Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1911/18: 76 Regeringens proposition 1977/78: 76

med energisparplan för befintlig bebyggelse;

beslutad den 1 december 1977.

Regeringen föreslår riksdagen all antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ELVY OLSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om riktlinjer för energihushållning i befintlig bebyggelse for perioden 1978-1988. Målet är att nettoenergiförbrukningen i dagens byggnadsbestånd år 1988 skall vara 32 titt 39 TWh lägre än för närvarande. Sparmålet motsvarar en bruttoenergibesparing på mellan 39 och 48 TWh per år och motsvarar mellan 25 och 30 % av den totala energiförbrukningen i dagens byggnadsbestånd.

I propositionen anges vidare riktlinjer för genomförandet av detta sparpro-gram som omfattar investeringar om sammanlagt 31 till 48 miljarder kr. under tioårsperioden. En omprövning av programmet efter tre år föreslås. Utgångspunkten för riktiinjema är att det nu tinns ett stort intresse för energisparande. Det saknas därför anledning att för närvarande införa några tvingande regler för att åstadkomma ett tiUräckUgt stort sparande. Rikttinjerna för genomförandet syftar i första hand till att rikta åtgärderna till de mest lönsamma projekten.

1 propositionen läggs också fram förstag till ändring av underhåtlsbestäm-melserna i byggnadsstadgan (1959:612). Ändringen innebär att det införs krav på alt byggnad i vissa falt skall underhållas så att möjligheterna till god energihushållning bibehålls i skälig utsträckning. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1978.

I Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76 2

Förslag till

Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Härigenom föreskrives i fråga om byggnadsstadgan (1959:612)' dels att i 44 a § och 48 a § ordet "värmehushållning" skall bytas ut mot ordet "energihushållning", dels att 50 S skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

50 S
Byggnad skall underhållas så, att        Byggnad skall underhållas så, att
hållfastheten icke äventyras samt     hållfastheten icke äventyras samt
brandfara, sanitär olägenhet eller     brandfara, sanitär olägenhet eller
vanprydnad icke uppkommer.   vanprydnad icke uppkofnmer.

Byggnad eller del av byggnad, som har iilföns i enUghet med bestänunelserna i 44 a §, skall underhållas så alt möjlighelerna till god energihushåUning I skälig Ulslräckning bibehålles.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

I Stadgan omtryckt 1972:776 Senaste lydelse av 44 a § 1975:817 48 a § 1977:22

Prop. 1977/78:76

Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-12-01

Närvarande: statsministem Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmårk, Ullsten, Wikström, Johansson, Friggebo.

Föredragande: statsrådet Olsson

Proposition med energisparplan för befintlig bebyggelse.

1 Föredraganden 1.1 Inledning

Vårt sätt att hushålla med energin har stor betydelse för våra möjligheter att uppnå centrala mål för samhällsutvecklingen. Vi har ett ansvar för att skapa en god miljö och ett till ekologiska krav bättre anpassat samhälle för dagens och morgondagens generationer. Energihushållning genom effektivisering av energianvändningen är en viktig fömtsättning för att uppnå detta mål.

Det är mycket angeläget att minska vårt beroende av importerade bränslen. Insatserna bör sträcka sig över flera fält. Det gäller bl. a. att finna de effektivaste formerna lor energisparande i befinttiga byggnader och ny energieffektiv teknik för nya byggnader.

Energisparande i syfte att reducera oljeberoendet är också ett huvudmål för samarbetel inom det till OECD anslutna internationella energiorganet (lEA, International Energy Agency). En av de riktlinjer för medlemsländernas energipolitik som fastställdes vid organisationens ministermöte i oktober 1977 avser just hushållning med energi. Bland de åtgärder som föreslås återfinns effektiva insatser för hushållning med energi i befintlig bebyggelse.

Inom ramen för det intemationella samarbetet i FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) hölls under oktober 1977 ett seminarium rörande energifrågornas betydelse för planering och utveckling av bebyggelse och bebyggelseområden. 1 rapporten från seminariet framhålls att stora besparingar kan och måste göras i energiförbrukningen i främst bebyggelsen. I rapporten framhålls vidare att del kan uppskattas att omkring 50 % av den

Prop. 1977/78:76 4

totala energikonsumtionen i ECE-regionen på något sätt berör bebyggelsen och bebyggelseområden. Eftersom ECE-regionen ensam står för ungefär 75 % av hela världens energiförbrukning så tar ECE-länderna för sin egen bebyggelse och transporter i tätorter i anspråk ca 40 % av hela världens energiförbrukning. Merparten används för bebyggelsen. 1 rapporten framhålls vidare att åtgärder för att minska energiförbrukningen i bebyggelsen därför inte enbart är en fråga om att försvara nuvarande och kommande generationers intressen i ECE-regionen. De måste också ses som en moralisk skyldighel gentemot de mindre priviligierade länderna och folken och som en uppgift för intemationellt samarbete.

En minskning av vår energiförbrukning för uppvärmnings- och ventilationsändamål är således av betydelse för att tillgodose den iredje väridens berättigade krav på ökad energitillförsel. Jag anser därför att ett omfattande program för energihushållning i bebyggelsen ligger i linje med strävandena mot en större internationeti solidaritet.

Genomförandet av ett omfattande energisparprogram kommer också att ge betydande positiva miljöeffekter i form av minskade utsläpp av föroreningar. Det gäller i första hand näraliggande miljöproblem inom landet i form av bl. a. svavelutstäpp men lår betydelse också utanför landets gränser. Minskningen i energianvändningen kommer också att reducera bl. a. koldioxidutsläppen vilka globalt selt riskerar att ge klimatförändrade effekter på lång sikt.

1975 års energipolitiska beslul (prop. 1975:30 bil. 1, NU 1975:30, rskr 1975:202 och bil. 2, CU 1975:28, rskr 1975:203) innebar ett steg i strävan alt hålla tillbaka energikonsumtionen. För tiden t. o. m. 1985 skulle den totala enegiförbrukningen tillåtas att öka med i genomsnitt 2 % per år. Den totala årsförbrukningen 1985 skulle därmed komma att uppgå till ca 540 TWh. Vid beslutet om energisparmåtet utgick man från att ökningen av industrins energiförbrukning skutte begränsas till i genomsnitt 3 % per år. Vad gäller den andra stora förbrukningssektorn "byggnadsuppvärmning" angavs inte närmare hur konsumtionen skulle tillåtas öka. När målet att begränsa ökningen av energiförbrukningen till 2 % per år bestämdes utgick man emellertid bl. a. från bedömningen att energiförbrukningen för uppvärmning av bostäder kunde minskas med i genomsnitt 0,9 % per år under perioden.

Beslutet baserades på underlag från bl. a. energiprognosutredningen och remissyttranden över den samt en särskild undersökning av sparmöjligheter inom olika samhällsområden som utfördes av resp. berörda myndigheler.

De medel som i samband med det energipolitiska beslutet ställdes till förfogande för att genomföra energibesparingen i byggnader var dels ändringar i byggnadslagen och byggnadsstadgan, dels en utvidgning och ökning av energisparstödet. Därutöver fattades beslut om ett energiforskningsprogram som även inkluderar forskning om energianvändning för tokalkomfort.

1975 års beslut avsåg tiden lill år 1985. Förslag beträffande energipolitiken

Prop. 1977/78:76 5

under resterande del av 1980-talet förutsattes bli framlagda år 1978, då bl.,a. bättre erfarenhelsunderlag väntades föreligga beträffande t. ex. energisparin-satsernas effekter. I någon utsträckning skutte också resultatet från energiforskningsprogrammet då kunna föreligga.

Jag kommer i del följande att presentera utredningsunderiag som visar alt man kan spara energi i byggnader i väsentligt slörre omfattning än vad som förutsattes i 1975 års beslut. Målet bör därför vara att spara väsentligt mer energi än vad som ansågs möjligt i 1975 års riksdagsbeslut.

1975 års riksdagsbeslut innehöll, som jag har nämnt, inte några klart uttalade mål och program beträffande energihushållningen i hela byggnadsbeståndet. Genom det nu framtagna materialet är det enligt min mening möjligt att avgöra dels vilka insatser som är mest angelägna och riktiga att genomföra, dels i vilken omfattning dessa insatser kan och bör genomföras. Det är nu möjligt att ange mål för ett omfatiande energisparprogram för byggnader avseende den kommande tioårsperioden. Detta skall ses som ett led i den medvetna hushållningspolitik som regeringen förbundit sig att genomföra.

Regeringens politik har tidigare kommit till uttryck i bl. a. propositionen t976/77:107om hushållning med energi ibyggnaderm. m. Under våren 1977 antog riksdagen denna proposition i allt väsentligt (CU 1976/77:39 och 34, rskr 1976/77:244 och 245). 1 propositionen framhålls alt det är angeläget att kraftfulla åtgärder vidtas för att ytterligare höja ambitionsnivån i energisparandet. Riksdagsbeslutet innebar godkännande av åtgärder som på olika sätl syftar till att öka energisparandet. Sålunda förbättrades och förstärktes det statliga energisparstödet avseende bostäder, allmänna samlingslokaler m. m. samt kommunala, landstingskommunala och civila statliga byggnader. Behovet av att fortlöpande pröva såväl vilka åtgärder som bör stödjas med hänsyn till ny teknik m. m. som storleken av de kostnader som får ingå i bidrags- och låneunderlaget för energisparande åtgärder betonades.

Riksdagsbeslutet innbär även att medel ställdes till förfogande för kommunernas informations- och rådgivningsverksamhet inom energisparområdel, fören undersökning av byggnadsbeståndets beskaffenhet från energihushållningssynpunkl, fören utökning av den forskningsinriktade experimentverksamheten samt för vissa informations- och utbildningsinsatser. 1 propositionen redovisades slutligen vissa förbättringar av möjligheterna att finansiera utbyggnad av fjärrvärme med stöd av lån från kreditmarknaden.

Jag föreslår i det följande alt målet är att nettoenergiförbrukningen i dagens byggnadsbestånd år 1988 skall vara 32 till 39 TWh lägre än för närvarande vilket motsvarar en besparing på mellan 3,4 och 4,1 miljoner ton olja per år. Del motsvarar också en minskning av energiförbmkningen i dagens byggnadsbestånd med mellan 25 och 30 96. Förstaget bygger på ett omfattande underlag om vilka besparingar som kan åstadkommas genom åtgärder i befintliga byggnader och vad som är lönsamt med hänsyn till vad som nu kan förutsättas om energiprisets utveckling. En omprövning av programmet bör

Prop. 1977/78:76 6

omprövning av programmet bör ske efter tre år. Den omfattning resursin-satsema förestås få under de närmaste tre åren gör det möjligt att därvid fastlägga målet till 39 TWh. Genomförandet av programmet medför positiva effekter på landets handelsbalans i form av minskat behov av importerade bränslen.

Sparmålet svarar mot ett totalt investeringsprogram på mellan 31 och 48 mUjarder kr. Del är således fråga om ett mycket omfatiande sparprogram.

Ett stort program för energisparande måsle bygga på ett intensivt forsknings-, utvecklings- och demonslrationsarbete, vilket i sin tur underlättar introduktionen av en energiförsörjning som alltmer bygger på ny teknik. Härigenom kommer handlingsfriheten på energiområdet att vidgas och förutsättningarna för en tryggad energiförsörjning stärks.

Energisparprogrammet ger ett betydelsefullt bidrag lill sysselsättningen. Medel för de aktuella investeringarna kan vidare disponeras på ett sådant sätt, dels över tiden, dels geografiskt, alt de fåren gynnsam konjunkturpotitisk och regionalpolitisk effekt. Sparprogrammet är därmed ett led i ett fullföljande av regeringsförklaringen där det anges, att "Regeringen skatt föra en energipolitik som tryggar energiförsörjning och sysselsättning samt ger handlingsfrihet för framtiden."

Förverkligandet av energisparj)rogrammel förutsätter att reparationer av det befintliga byggnadsbeståndei i viss mån kan komma att tidigareläggas. Hygieniska förbättringar och förbättrat skydd mot butter är också följdverkningar av programmet. Dess genomförande medför således också goda effekter på boendemiljön.

En minskning av energiålgängen i byggnadema, innebär också en minskning av kostnaden för uppvärmning. Detta är av central betydelse för fastighetsägaren och den enskilde hyresgäslen, inte minst därför att energipriset kan förväntas stiga avsevärt i framtiden.

Sammanfattningsvis ger de förslag jag presenterar i det följande ett antal positiva effekter: o Minskat beroende av importerat bränsle med positiv effekt på utrikeshan-

detsbatansen. o Rättvisare fördelning av de globala tillgångarna, o Ekologiskt anpassad samhäUsutveckling för en bättre miljö och minskade

hälsorisker, o Ökad sysselsättning med regionalpolitiska och konjunkturpoliiiska fördelar. O Återhållande effekt på boendekostnaderna.

1.2 Energisparprogram för befintlig bebyggelse

1.2.1 Vissa uiredningar

Genom beslut den 16 oktober 1975, vari hänvisades till en inom industridepartementet upprättad promemoria (PM 1975-10-16, Uppdrag åt

Prop. 1977/78:76 7

energisparkommittén att bedöma energikonsumtionsutvecklingen m. m.) gav dåvarande regeringen energisparkommittén i uppdrag att bl. a. undersöka förutsättningarna för införande av inspeklion av byggnaders eldningsanläggningar. Energisparkommittén uppdrog åt en särskild arbetsgrupp, panninspektionen, att utreda frågan.

Efter slutfört arbeie överiämnade arbetsgmppen till energisparkommittén PM 1976-03-17, Inspektion av byggnaders eldningsanläggningar. Kommittén överiämnade den 6 april 1976 promemorian med egen tillstyrkan till industridepartementet. Promemorian, i fortsäitningen kallad energisparkommilténs betänkande, har remissbehandlats.

Det är enligt energisparkommittén möjligt att minska oljeförbmkningen i eldningsanläggningar med i genomsnitt 4 till 5 %. Kostnaderna för detta beräknas bli ca 160 milj. kr. per år och besparingen ca 300 milj. kr. per år.

Många remissinsianser anser att de ekonomiska kalkylerna och beräkningarna av möjliga spareffekter är osäkra. Remissinstanserna har delade uppfattningar i frågan om det är de små, de medelstora eller de stora anläggningarna som ger den största sparmöjtigheten.

Dåvarande regeringen gav genom beslut den 19 augusti 1976 planverket i uppdrag att utreda frågan om energibesparing i befintlig bebyggelse. Enligt uppdraget skulle planverket beräkna hur stora besparingar som är tekniskt och ekonomiskt möjliga under den närmaste tioårsperioden. Verket skulle också bedöma vilka typer av sparåtgärder som bör komma till stånd under tioårsperioden. Verket skulle slutligen utarbeta förslag till nya bestämmelser och där så är befogat även förstag titt styrmedel. Uppdraget omfattade enligt direktiven alla typer av energisparåtgärder i befintlig bebygglse, således också sådana som inte är byggnadslovsotiktiga. Uppdraget avsåg emellertid endast sådana byggnader som ändå skulle bli föremål för ombyggnad eller som i övrigt är i behov av underhåll. Planverket överiämnade den 31 januari 1977 titt bostadsdepartementet rapporten Energisparmöjligheter i befintlig bebyggelse - preliminär rapport. Rapporten har varit föremål för en omfatiande remissbehandling. Den 5 september 1977 överiämnade planverket en slutlig rapport i vilken verket tagit hänsyn till remissutfallet rörande den preliminära rapporten. Den 24 november inkom verket med korrigeringar av vissa sifferuppgifter i slutrapporten. I slutrapporten har planverket bedömt det vara nödvändigt att vidga utredningen utöver vad som angavs i direktiven. Planverket har sålunda studerat även sådana åtgärder som inte är direkt förknippade med regelmässigt underhåll eller med normal ombyggnad. Vidare har sparåtgärder som genomförs under en längre tidsperiod än 10 år behandlats. När jag i det följande talar om planverkels rapport avser jag den slutliga rapporten medan mina hänvisningar till synpunkter från remissinstanser avser yttranden över planverkets preliminära rapport såvida jag inte anger annat.

En sammanfattning av de två utredningarna och remissyttrandena över dem bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Prop. 1977/78:76 8

En särskild promemoria 1977-12-01 Energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse - teknik och ekonomi har utarbetats inom bostadsdepartementet. Promemorian bör fogas titt proiokollel i detta ärende som bilaga 2.

1 promemorian redovisas en utvärdering och komplettering av tiltgängtigt utrednings- och remissmaterial. Med utgångspunkt i remissutfallet avseende planverkets preliminära rapport och planverkels slutrapport görs erforderiiga samhällsekonomiska analyser. Piomemorian är utarbetad i samarbete med ekonomi-, utbildnings-, arbetsmarknads- och industridepartementen i de delar dessa departements verksamhetsområden är berörda.

I departementspromemorian redovisas ingående fyra ambitionsnivåer för energisparande i befintiig bebygggelse. Jag kommer fortsättningsvis att referera till dessa som alternativ 1,11,111 och IV. De redovisade alternativen är emellertid endast exempel på olika sparambilioner. Resultaten av bedömningarna i promemorian redovisas på ett sådant sätl att det är möjligt att avgöra utgifterna även för sparambilioner som ligger mellan de fyra alternativen. Analysen av de fyra alternativen avser kostnader och konsekvenser vid ett genomförande under den närmaste tioårsperioden. Den lägsta sparambitionen uttrycks i alternativ I. Delta alternativ bygger på förutsättningen att endasl de mest lönsamma åtgärderna och de som är enklast att utföra kommer att genomföras. Den högsta sparambitionen, alternativ IV, ger den lägsta genomsnittliga lönsamheten och kräver de största insatserna vid genomförandet.

Ett program för energisparande bör baseras bl.a. på en analys av programmets samband med samhällsekonomin i stort. Som underiag fören analys av effekterna på samhällsekonomin av ett ambitiöst sparprogram redovisas i promemorian en bedömning av arbetskraftsbehov, krav på del totala resursutrymmet saml samhällsekonomisk lönsamhet i stort för de studerade alternativen. 1 promemorian redovisas även energisparverksamhetens effekt på utrikeshandelsbalansen.

I samband med att departementspromemorian har utarbetats har synpunkter inhämtats från statens planverk, bostadssiyrelsen och statens råd för byggnadsforskning saml från profossorn Bo Adamson vid tekniska fakulteten vid Lunds universitet, professorn Ingemar Höglund och docenten Arne Elmroth vid tekniska högskotan i Stockholm. Dessutom har professorn Enno Abel vid Chalmers tekniska högskota granskat bedömningen av de instaltationstekniska frågorna.

Vissa av de nu nämnda myndigheterna och experterna har begränsat sina granskningar titt vissa avsnitt av promemorian. Andra har tagit ställning titt heta innehållet.

Prop. 1977/78:76 9

1.2.2 Alternativa sparprogram

1.2.2.1 Kostnader och spareffekter

Enligt planverkets bedömning är det möjligt alt i dagens bebyggelse spara totalt 49 TWh per år av den energi som förbrukas inom byggnaderna, dvs. netloenergi. Det motsvarar enligt verkets bedömningar 65 TWh per år av den energi som tillförs byggnaderna, dvs. bruttoenergi. Planverkets bruttoener-gibegrepp motsvarar begreppet "slutlig användning" i energistatistik från statistiska centralbyrån och energiprognoser från industriverket. I vilken takt de möjliga tekniska åtgärderna bör och kan genomföras redovisas dock inte. Verkei framhåller emellertid att kostnaden påverkas av genomförandeperiodens längd. Det framgår också av verkets rapport att avsevärda kostnadsskillnader föreligger för olika slag av åtgärder men det anges inte hur kostnaderna utvecklas med stigande ambitionsnivå för energisparprogrammet. Del är därför inte möjligt att ur verkets rapport dra några slutsatser om kostnader för olika ambitionsnivåer om åtgärderna skall genomföras i lönsamhetsordning.

Planverket indelar i sin rapport åtgärderna efter insatsens omfattning i det enskilda fallet. Åtgärderna fördelas därvid på fyra kategorier. Den första kategorin avser ändrad drift och skötsel. Den andra avser injustering och underhåll. Den tredje avser förbättring av enklare slag och den fjärde kategorin slutligen avser förbättringar av mer omfattande slag. Inom varje sådan kategori av åtgärder ligger således tekniska ingrepp av skiftande slag.

Planverket anger de erforderliga investeringsutgifterna för den maximalt möjliga besparingen i befintlig bebyggelse till 87 miljarder kr. Utgifterna för erforderiiga fasadskikt eller invändiga ytskikt för tak, väggar eller golv är då inte medräknade. Om dessa utgifter inkluderas ökar utgifterna till 108 miljarder kr. 1 kostnadsberäkningama, som grundas på kostnadsläget i januari 1977, ingår mervärdeskatt.

Verkei redovisar invesleringsutgifler för olika åtgärder och utgår därvid från alt de byggnadstekniska åtgärderna, t. ex. fasadisolering och fönsterrenovering, lämpligen utförs i samband med annan renovering. Därför redovisas utgifternas storiek exklusive utgifter för erforderligt ytskikt. 1 en bilaga redovisas också utgifterna för ytskiktet. Verket framhåller att den utgift som skall belasta en lönsamhetskalkyl bör bedömas bl. a. med hänsyn till vilka andra underhållsåtgärder som ändå hade behövt utföras om inte den energisparande åtgärden hade genomförts.

För de fyra åtgärdskategorierna redovisar planverket följande.

Genom injustering och underhåll ärdel möjligt att spara maximall 13 TWh netto per år till en investeringsutgift om 9 miljarder kr. Genom förbättringar av enklare slag är det möjligt att spara 14 TWh netto per år till en invesleringsulgift på 19 miljarder kr. Genom förbättring av mera omfattande

Prop. 1977/78:76 10

slag anser planverket att 22 TWh netto per år kan sparas till en investeringsutgift exklusive ytskikt på 59 miljarder kr. och inkl. ytskikt på 80 miljarder kr. Som tidigare har nämnts har planverket därvid inkluderat mervärdeskatten. Beträffande åtgärder för ändrad drift och skötsel av anläggningar preciserar planverket varken besparingsmöjligheter eller kostnader.

Planverket har i sin slutrapport beräknat utgifter för olika åtgärder men avstått från att gå närmare in på åtgärdernas lönsamhet. Man anger dock förhållandel mellan invesleringsulgift och åriig energibesparing. Verket framhållerdock att dessa uppgifterej fåranvändas för jämförelse mellan olika åtgärders lönsamhet. Några remissinstanser har gjort lönsamhetsbedömningar av de enskilda åtgärderna. Dessa analyser är ofta gjorda från en privalekonomisk eller fastighetsekonomisk utgångspunkt.

De remissinsianser som har yttrat sig över planverkets preliminära rapport har inte gjort någon total bedömning av besparingsmöjligheterna som går att jämföra med planverkets bedömning i slutrapporten. Flera remissinstanser har emellertid gjort bedömningar rörande delar av planverkets preliminära rapport.

1 departementspromemorian görs emellertid en detaljerad jämförelse mellan de enskilda delarna i undertaget för planverkets slutsatser och remissinstansernas bedömningar i samma delfrågor. I departementspromemorian analyseras därefter åtgärderna från samhällsekonomisk utgångspunkt.

De fyra alternativa sparprogram som analyseras ingående i promemorian kan sammanfattas enligt följande.

Sparalternativ I medför en besparing på 21 TWh netto eller 27 TWh brutto per år till en invesleringsulgift på 10 miljarder kr. Sparalternativ II medför en besparing på 32 TWh netto etter 39 TWh bmtto per år till en invesleringsulgift av 21 miljarder kr. Alternativ III medför en besparing på 39 TWh netto eller 48 TWh brutto per år litl en investeringsutgift av 33 miljarder kr. Alternativ IV slutligen ger en besparingseffekt på 48 TWh nettoenergi eller 60 TWh bruttoenergi till en investeringsutgift på 58 miljarder kr. De investeringsutgifter som anges är endasl de merutgifter som är en direkt följd av de energisparande åtgärderna. Besparingarna avser vad man sparar per år efter genomfört program. Investeringsutgiftema avser kostnadsläget första kvartatet 1977, och är angivna exkl. mervärdeskatt.

Planverket delar slutsatserna i promemorian rörande sparmöjligheter och kostnader vid olika ambitionsnivåer. De beräkningar och bedömningar som tigger titt gmnd för slutsatserna i promomorian är rimtiga enligt verkels bedömning liksom beräkningarna av resursbehovet vid alternativa sparmål.

Bostadsstyrelsen har i sin myndighetsutövning tidigare inte haft anledning alt gå in på beräkningar av besparingsmöjligheter i den omfattning som alternativ 111 och IV innebär. Styrelsen avstår därför från att bedöma dessa båda alternativ men delar promemorians slutsatser om altemativen I och 11

Prop. 1977/78:76 11

och de bedömningar som utgör underiag för dessa. De utredningar och beräkningar som tidigare har ulförts inom styrelsen stämmer väl överens med promemorians slutsatser om dessa båda alternativ.

Byggforskningsrådets kansli har endast gjort en översiktlig bedömning av relationen mellan tekniska åtgärder, energibesparingar och kostnader/ arbetskraftsbehov i de fyra alternativen. Kansliet anser att de redovisade relationerna i alternativen I, Il och III förefaller rimliga om man i bedömningarna utgår från de kalkylmetoder som promemorian bygger på. Del fjärde altemativet innehåller så långtgående åtgärder att osäkerheten i beräkningarna måste vara avsevärt större än i de tre lägre altemativen. Arbetskrafts-problemen förefaller enligt kansliet vara underskattade.

Professorn Enno Abel finner att de bedömningar som har gjorls i promemorians instatlationstekniska avsnitt är rimtiga med avseende på redovisade besparingar och investeringar för de skilda åtgärderna. Kontroll-beräkningar i fråga om åtgärder där institutionen kan stödja sig på egna utredningar och egen forskning visar överensstämmelse. Abel påpekar att valet av metod för beräkning av besparingskostnaden innebär att åigärder med hög invesleringsulgift och lång brukstid gynnas.

Professorn Bo Adamson delar promemorians slutsatser och de bedömningar som ligger till grund för dem. Särskilt vill han dock stryka under behovet av snabb utbildning av personal för injustering av värme- och ventilationssystem.

Professorn Ingemar Höglund har inte kunnat detaljgranska alla siffror. Höglund har dessutom koncentrerat sitt granskningsarbete titt avsnitten om värmeisolering, fönster, tälningsåtgärder och nya lokala energikällor. I dessa avsnitt har Höglund konstaterat god överensstämmelse mellan departementets och sina egna bedömningar. Höglund delar de bedömningar av teoretisk möjlig energibesparing och motsvarande investeringsutgifter som redovisas i promeorian. Höglund vill dock starkt understryka vad han tidigare anfört i remissvar - för alt dessa besparingar skall kunna nås i praktiken krävs, fömtom lämpliga styråtgärder, en mycket omfattande utbildningsverksamhet.

Docenten Arne Elmroth framhåller all han har detaljgranskat endast de byggnadstekniska avsnitten. Elmroth delar de bedömningar av teoretiska sparmöjligheter och kostnader som promemorian redovisar. Det har dock varit omöjligt för honom att kontrollera samtliga redovisade sifferuppgifter i detalj. Elmroth framhåller vidare att bedömningsunderiaget för alternativ IV är sämre än för övriga alternativ, varför han inte kan ta ställning till om alternativet är rimligt. Elmroth påpekar emellertid att han i allt väsenligt delar bedömningarna i promemorian.

Planverket framhåller i sin preliminära rapport och i sin slutrapport att en effektiv och medveten planering såväl i stort som beträffande de enskilda åtgärdernas genomförande erfordras för att angivna sparresullal skatt uppnås.

Prop. 1977/78:76

Tabell I.l Sparmöjligheter och samhällsekonomiska utgifter enligt departementspromemorians fyra alternativ

Alternativ

Energibespanng

198,S

Investeringar på grund av

Netto TWh/år

Brutto TWh/år

miljarder kr.

exkl. mervärdeskatt

III

21 32 39 48

27 39 48 60

10 21 33 58

Departementspromemorians resultat baseras också på fömlsättningen att genomförandet kan ske med inriktning på de mesl lönsamma åtgärdema. Jag återkommer till den frågan i det följande.

Departementspromemorians sparalternativ, den energisparande effekten av dem och de samhällsekonomiska utgifter som bör belasta själva energisparprogrammet framgår av följande tabell (tabell 1.1). Titt frågan om värdel från olika utgångspunkter av den insparade energin återkommer jag i del följande.

1 följande tabell (tabell 1.2) redovisas departementspromemorians uppgifter om de lotala investeringarna, dvs. investeringsutgiftema inklusive samtliga renoveringsutgifter.

Till de i tabellerna redovisade investeringsutgifterna kommer underhållskostnader på ca 75, 220, 270 och 370 miljoner kr. per år.

Jag finner alt departementspromemorians bedömning av sparmöjligheter och investeringsutgifter kan läggas till grund för beslut i frågan om vilket energisparmål som bör väljas för den närmaste tioårsperioden.

TabelH .2 Sparmöjligheter och totala utgifter enligt departementspromemorians fyra alternativ

Alternativ	Energibesparing 1988		Totala investeringar vid genomlor-
			andet av ene	rgisparprogrammet
	Netto	Brutto	miljarder kr.
	TWh/år	TWh/år
	TWh/år	TWh/år
			exkl. mer-	inkl. mer-
			värdeskatt	värdeskatt
1	21	27	12	14
11	32	39	28	31
III	39	48	44	48
IV	48	60	73	81

Prop. 1977/78:76 13

1.2.2.2 Antal byggnader som berörs

Jag övergår nu till att beskriva i vilken ulsträckning byggnader och lägenheter blir berörda av energisparande åtgärder i olika sparalternativ. Ju högre sparambition man väljer desto fter fastigheter kommer all beröras. Effekterna för brukarna är av olika slag. På fiera olika sätl kommer t. ex. värmeisolering att förbättra byggnadens kvalitet. Jag tänker då inte enbart på kvalilet från energihushållningssynpunkl utan också på frihet från drag, förbättrad ljudisolering samt reduktion av bullernivån i industrilokaler. 1 områden med störande trafikbuller ger ofta treglasfönster en avsevärd förbättring av ljudnivån inomhus. Jag vill med dessa exempel stryka under hur viktigt det är att beakla de indirekta följderna av sparåtgärderna även om det primära syftet är att minska energiförbrukningen.

Det kan emellertid också uppstå vissa olägenheter för brukarna. De är emellertid i allt väsentligt av övergående slag och gäller huvudsakligen de störningar som kan inträffa vid genomförandet av energisparåtgärderna. Det är självfallet angeläget att även sådana övergående olägenheter undviks så långt möjligt, bl. a. genom en god planering.

Planverket framhåller vikten av att inte spoliera kultur- och skönhetsvärden av speciell natur genom bl. a. utvändig titläggsisolering. Flera remissinstanser delar verkets uppfattning. 1 departementspromemorian har i bedömningarna av alternativen därför hänsyn tagits till alt en viss del av byggnadsbeståndet inte bör bli föremål för tittäggsisotering ens i det högsta alternativet. Jag vill starkt betona att speciella hänsyn bör tas titt kulturhistoriska värden, skönhelsvärden och speciella miljövärden i övrigt. Jag finner promemorians bedömningar i dessa avseenden rimliga.

Tabell 1.3 Åtgärdade lägenheter i I OOO-tal underen tioårsperiod enligt PM 1977-12-01 Energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse - teknik och ekonomi upprättad inom bostadsdepartementet S = Småhus, F = Flerbostadshus

Åtgärdstyp	All 1	1	Alt ll		Alt	III	Alt IV
	S	F	S	F	S	F	S	F
Vämieisolering, vind	660	720	660	720	660	720	780	860
Värmeisolering, vägg	0	0	465	380	765	640	1 130	1020
Vänneisolering, golv	0	0	220	80	365	150	565	250
Fönsterbyte	150	90	150	90	225	140	300	190
Fönsterombyggnad	30	15	80	100	160	240	285	435
Fönsterläining	800	1350	900	1 500	1000	1650	1 100	1800
Övrig tärning	250	200	425	300	675	500	675	500
Ventilation	0	20	0	300	0	300	0	320
Uppvärmningssystem	0	1310	590	1510	590	1510	610	1510
Styr- och reglersyslem	0	930	590	930	590	930	610	930
Övriga åtgärder	0	0	600	1 100	600	1200	600	1 300
Nya lokala energikällor	0	0	0	0	10	10	20	20

Prop. 1977/78:76

Tabell 1.4 Åtgärdade lokaler i miljoner m-' byggnadsvolym

Åtgärdsgrupp

Alternativ

Värmeisolering, vägg

Värmeisolering, vind

Fönsterbyte

Fönsterombyggnad

Fönslerlälning

Övrig tärning

Uppvärm ningssysiem

Ventilation

Styr- och reglersyslem

Övriga åtgärder

Nya lokala energikällor

20	100	160	220
140	140	140	200
26	26	35	52
3	10	30	70
160	200	240	280
20	60	140	140
260	345	345	350
240	280	360	370
250	270	270	270
0	240	240	240
0	0	0	0

Det antal lägenheter och den lokalvolym som enligt departementspromemorian berörs av olika åtgärdstyper redovisas i följande tabelter(tabell 1.3,1.4 och 1.5).

Antalet lägenheter i småhus uppgick år 1975 till 1,47 miljoner och antalet lägenheter i fierbostadshus till 2,06 miljoner. Uppgifterna om lokalbeståndet och om industritokalernas omfattning är mycket osäkra. 1 departementspromemorian uppskattas lokalbeståndets volym år 1975 till ca 400 mUjoner m inklusive industrins kontor, medan industrins övriga uppvärmda byggnadsvolym uppskattas till 225 miljoner m. En stor andel av byggnadsbeståndet blir som framgår av de redovisade tabellerna berörda av åtgärder även i de lägre sparalternativen. Åtgärder 5;om ingår i de lägsta alternativen är ofta betydligt enklare att genomföra.

1.2.3 Ulgångspunkier för val av energisparprogram

1 departementspromemorian redovisas en metod att beräkna lönsamheten av en viss energisparåtgärd. Man presenterar

Tabell 1.5 Åtgärdade industrilokaler i miljoner m byggnadsvolym

Åtgärdsgrupp	Alternativ
	1	11	III	IV
Värmeisolering, vägg	0	22	56	90
Värmeisolering, tak	44	79	101	123
Fönsterbyte	ll	11	17	23
Fönsterombyggnad	ll	14	19	37
Fönslerlälning	68	90	112	134
Övrig tärning	ll	34	79	79
Uppvärmningssystem	140	185	185	190
Ventilation	60	96	96	100
Styr- och reglersyslem	50	50	50	50
övriga åtgärder	0	0	130	130
Nya lokala energikällor	0	0	0	0

Prop.1977/78:76

därvid begreppet besparingskostnad som uttrycker kostnaden i öre per kWh fören energisparåtgärd. Besparingskostnaden beräknas med utgångspunkt i antaganden om räntan, energiprisutvecklingen, åtgärdens invesleringsulgift, underhålls- och driftskostnader samt åigärdens livslängd.

Beräkningarna i departementspromemorian baseras på en real kalkylränta på 4 96. Jag anser ett sådant krav på real förräntning vara rimligt som gmnd för mina fortsatta bedömningar.

De energisparande investeringarna i byggnadsbeståndet får effekter som sträcker sig långt in i framtiden. Anlagandel om den framtida ulvecklingen av energipriset liksom förulsättningar om räntan får därigenom slor betydelse såväl för bedömningen av den totala lönsamheten som för prioriteringen mellan olika åtgärder. Utvecklingen är mycket svårbedömd. Enligt min mening är det klart att en stigande prisnivå är ett riktigt antagande. I departementspromemorian förutsätts en ökning av energipriset i fast penningvärde på 2 % per år. Jag finner detta vara ett lämpligt antagande att nu utgå från.

Jag finner beräkningsförutsättningarna i departementspromemorian rimliga även i övrigt.

Om besparingskostnaden beräknas lill ett lägre belopp än dagens energipris så är åtgärden lönsam i snäv bemärkelse. I promemorian framhålls dock att om besparingskoslnaden är högre än dagens energipris kan ålgärden ändå vara samhällsekonomiskt lönsam med hänsyn dets till att annars outnyttjade resurser kan användas, dets till de negativa effektema för samhället och den enskilde av en alltför stor energiförbrukning. De negativa effekterna består av miljöföroreningar, utnyttjande av knappa naturresurser, slort importberoende m. m. Vid bedömningen av den samhällsekonomiska lönsamheten bör dessutom tillgången på resurser beaktas. Om bristsituationer uppkommer skulle programmet väsentligen fördyras.

Tabell 1.6 Investeringsutgifter, underhållskostnad samt marginell besparingskostnad vid varierande besparingsnivå

Netto-	Investeringar exkl. mervärdeskatt		Under-	Margi-
energi-	miljarder kr.		hålls-	nell be-
besparing			- kosinad	sparings-
TWh/år	på grund av	totalt vid ge-	miljoner	kostnad
	energispar-	nomförandet av	kr./år	öre/kWh
	program	energisparprogram
21	10	12	76	5
26	14	19	140	6
30	18	25	190	7
34	24	32	235	8
36	28	37	260	9
39	33	44	272	10
42	40	52	325	12
45	49	61	360	15
48	58	72	370	20

Prop. 1977/78:76 16

Det är enligt min mening angeläget att i första hand genomföra de åtgärder som är samhällsekonomiskt mest lönsamma, även om en bedömning av samhällsekonomisk lönsamhet inte är den enda utgångspunkten för valet av åtgärder inom ramen för ett visst energisparprogram.

I promemorian görs en uppdelning av besparingsåtgärder efter lönsamhet men också efter åtgärdernas effekter för den enskilde och för samhället i stort. 1 allernaliv I, II, 111 och IV ingår huvudsakligen åtgärder med en besparingskostnad på högst 5 öre per kWh, 7,5 öre per kWh, 10 öre per kWh respektive 20 öre per kWh. I följande tabell (tabell 1.6) redovisas den marginella besparingskostnaden.

Med begreppet marginell besparingskostnad avses utgiften för den sista sparade kilowattimmen. Den marginella besparingskostnaden anger således hur stor kostnaden blir för den dyraste ålgärden vid varje besparingsnivå. För genomsnittsbyggnaden är besparingskostnaden per kilowattimme betydligt lägre.

De investeringar som skatt belasta den samhällsekonomiska kalkylen innefattar endast den del av totalutgiften för åtgärderna som är förknippad med energisparandet. Sålunda ingär inte t. ex. den del av renoveringsuigiften vid en byggnadsteknisk ålgärd som ändå skulle ha fordrats för att hålla byggnaden i gott skick. 1 de fall då renoveringsåtgärden tidigareläggs av energisparskäl har dock en räntekostnad beaktats. Den har beräknats med hänsyn till den återstående livslängden hos byggnadsdelen ifråga. Investeringsutgifter och kostnader har beräknats exklusive mervärdeskatt.

Enligt promemorian kan man således spara ca 36 TWh per år med en marginell besparingskostnad pä ca 9 öre per kWh. Invesleringsutgifien för ett sådant program är 28 miljarder kr. exklusive renoveringskostnader och 37 miljarder kr. inklusive renoveringskostnader. Underhållskostnaden blir 260 miljoner kr. per år.

De fyra alternativ som departementspromemorian redovisar är också noggrant analyserade med hänsyn till utgifter och krav på resurser samt effekter i övrigi.

Trots det omfallande underiag som har tagits fram och den omsorgsfulla beredning som har skett finns det naturligtvis en kvarstående osäkerhet i de använda förutsättningarna. Det är inte heller möjligt att förutse vad den tekniska ulvecklingen under kommande år kan innebära för energisparandet. Mot denna bakgrund anser jag det av utomordentlig vikt att inte ge programmet för energibesparingar i byggnader en sådan bindande utformning all inle reella möjligheter finns att ändra inriktningen till följd av ny kunskap och nya erfarenheter. Samhällets energisparpolitik måsle därför kännetecknas av en hög grad av nexibililel och öppenhet för förändringar.

När jag i det följande redovisaren program förenergihushållning i befintlig bebyggelse harjag valt en sådan inriktning av de energisparande åtgärderna att de koslnader och insatser, som samhället och enskilda måste göra, blir så lite kännbara som möjligt vid ett givet energisparmåt. Jag delar planverkets

Prop. 1977/78:76 17

uppfattning att det därvid är väsentligt att beakta inte bara de direkta penningutläggen ulan också andra effekter för fastighetsägare och hyresgäster. Som exempel på sådana effekter vitt jag nämna inverkan på vår miljö samt förbättrat inomhusklimat.

De fördelar och insatser som inte mäts i kronor och ören kan tillsammanlagna bli lika beydelsefulla som energibesparingen för den enskilde fastighetsägaren och för hyresgästen. Jag anser därför att det är angeläget att dessa bieffekter beaklas vid bedömningen av energisparandets inriktning.

Enligt min mening bör energisparande åigärder prioriteras efter kostnad. Därvid bör även andra faktorer än de direkta penningsuttäggen beaktas. 1 departementspromemorian visas emellertid att de åtgärder som kan utföras med små direkta penningutlägg per sparad kWh i allmänhet ger små uppoffringar i övrigt. De innebär små störningar för de boende. Talning av fönster är exempelvis en mycket lönsam åtgärd som också ger fördelar i form av bättre ljudisolering. Genomförandet medför dessutom knappt några störningar. Hänsynstagande till dessa andra effekter har därför i mycket ringa utsträckning behövt leda till en förändring av den prioritering mellan olika åtgärder som man skulle göra om man enbart tar hänsyn till de direkta penningutläggen. Ett undantag är förbättring av fönsters värmeisolering i samband med byte eller ombyggnad av fönster. Denna åtgärd har i departementspromemorian förts in i de lägre alternativen trots att den haren relativt hög besparingskostnad. Att åtgärden finns med i de lägre altemativen beror på att störningarna vid genomförandet är ringa men också på att åtgärden leder titt förbätirad ljudisolering och förbättrat inomhusklimat.

Det är också väsentligt att skilja mellan samhällsekonomisk och privatekonomisk kostnad för en energisparande ålgärd. Med den sistnämnda avser jag de kostnader som bärs av fastighetsägaren och hyresgästerna. Den samhällsekonomiska kostnaden blir väsentligen lägre än den privatekonomiska i ett läge då vi kan använda oss av outnyttjade resurser i form av arbetskraft och industriell kapacitet. Jag kommer sedan att visa alt det finns oulnyttiad kapacitet för närvarande. Även i framtiden måste vi räkna med konjunkturmässiga och säsongmässiga svängningar i efterfrågan på resurser för andra ändamål. Jag kommer i det följande att föreslå riktlinjer för genomförandet som möjliggör en anpassning av resursinsatsen regionalt och tidsmässigt. Delta bör innebära att kapacitetsutnyttjandet kan öka även på sikl. Den samhällsekonomiska lönsamheten är därför bätlre än vad de redovisade lönsamhetstalen anger.

Lönsamhetstalen kan ej direkt jämföras med de rena produktions- och distributionskostnaderna för energi som i departementspromemorian beräknas vara i genomsnitt strax under 9 öre. Den samhällsekonomiska kostnaden för energi skall bl. a. inkludera kostnaderna för negativa effekter på miljön. Priset 9 öre är dessutom en medelkostnad. Kostnadema för den energi som tillföres de enskilda byggnaderna liksom kostnaderna för den energi som förbmkas inom dessa varierar avsevärt.

2 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76 18

Visserligen är ett kalkylpris på energi en av förutsättningarna för att man skall kunna dra en klar gräns mellan samhällsekonomiskt lönsamma och olönsamma åtgärder. Genom att beräkna besparingskoslnaderna per kWh kan man emellertid rangordna åtgärderna efter relativ lönsamhet och få ett undertag för bedömningen av alternativens lönsamhet.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla att man bör ta hänsyn till flera faktorer vid bedömningen av en åtgärds lönsamhet. Besparingskostnaden bör beaktas och avvägas mol den samhällsekonomiska energikostnaden. Besparingskostnaden beräknas så att nuvärdet av investerings- och underhållskostnaden relateras titt nuvärdet av energibesparingarna vägda med hänsyn titt antagandet om prisutvecklingen på energi. Dessutom bör investeringsutgifter och arbetskraftsbehov samt eventuellt behov av utbildning av denna arbetskraft beaktas.

Jag finner att dessa faktorer beaktats i de bedömningar som görs i departementspromemorian. Jag finner också alt de besparingsmöjligheter, kostnader och effekter i övrigt, som redovisas i promemorian kan utgöra underlag för vat av energisparprogram.

1.2.4 Resursbehov och Ullgängliga resurser 1.2.4.1 Arbetskraft och utbildning

Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet vill jag anföra följande.

1 departementspromemorian uppskattas ökningen av arbetskraftsbehovet för energisparande åtgärder till totalt ca 10 000 personer per år i alternativ I, ca 20 000 i alternativ II, ca 30 000 i alternativ III och ca 50 000 i alternativ IV. Omkring hälften av detta arbetskraftsbehov avser byggnadsarbetare. Behovet av byggnadsarbetare kan ställas i relation till en total sysselsättning inom byggnadsverksamheten på för närvarande drygt 300 000 personer. Enligt bedömningarna i promemorian, vilka stämmer överens med vad Svenska byggnadsarbetareförbundet har anfört, är det yrkesgrupperna träarbetare, rörmontörer och ventilationsmontörer som i första hand kommeratt beröras. Andra yrkeskategorier som berörs är främst grovarbetare, elektriker, takläg-gare, plåtslagare och murare. Vidare krävs ett stort antal konsulter, bl. a. flera hundra VVS-konsutter för projekteringsarbete i samband med programmets genomförande.

Byggnadsverksamheten kännetecknas av relativt stora säsongmässiga svängningar. Vidare kan sysselsättningsläget variera inom ganska vida marginaler mellan olika regioner. 1 några län och inom vissa yrkeskategorier är arbetslösheten bland byggnadsarbetarna för närvarande stor. För t. ex. träarbetare har däremot antalet arbetslösa på vissa orter varit lägre än antalet lediga platser. Såvitt nu kan bedömas utgör emellertid inte bristen på träarbetare eller andra byggnadsarbetare för närvarande något hinder för

Prop. 1977/78:76 19

energisparande åtgärder med den stegvisa uppbyggnad av programmet som jag kommer att föreslå. Om brister uppkommer i enstaka orter eller län, kan del finnas anledning till återhållsamhet där.

I framtiden bör de energisparande åtgärderna utformas så att de aktivt bidrar till en utiämning av konjunkturmässiga och säsongmässiga svängningar i olika delar av landet.

Under de senaste fem åren har antalet sysselsatta i byggnadsverksamheten gått ner kraftigt, främst på grund av det minskade bostadsbyggandet. Enligt industriverkets prognos kan antalet sysselsatta i byggnadsverksamheten väntas fortsätta att minska fram till 1980. Med en antagen ökning av bostadsbyggandet väntas dock sysselsättningen inom byggnadsverksamheten komma att öka något under första hälften av 1980-talet. Ca 20 000 byggnadsarbetare har under de senaste åren pensionerats medan minst lika många har övergått till annan verksamhel. Det är osäkert i vilken utsträckning dessa kommer att återgå till byggnadsverksamheten vid en ökning av antalet arbetstillfällen där.

Planverket framhåller i sin rapport vikten av en kompetent drift och skötsel av byggnadernas anläggningar för ventilation och uppvärmning. En rad remissinstanser delar den uppfattningen. Det energisparprogram somjag här förestår bygger på en rad åtgärder som är beroende av kontinuerlig skötsel och drift för att deras energiegenskaper skall vidmakthållas. Även de tillämpningsföreskrifter litl byggnadsstadgan, som redan införts i Svensk Byggnorm avseende nybyggnader, bygger på den förutsättningen att kompetenta fastighetsskötare eller särskild driftpersonal finns att tillgå för skötsel av något större anläggningar. 1 dag finns ingen organiserad utbildning etter vidareutbildning för fastighetsskötare.

Jag kommer i det följande att förorda uppbyggnad av resurser för en omfattande teknisk rådgivning och besiktning. Stora utbildningsinsatser för byggnads- och VVS-tekniker erfordras för att möjliggöra en sådan uppbyggnad.

Efter samråd med statsrådet Mogård vilt jag anföra följande.

Det kommer att föreligga ett stort utbildningsbehov även om vi kan räkna med att energisparprogrammet kommer att sysselsätta människor som för närvarande är arbetslösa och som redan har den behövliga utbildningen. Utbildningsbehovet bör tillgodoses såväl genom insatser inom ramen för gymnasieskolan som inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen.

Behovet av åtgärder inom gymnasieutbildningen för att tillgodose det aktuella utbildningsbehovet får prövas fortlöpande. Jag kan vidare meddela att skolöverstyrelsen har inkommit till utbildningsdepartementet med skrivelse om inrättande av en drift- och underhåltsteknisk linje för bl. a. fastighetsskötare. Dessa frågor kommer att behandlas i samband med budgetproposition för budgetåret 1978/79.

Inom utbildningsdepartementet bereds även frågan om drift- och underhåltsteknisk utbildning inom de tekniska högskotorna.

Prop. 1977/78:76 20

Såvitt avser arbetsmarknadsutbildningen vitt jag efter samråd med arbetsmarknadsministern erinra om att behovet av kurser för olika yrken bedöms åriigen i de s. k. ramplanerna. I3essa utarbetas länsvis i samråd mellan arbetsmarknads- och skolmyndigheter samt arbetsmarknadens parter för att sedan samordnas för hela rikel. Enligt huvudregeln är AMU-kurserna förbehållna dem som är eller löper risk att bli arbetslösa, men titt bristyrkes-utbildningen har alla vuxna tillträde. Om rekryteringsproblem skulle uppstå när det gäller energisparprogrammet ankommer del på arbetsmarknadsstyrelsen att pröva om bristyrkesutbildningen kan utvidgas utöver nuvarande omfattning.

Jag kommer vidare att föreslå regeringen att i budgetpropositionen för budgeiåret 1978/79 beräkna medel för sådana fortbildningskurser som bör komma titt stånd för att ge redan yrkesverksamma vidareutbildning i energisparfrågor.

1.2.4.2 Industrins kapacitet

Efter samråd med chefen för industridepartementet vill jag anföra följande.

Vi har för närvarande en betydande överkapacitet i en stor del av byggmaterialindustrin. Detta har stor betydelse för möjligheterna att satsa på energisparande åtgärder.

De delar av byggmaterialinduslrin som nu har väsentlig överkapacitet är beroende av en ökning av byggnadsverksamheten om nedläggningar och ökad arbetslöshet skall kunna undvikas under de närmaste åren. Å andra sidan kan satsningen på ett omfattande energisparprogram medföra en kapcitetsbrist inom vissa delbranscher inom byggmaterialindustrin. Departementspromemorian visar att den trånga sektorn inom byggmaterialindustrin under det närmasle året är mineralullsproduktionen. Utbyggnader av kapaciteten genomförs emellertid för närvarande varför problemen kommer att kunna elimineras. Under åren efter 1978 kommer således samtliga berörda byggmaterialbranscher att ha tillräcktig kapacitet för en verksamhet inom ramen för sparalternativ 111 utan alt vare sig importbehovel ökar eller exporlmöjligheterna minskar. Detta gälleräven med hänsyn till industriverkets prognos om utvecklingen av byggnadsverksamheten i övrigi, som bl. a. innebär att ca 64 000 lägenheter lärdigstälts år 1980 och 70-72 000 år 1985.

För vissa material, exempelvis tätningslisier, ärden lekniska livslängden så kort att industrin kan räkna med att en hög efterfrågenivå skall kunna upprätthållas konlinueriigt. För annal malerial är livslängden så lång all återinvesteringar inte blir aktuella under byggnadens återstående brukstid. Om genomförandetakten är mycket hög kan förelagen därför komma att erfara en nedgång i efterfrågan efter en viss tid. De måste då räkna med att en det av den utmstning, som anskaffas nu inte kommeratt kunna utnyttjas titts den är försliten. Produktionen kan därför komma att belastas med extra höga

Prop. 1977/78:76 21

avskrivningskostnader. Jag vill dock peka på möjligheten att utveckla en exportmarknad fören högklassig svensk energisparteknik, vilket kan bidraga till en hög produktionsnivå, även efter det att energisparprogrammet minskat i omfattning. Genomförandet av ett ambitiöst energisparprogram under en kort tidsrymd erbjuder vidare möjligheter att effektivisera produktionen av vissa slag av byggnadsmaterial avsedda för energisparande ändamål.

Jag vill starkt stryka under betydelsen av att industrin försitt utvecklingsarbete och sin investeringsplanering har kännedom om den framtida allmänna inriktningen och omfattningen i grova drag av de energisparande åtgärderna. Detta är ett av skälen titt att jag i del följande finner det lämpligt att föreslå ett sparmål beträffande del befintliga byggnadsbeståndet på 10 års sikt. Detta kan tyckas i viss mån strida mot vad jag tidigare har anfört om kravet på fiexibititet i programmets genomförande. Det råder emellertid inte någon avgörande motsättning mellan dessa två krav. All produktion sker under viss osäkerhet om framtida efterfrågan.

Investering miljarder kr.

80 -70 -60 -50 -40 -30 -20 -10 ■

---- T----- 1----- Illl Besparing

O 10 20 30 40 50 60 TWh/år netto

Figur 1.1. Samband mellan energibesparing och investeringsutgift exklusive mervärdeskatt p.g.a. energisparprogram.

Prop. 1977/78:76 22

1.2.4.3 Totalt resursutrymme

Departementspromemorians bedömning av investeringarna vid olika sparprogram kan illustreras med följande två diagram. Det första diagrammet (figur 1.1) redovisar de investeringar som bör belasta en samhällsekonomisk kalkyl nämligen de merkostnader som blir följden av energibesparingarna. Flera av de energisparande åtgärder som kan komma i fråga innebär samtidigt utbyte eller renovering av befintliga byggnadsdelar, exempelvis fönster och fasadbeklädnad. I de fall dessa renoveringsåtgärder och ersättningsinvesteringar ändå skulle ha genomförts vid samma tidpunkt tUlkommer enbart den eventuella merkostnaden för ett dyrare ersättningsmaterial eller en dyrare konstmktion. I de fall ersättningsinvesteringen skulle ha utförts vid en senare tidpunkt tillkommer en räntekostnad. Jag finner denna bedömning rimlig.

1 det andra diagrammet (figur 1.2) visas de totala investeringsutgifterna exklusive mervärdeskatt för genomförande av energisparmål på olika ambitionsnivå. Detta diagram innefattar således exempelvis också utgifter för fasadrenoveringar trots att dessa skulle ha kommit till stånd även om energisparprogrammet inte genomförs. Den del av de energisparande

Investering miljarder kr.

80 -70 -60 ■ 50 -40 ■ 30 -20 -10 -

" ' ' ' ' ' ■ Besparing

O 10 20 30 40 50 60 TWh/år netto

Figur 1.2 Samband mellan energibesparing och totala imesteringar exklusive
mervärdeskatt vid genomförande av energisparprogram.

Prop. 1977/78:76 23

Tabell 1.7 Reparationer och ombyggnader (källa SIND 1977:5 Byggnadsindustri och byggnadsmaterialindustri)

Reparationer och Miljarder kr. inklusive mervärdeskatt

ombyggnader i

1977 års prisnivå

1975 1980 1985

Bostäder 5,5 6,3 7,7

Övrigt lO.l 11,3 12,4

Totalt 15,6 17,6 20,1

investeringarna som består i sådana renoveringsutgifter och ersättningsinvesteringar som ändå skulle ha blivit aktuella under tioårsperioden innebär emellertid inte att några extra resurser behöver sättas in.

Investeringarna i ombyggnads- och reparationsverksamhet uppgick år 1975 enligt statens industriverk (SIND 1977:5 Byggnadsindustri och byggnadsmaterialindustri) till ca 5 miljarder kr. om året för bostäder och ca 10 miljarder kr. om årel för övriga byggnader. Beloppen avser 1977 års prisnivå. Industriverkets prognos för 1980 och 1985 framgår av tabell 1.7. I departementspromemorian bedöms ca 0,8 miljarder kr. därav, moisvarande 0,7 miljarder kr. exklusive mervärdeskatt, bestå av fasadrenoveringar, fönsterbyten och dylikt som kommer att utföras i samband med energisparande åigärder om ett energisparprogram enligt alternativ II eller III genomförs. Om alternativ IV genomförs bör beloppet bli något högre. Om alternaliv I genomförs blir det lägre. Följaktligen kommer genomförandet av energisparprogrammet att kräva en mindre mängd resurser än vad figur 1.2 anger. Skillnaden är enligt departementspromemorian ca 7 miljarder kr. totalt för tioårsperioden. Jag finner att dessa bedömningar i promemorian bör kunna ligga till grund för de fortsatta övervägandena.

De olika sparalternativens andel av några olika poster i försötiningsba-lansen för år 1976 framgår av följande tabell (tabell 1.8).

Tabell 1.8 De olika sparalternativens andel av några olika poster i försörjningsbalansen rör år 1976

Efterfrågepost	All. 1	All. 11	Alt. 111	All. IV
	%	%	%	%
Bruttonationalprodukt	0,3	0,7	1,0	1,8
Privat konsumtion	0,6	1,2	1,9	3,4
Totala bruttoinvesteringar	1,4	3,1	5,0	8,7
Totala byggnadsinvesteringar	2,4	5,3	8,5	14,8
Bosiadsinvesteringar	7,4	16,2	25,6	44,8

Prop. 1977/78:76 24

De årliga investeringsutgifter som skall belasta de ekonomiska kalkylerna i de fyra sparalternativen utgör således, om de är jämnt fördelade över en tioårsperiod, 0,3, 0,7, 1,0 resp. 1,8 % av bruttonationalprodukten år 1976.

Ett förhållande som enligt min mening är väsentligt vid bedömning av resursbehovet för de framlagda sparalternativen är att energisparprogrammet tar sådana resurser i anspråk som annars skulle vara outnyttjade.

Jag har redogjort fördel i dagsläget låga kapacitetsutnyttjandet i byggmaterialindustrin. I flertalet branscher finns enligt departementspromemorian även på sikt utrymme för en produktionsvolym enligt alternativ 111, och i vissa branscher enligt alternativ IV. Underieverantörsleden har inte undersökts, men utrymmet i detta led bör hänga nära samman med produktionen i byggmaterialindustrin. Man bör därför kunna räkna med ett lågt kapacitetsutnyttjande även i underleverantörsleden.

Jag har redogjort för förhållandena på byggarbeismarknaden. Ett omfattande energisparprogram kan bidraga till sysselsättningen. Som jag tidigare har nämnt kan de energisparande åtgärderna också bidra till en utiämning av konjunktur- och säsongmässiga svängningar i olika regioner.

Enligt min mening finns det mol bakgrund av långsiktiga bedömningar av den berörda industrins kapacitet och motsvarande bedömningar av arbetskraftsutvecklingen goda fömtsättningar att genomföra ett slort energisparprogram utan att störningar i den samhällsekonomiska balansen behöver uppstå.

En förutsättning är då att vi genom de styrmedel vi förfogar över och dem som jag kommer att föreslå kan anpassa insatserna i lid och rum till tillgången på resurser. Jag föreslår också riktlinjer för genomförandet som skall göra det möjligt för berörda myndigheter, institutioner och företag att planera på längre sikl. Genom den successiva ökning av resursema för energisparåtgärder som jag kommer att föreslå ges också tid för en utbyggnad utan s. k. flaskhalsproblem och andra störningar. Jag återkommer lill frågan om åtgärder för genomförandet i det följande.

1.2.4.4 Resursavvägning

Det utrymme som står till förfogande förden framtida resursanvändningen bestäms av produktionskapacitetens utveckling. Genom att man avsätter en det av våra totala resurser till kapitalbildning ökas den framtida produktionskapaciteten och vidgar därigenom möjligheterna till en ökad resursanvändning i framtiden.

De resurser som avsätts för eneigisparåtgärder skall enligt min mening inte utan vidare räknas som avdragspost från det uirymme som annars skulle vara tillgängligt förändra sektorer. Det kan visseriigen vara relevant att göra så på kort sikl och i den mån resurser skulle överföras lill denna seklor från andra mer lönsamma investeringar. Men på längre sikt kommer den minskning i energiförbmkningen, som åtgärderna ger upphov till, att öka utrymmet för

Prop. 1977/78:76 25

investeringar inom andra sektorer. Omfattande energisparåtgärder skall därför ses som en nödvändig omfördelning av resursinsatserna som följer av 1973 års starka oljeprishöjningar och förväntade fortsatta höjningar av de relativa energipriserna. Naturiigtvis måste vi dock vara beredda till betydande insatser i ett inledande skede innan de energisparande åtgärderna ger utdelning i form av ökal resursutrymme på sikt.

Energisparinsatserna konkurrerar emellertid inte bara med konsumtionen utan också med andra investeringar om tiltgängtigt resursutrymme. Att åtgärderna också ulgör alternativ till insatser inom arbetsmarknadspolitiken har jag tidigare berört.

Bmttonationalproduktens förändring utgör inte ensam ett mått på förändringar i vår välfärd. I en samhällsekonomisk lönsamhetsbedömning måste ingå komponenter som inte återfinns vid beräkningar av bruttonationalprodukten. Det bidrag som en investering ger till bruttonationalprodukten är ändå av stort intresse. Brullonalionalprodukten utgör dessutom ett mått på det totala resursulrymmet. Jag redovisar därför hur lång tid det tar innan de energisparande åtgärderna har betalat tillbaka vad de tar i anspråk av bruttonationalprodukten under den period när investeringarna äger rum. Enligt de beräkningar som gjorts i departementspromemorian är investeringarna i alternativ 1 återbetalade redan då tioårsprogrammet avslutas. 1 altemativ II är återbetalningsliden 3 år, i alternativ III 6 år och i alternativ IV 14 år efter avslutat tioårsprogram. Beräkningen utgår från ett beräknat medelpris på energi för byggnadsuppvärmning om ca 9 öre per kWh, en antagen real prisökningslaki på energi på 2 96 per år och en real ränta på 4 96. Med hänsyn framför allt till att annars outnyttjade resurser kan användas men även till energiförbrukningens negativa miljöeffekter, som belastar samhällsekonomin med slora kostnader, finns det anledning att räkna med att den samhällsekonomiska lönsamheten är större än vad denna beräkning visar.

1.2.4.5 Möjliga konj u n k t ur va r ia t i oner

Som jag tidigare har framhållit utnyttjas för de energisparande åtgärdema samma reala resurser som för byggnads- och anläggningsverksamheten. Byggnadsverksamheten uppvisar pålagliga variationer såväl mellan olika år som säsongmässigt. Utvecklingsmönslret varierar också mellan skilda regioner. Delta innebär stora svängningar i sysselsättningen för byggnadsarbetare och i byggmateriatindustrins kapacitetsutnyttiande. För byggmaterialindustrin tillkommer variationer förorsakade av växlingar i exportefterfrågan. Sysselsättningen i övriga näringslivet är beroende av konjunkturläget och varierar starkt mellan regionerna.

Utvecklingen av byggnadsinvesteringarna under 70-talel framgår av tabell 1.9.

Prop. 1977/78:76 26

Tabell 1.9 Byggnadsinvesteringar (miljoner kronor, 1977 års priser).

År Bostäder Totalt

1970 17 098 46 368

1971 17 185 45 182

1972 17 786 47 584

1973 17 542 46 378

1974 16 071 44 550

1975 15 376 44 235

1976 14 096 42 290

Ett energisparprogram av den omfattning som jag kommer att föreslå Hr genomgripande effekter på samhällsekonomin. För att inte störningar av den samhällsekonomiska balansen skall uppkomma anser jag, som jag lidigare har anfört, alt insatserna för energisparande åtgärder i byggnadsbeståndet bör fördelas i tiden med hänsyn också till växlingarna i efterfrågan på resurser för andra ändamål. På det sättet kan samhällets kostnader nedbringas. Om åtgärderna intensifieras i en lågkonjunktur och i sysselsättningssvaga regioner kan man ge arbete åt människor som annars hade varit arbetslösa. Kostnadema ökar under högkonjunkturer beroende bl. a. på löneglidning och på leveransförseningar. Sådana kostnadstoppar kan undvikas med en lämplig anpassning i tid och rum av insatserna för energisparande. Det är givetvis angeläget från sysselsättningspolitisk och regionalpolitisk utgångspunkt att energisparandet kan bidra till en jiimnare utveckling.

Stora svängningar i de energisparande investeringarna kan emellertid skapa problem för vissa delar av byggmaterialinduslrin även om byggnadsverksamheten totalt, inklusive energisparande åtgärder, ligger kvar pä oförändrad nivå. Det beror på att materialbehovet inte är detsamma för energisparandet som för övrig byggnadsverksamhet.

Frägan om hur stora variationerna i resursinsatser bör vara mellan olika år fär bedömas med hänsyn till den framlida ulvecklingen.

1.2.4.6 Effekter på utrikeshandelsbalansen

Jag har i det föregående redogjort för olika mått på den samhällsekonomiska lönsamheten av alternativa sparprogram. Jag har redovisat kostnaden persparad kWh, den tid del tar efter avslutat lioårsprogram innan insatserna för energisparandet återbetalar sig i form av värdet av den sparade energin, inverkan av minskad energiförbmkning på miljön och övriga positiva effekter för fastighetsägare och brukare. Jag har vidare redogjort för i vilken utsträckning programmet kan bli ett verksamt medel i sysselsättnings-, konjunktur- och regionalpolitiken.

Jag vill här komplettera bilden av lönsamheten med att redovisa effekterna på utrikeshandeln.

1 departementspromemorian redovisas en bedömning av påverkan på

Prop. 1977/78:76

Miljarder kr.

Minknirig av bränsleimport alt. I[I

/' Minskning av bränsle / iiiiport alt. II

2 -

I -

T----- 1---- 1 I----- 1---- 1 I ,

3 9 10 11 12 13 iij År

Figur 1.3 Utveckling av olje- och byggmateriaUmport till följd av energisparprogram.

utrikeshandelsbatansen i de fyra studerade alternativen under det förenklade antagandet att energisparverksamheten upphörefteren tioårsperiod. Bedömningen går ul från ett importpris på olja på 7 öre per kWh och en prisökningstakt på 2 96 perår. Man bedömeratt av den energi som sparas in hade nära 90 % bestått i importerade bränslen. Importandel för byggmaterial till de energisparande åtgärderna har satts till 20 %. Följande diagram (figur 1.3) illustrerar den omedelbara effekten på skillnaden mellan minskad oljeimport och byggmaterialimport i alternativ II och 111. Diagrammet har upprättats under antagande om en successiv upptrappning av resursinsatserna.

Den lotala effekten på handelsbalansen är beroende av vilka antaganden som görs om möjlig alternativ användning av de resurser som nu kommer att satsas på energisparande åtgärder. Jag finner det emellertid styrkt alt ett energisparprogram av den omfattning som jag kommer att föreslå i det följande får en positiv inverkan på denna balans och därför på ett mycket

Prop. 1977/78:76 28

verksamt sätt kan bidra till all lösa ett centralt mål för den ekonomiska politiken i dag.

1.2.5 Förstag lill energisparprogram för befintlig bebyggelse

Efter samråd med statsrådet Johansson får jag anföra följande.

Planverket redovisar i sin rapport toiala sparmöjligheter motsvarande 65 TWh brultoenergi, utan bindning till viss tidsperiod. 1 departementspromemorian behandlas möjligheterna att spara upp till 60 TWh bruttoenergi. Kostnaderna för att genomföra alla dessa åtgärder under en tioårsperiod är mycket höga. Under en längre lidsperiod kan man räkna med sjunkande kostnader, dels till följd av att tekniken utvecklas och dels till följd av att åtgärderna då kan vidtas i anslutning till annars nödvändiga renoverings- och ombyggnadsåtgärder, varvid den kostnad som skall belasta energisparkal-kylen sjunker. Jag finner emellertid inte anledning alt nu ta slällning till hur stora besparingsmöjligheterna på sikt är i den befintliga bebyggelsen.

Enligt min bedömning är det angeläget att lägga fast ett program för en kortare period. Mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört anserjag att tio år aren lämplig lidsperiod. Programmet böremellertid omprövas efter tre år. En sådan ordning ger möjligheter för statsmakterna och kommunerna till en väl förankrad planering och ger också underlag för planeringen inom industrin, samtidigt som den ger utrymme för en successiv anpassning lill ändrade förutsättningar i form av förbättrad teknik, nya forskningsresultat inom energiområdet m. fl. faktorer. Underlag för denna omprövning bör ges bl. a. genom en fortlöpande och parallell granskning av energisparprogrammets genomförande. En sådan granskning låter sig väl förenas med de uppgifter som ligger inom riksrevisionsverkels allmänna ansvarsområde. Jag kommer i annat sammanhang att hemställa om att regeringen bemyndigar mig alt tillkalla en särskild delegation som skall ha en viktig funktion i ledningen av programmets genomförande. Vad jag nu har sagt om genomförandefrågorna bör kunna bidra till att skapa den flexibilitet som i sin lur är en viklig förutsättning för att resursinsatserna för energisparåtgärderna är rimliga i förhållande till samhällsekonomin i övrigi.

Vid bedömningen av hur högt målet för tioårsperioden skall sättas finns enligl min mening anledning att ta stor hänsyn till att ny kunskap på energiområdet kan väntas komma i snabb takt under de närmaste åren. Forskningsresultat i form av nya metoder och ny teknik har jag nämnt. Energikommissionens arbete kommer att visa vilka resursinsatser i energihushållningssyfte som är motiverade inom andra sektorer än bostads- och lokaluppvärmningssektorn. Vidare kommerde närmasle årens energispararbete att liimna underlag för den omprövning av programmet och de åtgärder för programmets genomförande som jag nu föreslår och därmed för bedömning av behov av kompletteringar i olika avseenden. Vad jag sålunda har anfört motiverar att sparmålet nu anges i form av ett intervall.

Prop. 1977/78:76 29

Jag föreslår alt målet är att netloenergiförbrukningen i dagens byggnadsbestånd år 1988 skall vara 32 till 39 TWh lägre än för närvarande. Sparmålet motsvarar en bruiloenergibesparing på mellan 39 och 48 TWh per år eller mellan 25 och 30 % av den totala energiförbrukningen i dagens byggnadsbestånd. Detta motsvarar enligt beräkningama i departementspromemorian en besparing på mellan 3,4 och 4,1 miljoner ton olja per år. Den lägre gränsen för det av mig föreslagna inlervallel ligger, med hänsyn till vad jag tidigare har anfört, på en låg nivå. Även den övre gränsen är med nu kända förutsättningar samhällsekonomiskt lönsam.

Det energisparprogram som jag föreslår omfatiar investeringar i energisparande åtgärder till en samhällsekonomisk kostnad på mellan 21 och 33 miljarder kr. under tioårsperioden. De totala investeringarna kan enligt vad jag tidigare har anfört uppskattas till mellan 31 och 48 miljarder kr. Kostnadsberäkningama baseras på prisläget första kvartalet 1977.

Genomförandet kräver en väl utbyggd teknisk rådgivning och besiktning av fastigheter. Det kräver också utbildad arbetskraft. Det blir därför nödvändigt att bygga upp verksamheten steg för steg under en övergångsperiod för att först därefter ha full kapacitet i ett antal år.

Jag föreslår en siegvis uppbyggnad av programmet. Jag förutser ett sammanlagt investeringsbehov för de byggnadsåtgärder som föranleds av programmet om ca 1,8 miljarder kr. för budgetåret 1978/79, ca 2,7 miljarder kr. för budgetåret 1979/80 och ca 3,6 miljarder kr. för budgetåret 1980/8 lidet prisläge som antas råda budgetåret 1978/79. En stegvis uppbyggnad av programmet på det sätt jag här har förordat möjliggör en fortsalt upptrappning budgetåret 1981/82 om det skulle visa sig alt en bindning då bör ske litl sparalternativ 111.

Det resursulrymme jag nu har angetl omfattar insatser inom såväl bostadsdepartementets som industridepartementets ansvarsområden. För den del av energisparprogrammet som faller inom bostadsdepartementets område beräknar jag den totala investeringsvolymen titt 1,4 miljarder kr. för budgetåret 1978/79.

Härav bör en viss del hänföras till en planeringsreserv som utnyttjas först efter beslut av regeringen. Denna reserv bör disponeras på det sätt som är lämpligt med hänsyn till sysselsättningsläget i stort och i olika regioner. Jag vill emellertid betona, att jag därvid förutsätter att denna fördelning sker med hänsyn till att det av mig föreslagna sparmålet skall kunna uppnås under tioårsperioden.

Jag kommeratt föreslå regeringen alt i budgetpropositionen för budgetåret 1978/79 beräkna medel i enlighet med de grunder som jag nu har redovisat. Beträffande budgetåren 1979/80 och 1980/81 kommer jag sedermera att föreslå en sådan ordning att endast bidrag och subventioner direkt belastar statsbudgeten.

Statsrådet Johansson kommer att föreslå regeringen att i budgetpropositionen för budgetåret 1978/79 beräkna medel avseende de åigärder som ligger inom industridepartementets ansvarsområde.

Prop. 1977/78:76 30

1.3 Riktlinjer för energisparprogrammets genomförande

1.3.1 Allmänt

Äv vad jag tidigare har anfört framgår att det är väsentligt för programmets genomförande att rätt åtgärd vidlas i rätt byggnad vid rätt tidpunkt och på rätt sätt. Det är också angeläget alt samhälleligt stöd inte ulgår till åtgärder som är ineffektiva från energisparsynpunkt.

Viljan att spara energi är mycket stor bland fastighetsägarna och hyresgästerna. Allmänheten är medveten om betydelsen av energisparandet och efterfrågan på energisparstöd är nu mycket stor. Det är angeläget att man på olika sätt inriktar de frivilliga insatsema mot ett effektivt och rationellt handlande. De förslag jag lägger fram syftar i allt väsentligt litl att uppnå detta utan obligatorier och med ett minimum av administrativa regleringar. Senast i samband med den utvärdering av programmet efter en treårsperiod somjag har toreslagit bör emellertid frågan om behov av obligatorier prövas på nytt.

Jag vilt i detta sammanhang stryka under att det skydd i olika avseenden som vårt regelsystem på byggnadsområdet innebär för den enskilde, rnåste vara effektivt. En kontinueriig uppföljning av erfarenheterna från energisparverksamheten och spridning av ny kunskap till kommuner, företag och enskilda är enligt min mening också mycket angelägen.

Det är uppenbart att fastighetsägare i allmänhet inte kan följa utvecklingen på energisparområdel och själva bedöma vilka åtgärder som är mest angelägna att vidta i den egna byggnaden. För att energisparprogrammet skaU bli framgångsrikt måste fastighetsägaren fä kvalificerad hjälp och leknisk rådgivning med bl. a. besiktning av fastigheterna. Den enskilde ges därmed också bästa möjliga förutsättningar att förbättra fastighetens kvalitet och ekonomi. Jag föreslår i det följande ett ekonomiskt stöd titt kommunerna för att möjliggöra en snabb utbyggnad av verksamheten med teknisk rådgivning lill fastighetsägarna.

Genomförandet av energisparprogrammet bör baseras på en medveten planering grundad bl. a. på kunskap om de enskilda byggnadernas kvalitet från energihushållningssynpunkt. Kommunerna kan göra vikliga insatser även i detta avseende. Del är angeläget att det nära sambandet med annan bebyggelseplanering och med den kommunala energiplaneringen i övrigt uppmärksammas i delta sammanhang.

Efter samråd med statsrådet Friggebo vilt jag anföra följande. Från energisparsynpunkt är det vidare viktigt att hyreslagen utformas så att hyresvärdar och hyresgäster uppmuntras att vidta åtgärder för att minska förbrukningen av bränsle för lägenheternas uppvärmning och varmvattenförsörjning. De bestämmelser som f n. reglerar hyresvärdens rätt att ta ut ersättning för bränslekoslnader är i de flesia fall inle inriktade på att främja hushållning med värme och varmvatten. Detsamma gäller om fiertalet av de bränsleklausuler som f. n. tillämpas på hyresmarknaden. Frågan i vilken

Prop. 1977/78:76 31

utsträckning man genom ändringar i hyreslagen kan åsladkomma en ökad beredvillighet att minska konsumtionen av värme och varmvatten hänger nära samman med vilka möjligheler det finns att så nära som möjligt anknyta bränsledebiteringen till individuella mätningar av hushållens faktiska förbrukning. De problem som rör bränsleklausulernas utformning och metoderna för att räkna ut bränslekoslnaderna behandlas f n. av hyresrätts-utredningen (JU 1975:06). Resultatet av utredningens arbete kommer att ge ell bättre underlag än som nu står lill buds för att bedöma vilka ändringar som bör vidtas i hyreslagstiftningen i syfte alt stimulera lill bättre hushållning med energi. Såvitt jag erfarit behandlar utredningen dessa frågor med förtur. Jag vill understryka vikten av att dessa problem snabbt löses.

Priset på energi varierar på kort sikt framför allt bereonde på svängningar i oljepriserna. Vissa av de energisparande investeringarna är av mycket långsiktig natur och de bör ej få bestämmas av tillfälliga variationer i energipriset. Frågan om pris- och skattepolitiken på detta område behandlas bl. a. inom ramen för energikommissionens arbete.

1.3.2 Energisparstödet och övriga ftnansieringsvUlkor

Fastighetsägarnas och hyresgästernas vilja att genomföra energisparande åtgärder är beroende bl. a. av åtgärdernas lönsamhet. Del är därför angeläget att energisparande åtgärder som är angelägna från samhällets utgångspunkt också är förmåntiga för fastighetsägare och hyresgäster. Deras bedömning av fördelarna med olika åtgärder torde av flera skäl skilja sig från samhällets bedömning. Bl. a. därför att de när de överväger att genomföra energisparåtgärder inte har vare sig möjlighet eller anledning att bedöma värdet av en ökad sysselsättning, av en förbättrad bytesbalans etter av minskade miljörisker m. m. De kan inte heller förväntas ha lika lång planeringshorisont som samhället har.

Möjligheten att låna pengar är av stor betydelse för om fastighetsägare kommer att vidta energisparande åtgärder. Det statliga energisparstödet omfattar både bostäder och allmänna samlingslokaler, kommunala och landstingskommunala byggnader samt civila statliga byggnader. Dessutom finns ett särskilt stöd för energisparande åigärder inom näringslivet vilkel inkluderar industrins byggnader. Min framställning i det följande avser den del av energisparstödet som faller under bostadsdepartementels ansvarsområde.

Verksamheten med stöd förenergibes pa rande åtgärderäravslorbetydelse. En redovisning om energisparstödet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3. Stödverksamheten har nu pågått i drygt tre år. Mer än en halv miljon bostadslägenheter har hittills berörts av sådant stöd. Genomsnittligt sett har de vidtagna åtgärdema varil av förhållandevis blygsam omfattning. Det beviljade stödet per lägenhet har sålunda i genomsnitt uppgått till ca 2 000 kr. På senare lid har emellertid visat sig en tendens till ökad omfattning av åtgärdema per lägenhet. T. o. m. budgetåret 1976/77

Prop. 1977/78:76 32

hade totalt 1 490 milj. kr. anslagits lill delta ändamål. För innevarande budgetår får beslut om lån och bidrag meddelas intill ett belopp om 429 milj. kr.

Villkoren för energisparstödet förbättrades i väsentliga avseenden år 1977. Energisparsiödets principiella uppbyggnad har emellertid varit densamma sedan stödet tillkom år 1974. Nya ändamål och åtgärder har dock blivit berättigade till stöd samtidigt som stödet i ett avseende har begränsats, nämligen beträffande pannbyten. Däremot kvarstår förutsättningen att alla åtgärder som bierättigar till energisparstöd betraktas som tikvärdiga från spar-och investeringssynpunkt. Det innebär att alla stödberättigade åtgärder ges i huvudsak samma ekonomiska viltkor inom energisparsiödets ram.

Planverket framhåller i sin rapport all det inte finns något klart samband mellan de tekniska stödviltkoren och de samhälleliga kraven på god energihushållning. Preciserade villkor beträffande lämplig kombination av åtgärder finns inte angivna i reglerna för energisparstödet. Verket ser del därför som angeläget att det finansiella stödet ses över och att tillämpningsregler utformas med sikte på att stödet skall ge god spareffekt.

Även jag anser att många faktorer talar för en differentiering av de ekonomiska villkoren för olika åtgärder. Annars torde det vara svårt att få den enskildes bedömning av lönsamheten av olika åtgärder att stämma överens med samhällets bedömning. Värdet av en eventuell differentiering llr dock vägas mot de administrativa olägenheter som kan uppstå vid en differentiering. En översyn bör dessulom göras av urvalet av åtgärder som kan bli föremål för energisparstöd.

I samband med ökningen av samhällets insatser på energisparområdel anser jag det befogat att införa en längre gående differentiering av stödels användning. Som villkor för stöd till energisparåtgärder bör gälla att byggnaden i fråga besiktigas. Sådant viltkor bör dock inte gälla för mindre åtgärder. Det kan också visa sig motiverat att ställa som villkor för stöd att de åtgärder etter kombinationer av åtgärder som föreslås vid besiktningen också genomförs. Regler av det här slaget kan emellertid inle införas förrän en organisation för besiklning är utbyggd i varje kommun.

Planverket föreslår i sin rapport att man som villkor för lån och bidrag för vissa anordningar såsom värmeväxlare och utmstning för reglering och styrning av uppvärmnings- och ventilationssystem, bör ställa krav på att produkterna är typgodkända.

Reglerna för energisparstödet bör ses över med utgångspunkt från vad jag här har anfört. 1 samband därmed bör även planverkets förslag om typgodkännande prövas.

F. n. är det bostadsstyrelsen som fattar beslut om belåningens storlek för olika energisparåtgärder. Dessa beslul har stor betydelse för att styra inriktningen av de energisparålgärder som vidtas i byggnadsbeståndet. Med hänsyn till den vikl delta slyrinstmmeni har för ett energisparprogram harjag för avsikt att se över kompetensfördelningen mellan regeringen och bostads-styrelsen när det gälter att fatta beslut i de här frågorna.

Prop. 1977/78:76 33

Jag övergår nu till att behandla frågan om energisparsiödets regionala fördelning och fördelning över tiden under tioårsperioden. De medel som varje budgetår ställs till förfogande för stödet bör delas upp i två delar. Den ena delen bör genom bostadsstyrelsens försorg fördelas jämt över landet med hänsyn till ansökningarna om stöd. Den andra delen bör slå till regeringens förfogande för att sättas in i olika regioner med hänsyn titt sysselsättningsläget och vad som är lämpligt enligt energisparprogrammet. Denna del bör dessutom fungera som en programreserv på det sättet att användningen av medlen skall kunna förskjutas mellan åren under en fierårsperiod med hänsyn till vad som är lämpligt från konjunktursynpunkt. Jag kommer i samband med behandlingen av budgetpropositionen att föreslå regeringen att inhämta riksdagens bemyndigande att genomföra den här redovisade ordningen.

1.3.3 Kommunal planering

Initiativet till att vidta energisparande åtgärder i bebyggelsen bör komma från fastighetsägarna själva. Det allmänna bör ta ansvar för att de får ett tillfredsställande underiag för sina beslut. Det måste också ankomma på det allmänna att fördela tillgängliga resurser till de för samhället mest angelägna projekten. Samhället måste ha ett ändamålsenligt underiag för sina ställningstaganden.

Planverket föreslår att kommunerna skall ha ett ansvar för planering av de energisparande åtgärderna i den befintliga bebyggelsen. Remissinstanserna delar planverkets uppfattning. Ocksåjag kan ansluta mig titt tanken att det bör ankomma på kommunerna att ha hand om planeringen av de energisparande åtgärderna i den befintliga bebyggelsen. Utan en nationell vägning av olika insatser, bl. a. i tiden och regionall, torde det emellertid bli svårt att genomföra energisparprogrammet på ett från allmän synpunkl tillfredsställande sätt. Jag återkommer i det följande titt frågan om ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna.

Jag tar först upp frågan om ändamålet med den kommunala planeringen för energisparande i befintlig bebyggelse. Enligt min mening bör planeringen syfta till all klarlägga vilka områden och byggnader som i första hand bör komma ifråga för energisparande åtgärder av olika slag. Kommunen får därmed underlag för att avgöra vilka områden och vilka byggnader som bör prioriteras när det gäller att erbjuda teknisk rådgivning och besiktning och således i vilken turordning som ansökningar om teknisk rådgivning och besiktning bör behandlas. Kommunerna får också underlag för att bedöma i vilken ulsträckning som den genom uppsökande verksamhet behöver stimulera fastighetsägare till intitiativ rörande besiktning och genomförande av energisparande åtgärder. Jag skall senare behandla frågan om teknisk rådgivning och besiktning mer ingående.

Planverket framhåller att planeringen av energisparåtgärder också har ett

3 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76 34

samband med övrig bebyggelseplanering. Verket betonar särskilt vikten av en samordning mellan ombyggnad och förnyelse av befintlig bebyggelse och energihushållningen där. Enligt verket bör även den ombyggnad av arbetsplatserna som torde bli en följd av tillämpningen av den nya arbetsmitjölagen samordnas med de energisparande åtgärderna. Flera remissinstanser, bl. a. riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län, stöder denna uppfattning.

Vissa energisparande åtgärder kommer enligt verket att påverka byggnadernas fasader och inredning. Verket anser därför att det är angeläget att man vid planering och genomförande av sådana åtgärder tar hänsyn till kulturhistoriska och andra speciella värden i den befinttiga bebyggelsen. Flera remissinstanser delar den uppfallningen. Bl. a. riksantikvarieämbetei framhåller viklen av att inte bara den allmänt erkända kulturhistoriska bebyggelsen utan även den mer ordinära bebyggelsens särdrag beaktas i samband med planering för och genomförande av energisparande åtgärder.

Jag delar planverkets uppfattning att det är angeläget alt 11 lill stånd en planering för samordning av ombyggnadsverksamhet och energisparålgärder i bebyggelsen. Enligt min uppfattning är det inte alttid motiverat att avvakta en genomgripande ombyggnad eller renovering innan mer omfattande energisparålgärder vidtas. Särskilt om det är lämpligt med hänsyn till sysselsättningsläget kan behovet av energisparåtgärder i en byggnad enligt min mening motivera alt en ombyggnad eller renovering görs tidigare. Jag delar vidare planverkets uppfattning att det är angelägel alt samplanera förnyelse av bebyggelsen och energisparålgärder i bebyggelsen. Jag ansluter mig också till uppfattningen att i dessa sammanhang speciella hänsyn måsle las lill byggnadernas särart och till kulturhistoriska och miljömässiga värden. I detta sammanhang vill jag också framhålla vikten av att kommunerna genom information och rådgivning till fastighetsägarna aktivt bidrar till genomförandet. På så sätt kan den som avser att ändra sin byggnad uppmärksammas på fördetama av att samtidigt vidta energisparåtgärder. 1 områden och byggnader där energisparåtgärder bör vidtas enligt den kommunala planeringen kan kommunen söka upp fastighetsägarna med information och erbjudan om teknisk rådgivning och hjälp med besiktning såvida inte fastighetsägarna själva söker sådan hjälp.

Planverket har vidare framhållil vikten av att planeringen för energihushållning i befintlig bebyggelse samordnas med den kommunala energiplaneringen. I sin slutrapport anför verket att det ansvar som kommunerna har ålagts genom lagen (1977:439) om kommunal energiplanering medför behov av starkare integrering mellan olika planeringsaktiviteter som kommunstyrelser, byggnadsnämnder och övriga nämnder bedriver. Verkei ser del som en risk att lagen i första hand kommer att tillämpas på nybebyggelsen inom kommunen. Enligt verkets uppfattning är det motiverat att kraven på kommunala planeringsinsatser på energiområdet tillämpas även på befintlig bebyggelse. Det bör därför enligl verket ankomma på kommunen att ta

Prop. 1977/78:76 35

initiativ till åtgärder av olika slag och medverka till att dessa genomförs. Remissinstanserna har i allmänhet tiltstyrkt den uppfattningen att den kommunala planeringen på energiområdet skall omfatta även åtgärder i den befintUga bebyggelsen. Statens industriverk anser däremot att kommunernas insatser beträffande kommunal energiplanering i försia hand måste inriktas på vat av uppvärmningssystem,samarbete med angränsande kommuneroch industrier och andra mer principiella frågor rörande energiförsörjningen.

Jag anser alt det är angeläget att få en samordnad utbyggnad av distributionssystemen för energi, tillgången till olika energikällor och insatser för hushållningen med energi. Därigenom bör det bli möjligt att avväga behovet av energisparåtgärder i förhållande till möjligheten bl. a. titt värmeförsörjning från kraftvärmeverk etter med spillvärme samt att samordna energisparande insatser och utbyggnaden av fjärrvärmenätet.

Jag övergår nu till att behandla frågan om behovet av lagreglering av kommunernas planeringsansvar.

Enligt 9 § byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt 1972:776, ändrad senast 1977:22) ansvarar kommunerna för att energihushållningen beaktas i den fysiska planeringen. Ansvaret för byggnadslovsprövning ligger också på kommunerna. Flertalet kommuner deltar också i granskningen av ansökningar om lån och bidrag för energihushåttningsåtgärder. Enligt lagen (1977:439) om kommunal energiplanering åläggs kommunerna ett planeringsansvar på energiområdet. Detta ansvar innebär att kommunerna i sin planering skatt främja hushållningen med energi saml verka för en säker och tillräcktig energitillförsel. Då riksdagen antog (prop. 1976/77:129, CU 1976/ 77:39, rskr 338) lagen om kommunal energiplanering fömtsattes att lagen relativt tätt skulle kunna byggas ut med regler om planeringens uiformning och prövning av planeringens innehåll i de avseenden del visar sig nödvändigt.

Planverket föreslår med hänvisning titt riksdagens t)estut att tagen om kommunal energiplanering kompletteras så alt kommunerna åläggs alt medverka titt att energisparprogram för befintlig bebyggelse kommer titt slånd. Remissinstanserna har i allmänhet inte behandlat frågan om en eventuell tagreglering av kommunernas ansvar. Kommunförbundet anför emellertid att i betänkandet (SOU 1976:55) om kommunernas energiplanering föreslogs ett kommunalpoliliskt handlingsprogram för energiområdet som ett led i kommunernas planering. Förbundet betonar att utredningen inte fann anledning att vare sig genom lagstiftning eller anvisningar reglera detta. Enligt förbundets mening bör planering för energisparande åtgärder kunna ulgöra en del i ett kommunalpoliliskt handlingsprogram för energiområdet utan att några ytteriigare lagregler kommer till stånd.

Som jag tidigare har anfört bör enligt min mening planeringen för energihushållning i befintlig bebyggelse samordnas såväl med planeringen för energiförsörjningen som med kommunernas planering för sanering, ombyggnad och stadsförnyelse. Jag delar Kommunförbundels uppfattning

Prop. 1977/78:76 36

om att ytterligare lagreglering ej behöver ske. Kommunernas möjlighet att förstärka sina insatser inom detta fält lorde snarast vara beroende av resurser för utbyggnad av verksamehelen med teknisk rådgivning och besiktning av fastigheter. Jag återkommer i det följande med förstag litl ett särskilt stöd till kommunerna för genomförande av denna verksamhel.

1.3.4 Teknisk rådgivning och besiklning av fasligheier

Jag tar nu upp frågan om teknisk rådgivning och besiktning som underlag för beslut om upprustning av fastigheter från energihushållningssynpunkl.

Planverket har i sin preliminära rapport föreslagit att energisparandet i befinttiga byggnader skatt genomföras i tre steg. I det första steget skall kornmunerna besiktiga byggnadsbeståndet. I det andra steget skall enklare åigärder, såsom underhåll och injustering av installationer, ulföras. Sådana åtgärder kan enligt verkels mening därefter komma att behöva utföras vid regelbundet återkommande tillfällen. Det sista genomförandesteget omfatiar förbättringsåtgärder, både enklare sådana och rena ombyggnadsåtgärder. Åtgärdema i detta steg skall behöva utföras endast en gång.

Titt underiag för samtliga typer av åtgärder fordras besiktning. Planverket har föreslagit att besiktningen av fastigheter skulle vara obligatorisk för kommunerna och för fastighetsägarna samt omfatta alla bostäder och lokaler i landet. Besiktningen måste i första hand inriktas på att ge underlag för bedömning av vilka åigärder som bör genomföras i de byggnader där det är mest angeläget med förbättringar. Enligt planverket är det emellertid svårt att centratt göra en enkel mall för avgränsning av besiktningsvärda bebyggelse-kategorier. Planverket har därför förestagit att det skutte ankomma på kommunerna att avgöra vilka bebyggelseområden som i första hand bör bli föremål för en obligatorisk besiktning. Kommunernas skyldighet att utföra denna besiktning skatt enligt förslaget skrivas in i tagen om kommunal energiplanering.

Remissinstanserna har i allmänhet varit kritiska mot planverkels uppfattning att besiktningsverksamheten skall vara obligatorisk för fastighetsägarna. Det stora flertalet remissinstanser instämmer emellertid i planverkets uppfaltning att en teknisk besiktning av byggnader är en förutsättning för att man skatt få till stånd de lämpligaste energisparande åtgärderna i de byggnader där det är mest angeläget. Många remissinstanser förordar därför en besiktningsverksamhet i kommunal regi som har karaktären av teknisk rådgivning lill fastighetsägarna. Remissinstanserna tUlstyrker också i allmänhet förslaget att det bör ankomma på kommunen att bedöma vilka byggnader och bebyggelseområden som i första hand skall 11 del av denna service. Flera remissinstanser pekar emellertid på att kunskapen är begränsad när del gäller frågan hur besiktningar bör genomföras och vilka bebyggelsetyper som i första hand bör besiktigas. De förordar därför att man avvaktar

Prop. 1977/78:76 37

med att bygga upp en stor administrativ apparat. Flera remissinstanser föreslår i stället en försöksverksamhet som bör kunna ge den erforderiiga kunskapen.

En del remissinstanser föreslår någon form av krav på "energideklaration" för fastigheter. Tanken är därvid alt sådana deklarationer skatt ge underiag för kommunala bedömningar av vilka byggnader som förbmkar onormalt mycket energi.

Med hänvisning till remissutfallet har planverket i sin slutliga rapport föreslagit att ett större ansvar bör läggas på fastighetsägarna och all fastighetsägarna själva skatt ta initiativ till att planera och genomföra energisparåtgärderna. Deras initiativ bör stödjas genom kvalificerad leknisk rådgivning och besiktning av byggnader som bör syfta titt att ge faslighets-ägarna råd, anvisningar och rekommendationer om vilka tekniska åtgärder som bör vidtas för att en bättre energihushållning skall uppnås.

Planverket har, somjag tidigare har nämnt, föreslagit att kommunerna bör upprätta energisparprogram även för byggnader där fastighetsägarna inte tar några egna initiativ. För att kommunema härvid skall kunna göra riktiga prioriteringar anser verket att en översiktlig inventering av bebyggelsen torde det vara praktiskt att genomföra dessa inventeringar i tre steg. Det första bör avse flerbostadshus, det andra lokaler och industrins byggnader och det tredje småhus. Därmed anser verket att tittgängliga resurser kan utnyttias raiionelli och att de erfarenheter som man llr kan utnyttias successivt.

Jag delar uppfattningen att en väl utbyggd teknisk rådgivning och hjälp med besiktning av fastigheter har avgörande betydelse för möjlighelen att genomföra energisparprogrammet. Som jag tidigare nämnt delar jag också uppfattningen att ett obligatorium gentemot fastighetsägarna är onödigt och förordar i slättet ett stöd titt kommunema för att möjliggöra en snabb utbyggnad av en kommunal service i form av teknisk rådgivning och hjälp med besiktning av fastigheter. Jag delar planverkets uppfattning att det bör ankomma på kommunema att avgöra i vilken turordning som hjälp med besiktning av fastigheter skall erbjudas.

Jag vill i sammanhanget erinra om att riksdagen våren 1977 beslöt att avsätta medel till en undersökning av byggnadsbeståndets kvalitet från energisynpunkt (prop. 1976/77:107 s. 43, CU 1976:32 s. 20, rskr 244). Undersökningen ulförs av slatens institut för byggnadsforskning och syftar till att ge en bättre uppfattning om hur byggnader för olika ändamål, från olika epoker och med olika byggnadssätt är beskaffade från energisynpunkt. Bl. a. resultaten från denna undersökning, från övrig forskning och från den s. k. EPD-verksamheten, som finansieras inom energisparsiödets ram och som bl. a. bedriver verksamhet med besiktning av byggnader ur energisynpunkt, bör ge ny kunskap och vägledning för bedömningen av hur besiktning och teknisk rådgivning bör utformas mer i detalj. Jag finner att riksdagens beslut redan har tillgodosett de önskemål som flera remissinstanser har framfört angående försöksverksamhet med besiktning av fastigheter. Jag finner också

Prop. 1977/78:76 38

att det inte finns någon anledning att i detta sammanhang närmare beröra de mer detaljerade synpunkter på besiktningen som framförs av planverket och som närmast har karaktären av allmänna råd för besiktningsverksamheten.

Jag delar uppfattningen i planverkets rapport att den tekniska besiktningen av byggnader är ett viktigt led i den kommunala planeringen. Somjag tidigare framhållit delar jag Kommunförbundets uppfaltning att någon lagstiftning som reglerar kommunernas ansvar för de här frågorna inte behövs.

Jag övergår nu till att behandla frågan om hur den lekniska rådgivningen kan organiseras och genomföras i kommunerna och börjar då med en beskrivning av hur frågor om energiplanering i byggnader i dag hanteras i kommunerna.

F.n. lämnas'ansökningar om energisparstöd till kommunernas förmedlingsorgan. Efter besiktning och viss prövning vidarebefordrar kommunerna ansökningshandlingarna med eget yttrande till länsbostadsnämnden där slutlig granskning av låne- och bidragsbelopp görs och beslut fattas. Den sökande meddelas beslut från länsbostadsnämnden. Ansökning om byggnadslov för energisparåtgärder som är byggnadslovsplikliga prövas av kommunens byggnadsnämnd - de fiesta typerna av åtgärder av tiänsteman hos nämnden med stöd av delegation från nämnden.

1 många kommuner görs den tekniska prövningen i låne- och bidragsärendena av byggnadsnämndens personal. Granskningen av låne- och bidragshandtingar samt byggnadstovshandtingar kan ske samtidigt. Förbesiktning av byggnader kan kombineras med rådgivning om lämplig teknisk och utseendemässig utformning av t. ex. utvändig isolering, fasadskikt m. m. Beslutet om byggnadslov kan då i praktiken fattas samtidigt med att lånehandtingar översänds titt länsbostadsnämnden för slutlig handläggning. Den byggande är därefter enligt gällande regler tvungen att avvakta länsbostadsnämndens beslut innan han får påbörja arbetena trots att besked om byggnadslov lämnats och även i de fall inga tvivel behöver råda om att föreslagna åtgärder är låne- och/etter bidragsberättigande.

Planverket har i sin slutliga rapport framhållit att det är önskvärt att samordna de båda ansökningsförfarandena för att underlätta för den enskilde och för alt effektivisera hanteringen av ärendena. En sådan samordning hämmas enligt verket av att ärendena skall handläggas av två olika kommunala förvattningar och av att låne- och bidragsärendena slutligt skall prövas av länsbostadsnämnden. 1 och med alt förmedlingsorganet normalt gör en teknisk prövning och en rimlighetsbedömning av befintliga konstruktioner fordras ofla en förbesiklning av sakkunnig personal. Eftersom dessutom inte alla energibesparingsåtgärder fordrar byggnadslov, utförs ofta den tekniska prövningen hos förmedlingsorganet av dess egna tekniker. Formellt avser byggnadsnämndens och förmedlingsorganets tekniska prövningar alltså olika aspekter på samma tekniska konstruktion. Planverket har vidare framhållit att en integrering av byggnadslovs- och låneprövningen är

Prop. 1977/78:76 39

önskvärd. Enligt verkets mening visar erfarenheter från kommuner som prövat detta alt det är möjligt att åstadkomma en relativt snabb och smidig handläggning inom kommunen.

Jag delar planverkets uppfaltning att del är angeläget att det stattiga finansiella stödet titt energisparåtgärder kan inordnas i ett enkelt system som gör all hanieringen av såväl energisparstödet som byggnadstovsgransk-ningen kan ske utan besvärande tidsutdräkt. Enligt planverkets förstag bör kommunen också anförtros uppgiften att fatta beslut i vissa låne- och bidragsärenden. Jag ser positivt på detta förslag och kommer att efter fortsatta överväganden lägga fram förstag i frågan.

Planverket har föreslagit att besiktningsverksamheten skall knytas till byggnadsnämnderna. Förslaget har tillstyrkts av de remissinstanser som har behandlal frågan. Jag finner dock ingen anledning att ta ställning i denna fråga utan förutsätter att varje kommun finner den lösning som passar dess organisation och förutsättningar bäsl. Jag ulgår därvid från alt kommunerna kommeratt organisera sin verksamhet så att den enskilde i normala falt skall behöva vända sig enbart titt en instans och att erforderlig samordning sker inom den kommunala organisationen. De energisparkommittéer som många kommuner har organiserat kan här fylla en viktig uppgift. Jag vitt i detta sammanhang också framhålla att kommunerna kan rekrytera personat för denna besiktningsverksamhet på olika sätt. Som ett komplement till egen anställd personal kan det visa sig motiverat alt engagera annan teknisk expertis.

Jagövergårnutitlatibehandla vissa frågor om tillsy n av byggnadsarbeten och om periodisk tillsyn av installationer som har betydelse för energihushållningen.

