - är närmast att SCA och Ådalen utgör det klassiska exemplet på hur en arbetarregering förrätt en hel bygd och på hur storfinansen getts möjligheter att uppträda hell ansvarslöst, att utan moraliska betänkligheter göra lusentals personer arbetslösa och lägga hela bygder industriellt öde. Därtill ligger Ådalen - som kanske någon förslär - mig rätt varml om hjärtat

Jag har sökt all ge en bakgrund till rådande förhållanden och de perspektiv som är gripbara dä det gäller skogsnäringens framtid i Sverige. 1 tidskriften Veckans Affärer av den 13 oktober i år anför man:

"Skogens guldår 1973 och 1974 skapade en väldig aktivitet i skogsbolagen. Med färska rekordvinster drog man upp de strategiska linjerna för resten av 70-lalel."

Vad gällde då dessa strategiska linjer? Skulle vinslmiljarderna som man då redovisade satsas i forskning och utveckling för att man ur skogen som råvara skulle få fram nya produkler och därmed ny sysselsällning för exempelvis alla dem som lidigare gjorts arbelslösa? Nej, det gällde en ulveckling av massaindustrin, med fabriksenheter av jätteformat, med följden alt de mindre enheterna skulle slås ut, vilket skulle skapa ännu större arbetslöshet. Man skulle exportera pappersmassan till utlandet för förädling i de många företag som de svenska multinationella skogsbofagen skulle upprätta där. Regeringen skulle säkeriigen ge möjligheter för kapitalexport, som garanterade etableringen i utlandet. Det räknade man med. Det var dessa strategiska linjer det gällde.

Skall skogsbolagen lyckas härmed, vilket skulle innebära ytteriigare ulslagning av arbetskraft? Eller skall skogsbolagen ivingas lill all avsätta erforderligt kapital för avancerad träkemisk forskning med sikte på att

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

189

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

ur skogen som råvara skapa nya produkler och därmed nya arbelstillfällen? En inlensifierad forskning inom skogsindustrins område och efter tidsenliga linjer skulle ge möjligheter till en betydligt mer differentierad skogsindustri och därmed nya sysselsättningsmöjligheter. Detta förutsätter all skogsbolagen ivingas salsa betydligt mer pä forskning och ulveckling än hillills. Man lycker atl delta skulle ligga i skogsindustrins egel intresse. En jämförelse med svensk metallindustri talar sannerligen inte lill skogsindustrins fördel.

Frän sysselsättningssynpunkt är givelvis skogsråvarans förädlingsgrad det väsentligaste. De siora profilerna på massa har gjort atl endasi hälften av den i Sverige producerade mängden massa vidareförädlas i Sverige. Forskare på området säger att av de sex siörre massa- och papperspro-ducerande länderna i världen - USA, Canada, Japan, Sovjetunionen, Sverige och Finland - ligger Sverige lägst då del gäller massans vidareförädling till papper. Vad beträffar sågade trävaror exporteras två tredjedelar oförädlade lill utlandel. Även där ligger Sverige i toppen.

Fortfarande är den väsenlligasie produklionen inom svensk skogsindustri inriktad på framställning av halvfabrikat En väsentligt ökad sysselsällning skulle givetvis bli följden, därest hela mängden pappersmassa förädlades inom landet, helst med hög förädlingsgrad. Men här bestämmer de multinationella skogsbolagen.

I länder som Finland, Schweiz, Västtyskland, USA och Sovjetunionen har man sedan länge löst frågan om framställning av foderprotein ur biprodukter vid cellulosaproduktion. Nu prövas också en svensk metod. Men det behövs yllerligare forskning. Ligninei spelar här en väsentlig roll.

Vänsterpartiet kommunislerna har år efter år i dessa frågor återkommit med en motion om en avancerad träkemisk forskning med sikte på atl skapa nya sysselsättningstillfällen. Sysselsättningen anses, i varje fall numera, av alla riksdagspartier vara den väsentligaste frågan. Dessa våra molionskrav har slark facklig förankring. Fackföreningarna inom Pappersindustriarbetarförbundet och även dess förbundskongresser har uttalat sig i samma riktning. Våra motionskrav har alltså beiydande folklig förankring.