För byggnadslovspliktiga åtgärder som avser nybyggnad, rivning av byggnad eller ändring av byggnad skall del enligt 61 S byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt 1972:776, ändrad senast 1977:22), BS, finnas en av den byggande utsedd ansvarig arbetsledare. Denne utövar fortlöpande ledning och tillsyn över arbetet och svarar för att det fullgörs på behörigt sätt. Det ankommer på arbetsledaren att göra föreskrivna anmälningar till byggnadsnämnden och andra myndigheter. Han skall också närvara vid de besiktningar som byggnadsnämnden föreiar. 1 paragrafen uppställs vissa krav på den ansvarige arbetsledaren. Att denne uppfyller kraven prövas normalt av byggnadsnämnden. Statens planverk kan dock generellt godkänna viss person som ansvarig arbetsledare för visst slag av arbete och för viss tid. Byggnadsnämnden kan medge undantag från kravei på ansvarig arbetsledare om nämnden beträffande arbete av ringa omfattning finner att särskild arbetsledare inte erfordras.

Enligt 64 § BS ankommer det på byggnadsnämnden att öva tillsyn över byggnadsföretag som fordrar byggnadslov. Nämnden får verkställa de besiktningar som behövs för detta. Byggnadsnämnden har också rätt att besiktiga byggnadsföretag, som inte kräver byggnadslov. Besiktning torde

Prop. 1977/78:76 40

emellertid i sådana fatt, enligt vad planverket anför i slutrapporten, endast undantagsvis kunna företas, bl. a. på grund av brisiande personalresurser.

I sin slutUga rapport har planverket framhållit att det är nödvändigt för samhället att de åigärder för vilka lån och bidrag beviljats verkligen genomförs och att detta sker på rätt sätt så att avsedd funktion erhålls. Verket anser därför att samhället måste öva viss tillsyn över mera väsentliga åtgärder som vidtas för att spara energi i byggnadsbeståndet och för vilka statligt stöd utgår. Verket föreslår därför en sådan ändring i 61 § BS, att ansvarig arbetsledare skall utses också för ändringsarbeten som inte fordrar byggnadslov i de fall arbetena avsevärt påverkar byggnads energihushållning. Därtill föreslås planverket ett tillägg titt 64 § BS så att det i dessa fall skall ankomma på arbetsledaren att avsyna arbetet och tämna byggnadsnämnden skriftligt bevis om detta.

Planverkels förstag att ansvarig arbetsledare skatt utses för sådana icke byggnadslovsplikliga ändringsarbeten som avsevärt påverkar en byggnads energihushållning innebär en principiell nyhet på så sätt att den ansvarige arbetsledaren skall utföra en självständig kontroll.

Den förestagna ordningen torde förutsätta regler som ålägger den byggande att ge in en beskrivning av tilltänkta arbeten till byggnadsnämnden så att underlag finns för de bedömningar nämnden har att göra enligt 61 § BS. Åtskilliga av de åtgärder som omlällas av sparplanen torde vara sådana att enligt gällande bestämmelser förulsättningar för undantag från kravei på ansvarig arbetsledare föreligger. Det är enligt min mening inte möjligt att nu överblicka konsekvenserna av föistaget som för övrigt har anknyining till verkets förslag om utvidgad byggnadslovsplikt, titt vilket jag återkommer senare. Båda dessa förstag kommer att remissbehandlas innan slutlig ställning tas till eventuella lagändringar.

Frågan om periodisk tillsyn med hänsyn till energihushållningens krav har behandlats i energisparkommilténs betänkande - Inspeklion av byggnaders eldningsantäggningar, I betänkandet har föreslagits att byggnadsnämnden skall öva tillsyn över byggnads eldningsanläggning och, om det uppdagas brist hos anläggningen som medför oksätig bränsleförbmkning, ålägga byggnadens ägare att undanröja bristen. Övriga föreskrifter för genomförande av en obligatorisk besiktning skall enligt förslaget utfärdas av statens planverk. I betänkandet har föreslagits att alla oljeeldade pannanläggningar, för vilka sotningsplikt föreligger och som förbmkar mer än 3 m olja per år, skall omfattas av den obligatoriska besiktningen och alt besiktningarna i princip skall ombesörjas av sotningsväsendet. Förslag lill ändringar i BS för att genomföra detta läggs fram i betänkandet. Sålunda föreslås att tillägg till underhåltsregterna i 50 § BS så att där föreskrivs att byggnads eldningsanläggning skall hållas i sådant skick att tåg bränsleförbrukning uppnås. Titt detta föreslås att en bestämmelse om tillsyn av eldningsanläggning tas in i BS som 65 §.

Flertalet remissinstanser har ställt sig tveksamma lill förslaget eller helt

Prop. 1977/78:76 41

eller delvis avstyrkt detta. Bl. a. med hänvisning litl osäkerheten med avseende på såväl kostnaden som energispareffekten förordar många remissinstanser i stället en försöksverksamhet. Några remissinstanser anser att obligatorisk besiktning bör omfatta endasl slora eller medelstora anläggningar medan andra anser att det är i de små pannorna som de bästa resultaten kan uppnås. Många instanser framhåller att lika goda resultat bör kunna uppnås på frivillig grund. En rad remissinstanser påpekar att den föreslagna inspektionen bör utvidgas till att gälla även andra komponenter i byggnadens energisystem. Många remissinstanser framhåller att besiktning av och åtgärder i själva eldningsanläggningen har relativt liten betydelse i förhållande lill vinsterna med att övervaka drift och skötsel i hela värme- och ventilationssystemet.

I sin slutrapport har planverket lagl fram ett förslag om periodisk tillsyn vilket sträcker sig längre än energisparkommilténs förslag. Verkels förslag innebär att 50 § BS kompletteras med krav på alt byggnad skall underhållas så att försämrad energihushållning inte uppkommer. Verket har därtill framhållit alt flera av de uppvärmnings- och ventilationsanläggningar, på vilka det genom 44 a § BS och tillämpningsföreskrifterna i SBN ställs krav i syfte att spara energi, är beroende av fortlöpande underhåll för att anläggningarna skall fungera på avsett vis. Med hänsyn till detta förordar planverket att förslaget om underhållsskyldighet i 50 § kompletteras med ett krav på att byggnadsnämnden skall öva tillsyn över sådana installationer för uppvärmning, ventilation och varmvattenförsörjning som är av väsentlig betydelse för byggnadens energihushållning. Reglerna om tillsyn bör enligt verket las in i BS som 65 §. Enligl förslaget bör det ankomma på planverket att efler samråd med berörda myndigheter meddela erforderiiga tillämpningsbeslämmelser. Beträffande tillsynsverksamheten anser planverket att det kan övervägas alt införa samma förfaringssätt som gäller i fråga om hissar, dvs. att byggnadsnämnden i egenskap av tillsynsmyndighet skall anlita biträde av riksprov-plats för tillsynens utövande. Planverkets förslag är inte remissbehandlat.

Jag delar planverkets uppfattning om den mycket stora betydelse som ett riktigt underhåll har för energihushållningen. Genom utbildnings- och informationsinsatser bör fastighetsägarna göras uppmärksamma på den stora ekonomiska betydelsen härav. Jag förutsätter, att den verksamhel med frivillig pannbesiktning som nu pågår kommer att fortsätta och finner det naturUgt om utvecklingen går mot ett engagemang från sotningsväsendet i vissa enklare besiktningsåtgärder för oljeeldade villapannor. Jag kommer i det följande att ta upp frågan om ändring i underhåtlsbestämmetserna i 50 ij BS. Mot bakgrund av vad jag har anfört i det föregående finner jag inle skäl att nu förorda en obligatorisk besiktning i de hänseenden som har föreslagits i energisparkommilténs betänkande och av planverket. Jag är emellertid beredd att om så skutte visa sig motiverat, senare framlägga förslag om obligatorisk periodisk besiktning av den typ som planverket förestår.

Prop. 1977/78:76 42

1.3.5 Ansvarsfördelning inellan stat och kommun

Som jag redan har framhållit bör kommunerna svara för energisparprogrammets genomförande. Ansvaret för den totala överblicken över programmets genomförande, fördelningen av resurser regionalt och över tiden samt bedömningar av behovet av ytterligare åtgärder för programmets genomförande måste dock ligga på statlig nivå.

Flera statliga myndigheter har ansvarsområden som berörs av energisparprogrammets genomförande. Bostadssiyrelsen och statens induslriverk ansvarar för energisparstödet till byggnader. Bostadsstyrelsen ansvarar även för de kommunala bostadsbyggnads- och saneringsprogrammen. Industriverket ansvarar även för energisparstödet lill industrins processer m. m. och för bl. a. prognos- och utredningsverksamhet inom energiområdet. Industriverket har vidare det centrala myndighetsansvaret i frågor i anslutning till lagen om kommunal energiplanering. Statens planverk har att utarbeta föreskrifter och allmänna råd till BS och har därmed ansvar för att följa utvecklingen och i lämplig form förmedta ny teknisk kunskap lill kommunerna. Statens råd för byggnadsforskning har också ett ansvar att löpande tillhandahålla lättförståeliga sammanfattningar av forskningsresultat rörande teknik och ekonomi för energisparande åtgärder i befintliga byggnader. Arbetsmarknadsstyrelsen hardet övergripande ansvaret för arbetsmarknadspolitikens genomförande och skolöverstyrelsen del övergripande ansvaret för genomförande av den nödvändiga utbildningen.

Ett program av den omfattning som jag här har föreslagit måste genomföras på ett smidigt sätt. Del är därför angeläget att kommunernas arbete med genomförandet av energisparprogrammet så långl möjligt underiättas genom hjälp och rådgivning från berörda stattiga myndigheter. Samtidigt är det självklart att yiss redovisning bör ske från kommunerna om statsmakterna skall kunna följa energisparprogrammets genomförande och vidta de ändringar som efter hand kan visa sig nödvändiga.

Planverket förestår i sin sluttiga rapport att verket ges i uppdrag att utfärda erforderiiga råd och anvisningar för upprättande av kommunala handlingsprogram för energihushållning i befintlig bebyggelse samt att verket i samråd med bostadssiyrelsen, slatens induslriverk och Kommunförbundet skall utarbeta råd och anvisningar för besiktningsverksamhetens praktiska uppläggningoch administrativa genomförande. Kommunförbundet och flera kommuner har i sina remissvar på planverkets preliminära rapport bestämt motsatt sig alt ett statligt verk skulle fl i uppdrag att utarbeta anvisningar för den kommunala planeringen. Flera remissinsianser tillstyrker dock förslaget att en central myndighet skall utarbeta erforderiiga råd och anvisningar för såväl handlingsprogrammet som besiktningsverksamheten.

I sin slutliga rapport har planverket föreslagit att det llrankomma på verkei att i samråd med bl.a. bostadsstyrdsen, industriverket och Kommunförbundet utarlDeta råd och anvisningar till vägledning för kommunernas

Prop. 1977/78:76 43

planering för energisparande i byggnader.

Jag delar uppfattningen alt det är angeläget att snabbt få fram riktlinjer som främjarenheiliga redovisningar av det planeringsunderlag som kommunerna tar fram. Jag finner det också ytterst angeläget att ny kunskap som efterhand kommer fram meddelas kommunema i lämplig form och erinrar i detta sammanhang om planverkets ansvar att utge föreskrifter och allmänna råd till BS. Det ankommer självfallet på kommunerna att själva beslula om uppläggningen av den egna verksamheien mot bakgrund av den kunskap som på detta och andra sätt tillförs dem.

Jag är inte beredd att nu gå närmare in på den ordning i vilken de berörda statliga myndigheterna bör samarbeta för att genomförandet av energisparprogrammet skall löpa så smidigt som möjligt. Som jag har nämnt harjag för avsikt att i annat sammanhang föreslå regeringen alt tillsätta en särskild delegation inom regeringskansliet med uppgifl att svara för den nödvändiga samordningen mellan berörda myndigheters insatser. Delegationen avses också få viktiga uppgifter i samband med utvärderingen av energisparprogrammet.

1.3.6 Siöd UU koinmunerna

Planverket har i sin sluttiga rapport förestagit alt bidrag skall utgå titt kommunal planering för energisparåtgärder i befintlig bebyggelse enligt principer liknande de som nu gäller för stöd till kommunal översiktsplanering. Verket uppskattar att ett belopp om 10 milj. kr. per år behöver ställas till förfogande för delta ändamål under de närmaste tre budgetåren.

Efter samråd med chefen för kommundepartementet vilt jag anföra följande.

Stöd bör utgå till kommunema i syfte att möjliggöra sådana kommunala insatser som jag i det föregående har diskuterat. Jag delar dock inte planverkets uppfattning att ett behovsprövat stöd för planering bör utgå till vissa kommuner enligt de principer som nu gäller för stöd lill kommunal översiktsplanering. Sådant stöd har beviljats bl. a. till kommuner med från nkssynpunkl angelägna och/eller för kommuner särskilt resurskrävande projekt.

Planverket har i sin preliminära rapport föreslagit all den obligatoriska besiktningen bör finansieras med skattemedel men att den frivilliga besiktningen bör finansieras med avgifter under förutsättning att dessa kan hållas på en rimlig nivå. Avgiften bör enligt verket täckas av lån och bidrag till förbättringsåtgärder.

Flertalet remissinstanser delar verkels bedömning. Några remissinstanser framhåller att besiktningen litl slor del bör kunna bekostas av andra än stat och kommun, efiersom den i allmänhet är lönsam för fastighetsägaren. Höjning av energiskatten föreslås av naturvårdsverket som ett medel att finansiera besiklningskostnadema. 1 sin slutUga rapport har planverket

Prop. 1977/78:76 44

föreslagit att besiktningen skall finansieras av statsmedel.

Det är en samhällelig angelägenhet att den frivilliga besiktningsverk-samhel som jag har förordat verkligen kommer till stånd. Jag föreslår därför att ett generellt stöd skall utgå lilt alla kommuner för deras insatser i energisparverksamhelen totalt selt. Den mesl kostnadskrävande delen härav är råd- och serviceinsatserna. Slödel bör lills vidare fördelas av regeringen mol bakgmnd av redovisningen från kommunerna av deras nuvarande och planerade insatser för rådgivning och service. Stödet bör förenas med villkor om viss redovisning som kan ligga till grund förden statliga planeringen inom delta fält.

Jag anser att det statliga stödet bör kombineras med viss avgiftsfinansiering. Avgift bör sålunda tas ut för tesiklning där den resulterat i energisparåtgärder. Därvid bör enligt min mening avgiften, inom ramen för kommunens kostnad för besiktningen, bestämmas så att den står i proportion titt sparåtgärdernas omfattning. Det ankommer emellertid på kommunerna att själva fatta beslut i denna fråga. Avgift för besiklning bör kunna inräknas i låne- och bidragsunderiaget. Utöver de två nämnda finansieringskällorna står det självfallet kommunerna fritt att själva tillskjuta de egna medel de finner motiverade.

Planverket har i sin preliminära rapport uppskattat besiktningskostnaderna till 500 milj. kr. Uppskattningen gmndas på antagandet att 75 96 av alla bostäder byggda före 1960 samt lika stor volym av lokaler skall besiktigas inom ramen fören obligalorisk besiklning. Besiktningen beräknas i bostäder la ca 4 timmar i anspråk per enbostadshus. För flerbostadshus tUlkommer 15 minuter per lägenhet. För lokaler beräknas besiktningskostnaden uppgå till halva besiktningskostnaden för motsvarande byggnadsvolym i bostäder. Kostnaden för besiktning har uppskattats lill ca 100 kr./tim. Med dessa fömtsättningar har planverket beräknat att kostnaderna för besiktningen skulle uppgå till ca 100 milj. kr. per år under 5 år.

Remissinstanserna har genomgående påpekat alt kostnaden är alltför lågt räknad. Verket har enligt remissinslansemas uppfattning kraftigt underskattat timkostnaden och tidsålgången för varje besiktning. Till detta kommer att viss del av besiklningsverksamhelen kan utföras med gott resultat endast under de sju eller åtta kallaste månaderna under året.

Jag har tidigare anfört att energisparverksamheten kommer att byggas upp successivt underde närmaste budgetåren. En orsak härtill är alt det inte finns förutsättningar för att redan från början åstadkomma en fullt utbyggd råd-och serviceorganisation. Å andra sidan räknar jag med att avgiftssättning sannolikt inle kommer att vara genomförd under budgetåret 1978/79. Med hänsyn härtill uppskattar jag ett behov av statsbidrag för budgeiåret 1978/79 lill ca 60 milj. kr. Jag kommer alt förestå regeringen att i budgetpropositionen för budgetåret 1978/79 uppföra medel i enlighet med vad jag sålunda har anfört.

Jag kommer sedermera och i annat sammanhang att föreslå den förändring

Prop. 1977/78:76 45

av energisparförordningen som erfordras för att avgifter för besiktning skatt 11 inräknas i låne- och bidragsundertaget.

1.3.7 Andringar i byggnadslagsiiflningen

iag har lidigare redovisat planverkels förstag lill ändringar i byggnadslagstiftningen såvitt gäller tillsyn och besiktning av byggnadsarbeten och periodisk besiktning av installationer. Planverket har också föreslagit vissa ändringar i BS:s regler om krav på byggnader och dess regler om byggnadslov.

Bestämmelser om byggande flnns i 5 kap. (35-37 SS) BS. I 388 SS BS, som avser nybyggnad, finns bl. a. grundläggande allmänt formulerade bestämmelser om byggnads yttre och inre utformning. I 48 a och 49 SS BS regleras vilka krav som slätts i samband med ändringsarbeten. De allmänt formulerade kraven i BS kompletteras av detaljerade föreskrifter, råd och anvisningar, utfärdade av statens planverk och införda i Svensk Byggnorm (SBN).

Genom ändring i BSår 1975 infördes en ny paragraf, 44 a S BS, enligt vilken byggnad skall utföras så att den möjliggör god värmehushållning. Samtidigt ändrades 48 a S BS så att kravet beträffande värmehushållning gäller även vid sådan ändring av byggnad som enligt 75 § b)-0 BS är hänföriig till nybyggnad. Kravei omfattar dock endast de delar av byggnaden som berörs av ändringen och endast i den omfattning som erfordras för att dessa delar skall uppfylla skäliga anspråk på god värmehushållning. 1 samband med ändring av byggnad kan enligt 48 a § BS andra stycket ställas krav i vissa avseenden även beträffande de delar av byggnaden som inle berörs av ändringen. Sålunda skall i byggnadens övriga delar sådana brister undanröjas som avser hållfasthet, brandsäkerhet eller sanitära förhållanden och som innebär så avsevärda olägenheter att de inte skäligen kan godtas. Värmehushållningen omfaltas således inte av 48 a S BS andra stycket.

149 S BS anges vilka krav som skatt ställas vid sådana ändringsarbeten som inle äratt hänföra titt nybyggnad. Fördessa arbeten gällerali bestämmelsema i 38-48 SS BS skall äga moisvarande tillämpning i fråga om de delar av byggnaden som berörs av ändringsarbetena. Införandet av 44 a S BS medförde att kravet på god värmehushållning skall uppfyllas också vid dessa ändringsarbeten. Enligt 49 S BS gäller nybyggnadskraven i princip i full ulsträckning. Byggnadsnämnden kan emellertid enligt paragrafens andra siycke medge undantag från nybyggnadskraven där detta påkallas av omständigheterna och inte medför brandfara eller olägenhet i sanitärt avseende eller eljest. Någon särskild inskränkning i möjligheterna att medge undantag från kraven på god värmehushållning finns således inte.

Planverket har i sina rapporter förestagit att begreppet värmehushållning skall bytas ut mot begreppet energihushållning, eftersom detta har en vidare syftning än värmehushållning och bätlre återger vilka egenskaps-

Prop. 1977/78:76 46

krav som bör ställas på byggnader. Jag delar planverkets uppfattning och förordar att 44 a och 48 a S§ BS ändras i enlighet med verkets förslag. 1 fortsättningen använder jag därför begreppet energihushållning.

1 sin preliminära rapport har planverket föreslagit komplettering av 48 a S andra stycket BS så att brister från energihushållningssynpunkt i de delar av byggnaden som inte berörs av ändringsarbeten skall åtgärdas, om bristerna innebär så avsevärda ölägenheter att de inte skäligen kan godtas. I fråga om mindre genomgripande ändringsarbeten, dvs. sådana som avses i 49 § BS, har planverket föreslagit den ändringen att undantag från nybyggnadskravet inte skall få göras om det kan medföra bristfällig energihushållning.

De i den preliminära rapporten föreslagna ändringama av 48 a § och 49 § BS har godtagits av de flesta remissinstanserna.

Planverket har i slutrapporten föreslagit ändringar i 48 a § andra stycket och 49 § BS som går längre än förslagen i den preliminära rapporten. Det slutliga förslaget innebär all bestämmelserna kompletteras så att kravet på god energihushållning i 44 a § BS i samband med ändringsarbeten skall beaktas i skälig omfallning beiräffande hela byggnaden. Således menar verket att ombyggnad av en del av byggnaden bör leda till krav på att resten av byggnaden i skälig omfattning åtgärdas från energisynpunkt.

Nuvarande regler när det gäller att beakta energihushållningsfrågan i samband med ändringsarbeten tar ,som jag har nämnt sikte endast på de delar av byggnaden som berörs av ändringen. Det är naturligtvis rimligt att kräva att de ändringsåtgärder som ändock vidtas utförs så att de i skälig omlättning uppfyller krav på god energihushållning. Ofta torde merkostnaden för att uppfylla dessa krav vara välmoiiverad från fastighetsekonomisk synpunkt. Som skäl för förslaget att införa krav på god energihushållning beträffande byggnaden i dess helhet har planverket framhållit att det av ekonomiska skäl och med hänsyn till dem som utnyttjar byggnaderna kan vara lämpligt och även angelägel att byggnadsåtgärder vidtas vid ett och samma tillfälle. Till de av planverket anförda skälen kan naturligtvis läggas ett allmänt Intresse av att åstadkomma begränsningar av energiålgängen. Somjag tidigare har anfört är del emellertid också av vikt att invesleringsresurserna i möjlig mån sätts in där de kan beräknas ge största möjliga uibyle. Om man inför en generell regel med krav på uppmstning från energihushållningssynpunkl i alla byggnader som av något skäl blir föremål för ombyggnad i en del av byggnaden, kan detta komma att motverka en ändamålsenlig användning av tillgängtiga resurser. Det kan också leda titt ett motstånd mot att vidta i övrigt erforderliga ändringar av byggnader. Jag vill med hänsyn till vad jag nu har anfört inte förorda alt de i slutrapporten föreslagna ändringarna i 48 a S andra stycket och 49 S BS genomförs.

Den i planverkets prelirninära rapport föreslagna ändringen av 48 a S BS är av annan karaktär. Detta förslag innebär att fastighetsägaren samtidigt som han ändock skatt vidta ändringsåtgärder av sådan art att de är att hänföra till nybyggnad också i de av ändringen ej berörda delarna av byggnaden skall

Prop. 1977/78:76 47

Den i planverket preliminära rapport föreslagna ändringen av 48 a § BS är av annan karaktär, Detta förslag innebär alt fastighetsägaren samtidigt som han ändock skall vidta ändringsåtgärder av sådan art att de är att hänföra till nybyggnad också i de av ändringen ej berörda delarna av byggnaden skall åtgärda sådana brister avseende energihushållningen som ärså avsevärda alt de inte skäligen kan godlas. Det rör sig här om energihushållningsåtgärder som regelmässigt är välmotiverade från såväl allmän som fastighetsekonomisk synpunkt. Merparten av de åtgärder som kan komma ifråga enligt den föreslagna regeln är enligt min mening så gmndläggande att de bör genomföras relativt snart och då också utan samband med andra ändringsåtgärder. Stimulansåtgärder för energisparande och information bör i dessa fall vara en mer ändamålsenlig väg att förmå fastighetsägare att åtgärda denna lyp av brister. 1 många byggnader är det dessutom angeläget, från såväl allmänna som faslighetsekonomiska utgångspunkter, att dessa åtgärder vidtas i samband med mer omfattande energihushållningsålgärder. Jag vill med hänvisning till vad jag här har anfört inte förorda att planverkets förslag i den preliminära rapporten genomförs.

När det gäller sådana ändringsarbeten som omfattas av 49 S BS instämmer jag i tanken i planverkets preliminära rapport, att några slörre avvikelser från nybyggnadskraven på god energihushållning inte bör medges. Huvudregeln i 49 S BS är som nämnts att nybyggnadskrav skall ställas beträffande de delar av byggnaden som berörs av ändringen. Kraven är således i princip strängare än när det gäller ändringsarbeten som omfattas av 48 a § BS, där nybyggnadskraven skall uppfyllas i skälig omfattning. De strängare kraven i 49 S BS modifieras emellertid av bestämmelsen att byggnadsnämnden äger medge undantag. Även i fortsäitningen ärdel naturligtvis nödvändigt att kravnivån i vissa fall kan modifieras också när del gäller energihushållningen. Man torde som regel kunna utgå från alt byggnadsnämnderna använder möjlighelen att medge undantag till att utiämna den skillnad i fråga om krav som finns mellan ändringsarbeten som är att hänföra titt nybyggnad och andra ändringsarbeten. Det är enligt min mening dock inte troligt att byggnadsnämnderna med stöd av 49 S BS andra stycket medger några större avvikelser från energihushåtlningskraven. På gmnd av vad jag nu haranfört finner jag inte skäl att förestå någon ändring av paragrafen.

Jag övergår nu titt att behandla planverkels förslag om underhåll-och förbättringsåtgärder. Enligt 50 § BS skall byggnad underhållas så, att hållfastheten inte äventyras samt brandfara, sanitär olägenhet eller vanprydnad inte uppkommer. 1 prop. 1977/78:50 om ändring i BS föreslås paragrafen kompletterad med en bestämmelse som innebär all anordningar för avfallshantering skall hållas i slånd.

Energisparkommittén har i sitt betänkande - Inspeklion av byggnaders eldningsanläggningar - föreslagit att i 50 § BS skall föreskrivas att byggnads eldningsanläggning skall hållas i sådant skick att låg bränsleförbmkning uppnås. Som jag har redovisat i det föregående har planverket i både den

Prop. 1977/78:76 48

preliminära och den slutliga rapporten föreslagit längre gående underhålls-krav. 1 den preliminära rapporten har verket sålunda föreslagit införande av krav på att byggnad skall underhållas så att bristfällig energihushållning inte uppkommer. I sin slutliga rapport har verket föreslagit en komplettering av 50 § BS med krav på att byggnad skall underhållas så att försämrad energihushållning inte uppkommer. I båda rapporterna har planverket dessulom föreslagit en ny bestämmelse, 50 a § BS, som innebär att det allmänna, även när fastighetsägaren inte tar initiativ till någon ändring av byggnaden, skall kunna kräva att brister från energihushållningssynpunkl blir avhjälpta.

Verkei framhåller i rapporterna att den föreslagna ändringen i 50 § BS gör det möjligt att ålägga fastighetsägare alt se titt att installationer och klimatskärm fungerar på avsett sätt även från energisparsynpunkt. Enligt verket får emellertid de föreslagna underhåltskraven till en början begränsad räckvidd, eftersom instaltationer och ktimatskärm inte behöver ges högre kvalilet än de hade när huset byggdes. I sin slutrapport framhåller planverket också att underhållskravet på längre sikt blir av väsentligt större betydelse i och med alt nya byggnader ulförs enligt kraven på god energihushållning i 44 a § BS.

Planverkets förslag i den preliminära rapporten om underhållskrav har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Några invändningar mot verkets tolkning av den förestagna bestämmelsens räckvidd har inte framförts.

Om underhållsreglerna i byggnadslagstiftningen mera allmänt skall anknytas till de egenskapskrav som samhället ställer på byggnader är en fråga som övervägs i arbetet på en ny byggnadslagstiftning. Det är emellertid uppenbarl att många av de energihushållningsegenskaper som tillförs en byggnad snart går föriorade om de inte vidmakthålls genom underhållsåtgärder. Med hänsyn till den särskilda vikt som energihushållningsfrågorna har anser jag, att del här aktuella förslaget kan bedömas utan att därmed ställning tas i principfrågan. Jag anser därför, i likhet med planverket, att kraven beiräffande god energihushållning nu bör kompletteras med en underhållsskyldighet. Denna skyldighet bör emellertid inte beslämmas på del sätt som planverket har föreslagit. Underhållsbeslämmelsen måste utformas med beaktande av att några krav från energihushållningssynpunkt på byggnaders utförande inte fanns förrän 44 a § BS trädde i kraft den 1 januari 1976. 1 BS -46 § andra styckei 1. - finns visseriigen sedan lång tid tillbaka krav på värmeisolering, men detta krav tar närmast sikte på att byggnader skall vara utförda så att de bereder möjlighet till trevnad och god hygien.

När det gäller byggnader, för vilka byggnadslov har meddelats efter den 1 januari 1976 och som således är utförda i enlighet med bestämmelsen om god värmehushållning i 44 a § BS. finner jag det befogat och rimligt att införa en underhållsskyldighet som innebär att byggnadens egenskaper från energihushållningssynpunkt skall vidmakthållas i skälig utsträckning. Detsamma

Prop. 1977/78:76 49

bör gälla i fråga om byggnader som har tovgivits före den 1 januari 1976 i de delar av byggnaden för vilka krav enligt 44 a § BS har ställts på gmnd av bestämmelserna i 48 a § BS eller 49 § BS, dvs. byggnader på vilka ändringsarbeten har utförts efter den 1 januari 1976.

Byggnad för vilken byggnadslov har beviljats före den I januari 1976 är, som jag har nämnt, utförd utan att några krav från samhällets sida har kunnat ställas i fråga om energihushållningen, dock med undantag för sådan del av byggnaden som efter denna tidpunkt har blivit föremål för ändringsarbeten. Som planverket har framhållit llr en underhållsregel begränsad effekt när det gäller äldre byggnader. Man måste enligt min uppfattning också hålla i minnet att en stor det av detta byggnadsbestånd måste förbättras i fråga om energihushåtlningsegenskapema. De energihushållningsåtgärder som bör komma till stånd i byggnadsbeståndet innebär som regel ändringsarbeten och skall utföras med beaktande av bestämmelsen i 44 a S BS. Detta medför att åtgärderna efterhand som energisparprogrammet genomförs kommer att omfattas av den underhållsplikt som jag nyss har förordat. Jag flnner därför ingen anledning att förorda en generell underhållsregel som omfattar byggnad eller del av byggnad som inte har utförts enligt kraven i 44 a SBS.

På gmnd av vad jag nu har anfört föreslårjag att underhåtlsreglema i 50 § BS kompletteras med en bestämmelse om att byggnad eller de! av byggnad som har utförts i enlighet med bestämmelsen i 44 a § BS skall underhållas så att möjligheterna till god energihushållning i skälig utsträckning bibehålls. Med en sådan utformning kommer bestämmelsen att gälla inle bara helt nya byggnader utan också sådana delar av äldre byggnader som har utförts eller ändrats med iakttagande av kravet på god värme- eller energihushållning i 44 a S BS.

Nära samband med frågorna om underhåll har den i såväl den preliminära som den sluttiga rapporten föreslagna nya bestämmelsen, 50 a § BS, som ger samhället möj I ighel att ålägga fastighetsägare att vidta åtgärder för att förbättra energihushållningen. Enligt planverket är de i övrigt förestagna ändringarna i BS inte tillräckliga, om befintlig bebyggelse i större omfattning skall sättas i ett sådant skick alt den uppfyller skäliga anspråk på god energihushållning, och särskUt inte om förbättringar skall uppnås förhållandevis snabbt enligt fastställd tidplan och med prioritering för vissa åtgärder. Planverket har emellertid framhållit att mera ingående utredningar fordras innan en bestämmelse av detta slag kan införas och att ikraftträdande inte bör ske förtän den 1 januari 1981.

Flertalet av de remissinsianser som har yttrat sig över planverkets preliminära rapport har motsatt sig att den föreslagna 50 a § BS införs.

Av vad jag tidigare har anfört framgår att jag anser att intresset för energisparandet för närvarande är så stort att det inte behövs några tvingade regler för att fl till stånd ett sparande av den omfattning jag har förordai. Jag anser därför inte att det finns någon anledning att nu föreslå en bestämmelse

4 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76 50

av det innehåll som planverket har förordat.

Planverket har i sin slutrapport framhållit att det är tveksamt om isoleringsålgärder och installationer som är av betydelse för energihushållningen i erforderlig omfattning kommer att underkastas prövning om inte ändringar i byggnadslovsplikten genomförs. Därför har verket förestagit att bestämmelserna om byggnadslov i 54 § BS förtydligas på vissa punkter. Förstaget innebär att väsentliga förändringar av ylterväggsisolering samt anordnande av eller väsentlig ändring av värme- och ventitationsin-stallationer skall bli byggnadslovspliktiga.

Planverkets förslag titt vidgad byggnadslovsplikt för isolerings- och installationsåtgärder medför en inle obetydlig utvidgning av byggnadslovs-plikten. Genom att energisparprogrammet kommer att medföra en mycket stor ökning av antalet åtgärder som omfattas av förslaget, blir verkningarna stora för allmänheten och byggnadsnämndema. Syftet med förslaget är att skydda fastighetsägare för de negativa följder som felaktigt utförda åtgärder kan fl och att hjälpa den enskilde fastighetsägaren att planera energihushåll-ningsåtgärderna så att så god effekt som möjligt uppnås. Jag har tidigare framhållit vikten av att vi har regler som tar till vara allmänhetens intressen. Den kontroll som planverket förestår torde i många fall vara befogad. 1 likhei med planverkets förslag om ändring av reglerna om ansvarig arbetsledare innehåller också detta förslag frågor som kräver ytteriigare belysning. Förslaget kommer därför att remissbehandlas.

Planverket har i slutrapporten anmärkt att det är sannoUkt all nybyggnadsförbud råder för åtskilliga områden med byggnader i vilka energisparande åtgärder bör vidtas. För dessa byggnader fordras dispens från nybyggnadsförbudet, om energisparåtgärder som enligt 75 S BS är hänförUga till nybyggnad skall kunna genomföras. Verket framhåller att förfarandet med dispensprövning är omständligt och alt det är angeläget att inte i onödan hindra att byggnader förbättras så att tillfredsställande energihushållning erhålls. För att underiätta för fastighetsägare och byggnadsnämnd att fl litl Stånd en godtagbar energihushållning i befintliga byggnader har planverket därför föreslagit ändring av 75 § andra stycket BS. Förstaget innebär att som nybyggnad inte skall anses anordnande av tillfredsställande energihushållning i befintlig byggnad, som även om åtgärderna inte vidtas, måste antas komma alt kvarstå under längre tid. Eftersom förslagel har lagts fram i slutrapporten, har det inle remissbehandlats.

Hinder mot att vidta energihushållningsålgärder i befintlig bebyggelse bör naturiigtvis så långt det är möjligt undanröjas. Planverkets förstag medför en viss förenkling av handläggningen hos byggnadsnämnden. Om energisparåtgärder i nu avsedda fall inte längre skall utgöra nybyggnad enligl BS får delta vissa återverkningar i fråga otn skyldigheten att söka byggnadslov. Som jag redan har framhållit är det viktigt att bedömningen av en byggnads återstående livstid ingår som ett led i prövningen av behovet av energisparåtgärder. Mot denna bakgrund anserjag att konsekvenserna av en ändring av

Prop. 1977/78:76 51

75 § BS i enlighet med planverkets förslag behöver belysas ytteriigare. Jag är sålunda inle beredd all utan remissbehandling ta slutlig ställning titt förslaget.

I enlighel med vad jag nu har anfört har inom bostadsdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i BS.

2 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att antaga förslaget till lag om ändring i byggnadsstadgan (1956:612)

att godkänna inriktning och omfattning av det energisparprogram avseende befintlig bebyggelse som jag har föreslagit samt

alt godkänna de av mig förordade riktiinjema för genomförandet av delta program

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1977/78:76 52

Bilaga 1

Gällande rätt, aktuella utredningsförslag och remissut-talanden angående dessai

1 Inledning

Genom beslut i industridepartementet 1975-10-16 gavs energisparkommittén i uppdrag att bl- a. överväga och lämna förslag om inspektion av byggnaders eldningsanläggningar. Energisparkommittén uppdrog ål en särskild arbetsgmpp, panninspektionen, alt utreda frågan. Efter slutfört arbeie överiämnade arbetsgmppen till energisparkommittén PM 1976-03-17 - Inspektion av byggnaders eldningsanläggningar. Kommittén har 1976-04-06 med egen tillstyrkan överiämnat promemorian till industridepartementet.

Efter remiss har yttrande över belänkandet avgetts av fortifikationsförvaltningen, socialstyrelsen, postverket, statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens naturvårdsverk, lantbmksstyrelsen, konsumentverket, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrdsen, statens råd för byggnadsforskning (BFR), statens institut för byggnadsforskning (SIB), statens planverk, statens industri verk, sty relsen för teknisk utveckling (STU), statens provningsanstalt, statens brandnämnd, sakkunniga (C 1973:05) för översyn av brandförsvarsutbildningen m. m., kommunstyrelserna i Borås, Ekerö, Lycksele, Malmö och Örnsköldsviks kommuner. Arbetsmarknadens yrkesråd. Aktiebolaget CTC, HSB:s riksförbund. Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Nämnden för sjukvårds- och sociatvårdsbyggnader. Rörfirmornas riksförbund. Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska brandförsvarsföreningen. Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationatiseringsinstitut (SPRl), Svenska kommunförbundet. Svenska petroleum institutet. Svenska riksbyggen, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund, Sveriges villaägareförbund och VVS-tekniska föreningen.

Den 10 december 1976 överlämnades betänkandet och remissvaren till bostadsdepartementet för handläggning.

Genom beslut den 19 augusti 1976 uppdrog regeringen åt statens planverk att ulreda möjligheterna till energibesparing i befinttiga byggnader. Uppdraget omfattade alla typer av energibesparande åtgärder i byggnader, således även åtgärder som för närvarande inle är byggnadslovspliktiga. Den 31 januari 1977 redovisade statens planverk en preliminär rapport avseende energisparmöjligheter i befintlig bebyggelse.

Prop. 1977/78:76 53

Efter remiss över rapporten från statens planverk - Energisparmöjligheter i befintlig bebyggelse - preliminär rapport, och promemorian från statens institut för byggnadsforskning. Statistisk redovisning av byggnadsbeståndets beskaffenhet, har yttrande avgivits av foriifikationsförvaliningen, socialstyrelsen, teteverket, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, riksantikvarieämbetet, skolöverstyrelsen, statens naturvårdsverk, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, konsumentverket, arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning (BFR), statens institut för byggnadsforskning (SIB), statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens provningsanstalt, energisparkommittén, statens brandnämnd, länsstyrelserna i Malmöhus, Älvsborgs, Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län, länsbostadsnämndema i Stockholms, Kristianstads, Göteborg och Bohus, Värmlands och Norrbottens län, Chalmers tekniska högskola (CTH), tekniska fakulteten vid Lunds universitet, tekniska högskolan i Stockholm (KTH), Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, kommunstyrelserna i Gislaveds, Stockholms, Vingåkers, Västerås och Örnsköldsviks kommuner, Fastighetsanställdas förbund, Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer. Föreningen Sveriges VVS-inspektörer, HSB:s riksförbund. Hyresgästernas riksförbund, Industri-gmppen för lätt byggeri. Industrins byggmaterialgmpp. Ingenjörsvetenskapsakademien (I VA), Axel Johnson instUutet för industriforskning, gemensamt yttrande från Näringslivets byggnadsdelegation och Näringslivets energi-delegation (NBD och NED), Rörfirmornas riksförbund. Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund. Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationatiseringsinstitut (SPRl), Snickerifabrikanternas riksförbund, gemensamt yttrande från Svenska arkitekters riksförbund (SAR) och Ärkitektförbundet, Svenska byggnadsarljetareförbundet. Svenska elverksföreningen. Svenska föreningen för byggnadsvård, gemensami yttrande från Svenska konsulterande ingenjörers förening (SKIF) och Svenska konsuttföreningen. Svenska riksbyggen. Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund (SVR), Svenska värmeverksföreningen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges kooperativa och allmännyttiga bostadsförelags förhandtings-organisation (KAB), Sveriges mekanförbund, Sveriges villaägareförbund, Swedisot-förening för tillverkare av högeffektiv isotering, VVS-Industrins Informationsråd AB, VVS-tekniska föreningen samt några enstaka enskilda personer och föreningar.

Många instanser har bifogat yitranden från underinstanser m. m.

Industrins byggmaterialgmpp. Lättbetong AB, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Sveriges industriförbund och Sveriges mekanförbund meddelar att de instämmer i vad som anförs i gemensamt yttrande från Näringslivets byggnadsdelegalion och Näringslivets energidelegation.

Över promemorian av Nits-Eric Lindskoug - Energi till byggnader 1975-2000 - har yttranden inhämtats från byggnadsstyrelsen, bostadsstyrd-

Prop. 1977/78:76 54

sen, BFR, SIB, statens induslriverk och energisparkommittén samt CTH, tekniska fakulteten vid Lunds universitet och KTH. Även andra remissinstanser har i begränsad omfattning behandlat denna PM.

Kompletterande remissvar avseende möjliga energibesparingar i det statliga resp. det kommunala fastighetsbeståndet har avgivits av byggnadsstyrelsen - efter hörande av fortifikationsföiValtningen, postverket, televerket och statens järnvägar - samt av Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.

Den 5 september 1977 överiämnade planverket till regeringen en slutlig rapport angående energihushållning i befintlig bebyggelse i vilken hänsyn tagits till remissutfallet.

2 Gällande rätt

2.1 Byggnadsstadgan i berörda ddar

1 5 kap. (35-67 §§) byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt 1972:776, ändrad senast 1977:22) (BS) finns bestämmelser om byggande. Bestämmelserna i 38-48 §§, som avser nybyggnad, innefattar gmndläggande krav på byggnads yttre och inre utformning. Dessa bestämmelser är i regel allmänt formulerade och kompletteras av föreskrifter, råd och anvisningar i Svensk byggnorm (SBN).

Bestämmelserna i 38-48 §§ gälter nya byggnader. Bland dessa bestämmelser återfinns kravet alt byggnad skall utföras så att den möjliggör god värmehushållning (44 a §). 1 48 a och 49 S§ anges vad som skall gälla vid ändring av byggnad. Vissa mera kvalificerade ändringar av byggnad hänförs enligt 75 § b-f BS titt nybyggnad.

Vid sådana ändringar som är att hänföra till nybyggnad gälter enligt 48 a § första stycket att bl. a. bestämmelsen i 44 a § angående värmehushållning skall tillämpas endast beträffande de delar av byggnaden som berörs av ändringen och endast i den omfattning som erfordras för att dessa delar av byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på bl. a. god värmehushållning. Enligt 48 a § andra stycket uppställs vissa krav även beträffande byggnadens övriga delar, alltså sådana som inte berörs av ändringen. Bland dessa krav återfinns emellertid inte kravei på god värmehushållning.

I fråga om mindre ingripande ändringar, dvs. ändringar som inte är att hänföra titt nybyggnad, gälter enligt 49 § likaledes att bestämmelsen i 44 a § angående värmehushållning skall tillämpas i fråga om de delar av byggnaden som berörs av ändringen. Till skillnad mot vad som gäller enligt 48 a § uppställs vid mindre ändringar inga krav beträffande de delar av byggnaden som inte berörs av ändringen En annan skillnad består i att byggnadsnämnden enligt 49 § andra styckei kan medge undantag från de uppställda kraven närdet påkallas av omständigheterna och inte medför brandfara eller olägenhet i sanitärt avseende eller eljest.

Prop. 1977/78:76 55

Frågan om underhåll av byggnad regleras i 50 S BS. Enligt denna bestämmelse skall byggnad underhållas så, att hållfastheten inte äventyras saml brandfara, sanitär olägenhet eller vanprydnad inte uppkommer. Något krav på att byggnad skall underhållas så att brisler i värmehushållningen inte uppkommer finns alltså inte.

Enligt 54 § 1 mom. får åtgärd, som enligt 75 § är att hänföra till nybyggnad, inte företas utan byggnadslov. Detta medför att alla nya byggnader och vissa omfatiande eller kvalificerade ändringar av byggnad alltid kontrolleras av byggnadsnämnden. 1 dessa falt blir således alltid kraven på god värmehushållning beaktade. Byggnadslov krävs också för åtskilliga ätgärdersom inte är att hänföra litl nybyggnad. Bland de åtgärder som direkl rör byggnader bör nämnas sådan till nybyggnad ej hänföriig ändring av byggnad, som berör konstmktionen av dess bärande delar eller av eldstäder, rök- eller ventilationskanaler eller som avsevärt påverkar dess planlösning eller yttre utseende. Det bör också nämnas att byggnadslov erfordras inom område med stadsplan för omfärgning av fasad som inte vetter mot kringbyggd gård etter annan sådan plats. I 54 § 2 mom. meddelas undantag från byggnadslovs-plikten i 1 mom. i fråga om vissa åigärder i byggnader som innehåller högst två bostadslägenheter samt för byggnader som tillhör staten eller landsting. För byggnad med högst två bostadslägenheter gäller bl. a. att invändig ändring av bostadsbyggnad utan hinder av 1 mom. får företas utan byggnadslov, såvida åtgärden inte består i inredande av ytterligare bostadslägenhet eller av lokal för handelsrörelse, hantverk eller industri och inte heller berör konstmktionen av byggnadens bärande delar, eldstäder eller rökkanaler.

160-64 S§ återfinns regler om byggnadsarbete och tillsyn av sådant arbete. Byggnadsarbete skall enligt 60 § utföras enligt gällande bestämmelser och fastställda ritningar samt med ändamålsenligt material och i övrigt på betryggande sätt. De övriga paragrafema reglerar tillsynen. För arbete, som avser nybyggnad, rivning av byggnad eller ändring av byggnad skatt det enligt 61 S 1 mom. finnas en av den byggande utsedd ansvarig arbetsledare i de fall byggnadslov erfordras. Byggnadsnämnden kan medge undantag om den t)eträffande arbeie av ringa omfattning finner att särskild arbetsledare inte erfordras. 1 61 § 2 mom. föreskrivs bl. a. att inle någon annan får ulses titt ansvarig arbetsledare än den som statens planverk, för visst slag av arbete och för viss tid, eller byggnadsnämnden, för visst arbete, prövat äga erforderlig kunskap, erfarenhet, pålitlighet och ordentlighet. Enligt 61 § 4 mom. åligger det arbetsledaren att fortlöpande leda och tillse arbetet och svara för att det fullgörs på behörigt säll. Arbetsledaren skall också göra föreskrivna anmälningar till byggnadsnämnden och andra myndigheter. Det åligger vidare arbetsledaren att närvara vid nämndens besiktningar av arbetet. Om den byggande skulle motsätta sig att gällande bestämmelser om arbetet iakttas, skall arbetsledaren anmäla detta litl nämnden. 1 62 § ges föreskrifter om att anmälan till byggnadsnämnden skall göras i olika skeden av byggnadsarbele

Prop. 1977/78:76 56

som avser uppförande av ny byggnad och vid sådan rivning av byggnad eller ändring av byggnad som är byggnadslovspliktig. I 64 § finns regler om byggnadsnämndens tillsynsverksamhet. Nämnden skall öva lillsyn över byggnadsföretag, för vilka byggnadslov erfordras, och äger verkställa erforderliga besiktningar för detta. Nämnden har också rätt alt besiktiga byggnadsföretag, för vilka byggnadslov inte erfordras. Genom besiktningarna bör i främsta mmmet utrönas, om byggnaden förlagts i rätt läge, samt beskaffenheten av gmndbotten, stommen och byggnaden i färdigt skick. 1 de fall byggnadslov beviljats för uppförande av byggnad inom område med stadsplan skall som regel gmndbottenbesiktning, lägesbesiktning, stombe-siktning och slutbesiktning företas. I falt då byggnadslov beviljats för ett byggnadsförelag får slutbesiktning inte underlåtas om den byggande begär sådan besiklning.

2.2 Tillämpningsbestämmdser till 44 a § BS

Tillämpningsföreskrifter till byggnadsstadgan vad avser energihushållning vid ny- och ombyggnad fastställdes av regeringen i juni och augusti 1976. Planverket bemyndigades samtidigt att utfärda råd och anvisningar i anslutning till föreskrifterna.

Bestämmelserna finns införda i Svensk Byggnorm 1975 (SBN) supplement nr 1. Föreskriften gäller fr. o. m. den 1 januari 1977, men är inle bindande i fråga om byggnad för vilken byggnadslov sökts före den 1 juli 1977. Beträffande fönsters värmegenomgångskoefficient (k-värde) är föreskriften inte bindande i fråga om byggnad för vilken byggnadslov sökts före den 1 september 1977. I dessa ovan nämnda undantag gäller äldre föreskrifter.

En strävan vid utarbetandet av tiltämpningsbeslämmelsema har varit att uppfylla de energipolitiska målsättningarna från 1975. I denna bedömning har det också tagits hänsyn till de åtgärder som beräknades kunna vidtas i befintlig bebyggelse under den aktuella tiden. En annan utgångspunkt har varit att kraven inte skall ställas högre än vad som är fastighetsekonomiskt motiverat, vilket innebär att årskostnaderna för att vidla åtgärder enligt kraven inte flr överstiga den besparing i fråga om koslnader för energiförbmkning som erhållits. Dessutom skall kraven inte utformas så att det flr negativa samhälleliga konsekvenser i form av oönskad styrning av byggmarknaden, sysselsättningsproblem etc.

Bestämmelserna utgår vidare från att dagens teknik skall kunna användas. Samtidigt har det varil en strävan att utforma bestämmelserna så att innovationer inte skall stoppas.

Bestämmelserna innebär att kraven på värmeisolering skärps väsentligt i förhållande såväl till hittills gällande krav som lilt dagens utförandepraxis. Bestämmelserna styr byggnadsisolering hårt. Reglerna är emellertid utformade så att en nödvändig teknisk och estetisk frihet upprätlhålles. Eftersom en stor del av en fasads värmeavgivning sker genom fönstren har också

Prop. 1977/78:76 57

möjligheterna att bygga med onödigt mycket fönster begränsats. Till dessa värmeisoleringskrav kommer också skärpta krav på täthet hos byggnad och byggnadsdelar.

Vad gäller ventilalionssidan hårde befintliga kraven på luftväxling i olika typer av lokaler sänkts där det varit möjligt med hänsyn till de hygieniska krav som måste ställas. För att ytterligare minska energiföriusterna genom ventilation och minska energibehovet på uppvärmningssidan ställs krav på reglerutrustning för att bl. a. utnyttja lillskottsvärme från solinstrålning, belysning och personvärme och för att göra det möjligt att minska luftomsättningen när lokalerna inte används. En väsentlig energibesparande åtgärd är all krav på värmeåtervinning från ventilationstuften införs för flertalet större byggnader.

Energibesparingen för bostadshus utförda i enlighet med dessa krav har beräknats till ungefär hälften av den genomsnittliga förbrukningen i bostadshus uppförda i början av 1970-talet. För ett enbostadshus har energibesparingen uppskattats till i genomsnitt 13 000 kWh/år. För lägenhet i flerbostadshus är motsvarande siffra ca 10 000 kWh/år. För andra typer av byggnader har minskningen av energiförbmkningen uppskattats till åtminstone samma storleksordning som för bostäder.

Tillämpningsföreskrifterna medför en ökning av byggnadskostnaderna med ca 5 96. Kostnadsökningar för ett enbostadshus har beräknats till ca 8 000 kr och för lägenhet i ett flerbostadshus litl ca 5 500 kr. Dessa kostnader beräknas inte överskridas för övriga lokaler eller industrins byggnader.

3 Sammanfattning av energisparkommilténs betänkande - Inspektion av byggnaders eldningsanläggningar

Genom beslut i industridepartementet 1975-10-16 och med hänvisning till en inom departementet upprättad promemoria (Industridepartementet, PM 1975-10-16, Uppdrag åt energisparkommittén att bedöma energikonsum-lionsutvecklingen m. m.)gavs energisparkommittén uppdrag alt bl. a. överväga och lämna förslag om inspeklion av byggnaders eldningsantäggningar.

Energisparkommittén uppdrog åt en särskild arbetsgmpp, panninspektionen, att utreda frågan. Efter slutfört arbete överlämnade arbetsgruppen till energisparkommittén PM 1976-03-17,-Inspektion av byggnaders eldningsanläggningar. Kommittén har 1976-04-06 med egen tillstyrkan överiämnat promerriorian till industridepartementet. Promemorian, i fortsätlningen kallad energisparkommilténs betänkande, har remissbehandlals.

Statistiska uppgifter från 1973 framlagna av statens institut för byggnadsforskning, delvis framskrivna till 1975 av statistiska centralbyrån, utvisar följande. Antalet lägenheter i flerfamiljshus utgjorde ca 1 980 000. Ca 35 96 av dessa var anslutna till fjärrvärme och ca 3 96 uppvärmdes med et eller andra

Prop. 1977/78:76 58

bränsleslag. Reslerandedet,62 % eller ca 1 240 000 lägenheter, fick sin värme från mindre eller medelstora panncentraler utrustade för oljeeldning. Antalet flerfamiljshus i vilka dessa lägenheter var inrymda var ca 77 000, varav ca 46 000 eller omkring 60 96 hade egna panncentraler medan resten, ca 31 0(X) hus, var anslutna till ca 3 000 kvarters- och områdescentrater. Antalet småhus, exklusive fritidshus, utgjorde ca 1 148 000 med ca 1340 000 lägenheter. Av dessa hus uppvärmdes ca 896 000 (1 137 300 lägenheter) med olja. Ca 625 000 hus hade egna viltapannor och övriga hus uppvärmdes via ca 9 000 små och medelstora panncentraler. Enligt vissa uppgifter skulle dock beståndet av villapannor för olja uppgå titt ca 800 000.

En pannas livslängd beräknas lill mellan 15 och 20 år. Uppskattningsvis var ca 300 000 villapannor 15 år eller äldre.

En god etdningsekonomi anses normalt föreligga om C02-hatten i förbränningsgasen är hög. Riktmärket vid leveransprovning brukar tigga nära 15 volym 96. Mätningar har visat att villapannor ofta ligger vid i medeltal 8,5 -9,5 96, medan större, bemannade värmecentrater sannolikt i allmänhet drivs vid den högre COj-halt som anläggningen hade vid leveransen.

Kommittén skiljer i betänkandet mellan inspektion och service. Inspektion innebär att en behörig sakkunnig person genom fastställda mätningar kontrollerar anläggningens prestanda med hänsyn till eldningsekonomiska faktorer. Med service menas periodiskt återkommande eller av omständigheterna påkallade åtgärder för att hålla en anläggning i trim. Del kan gälla reparation eller utbyte av vissa delar i en panna etter en brännare osv. Service innebär en mera ingående översyn än vad som ryms under begreppet driftkonlroll. Service inkluderar alltid åtgärder.

Regelbunden obligatorisk inspektion av pannanläggningar sker för närvarande genom sotningsväsendels försorg. Dessa inspektioner är brandskydds-motiverade och är således -även om s. k. ekonomisotning förekommer- inte inriktade på alt åstadkomma en mera etdningsekonomisk drift.

Sotningsväsendet är en del av del tolala brandförsvaret och reglerna för dess verksamhel finns huvudsakligen i brandlagen (1974:80), brandstadgan (1962:91, omtryckt 1974:81, ändrad senast 1976:748) och kommunala brandordningar. Brandförsvaret är en kommunal angelägenhet som kan förvaltas av en kommunal nämnd eller av kommunstyrelsen direkt. För varje kommun skall finnas skorstensfejarmästare och den personal som erfordras för att fullgöra sotningsväsendels uppgifter.

Brandförsvarsuppgifterna består av sotning och rensning enligt bestämmelser i brandstadgan och brandordningarna. Vidare skatt eldstadsbrandsyn m. m. verkställas. Utöver dessa åtgärder kan sotningsväsendet också ombesörja vissa serviceåtgärder.

Det är enligt kommittén möjligt att minska oljeförbrukningen med 4-5 96 beträffande hela beståndet av pannor. Kostnaderna beräknas bli totalt ca 160 miljoner kronor per år samt besparingarna ca 300 miljoner kronor per år.

Prop. 1977/78:76 59

Mot bakgmnd av ovannämnda fakta föreslår kommittén att man inför obligatorisk inspeklion av alla oljeeldade pannanläggningar (även i statliga byggnader) för vilka sotningsplikt föreUgger och som förbrukar mer än 3 m-* olja per år.

Tillsynen över inspektionsverksamheten föreslås ligga på respektive kommun med byggnadsnämnden som tillsynsmyndighet. Inspektionen skall skötas av sotningsväsendet. Den föreslås ske en gång per år och därvid samordnas med ett av årets sotningstillfällen. När det gälter större anläggningar anses inspektionsrälten kunna överiåtas på förvaltningsföretaget efter beslut av den myndighet som skatt utfärda behörighetsbevis - planverket.

Kostnaden för den obligatoriska sotningen betalas av fastighetsägaren enligt taxa som fastställs av kommunen.

Rutinen förestås bli upplagd på följande sätt: mätning av COj-hatt, gastemperatur m. m. - sotning - förnyad mätning av gastemperatur m. m. -rapport. Åigärder som vid inspektionen anses behöva vidtas skall utföras genom fastighetsägarens försorg. Ny inspektion skall vidlas vid närmast följande sotningstiltfälle. Om påtalade brister inte blivit avhjälpta inom angiven tid skall ärendet överiämnas titt byggnadsnämnden, som kan utfärda åtgärdsföreläggande vilket sedermera i förekommande fall kan vitesanktio-neras.

Enligt betänkandet leder den föreslagna inspektionsverksamheten till ett nyrekryteringsbehov av ca 430 skorslensfejare, vilkel är en ökning av den yrkesverksamma kåren med 20 %. Man kan också räkna med en kraftig ökning av efterfrågan på tjänster från VVS-företagen.

För att få garantier för att den mätutrustning som används vid inspektio-nema fyller önskvärda krav förestås att utmstningen skall utprovas av statens provningsanstalt och lypgodkännas av statens planverk.

En fömtsättning för att en otjebrännare för en viltapanna skall kunna drivas med hög C02-hatt är att den är s. k. stabil. Kravei på en brännares stabilitet bör enligt kommittén formuleras som den största acceptabla förändring i brännarens driftegenskaper - t. ex. COj-hatt och sotbildning - under givna betingelser och under ett antal upprepade startföriopp. Det förordas att statens planverk låter utarbeta typgodkännanderegler och övrigt erforderiigt underiag.

Den organisation av inspektionsverksamheten som förestås kräver enligl kommittén vissa lillägg i byggnadsstadgan. Följande tillägg föreslås.

Underhåll av byggnad

50 S Byggnad skall underhållas så, att hållfastheten icke äventyras samt brandfara, sanitär olägenhet etter vanprydnad icke uppkommer. Byggnads eldningsanläggning skall hållas i sådani skick alt låg bränsleförbrukning uppnås.

Prop. 1977/78:76 60

Tittsyn av eldningsanläggnlng

65 § Byggnadsnämnd skall öva tillsyn över byggnads eldningsanläggning. Uppdagas sådan brist hos anläggningen som medför oskälig bränsleförbrukning skaU nämnden ålägga byggnadens ägare all undanröja bristen.

Allmänna bestämmelser

76 § 1 mom. Närmare föreskrifter rörande ritningar och andra handlingar, vilka skola fogas vid ansökan om byggnadslov, rörande arkivering och expedition av handlingar, rörande konstmktion och utförande i övrigt av byggnader och andra anordningar om vilka bestämmelser äro givna i denna stadga, rörande tillsyn av eldningsanläggning samt rörande byggnadsarbeten meddelar statens planverk.

Ett genomförande av förslaget fömtsätter enligt kommittén bl. a.

- att vederböriiga författningsändringar vidtagits

- att förhandlingsöverenskommelse träffats mellan Kommunförbundets och sotningsväsendels företrädare om bl. a. taxesättning och att därvid också fastlagts skorstensfejarmästarnas ansvar och befogenheter i detta avseende

- att de utbildningsplaner som skisserats i förslaget detatjbearbetas av vederbörande utbildningsorgan och kursarrangörer och att en första utbildning av skorslensfejare och andra som siktar på behörighet genomförts.

4 Remissuttalanden rörande energisparkommilténs betänkande -Inspektion av byggnaders eldningsanläggningar

4.1 Obligatorisk inspektion

Obligatorisk inspektion i föreslagen omfattning tillstyrks eller lämnas utan erinran av lantbrukssiyrelsen, konsumentverket, bostadsstyrdsen, slatens planverk, styrelsen för teknisk utveckling, statens provnlngsanslali, HSB:s riksförbund. Rörfirmornas riksförbund. Svenska riksbyggen, Sveriges hantverks- och induslriorganisalion och Sveiiges skorstensfejaremäsiares riksförbund.

Ett antal remissinsianser är i princip positiva till obligatorisk inspektion men anser alt de ekonomiska kalkylerna och beräkningarna av möjliga spareffekter är alltför osäkra och att erfarenheterna är alltför begränsade beträffande små anläggningar (villapannor). Dessa instanser förordar därför att man börjar med att införa obUgatorisk besiktning i slora och medelstora anläggningar och eventuellt kompletterar detta med försöksverksamhel i viss omfattning för villapannor. Först när säkrare underiag erhållits bör man enligt dessa remissinstanser besluta

Prop. 1977/78:76 61

huruvida villapannor också bör bli föremål för obligatorisk besiktning. Till dessa instanser hör lörtilikationsföivaltningen. sialskoniorel, stålens brand-nämnd, Svenska kommunförbundei och kommunstyrelserna i Borås, Ekerö, Malmö och Örnsköldsviks kommuner och LO. VVS-lekniska föreningen menar att en obligatorisk inspektion inledningsvis bör omfalta endast mindre anläggningar inom ett begränsat antal större tätorter med stor andel individuell oljeuppvärmning.

Riksrevisionsverket, som redovisar vissa egna kalkyler beträffande den föreslagna verksamhetens utfall, menar alt de indirekta fördelarna för samhället av inspeklion kan motivera en verksamhet även om kalkylen för fastigheten inte tyder på lönsamhet.

Natuivårdsverket framhåller att det är sannolikt att inspektion av eldningsantäggningar kan medge påtagliga minskningar av luftföroreningsutsläpp men att värdet härav varierar med bebyggelsestmkluren. Verket menar därför att den förestagna verksamheten möjligen bör sättas in först på anläggningar av viss storiek och i vissa områden i kommunen. Omfattningen kan t. ex. specificeras i planerade kommande energiplaner efter samråd med aktuell hälsovårdsnämnd.

Byggnadsstyrelsen menar för sin del att de redovisade bedömningarna grundar sig på ett alltför begränsat undersökningsmaterial, särskilt när det gäller småanläggningarna, och att en försöksperiod i liten skala bör genomföras för att bedöma lönsamheten. Insjjektionsverksamheten bör byggas ut i etapper, och lill en början genom försöksverksamhel i ett fålal mindre områden. Enligt byggnadsstyrelsens bedömning kommer sannolikl inle alla anläggningar att behöva inspekteras. På grundval av den föreslagna obligatoriska värmetaxeringen (se prop. 1975/76:152) kan anläggningar med höga specifika förbrukningar utväljas.

Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och ralionaliseringslnstitul (SPRl), vars yttrande även omfattar Landstingsförbundets synpunkter, anser däremot all obligatorisk inspeklion endasl bör ske på små och medelstora anläggningar. Större anläggningar har normalt sådan utrusining att daglig kontroll redan sker och någon större effektivitetsvinst knappasl finns att hämta. Nämnden jör sjukvårds- och socialvårdsbyggnader har samma uppfattning.

Sveriges fasUgtietsägarejörbund hävdar att det numera måsle anses höra litl undantagen att en etdningsantäggning vid små eller medelstora centraler inle står under kontinueriig tillsyn av sakkunnig. Reglerna om bmksvärdeshyra gör det dessutom i högsla grad angelägel för ägare av hyreshus att hålla nere bränslekoslnaderna. Förbundet anser därför alt det inte är motiverat att införa obligatorisk panninspektion beträffande hyreshus. Frivilliglinjen anses lika framkomlig, och bör enligt förbundet stödjas med fortsatt och utvidgad EPD-verksamhet.

Statens råd för byggnadslörskning (BFR) anser att ett principbeslut om införande av obligatorisk provning bör fattas när det gäller villapannor. Rådet anser i likhet med vad utredningen antyder att verksamheten bör inledas med

Prop. 1977/78:76 62

en omlättande försöksverksamhet beträffande uppläggning, inspektionsfrekvens m. m. Sålunda menar rådel att försöksverksamheten b|. a. bör gå ut på att samla erfarenheter av effekten av olika serviceåtgärder för att på så säll ge underiag för bedömningar av vad som är lämpliga åtgärder. Rådet bedömer alt en sådan försöksverksamhet kan dra nytta av de erfarenheter som gjorts vid rådets s. k. EPD-verksamhet. Rådet påpekar samtidigt att provning och service avseende hela uppvärmnings- och ventilationssystem kan antas ge större effekt än insatser som enbart avser eldningsapparaten. När det gäller medelstora och större anläggningar delar rådet i huvudsak de bedömningar som utredningen redovisar. För de byggnader som här berörs bör enligl rådet provningen utvidgas all gälla byggnaders totala instaltalipner för uppvärmning av tappvarmvatten. Försöksverksamhel härmed bör inledas. Rådet betonar i sammanhanget vikten av att man vid uppläggning av verksamheten söker former som framhäver karaktären av provning som service och hjälp till fastighetsägaren.

Rådets synpunkt att provningen/inspektionen bör utvidgas till även andra komponenter i byggnadernas energisystem delas av en rad remissinsianser. Byggnadsslyrelsen, HSB:s riksförbund, LO och VVS-lekniska .föreningen framhåller att inspektionen i ett liirdigutbyggl skede bör omfatta den totala värmehushållningen, dvs. både produktionssidan och förbrukningssidan i en fastighet. Riksbyggen anför att även andra typer än oljeeldade värmeantägg-ningar bör tillses.

Poststyrelsen framhåller att enligt dess erfarenhet är skötseln av eldningsanläggningarna givelvis av betydelse för en god bränsleekonomi. Avgjort större betydelse haremellertid i fiertalei fall driften av de klimatanläggningar som med få undantag finns installerade i posthusbyggnaderna. Så långt personalresurserna medger pågår därför ett forttöpande artpete att omkon-stmera och driftmässigt anpassa klimatanläggningarna så att en låg energiförbmkning kan nås. För postverkets det lorde således en obligatorisk besiktning av eldningsanläggningarna 11 en relativt liten betydelse. Däremot finner verket att det kan vara välbetänkt med en författningsmässigt grundad skyldighet för kommunerna att övervaka värme- och venti|atipnsanlägg-ningars utförande, skötsel och drift, allt i syfte att ge möjUghet att ingripa när anledning därtill finns.

Förslaget om obligatorisk inspektion avvisas av ett antal remissinstanser som hänvisar titt att intresset för energiekonomi numera är så slort och utbrett all potentiella besparingar redan gjorts och att ett obligatorium inte kan ge myckel uiöver vad som nås på frivillig väg med stöd i form av sparkampanjer, information och rådgivning.

Statens insiiiui jor byggnadslörskning (SIB) anser sig således jnte kunna tillstyrka ulredningens förslag. Institutet framhåller bl. a. att en obligatorisk panninspektion, som gmndas enbart på uppmätning av rökgasföriyster (inspektion) med eventuellt åtföljande ålgärd (service) vid ell enstaka tillfälle under året, inte är någon garanti för att man skall uppnå en god driftekongmi i

Prop. 1977/78:76 63

landets eldningsantäggningar. Erfarenheter från praktisk drift visar att en god driftekonomi måste bygga på sakkunnig skötsel och kontinueriig uppföljning. De besparingseffekter som utredningen räknar med är, enligl institutet, överdrivet optimistiska. Dels bygger de på äldre mätningar, gjorda före informationskampanjer, lån och bidrag, förbättrad teknisk utrustning och höjd medvetenhet hos driftpersonalen om energiekonomi, dets förutsätter de att anläggningarna drivs effektivt kontinuerligt under hela året. Institutet menar att lika stora besparingseffekter som vid ett obligatorium troligen kan uppnås på frivillig väg särskilt om de ekonomiska incitamenten förstärks -främst genom en ändring av de s. k. bränsleklausulerna. Utvidgad rådgivning, inte minst genom byggnadsnämnderna och sotningsväsendet, är också angelägen.

Institutet menar vidare att ett obligatorium medför risk för att fastighetsägare strävar att uppfylla minimikraven och ej mer, eller alt man tenderar all inrikta sig på det som direkt kan mätas och det som kontrolleras och inte på andra, minst lika viktiga, men mer svårfångade aspekter. Institutet anser också att en kontrollverksamhet kan, speciellt om den inte uppfattas som nödvändig, leda till en negativ attityd mol samhällsorganen, vilkel leder lill undvikande beteende och fusk.

Fortlfikaiionsföivaltningen och statens Industriverk anför Uknande synpunkter och påpekar bk a. att en obligatorisk iDesiktning av många fastighetsägare kan uppfattas som en garanti för att anläggningen efter besiktningen är i gott skick. Detta kan fl till följd att fastighetsägare påverkas att ej anlita fasiighelsskötare för normal skötset. För att undvilca att fastighetsägarna drabbas av felakiiga mätningar torde staten dessulom bli skyldig att garantera att sakkunnig personal finns tillgänglig för inspektionen. Foriijikaiionsföivalt-ningen ärdock i princip positiv till inspektion av medelstora och slora pannor. Förvaltningen anser att det är tveksamt om den sammantagna besparing, som skulle kunna uppnås genom en obligatorisk inspektion, tillnärmelsevis kan motivera den administrativa apparat som måste till för att inspektera alla mindre eldningsanläggningar. En eventuell inspektionsverksamhet bör byggas på ett bättre erfarenhetsundertag än det som redovisats i utredningen. En systematisk försöksverksamhet i någon eller några regioner bör därför föregå den föreslagna verksamheten.

Vidare erinrar industriverket om att rökgasförtusterna normalt uppgår till 7-15 96 av tillförd energi till en pannanläggning. Resterande del är "förluster" genom transmission, ventilation m. m. i byggnader. Det kan, enligt verkei, inte anses motiverat att med obligatorisk pannkontroll angripa denna lilla del. Verket menar att sannolikt kan klart lönsammare resultat uppnås genom att angripa resterande värmeföriuster, t. ex. en bätlre inreglering av varmvatten-systemet i hyreshus. Mot denna bakgrund anser industriverket att en obligatorisk inspektion av eldningsantäggningar ej bör genomföras. Under alla förhållanden bör viltapannor uteslutas från en sådan besiktning. Energisparåtgärder bör istället primärt stimuleras på frivillig väg.

Prop. 1977/78:76 64

Sveriges vUlaägarejörbund redovisar liknande synpunkter. En obligatorisk inspektion bör, enligt förbundet, begränsas till större och medelstora anläggningar.

Svenska petroleum Insiituiei hänvisar också till det stora intresse som numera visas för etdningsekonomi och avstyrker förslaget. I första hand förordar institutet i stället att man eftersträvar frivillig ekonomisotning av i princip alla oljepannor genom information och propaganda och ökal serviceutbud från bl. a. sotningsväsendet. Skulle del visa sig, alt ett belydande antal av landets villa- och fastighetsägare ej utnyttjar den tillgängliga servicen, har institutet inte något att erinra emot att krav på åriig ekonomisotning med inreglering av drag och luft införs i den obligatoriska skorstens-fejningen genom ett tillägg till byggnadsstadgan.

SPRl, tillsammans med Landstingslorbundei och Nämnden Jör sjuk-vårds-och sociatvårdsbyggnader, håller för troligt att i stort sett samma besparingsresultat som enligt förslaget kan uppnås genom frivillighet och med stöd av lämplig upplysningsverksamhet. Om obligatorisk inspektion införs bör den endasl avse små och medelstora anläggningar.

Posistyrelsen anser det tveksamt att ge en eventuell kontroll av eldningsanläggningar formen av ett obligatorium. En tänkbar lösning vore att inskränka kontrollen till att ske stickprovsvis. Kostnaderna borde då stanna på kommunen utom kanske i de fall en anläggnings dåliga skick krävde särskilda åtgärder.

När det gälter finansieringen anser BFR alt man mot bakgrund av de starka energipolitiska motiven för verksamheien bör välja statlig finansiering, åtminstone under ett inledningsskede. En övergång till avgiftsfinansiering bör övervägas senare när verksamheten stabiliserats. För serviceåtgärderna, å andra sidan, är enligt rådet motiven att välja avgiftsfinansiering överväldigande, eftersom besparingar p. g. a. minskad bränsleförbrukning hell kommer fastighetsägaren och fastighetens nyttjare titt del.

Byggnadsslyrelsen framhålleratt del vid val av finansieringsform är viktigt att den som svarar för den löpande driften blir positivt inställd till inspektionsverksamheten. Konmninlörbundet tillstyrker finansiering med avgifter.

Både bland dem som är positiva och dem som är negativa till obligatorisk inspektion finns instanser som framhåller att enstaka inspektioner/injusteringar av pannor inte är tillräckligt för att garantera en energiekonomisk drift. Del är nödvändigl alt sörja för en optimal, kontinueriig drift genom att se till att kompetent driflpersonal finns. Utbildning och rådgivning till fastighetsskötare, villaägare etc. måsle enligt dessa remissinstanser ges i erforderiig omfattning. Byggnadsstyrelsen betonar t. ex. att det enligt byggnadsstyrelsens erfarenheter inte är själva teslförfarandet vid inspektion av en eldningsanläggning som är det väsentligaste, utan kontakten med den person som svarar för skötseln och att denne blir motiverad för alt sköta anläggningen på rätt sätt särskilt med tanke på att en inreglering för det mesta har kort varaktighet.

Prop. 1977/78:76 65

Fonlfikationsföivaltningen påpekar att en inspektionsverksamhet inte kan ersätta behovet av kompetent personal som utövar frekvent tillsyn över anläggningarna.

Andra instanser som framför liknande synpunkler är poststyrelsen och SIB.

4.2 Verksamhetens organisation

Förslaget alt primärkommun blir huvudman med byggnadsnämnden som tillsynsorgan samt alt inspektionen skall ulföras av sotningsväsendet tillstyrks i allmänhet.

Planverket anser del således vara naturligt att kommunen blir huvudman för verksamheien med byggnadsnämnden som tillsynsmyndighet. Genom de nya bestämmelserna i Svensk byggnorm om energihushållning har byggnadsnämnderna redan nu anledning att i ökad ulslräckning engagera sig i frågor som hänger samman med byggnaders uppvärmningsanordningar.

BFR delar uppfattningen att de kommunala byggnadsnämndema bör vara de organ som ansvarar för provningen. Erforderiig förstärkning av byggnadsnämndernas kompetens förutsätts kunna ske. Den försöksverksamhet som BFR förordar när det gäller de mindre anläggningarna bör ledas av planverket i samråd med kommunförbundet. SIB anser alt nämndema redan nu är hårt belastade och att utredningsförslaget därför medför behov av personalförstärkning eller förändringar av nuvarande arbetsuppgifter hos byggnadsnämnderna och ytteriigare uppgifter har aviserats i andra sammanhang. Riksbyggen och VVS-tekniska jörenlngen anför liknande synpunkter.

LO, som hänvisar titt yitranden från bl. a. Svenska skorsiensfejarejörbundei, har inget att invända mot att kommunen blir huvudman för verksamheten. Man framhåller i sammanhanget även den principiella synpunkten alt ett kommunaliserat sotningsväsende skulle passa bäst i det föreslagna organi-salionsmönstrel. Man anser det olämpligt att en obligatorisk verksamhel skall utföras mot betalning på basis av privat företagsamhet. I sammanhanget framhåller LO också ett allmäni krav på god kontinueriig tillsyn över verksamheten från kommunens sida.

Kommunjörbundei har för sin det inle något att invända mot alt kommunen blir huvudman för inspektionsverksamheten. Det bör emellertid därvid ankomma på kommunen att avgöra vilkel organ som skall ulöva tillsynen. Kostnadema för verksamheten bör täckas med avgifter.

Vidare delar förbundet uppfattningen att en klar boskillnad bör upprätthållas mellan inspeklion och service. I många kommuner kan det vara lämpligt att inspektionen fullgörs av personal inom sotningsväsendet efiersom man där har en uppbyggd och fungerande organisation och en samordning kan resultera i ett snabbi genomförande till en låg kosinad. Men med hänsyn dels till att inspektionsverksamheten tills vidare inte bör omfatta viltapannor och att antalet medelstora anläggningar varierar mellan olika

5 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76 66

kommuner samt dets till att man i vissa kommuner har möjlighet att på annat och minst Uka tillfredsställande sätt ordna inspektionsverksamheten bör man enligt förbundet inte centralt fastställa hur inspektionen skall vara organiserad. Kommun skatt givetvis vara skyldig alt svara för att inspektionsverksamheten kommer titt stånd, men enligt förbundets uppfattning måste det tillkomma kommunen alt som huvudman för verksamheten själv få avgöra organisationens utformning. Kommuner kan finna det lämpligt att anställa personat för detta slag av inspeiktionsverksamhet sammankopplad med motsvarande inspektions- och rådgivningsverksamhet för kommunens egna och de kommunala företagens pannanläggningar. Till detta kan enligt förbundet läggas den synpunkten att sotningsväsendet inte generelll kan åläggas att fullgöra en inspektionsverksamhet.

Även VVS-tekniska föreningen anser att kommunen/byggnadsnämnden som tillsynsmyndighet bör kunna ges frihet att inom sitt eget verksamhetsområde avgöra om inspektionen generelll skall genomföras med hjälp av sotningsväsendet eller på annat sätt.

Statskonioret tillstyrker den föreslagna samordningen mellan sotning och inspektion. En samordning också mellan inspeklion och den åriiga servicekontroll, på vilken ett stort anlal fastighetsägare abonnerar, bör utredas närmare eftersom de brister som upptäcks vid inspektionen bör åtgärdas snarast möjligt.

Även bostadsstyrdsen, planverket och provnlngsanstalten tillstyrker att inspektionen sker genom sotningsväsendels försorg i anslulning till en av de åriiga ordinarie sotningama. Planverket fömtsätter därvid, i likhet med utredningen, att den som skatt handha inspektionen skall ha genomgått viss ulbildning.

HSB:s riksjörbund tillstyrker av praktiska och ekonomiska skäl att den årliga inspektionen ulförs av sotningsväsendet när det gäller villor och mindre, tunnoljeeldade pannor. För större värmecentraler bör däremot, enligt HSB, en kvalificerad inspektör utföra arbetet. HSB förutsätter att den värme- och energikontrolt som byggts upp inom t. ex. HSB och Riksbyggen kan utnyttjas även i en obligatorisk inspektionsverksamhet.

Riksbyggen hävdar att sotningsväsendet bör kunna vara lämplig organisation för genomförandet av kontrollen i fråga om villor och mindre anläggningar men att man för kontrollen i större panncentraler bör anlita särskilda, auktoriserade inspektörer. Sådana inspektörer behöver inte nödvändigtvis vara kommunalt eller statligt anställda, utan kan vara rapporteringsskyldiga till exempelvis byggnadsnämnden i kommunen.

Provningsansialien framhåller att den förestagna verksamheien enligt lagen om riksprovptatser m. m. är att betrakta som officiell provning, som enligt samma lag skall utföras vid riksprovplals om inte annat föreskrivs. Provningsanstalten delar dock av praktiska och ekonomiska skäl uppfattningen att inspektionen bör utföras av sotningsväsendet.

Sveriges skorslensfejaremäsiares riksjörbund lillslyrker att inspektionsupp-

Prop. 1977/78:76 67

giften förs till sotningsväsendet och att byggnadsnämnderna blir tillsynsmyndighet. Förbundet instämmer i utredningens bedömning att strikt åtskillnad bör göras mellan den som inspekterar och den som utför serviceåtgärden. Rörfirmornas riksjörbund har samma uppfattning men menar att också andra inslanser än sotningsväsendet bör ha möjlighet att utföra inspektion. Sveriges hantverks- och induslriorganisalion tillstyrker att inspektionen sker i sotningsväsendels regi.

Byggnadsslyrelsen anser att ansvaret för eventuell inspektionsverksamhet bör kunna åläggas kommunala myndigheter. Som alternativ till sotningsväsendet bör undersökas huruvida det är lämpligt att anlita t. ex. Statens anläggningsprovning för verksamheten.

SIB menar att det är lovvärt att sotningsväsendet utökar sitt kompetensområde till att omfatta även ekonomisk eldning och att viss rådgivning där så anses befogat sker i samband med det ordinarie sotningsarbetet. Verksamheten behöver dock, enligt SIB:s mening, inte bedrivas som en kontrollverksamhet ulan som en frivillig rådgivningsservice till pannägare och pannskö-lare.

Fastighetsägareförbundei vill för sin del ifrågasätta det monopol som sotningsväsendet skulle få. Vidare anser förbundet att det inte är en acceptabel ordning att tåla skorstensfejarna svara för både sotning och inspektion; det skutte innebära att de fick kontrollera sill eget arbete.

4.3 Dispensmöjligheter

Möjligheterna titt dispens berörs av en rad remissinstanser. Kommunjörbundei framhåller att man inte har något att erinra mot förslaget att vissa större förvaltningsföretag, som disponerar egen kompetent organisalion, själva bör fl inspektera sina anläggningar. Samma uppfattning redovisar BFR. kommunstyrelsen I Borås och Sveriges skorstensfejaremäsiares riksförbund, som för sin det då fömtsätter att resultaten skatt anmälas till tiltsynsmyndigheten och alt denna skall göra stickprovskontroller.

Kommunstyrelsen i Örnsköldsvik anser att de kommuner som har egen tUlfredsställande inspektionsverksamhet bör ges möjlighet titt dispens.

Närdet gäller tandstingens byggnader påpekar SPRl att de större sjukhusen (regionsjukhus, länssjukhus, ofta också länsdetssjukhus) har så stora och komplicerade eldningsantäggningar att utrustning måste finnas som kontinuerligt anger erforderiiga data för att god energihushållning skall kunna ernås. Den kompetenta och specialutbildade personal som krävs för detta finns inom sjukhusens förvaltningsorganisation. För att även de mindre anläggningarna skatt komma i åtnjutande av kompetent personal övergår tandstingen f n. successivt till all administrativt samordna dessa anläggningar med de stora sjukhusen och lägger därvid in "inspektionsverksamheten" i systemet för byggnademas skötsel och drift. För landstingens skolor och byggnader för omsorgsverksamheten kan motsvarande artangemang

Prop. 1977/78:76 68

ordnas i den mån det inte redan är utfört.

Med hänsyn till detta och titt den informations- och utbildningsverksamhet som SPRl bedriver i dessa frågor anser SPRl alt den föreslagna inspektionsverksamheten även vid ett eventuellt obligatorium då del gäller byggnader tillhörande tandstingen och övriga sjukvårdshuvudmän kan och bör ombesörjas av huvudmännen själva.

Foriijikationsjöivaltningen framhåller att inspektioner och kontroller av den art förslaget avser sedan lång tid tillbaka har skett enligt instruktion för maskinchefer inom försvaret. Inspektioner samt uppföljning av driftstatislik har dessutom skett från såväl regional som central nivå. Anslagen tid för drifttillsyn av försvarets eldningsantäggningar varierar mellan 4 besök per år och 2 besök per dag. En speciell enhet för energifrågor har inrättats inom förvaltningens centrala organisation. Med hänsyn härtill anser förvaltningen att försvarets anläggningar bör undantas från den föreslagna obligatoriska inspektionen.

Byggnadsstyrelsen, som i likhet med vissa större bostadsförvallande förelag bedriver en liknande verksamhet sedan lång tid och även på senare år byggt upp en särskild regional driftorganisation härför, anser alt statliga byggnader som förvaltas av byggnadsstyrelsen bör undantas från ett eventuellt obligatorium.

HSB:s riksjörbund ulgår ifrån att den värme- och energikonlrotl som byggts upp inom exempelvis HSB och Riksbyggen kan fortsatt uinyttjas även i en obligalorisk inspektionsverksamhet med rapportskyldighet på del sätt som utredningen föreslagit. Riksbyggen anför Uknande synpunkter.

Fastighetsägareförbundet hemställer att de av förbundets föreningar som har kompetent personal -1, ex. Stockholmsföreningen - skall få rätt att inom sitt verksamhetsområde själva utföra inspektion, därest denna skulle bli obligatorisk.

Sveriges industiiförbund och Svenska arbetsgivareföreningen har i gemensamt yttrande framfört alt utredningens förslag berör näringslivet främst vad avser inspektionen av anläggningar i byggnader för handel, bank- och försäkringsverksamhét samt mindre industribyggnader och hantverkslokaler.

En obligatorisk kontroll av stora och medelstora eldningsantäggningar inom näringslivet kan ibland vara motiverad enligt arbetsgmppens förslag. Organisationerna vill emellertid framhålla att åtskUliga medlemsföretag redan har servicekontrakt på sina oljeeldade anläggningar med kontinueriig uppföljning av tekniska data. Denna uppföljning sker för att driften av pannanläggningarna skall vara så ekonomisk som möjligt. För dessa förelag är en obligatorisk extrakontroll icke motiverad. 1 dessa fall bör det, enligt de två remissinstanserna, räcka med en uppgiftsskyldighel lilt byggnadsnämnd etter annan utsedd myndighei.

Prop. 1977/78:76 69

4.4 Inspektionens inriktning och utförande

Enligl förslaget skulle inspektionen ske en gång per år och omfatta en mätning före sotningen, eventuellt en mindre injustering, en kontroltmät-ning samt dokumentation av åtgärdsförslag. Kontrotlmätningen (efter sotningen) skulle av kostnadsskäl i vissa fall kunna ulgå. Beräknad tidsåtgång lor inspektion med två mätningar är 20-30 minuter.

Natuivårdsverkel betonar att en inspektionsverksamhet inriktad på att åstadkomma en effektivare förbränning medger minskning av utsläppen av främsl sol och kolväten. Däremot kan den leda till ökade kväveoxidutsläpp, en förorening som tilldrar sig ökad uppmärksamhet från mitjövårdshålt. Kväveoxidbitdningen ökar med ökad gastemperatur och minskar med ökat luftöverskott. En inspeklionsverksamhel som inriktas på att minska luftöverskottet för att därigenom få upp koldioxidhalten kan leda till ökade sotutsläpp vid halter överstigande 12 96. Inspektionsmtinens utformning och valda gränsvärden kan således påverka utsläppen av luftföroreningar från eldningsanläggningar. Naturvårdsverket har mot bakgmnd av eldningsanläggningars betydelse för tätorternas luftkvalitet ett stort intresse av att delta i utformningen av eventuella åtgärders praktiska innehåll.

kven foriifikationsförvaUnlngen erinrar om att en uppjustering av koldioxidhalten alltid innebär en risk för miljömässiga olägenheter vid senare förändringar av tryck och temperatur hos förbränningstuften.

VVS-tekniska föreningen har i sammanhanget tagit upp frågan om lillsats-inedel i oljor, särskilt beträffande villapannor. Föreningen anser att de miljöpåverkande effekterna via rökgasema (tungmetaller) gör det motiverat att överväga obligatoriskt typgodkännande av sådana tillsatsmedel.

Statskonioret ifrågasätter om inte insF)ektionsintensiteten av ekonomiska skäl bör varieras med hänsyn bl.a. till anläggningens ålder och storlek. Kontoret föreslår en inspektionsverksamhet som för exempelvis enfamiljshus innebär inspektion vartannat eller vart tredje år och för andra kategorier, t. ex. större hyresfastigheter, innebär två inspektioner/år.

Sveriges skorstensjejaremästares riksjörbund anser att en inspektion per år är tillräckligt samt all tidåtgången för den av uiredningen beskrivna inspektionen torde uppgå till minst 30 minuter. Mätningens omfattning och utförande bör diskuteras närmare i samband med att arbetet laxesätts.

Fastigheisägareförbundet menar också att utredningen underskattat lidsåtgången för inspektion; omkring 1 timme per panna bör man enligt förbundet räkna med. Där ingår då analyser, viss mindre justering av spjäll samt utarbetande av åtgärdsförslag.

Konsumentverket ifrågasätter om inte vissa enklare justeringar bör kunna ulföras i direkt anslutning lill inspektionen. Det gäller inställningen av luftmängd och rökgasspjäll. 1 åtskilliga fall skulle hushållen då inte behöva anlila ett särskill serviceföretag och sålunda kunna spara avsevärda kostnader. En injustering borde kunna rymmas inom den kalkylerade arbetstiden 30

Prop. 1977/78:76 70

minuter per inspektion. Skulle så inte vara faltet bör övervägas om inte den ena av de två mätningar, som i betänkandet föreslås ske vid varje inspektionstiltfätle, kan utgå.

Bostadssiyrelsen anser att inspektionen bör omfatta mätning efter sotning av rökgastemperatur, koldioxidhalt och sottal, och att resultaten skall delges anläggningens ägare i form av uppgift om förbränningsverkningsgrad och sottal. Kopia av mätprotokollet bör arkiveras av skorstensfejaren såsom referenshandling vid förfrågningar från fastighetsägare m. m. och för statistiska behov. Kostnaden för mätningen bör inräknas i den ordinarie sotnings-taxan.

Provnlngsanstalten invänder mot förslaget att i vissa fall göra mätningar endast före sotning och anser att mätningen efter sotning är viktigare eftersom man då får en slutlig kontroll av anläggningens skick.

HSB:s riksförbund menar att det inte förefaller nödvändigt alt göra två mätningar, en före och en efter den föreskrivna sotningen, eftersom koldioxidhalten eller sottalet knappast ändrar sig på grund av alt pannorna sotats. Vad gäller inspektionen av störte värmecentrater anser HSB dets att fastighetens heta energiförbrukning bör beaktas, dets att inspektören vid behov bör kunna utföra viss justering av otjebrännare och automatik som direkt kan höja verkningsgraden. Några utbyten av komponenter etter dylikt bör dock inle ingå i arbetsuppgifterna. HSB anser dessutom att en väsenilig arbetsuppgift för inspektören är att också ge råd, anvisningar och rekommendationer titt förvattningen som syftar till lägre energiförbmkning.

VVS-tekniska föreningen är tveksam till lämpligheten av alt uttryckligen föreskriva två mätningar.

AB CTC, som hänvisar till vissa egna undersökningar, redovisar synpunkter på den förestagna inspektionens utförande, tidsåtgång m. m. Bl. a. framhåller botaget att kontrotlmätningen börske vid eldningssäsongens start samt att högst 10 minuter kan gå åt. Skorstensfejaren bör inte vidta några åigärder utan överlämna resultaten till anläggningens ägare och ge råd om vad som bör göras.

4.5 Serviceåtgärder m. m.

Några invändningar mot förslaget att eventuella serviceåtgärder skall bekostas av fastighetsägarna har inte gjorts.

Utredningens förslag att tillsynsmyndigheten skall kunna förelägga fastighetsägare att vidta åtgärd som föreslagils vid inspektionen avstyrks av bl. a. bostadsstyrelsen. Styrelsen anser att såväl administrationen av inspektionsverksamheten som kraven på behörighet m. m. härigenom avsevärt kan förenklas. 1 de fall anläggningens verkningsgrad och sotavgivning är otillfredsställande bör upplysningen härom tittsammans med information om lämpliga åtgärder enligt styrelsen ulgöra ett tillräckligt incitament för fastighetsägaren att utföra erforderliga förbättringar.

Prop. 1977/78:76 71

Kommunsiyrdsen i Malmö menar alt del från allmänt tillämpade rätts-gmndsatser kan ifrågasättas, om det är lämpligt att föreskriva tvångsingripanden, som till övervägande del hänför sig till åtgärder i besparingssyfte, där ej akut krissituation föreligger.

Byggnadsslyrelsen anser för sin del att inspektionen visserligen bör vara av rådgivande och undervisande natur men att föreläggande om åtgärder bör kunna utfärdas i de fall uppenbara brisler konstateras. En sådan verksamhet underiättar, enligt byggnadsstyrelsen, myndigheternas arbete vid en eventuell bränslekris.

Förslaget att återinföra s t a 11 i g t stöd lill byte av oljebrännare tillstyrks av Rörfirmornas riksförbund, som erinrar om att det vid införandet av energispariån även gick att få bidrag för utbyte av värmepannor. Förbundet finner det motiverat att återinföra också detta bidrag.

Samma uppfattning redovisas av Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen och VUlaägareförbundet. Kommunstyrelsen i Ekerö tillstyrker att byte av oljebrännare skall bli berättigat till statligt tån och/eller bidrag.

Bostadssiyrelsen och planverket avstyrker förstaget med hänsyn till tidigare erfarenheter.

4.6 Personalresurser och utbildningsbehov

Utredningens bedömningar vad gällerde personal- och utbildningsbehov som inspektionen släller kommenteras av en rad remissinstanser.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att övergången till ökad användning av fjärrvärme i vissa kommuner leder till att behovei av skorslensfejare minskar. Styrelsen anser därför alt det är tänkbart att de ökade inspektionsuppgifterna titt viss det kan inrymmas i den arbetskraftsreserv som uppstår om ett stort antal små eldningsantäggningar ersätts av ett fåtal större, vilka dessutom sannolikt förfogar över egen personal, som kan få behörighet alt utföra de egna inspektionerna.

Den icke obetydliga ökning av sotningsväsendels personal som dock dämtöver föranleds av de nya uppgifterna bör enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening delvis kunna tillgodoses inom arbetsmarknadsutbildningens ram. Några svårigheler att under en rimlig övergångstid genomföra såväl inspektions- som åtgärdsorganisationen synes av arbetsmarknadsskäl inte behöva uppslå.

Sveiiges skorstensfejaremäsiares riksförbund delar i huvudsak denna uppfattning. Förbundet erinrarom att lokala överskott på arbetskraft tidvis uppkommit under senare år och alt fackets huvudorganisationer därför år 1973 enades om att påkalla en viss återhållsamhet i rekryteringen så att anpassning till den minskande arbetsvolymen skulle kunna ske med minsta störningar för den befintliga arbetskraften. Lokala underskott förekommer emellertid också.

När det gäller utbildningen framhåller förbundet att den nuvarande

Prop. 1977/78:76 72

utbildningen av skorslensfejare vid statens brandnämnd (brandskolan) ger erforderlig utbildning för den arbetsuppgift som förslaget avser. Den som genomgått gesällklassen är sålunda kompetent att utföra mätningar för inspektion av förbränningstillståndet i värmeanläggning. En kort repetitions-utbildning med särskill sikte på innehållet i inspektionsverksamheten kan dock bli nödvändig. Sådan utbildning lorde kunna genomföras i samverkan med förbundet. För dem som inte nu har nämnda utbildning och som skall engageras i den nya verksamheten bör en utbildning genomföras enligt utredningens förslag. Fortbildning av skorslensfejare har tidigare genomförts i brandskolans regi för olika ämnesområden. Det bör undersökas huruvida också den nu aktuella fortbildningen kan genomföras i sådan form.

LO och Svenska skorstensjejarejörbundei anför för sin del att det för närvarande råder påtaglig brist på skorslensfejare. På vissa sotningsdistrikt hinner man inle utföra den föreskrivna sotningen enligt gällande brandordning och personalsituationen medger alltså inte nya arbetsuppgifter. En personalförstärkning motsvarande drygt 300 arbetstillfällen ter sig mycket svår att klara. För att nå sådant tillskott av arbetskraft krävs betydande stimulansåtgärder. Utbildningen för de nya uppgifterna blir också angelägen. Någon erinran mot förslaget framförs inte, men man påpekar att den yrkesutbildning som förslaget fömtsätter kan innebära ett avsevärt inkomstbortfall för privatanställda elever.

Också brandnämnden pekar på att del för närvarande i många sotningsdistrikt är svårt att hinna med den föreskrivna sotningen p. g. a. personalbrist. Denna arbetsuppgift måste enligt brandnämnden komma i försia hand. Det kan därför visa sig svårt för sotningsväsendet att praktiskt klara av den föreslagna nya verksamheten. En möjlighet som brandnämnden visar på är att sotningsdistrikten och/eller kommunerna köper inspektionstjänster av varandra. Framtida sammanläggningar av sotningsdistrikt kommer att innebära förbättrade möjligheter att lägga nya uppgifter på sotningsväsendet.

Brandnämnden förklarar sig beredd att medverka i utbildningen för inspektionsverksamheten. Den kompletterande utbildning som färdiga gesäller behöver för att 11 behörighet som inspektör kan, enligt nämnden, anordnas som regionala kurser och vållar inte några störte problem. För dem som måsle nyrekryleras kan inspektionsutbildningen bakas in i gesätlklas-sen. Utredningens tidsplan är emellertid för dessa senare fall inte realistisk enligt brandnämnden.

EnUgt bostadssiyrelsen flr den successiva utbyggnaden av sotningsväsendels resurser genom nyrekrytering och utbildning vara avgörande för i vilken takt inspektionsverksamheten kan införas.

Planverket anser att omfattningen av den utbildning, som skall krävas av den som handhar inspektion, bör övervägas i samråd mellan energisparkommittén, brandnämnden och sakkunniga för uiredningen av utbildningsfrågor vid brandnämnden. I sammanhanget påpekar planverket att man i utred-

Prop. 1977/78:76 73

ningen ej närmare har berört vikten av att driftspersonal för medelstora panncentraler har tillräcklig utbildning. Planverket anser det angeläget att även denna fråga beaktas i samband med strävandena att åstadkomma förbättrad driftsekonomi. Detta framhålls också av SIB som tillägger att man bör överväga krav på viss godkänd utbildning för hel- och deltidsanställda maskinister eller värmeledningsskölare och på sikl behörighetsbevis vid anställning av denna för driftsekonomin så betydelsefulla gmpp.

Svenska petroleum institutet menar alt ökade insatser - frivilliga eller obligatoriska - från sotningsväsendet för att främja bättre eldningsekonomi kräver ökad ulbildning och fortbildning av personal. Institutet tillstyrker de förstag som utredningen presenterat på denna punkt.

Sveriges industriförbund och Svenska arbeisgivarejöreningen underslryker behovet av en kvalificerad och tillräckligt lång utbildning. Liknande synpunkter framförs av VVS-tekniska Jörenlngen.

DesakkunnigaJÖröversynavbrancttörsvarsutbildningen framhålleratl de inte för närvarande bedömer några svårigheter föreligga att i en framtida skorstensfejamtbildning lägga in också de momeni, som är nödvändiga för att det av kommittén föreslagna, behörighelsgrundande utbildningsbeviset skatt kunna utfärdas.

De ifrågasätter emellertid om den av kommittén förestagna fortbildningskursen för verksamma skorslensfejare kommer att kunna genomföras med godtagbart resultat på den föreslagna korta kurstiden. Sannolikt måste då instmktörer och utbildningsmateriel ställas till förfogande i en omfattning, som det kan bli mycket svårt alt genomföra. De sakkunniga har annars inget att erinra mot att fortbildningsverksamheten genomförs av SIFU, men anser det då önskvärt att denna verksamhet av institutet bedrivs i nära samarbete med brandnämnden och med branschens fackliga organisationer. Detta samartjete bör då också omfatta överläggningar om kurstidens längd.

Skolöverslyrelsen erinrar om att man inom överstyrelsens byrå för gymnasieskolan planerar för undervisning som ger erforderiig kompelens för den föreslagna inspektionen. En teknisk arbetsgmpp har aktualiserat behov och planering av arbetsmarknadsutbildning inom VVS-området. Om ökat behov av utbildad personal för inspektionsverksamheten så kräver anpassas arbetsmarknadsutbildningen till det aktuella arbetsmarknadsläget. Hänsyn lill de nämnda, inom skolöverslyrelsen planerade utbildningarna, bör tas vid bedömningen av utbildningsverksamheten inom slatens brandnämnd.

Byggnadsstyrelsen är tveksam till utredningsförslaget och påpekar bl. a. alt ett testförfarande, om det hanteras fel, kan ge missvisande resullal. Mättekniken är inle så enkel som den kan förefalla. Inspektionerna bör, om de skall ge avsedd verkan, handhas av personat med ingenjörsutbildning eller motsvarande. Byggnadsstyrelsen bedömer det därför som mindre lämpligt att basera inspektionsverksamheten på vidareutbildad solningspersonal. Att samma personalkategori utför såväl inspektion som sotning torde dessutom på längre sikt medföra onödigt höga solningskostnader. Den i uiredningen

Prop. 1977/78:76 74

föreslagna ulbildningsföljden för solningspersonal är inle möjlig att genomföra inom den angivna tidsplanen.

Liknande synpunkter framförs av Fastighetsägareförbundei som dessutom menar att sakkunnig personal redan nu står till förfogande inom bl. a. VVS-branschen. Med hänsyn till detta och till att åtgärdsbehovet på sikt skutte minska kan del enligt förbundel inte vara välöverlagt att ordna en så omfattande utbildning som den föreslagna.

4.7 Behörighet och auktorisation

Planverket har ingen erinran mot förslaget att prövning av behörighel för inspektörerna skulle åligga planverket. Huruvida behörighet skall baseras på ett obligatoriskt krav eller - i varje fall under en övergångstid - vara en rekommendation bör, enligt verket, närmare övervägas vid den fortsatta beredningen av denna fråga.

Kominunjörbundet har ingen invändning mot ett krav på behörighetsbevis.

VVS-iekniska Jörenlngen anser att preciserade tillämpningsbeslämmelser måste utfärdas och förutsätter att så sker genom planverkets försorg. Kompetenskrav för inspektörer bör behandlas i det sammanhanget.

Enligt Rörfirmornas riksförbund bör en förutsättning för obUgatorisk inspektion vara att verksamheten som sådan auktoriseras, dvs. att de personer som har att utföra inspektionen skall genomgå erforderlig utbildning. Det får heller inte föreligga hinder för annan person, t. ex. värmetekniker, att genomgå motsvarande ulbildning och erhålla auktorisation. Även när det gäller serviceåtgärder bör auktorisation införas för installatörer m. fl. inom otjeetdningsområdet i syfte att skydda konsumenterna. Liknande synpunkler framförs av Sveriges hanlverks- och industriorganisation. Sveriges skorslensfejareniästares riksjörbund menar också att del är angeläget med någon form av auktorisation för den som utför service.

Svenska peiroleum insliluiel anser att det kan ifrågasättas om inte någon form av auktorisation av förelag inom VVS- och oljebranschen kunde vara av värde för att 11 god anslulning av villa- och fastighetsägare titt ett frivilligt inspektions- och servicesystem.

4.8 Provning och typgodkännande av utrustning

När det gäller utformningen av egenskapskrav och provningsmetoder erinrar provningsansialien om det arbete som bedrivs i Myndighetskommittén för eldsiadsfrågor. Regler som utarbetats i myndighelskommittén och fastställts av ansvariga föreskrivande myndigheter är bl. a. underiag för den officiella provning som provningsanstalten bedriver såsom riksprovplals för eldningsapparater med tillbehör.

Provnlngsanstalten ansluter sig till kommitténs förslag att inspektionen

Prop. 1977/78:76 75

skall utföras med hjälp av mätutmstning som typprovats och typgodkänts för sitt ändamål samt att denna utmstning skall underhållas och kalibreras. Även instmment för dragmätning bör ingå i mätutrustningen.

Beträffande kraven på lypprovning och typgodkännande av mätutrustning utgår provningsansialien från att planverket utfärdar sådana föreskrifter att tagen (1974:896) om riksprovptatser m. m. blir tillämplig. Provningsanstalten ärdärefter beredd att i fastställd ordning föreslå lämplig riksprovplals fördetta objektområde.

Planverket förordar att provningsmetoder för den mätutrustning som skall användas vid inspektionen las fram genom provningsanstalten samt att godkännanderegler inom området utarbetas inom planverket. Typprovning kan därefter verkställas av provningsanstalten och typgodkännande utfärdas genom planverket. Hämtöver förutsätts en fortlöpande kontroll av mätinstrumenten.

Vidare anser planverket i likhet med utredningen att en provningsmetod för brännares stabilitet bör utarbetas. Vad gäller frågan om särskUt typgodkännande i detta avseende erinrar planverket om att det redan finns vissa konstmktions- och provningsbestämmelser för oljebrännare, som avses att lypgodkännas. Något tvingande krav att oljebrännare skall vara typgodkänd finns dock inte i dag. Eftersom provningsbestämmelserna av olika skäl ändå skall bli föremål för revision och bearbetning i sammanhanget bör övervägas om bestämmelsema kan utvidgas att även omfatta frågan om stabil drift. Underiag skulle då erhållas för ett typgodkännande, som även innefattar stabiliteten.

Även VVS-tekniska Jörenlngen anser att provningsmetoder för brännares stabilitet och servicemöjligheter bör utarbetas samt att frågan om obligatoriskt typgodkännande av brännare bör prövas.

Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund tillstyrker att mätningsutrust-ningen skall vara typgodkänd och underkastad fortlöpande kontroll. Behovet av övergångsregler under resursuppbyggnaden måste beaktas.

Svenska Rexiis AB anser att alla pannor som arbetar med köpt bränsle bör ha fast installerad rökgastermometer så att ägaren själv kan kontrollera temperaturen och vidta eventuella åtgärder.

4.9 Författningsförslaget

Några remissinstanser tar upp de föreslagna författningsändringarna och påtalar bl. a. vissa oklarheter.

BFR anser att det föreslagna tillägget i byggnadsstadgan, 50 §, har fått en olämplig lydelse. "Låg bränsleförbrukning" är bara till en mindre del beroende av eldningsanläggningens kondition, och beror i övrigi på byggnadens konstmktion och utformning och hur den utnyttjas. BFR föreslår därför att 50 S får följande lillägg:

Prop. 1977/78:76 76

"Byggnads installaiioner jör uppvärmning och tappvarmvatten, inklusive eldningsanläggningarna, skall hållas I sådani skick all onödiga energljörlusier undvikes."

BFR menar att denna formulering visseriigen kan leda till olika tolkningar av begreppet "onödiga energiföriuster", men så småningom torde en viss praxis utbildas. Under alla förhåltanden menar BFR att denna tolkning är lättare alt göra än att tolka begreppel "låg bränsleförbrukning".

Motsvarande textändring förutsattes ske i 65 S.

Planverket tillstyrker i sak tillägg med innebörd enligt förslagen, men förordar en viss språklig överarbetning, så att texten bättre korresponderar med ordval i 44 a S byggnadsstadgan och i Svensk Byggnorm, Vidare framhåller planverket att de föreslagna ändringarna medför att tillämpningsbeslämmelser enligt 76 § byggnadsstadgan måste utfärdas av planverket. Kravei i 44 a § om god värmehushållning avser alla byggnader, medan bestämmelsema om inspeklion avses enbart gälla vissa byggnader och endast oljeeldade pannanläggningar. Bl. a. sådana frågor torde behöva klarläggas i tillämpningsbeslämmelser. Även formerna för tillsyn samt kompetenskrav torde behöva fastläggas i beslämmelserna, menar planverket.

Kommunslyrelsen I Malmö framhåller att det är angeläget att i författningen precisera begreppen "låg bränsleförbrukning" och "oskälig bränsleförbmkning".

Konsumeniverkel anser att det saknas en klar precisering av vilka anläggningar som skall inspekteras. "Årlig oljeförbmkning" är svår att fastställa på tillföriitligt sätt. ForUJikailonslÖivallningen tar också upp denna fråga och anser att precisering av den nedre gränsen för inspektion med fördel kan uttryckas genom mått på bränstekapacitet, någol som utan större svårighet kan konstateras vid besök i en anläggning.

Sveiiges skorstensfejaremästares riksförbund menar att pannans värmeeffekt bör användas som mått. Man föreslår en undre gräns av 14 Mcal/h (ca 16 kW).

Förbundet påpekar vidare att en föreskrift för skorsiensfejaremästaren såsom ansvarig för sotningsväsendels verksamhet bör införas i författningen, som reglerar sotningsväsendels arbetsuppgifter.

5 Sammanfattning av planverkets rapport - Energisparmöjligheter i befintUg bebyggelse - preliminär rapport

5.1 Allmänt om rapporten

Regeringen har genom beslut 1976-08-19 uppdragit åt planverket att ulreda frågan om energibesparing i befintlig bebyggelse. Enligt uppdraget skall planverket:

- beräkna hur slora besparingar som är tekniskt och ekonomiskt möjliga under den närmaste tioårsperioden.

Prop. 1977/78:76 77

- bedöma vilka lyper av sparåtgärder som bör komma till stånd under tioårsperioden,

- utarbeta förslag till nya bestämmelser och, där så är befogat, också förslag till nya sparmedel som underiättar genomförandet av nödvändiga sparåtgärder.

Uppdraget omfattar enligl direktiven alla typer av energisparåtgärder -även sådana som för närvarande inte är byggnadslovsplikliga. Utredningen skall dock endast beröra sådana byggnader som ändå skall bli föremål för ombyggnad eller som i övrigt är i behov av underhåll.

Planverket överiämnade en rapport - Energisparmöjligheter i befintlig bebyggelse - preliminär rapport - till bostadsdepartementet den 31 januari 1977. Rapporten har varit föremål för en omfattande remissbehandling. Den 5 september 1977 överlämnade planverket en slutlig rapport i vilken man tagit hänsyn till remissutfallet. Den slutliga rapporten redovisas i avsnitt 7.

5.2 Beräkningsunderlag

Den offentliga statistiken ger enligl planverket en god uppfattning om bostadsbeståndets omfattning men begränsade upplysningarom dess lekniska kvalitet. 1 rapporten redovisas några för energihushållningen betydelsefulla data för bostadsbeståndet.

Ser man på det totala byggnadsbeståndet finner man enligt planverket att detta till övervägande del består av byggnader med "modern" utmstning. Enligt folk- och bostadsräkningarna 1975 är 83 96 av antalet rumsenheter i småhusen och 88 96 av mmsenhetema i flerbostadshusen att betrakta som moderna (kvalitetsgmpp 1-2). Det äldre beståndet är alltså numera till slor del uppmstat till modem ulmstningsstandard men harenligi planverket i stället brister i byggnadstekniskt avseende, t. ex. beträffande isolering och installationer. Även en stor det av byggnadsbeståndet från de senaste tjugo åren har brister i detta avseende. Äv folk- och bostadsräkningarna framgår vidare att omoderna och halvmoderna bostäder (kvalitetsgrupp 4-7 resp. 3) förekommer nästan uteslutande i hus byggda före år 1951. Omkring 55 % av dessa finns i småhusbeståndet, enligt planverket sannolikt till stor del på tandsbygden.

Avgången av bostadslägenheter, dvs. lägenheter som försvinner från bostadsmarknaden genom rivning, ombyggnad m. m., sker nästan helt med lägenheter som är byggda före 1930 och som är små och av tåg kvalitet. Enligt tillgänglig staiistik har avgången under perioden 1965-70 varit cirka 40 000 lägenheter/år. Mer än hälften av de avgångna bostäderna har byggts om till andra ändamål (kontor, fritidshus) och finns alltså kvar som uppvärmd byggnadsvolym.

Enligt rapporten uppvärms 749 000 lägenheter med fjärrvärme (varav 4 % i småhus), 2 407 000 med oljeddad panna (varav 46 96 i småhus) och 374 000 med el (varav 90 % i småhus).

Prop. 1977/78:76 78

När del gälter bostadsbeståndets byggnadstekniska och installationstekniska egenskaper är kunskaperna starkt begränsade. Här anser sig planverket kunna göra endasl mycket grova erfarenhetsmässiga uppskattningar.

Del är enligt planverket känt att transmissionsföriusterna (dvs. energiförluster genom byggnadens omslutande delar) är väsentligt högre i småhus än i övriga hus. Särskilt gäller det ytterväggar och tak (vindsbjälktag). Möjligheten att minska energiförbrukningen genom värmeisolering av ytterväggar och vindsbjälktag är därför normalt väsentligt större i småhusen än i flerbostadshus med tre eller flera våningar och med en normal husbredd på cirka 12 m. I smala flerbostadshus med 8-9 m husbredd och i små låga flerbostadshus ger dock en värmeisolering av dåligt isolerade byggnader en avsevärd effekt.

När dét gälter lokalbeståndet- bortsett från industrins lokaler- finns det enligt planverket begränsade möjligheter att med tillgänglig offentlig statistik kartlägga beståndets omfattning. Enligt Energiprognosutredningen (EPU) fanns år 1972 376 miljoner m byggnadsvolym. Den beräknas år 1985 ha ökat till 420 miljoner m och år 2000 till 487 miljoner ml Senare bedömningar visar emellertid, enligt planverket, att tittväxten förmodligen kommer att bli något större.

Också beträffande tokatlDeståndets tekniska egenskaper och kvalitet är det, enligt verket, svårt att fl fram tiltförtitliga uppgifter. Verket bedömer emellertid att fiertalet lokattyper, såsom kontor, vårdbyggnader och skolor, har något sämre värmeisoleringsegenskaper än flerbostadshus. Det beror bl. a. på att fönsterarean ofta är upp till 50 96 störte i dessa typer av lokaler än i flerbostadshus.

1 jämförelse med bostäder har vidare flertalet lokaler mer omfattande tuftbehandtingsutmstning, och procentuellt sett är energiförlusten genom ventilationen högre. Många av dessa instattationer är också överdimensionerade och drivs relalivi oekonomiskt. Enligt planverket finns det därför skäl att anta alt möjligheterna till energibesparing här är större än i bostadsbeståndet.

Den totala brutloenergiförbmkningen i Sverige uppgick år 1973 titt cirka 430 TWh. För bostads- och tokalsektorn var brultoenergiförbrukningen samma år 162,2 TWh. År 1976 var energiförbrukningen' inom denna sektor (enligt statens indu.striverk januari 1977) 167,7 TWh. Om delta värde temperaturkortigeras(dvs. omräknas till vad förbmkningen skulle ha varit om det hade varit ett medelkattt år) blir moisvarande siffra 161,2 TWh.

Tillgängligt material tyder enligt planverket på att en kraftig förändring har ägt rum beträffande energiförbmkningen för uppvärmning. Efter en snabb ökning i början av 1970-talet har förbrukningen nu dämpats och pendlar kring

' t beskrivningen och beräkningarna av energiförbmkningen använder planverket ett begrepp "brutto byggnad" som avser den energi som tillförs en byggnad i form av olja. el. gas e. d.

Prop. 1977/78:76 79

de i riksdagsbeslutet 1975 angivna nivåerna. Denna utveckling är, enligt verket, anmärkningsvärd i det långa perspektivet. En brant ökning av energiförbrukningen från liden förändra väridskriget och fram till 1970-talels början har för byggnadsuppvärmningen dämpats och närmat sig s. k. nolltillväxt.

5.3 Tekniska åtgärder

Planverket gmpperar de energibesparande åtgärder som kan vidlas i befintlig bebyggelse i två huvudtyper, dets sådana som innebär underhåll , dels sådana som innebär förhall ringar av olika slag. Underhållsåtgärder är enligt planverket normalt möjliga att genomföra relativt snabbt, med kort förberedetsetid, titt måttlig kostnad och med små etter inga obehag för de boende etter tokalnyttjarna. Förbättringsåtgärder kan vara mer omfattande. En del sådana åtgärder, t. ex. komplettering av installationerna med reglerutrustning eller tilläggsisolering av vindsbjälklag bör, enligt planverket, kunna genomföras tämligen snabbi och utan nämnvärda komplikationer för byggnadernas nyttjare. Ändra förbättringsåtgärder kan vara mera tids- och kostnadskrävande och, enligt planverket, vanligen lämpliga alt genomföra när byggnaden är i behov av mer omfattande underhåll eller andra större åtgärder.

Planverket framhåller att många hus är otäta och dåligt värmeisolerade. Om man förbättrar värmeisolering och täthet hos byggnadens omslutande delar kan värmeförfusterna för många byggnader minskas avsevärt. Dessutom blir yttemperaturen på den s. k. klimatskärmens (fönster, väggar, yttertak och golvbjälklag) insida högre, särskilt om fönstren förbättras. Det leder i sin tur till ett bättre mmsklimat. Lufttemperaturen i mmmet bör därför, enligt planverket, i sådana fall kunna sänkas något utan att komforten för den som vistas i rummet försämras.

Enligt planverket är installationerna i byggnader ofla kraftigt överdimensionerade. Många delar av installationerna och speciellt pannor och brännare har emellertid en bästa verkningsgrad vid en relativt hög belastning. En överdimensionerad instaltalion medför därfören onödigt dålig verkningsgrad, dvs. energi går föriorad till ingen nytta i pannor och instaltationer i övrigt. Planverket framhåller vidare att de flesta äldre uppvärmningsanordningar är mycket dåligt injusterade. Det medför bl. a. att temperaturen i byggnadens olika delar varierar och det medverkar till en kraftigt förhöjd energiförbrukning. För att åstadkomma en acceptabel inomhustemperatur i de kallaste delarna av en byggnad kommer de varmare delarna i en dåligt injusterad byggnad att få onödigt höga rumstemperaturer. De boende måste vädra kraftigt för att åsladkomma acceptabla innetempe-raturer.

Del är dessutom, enligt planverket, ofta möjligt att sänka energiförbmkningen kraftigt genom en justering av ventilationsanläggningen. En sådan

Prop. 1977/78:76 80

justering försvåras dock relativt ofta av att det saknas möjligheler att på ett enkelt sätt mäta och reglera luftflöden. I samband med ombyggnad kan det också, enligt verkei, vara lämpligt att förse ventilationsanläggningen med avslängningsspjäll med vars hjälp man kan stoppa eller stänga av flödet till lokaler som vid olika lider på dygnet inte kräver ventilation.

Vidare anser verket, att pannornas och panninslallationernas reglerutmst-ning kan vara i behov av utbyte eller översyn. Små pannor är för närvarande sältan försedda med reglerutrustning, och det finns därför skäl att från energihushållningssynpunkt installera en utelemperaturstyrd molorshunt. På så sätt garanteras att uppvärmningen inte är större än vad yttertempera-turen vid varje tidpunkt kräver.

I många byggnader, t. ex. kontor och skolor, bör reglerutmstningen, enligt verket, förses med anordning som möjliggör sänkning av mmstemperaturen nattetid, över helger eller bådadera. I en det byggnader är det tänkbart att man periodiskt hett kan stoppa luftflödet. För vissa äldre byggnader av stenmaterial kan dock utvecklingen av radioaktiva produkter vara av en sådan slorieksordning att man inte skall vidta sådana justeringar av luftflödet.

Planverket behandlar också lokala energikällor med vilket avses den energi som kan erhållas med solinstråtning, med vindkraft, ur omgivande luft, mark eller gmndvatten. Verket framhåller bl. a. följande. För sitt utnyttjande kräver dessa energikällor utmstning som hittills inte kommit i kommersiellt bruk etter ännu inte används i större skata, t. ex. sotflngare och värmepumpar. Forskning och utvecklingsarbete inom området pågår emellertid. Solenergi kan också utnyttjas ulan speciella solflngaranordningar genom s. k. passiva system. Genom lämpliga fönsterkonstmktioner och tillhörande solavskärmningsanordningar är det möjligt alt bättre utnyttja solenergi under tider då den kan nyttiggöras och att bättre undvika besvärande solstrålning under den varmare årstiden. Förutsättningarna för energibesparing är att byggnaden försetts med erforderiig reglemimstning.

Verket tar vidare upp frågan om inomhuslemperaturen och framhåller därvid att det är möjligt att sänka energiförbmkningen kraftigt genom att sänka inomhuslemperaturen. 1 dag godtas som lägsta riktade operativa temperatur 18° C under dagtid i bostäder och liknande lokaler vid lägsta dimensionerande utetemperatur. Delta innebär i normalfallet en rumstemperatur av cirka 20° C. 1 äldre byggnader med dålig isolering och dåliga fönster måste man hålla en mmstemperatur som är ett par grader högre för att fl motsvarande riktad operativ temperatur, dvs. en temperatur som upplevs på samma sätt.

5.4 Bedömning av kostnader och besparingsmöjligheter

Planverket anger i rapporten beräkningar av möjligheterna alt spara energi i byggnadsbeståndet och kostnaderna för nödvändiga åtgärder.

Prop.1977/78:76 81

Planverket framhåller att netloenergiförbrukningen' i bostadshus uppförda under senare år successivt minskat. För nybyggda hus, dvs. hus som uppförs enligt de nya tillämpningsföreskrifterna till 44 a § BS, har den genomsnittliga nettoenergiförbrukningen uppskattats till cirka 17 OCX) kWh per lägenhet i småhus (bostadsyta 120 m) och till cirka IOOOO kWh per lägenhet (bostadsyta 70 m) i flerbostadshus. Det motsvarar grovt räknal en besparing på 50 96 jämfört med byggnader som uppfördes innan de nya föreskrifterna trädde i kraft i januari 1977. Dessulom erhålls besparing av energi på grund av att verkningsgraden hos pannanläggningen förbättras.

Vid genomgripande ombyggnad och upprustning kan man, enligt planverket, i mycket gynnsamma fatt komma ned till värden per m bostadsyta som närmar sig dem som gäller för nybyggnad. Normalt måste man dock räkna med att energiåtgången efter förbättringen kommer alt Ugga väsentligt högre än för motsvarande nybyggnad.

För att närmare belysa sparmöjligheterna och koslnadskonsekvenserna har planverket studerat den del av bostadsbeståndet som uppförts under perioden 1921-1960, vilket omfattar cirka 41 % resp. 48 96 av lägenheterna i småhus resp. flerfamiljshus.

I två exempel gör verket en preliminär uppskattning av energibesparing och kostnader för sådana förbättringsåtgärder som i första hand bör komma i fråga. Exemplen behandlar två typlägenheter från denna period (95 m lägenhetsyta i småhus och 55 m i flerbostadshus). Verket har valt att belysa dels några enkla, mindre kostnadskrävande justerings- och förbättringsåtgärder, dels också några mera omfattande förbättringsåtgärder.

Kostnaderna per lägenhet för en viss energibesparing påverkas enligt verket bl. a. av i vilken takt åtgärderna sätts in. Energisparåtgärder som sätts in i byggnader som ändå skall bli föremål för renovering blir således relativt sett billigare än motsvarande åtgärder i andra hus. Tillgången på kompetent arbetskraft, särskilt för justering och reglering av värmesystem, inverkar också enligt verket. Kostnaden och energibesparingen för tärnings- och värmeisoteringsåtgärder är enligt verkets mening svårbedömd, bl. a. med hänsyn litl att kunskapen om det äldre byggnadsbeståndets tekniska utförande är dålig.

Med utgångspunkt i nyss nämnda exempel har planverket beräknat energibesparing och investeringskostnader för en genomsnitlslägenhet i småhus resp. flerbostadshus, byggd 1921-1960, till följande värden (tabell 5.1).

Planverket understryker att någon bedömning av lönsamheten hos de olika åtgärderna inte går att utföra utifrån dessa uppgifter, eftersom värden på den åriiga kostnaden för drift, skötsel och underhåll förde ätgärdersom berör

' För att nettoenergitalen skall kunna jämföras med den faktiska energiförbmkningen ("brutlo-byggnadsenergin") anlar verket att nettoenergin är 70 % av "brutto-byggnadsenergin".

6 Riksdagen 1977/78. ! saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76 82

Tabell 5.1

Typ av ålgärd

Nettoenergi-	Investerings
besparing	utgift
kWh/år	kr.

Lägenhet i småhus

1. Åtgärd av drifts- och underhållskaraktär (exempelvis talning, byte av oljebrännare, injustering av värmesystem) 5 000 2 5(X)

2. Enkla forbällringsåtgärder(rörbättring av isoleringsgrad i vindsbjälklag, reglerut-

mstning, radiatortermostater) 5 500 7 500

3.                                                 Omfatiande förbättringsåtgärder (fasad-
isolering, byte till 3-glasrönster) 5 500               13 500
Inklusive ny fasadbeklädnad                                                     32 000

Lägenhet i flerbostadshus

1. Åtgärd av drifts- och underhållskaraktär 3 000 I 250

2. Enkla förbättringsåtgärder 2 000 1 750

3. Omfatiande förbältringsålgärder 3 000 6 200 Inklusive ny fasadbeklädnad 14 000

bl. a. uppvärmningssystemel inte har kunnat tas med i den preliminära rapporten.

Även när dessa kostnader bedömts, kvarstår enligt planverket svårighelen alt på ett riktigt sätt beräkna lönsamheten, efiersom bl. a. räntenivåer och underhållskostnader kommer att förändras under den tidsperiod då åtgärdema genomförs.

Fortsatta fördjupade studier kan emellertid belysa hur lönsamheten för de olika åtgärderna varierar vid förändring av bl. a. den berörda byggnadsdetens livslängd, katkylränta, energipris och åriig underhållskostnad.

Mot bakgmnd av de redovisade tieräkningarna har planverket i tre räkneexempel gjort en bedömning av möjliga nationella besparingseffekter och kostnader. Åtgärder av injusterings- och underhållskaraktär och enkla förbättringsåtgärder har verket däivid bedömt möjliga att åtgärda inom en 10-årsperiod i större delen av det bostadsbestånd där dessa åtgärder inte redan vidtagits. Planverket har vidare utgått från alt de mera omfattande byggnadstekniska åtgärdema inte blit aktuella för hela bostadsbeståndet utan i första hand för hus som byggdes under perioden från år 1920 lill mitten av 1950-talel. För dessa mer omlättande åtgärder har verkei antagit en genomförandeperiod av 20 år, vilket medger att de till stor del kan ske inom ramen för en rationell ombyggnadsverksamhet.

Räkneexemplen visaratt man fiiren nettoenergibesparing påca lOTWh till en investeringskostnad om 8 miljarder kronor, om vissa injusterings- och enkla förbättringsåtgärder vidtas i närmare hälften av beståndet av flerbostadshus (1,0 miljoner lägenheter) och drygl 1/3 av beståndet i småhus (0,5 miljoner lägenheter).

Om hälften av bostadslägenheterna byggda före 1951 (ca 0,42 miljoner i

Prop. 1977/78:76 83

småhus och ca 0,38 miljoner i flerbostadshus) värmeisoleras uppnås enligt planverket en neltoenergibesparing på ca 4 TWh till en investeringskostnad på 12 miljarder kronor. Till denna besparing kommer sådan besparing som genom ytteriigare åtgärder kan åstadkommas i vissa typer av byggnader, t. ex. tärning och värmeisolering av luftspalter i yttervägg, värmeisolering av golvbjälklag, injustering och förbättring av ventilationssystem och installation av återiuflföring. Dessutom kan andra åtgärder vidtas beträffande installationerna, såsom förbättrad driftrutin och driftstyrning.

På liknande sätt som för bostadsbeståndet bör, enligt verket, energiåtgången hos den uppvärmda delen av tokatbeslåndel inkl. industribyggnader kunna förbättras. Eftersom energiåtgången för delta tokatbestånd är nästan lika stor som för bostadsbeståndet bör, enligt planverkels bedömning, sådana åtgärder fl en spareffekt av uppemot samma storleksordning, dvs. totalt ca 15 TWh/år till en kostnad av drygt 20 miljarder kronor.

Med dessa antaganden skulle enkla åtgärder, tillämpade på såväl bostäder som övriga lokaler, ge en spareffekt av 36 TWh/år till en kostnad av 20 å 25 miljarder kronor.

Om ytteriigare enkla förbättringsåtgärder vidtas, som inle har tagits med i exemplen, och mera omfattande åtgärder enligt värmeisoteringsexemptet genomförs på fjärdedelen av byggnadsvolymen hos bostads- och lokalbeståndet, skulle en total nettoenergibesparing mycket grovt kunna uppskattas till ca 40 TWh/år för en kostnad av ca 50 miljarder kronor vid nuvarande prisnivå.

Till detta kommer enligt planverket den besparing av bmttoenergi som fis t. ex. genom trimning eller byte av värmepanna och otjebrännare samt övergång till fjärrvärme.

Verket menar att de enklare åtgärderna bör kunna genomföras under en 10-årsperiod om tillgång till kapital, arbetskraft och material går att ordna. En del av de mera omfattande åtgärderna måste, enligt verket, beräknas ta längre tid, eftersom de bör utföras i samband med underhållsarbeten eller ombyggnader.

5.5 Förslag rörande besiktning och kommunal planering

Byggnadsbeståndet är av mycket olika teknisk kvalitet. Någon möjlighet att centralt precisera behovet av insatser i skilda bebyggelsetyper finns därför inte. Bedömningen av erforderiiga åtgärder och kostnader för dessa måste göras på lokal nivå.

Enligt planverkets bedömning bör därför en obligatorisk lokal besiktning av byggnadsbeståndet genomföras för bedömning av behov av åtgärder i energibesparande syfte.

Planverket framhåller att en sådan besiktning kräver stora resurser, om den skall omfatta alla bostäder och lokaler i landet. Den skulle uppskattningsvis beröra drygt 3,5 miljoner lägenheter i bostadsbeståndet och grovt uppskattat

Prop. 1977/78:76 84

en lika stor byggnadsvolym i övriga byggnader. Besiktningen måste därför i första hand syfta till att åsladkomma åtgärder i de mest angelägna förbättringsobjekten. I ett mer långsiktigt perspektiv kan besiktningen vidgas även till andra objekt.

Någon enkel avgränsning av besiktningsvärda kategorier är emellertid svår att göra centratt. Planverket föreslår att det skatt ankomma på kommunen att avgöra vilka byggnadsområden som i första hand bör bli föremål för en obligatorisk besiktning. För fastighetsägare utanför sådana områden - kanske i första hand småhusägare - förestår verket emellertid en rätt att begära besiktning för sin fastighet som underiag dets föregen bedömning av åtgärder i energibesparande syfte dels för kommunens bedömning av rätt till lån och bidrag för sådana åtgärder.

Planverkets förslag till energibesparing i befintlig bebyggelse är uppbyggt i tre steg:

Steg 1 består i besiklning av byggnadsbeståndet. Besiktningen bör resultera i ett besiktningsprotokoll.

Steg 2 består i genomförande av underhållsåtgärder i energibesparande syfte. I falt av klar vanvård eller starkt bristande värmehushållning bör kommunen kunna förelägga fastighetsägaren att vidta nödvändiga åtgärder. Åtgärderna torde främst komma att omfatta uppvärmningsanläggning, värmesystem, ventilationssystem samt byggnadens täthet. Steg 2 kan behöva utföras vid regelbundet återkommande tillfälten.

5/egi beslår i genomförande av upprustning i energibesparande syfte. Det kan gälla såväl enklare förbättringsåtgärder som mera omfattande åtgärder i form av ombyggnad. Rekommendationer etter förelägganden bör enligt planverket om möjligt avse även andra åtgärder som kan aktualiseras i del befintiiga byggnadsbeståndei, i.ex. handikappanpassning. Steg 3 bör uppfattas som en engångsåtgärd i berörda fastigheter.

Den takt i vilken de skisserade tre stegen kan genomföras blir, enligt verket, beroende av en rad olika faktorer. Pris- och skattepotitik, tillgången på yrkeskunnig personal, tillgången på material och byggnadsdelar m. m. har stor betydelse. Planverket framhåller att den periodicitet med vilken steg 2 behöver upprepas och takten för genomförandet av steg 3 blir avgörande för bedömningen av resursbehovet.

Kostnaderna för besiktningen uppskattar verket titt ca 500 milj. kr., förstagvis fördelade på fem år. Besiktningen omfattar då ca 1 miljon småhus, 1,2 miljoner lägenheter i 60 000 fastigheter samt ungefär samma volym i lokaler. Kostnaderna bör, enligt verket, täckas av skattemedel och kommunerna bör erhålla statligt stöd för denna verksamhet. Kostnaderna för frivillig besiktning skall finansieras av avgifter som bör läckas av lån och bidrag för förbättringsåtgärder.

De åtgärder som verket föreslår kommer i vissa fall alt påverka byggnadernas fasader och inredning. Planverket anser det därför angeläget att hänsyn tas till bevarande av kulturhistoriska värden i den befinttiga

Prop. 1977/78:76 85

bebyggelsen och i stadsmiljön.

Många av de mest angelägna åtgärderna kommer alt behöva genomföras i det äldre beståndet av byggnader. Bosläder och lokaler i det äldre byggnadsbeståndet svarar emellertid ofta för de lägsta hyresnivåerna och de boende etter tokatutnyttiarna tillhör inte sällan de svagare grupperna på marknaden. Del är därför, enligt verket, särskilt angeläget att uppmärksamt följa sociala effekter av vidtagna tekniska åtgärder. Vidare bör möjligheterna prövas att bygga ul befintligt stöd titt dessa utsatta grupper.

Besiktningen bör, enligt verket, leda till att fastighetsägaren tiltställs ett besiktningsprotokoll med bedömning av faslighetens egenskaper och förslag till åtgärder som är lämpliga att vidta i energibesparande eller annat syfte. Besiktningen måste samtidigt ge en uppfattning om storleken av kostnaderna för de föreslagna åtgärderna. Planverket förestår att fastighetsägaren med stöd av sådant besiktningsprotokoll och vissa kompletterande uppgifter skatt kunna ansöka om statligt stöd för energibesparande åtgärder. I vissa falt kan besiktningen, enligt verkels förslag, föranleda föreläggande om ålgärd. Efter utförd åtgärd och inför utbetalning av lån och/etter bidrag bör slutbesiktning ske. Planverket framhåller att besiktningsmaterialet också kan bilda underlag för en samlad bedömning av erforderiiga åigärder i del aktuella byggnadsbeståndet i kommunen.

Planverket anser vidare att kommunerna skall upprätta ett handlingsprogram för energibesparande åtgärder i befintlig bebyggelse. Verket har förutsett att detta handlingsprogram skall utgöra en det av den kommunala energiplaneringen.

Planverket framhåller vidare att olika styrmedel kan tillämpas för att påverka byggnadernas ägare att genomföra de i besiktningsprotokoltet föreslagna åtgärderna och förordar att informationen till fastighetsägarna om vilka åtgärder som är fördelaktiga att vidta byggs ut. Bl. a. verkets egna fortsatta studier rörande konsekvenserna av tänkbara lekniska åtgärder såsom injustering, underhåll och förbättring av byggnadernas installationer och klimatskärm bör, enligt verket, kunna ge underiag för sådan information.

Statligt stöd i form' av lån och bidrag bör, enligt verket, ulgå i ökad omfattning för sådana åtgärder som med stöd av besiktningen rekommenderas eller förelägges fastighetsägaren.

Den formella grunden för att åstadkomma kommunal skyldighel att besikligabyggnadsbeståndet ur energihushållningssynpunkt bör enligt planverket åstadkommas genom en lag om kommunal energiplanering,! princip i enlighet med förstaget i betänkandet (SOU 1976:55).

5.6 Förslag tUl ändringar i byggnadslagstiftningen

De styrmedel som planverket har föreslagit innefattar också vissa ändringar i byggnadsstadgan.

Prop. 1977/78:76 86

5:6.f UnderhåU

Verket framhåller att det vid behov bör kunna ges förelägganden beträffande underhåll av byggnad från energisparsynpunkt. Enligt verket bör därför underhåttsbeslämmetserna i 50 S BS kompletteras med krav på att byggnad skatt underhållas så alt bristfällig energihushållning inte uppkommer. Verket framhåller att ett sådant krav gör det möjligt att ålägga fastighetsägare att se till att installationer och klimalskärm fungerar på ett avsett sätt även från energisparsynpunkt. Planverket påpekar att den förestagna bestämmelsen har begränsad räckvidd efiersom installationerna och ktimatskärmen f n. inte behöver ges högre kvalitet än de hade när huset byggdes.

5.6.2 Ombyggnadsålgärder

För ombyggnadsåtgärder som enligt 75 § BS är hänförtiga till nybyggnad gälter enligt 48 a § BS att nybyggnadskravet i 44 a § BS beträffande god värmehushållning skall tillämpas, dock endast beträffande de delar av byggnaden som berörs av ändringen och endast i den omfattning som fordras för att dessa delar skall uppfylla skäliga anspråk på god värmehushållning. Planverket fömtsätter att fortsatt utredningsarbete om energisparåtgärder kommer att ge underlag för vissa ombyggnadsbestämmelser i SBN i anslutning till denna regel.

Planverket uppger att det i fråga om de delar som inte berörs av ombyggnad och som avses i 48 a § BS samt i fiåga om andra ändringsarbeten, dvs. sådana ändringsarbeten som avses i 49 § BS, inte finns någol uttryckligt krav att energisparåtgärder skatt vidtas.

Verket framhåller att brister som påverkar energihushållningen bör undanröjas i samband med ändringsarbeten, eftersom det av ekonomiska skäl och med hänsyn till de boende är angeläget att olika slag av byggnadsåtgärder i befintliga bostäder ulförs vid ett och samma tillfälle. Verket föreslår därför komplettering av 48 a § BS andra stycket så att i samband med ändringsarbeten som är hänföriiga lill nybyggnad även sådana brister som avser energihushållningen och som innebär så avsevärda olägenheter att de inte skäligen kan godtas skall undanröjas också i de delar av byggnaden som inte berörs av ändringsarbetena. Vidare föreslår verket sådan ändring av 49 § BS andra stycket att byggnadsnämnden beträffande övriga ändringsarbeten inte skall kunna medge undantag från nybyggnadskraven om detta skulle medföra bristfällig energihushållning.

5.6.3 Förbättringsåtgärder

Om den befintliga bebyggelsen i större omfattning skall sättas i sådant skick att den uppfyller skäliga anspråk på god energihushållning, menar

Prop. 1977/78:76 87

planverket att de föreslagna ändringarna av 48 a, 49 och 50 §§ BS inte är tillräckliga, i allt fall inte om denna förbättring skall uppnås inom en fastlagd tidsplan. Verket anser alt det kan finnas fog för att riksdagen genom en ramföreskrift ger regeringen fullmakt att bestämma att byggnader med bristfälliga egenskaper från energisparsynpunkt före viss tidpunkt skall förbättras i vissa preciserade avseenden i sådan omfattning att byggnaderna uppfyller skäliga anspråk på god energihushållning. En ny paragraf, 50 a §, med retroaktiv verkan bör enligt verket införas i BS. Den förestagna paragrafen bör ge möjlighet att rymma.sådana åtgärder som vid viss tidpunkt anses nödvändiga. Planverket anför emellertid också att en författningsändring av det här slaget får så stora konsekvenser att den möjligen inte kan göras som delreform i gällande byggnadslagstiftning utan bör ingå i ett förslag till ny byggnadstag.

5.6.4 Följdändringar i SBN

Planverket framhåller att de föreslagna ändringama i BS fordrar tillämpningsbestämmelser i SBN på samma sätt som andra liknande kravbestämmelser i stadgan. Verket anger att man vid det fortsatta utredningsarbetet avser att närmare studera möjlighelen att ange vissa riktvärden för den maximala specifika energiförbmkning som rimligen inte bör överskridas i befintlig bebyggelse av olika slag sedan förbättringsåtgärder vidtagits.

6 Remissuttalanden rörande planverkets rapport - Energisparmöjligheter i befintlig bebyggelse - preliminär rapport

6.1 Allmänna synpunkter

Många remissinstanser framhåller att promemorians preliminära karaktär gjort det svårt för dem att yttra sig över de tekniska frågeställningarna. Ett antal remissinstanser har dock inkommit med yttranden som ingående behandlar de lekniska möjligheterna att spara energi i befintlig bebyggelse och kostnaderna härför. Till dessa instanser hör byggnadsslyrelsen, statens råd för byggnadsforskning (BFR), tekniska högskolan i Stockholm (KTH), Industrigruppen för lättbyggeri, Sveriges mekanförbund och Swedisol-förening för tillverkare av högeffektiv isolering. Ett slort antal remissinstanser - däribland alla de kommuner som yttrat sig - anser att remisstiden varit för kort.

Byggnadsstyrelsen, som redovisar erfarenheter av energisparåtgärder i det förvaltade byggnadsbeståndet, framhåller att deras erfarenheter inte direkt kan läggas litl grund för slutsatser om energisparmöjligheter inom andra områden.

Prop. 1977/78:76 88

6.1.1 Vikten av energihushållning i befintlig bebyggelse

Möjligheterna att spara energi genom åtgärder i det befintliga byggnadsbeståndet är goda enligt vad som framhålles av bl. a. BFR, styrelsen för teknisk UtveckUng (STU), länsstyrelsen i Västmanlands län. Industrins byggmaterialgrupp och VVS-tekniska föreningen. Enligt energisparkommilténs mening torde stora energibesparingar med god samhällsekonomisk lönsamhet kunna nås redan på kort sikt inom bostads-, lokal- och industriuppvärmningssek-torn. STU anför att det flnns goda möjligheler att ytterligare utveckla tekniken för energibesparing i befintlig bebyggelse både i riktning mot effektivare energibesparing och mol sänkning av kostnaderna för sparåtgärderna.

BFR påpekar att energikonsumtionen för uppvärmningsändamåt tills vidare kan nedbringas genom minskning av energiförlusterna i byggnaderna, men att dessa möjligheter har en gräns. Allteftersom energihushållningsålgärder vidtagits i en allt större del av beståndet minskar de återstående besparingsmöjligheterna. Om en fortsatt minskning av energikonsumtionen i bebyggelsen ändå erfordras efter 1985 måsle bebyggelsen på lång sikt ta de lokala energikällorna i bmk i betydande grad. Det medför enligt BFR att lokala energikällor måste introduceras snabbt.

Nästan alla remissinstanser framhåller att åtgärder för en bättre energihushållning i den befintliga bebyggelsen är angelägna.

Energisparkommittén framhåller att hittillsvarande utveckling från år 1973 inte säkerställer målen i 1975 års riksdagsbeslut angående energipolitiken.

BFR redovisar att energihushållning i befintlig bebyggelse är av central betydelse för att uppnå de uppställda sparmålen. Kraftfulla insatser på detta område är därför angelägna enligt vad som framhålles av bl. a. överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Industriverket, LandsUngsförbundet, Kommunförbundet, Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Riksbyggen, Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund (SVR), SABO, Clvilingenjörsförbundei, Fastigheis-ägareförbundel, Villaägareförbundet och VVS-tekniska föreningen.

Enligt energisparkommittén bör avsevärda samhällsresurser i nuläget sättas in för att tillvarata den sparpolenlial som finns i energiförbmkningen för uppvärmningsändamåt. Kommunstyrelsen i Siockholm anför alt en begränsning av den tillåtna komforten i frå,ga om rumstemperatur och ventilation kan komma att visa sig nödvändig även i bostäder.

Några remissinstanser berör översiktligt det samhällsekonomiska utrymmet för investeringar i energihushåttningssyfte. Naturvårdsverket och SABO pekar på andra angelägna reformområden i samhället.

Riksrevisionsverket, industriverket och STU framhåller att motsvarande energisparresuttat möjligen kan erhållas till lägre kosinad inom andra områden. Liksom flera andra instanser anser de att jämförelser bör göras med utgångspunkt i kostnadema för energibesparingar inom olika områden. Svenska värmeverksföreningen anser att åtgärder som avser energiproduk-

Prop. 1977/78:76 89

'tionen generellt bör prioriteras före flertalet av de åigärder på konsumtionssidan som beskrivs i rapporten. Riksrevisionsverket önskar vidare se åtgärder för att minska värmeförlusterna i byggnadsbeståndet studerade i en vidare analys av hela produktions-, distributions- och konsumlionssyslemet. Exempelvis måste värdet av isoleringsålgärder ses mot bakgrund av tillgången på industriell överskottsvärme. Ftera andra remissinstanser anför liknande synpunkter.

6.1.2 Sammanfallande omdömen om planverkets rapport

Olika uppfattningar redovisas beträffande rapportens beskrivning av de tekniska möjligheterna att begränsa energianvändningen i byggnadsbeståndet. Siadsbyggnadskonioret i Siocktiolm, Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer. Svenska konsulterande Ingenjörers Jörening (SKIF) och Svenska konsultjöreningen saml SABO anser att rapporten ger en samlad bild av möjligheterna och en riktig angetägenhetsgradering av åtgärderna för att begränsa energianvändningen i byggnadsbeståndet. SKIF och Konsultföreningen framhåller dock alt det är vanskligt att bedöma om åtgärderna med hänsyn titt tillgången på kompetent arbetskraft och finansieringsmöjligheter kan utföras inom angiven lidsperiod. Provningsanstalten, fasligheiskonlorel i Siockholm och sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinslitut (SPRl) upplyser alt de av planverket föreslagna åtgärderna till stor del sammanfaller med de erfarenheter man gjort eller de åtgärdsprogram som dessa instanser utarbetat. Byggforskningsinstitutet (SI B) anför att institutet i allt väsentUgt gör samma bedömingar som planverket beträffande de tekniska åtgärderna och att man inte tror att prioriteringarna mellan olika åtgärder kommer att bli väsentligt annoriunda då man har bättre information om bebyggelsens verktiga egenskaper.

Byggnadsstyrelsen, BFR och HSB:s riksförbund anser att undertaget för kalkylema i planverkets preliminära rapport är så bristfälligt att några slutsatser om storieken av besparingsmöjligheterna inte kan göras på denna grund.

Konsumeniverkel, bostadsstyrelsen och länsslyrelsen i Malmöhus län anser att planverkets rapport ulgör ett tillräckligt underlag för beslut om den allmänna inriktningen av del fortsatta arbetet. SVR framhåller att kunskaperna om det befintliga byggnadsbeståndet visserligen är bristfälliga men att den oundvikliga prisstegringen på fossila bränslen motiverar att omfattande åtgärder snabbt vidtas. Socialsiyrelsen, länsstyrelsen I Malmöhus län och fasligheiskonlorel i Stockholm tillstyrker att arbetet för alt åsladkomma energibesparingar inom det befintliga byggnadsbeståndet i huvudsak läggs upp på så sätl som planverket föreslagit.

Industriverket, Indiisirins byggmaterialgrupp. Näringslivels byggnadsdelegalion och Näringslivels energidelegaiion i gemensamt yttrande (NBD och NED), Svenska arkitekiers riksförbund (SAR) och ArkitektJÖrbundet i gemensamt

Prop. 1977/78:76 90

ytirande. Byggnadsarbetareförbundet, Riksbyggen, CivUingenjörsförbundet, Fasligheisägareförbundel, seklloiien för maskinteknik vid KTH och Hyresbostäder i Örnsköldsvik AB anser alt planverkets preliminära rapport behöver kompletteras i väsentliga delar för att kunna utgöra underlag för beslut av sådan räckvidd som det här är fråga om. Härvid pekar man på att det saknas dels en nägoriunda detaljerad kunskap om byggnadsbeståndets kvalitet i energihänseende, dels analyser av finansieringsmöjligheterna och av arbetskraftsbehovet och möjligheterna att tillgodose detta. NBD och NED anför att en granskning genom industrins kommitté för byggnadsbestämmelser vore angelägen för att ytteriigare belysa tekniska och ekonomiska konsekvenser av olika förslag och föreslår att särskilda bidrag skatt utgå för en sådan studie.

6.1.3 Synpunkter på promemorian - Energi lill byggnader 1975-2000

Över promemorian - Energi till byggnader 1975-2000 - som efter uppdrag från planverket utarbetats av Nils-Eric Lindskoug har yttranden inhämtats från ett begränsat antal remissinstanser. Ytteriigare några instanser har på eget initiativ inkommil med synpunkter på promemorian. Remissinstanserna påpekar att det statistiska undertaget saknas för en sådan bedömning som promemorian syftar till. Flera instanser anser att redovisningen borde ha skett på sådant sätt att bedömningarnas osäkerhel klarare framgått. Remissinstanserna avråder genomgående från att promemorians resultat i föreliggande skick utnyttjas som beslutsunderiag.

6.2 Utgångspunkter för rapportens överväganden m. m.

Många remissinstanser kommenterar utgångspunkterna för rapportens överväganden, lämnar synpunkter på ytterligare förulsättningar som borde ha beaklals och kommenterar den sammanvägning som generellt eller i enstaka fall måsle göras mot andra samhällsintressen. (Vissa synpunkter av detta slag som främst gäller beräkningsteknik eller förutsättningarna för uiförande av vissa tekniska åigärder redovisas i avsnitten 6.3-6.5.)

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför alt man för att nå ett samlat grepp om byggnadssektorns energibehov är tvungen att beakta de följder i energihänseende som sammanhänger med bebyggelsens lokalisering. För att något belysa storieksordningen av detta problem påpekar länsstyrelsen att pendlingsresor med bil till en arbetsplats belägen 4 mil från hemmet kräver en åriig drivmedelsåtgång som teoretiskt motsvarar ca 17 000 kWh, dvs. samma energimängd som genomsnittligt beräknas åtgå för uppvärmning av ett enligt de nya bestämmelserna uppfört enbostadshus.

SABO framhåller behovet av att samhällsplaneringen och därmed samhältsutbyggnaden i ökad utsträckning inriktas på ett energisnålt samhälle. Det finns enligt SABO starka skäl att i detta avseende ifrågasätta en

Prop. 1977/78:76 91

stor del av de senaste årens bostadsproduktion med bl. a. slort inslag av eluppvärmda småhus. Det är också angeläget att se över energihushållningen i fritidshus, framhåller SABO. Villaägareförbundet anför i denna fråga alt enligt tillgängliga undersökningar är energiåtgången per rumsenhel i småhus ungefär lika med eller t. o. m. något lägre än i flerfamiljshus.

SAR och Ärkitektförbundet liksom SABO ifrågasätter den generella tendensen lilt ökade ytor i såväl bostäder som lokaler och de därmed ökade byggnadsvolymer som kräver uppvärmning.

Riksrevisionsverket, indusiriverkel, STUm. fl. anseratt planverkets förslag till åtgärdspaket måste ställas mot de energibesparande åtgärder som föreslås av bl. a. konsumentverket och industriverket. Exempelvis måste isolering av fastigheterna ses mot bakgrund av ett minskat underlag för från energiproduktionssynpunkt fördelaktiga kraftvärmeverk eller minskat utnyttiande av industrins överskottsvärme. Liknande synpunkter framförs också av kommunstyrelsen i Västerås, Riksbyggen och Mekanförbundet. Riksbyggen framhåller vidare att man vid jämförelse mellan olika uppvärmningsformer nyttjar nettotiltförd energi, varvid hänsyn inte tas till den låga verkningsgraden vid oljebaserad produktion av elkraft. En sådan beräkningsmetod är enligt Riksbyggen endasl användbar om man förutsätteren framlida kraftig utbyggnad av elproduktionen i form av kärnkraft etter vattenkraft.

SIB påpekar att rapportens förstag främst omfattar sådana tekniska åtgärder vars genomförande kan kontrolleras. Riksrevisionsverket, provningsansialien och Sveriges kooperaUva och allmännyiiiga bostadsförelags förhandlingsorganisation m. fl. påpekar att driftfrågorna har väl så stor betydelse som frågor om byggnaders utformning.

Flera remissinsianser lar upp de brister i isotering och täthet som uppstår på grund av bristande kunskaper etter slarv vid nybyggnad såväl som vid ombyggnad. Provnlngsanstalten påpekar att sådana frågor i många fall avgör den slutliga funktionsdugligheten hos byggnaden och att detta gäller i speciellt hög grad för de högre isolerings- och tätningsnivåer som krävs. Konsumentverket framhåller att de kontakter allmänheten har med verket beträffande brister i bostadsbebyggelse - f n. ca IOOOO om året - till inte obetydlig del avser sådana fel och brister i byggnader som har betydelse för energiförbrukningen.

Ett flertal remissinsianser ställer åtgärder för förbättring av de befintliga byggnaderna i relation till en rivning av de befintliga byggnaderna och uppförande av en helt ny byggnad. Fortifikationsförvaltningen framhåller de olika krav som ställs på upprustning av den äldre bebyggelsen från arbelarskyddssynpunkt och att detta i kombination med behovet att förbättra energihushållningen kan leda till att en rivning och nybyggnad visar sig ändamålsenliga re. Den äldre bebyggelsen som förvaltningen ansvarar för har ofta slora ytor och stora totalvolymer i förhållande till vad som erfordras för verksamheten och förvaltningen framhåller alt energiförbmkningen i dessa aldrig kan nedbringas titt den nivå som kan erhållas i en ny byggnad där

Prop. 1977/78:76 92

kraven på energihushållning beaktas redan vid planlösningen. Riksbyggen framhåller alt om fasaderna i en äldre bebyggelse i samband med tilläggsisolering ges en ny utformning kan motivet alt bibehålla bebyggelsen förändras eller helt bortfaUa. Sektionen Jor maskinteknik och institutionen JÖr byggnadsteknik yid KTH anser dock att den nya bebyggelsen normalt flr så myckel högre ytstandard och därmed större byggnadsvolym som skall uppvärmas att man uppnår små eller ibland inga besparingar genom allernativet rivning och nybyggnad. Byggnadsslyrelsen, riksantikvarieämbetet, SAR och Ärkitektförbundet m. fl. påpekar all energiåtgången för materiattill-verkning, transport och byggnadsarbete bör övervägas när del gäller byggnadstekniska åtgärder. Enligt BFR åtgår väsentligt mindre energi vid ombyggnad än vid nybyggnad. Riksantikvarieämbetet påpekar att del såväl från kulturhistoriska synpunkter som från energihushåltningssynpunkter är angelägel att stimulera att befinttiga ylmalerial såsom ytlerpanel återanvändes i stället för alt de ersattes med nya material.

Tekniska fakulteten vid Lunds universitet saknar en analys av de beskrivna förbättringsåtgärdernas additiva effekter. Fakulteten kan ej utesluta möjligheten av att gränsnyttan av extra förbättringsåtgärder är avtagande. Om så är fallel vore en analys av den tUltagande marginatinvesteringen per inbesparad kilowattimme önskvärd. Sektionen för maskinteknik vid KTH anser att man bör beakta de förändringar, såväl förbättringar som försämringar, av byggnadens egenskaper som sker med tiden. Det saknas en finansieringsanalys och en analys av tillgången på kvalificerad arbetskraft för de åigärder som kan bli aktuella. SPRl påpekar att i rapporten redovisas vilka investeringskostnader och vilka energibesparingar som erhålles med olika åtgärder men inte deras påverkan på den totala årskostnaden. SABO saknar en analys av vilka studiesystem som är tänkbara och vilka effektema av dessa kan bli.

Kommunstyrelsen i Örnsköldsvik. Industrigruppen för tält byggeri. Industrins byggmaterialgrupp, SPRl och CivUingenjörsförbundet m. fl. påpekar svårighetema att bedöma det framtida energipriset och den betydelse som denna osäkerhet har för bedömningen av olika åtgärders lämplighet. SPRl, som inser att det är svårt alt lämna rekommendation om lämpligt katkylpris, påpekar att det å andra sidan är omöjligt för den enskilde fastighetsägaren att göra sådana bedömningar. SPRl anser därför att ett lämpligt kalkylpris för sådana bedömningar bör redovisas från statens sida.

Sektionen för maskinteknik vid KTH framhkWer att det i rapporten inle finns några bedömningar av möjligheterna alt tillämpa ny känd men ej använd teknik, exempelvis nya fönsterkonstruktioner.

Flera remissinstanser anser att rekommendationer om lämpliga åigärder kan ges en regional variation. Länsstyrelsen IMalmöhus län framhålleratt det i del sydsvenska kustområdet sältan är låg yttertemperatur men däremot ofla blåsigt. Frågor rörande byggnadernas täthet och ventilation llr därvid särskild betydelse. De växlande vindförhållandena försvårar samtidigt möjligheterna alt hålla mindre pannanläggningar optimalt injusterade.

Prop. 1977/78:76 93

Flera remissinstanser tar upp hygieniska aspekter av energibesparande åtgärder i det befintliga byggnadsbeståndei. Socialstyrelsen anför att det f n. torde finnas möjlighet till sänkning av inomhuslemperaturen utan risk för några hygieniska ölägenheter med tanke på den relativt höga inomhuslemperaturen i många av landets bostäder. Ätt fl bostäderna mera täta och bätlre isolerade innebär enligt styrelsen en klar förbättring av inomhusktimatet. Inomhuslemperaturen blir jämnare och problemet med kalla golv blir mindre. Liknande synpunkter framförs även av naturvårdsverket. Industrins byggmaterialgrupp och Swedisol. Naturvårdsverket framhåller även värdel av den förbältring av ljudisoleringen som i många fatt kommeratt bli en effekt av åtgärder för energihushållning. Ftera instanser är emellertid rädda för all en begränsning av den ofrivilliga ventilationen skall medföra risker från hygienisk synpunkt. Sådana synpunkter framförs bl. a. av naturvårdsverket, konsumenn'erket och arbetarskyddsstyretsen samt kommunstyrelsen I Västerås. Naturvårdsverket och kommunstyrelsen i Västerås påpekar också att riskerna med byggnads- och inredningsmaterial som avger hälsovådliga gaser ökar med minskande ventilation. Konsumentverket påpekar att en på flera håll iakttagen och lidigare oförklariig nedsvärtning i vissa bostäder tycks ha sin bakgrund i bl. a. otillfredsställande ventilation.

Fortijikationsförvalinlngen, Fastighetsanställdas förbund och Svenska elverksföreningen tar upp de risker som är förenade med alltför långt driven sparsamhet inom belysningsområdet och framhåller alt sådana åtgärder också har en arbetsmiljöaspekt. Fastighetsanställdas förbund påpekar att deras medlemmar f n. ofta har otillräcklig arbetsbetysning och att det inom detta område snarast gälter att höja och inte sänka belysningsstyrkan.

De arbelarskyddsfrågor som är förknippade med energibesparande åtgärder tas upp av bl. a. naturvårdsverket. Byggnadsarbetareförbundet och Riksbyggen. De påpekar alt ändringsarbeten i äldre pannor och rörinstallationer ofla innebär arbeten med asbestbaserade isoleringsmalerial. Vidare framhålles att de yrkeshygieniska effekterna av mineralull är ofullständigt kända och bör klarläggas innan man påbörjar ett landsomfattande arbete med sådana material.

En rad remissinstanser uppehåller sig vid de olika bieffekter som kan förväntas i samband med omfatiande program för tilläggsisolering av fasader. Frågan behandlas såväl från teknisk och estetisk som från kulturhistorisk synpunkt. Industrins byggmaterialgrupp pekar på en ökad livslängd för byggnaden och Swedisol på lägre underhållskostnader. Flera remissinstanser framhåller dock alt vissa av de förestagna teknikerna för tilläggsisoleringar är ofullständigt kända och att de kan leda till fuktskador eller frostskador på fasader. Risker för fuktskador påpekas av bl. a. SABO och tekniska Jäkulleten yid Lunds universitet, medan seklionenför arkitektur vid KTH pekar på risker för putsskador och anser att tilläggsisolering av äldre putsade byggnader bör anstå tills dess att resul.tat framkommer från pågående forskning vid bl. a. tekniska fakulteten vid Lunds univeristel. Institutionen för byggnadsteknik vid

Prop. 1977/78:76 94

KTH anser att praktiskt användbara titläggsisoleringsmeloder för putsade fasader bör finnas lillgängliga inom en femårsperiod. Kommunstyrelsen I Örnsköldsvik framhåller att fastighetsägarna inte bör tillrådas ulföra fasadisolering med metoder som är ofullständigt kända och föreslår därför att erforderliga forskningsprojekt avvaktas innan mer omfattande åtgärder vidtas.

RiksanUkvarieämbetet, SIB, länsstyrelsen i Alvsborgs län. Institutionen for byggnadsteknik vid KTH, kommunstyrelsen i Västerås, fndusirigruppen för lätl byggeri, Ingenjörsvetenskapsakadeinlen, SAR och Ärkitektförbundet, Svenska Jörenlngen för byggnadsvård och SABO tar upp frågan om de estetiska effekterna av utvändiga fasadisoleringar. Kommunstyrelsen i Västerås anför alt ej önskvärda miljömässiga effekter kan uppkomma vid utvändig titläggsisolering av fasader då fasadmaterialet ofta blir plåt eller andra skivmaterial. En förvandling av bebyggelsegmpper, som i dag är miljömässigt väl hophållna genom enhetliga fasadmaterial, exempelvis tegel eller puts, lill plåtbyggnader är icke önskvärd. Flera remissinsianser framhåller all även 1900-talels byggnadsmiljöer har kulturvärden som bör vårdas. Länsstyrelsen i Älvsborgs län och Svenska föreningen för byggnadsvård anser att byggnadsnämnderna bör uppmanas att ägna denna fråga särskild uppmärksamhet. Svenska föreningen för byggnadsvård anser att statsmakterna bör ge sådana riktlinjer för tillämpning av 38 S BS att byggnadsnämnderna utifrån en mer allmän miljösyn kan inskrida mot olämplig utformning av fasader. Fastighetsägareförbundet anser däremot att utvändig tilläggsisotering av fasader i den äldre bebyggelsen ofta försvåras etter omöjliggörs på gmnd av byggnadsnämndernas speciella krav avseende utformningen. Byggnadsnämnderna borde därför enligt förbundet åläggas inta en mindre restriktiv inställning. NBD och NED anser att på grund av den äldre bebyggelsens varierande beskaffenhet borde ett belydligt mera flexibelt åtgärdsprogram vara att föredra för den äldre bebyggelsen. Liknande synpunkter framförs av bl. a. SIB, kommunstyrelsen i Västerås, Ingenjörsvetenskapsakademien och Svenska föreningen för byggnadsvård.

Flera remissinstanser framhåller att de estetiska effektema måste tillmätas särskild betydelse i områden med kulturhistoriskt värde. RiksanUkvarieäm-beiet påpekarail kulturminnesvård i ökad utsträckning inriktas på bevarande av hela och sammanhängande miljöer såväl i kulturiandskapets gtesbebyg-gelse som inom tätorternas miljöer. Länsstyrelsen i Västmanlands län påpekar alt de inventeringar med redovisning av kulturhistoriska värderingar som finns ärett värdefullt underlag vid upprättande av kommunala program för energibesparande åtgärder. I de fall kulturhistoriska bebyggelseinventeringar saknas är del av vikl alt kulturhistorisk värdering sker i samband med utredning av föreslagna energibesparingsåtgärder och lämpliga åtgärder diskuteras med en antikvarisk myndighet. Även riksantikvarieämbelel och Svenska föreningen för byggnadsvård framhåller att det är väsentligt all antikvarisk eller kulturhistorisk expertis medverkar vid upprättandet av

Prop. 1977/78:76 95

kommunala energisparprogram. Riksaniikvarieämbelei anser att utifrån en loialekonomisk bedömning är fömtsättningarna gynnsamma att förena kulturminnesvårdens inlressen med åtgärdsprogram för energibesparing i befintlig bebyggelse. Ämbetet framhåller dock liksom flera andra instanser att gällande låneregler och andra bestämmelser ofta främjar ett från kulturhistorisk synpunkt mindre lämpligt utförande av åtgärdema.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar framhåller att alla åtgärder som kan minska importberoendet av olja är av belydelse och att de i planverkels rapport förestagna åtgärderna därför sammanfaller med överstyrelsens beredskapsintressen.

Brandnämnden anser att den ökade brandfara som kan vara förknippad med vissa av de byggnadstekniska åtgärderna måste uppmärksammas särskilt. Det gäller såväl sådana isoleringsmalerial som är brännbara som den ökade användningen av relurluft som kan medföra risk för brand- och rökspridning.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH anser att en ökad användning av sotfångare och värmelager kan skapa utrymmesbehov som måsle särskilt beaktas vid stadsplanering och byggnadsprojektering.

Naturvårdsverket framhåller att åtgärder för att minska energiförbrukningen i samhället är av stort värde från naturvårdssynpunkt. Såväl oljeförbränning som elkraftproduktion är förenad med naturpåverkan och energibesparingar medför sålunda generellt att trycket på naturen minskar. Verket betonar dock att besparingarna måste vägas mot de övriga mål som uppsatts för att förbättra vår livsmiljö. Sektionen för maskinteknik vid KTH noterar att-i motsats till vad som uppges i rapporten-stoftavskitjare ofta inte används vid fjärrvärmeantäggningar.

De sociala konsekvenserna av ombyggnadsåtgärder i det befintliga byggnadsbeståndet berörs av flera remissinstanser. Socialstyrelsen, konsumentverket och länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att de äldre delarna av byggnadsbeståndet i stor utsträckning brukas av ekonomiskt svaga grupper. Detta måsle beaklas såväl vid utformningen av kraven på åtgärder som vid ulformningen av villkor för tån och bidrag.

6.3 Begreppsförklaringar

6.3.1 Principer för lönsamhetsbedömningar

Planverkets beräkningar av kostnader och besparingsmöjligheter bedömes av flera remissinstanser som mycket grova. Många har därför inte tagit ställning titt dem. De remissinstanser som mera detaljerat studerat lönsamheten använder ofta olika lönsamheisbegrepp.

För att möjliggöra jämförelse mellan olika lönsamheisbegrepp redovisar institutionen för byggnadsteknik vid KTH alternativa metoder för bedömning av energibesparande åtgärders lönsamhet. Institutionen påpekarail man vid

Prop. 1977/78:76 96

jämförelser mellan olika åtgärder söker ett tönsamhetsmålt som möjliggör direkta jämförelser. Sådana jämförelser försvåras enligt institutionen av att åtgärderna ofta har olika varaktighet (brukstid). Vid åtgärder med tång livslängd anser institutionen att lönsamhetsbedömningen försvåras av brisiande kunskap om sådana faktorersom ränteutveckling och energiprisets utveckling.

Tilläggsisolering är enligt institutionen exempel på en mycket varaktig åtgärd som normalt beräknas beslå under en byggnads återstående brukslid. En i lönsamhetskalkyler vanligen använd livslängd är 30 år. Tilläggsisotering kräver i vissa fall en tämligen hög investering vid genomförandet men kräver därefter inget extra underhåll. Jämfört med förbmkningen före en tilläggsisotering sparas genom isoteringen varje år en viss energimängd och detta sker under byggnadens återstående livslängd. Andra typer av energibesparande åtgärder innebär kanske en förhållandevis liten investering men fordrar årligt underhåll för att ge förväntad effekt. Åtgärdens brukstid kan dessutom vara en hett annan än brukstiden för titläggsisoteringsåtgärden. De lönsamhelsmått som normalt används är enligt institutionen följande:

Återbetalningsliden, dvs. den tidsperiod som erfordras för att genom nettointäkterna återbetala det investerade kapitalet, används ofta för att bestämma lönsamheten för en besparingsåtgärd. Kalkyträntefolen som därvid används uttrycker beslutsfattarens krav på avkastning i procent av investerat kapital, eller snarare gränsvärdet för lönsamhet. Lönsamhetsberäkning i form av ålerbelalningslid kan missförslås genom all brukstiden enligt ovan i regel skiljer sig åi för olika åtgärder, Därför används ofta internräntefoten som mått på lönsamhet. Inlernräntefotenär avkastningen i procenl av investerat kapital beräknad för en viss bmkstid. Med internräntemetoden kan två eller flera alternativa åigärder jämföras på samma grund, dvs. hänsyn tas till respektive åtgärds livslängd.

Ett enkelt mått på lönsamheten för en besparingsåtgärd är enligt institutionen en metod för beräkning av energisparkostnaden (ESK). Denna definieras sålunda

Investeringskostn. -I- nuvärde av underhållskosln.

ESK=---------------------------- 773:-----------------

netto årlig energibesparing x brukstid

ESK anges lämpligen i öre/kWh.

Det faktum att de framtida energibesparingarna hell enkelt summeras innebär att ovanstående formel inte tar hänsyn till räntefaktorn. En längre fram i tiden liggande besparing har ett mindre "nuvärde" än en näraliggande samtidigt förutsätts dock genom förfarandet att energipriset är konstant. Genom korrektionsfaktorer kan man dock enkelt justera beräkningarna för räntefaktorns inverkan. Metoden likställer enligt institutionen den kommande årliga prishöjningen för energi med motsvarande års räntefot.

Prop. 1977/78:76

Om energipriset bedöms stiga snabbare än vad räntefoten anger så skall ESK räknas ner med beräkningsbar faktor. 1 motsatt falt stiger ESK.

Institutionen anseratt energisparkostnaden kan användas föratt jämföra kostnaden att spara energi med all köpa den och anser därför att den med hänsyn till förväntad framtida ränta och förändring av energipris korrigerade energisparkostnaden direkt kan jämföras med rådande energipris. Om ESK är mindre än rådande energipris är åtgärden lönsam.

Institutionen anför vidare att vid de flesta åtgärder som är aktuella för energibesparing gälter det att avgöra om åtgärden är lönsam och om den skall genomföras etter inte. Vid titläggsisotering tillkommer även spörsmålet om tiockleken på den isolering som skall anbringas. En ekonomisk dimensionering av värmeisoleringen i en byggnadsdel kan därför betraktas som ett oplimeringsproblem.

Vid tilläggsisotering föreligger en kostnad som kan uppfattas som i huvudsak fast, nämligen kostnaden för uppfästning och täckskikt. Till denna kommer kostnaden för själva isoleringen och upphängningsanordningarna, vilken varierar med isolertiockteken. Den totala isolereffekten växer hela tiden med tilttagande isotertiocklek. Marginaleffekten, dvs. verkan av den sista centimetern isolering, avtardock då isolertjockleken ökar. Detta innebär att en optimal isotertjocklek kan beräknas där bästa lönsamheten erhålles.

Institutionen ger följande exempel på den avtagande nyttan av ökad isotertiocklek.

Figur 6.1

k-värde (W/m C)

100

1,0 _
-			_affMö
0,7 _		c Ak=0,30	».W »» •~.» "-v-
	\
-			*'"({■■.im*
0,5 _ 0,2			1 1
0	*1— ,... _,„ ..*		1 1	=U,Ui\|

150

200 250 mm min.ull

7 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76 98

Diagrammet visar värmegenomgångstalet för ett vindsbjälklag vid olika tiocktekar på tiltäggsisoleringen. Av diagrammet framgåratten 50 mm tiock titläggsisolering minskar k-värdet från ursprungsliga 0,70 till 0,40 dvs. med 0,30 W/m °C medan en 50 mm tiock ökning av titläggsisoleringen från 150 till 200 mm endast minskar k-värdet med 0,04 W/m °C.

I sina bedömningar av möjlig energibesparing har institutionen tillämpat energisparkostnadsmetoden för att avgöra om en åtgärd skall ulföras eller inte. Samma metod har använts för att beräkna optimal isolertiocklek vid tilläggsisotering.

Även byggnadsstyrelsen. Industrigruppen för län byggeri samt Swedisol utnyttjar energisparkostnadsmetoden i sina remissvar.

Industriverket gör vissa jämförelser med ett lönsamhelsmått som i princip överensstämmer med återbetalningsliden. Verket påpekar dock svagheten med att metoden ej tar hänsyn till åtgärdens livslängd. Även HSB:s riksjörbund använder återbetalningstiden som lönsamhelsmått.

6.3.2 Brukstid och behov av underhåU

Planverket angav i sin preliminära rapport att livslängden för olika typer av energibesparande åigärder kan variera mellan 10 och 50 år. Samtidigt påpekade verket att många åtgärder kräver periodiskt underhåll för att kunna ge avsedd effekt under denna livslängd. Flera remissinstanser har funnii anledning kommentera detta.

När det gäller åtgärder av typen värmeisolering, fönsterrenovering och alla tälningsåtgärder utom tätning av fönster mellan karm och båge råder enighet om att åtgärdernas livslängd överensslämmer med husets återstående brukstid. Byggnadsstyrelsen, Instituiionen för byggnadsteknik vid KTH, Industrigruppen för lätt byggeri, Swedisol m. fl. använder 30 år som livslängd för hela tokatbeslåndel utom industrins byggnader, där man anser att livslängden i genomsnitt är 20 år. Fönsterläining mellan karm och båge harenligi dessa remissinstanser en livslängd på 10 år. Något behov av underhåll anser man inte föreligga.

Livslängd för åtgärder som berör uppvärmningssyslem, ventilation eller styr- och reglersyslem behandlas av bl.a. byggnadsstyrelsen, sektionen för maskinteknik vid KTH och Mekanförbundet. Enighet råder om att livslängden för dessa åtgärder normalt ej avgörs av husets brukstid utan mera beror på mekanisk förslitning av olika ingående komponenter. Detta senare anger man vara en av orsakema till alt dessa åtgärder normalt kräver någon form av underhåll för att ge avsedd energibesparande effekt. 1 stort setl råder enighet bland remissinstanserna om att livslängden inom denna kategori av åtgärder kan variera från 10 lill 20 år.

Mekanförbundet delar planverkets uppfattning att brukstiden för instaltationer för värmeåtervinning ur ventilationsluft kan sällas till 20 år och anger den tekniska livslängden till mellan 20 och 30 år. Byggnader med frånlufts-

Prop. 1977/78:76 99

eller till/frånluftsventilation är sältan äldre än 20 till 30 år, varför deras återstående livslängd ej heller utgör någon begränsning för installation av värmeålervinning.

Byggnadsslyrelsen uppger brukstiden till 10 år för s. k. enkla installationstekniska (VVS) åigärder men anger att flera av dessa givetvis har längre livslängd. Valet av en kortare brukstid innebärenligl styrelsen att kostnader för rutinmässig kontroll av justering av installationer kan anses intäckla.

InsUtutionen för byggnadsteknik vid KTH anger livslängden för åigärder för individuell mätning av el- och varmvattenförbrukning till mellan 20 och 30 år. Institutionen anser att framför allt de senare då kräver periodiskt underhåll.

Institutionen behandlar även nya lokala energikällor. Livslängden för dessa anges till 20 år och institutionen påpekarail underhåll är nödvändigt för att exempelvis sotflngare skatt fungera lillfredsslällande.

6.3.3 Klimatförulsällningar

För att kunna beräkna besparingseffekt eller lönsamhet för en energibesparande åtgärd fordras kännedom om inomhus-och utomhusklimat förden aktuella byggnaden. Man brukar utnyttja det s. k. värmeförbmkningslalet (Q-värdet), en beräkningsenhet som beror av temperaturerna inne och ute under uppvärmningssäsongens heta längd. Q-värdet varierar därmed från plats litl plats. Som medelort för Sverige brukar Stockholm etter Örebro väljas. Planverket har i sina beräkningar räknat med 1 IOOOO gradtimmar för dessa orter. Instituiionen för byggnadsteknik vid KTH anger för dessa orter att en genomsnittlig inomhustemperatur på 20°C ger värmeförbmkningslalet 100 000 gradtimmar per år. Institutionen påpekar vidare att värmeförbmkningslalet varierar för olika typer av lokaler beroende bl.a. på att man använder olika inomhustemperaturer.

InsUtutionenförbyggnadsteknlkvidKTHvisarattvärmeförbrukningstaletär direkt proportionellt mot energibesparingen. Institutionen utför sina beräkningar av energibesparingsmöjligheterna med ett värmeförbmkningstal på 100 000 gradlimmar men redovisar i en sammanställning avseende hela byggnadsbeståndet även den beräknade besparingen vid 120 000 gradtimmar. Slutligen redovisar institutionen en sammanställning där man använder 120 000 gradlimmar för bostadshus, 110 000 gradtimmar för övriga lokaler och 100 000 gradtimmar för industrilokaler. Byggnadsstyrelsen använder värmeförbrukningstalet 90 000 gradtimmar i sina beräkningar av besparingsmöjligheterna inom det egna lokalbeståndet. Industrigruppen för lätt byggeri använder 127 000 gradtimmar för bostäder, 112 000 gradtimmar för övriga lokaler samt 100 000 gradtimmar för industrins lokaler. Om i den fortsatta redovisningen inte annat anges är dessa värmeförbmkningstal använda i respektive remissinstans beräkningar.

Prop. 1977/78:76 100

6.4 Lämpliga tekniska åtgärder i befintlig bebyggelse

6.4.1 AUmänt

Ett stort anlal remissinsianser lämnar planverkets förslag till lämpliga lekniska åtgärder ulan kommentar. Andra berör dem översiktligt och instämmer så gott som undantagslöst i planverkets bedömningar.

Byggnadsstyrelsen. HSB.s riksförbund, Industrins byggmaterialgrupp och NBD och NED m. fl. framhåller dessutom alt de föreslagna åtgärderna går att genomföra med i dag känd teknik.

SIB påpekar bl. a, att det är angeläget alt inte alltför schablonmässigt utnyttia erfarenheter från energibesparande åtgärder i ett nyare byggnadsbestånd när åtgärder skall vidtas i det äldre byggnadsbeståndet. Det kan enligt SIB leda till ett alltför litet utbyte i form av energibesparing till priset av stora ingrepp som förvanskar bebyggelsen. SIB anser att målet bör vara att nå energibesparingar med minsta möjliga ingrepp i byggnaderna och nämner som exempel avskärmningar med gardiner och dylikt. SIB menar-att det är olyckligt om sådana åtgärder avfärdas på grund av svårighelen att kontrollera att åtgärden används på rätt sätt,

InsUtutionen för byggnadsteknik vid KTH anser att det område planverket behandlar är synneriigen stort och att ett väsentUgt större antal besparingsmöjligheter än de som uppräknas skutte kunna anges,

Ftera remissorgan, bl. a. riksantikvarieämbetet. BFR, provniiigsanstalien, Chalmers lekniska högskola, tekniska fakulteten vid Lunds universitet, instituiionen för byggnadsteknik vid KTH, kommunstyrelsen i Västerås, Riksbyggen samt SABO, understryker vikten av alt forskningsinsatserna rörande energibesparande åtgärder i byggnadsbeståndet intensifieras. Detta dels för all nya produkter och arbetsmetoder skall utvecklas men också för att undvika tekniska felbedömningar vid tillämpning av i dag kända metoder.

BFR pekar på att någon påtaglig stimulans litl teknisk utveckling inle finns för närvarande. Statsmakterna måste därför formulera handlingsprogram som i grova drag konkretiserar vilka åtgärder som skall vidtas, när de skatt startas och vilket ekonomiskt stöd samhället tänker ge. Rådet menar även att införandet av ny teknik inom byggnadssektom kräver avsevärd tid,

NBD och NED rekommenderar alt långtgående bindningar .för vissa åtgärdsprogram bör föregås av försöksverksamhet i mindre skata, NBD och NED påpekar även att man därmed också kan sörja fören lämplig uppföljning av det praktiska utvecklingsarbete som redan utförts på ålskilliga håll. Även arbetsmarknadsstyrelsen och Industrins byggmaterialgrupp anför liknande tankegångar.

Några få remissorgan ägnar ett större utrymme åt alt diskutera de föreslagna tekniska åtgärderna. Deras synpunkter redovisas i det följande mer i delalj i samband med att remissyttranden avseende specifika energibesparande åigärder behandlas.

Naturvårdsverket betonar fördelen med att tätare byggnader, treglasfönster

Prop. 1977/78:76 101

och förbättrad värmeisolering även förbättrar ljudisoleringen. 1 befintlig bebyggelse är bil- och flygtrafik otvivelaktigt bullerkällor som ofta vållar altvarliga olägenheter, menar verket.

Socialstyrelsen ger sina synpunkler med utgångspunkt från att några energibesparande åtgärder kan komma att förändra inomhusktimatet men anför att några hygieniska olägenheter ej kan tillåtas uppkomma. Sålunda påpekar socialstyrelsen att man i sin publikation Meddelande nr 109/1966 "Sanitära krav på våra bostäder" accepterat inomhuslemperaturen -l-18°C under dagen och -l-16°C under natten som minimigräns för uppvärmning av bostadsrum. Dessa undre gränser är satta efter strikt hygieniska bedömningar och inte efter komfortkrav. För åldringar, vissa långtidssjuka och personer med nedsatt viialitet fordras ofta en eller annan grad högre medeltemperatur. Värdena avser lufttemperaturen och icke riktad operativ temperatur. Socialstyrelsen anför som sin uppfattning att det torde finnas möjligheter till sänkning av inomhuslemperaturen utan risk för några hygienska olägenheter med tanke på den relativt höga inomhustemperatur som för närvarande råder i landets bostäder. Ätt fä bostäderna mera täta och bättre isolerade innebär därmed en klar förbättring av inomhusktimatet. Inomhuslemperaturen blir jämnare och problemet med kalla golv blir mindre.

Foriifikationsförvaliningen anser att åtgärder med tång avskrivningslid kan medföra en låsning till dagens teknik som försvararen övergång titt framtida nya system.

Brandnämnden förutsätteratt byggnadstekniska åtgärder sker inom ramen för brandskyddsbestämmelser i Svensk Byggnorm. Åtgärder som kan tänkas medföra ökad brandfara är användning av brännbara isoleringsmaterial samt ändringar i ventilationssystem.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar framhåller att de i planverkets rapport förestagna åtgärderna sammanfaller med ÖEF:s beredskapsintressen.

Vissa regionala synpunkter framföres. Sålunda anser länsstyrelsen i Malmöhus län att man, vid de fortsatta övervägandena om förbättrad energihushållning i del befintliga byggnadsbeståndet, bör ägna de speciella klimatförhållandena som råder i det sydsvenska kustområdet uppmärksamhet. Man anger speciellt att klimatet ofta är blåsigt och att temperaturen mera sältan är låg.

Länsstyrelsen i Norrbottens län påpekar att länets speciella klimatiska förhållanden inneburit att isoleringen redan håller en hög standard och att energisparmöjligheterna genom ytterligare isoleringsålgärder därför är relativt sett mindre i detta län. Fortfarande anser dock länsstyrelsen alt ett betydande uirymme för energisparåtgärder finns i länets bebyggelse.

Yrkeshygieniska frågor berörs av naturvårdsverket, Byggnadsarbetareförbundet och Riksbyggen. Framför allt påpekas risken för att i samband med rivningsarbeten träffa på asbestbaserade malerial men även eventuella hälsorisker vid arbete med mineralalt berörs.

Arbetarskyddsstyretsen påpekar att föreslagna åtgärder ej får leda till en

Prop. 1977/78:76 102

sämre arbetsmiljö genom för hög täthet och mindre tjusinsläpp i lokalerna.

Ftera remissorgan framhåller att det är väsentligt att man kontrollerar att de energibesparande åtgärderna utförts på ett sådant sätt att de fltt avsedd effekt. Provningsanstalten anser att förutom åtgärdens konstruktiva utformning så är det ofta arbetsutförandet som avgör om åtgärden ger fult effekt. Efterkontroll är enligt provningsanstalten en bra metod för att kontrollera arbetsutförandet.

Några remissinstanser påpekar vikten av att de energibesparande åtgärderna utföres av kunnig personal. Inom vissa sektorer förefaller en viss knapphet på yrkeskunnig personat kunna begränsa den möjliga genomförandetakten av åtgärdema,

Arbelsmarknadsslyrelsen påpekarail det ärett önskemål att inptaneringen i tiden av de förestagna åtgärdema noga övervägs. Enklare underhållsåtgärder och justeringar kommer enligt styrelsens uppfattning att i första hand öka efterfrågan på VVS-anknutna yrkesgrupper inom instaltations- och serviceområdet och nuvarande yrkesarbetarkår räcker inte titt för en snabb insats av den omfattning planverket skisserar. Arbetsmarknadsstyrelsen påpekar att en noggrann planering erfordras även för denna det av åtgärdsprogram mel samt att del, vid sidan av mer preciserade kalkyler över arbetskraftsbehoven, fordras betydande utbildningsinsatser.

SIB påpekar att utbildningsbehovet inte enbart rör frågan om att utbUda personal utan i många fatt också rör frågan om att utbilda lärare för denna utbildning. Del kommer därför, enligt institutets mening, att la tång tid innan man kan ha en fungerande besiktnings-, genomförande- och kontroltapparat även om ekonomiska resurser och tillgång till villig personal finns.

Arbetarskyddsstyrdsen anför att planverkets påstående alt möjligheterna titt energibesparing är större i lokattieslåndel än i bostadsbeståndet, bl. a. därför att många av instatlationerna i detta bestånd är överdimensionerade och körs relativt oekonomiskt, inte synes helt underbyggt, eftersom planverket även anger att det är svårt att få fram tillförlitliga uppgifier om lokalbeståndels tekniska egenskaper och kvalitet. Styrelsen anför vidare alt de föreslagna instaltationstekniska åtgärderna inte llr medföra en försämrad arbetsmiljö. Belastningar och förändringar i belastningar från olika processer i arbetsmiljöer har många gånger större inverkan på arbetsmiljön än belastningar från och genom byggnaden och det måste därför vara de förslnämnda faktorerna som flr avgöra i vad mån energibesparingar kan genomföras genom åigärder i installationssystemet. Styrelsen framför i sammanhanget att viss överdimensionering av installationers kapacitet många gånger är en fömtsättning för energibesparing eftersom överdimensioneringen utnyttjas för snabb uppvärmning efter avstängning. Styrelsen hänvisar därvid till att planverket föreslår avstängning av ventilation och minskad värme under icke arbetstid. Styrelsen framhåller sammanfattningsvis att dagens och morgondagens krav på bättre arbetsmiljö kommer att ställa höga krav på framför allt installationer.

Prop. 1977/78:76 103

Byggnadsstyrelsen anför att planverkets bedömningar av energibesparingar och investeringsutgifter för bostadssektorn genom VVS-lekniska åtgärder var och en förefaller rimliga med undantag för åtgärden injustering av radiatorer i småhus. Den summerade besparingseffekten av åtgärderna anser styrelsen däremot mindre rimtig. Styrelsen menar att det ärav yttersta vikt att förbrukningar och besparingsmöjligheter inom olika delar av lokalbeståndet utreds innan några slutsatser dras om de totala besparingsmöjligheterna. För det egna lokalbeståndet anser dock styrelsen att sparmöjligheterna inte är mer än 60 96 av vad planverket angivit.

Enklare drifttekniska åtgärder, exempelvis drifttidsstyrning av ventilation, ger enligt byggnadsstyrelsens uppfattning mycket varierande resultat från byggnad till byggnad. Besparingar i bruttoenergiförbmkning mellan 1 och 50 96 har konstaterats. Den genomsnittliga bmttoenergibesparingen för 25 96 (5,2 Mm-*) av byggnadsstyrelsens tokatbestånd genom enkla drifttekniska åtgärder tigger mellan 10 och 15 96 av normalårsförbrukningen.

VVS-lekniska Jörenlngen anser att det finns risk för att enkla tekniska åtgärder inom lokalbeståndet undervärderas. Möjligheterna att mer omfattande utnyttja spillvärme, att utnyttja mer effektiva mtiner för underhåll, skötset och drift saml värmeåtervinningsmöjtigheter i tokatbeståndet underskattas enligt föreningen. Föreningen anför vidare att enkla åtgärder av instaltationsteknisk karaktär (inreglering av värmesystem, justering av pannanläggningar, minskning av ventitationsluftflöden, installation av regleranordningar) samt vissa enkla byggnadstekniska åtgärder av typen fönslerlälning bör prioriteras i högre grad än i planverkets förslag.

6.4.2 Värmeisolering

Beträffande planverkets angetägenhetsgradering av värmeisolerande åtgärder råder stor enighet. Sålunda är samtliga remissinstanser som berört frågan överens om att titläggsisolering av vindsbjälklag innebär ett betydligt mindre ingrepp i byggnaden än att isolera ytterväggar och golvbjälklag.

Samstämmighet bland remissorganen råder även kring uppfattningen att de värmeisolerande åtgärderna går att utföra med i dag känd byggnadsteknik.

Flera remissorgan framhåller dock att ett vissl forskningsbehov föreligger beträffande de värmeisolerande åtgärderna. Sålunda framför BFR, provningsansialien, lekniska fakuUeten vid Lunds universUet och inslitulionen för byggnadsteknik vid KTH att framför allt fuktens inverkan på byggnadskonstruktionens beständighet bör studeras både vid utvändig och invändig tilläggsisolering av ytterväggar. Kommunslyrelsen i Västerås och SABO efteriyser flera tekniska lösningar för titläggsisolering av flerbostadshus. SABO framhåller speciellt behovet av metoder med putsat fasadskikt.

Många remissorgan anser det viktigt att estetiska och kulturhistoriska intressen beaktas vid titläggsisolering av ytterväggar. Riksantikvarieämbetet

Prop. 1977/78:76 104

framhåller att man därför bör iakttaga en stark återhållsamhet med denna typ av åtgärder framförallt i det allra äldsta byggnadsbeståndei. SÄR och Svenska föreningen för byggnadsvård framför liknande synpunkler.

Några remissinsianser framför detaljkrilik av planverkets förestagna tekniska lösningar samt ger förslag till kompletterande åtgärder. Tekniska fakuheten vid Lunds universitet anser all ålgärden värmeisolering av bröst-ningar bakom värmeelement bör hänföras lilt gruppen "mera omfattande förbättringsåtgärder". Samtidigt varnar man för att fylla mellanrum i ytterväggar med skumplast. Man anser metoden tveksam på grund av risk för fuktskador,

InsUtutionen för byggnadsteknik vid KTH varnar för invändig tilläggsisolering av äldre putsade hus. Man anser alt resultatet från pågående forskning vid tekniska fakulteten vid Lunds universitet bör avvaktas innan metoden ges allmän utbredning.

Byggnadsstyrelsen anser att man kan uppnå god energibesparing enbart genom att rätta till slarvigt utförd värmeisolering på vindsbjälktag, Dessulom menar byggnadsstyrelsen att tittäggsisotering av källarytterväggar är en åtgärd som bör beaktas,

6.4.3 Fönster

Planverket föreslår byte titt 3-glasfönster eller ombyggnad av befintliga 2-glasfönster titt 3-glasfönster i viss omfattning. Åtgärden rekommenderas även av flera remissinstanser, bl. a. byggnadsslyrelsen, InsUtutionen för byggnadsteknik vid KTH samt Industrigruppen för län byggeri.

BFR påpekar att en övergång från t- titt 2-gtas sparar belydligt mer energi per m än övergång från 2- titt 3-gtas. Enkelgtas finns i slor ulsträckning i butiks- och affärslokaler samt i källarfönster och fönster titt gemensamma utrymmen.

Planverkets bedömning av kostnaderna för respektive åtgärder delas av institutionen för byggnadsteknik vid KTH och Industrigruppen för lätt byggeri. Byggnadsstyrelsen redovisar dock högre kostnader. Snickerifabrikaniernas riksförbund anser också att planverket underskattat kostnaderna för fönsterbyte och ombyggnad av fönster.

Några remissinstanser påpekar att kostnaderna för fönsterbyte är höga i förhållande till energibesparingen. Bl, a, BFR, kommunstyrelsen i Gislaved och SABO framför sådana synpunkter. Byggnadsstyrelsen anser att ett byte titt 3-gtasfönster är befogat endast då fönstret ändå behöver bytas, varför bara merkostnaden för 3-glasfönster jämfört med 2-glasfönsler bör användas vid lönsamhetsbedömningar.

Foriifikationsförvaliningen påpekar olämplighetenav 3-glaskonstruklioner i fönster där risken för gtasskador bedöms som stor.

Industrigruppen för lätt byggeri påpekar de stigande underhållskostnaderna för speciellt utvändigt målningsunderhåtl av fönster och framhåller lämplig-

Prop. 1977/78:76 105

heten av att man vid energibesparande åtgärder på fönster även beaktar möjligheterna att ersätta litl, eller komplettera med mindre underhållskrä-vande malerial.

Industrigruppen påpekar även att det ibland förekommer skador på ganska nya fönster, och att orsakerna till dessa skador måste utredas, så alt de inte upprepas. Fältförsök med olika 3-glasfönsler och metoder att komplettera 2-glasfönster till 3-glasfönster för att få praktisk erfarenhet av t. ex, montage, isoleringsförmåga och beständighet föreslås även av Industrigruppen.

Flera remissinstanser tar upp åigärder av typ gardiner, persienner och ytbeläggningar på glas, Byggnadsslyrelsen efterlyser enkla billiga åtgärder som var och en i princip kan utföra själv, t. ex, sätta upp någon genomskinlig eller halvgenomskinlig "skärm" eller liknande för fönstret under den kalla årstiden. ÄxdJohnson InstUutet för industriforskning föreslår dubbelpersienner som i ett 2-glasfönsler ger bättre värmegenomgångskoefficient (k-värde) än vad ett 3-glasfönster har. Institutionen Jör byggnadsteknik vid KTH nämner möjligheten att ge fönster bättre k-värde genom att belägga en av glasytorna med en oxidfilm etter att fylla isoleringsglas med speciellt värmeisolerande gaser.

BFR och Industrigruppen för lätt byggeri uppmärksammar den från energihushållningssynpunkt dåliga kvaliteten hos dörrar, entrépartier och portar i det befintliga byggnadsbeståndet.

6.4.4 Tälningsåtgärder

Av de tälningsåtgärder som planverket föreslår råder slor enighet bland remissvaren om lönsamhet av tätning mellan fönsterbåge och karm samt dörrblad och karm.

Byggnadsstyrelsen anser att man bör ge hög prioritet för de relativt billiga och enkla sparåtgärder av drifts- och underhållskaraktär dit tätning av fönster och dörrar hör.

Dock kpekar institutionen för byggnadsteknik vid KTH, Industrigruppen för lätt byggeri och SABO värdet av alt tälningslister med hög kvalitet används. Provningsanstalten och Industrigruppen för lätt byggeri föreslår en egenskapsredovisning av tätningslisternas kvalitet eller ett typgodkännande.

Byggnadsstyrelsen, institutionen för byggnadsteknik vid KTH m. fl. bedömer att en effektiv tätning mellan karm och båge sänker antalet ofrivilliga luftomsättningar med 0,1-0,25 oms./tim., något beroende på byggnadens utformning, vilket stämmer väl med planverkets beräkningar.

Övriga tälningsåtgärder som planverket föreslår kommenteras mer sparsamt i remissvaren, BFR anför dock väsentligheten av att tätningar av olika slag ulföres på beständigt sätt. Systematiska studier av åldring för tätnings-material har enligt rådel ej utförts. Rörelser m. m. hos olika byggnadsdelar under inverkan av årstidsväxlingar bidrar även till att tätningsegenskapen kan avta. Byggnadsstyrelsen bedömer tätning mellan karm och vägg som

Prop. 1977/78:76 106

lönsam medan effekten av den övriga tärningen, t. ex. tätning av fogar och ytskikt som kan utföras till en kostnad av mindre än 10 öre/kWh, bedöms som marginell.

'Institutionenför byggnadsteknik vid KTH anser del lämpligt att i anslulning titt littäggsisoleringsarbeten saml renoveringar liksom vid omtapetseringar passa på att förbättra tätheten hos klimatskärmen. Oberoende av dessa åtgärder bör tätheten förbättras om det föreligger hygieniska olägenheter genom t, ex. drag,

. Institutionen påpekar även riskerna med för täta byggnader och varnar för hygieniska olägenheter i form av för hög fukthalt, lukt och radonhalt. Som riktvärde på nödvändig ventilation i bostadshus nämner man 0,5 omsättningar/tim.

VVS-tekniska föreningen anser att för att erhålla effektivaste utbyte av isolerings- och tälhetsåtgärderna ärdel ofta nödvändigt att kombinera dessa åtgärder med injusteringar av värme- och ventilationssystemen,

6.4.5 Ventilation

/Va/wrvaVt/sver/ce? anför alt om den ofrivilliga ventilationen minskar, genom tälningsåtgärder, kan det föreligga risk för all luftföroreningshatten ökar i vissa lokaler. Verket menar vidare att även vissa andra frågor om säkerhet och trivsel bör beaktas, bl. a. kontroll av byggnadsmaterial och inredningsdetaljer. I samband med reducerad luftväxling kan föroreningshalten från byggnadsmaterial bli för hög i bostäder och andra lokaler. Vidare bör säkerhetsriskerna vid uppvärmnings- och ventilationssystem beaktas. Det gäller till exempel värmeväxlare, som enligl verket kan leda till ökad upplagring av föroreningar i inornhusluften. Verket framhåller också att luftväxlingsförlopp kan ge undertryck i byggnaden, varvid luft i vissa fatt kan strömma in genom bl, a. isoleringsmalerial och avgivningen av oönskade ämnen kan bli alltför stor.

Brandnämnden anför att ökad användning av återiuft i ventilationssystem kan medföra ökad risk för brand- och rökspridning.

Konsumentverket konstaterar att ventilationsnivån i relativt nybyggda småhus är otillfredsställande och all delta sannolikl har bidragit lill uppkomsten av s, k, nedsvärtning. Verket anför också att man, med hänsyn till de bristfälliga kunskaperna om nya byggmaterials inverkan på individen från medicinsk-hygienisk synpunkt, bör vara försiktig med att reducera ventilalionsnivån i bostäderna i alltför hög grad. Verket delar emellertid planverkets uppfattning att de energiföriuster som uppstår till följd av felaktigt dimensionerade eller bristfälligt utförda ventilationssystem ofta är onödigt stora.

Skolöverstyrelsen anser alt betydande energibesparingar kan göras genom alt drifttidsstyra ventilationsanläggningarna inom skolbyggnader och genom förbättringar av anläggningarnas skötsel och drift. Styrelsen redovisar

Prop. 1977/78:76 107

exempel som anger att energibesparingen genom en driftekonomisk skötsel, inlrimning och inreglering av anläggningarna kan bli 20 till 30 %. Vidareutbildning av fastighetsskötare synes därvid vara en betydelsefull åtgärd. Styrelsen menar att det är lämpligt alt man kontinuerligl följer anläggningarnas driftekonomi och att man eventuellt genom särskild härför anlitad personal bevakar att energisparmöjligheterna vid skötsel och drift utnyttjas. Styrelsen anser även att del är angeläget att noga följa utvecklingen av den tekniska utmstningen för värme och ventilation m.m. och. undersöka möjligheterna för olika lekniska besparingsåtgärder.

Industrigruppen för län byggeri anför alt den befintliga statistiken beträffande luftläckage och antalet luftomsättningar per timme vid olika byggnader och vid olika förhållanden är otillräcklig.

Mekanförbundet påpekar att även om i huvudsak ventilationssystem med FT-venlilation åtgärdas så är det angeläget att också åigärder vidlas i F- och S-system. Detta för att på sikt ytterligare reducera energiförbrukningen men också för att vinna praktisk erfarenhet av besparingseffekt och kostnader för vissa åtgärder inom dessa ventilationssystem.

6.4.6 Uppvärmningssystem

Brandnämnden anför angående s, k. ekonomisotning att bränsleekonomin bör bli bestämmande för hur ofta man bör sota. Brandförebyggande sotning fordras mer sältan och bedöms erfarenhetsmässigt för det tolala pannbestån-det. Sådan sotning borde egentligen bedömas från falt till falt. Nämnden förordar därför ökad användning av rökgastermometer som hjälpmedel för fastställande av sotningsbehovet,

Provnlngsanstalten anser att oljebrännare torde vara lönsamma att byta ut i fler än vart åttonde småhus, vilket är fler än planverket anger i den preliminära rapporten,

Mekanförbundet anför att utbyte till moderna oljebrännare ger såväl energibesparingar som miljöförbättringar genom att sotbildningen minskas. Förbundet anför även att utbyte av värmepannan i många fall är av större belydelse för energibesparingen än byte av oljebrännare. Förbundet anser vidare att brännaren bör utrustas med automatiskt spjäll som stänger när oljebrännaren stannar, respektive öppnar vid start.

Forlifikaiionsjörvallnlngen uppger som sin erfarenhet, att fjärrvärmeanstut-ning av större enheter såsom försvarels förband i regel inte medför någon energibesparing,

SIB anför alt fjärrvärmen bör analyseras betydligt noggrannare innan man står fasi att den utgör ett bra sparalternativ. Redan nu har starkt grundade tvivel på riktigheten i jämförelsen mellan fjärrvärme och lokala små och medelstora värmeceniraler framförts. Som exempel kan nämnas att energiförbrukningen för pumpar i distributionssystemet ofla "glöms bort" då verkningsgraden anges. Samtidigt sätts verkningsgraden lågt för mindre

Prop. 1977/78:76 108

lokala oljepannor ulan att hänsyn tas till att en del av rökgasvärmen tillförs huset via skorstensstockens uppvärmning likaväl som isoleringsförluster från pannan ofta tillförs huset. Om en rad åtgärder vidtas för alt minska energiförbrukningen i byggnaderna, både gamla och nyproducerade, kommer varje fjärrvärmecentral vid bibehållen lönsamhet att behöva betiäna ett allt större antal byggnader, vilkel medför allt längre dislribulionsledningar och därmed ökande överföringsförluster enligl SIB.

HSB.s riksjörbund påpekar att väl fungerande s, k. blockvärmecentraler torde ha minst samma års verkningsgrad som fjärrvärmeverk, speciellt om hänsyn tas till kulverlförlustema vid fjärrvärme, HSB:s erfarenheter är också att kostnaderna många gånger blir högre vid fjärrvärme än vid egen oljeeldning.

VVS-tekniska föreningen anser all användning och utbyggnad av fjärrvärmenät för att utnyttja spillvärme från kraftvärmeprocesser och industriella värmeprocesser bör främjas. Fjärrvärmesystem inom gles och halvtät bebyggelse bör dock begränsas. Värmetätheten beräknas bli för tåg i dessa områden för alt man skatt kunna motivera Qärrvärmesystem med de låsningseffekler dessa medför. Med den minskande värmetäthet som de nya energihushållningsnormerna medför anser föreningen att det i regel inle är ekonomiskt motiverat att bygga ut fjärrvärmesyslem som inte utnyttiar spillvärme.

Mekanförbundet anser att det är anmärkningsvärt att planverket berört åtgärden anslulning titt fjärrvärme på ett så summariskt sätt med hänsyn titt att de potentiella besparingsmöjligheterna med denna uppvärmningsform synes vara av väsentlig storleksordning i förhållande till övriga i rapporten föreslagna åtgärder. Förbundet anför å andra sidan att planverket redovisar en alltför hög specifik besparing för åtgärden anslutning till Oärrvärme och påpekar att värmetälheten vanligtvis är mycket låg för små anläggningar i exempelvis villaområden. Kulvertföriusterna blir därför stora och i förhållande till en modem pannanläggning erhålls därför liten eller ingen energibesparing.

Seklionenför maskinteknik vid KTH anför att den av planverket redovisade energibesparingen av cirka 15 % genom anslutning till fjärrvärme har hämtats från tidigare utredningar och synes dåligt belagd genom praktiska prov. Tvärtom kan fjärrvärme med hänsyn till de taxor som tillämpas ge anledning förmoda att energi slösas. Kostnaden för fjärrvärme liksom lönsamheten i en utbyggnad bör allvarligt prövas, I ett samhälle med mindre energiförbrukning kan lätt de stora fasta kostnaderna bli sådana att en lättsinnig hantering av energin accentueras. Vad gäller luftföroreningar från individuella eldningsanläggningar påminner sektionen om den planerade nedlrappningen av oljors svavelinnehåll. Sektionen noterar vidare till skillnad från planverket alt stoftavskiljare ofta ej används vid fjärrvärmeanläggningar.

InstUuiionen för byggnadsteknik vid KTH anför att värmepumpen är en

Prop. 1977/78:76 109

energisnål uppvärmningsanordning som kan minska vårt beroende av konventionetta energikällor för byggnadsbeståndels energiförsörjning även sedan omfattande energibesparande åigärder genomförts i delta bestånd. Större serier vid tillverkningen kommersannoliktävenatt leda titt lägre priser på värmepumpar. Institutionen anför också att i händelse av framtida energikriser torde de rent ekonomiska faktorerna väga tätt i jämförelse med möjligheterna att ur omgivningen kunna utvinna värmeenergi med värmepump.