190

EVA WINTHER (fp):

Herr lalman! Vad skall vi arbeta med i framtidens Sverige? Hur skall människor och arbelstillfällen finna varandra? Del är frågor som vi har anledning all ställa oss mol bakgrund av silualionen i dag, en situation där alll fler ungdomar och specielll de unga flickorna får uppleva all det är nästan omöjligt atl få ett jobb.

Industrin har drabbals av den internationella lågkonjunkturen, av vårt relativt sett höga kostnadsläge och av strukturproblem. Men alldeles oavsett den svacka som vi nu har, tenderar industrisysselsällningen au minska. Och här siller vi i kläm, eftersom en väl fungerande, producerande seklor, speciellt exportindustri, är en förutsättning både för en förbäliring

av vår bytesbalans och för den offentliga sektorns expansion. Och det är inom sjukvården, äldrevården och barnomsorgen vi behöver arbetskraft. Där kan vi finna nya arbetslillfällen; en del av de jobb vi så väl behöver.

Strukturproblemen inom olika branscher slår hårt mol vissa delar av vårt land, men kanske specielll hårt mol Norrbotten, som redan lidigare haft högre arbelslöshel och siörre anlal människor i beredskapsarbete och arbelsmarknadsulbildning än övriga Sverige, och dessuiom hög andel förtidspensionärer.

Det finns ju också ell samband mellan ett stort antal förtidspensionerade och få lediga jobb. LKAB, ASSI och NJA, där ca två tredjedelar av Norrbottens alla induslrijobb finns, har nu anställningsstopp och planerar nedskärningar. Mellan 3 000 och 4 000 jobb är i farozonen, och dessutom drabbas entreprenörer och servicenäringar. Människorna i Norrbotten känner oro inför framliden. Skall Norrbotten ålerigen bli etl ui-flytlningslän, som på 1960-lalel under socialdemokratiskt styre?

Närmare 17 600 personer stod i september utanför den reguljära arbetsmarknaden, därav 5 900 arbelslösa. Av dem var drygt 40 96 ungdomar under 25 år och näslan 60 % kvinnor.

Och Norrbollen är ändå eu rikt län - rikt på råvaror som under många år har givit ell gott tillskott till vårt folkhushåll. Lål mig ge några siffror.

Sedan staten överlog merparten av LKAB-akiierna har företaget i utdelning lill aktieägaren staten givit drygl en miljard kronor och dessuiom näslan två miljarder kronor i skatt till stat och kommuner och från 1971 drygt 550 milj. kr. i koncernbidrag till Statsföretag. Till della skall läggas den subvenlionering av SJ som fraktavtalet för malmlransporlerna utgör och del faklum all man intill de allra senaste åren har självflnansierai alla invesieringar.

I Norrbotten producerades 1976 28 96 av landels elkraft till etl konsumtionspris av 1,5 miljarder kronor. Under budgelårei 1975/76 svarade Norrbotien för ungefär 40 % av Vattenfalls intäkter. Den första kraft-stalionen i länel logs i drift i Porjus 1914, men inte förrän någon gång på slutel av 1950-lalel började man beiala skatt till kommunerna. Dessförinnan exporterades vinslen oavkortad lill kungl. huvudstaden och den socialdemokratiske finansministern.

Skogen ger också sitt bidrag genom trävaror och massa för både export och inhemsk förbrukning.

Dessa exempel visar alt Norrbottens naturrikedomar under många år har givit ell krafligt bidrag lill vår gemensamma kaka. Även om det bidragel nu minskar måsle basen för näringslivet i Norrbotien vara malm av olika slag, järn och koppar som i alll högre grad vidareförädlas, industrimineral, vattenkraft, skogs- och jordbruksprodukter.

Vi måste salsa på forskning - här är högskolans utbyggnad en viklig del -, tillvaraia nya idéer, öka prospekleringsaktiviieien för au få fram brytvärda industrimineral, stödja en förbättrad marknadsföring och stödja småförelag och nyeiablering av förelag. Här kommer också förslag från

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

191

Nr 16

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

192

regeringen. Idéer och produkter som del inie är lönsamt för det siora förelagel alt producera men som del finns en marknad för måsle tas till vara och utvecklas i elt lilel förelag. Nya arbelstillfällen måste även i fortsättningen skapas inom industrin.