6.4.7 Styr- och reglersyslem

Energisparkommittén anför att de s. k. bränsleklausulerna för hyreshus och vissa skatteregler för lokaler bidrar till en mindre god energihushållning. Energisparkommittén har påbörjat en undersökning av förutsättningarna för att införa maximerad inomhustemperatur i lokatbeståndel. Kommittén anser att vad gäller mer komplicerade åtgärder som t. ex. inreglering av större värmesystem krävs dock även ekonomiska stimulanser. Dessa åtgärder kan nämligen i vissa fatt kräva så stora engångsinvesteringar alt genomförandet begränsas av brist på kapital även om åtgärderna i sig själva kan ha god lönsamhet.

Riksantik\'arieämbeiei anför angående enkla underhållsåtgärder alt injustering av installationer inte påverkar bebyggelsens miljömässiga eller kulturhistoriska värden negativt.

Byggnadsstyrelsen anför att för injustering av värmeanläggningar finns endast ca 50 kompetenta injusterare tillgängliga i dag i hela landet. Vid inreglering av 1,5 miljoner lägenheter enligt planverkets exempel erfordras ungefär 2 600 manår, vilket med 50 injusterare alltså tar 50 år att genomföra. Skatt dessutom anläggningar inom lokalsektorn injusteras ökar arbetskraftbehovet ytterligare. Styrelsen menar att det förefaller osäkert om ventilationsbranschen kan klara den förväntade ökningen i kapacitet enligt planverkets bedömningar. Hela omsättningen ligger f n. vid ungefär en miljard kronor per år.

Rena driftsåtgärder beräknas av byggnadsstyrelsen ge en neltoenergibesparing av 5 96 motsvarande 4TWh medan enklare åtgärder beräknas ge en besparing av 10 96 moisvarande 8 TWh lill en kosinad av ca 8 miljarder kronor.

Byggnadsstyrelsen anför alt den möjliga genomsnitttiga temperatursänkningen troligen ligger vid max. 2°C för småhus och max, 3°C för flerbostadshus och att detta ger en möjlig energibesparing av 2 600 kWh/år och småhus resp. 2 200 kWh/år och lägenhet,

Indusiriverkel ifrågasätter om inte några av de sparmöjligheter som redovisas i planverkets rapportbilaga är överskattade och anser att besparingen 5 TWh/år för injustering av värmesystem, installation och utetemperaturstyrd automatisk shuntutrustning och radiatortermostaler i bostäder

Prop. 1977/78:76 110

är orealistiskt hög,

BFR anför att den funktionsmässiga livslängden och variationerna i funktion hos Styr- och reglerutmstningen ärett viktigt område för forskning och teknisk ulveckling. Samverkan mellan slumpvisa värmetillskott och installationernas avsedda funktion beror enligt BFR på byggnadens termiska egenskaper. Användning av systemsimulering är nära nog oundgänglig för teknisk utveckling inom området. En sådan simulering ger dessutom en utomordentligt låg kosinad för undersökning av olika styr- och reglersystems funklion.

HSB:s riksjörbund anför att betydande energivinster kan uppnås genom injustering av värme- och ventitationssystem i kombination med temperatursänkning i det befintliga fastighetsbeståndet och anger i ett exempel för en medellägenhet besparingen 35 96 av ventilations- och transmissionsföriusterna. Sådan injustering utförs sedan lång tid tillbaka inom HSB av speciellt utbildad personal, vanligen i samband med all fastigheterna färdigställs,

NBD och NED anför att inreglering av uppvärmningssyslem vanligen medför energibesparingar på mellan 10 och 20 %.

Mekanförbundei anför att sänkning av temperaturen nattelid och evenluelii även under viss del av dagen är en enkel energibesparande åtgärd som också ökar komforten. Komforten främjas, enligt förbundet, såväl genom temperatursänkning nattetid som genom den därav följande ökningen av relativ fuktighet i rumsluften.

Sektionen för maskinteknik vid KTH påpekar att man bör uppmärksamma att användning av radiatortermoslatventiter kan leda till energibesparingar men också till energiföriuster. Värmeföriuster uppträder av flera skäl vid viss användning av många av de fabrikat som förekommer på marknaden. Sektionen menar därför alt det är betänkligt att planverket i den preliminära rapporten i samtliga besparingsexempet medräknat en värmevinst genom införande av lermostatiska radiaiorventiter. Verket borde enligl sektionen även ha hänvisat till undersökningar över orsaker till ökade värmeförluster samt gjort någon analys av bostädernas temperaturförhållanden. Enligt sektionen kan en rimlighetsuppskattning av möjlig energibesparing genom åtgärder i styr- och regtersystemel dock göras. Planverket anger att inreglering av radiaiorsystem ger en besparing i storlek 2 500 kWh/år och småhus, vilket motsvarar ca 10 96 av den totala värmeförlusten. Överslagsmässigt kan man enligt sektionen räkna med att en temperatursänkning av 1°C för rumstuftstemperaturen ger en energivinst av 5 96 av transmissions- och venlilationsförlusterna. Inreglering synes därmed ha antagits ge en medel-temperatursänkning av ca 2°C hos mmsluften. Det förutsattes således grovt räknat att temperaturskillnader av slorieksordning 4°C varaktigt uppträder inom den exemplifierade byggnaden. Huruvida detta är ett realistiskt antagande för hela småhusbeståndet är enligt sektionen tveksamt. Genom användning av en utelemperaturstyrd molorshunt anger planverket vidare en ytterligare vinst om 2 000 kWh motsvarande nära nog samma medellem-

Prop. 1977/78:76 111

peratursänkning. Från den ursprungligen antagna medeltemperaturen av -(-23°C har verket därmed tänkt sig en sänkt medeltemperatur till -i-19°C, Slutligen kan temperatursänkningen till följd av lermostatiska radiaiorven-liler enligl sektionen bedömas till storleksordning t,5°C, eftersom dessa endast bör placeras i rum med kraftig lokal värmeulveckling, ungefär två femtedelar av huset. Man bör enligt sektionen observera att delta är en varaktig temperatursänkning. Sektionen bedömer att vinsterna från solinstrålning eller överskottsvärme i kök kan vara lillfälliga-direkt solinstråtning vid låga solhöjder är ej alltför frekvent i befintlig äldre bebyggelse. I sådana falt skatt betydligt större övertemperaturer undvikas för alt de angivna vinsterna skall stå sig. Sammanfattningsvis kan sägas alt det av planverket i den preliminära rapporten angivna underiagel för energi vinstbedömningen synes otillräckligt och att en fördjupad analys vore önskvärd.

Sektionen för maskinteknik vid KTH anför vidare att styr- och regtersystemel måste kompletteras med utrustning för drifttidsstyrning om en periodisk sänkning av rumstemperaturen skall erhållas.

Vid inreglering av uppvärmningssystem kan kostnaden enligt sektionen i vissa fall bli upp till tre gånger så hög som den planverket redovisar, nämligen vid inreglering i vissa äldre hus där radiatorventiterna inte är konstruerade för att medge förinsiätlning eller där valtenläckage kan riskeras vid ändrad inställning, I det senare faltet måste samtliga ventiler bytas för att inreglering skatt kunna ske. Dylika ventilbyten kan vara kostnadskrävande, bl, a, med hänsyn till förekommande rördimensioner,

VVS-tekniska föreningen anger att en norsk studie av energibesparing genom periodisk drift, s, k. intermittent uppvärmning, visar att mycket stora besparingar kan göras med en sådan regterteknisk åtgärd.

6.4.8 Övriga åtgärder

Ett flertal remissinstanser behandlar frågan huruvida mätning är en energibesparande åtgärd. Byggnadsstyrelsen anser att det är sannolikl att viss energibesparing uppnås med installation av separata mätare. Vidare framhåller man att installation av mätare i andra lyper av lokaler och industrier kan ge information om energisparandets resultat och på så sätt påverka intresset för sparandet.

Enligt konsumentverkets mening är det önskvärt att debitering av värme-och varmvattenkostnaderna grundas på den individuella förbrukningen. Nackacenterns energigrupp delar denna uppfattning och framhåller att god energihushållning kan erhållas med individuell mätning av elförbrukning i lägenheter och att anvisningar bör utformas så att detta kan ske med hjälp av s. k. undermätare.

Ingenjörsveienskapsakademien menar att inom området mäl- och reglerutrustningar för individuell konsumtionsmätning bör forsknings- och utveck-lingsinsaiser göras. Vidare, anser man att större vikl bör fästas vid den i

Prop. 1977/78:76 112

relation till erforderiiga investeringar stora energivinsl, som uppnås genom temperatursänkning.

Kommunslyrelsen i Gislaved och HSB:s riksförbund avråder från generella åigärder med inriktning på individuell varmvaitenmälning i befintliga fastigheter. Åven SABO har denna uppfallning samtidigt som man framhåller att man delar planverkets uppfallning att kostnaderna för individuell varmvattenmätning i befintliga byggnader blir höga. Dessutom tillkommer ett administrativt arbete av stor omfattning, menar SABO.

De förslag om förändringar i belysning och belysningsarmaturer, som planverket föreslår, stöds av byggnadsstyrelsen och skolöverstyrelsen.

Byggnadsstyrelsen framhåller att då det gäller belysningen i lokaler bör KBS-anvisning nr 27 och KBS-meddelande nr 29/1976 vara vägledande. När det gäller övriga åtgärder på elsidan menar man att rapporien har slora brister. Främst saknas åigärder för transportanläggningar, motorvärmare m.m., vars energiförbrukning genom tidsstyrningsutmstningar bör kunna begränsas.

Elverksjöreningen anser att förslagen om övergång till belysningsarmaturer med större ljusutbyte och övergång från allmänbelysning till punktbelysning är två motstridiga förslag.

Fastighetsanställdas förbund framhåller när del gälter belysningen i fasligheter, att det redan nu alllför många gånger är ell otillfredsställande arbetsljus för medlemmarna.

Enligt jVSDoc/iAED bör tillvaratagande av spillvärme, tillsyn av belysning och ventilation etc. ha slörre betydelse än byggnadsåtgärder. Vidare anser man att möjlighet till viss energibesparing föreligger genom sänkning av tappvarmvatlentemperaturen. Man framhåller också vikten av att en hög beredskap upprätthålls när det gäller förändringar av lån- och bidragsreglerna för nya energibesparande installationstekniska lösningar. Instruktioner till driftspersonalen är en billig åtgärd som ofta ger god utdelning.

Denna senare synpunkt delas av riksrevisionsverkel och Fastighetsanställdas förbund.

Kommunstyrelsen i Käs/era,? framhålleratt eventuella medicinska problem beträffande krav på belysning, inomhustemperatur och ventilation behöver ytteriigare utredas medan Fastighetsägareförbundei framhåller att möjligheten att sänka temperaturen inomhus inte berörs i rapporten.

Beträffande övriga åigärder anser byggnadsstyrelsen att markvärme bör slopas med undantag för de platser där säkerhetsskäl inle medger detta. Televerket konstaterar mot bakgmnd av egna energibesparande åtgärder, att exempelvis följande åtgärder vi.sat sig ekonomiskt lönsamma:

• minska etter helt stänga fuklningsanläggning

• vid små tappvarmvailenbehov installera el-varmvatlenberedare för drift
sommartid

• vid biltvätt använda va I ten bespara nde högtrycksaggregat

• byta ut duschsilar och armaturer till mindre vattenmängdskrävande och
slutligen

Prop. 1977/78:76 113

# tillåta högre temperaturer i lokaler där kylning erfordras.

Remissinstanserna har således berört ett stort antal åtgärder, varav flera ej ingår i planverkets rapport.

6.4.9 Nya lokala energikällor

De remissinstansersom i sina yttranden har berört nya lokala energikällor har huvudsakligen betonat vikten av forskning inom området. BFR påpekar vikten av att den typ av utmstning som krävs noga belyses. Beroende på det tidsperspektiv man studerar är åtgärderna mer eller mindre intressanta, 1 BFR:s energiplan ingår bl, a, studier av nya rörmaterial, kulverttyper, isolering, temperaturnivåer, energimätning, värmeföriuster m, m. Framför allt påpekar man vikten av forsknings- och utvecklingsinsatser på bred front inom sotenergiområdet, även med försöks-och demonstrationsanläggningar. Liknande synpunkter framförs av institutionen för byggnadsteknik vid KTH och Ingenjörsvetenskapsakademien.

VVS-Industrins Informationsråd AB framhåller att endast ett flexibelt, vattenburet värmesystem kan tiltvarata olika energikällor var för sig eller i kombination.

6.4.10 Sammanvägning och kombinationsmöjligheter

Ett flertal remissinstanser har beröri frågorna kring hur det kombinerade resultatet av ett stort antal åtgärder skatt uppnås och bedömas. Sålunda anför fortiflkationsförvaltningen, lekniska fakulteten vid Lunds universUet, InstUuiionen för byggnadsteknik vid KTH och CivUingenjörsförbundet m. fl, att det är viktigt att den sammantagrade effekten av olika åtgärder bedöms riktigt. Risken är annars stor alt effekten av ell ålgärdspaket överskattas. Flera åigärder som vidtas samtidigt påverkar varandra inbördes och detta måste beaktas vid beräkningen av den lotala spareffeklen.

Byggnadsstyrelsen påpekar att man bör eftersträva att kombinera olika energibesparande åigärder. Som exempel anför styrelsen att tilläggsisolering med fördel kan kombineras med åtgärder för tätning av byggnaden etter med åtgärder för alt minska inverkan av köldbryggor. Flera andra remissorgan framför liknande synpunkter. Bl. a. Mekanförbundei anser att tälningsåtgärder även med fördel kan kombineras med installation av utmstning för värmeåtervinning.

Enligt riksrevisionsverkets mening bör frågan om energihushållning i befintlig bebyggelse inte enbart begränsas till åtgärder som rör utformningen av byggnaders klimatanläggningar. Även driften av dessa och andra energikrävande anläggningar i byggnader är av intresse.

Naturvårdsverket påpekar att det för ett flertal av åtgärderna finns positiva bieffekter såsom att tätare byggnader, treglasfönster och förbätirad värme-

8 Riksdagen 1977/78. 1 samf Nr 76

Prop. 1977/78:76 114

isolering även förbättrar ljudisoleringen. Vidare påpekar man att inomhusktimatet sannolikt förbättras.

SIB konstaterar att man inte har några större invändningar att anföra men man påpekar att om en rad energisparande åtgärder vidtas, kommer en försörjande fjärrvärmecentral, föratt bibehålla lönsamhet,att behöva betiäna ett allt större antal byggnader. Det medför i sin tur alll längre distributions-ledningar och därmed ökande överföringsförluster.

BFR, NBD och NED m. fl. anser att det finns risk för att de byggnadstekniska åtgärderna överbetonas på bekostnad av de inslaltationstekniska. BFR anser vidare att det snarast torde vara så att spareffekter av byggnadstekniska åtgärder inte kan tillgodogöras om man inte samtidigt inregterar och justerar VVS-antäggningarna, Tekniska åtgärder måste vidtas på ett genomtänkt sätt och i en viss ordning.

Provningsanstalten framhåller vikten av att genomförda lekniska åtgärder kontrolleras. Konstruktionsval och framför allt arbetsutförande avgör ofta åtgärdernas slutliga funktion.

Svenska värmeverksföreningen anser att åtgärder på produktionssidan generellt bör prioriteras före flertalet av åtgärderna på konsumtionssidan,

SABO instämmer i att det finns stora svårigheter att lönsamhetsbedöma de olika åtgärderna, men att de tre åtgärdsgrupperna överslagsmässigt kan tönsamhetsbedömas,

ive/so/anser att åtgärder som inte kräver återkommande underhåll och därmed återkommande kontroll bör prioriteras,

VVS-Industrins Informationsråd AB menaratt ett urval av de mest tovande energisparåtgärderna måste göras.

6.5 Besparingsmöjligheter inom en tioårsperiod

6.5.7 AUmänt

Ingen av remissinstanserna ifrågasätter alt slora sparmöjligheter finns i den befintliga bebyggelsen. Dock framförs viss tveksamhet mot planverkets bedömning av storleken av de totala sparmöjligheterna.

Endast ett begränsat antal remissinstanser gör bedömningar av de totala möjligheterna att spara energi genom åigärder i befintlig bebyggelse. De har då i allmänhet gjort bedömningar av sparmöjligheter i vissa typer av lokaler och för vissa typer av åtgärder. Detaljerade uppgifter från dessa instanser återfinns därför under resp. åtgärdsrubrik i del följande.

Mera allmänna uppskattningar av besparingsmöjligheterna görs bl. a. av byggnadsstyrelsen som anser att planverkels bedömning av besparingseffekten av enklare åtgärder ligger 20 96 för högt, Moisvarande överskattning av planverkets mera omfattande åtgärder bedömer byggnadsstyrelsen uppgå till 35 %. Däremot synes styrelsens och planverkels bedömningar rörande kostnader för energibesparande åtgärder i stort överensstämma. Styrelsen

Prop. 1977/78:76 115

anför även att en jämförelse med andra remissyttranden visar så stora differenser i bedömningarna av möjliga energibesparingaratt stor försiktighet måste iakttagas vid bedömning av de totalt möjliga energibesparingarna under kommande tioårsperiod.

Kommunförbundet anger att man med oförändrat energipris uppskattar besparingsmöjligheten i nuvarande kommunala byggnader titt 1-1,5 TWh/ år. Även Landsiingsförbundet gör en totalbedömning och anger att man kan spara ca 17 96 av totalt förbrukade 9,8 TWh/år inom lokaler för sjuk- och socialvård.

Industriverket noterar att sparmöjligheterna genom enkla åtgärder i 1,5 miljoner bostäder beräknas titt 10 TWh/år av planverket. Här svarar injustering, utetemperaturstyrd shuntutrustning och radiatortermostater för ca 5 TWh/år. Detta värde förefaller enligt industriverket vara orealistiskt högt. Vidare anser man att även de övriga spareffekterna bör användas med viss försiktighet i energiprognossammanhang.

Länsstyrelsen I Västmanlands län framhåller att de i rapporten föreslagna åtgärderna huvudsakligen syftar titt att uppnå bättre värmehushållning och därmed minskad användning av olja för uppvärmning. Länsstyrelsen menar emellertid att en minskning av oljeförbrukningen för uppvärmning redan skett under åren 1973-1976. Redan vidtagna åtgärder och en ökande medvetenhet om jordens begränsade resurser kan alltså redan ha gett vissa av de besparingar som planverket kalkylerat med.

Elförbrukningen inom övrigsektorn har under perioden 1973-1976 däremot visat en relativt stor ökning. De i rapporten föreslagna åtgärderna syftar endast i mindre omfattning till att åstadkomma en minskad efterfrågan på elkraft. Länsstyrelsen framhåller att det är av väsentligt intresse att minska denna efterfrågan så att nolltillväxt i framtiden kan uppnås. Planverkets uppdrag haremellertid inte bestått i att utreda hur energiförbrukningen inom hela stadsbygden kan nedskäras. Det är önskvärt att fortsatt utredningsarbete bedrivs i syfte att klariägga hur elenergiförbrukningen skall kunna minskas både innanför och utanför en byggnad samt inom olika typer av byggnader, menar länsstyrelsen.

Länsbostadsnämnden I Stockliolms län anser alt lokalbeståndels omfattning och kvalitet bör möjliggöra att det med ganska enkla åtgärder går att nedbringa energiförbrukningen. Lokalerna har i vissa fatt överdimensionerade installationer och körs oekonomiskt. Möjligheter att på kort sikt erhålla energibesparing bör enligl nämnden vara större här än i bostadsbeståndet.

Seklionenför maskinteknik vid KTH påpekar att det angivna underlaget för energivinstbedömningen synes otilträcktigl och att en fördjupad analys vore önskvärd. Betänkligheten mot de angivna besparingarna blir också slor mot bakgrunden av att planverket ej gjort någon analys av byggnadernas lemperalurförhållanden. Därmed är det hett orimligt att kvantitativt kunna bedöma vinstens eller förlustens storlek enligt sektionens uppfattning. I en sammanfattande bedömning anser sektionen dock att energivinster i den

Prop. 1977/78:76 116

storleksordning som anges i planverkets rapport synes möjliga att nå i den befintliga bebyggelsen men alt vinsterna dock ej kan vinnas helt på förestaget sätt.

Vinster i ett småhus på i storleksordning 10 000 kWh/år, dvs. ca 50 96 av transmissions- och ventilationsföriusterna, anser sektionen för maskinteknik vid KTH dock möjliga, i varje fall i delar av del av planverket behandlade beståndet. Inräknas vinster i varmvattenberedningen, t. ex. genom användning av sotenergi, anser högskolan att än bättre resultat kan erhållas.

Mekanförbundet anför att ventitationstekniska åtgärder kan ge energibesparingar i samma slorieksordning som kan uppnås genom isoteringslekniska åtgärder och att dessa kan uppnås till lägre investeringsutgifter.

Ftera remissorgan påpekar brister i att planverket ej utfört några egentliga lönsamhetsbedömningar. Riksantikvarieämbetet påpekar att det är en uppenbar brist att rapporten helt förbigår frågan om energiåtgången för alt genomföra själva åtgärden. Även naturvårdsverket anser att rapportens värde skulle ökat om dessa uppgifter behandlats.

Industriverket påpekar att lönsamheten för åtgärder enligt planverkets steg 3 är avsevärt mycket lägre än vad som erfarenhetsmässigt gäller för de bidrag till energibesparande åtgärder som medgivits inom industrin.

Fastighetsägareförbundet bedömer att planverket underskattat investeringsutgifter för de olika åtgärder man tagit upp. Förbundet förestår därför att industrins kommitté för byggnadsbestämmelser ges möjlighet att granska de tekniska och ekonomiska konsekvenserna.

De kostnadsuppskattningar som planverket gjort anser fastighetsägareförbundet flr betraktas endast som räkneexempel, bl.a. beroende på att lillföriilliga uppgifter om byggnadernas energihushåltningsstandard saknas,

Swedisol anser att en angetägenhetsgradering, baserad på lönsamhet, tittgång på byggnadsmaterial, personal och kapital, måste vara vägledande vid val av lämpliga energibesparande åtgärder,

Swedisol redovisar därför (tabell 6.1-2) en prioritetsordning efter lönsamhet enligt energisparkostnadsmetoden av planverkets åtgärdslabeller, Swedisol ifrågasätter vissa av planverkets kostnadsuppgifter men har ändå använt dessa i kalkylen.

6.5.2 Värmeisolering

6.5.2.1 Allmänt

Frågor rörande energibesparing genom tilläggsisotering av byggnader beröres kortfattat av flera remissorgan. I första hand gäller de framförda synpunkterna resonemang kring åtgärdernas ekonomi. Enighet råder i stort kring planverkets angelägenhetsgradering. Sålunda anser alla instanser som berör ämnet att tilläggsisolering av lätt åtkomliga vindsbjälklag bör utföras

Prop. 1977/78:76

117

Tabell 6.1 Prioritering efter lönsamiiet		av åtgärder i småhus enligt planverkets
rapport. Redovisade i	i remissvar från Swedisol
	Energibe-	Livs-	Investe-	Drift och	Energi-
	sparing,	längd,	ring, kr.	underhåll,	, spar-
	kWh/är	år	(kr./m)	kr.	kostnad, öre/kWh
Byggnadstekniska
åtgärder
1. Tätning mellan
karm och vägg	1000	40*	700	0	1,8
2. Isolering vinds-
bjälklag, lätt-
åtkomligt	2 700	40	3 800 (40)	0	3,5
3, Isolering vägg
vid behov av
fasadrenovering	4 300	40	9 000	0	5,2

(110)

8 200 (85)

10,0

17 500 (215)

4 500 (270)

10,2

4. Isolering vindsbjälklag, svåråtkomligt 2 700

5. Isolering vägg utan behov av fasadrenovering 4 300

6. Övergång från 2-glas

10,2

till 3-glas I 100

800

10,7

7. Tätning av fönster
(dörrar) mellan båge
(dörrblad) oeh karm I 500

Installationstekniska åtgärder

1000

4.0

1, Injustering av värme
system 2 500

2, Installation av radiatortermostater

750

700

9,3

3.	Installation av utetemperaturstyrd automatisk shuntut-
	rustning	2 000	10	2 000	0	10,0
4.	Byte av oljebrännare	1 500	10	1 500	125	10,0

*Värden på livslängd ändrade enligl Swedisols bedömning

Prop. 1977/78:76

118

Tabell 6.2 Prioritering efter lönsamhet av åtgärder i flerbostadshus enligt planverkets rapport. Redovisad i remissvar från Swedisol

Energibe- Livs- Investe- Drift och
sparing, längd, ring, kr. underhåll,

kWh/år år (kr./m) kr.

Energispar-kostnad, öre/kWh

Byggnadstekniska åtgärder

I. Tätning mellan karm och vägg

700

40*

500

1,8

800

2,5

800 (32)

2. Isolering vindsbjälklag, lättåtkomligt

3.	Isolering vägg vid behov av fasadrenovering
	a) ko = 1,2	3 100	40	3 200	0	2,6
	b) ko =0,7	1400	40	3 200 (86)	0	5,5
4.	Isolering vindsbjälk-
	lag, svåråtkomligt	800	40	1900 (76)	0	5,9
5,	Isolering vägg ulan behov av fasadrenovering
	a) ko = 1,2	3 100	40	7 700	0	6,2
	b) ko = 0,7	1400	40	7 700 (210)	0	13,8
6.	Övergång från 2-glas
	till 3-glas	750	40	3 000	0	10,0

7. Tätning av fönster (dörrar) mellan båge (dörrblad) och karm

1000

500

10,0

Installationslekniska åtgärder

1. Injustering av värme
system 1 250

2, Byte av oljebrännare I 000

10 10

250 200

2,0 2,0

3. Installation av utetemperaturstyrd automatisk shuntutrustning

750

250

3,3

4. Installation av radia-lonermostater

500

10,0

■ Värden på livslängd ändrade enligt Swedisols bedömning

Prop. 1977/78:76 119

innan ytterväggar och golvbjälklag åtgärdas på motsvarande sätt,

FortlJikailonsJÖrvaliningen, byggnadsslyrelsen, bostadsstyrdsen, BFR, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsbosiadsnämnden i Göteborg och Bohus län, SABO, Villaägareförbundet m. fl, anser att titläggsisotering av ytterväggar endasi kan bli lönsam om den utföres i kombination med annan renovering av yttervägg.

Bostadssiyrelsen framhåller dock att trots att väggisotering ofta kostar mera per sparad kilowattimme än andra enklare förbättringsåtgärder så kan åtgärden vara väl så lönsam beroende på att brukstiden är lång och att åtgärdenej kräver underhåll. Underekonomiskt gynnsamma förulsättningar menar bostadsstyrelsen att värmeisolering av ytterväggar bör ges hög prioritet. Denna uppfattning delas av Industrigruppen för lätt byggeri och Swedisol.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH påpekar att tilläggsisolering av småhus och smala flerbostadshus ger större besparingseffekt per m lägenhetsyta än vad som är fallet vid titläggsisolering av tiockhus. Institutionen anser därför att äldre smathus bör tilläggsisoteras före byggnader av typen tiockhus.

En invändig tilläggsisolering av en yttervägg minskar byggnadens invändiga lokalyta. Huruvida den minskade ytan skatt beaktas i kalkyler avseende littäggsisoteringens lönsamhet (s, k, utrymmeskostnad) berörs av några remissinstanser, Byggnadsslyrelsen har inte ansett det nödvändigt att belasta lönsamhetskalkylen med en kostnad för minskat uirymme. Även institutionen för byggnadsteknik vid KTH försummar detta bl, a, med motiveringen att förändringen av rumsmåtten blir av så marginell omfattning att rumsfunktionen inte påverkas i någon större omfattning. Industrigruppen för lätt byggeri ger uttryck för samma uppfattning samt påpekar att rummets vistelsezon, dvs, den del av rummet inom vilken människan kan vistas med bibehållen komfortkänsla, ökar trots att rumsytan minskas.

Inverkan av förbättrad värmeisolering på inomhusktimatet behandlas även av institutionen för byggnadsteknik vid KTH. Titläggsisolering höjer enligt institutionen yttemperaturen på byggnadskonstruktionens insida och lufttemperaturen kan i motsvarande grad sänkas med bibehållen standard. Såsom exempel på denna effekt redovisas en beräkning av den riktade operativa temperaturen, dvs, den av människan upplevda temperaturen. Genom att tilläggsisolera en 1 I /2-stens tegelvägg med 4 cm mineralull kan, enligt beräkningen, lufttemperaturen i rummet sänkas från -I- 22,5°C lill -I- 21,7°C med bibehållen komfort, i exemplet en riktad operativ temperatur på -t- 21°C. InsUtutionen för byggnadsteknik vid KTH, Industrigruppen for tätt byggeri och Swedisol hävdar att dessa s, k, pluseffekter är en av förklaringarna till att verklig energibesparing ofta blir större än vad en teoretisk kalkyl visar. Uppmätta värden i utvändigt titläggsisolerade hus bekräftar detta enligt Industrigruppen Jör tätt byggeri. Gruppen redovisar nedanstående sammanställning.

Prop. 1977/78:76 120

Objekt	År	Beräknad	Verklig
		energibesparing	energibesparing
		kWh/m år	kWh/mår
1 Ryttmästaren	1968	103	103
2 Umeåhus 1	1969	54	58
3 Umeåhus 2	1972	45	75
4 Bodänge 1	1974	22	43
5 Borlänge 2	1974	44	64
6 Boriänge 3	1975	32	38
7 Uddevalla	1975	44	64

Några remissinstanser diskuterar vilket energipris som bör användas vid beräkning av ekonomiskt optimal isotertjocklek. Byggnadsstyrelsen väljer 10 öre per sparad kilowattimme som övre gräns för lönsamheten med motiveringen att energiprisökningen per år sannolikl kommer all överstiga räntan. Även instilutionen Jör byggnadsteknik vid KTH. Industrigruppen jör län byggeri och 5w'erf/5o/anser att 10 öre per sparad kilowattimme är ett rimligt energipris. Samtliga dessa remissinsianser ulnylljar energisparkostnadsmetoden (se kap, 6,3.1) lor sina lönsamhetsbedömningar,

6.5.2.2 Besparingsmöjligheter i bostäder

De totala besparingsmöjligheterna i bostäder bedöms endast av institutionen för byggnadsteknik vid KTH och Industrigruppen för län byggeri. Båda redovisar ett omfallande utredningsmaterial. Endasl vissa sammanfattningar kan medtas i denna remissammanställning.

Av nedanstående diagram (figur 6.2) framgår all instituiionen för byggnadsteknik vid KTH anser att den teoretiskt maximala besparingen genom titläggsisolering av det i dag befintliga bostadsbeståndet uppgår till knappt 13 TWh/år, Investeringsutgiften för att uppnå denna besparing bedömer institutionen till teoretiskt drygl 30 miljarder kronor inklusive utgiften för nya ytskikt, I totalsumman bidrar tilläggsisolering av bjälklag med cirka 4 TWh/år till en invesleringsulgift av cirka 5 miljarder kronor. Uppgifterna baseras på en beräkning utförd med värmeförbmkningslalet 127 000 gradtimmar. Institutionen anser all det i många fall kan diskuteras om utgiften för ytskikt skall inräknas i kalkylen då det finns fatt där en renovering skulle komma till utförande även om man inte hade behov av alt minska energiförbrukningen.

Åtgärderna är i institutionens utredning ordnade efter stigande energi-sparkostnad vilkel framgår av kurvans konkava form.

Institutionen anser, i likhet med många andra remissinstanser, att landets samtliga ytterväggs- och bjälklagsytor av estetiska och lekniska skäl inte är möjliga att tilläggsisolera. En reduktion måste göras och dess storlek skall baseras på anlagande om, för vindsbjälklag, tillgänglighet beroende på takutformning, vindsulnyttjande etc, och för ytterväggar om estetiska kvaliteter och tekniska fömtsättningar.

Prop. 1977/78:76

121

Figur 6.2 Sambandet mellan teoretiskt maximal energibesparing och kostnad för tilläggsisolering av vindsbjälklag ocii ytterväggar (bostadshus) vid 127 000 gradtim-mar/år enligt remissvar från institutionen för byggnadsteknik vid KTH

30 .

15 -

10 -

t—t—h—T

inkl ytbeklädri.T,.-]

Omfattningen av de bjälklag som är tillgängtiga för tilläggsisolering finner institutionen därvid enklast att bedöma. Bjälklagen kan visseriigen uppvisa variationer i isoleringskostnad beroende på ursprungligt utförande och åtkomlighet men titläggsisoleringen har liten etter ingen inverkan på byggnadens övriga funktioner. Institutionen delar planverkets uppfattning att åtgärden är förhållandevis billig och framhålleratt den genomgående visar en låg energisparkostnad.

Totalkostnad för tilläggsisolering i miljarder kronor

Prop. 1977/78:76

122

Tilläggsisolering av väggar visar en mer komplicerad bild. För att det skall vara möjligt att göra kostnadsuppskattningar måste enligt institutionen en viss fördelning antas mellan in- och utvändig isolering. Olika vägglyper visar dessutom olika lönsamhet. Ällmänt anser instilutionen att denna vanligen är bättre ju äldre (och sämre isolerad) utgångsväggen är.

Vid prioritering mellan olika isoleringsåtgärder bör man enligt institutionen först välja den som ger högsta förräntning eller den med lägsta energisparkostnad. Vid jämförelse mellan olika åtgärder för tiltäggsisolering anser institutionen att isolering av bjälklag normalt visar så låg energisparkostnad att denna åtgärd generellt kan prioriteras före isolering av ytterväggar. Detta framgår också av det redovisade diagrammet (figur 6.2),

Institutionen redovisar i sitt remissvar en sammanställning av olika utredningar avseende bedömda besparingsmöjligheter år 1985 i bosläder genom tilläggsisolering av ytterväggar och vindsbjälklag, Föratt jämförelsen mellan de fyra olika utredningarna skall kunna göras riktigt har institutionen räknat om redovisade värden till en gemensam bas motsvarande uppvärmningsbehovet 100 000 gradtimmar/år. Värdet anges motsvara inomhuslemperaturen -t- 20°C,

Tabell 6.3 Jämförelse mellan tidigare uiredningar om energibesparing genom tilläggsisolering av ytterväggar och vindsbjälklag i befintliga bostäder, före respektive efter omräkning till gemensam bas. Redovisad i remissvar från institutionen för byggnadsteknik vid KTH

Utredning

Uppskattad sparmöjlighet år 1985

Anlal gradtimmar/år

Enligl utredningen

Sparmöjlighet TWh/år

Sparmöjlighet -i TWh/år efter omräkning till 100 000 gradtimmar/år

Statens institut för bygg
nadsforskning/institu
tionen för byggnadstek
nik, KTH 1974

4,5

100 000

-4,5

Ingenjörsvetenskaps
akademien 1974 4-4,5 108 000 -4,0

(6-7 inkl.

övr. lokaler)
Ty rens Företagsgrupp
AB 1977 4,9 110 000 -4,5

Industrigruppen för lätt

byggeri 1977 5,7

127 000

-4,5

Institutionen redovisar i en sammanfattande bedömning de energibesparingar som man anser kan uppnås genom tilläggsisolering av vindsbjälklag

Prop. 1977/78:76

123

och ytterväggar. Uppgifterna är framräknade med ett värmeförbmkningstal på 120 000 gradtimmar och avser år 1990. Ismåhusanser instilutionen att 3,5 TWh per år går alt spara titt en investeringsutgift exklusive ytskikt på 4,7 miljarder kronor. Inkluderas utgiften för ytskikt ökar denna summa till 7,1 miljarder. För flerbostadshus uppger institutionen att besparingsmöjligheten år 1990 är 2,5 TWh per år till en utgift av 3,3 miljarder kronor eller 5,3 miljarder kronor exklusive respektive inklusive utgifter för ytskikt.

Industrigruppen för tätt byggeri gör först en bedömning av den totalt möjliga energibesparingen inom bostadsbeståndet om samtliga byggnader skulle tilläggsisoteras optimalt. Med hänsyn till olika begränsande faktorer, t. ex. estetiska hänsyn, tillgång till arbetskraft och byggnadsmaterial, ekonomi m. m., anser industrigmppen att de besparingar som sammanställts i följande tabell 6.4 rimligen kan uppnås under en första tioårsperiod. Industrigruppen visar i sin sammanställning även investeringsbehov saml materialåtgång och det anlal byggnadsarbetare som beräknas bli sysselsatta vid genomförandet av åtgärderna.

Tabell 6.4 Resultat av energibesparande åtgärder som kan genomföras under den första tioårsperioden. Data i tabellen hämtade ur remissvar från Industrigruppen för lätt byggeri

Aigärd	Antal lägenheter	Erforderii	g ombyggnadskapacitel		Ombyggnadskoslnad Energibespanng X.. inoo
	Antal lägenheter	Total	Mineral-	Arbetskraft	Exkl.	Inkl,	TWh/år
	1 OOO-tal	area m2 ■ 106	ull m3- 106	Antal sysselsatta per år	ytskikt kr.-109	ytskikt
Småhus
Värmeisolering av väggar vindsbjälklag	329 600	24,5 58,0	4,18 11,60	1220 t 250	2,44 2,50	4,65 2,50	1,79 1,85
Flerbostads-
hus
Värmeisolering av väggar vindsbjälklag	450 766	18,2 15,5	3,11 3,10	1000 340	2,01 0,67	3,70 0,67	1,51 0,50
Totalt
Värmeisolering av väggar vindsbjälklag	779 1366	42,7 73,5	_,3Sl--»	5S)"'«	4,45 3,17	8,35 3,17	3,30 1 , ., 2,35 P'5

Industrigmppen har baserat beräkningen på bl. a. följande fömtsättningar:

- Befintligt bostadsbestånd år 1975 är det som anges i planverkets preliminära rapport.

- För väggkonstruktioner där antingen invändig eller utvändig tilläggsisolering kan bli aktuell har följande fördelning använts:

Prop. 1977/78:76 124

Byggnadsstomme	Invändig liU-	Utvändig lill-
	läggslsolering	läggsisolering
Trä	25%	75 %
Tegel	75%	25 %
Betong/Gasbetong	25 96	15%

Byggkostnaden avser kostnadsläget mars 1977.

Marginell energisparkostnad 10 öre/kWh har legat lill grund för optimering av isolertjocklek. Vid beräkningen har energipris och inflation antagits vara lika.

Värmeförbrukningstalet är 127 000 gradtimmar per år. Tilläggsisoleringens livslängd är antagen till i genomsnitt 30 år. Under den försia tioårsperioden åtgärdas hus där lönsamheten av tilläggsisolering är bäsl. Åtgärder på väggar och vindsbjälktag vidtages i följande byggnadsbestånd där antalet uttryckes i 1 OOO-tal lägenheter.

Hustyp	Byggnadsår	Småhus	Flerbostadshus
trähus	intUI 1930	249	22
tegelhus	intill 1920	7	85
gasbetong	;hus intill 1960	329	450

Dessutom åtgärdas lättåtkomliga vindsbjälklag i det övriga beståndet.

- Antalet sysselsatta byggnadsarbetare är baserat på ett produktionsvärde av 200 000 kr./man och år.

Enligt industrigmppens uppskattningar kan under den första tioårsperioden åtgärder alltså sättas in i 779 000 lägenheter motsvarande 24,9 % av det praktiskl åtkomliga bostadsbeståndet. Om dessutom lättåtkomliga vindsbjälktag åtgärdas i det övriga bostadsbeståndet åstadkommes en årlig energibesparing 1988 genom titläggsisoleringsåtgärder som uppgår titt ca 5,7 TWh/år, Detta är enligt industrigruppens bedömning ungefär hälften av vad som kan sparas genom titläggsisoleringsåtgärder i heta det befinttiga bostadsbeståndet.

6,5,2,3 Bespari ngsmöj I igheter i lokaler

Många remissinstanser framhåller svårigheten att riktigt bedöma besparingsmöjligheterna inom tokatbeslåndel då tiltförtitlig statistik över total volym och isoleringsstandard saknas.

Byggnadsstyrelsen anser - efter att ha hört forllfikationsföivaUningen, postverket, televerket och statensjärnvägar - att planverket starkt övervärderat besparingsmöjligheten vid tilläggsisolering av det offentliga byggnadsbeståndet. Styrelsen redovisar följande uppskattning av kostnader och energibesparing för titläggsisoleringsåtgärder inom det statliga byggnadsbeståndet.

Prop. 1977/78:76

125

Tabell 6.5 Möjlig energibesparing i statliga lokaler enligt remissvar från byggnadsstyrelsen ■ efter hörande av fortiflkationsförvaltningen, postverket, televerket och statens järnvägar

Energibesparingsåtgärd

Kalkylerad medellivslängd, år

Netto energibesparing kWh/m2 för åtgärdad yta

Medelinves-   Medelenergi-
tering kr./m sparkostnad
för åtgärdad    för nettoför-
yta            brukning,

öre/kWh

Tilläggsisolering av vindsbjälklag

k =0,6 W/m2 "C före isol. med

120 mm mineralull	30	34	43	4
k=0,3W/m2oCföreisol. med
120 mm mineralull	30	12	43	12
Tilläggsisolering av yttervägg ut-
vändigt
k = 1,0 W/m2 "C före isol, med
120 mm mineralull	30	54	250	15
k =0,4 W/m2 "C före isol. med
100 mm mineraull	30	10	250	83

Tilläggsisolering av yttervägg invändigt

k = 1,0 W/m2 OC före isol, med

120 mm mineralull 30

k =0,4 W/m2 OC före isol, med

100 mm mineralull 30

Tilläggsisolering av yttervägg i samband med renovering ut- eller invändigt

k = 1,0 W/m2 OC före isol. med

120 mm mineralull ' 30

k =0,4 W/m2 OC före isol. med

100 mm mineralull 30

54 10

230 230

170 170

Byggnadsstyrelsen anser att planverket generellt bedömt kostnader för titläggsisoleringsåtgärder till för låga belopp. Genom att använda 10 öre/k Wh som övre gräns för lönsamheten, beräknad enligt energisparkostnadsmetoden, med antagen ränteutveckling lika med inflationstakten, har byggnadsstyrelsen beräknat den totalt möjliga energibesparingen genom tilläggsisolering efter en tioårsperiod till 0,06 TWh/år lill en kostnad av 100 miljoner kronor. Bedömningen innefattar hela det offentliga byggnadsbeståndet exklusive inhyrda lokaler. Byggnadsstyrelsen har förutsatt att värmeförbrukningstalet är 90 000 gradtimmar i genomsnitt samt att åtgärder vidtages på lätt åtkomliga vindsbjälktag med sämre k-värde än 0,35 W/m °C samt på ytterväggar med sämre k-värde än 1,0 W/m °C. I det senare fallet förutsattes åtgärden vidtagen i samband med annan renovering av byggnaden.

Kommunförbundet särredovisar inle någon uppfattning om möjligheterna att spara energi genom tilläggsisolering utan gör enbart den sammanfattande bedömning som tidigare redovisats i avsnitt i 6,5,1,

Prop. 1977/78:76 126

Landsiingsförbundei nöjer sig med att konstatera att besparingsmöjligheterna genom installationstekniska åtgärder normalt är slörre än genom tilläggsisolering.

Instilutionen för byggnadsteknik vid KTH redovisar en bedömning av teoretiskt maximal besparingsmöjlighet inom lokalbeståndet samt uppgifter om möjligheterna fram till år 1990. 1 avsaknad av lillföriitlig statistik över lokalbeståndels sammansättning hävdar institutionen att lokalerna kan antas ha samma isotertekniska standard som flerbostadshusen. Med denna bedömningsmall uppskattar instituiionen den lotala besparingspotentialen för offentliga och övriga byggnader lill 6,3 TWh/år, Kostnaden för dessa tilläggsiotseringsåtgärder skulle teoretiskt uppgå till ca 14 miljarder kronor.

Med en kalkyl baserad på värmeförbmkningslalet 110 000 gradtimmar visar institutionen alt manår 1990 kan spara 1,5 TWh/år genom tiltäggsisolering av vindsbjälklag och väggar inom det övriga lokalbeståndet. Utgifterna anges uppgå till sammanlagt t ,7 miljarder kronor exklusive ytskikt. Summan ökar lilt 2,1 miljarder om ytskiktskostnaden inkluderas.

Industrigruppen för lätt byggeri redovisar följande besparingsmöjligheter för den närmaste tioårsperioden (se nedanstående tabell).

Åtgärd	Yla milj. m	Energibesparing TWh/år	Kostnad miljarder kr. exkl./inkl. ytskikt	Antal sysselsatta byggn.arb./år
Värmeisolering av yttervägg Värmeisolering av vindsbjälklag	27,3 30,1	2,46 0,64	2.63/4,07 0,76	1 320 380
	27,3 30,1	3.10	3,39/4,83	1700

Även industrigruppens kalkyl baseras på att del övriga lokalbeståndet är av samma sammansättning och standard som flerbostadshusen. De förutsättningar som redovisats i avsnitt 6.5.2.2 för flerbostadshus har alltså utnyttjats, dock med undantag för värmeförbrukningstalet som här valts till 112 000 gradtimmar motsvarande en inomhustemperatur på -b 20°C.

Gruppen baserar vidare sina bedömningar på antagandet att byggnadsvolymen inom detta byggnadsbestånd uppgår till 395 miljoner m-' samt att den totala ytterväggsarean är 80 miljoner m och den totala bjälklagsarean 50 miljoner m.

Industrigruppen uppskattar besparingsmöjligheten genom tilläggsisolering av ytterväggar och bjälklag teoretiskt maximalt till 6,2 TWh/år till en totalkostnad inklusive ytskikt på 13,9 miljarder kronor.

Prop. 1977/78:76 127

6,5,2,4 Besparingsmöjl igheter i industrins lokalbestånd

Möjligheten att spara energi genom förbättrad värmeisolering inom industrins befintliga byggnadsbestånd behandlas specielll av Inslitulionenför byggnadsteknik vid KTH och Industrigruppen för lätt byggeri.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH framhåller att förutom att industrins byggnadsbestånd är dåligt känt är det dessutom svårt att kartlägga ur energisynpunkt eftersom variationerna i isolemtförande är myckel stora från enkla oisolerade lageriokaler i plåt till laboratoriemiljö med myckel sträng klimatkontrott. Bedömningen försvåras dessutom av att vissa industrilokaler uppvärms hett etter delvis genom tillverkningsprocessen.

Institutionen gör ändå den bedömningen alt transmissionsförlusterna totalt kan minskas med storleksordningen 4-6 TWh/år till en kostnad av 5,6-8 miljarder kronor. Beräkningen förutsätter att 25 % av industrins lokalbestånd har tillgång till överskottsvärme från tillverkningsprocessen.

År 1990 beräknar institutionen att den möjliga energibesparingen inom industrins lokalbestånd uppgår till 1,6 TWh/år, Utgiften exklusive ytskikt blir 1,9 miljarder kronor, en summa som ökar till 2,3 miljarder kronor om utgiften för ytskikt räknas in,

Industrigruppenför lätt byggeri gör en bedömning av besparingsmöjligheter, kostnader och behov av byggnadsarbetare för den närmasle tioårsperioden vilken framgår av nedanstående tabell.

Åtgärd

Yta milj.m 2

Energibesparing TWh/år

Kostnad miljarder kr. exkl./inkl. ytskikt

Antal

sysselsatta

byggn.arb./år

Värmeisolering

av yttervägg

Värmeisolering

av tak och vindsbjälklag

20,6 20,5

1,41 1,27

1,72/2.83 1.13/1,34

2.68

2,85/4,17

1420

Bedömningen baseras på anlagande om alt industrins totala lokatvolym uppgår till 380 miljoner m, total takyta är 76 miljoner moch total väggyta 53 miljoner m. Andelen icke uppvärmda lokaler anlages uppgå lill 10 % av den totala volymen.

Vid beräkning av optimal isolertiocklek förutsätter industrigruppen vidare att den marginella energisparkostnaden maximalt för uppgå till 10 öre/kWh, Värmeförbrukningstalet uppgår till 100 000 gradtimmar och är beräknai för en inomhustemperatur på -I- 18° C. Åtgärdernas livslängd harantagits vara 20 år.

Byggnadskostnaderna avser prisnivån före mars 1977. Industrigruppen

Prop. 1977/78:76 128

påpekar alt stora avvikelser från medelvärdet förekommer från objekt till objekt.

Industrigruppens bedömning är alltså att 2,68 TWh/år går att spara genom tilläggsisolering av väggar och tak under en 10-årsperiod. Detta motsvarar drygt 60 % av vad industrigruppen anser vara möjligt att spara totalt underen 20-årsperiod.

6.5.2.5 Sammanfattande bedömning av besparingsmöjligheterna genom tilläggsisotering

Instilutionen för byggnadsteknik vid KTH gör en sammanfattande bedömning av besparingsmöjligheter genom tiltäggsisolering av det befintliga byggnadsbeståndet. År 1990 anser man att besparingen bör kunna uppgå till 9,1 TWh/år. Utgiften inklusive ytskikt uppskattas då till 16,8 miljarder kronor. Exklusive ytskikt blir utgiften 11,6 miljarder kronor enligt institutionen.

Industrigruppenför lätt byggeri uppskattar den totala teoretiska besparingsmöjligheten genom titläggsisotering till ca 24 TWh/år, Uppgiften avser åtgärder i det byggnadsbestånd som förväntas kvarstå efter sanering. Som möjlig besparing för den första 1 O-årsperioden anser Industrigruppen 11,5 TWh/år, Denna kan uppnås titt en investeringsutgift av 20,5 miljarder kronor totalt om utgiften för ytskikt inkluderas. Exklusive ytskikt blir utgiften 13,9 miljarder kronor enligt industrigmppens bedömningar.

6.5.3 Fönster 6.5.3.1 Allmänt

Ett fåtal remissorgan har synpunkter på vilka energibesparingar som kan göras genom byte, ombyggnad och ändring av fönster, Byggnadsslyrelsen, insUtutionen.för byggnadsieknik vid KTH samt Industrigruppen för lätt byggeri har emellertid redovisat beräknade besparingsmöjligheter under kommande 10-årsperiod respektive fram titt år 1990.

Byggnadsstyrelsen har - efter hörande av fortiflkationsförvaltningen, postverket, leleverkel samt statens järnvägar - gort bedömningar i sitt lokalbestånd. InsUtutionen för byggnadsteknik vid KTH har i huvudsak baserat sina bedömningar på uppgifter från byggmaterialinduslrin. Industrigruppenför län byggeri har gjorl bedömningar av besparingsmöjligheterna dels i hela byggnadsbeståndet, dels under kommande 10-årsperiod i en utvald del av beståndet. Industrigruppen har även bedömt material och arbetskraftsåtgången. Vid bedömning av arbetskraftsåtgången har industrigruppen räknal med ett produktionsvärde av 200 000 kronor/man och år.

Prop. 1977/78:76 129

6.5.3.2 Besparingsmöjligheter i bostäder

Bedömning av besparingsmöjligheterna i bostäder görs av insUtutionen för byggnadsteknik vid KTH samt Industrigruppen för lätl byggeri.

Institutionen Jör byggnadsteknik vid KTH antar att man fram till år 1990 kan åtgärda ca 30 % av fönstren i det befintliga bostadsbeståndet. Detta ger en besparingspotential år 1990 på 1,0 TWh/år räknat på 120 000 gradtimmar. Investeringsutgiften uppskattas till 3 200 milj. kr. Medelutgiften per m åtgärdat fönster uppskattas till 375 kr.

Industrigruppen för lätt byggeri beräknar att man kan åtgärda 779 000 lägenheter under den närmaste 1 O-årsperioden. Besparingspotentialen efter 10 år blir 0,82 TWh/år vid 127 000 gradtimmar och investeringsutgiften blir då 2 350 milj. kr. Antalet sysselsatta uppskattas till 1 180 man. Medelutgiften per m åtgärdat fönster beräknas till 325 kr.

6,5,3,3. Besparingsmöjligheter i lokaler

Bedömning av besparingsmöjligheterna i lokaler görs av byggnadsstyrelsen, insUtutionen för byggnadsteknik vid KTH samt Industrigruppen för lätt byggeri.

Byggnadsstyrelsen berör endast den energibesparing som kan göras genom alt vid byte av fönster välja 3-glas i stället för 2-glas. Besparingsmöjligheterna bedöms till 57 kWh/år och m fönster vid 90 000 gradtimmar. Fördyringen genom byte till 3-glas bedöms till 150 kr./m. Byggnadsstyrelsen har räknat med att 5-10 % av fönsterbeståndet i statliga byggnader kommer att bytas ut under kommande tioårsperiod.

Insiiiutionenför byggnadsteknik vid KTH antar att man fram till år 1990 kan åtgärda ca 30 % av fönsterbeståndet i det befintliga lokalbeståndet. Bespa ringspoteniialen år 1990 bedöms till 0,7 TWh/år vid 110 000 gradtimmar till en investeringsutgift av 2 200 milj, kr. Medetutgiften per m åtgärdat fönster beräknas titt 375 kr.

Industrigruppen för lätt byggeri beräknar att man under en första 10-årsperiod kan åtgärda 8,3 milj. m glasyta i det befintliga tokatbeslåndel, vilket ger en besparingspotential på l,18TWh/år vid 112 000 gradlimmar till en investeringsutgift av 3 490 milj, kr. Antalet sysselsatta byggnadsarbetare bedöms till 1 740 man. Utgifterna per m åtgärdad fönsleryta beräknas i medeltal till 325 kr.

6.5.3.4 Bespa ri ngsmöj I i gheter i industrins tokatbestånd

Bedömningar av besparingsmöjligheterna i industrins lokalbestånd görs av InsUtutionen för byggnadsteknik vid KTH samt Industrigruppen för läll byggeri.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH bedömer att man år 1990 i de 9 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76

130

befinttiga industrilokalerna kan uppnå en besparingspotential på 0,1 TWh/år, räknat vid 100 000 gradtimmar, till en investeringsutgift av 600 milj. kr. Livslängden för industribyggnader är dock kortare än för övriga byggnader, vilket bör beaktas vid bedömning av lönsamheten.

Industrigruppen för tätt byggeri beräknar att man under kommande 10-årsperiod kan åtgärda 2,3 milj. m glasyta, vilket geren besparingspotential på 0,32 TWh/år till en investeringsutgift av 660 milj. kr. Antalet sysselsatta beräknas till 330 man. Besparingspotentialen har beräknats vid 112 000 gradtimmar i industrins kontor och vid 100 000 gradtimmar i verkstäder och lager.

6.5.4 Tälningsåtgärder

6.5.4.1 Allmänt

Ett fåtal remissorgan har synpunkter på vilka energibesparingar som kan göras genom tätning mellan karm och båge, karm och vägg samt övrig tätning i det befintliga byggnadsbeståndet. Byggnadsstyrelsen - efter hörande av foriifikationsförvaUningen, posrverket, statens järnvägar samt televerket -, instilutionen .för byggnadsteknik vid KTH samt Industrigruppen för lätl byggeri haremellertid redovisat beräknade besparingsmöjligheter under kommande 10-årsperiod resp. fram till år 1990. Vissa utgångspunkter för Industrigruppens beräkningar har redovisats under avsnitt 6.5.2.2 och 6.5.3.1

6.5.4.2 Besparingsmöjligheter i bostäder

Bedömning av besparingsmöjligheterna i bostäder görs av inslitulionenför byggnadsteknik vid KTH och Industrigruppen för lätt byggeri.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH redovisar för tälningsåtgärder i bostäder nedanstående möjliga energibesparing och kostnader år 1990.

Åtgärd		Besparing TWh/år	Utgift
		vid värmeförbruk-	miljarder kr.
		ningstalet
		120 000 gradtimmar
Småhus
Tätning fönster och
dörrar		1,9	0,84
Övrig tätning		0,3	0,56
Flerbosladshus
Tätning fönster och
dörrar		1,9	0,84
Övrig tätning	Summa	0,3	0,56
	Summa	4,4 TWh/år	2,8 miljarder kr.

Prop. 1977/78:76

131

Industrigruppen för lätt byggeri redovisar nedanstående besparing som realistisk för den närmaste tioårsperioden.

Åtgärd	Antal	Besparing	Utgift	Antal
	Igh.	TWh/år	miljarder	syssel-
	1 OOO-tal	vid värmeförbrukningstalet 127 000 gradtimmar	kr.	satta byggn, arb,/år
Småhus
Tätning karm-båge	1341	2,95	0,74	370
Övrig tätning	329	0,35	0,49	250
Flerbosladshus
Tätning karm-båge	1988	2,94	0,67	330
Övrig tätning	450	0,33	0,36	180
Summa		6,57 TWh/år	2,26 miljarder kr	1 130 man

6.5.4.3 Besparingsmöjligheter i lokaler

Bedömning av besparingsmöjligheterna i lokaler görs av byggnadsstyrelsen - efter hörande av foriifikationsförvaliningen, postverket, statens järnvägar samt televerket -, institutionen för byggnadsteknik vid KTH samt Industrigruppen för läll byggeri.

Byggnadsstyrelsen redovisar en sammanställning av besparingsmöjligheterna 1988 i sitt eget och sina förvaltningars byggnadsbestånd. Genom tätning av fönster mellan karm och båge i 50 96 av fönslerbeståndet beräknar man spara 0,12 TWh/år vid 90 000 gradtimmar till en kostnad av 25,8 milj. kr. Styrelsen har då räknat med en luftomsättningsminskning genom tälningsåtgärder mellan karm och båge med 0,07-0,25 omsättningar per timme beroende på lokalernas utformning. Styrelsen anser vidare att det stattiga tokatbeslåndel ej är representativt för landets hela tokatbestånd och anser det därför vanskligt att utifrån erfarenheterna i det stattiga tokatbeslåndel göra en bedömning av besparingsmöjligheterna i hela tokatbeståndet. Om besparingsmöjligheter genom övrig tätning vitt styrelsen ej uttala sig, då underiag saknas, men bedömeratt genom tätning mellan karm och vägg kunna minska antalet luftomsättningar med 0,05-0,15 i uppskattningsvis 25 % av det statliga tokatbeståndet,

Inslitulionenför byggnadsteknik vid KTH redovisar att man genom tälningsåtgärder i det befintliga lokalbeståndet år 1990 kan uppnå en besparing enligt nedanstående tabell.

Prop. 1977/78:76

132

Åtgärd	Besparing TWh/år vid värmeförbrukningstalet 110 000 gradtimmar	Utgift miljarder kr.
Tätning fönster och dörrar Övrig tätning	1,4 0,4	0,70 0,63
Summa	1,8 TWh/år	1,33 miljarder kr.

Industrigruppenför lätl byggeri redovisar en besparing enligt nedanstående tabell under den närmasle tioårsperioden.

Åtgärd	Åtgärdad	Besparing	Utgift	Antal
	lokalyta	TWh/år	miljarder.	syssel-
	milj. m	vid värmeförbrukningstalet 112 000 gradlimmar	kr.	satta byggn, arb./år
Tätning karm-båge	119	2,00	0,40	200
Övrig tätning	51	0,38	0,40	200
Summa		2,38 TWh/år	0,80 miljarder kr.	400 man

6.5.4,4 Besparingsmöjligheter stånd

industrins tokalbe-

Bedömning av besparingsmöjligheter i industrilokaler görs av Inslitulionen för byggnadsieknik vid KTH samt Industrigruppen för läll byggeri.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH redovisar för tälningsåtgärder i industrins tokatbestånd möjlig energibesparing och investeringsutgift för denna fram till år 1990 enligt nedanstående tabell.

Åtgärd

Besparing TWh/år vid värmeförbrukningstalet 100 000 gradlimmar

Utgift

miljarder

kr.

Tätning fönster och dörrar Övrig tätning

0,2 0,5

0.21 0,42

Summa

0,7 TWh/år

0,63 miljarder kr.

Prop. 1977/78:76

133

Industrigruppenför lätt byggeri redovisar besparingar och utgifter under den närmaste tioårsperioden enligt nedanstående tabell.

Åtgärd

Åtgärdad lokalyta milj. m

Besparing TWh/år

Ulgifl

miljarder

kr.

Antal sysselsatta byggn.arb. /år

Tätning karm-båge Övrig tätning

59 34

0,32 0,67

0,05 0,54

30 240

Summa

0,99 TWh/år

0,59

miljarder

kr.

270 man

Beräkningen avser endast industrins konior, där man räknat med värmeförbrukningstalet 112 000 gradlimmar.

6.5.5 Besparingsmöjligheter genom insiallationstekniska åtgärder

I delta avsnitt redovisas yttranden över besparingsmöjligheterna under tioårsperioden för åtgärder inom sektorerna ventilation, uppvärmningssystem samt styr- och reglersyslem.

Byggnadsstyrelsen anför att den resterande möjliga energibesparingen inom styrelsens byggnadsbestånd, 19,6 milj, m byggnadsvolym, kan beräknas titt cirka llOGWh/år netto och investeringen till 75 milj. kr. Detta gäller förs, k, enkla instaltationstekniska åtgärder till vilka bl. a. räknas utrustning för drifttidsstyrning av ventilations- och uppvärmningssystem, utrustning för värmeåtervinning ur ventilalionstuft, utrustning för återiuftsföring, inreglering av uppvärmnings- och ventilationssystem, tidigareläggning av pann- och otjebrännarbyte etc. Genomförda och kalkylerade enkla åtgärder beräknas av styrelsen kunna ge besparingen 210 GWh/år netto till investeringsutgiften 105 milj. kr. Av dessa möjliga besparingar beräknas åtgärder för cirka 30 milj. kr. vara utförda vid utgången av 1977 och beräknas ge besparingen 100 GWh/ år netto. Utslaget på den redovisade byggnadsvolymen beräknas alltså besparingsmöjligheterna för tioårsperioden titt 5,6 GWh/år och Mm-* byggnadsvolym netto och invesleringsutgifien till 3,8 milj,kr. per Mm byggnadsvolym. Inräknas de sedan 1972/73 genomförda energibesparingarna blir enligt styrelsen motsvarande besparingsmöjligheter 10,7 GWh/år och Mm' byggnadsvolym vid investeringen 5,4 milj. kr. per Mm' byggnadsvolym. Om dessa värden översättes till hela lokalsektorns byggnadsvolym, cirka 380 Mm', så blir besparingsmöjligheterna ungefär 4 TWh/år netto och investeringen cirka 2 miljarder kr.

Mekanjörbundet anför att rimtiga energibesparande åtgärder inom ventila-tionssektorn leder till ungefär 30 ? lägre energiförbrukning motsvarande cirka 13-14 TWh/år netto. Genom prioritering av de mest lönsamma

Prop. 1977/78:76

134

åtgärderna kan besparingen 7,5 TWh/år netto uppnås till en investeringsutgift av cirka 4,5 miljarder kr. Mekanförbundet framhåller att de prioriterade åtgärderna är baserade på väl känd och dokumenterad teknik och alt ventilationsbranschen omgående är beredd att engagera sig i ett genomförande av ett program av denna slorieksordning.

Det av förbundet föreslagna totala åtgärdspaketet inom ventilationssektorn specificeras enligt följande:

Räkneexempel småhus

Ventilationstekniska åtgärder

Tätning av dörrar och fönster i 400 000 nyare småhus eller 70 % av hus byggda efter 1950 Installation av mekanisk ventilation med värme-återvinning

Tätning av dörrar och fönster i 500 000 äldre småhus eller 50 % av hus byggda före 1950

Besparing TWh/år netto	Investering miljarder kr.
0,4	0,6
2,1	5,0
1,1	0,8

3,6

6,4

Räkneexempel flerbostadshus

Ventilationstekniska åigärder

Besparing Investering
TWh/år miljarder

netto kr.

Tätning av dörrar och fönster i 700 000 nyare lägenheter eller i drygt hälften av hus byggda efter 1950

Luftnödet reduceras med 25 % (till SBN 75) i 700 000 lägenheter eller i 80 96 av husen med mekanisk ventilation

500 000 lägenheter eller 60 % av F-veniilerade hus förses med värmeväxlare och ett tilluft-system till trapphus (besparing I 000 kWh/ lägenhet, år)

200 000 lägenheter eller 25 % av F- eller FT-veniilerade hus förses med värmepump från-lufi/tappvarmvatten (besparing 2 000 kWh/ lägenhet, år)

65 000 lägenheter eller 70 % av de FT-ventile-rade husen förses med värmeväxlare för värmeåtervinning

Tätning av dörrar och fönster utförs i 300 000 lägenheter eller i knappl hälften av hus byggda före 1950

0,6 0,8

0,5

0,4 0,2 1,1

0,4

0,2

0,5

0,4

0,1

0,6

3,6

2,2

Prop. 1977/78:76

135

Räkneexempel övriga lokaler och industrins lokaler

Ventilationstekniska åtgärder

Besparing	Investering
TWh/år	miljarder
netto	kr.

Kontor

a Luftflödet reduceras med 25 96 i 85 % av de F-

och FT-ventilerade kontoren 0,6 0,12

b 50 % av de FT-ventilerade kontoren förses med

värmeväxlare för återvinning 0,5 0,45

1,1

0,57

Handel

LuflOödel reduceras med 25 % i 70 96 av de F-

och FT-ventilerade lokalerna

50 % av FT-systemen förses med värmeväxlare

för värmeåtervinning

Kondensorvärme från kyldiskar tillgodogörs,

Aterluftinblandning ökas

0,4	0,08
0,4	0,36
02	0,18

1,0

0,62

Sj u khus

a 80 96 av de FT-ventilerade sjukhusen förses med värmeväxlare för värmeåtervinning

2,6

1,3

Skolor

a 40 96 av de FT-ventilerade skolorna förses med värmeväxlare för värmeåtervinning

0,3

Verkstadslokaler

a Kapsling av maskiner och processer gör att

luftOödet kan reduceras med 10 % b Ytteriigare 10 96 av värmeenergibehovel täcks

av spillvärme c 50 96 av FT-ventilerade verkstadslokaler förses

med värmeväxlare för värmeåtervinning

0,5 •	0,2
0,5	0,45
0,4	0,35

1,4

1,0

Prop. 1977/78:76 136

Samman fa Ilning

Av ovanstående räkneexempel framgår den möjliga energibesparingen genom ventilationstekniska åigärder i olika lokaler på följande sätt:

	Möjlig	besparing	Investering
	TWh/år netto		miljarder kr.
Bostäder
Småhus	3,6		6,4
Flerbostadshus	3,6		2,2
Kontor	1,1		0,6
Handel	1,0		0,6
Sjukhus	2,6		1,3
Skolor	0,3		0,3
Verkstadslokaler	1.4		1,0
Övriga lokaler	-		-
	13,6		12,4

Mekanförbundet anför även att vid komplettering av småhus med balanserat till-ochfrånluftsventilationssystem försett med värmeålervinning torde avskrivningstiden bli väsentligt kortare än för många av de åtgärder som presenteras i planverkets rapport,

6.5.6 Övriga besparingsmöjligheier

När det gäller bedömningen av sparmöjligheterna med övriga åtgärder saknas egentliga synpunkter. För åtgärden mätning av energi- och vattenförbrukning framhåller byggnadsstyrelsen att besparingsmöjligheterna är stora medan kommunstyrelsen i Gislaved, HSB:s riksjörbund. Elverksföreningen och SABO ifrågasätter besparingsmöjligheterna. Elverksföreningen menar då det gäller individuell mätning av elförbrukningen att dets sker kollektivmätning av elförbrukningen i endast 6 96 av bostadsbeståndet, dels blir instatlations-koslnadema höga om inte samtidigt den individuella mätningen också omfattar tappvarmvatten.

Övriga åtgärder som berörs av remissinstanserna är besparingsmöjligheterna i kylanläggningar. BFR påpekar att drifttiden för s. k. komfortkyla ligger i storieksordningen några hundra limmar per år varför energiaspeklema är av underordnad betydelse. Vidare anser kommunstyrelsen i Västerås att frågor om hur överskottsvärme och affärshus med stor fönsterarea skatt t)edömas måste utredas.

6.5.7 Nya lokala energikällor

Några av remissinstanserna, BFR, VVS-lndusirins tnjorniaiionsråd AB m. fl., anser att bl. a. solkoltektorer och värmepumpar troligen kommer att kunna förse byggnader med lillskottsvärme inom cirka 10 år. Därmed kan

Prop. 1977/78:76

137

behovet av olja och el för uppvärmning avsevärt nedbringas. Den enda av remissinstanserna, som mer ingående behandlar sparmöjligheterna med sotvärmesystem, är InsUnnlonen for byggnadsteknik vid KTH. Institutionen diskuierar användningen inom olika tillämpningsområden för solvärmesystem. Grundläggande i diskussionen är effekt kontra energibehov. 1 diagram (se figur 6.3) visar institutionen hur effektbehovet (P) för värme och varmvatten för ett småhus i Stockholm med innetemperaluren 20°C varierar under året. Av varaktighetsdiagrammet framgår dels att varmvatlenbehovet är ganska konstant, dels att endast 15 % av det totala energibehovet faller på dagar då temperaturen ute är lägre än -5''C.

Den direkta solstrålningen har enligt institutionen vid markytan en genomsnitttig effekt eller intensitet av cirka 0,8 kW/m eller totalt över hela väriden cirka 1,0 10'''kW. Detta är cirka 10 000 gånger större effekt än vad människan totalt utnyttjar. Institutionen anförockså att solstrålningen därtill har efter våra tidsbegrepp oändlig varaktighet, men tyvärr är ojämnt fördelad över dygnels timmar och årets månader.

Institutionen framhåller vidare att följande egenskaper hos solstrålningen i Sverige är vikliga att ta hänsyn till vid bedömning av solvärmesystem:

- låg effekttäthet, årsmedelvärdet ca 100 W/m och max. 1 000 W/m

- slora dygns- och årslidsvariationer

- stora variationer mellan dagar med klart och mulet väder.

Systemen att tillvarata solvärmet kan indelas i passiva och aktiva. I passiva solvärmesystem utformas själva byggnaden, dess ytterväggar, fönster och slomelement så att solvärmet kan fångas och i viss mån lagras. I aktiva sotvärmesystem ingår speciella sotföngare varifrån det fångade

Figur 6.3 Effektbehovet (P) för värme och varmvatten för eti småhus i Stockholm med innetemperatur 20°C. Variation under året (enligt remissvar från institutionen för byggnadsteknik vid KTH)

P (värme + varmvatten				) %
100
	V5"C o
SO
	0.5: ii	värme	85 % av energite	lOVt
0		varmvatten

100

200

300 360 dagar

Prop. 1977/78:76 138

solvärmet vatten- eller tuftburet transporteras i ledningar resp. kanaler till förbrukningsstältel.

Sotfångare kan antingen monteras på etter vid den individuella byggnaden, varvid systemet betecknas som lokalt, eller samlas till slora solvärme-cenlrater. De sotfångare som kan användas är av två huvudtyper, plana respektive koncentrerande.

tnsiiiutionen för byggnadsteknik vid KTH framhåller alt solstrålningens variationer över dygnet och årel samt inverkan av molnigheten medför att det krävs lagring av solvärmet. Dygnstagring från dag lilt natt är en förutsättning för alla solvärmesyslem för energiförsörjning av byggnader. Fterdygns-eller veckolagri n g bryggar över mulna perioder och kan vara lämplig för befintlig bebyggelse som har konventionell värmeantäggning som kan användas under solfattiga perioder. Därmed kan 50-70 % försörjningsgrad nås. Säsongslagring är nödvändig vid total försörjning genom solvärme.

Institutionen anser att man selektivt eller generellt bör subventionera solvärmeantäggningar och stimulera till stora lUlverkningsvolymer för att på så sätt få ned kostnaderna. Del ligger enligt institutionen nära till hands att förbjuda elvärmning av simbassänger, som redan i dag kan värmas ekonomiskt med solenergi. Solen finns nämligen tillgänglig när behovet infinner sig och simbassänger kan fungera som sina egna värmetager.

Institutionen gör även en bedömning av kostnader för solvärmesystem, varvid man tar hänsyn till att

- det är fråga om en ny, långt ifrån utvecklad teknik

- byggnader har lång livslängd

- oljeimporten kan avbrytas hastigt

- oljepriset troligen kommer att stiga

- i befintlig bebyggelse kan passiva system rimligen inle komma i fråga.

Däremot anser instilutionen att befintliga småhus och fterbostadshus kan förses med antingen lokala aktiva system för täckning av en det av varm vattenbehovet, cirka 50 %, etter-om de ingår i gmppbebyggetse- förses med ett centralt aktivt syslem för täckning av heta behovet av värme och varmvatten. Veckolagring lorde inte bli aktuell annat än i undantagsfall på grund av utrymmesbrist. I industri- och övriga lokaler lorde utrymme finnas för veckolagring av varmvallen, enligt institutionen. Dessa lokaler kan också anslutas till stora centrala värmelager, antingen egna eller gemensamma med i bostadsbebyggelsens. 1 tabell 6.6 visas institutionens exempel på besparingsmöjligheter med solvärme.

Institutionen anser att det fram till 1985 bör kunna sparas 0-0,5 TWh/år, och fram till 1995 ca 8-12 TWh/år, De utvecklingsinsatser som nu pågår eller planeras kan ge en betydligt större besparing efter 1995. År 1990 bedöms besparingen kunna bli 3-5 TWh/år.

Prop. 1977/78:76

139

Tabell 6.6 Exempel på besparingsmöjligheter med solvärme, TWh/år, vid några olika antaganden (enligt remissvar från institutionen för byggnadsteknik vid KTH)

		Solfångarsystem
Hustyp	Passiva	Aktiva system
	system	Besparing	i TWh/år
	Besparing i	Vattenburen distribution
	TWh/år
	TWh/år	Dygns-	Vecko-	Säsongs-
		lagring	lagring	lagring
	U V	U V	U V	U V
Befintlig bebyggelse
Småhus IOOOO småhus		0,03		0,28
10 96 av beståndet		0,37		4,12
Flerbostadshus IOOOO Igh		0,02		0,18
10 96 av beståndet		0,72		3,71
Industrilokaler
Övriga lokaler
Nybebyggelse
Småhus IOOOO småhus	0,0085	0,09		0,17
Flerbostadshus 10 000 Igh	0,0050	0,02		0,10
Industrilokaler 1 Mm-*				0,09
Övriga lokaler 1 Mm-*			0,06	0,12

U=Uppvärmning V=Varmvatten

6.5.8 Sammanvägning och kombinationsmöjligheter

Vid bedömningen av inverkan på sparmöjligheterna av olika åtgärder bör stor försiktighet iakttas vid summering av besparingar. Framför allt är det viktigt att noga studera i vilken utsträckning effekten av olika åtgärder går alt addera. Detta framhäWer fortlfikaiionsförvaUningen, byggnadsslyrelsen, Kommunförbundei m. n.

Byggnadsslyrelsen anger att VVS-ålgärderna var för sig är rimligt bedömda, medan den sammanlagda effekten är överdriven och att de olika spareffekterna inte utan vidare kan adderas.

6.6 Åtgärdsplanering och styrmedel

6.6.1 Allmänna principer Jör åtgärdsprogram

Många remissinstanser anser att en lönsamhetsbedömning skatt läggas titt grund för beslut om i vilken omfattning och ordning energibesparande åtgärder skall vidtas. I flera fall tycks det vara den rent faslighetsekonomiska lönsamheten man därvid åsyftar. Vanligare tycks dock vara att man åsyftar en lönsamhet i bemärkelsen bästa besparingseffekt för viss investeringsvo-

Prop. 1977/78:76 140

lym. Denna princip poängteras bl. a. av SIB. industriverket och stadsarkitekt-kontoret i Örnsköldsvik. SIB understyrker att många olika lönsamheisbegrepp kan konstmeras och att det är förknippat med svårigheter att göra lillfredsslällande lönsamhetskalkyler på samhällsnivå. Många instanser betonar emellertid också de restriktioner beiräffande främsl malerial, arbetskraft och kapital som tvingar till avsteg från denna princip, Riksbyggen påpekar att knappheten på energi också utgör en sådan restriktion som kan leda till att andra kriterier än förelagsekonomisk lönsamhet måsle spela en roll vid bedömning av lämpliga besparingsåtgärder. SAR och ArkiiektJÖrbundet framhåller alt urvalet av åigärder bör grundas på en totat energianalys där såväl energiåtgången för byggnadsarbeten som energiförbrukning i driftsskedet beaktas. De framhåller att vissa material såsom mineralull och aluminium är energikrävande att framställa. Dessa synpunkler bör också beaktas då åtgärder i det befinttiga beståndet ställs mot en tänkbar rivning och nybyggnad. Byggnadsarbetarejörbundei och Riksbyggen påpekar att ett hänsynstagande lilt arbetskraftsresurserna innefattar såväl en bedömning av i vilken takt produktionen inom den byggda sektorn kan ökas, som en bedömning av möjligheterna att stadigvarande sysselsätta den arbetskraft som rekryteras till byggsektorn. Det kräver därför en systematisk mllande långsiktig planering av arbetskrafttillgångarna, Byggnadsarbeiarejörbundei pekar särskilt på möjlighetema att utbilda kvinnlig arbetskraft, Kommunförbundei framhåller att en successiv genomgång av byggnadsbeståndet skulle underiätta materialindustrins anpassning lilt en ökad efterfrågan.

Många remissinstanser pekar på att initierad forsknings- och försöksverksamhet inom vissa områden bör föregå mera omfattande ombyggnadsverksamhet. Till de forskningsområden som speciellt utpekats hör frågan om olika isoleringsmaterials eventuella hätsovådlighel. Dessa frågor behandlas utföriigare i avsnitt 6,7,

Socialstyrelsen, länsslyrelsen I Västmanlands län samt SAR och ArkitektJÖrbundet framhåller att de ekonomiskt svaga nyttiarna av bostäder och lokaler företrädesvis är koncentrerade titt den äldre delen av bebyggelsen. Vid ett snabbt genomförande av åtgärder inom bostadsbeståndet uppstår sociala följder i form av höjda hyror och ombyggnad som leder till flyttningar. De föreslagna åtgärdema bör därför inte bara bedömas ur teknisk-ekonomisk synpunkt ulan också från social och miljömässig synpunkt.

Riksanllkyarieämbelet, SAR och Arkitekiförbundei och Svenska föreningen JÖr byggnadsvård framhåller att inte bara den bebyggelse som är 100 år gammal eller mer har betydelse som kulturyttring, utan också sådan bebyggelse som uppförts under senare decennier. Det är därför lika viktigt att den ordinära bostadsbebyggelsen inte förvanskas som att den allmänt erkända kulturhistoriska bebyggelsen får behålla sin ursprungliga karaktär. Della bör enligt riksantikvarieämbetet klart markeras som en utgångspunkt för val av åtgärder.

En rad instanser påpekar att dnften av byggnader och anläggningar är

Prop. 1977/78:76 141

minst lika betydelsefull från energihushållningssynpunkl som en lämplig utformning av byggnader och anläggningar, se vidare avsnitt 6.6.5. SIB framhåller att rapporten är starkt knuten litl sådana lekniska åtgärder vars genomförande kan kontrolleras medan andra åtgärder i många fatt kan ha lika goda besparingseffekter. Riksrevisionsverket framhåller alt åtgärder inte enbart bör riktas mot fastighetsägare ulan även syfta titt att påverka hyresgäster, finansiärer, materialtillverkare och andra, Komniunförbundet m, fl. framhåller att det är viktigt alt berörda parter ser ett direkt resultat av de vidtagna åtgärderna. Förbundet nämner som exempel att ett allmännyttigt bostadsföretag använt de medel som sparats in genom en bättre energihushållning till förbättring av boendemiljön enligt förslag upprättade i samråd med hyresgästerna.

Svenska värmeverksföreningen m. fl, understryker att investeringar i energibesparande åigärder i byggnader bör anpassas till det energisystem i vilket byggnaden ingår så att en totalekonomisk lösning erhålles. Föreningen påpekar att om en byggnad värmeförsörjs genom spillvärme från en industri och värmekostnaden härför är försumbar så kan det inle vara rationellt all investera för att minska byggnadens värmebehov. Ett flexibelt åtgärdsprogram som möjliggör anpassning till förutsältningama i det enskilda fallet förordas också av SIB, NBD och NED, Svenska konsulterande Ingenjörers förening och Svenska konsullföreningen, Fastighetsägareförbundei och VVS-lekniska Jörenlngen.

Planverkets förslag att samordna åtgärder för förbättring av energihushållningen med åigärder för handikappanpassning och ombyggnader av sopmm tUlstyrks av fasligheiskonlorel i Siocktiolm och av Indusirigruppen JÖr läll byggeri. Industrigruppenför lätt byggeri framhåller alt åtgärder av dessa slag även bör samordnas med andra upprustnings- och saneringsåtgärder som kan vara aktuella i fastighetsbeståndet, NBD och NED anser att handikappanpassning, ombyggnad av sopmm och upprustning från energisynpunkt bör inordnas hell i den allmänna saneringsverksamheten och inordnas i kommunernas saneringsprogram. Kommunförbundet som framhåller att handikappanpassning och ombyggnad av soprum i och för sig är angelägna åtgärder finner att de har litel samband med energisparåtgärderna. Liknande synpunkter framförs av komniunsiyrelserna i Vingåker, Västerås och Örnsköldsvik, Byggnadsnämnden i Stockholm, Föreningen Sveriges byggnadsin-speklörer och Fastigheisägareförbundet.

6.6.2 Steg i ålgärdsprogram

Planverkets förslag lill åtgärdsprogram i tre steg - 1) besiklning, 2) underhåll och injustering, 3) ombyggnadsåtgärder - kommenteras på flera olika sätt. Flera remissinsianser framhåller att vad som är lämpliga åtgärder ofta måsle avgöras från fall till fall. De stöder därför tanken på ett första steg i vilket, genom besiktning eller på annat sätt, klarläggs vilka åtgärder som bör

Prop. 1977/78:76 142

vidtas, BFR påpekar att bebyggelsens energibehov kan komma att tillgodoses på olika sätt inom olika regioner och att bedömning av åtgärder inom enstaka byggnader bör ses mot en sådan bakgmnd. BFR anser att detta krav kan tillgodoses om beslut om åtgärder i enstaka byggnader görs mot bakgmnd av en planering för slörre områden, enligt BFR lämpligen i form av en kommunal energiplanering, Riksantikvarieämbelel, som också stöder det föreslagna trestegsprogrammet, påpekar att kulturhistorisk expertis bör medverka i det första steget, besiktning och åtgärdsbedömning.

NBD och NED anser att det tillgängliga beslutsunderlaget är så knapphändigt att man inte nu bör fatta beslut om ett åtgärdsprogram. Ett mera övergripande beslut bör enligl delegationernas mening föregås av en försöksverksamhet i mindre skala, som kan vägleda samhällets insatser för energihushållningen i en så optimal riktning som möjligt.

Flertalet övriga remissinstanser som kommenterat frågan förordar att beslut omgående fattas om åtgärder för energihushållning i befintlig bebyggelse. Många rekommenderar dock en långsamrnare uppbyggnadstakt av verksamheten. Flera instanser redovisar alternativ till planverkets trestegs-program.

En successiv uppbyggnad av verksamheien förordas bl. a. av byggnadsslyrelsen, SIB, industriverket, länsslyrelsen i Västmanlands län, Chalmers tekniska högskola (CTH), Kommunlörbundet, kommunstyrelserna i Västerås och Örnsköldsvik, Industrins byggmaierialgrupp, Ingenjörsveienskapsakademien, SÄR och ArkitektJÖrbundet, Byggnadsarbetareförbundet, SKIF och Konsuttföreningen, Riksbyggen, SVR, SABO, Civitingenjörsförbiindel och VVS-lekniska föreningen. Remissinstanserna påpekar därvid framför allt att det i dag inle finns utbildad arbetskraft att tillgå i den omfattning som erfordras för det skisserade programmet. Dessa frågor kommer att beröras närmare i det följande. Många instanser framhåller också att kunskapsunderiaget för mänga typer av åigärder är ofullständigt, Riksbyggen påpekar att de byggnader som kan och bör bli föremål för isoleringsförbältringar är av mycket olika teknisk beskaffenhet. En "stordrift" i fråga om isoleringsförbättringar kommer enligt Riksbyggen med .säkerhet att leda till dyrbara misstag, både från ekonomisk synpunkt och från energihushållningssynpunkl, Riksbyggen förordar därför ett särskilt utvecklingsprogram för att ta fram realistiska metoder för isoleringsförbättringar av byggnader med varierande konstruktion och ålder. Liknande synpunkter framförs av bl. a. CTH, kommunstyrelserna i Västerås och Örnsköldsvik, Induslrins byggmaierialgrupp, Ingenjörsveienskapsakademien, NBD och NED, Byggnadsarbetareförbundet, SKIF och Konsuliföreningen samt SABO.

De alternativa åtgärdsprogram som presenteras är av varierande karaktär. 5/4/? f?f/7/I/•A:/7(?A:(/ö/-6(//7f/e/anser att det aktuella byggnadsbeståndet är så stort att det inte är meningsfullt alt i ett svep inspektera all bebyggelse och först därefter följa upp med åtgärder. 1 stället bör instruktion och uppföljning ske metodiskt genom en rullande verksamhet. Detta kommer enligt förbunden

Prop. 1977/78:76 143

att kräva avsevärda insatser från kommunernas sida under en lång lid.

Flera remissinstanser anser att besiktningssteget hell eller delvis skulle kunna ersättas med "energideklarationer". Sådana skulle innebära att fastighetsägaren ålades redovisa den årliga energiförbrukningen vilken, ställd mot en redovisning av faslighetens volym och konstruktion enligt byggnadsnämndsritningarna, skulle ge en uppfattning om i vilka byggnader besparingsåtgärder i ett första skede skulle vara mest angelägna. Förslag av i huvudsak denna innebörd har framförts av bl. a. byggnadsslyrelsen, riksrevisionsverkel, BFR, länsbosiadsnämnden i Kiislianstad, fasligheiskonlorel i Stockholm, Byggnadsarbeiarejörbundei, Föreningen Sveriges VVS-inspektörer, SKIF och Konsuliföreningen, Riksbyggen, Hyresgästernas rikstörbund, SVR och SABO. Ett likartat förslag framläggs även av Jbrtijikationsjöivalinlngen och CTH.

NBD och NED föreslår i stället för besiktnings- och planeringsverksamhet enligt steg 1), att upprustningen av bebyggelsen från energihushållningssynpunkt inordnas i bostadssaneringsverksamheten. Delegationerna betonar att planeringsverksamheten är av strategisk betydelse också för energihushållningsfrågorna. Fördelarna med all så långt möjligt koordinera energihushållningsinsatserna med saneringsverksamhelen är att insatserna på detta sätt kan genomföras på ett fördelaktigare sätt från ekonomisk synpunkt. Det blir också möjligt att företa en fullständig genomgång av de äldre byggnadema från energihushållningssynpunkt. Man kan därvid på ett rationellare sätt avgöra vad som är motiverat att bevara, och vad som bl. a. från energihushållningssynpunkt är bättre att riva och ersätta med ny bebyggelse. I samband med ombyggnad och uppmstning borde enligt delegationema alla åtgärder s()m kan förväntas ge båtnad från energihushållningssynpunkt kunna omfattas av långivning och samhällsstöd. Enligt delegationerna skulle på detta sätt längre amorteringstider erhållas, vilket skulle vara av särskild betydelse då det gäller att få utrymme för ätt öka energibesparingsinsatserna inom ramen för rimliga boendekostnader. SKIF och Konsulijöreningen förordar att saneringslagstiflningen förändras så att krav på god energihushållning ges hög prioritet.

En samordning av planeringen av bebyggelsens upprustning från energi-synpunkt med bostadssaneringsprogrammen förordas av länsbostadsnämnden I Stockholms och Kristianstads län, Industrigruppen för tätt byggeri och VVS-tekniska föreningen.

Länsbostadsnämnden i Kristianstads län anser att även annan kommunal energiplanering bör redovisas i detta program.

Industrigruppenför län byggeri redovisar ett förslag med olika åtgärdsprogram för de delar av bebyggelsen som har olika beräknad återstående brukningstid.

VVS-tekniska föreningen betonar behovet att anpassa uppmstningsålgär-derna till lokala energihushåltningsförutsältningar. Föreningen skisserar mot denna bakgrund ett ålgärdsprogram av följande innehåll.

Prop. 1977/78:76 144

De kombinerade önskemålen att utnyttja lågvärdigt spillvärme så långt möjligt, att uppnå stor flexibilitet i fråga om vat av energikälla och att i en framtid kunna utnyttja nya värmekällor (sotenergisystem, värmepumpar o. d.) även i beflntlig bebyggelse låter sig sammansättas till ett handlingsmönster av följande typ:

- Tät bebyggelse uppvärms med spillvärme via fjärrvärmenät.

- Gles bebyggelse uppvärms med lokala energikällor, till en början huvudsakligen med olja men successivt i alltmer ökande grad med solvärme i olika former, dels från luft, vatten och markvärmemagasin via värmepump och dels också via direkt solvärme (sotfångare).

- Halvtät bebyggelse värms med mer storskatiga former av lokala energikällor, t. ex, från solvärmecentrater med värmelagring för olika bebyggelse-grupper, I vissa falt kan mer utvecklade och förenklade former av Ijärrvärme också utnyttjas.

Som närmare kommer att redovisas i det följande anser många remissinstanser alt de begränsade resursema av arbetskraft med erforderiig utbildning i försia hand bör utnyttjas för direkta energisparåtgärder och först i andra hand för besiktningsarbeten i stor skata. Byggnadsstyrelsen, som delar denna uppfattning, förordar ett åtgärdsprogram i två steg med följande innehåll,

1) I första hand en ordning som innebär:

att fastighetsägare informeras om rimlig normalförbrukning av energi och om vilka ekonomiska fördelar de vinner genom att vidtaga olika energibesparande åigärder,

att statligt stöd i form av tån och bidrag utformas så att åtgärder som från energisynpunkt är särskilt önskvärda stimuleras och

att kommun på fastighetsägares begäran anvisar fackkunnig personat att biträda denne med bedömning och prioritering av energibesparande åtgärder och med upprättande av förslag samt besparings- och investeringskalkyler som kan ligga till grund för eventuella statliga lån etter bidrag.

2) Om inte denna ordning ger önskat resultat bör i andra hand obligatorisk
förbrukningsregistrering genomföras, vilket innebär:

att varje fastighetsägare åläggs åriig bokföring av energiförbrukningen och

att kommunerna ges möjlighet kontrollera förbrukningen - varvid den värmetaxering, som byggnadsstyrelsen i annat sammanhang tillstyrkt, kunde vara en utgångspunkt - och om så anses erforderiigt göra besiktning av fastighetema. Ålägganden kan bli aktuella vid uppenbar vanvård, då fastighetsägaren trots kännedom om förekommande brister ej vidtar åtgärder.

Prop. 1977/78:76 145

6.6.3 KommunaU planeringsansvar

Rapportens förslag all kommunen på det lokala planet skall ha ett ansvar för planeringen av energihushållningsåtgärdernas genomförande får ett övervägande positivt mottagande. Förslaget tillstyrks av riksantikvarieämbetet, bostadsstyrelsen, BFR, SIB, industriverket, energisparkommittén, länsstyrelserna i Malmöhus, Västmanlands och Västernorrlands län, länsboslads-nämnderna i Stockholms och KrIsUanslads län, CTH, Landsiingsförbundet, Kommunförbundet, kommunstyrelserna i Siockholm, Vingåker och Västerås, SAR och Arkileklförbundet, Byggnadsarbeiareförbundet, SKIF och Konsuliföreningen, Riksbyggen, SVR och SABO. Omfattningen av del ansvar och de arbetsinsatser remissinstanserna anser skall åvila kommunerna varierar dock starkt som bl, a. framgår av redovisningen i det följande av remissinstansernas synpunkter på den förestagna besiktningsverksamheten. Kommunförbundei framhåller att då förbundet lillstyrkte införandet av en lag om kommunal energiplanering skedde detta från den utgångspunkten att verksamheien endasl skulle avse planering och inte genomförandeåtgärder. Flera instanser framhåller att omfattningen av de kommunala insatserna i första hand är en resursfråga. Några instanser förestår, som tidigare redovisats, att den kommunala planeringen samordnas med kommunens bostadsbyggnadsprogram eller saneringsprogram. Elverksföreningen motsätter sig att kommunernas planeringsansvar intas i en kommande tag om kommunal energiplanering och anser att ett eventuellt sådant åläggande för kommunerna bör ges i annan ordning, lämpligen inom ramen för byggnadslagstiftningen. Föreningen fortsätter: "Inom ramen för den - ännu icke organiserade - kommunala energiplaneringen skutte nämligen den föreslagna besiktningsverksamheten och samhörande senare verksamhet bli så dominerande att de energiptaneringsuppgifter, som föranlett utredningen om kommunal energiplanering och är syftet med ulredningsförslagen, hett skulle komma i skymundan och sannolikt äventyras,"

Några instanser, bland dem NBD och NED, Fastighetsägareförbundei och Villaägareförbundei, förordar en stark begränsning av eller avstyrker helt från ett kommunalt planeringsansvar. Dessa instanser förordar dock vanligen uppbyggnaden av ett kommunalt serviceorgan som kan anlitas efter fastighetsägarens initiativ. Villaägareförbundet anser att service och besiktning av värmeantäggningar från energibesparingssynpunkt bör utföras av oljebolagen eller annal kommersiellt serviceorgan.

Flera instanser tar upp frågan om en central styrning av planeringsverksamheten. Industriverket påpekar att planeringen innefattar svåra avvägningar bl. a. avseende vilka typer av investeringar för energihushållning som bör ges prioritet. Industriverket understyrker därför att kommunerna måste arbeta inom några centralt givna ramar samtidigt som någon form av erfarenhetsåterföring måsle titt. Länsbostadsnämnden i Kristianstads län anför att, med hänsyn till att kommunerna bör ha det

10 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76 146

avgörande inflytandet vid prioriteringen av besiktningsobjekt och genomföra besiktningarna i den takt personalresurserna medger, det är nödvändigt att statsmakterna får möjlighel alt någol så när kontinuerligt följa upp verksamhetens bedrivande. Att ansvar för utarbetande av anvisningar och för erfarenhetsåterföring måste åvila något - beflntligt eller nytt - centralt organ framhålls även av länsstyrelsen i Malmöhus län, Riksbyggen, SABO och Swedisol. 5/400 anser att den centrala funktionen är viktig bl, a, föratt uppnå en viss samordning av verksamheten och för alt skapa erfarenhetsutbyte mellan kommunerna. Det centrala organei bör också kunna ansvara för utbildning av besiktningspersonal och samordna informationsinsatser riktade litl fastighetsägare och berörd skötselpersonat, Swedisol anser att utan centrala riktlinjer och viss central styrning är risken påtaglig att vidtagna åtgärder kommer att variera omotiverat mellan olika kommuner, inle minst när det gälter urval av bebyggelse för åtföljande besiktning, SAR och Arkitekiförbundei framhåller vikten av en fungerande erfarenhetsåterföring och påpekar därvid att det nödvändiga forsknings- och utvecklingsarbetet delvis kan ske lokalt, men att ansvaret för samordningen av dessa uppgifter bör tigga på ett centralt organ.

Kommunförbundet tillstyrker att program för energibesparande åtgärder i befintlig bebyggelse utarbetas som ett led i del kommunalpoliiiska hand-tingsprogrammet för energiområdet. Förbundet, som inle motsätter sig alt kommunema åläggs viss uppgiftsskyldighel i detta sammanhang och att anvisningar utarbetas härför, motsätter sig dock bestämt att hela arbetet med upprättandet av ett sådant program skatt styras av anvisningar utarbetade av ett slatligl verk. Samma synpunkter framförs av flera kommuner.

Länsslyrelsen i Malmöhus län anser att projekt av den aktuella storieksordningen brukar kräva medverkan från regionala myndigheter, dels när det gäller att på olika sätt föra ut centrala råd och anvisningar till kommunerna, dets för avrapportering och erfarenhetsåterföring tillbaka titt de centrala myndighelerna. I föreliggande fall anser länsstyrelsen att det är naturiigt att de regionala uppgifterna åläggs länsstyrelse och länsbostadsnämnd i samverkan.

6.6.4 Besiktning av byggnadsbeståndei

Rapportens förstag om en obligatorisk kommunal besiktning av stora delar av byggnadsbeståndet kommenteras av flertalet remissinstanser. Bland annat diskuteras den lämpliga omfattningen av en kommunal besiktningsverksamhet liksom frågan om den skall vara obligatorisk. Rapportens förslag tillstyrkes hett eller i huvudsak av riksantikvarieämbetet, energisparkommittén, länsbostadsnämnderna i Stockhohns och Kristianstads län och kommunslyrelsen i Stockholm. Dessa instanser betonar situationens allvar och den brådska som råder när det gäller att få det befinttiga byggnadsbeståndet upprustat. Många av remissinstanserna förordaratt man inledningsvis söker

Prop. 1977/78:76 147

nå de önskade effekterna genom information och stimulansbidrag men förklarar att samhället bör ha den formella rätten att i ett senare skede etter i särskilt flagranta falt besiktiga vissa fastigheter. Denna uppfattning redovisas av byggnadsslyrelsen, länsstyrelserna i Västmanlands och Norrbonens län, kommunstyrelsen I Västerås, Byggnadsarbetareförbundet, Riksbyggen, SVR, SABO och VVS-tekniska Jörenlngen. Många remissinstanser avstyrker en obligatorisk besiktning av hela eller särskilda delar av byggnadsbeståndet men anser ändå att kommunerna bör ha en aktiv "uppsökande" besiktnings-etter inspektionsverksamhet, liknande "den uppsökande verksamhet som många kommuner bedrivit beträffande förbättring av omoderna hus, företrädesvis bebodda av pensionärer". Synpunkter med denna inrikining redovisas av bosiadssiyrelsen, länsslyrelsen i Malmölius, Väsimantands och Västernorrlands län, Landsiingsförbundei, Kommunförbundet, SAR och Arkitekt förbundet, Byggnadsarbeiareförbundet och SABO. Dessa instanser framhåller därvid alt verksamheten bör inriktas på de från energisynpunkt sämsta delarna av byggnadsbeståndet. Ftera rekommenderar att urvalet baseras på något slags energideklaration. Flertalet instanser betonar vidare att dessa inspektioner bör vara klart serviceinriktade. Kommunförbundet liksom några kommunstyrelser anser att beträffande småhus bör enklare åtgärder som injustering av brännare och panna också kunna göras i samband med inspektionen för att redan från början markera dennas serviceinriktning. Rörledningsfirmornas riksförbund anser dock att det måste göras en klar åtskillnad mellan inspektion och serviceåtgärd. Ett antal inslanser vitt åtminstone inle inledningsvis lillslyrka andra besiktningar än dem som tillkommer frivilligt. Denna uppfattning redovisas av bl, a. byggnadsslyrelsen. Kommunförbundet, ett antal kommunstyrelser. Föreningen Sveriges byggnads-inspeklörer, NBD och NED, SKIF och Konsultföreningen, SABO, CivUingenjörsförbundet, Fastighetsägareförbundet, VUlaägareförbundet och VVS-tekniska föreningen. Ftera av dessa instanser anser att besiktningar endast skall ske efter fastighetsägarens initiativ eller som en fömtsättning för lån och bidrag för åtgärder för förbättrad energihushållning.

En rad motiv anförs mot en besiktningsverksamhet av den omfattning som planverket föreslagit. Byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, SIB, NBD och NED m. fl. framhåller att utbildad arbetskraft inte finns att tillgå för en besiktningsverksamhet av den föreslagna omfattningen. Många framhåller också att den personal med erforderlig kompetens som kan finnas att tillgå under de närmaste åren bör sättas in i direkta besparingsåtgärder och att ett besiktningsprogram av den skisserade omfattningen därför skutte utgöra en misshushållning med de tillgängliga resurserna. Denna synpunkt framförs av bl, a, foriifikationsförvaliningen, naturvårdsverket, Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer. Hyresgästernas riksförbund. Ingenjörsvetenskapsakademien, Riksbyggen och VVS-tekniska föreningen. Remissinstansernas synpunkter på arbetskraftsbehov och tillgång på arbetskraft refereras utförligare i avsnitt 6,7. Hyresgästernas riksförbund erinrar om att det i delar av bostadsbeståndet finns

Prop. 1977/78:76 148

betydande tekniska och hygieniska brister av andra slag, vilka dock icke utgjort motiv för så genomgripande lagstiftningsförstag.

Ftera instanser framhåller att fastighetsägare och hyresgäster idag har en positiv inställning titt energihushåttningsåtgärder men att denna kan förbytas i en negativ inställning om man i onödan tillgriper tvångsmedel, Ftera påpekar vidare att det frivilliga energisparande som sedan 1974 utförts med stöd av statliga bidrag och lån har haft en betydande omfallning och att låneramarna för dessa ändamål successivt har måst höjas. Denna verksamhet har enligt Kommunförbundet i stort sett haft den omfattning som varit tekniskt möjlig. Ftera instanser påpekar att så länge den frivilliga verksamheten helt tar i anspråk de samhällsresurser som anvisas för ändamålet finns det ingen anledning att besluta om tvångsåtgärder. Synpunkter med denna inriktning redovisas av länsslyrelsen i Norrbonens län, av länsbostadsnämnderna i Göteborg och Bohus län och Värmlands län, av Kommunförbundet och kommunstyrelserna I Vingåker, Västerås och Örnsköldsvik, av HSB:s riksförbund. Ingenjörsvetenskapsakademien, SABO, FastighetsägarejÖrbundet och VVS-tekniska föreningen.

Bostadsstyrelsen framhåller att en obligatorisk besiktning som leder litl rekommendationer etter åtgärdsföretägganden måste baseras på entydiga kriterier för när behov av förbättringar skatt föreligga. Entydiga kriterier av detta slag torde vara myckel svåra att faslslälla. En frivillig, rådgivande, besiktning kan i större utsträckning baseras på ett mera allmänt hållet informationsmaterial och fören sådan kan även konsutteroch annan befintlig expertis utnyttjas. Flera remissinstanser tar också upp ansvarsfrågan för de falt att exempelvis röta uppstår i en vägg som följd av en vid besiktning rekommenderad eller förelagd åtgärd. BFR anser att statsmakterna liksom den enskilde måste ha rätt att kräva kompetens, opartiskhet och sakkunskap då besiktningar och bedömningar av sparmöjligheter genomförs. BFR förestår alt man skall utvärdera den verksamhet som i Danmark bedrivs genom omkring 100 särskilt utbildade konsulenter. Flera inslanser tar upp frågan om legitimering av besiktningsmän.

Flera instanser framhåller att ett av syftena med besiktningsverksamheten, nämligen att få underiag för en samlad bedömning av erforderliga åtgärder i byggnadsbeståndet, torde kunna uppnås på annan väg. Provnlngsanstalten framhålleratt provning och mätning av exempelvis byggnaders täthet inte är möjUgt att genomföra annat än stickprovsmässigt.

Energisparkommillén understryker vikten av att den av kommittén föreslagna obligatoriska besiktningen av pannanläggningar genomförs i enlighet med förslaget. Industrigruppenför lätt byggeri samt NBD och NED anser att kontroll av pannanläggningar och värmesystem kan anförtros sotningsväsendet etter eventuellt brandförsvarsväsendet.

En rad undantag från den föreslagna kommunala besiktningsverksamheten aktualiseras för särskilda typer av bebyggelse. FonlfikatlonsförvaUniiigen anser alt besiktningen av försvarets

Prop. 1977/78:76 149

byggnader och anläggningar bör ankomma på förvaltningen. Byggnadsstyrelsen anser alt alla statliga byggnader skulle undantas från den kommunala besiktningen och i stället besiktigas genom byggnadsstyrelsens försorg. Landsiingsförbundei anser alt tandstingen har tillräcklig kompelens för att själva ombesörja erforderlig besiklning. Flera remissinstanser anseratt större fastighetsförvaltningar, stora bostadsföretag etc. själva skatt kunna ombesörja erforderlig besiktning. Denna synpunkt framförs bl. a. av fonifikaiions-JÖrvaUningen, energisparkommittén, Kommunförbundet, Fastiglteisanställdas JÖrbund, SVR och SABO.

Energisparkommillén anser att besiktningsverksamheten på sikt bör ha som målsättning att omfatta samtliga byggnader. Länsslyrelsen i Västmanlands län anser alt oesiktningsverksamheten även bör omfatta småhus medan ett antal remissinstanser anser att småhusen skall undanlas från besiktningsverksamheten. Länsbostadsnämnden I Norrboitens län ifrågasätter om det för närvarande finns något behov av en obligatorisk besiktning av bostadsfastigheter.

Beträffande industrins tokatbestånd anför byggnadsstyrelsen att del är tveksamt om hela besiklningsansvaret kan läggas på kommunerna. För större industrier bör enligt byggnadsstyrelsen sannolikt andra vägar än kommunal besiklning väljas för att energibesparingar skatt åstadkommas. Arbeiarskyddssiyrelsen framhåller att den föreslagna besiktningen med åtföljande krav på åtgärdande kan komma att påverka arbetsmiljöer och beröra yrkesinspektionens verksamhet och kompetensområde. Enligl styrelsen bör arbetarskyddsmyndigheterna ha ansvaret för normerande bestämmelser rörande t. ex, luftkvatitet och bestämmelsernas tillämpning på del lokala planet, I fråga om sådana industrilokaler där processventilation har avgörande betydelse för luftkvalitén lorde kommunerna enligt styrelsens bedömning sakna erforderiig kompetens. Arbetarskyddsstyrelsen avstyrker mot denna bakgrund förslaget om obligalorisk besiktning såvitt gäller arbetslokaler. Länsbostadsnämnden i Norrbottens län anser alt en obligatorisk besiktning, eventuellt kombinerad med åtgärdsföreläggande, kan vara mera motiverad när det gäller lokaler än när det gäller bostäder, bl, a, därför att kostnader för lokaluppvärmning m. m. är en mycket liten post i företagens driftskalkyler. Besiktning och bedömning av åtgärdsbehov torde dock enligt nämnden i många fall vara komplicerad och en besiktning av vissa lokaler genom regionalt eller centralt organ bör därför övervägas.

Länsstyrelsen I Västmanlands län framhåller att en besiktningsverksamhet, som inledningsvis kan vara frivillig, bör kunna införas utan alt avvakta den lagstiftning som krävs för alt de andra stegen skall kunna genomföras.

Kostnader och organisation för besiktningen

Flera remissinstanser anser att kostnaderna för den föreslagna besiktningsverksamheten har underskattats. Sådana synpunkter framföres av byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, BFR, Sektionen för maskinteknik vid KTH,

Prop. 1977/78:76 150

KoniniunJÖrbundei, Kommunslyrelsen i Gislaved och Fasligheiskonlorel och Byggnadsnämnden i Siockholm samt FasiighelansläUdas förbund. Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer, Ingenjörsveienskapsakademien, SKIF och Konsuliföreningen, Riksbyggen och VVS-lekniska Jörenlngen.Synpunkter lämnas på tidsåtgången för enskilda besiktningar samt på den timersättning som torde behöva betalas för kompetenta besiktningsmän. Ftera remissinstanser påpekar all delar av besiktningsarbetet endast kan utföras under etdningssäsongen, vilket medför att det behövs fier inspektörer för att genomföra besiktningarna inom den föreslagna tidsramen. Byggnadsslyrelsen, riksrevisionsverket, BFR, Sektionen för masklnieknik vid KTH och Kommunförbundei analyserar tidsåtgång och kostnader för besiktningarna. Samttiga finner att en besiktning av den föreslagna omfattningen kräver omkring dubbelt så stora personalinsatser etter behöver utsträcka sig över dubbett så lång tidsrymd, Länsbosiadsnämnden i Kristianstads län anser att det är angeläget alt en försöksverksamhet startas snarast för att ge undertag för en bedömning av den erforderliga tidsåtgången för besiktningar. Kommunförbundet anför att under förutsättning av aktiv kommunal insals torde inte personalbehovet påverkas i nämnvärd utsträckning av om servicelinjen etter obligatorielinjen väljs för besiktningar. Ett flertal remissinstanser anser dock att personalbehovet för besiktningar skulle kunna reduceras väsentligt med den uppläggning av besiklningsverksamhelen som de förordat i sina respektive yitranden,

Energisparkommittén, Kommunförbundet m, fl, framhåller att kommunerna själva bör få välja vilket organ som inom kommunen skatt ha ansvar för en besiktningsverksamhet. Kommunförbundet tillägger att vilken organisatorisk form som väljes beror dels av kommunens egen organisation, dets av vilken inriktning verksamheten kommer att få. Läggs tonvikten på besiktning och kontroll, tigger byggnadsnämnden närmast litl. Läggs däremot tonvikten på service och förmedling av statliga tån och bidrag kan också förmedlingsorganet komma ifråga. Sektionen för masklnieknik vid KTH erinrar att panninspektionsutredningen föreslog att besiktningen av eldningsantäggningar skulle ligga under kommunerna med förslagsvis sotningsväsendet som verkstältande organ. Besiktningsarbetet skutte sålunda falla påen yrkesgrupp som regelbundet besöker anläggningarna och för vilken därför ett besiklningsarlDete är naturligt. Sektionen fortsätier med att påpeka att moisvarande grupp för besiktning av bostäder och arbetslokaler synes vara de lokala hälsovårdsmyndigheterna. Dessa har visseriigen inte byggnadsteknisk sakkunskap men däremot erfarenhet av mätapparatur och god kunskap om inomhusklimatfrågor, vilka intimt sammanhänger med energifrågor. Länsbostadsnämnden i Kristianstads län anför att det ankommer på förmedlingsorganet att svara för de besiktningar som sker i samband med förmedling av lån och bidrag till energibesparande åtgärder. Förmedlingsorganen har dessutom erfarenhet av liknande undersökningar, bl. a. i samband med upprustning av åldringsbostäder, och länsbosiadsnämnden föreslår

Prop. 1977/78:76 151

därför att förmedlingsorganen på något sätt kopplas till verksamheten. Byggnadsstyrelsen, arbiarskyddsstyretsen och länsbostadsnämnden i Norrbottens län har som tidigare redovisats påpekat att inspektion av vissa typer av arbetslokaler kräver särskild kompetens som möjligen kan påverka den organisatoriska frågan vad gäller besiktning av sådana lokaler.

Remissinstanserna är eniga om att byggnadsnämnderna inte kan klara av en besiktningsverksamhet med sina nuvarande resurser. Kommunförbundei påpekar att kommunernas personella resurser för sådana arbetsuppgifter redan tidigare är mycket hårt ansträngda. Länsstyrelserna i Älvsborgs och Västmanlands län påpekar att byggnadsnämnderna under de senaste åren har ålagts en rad betydande uppgifter och att de i många fall sedan lång tid har alldeles för små resurser. Liknande synpunkter framföres av BFR. VVS-tekniska föreningen påpekar att den nya byggnormen för vatten- och avtoppsfrågor 1970 medförde ett behov av förstärkningar titt byggnadsnämnderna. Dessa är ännu inte helt genomförda trots alt det är betydligt blygsammare än de förstärkningar som krävs förden föreslagna besiktningsverksamheten.

Många instanser diskuierar vilka resurser som kan tillföras besiktningsverksamheten från kommunala och andra organisationer. Som lidigare redovisats föreslår fiera statliga myndigheter. Landstingsförbundet och flera företrädare för större fastighetsförvaltare att de själva skall få utföra besiktningarna inom sitt fastighetsbestånd. Energisparkommittén tillstyrker att kommunen skatt kunna ge fastighetsförvattningar som har resurser att genomföra besiktningarna i egen regi lillslånd härtill. BFR påpekar att utöver byggnads- och fastighetsnämndernas personat kan också etdistributionsföre-tagens personal och de kommunala energiverkens personat medverka. NBD och NED samt Fasligheisägareförbundel vänder sig bestämt emol att tiänsteman vid allmännyttiga bostadsföretag skall kunna få i uppdrag att utföra besiktningar i hus som ägs av enskilda fastighetsägare. De påpekar alt en sådan ordning skutte innebära att tiänsteman vid ett bostadsföretag skulle få utföra besiktningar i konkurrerande företag.

Flera instanser påpekar att den kompetens i hithörande frågor som finns i konsultbranschen bör utnyttias. Denna synpunkt framföres bl, a, av bosiadssiy relsen, BFR, länsstyrelsen i Malmöhus län, Kommunjörbundei, kommunstyrelserna i Vingåker och Örnsköldsvik. Indusirigruppen för lätl byggeri, NBD och NED, SKIF och KonstUiföreningen, Riksbyggen och VVS-tekniska föreningen. Några, bland dem Kommunförbundet, framhåller därvid att utnyttjande av konsultbranschens tjänster främst behövs under de första åren till dess en tillräcklig kommunal organisalion kunnat uppbyggas medan andra, däribland SKIF och Konsultföreningen, anser alt konsultföretagens resurser i existerande form ärden resurs som i första hand skatt utnyttjas för inspektionsverksamheten, VVS-tekniska Jörenlngen, som ställersig tveksam till ett kommunalt organ för en serviceinriklad inspektionsverksamhet, anser att det torde vara enklare att fastighetsägare direkt vänder sig till företag eller

Prop. 1977/78:76 152

besiklningsförrällare som kan kombinera en besiktning med förslag litl ett i både tekniskt och ekonomiskt avseende definierat åtgärdsprogram. Föreningen framhåller att det i sådant fall kan bli aktuellt att införa någon form av branschmässig auktorisation för besiklningsförrällare och meddela att denna fråga kommer att tas upp litl diskussion inom branschorganisationerna. Industrigruppen för lätt byggeri anser att en auktorisation för lämpliga konsulter kan bli erforderlig. BFR upplyser att den konsultverksamhet som i Danmark bedrivs genom statens försorg för närvarande består av ca. 100 personer i huvudsak från konsultföretag som utbildats genom statens medverkan och därigenom erhållit en "indirekt" meritering. Det har i Danmark inte ansetts att "etiska hinder" föreligger för att besiktningsmännen även sedermera utarbetar förslag till åtgärder på konsultbas. BFR erinrar om att panninspektionsutredningen förordade boskillnad mellan dem som genomför besiktningar och dem som planerar och utför åtgärderna men finner för egen del att det, med hänsyn till personalbrislen, inte finns skäl att under uppbyggnadsskedet kräva en sådan klar boskillnad. Fastighetsanställdas förbund och SAR och Arkitektförbundet anser all konsulter inte bör användas för besiktningsarbetet. SAR och Arkitektförbundet framhåller därvid att arbetet måste bedrivas under lång tid och med uppfötjningsansvar och att det därför bör utföras av kommunens egen personat.

Som närmare redovisas i avsnitt 6,7 anser många remissinstanser att brist på utbildad personat torde bli en faktor som begränsar verksamheterna under de första åren och all omfattande utbildningsinsatser mot denna bakgrund erfordras.

Rapportens förslag att besiktningar som initieras av myndigheter bör vara avgiftsfria medan kostnaden för besiktningar i de falt de begärs av faslighels-ägaren bör täckas med avgift-er, får stöd av bl.a. bostadsstyrdsen. Kommunstyrelsen i Västerås anser dock att kostnaderna för av fastighetsägarna begärda inventeringar huvudsakligen bör täckas genom statligt stöd och endast en mindre avgift bör tas ut av fastighetsägaren. NBD och NED, som förordar ett helt frivilligt besiktningssystem, befarar att besiklningskostnadema kan verka hindrande för en ökning av energisparinsatserna, och anser därför alt det finns skäl att överväga att samhället står för slörre delen av kostnaden. Socialstyrelsen, som framhåller att de sämsta delarna av byggnadsbeståndet till slor det bebos av betalningssvaga grupper, befarar alt många av dessa byggnader - bl. a. på landsbygden - inte skall komma all omfattas av de inspektioner kommunerna på eget initiativ verkställer. Ägarna lill dessa fasligheter skulle av denna anledning bli tvungna att betala en avgift för att få den besiktning utförd som ligger till grund för statliga lån och bidrag för åigärder i energibesparande syfte. Socialstyrelsen anser därför att besiktning bör vara kostnadsfri för den enskilde. Naturvårdsverket erinrar om den internationellt vedertagna principen för finansiering av miljöskyddsåtgärder som innebär att förorenaren skall betala för att förhindra miljöförstöring och för att ersätta redan uppkommen skada. Naturvårdsverket finner

(

Prop. 1977/78:76 153

att kostnadema för besiktningen på liknande sätt kan fördelas efter förbrukning av energi, genom en avgift eller genom en högre energiskatt. Kommunförbundet m. fl. anser att en sådan besiktning som utgör ett led i upprättande av ansökan om statliga lån och bidrag bör betalas av fastighetsägaren och ingå i det godkända låneundertaget. Länsslyrelsen i Alvsborgs län anför att med hänsyn till de ekonomiska vinsterna för husägare och hyresgäster av åtgärder för bättre energihushållning bör besiktningar och övriga åtgärder titt stora delar kunna bekostas av andra än stat och kommun.

Ett flertal instanser anser att kommunernas kostnad för besiktningsverksamheten bör täckas genom statsbidrag. Bland de instanser som framför denna synpunkt är socialsiyrelsen, energisparkommillén, länsslyrelsen i Västmanlands län, Landstingsförbundet, Kommunjörbundei, komniunsiyrelserna i Siockholm, Vingåker och Västerås samt Fastigheisanställdas förbund. WS-industrins inJörmaUonsråd framhåller i denna fråga "Vi anser inte att kostnaderna fören ev. obligatorisk besiktning sker med hjälp av skattemedel. Detta döljer ineffektivitet. Om 'varan' (dvs, besiktningen) är av ekonomiskt intresse för kunden så torde denne gärna betala för att kunna skära ner sina värmekostnader. Om 'varan' däremoi inte är intressant för kunden är ell obligatorium förkastligt såvida del inte kan påvisas, att landets inlressen gynnas trots att åtgärden är praktiskt taget likgiltig för den enskilde,"

Besiktningens utförande och resultat

Att den kommunala planeringen av åtgärder för energihushållning bör samordnas med andra kommunala planeringsverksamheter betonas av många remissinstanser. Riksantikvarieämbetet betonar kopplingen till den kommunala planeringen för den byggda miljön i stort. Som redovisats i avsnitt 6.6.2 anser flera instanser att besiktningsverksamheten bör knytas till de kommunala saneringsprogrammen eller bostadsbyggnadsprogrammen.

Indusirigruppen för läll byggeri, SKIF och Konsultföreningen samt Mekanförbundet stöder förstaget att besiktningen bör utföras efter en malt etter checklista med regler och anvisningar för besiktningens utförande, SVR framhåller att inledningsvis torde grova rutiner - okulärbesiklningar - räcka som grund för beslut om förbättringar och all erfarenheter från den första tidens besiktningar snabbt bör kunna bidra titt förbättrade besiktningsmetoder, Byggnadsslyrelsen redovisar sina erfarenheter från de besiktningar styrelsen utfört i det statliga fastighetsbeståndet för att få underiag för åtgärder för bättre energihushållning, och lämnar mot denna bakgrund förstag till förbättringar av det i rapporten föreslagna tiltvägagångssättet, Fasligheiskonlorel i Siockholm anser att det skulle innebära en relativt begränsad extra insats att i samband med besiktningen för åtgärder för energihushållning också utföra en besiklning för handikappanpassning av .fastigheterna och för ombyggnad av soprummen.

Som framgår av redovisning i avsnitt 6.6.2 anser ett stort antal inslanser att

Prop. 1977/78:76 154

besiktningarna bör grundas på-eller ersättas av- något slags energide-k lära tioner.

Besiktningen börenligt rapporten resultera i ett protokoll i vilket anges fastighetens status från energisynpunkt och vilka åtgärder som bör utföras. En sådan utformning av besiktningarna tiltstyrks av bl, a. bosiadssiy relsen, som anser all besiktningarna bör resultera i förslag om de åtgärder som för varje enskild byggnad är fördelaktigast med hänsyn till energihushållning och fastighetsekonomi på lång sikt. Energisparkommillén anser att de åtgärder som föreslås fastighetsägaren i samband med besiktningen bör prioriteras i sådan ordning att investeringen i förhållande litl energibesparingen klart framgår. Kommittén fortsätter att på så vis kan man tänka sig att i framtiden ålägga fastighetsägare att vidta de minst kostnadskrävande åtgärderna. Länsbostadsnämnden i Stockholm anser alt besiktningarna bör följas upp med tidsangivna åtgärdsplaner och alt att information om kostnad bör ges både titt fastighetsägare och till de boende, Fasligheisägareförbundel framhåller att bedömningen av vilka åtgärder som skall ulföras i varje enskild faslighet innefattar svåra överväganden. Den matt för bedömning av lämpliga åtgärder som redovisas i rapporien kommenteras av SIB, som framhåller att den betydelse som tillmäts i enskilda bedömningspunkter sammanhänger med det medel som väljs. Läggs tyngdpunkten på tvångsåtgärder blir kontrotler-barheten viktig, läggs tyngdpunkten på ekonomiska incitament blir kostnad/ besparingseffekt viktig och läggs tyngdpunkten på solidariteten blir "realism" och bedömningen härav viktig, Energisparkommillén och länsbosiadsnämnden i Kristianstads län menar att själva besiktningen och den "direktinformation" fastighetsägarna därvid får har väl sä stor betydelse för att stimulera till energihushåttningsåtgärder som olika former av protokoll sammanställda med stöd av besiktningen.

Kommunstyrelsen i Västerås anser inle att förslag till åtgärdsbedömning bör upprättas av besiktningsman. Kommunstyrelsen anser att det, liksom vid andra verksamhetsområden, ankommer på fastighetsägaren att föreslå åigärder som kommunala myndigheler därefier har att pröva. Flera instanser påpekar alt besiktningar redan från början bör utföras så att den kan utgöra underiag för förmedlingsorganets lånebehandling.

Fasligheiskonlorel i Siocktiolm påpekar att en besiklning som är utförd på så sätt visseriigen kräver någol längre tid men att den totala kostnaden ändå blir väsentligt mindre än om förmedlingsorganet skulle behöva göra en egen besiktning innan bidrag och lån kan titldelas fastighetsägaren. Svenska föreningen för byggnadsvård anför att vid handläggningen av låneärenden och tillhörande byggnadslovsfrågor bör systemet med förhandsförfrågningar vidareutvecklas i avsikt att ge vägledning i god tid åt tånesökanden.

SKIF och Konsultföreningen framhåller att rutiner och rapportsystem bör utformas på så sätt att det bidrar till en erfarenhetsåterfönng. Länsbostadsnämnden i Siockholm an.ser att det är av vikt alt resultaten av besiktningarna ges snabb offentlighet.

Prop. 1977/78:76 155

Synpunkter på behovet av förbättrat kunskapsunderlag i vissa avseenden liksom förslag om försöksverksamhet m. m. refereras i avsnitt 6.7.

6.6.5 Drift, underhåU och upprustning

En rad remissinstanser framhåller att åtgärdsprogrammen inledningsvis bör inriktas på enkla åtgärder som injustering och inreglering av befintliga värmesystem, utbyte av oljebrännare, installation av automatiska reglerutrustningar samt tätning av fönster och dörrar. Denna uppfattning redovisas bl. a. av byggnadsstyrelsen, riksantikvarieämbetet, industriverket, länsstyrelsen I Malmöhus län, länsbosladsnämn-derna I Göieborg och Bohus län samt Värmlands län, Landstingsförbundet, Kommunförbundet och flera kommuner, HSB:s riksförbund, SAR och Arkitekiförbundei, Svenska föreningen för byggnadsvård, SABO och VVS-lekniska föreningen. Flera instanser anger ett lönsamhetskriterium som skäl för detta ställningstagande och anger att kraftigare ingrepp såsom tiltäggsisolering av fasader och utbyte av fönster bör anstå titt dess åtgärder som berör dessa byggnadsdelar av andra skäl är aktuella. Andra inslanser anger att sådana ingrepp i byggnaderna ej bör vidtas i större omfattning förrän bättre kunskap erhålUts om effekterna av olika typerav åtgärder. Många instanser förordaren försöksverksamhet med sådan inriktning. Ftera instanser nämner också skötsetanvisningar och utbildning av driftpersonal som viktiga metoder att snabbt nå en förbättrad energihushållning i bebyggelsen.

Svenska föreningen för byggnadsvård fäster uppmärksamheten på faran av att i och för sig positiva åtgärder för energibesparing genom urskiljningslöst genomförd titläggsisotering av husfasader kan medföra den mest omvälvande förändringen av byggnadsmiljöer som skett i historisk tid. Vinsterna av sådana genomgripande åtgärder i den äldre bebyggelsen i form av besparingseffekter skutte ändock bli begränsade eftersom planverkets rapport enligt föreningen tydligt visar att de största energisparvinsterna oftast står att vinna genom förbättrat underhåll, sakkunnigare drift, ändamåtsenligare instattalioneroch enkla byggnadsåtgärder. Dessutom visar rapporten att den äldre bebyggelsen, uppförd före andra världskriget, svarar för en relativt liten det av nuvarande energiåtgång. Föreningen anser mot denna bakgrund att det bör vara möjligt att visa återhållsamhet med sådana totalrenoveringar och fasadtittäggsisoteringar som kan befaras ha sociala, miljömässiga eller kulturhistoriska biverkningar.

Industriverket anför att kommunerna utöver frågorn av vat av uppvärmningssystem inledningsvis bör inrikta sitt arbete på frågor om samarbete med angränsande kommuner och med industrier. Swedisol anför att förbättrade driftsrutiner, liksom injustering och inregleringsålgärder m, m. får anses som åtgärder med kort varaktighet och som därmed kräver återkommande kontroll, Swedisol förordar besparingsåtgärder med lång varaktighet främst dä tUtäggsisoleringaroch fönsterbyten. Byggnadsstyrelsen redovisaren detal-

Prop. 1977/78:76 156

jerad lista över sådana åtgärder som mol bakgrund av de inventarier som utförts i byggnadsstyrelsens fastigheter sedan våren 1974 har visat sig ge de bästa besparingseffekterna.

Riksantikvarieämbetet och Svenska föreningen för byggnadsvård framhåller att det bör utgöra ell viltkor för statligt stöd till mera omfattande åtgärder alt enkla och mindre kostsamma injusterings- och tälningsåtgärder har utförts.

Länsbostadsnämnden i Stockholms län anför att erfarenheterna under år 1976 av lån- och bidragsgivning enligt energisparkungöretsen är, att de relativt enkla åtgärderna har minskat medan en klar ökning konstaterats för mera omfattande åtgärder där energibidrag kombinerats med bostadslån och ombyggnad. Länsbostadsnämnden i Göteborg och Bohus län anför att i allt större utsträckning kombineras energibesparande åtgärder med sedvanliga ombyggnadsarbeten av slandardhöjande natur, bl. a. tilläggsisoleringar, varigenom en mera varaktig spareffekt erhålles. Länsbostadsnämnden i Norrboitens län redovisar att lån och/etter bidrag utgåit för energibesparande åtgärder i 18 96 av länets lägenheter, i flertalet fall för pannbyten etter anslutning till fjärrvärme.

En rad instanser yttrar sig också i frågan om vilka delar av byggnadsbeståndet som inledningsvis bör prioriteras. Ftera instanser, bland dem Ingenjörsvetenskapsakademien, SAR och Arkitektförbundet, SKIF och Konsultjöreningen och VVS-tekniska föreningen, förordar att tokatbeståndet inklusive industrins lokaler ägnats särskild uppmärksamhet, då bristerna från energihushållningssynpunkl anlas vara störst i denna del av bebyggelsen. Konsumentverket och energisparkommillén anser det angelägel att jämsides med bostadssektorn ägna uppmärksamhet åt tokatbeståndet. Energisparkommittén förordar att lokaler med hög speciflk energiförbrukning särskilt uppmärksammas. Inom bostadssektorn förordar energisparkommillén och länsslyrelsen i Västmanlands län att sådana äldre bosläder som beräknas ha relativt lång återstående användningstid ges förtur. Länsstyrdsen I Västmanlands län förordar vidare att flerbostadshus ges förtur framför enfamiljshus.

Drift och underhåll

En rad instanser påpekar den från energihushållningssynpunkl vitala betydelsen av en kompetent drift och en daglig tillsyn av byggnaders klimatanläggningar. Denna aspekt framhålles bl- a, av riksrevisionsverket, institutionen för byggnadsteknik vid KTH, Fastighetsanställdas förbund, HSB:s riksjörbund, Ingenjörsveienskapsakademien, NBD och NED, Rörtedningsjir-mornas riksförbund, Sveriges kooperativa och allmännyttiga bostadsföretags förhandlingsorganisation (KAB) och Mekanförbundet. En förbättrad drift och skötset av anläggningarna ärenligt insUtutionen för byggnadsieknik vid KTH en förutsättning för att investeringar i energibesparande syfte skall kunna utnyttjas titt fullo.

Prop. 1977/78:76 157

Fasiigheisanställdas förbund, Rörledningsfirmornas riksförbund och Mekanförbundei pekar på de brister som idag föreligger beträffande drift- och skötsetinstruktioner för olika anläggningstyper. Det anges som ett grundkrav att leverantörer av uppvärmningsutrustning tillhandahåller erforderiiga instmktioner avfattade på svenska. Fastigheisanställdas förbund framhåller vidare att sådana driftsinstruktioner som på senare tid tillkommit under förbundels medverkan behöver översyn och anpassning med hänsyn lill energisparmålen.

Fastighetsanställdas förbund. Rörledningsfirmornas riksförbund och KAB framhåller att utbildningen av driftpersonal är helt oiillfredsslällande och måste upprustas. Underiag för en sådan utbildning finns i skolöverstyrelsens utredning "drift 73" och erforderiiga utbildningsinsatser bör därför kunna påbörjas med det snaraste.

Upprustningsåtgärder

Remissinstansernas synpunkter på i rapporten föreslagna lämpliga tekniska åtgärder redovisas i avsnitt 6.4, Synpunkter på åtgärdernas bieffekter inom andra samhällssektorer m. m., redovisas i huvudsak i avsnitt 6.2 Här redovisas ytteriigare ett antal synpunkter som framförts på upprustningsåtgärderna.

VVS-Industrins Informationsråd AB och VVS-tekniska föreningen anser att man vid nyinstallation och vid mera ornfattande ombyggnader av vattenburna värmesystem bör tillse att dessa utformas så att de medger användning av altemativa energikällor, såsom olja, inhemska bränslen, värmepumpar eller solvärme.

Flera remissinstanser påpekar att en invändig tilläggsisotering av en yttervägg minskar byggnadens invändiga lokalyta vilket får effekter bl. a, i samband med hyressätiningen. Remissinstansernas synpunkter på hur denna fråga bör behandlas i katkytsammanhang har redovisats i avsnitt 6.5,2,1.

Insiiiutionenför byggnadsteknik vid KTH anför att när det gäller energibesparingar och inomhusklimat måste både byggnadsdelarna och instaltatio-nerna samverka titt ett optimalt termiskt system. Detta kräver enligt institutionen mer än tidigare en noggrann planering i intimt samarbete mellan byggnads- och installationstekniker. Industrigruppen för lätt byggeri påpekar behovet av bättre information om byggnadsmaterials hantering och användande. Riksbyggen befarar att ett omfattande program för upprustning av byggnadsbeståndet från energihushållningssynpunkt, speciellt när det är frågan om enklare åtgärder av typen injustering och reglering av värmeanläggningar, montering av termostalventiler, tätningslisier m. m., skall skapa en marknad för ofullständigt utprovade material och åtgärder, och finner att samhället bör engagera sig i en informationsverksamhet om lämpliga material och åtgärder. Liknande synpunkter framförs av många andra

Prop. 1977/78:76 158

remissinstanser. Förslag om obligatoriskt typgodkännande av vissa produkter redovisas i avsnitt 6.6.6.6.

Många remissinstanser tar upp behovet av utbildad arbetskraft för genomförande av åtgärdsprogrammet. Dessa synpunkter redovisas utföriigare i avsnitt 6.7,3.

6.6.6 Styrmedel 6.6.6.1 Ällmänt

1 remissvaren kommenteras en rad olika typer av stimulans och styrmedel för att få fastighetsägare att vidta åtgärder för bättre energihushållning och för att få bmkare och fastighetsägare att medverka litl en ålerhållsamhet i energiförbrukningen: en intensifierad informationsverksamhet, inspektioner som utmynnar i förslag till åtgärder, s, k. energidektarationer som utmynnar i förstag till rekommendationer, ändrad utformning av hyresavtal, energitaxor med lägre fast avgift och högre löpande avgift, höjd energiskatt, avgiftsbeläggning av energiförbrukning som överskrider den för fastigheten/lägenheten vid värmetaxering rekommenderade förbrukningen, tån och bidrag för upprustning av byggnader, avdragsrätt vid fastighetsbeskattning för kostnader för energibesparande åtgärder, samt lagstiftning som möjliggör underhålls- och upprustningsåtägganden.

Den enskilda fastighetsägarens beslut motiveras normalt av fastighetsekonomiska hänsyn, och inte av hänsyn till handelsbalansen, önskan om internationelll oberoende eller andra energipolitiska beveketsegmnder, hänsyn till miljöförstöring, sysselsättning eller andra sådana frågor. Om hänsyn till sådana frågor kräver andra eller längre gående åtgärder än vad som motiveras från fastighetsekonomisk synpunkl, krävs särskilda stimulans-etter styrmedel, vilket påpekas av bl. a. instilutionen för byggnadsteknik vid KTH och CivUingenjörsförbundet. BFR påpekar att de flesta stimulans- och styrmedel endast lämpar sig för vissa typer av åtgärder eller vissa kategorier av byggnader.

Remissinstanserna ägnar stor uppmärksamhet åt frågan om den önskade upprustningen av byggnadsbeståndet i första hand bör åstadkommas genom olika typerav informations- och stimulansåtgärder eller tvingande lagregler. Rapportens förslag, som innebären kombination av dessa medel, tillstyrkes i sin helhet av socialstyrelsen, riksantikvarieämbetet, länsslyrelsen i Malmöhus län och länsbostadsnämnden i Stockholms län. Ftertalet av remissinstanserna som kommenterat frågan haremellertid förordat att, åtminstone inledningsvis, tyngdpunkten läggs på information och stimulansåtgärder. Sådana synpunkter framföres av byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, BFR, länsstyrelserna i Västernorrlands och Norrbottens län, länsbosiadsnäninderna i Göteborg och Bohus och Norrbottens län. Kommunförbundet, kommunstyrelserna i Gislaved, Vingåker och Västerås, Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer.

Prop. 1977/78:76 159

HSB:s riksförbund. Industrigruppen för läll byggeri. Industrins byggmaterial-grupp. Ingenjörsvetenskapsakademien, NBD och NED, SVR, Swedisol och VVS- lekniskaföreningen. Som underlag för detta ställningstagande redovisas framförallt två överväganden. Man anföratt målsättningen för förbättringsåtgärder måste rättas efter tillgängliga personella och finansiella resurser och tillgången på byggnadsmaterial och framhåller att uppruslningsålgärderna hittills haft den omfattning som varit möjlig mot bakgrund av de resurser som ställts till förfogande. Denna uppfattning har redovisats av bl, a, byggnadsslyrelsen, Kommunförbundei och NBD och NED. Många instanser framhåller också vikten av att tiltvarata del intresse för energisparålgärder som idag finns hos fastighetsägare och brukare.

Bostadsstyrdsen anför i denna fråga: "en så omfattande förbättring av energihushållning i byggnadsbeståndet som riksdagens energipolitiska beslut förutsätter, kan enligt styrelsens uppfattning bara åstadkommas genom positiv medverkan av alla berörda parter. Att redan i ett inledningsskede införa tvångslagstiftning gentemot kommuner och enskilda skulle kunna få en hämmande inverkan på vitjan att frivilligt vidta åtgärder. Intresset för energihushållning är stort bland fastighetsägare och boende och detta bör genom information och stödåtgärder i första hand tas titt vara. Det antal fall där frivilliga insatser inte görs och där byggnad har sådana bristfältigheter att åtgärdsföreläggande skutte vara aktuellt torde bli så obetydligt att det inte påverkar möjligheterna att nå uppsatta energisparmål. I det äldre och mest bristfälliga beståndet torde vidare mer omfattande åtgärder av byggnadstekniska och faslighetsekonomiska skäl bara kunna utföras i samband med genomgripande ombyggnader."

Det är viktigt att alla berörda parter ser ett direkl resultat av de vidtagna åtgärderna framhålles bl. a, av Kommunförbundet. SVR. som förordar en lagstiftning som ger möjlighet lill ingripande vid klara falt av vanvård, framhåller att tvingande lagstiftning bör tillämpas restriktivt så länge andra sätt att slösa energi inte leder litl sanktioner. Sektionen för maskinteknik vid KTH framhåller att de i rapporten redovisade s. k. enkla åtgärderna enligt de i rapporten redovisade sifferuppgifterna bör vara lönsamma för fastighetsägarna medan Hyresgästernas riksförbund anser alt rapportens material ger vid handen all energibesparande åtgärder inte är möjliga att genomföra enligt privat och samhällsekonomiskt sunda principer annal än i begränsad omfattning och förordar därför subventioner samt tån med samma ränta som för bostadslån och med lång amorteringstid. HSB:s riksförbund framhåller att det inte torde vara möjligt att via föreskrifter om olika åtgärder i en fastighet på ell tiltfredsstätlande sätt beakta de fastighetsekonomiska förutsällningarna för ett genomförande, speciellt som de tekniska förutsättningarna kan variera väsentligt. Anpassningarna litl de individuella förutsättningarna torde enligt förbundet bättre kunna uppnås genom en vidareutveckling av det hittills tillämpade systemet med lån och bidrag. Genom att föreslå eller t, o. m. förelägga ägaren att företa en viss åtgärd åtar sig kommunen enligt

Prop. 1977/78:76 160

Fastighetsägareförbundets bedömmande ett ansvar för alt de föreslagna åtgärderna medför de besparingseffekter man vänlat sig vilket skulle kunna undvikas om statsmakterna i stället stannade för frivilliglinjen. Länsstyrelsen i Västernorriands län anser att vissa av de lagstiftningsåtgärder som föreslås i rapporten skulle få effekt först ett stycke in på 80-tatet och förordar mot denna bakgrund stimulansåtgärder som de främsta styrmedlet.

Många av de instanser som förordar information och stimulansåtgärder som det huvudsaktiga styrmedlet anser emellertid att samhället ska ha den tagliga rätten att inskrida i fall där energihushållningsambitionerna uppenbarligen åsidosatts eller att förelägganden om åtgärder kan bli aktuella mot de fastighetsägare som inte inom en viss tidsperiod genomfört rimliga energihushållningsinsatser. Sådana synpunkter framföres av bl, a, byggnadsstyrelsen, länsslyrelsen i Norrbottens län, kommunstyrelsen i Stockholm, Vingåker, Väsierås och Örnsköldsvik, Industrigruppenför lätt byggeri, SVR, Villaägare-förbundet och VVS-tekniska föreningen.

Flera remissinstanser uppehåller sig kring frågan om de styrmedel som är lämpligasl inom lokalbeståndel. Energisparkommittén och länsbostadsnämnden i Norrbollens län anför att kostnaderna för värme och ventilation utgör en relativt liten andel av företagens allmänna omkostnader. Energikostnaden för lokaler avsedda för yrkesmässig verksamhet är vidare avdragsgill omkostnad i rörelsen. Dessa förhållanden medför att det i regel inte föreligger något ekonomiskt incitament hos vare sig lokatutnyttjare eller fastighetsägare att vidtaga några energibesparande åtgärder, Energisparkommittén och länsbostadsnämnden i Norrboitens län förordar därför andra ålgärdslyper för att få till stånd energihushållning i lokalbeståndet. NBD och NED framhåller att lokalbeståndet uppvisar varierande former av lokaler och användningssätt och att tvångsåtgärder på detta område måste te sig särskilt vanskliga. NBDoch NEDsamt VVS-iekniska föreningen anserdäremot att lån, bidrag, taxor och skattetekniska förmåner är lämpliga åtgärder då del gälter alt stimulera till energibesparande insatser inom tokatbeståndet.

Många instanser tar också upp förvaltningsformernas betydelse för energihushållningen. En väg att minska energiförbrukningen i bl, a, flerbostadshus kan vara att brukarna gemensami lar ansvarel för förvaltningen och därmed också för besparingsåtgärderna framhålles av SAR och Arkileklförbundet m, fi.

Flera remissinstanser påpekar alt man bör eftersträva en enkel administration av tillstånd och bidrag som erfordras för energihushåttningsåtgärder, Kommunslyrelsen i Örnsköldsvik påpekar att man för s, k, enkla åtgärder bör skapa en såväl för den enskilde som för kommunen enkel administration av tillstånd och bidrag, att antalet handlingar i vatie ärende måste begränsas och att besked måste kunna ges inom en kort lidsrymd. Liknande synpunkter framhålles av SVR som också ifrågasätter om skyldigheten att söka byggnadslov vid vissa typer av energibesparande åtgärder bör uppmjukas. Svenska föreningen för byggnadsvård anser all man bör vidare-

Prop. 1977/78:76 ' 161

utveckla systemet med förhandsförfrågningar vid handläggningen av låneärenden och byggnadslovsfrågor för att ge den sökande vägledning i god tid, (Se även remisssynpunkter som redovisas i avsnitt 6.6,6.5 och 6,6,6,6,) En noggrann uppföljning av styrmedtenas effekter och snabba ändringar av bestämmelserna vid behov förordas av bl. a. SAR och ArkitektJÖrbundet. De senare påpekar också att stödformerna måste möjliggöra ett kvalificerat projekteringsarbete för att man skall nå de eftersträvade resultaten från såväl energisynpunkt som från estetisk synpunkt.

6.6.6.2 Information

Den betydelse som många remissinstanser tillmäter i informationen som styrmedel framgår av föregående avsnitt. Vikten av en fortsatt och intensifierad informationsverksamhet framhålles särskilt av riksaniikvarieämbelei, bostadsstyrdsen, BFR, energisparkommittén, Kommunförbundet, kommunsiy-rdserna i Stockholm, Vingåker och Örnsköldsvik, Föreningen Sveriges byggnads-inspekiörer, Industrigruppenför lätl byggeri. Industrins byggmaterialgrupp, NBD och NED, SAR och Arkitekiförbundei, Riksbyggen, FasiigheisägareJÖrbundei, Swedisol och VVS-information. Behovet av information kring motiven för energisparverksamheten framhålles av flera instanser bland dem Kommunlörbundet, kommunstyrelserna i Stockholm och Vingåker samt Fastighetsägareförbundet. Energisparkommillén anser att oavsett vilka andra styrmedel som kommer till användning måste en omfatiande information ges till fastighetsägarna. Ansvaret härför bör enligt energisparkommittén åvila kommittén. VVS-Industrins Informaiionsråd AB efterlyser en genomtänkt plan för information om energihushållningsverksamheten, och förestår att 10 96 av den beräknade ekonomiska besparingen avsätts för informationsverksamhet.

Flera instanser framhåller att en information om olika åtgärders lönsamhet för fastighetsägaren kan stimulera till insatser för bättre energihushållning. Detta framhålles av bland andra bostadssiyrelsen, energisparkommillén, lekniska fakuUelen vid Lunds universitet, Kommunförbundei, Elverksföreningen och Villaägareförbundet. Energisparkotninittén välkomnar den till rapporten bifogade åtgärdsbedömningen och anför att informationsverksamheten lidigare hämmats då det inte funnits någon redovisning av opartiskt organ för olika besparingsåtgärders effekt. Planverket bör enligl energisparkommilténs mening få i uppdrag att även fortsättningsvis uttar-dera olika åtgärders energihushållningseffekt i befintlig bebyggelse.

Ftera remissinstanser befarar, som redan tidigare berörts, alt intresset för åigärder för energihushållning skall möjliggöra marknadsföring av även mind re väl utprovade material och metoder. RiksanUkvarieämbetet, Riksbyggen och Villaägareförbundet m. fi, framhåller all den informationsverksamhet samhället svarar för måste ge tillräcklig information för att brukare och fastighetsägare skall kunna orientera sig om olika produkters

II Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76 162

nytta och lönsamhet. Detta behov är särskilt stort i fråga om sådana relativt enkla åtgärder för vilka lån inle utgår och för vilka byggnadslov inle erfordras och sålunda kommunal etter siatlig expertis inte automatiskt inkopplas. Som redovisats i avsnitt 6.6.4 anser många remissinstanser att detta behov skall kunna tillgodoses genom en obligatorisk etter frivillig kommunal besiktningsverksamhet. Länsslyrelsen i Norrbottens län anför att den genomsnittliga fastighetsägaren i allmänhet inte torde besitta tillräcklig teknisk sakkunskap för att själv kunna bedöma vilka energisparåtgärder som i förhållande titt kostnaderna är mest lämpliga att vidta. Även om en sådan bedömning kan upphandlas av inom branschen förekommande specialister är det enligt länsstyrelsens mening mera förenligt med den markering av samhällets ansvar för energiförbrukningen som statsmakterna fastlagt alt samhället i en eller annan form tillhandahåller denna specialisthjälp. Mot denna bakgrund förordar länsstyrelsen att erforderiig expertis inordnas i den statliga länsförvaltningen, altemativt inom länsstyrelserna eller länsbostadsnämndema.

Några inslanser kommenterar svårigheterna att åstadkomma en information som fyller de krav som här redovisats. Fasligheiskonlorel I Siockholm påpekar att det föreligger stora svårigheter att utarbeta information för tänkbara hustyper och detaljlösningar så att icke den lämnade informationen misstolkas med negativa resultat som följd, Kommunslyrelsen I Örnsköldsvik anför att information och råd inte får sträcka sig längre än kunskaperna om vad som händer i byggnaderna niir åtgärdema genomförs och framhåller vidare att informationen måste struktureras så att det inle råder någon Iveksamhel om vilka insatser som rekommenderas för nyproduktion och vilka som är lämpliga för befintlig bebyggelse.

Samhället bör så långl möjligt utarbeta teknisk information om vilka åtgärder enskilda småhusägare kan och bör vidta för att spara energi vilket framhålles av bl, a, NBD och NED. Kommunstyrelsen i Örnsköldsvik påpekar att det härvid många gånger gäller informaiion om enkla ting, så enkla att de därför inte uppmärksammas. Kommunstyrelsen nämner en enkel broschyr om hur man sätter fast tätningslist i olika fönstertyper som exempel på sådana biltiga insatser som vem som helst kan utföra som har värde från energihushållningssynpunkl.

Värdet av exempel på genomförda åtgärder för förbättrad energihushållning liksom olika slags demonslrationsanläggningar framhålles av bl. a. BFR, som anser att statliga och kommunala byggnader lämpar sig vät som demonslrationsanläggningar. Länsstyrelsen i Alvsborgs län anför att anvisningarom hur hus bör skötas saknas i förvånansvärt stor utsträckning. Enligt länsstyrelsen, har planverket bl. a. genom broschyren om fuktskydd, visat att det är möjligt att ge tekniska anvisningar och bestämmelser i en lättläst form. Ftera instanser har, som redovisats i avsnitt 6,6,5, påpekat betydelsen av bättre information om anläggningars drift.

Vikten av en information titt hyresgäster och andra brukare framhålles av bl, a, länsbosiadsnämnden I Norrboitens län, kommunslyrelsen i

Prop. 1977/78:76 163

Gislaved och SAR och Arkileklförbundet.

SABO och Fastigheisägareförbundet, som båda avstyrkt lagstiftning om högsta inomhustemperatur, efteriyser dock en rekommendation från centralt håll om lämplig inomhustemperatur eller ett intervall inom vilket denna bör ligga. NBD och NED önskar information i form av ett jämförelsetal som visar normal energiförbrukning för olika typer av värmeanläggningar och vid olika klimat från byggnadstyp m, m,, liksom normal energiförbrukning per kvadratmeter tägenhetsyta i olika typfall. Industrigruppen förläll byggeri önskar ett på central nivå fastställt energipris som skall användas vid ekonomiska kalkyler.

Flera remissinstanser upptar, under rubriken information, behovet av en uppsökande verksamhet. Som redovisats i avsnitt 6,6.4 anser många att en frivillig inspektionsverksamhet kan ges en sådan uppsökande roll. Energisparkommillén, länsbosiadsnämnden i KrIsUanslads län och SAR och ArkitektJÖrbundet framhäWer ati själva besiktningsbesöket med den information detta kan ge bör utgöra ett inte obetydligt incitament för att vidta vissa energibesparande åtgärder.

Energisparkommittén m. fl. framhåller den roll som massmedia, studieförbund m. fl. kan spela i informationssammanhang liksom behovet av alt studiematerial framtages för olika slags kursverksamhet. Kommunstyrelsen i Örnsköldsvik efterfrågar även studiematerial som kan användas för självstudier.

6.6.6.3 Energipris m. m.

En rad olika typer av ekonomiska styrmedel diskuteras av remissinstanserna. Utöver lån och bidrag för åtgärder för förbättrad energihushållning (som redovisas i följande avsniii) diskuteras bl, a. energipriser och energiskatter, energitaxor, bränsleklausuler, debitering, förbmkning av värme och varmvatten, samt olika typer av skattelättnader.

En rad instanser förordar höj da energipri sersomettav de viktigaste styrmedlen. En höjning av energibeskattningen eller annan höjning av energipriset förordas sålunda av kommunstyrelsen I Siockholm, NBDoch NED, SVR, Mekanförbundet, Swedisol och VVS-tekniska föreningen. Energiprisets användbarhet som styrmedel påpekas - utan direkt rekommendation om höjning av priset - av bl. a. byggnadsslyrelsen. energisparkommittén, länsstyrelsen i Västernorriands län och SABO. NDB och NED framhåller att subventionselementet i den statliga långivningen medför att det blir möjligt att vidta energibesparande åigärder som annars varit lönsamma först vid betydligt högre energipriser. En höjning av energipriserna medför därför att många energibesparande åtgärder framstår som ekonomiskt motiverade utan särskilda subventioner. Flera instanser framhåller att en av statsmakterna fastlagd långsiktig politik för energiprisets utveckling-genomförd med hjälp av en med tiden varierad energibeskattning - skulle ge en värdefull grundval

Prop. 1977/78:76 164

för byggnads- och byggmaterialindustrins planering och satsning på teknisk utveckling. Flera instanser framhåller att intäkter från energibeskattning kan användas för att finansiera lån och bidrag för åtgärder för förbättrad energihushållning, Mekanjörbundet och VVS-tekniska .föreningen framhåller att en höjd energiskatt bör ulformas selektivt (momshöjning på energi).

Ett annat område som tilldragit sig stort intresse från remissinstanserna är de debiteringsprinciper som finns för energiförbrukning. Många instanser har, som tidigare påpekats, framhållit vikten av att alla berörda parter - såväl brukare som fastighetsägare - ser ett direkt resullal av de åigärder de vidtar, VVS-tekniska föreningen fäster uppmärksamheten på alt en - i vissa fall lagfäst -självkostnadsprincip kan göra det omöjligt alt tillämpa taxor med förbmkningssiyrande inriktning. Utformningen av et- och fjärrvärmetaxor kommenteras av bl. a. byggnadsstyrelsen, sektionen for maskinteknik vid KTH, kommunstyrelsen i Siockholm, Industrigruppen för lätl byggeri,, SKIF och Konsuliföreningen samt SVR. Ftera påpekar att el och fjärrvärmelaxornas fasta avgiftsdel bör sänkas medan den röriiga delen av taxan bör höjas. För el bör en lämpligare avvägning mellan effektpris och energipris övervägas.

Många remissinsianser tar upp de olika sätt på vilka hyresgäster idag debiteras värmekostnader. En översyn av de olika systemen för s. k. värmeklausuler förordas av byggnadsstyrelsen, konsumeniverkel, bosiadssiy-retsen, energisparkommillén, länsstyrelsen och länsbostadsnämnden i Norrbottens län, sektionerna för arkitektur och maskinsieknik vid KTH, Fasligheiskonlorel i Stockholm, HSB:s riksförbund. Industrigruppen för län byggeri, Ingenjörsveienskapsakademien, NBD och NED, Byggnadsarbeiarejörbundei, SKIF och Konsultjöreningen, Riksbyggen, SVR, SABO, Fastighetsägareförbundei, Swedisol, VVS-Industrins Informaiionsråd AB och VVS-lekniska föreningen. Riksbyggen och SABO hänvisar därvid till de överläggningar i frågan som aviserats mellan SABO och Hyresgästernas riksförbund, Energisparkommittén, Ingenjörsvetenskapsakadentien, NBD och NED saml Fasligheisägareförbundel hänvisar lill alt hyresrättskommittén f n, har titt uppdrag att granska olika bränsleklausuler.

Frågan om debitering på den enskilda hyresgästen av faktisk värme- och varmvattenförbrukning samt elförbrukning i de falt så inle redan sker kommenteras av konsumeniverkel, energisparkommillén, tekniska fakulteten vid Lunds universiiei, kommunslyrelsen i Gislaved, HSB:s riksförbund. Elverks-föreningen och SABO, som samttiga avstår från att förorda installation av mätare i befintliga byggnader där sådana saknas på grund av kostnaderna för installation och avläsning, Sven-Göran Öberg m. fl, framhåller att i de fall elinstaltationen i en byggnad är utförd för kollektiv elmätning torde del vara ekonomiskt förmånligare alt installera undermätare som avläses av bostadsförvaltningen än om varje hyresgäst skulle teckna separat abonnemang med elleverantören. Elleverantörerna är emellertid f n., på grund av gällande bestämmelser, inte beredda att tillåta sådana installationer. Sven-Göran

Prop. 1977/78:76 165

Öberg m, fl, hemställer därför om ändrade bestämmelser i dessa hänseenden.

Åtgärder för energihushållning i byggnader kan även stimuleras genom rätt lill skatteavdrag för kostnaderna, enligt vad som framhålles bl. a. i bilaga till yttrande från NBD och NED samt i yttrande från seklionenför masklnieknik vid KTH. InstUuiionen för byggnadsieknik vid KTH framhåller att solvärmeinstallationer indirekt kan främjas genom att man beskattar etter avgiftsbe-lägger energikällor proportionellt efter deras negativa ekologiska och miljömässiga inverkan.

6.6.6.4 Lån och bidrag

Många instanser pekar på den betydelse som lån och bidrag har för åtgärdsprogrammets genomförande. Enligt konsumentverkets uppfattning är möjlighelerna till finansiering av åtgärder genom lån samt viltkoren för dessa lån, avgörande för i vilken ulsträckning fastighetsägarna kommer att vara beredda att vidta frivilliga åtgärder. Alt statsmakterna måste tillse att tillräckligt låneutrymme tUlskapas framhålles av bl. a. Mekanförbundei. Kommunstyrelsen i Örnsköldsvik poängterar att ett smidigt fullföljande av åtgärdsprogrammet bl. a. förutsätteratt medel finns tillgängliga hela tiden så att inga onödiga uppbromsningar sker.

Flera instanser påpekar de ekonomiska stödformernas betydelse som styrmedel och framhåller att stödet bör konstrueras på sådant sätt att det leder till att i första hand de åtgärder vidtas som ger största besparing. Sådana synpunkter framföres av bl. a, riksantikvarieämbelel, energisparkommittén, länssiyrekerna i Väsiinanlands och Norrbottens län, InsUtutionen Jor byggnadsteknik vid KTH, SAR och Arkitekiförbundei, Riksbyggen, Mekanförbundei och VVS-lekniska föreningen. Länsslyrelsen i Väsimanlands län anser att stödet bör konstrueras så att åigärder i första hand inriktas på de byggnader och de byggnadsdelar som svarar för en oproportionerligt stor del av energiförbrukningen. VVS-lekniska föreningen vänder sig mot schablonberäkningar vid lån- och bidragsgivning och förordar istället ett flexibelt system som ser mer lill erhållen besparingseffekt än vidtagen åtgärd. SABO framhåller att mer omfatiande upprustningsåtgärder i första hand är aktuella för småhus medan drifts-, underhålls- och injusteringsålgärder är de angelägnaste åtgärderna i flerbostadshusen. Eftersom de ekonomiska stödformerna i första hand inriktas på mer omfattande upprustningsåtgärder har det ekonomiska stödet i första hand kommit småhusen till del. Om man bortser från stöd som avser anslutning lill Ijärrvärme, värdet utbetalade stödet under budgetåret 1974/75 och 1975/76 sammanlagt omkring 500 kronor per lägenhet i flerbostadshus och mer än 5 000 kr. per lägenhet i småhus. Delta visar enligt SABO att energisparsiödets nuvarande uiformning innebär en liten stimulans för flerboslaclshusens del. Samma slutsatser redovisas också av institutionen för byggnadsteknik vid KTH. Energlsparkonimittén ställer sig tveksam till nu

Prop. 1977/78:76 166

gällande fördelningen mellan lån och bidrag och anser att bättre stimulanseffekter erhålles genom gynnsammare lånevillkor. Riksaniikvarieämbeiet exemplifierar lånereglernas styrande verkan genom att påpeka att ytterst få befintliga hus med isolering av mineralull eller andra lätta material uppfyller kraven på täthet, vilket medför att isoleringen gör ringa verkan. Lånereglerna bör enligt ämbetet i fortsättningen ta hänsyn till detta och inte som hittills enbart premiera isoleringens tjocklek. Länsslyrelsen i Västmanlands län anser att en fömtsättning för erhållande av lån och bidrag till energibesparande åigärder bör vara att en besiktning först genomförs.

Att bidrag bör ulgå till den del av kostnadema för större åtgärder som inte är fastighetsekonomiskt lönsam med dagens energipris framhålles av bl. a. energisparkoniniUtén. kommunstyrelsen I Gislaved, Hyresgästernas riksförbund, SVR, Mekanförbundei och Villaägareförbundet.

Ftera instanser påpekar att de ekonomiska stödformerna bör vara neutrala till olika boendeformer, HSB:s riksförbund framhåller, all på grund av skillnader i skattehänseende mellan småhus med äganderätt och flerbostadshus, leder lånefinansierade åtgärder för närvarande till olika kapitalkostnader vid i övrigt lika förutsättningar. Liknande synpunkter framhålles av Hyresbostäder i Örnsköldsvik AB i bilaga till yttrande från kommunstyrelsen i Örnsköldsvik. Riksbyggen framhåller att många åtgärder som kan komma att omfattas av statliga lån och bidrag, samiidigi utgör eller lämpligen genomförs i samband med reparations- och underhållsarbeten, och att bostadsföretag som är schablonbeskattade - därför kan komma att behandlas oförmånligare än övriga bostadsföretag.

Stödets storlek m. m.

Länsbostadsnämnderna i Västmanlands och Norrbottens län, kommunslyrelsen i Siockholm, SVR m. fl. anser att stöd bör utgå litl 100 % av den beräknade kostnaden. Stödet bör täcka de faktiska kostnaderna för åtgärderna framhålls av HSB.s riksförbund, Riksbyggen, Fastighetsägareförbundet och VVS-lekniska föreningen. Länsbostadsnämnden I Norrbottens län ifrågasätter om bidragets storiek i fortsättningen bör maximeras. Länsbostadsnämnden I Kristianstads län anser alt förskott på del statliga stödet bör kunna utgå.

Ränta, amorteringstid, säkerhet

Länsbostadsnämnden i Värmlands län och NBD och NED framhåller alt om amorteringstiden ökas erhålles större möjligheter att lä utrymme för kostnaderna för energibesparande åtgärder inom ramen för godtagbara boendekostnader. Hyresgästernas riksförbund liksom NBD och NED anser alt samma räntor och amorteringstider som för vanliga statliga bostadslån bör gälla även för energispariån, Swedisol framhåller att för sådana åigärder som blir lönsamma först då man beaktar deras effekter under läng tid bör

Prop. 1977/78:76 167

lånegivningen utformas på sådant sätt att den stimulerar fastighetsägaren att vidta åtgärden även om han inte räknar med att behålla byggnaden under lång tid. NBD och NED saml Fastighetsägareförbundei framhåller att fastighetsägaren många gånger kan ha svårigheter att ställa sådan säkerhet som erfordras förstörreenergisparlån. Låneutrymmet i fastigheten kan vara taget i anspråk för annal ändamål, NBD och NED föreslår att en statlig lånegaranti i sådana falt bör ställas på det belopp som efter inspektion befinnes rimligt. Villaägareförbundet framhåller att omoderna och hatvmoderna hus ofta är de sämsta även från energihushållningssynpunkt. Omfattningen av omoderna lägenheter i småhus, räknat i antal rumsenheter, är 2,4 gånger fler än i flerbostadshus. Mer omfattande åtgärder för förbättrad energihushållning i dessa byggnader bör samordnas med en upprustning av byggnadema i övriga hänseenden. Villaägareförbundet flnner därför alt möjligheterna till ombyggnadslån för småhus bör förbättras, som redan skett för flerbostadshus.

Åtgärder som bör erhålla stöd

Sådana kostnader som fastighetsägaren har för en frivillig besiktning bör kunna inräknas i låne- och bidragsunderlaget i de falt stöd söks för energibesparande åtgärder framhålles av bostadssiyrelsen, länsstyrelsen i Västmanlands län, LandsUngsförbundet, kommunstyrelsen i Vingåker och Stadsarkitektkontoret i Örnsköldsvik. Del ekonomiska stödet bör även ge utrymme för ett kvalificerat projekteringsarbete om tillfredsställande totalresultat skall kunna uppnås framhålles av SAR och Ärkitektförbundet, Riksbyggen och Fastighetsägareförbundet.

Länsbostadsnämnderna i Stockholms, Kristianslads och Göieborg och Bohus län framhåller att trots att åtgärder av drifts- och underhåtlskaraktär är synnerligen angelägna från energisparsynpunkt bör de inte bli föremål för stöd i form av lån och bidrag då åtgärderna normalt skall ingå i fastighetens driftsbudget, då de är enkla och fastighetsekonomisk lönsamma saml eftersom en sådan tån- och bidragsgivning medför stora administrativa kostnader. Till sådana åtgärder räknar länsbostadsnämnden i Göteborg och Bohus län bl, a. tätning av fönster och injustering av värmesystem. Energisparkommittén anser att mindre kostsamma åtgärder som uppsättande av tälningslister bör finansieras utan slalliga bidrag då de är lönsamma och bör kunna rymmas inomen normal fastighetsbudget. Ätgärdersom kräver stora engångsinvesteringar bör däremot enligt kommittén kunna få ekonomiskt stöd även om åtgärderna i och för sig kan ha god lönsamhet, Länsslyrelsen i Västernorrlands län, Landsiingsförbundei, HSB:s riksförbund, Rörlednlngsjir-mornas riksförbund, SABO och Fastighetsägareförbundet påpekar den betydelse som åtgärder inom installationsområdet kan ha från energihushållningssynpunkl och förordar mot denna bakgmnd stöd för en rad sådana åtgärder som inreglering av värmesystem, installation av termoslatvenliler och byte av oljebrännare och pannor. SABO framhåller alt flertalet av de

Prop. 1977/78:76 168

injusterings-och inregleringsålgärder som genomförs eller borde genomföras bland SABO-företagen innefattar kompletterings- och ändringsarbeten av VVS-installationen i sådan utsträckning att åtgärderna borde klassificeras som förbättringsåtgärder snarare än som underhållsarbeten, Fastigheisägareförbundet anse: att stöd för pann- och brännarbyte bör utgå på sådana orter där införande av Oärrvärme ej är aktuellt.

Länsbostadsnämnden I Norrbottens län anser att det utgör ett särskill problem huruvida sådana byggnader där brister från energihushållningssynpunkt beror på "byggfusk" skall kunna åtgärdas med stöd av energispariån och bidrag.

Länsslyrelsen i Västernorrlands län framför att lån och bidrag för närvarande enbari ges till upprustningar av byggnader som är särskilt dåligt isolerade. Sådana ändringar i bestämmelsema bör enligt länsstyrelsen övervägas att fler byggnader blir lån- och bidragsberättigade, Rörfirmornas riksjörbund och Fasligheisägareförbundel anser alt stöd även bör utgå litl åtgärder avseende lokaler. SABO anför att anslutning till Ijärrvärme ofta innebär ökad boendekostnad och anser därför en översyn av de ekonomiska förutsättningarna för sådan anslutning angelägen.

VVS-lekniska föreningen anser all stöd bör utgå inte bara för konventionella energihushåttningsåtgärder ulan också för alt göra en långvarig successiv övergång till lokala energikällor möjlig.

Kommunförbundet och kommunslyrelsen i Vingåker anför att stöd även bör kunna omfatta hus byggda efter 1960,

Ingenjörsvetenskapsakademien anser att lån-, forsknings- och utvecklingsbidrag bör kunna ges till försöksprojekt.

Byggnadsarbetareförbundet anför att energispariån endast bör ges under förutsättning att godkänd entreprenör anlitas, Riksantikvarieämbetei och 5ve/is/ca,/oren/ngeA;/ö/-iivgg/i(7f/si'aVi:/anföratt vid tilläggsisolering av träpanel-fasad bör nedtagning och åtemppsättning av befintlig panel ges lika goda eller bättre ekonomiska villkor än uppsättning av aluminiumpanel och att låne-och bidragsregler även i övrigt bör ulformas på så sätt att energisparåtgärder som utformade med hänsyn till kulturhistoriska värden ges minst lika gynnsam finansiering som andra länkbara alternativ.

Administration

NBD och NED saml Fastigheisägareförbundet framhåller att beha'ndlingen av lån- och bidragsansökningar samt utbetalning av beloppen ofta tagit orimligl lång tid. Länsbostadsnämnderna i Stockholm, Göteborg och Bohus saml Norrbottens län och Hyresbostäder i Örnsköldsvik AB framhåller att en utvidgad låne- och bidragsverksamhet förutsätter en förstärkning av länsbostadsnämnderna och de kommunala förmedlingsorganen.

Länsbosiadsnämnden i Siockholm anför att reglerna för låne- och bidragsverksamheten bör utformas på ett både för de sökande och för de

Prop. 1977/78:76 169

handläggande myndigheterna klart sätl för att inle i onödan försena genomförandel av planerade energibesparande åigärder. Behovet av enkla regler framhålles också av kommunstyrelsen I Örnsköldsvik. Denna päpekar också, som lidigare redovisats, behovet av enklare bidragsformer för de enkla besparingsåtgärderna.

Fastighetskontoret i Stockholm anser all den föreslagna besiktningen skall ulgöra underlag för lånebehandlingen så all förmedlingsorganet inte behöver göra egen lånebesiktning, trots att della något fördyrar kostnaderna för den första besiktningen, HSB:s riksjörbund föreslår att en utvärdering görs av det hittillsvarande energisparstödet. Röriedniiigsftrmornas riksförbund och SÄR och ArkitektJÖrbundet anser all energisparsiödets effekter kontinuerligt bör följas upp så all bestämmelserna snabbt kan ändras vid behov,

6,6.6.5 I rapporten föreslagna ändringar och tillägg till byggnadsstadgan

Rapportens lagförslag tillstyrkes i sin helhet av socialstyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens län, länsbostadsnämnden i Siockholm och Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer. Ytterligare antal remissinstanser tillstyrker samtliga förslag utom den föreslagna nya paragrafen 50 a § BS. Så gör byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, bostadsstyrdsen, BFR, energisparkommittén, länsstyrelserna i Älvsborgs och Väsiernoniands län saml länsbostadsnämnden i Norrbottens län.

Remissinstansernas allmänna inställning till lagsliftning som medel i energihushållningssträvandena har redovisats i avsnill 6,6.6.1. Av denna redovisning framgår ocksä all många instanser, som generelll förordar andra styrmedel, ändå anser att samhället bör ha rätt att inskrida i fall av uppenbar vanvård eller mot sådana fastighetsägare som inte ens efter en längre tidsrymd åtgärdat från energihushållningssynpunkt bristfälliga fastigheter, NBD och NED samt VVS-tekniska jörenlngen förordar, i slättet för de i rapporten föreslagna lagstiftningsåtgärderna, en anknytning lill sanerings-lagssliflningen.

Energisparkommillén framhåller alt lagstiftningsåtgärder framför allt bör sättas in inom sådana områden där de ekonomiska slimulanssyslemen kan beräknas ha mindre effekt, Enligl kommitiéns mening är det framför allt i samband med åtgärder av underhållskaraktär som olika former av förelägganden kan bli aktuella.

Hyresgästernas riksjörbund påpekar att enligl de föreslagna lagändringarna skulle, i de fallen fastighetsägare icke vidtar erforderiiga åtgärder, initiativet för förelägganden ankomma på byggnadsnämnden. Förbundet önskar en lagsliftning som medger initiativ även från hyresgästorganisation.

Prop. 1977/78:76 170

4 8a S BS■

Den föreslagna ändringen i 48 a i; BS tiltstyrks av socialstyrelsen, byggnadsslyrelsen, riksrevisionsverkel, bostadsstyrelsen, BFR, energisparkommittén, länssiyrelserna I Malmöhus, Älvsborgs, Västernorriands och Norrboitens län, Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer, HSB.s riksförbund, NBD och NED, SABO och VVS-tekniska Jörenlngen. Förslaget avstyrks uttryckligen av länsbostadsnämnden i Kristianstads län. NBD och NED samt SABO framhåller vikten av att vid ombyggnader tillvarata möjlighelerna lill bättre energihushållning i byggnaden i dess helhet.//55.'5/-/fe/o>öiWf/framhåller att kravet är moliveral mol bakgrund av de krav på energibesparande utföranden som ställs på nybyggnader.

49 S BS

Förslaget litl ändring i 49 ij BS tillstyrks av socialsiyrelsen. byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, bostadsstyrelsen, BFR, energisparkommittén, länsstyrelserna i Malmöhus, Älvsborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, länsbostadsnämnderna I Stockliolms och Norrbollens län. Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer och VVS-tekniska jörenlngen. Förslaget avstyrks av länsbostadsnämnden i KrIsUanslads län, HSB:s riksförbund samt NBD och NED. HSB:s riksförbund anför att det vore värdefullt om byggnadsnämnderna även fortsättningsvis hade möjlighet till prövning av undantagssituationer.

50 i; BS

Förslagel lill ändring i 50 i; BS tillstyrkes av socialsiyrelsen, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverkel, bostadssiyrelsen, BFR, energisparkommittén, länsstyrelserna I Malmöhus, Älvsborgs, Väsiernorriands och Norrboitens län, länsbostadsnämnderna i Stockholms och Norrbonens län, Kommunförbundet, Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer, HSB:s riksförbund och Fasligheisägareförbundel. Förslagel avstyrks av länsbostadsnämnden i KrIsUanslads län. NBD och NED samt VVS-lekniska föreningen. Kommunstyrelsen i Stockholm saml Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer frarnhåller all 50 i; BS, liksom den föreslagna 50 a ij BS, ingår i en grupp paragrafer i byggnadsstadgan som riktar sig främst lill de byggande. Byggnadsnämndernas skyldighet att utöva tillsyn enligt 64 sj BS är begränsad till sådana byggnadsföretag för vilka byggnadslov erfordras. Detta medför enligt remissinstanserna bl. a. att byggnadsnämndema inte har skyldighel att genom besiktningar kontrollera att fastighetsägarna fullgör sin underhållsskyldighet enligt 50 S BS och att förelägganden är ytteriigt ovanliga. Enligt kommunstyrelsen i Stockholm och Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer skulle ändringen i 50 ij BS sålunda inte medföra någon nämnvärd ökad arbetsinsats för byggnadsnämnderna. HSB:s riksförbund framhåller att ett tillägg i 50 S BS kan ses dels som en

Prop. 1977/78:76 171

allmän anvisning till god energihushållning och dets ha värde i de speciella fatt då besiktning och föreläggande kan vara motiverade med stöd av den s.k. påföljdslagen. BFR anför att en ändring i 50 5; BS har olika effekt för olika byggnader, I de fall då Svensk Byggnorm i dess lydelse den 1 januari 1977 var tillämplig då byggnaden uppfördes är del enligl rådets bedömning viktigt att den i dessa hus ibland komplicerade energitekniken underhålls och sköts väl. För byggnader uppförda enligt tidigare bestämmelser kan, med stöd av en ändrad 50 ij BS krav riktas på underhåll av oljeeldade pannor och på inreglering och injustering av uppvärmnings- och ventilationsanläggningar. Rådet förordar att ytteriigare åigärder av underhållskaraktärsenare inarbetas i 50 ij BS då tillräckligt underlag härför erhållits.

50 a S BS

Förslaget om en ny 50 a ij BS tillstyrkes av socialstyrelsen, riksantikvarieämbetet, länsstyrelserna I Malmöhus och Norrbottens län, länsbosiadsnämnden I Stockholm samt Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer. Detta tillägg till byggnadsstadgan avstyrks av riksrevisionsverket, bostadsstyrdsen, BFR, länsbostadsnämnden i Kristianstads län. Kommunförbundet, kommunstyrelserna i Vingåker, Västerås och Örnsköldsvik, HSB:s riksförbund. Ingenjörsvetenskapsakademien, NBD och NED, SAR och Arkileklförbundet, Riksbyggen, SABO, Fastigheisägareförbundet, VUlaägareförbundet och VVS-tekniska föreningen. De viktigaste argumenten för avstyrkande har redovisats i avsnitt 6,6,6,1. Byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverkel, BFR, HSB.s riksförbund. Riksbyggen och SABO anför vidare att lagstiftning med så långtgående konsekvenser i varje fall inle erfordras i energihushållningsprogrammets inledande skeden. Flera av dem framhåller också att det kunskapsmässiga underiagel försådana förelägganden som skulle kunna göras med stöd av de förestagna föreskrifterna är ofullständigt, och alt lagstiftningar av detta slag inte är aktuella förrän kompletterande undersökningar kan läggas till grund för beslut. Kommunstyrelsen i Stockholm och Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer framhåller, i anslutning till vad de anfört om den föreslagna ändringen i 50 ij BS, att den nya 50 a tj BS inte skulle medföra någon nämnvärd ökad arbetsinsats för byggnadsnämndema.

Övriga synpunkter

Styrelsen för leknisk utveckUng och Axel Johnson institutel för industriforskning framhåller att ny lagstiftning och tillämpningsföreskrifter härtill bör ulformas så att man inte binder utvecklingen till idag befintliga meloder för energihushållning. Kommunslyrelsen i Väsierås anser att uttrycken "bristfällig energihushållning" och "skäliga anspråk på god energihushållning" bör definieras av statsmakterna och att kravnivån därvid, åtminsione förde första åren, kan sällas så lågt att föreläggande med stöd av lagstiftningen endast hör

Prop. 1977/78:76 172

till undantagsfallen, Ingenjörsveienskapsakademien, som förordar en serie försöksprojekt, framhåller all erforderlig dispenser från byggnadsstadga och lillämpningsföreskrifler bör lämnas i sådana fatt.

6.6,6,6 Övriga föreslagna föreskrifter m, m.

Många remissinstanser lämnar synpunkler på andra föreskrifter än de som behandlas i föregående avsnitt. Vissa synpunkter på en eventuell lagreglering av debiteringsprinciper för värme-, varmvatten- och elförbrukning lämnas i avsnitt 6.6,6,3, Där framställs också önsketnål om sådana ändringar i gällande bestämmelser att bostadsförvaltningar som idag har kollektiv elmätning kan komplettera denna med undermätare som avläses av bostadsförvaltningen.

Önskemål om obligatoriskt typgodkännande ellerannan kvalitetskontrolt pä fönsleriätningslister, termostater, oljebrännare, värmepumpar m, fi, produkter av betydelse för en framgångsrik energihushållning framföres av bl. a. statens provningsanstalt, kommunstyrelsen I Gislaved, Industrigruppen Jör län byggeri och SABO.

VVS-tekniskaJöreningen föreslår generell beslämmelse i Svensk Byggnorm med innebörden alt all nybebyggelse skall förses med vatten- eller eventuellt tuftburet värmesystem för att underiätta en framtida eventuell ombyggnad lill värmepumpdrift eller utnyttjande av direkt solvärme. Föreningen förordar också bestämmelse med innebörden att direkl eluppvärmning av bostäder för åretruntbruk förbjuds eller starkt begränsas på annat sätt, Energisparkommittén meddelar att de påbörjat undersökningar om förutsättningarna för alt införa maximerad inomhustemperatur för lokalbeståndel.

Industrigruppen Jör lätl byggeri och SABO påpekar alt utvändiga tilläggsisoleringar av fasader kan innebära intrång i de fall byggnad ligger i gräns mot gala eller grannfaslighel, och efterlyser erforderiiga regler för att lösa sådana problem. Svenska jörenlngen för byggnadsvård anför i anslutning till de fasadförändringar som tilläggsisoleringar kan medföra att byggnadsnämnderna bör lä klartecken att tillämpa en mera allmän miljösyn, med utgångspunkt i 38 ij Byggnadslagen,

CTH och sektionen Jör maskinteknik vid KTH tar upp de ansvarsfrågor som aktualiseras vid en kommunal besiktning och vid eventuella kommunala förelägganden. 5eA://f3«e«,/ö>mf7sA7>7fe/cn/A: v/f/AT//påpekar att detta problem på den privata marknaden, t.ex. inom konsultkåreh, har lösts genom försäkringar. Behov av auktorisation av konsulter m. fl. berörs i avsnitt 6.6.6,4.

NBD och NED anser det önskvärt all olika bindningar i Svensk Byggnorm och i läneförfattningar undersöks römtsättningslöst, för att om möjligt skapa ökal utrymme för de åtaganden som blir aktuella med strängare energihushållningskrav.

Prop. 1977/78:76 173

6.7 Resurser för åtgärder

Många remissinstanser kommenterar resursbehovet i det skisserade åtgärdsprogrammet. Allmänt understryks att vi idag inte har utbildad personal i den omfattning som erfordras, och att sålunda omfatiande utbildningsinsatser är nödvändiga. Bristen på kunskaper i vissa avseenden och behovet av en systematisk och snabb erfarenhetsåterföring betonas också av många. Dessa resursaspekter utgör för många instanser motiv att föreslå successiv utbyggnad av verksamheten. Övriga resursaspekler berörs huvudsakligen i mer allmänna termer. Beträffande det samhällsekonomiska utrymmet påpekas endast behovet av en tillräcklig stor och kontinuerlig tillgång på lånemedel.

6.7.1 Kunskaper, forskningsbehov och statistik

Remissinstansernas synpunkter på kunskaper och ytterligare kunskapsbehov kan grovt fördelas på följande områden: kunskap om byggnadsbeståndet, kunskap om effekterna av olika åtgärder i beståndet, yrkeshygieniska frågor, besiktningsmeloder samt mätteknik och provningsmetoder. Härutöver lämnas synpunkter på forskningsbehov inom särskilda tekniska delområden. Dessa synpunkter har redan redovisats i avsnitt 6.4.

Byggforskningsrådei konstaterar i sin verksamhetsplan för den energiinrik-tade verksamheten att någon påtaglig stimulans till teknisk utveckling inom den svenska byggnadsindustrin och byggmaterialindustrin inte finns för närvarande. Både normer och energisparåtgärder bygger på konventionell teknik. Energipolitiken iövrigtärenligt rådet alltför vagt formulerad föratt ge ulvecklingsstimulans till industrin eller till fastighetsägarna/förvaltarna.

Byggnadsbeståndets beskaffenhet

Flera remissinstanser påpekar all brister i kunskap om det befintliga byggnadsbeståndei gör att bedömningarna av möjliga energibesparingar blir osäker. Behovet av förbättrad statistik över byggnadsbeståndets omfattning och tekniska kvalitet betonas av bl. a. byggnadsstyrelsen, BFR, energisparkom-mlitén, länsbosiadsnämnden i Kristianstads län. CTH, lekniska fakulteten vid Lunds universUet, instituiionen för byggnadsieknik vid KTH, HSB:s riksförbund, Indusirigruppen Jör lätt byggeri, SAR och Arkileklförbundet, SVR, Clvilingenjörsförbundei, Mekanförbundet och VVS-tekniskaföreningen. C77/framhåller att en i möjligaste mån riktig bild av byggnadsbeståndets beskaffenhet med avseende på energiförbrukningen aren nödvändig förutsätining för meningsfull forskning och utvecklingsarbete inom energiområdet och oundgänglig grund för energipolitiska beslul, CTH framhåller vidare att en statistik över byggnadsbeståndels beskaffenhet inte enbart bör ta sikte på idag kända lösningar utan ta med alla uppgifter som kan förutses vara av betydelse för

Prop. 1977/78:76 174

bedömning av nya tekniker. Flera remissinstanser framhåller även att energiförbmkningsdata bör redovisas helst specificerade på energistag. BFR, sektionen för byggnadsteknik vid KTH och Mekanförbundet framhåller alt kunskaperna om industrins lokalbestånd är ännu sämre än för övriga byggnadstyper. Industrins tokatbestånd kännetecknas vidare av stor variation i utförande och användning av lokalerna.

Effekter av olika åtgärder

Många av de föreslagna tekniska åtgärderna baseras på känd teknik vilket framhålles av bl.a. siyrelsen för leknisk utveckUng, HSB:s riksjörbund och Mekanförbundei. 1 flera fall har de emellertid inte provals i slor skala och flertalet av de instanser som kommenterar frågan betonar behovei av erfarenhetsåterföring, försöksverksamhet och forskning. Slatens provningsanstalt framhåller att utförda fättprovningar visat på betydande skillnader mellan avsedd och konstaterad isolering och täthet för o|ika konstruktioner, 1 många falt har det också visat sig att arbetsutförandet har brustit. Industrigruppen JÖr lätt byggeri påpekarail erfarenhetsåterföringen inom underhåtls-och reparationsbyggeri hittills varit begränsad till skillnad från den omfattande erfarenhet som nu vunnits från nybyggnadsverksamheten.

Vikten av en systematisk utvärdering av det hittills utförda energispararbetet liksom en kontinuerlig uppföljning av de fortsalla åtgärderna betonas ay BFR, Industrigruppen för tält byggeri. Industrins byggmaierialgrupp, SAR och Arkitekiförbundei samt SVR. RiksanUkvarieämbetet påpekar att utvärde ringen av hittills ulförda energisparåtgärder även bör omfalla effekterna från miljö- och kullurminnessynpunkt, Många remissinsianser påpekar att inför ett så omfattande ålgärdsprogram som det nu skisserade bör man påskynda erfarenhetsåterföringen genom systematisk försöksverksamhel och studier av ett planmässigt urval av undersökningsobjekt. Detta framhålles bl. a. ay HSB, Industrigruppenför lätt byggeri. Ingenjörsveienskapsakademien. SAR och Arkileklförbundet, Riksbyggen, SABO och Mekanförbundei.

Byggnadsarbeiareförbundei framhåller alt de yrkeshygieniska ef-f e k t e r n a av mineralull ännu är ofullständigt kända. Innan man inleder ett landsomfattande arbete med isoleringsförbättringar bör enligt förbundet de yrkeshygieniska effekterna vara klariagda. Liknande synpunkter framföres bl. a, av nalurvårdsverket, Kommunförbundet och flera kommuner samt Riksbyggen.

Många remissinstanser betonar att besiktningsmetoderna har stor betydelse inför ett omfattande besiktningsprogram. En försöksverksarnhet, eventuellt anknuten till BFR:s EPD-verksamhet eller enkäter organiserade av överstyrelsen förekonomiskt försvar, föreslås av bl. a, BFR, indusiriverkel. Kommunförbundet och flera kommuner samt SABO.

BFR, stålens provningsanstalt och sektionen för maskinteknik vid KTH framhåller att en rationell besiktning kräver en utveckling av metoder för

Prop. 1977/78:76 175

m ä t n i n g av isolering och täthet liksom alt en utvecklad typgodkännandeverksamhet också kräveren utveckling av mätutrustningar och kalibrerings-rutiner.

Remissinstansernas synpunkler på behov av forskning kring enskilda tekniska frågor har redovisats i avsnitl 6.4. Bland de oftast återkommande synpunkterna bör nämnas behovet av studier av fuktproblem vid tilläggsisoteringarav fasader,estetiska problem vid fasadarbeten, beständighet och åldringsproblem för olika tätningsmaterial, mät- och reglerutrustningar och termostatventiler saml lågtemperatursysiem och lokala energikällor. Behovet att utveckla metoder som minimerar risken för felaktiga arbetsutföranden framhålles också.

6.7.2 Arbetskraft

Många inslanser anför att bristen på arbetskraft kommer att bli avgörande för den takt i vilken ålgärdsprogram met kan genomföras, Sådana synpunkler framföres av byggnadsstyrelsen, konsumentverket, arbetsmarknadsstyrelsen, BFR, länsbostadsnämnden i Kristianstads län, sektionen Jor maskinteknik vid KTH, Kommunförbundet och flera kommunstyrelser, HSB:s riksförbund. Ingenjörsvetenskapsakademien, Rörledningsfirmornas arbeisgivareförbund, Sjukvårdens planerings- och rationaliserlngsinstiiul, SKIF och Konsultföreningen samt Riksbyggen.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att även om underlaget i planverkets rapport är osäkert kan de föreslagna åtgärdema bedömas lä betydande konsekvenser för arbetsmarknaden. Med hänsyn härtill utgår styrelsen från att en mer ingående analys kommer till stånd av förstagens effekter på byggarbetsmarknaden innan ställning tas titt det skisserade ålgärdsprogrammet. Styrelsen anför vidare att antalet sysselsatta inom byggnadsverksamheten enligl arbetskraftsundersökningama har minskat med ca 80 000 personer under första hälften av 1970-talet främsl p, g, a, ell minskat byggande av flerbostadshus. Detta har i stort sett kunnat ske utan en rnotsvarande stegring av arbetslöshet, innebärande att del har funnils alternativ sysselsättning inom andra delar av arbetsmarknaden. Under de senaste två åren har en stabilisering av byggsysselsättningen ägt rum och svårigheler har uppkommit på många håll i landel att rekrytera yrkesiilbildad arbetskraft såsom träarbetare, målare rn. fl. Tillgängliga prognoser tyder pä att den nu rådande situationen kommeratt bestå de närmaste åren frarnöver. Detta innebär bl. a, alt det i dagsläget inte finns några nämnvärda outnyttjade arbetskraftsresurser, som kan mobiliseras för att möla den efterfrågan som ett snabbt genomförande av planverkets förslag skulle medföra.

Redan det första steget, kommunernas besiktning ay fastigheter, kommer enligt arbetsmarknadsstyrelsen att ställa krav på arbetsmarknaden som i dag är svåra att möta. Besiktningarna kommer alt kräva arbetskraft med speciella kunskaper i vilt skilda yrkesområden. Med hänsyn till arbetsuppgifternas art

Prop. 1977/78:76 176

torde enligl styrelsen minsl ivå personer med olika yrkeskunskaper fordras för varje inspeklionslillfälle. Varken uppsättningen av personal på kommunernas byggnadsnämnder eller tillgången på arbetskraft i övrigt medger enligt styrelsens uppfattning att en sådan efterfrågan tillgodoses omedelbart.

Vid sidan av mer preciserade kalkyler över arbetskraftsbehoven fordras enligt styrelsen betydande utbildningsinsatser. Självfallet bör arbetsmarknadsutbildning då komma i fråga. För flertalet av de aktuella yrkesområdena bör det vara möjligt att intressera kvinnor för utbildningen. Det är också bland kvinnorna som det alltiämt föreligger en outnyttjad arbetskraftsresurs. Vidare bör enligt styrelsen de föreslagna insatserna planeras på ett sådant sätt att de kan användas i säsong- och konjunkturutiämnande syfte på byggarbeismarknaden.

Besiktningsmän

Ett stort antal instanser framhåller, som redovisas i avsnitt 6,6,4, att byggnadsnämnderna inte kan genomföra besiktningarna med nuvarande personella resurser, I samma avsnitl redovisas också remissinstansernas synpunkter på det antal besiktningsmän som erfordras för all genomföra den föreslagna besiktningen. Vidare redovisas där förslag om förstärkning av den kommunala besiktningsorganisationen med hjälp av personal från bostadsförelag och konsultfirmor etc. Riksrevisionsverkel framhåller att den personal med erforderlig utbildning som kan finnas i kommunala förvallningar och bostadsföretag torde vara fullt sysselsatt med genomförande av energibesparande åtgärder och att, om denna personal dras in i besiklningsverksamhet, ett motsvarande antal nya tekniker torde behövas. SKIF och Konsuliföreningen anför att en avsevärd del av dagens resurser i fråga om besiktningspersonal återfinnes i existerande konsultföretag. Uppbyggnad av en kommunal besiktningsorganisation skulle därför ej kunna ske ulan allvarliga störningar i de verksamma konsultföretagen. Föreningarna anser därför att konsultföretagens insatser i existerande form i första hand skall uinyttjas för besiklningsverksamhelen. Rörledningsfirmornas arbeisgivareförbund framhåller att rekrytering av tilltänkta besiktningsmän inte bör ske från förbundets område. Detta skulle enligt förbundet skapa ytteriigare problem på den redan mycket trånga sektorn av VVS-tekniker. Förbundel beklagar alt de framställningar som förbundet tillsammans med byggnadsarbetareförbundet gjort om teknikerutbildningen inom VVS-branschen inle fött gehör, Byggnadsslyrelsen anför att tillgången på kompetenta besiktningsmän enligt byggnadsstyrelsens erfarenhet för närvarande är mycket begränsad och alt även om man startar utbildning för besiktningsmän torde en obligalorisk besiklning medföra risker för all såväl utbildningen som besiktningarna drivs fram i sådan takt att besparingsresultatet blir lidande.

Prop. 1977/78:76 177

Byggnads- och installationsarbetare

Byggnadsslyrelsen gör den överslagsberäkningen att om 10 % av den för närvarande aktiva byggnadsarbetarkåren skutte ägna sig åt enbart tilläggsisolering av befintliga fastigheter skulle det la ca 12 år att fl arbetena utförda och påpekar att detta flr anses vara en lång tid i detta sammanhang. Styrelsen anför att grundligare bedömningar erfordras av såväl arbetskrafts- som materialresurserna.

Att instattalionssektorn är ett område där arbetskraftbristen är speciellt påtaglig framhålles av bl. a. BER, Röriedningsfirmornas arbeisgivareförbund. Sjukvårdens planerings- och rationaliseringsinslitut och Riksbyggen. Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund framhåller att det redan idag föreligger en betydande brist på rörmontörer och att ett snabbt genomförande av åtgärdsprogrammet skulle leda titt allvariiga balansrubbningar på denna del av arbetsmarknaden. BFR framhåller att endast ett fåtal personer i landet idag kan förmodas besitta erforderlig kompetens för inreglering och injustering av värme- och ventilationsantäggningar. Mekanförbundet å sin sida anser att varken produktions- eller montagekapacitet kommer att bli något större problem under förutsättning att de förestagna åtgärderna genomförs under en period av minst 10 år. Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund föreslår att en gemensam arbetsgrupp tillsättes med representanter för arbetsmarknadsmyndigheterna och de berörda parterna på arbetsgivare- och arbetstagarsidan med uppgift att bedöma vilket ytterligare behov av rörmontörer som följer av förslagens genomförande. Förbundel föreslår liksom arbetsmarknadsstyrelsen och Byggnadsarbetareförbundet att möjligheterna att använda kvinnlig arbetskraft tillvaratas. Arbetsmarknadsstyrelsen konstaterar att för de åtgärder som ingår i andra steget kommer i första hand yrkesgrupper inom VVS-instaltations- och serviceområdet att efterfrågas. Enligt styrelsen räcker nuvarande yrkesarbetarkår inle lill för en snabb insals av denna omfattning. Särskilda utbildningsinsatser och en noggrann planering erfordras därför för denna det av åtgärdsprogrammet.

Det av planverket föreslagna tredje steget kommer enligt arbetsmarknadsstyrelsens bedömning huvudsakligen att sysselsätta träarbetare. Dessa utgör redan idag en bristgmpp inom byggnadssektorn. En kraftig stegring av efterfrågan på träarbetare skulle därför allvariigt påverka möjlighelerna att fullfölja normal nyproduktion. Styrelsen bedömer mot denna bakgrund ett snabbt uppkommande behov av träarbetare för väggisolering och ombyggnadsarbeten som är svårt att tillgodose. Även för denna sektor krävs sålunda utbildningsinsatser och noggrann planering. Industrigruppen för lätt byggeri anseratt viss knapphet på kunnig yrkesarbetskraft kan förväntas men framför allt materialindustrin är beredd att göra insalser i avsikt att få fram komponenter som underiättar och begränsar arbetet på byggnadsplatserna. Byggnadsstyrelsen påpekar att tiltäggsisolering av vindar är en åtgärd som nästan vem som helst kan utföra.

12 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76 178

Kommunstyrelsen i Västerås anför att brist på material och arbetskraft och därmed följande prishöjningar kunde iakttas redan i samband med att de nya energibestämmetserna i Svensk Byggnorm trädde i kraft den 1 januari 1977,

6.7.3 Utbildningsbehov och resurser

Av behandlingen i föregående avsnitt av arbetskraftsfrågorna framgår att oavsett om statsmakterna fattar beslut om någon obligatorisk besiktningsverksamhet etter ej är en betydande utbildningsverksamhet nödvändig om något mera omfattande åtgärdsprogram skall kunna genomföras.

Besiktningsmän

Kommunförbundet och flera kommuner anser att en person med teknisk gmndutbildning, praktisk erfarenhet och viss vidareutbildning klarar inspek-tionsuppgifler i flertalet byggnader bl. a. alla småhus. Krav på viss grundutbildning behöver inte ställas i detta fall. För större hus med mera komplicerade uppvärmnings- och ventitationssystem fordrar sakkunskap som i varje fall de mindre kommunerna inte kan skaffa genom egen personal. Även andra instanser påpekar att åtminsione i mera komplicerade fall erfordras personat med olika bakgmnd och lång utbildning. 1 allmänhet poängteras specielll ulbildning på VVS-sidan, Riksantikvarieämbetet understryker behovet av kulturminnesexpertis. Fastighetskontoret I Stockholm anser att för personal med lämplig bakgrund erfordras en utbildning av 2 ä 3 veckor för de flesta typer av inspektionsverksamheter, SKIF och Konsultföreningen, som förutsätter att konsulter m, fl. kan tiänslgöra som besiktningsmän, anför att utbildningen för besiktningsmän bör vara tillgänglig för såväl offentligt som enskilt anställd personal. Konsumentverket understryker vikten av att man vid planering av den i rapporten föreslagna utbildningen noga beaktar behovet av sakkunnig personal också för andra kontroll- och besiktningsuppgifter än den i rapporten aktualiserade, såsom kontroll- och besiklningsverksamhet avseende nyproduktion av småhus. Flera instanser ifrågasätter om erforderiigt antal besiktningsmän skatt kunna rekryteras. Sektionen för maskinteknik vid KTH finner dock alt rekrytering och ulbildning av inspektörer/rådgivare genom en medveten satsning bör kunna ulföras inom det i utredningsdirektiven angivna tidsperspektivet eller kanske till och med på halva denna tid.

Tekniker, byggnadsarbetare och montörer för åtgärder

Sjukvårdens planerings- och rationaliseringsinstllut saml SAR och Arkitekiförbundei framhåller att utbildningsinsatser för dem som skall utföra åtgärderna är minst lika viktiga som utbildning av inspektörer. Rörfirmornas

Prop. 1977/78:76 179

riksjörbund påpekar alt tillgång till fackkunnig personal är en absolut förutsättning för genomförandet av föreslagna åtgärderna. Det är därför nödvändigt att åigärder vidtas för all möjliggöra grundutbildning och fortbildning av erforderlig personal.

Drifts-och underhållspersonal

Många instanser framhåller, som redovisats i avsnitt i 6.6.5, att det sätt på vilket drift och underhåll av byggnader sköts är av minst lika stor betydelse från energihushållningssynpunkt som många av de i åtgärdsprogrammet upptagna huvudpunkterna och att en förbättrad energihushållning inom detta område kan åstadkommas utan andra kostnader än en omfattande utbildnings- och kursverksamhet för driftspersonalen. Fastigheisanställdas förbund med stöd av flera andra instanser anför att all personal som arbetar inom flerbosladshus bör ha en ordentlig utbildning för delta.

Utbildningsresurser

BFR, seklionenför maskinteknik vid KTH och Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund framhåller alt förutsättningarna inom instaltationsområdel är speciellt ogynnsamma eftersom den VVS-tekniska gmndutbildningen genom statsmakternas tidigare beslut i stort selt upphörl. Återuppbyggnad av utbildningsresurserna för tekniker krävs sålunda både på gymnasienivå och på högskolenivå, BFR framhåller att en bred kompetensuppbyggnad därför måste ta lång lid i anspråk, Rörledningsfirmornas arbeisgivareförbund framhåller att utbildningstiden för en yrkesarbetare i branschen är 4 år. Byggnadsnämnden i Stockholm framhåller att tillgången på sakkunniga inom området är begränsad och SIB och VVS-tekniska föreningen föreslår att det omedelbart påbörjas en utbildning av lärare för den fonsatta utbildningsverksamheten. Arbetsmarknadsstyrelsen påpekar behovet av utbildning och förordar försöksverksamhet i något eller några län. BFR påpekar vidare att den utbildning av driftspersonal som skolöverstyrelsen utrett inte kan få någon avsevärd verkan på flera år, BFR sammanfattar läget inom utbildningsområdet med att påpeka att den plan för omfattning och genomförande av ulbildning som planverket förklarar sig berett att medverka till är av central betydelse vid genomförandet av ålgärdsförslaget.

Åtskilliga institutioner, branschorganisationer m, m, framhåller att de är beredda att medverka i olika lyper av utbildnings- och informationsverksamheter. Sådana synpunkter framförs bl, a, av tekniska fakulteten vid Lunds universUet, Kommunförbundei, Industrins byggmaierialgrupp och SAR och ArkUektförbundel.

Prop. 1977/78:76 180

6.7.4 Byggmaterialproduktion

Produktionskapaciteten i svensk byggmaterialindustri berörs endast av ett fåtal remissinstanser och då i allmänhet i ganska allmänna ordalag, Induslrins byggmaterialgrupp anser att de föreslagna byggnadstekniska åtgärderna kan genomföras under en tioårsperiod utan att man skall behöva räkna med några problem beträffande tillgången på olika byggnadsmaterial, möjligen med undantag av snickeriindustrin. Gruppen framhåller att många delbranscher inom byggmaterialindustrin för närvarande arbetar med belydande överkapacitet och inom vissa branscher-t, ex. mineralull,isotergtasoch gipsskivor-pågar eller har nyligen genomförts kapacitetsutbyggnader. Om de förestagna åtgärderna beträffande isolering av fasader och vindsbjälklag genomförs under en tioårsperiod väntas detta endast medföra att efterfrågenivån för mineralull under denna tid ökar med 10 ä 20 96 jämfört med 1976 års faktiska nivå. Liknande synpunkter framföres av Industrigruppen för lätt byggeri. Snickerifabrikanternas riksförbund säger sig vara berett all vid genomförande av åtgärdsprogrammet söka medverka på olika sätt, men framhåller att den tidsrymd över vilken åtgärderna fördelas är viktig och bör noga övervägas innan beslut om åtgärdernas genomförande fattas. Ett allt för snabbt genomförande kan enligt förbundet få synnerligen besvärande konsekvenser, såväl under genomförandefasen som efter det att åtgärderna utförts. Kapacitetsbrist kan tiltfälligt uppslå för att senare avlösas av betydande kapacitetsöverskott, vilket självfallet medför en rad oönskade konsekvenser.

7 Sammanfattning av planverkets rapport - Energihushållning i befintlig bebyggelse - slutlig rapport

7.1 Allmänt om rapporten

Rapporten - Energihushållning i befintlig bebyggelse - slutlig rapport - saml bilagor överiämnades till regeringen 1977-09-05 och utgören slutlig redovisning av planverkets utredning med anledning av regeringens uppdrag 1976-08-19, Den ersätter därför helt den preliminära rapporten 1977-01-31.

Planverket anger att rapporien har utarbetats med utgångspunkt från regeringens direktiv 1976-08-19 och med utgångspunkt från riksdagens beslut rörande energihushållning under första halvårel 1977. Synpunkter framförda av och uiredningar utförda av remissinstanserna i anledning av den preUminära rapporten har enligt verket beaktats vid utarbetandet av rapporten. Ytteriigare uppgifter och underlag för rapporten har verket inhämtat från några kommuneroch landsting samt från fortifikaiionsförvaltningen, byggnadsstyrelsen, HSB:s riksförbund. Svenska riksbyggen, SABO och Sveriges fastighetsägareförbund. Samråd i vissa frågor har under hand

Prop. 1977/78:76 181

skett med bl, a. bostadssiyrelsen, SIB och industriverket samt ett flertal organisationer, företag och enskilda personer.

Rapporten redovisar tänkbara tekniska sparåtgärder, en analys av konsekvenserna av dessa åtgärder, förslag till lämpliga åtgärder för genomförande metoder och resurser för att bedöma och besiktiga befintliga byggnader samt slutligen förslag till administrativa åtgärder, inklusive styrmedel genom nya eller ändrade författningar.

Avgörande för möjUgheterna att uppnå en energibesparing som kan tillgodose de förutsättningar som anges i regeringens propositioner 1977 är enligt planverkets uppfaltning att omfattande och effektiva åtgärder vidtas i den befintliga bebyggelsen. Som en följd härav har planverket bedömt det nödvändigt att vidga utredningen utöver vad som angavs i de ursprungliga direktiven. Planverket har därför studerat även sådana sparåtgärder som inte är direkt förknippade med regelmässigt underhåll eller med normalt förekommande ombyggnadsåtgärder. Vidare har sparåtgärder under en längre lidsperiod än 10 år behandlals.

Planverket anger även vissa begränsningar av sitt uppdrag. Planverket har således inte haft möjlighet att inventera byggnadsbeståndets omfattning eller närmare studera den befintUga bebyggelsens egenskaper. De tekniska sparåtgärder som behandlas bygger i allt väsentligt på nu känd teknik. Vissa icke traditionella, s, k. lokala energikällor för uppvärmning behandlas kortfattat. Frågan om restriktioner rörande direktverkande eluppvärmning behandlas inte i rapporten, eftersom denna fråga är föremål för särskild utredning (dir. 1977:69).

I rapporten har utnyttjats samma definition av nettoenergiförbmkning och bruttoenergiförbrukning som i underiag från SCB och SIND. Det innebäratt i bruttoenergiförbrukningen inle inräknas de omvandlings- och överföringsförluster som finns även vid användning av elenergi och fjärrvärme.

Bostadsbebyggelsen har i första hand studerats. Men även övriga lokaler och industrins byggnader har i viss omfattning behandlats trots att statistiska uppgifter om denna bebyggelse är mycket knapphändiga. Problem rörande fritidshus m. m. har inte tagits upp litl behandling, eftersom energisparåtgärder rörande dessa hus är föremål för utredning i annat sammanhang.

Efter samråd med bostadsdepartementet har be räkningar av spareffekterna i första hand knutits litl målåren 1985 och 1995. Vid bedömning av de ekonomiska konsekvenserna har planverket utgått från dagens kostnadsläge och genomsnittliga kostnader. Del har inte varit möjligt att fördjupa koslnadsbedömningarna och t. ex. ta hänsyn till prognostiserade, framtida värden på energipris saml material- och arbetskostnader. Inte heller eventuella fluktuationer i räntenivån har kunnat beaktas.