Det behövs en myckel målmedveten salsning om vi skall få en balanserad arbetsmarknad. Grunden för en framgångsrik sysselsällningspolilik är en god ekonomi och ell expansivt näringsliv.

Regeringens ambitioner när det gäller sysselsättningspolitiken har i hög grad kommil Norrbotten till del. 2 000 personer hade i sepiember fått behålla sitt arbele via det 75-procentiga bidragel till särskild verksamhet och 2 400 personer hade fåll del av 25-kronan för ulbildning. Norrbollen har fått exlra medel för beredskapsarbete som medgivit tidigareläggning av olika bygg- och anläggningsjobb, har fått en utökning av skolbyggnadskvolen, har fått anslag till vägbygge och kraftverksbygge. Och nu har bl. a. Norgevägen börjat byggas.

Norrlandsfonden har fått ökade medel. Ett dotterbolag till NJA har bildats med uppgift atl öka den induslriella ulbyggnaden i Norrbotten. Företagarservicen saml skogs- och jordbruket har fält ökat slöd. Och som idégivare och samordnare av olika uppslag finns Norrbottendelegationen sedan december 1976. Del metallurgiska forskningscentret i Luleå får statligt stöd för en expansion.

En del av alla de här åtgärderna innebär uppehållande försvar, en del kan få effekt först på längre sikl. Trois dessa insaiser påslår emellertid socialdemokralerna att ingenting görs, och de frågar om regeringen tänker stå och se på medan Norrbotien rasar ihop. Jag påstår inte all lägel är bra i Norrbotien, men regeringen salsar för all minska svårighelerna.

Och vad vill dä socialdemokralerna göra i stället? Ja, Gunnar Sträng talade i april om atl man skulle bygga Slålverk 80. Vilket Slålverk 80? Det som skulle göra 4 miljoner ton stålämnen eller det som skulle göra 2,5 miljoner ton? Ingvar Svanberg sade lill min glädje att vi skulle sluta lala om Slålverk 80. Det är, tycker jag, bättre att vi lalar om all vi skall vidareutveckla NJA och konsolidera verksamhelen där. Del är det viktigaste f n.

Sedan menar socialdemokralerna också all vi skall bygga ul Kalixälven för atl Norrbotten skall kunna få billig energi. Och det säger man lill ell län som 1976 stod för 28 96 av landels elproduktion!

Folkpartiet anser all Kalixälven och Byske älv skall skyddas, och det sades också i regeringsförklaringen atl de fyra nordliga slora älvarna skall skyddas. NJA måste konsolideras och successivt salsa på ökad vidareförädling. ASSI måsle få medel lill en upprusining av Karisborgsverken, och boardfabriken i Piteå får inte läggas ner. I malmfälten måste LKAB få slöd och lån när man begär det för att bygga kulsinierverk och apatilverk. Insaiser för näringslivet som ger effekler på kort och lång sikl och arbelsmarknadspoliiiska ålgärder kan tillsammans ge vårt nordligaste län de arbetstillfällen som behövs för atl, som vi folkpartister säger, Norrbotten skall Ulvecklas och inle avvecklas. I del arbeiei borde vi alla

kunna mölas i samverkan.

Ingvar Svanberg är inle inne i kammaren nu, men jag vill ändå bemöla något av del han sade i sill inlägg. Han sade att de borgeriiga partiernas och olika experters svartmålning och pessimism var den största faran för Norrbollen. Han glömde i del sammanhanget atl nämna den socialdemokraliska svartmålningen, som vi kan läsa om i Norriändska Socialdemokraten näslan varje dag. Han påslod också alt de borgerliga partierna ansåg att deras största bedrift var atl stoppa Stålverk 80. Jag vill bara påminna om atl Ingvar Svanberg själv sall med i NJA:s slyrelse, när man beslutade all stoppa projektet och skjuta det på framliden. Nu gäller del, som jag sade, atl konsolidera NJA och vidareutveckla del.

På förslag av lalmannen beslöi kammaren alt uppskjula den forisälla överiäggningen saml behandlingen av på föredragningslislan upptagna utskollsbetänkanden till morgondagens sammanträde.

§ 2 Kammaren ålskildes kl. 23.46.

In fidem

TOM T;SON THYBLAD

/Solveig Gemen

Riksdagens protokoll 1977/78:16