Planverket har inte bedömt det realistiskt att lägga fram förslag titt tillämpningsbestämmelser till de i rapporten föreslagna ändringarna i'byggnadslagstiftningen. Planverket har inte ansett det falla inom ramen för utredningsuppdraget att gå närmare in på utformningen av bestämmelser för

Prop. 1977/78:76 182

statliga lån och bidrag eller alt utreda skatte- och taxeproblem saml pris- och kapitatmarknadsfrågor.

Inte heller hyresfrågor behandlas i rapporten. Planverket understryker emellertid att särskilt frågan om utformning av bränstektausuler är av stor betydelse när det gäller att skapa ett positivt intresse för energisparåtgärder i hyreshus.

1 det följande återges utredningsresultat och slutsatser i planverkets rapport - Energihushållning i befintlig bebyggelse - slutlig rapport - i sammandrag. Samtliga här refererade åsikter är således verkets egna.

7.2 Bebyggelsens omfattning och energiegenskaper

Rapporten redovisar bebyggelsens omfattning och egenskaper samt energiåtgången för olika typer av byggnader. För bostäderna har underlag tagits fram i form av lätt tillgängligt statistiskt material.

När det gälter lokalerna har det inte visat sig möjligt att få fram uppgifier som är väsentligt bätlre än de som under senare år använts vid bedömning av utvecklingen av energiåtgången. Planverket har därför valt att bygga sina bedömningar på lidigare redovisade uppgifier trots alt dessa är myckel osäkra.

Planverket har med hänsyn till osäkerheten i tillgängliga uppgifter avstått från att göra direkta jämförelser mellan energiåtgången i olika typer av byggnader. Mycket tyder emellertid på att man i lokalerna använder väsentligt mera energi än i bostäderna räknat per m utnyttjad våningsyta eller per m-* byggnadsvolym.

7.2.1 Bebyggelsens omfattning

År 1975 fanns det 3,53 miljoner lägenheter i landet, varav 1,47 miljoner i småhus och 2,06 miljoner i flerbostadshus. Antalet rumsenheter (bostadsrum etter kök om minst 6 m) var 13,8 miljoner, varav 7,2 miljoner i småhus och 6,6 miljoner i flerbostadshus. En tredjedel av bostadsbeståndet fanns i storstadsområdena (Siockholm, Göteborg och Malmö) och något mindre än en fjärdedel i glesbygd och tätorter med mindre än 2 000 invånare, (Med tätort avses en bebyggelsegrupp med minst 200 invånare, Bebyggetsetätheten i gmppen skatt vara sådan att avstånden mellan husen inte överstiger 200 m.)

Småhusen var den helt dominerande hustypen i glesbygd och mindre tätorter. Närmare en fjärdedel av lägenheterna i småhusen var byggda före 1921. Ungefär en tredjedel var byggda efter 1960. Flertalet av de äldre småhusen tåg i glesbygd och mindre tätorter.

1 storstadsområdena och de större tätorterna dominerade flerbostadshusen. Endast 10 % av lägenheterna i flerbostadshusen var byggda före 1921, Merän 40 % hade lillkommil efter 1960,

Prop. 1977/78:76

183

Under perioden 1971-1975 byggdes 454 000 lägenheter. Antalet avgångna lägenheter var 105 000 under samma period.

Flertalet (ca 95 %) av lägenheterna i småhus ägdes 1975 av enskild person.

Närmare 40 % av lägenheterna i flerbostadshusen ägdes av stat, kommun etter allmännyttigt företag och ca 25 % av bostadsrättsföreningar. Ungefär tre fjärdedelar av lägenheterna i de flerbosladshus som var byggda före 1941 ägdes av enskild person eller av dödsbon, fastighetsföreningar eller fastighetsbolag.

MöjUgheterna att med tillgänglig staiistik kartlägga lokalbeståndels omfattning och industrins byggnader är enligt verket mycket begränsade.

Lokalbeståndets omfattning exkl. industrilokaler enligt industriverket (SIND PM 1977:5) framgår av flgur 7.1. Volymen avser endast den uppvärmda delen av lokalbeståndel.

När det gäller att fastställa omfattningen av induslrins byggnader är materialet enligt verkei ännu mer knapphändigt än beträffande övriga lokaler, Ytteriigare en komplikation vid bestämmandet av industrins lokatvolym ur energiförbmkningssynpunkt är att en del lokaler värms av processvärme medan en del är ouppvärmda, Lindskoug har i BFR-rapporten T9:77 bedömt den tolala lokalvolymen år 1975 till 630 miljoner m, varav 250 m-' utgör industrilokaler.

Figur 7.1 Det berintliga lokalbeståndets (1976) uppvärmda volym (exkl. industrilokaler) fördelad pä nyttjare enligt industriverket (SIND PM 1977:5)

Byggnadsvolym milj, m-*

150 --- li+l|

100

90'

37 r -1

)4U

20.

Handel	0.''f'Jntliu .Saimjulscl	Sk,>lor	Siiikhu.s	.Militära
B:ink	lorvjltiDii'', Tiisl		Soci.ijvjnl	anl.igynmgar
tors.ikrmg	TcIc

Prop. 1977/78:76 184

7.2.2 Bebyggelsens egenskaper

7.2.2.1 Bostadsbeståndels egenskaper

Lägenhetsstorlek

Drygt hälften av lägenheterna 1975 bestod av 2-3 mm och kök och en tredjedel var större än 3 mm och kök. I småhus belägna i tätorterna var andelen sådana större lägenheter drygl 70 %. Motsvarande värde för småhus i glesbygd var 45 %. Lägenheterna i flerbostadshusen var väsentligt mindre och endast drygt 10 % var större än 3 rum och kök,

Ulrustningsstandard

Som en följd av modernisering och rivning av äldre lägenheter har andelen omoderna och halvmoderna lägenheter (lägenheter med vatten, avlopp, centralvärme och WC) minskat kraftigt sedan 1960, 1975 var drygt 85 % moderna, motsvarande siffra 1960 var drygt 50 96, En stor det av småhuslägenheterna i glesbygd var omoderna.

11975 års bostadsbestånd fanns cirka 240 000 omoderna lägenheter, varav cirka 165 000 i småhus. De halvmoderna lägenheterna uppgick till cirka 245 000,

Nettotillskottet genom modernisering uppgick under perioden 1971-1975 till cirka 120 000 lägenheter, vilket var något mer än de cirka 110 000 lägenheter som moderniserades under föregående femårsperiod, 1966-1970, Antalet moderniserade lägenheter i flerbostadshus ökade starkt från cirka IOOOO lägenheter 1966-1970 till cirka 60 000 1971-1975. Samtidigt sjönk emellertid antalet moderniserade lägenheter i småhus från 100 000 lilt cirka 60 000.

Area hos ktimatskärmen

Arean hos taket (vindsbjälklaget), fasaden (yttervägg inkl. fönster och dörrar) och bottenbjälklaget är i förhållande till gotvarean väsentligt större i friliggande småhus än i flerbostadshus. För bostadshus byggda under perioden 1946-1955 uppgår fasadarean (yttermått) per m bostadsyta till cirka 1,35 i friliggande 1-planshus och till cirka 1,15 i friliggande 1 1/2-planshus. I flerbostadshus byggda under samma period uppgår fasadarean per m bostadsyta till cirka 0,75. Della värde gälter för såväl lametthus som punkthus. I extremt smala friliggande flerbostadshus med endast 8 m bredd är fasadarean per m bostadsyta nästan lika stor som för friliggande småhus i t t/2-plan. För breda och korta flerbostadshus belägna i slutna kvarter kan fasadarean per m bostadsyta vara så låg som 0,3. Effekten av att värmeisolera ytterväggarna i sådana hus är därför väsentligt mindre än i ett flerbosladshus som är så smalt som 8 m. Större delen av den totala arean för bostäder i landet finns i småhusen.

Prop. 1977/78:76

185

Ytterväggar

Tillgängliga uppgifter beträffande ytterväggskonstruktionen ger inte enligt verket en fullständig bild av konstruktionsvatet. Ibland är de redovisade värdena svåra att tolka. Mot bakgrunden av uppgifter i 1945 års bostadsräkning och en del undersökningar som utfördes inom bostadssiyrelsen på 50-talet har verket gjort en uppskattning av konstruktionsvatet och k-värdena under olika tidsperioder. Dessa redovisas i tabell 7.1 och tabell 7.2,

Tabell 7.1 Uppskattade k-värden för klimatskärmen i det befintliga bostadsbeståndet (1975) fördelade på hustyp, byggnadsdel och byggnadsår (planverkets rapport)

	Småhus	; byggda			Flerbosladshus
					byggda
	före	1921-	1941-	1961-	före	1921-	1941-	1961-
	1921	1940	1960	1975	1921	1940	1960	1975
Lägenheter lOOO-tal	390	295	315	470	200	280	705	875
Bostadsyta per lägenhet,	m2 90	92	97	111	60	52	57	67
k-värde i W/m "C
Tak (vindsbjälklag)	0,60	0,50	0,45	0,30	0,65	0,60	0,50	0,30
'»'llervägg	0,90	0,85	0,60	0,40	1,00	1,00	0,70	0,45
Fönster'	3,00	3,00	2.90	2,70	3,00	3,00	2,90	2,70
Golv	0,65	0,55	0,50	0,35	0,70	0,65	0.55	0,40

' Inkl. fönster i dörrar

Tabell 7.2 Bostadsbeståndet (lOOO-tal Igh) 1975 efter byggnadsår och ytterväggs-material enligt planverkets uppskattning

Ytter- Småhus	Därav	byggda			Flerbo-	Därav	byggda
väggs- totalt	-1920	1921-	1941-	1961-	sladshus	i-1920	1921-	1941-	1961-
material		1940	1960	1975	totalt		1940	1960	1975
Trä 1260	345	270	240	405	545	80	60	75	330
Tegel 65	45	15	5	-	430	120	200	110	0
Tegel -1-
isolering 35	-	5	20	10	190	-	5	120	65
Gasbetong 110	-	5	50	55	660	-	10	340	310
Betong	-	-	-	-.	235	-	5	60	170
Totalt 1470	390	295	315	470	2 060	200	280	705	875

Uppvärmnings form

År 1975 hade cirka 22 % av lägenheterna i småhusen och cirka 2 % av lägenheterna i flerbostadshusen elvärme (tabell 7.3).

Prop. 1977/78:76 186

Tabell 7.3 Bostadslägenheter i lOOO-tal fördelade på uppvärmningsform år 1975 (planverkets rapport)

Typ av värme- Antal Igh Antal Igh

anläggning i småhus i flerbostadshus

Fjärrvärme	32	717
Oljepanna	1119	1288
Elvärme	332	42

Totalt 1483 2047

Källa: FoB 1975, SCB:EU och fjärrvärmeförsörjningen 1975 (lv 1976:7.40)

7.2.2.2 Lokal beståndets och industrins byggnaders egenskaper

Tillförlitliga uppgifter om lekniska egenskaper och kvaliteter hos tokatbeståndet och industrins byggnader är svåra att få fram. Flertalet lokaltyper, såsom kontor, vårdbyggnader och skolor, kan emellertid enligl verket bedömas ha något sämre värmeisoleringsegenskaper än flerbostadshus och högre energiförlust genom ventilationen. Det finns därför skal att anta att möjligheterna till energibesparing är större än i bostadsbeståndet.

7.2.3 Bebyggelsens energiförbrukning 7.2.3.1 Inledning

1 rapporten används begreppen nettoenergi och bruttoenergi. Med nettoenergi för byggnader avses den inom byggnaden "förbrukade" mängden energi, dvs. surnman av värmeföriuster genom väggar inklusive fönster, tak och golv, energi för uppvärmning av ventilationsluft och för uppvärmning av tappvarmvatten samt elenergi för hushållsändamål minus den energi som tillförs byggnaden från personer, belysning, sot o. d, (s, k, gratisenergi).

Vid bedömning av den mängd bruttoenergi som tillförs byggnaderna tas i denna rapport hänsyn till de omvandlings- och överföringsförluster som sker i de i byggnaderna placerade oljepannorna och de centrala oljeeldade anläggningarna. Däremot beaktas inte de omvandlings- och överföringsför-tuster som uppstår vid användning av elenergi etter energi från fjärrvärmeverk. Motsvarande indelning används i statistiskt underlag från SCB och SIND,

Det faktum att det i rapporten används ett begrepp bruttoenergi som inte beaklar omvandlings- och överföringsföriuster för vare sig fjärrvärme eller elenergi måste, enligt verket, beaklas speciellt i samband med att man överväger en övergång från uppvärmning av byggnader med små etter

Prop. 1977/78:76

187

medelstora oljepannor till Ijärrvärme eller elvärme eller tvärtom,

Föratt göra det möjligt att jämföra de totala brutloenergivärdena 1985 och 1995 förutsätts i rapporten att dagens fördelning mellan energikällor kommer att vara densamma år 1985 och 1995. Vid bedömning av den energibesparing som uppnås vid vissa enskilda åtgärder, t. ex. vid övergång till fjärrvärme eller vid utnyttjande av solinstråtning, tar rapporten dock hänsyn till den verkliga bruttoenergiändringen.

Konsekvenserna av att utnyttia mer eller mindre elenergi för uppvärmning behandlas inte i rapporten.

7.2.3,2 Bostadsbeståndets energiförbrukning

Med utgångspunkt från bostadsbeståndets omfattning och egenskaper har verket gjort vissa beräkningar och uppskattningar rörande bostadsbeståndets energiförbrukning.

Mot bakgrund av en beräkning av nettoenergiförbrukningen per lägenhet år 1975 fördelad på hustyp och byggnadsår beräknar verket nettoenergiförbrukningen i bostadsbeståndet på byggnadsår och byggnadstyp (figur 7.2). Antalet gradtimmar har vid beräkningarna antagils lill 110 000.

Figur 7.2 Nettoenergiförbrukning (1975) i det befintliga bostadsbyggnadsbeståndet fördelade på byggnadstyp och byggnadsår (planverkets rapport)

Småhus TWh

Flerbosladshus TWh

10,53

12,69

15 —			13,0»*	—	lll,l*i+	—
			13,0»*		iiiiiil
10			Illl		iiiiiil
5	5,32		_Illl	—	_■ iliii Illl
	3,80	:\|:o:\|:\|:j:\|:\|:\|:;:\|:
	:;:;:;;;;;:::::;:::;:;::;	:\|:o:\|:\|:j:\|:\|:\|:;:\|:
	::.:o:-:':=:-:-:-:-:-::	:\|;;i\|\|:;:	mail		liiiH
	:;:::;:;:;:;:;:;:::::;;::	Wmå;			siili:;

-1920 1921-1910

19hl-

1960

1961-1975

-1920 1921- 19I+I- 1961-19*0 1960 1975

Prop. 1977/78:76 188

Verket framhåller att om man omvandlar den angivna netloenergiförbrukningen till bruttoenergiförbmkning så blir denna drygt 105 TWh för bostäder. Det är något högre än de cirka 100 TWh som antagils gälla för bostäder 1975. Skillnaden beror enligt verket sannolikt på att värdena för småhus bör minskas med cirka 10 % med hänsyn titt att man där förmodligen håller något lägre inomhustemperatur än i flerbostadshusen.

7.2.3,3 Lokalbeståndels energiförbrukning

Tillgängligt material från såväl SIND som Energisparkommittén tyder på att ett kraftigt trendbrott ägt rum beträffande energiförbrukningen inom den s. k. övrigsektorn, dvs, för bosläder och lokaler. Denna utveckling är enligt verket anmärkningsvärd i det långa perspektivet. Det innebär att en brant ökning av energiförbrukningen från andra världskriget och fram till 1970-talels början dämpats och närmat sig s. k. nolltillväxt.

7.2.4 Byggnadsbeståndets och energiförbrukningens ulveckling

7,2.4.1 Bostadsbeståndets utveckling och energi förbru k-ning

För att totaleffekter i bostadsbeståndets energiförbrukning skatt kunna bedömas måste antaganden göras om bostadsbeståndets tillväxt. Planverket har därvid antagit följande för perioden 1976-1985:

Nyproduktion per år småhus 40 000 Igh

Nyproduktion per år flerbostadshus 25 000 Igh

Nettoavgång per år småhus 15 000 Igh

Nettoavgång per år flerbostadshus 10 000 Igh

Samma antagande har även gjorts för nästa tioårsperiod fram till 1995.

I figur 7.3 har avgången fördelats på bostadsbeståndets åldersklasser och nyproduktion adderats så att ålderssammansättning av 1985 och 1995 års bostadsbestånd redovisas. Verket redovisar också bruttoenergiförbrukningen per lägenhet fördelad på hustyp och byggnadsår (figur 7,4),

Verkets bedömning av den totala utvecklingen av bosläders brultoenergi-förbrukning 1975-1995 framgår av figur 7,5,

I rapporten redovisas energiförbrukningen för småhus och flerbostadshus fördelad på uppvärmning (inkl. eluppvärmning), varmvatten och hushållsel. För småhus åtgår 12 96 av energiförbrukningen till hushållsel, 14 % till varmvatten och resterande 74 % till uppvärmning. För flerbostadshus är moisvarande siffror 16 96, 20 96 resp. 64 96.

Prop.1977/78:76

189

Figur 7.3 Antagen lägenhetsutveckling fram till 1995 (planverkets rapport)

Lägenheter lOOO-tal

ll500 -,

330 Byggnadsår

llOOO

Småhus

iiSSl Flerbostadshus

3500 -

3000

2500 _

2000

1500

1000 _

500 _

1975

1985

1995

Prop. 1977/78:76

190

Figur 7.4 Bruttoenergiförbrukning (1975) per lägenhet fördelad på hustyp och byggnadsår (planverkets rapport)

Småhus

kVJli Flerbostadslius
-50000 _______________

itOOOO lllOOO

Uoooo

35000

32000

30000

	26000	-27000		23000
	j:\|:;:\|:;;;:\|:::;:;::: ij!	;;\|	xo:o ö
OOOO
0000_					lili	—

-1920 1921- 191+1- 1961-191+0 1960 1975

-1920 1921- 19'<1- 1961-

igito 1960 1975

7,2.4.2 Lokalbestå ndets och industrins byggnaders utveckling och energi fö rbrukning

Beiräffande bostäder finns ett dokumenterat utgångsläge med uppgifter om det nuvarande beståndets omfattning och sammansättning som underiag fören prognos om byggnadsvolymens utveckling. Detta saknas när del gäller lokaler och industrins byggnader.

Statens industriverk har i en prognos för övrig lokatvolym (SIND PM 1977:5) bedömt ökningstakten under tiden 1982-85 titt 1,6 procent och 1985-95 till 1,1 procent.

Verkets bedömning av lokalbeståndels (exkl. industrins lokaler) omfattning och utveckling redovisas i figur 7,6, Specifika förbrukningsial för lokaler som ej är industrilokaler (övriga lokaler) 1975-95 redovisas i tabell 7, Även dessa uppgifter har erhållits ur SlND:s rapport (PM 1977:5), Verket konstaterar att de specifika ålgångsialen synes höga jämfört med de värden som erhållits från byggnadsstyrelsen och andra statliga verk. Skillnaden kan enligt verket bero på olika sätt att beräkna byggnadsvolymen. Bruttoenergiförbrukning för dessa lokaler uppgår med dessa utgångspunkter till 46 TWh/år 1975, 55 TWh/år 1985 och 59 TWh/år 1995.

Prop. 1977/78:76

191

Figur 7.5 Utveckling av bostäders bruttoenergiförbrukning 1975-1995 (planverkets rapport)

TWh 110.

Småhus

Flerbo- °3,

106,8 Byggnadsår:

100

1976-1995

1961-1975

19141-1960

1921-19110

Före 1921

1975

1985

1995

Prop. 1977/78:76 192

Figur 7.6 Prognos för volymförändring för övriga lokaler (planverkets rapport)

50C

Militära anläggningar

Uoo ___ 389

sjukhus Socialvård

.300 —

200 _:;:;:;:;:;:;:;:::::;:

Skolor

Samfärdsel, Post, Tele

Offentlig förvaltning

100

Handel

Bank

Försäkring

1975 1985 1995

Tabell 7.4 Specifika energiåtgångstal För övriga lokaler, kWh/m', 1972-95

1975 1985 1995

Totalt 120 121 115

därav eldrifiH-elvärme 21,8 36 46

fjärrvärme 12,6 24 37

annat 85.6 61 32

Beiräffande industrins lokaler, volymutveckling och energiförbrukning hänvisar verket till en utredning av N E Lindskoug som publicerats i BFR rapport T9:77 (tabell 7.5).

Prop. 1977/78:76 193

Tabell 7.5 Värmd lokalvolym och energiförbrukning i industrins byggnader 1975, 1985 och 2000

1975 1985 2000

Lokalvolym milj, m 250 325 400

Brutloenergilbrbrukning

TWh/år 17,0 25,4 30,0

7.2.5 Exempel på energisparåtgärder

Planverket har genom enkäter och underhandskontakter insamlat uppgifter om vidtagna energihushållningsåtgärder, särskilt vad gälter kostnader och erhållna besparingar. Dessutom har en inventering gjorts av beviljade tån och/eller bidrag för energibesparande åtgärder.

1 en bilaga till rapporten redovisas de stöd och bidrag som beviljats för energibesparande åtgärder i bostäder, kommunala byggnader, industrier och offentliga lokaler samt teoretiskt beräknade spareffekter.

7.3 Lämpliga åtgärder i befintlig bebyggelse

7.3.1 AUmänt

De sparåtgärder som planverket föreslår inrymmer såväl beprövade metoder som sådana som innebär nytänkande och utveckling.

Energisparåtgärderna kan avse byggnadstekniska åtgärder rörande ktimatskärmen och instatlationstekniska åtgärder rörande ventilation, uppvärmning, varmvattenförsörjning och belysning. I en bilaga redovisas och kommenteras ett 50-tal åigärder i var sitt "åtgärdsblad". Sparåtgärderna har analyserats enligt en gemensam bedömningsmall (se nedan).

-Typ av byggnad där åtgärden är tänkbar Bedömning av realism av den förslagna ålgärden.

- Energibesparing

Uppskattning av spareffekt samt lämplig eller nödvändig kombination med annan åtgärd för att uppnå avsedd effekt.

- Kostnader

Bedömning av kostnader för inköp och installation av komponenter, översiktlig bedömning av kostnadseffekterna m. m,

- Material- och utförandekontroll

Bedömning a v möjligheterna att genom provning eller besiktning kontrollera resultatet.

13 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76 194

- Genomförbarhet

Genomförbarheten bedöms med hänsyn till produktutveckling, tillgång på kunnig personal elc,

- Risker för bieffekter

Känslighet för störningar, effekter på andra komponenter eller system bedöms,

- Konsekvenser för berörda parter

Bedömning av tillgång på komponenter m, m., skötselprobtem, service-och underhållsbehov etc.

De energibesparande åtgärderna kan i princip indelas efler insatsens omfattning. Planverket har indelat åtgärderna i följande fyra grupper eller kategorier:

1. Ändrad drift och skötsel

2. Injustering och underhåll

3. Förbättringar av enkelt slag

4. Förbättringar av mer omfallande slag

Ändrad drift och s kö t set omfallar åtgärder som vidtas av drift-och skötselpersonat, t. ex. övervakning av panncentraler etter kontroll av att fastighetens ytterdörrar är stängda vid kall väderlek. Även åtgärder som brukarna själva kan vidta, t, ex. att undvika fönstervädring så mycket som möjligt.

Injustering och underhåll omfattar injustering av luftbehandlings- och uppvärmningsinstaltationer och underhåll t. ex. genom tätning av fönster och dörrar, Installationer har normall kortare livslängd än byggnaden i övrigt och vissa komponenter i installationssystemen måsle därför bytas ut eller trimmas periodiskt, Akluella underhållsåtgärder här kan omfatta byte av delar i reglerutmstningen, oljebrännare o. d. samt trimning av brännare och panna.

Enklare förbättringsåtgärde rär normalt aktuella för instatlationerna, men det finns åigärder som berör byggnaden, t. ex. värmeisolering av vindsbjälktag etter av bröstningar bakom radiatorer. Exempel på åtgärder på instatlalionssidan är installation av utelemperaturstyrd automatisk shuntutrustning, av utrustning för driftiidsstyrning av uppvärmningssystem eller av motsvarande utrustning för luftbehandlingssyslem.

Mer omfattande förbättringsåtgärder förekommer oftast på byggnadstekniska sidan och omfattar normalt byggnadens ktimatskärm. Det gäller förbältring av värmeisolering av väggar utvändigt eller invändigt eller av golvbjätklag m. m. Instaltationstekniska åtgärder kan förekomma, t. ex. anslutning lill fjärrvärmenät eller installation av system för värmeålervinning ur ventilationsluft. De fiesta av dessa åtgärder är byggnadslovspliktiga.

Prop. 1977/78:76 195

Med denna kategoriindelning gmpperas åtgärderna i princip efter insatsens storiek. Kategoriindelningen får dock inte ses som en renodlad prioriterings-ordning. Ur angelägenhetssynpunkt bör normalt i första hand vidtas de åigärder som ger största möjliga energibesparing i relation till nedlagd kostnad, menar verket. Del kan innebära alt en åtgärd tillhörande gmppen "förbättringar av omfattande slag", t. ex. installation av värmeåtervinnings-utmslning, kan vara mer angelägen än vissa åtgärder hörande till de tidigare tre gmpperna. Vid bedömningen av angelägenhetsgraderingen påpekar planverket att hänsyn även måste tas titt drifl-och skötselkostnad samt titt åtgärdens tekniska livslängd och litl byggnadens återstående livslängd.

Planverket framhåller att för varje led i processen att genomföra en teknisk åtgärd i en byggnad - från råvaruutvinning till fullbordad åtgärd - åtgår vissa mängder energi. Vid en bedömning av effekten av energibesparande åigärder är det därför av intresse att känna titt vilka mängder energi som åtgår för framställning av byggmaterial, utrustning för installationer och till transporter och byggproduktion i förhållande till den energibesparing som kan åstadkommas genom förbättringsåtgärderna.

Planverket har beräknat att energiåtgången för att genomföra de lekniska åtgärderna motsvarar 1,0-1,5 % av den energibesparing åtgärderna medför under byggnadens livslängd. Verket har därvid räknal med att en åtgärdad byggnad har en genomsnittlig återstående livslängd på 40 år.

Planverket anser även att en sänkning av inomhuslemperaturen kan ge betydande energibesparingar. Samtidigt påpekar man att den lägsta acceptabla rumstemperaturen ej generellt kan anges utan att den beror på omgivande vägg- och fönsterytors storiek, värmeisoteringsförmåga och täthet.

7.3.2 Värmeisolering

Tiltäggsisolering kan enligt planverket ofta ske med moderna högisole-rande material. God spareffekt kan därför uppnås med rimliga isoterings-tiocklekar. Nya tiltäggsisoteringskonstruktioner kan förväntas bli utvecklade inom de närmaste åren genom insatser av materialindustrin, byggnadsindustrin och forskningsverksamheten vid bl. a. de tekniska högskoloma.

7.3.2,1 Värmeisolering av tak och bjälklag

Lämpliga produkter och teknik för värmeisolering finns. Lönsamheten för en relativt kraftig tilläggsisolering är vanligen god, särskilt för hus med lätt åtkomliga tak- eller vindsbjälklag. Planverket anser däremot att isoleringen hos kompakta tak, dvs. yttertak och innertak med gemensam stomme normalt är svår att förbättra. Enkla meloder saknas. Om rumshöjden tillåter kan det, särskilt i samband med renovering, vara ekonomiskt att göra en invändig tittäggsisotering. Om yttertakbetäggningen behöver bytas ut kan

Prop. 1977/78:76 196

under vissa fömtsättningar också en tilläggsisolering utföras på takets ovansida.

7,3.2.2 Värmeisolering av ytterväggar

Planverket anser att en utvändig isolering av ytterväggarna från teknisk synpunkt oftast är mesl fördelaktig. De vanligen sämst isolerade väggdelama är bjälklags- och innerväggsanstutningar till ytterväggen. En tilläggsisolering utvändigt förbättrar alla delar av fasaden, även de sämsta. Om isoleringen placeras på insidan blir detta inte möjligt.

Den ekonomiska lönsamheten är i hög grad beroende av om åtgärden kan kombineras med andra renoveringsåtgärder som ändå skulle ha kommii till stånd. Om husets fasadbeklädnad behöver bytas ut eller underhållas, är en samtidig förbättring av värmeisoleringen i regel motiverad, särskilt om man därigenom också kan minska de framtida underhållskostnaderna. Fasader med kulturhistoriskt intresse kan enligt verkets uppfattning oftast inte förses med utvändig tiltäggsisolering. Detsamma gäller fasader som har speciell form, är försedda med en stor mängd burspråk (balkonger i vissa fatt) etter där taksprånget är otillräckligt för att skydda väggen i tillräcklig grad vid en utåt ökad väggtiocklek.

En utvändig tilläggsisolering medför att byggnadens yttermått ökar något. Även om byggnaden är uppföird med högsta tillåten planyta eller om titläggsisoleringen medför att avståndsregeln i 39 § BS inte innehålls anser verket att byggnadsnämnden med stöd av undantagsbestämmelserna i 39 och 67 §§ BS utan onödiga restriktioner bör kunna medge att titläggsisotering utförs i ovan nämnda fall. 1 de fall det blir fråga om att tilläggsisolera en fasad som har fasadtivel i tomtgräns måste givelvis överenskommelse träffas mellan berörda parter. Byggnadsnämnden bör i sådana fall kunna medverka titt att frågan löses på ett lämpUgt sätl och att ändamålsenliga energisparåtgärder kan genomföras.

En invändig isotering kan ur teknisk synpunkt medföra komplikationer, speciellt i hus av stenmaterial och med utvändigt putsskikt, I hus med träväggar kan en invändig tiltäggsisolering försvaras ur teknisk synpunkl, om en utvändig isotering inle går att åsladkomma och den invändiga isoleringen utförs i samband med andra förbättringsåtgärder. Sådana åtgärder är t. ex. bättre ljudisolering och montering av ytskikt med större förmåga alt skydda mot brand. I den ekonomiska kalkylen måste enligl planverket hänsyn tas till den minskade lägenhetsytan och svårigheten att utföra en sådan förbättring utan att lägenheten utryms,

7.3.3 Fönster och dörrar

I äldre hus är det vanligt att man i samband med ombyggnad även byter fönster. Planverket anser alt man då alttid bör överväga om man kan sätta in

Prop. 1977/78:76 197

treglasfönster. Speciellt i byggnader som är så placerade alt de utsätts för kraftigt buller kan ett utbyte av fönster mot bätlre ljudisolerande treglasfönster vara befogat. Vid byte av fönster bör man även överväga om man kan byta titt fasta fönster då dessa är tätare än öppningsbara fönster.

Om de b)efintliga tvågtasfönstren är av god kvalitet anser planverket att man bör överväga att komplettera dessa med ett tredje glas. Detta kan ske antingen genom en in-eller utvändig komplettering med ett enkelglas, utbyte av ett enkelgtas mot en tvåglas isotermta eller byte av en fönsterbåge med enkelglas mot en ny fönsterbåge med tvåglas isotermta. Används isolergtas-rutor bör dessas beständighet garanteras av fabrikanten. Vid allt fönsterbyte och fönsterkomptettering påpekar planverket värdel av att välja sådant material i karm och båge att kommande underhållskostnader hålls nere.

Planverket nämner även möjlighelen till energibesparing genom att byta ytterdörrar i speciellt småhus samt genom att förbättra värmeisoleringen hos ytterdörrar och bröstningar i fönsterdörrar. Goda energispareffekter kan även uppnås genom att förse fönster med olika typer av persienner, gardiner, fönsleriuckor elc. Då lokalnytljarens sparambilioner här är hell avgörande för spareffeklen anser planverket emellertid att man inte kan bedöma besparingarnas storiek.

7.3.4 Tälningsåtgärder

Planverket påpekar att en byggnads täthet betyder mycket för byggnadens energiförbrukning. Tätheten får dock ej göras så stor att hygieniska problem uppkommer i form av fukt, dålig luft, för hög radonhalt etc.

Otätheter förekommer vanligen i form av springor och sprickor både i och mellan de omslutande byggnadsdelarna. I trähuskonstruktioner ger t. ex. elektriska instaltationer i ytterväggar ofta upphov till olätheter. Andra känsliga ställen är anslutningar mellan vägg, fönsterkarm och fönsterbåge. Även cirkulation av kall luft i byggnadsdelar medför energiförluster genom att stora ytor kyls ned.

Genom tätning med drev, tejp och fogmassa kan ofta springor och sprickor tätas. Injektering med karbamidskumplast eller liknande kan i vissa typer av konstruktioner medföra ökad täthet, främst genom att inläckande katluft hindras från all spridas i t. ex. bjälklag, menar verket.

Lufttätheten hos fönster och dörrar kan ofta förbättras avsevärt genom att gamla, dåligt fungerande tälningslister mellan karm och båge byts ut mot nya. Tälningslister av textiltyp som tidigare använts för tätning av fönster och dörrar är mindre lämpliga. Under den senaste tiden har utvecklats bättre tälningslister av beständiga gummi- etter syntetmaterial som ger god tätning vid springor upp mot 6 mm och mera.

Prop. 1977/78:76 198

7.3.5 Ventilation

Planverket framhåller att uppvärmningen av ventilationstuften svarar för mellan 25 och 60 % av en byggnads nettoenergiförbmkning, den lägre siffran gäller för bostäder och den högre för övriga lokaler som kontorsbyggnader och Uknande. Genom att sänka utetuftsfiödena går det att åstadkomma en avsevärd energibesparing.

Kunskapen om vilka lägsta utetuftsfiöden som från hygienisk synpunkt kan accepteras är dock otillräcklig, I dag finns det därför inte lUlräckligl undertag för att godta lägre utetuftsfiöden än dem som anges i SBN 1975. Forskning på detta område pågår dock.

I många byggnader med luftbehandlingssyslem är uteluflsnödel större än del från hygienisk synpunkt godtagna tuflfiöde som anges i SBN 1975. För att minska energiförbrukningen bör man enligt verket sänka uteluflsnödel till de i SBN 1975 angivna värdena. En ytterligare sänkning är många gånger tänkbar under långa perioder då byggnaderna etter delar av dem inte utnyttias. 1 en del falt är det tänkbart att periodiskt hell stoppa luftfiödet. För vissa äldre byggnader av stenmaterial kan dock utvecklingen av radioaktiva produkter vara av en sådan slorieksordning att man inte kan gå ned till i SBN 1975 godtagna värden på luftfiödet. Hänsyn måste tas till denna faktor i byggnader där risken för radioaktiv strålning är speciellt stor.

Sker det en generell sänkning av utetuftsfiödet visar det sig ofta att tiltuftsaggregalets komponenter blir för stora. Man kan då överväga att byta ut vissa komponenter, t. ex. filter, varmare och framför allt fläktar etter deras motorer. Vissa delar av tittuftsaggregaten kan kopplas förbi etter stängas av. Befuktning är i de allra fiesta fall inte nödvändig att behålla. Befuklningsag-gregat kan enkelt kopplas ur. När befuktningen stängs av minskas uppvärmningsbehovet kraftigt. Minskningen kan vara så betydande att värmaren för ventilationstuftens uppvärmning måste byggas om för att driftstörningar inte skall uppstå.

På samma sätt som för uppvärmningsinstatlationer är det ofta möjligt alt sänka energiförbmkningen kraftigt genom en injustering av luftbehandlings-instatlationen.

1 många flerbostadshus har man redan nu installerat fläktar med två hastigheter. Med denna utmstning kan man under den kallare delen av årel -vid lägre temperatur än ca -5°C - sänka uteluftsflödet och på så sätt åsladkomma en energibesparing. Genom att köra tuftbehandlingsinstatla-tionen med fullt uteluftsflöde uncler den varma årstiden kan man i många fall vid kylig nattluft sänka byggnadens temperatur så långt att behovet av att under dagtid utnyttia kylning minskar. Även i sådana fall då byggnaden inte förses med kylning är detta en enkel metod för att litl en mycket rimlig kostnad förbättra byggnadens inomhusklimat dagtid under den varma årstiden, framhåller planverket.

Av äldre byggnader med luftbehandlingsinslatlalioner är det relativt

Prop. 1977/78:76 199

många som utnyttjar luftfiödet som värmebärare. Där kan man inte enkelt sänka utetuftsfiödet. För att åstadkomma en sänkning av energiförbrukningen är det dock i vissa fatt möjUgt att genom ombyggnad av luftbehand-lingsinstaltationen förse den med återiuflföring. Därigenom kan utetuftsfiödet och energiförbrukningen minskas,

1 syfte att utnyttja värmen i frånluften och därigenom minska energiför-luslen bör man sträva efter alt installera värmeålervinningsaggregat, anser planverket, I många fall, speciellt i flerbostadshus, kräver della dyrbara ombyggnader av luftbehandlings- etter uppvärmningsinstaltationerna. Metoden kan dock med mycket god lönsamhet tillämpas i många andra byggnader som har försetts med titt- och fråntuftssystem och är där den utan Ivekan mest lönsamma åtgärden.

7.3.6 Upp värm ningssys lem

Många pannor och oljebrännare är av dålig kvalitet och bör av detta skäl bytas ut, menar planverket. Åtgärden - i varje fall brännarbylet - är relativt enkel att ulföra och energibesparingen kan vara avsevärd.

I många individuellt uppvärmda enbostadshus vore det sannolikt möjligt att åstadkomma en olje- eller etbesparing genom att helt eller delvis övergå till vedeldning. Tidigare typer av pannor avsedda för eldning med såväl olja som ved har inle varit hett lämpade för vedeldning, men utvecklingen har under senare tid drivit fram bättre produkter enligt verket. Detta gäller i princip även för större pannor.

1 många fatt ärdel länkbart att ansluta byggnademas uppvärmningsinstatlationer titt fjärrvärmesyslem. Detta innebär ofta att den verkliga brutloenergiförbmkningen sänks eftersom verkningsgraden är högre i de rationellt skötta fjärrvärmeantäggningarna än i de individuella panninstallationerna. Övergång från individuell uppvärmning till fjärrvärme innebär dock inte alltid de kraftiga sänkningar av energiförbrukningen som ibland görs gällande. För gles småhusbebyggelse kan kulvertföriustema bli betydande och verkningsgradförbättringen betydligt lägre än vad som framgår av en direkt jämförelse av de olika pannornas genomsnittliga verkningsgrader.

Även övergång till elvärme kan i vissa fall innebära en besparing av den verktiga bmttoenergiförbmkningen, speciellt i de fall man inte kan utnyttja fjärrvärme.

7.3.7 Styr-och reglersyslem

De fiesta äldre vattenvärmda uppvärmningsinstaltationer är inte injusterade eller mycket dåligt injusterade. Härigenom kommer temperaturen i byggnadens olika delar all vara olika. För att det kallaste mmmet skall fö en acceptabel inomhustemperatur måste systemets framledningstemperatur höjas så att övriga mm i byggnaden kommer att 11 för höga temperaturer.

Prop. 1977/78:76 200

Detta medverkar till en kraftigt förhöjd energiförbrukning. Sådana uppvärmningsinstaltationer måsle injusteras, framhåller planverket. Åtgärden kräver kvalificerad personal.

Pannornas och panninslallationernas reglemimstning kan vara i behov av utbyte eller översyn. Små pannor är för närvarande sällan försedda med reglerutrustning och det finns därför skäl att från energihushållningssynpunkt installera utelemperaturstyrd molorshunt föratt undvika övertemperaturer i byggnaden.

För att ytteriigare sänka energiförbrukningen i byggnader med korrekt injusterade uppvärmningsinstaltationer som försetts med utetemperaturstyrd molorshunt kan installationen kompletteras med radiatortermostaler i mm med slor solinstrålning eller intern värmetillförsel. Med hjälp av dessa kan man tillgodogöra sig solstrålning eller intern värmeutveckling i rummel och på så sätt minska energiförbrukningen. Erfarenheterna från användningen av radiatortermostater är dock inte odelat positiva, framhåller planverket.

I många byggnader såsom kontor, skotor, enbostadshus osv. är det möjligt alt sänka energiförbmkningen genom att förse reglemtrustningen med anordning som möjliggör sänkning av mmstemperaturen nattetid eller över helger eller bådadera. Utrustningen kan fås till en relativt låg kosinad. Befintliga regleranordningar kan kompletteras med motsvarande utrusining, även detta till en relativt låg kostnad.

Utrymmen som endast periodvis har behov av uppvärmning kan förses med lidur för styrning av värmetillförsel.

Dessutom kan del enligt planverket vara lämpligt alt komplettera installationerna med erforderiiga mätinstmment för att möjliggöra och förenkla driftövervakningen.

7.3.8 Övriga åtgärder

Av en bostads nettoenergiförbmkning beräknar planverket att cirka 10-15 % går åt för värmning av tappvarmvatten medan andelen i övriga byggnader är lägre.

På samma sätt som i nyinstallationer bör det vara möjligt att öka de boendes incitament att spara energi genom att installera individuella värme-eller valtenmälare i tappvarmvattenledningarna och debitera efler den faktiska förbrukningen av varmvatten.

I äldre vattenledningar kan varmvattencirkulation medföra onödiga energiföriuster om den bibehålls även under perioder då byggnaden inte bmkas och då något behov av varmvattencirkulation inte finns.

Äldre vattensystem har vidare i stor utsträckning otillräcklig lemperatur-reglemtrustning, menar verket. Varmvattentemperaturen är för hög. Befinttiga instattationer bör i sådana fall förses med temperaturbegränsningsutmst-ning.

Prop. 1977/78:76 ' 201

Man bör också enligt verket kunna åsladkomma en energibesparing genom att sänka varmvatlentemperaturen till omkring 45°C från de cirka öSC - 80°C som ofta förekommer i äldre byggnader utan témperalurbegräns-ningsulmstning.

Hushållsförbmkningen i bostäder uppgår till 10-15 % av dess nettoenergiförbrukning. I lokaler är andelen högre och kan uppgå till omkring 20 %. Genom att ändra belysningsinstallationerna i befintlig bebyggelse, speciellt i lokaler, kan man sänka energiförbrukningen endera direkt genom att utnyttja mindre energikrävande Ijusarmalur eller indirekt genom att ventilationsluft-fiödet kan minskas när tjusarmaturens effeklavgivning minskar. Installation av utrustning för tidsstyrning av betysnings-och elinslallationer kan ge betydande energibesparingar. Vid åtgärder i befintliga belysningsinslalla-lioner måste dock tillses alt kraven på tillfredsställande belysning uppfylls.

För att förbättra utnyttjandet av producerad elenergi bör i större utsträckning än hittills installeras utmstning för faskompensering, framhåller verket.

7.3.9 Nya lokala energikällor

Värmepumptekniken möjliggör alt ur en värmekälla med låg temperatur utvinna värmeenergi och lyfta denna till en högre temperatumivå för värmning av t, ex. radiatorer och tappvarmvatten. Som värmekälla kan t. ex. utetuft, ytvatten eller ett jordlager fungera.

Olika kombinationer av värmekällor och distribulionsmedia är teoretiskt länkbara. Kombinationer såsom vatten-vatten, luft-vatten och mark-vatten har använts. Vid större anläggningar kan tillskottsenergi erhållas ur frånluften. Ett värmesystem baserat på värmepumpsteknik måste i regel kompletteras med någon form av titlsalsvärme under årets kallare dagar. Tillsats-värme erhålls vanligen genom elvärmare.

Värmepumptekniken är relativt vät utvecklad och värmepumpar har fått vidsträckt användning i andra länder med annat klimat och andra förutsättningar. Här i landet har de dock hittills använts i begränsad omfattning.

Den direkta solstrålningen mot jorden har en relativt hög genomsnittlig effekt vid markytan (ca 0,8 kW/m). Trots vårt nordliga läge som bl. a. medför en ogynnsam fördelning av solstrålningen mellan sommar och vinter är solstrålningen här inte nämnvärt mindre än i övriga Europa.

Den energi som solstrålningen medför kan lill en del termiskt tUlvaratas för uppvärmning av byggnader. Man kan härvid lata om passiva solvärmesyslem och om aktiva system.

Vid passiva system anpassas byggnaden, dess ytterväggar, fönster, slomelement elc. så alt solvärmen kan fångas och i viss mån tagras.

Vid aktiva system används särskilda s. k. sotfångare, varifrån solvärmen transporteras via ett transportmedium, vatten eller luft, till förbmknings-

Prop. 1977/78:76 202

stället eller till ett "värmetager", där värmen magasineras för senare användning. Man kan här tala om lokala sotvärmesystem avsedda endast för en byggnad och centrala sol värmesystem där värme till ftera byggnader lagras i ett större magasin. Generellt gälter att solfångarsystem kan komma till användning även för befintlig bebyggelse.

Möjligheterna att genom solenergi åstadkomma ett mera betydande bidrag till den svenska energibalansen är beroende av om värmeenergin kan lagras från sommar till vinter, s. k. säsongslagring.

En möjlig konsekvens av denna typ av solvärmeteknik är, att utvecklade former av solvärmeanvändning kan komma att minska behovet av energibesparande åtgärder i bebyggelsen, t varje fall kan en teknik byggd på säsongslagring och uppvärmning för husgrupper motivera andra byggnadstekniska lösningar än den teknik som baseras på soluppvärmning av enskilda hus. Omfattande forsknings- och försöksverksamhet krävs dock innan säkrare slutsatser kan dras om energiförsörjningsbidrag, planeringskonsekvenser och byggnadsteknik.

Tekniken för tillgodogörande av vindens rörelseenergi har under senare år utvecklats såväl i Sverige som i utlandet. Sådana anläggningar torde emellertid knappasl kunna få mera allmän användning inom områden med tätbebyggelse. I glesbygdsområden kan dock en sådan teknik möjligen få ökad användning. Det krävs dock omfattande forskningsinsatser och ytteriigare försöksverksamhet under de närmaste åren.

7.4 Besparingsmöjligheter

Vid beräkning av energisparmöjligheter i befintliga byggnader är det nödvändigt alt känna titt byggnadernas "energiegenskaper". Uppgifterna om bostädernas beskaffenhet är förhållandevis fullständiga. Däremoi är det sämre ställt med motsvarande uppgifterom lokaler och industrins byggnader. Planverket har därför i försia hand inriktat sina beräkningar på bosläder. De sparåtgärder som valts är desamma som redovisats tidigare i avsnitt 7.3 men med undantag av vissa enligt verket osäkra etter mindre effektiva åtgärder som inte har medtagits.

Vid beräkningen av energibesparingen har planverket antagit att antalet gradlimmar är 110 000°.

Kostnadskalkylerna har planverket baserat på genomsnittliga kostnader för åigärder som är knapphändigt preciserade såväl beträffande uiförande som material. Kostnaderna motsvarar enligl verket normalt entreprenadpris i mellersta Sverige, inklusive mervärdeskatt, och avser kostnadslägel i januari 1977.

I grundinvesteringen har verket medtagit kostnader för eventuellt rivningsarbete och dylika förberedelsearbeten, dock inte kostnad för föriorad hyresintäkt eller produktionsbortfall, om åtgärden medför alt byggnaden måsle utrymmas.

Prop. 1977/78:76

203

1 redovisningen av konsekvenserna har inte heller vissa indirekta följder av energisparåtgärderna diskuterats. Positiva sådana kan vara att tilläggsisolering ibland förbättrar ljudisoleringen mot utvändigt buller och att minskad energiproduktion ofla har gynnsamma miljöeffekter.

I följande tabeller redovisas planverkets sammanställning av bedömda sparmöjligheter, kostnadskonsekvenser etc. för småhus, flerbostadshus och övriga hus.

Tabell 7.6 Energibesparing och kostnadskonsekvenser för åtgärder i 100 000 lägenheter i småhus (planverkets rapport)

Nr Åtgärd

Livs- Tänkbar Netto- Investe-längd andel energi- ring

% bespa- miljarder

ring kr, GWh/år

1 Förbättrad drift och skötsel

2 I nj usteri ng oc h u nder hål I

2.1 Tätning mellan fönsterbåge och karm

2.2 Tätning mellan fönsterkarm och vägg

2.3 Trimning, ekonomisotning, byte av munstycke

2.4 Utbyte av oljebrännare

2.5 Inreglering av värmesystem

3. Förbättring av enkelt slag

3.1 Tätning mellan yttervägg och anslutande bjälklag och tvärvägg

3.2 Tätning av yttervägg i samband med omiapetsering eller ompuisning

3.3 Tilläggsisolering av vindsbjälklag på ovansidan med 200 mm mineralull, B-kvalitet

3.4 Tilläggsisolering av yttervägg inuti genom injektering med karbamid-skum

3.5 Tilläggsisolering i golvbjälklag inuti genom injektering med karbamid-skum

3.6 Installation av utetemperalurstyrd automatisk molorshunt (bör ske i samband med 2,5)

3.8 Drifttidsstyrning av värmesystem (bör ske i samband med 2.5 och 3.6)

3,10 Installation av radiatorlermostater (bör ske i samband med 2.5 och 3,6)

3.12 Isolering av rör och apparater (bör ske i samband med 2.5)

157

(redovisas inte här)

10	65	115	55
HB"	55	49	61
	40	92	80'
10	15	20	30
15	50	75	50
HB	35	61	59
HB	25	10	41

112

50	50	85
15	5	12
50	25	50
50	25	75

"HB = husets brukslid ''Kapitaliserad driftskostnad

Prop. 1977/78:76

204

Nr Åtgärd

Livs- Tänkbar Netto- Investe-längd andel energi- ring

% bespa- miljarder

ring kr,

GWh/år

4.10

4.11

4.12

4,15

4.16

4.23 4.29

4.30

4 Förbät t ring a v mera om fat-lande slag

4.1 Tilläggsisolering av vindsbjiilklag
med 200 mm mineralull. B-kval,
Upptagning och igenläggning av

golv. HB 7 21

4.2 Tilläggsisolering av vindsbjälklag in
vändigt med 95 mm mineralull, B-

kval. exkl, kostnad för ytskikt HB 6 12

4.4 Tilläggsisolering av yttervägg utvän
digt med 95 mm mineralull. A-kval.

exkl. fasadskikt HB 30 137

4.5 Tilläggsisolering av yttervägg invän
digt med 95 mm mineralull, A-kval.

exkl. invändig beklädnad HB 20 64

4.7 Tilläggsisolering av golvbjälklag med

100 mm mineralull. A-kval. exkl,

ytskikt HB 20 41

4.9 Tilläggsisolering av golvbjälklag på

undersidan med 100 mm mineralull.

A-kval, inkl, ny blindbotlen HB 5 4

Utbyte av befintligt 2-glasfönsler till

nytt 3-glasrönster HB 25 36

Utbyte av enkelglas till ny förseglad

ruta HB 10 15

Utbyte av yttre glas till ny förseglad

ruta i ny ytlerbäge HB 10 15

Ombyggnad från S- lill FTX-

sysiem' 20 45 180

Ombyggnad från F- till FTX-

system' 20 5 18

Anslutning till fjärrvärme 20 15 20

av värmepumputrusl-

Solvärmesystem för varmvattenbe
redning'' 15 50 100

Installation ning

5 50 350

48 270 152

247

540

60 225

640

1 250

■S =självdragsventilation

F = ventilation med fläktstyrda frånluftsflöden

FT = ventilation med fläktstyrda till- och frånluftsflöden

FTX = ventilation med fläktstyrda till- och frånluftsflöden samt värmeväxlare

'' Dessa åigärder bygger på en teknik som är relativt ny och med begränsade driftserfarenheter. De kommer sannolikl att under mitten av 1980-talel kunna medverka till att sänka landets behov av importbränsle. Värdena har inte adderats till övriga värden i denna tabell vid framräkning av totalbelopp för energibesparing.

Prop. 1977/78:76

205

Tabell 7.7 Energibesparing och kostnadskonsekvenser for åtgärder i 100 000 lägenheter i flerbostadshus (planverkets rapport)

Nr Aigärd

Livs- Tänkbar Netto- Investe-längd andel energi- ring

% bespa- miljarder

ring kr.

GWh/år

1 Förbätirad drift och skötsel

2 I nj usteri ng oc h underhål 1

2.1 Tätning mellan fönsterbåge och karm

2.2 Tätning mellan fönsierkarrn och vägg

2.3 Trimning, ekonomisotning, byte av munstycke

2.4 Utbyte av oljebrännare

2.5 Inreglering av värmesystem

2.6 Inreglering av luftflöden

3 Förbät t ri ng a v en kel t slag

3.1 Tätning mellan yttervägg och anslutande bjälklag och tvärvägg

3.2 Tätning av yttervägg i samband med omiapetsering eller ompuisning

3.3 Tilläggsisolering av vindsbjälklag på ovansidan med 200 mm mineralull, B-kval.

3.4 Tilläggsisolering av yttervägg inuti genom injektering med karbamid-skum

3.5 Tilläggsisolering i golvbjälklag inuti genom injektering med karbamid-skum

3.6 Installation av utetemperaturstyrd automatisk molorshunt (bör ske i samband med 2.5)

3.8 Drifttidsstyrning av värmesystem (bör ske i samband med 2.5 och 3.6)

3.10 Installation av radiatortermostater (bör ske i samband med 2.5 och 3.6)

3.11 Isolering av rör och apparater (bör ske i samband med 2,5)

4 Förbät t ri ng a v mera om fa t-
lande slag

4.1 Tilläggsisolering av vindsbjälklag med 200 mm mineralull, B-kval. Upptagning och igenläggning av golv

4.2 Tilläggsisolering av vindsbjälklag invändigt med 95 mm mineralull, B-kval. exkl. kosinad för ytskikt

(redovisas inte här)

HB"	75	86	41
HB	65	32	49
	35	35	9"
10	15	II	3
15	70	70	21
10	30	23	23
HB	15	17	14
HB	10	3	6

15	5	4	1
15	50	20	1
10	50	10	25
30	60	30	30

"HB = husets brukstid ''Kapitaliserad driftskostnad

Prop. 1977/78:76

206

Nr Åtgärd

Livs-	Tänkbar Netto- Invesle-
längd	andel energi- ring
	96 bespa- miljarder
	rmg
	GWh/år kr.

4.4 Tilläggsisolering av yttervägg utvändigt med 95 mm mineralull. A-kval. exkl. fasadskift

4.5 Tilläggsisolering av yttervägg invändigt med 95 mm mineralull, A-kval, exkl, invändig beklädnad

4,7 Tilläggsisolering av golvbjälklag med

100 mm mineralull. A-kval, exkl.

ytskikt 4.9 Tilläggsisolering av golvbjälklag på

undersidan med 100 mm mineralull.

A-kval. inkl. ny blindbotlen

4.10 Utbyte av befintligt 2-glasfönster till nyll 3-glasfönster

4.11 Utbyte av enkelglas till ny förseglad ruta

4.12 Uibyle av yttre glas lill ny förseglad ruta i ny ytterbåge

4.15 Ombyggnad från S- till FTX-system"

4.16 Ombyggnad från F-.till FTX-system"

4.17 Ombyggnad från FT- lill FTX-system'

4.22 Installation av individuell elmätning

4.23 Anslulning till fjärrvärme

4.26 Installation av individuell varmvattenmätare

4.27 Anslutning av värmepump lill F-system''

4.29 Solvärmesyslem för varmvattenberedning''

HB	1	1	3
HB	10	10	64
HB	10	10	38
HB	10	10	41
20	40	120	180
20	35	105	158
20	4	12	6
25	20	6	15
20	30	27	75
20	40	20	40
10	25	50	50
15	50	75	100

iS =självdragsventilation

F = ventilation med fläktstyrda frånluftsflöden

FT = ventilation med fläktstyrda till- och frånluftsflöden

FTX = ventilation med fläktstyrda till- och frånluftsflöden samt värmeväxlare

'' Dessa åtgärder bygger på en teknik som är relativt ny och med begränsade driftserfarenheter. De kommer sannolikt att under mitten av 1980-talel kunna medverka till att sänka landets behov av imporibränsle. Värdena har inte adderats lill övriga värden i denna tabell vid framräkning av totalbelopp för energibesparing.

Prop. 1977/78:76

207

Tabell 7.8 Energibesparing och kostnadskonsekvenser för åtgärder i lokaler och industrins byggnader (planverkets rapport)

Förbann ngsåtgärd

Tänkbar Neiio Invesie-

andel9é energi- ring

besparing miljarder

TWh/år kr

0.5

1,0

60	1,2	1
20	0,2	> 1-5
60	1,2
50	I.l /
30	0,5	0,5
40	2,5	3,0
35	2,9 N
20	0,5
20	0,4
20	0,4
10	0.1	. 4.1
35	0,8
45	0,5
60	0,3
60	0.3 /
de slag
30	3,5	5,0
30	3,5	10,0
30	4,4
10	0,4
5	0,5	• 8,3
20	0,6
15	0,3 /

2. Injustering och underhåll
Tätning i och kring fönster och dörrar '
Trimning, ekonomisotning och byte av
munstycke

Utbyte av oljebrännare Inreglering av värmesystem Injustering av luftbehandlingssyslem

3. Förbättring av enkell slag
Tätning av ytterväggar och tak
Tilläggsisolering av tak (vindsbjälklag)
Drifttidsstyrning av luftbehandlingssys
tem

Utbyte av Ijusartnaturer Installation av utelemperaturstyrd automatisk molorshunt Drifttidsstyrning av värmesystem Övergång från allmän till platsbelysning Installation av radialortermostater Drifttidsstyrning av varmvattencirkulation

Isolering av rör och apparater Installation av rökgasspjäll

4. Förbättring av mer omfattan
Tilläggsisolering av ytterväggar exkl.
fasadskikt

Tilläggsisolering av fönster eller utbyte till bätlre värmeisolerande fönster Ombyggnad från FT till FTX-system Installation av utrustning för återiuftsföring

Installation av utrustning för återvinning av kondensorvärme

Inkoppling av värmesystem på större ej helt utnyttjad panncentral samt till fjärrvärme Uppdelning av luftbehandlingssyslem

Planverkets bedömning av de totala besparingsmöjligheterna och kostnadskonsekvenserna för dessa åtgärder framgår av tabell 7.9. Med hänsyn till att effekten av olika åtgärder inle direkt kan adderas anser planverket att summan av bruttoenergibesparingarna skall reduceras med 15 96. Vid omräkningen mellan netto- och bruttoenergi har antagits att verkningsgraden för såväl småhus som fierbostadshus är 75 96.

Prop. 1977/78:76 208

Tabell 7.9 Sammanställning av energisparmöjligheter och kostnadskonsekvenser (planverkets rapport)

	Bruttoenergibesparing	Investeringskostnad
	i TWh/år	miljarder kr.
Bostäder	40	62
därav
Småhus	21	39
Flerbostadshus	19	23
Övriga hus	30	32
Solvärme- och värme-
pumpieknik	12	32
därav
Småhus	9	28
Flerbostadshus	3	4

Planverket har inte redovisat spareffekter av förbättrad drift och skötsel samt av en sänkning av rumstemperaturen. Effekten av dessa åtgärder torde till en del inkluderas i de besparingar som vissa av de tekniska åtgärderna medför, t. ex. injustering och användning av reglerutrustning. Vad gäller rumstemperaturen beräknasen sänkning a v den na med I "C i och för sig ge en minskning i tillförd uppvärmningsenergi av 5 96, Enligt verket torde småhusägarna redan i stor omfattning ha anpassat sig till en sparsam nivå på ca 20°C, 1 fierbostadshusen bör det emellertid vara möjligt att uppnå en temperatursänkning, förutsatt alt lämpliga injusterings-, regler- och tälningsåtgärder vidtas. För att uppnå denna spareffekt fordras emellertid omfattande informationsåtgärder samt överenskommelser mellan hyresmarknadens parter.

t angivna investeringar ingår ej kostnader för underhåll och skötsel. Planverket framhåller alt byggnadsiekniska och ventitationstekniska åtgärder skiljer sig åt när det gäller åtgärdens livslängd. Verket har emellertid inte i sin kostnadsanalys av åtgärderna tagit hänsyn till åigärdens livslängd. Slutligen framhåller planverket att de redovisade sparmöjligheterna kan åstadkommas med olika åtgärdstakt. I tio olika diagram visas exempel för småhus och flerbostadshus för olika kategorier av åtgärder och med olika åtgärdstakt.

7.4.1 Revideringar i planverkels slutliga rapport

Efter det planverket den 5 september 1977 till bostadsdepartementet överlämnade sin sluttiga rapport har verket under hand meddelat att vissa korrigeringar gjorts i rapporten. Dessa ändringar har överiämnals lill bostadsdepartementet med skrivelse den 24 november 1977 och avser följande åtgärder:

Prop. 1977/78:76 209

Energibesparing och kostnadskonsekvenser för åtgärder i lokaler och industrins byggnader.

Förbättring av enkelt slag. Tänkbar andel tittäggsisotering av tak (vindsbjälktag) skatt vara 50 96 (i stället för 40 96) Detta ger en nettoenergibesparing på 2,0 TWh/år (i slättet för 2,5 TWh/år.

Förbättring av mer omfattande slag. Vid titläggsisolering av ytterväggar exkl., fasadskikt skatt neltoenergibesparing vara 2,0 TWh/år (i stället för 3,5 TWh/år) med en investering på 4,0 miljarder kr. (i stället för 5,0 miljarder kr,). Vid tittäggsisotering av fonder etter utbyte titt bättre värmeisolerande fönster skatt nettoenergibesparingen vara 1,0 TWh/år (i stället för 3,5 TWh/år) med en investering på 4,0 miljarder kr, (i stället för 10,0 miljarder kr.).

Sammanställning av energisparmöjligheter och kostnadskonsekvenser

Investeringkostnader i bostäder skall vara 61 miljarder kr. varav 40 i småhus och 21 i fierbostadshus (i stället för 62 miljarder kr. totalt varav 39 i småhus och 23 i flerbostadshus). I övriga hus skall bruttoenergibesparingen vara 26 TWh/år (i stället för 30 TWh/år) samt investeringskostnaden 26 miljarder kr. (i stället för 32 miljarder kr,). Sot värme- och värmepumpteknik skall ha en investeringskostnad på 31 miljarder kr. (i stället för 32 miljarder kr.) varav i fierbostadshus 3 miljarder kr, (i stället för 4 miljarder kr.),

7.5 Förslag till åtgärder

7.5.1 Handtingstinjer för energisparande

Val av energisparåtgärder i de enskilda fallen bör baseras på en systematisk bedömning. Härvid måste hänsyn också tas titt vilka underhålls- och förbättringsåtgärder i övrigt som är befogade. Del är därför enligt planverket nödvändigt att planera genomförandel omsorgsfullt. Av väsentlig belydelse är givetvis också att åtgärdema genomförs på ett sakkunnigt och ändamålsenligt sätt.

Del handlingsprogram som verket skisserar innehåller följande, huvudmoment.

1. Energihushållningseffekterna uppnås genom en serie åtgärder av mindre genomgripande karaktär i form av punktinsatser hänföriiga till drifts-, injusterings-, underhålls- och enklare förbättringsåtgärder. Dessa kan kombineras på en mängd olika sätt och bör i möjlig mån inordnas i lämpliga "paket". Informaiion av handbokskaraktär och kursverksamhet riktad titt besiktningsmän och fastighetsägare bör genomföras.

2. De mer omfattande åtgärderna gälter förbättring av ytterväggar och fönster samt värmeåtervinning eller andra större ingrepp i inslatlatio-

14 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76 210

nerna, I de fall dessa åtgärder vidtas bör normalt även relevanta punktinsatser genomföras, så all en t o t a I i n s a t s för energisparande i byggnaden kommer titt stånd.

3. Ansträngningarna att åstadkomma en bättre energihushållning i den befinttiga bebyggelsen bör stödjas genom en kommunal energiplanering. Denna kan utgöra en del av det ansvar som lagts på kommunerna genom den nya lagstiftningen om kommunal energiplanering.

4. En kommunal service med besiktning och analys av byggnadernas energitekniska egenskaper som syfiar till att ge byggnadens ägare råd och rekommendationer om vilka åtgärder som bör vidlas bör byggas ut. Planverket förutsätter alt viss enklare injustering och trimning kan ske i samband med besiktningarna ungefär på det sätt som utvecklats inom den s, k, EPD-verksamheten,

5. Detta handlingsprogram - sorn i stor utsträckning bygger på frivillighet och stimulansinsatser - kommer att kräva en het rad förändringar av administrativa mtiner och kompletterande lagstiftningsåtgärder inom byggnads- och bosladsfinansieringslagstiftning etc.

7.5.2 Inrikining av energisparåtgärder 7.5.2,1 Fi na nsiel ll stöd

I rapporien beskrivs omfattningen av del befintliga energisparstödet, Verkei konstateraratt valet av åtgärder i de enskilda fallen liksom över huvud taget valet av hus som åtgärdas i förhållandevis ringa ulslräckning styrs av de myndighetersom ansvarar för stödverksamheten. Någon nämnvärd övergripande planering synes i allmänhet inte förekomma enligt verket. Preciserade villkor beträffande lämplig kombination av åtgärder finns inte angivna i reglerna för energisparstödet. Verket finner det därför osäkert om det stattiga slödel sätts in 1 lämplig omfattning och i välmotiverade avseenden i byggnadsbeståndet. Verket anser att detta är en brist och anför att det är angeläget att principerna för det stattiga finansiella stödet ses över och att tillämpningsregler utformas med sikte på att stödet skall ge god spareffekt.

Rapporten pekar också på den nedgång som skett i ombyggnadsverksamheten för bostäder sedan det s. k. iniiialstödet slopades. Stagnationen av ombyggnadsverksamheten under senare tid gälter företrädesvis flerbostadshusen och nedgången är mest märkbar i Stockholmsområdet, Orsaken härtill torde enligt verket framför allt vara alt de finansiella förutsättningarna saknas för en expansiv ombyggnadsverksamhet, delvis beroende på byggnadskostnadernas kraftiga ökning. Denna fråga måsle ägnas stor uppmärksamhet i den fortsatta planeringen av energisparåtgärderna.

Av tillgängliga uppgifterframgårall de energisparåtgärder som genomförts med statligt stöd i storleksordningen 0,35 miljarder kr. under budgetåret

Prop. 1977/78:76 . 211

1916111 har medfört en bruttoenergibesparing av ca 0,5 TWh/år (under föruisättning att de förbättrade egenskaperna vidmakthålls). Som en följd av beslut av riksdagen 1976/77 torde motsvarande bruttoenergispareffekt för budgetåret 1977/78 komma att uppgå till storieksordningen 1,0 TWh/år vid en medelsram av drygt 0,5 miljarder kr. Verket konstaterar att det alltså är förhållandevis begränsade sparresullal som uppnås med denna form av stödverksamhet och med den omfattning som verksamheten har för närvarande.

De nuvarande stödåtgärderna måste ökas väsentligt om de potentiella sparmöjligheter som föreligger enligt verkets beräkningar skall utnyttias under perioden fram till mitten av 1990-talet.

7,5.2.2 Tekniska punktinsatser

Många av punktinsatserna är enligt verket fastighetsekonomiskt motiverade - även i ett relativt kort tidsperspektiv. Men de besparingar som kan uppnås i de enskilda fallen är förhållandevis små i relation lill det insalta kapitalel. Dessutom kan genomförandel av åtgärderna ofla innebära ölägenheter för ägaren respektive nyttjaren av lägenheten eller lokalen.

Många fastighetsägare kan ändå ha ett aktivt iniresse och resurser för att planera och genomföra energisparåtgärder. Detta gäller bl. a. bostadskooperationen, de allmännyttiga bostadsföretagen och de slora privata bostadsförvaltningarna samt förvaltarna för en stor del av del lokalbeståndet, t, ex, statliga, kommunala och landslingskommunala byggnader, övriga förvatt-ningslokaleroch byggnader tillhörande företag med ordnad fastighetsförvaltning.

Verket pekar emellertid i sin rapport också på problemet med del splittrade ägandet av det äldre bostadsbeståndet. De äldre byggnaderna är i allmänhet i enskild ägo. För dessa ägare - ibland dödsbon - torde intresset att investera betydande belopp i fastigheterna och organisera hela den tekniska förbättringsprocessen vara litet oavsett om goda finansieringsvillkor ställs till förfogande. Drygt 50 % av lägenhetsbeståndet i flerbostadshus som har tillkommit före 1940 och drygl 30 96 av beståndet från 1940-1960 är i enskild ägo.

Om man enbari på frivillig väg vitt få en stor omfattning av energisparålgärder i byggnader så anser verket att det sannolikt fordras att bl. a, investeringskapital ställs till förfogande på ett enkelt sätt och att dess förräntning relateras till de blygsamma årskostnadsförändringar som blir åtgärdernas resultat.

Verket konstaterar att punktinsatsen "ändrad drift och skötsel" inom bostadsbeståndet förefaller att ge ringa effekt. Verket anser del emellertid rimligt att till denna kategori av åtgärder räkna exempelvis sänkning av inomhuslemperaturen, en ålgärd som ger stora besparingar. För att åstadkomma ett sådant konlinueriigt sparande genom en riktig drift och skötsel av

Prop. 1977/78:76 212

fastigheter fordras enligt verkets mening fortlöpande energisparkampanjer. Effekten av dessa kan också förstärkas genom att den ekonomiska besparingen direkt tillförs hushållen genom individuell mätning och debitering,

I punktinsatserna ingår vidaie injustering och underhåll samt enkla förbättringsåtgärder, I bostadsbeståndet bör sådana åtgärder vara aktuella och kunna ge besparingar i såväl gamla som nya småhus och flerbosladshus. En del av dem kan utföras snabbi i samband med en sakkunnig besiktning. Andra fordrar insatser av byggnads- och monteringsarbete, ofta baserade på en omsorgsfull projektering. Effektiviteten av motsvarande punktinsatser i det övriga byggnadsbeståndet är .svårare att beräkna. Avsevärda skillnader i energiegenskaper hos byggnader för samma ändamål, t. ex, skotor, förekommer emellertid. Verket anser det därmed klariagt att stora besparingar kan uppnås vid genomförande av lämpliga hushållningsåtgärder.

Enligt verket har många lokaler av hygieniska skäl en hög luftomsättning. Relativt enkla förbättringar av driftsrutiner m. m. kan därför enligt verket ge goda resultat. Dessutom är FT-system för ventilation ofta installerad i äldre lokaler. Därmed underiättas installation av såväl programstyrd reglerauto-matik som utrustning för värmeåtervinning. Verket föreslår därför att lokalbeståndel ägnas ökad uppmärksamhet när det gälter slatligl stöd till sparåtgärder,

7,5,2,3 Tekniska totalinsalser

Den mest karaktäristiska av de mer omfattande åtgärderna avser förbättring av klimatskärmen genom tilläggsisolering och tätning samt komplettering eller byte av fönster titt treglasfönster. Även en det installationsåtgärder räknar verket till denna grupp. Det kan gälla nya uppvärmnings- och ventilationssystem eller omfattande kompletteringar av sådana system, t. ex. genom installation av värmeålervinningsaggregat. När åtgärder av nämnda slag vidtas förutsattes att även alla relevanta punktinsatser genomförs, så alt man åstadkommer en totatinsats.

Förutsällningarna för alt göra en totatinsats är enligt verket störst i de äldre husen, framför allt när det gäller fierbostadshus. Erfarenheten har emellertid också visat att en totatinsats med fördel kan göras även i fråga om förhållandevis nya hus från 40- och 50-talen.

Många totalinsatser kommer emellertid att ske i samband med ombyggnad. En viss stagnation i ombyggnadsverksamheten kan emellertid konstateras. Verket framhåller alt delta är allvariigt inte enbart med hänsyn till dess betydelse för en förbätirad energihushållning. Det finns ett starkt opinionstryck för att bevara och utveckla den existerande byggnadsmiljön av sociala, ekonomiska och kulturella skäl.

Även från energisynpunkt måsle man notera att den äldre bebyggelsen främst i sina tyngre, bärande delar representerar en stor energiinveslering (eller vid nybyggnad ställer krav på stora energiinsatser för material och

Prop. 1911/18:76 213

byggande). Verket betonar att kraven på förbättring av egenskaperna hos den äldre bebyggelsen nu ökar. Det gäller ökad lillgänglighei för rörelsehindrade, förbättring av arbetsförhållanden vid avfallshantering, förbättrade hygieniska förhållanden i arbetslokaler etc.

Verket finner det angeläget att få titt slånd en översyn av ombyggnadsverksamhetens sociala, tekniska och finansiella problem snarast möjligt. Verket föreslårdärföratt en särskUd utredning tittsätts med uppgift att se över kraven på ombyggnadsverksamheten och att lägga fram förslag om förbättrade villkor för denna verksamhet. De myndigheter som är närmast berörda av uppgiften är enligt verkets uppfattning riksantikvarieämbetet, arbetarskyddsstyrelsen, bostadssiyrelsen och planverket.

Villkoren för en ombyggnad som möjliggör en förbättring i olika avseenden bör underlättas. 1 avvaktan på detta föreslår verket att utrymmet för ombyggnadsverksamheten ökas avsevärt och att de bidrag som nu utgår titt förbättrad energihushållning även anpassas till de större ombyggnadsobjektens finansieringsbehov.

Energisparåtgärder som vidtas i samband med ombyggnad är ekonomiskt fördelaktigare för fastighetsägaren än om motsvarande åtgärd skutte vidtagits utan samband med renovering. Minskningen av årskostnaden på grund av energisparåtgärderna torde enligt verket kunna bli av storleksordningen 700-800 kr, för ett småhus och 300-400 kr, för en lägenhet i flerbostadshus. Härav drar verket den slutsatsen att dessa åtgärder i allmänhet inte rimligen kan bäras av de besparingar i driftskostnader som kan göras. Fastighetsägarens ekonomiska bild kan emellertid te sig förmånligare om skatteeffekter, inflation och fastighetsmarknadens prisökningar samt möjligheter titt hyreshöjning räknas in. En prishöjning på energi förbättrar ytteriigare kalkylen även om denna omedelbart får återverkningar på byggkostnaderna. Verket rekommenderar att det finansiella utrymmet vidgas för utbyggnad av fjärrvärmeverk,

7.5.2,4 Generella förutsättningar och förstag

Vid val och genomförande av de tekniska sparåtgärderna måste åtgärderna kombineras på lämpligt sätt för att god effekt skatt erhållas. Även om vissa åtgärder inte bör berättiga till ekonomiskt stöd - t. ex. med hänsyn titt förutsedd mycket god lönsamhet - är det enligt verket motiverat att dessa åtgärder krävs som förutsättning föratt stöd skall utgå titt andra åtgärder. Ett sådant krav kan vara att drifts- och skötsetinstmktioner skall utarbetas samt att uppvärmnings- och ventilationssystem skall injusteras.

Verket föreslår vidare att de tekniska krav som ställs som villkor för statligt stöd i största möjliga utsträckning samordnas med motsvarande bestämmelser i SBN.

Många energisparålgärder kommer att genomföras i det äldre beståndet av byggnader. Bostäder och lokaler av detta slag svarar ofta för de lägre

Prop. 1977/78:76 214

hyresnivåerna och de boende etter tokatutnyttiarna tillhör inle sältan de svagare grupperna på bostadsmarknaden, Detärdärförenligl verkets mening särskilt angeläget att uppmärksamt följa sociala effekter av vidtagna tekniska åtgärder samt vidta erforderliga åtgärder för att undvika negativa konsekvenser.

Verket pekar också på den effekt som utformningen av bränsleklausulerna kan ha och finner det därför angeläget att heta systemet rörande bränstektausuler blir föremål för en översyn.

En det tekniska sparåtgärder kommer att påverka byggnadernas fasader och inredning. Verket pekar här på vikten av att man vid planering och genomförande av sådana åtgärder tar hänsyn till bevarande av kulturhistoriska värden i den befintliga bebyggelsen.

Verket pekar slutligen på behovet av hyresgästinflytande även i energi-sparsammanhang.

7.5.3 Planering av energisparålgärder

Genom bred information samt lämplig stimulering i form av lån och/eller bidrag bör fastigheternas ägare kunna intresseras för att ta initiativ titt planering och genomförande av sparåtgärder. Även ändringar i byggnadslagstiftningen erfordras i viss omfattning. Planverket anser det därför motiverat att samhället, främst genom kommunema, medverkar till att sådana initiativ till energisparåtgärder tas som eljesi inte skutte aktualiseras samt att en viss planläggning kommer till slånd i syfte att främja en ändamålsenlig och effektiv energihushållning.

Verket pekar på att kommunerna redan i dag har stort ansvar för energifrågorna. Kommunerna skall enligt 9 § BS i sin planering ta tillbörlig hänsyn titt energihushållningens behov. Vidare har kommunerna att upprätta bostadsbyggnads- och bostadssaneringsprogram, som redovisar kommunernas handlingsprogram för bostadsförsörjningen och ombyggnadsverksamheten.

Genom tagen om kommunal energiplanering (SFS 1977:439) har kommunerna ålagts att "i sin planering främja hushållning med energi". Detta planeringsansvar kommer att medföra behov av starkare integrering mellan de olika planeringsaktiviteler sorn kommunerna bedriver. 1 avsaknad av tillämpningsregler för hur begreppet "i sin planering" skall tydas, är det enligl verkels bedömning troligt alt den nya lagen i första hand kommer all tillämpas på nybebyggelse inom kommunerna. Enligt planverkets uppfattning är det emellertid motiverat alt kiavel även tillämpas på befintUg bebyggelse. Det bör därför ankoinma på kommunema att ta initiativ lill åtgärder av olika slag och medverka till att dessa genomförs.

Planverket föreslår nu att en komplettering sker i syfte alt göra tagen om kommunal energiplanering direkt tillämplig inte endasl när del gäller att förse byggnaderna med energi utan även i fråga om åtgärder för att spara energi i

Prop. 1977/78:76 215

byggnaderna. Lagen bör sålunda enligt verkets mening byggas ut så att kommunerna åläggs att medverka till att energisparpropgram för befintlig bebyggelse kommer till stånd. Kommunerna bör enligt verket ansvara för genomförandet av dessa program genom att ge information till fastighetsägarna och tillhandahålla en god administrativ och teknisk service vid genomförandet av sparåtgärderna.

Verket förutsätteratt redan en första, brett upplagd, informationskampanj i kommunerna utgör ett tillräckligt incitament för många fastighetsägare att undersöka möjligheten och nyttan av att vidta energisparande åigärder på sina fastigheter. Kommunerna bör då ha en god beredskap för att möta anspråken på snabb och smidig service. Fastighetsägare som förvaltar större bebyggelsegrupper, såsom bostadsrättsföreningar och stora kommunala och enskilda fastighetsförvaltningar, bör enligt verket själva kunna upprätta energisparprogram. Efter översiktlig bedömning av kommunen bör dessa objekt kunna färdigprojekteras och utmynna i ansökning om lån, bidrag och byggnadslov. Personer som endast äger ett hus behöver mer hjälp och bör få tillgång till besiktningsservice samt hjälp med förstag titt lämpliga åtgärder. Det är också angeläget att deras ärenden prövas ulan onödiga dröjsmål.

För fastigheter, där inte ägaren spontant tar initiativ titt åtgärder efter en första informationskampanj, bör kommunerna ta initiativ till upprättande av energisparprogram. För att kommunerna härvid skall kunna göra riktiga prioriteringar anser planverket att en översikttig inventering av bebyggelsen från energihushållningssynpunkl bör genomföras. En sådan översiktlig planering bör enligt verket lämpligen inriktas på att grovt angelägenhetsgra-dera bebyggelsen för energisparinsatser. Verket anser att ett stegvis genomförande i första hand bör inkludera flerbostadshus, därefter småhus, och slutligen lokaler och industrins byggnader. Inom dessa kalegorier av bebyggelse bör en indelning av byggnaderna i ålders- och konstruktions-grupper vara ändamålsenlig.

Om genomförandet av energisparinsatserna sker i den ordning verket föreslagit överensstämmer det första steget i stort setl med den kommunala saneringsplaneringen. En koncentration av kommunernas insatser till olika steg böräven medverka till att tillgängliga resurser utnyttias på ett rationellt sätl, och att erfarenheter från genomförandet snabbt kan utnyttias.

Verket betonar den mångfald av uppgifter som kommunen redan har och som är av intresse för energibesparingen i den befintliga bebyggelsen. Dessa uppgifter har erhållits genom olika slag av inventeringar och finns lillgängliga i bl. a. byggnadsnämndernas arkiv och kan i många fatt utgöra underiag fören översiktlig sammanställning rörande olika bebyggelseområden och bebyggelsens egenskaper från energihushållningssynpunkl. På basis härav och eventuellt av en översiktlig utvändig besiktning bör kommunerna enligt planverket kunna informera fastighetsägarna och stimulera dem lill fortsatta planeringsinsatser - självständigt eller genom samverkan med kommunens organ. På så sätl, och eventuellt efter kompletterande enkät, skulle ett relalivi

Prop. 1977/78:76 216

gott underlag kunna komma fram för kommunens energisparprogram. Därigenom skulle det också bli möjligt att redovisa förslag till ramar för del statliga stödet till energisparåtgärder inom kommunen.

Det bör enligt verkei ankomma på planverket att i samråd med bostadsstyrelsen, statens industriverk och Kommunförbundet utarbeta råd och anvisningar rörande metodik, planeringsunderlag och värderingsprinciper m, m. för den kommunala planeringen av energihushållningsålgärder i befintlig bebyggelse.

Kommunernas medverkan i planeringen av energihushållningsålgärder bör stimuleras genom att bidrag kan utgå enligt liknande principer som nu gäller för stöd till kommunal översiktsplanering. Planverket bedömer preliminärt att ell belopp av 10 miljoner kronor per år bör ställas till förfogande under de närmaste tre budgetåren.

7.5.4 Kommunal service och lillsyn rörande energisparåtgärder

7.5.4.1 Energifrågornas hantering i kommunerna

Verket beskriver inledningsvis den splittrade hantering som i dag sker av energisparärenden.

Ansökningai om energisparstöd preliminärprövas av kommunernas förmedlingsorgan enligt energisparförordningen. Kommunen vidarebefordrar ansökningshandlingarna till länsbostadsnämnden, där slutlig beräkning av låne- och bidragsbelopp görs, och beslut fattas. Den sökande meddelas beslutet från länsbostadsnämnden.

Ansökningar om byggnadslov för energisparåtgärder som är byggnadslovsplikliga prövas av kommunens byggnadsnämnd. De flesta ärenden som rör energisparåtgärder beslutas av tiänsteman hos nämnden på delegation från nämnden.

Samordningen av de båda ansökningsförfarandena hämmas av att ärendena skall handläggas av två olika kommunala förvallningar och av att låne-och bidragsärendena skall slutligt prövas hos länsbostadsnämnden.

I och med att förmedlingsorganets tekniska prövning även skall omfatta en rimlighetsbedömning av befintliga konstruktioner fordras ofta en förbesiktning av sakkunnig personal. Då dessutom inte alla energisparåtgärder fordrar byggnadslov, utförs ofta den tekniska prövningen hos förmedlingsorganet av dess egna tekniker. Detta innebär att samma byggnad kan omfattas av teknisk prövning hos två olika organ i kommunen.

Enligt planverket så handläggs i mindre kommuner ofta den lekniska prövningen av låne- och bidragsärenden av byggnadsnämndens personal (kommunalingenjörer eller moisvarande). Bortsett från de ölägenheter som orsakats av att personalresurserna ej varit lillräckliga, lorde den integrering av byggnadslovs- och tåneprövningen som förekommer i vissa kommuner ha

Prop. 1977/78:76 217

inneburit en relativt snabb och smidig handläggning inom kommunen.

Planverket anser del dessutom lämpligt att handläggning av ärenden rörande lån och/eller bidrag till energisparålgärder decentraliseras lilt kommunerna, som alltså bör kunna lämna slutligt besked om statligt lån och bidrag. Kommunerna bör därför disponera erforderiiga ekonomiska ramar vilka titldelas kommunerna av statsmakterna på basis av bedömningar vid översiktliga inventeringar. Det är vidare enligt verket lämpligt, att dessa ärenden i största möjliga utsträckning integreras med prövningen enligt byggnadslagstiftningen inom kommunen. Enligt verkels bedömning boren förvattning härvid vara huvudansvarig för ärendena. Byggnadsnämnden bör enligt verkets mening vara "huvudmyndighet" för energisparärendena.

7,5,4,2 Besiktning och tillsyn

Verket skiljer i sin genomgång på begreppen förbesiklning, tillsyn och slutbesiktning.

Angående förbesiktning anser verket att kommunerna bör tilthandahåtla service för besiktning och analys av byggnaders energitekniska tillstånd. Kommunen bör kunna anvisa fastighetsägarna lämpliga personer som kan besiktiga fastighetert)a.

På besiktningsman måste ställas stora krav beiräffande teknisk sakkunskap, både vad avser olika konstruktioner och olika åtgärders effekter på dessa. Besiktningsmannens bedömningar måste vidare vara konsekventa. Till sin hjälp skall han därför ha centralt uppgjorda besiktningsmallar, checklistor, där relevanta besiktningspunkler, med besiktningsaspekter, är förtecknade. Besiktningsmanarna utformas lämpligen i några olika versioner, t. ex, fören- och tvåbostadshus, för radhusgmpper med värmecentral och för flerfamiljshus samt för övriga lokaler och för större värmecentraler.

De tekniskt sakkunniga för besiktningsverksamheten torde behöva hämtas såväl från kommunen som från fastighetsförvaltningar och konsult-ledet. De kategorier av tekniker som efter lämplig tiltäggsutbildning bör kunna utföra besiktningsuppgifterna är enligt verkei byggnadsinspektörer vid kommunernas byggnadsnämnder, fastighetsingenjörer vid kommunernas fastighetsförvaltningar, skorstensfejarmästare, ingenjörer vid kommunala och enskilda fastighetsförvaltningar samt konsulter.

Verket diskuierar också möjligheten att låta byggnadsinspektörerna utföra förbesiktningen och anför att deras huvudsakliga arbetsuppgift är att utföra kontroll, besiktningar m. m. inom byggnadslagstiftningens ram. Då här aktuell besiktningsverksamhet i princip skatt vara ekonomiskt självbärande, bör dock enligt verket möjUghet finnas att tåla byggnadsinspektörer på deltid utföra dessa besiktningar. Något jävshinder för denna verksamhet torde inte heller behöva uppstå.

Verket diskuterar vidare möjligheten och behovet av tillsyn över de arbeten, för vilka lån och bidrag beviljats, och pekar på problemet att få tillsyn

Prop. 1977/78:76 218

över åtgärder som inte är byggnadslovspliktiga och för vilka ansvarig arbetsledare således inte behöver utses.

Verket anser därför att åtgärder .som är väsentliga från energisparsynpunkt i möjlig mån bör vara byggnadslovspliktiga. För alla åtgärder fordras dock inte byggnadslov, inte ens om de ger avsevärd energispareffekt. Detta kan vara åtgärder av enkel art, som kan utföras av de boende (fastighetsägarna) själva, ofta utan stattiga lån eller bidrag, och de berör inte någon annan än fastighetsägaren och brukaren. Exempel på sådana åtgärder är invändiga isoterings- och tätningsarbeten. Injusteringsåtgärder i värme- och ventilationssystem kan även räknas till denna kategori åtgärder.

Vissa icke byggnadslovsplikliga åtgärder är dock av så väsentlig belydelse att det är angelägel alt i den mån sådana arbeten utförs med samhälleligt ekonomiskt stöd, eller i kombination med åtgärder för vilka sådani stöd utgår, tillsyn av arbetena utförs i tillräcklig omfattning. Verket anser det därför angeläget att ansvarig person på arbetsplatsen utses om åtgärderna finansieras med statligt stöd. Exempelvis skutte för arbeten av injusteringskaraktär denna person tillse att intyg från den som utfört injusteringen redovisades för den kommunala myndigheten. Planverket föreslår att beslämmelser med denna innebörd införs i energisparförordningen.

Planverket för ett resonemang om vilka risker samhället bör vara berett att ta i frågan om vilken effekt en viss energibesparande ålgärd fått. En stor kontrollinsats kan således enligt verkels mening lättare accepteras vid stora projekt. Detta skulle kunna innebära, att kontroltinsatsen borde vara liten för mindre omfattande arbeten. Här bör ansvarige arbetsledarens tillsyn och "stutdeklaration" då arbetena avslutats vara lillfyllesl. För mer omfattande åtgärder skulle övervakningen vara större genom att även obligatoriska besiktningar av kommunal personat, företrädesvis i formen av slutbesiktning, skulle ulföras.

Verket förutsätter att närmare råd och anvisningar beträffande besiktnings- och tillsynsverksamheten utarbetas i samråd mellan planverket, bostadsstyrelsen och Kommunförbundet.

Liksom i fråga om den översiktliga kommunala energihushåltningsplane-ringen bör statligt ekonomiskt stöd utgå lilt kommunerna för att erforderliga resurser för besiktningsverksamheten skatt kunna skapas. Främsl bör detta ske genom att utbildnings- och informationsverksamheten för besiktningsmännen bekostas av statsmedel. Vidare anser verkei alt man böröverväga att göra kostnaden för besiklning av faslighet lånegrundande enligt vissa schablonregler.

7.5.5 Information och utbUdning

Planverket vill understryka nödvändigheten av fortsatt upplysnings- och informationsverksamhet så all alla i samhället aktivt medverkar till att möjligheterna alt spara energi tillvaratas. Informationen bör gälla hur

Prop. 1977/78:76 219

"energistatus" hos en enskild byggnad skall kunna konstateras, vilka åtgärder som lämpligen bör vidtas och hur åtgärderna skall genomföras. Verket påpekar att det ofta krävs noggranna överväganden för att få fram goda resultat, särskilt när det gäller gamla byggnader, t, ex. för alt undvika negativa följder för byggnadens tekniska funktion och för den inre och yttre miljön. Kunskap om äldre material och arbetsmetoder kan också krävas för åtgärder i kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Planverket avser att ta initiativ titt en särskild skrift av handbokskaraklär. Skriften som skall diskuteras i kontakt med berörda parter kommer att baseras på det föreliggande rapportmaterialet och skall rikta sig främst till: besiktningsmän, förmän och arbetsledare inom byggnads- och installationsbranscherna, hantverkare inom facken snickeri, isolering och installation samt driftspersonal och skorslensfejare.

För studiecirkelsverksamhel bland husägare och brukare finns f. n, vissl studiematerial men av varierande kvalitet. Planverket avser att medverka lill att detta studiematerial kan revideras och kompletteras, bl. a. med uppgifter från verkets slutrapport.

För besiktningspersonaten krävs en mer djupgående utbildning såväl för vidareutbildning som för nyrekrytering av sådan personat.

De två sakområden som en fullsländig besiktning av en byggnad grovt skall omfatta är byggnadsteknik och VVS-teknik, Planverket anser att del lorde vara lämpligt att besiktning av småhus och de fiesta flerfamiljshus och byggnader med motsvarande teknisk kvalitet utförs av e n person med tillräcklig kunskap på de båda områdena. För slörre lokaler, byggnader med komplicerade lekniska system, större värmecentraler etc. bör besiktningen utföras av flera olika besiktningsmän med specialkunskaper på olika områden. Uppdelning av besiktningsuppgifterna på besiktningsmän med olika specialkompetenser inom det VVS-tekniska området kan givetvis också bli erforderiig för mera avancerade anläggningar.

Totalt är tillgången på besiktningsmän, inte minst på den VVS-tekniska sidan, mycket liten. För att besiktningsmän med erforderliga kunskaper skall finnas att tillgå i tillräcktig utsträckning, måste därfören relativt omfattande utbildningsverksamhet anordnas.

Tidigare har konstaterats att stora och lönsamma energibesparingar kan göras genom relativt enkla inregleringsålgärder av befintliga värmeinslalta-tioner. Utbildning av personat härför och praktiska åtgärder för genomförandet har startat, men det är enligt planverkets mening angeläget alt ytteriigare stimulera husägare och förvaltare till att snarast vidta energisparåtgärder. Tillgången på personal som kan utföra sådana åtgärder på ett riktigt sätl är emellertid myckel begränsad. Det är därför nödvändigl alt öka utbildningsverksamheten inom denna gren. Förutsättningarna för att så skatt kunna ske är goda, eftersom lämpliga kurser redan torde finnas förberedda, t. ex. hos SIFU, Planverket förordar därför att denna utbildningsverksamhet prioriteras.

Prop. 1977/78:76 220

Inför den ökade aktiviteten för att åstadkomma bättre energihushållning måste kunskaperna förmedlas effektivt. Delta bör ske främst genom att de normala utbildningsvägarna ger en grundläggande utbildning, som senare under yrkesutövningen fortlöpande kan kompletteras i samband med praktiskt arbete samt fördjupas genom vidare- och påbyggnadsutbildning. Dessutom betonar verket vikten av samverkan mellan utbildningsinsatserna för dem som är verksamma inom byggnads- och VVS-facken,

Även vikten av vidareutbildning av byggnadsnämndernas yänstemän och ansvariga arbetsledare betonas.

Planverket föreslår alt en utredning tillsätts med uppgifl att kartlägga de möjligheter till utbildning som f n. finns. 1 uppdraget bör även ingå att bedöma i vad mån utbildningen ger den kunskap, som är nödvändig i den nya, speciella situationen med krav på förbättringsåtgärder och ombyggnader i befintlig bebyggelse i syfte att spara energi och att förbälira bebyggelsens egenskaper i övrigt. Vidare bör riktlinjer för hur läroplaner bör se ut arbetas fram i samråd med berörda skolmyndigheter och organ, såväl för den regelmässiga utbildningen som för utvidgning och påbyggnad av tidigare erhållen utbildning. Planverket är berett att ta på sig ovannämnda utredningsuppdrag samt föreslår att regeringen beslutar om disposition av medel för en sådan utredning.

7.5.6 Författningsändringar m. m.

Planverket föreslår vissa ändringar i såväl byggnadsstadgans regler om krav på byggnader som dess regler om byggnadslov och tillsyn.

7.5.6.1 Krav på byggnader

Planverket förestår i likhet med vad verket gjorde i den preliminära rapporien att 48 a, 49 och 50 Si? BS kompletteras i vissa avseenden, (Se avsnitt 5.6)

Planverket framhåller att det av ekonomiska skäl och med hänsyn till byggnadernas nyttjare i allmänhel torde vara angeläget att olika slag av byggnadsåtgärder i befintliga byggnader utförs vid ett och samma tillfälle. Enligt verket bör därför brister som avser energihushållningen normalt helst undanröjas i samband med att andra ändringsarbeten utförs. Verket föreslår av den anledningen att 48 a ij andra stycket och 49 !; BS kompletteras så all kravet på god energihushållning i skälig omfattning beaktas vid dessa ändringsarbeten.

Planverket lar också upp panninspektionsulredningens förstag (jfr. avsnitl 3) att 50 i; BS skall kompletteras så alt skyldighet föreligger alt underhålla eldningsantäggningar, Verkei påpekar att delta förslag tillstyrkts av ett fiertal remissinstanser samt att en del av dessa anser att en sådan skyldighet bör omfalta inte enbart själva pannan utan även uppvärmningssystemet i sin

Prop. 1977/78:76 221

helhet,dock inte i fråga om småhus. Planverket konstateraratt ett ytterligare steg beträffande utvidgning av underhållsskyldighet skutte kunna vara att 50 S kompletteras med ett generellt krav att byggnad skall underhållas så att försämrad energihushållning inte uppkommer. Ett sådant krav skulle göra del möjligt att ålägga fastighetsägare att se litl att installationer och klimatskärm fungerar på ett avsett sätt även från energisparsynpunkt. Verket anför titt detta att ett sådant krav till en bönan får begränsad räckvidd, eftersom instaltationer och klimatskärm inte behöver ges högre kvalitet än som var fallet när huset byggdes. Verket framhåller dock att kravet på längre sikt blir av väsentligt större betydelse i och med att byggnader uppförs enligt den nya bestämmelsen i 44 a ij BS, som medför att skärpta krav på byggnaders täthet och på uppvärmnings-, ventilations- och vatleninstalta-tioner skall tillämpas. Planverket påpekar att flera av dessa anordningar måste bli föremål för en fortlöpande skötsel samt vid behov justeras och underhållas för att ge avsedd energispareffekt. Verket föreslår därför att 50 fj kompletteras med bestämmelser om att byggnad skall underhållas så att försämrad energihushållning inte uppkommer.

Planverket anser i likhet med vad som framfördes i den preliminära rapporten att de förestagna ändringarna av 48 a, 49 och 50 SS BS inte är tillräckliga om befintlig bebyggelse i större omfattning skatt sättas i ett sådani skick att den uppfyller skäliga anspråk på god energihushållning, i varje fall inte om denna förbättring skall uppnås förhållandevis snabbt enligt en fastlagd tidplan och med prioritering av vissa åtgärder. Det kan därför, enligt verket, finnas fog för att riksdagen genom en ramföreskrift ger regeringen fullmakt att bestämma att byggnader med bristfälliga egenskaper från energisparsynpunkt skall förbättras i vissa angivna avseenden och i sådan omfattning att byggnaderna uppfyller skäliga anspråk på god energihushållning. Planverket anför att det för ändamålet fordras en föreskrift med retroaktiv verkan som bör införas i byggnadsstadgan (50 a §) eller i den nya byggnadslagen. Enligt verket bör den nya bestämmelsen medföra möjlighet till föreläggande att vidla sådana åtgärder som anses nödvändiga för att tillgodose skäliga krav på god energihushållning om inte ägaren före viss tidpunkt har genomfört erforderiiga åigärder.

Planverket anför vidare att tillämpningsbestämmelser i SBN till de föreslagna ändringarna i 48 a och 49 tjij BS torde kunna tas fram på grundval av slutrapporten och de remissyttranden och uiredningar som initierats av planverkets preliminära rapport. Tillämpningsbestämmelserna torde dock enligt verket inte kunna föreligga förrän tidigast 1978-07-01, Beträffande det förestagna underhåttskravet anser verket att tillämpningsbeslämmelser efter hand bör kunna utarbetas i anslutning till nybyggnadsbestämmelserna och bestämmelserna som rör ombyggnad och annan ändring av byggnad. Verket anser det vara mest angeläget att ta fram bestämmelser som gälter skötsel och underhåll av uppvärmnings- och vissa ventitationsinstallationer. Enligt verkets mening bör därför arbetet bedrivas i två etapper, varvid målet bör vara

Prop. 1977/78:76 222

att den första etappen avslulas under år 1978 och den andra under år 1979,

En bestämmelse om att husägare skall vara skyldig att vidta vissa förbättringar av byggnad ulan samband med på eget initiativ planerad ombyggnad eller annan ändring, fordrar enligt verket en mer ingående ulredning innan den kan sättas i kraft. Verket anser att kompletterande regler lill en sådan ramföreskrifl i form av en regeringsförordning och tillämpnings-bestämmelser i SBN inte torde kunna föreligga förrän i början av år 1980. En ramföreskrift enligt förslaget bör därför enligt verkei inte träda i kraft förrän 1981-01-01.

Planverket har i sina förslag lill ändringar i BS, liksom i förslaget i den preliminära rapporten, använt uttrycket energihushållning i stället för värmehushållning, som för närvarande används i 44 a ij. Verket anserattdet mer generella ultrycket energihushållning bör införas i 44 a ij.

7.5.6,2 Byggnadslovsskyldighet

Planverket anför i slutrapporten att det, med hänsyn titt bestämmelsen i 44 a § BS att byggnad skall anordnas så att god värmehushållning möjliggörs, ter sig naturligt alt reglerna om byggnadslov i 54 ij BS förtydligas på vissa punkter, så att åtgärder syftande till god energihushållning prövas efter ansökan om byggnadslov. Enligt verket gäller detta främst i fråga om väsentlig förändring av isotering av ytterväggar samt i fråga om anordnande av etter väsenilig ändring av värme- och ventitationsinstallationer.

I fråga om tiltäggsisolering av yttervägg framhåller planverket att isoleringen kan förändra temperatur- och fuklförhåltandena i väggen, både i de falt isoteringen placeras invändigt och då den placeras utvändigt. Utvändig titläggsisolering innebär också all ett nytt fasadskikt måste anbringas. Detta medför, enligt verket, i en del fall att krav på bärförmåga och beständighet hos upplags- och infästningsanordningar måste särskilt uppmärksammas. Om tilläggsisolering anbringas utanpå ett ventilerat fasadskikt måsle vidare behovei av särskilda åtgärder beaktas för att isoleringen skall ge avsedd effekt. Verket påpekar också att byte av fasadmaterial kan medföra väsentliga förändringar i stadsbilden. Planverket framhåller vidare att utvändiga åigärder som vidtas på fasader i tomtgräns kan innebära inirång på tomt- etter gatumark och vålla grannelagsrättsliga problem. Utvändig tilläggsisolering kan också medföra att byggnadens yttre mått kommer att något överstiga vad fastställda planer medger eller leda till att byggnaden kommer att strida mol vad som är föreskrivet i 39 § BS, Planverket anför att de angivna konsekvenserna av energibesparingsåtgärder på fasader motiverar en precisering i BS så att det klart uttalas att byggnadslovskrav gäller för sådana åtgärder. Byggnadslovskravet bör enligt verket avse mera väsentliga värmeisoleringsåtgärder på ytterväggar.

När det gäller installationer för uppvärmning och ventilation framhåller

Prop.1977/78:76 223

planverket att utformningen av dessa har stor betydelse för att åstadkomma och upprätthålla ett lillfredssställande inomhusklimat i en byggnad samt att begränsa byggnadens energiförbrukning. Verket anför vidare att installationer måste utformas så att kravet på säkerhet och hygien tillgodoses. I syfte att möjliggöra god energihushållning har verket i SBN infört ett antal föreskrifter rörande instaltationers utformning. Vid uppförande av ny byggnad samt ändring av byggnad som är hänföriig lill nybyggnad omfatiar byggnadslovsgranskningen även instaltationer för uppvärmning och ventilation. Vid andra ändringar av befintliga byggnader är del däremoi inle alltid krav på byggnadslov. Planverket anför att gällande bestämmelser möjliggör att ett värmesystem kan nyinstalleras, ändras eller bytas i befintlig bebyggelse utan att ärendet regelmässigt blir föremål för byggnadstovsprövning. Däremot medför, enligt verket, nyinstallation eller ändring av ventilationssystem som regel att byggnadslovsprövning aktualiseras. Planverket framför som sin uppfattning att det är motiverat att anordnande av och väsentliga ändringar av installation för uppvärmning och för ventilation generellt prövas, främst med hänsyn till angelägenheten av god energihushållning. Verket anser att en sådan prövning ärsärskilt angelägen i samband med sådan ändring som även innefattar övergång titt nytt uppvärmningssystem eller byte av energislag. Detta gäller exempelvis vid anordnande av uppvärmningssystem där jordvärme, vindenergi eller solenergi avses komma titt användning. Planverket anför också att det med hänsyn till arbetet med kommunal energiplanering torde vara önskvärt att sådana frågor prövas som kan påverka energiplaneringen i kommunen.

Planverket föreslår en komplettering av gällande byggnadsstadga med krav på byggnadslov för anordnande av och ändring i uppvärmningsinstaltation saml veniilationsinslatlation och hänvisar därvid till angelägenheten av att ett lillfredsslällande inomhusklimat och god energihushållning kan åstadkommas även i befintlig bebyggelse. Byggnadslovskravet bör enligt verket ulformas så att det endast gäller mera väsentlig ändring av installation.

7.5,6,3 Tillsyn och besiktning

Planverket påpekar att ansvarel för att tekniska energisparåtgärder i befintlig bebyggelse utförs på ett ändamålsenligt och tiltföriitligt sätt primärt faller på fastighetsägaren. Del är därför, enligt planverket, angeläget att fastighetsägaren anlitarerforderlig sakkunskap förarbetet om detta inte är av sådan arl att han själv är tillräckligt sakkunnig. Svårighetsgraden på energisparålgärder varierar naturligtvis mycket. Komplicerade och omfattande åtgärder bör, enligt planverket, norrnalt yara byggnadslovspliktiga. Planverket framhåller att de mera komplicerade åtgärderna vanligen är relativt kostnadskrävande och har betydelse från fastighelsekonornisk synpunkt. De påverkar därför boendekostnaderna och verket anför alt kostnaderna i vart fall i fråga om hyreshus kan drabba personer som själva har förhållandevis

Prop. 1977/78:76 224

små möjligheter att direkt påverka åtgärderna.

Planverket anför vidare att samhället också har anledning att intressera sig för effekten och lönsamheten av energiförbättringsåtgärder om dessa genomförs med statligt stöd i form av lån och bidrag. Även om staten inte skutte vara engagerad i finansieringen av åtgärderna menar planverket att samhället kan ha intresse av att material- och arbetsresurser används på ett ändamålsenligt sätt. Mot den här bakgrunden anför planverket att det finns anledning för samhället alt öva viss tillsyn över mera väsentliga åtgärder som vidtas för att spara energi i det befintliga byggnadsbeståndet.

I de fall energisparåtgärderna underkastas byggnadslovsskyldighet utövas tillsynen på det sätl som föreskrivs i byggnadsstadgans regler om byggnadsarbete och tillsyn av sådant arbete (60-64 §§), dvs. dets genom fortlöpande ledning och tillsyn av en ansvarig arbetsledare med särskilda kvalifikationer, dels genom stickprovskontroll och vissa besiktningar av byggnadsnämnden. Beträffande sådana åtgärder som inte är byggnadslovspliktiga föreligger inte något krav att utse ansvarig arbetsledare och inte heller någon skyldighet för byggnadsnämnden att utöva tillsyn över arbetet. Planverket anmärker att förhållandevis många förbättringsåtgärder kan utföras utan byggnadslov och framhåller att det även i dessa fall får anses rimligt att genomförandet av mera komplicerade tekniska åtgärder sker under ledning av en fackman med erforderiiga kvalifikationer. Verket menar att det i dessa falt kan finnas anledning att kräva att den som svarar för ledningen av arbetet påtar sig motsvarande ansvar som en ansvarig arbetsledare enligt 61 § BS.

Planverket föreslår att en ny bestämmelse införs i 61 § t mom. BS. Bestämmelsen bör, enligt verket, innebära att även om byggnadslov inle erfordras för ändringsarbete så skall ansvarig arbetsledare utses om arbetet avsevärt påverkar energihushållningen. Till sådana arbeten börenligt verket räknas exempelvis sådan inte byggnadslovspliktig ändring eller komplettering av byggnads instattalion för uppvärmning, för ventilation eller för tappvarmvatten, vilken avsevärt kan påverka byggnadens energihushållning. Verket menar att kravet på ansvarig arbetsledare inte bör medföra något nämnvärt ökat besvär vare sig för fastighetsägaren etter för kommunen, eftersom de flesta energisparålgärder som kommer att omfattas av bestämmelsen kan förutsättas få någon form av statligt stöd och därför bli underkastade viss granskning och kontroll. Planverket erinrar också om att många arbeten torde komma att utföras av företag som tillhandahåller typgodkända "ålgärdspaket". Verket menar att det för sådana företag bör vara naturiigt att använda sig av arbetsledare med s, k. riksrätiigheter enligt 61 ij 2 mom, BS som ansvarig arbetsledare.

Planverket framhåller vidare att sådana energispararbeten som avses i den föreslagna regeln om ansvarig arbetsledare inte omfattas av kravei i 64 § BS på slutbesiktning. Verket anser det emellertid vara angeläget att någon form av slutbesiktning äger mm även för dessa arbeten. För att byggnadsnämnderna inte skall påläggas ytterligare uppgifter föreslår planverket att den

Prop. 1977/78:76 225

ansvarige arbetsledaren själv skall svara för sådan besiktning eller avsyning av arbetet. Ett intyg över detta skall enligt förslaget tillställas byggnadsnämnden som verifikation på att arbetet utförts enligt gällande handlingar. Bestämmelser om detta bör enligt verket intas i 64 § 1 mom, BS.

7.5.6.4 Periodisk tillsyn

Planverket framhåller att flera av de uppvärmnings- och ventilationsinstallationer som det ställs krav på i syfte att spara energi är beroende av fortlöpande underhåll för all installationerna skall fungera på avsett sätt. Vissa av dessa anordningar är förhållandevis komplicerade och samtidigt beroende av tillsyn och underhåll föratt ge ekonomisk drift. Planverket anser också att risk för hygieniska olägenheter kan uppkomma om de inte sköls på riktigt sätt. Planverket påpekar att panninspektionens förslag om inspektion av pannor tillstyrkts av ett flertal remissinstanser och framhåller att en det av dessa ansett att den föreslagna inspektionen inte enbart bör gälla värmepannan utan att den bör utvidgas att gälla alla sådana installationer, som kan påverka byggnadens totala energihushållning. Bland installationer - utöver uppvärmningsanordningar - som är av betydelse för energihushållningen bör, enligt planverket, främst nämnas vissa ventilationsanordningar och då särskilt ventilationssystem med anordning förvärmeåtervinning. Planverket framhåller också att installation av reglerutrustning och mätanordningar, exempelvis för mätning av tappvarmvatten, har stor betydelse för energihushållningen. Sådana anordningar är enligt verkei ofta relativt komplicerade samt fordrar en regelbunden tillsyn och skötsel för att funktionen skatt säkerställas.

Den av planverket tidigare föreslagna ändringen av 50 § BS som innebär att byggnad skall underhållas så att försämrad energihushållning inte uppkommer föreslår planverket kompletterad med att ett generellt krav införs i en ny 65 ij BS att byggnadsnämnd även skall öva tillsyn över sådana installationer för uppvärmning, ventilation och varmvattenförsörjning som är av väsentlig betydelse för byggnadens energihushållning. Planverket anser att det bör ankomma på verket att efter samråd med berörda myndigheter meddela erforderiiga tillämpningsföreskrifter, I fråga om utövandet av tillsynsverksamheten anser planverket all samma förfaringssätt som tillämpas i fråga om hissar lorde kunna övervägas,

7.5.6.5 Energisparålgärder i byggnad som omfattas av
nybyggnadsförbud

Planverket anför att del är sannolikt att nybyggnadsförbud råder beträffande åtskilliga av de byggnader i vilka energisparåtgärder bör vidtas. Verket pekar på att förfarandet med prövning av om dispens från förbudet skall medges är omständligt. Så långt det är möjligt bör man undertätta för

15 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76 226

fastighetsägaren och byggnadsnämnden att få till stånd en godtagbar energihushållning i befintiiga byggnader. Planverket föreslår med hänsyn till detta att i 75 § andra stycket införs en bestämmelse om att byggnadsåtgärder för att åstadkomma en tiltfredssslättande energihushållning inte skall anses som nybyggnad.

7.5.6,6 Krav på typgodkännande och tillverkningskontroll

Planverket framhåller alt anordningar som är avsedda att installeras för att åstadkomma energibesparing i befintlig bebyggelse kan vara av varierande kvalitet. Effektiviteten och tillförlitligheten hos anordningarna är ofta svåra alt bedöma i de enskilda fallen. Verket anser att det för såväl fastighetsägaren och den som planerar och utför installationsarbetet som för den som skatt kontrollera arbetet kan vara svårt att ta ställning till om en anordning är lämplig och om den bör godkännas. Verket har planerat godkännanderegler för uppvärmnings- och ventilationsanordningar. Reglema är avsedda att ligga till grund för frivilligt typgodkännande enligt SBN 1975 kap. 12 och planverkets godkännanderegler 1975:1.

Planverket anser att det med hänsyn till del önskvärda i alt åstadkomma så smidiga och enkla procedurer som möjligt rörande granskning och kontroll av anordningar av nämnt slag bör vara en fördel om dessa är centralt prövade och godkända saml underkastade tillverkningskontroll. Därför finns det enligt verket vissa skäl som talar för att i BS införa krav på obligatoriskt typgodkännande samt tillverkningskontroll. Frågan bör enligt verkets uppfattning klarläggas i samband med arbetet på en ny byggnadslag. Planverket föreslår emellertid att man, i avvaktan på en ny byggnadslagstiftning, låter typgodkännande och tillverkningskontroti utgöra villkor för statligt lån och/eller bidrag när det gäller vissa anordningar, såsom värmeväxlare och utrustning för reglering och styrning av uppvärmnings- och ventilationssystem. Verket anser att sådana villkor bör gälla från och med den 1 juli 1978, Enligt förslagel bör det ankomma på bostadsstyrelsen och planverket alt gemensami arbeta fram erforderliga titlämpningsbestäm-metser i frågan.

Prop. 1977/78:76 227

Bilaga 2

1977-12-01

Promemoria

angående

Energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse - telnik

ocli ekonomi.

Promemorian är upprättad inom Bostadsdepartementet.

Prop. 1977/78:76 228

1 Inledning

Den 19 augusti 1976 fick planverket i uppdrag att skyndsamt utreda vilka energibesparande åtgärder i befintlig bebyggelse som kunde anses tekniskt-ekonomiskt försvarbara och som kunde genomföras under en tioårsperiod. Uppdraget avsåg alla typer av åtgärder, således även de som i dag inle är byggnadslovsplikliga. Uppdraget begränsades dock titt sådana byggnader som skutte bli föremål för ombyggnad eller som i övrigi kunde bli föremål för renovering i ett eller fiera avseenden under den aktuella perioden.

Planverket redovisade resullalel av sina överväganden i en preliminär rapport som överiämnades till bosladsministern den 31 januari 1977. Rapporten har remissbehandlats. Remisstiden var myckel kort och flera remissinstanser anmälde i sina remissvar att de önskade återkomma med mer detaljerade synpunkter i samband med en remiss av den slutliga rapporten. Det har emellertid inte varil avsiklen att remittera planverkets slutliga rapport. Kontakt har tagits med flertalet av de remissinsianser som anmält att de önskade förtydliga sig i ett senare skede. De har beretts möjlighet att återkomma med kompletterande remissvar. Flera remissinstanser har utnyttjat denna möjlighet.

Byggnadsstyrelsen {efter hörande av fortifikationsförvaltningen, televerket, poststyrelsen och statens järnvägar), Landsiingsförbundei och Kommunlörbundet har anmodats resp. beretts tillfälle att i kompletterande remissvar bedöma sparmöjligheterna i det egna tokatbeståndet och bedöma sparmöjligheterna i lokaler i övrigt. Skälet lill denna begränsade efterremiss var all övriga remissinstanser huvudsakligen redovisat besparingsmöjligheter i bostäder. En efterremiss till de instanser som kunde arises ha goda kunskaper om lokaler ansågs därför angelägen.

Planverket överiämnade sin slutliga rapport till bostadsministern den 5 september 1977.

I rapporten har planverket behandlat kostnader men avstått från att gå närmare in på de olika energibesparande åtgärdernas lönsamhet. Vissa remissinstanser har behandlal lönsamheten för den enskilda ålgärden men gjort detta utifrån andra utgångspunkter än den samhällsekonomiska.

Eftersom det befunnits lämpligt att tåla den samhällsekonomiska lönsamheten i första hand avgöra omfattningen av ett energisparprogram i den befintliga bebyggelsen har denna departementspromemoria uppräitats. De alternaliv 1-lV som behandlas i promemorian är framräknade med ulgångspunkl härifrån och avviker således från bl. a. sammanställningar i planverkets rapport.

Planverket diskuterar i sin slutrapport olika sparåtgärders anspråk på resurser av arbetskraft och material samt på leknisk kompetens. Verket har emellertid inte summerat dessa resursehov för genomförandet av olika sparambilioner eller i övrigt studerat de samhällsekonomiska konsekvenserna av olika sparmål. Remissinstanserna har i allmänhet inte uttalat sig om

Prop. 1977/78:76 229

resursbehovet. Samtliga beräkningar som redovisas i det följande bygger emellertid på de gmndläggande uppgifter som planverket och remissinstanserna levererat.

Samarbete har skett med ekonomi-, utbildnings-, arbetsmarknads- och industridepartmenten i de frågor som berör dessa departement. Synpunkter har också i flera omgångar inhämtats från planverket, bostadssiyrelsen, byggforskningsrådet samt från professorerna Enno Abel, Bo Adamson, Ingemar Höglund och docenten Arne Elmroth. I den slutliga utformningen av promemorian har hänsyn tagits till inkomna synpunkter,

1 samband med bedömningarna i denna promemoria hänvisas ofta till planverkets uppgifter och till olika remissinstansers synpunkter. Om inte annat påpekas avser remissinstansernas uppgifter synpunkter på planverkets preliminära rapport medan hänvisningarna till planverkets uppgifter är hämtade ur verkets slutrapport.

Genom beslut den 16 oktober 1976 och med hänvisning titt en inom industridepartementet upprättad promemoria (industridepartementet, PM 1975-10-16 uppdrag åt energisparkommittén att bedöma energikonsumtionsutvecklingen m. m.) gav dåvarande regeringen energisparkommittén i uppdrag att bl.a. överväga och lämna förslag om inspektion av byggnaders eldningsanläggningar, Energisparkommittén uppdrog åt en särskild arbetsgmpp panninspektionsutredningen all utreda frågan, 1 fortsättningen kommer denna utredning att åbreropas som panninspektionsutredningen.

1 flera avsnitt hänvisas också till energikommissionens expertgrupp för frågor om e n e r g i h u s h å 11 n i n g (cvpe/vgz-pp C Under arbetet med denna promemoria har informella kontakter upprätthållits med expertgmppen. Gruppens preliminära rapport presenterades den 7 oktober 1977, Energikommissionens arbete med bedömning bl. a. av möjliga åtgärder för energihushållning väntas vara avslutat först den 1 mars 1978.

2 Allmänt om energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse

1 detta kapitel beskrivs vilka typer av energisparande åtgärder som bör komma titt stånd i befintlig bebyggelse. Kapitlet behandlar endast frågan om lämplig teknik medan besparingsmöjlighet och lönsamhet för åtgärderna kommer att behandlas i kapitlen 5 och 6.

1 sin slutrapport anger planverkei de möjliga tekniska åtgärdema efter insatsens omfattning. Verket beskriver fyra kategorier av åtgärder. I. Ändrad drift och skötsel. 2. Injustering och underhåll. 3. Förbättringar av enkelt slag, och 4, Förbättringar av mera omfattande slag.

Till varje åtgärdskategori hänförs tekniska ingrepp av skiftande slag. Åtgärdernas lönsamhet kan variera väsentligt inom en och samma kategori.

Prop. 1977/78:76 230

1 det följande presenteras åtgärder inom samma tekniska område tillsammans enligt:

1. Värmeisolering

2. Fönster

3. Tälningsåtgärder

4. Uppvärmningssystem

5. Ventilation

6. Styr- och reglersyslem

7. Övriga åtgärder

8. Nya lokala energikällor

2.1 Värmeisolering

Åtgärder för värmeisolering kan enligt planverket genomföras med känd teknik. Remissinstanserna delar denna uppfattning. Det pågår vidare forsknings- och utvecklingsarbete på olika håll i landet såväl inom olika forskningsorgan som inom byggnadsindustrin.

Resultaten av de forskningsprogram som för närvarande är under genomförande och resultaten av dem som är planerade, kommer att utgöra ett värdefullt komplement till dagens tekniska kunnande. Något direkt behov av att avstå från tilläggsisoleringsåtgärder i avvaktan på resultatet av pågående undersökningar föreligger dock ej. Man bör dock vara observant på eventuella tekniska problem. Exempelvis kan invändig tiltäggsisolering av ytterväggar i vissa fatt ge frysskador vid putsad etter stammad fasad.

Det utvecklingsarbete som bedrivs främst inom industrin kommer bl. a. att tillföra marknaden alternativa metoder för titläggsisolering. Utveckling av metoder som ger olika möjligheter till val av fasadmaterial är värdefulla. Inte minsl metoder som medgeratt speciella värden i den befintliga bostadsmiljön kan t)evaras.

Redan i dag finns goda tekniska lösningar för tilläggsisolering upp mot 200 mm:s tjocklek vid utvändig fasadienovering där ytskikt av bl. a. plåt, trä och tegel kan väljas. Dessutom pågår på flera håll i landet ulveckling av metoder som medger putsat ytskikt. När det gäller invändiga åtgärder på fasader etter vindsbjälklagsisoteringar, skapar normalt valet av isotertiocklek inte några tekniska problem. Här får bl. a. estetiska och praktiska hänsyn bli avgörande. Dock gälter här liksom vid alla åtgärder, att man noga måste kontrollera att åtgärden inte förorsakar skador i den befintliga konstmktionen. Risken för detta har påtalats av planverket. Ett stort antal remissinstanser delar verkets uppfallning.

Planverket understryker vikten av att tilläggsisolering ulförs med beaktande av byggnadens kulturhistoriska värde . Bl. a./-//csan-likvarieämbetet delar verkets uppfattning. Speciellt gäller delta utvändiga

Prop. 1977/78:76 231

åtgärder på hus i tätort som ofta harornamenterade fasader. Även ingrepp på fasadens insida kan ibland enligt verket, slöra byggnadens karaktär på ett olyckligt sätt, Verkei noterar också att denna försiktighet inle enbart skall gälla byggnader och bebyggetsemiljöer av kulturhistoriskt värde. Vissa bebyggelsemitjöer kan av andra skäl ha en sådan särart att deras karaktär bör vårdas och bevaras. Även många byggnader på landsbygden måste behandlas med varsamhet.

I de alternativa energisparprogram som presenteras i det följande förutsätts, att en viss andel av bebyggelsen inte bör bli föremål för vissa typer av energisparande åtgärder av hänsyn till byggnadernas egenart och särskilda miljövärde.

Planverket framhåller all tilläggsisolering av äldre bebyggelse bör genomföras när ett genomgripande renoveringsarbete av typen ombyggnad utförs. Remissinstanserna är eniga med verkei i denna uppfattning. Del torde emellertid inte alltid vara nödvändigl alt avvakta med isoleringsåtgärder tills en renovering är nödvändig av andra skäl. Behovet av tilläggsisolering kan många gånger vara ett tillräckligt skäl för att något tidigarelägga en planerad ombyggnad.

Planverket framhåller i sin rapport att en utvändig fasadisolering av många skäl är att föredra framför en invändig. Den utvändiga isoleringen ger möjlighet att effektivt bryta köldbryggor vid bjälklags- och vägganslutningar. Därvid kan man, enligt beräkningar som är gjorda vid tekniska .fakulteten vid Lunds universitet, i vissa fall nå upp lilt 40 96 bättre spareffekt än vid en invändig isotering med samma tiocklek. En åtgärd på utsidan ger dessutom en förhållandevis liten störande effekt på verksamheten i lokalen.

När det gäller att avgöra vilken typ av tilläggsisoleringsåtgärder som bör genomföras är det enligt planverket inte nödvändigl att samma tekniska lösning används på hela bjälklaget eller på byggnadens samtliga ytterväggar. Sålunda kan det till exempel av kulturhistoriska skäl vara lämpligt att tilläggsisolera gatufasaden på insidan medan gårdsfasaden åtgärdas på utsidan. Ett gavelparti med få eller inga fönster bör ofta ges en större isotertjocklek än en fönsterrik fasad, 1 vissa fall kan även titläggsisolering inuti vägg-eller golvkonslmklion vara motiverad. Remissinstanserna stöder i allmänhet planverkets uppfattning.

Planverket anger i sin slutrapport att 25 96 av ytterväggarna i småhus och 15 96 av ytterväggarna i fierbostadshus och lokaler kan åtgärdas genom injektering med karbamidcettptast etter andra för ändamålet lämpliga material. Denna metod behandlas ej i planverkets preliminära rapport och har endast kortfattat berörts av remissinstanserna.

När det så gäller vinds bjälklag och tak anser planverket att åtgärder i första hand bör komma till stånd på tätt lillgängliga ytor medan mera noggranna bedömningar bör göras innan åtgärder vidtas på svåråtkomliga ställen, t.ex. utrymmen av förråds- och förvaringskaraktär. Denna åsikt

Prop. 1977/78:76 232

framförs även av många remissinstanser.

Även när del gäller bjälklag och tak bör man beakla möjligheten till olika tekniska lösningar inom en och samma byggnad. Ett typiskt exempel på detta är en industrilokal med bullrande verksamhet. Med tilläggsisolering på lakets undersida kan man minska bullerstörningen. På en annan del av taket, över t.ex, en lagerhall, utför man kanske värmeisoleringen på ovansidan eftersom behovet att minska bullernivån ej föreligger. Dessutom blir den utvändiga isoleringen ofta billigare än den invändiga, särskilt om den kan kombineras med en renovering av lakets yiskikt,

2.2 Fönster

Planverket framhåller med stöd av remissinstansema, alt man vid b y t e av fönster alttid bör överväga att ersätta del traditionella tvåglasfönstret med ett som fyller kraven för nybyggnad. Allmänt sett betyder detta att det traditionella 2-gtasfönslrel byts mol ett 3-glasfönster. Även andra lekniska lösningar som förbättrar fönstrets k-värde kan tillämpas.

Behov av fönsterbyte finns framförallt i byggnader uppförda före 1930. Det finns emellertid också samma behov i en mindre det av de byggnader som uppförts under 1960-och 1970-talen, där delar av fönsterbeståndet skadats av rötangrepp. Det är väsentligt att skadeorsaken bland det nyare fönslerbeståndet utreds så alt liknande problem kan undvikas i framtiden. Planverket och remissinstanserna anger ytteriigare ett skäl titt att byta fönster. Detta är att man önskar förbättra fönstrets Ijudreduktionstal. Specielll kan detta vara nödvändigt i fasligheter som ligger längs trafikstråk. En förbättring av reduktionstalet från ca 25 dB(,\) titt upp mot 35 dB(A) kan vanligen uppnås. Denna förändring upplevs av det mänskliga örat som ungefär en halvering av ljudnivån i rummet.

Ett fönster som inte skall bytas ut kan ändå förbättras med avseende på sina energiegenskaper. Bl. a. finns redan nu lekniska möjligheler alt k o m p I e t -lera befintligt 2-glasfönsler med ytteriigare ett glas eller ersätta en av rutorna med en 2-glas isotermta. Det är ibland också möjligt alt byla ut inner- etter ytterbågen mot en ny båge med 2-glas isotermta.

Många av dessa metoder att förbättra fönster, kommer emellertid att fordra andra skäl än energibesparing för att bli lönsamma.

Sådana omständigheter kan, förutom behovet av förbättrad ljudisolering som nyss berörts, vara behovei av alt minska kostnaderna för underhåll genom att vid byte eller ombyggnad välja mindre underhållskrävande material. En annan omständighet kan vara att åtgärden utföres i samband med all annan åtgärd måste vidtas, t, ex. byte av rötskadad ytterbåge, byte av sönderslagen fönsterruta eller renovering av yttervägg.

De hittills behandlade åtgärderna innebär att själva fönstrets konstruktion ändras. Del finns emellertid även en annan typ av åtgärder, nämligen sådana som ställer krav på att bmkaren vidtar lämpliga åtgärder under olika delar av

Prop. 1977/78:76 233

dygnet och året, 1 första hand avses här persienner, fönsterluckor, markiser och gardiner. Rätt använd kan sådan ulruslning ge ell inte oväsentligt bidrag lilt vårt energisparande. Åtgärderna är beroende av användaren och användningssättet. Även olika typer av reflekterande sotskyddsfolier kan medföra energibesparingar,

2.3 Tätning

Med begreppet tätning avses i det följande tätning mot luftläckage genom den s. k. ktimatskärmen, dvs. genom fönster, dörrar, tak, väggar och golv eller mot I uft rörelser inuti byggnadskonslruktioner. Del senare fallet avser då luftrörelser (konvektion) som minskar den värmeisolerande funktionen hos konstruktionen.

Förulom att det är av stor vikt från energihushållningssynpunkt att byggnader är täta kan också flera hygieniska olägenheter undvikas. 1 första hand gäller detta drag, som ofta medför att lufttemperaturen måsle höjas för alt man skall uppnå acceptabel komfort i lokalerna. Även ojämn nedsmutsning kan bero på luftrörelser. Tärningen får dock inte drivas så långt alt de hygieniska gränsvärdena för luftkvalitet inomhus äventyras. Risken fördetta är störst vid självdrags- eller fråntuftsventilerade byggnader. Vid byggnader med både från- och tilluftsvenlilation finns ej risk för alltför låg luftomsättning.

Det största luftläckagel förekommer enligt planverket och flera remissinstanser vid fönster mellan k a rm och båge , mellan k arm och vägg och ibland även mellan båge och glas. Även vid ytterdörrar är otäiheier vantiga, främst mellan karm och dörrblad men även mellan karm och vägg.

Framför allt i hus med trästomme i väggar och bjälklag förekommer enligl planverket läckage vid anslutningar mellan olika byggnadsdelar, vid genom-föringar för installationer i ytterväggar, och vid anslutning till bjälklag och slödbensvägg i I l/2-planshus. Dessa luftläckage kan nedsätta de intilliggande konstruktionernas värmeisoleringsförmåga. Ojämn nedsmutsning kan dessulom bli en följd av sådana luftrörelser.

Planverket och flera remissinsianser har uppfattningen att tälningsåtgärder har väsentlig betydelse från energihushållningssynpunkt och att de samtidigt ger en ökad komfort inomhus.

Flera utredningar från KTH, CTH och LTH visar vilka brister som finns i vårt byggnadsbestånd både när det gäller materialval till och uiförande av fönslertätningar, Tälningslister av textilmaterial och skumgummi ska enligt högskolorna i regel undvikas och i stället rekommenderas profilerade lister av t, ex, syntetiskt gummi. Detta har bällre funktion och kan bedömas fungera under längre tid. En riktig montering av listen är viklig och ofta kan mindre justeringsarbeten på fönstret vara nödvändiga. Ibland kan det t. ex, vara nödvändigt alt förse slora fönster med extra siängningsbeslag för att

Prop. 1977/78:76 234

förhindra för stor utböjning av bågen, och därmed olätheter, vid t. ex. vindbelastningar. Även när det gäller tätning mellan karm och vägg finns det risk för felaktigt utförande som kan förorsaka rötskador i fönsterkarmarna och väggkonstruktionen. Tätning utvändigt med fogmassor synes exempelvis ha samband med många rötskador.

Övriga otätheter i klimatskärmen kan enligt planverket i vissa fall åtgärdas från insidan genom att lister tas bort och spalter, sprickor osv. tätas med mineralullsremsor, fogskum, tejp eller fogmassor. Använi material måste vara av beständig kvalitet. Skumplastinjektering eller liknande åtgärder kan användas för att hindra inläckande katluft från att sprida sig i väggar, tak och bjälklag. Risken för fuktskador måste noga beaktas.

För byggnader där ovanstående åtgärder inte är möjliga eller endast ger begränsad effekt måste ktimatskärmen i vissa fall förses med ett helt nytt vindtätande skikt.

2.4 Uppvärmningssystem

Planverket, panninspekiionsuiredningen och respektive remissinstanser framhåller att åtgärden dri fikon t ro 11 oc h i nj us teri n g a v oljeeldade pannanläggningar är en mycket lönsam metod för energibesparingar. 1 remissvaren framhålls att även den enskilda villavärmepannan är lönsam att åtgärda under fömtsättning all kontroll av fackman kan begränsas till cirka en gång per år och att översyn av pannan i övrigt kan utföras av fastighetsägaren själv.

Föratt kontrollera att solavtagringar inte försämrar pannans verkningsgrad kan man utnyttia en termometer för kontroll av rökgastem-pe ra t uren. Temperaturen höjs nämligen när sotavlagringarna i pannan ökar. Metodenkaneniigt planverkei och panninspekiionsuiredningen tiUämpas på alla typer av pannanläggningar. För alt lemperaturmätningen skall vara meningsfull skall pannan naturligtvis solas senast nären viss rökgastemperatur uppnås. En s, k. ekonomisotning kan lämpligen bli aktuell då temperaturen stigit ca 50°C och kan utföras av fastighetsägaren själv eller av driftspersonal i anläggningar lor flerbostadshus och andra typerav lokaler. En föruisättning för energibesparingar är således att pannan sotas när rökgastemperaturen uppnått visst värde.

Byte av oljebrän na rekan medföraatl koldioxidhalten i rökgaserna höjs. Detta kan i viss utsträckning även uppnås genom trimning till minskad lufttillförsel. Eliminerandet av överflödig lufttiltförsel innebär att pannans verkningsgrad förbättras. Åtgärden byte av oljebrännare i delar av pannbe-ståndet rekommenderas såväl i panninspektionsutredningen om i planverkets rapport. Remissinstanserna delar i stort denna uppfattning. De underslryker

Prop. 1977/78:76 235

liksom planverket emellertid behovet av en kvalificerad bedömning av om det i det enskilda fallet är lönsamt att göra utbytet.

Genom alt installera automatiska rökgasspjäll på oljeeldade pannor kan, enligt planverket, viss energibesparing uppnås, men metoden är endasl av intresse för medelstora och slörre anläggningar.

Åtgärden anslutning till fj ärrvärmenät anser planverkei bör föregås av en grundlig utredning på kommunal nivå. Flera remissinstanser påpekar att inverkan av kutvertförluster och erforderiig pumpenergi i kombination med utglesning av distributionssystemet genom att de anslutna byggnaderna blir föremål för energibesparande åtgärder, kommer att medföra försämrad ekonomi och lägre totat energibesparing. Sektionen for maskinteknik vid KTH påpekar också att skillnader i verkningsgrad mellan fjärrvärmecentraler och mindre pannanläggningar kan bedömas minska, vilkel ytterligare försämrar fjärrvärmens lönsamhet. Av stort intresse äremellertid enligl VVS-lekniska föreningen utbyggnad av Qärrvärmesystem som utnyttjar kraftvärme eller spillvärme från industriella processer. Energibesparingar genom anslutning till fjärrvärme samt utnyttiande av kraftvärme och spillvärme behandlas dock inte inom ramen för åtgärdsprogrammet för energibesparing inom byggnader. För denna omfattande fråga hänvisas i övrigt till de utredningar som pågår genom industridepartementet, och till energikommissionens arbeten. Utnyttiande av spillvärme påverkar naturligtvis energisparprogrammet. Det är av mindre intresse att vidta energibesparande åtgärder i byggnadsbestånd som kan försörjas med billig uppvärmningsenergi från kraftvärme och spillvärme. 1 vissa fall kan det t. o. m, vara önskvärt att kunna styra tillgängliga investeringsresurser över till spitlvär-meutbyggnaden genom att för viss tid uppskjuta investeringar i energisparande i enskilda byggnader. En motsvarande situation kan uppstå vid ett genombrott för en ny teknik genom solvärmecentrater för grupper av byggnader enligt avsnitt 4.8.1.

En ålgärd som kan ge påtagliga besparingar är anslutning av små värmesystem titt befintliga större värmecentraler. Metoden innebär alt man ulnyttjar möjligheterna till hög verkningsgrad i en stor rationellt driven anläggning där viss överkapacitet finns. Innan denna åtgärd vidtages så måste dock en noggrann plan för värmeförsörjning upprättas. Självfallel fordras också en genomarbetad ekonomisk kalkyl över åtgärden. Till denna typ av åtgärd hör även anslutning av mindre värmesystem till relurtedningar i ett Oärrvärmesystem anslutet till kraftvärmeverk. Pågående forskning och utveckling inom områdei lågtempererade uppvärmningssystem kan väntas leda lill ett vissl utnyttiande av denna åtgärd. Energibesparingen blir i dessa fall i det närmasle 100 %. åtgärden. Till denna lyp av ålgärd hör även anslutning av mindre värmesystem till returledningar i ett fjärrvärmesyslem anslutet till kraftvärmeverk.

Prop. 1977/78:76 236

Pågående forskning och utveckling inom området lågtempererade uppvärmningssystem kan vänlas leda till alt visst utnytiande av denna åtgärd. Energibesparingen blir i dessa fall i del närmaste 100 %.

Genom i ns ta t lat ion av värmepu m p i därför lämpade småhus kan enligt planverket betydande energibesparingar uppnås för det enskilda huset. Verket påpekar emellertid att åtgärden förutsätter bl, a, att konventionellt värmesystem eller tillsalsvärme finns ■ lillgänglig för alt klara uppvärmningsbehovet vid kylig väderlek då värmepumpens värmefaktor är låg och risk för påfrysning i förångaren föreligger. Institutionen för byggnadsteknik vid KTH påpekar att för många installationer sker tillsatsvärmningen med el som i så fall vid omfattande tillämpning kommeratt höja toppbelastningen på elnätet. Detta förhållande utgör således en viss begränsande faktor för användningen av värmepumpar. Andra energiformer än el skulle exempelvis kunna utnyttjas. Ett annal tillämpningsområde av slort iniresse där dylika hinder ej föreligger, är värmepump för värmning av tappvarmvatten med energi ur ventilationsanläggningens frånluft, Markytvärme utgör ett intressant ytterligare alternativ som värmekälla för värmepumpsinstallationer. Byggnadsstyrelsen, institutionen för byggnadsieknik vid KTH och VVS-lekniskaJÖreningen delar planverkels uppfattning. Inga andra remissinstanser har tagit upp ämnet.

2.5 Ventilation

Även i den här frågan delar remissinstanserna i stort planverkets uppfattning. Mycket stora vinster kan, enligl planverket, göras genom en injustering av luftflöden till de värden som anges i byggnormen. Injustering och flödesminskning ned lill dessa värden fordrar emellertid för bostäderna möjligheter till forcering av luftflödet i kök och vissa andra utrymmen. I många äldre anläggningar försvåras eller omöjliggörs dock injusteringen av läckage i kanalsystemel. Verket anser alt många av våra ventilationsanläggningar utnyttias myckel oekonomiskt i dag, bl. a. beroende på att underhållsarbetet (igensättningar osv.) blivit eftersatt. Injusteringsålgärder bör därför sättas in i alla typer av byggnader med fläktstyrd ventilation. Samtidigt bör en rutin för drift, underhåll och kontroll införas som säkerställer alt anläggningen kan drivas effektivt.

t byggnader med fläktstyrd ventilation kan, enligt planverket, komplettering med drifttidsstyrning vara lämplig. Verket bedömer all denna åtgärd är mest iniressani i lokaler där ventilation endast behövs under vissa delar av dygnet eller veckan, exempelvis i skolor, varuhus, konior eller industrilokaler. Speciella hänsyn måsle naturiigtvis tas i byggnader som använder luft som värmebärare för uppvärmning eller kylning.

Prop. 1977/78:76 237

Det har tidigare varit vanligt med ett gemensamt ventilationssystem för stora byggnader med varierande verksamhel i lokalerna. Genom uppdelning av ventilationssystemet i mindre enheter som samtidigt anpassas till behovet av brukstider och luftflöden anser planverket att avsevärda energibesparingar kan uppnås i vissa fall.

Installation av utrustning för återiuftsföring vara lämplig i byggnader som värms eller kyls med ventilalionstuft, alltså främsl i olika typer av lokaler. Dessa system arbetar ofta med avsevärt högre uteluftflöden än vad som är motiverat av hygieniska skäl enligt planverket. Placeringen av till- och frånluftsaggregalen och därmed behovet av ytterligare kanalisering är av avgörande betydelse för investeringsutgiflens storlek. I vissa.typer av industrier och inom vårdsektorn är återiuftsföring ej tillåten av hygieniska skäl.

Värmeåtervinning ur frånt u ft kan i första hand bli aktuell i byggnader med fläktstyrd titt- och frånluftsvenlitation. På marknaden finns i dag ett stort antal varianter av värmeväxlare för ventilalionstuft.

Inom ventilationslekniken är utvecklingen av värmeväxlare och kompletta aggregat med värmeväxlare särskilt intressant med hänsyn till användning i befintliga byggnader. Nya typer av värmeväxlare med hög verkningsgrad införs sedan några år på marknaden. Med tiden kan kostnadema för dessa aggregat komma att ytterligare minska, men redan idag ulgör de en relativt konkurrenskraftig metod för energibesparing. Ökade kunskaper om försmutsning och kostnader för skötset, bl. a. krav på filter för skilda miljöer, kommer att medföra säkrare kalkyler. Bättre meloder för reglering av graden av värmeåtervinning kan väntas bli utvecklade. Under förhållandevis stor del av året ger dessa effektiva värmeväxlare en alltför hög temperatur för tilluften, varför någon form av förbigång bmkar anordnas så att man under varma perioder sommarlid kan tillföra huset så sval luft som möjligt.

En annan metod för värmeåtervinning ur ventilalionstuft är i n s t a 11 a -tion av värmepump för ta pp va rm va tte n vä rm ni ng i flerbostadshus. Denna tillämpning är ny men mångårig erfarenhet finns från användning av värmepumpar i de aktuella storieksklasserna.

I byggnader med kylanläggningar finns, enligt /overAp? och remissinstanserna ofla möjlighet att återvinna kondensvärme. Kylinstallationer finns i många typer av industrilokaler och lager liksom i livsmedelsbutiker och sjukhus. En begränsande faktor är att behovet av värme ofta är lågt under de perioder när kylanläggningen är i drift. För bl. a. livsmedelsbutiker anser dock verkei att man bör kunna utnyttja denna möjlighet till besparing.

Med hänsyn titt energihushållningen är det angeläget att minska behovet av komforikyla sommarlid även om detta energibehov är litet i förhållande lill det totala behovet för uppvärmning. Besparingar kan enligt planverket bl.a. ske genom att byggnadsslommen och inredningen kyles nattetid med hjälp av ventilationsanläggningen. Komfortkyla utnyttjas framför allt i kontor och varuhus och viss kyleffekl kan uppnås

Prop. 1977/78:76 238

genom att hålla ventilationsanläggningen i drift nattetid med slort uteluftsflöde. Kylanläggningen skall naturligtvis då vara frånslagen.

2.6 Styr- och reglersystem

Åtgärder i styr-och regtersystemel definieras här som sådana som ger energibesparingar genom temperatursänkningar i rum och byggnader.

Inreglering av uppvärmn i ngssystem kan genomföras i alla byggnader som har värmesystem med vatten- etter luftburen värme. Åtgärden innebär att den cirkulerande värmebärande vattenmängden fördelas mellan skilda lägenheter, rum och varmare på ett sätl som överensstämmer med respektive utrymmes värmebehov. Del är i överensslämmelse med planverkets uppfattning angeläget att skapa tillfredsställande resurser för att klara även mer komplicerade inregleringar. Tillgången till utbildad personal som behärskar denna beräknings- och utförandeteknik är emellertid för närvarande begränsad. Förenklade beräkningsmetoder avses bli utvecklade genom byggforskrungsrådet. Vidare innebär inreglering av uppvärmningssystem ibland att ett flertal radiaiorventiter måste bytas. Enligt planverket förutsätter åtgärden inreglering även ofla, alt värmesystemet är utrustat med s. k. stamventiler i huvudrörledningar. Sådana är ovanliga i äldre hus och måste i vissa fall installeras. En komplikation är därvid, som flera remissinstanser påpekar, att de dimensioner som använts i många äldre installationer inte tillverkas längre. Därför måste man räkna med förhållandevis omfattande rörarbeten. Även utbyte av hela radiatorer kan behövas i vissa fall. Efter en genomförd inreglering av uppvärmningssystemel skall, enligt planverkets mening, radiatorventilerna kunna låsas i inställt läge på ett säkert sätt och ett protokoll upprättas över förinställningsvärdena. Kontroll av effekten av inregleringen kan ulföras enbart under uppvärmningssäsongen och då endast under molniga dagar då solinslrålningen inle omöjliggör rättvisande temperaturmätningar. Planverket ifrågasätter om man inte skall ställa krav på viss sakkunskap hos sådan personal mot bakgmnd av alt dets möjligheterna till energibesparing vid korrekt genomförande av åtgärden är betydande, dels hänsyn till utsatta grupper, exempelvis äldre personer, måste iakttagas. Rumstemperaturen får inte i sådana fall bli varaktigt alllför låg och under den komfortgräns som gäller för dessa grupper. Praktiskt innebär detta att inregleringen måste utföras noggrant och med sakkunskap om energibesparingen skall uppnås utan komfortstörningar. Ett betydande utbildningsbehov föreligger.

Planverket anser vidare att man med hjälp av en utetemperaiur-styrd automatisk shuntulrusiningför styrning av framled-ningstemperaturen kan erhålla energibesparing i byggnader där vattenburen centralvärme finns installerad.

En åtgärd som redan tillämpals i relativt stor omfattning är, enligt planverket, inmontering av lermostatiska radiaiorventiter.

Prop. 1977/78:76 239

Remissinstanserna delar denna uppfattning. Erfarenhetema av denna åtgärd är enligt planverket mycket varierande. Del är därför motiverat med en viss försiktighet i bedömningen av den energibesparing som radiatortermosta-tventiter av nuvarande utförande kan medföra. Forskning och utveckling över funktion och konstruktion för termostatventiler är angelägen och pågår i viss utsträckning. Målsättningen är bl. a. att utarbeta kravspecifikationer för olika tillämpningar och att ange metoder för beräkning av möjlig energibesparing. Teknisk utveckling kan leda lill att termostatventiler i ökande utsträckning kommeratt användas i samband med inreglering av uppvärmningssystem. Detta kan i sin tur leda lill enklare och säkrare meloder för inreglering.

Driftiidsstyrning av upp vä rm n i ngssystemel, för sänkning av rumstemperaturen i bostäder nattetid eller under andra tider då lokaler ej utnyttjas, kan enligt planverket ge energibesparingar i storleksordning 2-3 % av nettoenergiförbrukningen i vissa byggnader. Energibesparingen blir större, upp lill 10 96 av neltoenergiförbrukningen, om temperatursänkningen kan ske under längre tidsperioder, exempelvis veckoslut. I första hand anser planverket att metoden bör tillämpas i lokaler av typen industrier, kontor, skolor, etc, där sänkningen av temperaturen kan genomföras under längre perioder än för bostäder. Planverkets uppfattning delas av flera remissinstanser. Kostnaden för åtgärden är låg men starkt beroende av vilken reglerutrustning som redan finns installerad i huset. Viss regleruirusining medger också alt en stor del av den s.'k. gratisvärmen från solinslrålning, elljus, apparater, osv., kan användas för rena uppvärmningsändamåt. Forskning och utveckling inom områdei över s. k. intermittent uppvärmning. Denna innebär att värmeenergi tillförs byggnaden på ett periodiskt sätt, bl. a, styrt efter tillgången på gratisvärme från solinstrålning, elljus, apparater, osv. Husets temperatur tillåts svänga inom vissa givna gränsvärden och byggnadens värmekapaciiet i stommen utnyttjas för korttidslagring av värmeenergi.

2.7 Övriga åtgärder

De remissinstanser som behandlat frågan om individuell mätning delar planverkels uppfaltning all denna åtgärd inte påverkar energiförbrukningen direkt. För att en besparingseffekt skall uppstå måsle de boende ha reella möjligheter att påverka energiförbrukningen. Vidare måste de motiveras alt utnyttja denna möjlighet. Individuell debitering måste givetvis också införas.

Del är tänkbart med individuell mätning för aU energiförbrukning i bostäder, P/owvez-ef diskuterar i sin rapport endast mätning av elförbrukning och varmvattenförbrukning.

Energiförbrukningen för uppvärmning i fjärrvärmeförsörjda småhus kan mätas med s, k, värmemängdsmätare. Detta sker redan i dag i viss utsträckning. Mätaren består dets av en vattenmätare som mäter den

Prop. 1977/78:76 240

vattenmängd som genomströmmar huset eller husets värmeväxlare, dels av två termometrar, varav en mäter temperaturen på vattnet före och en efler huset.

När del gäller mätning av energiförbrukningen för uppvärmning i sådana flerbostadshus, där annan energiform än elektricitet används, ställer sig mätning av den tillförda energin såväl komplicerad som kostsam. Värme tillförs dessutom en lägenhet inte endast genom värmesystemet.

Det är därför från teknisk synpunkt diskutabelt att enbart mäta den genom värmesystemet tillförda energin. Vid bl, a. tekniska Jäkulleten vid Lunds universitet pågår utveckling av ett system där uppmätning av temperaturen i lägenheter läggs till grund för beräkning av energiförbrukningen. Systemet förefaller enkelt men har den nackdelen att fönstervädring kan snedvrida resultatet. Möjlighet finns dock att stänga värmetillförseln vid fönsteröppning, en metod som dock ännu är i forskningsstadiet. Problemet att ge varje lägenhet en tillfredsställande reglermöjlighet kvarstår och måsle lösas innan mätmetoden kommer till användning.

Bland övriga åtgärder anser planverket att tilläggsisolering av apparaier och rör kan vara lämpligt alt ulföra i lokaler där befintliga installationer ger upphov till övertemperaturer. Dessutom är åtgärden nödvändig i ouppvärmda utrymmen. När det gäller utförandel kan utrymmesbrist och andra faktorer, t. ex, pannans utformning, i vissa fatt göra ålgärden lekniskt svår och myckel kosinadskrävande.

Planverket anser vidare all det är möjligt att byta belysningsarmaturer mot sådana som är avsedda för lampor med slörre Ijusulbyte och att gå över från allmänbelysning till punktbelysning i vissa lokaler. Detta är möjligt om altmänbelysningen är mycket hög och kan minskas lill en lägre nivå. Åtgärden i sig medför att den så kallade "gratisvärmen" minskar, vilkel kan ha såväl positiva som negativa effekter.

Åtgärder som berör energiförbrukningen för tappvarmvatten avser, förutoiTi individuell mätning, produktion, distribution och konsumtion. Sommartid,då den ordinarie pannanläggningen härtåg utnyttjning,äranläggningens verkningsgrad ofta låg. I flera fall kandet enligt planverket vara av intresse att installera elvarmvallenberedare för sommardrift eller i störreanläggningaren sä rs k i Id oljepanna för varmvattenberedning. Denna kan då dimensioneras efter behovei för varmvattenberedning. På så sätl anser planverket att en högre årsmedelverk-ningsgrad kan erhållas. Även solvärme är akluell för beredning av varmvatten sommartid. I dessa sammanhang är det viktigt att observera risken för korrosion i pannan under avslängningstiden.

Åtgärderna på distributionssidan avser främst d rifltidsstyrning av lappvarmvattencirkulation. Åtgärden är lämplig att utföra i byggnader med långa varmvattenledningar, t. ex. skolor, kontors- och industrilokaleroch andra byggnader där verksamhet inte pågår konlinueriigt. För ålgärden krävs alt särskild ulruslning för driftiidsstyrning av cirkula-

Prop. 1977/78:76 241

tionspumpen installeras.

På konsumtionssidan päpekar planverket alt det kan vara möjligt att erhålla besparingar genom sän k n i ng av varm vattentem peraturen . Det finns dock flera möjliga åtgärder på konsumtionssidan som verket inte närmare diskuterar. Som exempel kan nämnas installation avtryckredu-ceri ngs ven ti I etter flödes regu la tor, termostatblandare och strålsamlare för t u fti n bla nd n i ng,

2.8 Nya lokala energikällor

Planverkei behandlar också nya lokala energikällor i sin rapport. Endast några få remissinstanser och främst byggforskningsrådei och inslitulionenför byggnadsieknik vid KTH behandlar frågan. De som tar upp den är emellertid överens om att väsenttiga besparingar på sikt kan göras med hjälp av nya lokala energikällor.

Planverket anger alt solvärmesystem kan vara av antingen passiv eller aktiv typ. De passiva systemen bygger på att byggnaden skall vara anpassad så att solvärmen kan fångas in, I ett aktivt system används särskilda sotfångare och värmetager, t, ex. en vattentank för magasinering av värmen.

Aktiva lågtemperatursysiem behandlas av planverket. Här kan enligt verket det ordinarie vattenburna eller luftburna distributionssystemet och dess varmare användas. Radiatorerna i ett sådant vattenburet system är oftast dimensionerade för 80-gradigt vatten vid lägsta utomhustemperatur. Undersökningar finansierade av byggforskningsrådet har dock visat att värmarnas storiek ofta är betydligt överdimensionerade, varför lägre temperaturer kan användas även vid de lägsta utomhustemperaturerna. En ytteriigare bidragande fakior lill della är del minskade värmebehov som erhålls genom all andra energibesparande åtgärder utförs.

Solvärmesystem för beredning av tappvarmvatten under sommarhalvåret finns lillgängliga i dag. De är emellertid fortfarande relativt dyra. Planverket och inslitulionenför byggnadsteknik vid KTH anser emellertid att uppvärmning av tappvarmvatten på sommaren bör kunna bli det första praktiska användningsområdet för solvärmesystem i större skala. Det är också rimligt att anla att priset kommer att gå ner när produkten kommer ut i marknaden i större utsträckning.

Vindenergi kan på mekanisk väg omvandlas titt elektricitet och värme. Tekniken för tillgodogörande av vindens rörelseenergi har under senare år utvecklats. Man har hittills koncentrerat sig på elproduktion i stor skala. Enligt nämnden för energiproduklionsforskning finns det från mitten av 1980-talet förutsättningar föratt producera belydande mängder vindenergi i Sverige,

Planverkei framhåller alt mindre vindkraftverk för energiförsörjning av enstaka fastigheter också har aktualiserats men att det härvid främst blir fråga

16 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76 242

om tillsalsenergi. Vidare anser verket att sådana anläggningar knappast kan komma till en mera allmän användning inom områden med tätbebyggelse med hänsyn främsl till de butterstömingarsom följer med ett vindkraftverk. Det finns dock slora glesbygdsområden i Sverige där en framtida användning av vindenergi kan fä betydelse.

Med jordvärme som lokal energikälla avses dels geotermisk energi, dvs. värme från jordens inre, dels ytjordvärme, dvs. sotvärme som tagras under sommaren i jordens ytskikt. Föratt kunna tillvarata den geotermiska energin krävs borrhål titt ett djup av storieksordningen 2-3 km i södra Sverige, i mellersta och norra Sverige troligen avseväri djupare. Utvecklingen inom området pågår och flera projekt kommer att genomföras inom några år,

Titlvaratagandet av ytiordvärme är kopplat till användningen av värmepump. Åtgärden kan tillämpas där det finns relativt stora fria markområden. För värmepumpen kan även, såsom tidigare nämnts, andra värmekällor användas utan principiella skillnader,

2.9 Metod- och produktutveckling

Avslutningsvis skall här något beröras den lekniska utveckling som man erfarenhetsmässigt vet kommer all drivas fram som en följd av att intresset för energisparande åigärder i befintlig bebyggelse ökar. Denna utveckling torde resultera i nya produkter och nya arbetsmetoder, vilka är speciellt anpassade för de energisparande åtgärderna. Nya produkter och meloder är redan i ell långt framskridet utvecklingsstadium och resullal kan förväntas redan underde närmaste åren. Såsom exempel kan nämnas system för utvändig och invändig tilläggsisotering av ytterväggar och bjälklag, 2-glas isolerrutor med högt värmemolstånd genom alt luft ersätts med en mera värmeisolerande gas samtidigt som glasytan beläggs med ett genomsiktligt skikt som också minskar värmeföriuslerna. När del gäller åigärder inom instatlationssektorn pågår ulveckling bl, a, av styr- och reglerutrustning, nya värmeväxtarsystem samt förbättringar av värmepumpsystem.

Inslitulionenför byggnadsteknik vid KTH anser alt det nödvändiga utvecklingsarbetet när del gäller energisnålt byggande även kan komma alt öka Sveriges försprång och medföra att svensk byggindustris konkurrenskraft ökar på den internationella marknaden. Detta bör naturiigtvis beaktas när besparingsmöjligheternas konsekvenser skatt bedömas.

Omvänt är del också väsentligt att utvecklingen av produkter och metoder internationellt noga följs upp så att vi utnyttjar möjligheterna alt anpassa nya idéer lilt inhemska förhållanden.

Det är emellertid inte enbart energitekniken som behöver utvecklas. Genomförande av ett omfallande sparprogram innebär dels alt ombyggnads-och reparationsverksamheten måsteöka.dels att bebyggelsen fö.rsesmed nya och omfattande inslag av ny teknik som måste förvaltas sakkunnigt för att ge avsedda resultat. Det behövs därför också en omfallande forskning och

Prop. 1977/78:76 243

utveckling inom områdena ombyggnad och förvaltande om energisparprogrammet skall kunna genomföras med gott resultat och rimlig kostnad.

Vidmakthållandet av uppnådda energibesparingar ställer stora krav på drift, skötsel och underhåll av framför allt instatlationsteknisk utrustning. Metodutveckling och forskning inom detta område är angelägen.

3 Beräkningsförutsättningar 3.1. Tillgängligt bestånd

Vid en bedömning av de totala sparmöjligheterna i det befintliga byggnadsbeståndet är det nödvändigt att känna till beståndels omfattning. År 1975 fanns enligt planverket 1,47 miljoner lägenheter i småhus och 2,06 miljoner lägenheter i flerbostadshus. Beståndet av övriga lokaler anger verket till cirka 380 miljoner m byggnadsvolym medan industrins lokaler anges till cirka 250 miljoner m byggnadsvolym. Analyserna i det följande är baserade på planverkets uppgifter om tillgängligt byggnadsbestånd. En mindre korrigering har dock gjorls. Den innebär att den del av induslrins lokaler som avser kontor, har överförts litl "övriga lokaler". Genom naturlig avgång (rivning, sanering etc) minskar det befinttiga beståndet.

Planverkei har beräknat nettoavgången av småhus till 15 000 lägenheter per år och nettoavgången av flerbostadshus till 10 000 lägenheter per år. Enligt verket finns inget underlag för en motsvarande bedömning av utvecklingen för övriga lokaler.

I de fortsatta övervägandena har utgångspunkten också varit att en åtgärd med kort brukstid kan utföras i ett större bestånd än en åtgärd med lång brukstid. Del beror på att man inte gärna utför en åtgärd med mycket lång livstid i en byggnad med begränsad återstående livstid. Till detta kommer begränsningar i möjligheterna att åtgärda det befinttiga beståndet, till följd av arkitektoniska, kulturhistoriska och andra miljömässiga faktorer.

Det äremellertid endast i en diskussion om maximalt möjlig besparing som det befintliga beståndets omfattning är av intresse, I de följande beräkningarna anges antal åtgärdade lägenheter respektive åtgärdad lokalvolym för varje åtgärd.

3.2 Klimatrörutsättningar

Titt grund för beräkning av värmeförbmkningen i hus används ortens värme förbrukningstat mätt i antal graddagar eller gradlimmar. Värmeförbrukningstalet bygger på en summering över tiden av uleluftens temperaturunderskott i förhållande till inomhuslemperaturen.

Den energi en byggnad förbrukar för uppvärmning kommer emellertid inte

Prop. 1977/78:76 244

enbart från uppvärmningsanordningen. Värme tillförs också byggnaden från personer, elektriska apparater, belysning, varmvatten och dagsljusinstrålning, s. k. gratisvärme. Om man skall fä överensstämmelse mellan beräknad och uppmätt värmeförbrukning måste man således ta hänsyn titt gratisvärmen. Detta har sedan gammall gjorts genom att beräkna inomhuslemperaturen efter 17°C i stället för 20°C samt genom alt anla att lillskottsvärme inle behövs förrän dygnsmedettemperaturen ute går under ca t2°C på hösten och efter det att dygnsmedeltemperaturen går över ca 10°C på våren. Detta är således erfa ren helssiffror och de bygger helt naturligt på kunskap om förhållandena då byggnader inte isolerades efter kraven i dagens lagstiftning.

Den traditionella beräkningen av gradiimmarna kan emellertid inte användas för alt beräkna värmeförbrukningen i välisolerade hus. Gratisvärmen kan nämligen under tång tid av uppvärmningssäsongen täcka hela uppvärmningsbehovet, varvid värmeförbrukningstalet påverkas. Detta gäller dock endast under förutsättning att värmesystemet är så utformat att gratisvärmen verkligen kan tillgodogöras. När det däremoi gäller att beräkna effekten av energisparande åtgärder i befintliga hus, bör denna beräkning ske med utgångspunkt från verktiga temperaturer, Gratisvärmen förändras nämligen inte av en energisparande åtgärd.

Det principiellt viktiga är att en besparing innebär en minskning av de totala förlusterna och att denna minskning inte påverkar den s. k. gratisenergin utan hell skatt tillgodoräknas den tillförda energin.

Vid beräkning av detta värmeförbmkningstal måste variablerna inomhustemperatur, utomhustemperatur och uppvärmningssäsong bestämmas. Som medelort för Sverige väljs Stockholm eller Örebro. Medeltemperaturen utomhus under etdningssäsongen är cirka -t-2 grader för båda orterna och uppvärmningssäsongens längd 240-250 dygn. Med en inomhustemperatur i bostäder på 23°C blir värmeförbrukningstalet 120 000-130 000 gradtimmar. Planverket samt flera remissinstanser påpekar att inomhuslemperaturen fortfarande är hög. I kapitel 4,6, där energibesparingsmöjligheter genom temperatursänkning redovisas, kommer spridningen av inomhustemperatur att diskuteras. Eftersom inomhustemperaturer på 23°C som medelvärde för uppvärmningssäsongen, inte är i överensstämmelse med god energihushållning, måste en av de första åtgärderna tor energibesparing vara att sänka inomhuslemperaturen och därmed antalet gradtimmar.

En sänkning av inomhuslemperaturen uppfattas av många människor som en minskning av komforten. En medeltemperatur på 23°C innebär nämligen inte att alla har denna värmekomforl. 1 ett slorl anlal lägenheter är temperaturen betydligt högre medan den i andra lägenheter är lägre. För ett fierbostadshus kan det, vid en medeltemperatur av 23''C, betyda att temperaturen i den kallaste lägenheten är 20° och i den varmaste 25°C, En central sänkning av medeltemperaturen" med t. ex. 2°C skulle i sådana fall fä lill följd att temperaturen i den kallaste lägenheten kommer att ligga vid ca

Prop. 1977/78:76 245

t8°C. Temperatursänkningen innebär i detta fall en komfortminskning. I den varmaste lägenheten skulle temperaturen sjunka från 25°C lill 23°C, vilket -utom i extremt dragiga och dåligt värmeisolerade hus -skulle innebära en höjning av komforten.

De tekniska åtgärderna påverkar temperatursänkningsmöjlighelema olika. Då flera åigärder kombineras kan dessa även påverka varandra. Dessa positiva och negativa effekter är delvis inte klarlagda. Av den anledningen kommer besparingsmöjligheter genom temperatursänkning inte all tillgodoräknas de enskilda åtgärderna i de fortsatta beräkningarna.

På grund av osäkerheten när det gäller möjligheten att bedöma inomhuslemperaturen i dag, medborgarnas vilja all sänka inomhuslemperaturen och olika åtgärders inverkan på temperatursänkning har ingen besparing titt följd av temperatursänkning utan att andra åtgärder utförs medräknats.Åtgärder som medför energibesparingar genom temperatursänkning redovisas i avsnitt 4.6, styr- och reglersystem. Del är emellertid rimligt att anta att det finns besparingsmöjligheter utan investeringsutgifter. I bedömningen av de följande beräkningarna bör detta hållas i minnet.

Ju högre värmeförbmkningstal man räknar med desto större blir besparingen av vidtagna åtgärder utan att åtgärden kostar mer. När man räknar med ett högre värmeförbrukningslal antar man således att brukarna inte har sänkt inomhuslemperaturen ännu och heller inte kommer att göra det efter det att energisparåtgärder vidtagits.

Planverket har i sin slutliga rapport räknat med värmeförbrukningstalet 110 000 gradlimmar. Energikommissionens expertgrupp C har i en preliminär rapport räknat med 120 000 gradtimmar i bosläder, 110 000 i övriga lokaler och 100 000 i industrins lokaler. Rapporterna har angivit Örebros respektive mellansvenskt klimat som dimensionerande, medan däremot ingen av rapporterna anger vilken inomhustemperatur som ingår i beräkningarna. Flera remissinstanser anger 130 000 gradtimmar som beräkningsgrund.

1 de följande beräkningarna har i likhet med planverket räknats med 110 000 gradtimmar i bostäder. För offentliga lokaler och övriga lokaler används i fortsättningen 100 000 gradtimmar. Det motsvarar en uppvärmning till ca t°C lägre temperatur än i bostäder, I industrilokaler är temperaturen vanligen ännu lägre varför 90 000 gradtimmar kommer att användas för denna lokallyp i de fortsatta beräkningarna.

1 den slutliga sammanställningen av besparingsmöjligheter (avsnitt 5.5) visas vad andra antaganden om anlalet gradlimmar för för konsekvenser.

3.3 Investering, underhälls- och driftkostnader, brukstid

För varje typ av åtgärd redovisas beräknad erforderlig investering för att nå olika energisparmål. De investeringar som skatt belasta en samhällelig kalkyl är de merkostnader som blir följden av energisparprogrammet. Dessa skatt således inte inkludera t, ex, utgiften för fasadskikt om detta ändå

Prop. 1977/78:76 246

skulle ha bytts ut.Den utgift som skall belasta den samhälleliga kalkylen är i sådana fatt förutom del värmeisolerande materialet och av tiltäggsisoleringen direkt föranlett merarbete bara de eventuella merkostnaderna för ett dyrare ersättningsmaterial. Om energisparprogrammet innebär att renoveringarna eller ersättningsinvesteringarna tidigareläggs skall den samhälleliga kalkylen belastas med en ränta på den andel som motsvarar renovering och ersättning av material. Räntekostnaden blir beroende på hur många år lidigare ersättningsinvesteringen kommer att äga rum.

Även de totala utgifterna kommeratt redovisas. Dessa innefattar således också exempelvis heta utgiften för treglasfönster även ombyteskulte ha skett. Vidare innefattas utgiften för samtliga ytskikt. De anspråk på resurser som energisparprogrammet kommer att ställa är därför betydligt mindre än de lotala utgifterna.

Enligt statens industriverk {S\ND 1977:5 byggnadsindustri och byggnadsmaterialindustri) kan de totala investeringarna i reparationer och ombyggnader bedömas uppgå till mycket stora belopp, se tabell 3.1.

Tabell 3.1 Investering för reparation och ombyggnad (Källa SIND 1977:5 Byggnadsindustri och byggnadsmaterialindustri)

miljarder kronor inklusive moms: 1975 1980 1985
Bosläder Övrigt	5,5 10,1	6,3 7,7 11,3 12,4
Summa	15.6	17,6 20,1

Kostnadsläget 1975 har använts i industriverkets rappon.

Kostnaderna har räknats upp med 7.2 % till kostnadsläget under första kvartalet

1977,

Av de utgifter som går till reparationer och ombyggnader dvs, ca 15 miljarder kr, per år torde ca 5 96 kunna avse sådana reparationer och ombyggnader som utförs i samband med vissa energibesparande åtgärder. Det innebär att under en tioårsperiod ca 7 miljarder kr. ändå skutte ha satsats på fasadrenoveringar, fönsterbyten och liknande åtgärder. I kapitel 4, där besparingsmöjligheter och invesleringsutgifler för resp. åtgärder redovisas, behandlas denna fråga vidare.

1 alla jämförelser med planverket eller remissinstansema ingår mervärdeskatt i de angivna beloppen. Orsaken titt detta är att verket och remissinstanserna inkluderat denna i sina kostnadsuppgifter. Mervärdeskatten bör emellertid inte belasta en samhällsekonomisk kalkyl avseende lönsamhet för energisparande åtgärder. Följande exempel belyser detta.

Antag att produktionen av mineralull inte kan ökas, och att vi inte heller kan importera varan. Om mineralull då skall användas för energisparande

Prop. 1977/78:76 247

åtgärder i det befintliga byggnadsbeståndet måste den tas från annan användning, t. ex. nybyggnation. Det relevanta priset att använda i en samhällelig kalkyl är då priset inklusive mervärdeskatt, eftersom man inom nybyggnationen av betalningsviltighelen att döma tillmäter mineralullen detta värde. Om vi i slällel antar att produktionen av mineralull kan ökas, är det den resursuppoffring som behöver göras föratt producera mineralull, som är den kosinad som är relevant i en samhällelig kalkyl. Mervärdeskatten skall då naturligtvis inte inkluderas. Om man inte kan öka produktionen utan måste importera mineralull, är del import priset på mineralull som är relevant. Inte heller i delta pris skall mervärdeskatt inkluderas.

Av den redogörelse över förhållanden i byggmaterialindustrin som ges i kapitel 7 framgår att produktionen kan ökas och att importmöjligheter föreligger. Mervärdeskatten bör således inle inkluderas i den samhälleliga kalkylen av utgifter och kostnader för energisparande åtgärder.

I sammanfattande bedömningar i tabell- eller figurform kommer därför investeringsutgifter och kostnader att redovisas utan mervärdeskatt. Det redovisade kostnadsläget avser första kvartatet 1977.

Många energisparande åtgärder kräver underhåll för all ge avsedd effekt i fortvarighet.

Vissa remissinstanser hävdar all man bör satsa på byggnadstekniska åtgärder just för att drifts- och underhållsåtgärder normalt ej erfordras för dem. Andra remissinstanser hävdaratt de instaltationstekniska åtgärderna är alt föredra framför de byggnadstekniska därför alt lönsamheten för de senare beror på energipris och ränteutveckling långt in i framtiden.

Det är mycket svårt att bedöma framtida underhållskostnader. Planverkei har inte redovisat sådana. En allmänt använd "tumregel" bland VVS-tekniker är att de årliga underhållskostnaderna beräknas uppgå titt 2 96 av investeringen. De enskilda uppgifter på underhållskostnader som anges i remissvaren överensstämmer väl med detta,

Ftera remissinsianser betraktar underhållskostnaden för många energisparåtgärder som en marginell kostnad. Bakom detta resonemang ligger antagandet att den energisparande åtgärden kräver underhåll, men alt detta kan klaras inom ramen för den befintliga organisationen för underhåll av installationer, I denna promemoria betraktas därför underhållskostnaden för många åtgärder som en marginell kostnad.

Vad gäller underhåll för de byggnadstekniska åtgärderna redovisas i denna promemoria inte någon sådan kostnad eftersom dessa åtgärder inte beräknas medföra ökat underhåll. Såväl fasadrenoveringar som byte av fönster kan tvärtom innebära minskade underhållskostnader. Många remissinstanser framhåller t, ex, vad gäller målning och annat underhåll av fönster, att kostnaderna för detta har ökat oroväckande. Utbyte av fönster till sådana av annan konstruktion i samband med energisparande åtgärder kan medföra minskat underhåll.

Vid bedömningen av driftkostnader, som enbart avser de inställa-

Prop. 1977/78:76 248

tionslekniska åtgärderna, redovisas i denna promemoria netloenergibespa-ringen med avdrag för energiförbrukningen för de fläktar och pumpar som ingår i de energibesparande installationerna. Andra typer av driftkostnader, t, ex, de som avser rengöring av batterier i värmeväxlare eller byte av luftfilter ingår i de redovisade underhållskostnaderna.

Allmänt måste man räkna med att en energisnålare bebyggelse kräver mer personal för underhåll och d ri ft. Redan nu är förvaltningsorganisationen sådan alt lägre effektivitet än den teoretiskt möjliga av olika instaltationer erhålls. Detta måste förändras, vilket generellt ökar förvaltningskostnaderna. Hur mycket personat som behövs och hur stora koslnader som uppstår är svårt att förutse. Den viktigaste åtgärden är här utbildning av personal.

Den b r u k s t i d för olika åigärder som anges i denna promemoria står i överensstämmelse med den som planverket angett. Verkets uppfattning delas av de remissinstansersom behandlat frågan. De olika brukstiderna motiveras för var och en av åtgärderna,

3.4 Lönsamhetsmått

En energisparande investering kommer i vissa fatt att föra med sig avkastning i form av energibesparing, driftkostnader samt andra fördelar och kostnader under en lång följd av år. Hur dessa fördelar och koslnader fördelar sig över liden varierar från åtgärd litl åtgärd. Det gör även materialens tekniska livslängd. För att få jämförbarhet mellan de olika energisparande åtgärderna och mellan energibesparing och andra investeringsprojekt, kommer i det följande kostnader och fördelar under olika tidsperioder vägas samman och adderas. Vid sammanvägningen kommer kostnader och fördetarsom infaller nära i tiden väga tyngre, dvs. kalkylränlan är positiv. För en sådan tidspreferens talar bl. a. det faktum att människor förväntar sig och får kompensation för att uppskjuta sin konsumtion, dvs. man lår ränta på sparade medel.

Anlag först att energisparande åtgärder vidtas på bekostnad av andra investeringar, Den relevanta reella kalkylräntan är då den verkliga avkastningen på dessa investeringar. Om åtgärderna i stället finansieras genom en nedskärning av den privata konsumtionen, blir det den kompensation som individen får för alt uppskjuta sin konsumtion som bestämmer kalkylräntans storiek. På en s. k. perfekt kapitalmarknad skulle dessa båda räntor sammanfatta. Perfekta kapitalmarknader förekommer dock knappast i dagens samhälle. Förekomsten av individuell inkomstbeskattning och vinslbeskattning gör all investeringars avkastning generellt är högre, sett på exempelvis tio års sikt, än den kompensation som människor förväntar föratt uppskjuta sin konsumtion. Räntans höjd blir således beroende av den alternativa användningen av de resurser som kommer att satsas på energibesparing. Del förutsätts att resurser kommer att tas såväl från privat konsumtion som från

Prop. 1977/78:76 249

utrymmet för investeringar. Kalkylräntan kan något förenklat sägas utgöra en kompromiss mellan den reella avkastning som hushållen får på de pengar de sparar och den reella avkastning som investeringar i företagen skulle ge.

Under 70-ialet har avkastningen på långfristiga penningplaceringar i regel överstigit 10 96. Det är dock endast en mindre del därav som kan sägas utgöra kompensation för uppskjuten konsumtion. Merparten består av kompensation för prisstegringar. Inom ramen för energikommissionens arbete har utförts undersökningar av avkastningen på bank-, obligations-, försäkrings-och aktiesparande. De visar att den reella räntan ligger på omkring 2 96 .Om kostnader och fördelar av energisparande åtgärder beräknas så att hänsyn tas till förväntad prisstegring till följd av en ökning i den allmänna prisnivån skall den nominella kalkylränlan användas. Om däremot koslnader och fördelar beräknas i fast penningvärde skall en reell kalkylränla på ca 2 96 användas, t den mån de energisparande åtgärderna kommer att finansieras genom en nedskärning av de privata investeringarna är en högre katkylränta dock befogad. 1 denna promemoria görs därför beräkningarna genomgående med utgångspunkt från 4 96 ränta. I avsnitt 5,5 visas dessutom vad andra förutsättningar skulle innebära.

Investeringsutgiften och nuvärdet av framtida underhällskoslnader ger sammantagna den totala kostnaden för en åtgärd. Nuvärdet av underhållskostnaden beror av räntan, den årliga driftkostnaden och materialets livslängd. Nuvärdet av besparingarna beror av räntan, energipriset och dess framtida utveckling, samt materialets livslängd.

Det pris på energi som skulle göra att nuvärdet av besparingarna blir lika med summan av investeringar och nuvärdet av underhållskostnaderna benämnes i denna promemoria besparingkostnad. Det beräknas enligt följande formel:

besparingskostnad —

investering -i- p, x årlig underhållskostnad, Pj X årlig energibesparing

där p, =-------------- och p, =-------- ■—'—

' r r—l

l-l-r H-r

r står för real kalkylränta och q för den årliga ökningen i energipriset, räknat i fast penningvärde. T är materialets livslängd. Denna formel hänger nära samman med den av flera remissinstanser använda energisparkostnaden. Energisparkostnaden definieras på följande sätt:

investering -I- p, x årlig underhållskostnad

energisparkostnad = v-r-—z------ ■-- ~,------- r-—r-—z

arlig bespanng x materialets livslängd

Prop. 1977/78:76 250

1 detta uttryck har således de årliga besparingama summerats utan hänsyn lill ränta och prisstegringstakt. För all avgöra om en given energisparålgärd är lönsam eller inte jämför man energisparkostnaden med dagens energipris, som multipliceras med en relationsfaktor. Denna relationsfaktor ät p,

1 formeln för besparingskostnad har energisparkostnaden i stället divide-rats med denna relationsfaktor. Besparingskostnaden kan därför direkt jämföras med dagens energipris. Denna formulering har den fördelen att åtgärderna kan rangordnas efter lönsamhet genom alt man jämför storleken på respektive åtgärds besparingskostnad, Energisparkostnaderna för åtgärder med olika livslängd blir däremot inte jämförbara, eftersom värdena på relationsfaktorn blir olika.

Om räntan är högre än energiprisels ökningslakt blir besparingskostnaden lägre än energisparkostnaden. Om räntan är precis lika stor som energiprisets ökningstakt blir besparingskoslnaden lika med energisparkostnaden. Ener-gisparkoslnadsformeln användes ofta under den sistnämnda förutsättningen. Relationsfaktorn blir då lika med I.

En åtgärd är samhällsekonomiskt lönsam i absolut mening, om den uppoffring som samhället lär göra i dag för alt producera en kilowattimme överstiger detta tal. Som uppoffringar betraktas då såväl de direkta produktionskostnaderna som produktionens miljöpåverkan, Efiersom man inle kan ange ett mått i kronor på miljöeffekterna blir frågan om en åtgärds absoluta lönsamhet en bedömningsfråga, där även bieffekter och sysselsättningspolitiska aspekter vägs in.

Vid den slutliga bedömningen bör man förutom lönsamheten i snävt ekonomisk mening dessutom beakta följande resursrestriktioner.

För det första kan en åtgärd ha en god samhällelig lönsamhet även om de investeringar som måsle göras under närmaste åren för att spara en kilowattimme är mycket höga. Så blir faltet om det energisparande materiatet har lång livslängd. Det blir då fråga om betydande resursomfördelningar den närmasle tiden. Det blir därför nödvändigt att se energispargprogrammet ur ett försörjningsbalansperspektiv för landet som hethetl.

Arbelskraflstittgången bör vidare beaktas. Del är önskvärt att byggnadsarbete och arbete i byggmaterialinduslrin så långt möjligt förläggs till regioner med arbetslöshet. Samtidigt är det med tanke på den samhällsekonomiska balansen önskvärt alt man undviker att vidta energisparande ätgärdersom innebäratt man lar i anspråk arbetskraft i regioner där det redan förut föreligger brist på arbeskraft. Sysselsättningsläget varierar över liden, varför del blir fråga om en anpassning i såväl tid som rum.

På kort sikl kan dessulom kapaciteten inom yrkesutbildningen utgöra en begränsande faktor när det gäller våra möjligheter att spara energi. De anspråk på ulbildning som olika energisparande åtgärder ställer bör därför beaktas vid sammansättningen av olika åtgärder i ett sparprogram. Utbildningsbehovet har bedömts mot bakgrund av dels uppgifter om arbetslösheten

Prop. 1977/78:76 251

i olika yrkesgrupper dels behovet av yrkesutbildad arbetskraft för genomförandet av olika åigärder.

3.5 Energipriset

Det pris på energi som fastighetsägaren/hyresgästen betalar kan behöva korrigeras för att man skall fä fram priset på energi sett från samhällsekonomisk synpunkt. Det är nämligen ej så att den skatt som ingår i energipriset med nuvarande utformning av energibeskattningen motsvarar de miljökostnader som förbrukningen av energi ger upphov titt. Därför har priset på energi i följande beräkningar angivils exklusive skatt. Titt detta pris skall alltså läggas ett belopp som motsvarar värderingen av miljöeffekter.

Importpriset på eldningsolja 1 och 4 var 430 respektive 370 kr, per kubikmeter under försia kvartalet 1977, Vårt tands bytesbalansunderskott tyder emellertid på alt importen i bönan av år 1977 var undervärderad. En mer korrekt bild får vi om vi lägger titt effekten av de devalveringar som blev följden av delta underskott. Till delta importpris skall sedan läggas omkostnader i samband med distribution av oljan. Grundprisel blir då exklusive skatt men inklusive omkostnader 600 kr. för eldningsolja 1 och 510 kr. för eldningsolja 4. I konsumentpriset ingår också frakten. Frakttiltägget är exempelvis för Stockholm 16 kr., för Örebro 31 kr. och för Östersund 41 kr, Å andra sidan utgår rabatter eller återbäring. Räknar vi med ett genomsnittligt tillägg på 20 kr. blir priserna således 620 kr. respektive 530 kr. (Självfallet bör även kostnaderna för importerat byggmaterial korrigeras av samma anledning som oljepriserna. Importandelen är emellertid så låg att korrigeringen torde röra sig om ca 3 96 -jfr avsnitl 7.2.)

Elpriset var första kvartatet 1977 ca 12 öre/kWh för en normal elvärmeleverans enligt vattenfaUsverkets tariff för mellansvenska områden varav ca 9 öre är röriig det exkl. skatt.

Fördelningen mellan olika energiformer för uppvärmning år 1975 enligt indusiriverkel (SIND PM 1977:5) framgår av tabell 3.2.

Tabell 3.2 Fördelning mellan olika energiformer (SIND PM 1977:5)

Typ av värme- Lägenheter Lägenheter Lägenheter Industrins

anläggning i småhus i flerbo- totalt lokaler och

stadshus övriga lokaler

9é 96 % %

Fjärrvärme 2 35 21 11

Oljepanna 76 63 68 71
och övrigi

Elvärme 22 2 11 18

I en lilen anläggning är verkningsgraden oftast lägre än i en större anläggning. I tabell 3.3 visas exempel på beräkning av energipris i två olika

Prop. 1977/78:76 252

ty per a v anläggning. De verkningsgrader som redovisas i tabellen är baserade på uppgifter i energiprognosutredningen (1 1972:03; EPU). Begreppet verkningsgrad har då vidgats till att även omfatta distributionsförluster.

Tabell 3.3 Exempel på beräkning av energipris

Liten och medelstor Stor anläggning
anläggning och fjärrvärme

Eldningsolja	1	4
Energiinnehåll	10,2 MWh/m3	10,7 MWh/m3
Verkningsgrad	65 %	80 %
Rörlig kostnad	9,4 öre/kWh	6,2 öre/kWh
(konsumentpris)

Cirka 2/3 av uppvärmningsenergin används ibostäderoch resterande 1/3 i övriga lokaler inklusive industrins lokaler.

Om fjärrvärme i tabell 3,2 moisvarar "slor anläggning" och oljepanna motsvarar "liten anläggning" och om den rörliga delen av elpriset anlas vara 9 öre/kWh kan ett medelpris på uppvärmningsenergin beräknas. Detta blir 8,8 öre/kWh för konsumenten exklusive skatt.

Flera av de energisparande investeringarna har livslängder på 20-30 år (exempelvis värmeisolering, fönsterbyte och vissa venlilationsåtgärder). För all bedöma deras lönsamhet skulle man behöva ha en uppfattning om energiprisutvecklingen i framliden.

Det är mera troligt alt energipriset ökar än minskar realt sett, 1 de kalkyler som presenteras i denna promemoria har förutsatts en realprisökning på energi med i genomsnitt 2 % per år, vilket får anses vara en försiktig bedömning. Den ligger också i linje med förutsättningar som gjorts i andra utredningar bl. a. inom ramen för arbete utfört av energikommisionens experigrupp B. Delegalionen för energiforskning antar att oljepriset kommer att vara 1,5 gånger högre år 2000 än i oktober 1976 (DFE rapport nr 5,1977-05-31, s, 72), Bedömningen måsle dock betrakias som mycket osäker, 1 avsnitt 5.5 visas därför också vad andra antaganden skulle innebära,

4. Besparingsmöjligheter med olika åtgärder

Koslnader och besparingsmöjligheter redovisas i denna promemoria i detalj för fyra altemativa ambitionsnivåer. De olika energisparande åtgärderna har inplacerats i respektive sparalternativen i första hand med utgångspunkt i besparingskostnaden men också efter åtgärdernas samband med normala renoveringar samt om de kommer att bli utförda i sådan omfattning att speciella behov av utbildning av personal måsle tillgodoses.

Alternativ I innehåller huvudsakligen åtgärder med en maximal besparingskostnad på 5 öre per kWh, alternativ II maximalt 7,5 öre per kWh,

Prop. 1977/78:76 253

alternativ III 10 öre per kWh och alternativ IV åtgärder med en maximal besparingskostnad på 20 öre per kWh,

Vissa andra överväganden har också avgjort åigärdens placering. Exempel på sådana överväganden är lillgång på arbetskraft och tekniska och ekonomiska bieffekter, som ej har kunnat uttryckas i ekonomiska termer.

Det är väsentligt att de fyra altemativen endast ses som exempel pä vilka åtgärder som kan utföras vid en viss maximal besparingskoslnad,

4.1 Värmeisolering

Detta avsnitt beskriver möjlighelerna att spara energi genom tittäggsisotering av golv, väggar och tak. Inledningsvis behandlas mera allmänna problem som rör hela del befinttiga byggnadsbeståndet, Därefier redovisas besparingsmöjligheterna inom de tre huvudgrupperna bostäder, offentliga och övriga byggnader samt industribyggnader. Avslutningsvis görs en sammanfattande bedömning av hur stor energibesparing åtgärden värmeisolering kan medföra inom en tioårsperiod i hela det befintliga byggnadsbeståndet vid olika investeringsnivåer. De fyra sparalternativen innefattar huvudsakligen följande isolertekniska åigärder.

Alternativ I: Tilläggsisolering av lätl åtkomliga vindsbjälklag samt vissa industritak.

Alternativ II: De åtgärder som ingår i alternativ I och dessutom tilläggsisolering av byggnadsdelar i samband med utvändig eller invändig renoveringsåtgärd där renoveringen skulle ha kommit till stånd även om energisparåtgärder inte varit aktuella.

Alternativ III: De åtgärder som ingår i alternaliv II och dessutom tilläggsisolering av byggnadsdelar i samband med renoveringsåtgärder som tidigareläggs av energisparskäl men där renoveringsbehovel annars skulle ha uppkommit inom en nära framtid.

Alternativ IV: Värmeisolering av alla lämpliga byggnader även där renoveringsbehov ej föreligger.

Det finns inte några strikta gränser mellan de olika alternativen. Som lidigare framhållits skall de enbart ses som exempel på vad som kan åstadkommas vid olika ambitionsnivåer för energisparandel.

4.1.1 Invesieringsulgifler

1 planverkets uppdrag ingick inte att bedöma lönsamheten för olika tekniska åigärder. Flera remissinstanser tar dock upp lönsamheten litl diskussion. De remissinstanser som behandlat frågan, har dock något olika uppfattning om storleken av investeringen för och lönsamheten av olika isoleringsålgärder. Orsaken är främst att man beräknar lönsamheten enligt skilda metoder och gör olika antaganden om energiprisutveckling och räntenivå. Detta försvårar en jämförelse mellan remissinslansernas synpunkter. Planverket har i sin slutrapport redovisat investeringsutgifter för olika tilläggsisolerande åtgärder.

Prop. 1977/78:76 254

t det följande resonemanget begränsas jämförelsen därför till att omfatta skillnaden mellan planverkets och remissinstansernas uppfattning rörande utgifter för olika värmeisoleringsåtgärder.

Inledningsvis skall en fråga av principiell betydelse beröras. För att bedöma vilket sparmål som är rimligt att satsa på är det väsentligt att bedöma investeringsutgiften från samhällsekonomisk utgångspunkt. Från samhällsekonomisk utgångspunkt är utgiften för en fasadrenovering med tittäggsisotering olika å ena sidan det fall då en fasadrenovering ändå skulle ha genomförts av estetiska skäl etter av underhållsskäl och å andra sidan det falt då fasadrenoveringen tidigareläggs av energisparskäl, 1 del förra fallet är merinvesteringen för fasadrenoveringen till följd av att tiltäggsisolering vidlas samtidigt den samhällsekonomiskt intressanta utgiften. Den utgift som fasadrenoveringen ändå skulle ha medfört bör således inte belasta kalkylen över samhällets utgifter forell energisparprogram, 1 det senare fallet däremot måste merinvesteringen beaktas i kalkylen. Därvid bör man beräkna memtgiflen i proportion litl den lid som skutte ha förflutit innan renoveringen normalt hade vidtagits. Ju längre tid som återstår titts en fasadrenovering normalt skulle ha utförts, desto större andel av utgiften för denna måsle således anses vara en direkl följd av isoleringsåtgärden. 1 de fall fasadrenoveringen hade kunnal ulföras på ett enkelt sätt, exempelvis ommålning etter förbättring av putsskikt, bör kalkylen belastas med den extra utgift som det nya fasadskiktet innebär. Därvid bör man också ta hänsyn till att olika fasadbehandlingar kan antas ha olika livslängd.

Planverket och de remissinsianser som har tagit upp frågan resonerar emellertid inte på delta sätt. Detta beror sannolikt på all de inte ansett sig ha anledning alt redovisa en samhällsekonomisk bedömning.

Planverket redovisar i sin slutrapport investeringsutgifter på cirka 80 kr/m för isoteringsåtgärd exklusive fasadskikt. Utgiften ökar enligt verket till 165-200 kr/m om fasadskikt av plåt inkluderas. Planverkets uppgifter bör sannolikt inte uppfattas så att montering av ny plåtfasad utan tilläggsisolering kan ulföras för 85-120 kr/m. Byggnadsstyrelsen hävdar t. ex. att en utvändig tilläggsisolering av en vägg i genomsnitt kostar 170 kr/m och ökar till 250 kr/ m om utgiften för själva fasadskiktet inkluderas. Byggnadsstyrelsens uppgifter kan sannolikt inle lolkas så, att man anser att en fasadrenovering utan tilläggsisolering kan utföras till en så låg investeringsutgift som 80 kr/ m. Den senare summan ligger klart under ett genomsnittligt pris på fasadrenovering i dag. Det belyder i sin tur att 170 kr/m måsle inrymma fler utgiftsposter än enbart investeringen för isolering.

Industrigruppen för tätt byggeri har presenterat ett antal akluella offerter. Utvändig tiltäggsisolering av flerbostadshus kostar enligl dessa offerter från 127 kr/m till 328 kr/m inklusive fasadskikt. Entreprenadkostnaderna fören och samma ålgärd varierar alltså kraftigt i olika delar av landet enligt Industrigruppens uppgifter.

Som genomsnittlig total utgift för en fasadrenovering med

Prop. 1977/78:76 255

tilläggsisotering har i det följande använts 200 kr/m.

Vid t i I läggs isol er i ng av lätt åtkomliga vindsbjälklag beräknarp/anver/cef kostnaden lill cirka 40 kr/m. Tilläggisolering av svåråtkomliga vindsbjälklag beräknar verket till cirka 100 kr/m. De remissinstanser som har behandlal frågan har angett utgifter i samma slorieksordning. Planverkets bedömning av utgifterna för tilläggsisolering av bjälklag har utnyttjats i kalkylerna.

Investeringen för renovering belastar kalkylerna utöver utgiften för liltäggsisoleringsåtgärden med följande andelar: I alternativ I försummas själva renoveringsuigiften helt eftersom här endast ingår isolering av tätt åtkomliga bjälklag och industritak som ändå skulle ha blivit föremål för renovering. I alternativ 11 har kalkylen för utvändiga åigärder på fasader betastats med 20 96 av utgifterna för renovering utan titläggsisotering. För de invändiga renoveringarna ingår på motsvarande sätt 70 % av de utgifter som ej kan härledas direkt titt titläggsisoleringen. För både invändiga och utvändiga åtgärder används i alternativ II 90 kr/m. Bland de ytterligare åtgärder som tillkommer i alternativ III förekommer viss tidigareläggning av renoveringsåtgärder och kalkylen belastas därför med hela den invändiga renoveringsuigiften. Kalkylen för utvändiga åtgärder belastas med en räntekostnad motsvarande 40 % av utgiften för renovering utan tilläggsisolering. Därvid har 120 kr/m antagits vara en genomsnittlig utgift både för invändiga och utvändiga åtgärder. I alternativ IV förekommer tidigareläggning av fasadrenoveringar i sådan ulsträckning att de åtgärder som tillkommer i detta alternativ belastas med en räntekostnad motsvarande 70 96 av totatutgiften för renovering ulan tilläggsisolering. Delta innebär 160 kr/m.

När det gäller invändiga tilläggsisoleringar är det alltså rimligt all belasta kalkylen med så gott som hela ytskiktsutgiften redan i de lägre sparalternativen. Om tilläggsisolering inte är aktuell består ju invändig renovering i allmänhet endast av omiapetsering eller ommålning på den befintliga ytan. I samband med en genomgripande utvändig fasadrenovering måste ytskikten däremot i allmänhet ändå bytas. Detta är skälet lilt alt kalkylen inte belastas med så stor andel av renoveringsutgiften vid utvändig som vid invändig tilläggsisolering.

För injekteringsmetoder anger p/anver/cef kostnaden 25 kr/mgenenerellt. Denna utgift har använts i kalkylen. Alla nu angivna utgifter inkluderar mervärdeskatt.

Den modell som nu redovisats har använts vid bedömningen av kostnader för tiltäggsisolering i alla typer av byggnader. För induslrins verkstads- och lagerlokaler har något annoriunda andelar av renoveringsutgiften använts i de olika sparalternativen. Detta framgår av avsnitl 4,1,7,

En tiltäggsisolering på insidan av ytterväggar minskar den faktiska våningsytan. Planverket anser ulan alt närmare gå in på orsaken att della faktum bör belasta kalkylen som en extra utgift för invändig fasadisolering.

Prop. 1977/78:76 256

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH anser däremot att utrymmeskostnaden kan försummas i en lönsamhetskalkyl om man i samband därmed även försummar den positiva effekten av minskade köldbryggor. Institutionen menar att den s. k. vistelsezonen i rummet snarare ökar än minskar genom att ytterväggen vid lilläggsisolering blir fri från luftdrag och ytan blir varmare.

Det finns även andra skäl att överväga om kalkylen skall belastas med en utgift för minskat uirymme. Rummets möblerbarhet kan minska så att rumsmåttet efter åtgärden blir för litet för att avsedd inredning skall få plats. Invändiga åtgärder bör därför endast utföras i sådana situationer där möblerbarheten inle påverkas nämnvärt, I kalkylema har kostnaden för inverkan av den minskade våningsytan försummats. Det förutsätts att de problem som hänger samman med att hyressätiningen ofta är uttryckt som en kostnad per m våningsyta elimineras.

4.1.2 Antal åtgärdade objekt

Som framgår av det ovanstående förutsätts att tilläggsisolering av ytterväggar normalt utförs i samband med annan renovering som behöver utföras av underhållsskäl eller estetiska skäl. Det saknas lillföriitlig statistik över det akluella fasadrenoveringsbehovei. Antalet åtgärdade objekt inom respektive alternativ har därför uppskattats utifrån andra utgångspunkter.

Det resonemang som förts för bostäder redovisas här, I princip ligger samma bedömningsmall bakom uppgifter om antalet åtgärdade lokaler och industrier.

1 alternativ I utförs inom bostadssektorn endast lilläggsisolering av bjälklag som inte behöver utföras i samband med renovering. Antalet åtgärdade objekt i alternativ t har därför kunnat bestämmas hett med utgångspunkt i befintlig statistik över beståndels beskaffenhet,

lalternativll tillkommer fasadrenoveringar där kalkylen belastats med utgiften 90 kr,/ml Resterande utgift, dvs, 200-90=110 kr./m för utvändiga åtgärder och 120-90=30 kr,/m för invändiga åtgärder, har bedömts vara den renoveringsutgift som skulle investerats i dessa objekt även om behovei att spara energi ej hade funnits.

Utvändiga åtgärder förutsätts inom ramen för alternativ 11 bli utförda i 200 000 småhus och lika många • lägenheter i flerbostadshus, Invändiga åtgärder förutsätts bli utförda i 130 000 småhus och 60 000 flerbosladshuslägenheter. Sammantaget innebär detta en totat renoverings-utgift av ca 3,7 miljarder kr. under en tioårsperiod eller ca370 miljoner kr. om året. Detta belopp motsvarar knappt 7 96 av de tolala investeringarna för renovering som för närvarande satsas inom bostadssektorn. Det flr antas vara rimligt att 7 96 av de totala resurserna för renoveringaroch ombyggnader kan slussas till fasadrenoveringar under den aktuella tioårsperioden.

Bland deåtgärdersom tillkommer inom alternativ III förekommer

Prop. 1977/78:76 257

även tidigareläggning av ylterväggsrenoveringar. Utgiftskalkylen måste då även belastas med en räntekostnad. Av den anledningen har antalet åtgärdade objekt begränsats titt 200 000 småhus oeh 200 000 lägenheter i flerbostadshus i detta alternativ.

I alternativ IV ökar antalet tidigarelagda objekt och därmed ökar också räntekostnaden. Den blir dock aldrig så slor att besparingskostnaden överstiger 20 öre/kWh. Antalet åtgärdade objekt beror i stället av tillgängligheten i det totala beståndet.

Av tabell 4.1 framgår det antal lägenheter som bör åtgärdas med titläggsisotering inom den aktuella tioårsperioden i de fyra sparatternati-

4.1.3 Åtgärdens livslängd och underhåtlskosinad

Planverket anger att titläggsisoleringens fysiska livslängd överensslämmer med byggnadens återstående bmkstid. Faktorer såsom t. ex. graden av renovering,benägenhet hos brukarenatt underhålla huset,läge i tätort kontra tandsbygd, estetiska och kulturhistoriska hänsyn kommer att bestämma byggnadens livslängd.

De remissinstanser som har behandlat frågan har genomgående i sina beräkningar använt 30 år som genomsnitttig livslängd för hela beståndet utom för industrins byggnader, där de ansett 20 år vara mer korrekt mot bakgrund av industribyggnaders normalt kortare brukningstid.

Det är svårt att, med rimtiga krav på säkerhet, kunna fömtsäga den teknik som bestämmer energiförsötiningen om 30 år. Trots att den fysiska livslängden av en titläggsisolering mycket vät kan bli både 60 år och mer, är det därför i en lönsamhetsbedömning lämpligt att använda en mer försiktig uppskattning av livslängden. Skulle livslängden i verkligheten komma att visa sig vara väsentligt längre, då blir också lönsamheten av dessa åigärder bättre än vad kalkylerna utvisar.

Tilläggsisotering är enhgt planverket en åtgärd som normalt inte skatt kräva några underhållsåtgärder för att isoteringen skall fungera under husets brukstid. Remissinstanserna stöder denna uppfattning. I denna promemoria har underhållskostnaden för tilläggsisotering också bedömts titt O kr.

4.1.4 Isolertjocklek

När det gälter att avgöra om en titläggsisoteråtgärd är lönsam räcker det normalt inte att studera om åtgärden skall genomföras eller inte. Man måste utsträcka bedömningen titt att också omfatta flera isotertjocklekar för att finna en optimal nivå föråigärden. Avgörande för vilken tjocklek på isolering som skall väljas är, förutom de förutsättningar som lidigare behandlats, även utgångskonstruktionens värmegenomstäpptighet (k-värde). Dessutom ford-

17 Riksdagen 1977/78. 1 sand. Nr 76

Prop. 1977/78:76 258

ras ett antagande om det pris på energi som åtgärdens marginalkostnad skall jämföras med.

För att förklara betydelsen av att en tiltäggsisolering utförs med optimal tjocklek redovisas ett räkneexempel på hur lönsamheten kan variera med isolertjockleken för en yttervägg.

Ytterväggen antas ha ett ursprungligt k-värde på 1,0 W/m "C vilket är ett vanligt värde för en äldre yttervägg i Sverige. Först förutsätts väggen tilläggsisolerad utvändigt med 45 mm mineralull. Genom alt beakta investering exklusive renoveringsutgift och energibesparing kan besparingskostnaden för åtgärden beräknas lill 5,5 öre per kWh, Om man i stället väljer att räkna på lönsamheten vid 150 mm isotertiocklek kan besparingskostnaden för hela åtgärden på samma sätt bli 5,2 öre per kWh. Besparingskostnaden för att öka isolertiockteken från 140 till 150 mm kan på motsvarande sätt beräknas till cirka 10 öre per kWh.

Exemplet visar alltså att 45 mm värmeisolering kan vara mindre lönsamt att använda an 150 mm. Skälet är att det första exemplet med 45 mm isolertiocklek belastas med en rad initialkostnader, t. ex. att nya fönsterbleck erfordras eller att ett extra träregelsystem behövs. Utgifterna för det sista isolersteget upp lilt 150 mm innefattar endast den marginella ökningen av dessa extra utgifter. När åtgärdens lotala lönsamhet vid 150 mm isotertjocklek beräknas kan dessa "fasta" initialutgifter fördelas på en slörre energibesparing.

Effekten av en lilläggsisolering beror på ursprungskonslmklionens isolertekniska standard, I de utförda kalkylema används fortsättningsvis de uppgifter beträffande det befintliga byggnadsbeståndets standard som redovisas i planverkets slutrapport.

4.1.5 Besparingsmöjligheter i bostadshus

Det totala beståndet av småhus och fierbostadshus är förhållandevis väl kartlagt i jämförelse med andra lokattyper. Det gäller såväl del totala beståndets omfattning och fördelning på olika ålderskategorier som beståndets isotertekniska standard. Bedömningar av de totala besparingsmöjligheterna genom olika isotertekniska åtgärder kan därför göras med tämligen god noggrannhet.

Uppgifter om det för tilläggsisolering tillgängliga bostadsbeståndet är främst av intresse i alternativ IV, där den maximalt möjliga besparingen redovisas. I de mindre omfattande alternativen åtgärdas endast en viss andel av beståndet. För en bedömning av hur omfattande ingreppen i bostadsbeståndet blir i de olika sparalternativen redovisas det antal lägenheter inom det tillgängtiga beståndet som beräknas bli berörda inom respektive alternativ.

I uppskattningarna av antalet tillgängtiga byggnader har dessutom förutsatts att tilläggsisotering av ytterväggar och golvbjätklag utförs i hus som

Prop. 1977/78:76 259

förväntas kvarstå efter 30 år. Läll åtkomliga vindsbjälktag kan dock med god lönsamhet titläggsisoleras även om byggnaden endast förväntas bli använd under ytteriigare 10 år. Remissinstanserna stöder denna uppfattning.

Flera remissinsianser, bl. a. riksantikvarieämbetei, har framhållit vikten av alt speciella kulturvärden bevaras. Tiltäggsisolering av fasader fär enligt ämbetet inte utföras urskillningslöst. 1 stället bör särskild hänsyn tas till byggnadernas kulturhistoriska betydelse, men också till särarten hos bebyggelse som inte har exklusiv kulturhistorisk betydelse.

Av dessa anledningar undantas, i denna promemoria, 30 96 av bostadsbebyggelsen till och med i alternativ IV från annan tilläggsisolering än åtgärder ovanpå lätt åtkomliga vindsbjälklag.

Här har endasl de mest frekvenla principlösningarna behandlats. Det kan därför vara angeläget alt understryka att i det enskilda huset kan många olika säll alt utföra titläggsisolering yppa sig, t, ex. i de delar av byggnaden som tigger under marknivån. Det skutte emellertid föra för långt att gå längre i detaljeringsgrad i samband med en översiktlig bedömning av de lotala besparingsmöjligheterna.

Planverket har bedömt de tolala sparmöjligheterna genom titläggsisolering till 9,2 TWh/år netto ulan att ta ställning litl genomförandetakten. Institutionen för byggnadsieknik vid KTH anger 6,0 TWh/år netto såsom rimlig besparing år 1990, medan den maximala besparingsmöjligheten inom bostadsbeståndet enligl institutionen är 12-13 TWh/år netto,/rtrfiwrngz-upppw yöV/ä/föygge/-/anger den maximalt möjliga besparingen till 14,4 TWh/år netto men bedömer 5,7 TWh/år netto som rimligt för den närmasle tioårsperioden. Ingen av de båda senare remissinstanserna har behandlat möjligheten att åtgärda golvbjälklag.

Med den lönsamhetsmodetl som redovisats lidigare och med de utgångspunkter som angivits rörande isotering beräknas alternativ 1 ge en spareffekt om 2,26 TWh per år netto efter 10 år lilt en total investeringsutgift, dvs. den utgift som skatt belasta en samhällsekonomisk kalkyl, av 2,3 miljarder kr. Besparingskostnaden blir 4,5 öre per kWh. lallernativ II nås en besparingseffekt på 5,43 TWh per år netto. Den totala investeringsutgiften blir 7,20 miljarder kr. Den marginella besparingskostnaden blir 6,9 öre per kWh för de åtgärder som tillkommit utöver de som ingår i alternativ I, Alternativ II 1 beräknas leda till besparingar på 7,83 TWh per år netto titt en total investeringsutgift av 12,30 miljarder kr. under 10 år. Den marginella besparingskostnaden beräknas till 9,9 öre per kWh. 1 alternativ IV slutligen visar kalkylen alt man maximalt uppnår spareffeklen 11,47 TWh per år netto till en total invesleringsulgift av 24,26 miljarder kr. Marginalkostnaden blir i detta alternativ 18,6 öre per kWh.

Prop. 1977/78:76 260

4.1.6 Besparingsmöjligheier I offeniliga byggnader och övriga lokaler

Planverket utnyttjar industriverkets rapport (SIND PM 1977:5) för att bedöma byggnadsvolymen inom detta bestånd. Samma utredning har använts av institutionen för byggnadsteknik vid K TH och Industrigruppenför läll byggeri. Den läggs också titt gmnd för beräkningar i denna promemoria. Byggnader för offentlig förvaltning, samfärdsel, post, tele, militära lokaler, sjukhus, socialvård, skolor, handel, bank och försäkringstokater kallas i det följande lokaler. Titt denna grupp räknas även industrins kontorsbyggnader, som enligt planverkets bedömning, till sin byggnadstekniska standard mera överensslämmer med övriga lyper av kontorslokaler än med induslrins övriga lokaler. Mot denna bakgrund antas tokalvolymen uppgå till 400 milj. m vid beräkningarna i denna promemoria.

Planverket anser att lokalernas isolertekniska standard generellt är något sämre än fierbostadshusens. Byggnadsstyrelsen, insUtutionen för byggnadsteknik vid KTH och Industrigruppen för lätt byggeri instämmer i detta men framhåller samtidigt att förutsättningarna för att utföra titläggsisolering ofta är mer begränsad i lokalbeståndel än i fierbostadshusen. Karakteristiskt för lokaler är nämligen enligt dessa instanser att fasadmaterialen ofta är mindre underhållskrävande än inom bostadssektorn. Det gör att tiltäggsisolering utvändigt ofta måste kombineras med en tidigareläggning av fasadrenoveringen. Dessutom är ofta rumsindelningen och inredningen längs fönsterfasader sådan att lönsamheten vid invändig lilläggsisolering försämras. Denna uppfattning framförs bl. a. av byggnadsstyrelsen. I kalkylerna fömtsätts att de för värmeisolering lillgängliga ytterväggs- och bjätktagsytorna är vardera 50 milj. m inom lokalbeståndel.

Planverket gör ingen separat uppskattning av besparingsmöjligheterna i lokaler utan redovisar dessa tillsammans med industrilokaler. Byggnadsstyrelsen uppskattar byggnadsvolymen inom den offentliga förvaltningen litl ungefär 14 96 av den totala lokalvolymen. Byggnadsstyrelsen anser vidare alt man kan spara ca 0,06 TWh/år netto inom en tioårsperiod genom tiltäggsisolering i offentliga lokaler. Överfört på hela lokalvolymen innebär delta ca 0,5 TWh/år netto. Som framgårav den tidigare redovisningen (avsnitt 4.1.1) har styrelsen uppskattat kostnaderna för själva värmeisoleringsåtgärden tnycket högl i förhållande till totalkostnaden. Eftersom lönsamhetsbedömningarna är gjorda med just denna del av kostnaden som grund så har styrelsen uteslutit många ätgärdersom är lönsamma enligt utgångspunkterna för beräkningar i denna promemoria.

Institutionen för byggnadsieknik vid KTH anser att besparingsmöjligheten är 6,3 TWh/år netto om det vore möjligt alt tilläggsisolera alla lokaler optimalt. 1,5 TWh/år anser institutionen vara en rimlig besparingsmöjlighet fram tittar 1990. Överfört lill den lokalvolym som lagls till grund för kalkylerna i tabell 4.1 motsvarar det 6,5 TWh/år respektive 1,6 TWh/år netto . Orsakema till differenserna i byggnadsstyrelsens och institutionens beräkningar torde.

Prop. 1977/78:76 261

fömtom skillnader i beräkningsförutsättningarna, även vara att tiltförliilig statistik över lokalbeståndels isolertekniska standard saknas.

Med de tidigare angivna utgångspunkterna ger s p a r a 11 e r n a t i v Iför den närmaste tioårsperioden en besparingseffekt på 0,77 TWh per år netto till en total investeringsutgift av 0,62 miljarder kr. Den maximala besparingskoslnaden för åtgärder inom alternaliv I blir då 3,7 öre per kWh, Alternaliv 11 innebären besparingseffekt på 1,39 TWh per år netto efter 10 år till en totat investeringsutgift av 1,39 miljarder kr. Den marginella besparingskostnaden blir 6,0 öre per kWh, lallernativ III blir besparingseffekten 1,74 TWh per år netto efter 10 år till en total investeringsutgift av 2,18 miljarder kr. Den marginella besparingskostnaden har beräknats lill 9,9 öre per kWh. Alternativ IV ger en möjlig besparingseffekt på 2,45 TWh per år netto efter 10 år till en total utgift på 4,29 miljarder kr. Den marginella besparingskostnaden uppgår till 15,1 öre per kWh. Samtliga besparingskostnader är såsom tidigare beräknade efler en åriig ränta på 4 96 och en energiprisökningstakl på 2 96.

4.1.7 Besparingsmöjligheter i industribyggnader

Planverket och de remissinstansersom berört möjligheterna att spara energi i induslrins lokaler anser att alla uppskattningar om industribeståndets totala omfattning och isolertekniska kvalitet är mycket osäkra. En exakt bedömning av det totalt tillgängtiga beståndet är dock egentligen endast nödvändig i alternativ IV som ju innebär en optimal insats i alla tillgängliga industribyggnader. Osäkerheten angående det totala beståndets volym påverkar alltså främsl alternativ IV.

Planverket har angivit 250 milj, m-* som uppskattning av induslrins lokalvolym medan Industrigruppen för lätt byggeri anger 380 milj. m-*. Båda uppgifterna inkluderar industrins kontorslokaler.

Planverket anger med stöd av flera remissinstanser att en viss andel av industrilokalerna värms med överskottsvärme från tillverkningsprocessen. Av denna anledning har antalet objekt som är lämpade för tiltäggsisolering bedömts med försiktighet i kalkylerna.

För kalkylerna i denna promemoria har valts volymen 225 milj. m, som då inle innefattar industrins kontorslokaler vilka behandlats tidigare. Den takyta som är tillgänglig för titläggsisotering uppskattas litl ca 42 milj, m och motsvarande väggyta till ca 32 milj, ml

Den helt dominerande andelen av industrins lokaler består av stora öppna hallar med varierande verksamhet. Takkonstruktionerna är här ofta täckta av takpapp, ett material med tämligen begränsad livslängd. Att utföra en utvändig tilläggsisotering av dessa tak i samband med renovering är en enkel åtgärd. Eftersom renoveringsfrekvensen är hög kan en förhållandevis stor andel av dessa takkonstruktioner åtgärdas utan egentliga extra kostnader för ytskikt.

Prop. 1977/78:76 262

Inom industrin finns också ell klart uttalat behov av bullerdämpande åtgärder, Absoberande material på väggar, men framför allt i tak, är en av de åtgärder som arbetarskyddsstyrelsen rekommenderar för att sänka bullernivån. Det är väsentligt att ta tillvara den stora möjlighet som här finns att kombinera tilläggsisolerande och Ijudabsorberande funktioner i samma konstruktion.

Sett mot denna bakgrund har i beräkningarna förutsatts att tilläggsisoleringsåtgärder i första hand bör sättas in i industrins takkonstruktioner. En icke oväsentlig del av den totala besparingsmöjligheten kan dock erhållas genom åtgärder på ytterväggar framför allt i alternativen 111 och IV.

Utgiften för renovering utan tilläggsisotering belastar kalkylen enligt en modell av samma typ som den som tidigare tillämpats för bostadshus och lokaler. Dock fömtsätts att benägenheten alt renovera industribyggnader av estetiska skäl är lägre än för bostäder. Behovei av renovering av industrins takkonstmktioner är dock'jämförelsevis stort. Av denna anledning har de andelar av renoveringsuigiften som belastar lönsamhetskalkylen för takkonstruktioner valts titt O 96, 25 96, 75 96 och 90 96 i resp. alternativ. Procentsatserna tillämpas på de åtgärder som tillkommer inom varje alternativ. Motsvarande andelar för industrins väggkonstmktioner har antagits till O %, 30 96,50 96 och 80 96 resp.

Totalutgiften för tiltäggisotering av takkonstruktioner har i medeltal antagits uppgå till 95 kr/ml För väggkonstruktioner har medetutgiften antagits uppgå till 200 kr/ml

Planverket redovisar en totat sparmöjlighet inom lokalbestånd inklusive industrins lokaler på 6,0 TWh perårnetto. InsUtutionen för byggnadsieknik vid KTH anger att maximalt 4-6 TWh per år netto kan sparas genom tilläggsisotering av industrins nuvarande tokatbestånd. Institutionen anger vidare all det är rimligt att anta att besparingen år 1990 kan uppgå till 1,6 TWh per år. Industrigruppenför lätt byggeri anger att 4,3 TWh per år netto kan sparas totalt och bedömer det rimligt att inom en tioårsperiod nå en besparingseffekt av 2,7 TWh per år i industrins lokalbestånd.

Planverkets uppgifter kan jämföras med uppskattningen i denna promemoria av den sammantagna sparmöjtigheten inom tokatbestånd och indusiri. Denna uppgår i allernaliv IV, totalt till 4,2 TWh per år netto efter en tioårsperiod. Överensstämmelser med planverkets bedömning är alltså myckel god.

Med hänsyn till olika beräkningsförutsättningar är överensstämmelsen med remissinstansernas bedömningar tillfredsställande speciellt sett mot bakgrund av det mycket osäkra staiistiska underlaget för industrins tokatbestånd och isotertekniska standard.

Med de utgångspunkter för beräkningarna i denna promemoria som tidigare redovisats ger a 11 e r n a t i v I efter en tioårsperiod en total besparingseffekt på 0,45 TWh per år netto till en total investeringsutgift, dvs. den utgift som skatt belasta den samhällsekonomiska kalkylen, av 0,35 miljarder

Prop. 1977/78:76 263

kr. Besparingskostnaden uppgår till 4,6 öre per kWh. Alternativ II innebär en total besparingseffekt på 0,91 TWh per år netto efter 10 år till en total investeringsutgift av 0,89 miljarder kr. Den marginella besparingskostnaden blir då 7,1 öre per kWh. lallernativ III blir besparingsmöjligheten 1,40 TWh per år netto lill en total invesleringsulgift av 1,60 miljarder kr. Den marginella besparingskostnaden beräknas till 9,0 öre per kWh. Alternativ I V ger en besparing på maximalt 1,74 TWh per år netto efler 10 år till en total investeringsutgift av 2,59 miljarder kr. Den marginella besparingskostnaden blir i detta alternativ 19,0 öre per kWh.

4.1.8 Kombination med tälningsåtgärder

För att värmeisoleringen skall fungera måste otätheter i konstruktionen åtgärdas. Ofta räcker det med en tätning av konstruktionen för alt uppnå tillfredsställande hygieniska förhållanden och en tillfredsställande energihushållning. Tätningsåtgärden som separat energisparande åtgärd kommer dock att behandlas i ett senare avsnitt. Denna tätning kan ofta erhållas utan extra kostnad om man väljer rätt metod för tilläggsisolering.

Industrigruppen för läll byggeri har i sitt remissvar redogjort för ett antal nyligen utförda mätningar av energiförbmkningen i hela byggnader före respektive efter titläggsisotering. Dessa undersökningar visar enligt Industrigruppen en genomsnittlig extra besparing på ca 35 96 jämfört med den besparing man teoretiskt kunnat kalkylera. En så markant skillnad antyder all det finns positiva bieffekter av tilläggsisotering utöver vad som redovisas i denna promemoria. En stor sådan ptuspost är förmodligen just tätningsef-fekten. En annan är möjligheten att sänka inomhuslemperaturen eftersom luftdraget minskar och temperaturen på konstruktionens inneryta stiger. Såvitt känt finns i dag inte några resultat som indikerar att kalkylerad besparing ej skulle kunna uppnås. Det bör också noteras att en k-värdesberäkning inte enbart är teoretisk, utan även bygger på studier av normalt uppnådda effekter med vissa lösningar. Inverkan av normala byggfel m. m. ingår således i k-värdena. Beräkningarna av tilläggsisoleringens energibesparande effekt synes sålunda ha god säkerhetsmarginal.

4.1.9 Sammanfattning

Besparingsmöjligheterna i olika byggnadskategorier redovisas i tabell 4.1.

De fyra sparalternativen skall ses som räkneexempel på olika sparnivåer. För alt beskriva sambandet mellan investeringsutgift och energibesparing för åtgärden värmeisolering redovisas i figur 4.1 en kurva som beskriver förändringen från alternativ I till alternativ IV. Investeringsutgiftema i figuren innefattar endast de delar av totalutgiften som lagls till grund för lönsamhetsberäkningen.

Prop. 1977/78:76

264

Figur 4.1

Investering Miljarder kr.

28 -

24 -

Bostäder

Samtliga byggnader

4 -

Besparing

—►

-r

T" 12

-r

T 16 TWh/år netto

Tabell 4.1 Värmeisolering

Åtgärd

Besp,,	Investe-	Under-	Bruks-	Besp.
netto	ring'	håll 0. drift'	tid	kostnad'
TWh/år	miljarder kr.	milj. kr/år	år	öre/kWh

Alternativ 1

Vindsbjälklag- läll tillgängligt i 660 000 småhus och 720 000 Igh i flerbostadshus

D:o i 35 96 av lokalbeståndet (17 milj. m2)

Yttervägg - injektering med skumplast i.5 % av lokalbeståndel (2 milj. m)

Industritak - 20 % av beståndet (8 milj. m2)

SUMMA ALTERNATIV 1

2,26	2,30	30	4,5
0,70	0,56	30	3,4
0,07	0,06	30	3,7
0,45	0,35	20	4,6

3,27

3,48

Prop. 1977/78:76

265

Åtgärd

Besp., Investe-	Under-	Bruks-	Besp.
netto ring'	håll 0.	tid	kost-
	drift'		nad'
TWh/är miljar-	milj.	år	öre/kWh
der kr.	kr/år

5,4

Alternativ II

Utöver alternativ I tillkommer; Golvbjälklag - injektering med

skumplast i 220 000 småhus

och 80 000 Igh i Uerbostads-

hus 0,72 0,89

Yttervägg - injektering med

skumplast i 135 000 småhus

och 120 000 Igh i nerbos-

tadshus 0,33 0,46

Yttervägg - utvändigt i 200 000

småhus och 200 000 Igh i Her-

1,55	2,45	30	6,9
0,30	0,41	30	6,0
0,13	0,16	20	7,1
0,67	1,10	30	6,9
0,32	0,36	30	5,0
0,07	0,08	20	7,1
0,26	0,30	20	7,0
4,35	6,21	-	-

bosladshus D:o i 10 % av lokalbeståndet (5

milj. m) D:o i 7 % av industrins lokaler

(2 milj. m) Yttervägg - invändig i 130 000

småhus och 60 000 Igh i Uer-

bostadshus D:o i 10 % av lokalbeståndel (4

milj. m) D:o i 3 96 av induslrins lokaler

(I milj. m) Industritak - 15 % av beståndet

(6 milj. m)

Delsumma

SUMMA ALTERNATIV II 7,83 9.48

' Avser kostnadsläget l:a kvartalet 1977 exklusive mervärdeskatt

Prop. 1977/78:76

266

Åtgärd

Besp,,	Investe-	Under-	Bru	ks-	Besp.
netto	ring'	håll 0. drift'	tid		kostnad'
TWh/år	miljarder kr.	milj, kr/år	år		öre/kWh

Alternativ III

Uiöver alternativ 11 tillkommer:

Golvbjälklag - inuti med mineralull i 145 000 småhus och 70 000 Igh i Herbostadshus

Yttervägg - utvändigt i 200 000 småhus och 200 000 Igh i Her-bostadshus

D:o i 10 96 av lokalbeståndel (5 milj, m)

D:o i 10 96 av induslrins lokaler (3 milj. m)

Yttervägg - invändigt i 100 000 småhus och 60 000 Igh i flerbosladshus

D:o i 5 96 av lokalbeståndel (2 milj. m)

D:o i 5 96 av induslrins lokaler (2 milj. m2)

Indusiritak - 10 96 av beståndet (4 milj. m2)

Delsumma

SUMMA ALTERNATIV III

0,.4

8,5

0,66 O

1,45	3,27	30	9,8
0,24	0,55	30	9,9
0,23	0,32	20	8,4
0,51	1,17	30	9,9
0,11	0,25	30	9,9
0,11	0,16	20	8,4
0,15	0,23	20	9,0
3,14	6,61	-	-
10,97	16,09	-	-

Prop. 1977/78:76

267

Åtgärd

Besp.,	Investe-	Under-	Bru	ks-	Besp.
netto	ring'	håll 0. drift'	tid		kostnad'
TWh/år	miljarder kr.	milj. kr/år	år		öre/kWh

12,5

12,0

Alternativ IV

Utöver alternativ III tillkommer: Golvbjälklag - utvändigt eller

invändigt i 200 000 småhus

och 140 000 Igh i Herbos-

ladshus 0,49 1,41

Yttervägg - ulvändigl i 275 000

1,63	6,04	30	16,1
0,21	0,73	30	15.1
0,15	0,46	20	19,0
0,25	1,07	30	18,6
0,09	0,28	30	13,5
0,07	0,24	20	19,0
0,37	0,94	30	11,1
0,21	0,55	30	11,4
0,12	0,29	20	14,4

småhus och 285 000 Igh i flerbosladshus D:o i 10 96 av lokalbeslåndet (5

milj. m) D:o i 10 96 av induslrins lokaler

(3 milj, m2) Ytterväggar - invändigt i 90 000

småhus och 95 000 Igh i Uer-

bostadshus D;o i 5 % av lokalbeståndet (2

milj, m) D:o i 5 96 av industrins lokaler

(2 milj, m2) Vindsbjälklag - svåråtkomligt i

120 000 småhus och 140 000

Igh i flerbostadshus D:o i 15 96 av lokalbeståndel (7

milj. m) Industritak- 10 96 av beståndet

(4 milj, m2) 10 % ökning av isolerstandard

för åtgärder i bostäder och

lokaler i alternativ I, II och

111 1,10 3,05

Delsumma 4,69 15.06

SUMMA ALTERNATIV IV 15,66 31.15

Prop. 1977/78:76 268

4.2 Fönster

1 detta kapitel redogörs för de besparingar som kan erhållas om man på olika sätt begränsar värmeföriuslerna genom fönster.

Planverkei uppskattar fönsterbeståndets omfattning till totalt ca 47 milj. m fönster inkl. fönsleryta i dörrar. Uttryckt per lägenhet motsvarar detta enligt planverket i medeltal 16,9 m per småhus samt 11,0 m per flerbosladslägen-het. Inslitulionen Jör byggnadsieknik vid KTH saml Indusirigruppen Jör läll byggeri bedömer fönsterytan i det beflntliga bostadsbeståndet till ca 40 resp. 45 milj. m fönster, I denna promemoria har fönsterytan därför försiktigtvis räknats till en medelfönstery la i småhus på 15,5 m samt i flerbostadshus på 9,5 m per lägenhet.

När del gälter lokaler och industribyggnader är bedömningarna av befintlig fönsleryta osäker. Planverkei anger inte befintlig fönsteryta. Av verkets beräkningar kan dock fönsterytans storlek bedömas motsvara cirka 35 milj. m2. Byggnadsslyrelsen bedömer sill eget fönsterbeslånd lill ca 1,5 milj. m vilket moisvarar ca 11-18 milj. m- överfört till hela lokalbeståndet, Inslitulionen Jör byggnadsieknik vid KTH samt Indusirigruppen Jor lätl byggeri bedömer fönsterytan i lokalbeslåndet till 28 resp. 30 milj. m och i industribyggnader till ca 6 milj. m I denna promemoria har 23 milj. m fönster i tokatbeståndet inkl, industrins kontorslokaler samt 2 milj. m fönster i övriga industrilokaler bedömts vara ett rimligt antagande.

Genom alt förse ett 2-glasfönster med en tredje glasruta på något av de sätt som beskrivits i avsnitt 2,2 förbättras fönsterkonstruktionens värmeisoleringsförmåga. Värmeutflödet kan därigenom beräknas minska med i genomsnitt 60-70 kWh/m fönsleryta och år.

Genom all förse befintliga enkelglas, 1. ex, skyltfönster med en eller två ytterligare glas kan värmeutflödet minskas med i genomsnitt 200 respektive 300 kWh/m glasyta och år enligt de remissinstanser som har behandlat frågan, bland andra byggforskningsrådei och Indusirigruppen Jör lätt byggeri. Planverket har inle redogjort för denna ålgärd. Vidare framhåller Industrigruppen Jör lätl byggeri all man i vissa lokaler hell eller delvis kan läcka för fönster, t. ex. takfönster i industrilokaler, och ersätta glasen med en värmeisolerad vägg eller takkonstruktion. Värmeförlusterna genom den åtgärdade ytan kan då enligt Industrigruppen minskas med upp till 90 %. Där sådana kraftiga besparingar kan å.stadkommas titt förhållandevis tåg kostnad är det rimligt att dessa åtgärder prioriteras. Det är emellertid viktigt att man samtidigt värnar om kravei på tillräckligt dagsljus i bl. a. arbetslokaler. 1 de fortsatta beräkningama har 200 respektive 300 kWh/m bedömis vara den genomsnittliga minskningen av värme förbrukningen när ett enkelgtas förses med ett resp. två ytterligare glas.

Prop. 1977/78:76 269

4.2.1 Utbyte av fönster

Fönsterbyte är vanligast i hus byggda före 1930 och utföres vanligtvis i samband med en fasadrenovering eller invändig modernisering. Det har emellertid också visat sig att tendenser till rötskador under senare år har uppstått på fönster som bara är några år gamla. Detta framtvingar dyrbara reparationer etter utbyten av fönster i hus byggda på 1960- och 1970-tatet, vilket i sin tur kommer att öka antalet fönsterbyten i framtiden. Denna märkbara tendens är oroande. Då dessutom underhållskostnaden för målning av träfönsler redan idag är ca 25 kr. per m fönster och år synes det angeläget att främja användandet av mindre underhållskrävande fönster.

Vid bedömning av åtgärdsinsalsernas sloriek vid fönsterbyte har i alternativ I och II räknats med att byte till 3-glasfönster endasi omfattar de fönster vilka ändå skulle bytts ut under kommande tioårsperiod (åtgärdstyp 1), I alternativ III och IV utökas antalet fönsterbyten lill alt omfatta även en del fönster som har viss återstående livslängd men där bytet lidigarelägges av bl. a. energisparskäl (ålgärdslyp 2).

Det finns fiera anledningar till att tidigarelägga ett fönsterbyte förutom målet att spara energi, 1 samband med ett pågående yttre eller inre underhållsarbete av byggnaden kan det finnas anledning att med tanke på de höga kostnaderna för fönsterunderhåll, samtidigt byta fönster mot sådana som kräver mindre underhållskostnader. Genom att byta till 3-glasfönster erhålles även en bätlre ljudisolering, vilket i många fall är önskvärt och kan motivera ett fönsterbyte. Det kan således finnas skäl att byta ul även fönster med viss återstående livslängd och därvid övergå till 3-gtasfönster för alt förbättra energihushållningen. Det är dock, med hänsyn titt kostnaderna, omotiverat att byta ul ett fullgott 2-glasfönster mot ett 3-glasfönster endast av energisparskäl. Dessa kan däremot kompletteras med ett Iredje glas för att minska värmeförlusterna genom fönstret.

Planverkei uppskattar kostnaderna för ett fönsterbyte till 500-800 kr/m fönster inkl. mervärdeskatt beroende på fönstertyp och utförande och har räknal med 600 kr/m. Flera remissinstanser delar den uppfattningen. Byggnadsstyrelsen framhåller dessutom alt endast den merutgift som ett byte till 3-glasfönster innebär jämfört med ett byte till ett nytt 2-glasfönster bör belasta en samhällsekonomisk kalkyl. Byggnadsstyrelsen bedömer memtgiflen till 150 kr/m. Med hänsyn till uppgifter som underhand inhämtats från bl, a, planverket och vissa berörda företag synes 220 kr/m vara en mer rimlig bedömning av memtgiften. Den har använts i de följande beräkningarna när det fäller åtgärdstyp 1 i alternativ 1 och II, Vid bedömning av kostnaderna för åtgärdstyp 2, dvs. ett tidigareläggande av fönsterbytet, är det inte korrekt att räkna med den tolala utbyteskostnaden men inte heller korrekt att räkna med den merutgift som används för åtgärdstyp 1, I stället räknas med en reducerad totalkostnad på 330 kr/m i de fortsatta beräkningarna.

Prop. 1977/78:76 270

Planverket bedömer besparingsmöjligheterna i bostadsbeståndet lill ca 90 kWh/år och m fönsteryta. Bl. a. byggnadsslyrelsen och Indusirigruppen jör lätl byggeri har räknat med en lägre besparing. 1 de följande beräkningarna används 70 kWh/år och m fönsleryta som genomsnittlig besparing i bostäder. För lokaler följs byggnadsstyrelsens bedömning, dvs. 63 kWh/år och m fönsteryta. För industrins lokaler räknas med en besparing på 100 kWh/år och m fönsteryta. Detta högre värde motiveras med att man här ofta åtgärdar 1-glasfönster,

Besparingskoslnaderna för fönsterbyte blir höga, ca 12 öre per kWh för ålgärdslyp 1 och ca 20 öre per kWh för åtgärdstyp 2. Man bör dock också ta hänsyn till de besparingar som görs genom att del nya fönstret har en bätlre täthet än det gamla. Om den förbättrade tätheten beaktas blir besparingskostnaden 4 resp. 7 öre per kWh. Förbättrad täthet hos fönster redovisas emellertid i avsnitt 4.3.

Situationen har således bedömts så att i alla byggnader där fönster byls av något skäl bör en övergång till nybyggnadsstandard ske dvs, normalt 3-glasfönster. Skillnaden mellan de olika alternativ som studerats beror på hur många fönster som bedömts kunna bli föremål för byte. 1 alternativen 111 och IV finns även ett visst antal fönsterbyten med, vilka motiveras av energisparskäl och andra skäl, men där bytet inte kan sägas vara ett renodlat renoveringsbehov.

Följande tabell visar hur stor del av det befintliga fönslerbeståndet som bedömts kunna bytas ut per år under närmaste tioårsperioden i de olika alternativen.

Tabell 4.2 Andel av fönsterbeståndet i olika byggnader som bytes per år

Byggnadstyp Andel fönsterbyte

	All 1	All II	Alt III	Alt IV
Bostäder	1/150	1/150	I/IOO	1/70
Lokaler och	1/150	1/150	1/120	1/80
induslrins konior
Induslrins övriga	1/200	1/200	1/130	I/IOO
lokaler

Tabellen skall inte lolkas så att de olika alternativen förutsätter livslängder hos fönster varierande mellan 70 år och 200 år, I de fiesta falt har fönstret samma livslängd som byggnaden i övrigt och fönsterbyte blir därför ej aktuellt. Siffrorna i tabellens altemativ I och II anger i stället den andel fönster som normalt måste bytas ul. Siffrorna i alternativen III och IV anger erforderlig andel vid tidigareläggning av en del fönsterbyten under 10-års perioden.

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits av planverkets och remissinstansernas gmndmaterial bedöms energibesparingsmöjtigheler och investe-

Prop. 1977/78:76 271

ringsutgifter i olika alternativ. Bedömningen redovisas i tabell 4,4, Den avser möjlig energibesparing under en tioårsperiod samt de invesleringsutgifler som respektive åtgärd kräver. Även besparingskostnaden redovisas.

I alternativ I bedöms de möjliga energibesparingarna med fönsterbyte titt 0,32 TWh/år netto och investeringsutgiften litl 1,05 miljarder kr. Alternativ II innebär samma omfattning av åtgärden som alternativ 1. Besparingsmöjligheterna i alternativ III är 0,47 TWh/år netto och investeringsulgiften 1,62 miljarder kr. samt ialternativ IV besparingsmöjligheter på 0,65 TWh/år netto och investeringsutgiften 2,42 miljarder kr.

Planverket förestår fönsterbyte i 25 96 av småhusen samt i 10 96 av flerbostadshusen. Detta överstiger antalet åtgärdade lägenheter i alternativ IV, Verket räknar dock med en tidsperiod som är längre än 10 år. Planverkets åigärder beräknas ge en besparing på 0,75 TWh/år netto medan alternativ IV endast beräknas ge 0,44 TWh/år netto. Skillnaden beror dels på omfattningen av åtgärderna men även på att verket räknar med en större besparingsmöjlighet per m fönster. Planverkets investeringsutgifter, 4,95 miljarder inkl. mervärdeskatt, är väsentligt högre än utgiften i sparalternativ IV, 1,62 miljarder kr. exkl. mervärdeskatt. Detta beror dels på åtgärdernas omfattning men även på att verket räknar med totalkostnaden för fönsterbyte och inte enbart med merkostnaderna för byte litl 3-gtasfönster.

Eftersom övriga remissinstanser i allmänhet redovisar besparingsmöjligheterna för fönsterbyte och fönsterombyggnad tillsammans jämföres dessa separat i avsnitt 4.2.3.

4.2.2 Ombyggnad av fönster

Olika förslag att bygga om 2-glasfönster till 3-gtasfönster redovisas av planverket. Medelkostnaden förde typerav ändringar som är möjliga varierar enligt verket mellan 150 och 960 kr/m. Byggnadsslyrelsen, inslitulionen för byggnadsteknik vid KTH samt Industrigruppen för lätl byggeri delar verkets uppfattning.

1 del följande beskrivs de ålgärdslyper som ligger till grund för besparings- och investeringsberäkningarna.

Åtgärden att komplettera ett befintligt 2-glasfönster rned ett extra enkelglas bedöms av planverket och remissinstanserna kosta 150-250 kr/m fönsteryta inkl. mervärdeskatt. 1 sparalternativen har åtgärden kallats åtgärdstyp 3 och medelkostnaden har satts till 200 kr/ml

I åtgärdstyp 3 ingår även byte av enkelglas i ytterbåge till 2-glas isolermta i samband med byte av ruta. Dessutom byte av ytterbåge med enkelglas mot ny ytterbåge med 2-glas isoterrula i de falt då ytterbågen är rötskadad eller av andra skäl ändå måste bytas ut. Planverket uppskattar kostnaderna tiU 300-520 kr/m vid byte till 2-gtas isoterrula. Remjssinslansema delar den uppfattningen. Med hänvisning litl det tidigare resonemanget om merkost-

Prop. 1977/78:76 272

nåder vid tidigareläggning av fönsterbyte bedöms memtgiften i följande beräkningar lill 200 kr/m inkl. mervärdeskatt.

1 övriga fall då ett enkelglas byls till en 2-glas isoterrula bedöms kostnaderna till 400 kr/m inkl. mervärdeskatt i enlighet med planverkets och remissinstansernas bedömningar. Det utgör hela kostnaden för bytet, I fortsättningen kallas denna åtgärd för åtgärdstyp 4,

1 lokaler där också induslrins kontor inkluderas har Industrigruppen för lätl byggeri beräknat att 15 96 av den fönsteryta som ändras utgörs av skyltfönster, Industrigmppen räknar med att dessa kompletteras med en invändig vägg av glas eller skivmaterial till en kostnad av 550 kr/m inkl. mervärdeskatt. Varken planverket eller någon annan remissinsians har behandlat denna fråga. Det förefaller rimligt att dåligt isolerade och slora skyltfönster åtgärdas. Av denna anledning tas åtgärden med i kalkylerna. Det finns inte någon anledning alt ifrågasätta Industrigruppens bedömning av omfattning och kostnad för åtgärden, som i fortsäitningen kallas åtgärdstyp 5.

Besparingsmöjligheterna vid ombyggnad från 2- till 3-glasfönster bedöms vara desamma som vid fönsterbyte. Det innebär 70 kWh/år och m fönster för bostäder, 63 kWh/år och m fönster för lokaler och industrins kontor och 100 kWh/år och m fönster för induslrins övriga lokaler. Vid ändring av skyltfönster räknas emellertid med en medelbesparing på 270 kWh/år och m.fönster.

1 det första alternativet räknas genomgående med 200-kronors åtgärder. I de övriga alternativen finns även 400-kronors åtgärder med i stigande antal. I samtliga allernaliv räknas med att ca 15 96 av den åtgärdade fönslerytan i lokaler är skyltfönster.

Följande tabell ger en uppfattning om hur stor det av det befintliga fönslerbeståndet som kommer att åtgärdas genom ombyggnad.

Tabell 4.3 Andel av fönsterbeståndet i olika byggnader som åtgärdas genom ombyggnad per år

Byggnad Andel ombyggda fönsler

	Alt I	All 11	Alt III	Ak IV
Bostäder	1/780	1/200	1/90	1/50
Lokaler och	1/1150	1/380	1/140	1/60
industrins konior
Industrins övriga	1/200	1/170	1/120	1/60
lokaler

Den förhållandevis höga åtgärdsfrekvensen för ombyggnad av industrifönster i alternativ I och II beror på den kortare livslängd som en industribyggnad i regel har. Det medför att ombyggnad får antas vara mer attraktiv än fönsterbyte,

I tabell 4.4 redovisas bedömningen av möjlig energibesparing under en

Prop. 1977/78:76 273

tioårsperiod vid exempel på olika omfattning av ombyggnad av fönsler saml de investeringsutgifter som respektive ålgärdsinsats kräver. Även besparingskostnaden redovisas,

Alternaliv I innebär besparingsmöjligheter på 0,07 TWh/år netto och inyesteringsutgifter om 0,19 miljarder kr,, a 11 e r n a t i v II 0,23 TWh/ år netto och 0,77 miljarder kr,, alternaliv III 0,52 TWh/år netto och 1,90 miljarder kr. saml alternativ IV 1,01 TWh/år netto och 3,79 miljarder kr.

En jämförelse för bostäder mellan alternativen I-IV och planverkeis bedömning av besparingsmöjligheter och investeringar visar följande. I alternativ IV åtgärdas det antal lägenheter som planverket anger som maximalt. Investeringsbehovet i alternativ IV är 2,16 miljarder kr. Del är lägre än planverkets uppskattning av investeringarna som är 3,5 miljarder kr. Det beror främst på att beräkningarna i denna promemoria endast inkluderar merutgifter medan planverket använder totalutgifter. Bedömda besparingar i alternativ IV är 0,60 TWh/år netto. Planverket bedömer besparingen till 0,85 TWh/år netto. Det beror på att planverket räknar med dels större fönsteryta, dets större besparing per m fönsteryta.

4.2.3 Saminanjållning

Möjliga besparingaroch motsvarande investeringsutgifter i olika altemativ redovisas i tabell 4.4. Fömtom planverket har instituUonenJÖr byggnadsteknik vid KTH och Industrigruppen Jor lätt byggeri gjort motsvarande bedömningar.

Institutionen för byggnadsieknik vid KTH anger besparingsmöjligheterna totalt lill 1,8 TWh/år netto, Investeringsulgiften för denna besparing beräknar institutionen till 6,0 miljarder kr. Dessa utgifter avser inte totalt investeringsbehov, utan den ulgifl som lillkommer för skillnaden mellan 2-glasfönster och 3-glasfönster.

Industrigruppenför lätt byggeri redovisar besparingsmöjligheter i storleksordningen 2,3 TWh/år netto och en investeringsutgift om 6,5 miljarder kr. Industrigruppen för samma resonemang om investeringsutgifterna som inslitulionen Jör byggnadsieknik vid KTH.

Av tabell 4.4 framgår alt dessa bedömningar överensstämmer väl med alternativ IV, dvs. 1,7 TWh/år netto och 6,4 miljarder kr. Skillnaden mellan altemativ II och IV är dock stor. Besparingsmöjligheten i alternativ III är 1,0 TWh/år netto och investeringsutgiften 3,7 miljarder kr. 1 altemativ II är besparingsmöjligheten 0,6 TWh/år netto och investeringsulgiften 1,8 miljarder kr, medan i alternativ I besparingsmöjligheten är 0,4 TWh/år netto och investeringsutgiften 1,2 miljarder kr.

Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76

274

Tabell 4.4 Fönsterbyte och fönsterombyggnad

Åtgärd

Besp., Investe- Under-	Bruks-	Besp.
netto ring' håll o.	tid	kost-
TWh/år miljar- drift'	år	nad'
der kr. milj.		öre/
kr/år		kWh

Alternativ I

Ålgärdslyp I, dvs, byte av fönster
som ändå skall bytas, men med
användande av 3-glas i stället för
2-glasfönsier i 150 000 småhus och
i 90 000 Igh i Uerbostadshus 0.22

D:o i övriga lokaler (1,5 milj, m
fönsterarea) 0,09

D:o i industrins lokaler (0,1 milj. m
fönsterarea) 0,01

Ålgärdslyp 3. dvs, komplettering med enkelglas eller vid skadat enkelglas utbyte lill 2-glas isoler-ruta eller vid skadad båge med enkelglas utbyte till ny båge med 2-glas isolermta i 30 000 småhus och 15 000 Igh i flerbostadshus 0,04

D:o i övriga lokaler (0,15 milj. m
fönsterarea) 0,01

D:o i induslrins lokaler (0,10 milj. m
fönsterarea) 0,01

Ålgärdslyp5, kompleiieringavskyll-
fönster i övriga lokaler (0,05 milj,
m2 fönsterarea) 0,01

0,64	30	12
0,30	30	14
0,02	20	12

0,10	0	30
0,03	0	30
0,02	0	20

0,02

SUMMA ALTERNATIV I	0,39	1,13	0	-	-
Alternativ II
Utöver altemativ 1 lillkommer;
Ålgärdslyp 3 i 40 000 småhus och 35 000 Igh i flerbosladshus D:o i övriga lokaler (0,20 milj. m fönsterarea)	0,07 0,01	0,17 0,04	0 0	30 30	11 12

Ålgärdslyp 4. dvs. i övrigi ersätta enkelglas med 2-glas isoterrula eller göra om öppningsbart 2-glasfönsler till fast 3-glasfönster i IOOOO småhus och 50 000 Igh i flerbostadshus

D:o i övriga lokaler (0,10 milj. m fönsterarea)

Ålgärdslyp 5 i övriga lokaler (0,10 milj. m2 fönsterarea)

Delsumma

SUMMA ALTERNATIV 11

0,04	0,23	30	22
0,01	0.04	30	26
0,03	0,05	30	8
0,16	0,53	-	-

0,55 1,66

1 Avser kostnadslägel l:a kvartalet 1977 exklusive mervärdeskatt.

Prop. 1977/78:76

Tabell 4.4 Fönsterbyte och fönsterombyggnad

275

Åtgärd

Besp,. Investe-	Under-	Bruks-	Besp,
netto ring'	håll 0.	lid	kost-
TWh/år miljar-	drift'	år	nad'
der kr.	milj.		öre/
	kr/år		kWh

Alternativ III

Utöver alternativ II tillkommer:

Ålgärdslyp 2. dvs. byte av vissa 2-glasfönster förtid mol 3-glasfönster i 75 000 småhus och 50 000 Igh i flerbostadshus

D:o i övriga lokaler (0,5 milj. m fönsterarea)

D.oi industrins lokaler (0,05 milj, m fönsterarea)

Ålgärdslyp! i 60 000 småhus och 40 000 Igh i flerbostadshus

D:o i övriga lokaler (0,60 milj, m fönsterarea)

Ålgärdslyp 4 i 20 000 småhus och i 100 000 Igh i Herbostadshus

D:o i övriga lokaler (0,35 milj, m fönsterarea)

Åtgärdstyp 5 i övriga lokaler (0,15 milj. m fönsterarea)

Delsumma

SUMMA ALTERNATIV III

Alternativ IV

Utöver altemativ III tillkommer:

Ålgärdslyp 2 i 75 000 småhus och i

50 000 Igh i flerbosladshus D:o i övriga lokaler (1,0 milj. m

fönsterarea) D:o i industrins lokaler (0,05 milj, m

fönsterarea) Ålgärdslyp 3 i 105 000 småhus och

65 000 Igh i flerbostadshus D:o i övriga lokaler (0,8 milj. m

fönsterarea) D:o i industrins lokaler (0,1 milj, m

fönsterarea) Ålgärdslyp 4 i 20 000 småhus och i

130 000 Igh i flerbostadshus D:o i övriga lokaler (1,2 milj. m

fönsterarea) D:o i industrins lokaler (0,06 milj, m

fönsterarea) Åtgärdstyp 5 i övriga lokaler (0,3 milj.

m2 fönsterarea)

Delsumma

SUMMA ALTERNATIV IV

0,11	0,49	30	19
0,03	0,15	30	21
0,01	0,02	20	18
0,09	0,24	30	11
0,04	0,11	30	12
0,09	0,46	30	22
0,02	0,13	30	26
0,04	0,08	30	8
0,43	1,68	-	-

3,34

0,98

0,11	0,49	30	19
0,06	0,30	30	21
0,01	0,02	20	18
0,16	0,40	30	11
0,05	0,14	30	12
0,01	0,02	20	ll
0,11	0,56	30	22
0.08	0,43	30	26
0,01	0,02	20	22
0,08	0,15	30	8
0,68	2,53	-	-

1,66

5,87

' Avser kostnadsläget l:a kvartalet 1977 exklusive mervärdeskatt.

Prop. 1977/78:76 276

4.3 Tälningsåtgärder

1 en otät byggnad måsle onödigt mycket kall luft värmas upp till rumstemperatur, RuiTisluftstemperaturen måste dessulom hållas högre för att kompensera det obehag som människor upplever av drag och för att kompensera de katta ytor som uppstår när yttertuften kan cirkulera i golv, väggar och tak.

Av hygieniska skäl kan byggnader dock inle göras alltför täta om de ej har till- och frånluftsventilation. Enligt gällande tillämpningsföreskrifter till byggnadsstadgan skall luftomsättningen i bosläder motsvara minst ca 0,5 omsättningar per timme. Det är väsentligt att i försia hand täta de byggnader som är mycket otäta och särskilt de med till- och frånluftsventilation där man ej behöver riskera all ventilationen genom tätningsåtgärderna blir för låg. Samtidigt bör otäta byggnader med sjätvdragsventitalion eller enbart frånluftsventilation åtgärdas. Vid byggnader med enbart frånluftsventilation finns risk för att effekten av tätningsåtgärderna minskar genom det undertryck som ventilaiionssyslemel ger. Övriga frågor rörande ventilation behandlas senare.

4.3.1 Tätning ineUan Jönsierkarin och JÖnslerbåge samt dörrkarm oeh dörrblad

Planverkei framhåller att tätning mellan fönsterkarm och fönsterbåge är en mycket lönsam åtgärd. Verket påpekar emellertid att det är av slörsia vikt all använda tälningslister av hög kvalitet. Remissinstanserna är eniga med planverket om åtgärdens lönsamhet och värdet av en hög kvalitet på lätningslister.

Planverket anger att det är möjligt att sänka luftomsättningen med 0,2 omsättningar/timme genom tätning mellan karm och båge i bostäder och lokaler. De besparingsmöjligheter som uppnås genom denna tuftomsält-ningsminskning blir för ett genomsnittligt småhus 1 800 kWh/lgh och år netto samt fören lägenhet i flerbostadshust 200 kWh/lgh och år netto. Byggnadsstyrelsen och inslitulionen Jör byggnadsieknik vid KTH delar verkets bedömning. För lokaler och industrins konior anger verket besparingen till ca 120 kWh/m fönsler och år netto. För industrins övriga lokaler bedöms besparingen något lägre eller till ca 110 kWh/m fönster och år netto med hänsyn till den lägre minstemperaluren som är vanlig i dessa lokaler.

Planverket anger en utgift på 10 kr/lm tätningslist och räknar med ca 50 kr/ m fönster. De remissinstanser som angivit invesleringsutgifler för att täta och utföra smärre jusleringar av fönsler delar inte planverkels bedömning. Byggnadsstyrelsen beräknar utgifterna titt 34 kr/m fönster. Industrigruppen Jör län byggeri beräknar utgifterna till 30 kr/m fönster. Utgifterna för t ä t n i n g

Prop. 1977/78:76 277

mellan karm och båge har i denna promemoria angetts till 600 kr/lgh i småhus och 450 kr/lgh i fterbostadshus samt 35 kr/m fönsler i övriga fa 11.

Planverket uppskattar att man kan täta 70 96 av befinttiga fönster i bostadsbeståndet och 60 % i övriga lokaler. Byggnadsstyrelsen anser alt 50 % av det totala fönslerbeståndet i de egna byggnaderna kan tätas på 10 år. Skälet till den relativt låga bedömningen anger styrelsen vara att en stor del av deras fönster är fasta. Industrigruppen Jör lätl byggeri anger att ca 95 96 av det lotala fönsterbeståndet kan bli föremål för tätning på 10 år.

På grund av den goda lönsamhet som fönstertätninghar.och med lanke på den dåliga kvalitet som äldre och många nyare tälningslister uppvisar torde det finnas anledning att under kommande tioårsperiod vidta tälningsåtgärder i 60-85 96 av fönster- och dörrbeståndet i bostäder, i 40-70 96 av fönslerbeståndet i lokaler och i 30-60 96 av fönsterbeståndet i induslrins övriga lokaler.

I tabell 4.5 redovisas en bedömning av möjlig energibesparing under en tioårsperiod samt investeringsutgifter fördenna. Även besparingskoslnaden redovisas.

Genom att åtgärda 2,5 milj. lägenheter anser p/a«ve/-A:er det möjligt att spara 3,46 TWh/år netto till en investering av 1,65 miljarder kr. Detta stämmer väl med bedömningarna i alternativ II där man genom åtgärder i 2,4 milj. lägenheter kan spara 3,45 TWh/år netto titt en investeringsutgift av 1,2 miljarder kr. Skillnaden i invesleringsulgift beror som tidigare nämnts på den högre kostnad per m fönster som planverket räknar med.

För lokaler och industri redovisar planverket genom åtgärd i 60 96 av fönsterbeståndet en möjlig besparing av 1,0 TWh/år netto till en utgift av 0,5 miljarder kr. Omfattningen stämmer med alternativ III för lokaler samt alternativ IV för industribyggnader, I altemativ IV bedöms möjliga besparingar i lokaler och industri till 2,0 TWh/år netto. Moisvarande investeringsutgift bedöms till 0,6 miljarder kr.

4.3.2 Övriga tälningsåtgärder

Med övrig tätning avses tätning mellan fönsterkarmar och vägg, dörrkarmar och vägg samt tätning av sprickor och springor både i och mellan omslutande byggnadsdelar. Dessutom avses tätning av hålgenomföringar för t, ex. elledningar i ytterväggar och tak.

En omsorgsfull tätning mellan fönsterkarm och vägg kan enligt/;/o/n'e/-Ae/ sänka antalet luftomsättningar i en byggnad med 0,05-0,15 oms/tim. Byggnadsslyrelsen delar denna uppfattning.

Planverket bedömer dessutom att en tätning mellan yttervägg och anslutande bjälklag och tvärvägg, samt tätning av yttervägg i samband med omiapetsering eller ompuisning kan ge en luflomsättningsminskning på 0,2 oms,/lim.

Prop. 1977/78:76 278

Enligt vid landets lekniska högskolor gjorda undersökningar av otätheter i det befinttiga bostadsljeståndet (ofrivillig ventilation) kan samtliga dessa tälningsåtgärder, inklusive tätning mellan karm och båge, endast utföras i en mycket begränsad del av bostadsteståndet. Detta på gmnd av risk för att del hygieniska gränsvärdet för luftkvalitet motsvarande 0,5 tuftoms/tim. kan komma att underskridas. Det gäller dock inte i byggnader med titt- och frånluftsventilation där man kan kontrollera tilluftsflödet med ventilationssystemet.

I hus där till- och frånluftssystem med värmeåtervinning ur ventilations-luften installeras kan tätningsåtgärderna tillåtas bli omfattande och lönsamheten för värmeåtervinning och tiitning kan därvid möjligen sammanvägas, vilket diskuteras i avsnitt 4.5,5 (värmeåtervinning ur ventilationsluft). Kunskaperna om hur den fläktstyrda ventilationen påverkar den ofrivilliga ventilationen äremellertid ofullständiga, varfören dylik sammanvägning för närvarande leder titt att beräkningen av energibesparingen blir osäker.

Enligt de vid de lekniska högskolorna gjorda undersökningarna kan man genom tätning i en del småhus och flerbostadshus byggda före 1950 sänka den ofrivilliga ventilationen med 0,5 oms/tim. Enligt föregående avsnitt bedömdes att man genom tätning mellan karm och båge/dörrblad kunde sänka antalet tuftomsällningar med 0,2 oms/tim., återstår alltså för övriga tälningsåtgärder 0,3 oms/lim. Hus byggda efter 1950 uppvisar enligt undersökningen bättre täthet, varför man genom övriga tälningsåtgärder i en del av dessa hus bedömer att kunna sänka antalet luftomsättningar med 0,1-0,2 oms/tim.

Planverkei bedömer att övriga tälningsåtgärder kan sättas in i drygt 2 milj, lägenheter. Besparingsmöjligheterna genom dessa åtgärder uppskattas till 2,8 TWh/år netto.

Vid bedömning av besparingsmöjligheterna genom övrig tätning i bostadsbeståndet under en tioårsperiod ingår i alternativi endast åtgärder i de mest otäta husen. I 250 000 småhus och 200 000 Igh i flerbostadshus byggda före 1950 bedöms att man genom övriga tälningsåtgärder kan sänka antalet luftomsättningar med 0,3 oms/tim. och därigenom kunna spara 1,0 TWh/år netto. I alternativ II bedöms att man dessutom kan täta 175 000 småhus och 100 000 Igh i flerbostadshus och därigenom kunna sänka antalet luftomsättningar med 0,2 oms/lim. Detta ger en ytterligare besparing på 0,45 TWh/år netto. 1 alternativ III bedöms dessulom 250 000 småhus och 200000 Igh i flerbostadshus kunna tätas så att antalet luftomsättningar minskar med 0,1 oms/tim. vilket ger en besparingsökning på 0,35 TWh/år netto. 1 alternativ IV bedöms inga ytterligare tälningsåtgärder kunna göras.

Planverket bedömer investeringsbehovet för alt täta mellan fönsterkarm och vägg till 1 100 kr/småhus saml i flerbostadshus lill 750 kr/lgh. För tätning mellan yttervägg och anslutande bjälklag och tvärvägg bedömer verket investeringsbehovet till 1 700 kr/småhus samt i flerbostadshus till 950 kr/

Prop. 1977/78:76 279

Igh. Investeringsbehovet för tätning av yttervägg i samband med omiapetsering eller ompuisning bedöms till 1 650 kr/småhus och i flerbostadshus titt 600 kr/lgh. Då inga remissinstanser uttalat sig avvikande till denna bedömning av investeringsbehovet för de olika tätningsåtgärderna har dessa fått ligga titt grund för beräkningarna av investeringsbehovet i de olika alternativen I-IV.

1 alternativ I har investeringsbehovet bedömts till 2 700 kr/småhus och

I 700 kr/lgh i flerbostadshus, 1 detta investeringsbehov ingår då dels utgifter
för tälningsåtgärder mellan karmar och väggar, dels utgifter för tätning
mellan ytterväggbjälklag och tvärvägg, vilka bedöms erforderiiga att antalet
luftomsättningar skatt kunna minskas med 0,3 oms/tim. 1 alternativ II har
investeringsbehovet för de lillkommande åtgärderna bedömts lill 2 100 kr/
småhus och 1 200 kr/lgh i flerbostadshus för att man i dessa hus skall kunna
minska antalet luftomsättningar med 0,2 oms/tim, 1 alternaliv III har
investeringsbehovet för de tillkommande åtgärderna bedömts till 1 100 kr/
småhus och 800 kr/lgh i flerbostadshus för att kunna sänka antalet
luftomsättningar med 0,1 oms/tim.

För det övriga byggnadsbeståndet dvs, lokaler och industrins byggnader finns bristfällig kunskap om beståndets sloriek och beskaffenhet, vilket försvårar uppskattningen av lämpliga åtgärder, deras effektivitet samt investeringsbehovet. Planverkei bedömer att det är tänkbart att täta 30 % av beståndets ytterväggar och tak vilkel skutte ge en besparing på 0,5 TWh/år netto vid en investering på 0,5 miljarder kr. I hur slor del av beståndet som verket bedömer att man kan utföra tätningar mellan karm och vägg framgår ej då detta redovisas tillsammans med tät ningsåtgärder mellan karm och båge/dörrblad.

Vid bedömning i alternativen 1-lV av åtgärdsandelar, besparingar och investeringsbehov har antagits ungefär samma åtgärdsinsatser som i fierbo-stadshusbeståndet.

lallernativ I bedöms möjligt att i 5 96 av beståndet sänka antalet luftomsättningar med 0,3 oms/tim. genom övriga tälningsåtgärder i de mest otäta byggnadema. Detta ger en besparing på 0,3 TWh/år netto. I alternativ Il bedöms möjligt att ytterligare åtgärda 10 96 av beståndet och i detta sänka antalet luftomsättningar med 0,2 oms/lim., vilkel ger ett besparingstillskott på 0,45 TWh/år. lallernativ III bedöms möjligt att åtgärda ytterligare 20 % av beståndet och i detta sänka antalet luftomsättningar med 0,1 oms/lim., vilkel ger ett besparingstillskott på 0,45 TWh/år netto. lallernativ IV bedöms ingen ytteriigare tätning möjlig.

Investeringsbehovet har bedömts till 50-70 % högre per m fasadyta än i flerbostadshusen. Detta bl. a, beroende på alt det ofta finns installationer i ytterväggarna samt att takhöjden är större.

Ialternativ 1 har investeringsbehovet bedömts litl 65 kr/m-' fasadyta för att kunna reducera antalet luftomsättningar med 0,3 oms/tim. I alternativ

II har investeringsbehovet bedömts till 45 kr/m fasadyta för att kunna

Prop. 1977/78:76 280

reducera antalet luftomsättningar med 0,2 oms/tim, och i alternativ 111 har investeringsbehovet bedömts till 25 kr/m-' fasadyta för att kunna reducera antalet luftomsättningar med 0,1 oms/tim.

Åtgärderna bör i största möjliga mån utföras i samband med övriga ombyggnadsarbeten och renoveringsarbeten för alt minimera onödiga utgifter och störningar av verksamheten i byggnadsbeståndet.

4.3.3 Sammanjållning

Planverket bedömer alt genom lätningsåtgärder, under minsl en tioårsperiod, i 2,5 milj. lägenheter och i 60 % av lokal-och industribyggnadsbeståndet kunna spara 7,8 TWh/år netto genom en investering på 6,45 miljarder kr,

Instilutionen för byggnadsieknik vid KTH och energikommissionens experigrupp C preliminära rapport bedömer alt motsvarande åtgärder fram till år 1990 kan ge en besparing på 6,9 TWh/år genom en investering på 4,9 miljarder kr.

Industrigruppen for läll byggeri bedömer besparingsmöjligheterna under närmaste tioårsperioden till 9,9 TWh/år netto genom en investering på 3,65 miljarder kr. Åtgärderna beräknas då beröra 3,3 milj. lägenheter, ca 90 96 av lokalbeståndel samt 85 96 av industrins byggnader,

lallernativ I bedöms besparingarna enligl tabell 4.5 bli 5,57 TWh/år genom en investering av 2,7 miljarder kr, I alternativ 11 bedöms besparingen till 7,09 TWh/år genom en investering av 3,9 miljarder kr. Della överensstämmer med bedömningar av instituiionen Jor byggnadsteknik vid KTH och energikommissionens expertgrupp C i den preliminära rapporten, dock är investeringen lägre. Ialternativ 111 bedöms besparingen bli 8,51 TWh/år genom en investering av 5.1 miljarder kr. Detta överstiger//anve;--kets bedömning på 7,8 TWh/år men investeringen är lägre än planverkets 6,45 miljarder kr. I al terna t i v IV bedöms besparingen bli 9,13 TWh/år netto genom en investering på 5,3 miljarder kr. Detta understiger Industrigruppens för lätt byggeri bedömning på 9,9 TWh/år genom en investering på 3,65 miljarder kr.

Prop. 1977/78:76 281

Tabell 4.5 Tätning

Åtgärd Besp., Investe- Under- Bruks- Besp.

netto ring' hallo, tid kost-

TWh/år miljar- drift' år nad'

der kr. milj, öre/

kr./år kWh

Alternativ I

Tätning mellan karm och båge i

800 000 småhus och I 350 000 Igh i

flerbostadshus 3,10 1,00 O 10 3,5

D:o i 40 96 av övriga lokaler (9 milj.

m2 fönsterarea) 1,10 0,30 O 10 2,7

D:o i 30 96 av industrins lokaler (0,6

milj. m2 fönsterarea) 0,07 0,02 O 10 2,7

Minskning av luftomsättningen med

0,3 oms,/tim, genom övrig tätning

i 250 000 småhus och 200 000 Igh i

flerbosladshus l.OO 0.90 O 30 3,9

D:o i 5 96 av övriga lokaler (3.5 milj.

m2 fasadarea) 0,20 0,20 O 30 4,4

D:o i 5 96 av industrins lokaler (1,5

milj, m2 fasadarea) 0,10 0,08 O 20 4,6

SUMMA ALTERNATIV I 5,57 2,50

Delsumma

SUMMA ALTERNATIV II 7,09 3,56

Alternativ II

Utöver alternativ I tillkommer;

Tätning mellan karm och båge i

100 000 småhus och 150 000 Igh i

flerbosladshus D:o i 10 9ö av övriga lokaler (2 milj,

m2 fönsterarea) D:o i 10 96 av industrins lokaler (0,2

milj, m2 fönsterarea) Minskning av luftomsättningen med

0,2 oms,/lim. genom övrig tätning

i 175 000 småhus och 100 000 Igh i

flerbostadshus D:o i 10 96 av övriga lokaler(7,5 milj.

m2 fasadarea) D:o i 10 96 av industrins lokaler =3,5

milj, m fasadarea)

0,35	0,10	10	3.5
0,25	0,06	10	2,7
0,02	0,01	10	2,7

0.45	0,45	30	4,3
0,30	0,30	30	4,4
0,15	0,14	20	4,8
1,52	1,06	-	-

Avser kostnadslägel l:a kvartalet 1977 exklusive mervärdeskatt.

Prop. 1977/78:76 282

Åtgärd Besp., Investe- Under- Bruks- Besp.

netto ring' håll o, lid kost-

TWh/år miljar- drift' år nad'

der kr. milj. öre/

kr,/år kWh

Alternativ III

Utöver alternaliv II lillkommer:

Tätning mellan karm och båge i

100 000 småhus och 150 000 Igh i

0,35	0,10	10	3,5
0,25	0,06	10	2,7
0,02	0,01	10 ■	2,7

flerbostadshus D:o i 10 96 av övriga lokaler (2 milj,

m fönsterarea) D:o i 10 96 av industrins lokaler (0,2

milj, m2 fönsterarea) Minskning av luftomsättningen med

0,1 oms./tim, genom övrig tätning

i 250 000 småhus och 200 000 Igh i

flerbosladshus	0,35	0,40	0	30	5,0
D:oi20 96 av övriga lokaler(l5 milj.
m2 fasadarea)	0,30	0,35	0	30	5,1
D:o i 20 96 av induslrins lokaler (7
milj, m2 fasadarea)	0,15	0,15	0	20	5,4
Delsumma	1,42	1,07	0	-	-
SUMMA ALTERNATIV 111	8,51	4,63	0	-	-
Alternativ IV
Utöver alternativ III tillkommer:
Tätning mellan karm och båge i
100 000 småhus och 150 000 Igh i
flerbostadshus	0,35	0,10	0	10	3,5
D:o i 10 96 av övriga lokaler (2 milj.
m2 fönsterarea)	0,25	0,06	0	10	2,7
D:o i 10 96 av industrins lokaler (0,2
milj, m fönsterarea)	0,02	0,01	0	10	2,7
Delsumma	0,62	0,17	0	-	-
SUMMA ALTERNATIV IV	9,13	4,80	0	-	-

' Avser kostnadsläget tia kvartalet 1977 exklusive mervärdeskatt.

Prop. 1977/78:76 283

4.4 Lppvärmningssystern

Energisparande åtgärder i uppvärmningsanläggningar utgörs av bl, a. byte av oljebrännare och pannor, trimning av pannor, ekonomisotning av pannor samt installation av värmepump. Åtgärder som behandlar injustering och inreglering av uppvärmningssystem, dvs, där besparingen erhålls genom temperatursänkningar i mm och byggnader, redovisas i särskilt avsnitt om styr- och reglersystem.

Ett viktigt område för energibesparing är åtgärder i de energiproducerande anläggningarna i byggnader, dvs. värmecentraterna. En höjning av den s. k. årsverkningsgraden för otjebrännare och pannor kan ge avsevärda energibesparingar, Värmeföriuslerna från värmeproducerande anläggningar sker bl. a. genom skorstenen och till omgivande byggnadsdelar, främst pannmm-met. För att uppnå en god energihushållning måste både skorstens- och pannrumsförlusterna begränsas. Det kräver i sin tur bl. a, trimning, skötsel och underhåll av pannan och fordrar i sig inga större utgifter för material och utrustning, Pannmmsförlusierna kan minskas genom värmeisolering.

Planverket och panninspekiionsuiredningen anser att många oljebrännare och pannor i det befintliga byggnadsbeståndei är av dålig kvalitet och alt energibesparingar därför kan erhållas genom byte av oljebrännare vilket är förhållandevis enkelt att genomföra. Utbyte av pannor medför däremot stora investeringar och betydande monteringsarbeten. Den energibesparing som erhålls moiiverar, enligt verket och utredningen, som regel inte ett byte. Andra motiv bör således vara avgörande, exempelvis krav på driftsäkerhet eller risk för valtenläckage i äldre pannor. Det är därför svårt att beräkna en bestämd besparingskoslnad.

Även pannornas och panninslallationernas reglerutrustning kan enligt planverket och panninspekUonsuiredningen vara i behov av utbyte eller översyn. De smä pannorna är i dag mer sällan försedda med reglerutrustning och det finns därför skäl att från energihushållningssynpunkl installera utetemperalurstyrd molorshunt för all undvika överiemperalur i byggnaden. Denna åtgärd redovisas under avsnitt om styr- och reglersystem,

I många falt är det tänkbart att ansluta byggnaders uppvärmningsinstatlationer till fjärt värmesystem. Den verkliga bruttoenergiförbrukningen sänks då i många falt eftersom verkningsgraden i dag är högre i de rationellt skötta fjärrvärmeanläggningarna än i de individuella panninstallationerna. Planverket och remissinstanserna, bl. a. byggforskningsrådei. byggforskningsinsti-luiei och VVS-iekniska föreningen. betonar emellertid alt kulvertföriusterna vid fjärrvärme ibland kan bli av betydande storiek och att dessa påverkas av införandet av långtgående energihushållningsåtgärder i del anslutna byggnadsbeståndet. Många väl belastade kvarterscentrateroch motsvarande drivs i dag med relativt goda verkningsgrader.

Frågan om energibesparing genom anslutning till fj ärrvärme eller utnyttjande av kraft värme och spi II värme redovisas

Prop. 1977/78:76 284

inte inom ramen för det här förestagna energisparprogrammet för åtgärder inom byggnader. En ulveckling mot energisnålare byggnader och bättre verkningsgrader i befintliga små och medelstora värmeantäggningar kommer emellertid att påverka lönsamheten och energisparmöjligheterna för fjärrvärme-, kraflvärme- och spittvämiesystem. Omvänt inverkar tillgången på billig kraftvärme och spillvärme på lönsamheten för genomförandet av energibesparande åtgärder inom byggnader. Dessa frågor är under utredning genom industridepariemeniei och i samband med energikommissionens arbeten.

Frågan om anslutningar av byggnader till fjärrvärme-, kraflvärme- eller spillvärmesystem bör lösas inom ramen för den kommunala energiplaneringen. Därvid kan även andra faktorer än sådana som berör energibesparing vägas in i bedömningen, exempelvis inverkan på luftkvalitet i den yttre miljön, lägre bränslekoslnader för ijockoljan, framtida utbyggnad av distributionsnätet och eventuell anslulning lill kraflvärme eller spitlväm:e.

4.4.1 Utbyte av oljebrännare och pannor I små och medelstora värnie-centraler

Hög koldioxidhall i rökgaserna från en panna är ett tecken på att pannan har god verkningsgrad. Enligt bl, a, panninspekiionsuiredningen är emellertid koldioxidhalten i rökgaserna i anläggningar med äldre oljebrännare ofta inte högre än 6 titt 8 96 ens efter inreglering. Det beror som regel på brister i konstmktionen. Med moderna oljebrännare bör koldioxidhalten kunna hållas vid cirka 12 % och däröver. Planverket anser alt utbyte av oljebrännare kan anses välmotiverat i små och medelstora värmecentraler där koldioxidhalten trots trimningsarbele inte överstiger 8 till 9 96. Remissyttrandena över såväl panninspektionsulredningens betänkande som planverkets preliminära rapport redovisar genomgående en liknande uppfattning.

För småhusen beräknar planverket energibesparingen genom utbyte av otjebrännare titt I 300 kWh/år och lägenhet netto. Investeringsutgiften beräknar verket lill 2 000 kr/lägenhet. Åtgärden bör, enligt verkets bedömning kunna genomföras i 220 000 lägenheter under en 10-årsperiod, Del moisvarar 15 96 av småhusbeståndet och ger en total energibesparing av 0,38 TWh/år brutto respektive 0,29 TVvh/är netto lill en invesleringsulgift av 440 miljoner kr. Vid omräkning från brultoenergi till nettoenergi använder planverket faktom 0,75 motsvarande medelverkningsgraden, I en preliminär rapport redovisar energikommissionens expertgrupp C en maximal besparing för denna åtgärd på 0,35 TWh/år netto.

Investeringsulgiften för åtgärden bör bedömas med hänsyn till all sparprogrammet skall avse en tioårsperiod. Det innebär att mänga brännare ändå måsle bytas under perioden. Del är därför rimligt all endasl se en del av utgifterna för byte av brännare som en samhällsekonomisk utgift. Den totala investeringsulgiften för åtgärden har i denna promemoria därför beräknals lill

Prop. 1977/78:76 285

hälften av vad planverket angivit dvs. 220 milj, kr.

För flerbostadshusen beräknar planverket energibesparingen genom utbyte av oljebrännare till 700 kWh/år och lägenhet netto och investeringen till i genomsnitt 200 kr per lägenhet. Planverket anser att åtgärden kan vidtas i 15 96 av beståndet av flerbostadshus, dvs, i 310000 lägenheter, vilkel innebär att den lotala energibesparingen blir 0,22 TWh/år netto till en invesleringsulgift av 62 milj, kr, I sin preliminära rapport anger energikommissionens expertgrupp C en maximal besparing av 0,28 TWh/år netto för samma åtgärd. Bedömningen i denna promemoria överensstämmer med planverkets redovisning. Med tillämpning av resonemanget ovan rörande investeringsutgiften beräknas denna till totalt 31 milj, kr.

För lokaler och industrins byggnader slulligen beräknar planverket att energibesparingen genom utbyte av oljebrännare blir totalt 0,20 TWh/år netto och investeringen totalt 60 milj, kronor. Verket förutsätter således att oljebrännarna för dessa anläggningar normalt håller en bättre standard än vad som är fallet inom bostadssektorn och att besparingsmöjligheterna därför är mer begränsade. Den beräknade investeringsutgiften kan med det ovan tillämpade resonemanget sättas till 30 milj. kronor.

En rad reniissinstanser har yttrat sig i frågan främsl med anledning av panninspekilonsuirednlngens förslag. Remissinstansernas åsikter går isär. Emellertid anser majoriteten av remissinstanserna alt besparingar genom åtgärden är slörre än vad planverkei angett. Med anledning av att uppfattningarna skiljer sig mellan remissinstanserna finns det anledning att följa planverkets mer försiktiga bedömning.

Utbyte av pannor för att uppnå energibesparingar genom verkningsgradsförbättringar särredovisas inte av planverkei. Åtgärden är förhållandevis dyrbar att genomföra. Medetbrukstiden för pannor är ungefär 15 år enligt encrgikomniisslonens experigrupp C preliminära rapport. En viss tidigareläggning av utbyte kan ske med hänsyn till energihushållningen. De i promemorian redovisade besparingarna och investeringarna för utbyte av pannor bygger på skattningar i expertgruppens rapport.

För småhusen anser expertgruppen att utbyte av pannor kan ske i 50 000 hus och att energibesparingen kan beräknas till 0,14 TWh/år netto. Merinvesteringen kan på underlag av expertgruppens redovisning skattas till 5 000 kr, inkl, mervärdeskatt per panna, vilket motsvarar totalt 250 milj, kr. Tidigareläggning av pannutbyte medför ingen tillkommande kostnad för underhåll och drift.

För flerbosladshus och lokaler redovisar expertgruppen alt utbyte kan tidigareläggas för 6 000 medelstora pannor. Energibesparingen vid utbyte av 3 000 pannor för flerbostadshus kan på underlag av denna redovisning beräknas till totalt 0,07 TWh/år netto och investeringsutgiften till 155 milj. kr. inkl. mervärdeskatt, dvs. ungefär 50 000 kr, per panna. För lokaler kan på motsvarande sätt energibesparingen beräknas till 0,06 TWh/år netto för utbyte av 2 500 pannor. Investeringsutgiften blir därvid 125 milj, kr, inkl. mervärdeskatt. Slutligen kan enligt expertgruppens underlag

Prop. 1977/78:76 286

energibesparingen för utbyte av pannor i industrins byggnader beräknas till 0,01 TWh/år netto och investeringsutgiften till 25 milj, kr. inkl, mervärdeskatt för 500 pannbyten.

4.4.2 Trimning och ekonomisotning av oljebrännare och pannor

Planverket och panninspekiionsuiredningen är eniga om att trimning och ekonomisotning av oljebrännare och pannor ger stor spareffekt lill en relativt tåg kostnad. Det råder också en allmän enighet bland remissinstanserna om att så är fallet. Alla parter som yttrat sig i frågan är emellertid också eniga om att en ekonomisotning måste genomföras med täta intervaller och att effekten av den i hög grad beror på om den som sköter pannan konlinueriigt följer upp åtgärden i den normala kontrollen och tillsynen av pannan. Sparresultatet av denna ålgärd är därför i hög grad beroende av vilket intresse och vilken aktivitet som kan uppnås genom information och rådgivning. Nya och bättre redskap och metoder för skötsel och kontroll kan komma att förbättra sparresullaten.

Även enkla trimningsåtgärder kan, enligt planverket och panninspektionsutredningen, medföra betydande energibesparingar. Heja den tillförda bränslemängden påverkas genom denna åtgärd, medan andra besparingar endasl kan påverka en viss del av den totala förbrukningen. Planverket räknar med behov av besiktning med bl, a. rökgasanalys tre gånger per år för medelstora anläggningar och en gång per år för viltapannor. Vid dessa undersökningar fastställs behovet av ekonomisotning, utbyte av brännarmunstycke, osv.

För småhusen räknar planverket att energibesparingen genom åtgärden trimning blir 1,8 TWh/år totalt och 3 070 kWh/år per småhus brutto. Del motsvarar netlobesparingen 2 300 kWh/år och småhus. Planverket anser att åtgärden kan genomföras i 40 % av småhusbeståndet, Det motsvarar 590 000 lägenheter. Årskostnaden föråigärden beräknar verket till totalt 118 milj. kr. per år motsvarande 200 kr. per år och småhus. Den totala netloenergibespa-ringen blir enligt verket 1,35 TWh/år netto, I sin preliminära rapport anger energikommissionens expertgrupp C besparingen til| 1,3 TWh/år netto och årskostnaden till 85 milj. kr. per år. I denna promemoria redovisas planverkets värden.

För flerbostadshusen anser planverket att energibesparingen genom denna åtgärd kan beräknas till I 000 kWh/år och lägenhet. Ålgärden kan enligt verket genomföras i 35 96 av beståndet. Planverket bedömer årskostnaden lilt 25 kr./år och lägenhet för trimningsåtgärder i medelstora värmecentrater. Den tolala energibesparingen beräknar verket litl 0,72 TWh/år netto och den totala årskostnaden till 18 milj, kr. per år under tO-årsperioden. Energikommissionens expertgrupp C uppger i sin prelirninära rapport besparingen lill 1,1 TWh/år netto vid årskostnaden 20 milj. kr. per år. Med ledning av planverkets och experlgmppens underlag beräknas i denna promemoria energibesparingen för åtgärden lill 1,0 TWh/år netto och årskostnaden till 25 milj. kr. vid genomförande i pannor för ca 1 miljon lägenheter.

Prop. 1977/78:76 287

För lokaler och industrins byggnader beräknar/7/a«v

Panninspekiionsuiredningen redovisar energibesparingar och kostnader för denna åtgärd som överensslämmer relativt väl med planverkets bedömningar.

De remissinstanser som behandlar frågan med anledning av planverkels preliminära rapport anger likaså uppgifter som kan tolkas som överensstäm mande med planverkets. Ftera av remissinstansema framhåller emellertid behovet av informations- och utbildningsinsatser om den redovisade besparingen skall kunna uppnås till angiven kostnad.

Planverkels bedömning i denna fråga tigger till grund för de fortsatta kalkylerna. Man kan således räkna med en total besparing av 3,55 TWh/år netto till en kostnad av 173 milj. kr. per år.

4.4.3 Pannornas och otjebrännarnas reglerutrustning

Som tidigare nämnts anser planverkei att energibesparingar kan uppnås genom att utetemperaturstyrd molorshunt installeras för värmepannor i småhus. Det finns även en mindre andel fierbostadshus som behöver utrustas med sådan molorshunt. Remissinstanserna delar verkets uppfattning. Denna åtgärd redovisas under avsnitt 4,6 Styr-och reglersystem.

En annan från energihushållningssynpunkl lämplig åtgärd är, enligt planverket, installation av rökgastermomeleri pannor så alt rökgastemperaturen lätt kan kontrolleras. Rökgastemperaturen från en värmepanna utgör ett niått på graden av solavtagringar på pannans värmey-lor. Redan små solskikt kan medföra en väsenilig minskning av rökgasernas värmeavgivning och därmed höjning av gasens temperatur. Installation av en rökgastermometer innebär således en möjlighel till all direkt avläsa graden av solavtagringar i värmepannor. Direkt kontroll av rökgastemperaturen är en enkel och bra metod för att kontrollera om ekonomisotning bör genomföras. Investeringsutgiften är måttlig och enligt planverket i storleksordningen 60 till 400 kr. beroende på pannstoriek. Energibesparing och investering redovisas i denna promemoria under åtgärden trimning och ekonomisotning. De remissinstanser som tar upp frågan, bl. a. statens brandnämnd, är eniga med verket.

Införandet av a u tomat isk t rökgasspjäll j små pch medelstora pannor medför all genomslrömningsföriusterna kan minskas. Planverkei beräknar j slutrapportens bilaga 3 att de uppgår till ungefär 5-10 96 av den lotala oljeförbrukningen. Åtgärden är emellertid förhållandevis

Prop. 1977/78:76 288

dyrbar. Verket bedömer utgiften för åtgärden i småhuspannor till cirka 3 000 kr. Ofta blir viss ombyggnad nödvändig. Verket anser därför att åtgärden inte bör komma ifråga i småhus. Meton/ö>/)««rfer stöder denna bedömning. Besparingskostnaden blir mycket hög i små anläggningar, cirka t kr/ kWh,

Flera remissinstanser, bl. a. byggforskningsrådei och Mekanjörbundet, bedömer emellertid att åtgärden är av iniresse från energihushållningssynpunkt för de medelstora värmecentraterna, I anläggningar med två eller flera pannor kan enligt planverkeis rapport, bilaga 3 de årliga genomströmnings-förlusterna uppskattas lill cirka 5 96 av den totala oljeförbrukningen. Förlusterna kan dock ej helt elimineras genom införande av rökgasspjäll. Planverkets redovisning kan tolkas så att energibesparingen beräknas till 2 96 av den lotala oljeförbrukningen, vilket enligt verket motsvarar i genomsnitt 300 kWh/år, lägenhet netto. Investeringsulgiften bedömer planverket till 150 kr. per lägenhet och drift- och underhållskostnaden kan beräknas lill 3 kr, per år och lägenhet, 1 en värmecentral för 500 lägenheter spar man som exempel ungefär 150 MWh/år netto till en invesleringsulgift av 75 000 kr. Emellertid anser planverket all förutsättningarna för lönsamhet varierar kraftigt för skilda värmecentraler och alt åigärdens värde från energihushållningssynpunkl alllid skall bedömas från fall lill fall.

Åtgärden bedöms i denna promemoria kunna genomföras i 10 96 av flerbostadshusen, dvs. för ungefär 200 000 lägenheter, och energibesparingen beräknas bli totalt 0,06 TWh/år netto, investeringsulgiften 30 milj. kr, och driftkostnaden 0,6 milj. kr, per år. Bedömningen bygger på en skattning av pannanläggningarnas sloriek efler uppgifter i remissvaren och i utredningar inom områdei saml på vissa remissinstansers åsikl i frågan.

För lokaler och induslrins byggnader bör man i överensstämmelse med planverket kunna beräkna energibesparingen till totalt 0,3 TWh/år netto och investeringsulgiften till 150 milj, kr. Rökgasspjäll föreslås i de följande beräkningarna infört i ungefar 20 % av lokalbeståndet under 10-årsperioden. Remissinstanserna anser att åtgärden blir lönsam i de större anläggningarna men all spareffeklen måste bedömas från fall lill fall, 1 slorl överensstämmer deras åsikter med planverkels uppfaltning om åtgärdens tillämpning i lokaler och industi-ins byggnader,

4.4.4 Insiallation av värniepuinpanläggningar

I många byggnader kommer titläggsisotering och andra omfatiande åtgärder att bli förhållandevis dyra, exempelvis i sådana byggnader som nyligen renoverats utan att energisparande åigärder samtidigt genomförts, t dessa byggnader bör emellertid värmepumpar kunna får stor betydelse. Om en befintlig värmeanläggning kan klara toppbelastningar vintertid finns särskilt gynnsamma fömtsättningar för installation av värmepump. Besparingskostnaden bör därvid beräknas från fall lill falt med hänsyn tagen till erforderliga alternativa åigärder, exempelvis byte av värmepanna. Värme-

Prop. 1977/78:76 289

pumpen tar uppvärmningsenergi från omgivningen, främst uteluften. Även ytiordvärme används som värmekälla. Man använder härigenom en mindre det högvärdig elenergi för att framställa en större del värmeenergi ur den mycket lågvärdiga energin i uteluflen och metoden representerar således ett effektivt sätt att använda elenergi. Värmepumpar som upptar energi ur uteluflen Hr en med utetemperaturen sjunkande s, k. värmefaktor. Under 0°C ute börjar förångaren, som är den värmeupptagande komponenten, att utsättas för påfrysning och måste periodiskt avfrostas. Av dessa skäl bmkar man koppla in titlsalsvärme vid utetemperaturer lägre än —5°C. I de södra och sydvästra delarna av landet är förhållandena således mer gynnsamma för värmepumpen.

Man kan även framhålla, i likhet med flertalet remissinstansersom berört frågan, att en fortsatt produktutveckling och ökning av tiltverkningsvotymen av värmepumpar kommer att leda till lägre investeringsutgifter för värmepumpanläggningar. Redan i dag finns på marknaden värmepumpar som kostar cirka 12 000 kr. installerade i vissa befinttiga äldre småhus. Planverket bedömer investeringsulgiften titt 25 000 kr per anläggning men menar att det teoretiskt är möjligt att installera värmepump i 700 000 småhus. Planverket har emellertid inte gjort någon bedömning av i hur många småhus som åtgärden kan bli lönsam. De remissinstanser som behandlat frågan anser att värmepumpen av kostnadsskäl inte kan komma lill användning annat än i ett begränsat antal småhus. Det är också oklart vad värmepumpen kräver av skötsel och tillsyn för att fungera väl. Behovet av tillgång titt god service kan därför också bli en begränsande faktor i utbyggnaden.

Med hänsyn till vad som anförls om bl. a. kostnadsutvecklingen bedöms i denna promemoria att det kan vara realistiskt att installera värmepump i cirka 30 000 småhus under 10 år. De motsvarar cirka 2 96 av hela beståndet. Bedömningen av antalet möjliga installationer är emellertid osäker. Den genomsnittliga energibesparingen beräknas i denna promemoria till IOOOO kWh/år och småhus netto. För dessa hus kan den genomsnittliga investeringsulgiften beräknas till cirka 20 000 kr./lägenhet och kostnaden för underhåll och drift till cirka 500 kr./år och lägenhet. Brukningstiden beräknas till 15 år. I sin preliminära rapport anger energikommissionens experigrupp C investeringen för små värmepumpsinstatlationer till 20 000 kr. Man bör bl. a. enligt institutionen för byggnadsteknik vid KTH kunna räkna med en fortsatt utveckling av utnyttjandet av värmepumpar. Frågan om erforderlig tillsatsenergi vid låga utetemperaturer måste dock lösas på ett samhällsekonomiskt tillfredsställande sätt. Även frågan om ökad effektbelaslning på elnätet genom värmepumpens drivenergi, som oftast är el, måste utredas.

19 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76

290

4.4.5 Inkoppling av mindre värmesystem på annan större ej hell utnyttjad värmecentral.

Åtgärden kan leda till en verkningsgradsförbättring av cirka 5 % enligt planverkels rapportbilaga 3. Hänsyn har då tagits titt förväntad ökning i verkningsgraden i de mindre centralerna och titt kulvertföriuster. Investeringsutgiften anges litl totalt cirka 2,60 kr. per sparad kWh/år. Åtgärden kan vara av intresse med hänsyn till energihushållningen men lönsamheten torde visa stora variationer från fall titt falt. Energibesparingen inom lokaler och industrins byggnader bedöms i denna promemoria lilt 0,2 TWh/år netto. Motsvarande investeringsutgift bedöms titt 500 milj. kr. Planverket anger en möjlig besparing av 0,6 TWh/år netto men särredovisar inte motsvarande investeringsutgift.

Tabell 4.6 Uppvärmningssystem

Åtgärd	Besp,,	Investe-	Under-	Bruks-	Besp,
	netto	ring'	håll 0,	tid	kost-
	TWh/år	• miljar-	drift'	år	nad'
		der kr.	milj, kr./år		öre/ kWh
Alternativ I
Utbyte av oljebrännare i 15 % av
flerbostadshusen (310 000 Igh)	0,22	0,03	0	10	1,4
D,o för lokaler	0,13	0,02	0	10	1,5
D:o för induslrins byggnader	0,07	0,01	0	10	1,5
Trimning och ekonomisotning av
pannanläggningar i 50 % av fler-
bostadshusen (1 milj, Igh)	1,00	0	23	10	2,1
D:o för lokaler (260 milj, m bygg-
nadsvolym)	0,77	0	17	10	2,1
D:o för induslrins byggnader (140
milj, m3)	0,43	0	10	10	2,1
SUMMA ALTERNATIV I	2,62	0,06	50	-	-

Alternativ II

Uiöver alternativ I lillkommer:

Trimning och ekonomisotning av
pannanläggningar för 40 96 av
småhusbeståndet (590 000 Igh)	1,35	0	107	10	7,3
Installation av automatiskt rökgas-
spjäll för 10 96 av flerbostads-
husen (200 000 Igh)	0,06	0,03	1	10	5,8
D:o för lokaler (85 milj, m)	0,19	0,09	2	10	5,8
D:o för industrins byggnader (45
milj, m3)	0,11	0,04	1	10	5,8
Delsumma	1,71	0,16	III	-	-
SUMMA ALTERNATIV 11	4,33	0,22	161	-	-

Prop. 1977/78:76

291

Åtgärd	Besp,, _ neiio ' fwh/år	Investering' miljarder kr.	Underhåll 0. drift' milj, kr,/år	Brukstid år	Besp, kostnad' öre/ kWh
Alternativ III Utöver alternativ 11 tillkommer: Utbyte av oljebrännare i pannanläggningar i 15 % av småhusen (220 000 Igh)	0,29	0,20	0	10	7,5
Delsumma	0,29	0,20	0	-	-
SUMMA ALTERNATIV 111	4,62	0,42	161	-	-

Alternativ IV

Utöver alternativ III tillkommer:

Installation av värmepump i småhus

(30 000 Igh) 0,30 0,54 11

Inkoppling av värmesystem pä större

ej helt utnyttjad värmecentral,

0,13 0,07	0,29 0,16	6 3	20 20	17 17
0,14 0,07 0,06	0,23 0,14 0,11	0 0 0	15 15 15	12 15 15
0,01	0,02	0	15	15
0,78	1,49	20	-	-

lokaler D:o industrins byggnader Utbyte av värmepannor i 50 000

småhus D:o i flerbostadshus (3 000 pannori D:o i lokaler (2 500 pannor) D:o i industrins byggnader (500

pannor)

Delsumma

SUMMA ALTERNATIV IV 5,40 1,91 181

' Avser kostnadsläget l:a kvartalet 1977 exklusive mervärdeskatt.

4.5 Ventilation

Den verkliga energiförbrukningen för uppvärmning av ventilationsluft inom bostads- och lokalsektorn är inte tillräckligt känd. Även vad gäller det enskilda huset är osäkerheten belydande vid beräkningar av förbrukningen för den ofrivilliga och den fläktstyrda ventilationen. Det är t. ex. dåligt känl hur luftläckagel varierar vid olika vindtryck och utetemperatur med de skilda lyper av ventitationssystem som förekommer. Kunskaper om hur fönstervädring inverkar på den totala ventilationen i bostäder saknas också.

De åtgärder som är lämpliga för att minska uppvärmningsbehovet för ventilationsluft inom bostads- och lokalsektorn kan sammanfattas i tre punkter:

Prop. 1977/78:76 292

1. Inreglering av luftflöden i ventilationssystem så att avsedda luftmängder tillförs byggnadens olika delar och rum och så att ventilationen minskas till en nivå moisvarande nybyggnadskraven.

2. Driftiidsstyrning av ventilationen och justering av styr- och reglerutrust-ningen så att ventilationen endast fungerar vid de tidpunkter då människor vistas i lokalerna. Möjligheter till forcering av luftflödet.

3. Värmeåtervinning ur den använda ventilationstuften (frånluften).

4.5.1 Inreglering av ventilaUonssystem

Inreglering av ventilationssystemen i frånlufts- och till/frånluftsventile-rade hus försvåras enligt planverkei av att det ofta saknas möjligheter att på ett enkell säll mäta och inreglera luftflödena. I många äldre installationer försvåras injusteringen genom att kanalsystemel är otalt etter igensatt. Vid minskning av ventilationen titt en nivå enligt byggnormen måste i bostäder komplettering ske med spiskåpor. Den maximalt möjliga besparingen genom inreglering och minskning av luftflöden beräknar planverket till 0,5 TWh/år netto för bostäder och lill 1,1 TWh/år netto för lokaler och industrins byggnader. Planverkets bedömning för bostäder motsvarar en minskning av luftflödet med ungefär 0,1 oms per timme i 75 % (ca 675 000 Igh) av de frånlufts- och tUt/fråntuftsventilerade flerbostadshusen som har en återstående bmkningstid längre än tio år (ca 900 000 Igh). Verkets bedömning för tokalsektorn motsvarar en minskning av flödet med ca 0,1 oms per timme i det till/fråntuftsvenliterade beståndet (207 milj. m byggnadsvolym). Den totala byggnadsvolymens fördelning på skilda ventilationssystem framgär av avsnitt om värmeåtervinning (avsnitt 4.5,5).

Remissinstanserna har inle berört frågan på sådani sätt att det är möjligt att av svaren dra slutsatser rörande totala energibesparingar och kostnader för denna åtgärd. Mekanförbundei redovisar i ett räkneexempel en möjlig energibesparing av 0,8 TWh/år netto vid flödesreduktion i 700 000 lägenheter med frånlufts- etter titl/frånluftsvenlitation. Investeringsulgiften anges till 200 milj. kr. För lokaler bedömer Mekanförbundei i ett annat räkneexempel att besparingen kan bli 1,0 TWh/år netto till utgiften 200 milj. kr.

Energikommissionens expertgrupp C särredovisar inte effekten av åtgärden inreglering och flödesminskning för ventilationssystem i sin preliminära rapport.

Det hygieniska gränsvärdet för luftkvalitet sattes med slora säkerhetsmarginaler i lidigare gällande tillämpningsföreskrifter. Senare har mer specificerade gränsvärden utarbetats och enligl nu gällande föreskrifler är gränsvärdet satt till moisvarande ca 0,5 luftomsättningar per timme för bostäder. Del innebär att luftomsättningen inte får vara mindre än så men också att byggnader och installationer skall vara så utformade att omsättningen heller inte blir större än detta värde. Av energisparskäl bör alltså denna minimigräns samtidigt uppfattas som en maximigräns. Det torde inte råda någol ivivel om

Prop. 1977/78:76 293

alt befintliga anläggningar med frånlufts- eller tilt/fråntuflsventilation är dimensionerade för väsentligt större utetuftsfiöden än vad byggnadsnormen anger. Stora flödesminskningar kan emellertid inte utan vidare genomföras i en anläggning utan att luftfördetningen och tryckbatansen i systemet ändras. Många anläggningar måste alltså byggas om eller delvis kompletteras för att flödesminskningar skatt kunna ske.

Planverket anser att investeringsutgiften för energibesparingen 0,5 TWh/år netto i bostäder kan beräknas till 500 milj. kr. medan Mekanförbundet vid motsvarandebesparinganserattinvesteringenblir 125 milj. kr. Verket räknar emellertid även med utgiften för t. ex. spiskåpor. Drift- och underhållskostnader redovisas inte men planverket uppger att inregleringens livslängd kan beräknas till 10 år.

Planverket särredovisar inte investeringsulgiften för åtgärder i lokalsek-lorn. Mekanjörbundet uppger samma relation mellan besparing och investering som för bostäder.

Med hänsyn till vad som anförts angående främst kraven på kompletteringar av ventilationssystemen synes det rimligt att följa planverkeis mer försiktiga bedömning av investeringsulgiften för åtgärden inreglering och flödesminskning vid ventilation. Emellertid kan man för vissa andelar av de åtgärdade bestånden räkna med att investeringen blir väsentligt lägre, nämligen för de fall där enbart spjältomställningar och justering av fläktar erfordras. Beräkningar titt gmnd för denna promemoria ger då följande investeringar.

70 milj. kr. för åtgärder i 270 000 lägenheter motsvarande energibesparingen 0,20 TWh/år netto,

300 milj, kr, för åtgärder i 400 000 lägenheter motsvarande energibesparingen 0,30 TWh/år netto,

140 milj, kr, för åtgärder i lokaler 60 miljoner m byggnadsvolym, motsvarande energibesparingen 0,40 TWh/år netto,

600 milj. kr. för åtgärder i lokaler 95 miljoner m-* byggnadsvolym, motsvarande energibesparingen 0,60 TWh/år netto.

Dels förutsattes således att 40 96 av det åtgärdade byggnadsbeståndei fordrar en lägre investeringsutgift (1/3) jämfört med resterande 60 96, dels förutsattes att ålgärden utförs i 75 96 av ovan redovisade tiltgängtigt bestånd. Bedömningen bygger på såväl planverkeis som Mekan förbundets bakgrundsredovisningar samt på att ålgärden fordrar enklare arbetsförfaranden i 40 % av fallen, nämligen enbari justering av spjäll, ventiler och fläktar,

4.5.2 Installation av ulruslning Jor åleriujisjöring

1 många anläggningar kan luftflödesminskningar av betydelse för energihushållningen inte genomföras, eftersom tryckbalansen och därmed fördelningen av ventitationsluft till byggnadens skilda mm förändras. En lämplig energibesparande åtgärd för dessa anläggningar är installation av utrusining

Prop. 1977/78:76 294

för återiuftsföring. Återiuft kan emellertid i regel enbart tillämpas inom lokaler och industrins kontor. För alla bostäder och flertalet lokattyper i sjukhus tillåter gällande hygieniska krav på luftkvalitet inle återiuftsföring. Inom industrisektorn förekommer i många fall luftföroreningar som gör det tekniskt svårt eller oekonomiskt att på ett säkert sätt avskilja föroreningarna i filter. Möjligheten att använda återiuft måsle här bedömas från fall till fall.

I vissa lokaler används enbart utetuft som värmebärare för värmning etter kylning av mm. Främst gäller det äldre lokaler. Luftfiödet dimensioneras då för temperaturstyming och är normalt högre än det som fordras av hygieniska skäl. Genom att bygga om till en ventilationsanläggning med återluftssystem kan därför energi sparas i sådana byggnader. Planverkei beräknar besparingen genom återiuftsföring titt 0,4 TWh/år netto om ca 7 700 hus åtgärdas. Det motsvarar ungefär 10 % av beståndet för lokaler och industrins byggnader. Denna promemoria redovisar samma bedömning som planverket.

Fortiflkationsförvaltningen anger energibesparingen till 87 000 kWh/hus och investeringen titt 27 600 kr/hus som medelvärde för 11 byggnader. Detta innebär en högre energibesparing än vad planverket uppger (52 000 kWh/år, hus) till ungefär samma invesleringsulgift. Byggnadsstyrelsen redovisar en s.k. energisparkostnad för åtgärden som överensstämmer med fortifikations-förvaltningens bedömning.

Investeringsulgiften för åtgärden återiuftsföring beräknar verket enligt redovisning i rapportens bilaga 3 till 3 kr. per m/timme återiuft i överensstämmelse med motsvarande beräkning för åtgärden värmeåtervinning nedan. För genomsnittlig återiuftsföring med 1 oms/timme och medetbygg-nadsstorlek 8 000 mbtir investeringen 185 milj. kr. Tillkommande kostnader för drift och underhåll beräknas till 4 milj. kr, per år, motsvarande ca 2 96 av investeringsutgiften.

4.5.3 Drifttidsstyrning av ventilationssystem

Med drifttidsstyrning menas att ventilationen styrs av tidur efter byggnadens nyttjandetid och slängs av eller reduceras under perioder då byggnaderna används mycket litet eller inte används alts. Åtgärden är så gott som utestutande användbar i lokaler och industrins byggnader. 1 vissa fall kan ventilationen, till följd av byggnadens användningssätt, endast stängas av i delar av byggnaden. Åtgärden kan då komma att medföra krav på ändringar i ventilationssystemet.

För b o s t ä d e r kan man i en del fall uppnå energibesparingar genom all drifttidsstyra fläktarna. I många flerbostadshus är det av lekniska skäl svårt all reducera luftflödet permanent medan en minskning under extremt kalla perioder kan accepteras i en del falt. Flödet får dock aldrig minskas till en nivå som är lägre än kraven enligt byggnormen. Energibesparingen blir emellertid totalt sett liten och är inkluderad i åtgärden inreglering ovan.

Prop. 1977/78:76 295

Planverket anger att drifttidsstyrning kan införas i ca 35 96 av I o k a 1 b e -ståndet och industrins byggnader och tjeräknar den totala energibesparingen genom åtgärden titt 2,9 TWh/år netto. Investeringsutgiften specificeras inte men verket anger utgiften för tidur till 700 kr. per ventitationsaggregat. Fonijikationsföivaltningen anger besparingen titt 42 000 kWh/hus och investeringen till 2 300 kr./hus som medelvärde för 617 byggnader. Den s. k. energisparkostnaden blir då 0,55 öre/kWh. Byggnadsstyrelsen redovisar för 986 byggnader en genomsnittlig energisparkostnad av 0,38 öre/kWh, Energikommissionens expertgmpp C anger i sin preliminära rapport den totala energibesparingen genom driftiidsstyrning av ventilationen till 1,3 TWh/år netto och investeringsutgiften titt ca 1 500 kr. per byggnad ä 8 0(X) m' byggnadsvolym.

Energibesparingen genom åtgärden drifttidsstyrning beräknas i denna promemoria på underiag av planverkels uppgift på tänkbar andel av beståndet som är möjligt att åtgärda, dvs. 35 %, ■Mekanförbundets redovisning av medelsluftomsältningar i skilda lokattyper, uppgift på förekomsten av skilda ventitationssystem enligt preliminär rapport från energikommissionens expertgrupp C, byggforskningsrådets redogörelse för byggnadsbeståndets volym i publikationen T9:77 samt på en utvärdering av byggnadsstyrelsens uppgifter enligt följande tabell.

Tabell 4.7 Möjlig energibesparing genom drifttidsstyrning av ventilationssystem, lokaler och industrins byggnader.

	Lokal-	Minskad	Medel-	Energi-
	volym,	drifttid.	luftom-	besparing,
	milj.	96 av	sättning	TWh/år
	m3	total	per	netlo
	(1975)	tid'	timme
Handel, bank, försäkring	140	30	1,52	0,47
Samfärdsel, post, tele	36	30	1,52	0,12
Offentlig förvaltning	42	30	1,52	0,14
Skolor	57	10	2,0	0,17
Sjukhus, socialvård	88	10	2,0	0,26
Militära lokaler	20	5	1,0	0,02
Industrikontor	31	30	1,52	0,10
Verksläder	147	10	1,0	0,22 1,50

' bl, a, enligt preliminär rapport från energikommissionens expertgrupp C

2 varav 50 96 återiuft

3 vid värmebehov 42 kWh/år och m-/h ventilationsluft

Med stöd av uppgifter från planverket och remissinstanserna enligt ovan härden genomsnittliga investeringen i denna promemoria beräknats till 2 000 kr, per hus ä 8 000 m byggnadsvolym, vilkel leder till en totat investeringsutgift av 50 milj. kr.

Prop. 1977/78:76 296

4.5.4 Uppdelning av luftbehandlingssyslem Jor lokaler och industrins byggnader

Denna åtgärd möjliggör enligt p/artver/ce/ drifttidsstyming av ventilationssystems olika delar, vilket leder till energibesparingar genom minskning av drifttiden. Besparingen varierar kraftigt beroende på lyp av anläggning. Uppdelningen kan genomföras på fiera sätt, exempelvis genom varvtalsslyr-ning av fläktar och tidsstyrda spjäll i ventilationskanalerna.

Planverket beräknar energibesparingen genom uppdelning av ventitationssystem för lokaler till 0,3 TWh/år netto. Med underiag av planverkets och remissinstansernas uppgifier kan investeringulgiften beräknas till 300 milj. kr. och driftskostnaden titt 6 milj. kr. per år motsvarande 2 96 av investeringen.

4.5.5 Värmeåteivinning ur ventllatlonsluft

Prakliskl laget alla småhus har självdragsventilation och måste därför kompletteras med en förhållandevis dyrbar titl/frånluftsventilation om värmeåtervinning skall bli möjlig. Nyare småhus är försedda med fråntuft-ventilation, vilken i vissa fall har en kanaldragning som tillåter komplettering med värmeväxlare och titluftssystem inom en måttlig kostnadsram, Fläktag-gregal och värmeväxlare kan exempelvis placeras i ett vindsutrymme och tilluftskanalema i ett undertaksutrymme i en central hall där de kan förgrenas till de skilda mmmen. Planverket anser att detta gäller för en del småhus byggda efter 1960 och att dessa i samband med tälningsåtgärder bör förses med till/frånluftsventilalion med värmeväxlare. Verket bedömeratt 5 96 av småhusen kan kompletteras på detta sätt och beräknar energibesparingen till 3 500 kWh/år lägenhet netto och investeringsutgiften till 10 000 kr. per småhus. Vid en driftskostnad motsvarande 2 96 av investeringen per år, dvs. 200 kr./år, blir besparingskostnaden 20 öre/kWh exkl. mervärdeskatt vid 20 års bmkningstid. Besparingskostnaden är således hög.

Planverket anger även alt självdragsventilerade småhus kan kompletteras med till/frånluftsventilation med värmeålervinning men besparingskoslnaden blir i så fall någol högre, nämligen 21 öre/kWh exkl. mervärdeskatt. Den tänkbara andelen är 45 96 av beståndet enligt verkets bedömning. Mekanförbundet redovisar i ett räkneexempel all värmeålervinning kan installeras i 400 000 nyare småhus till en invesleringsulgift av 12 500 kr. per lägenhet och att åtgärden ger en besparing av 5 250 kWh/år och lägenhet netto. Besparingskostnaden blir då 16 öre/kWh exkl. mervärdeskatt vid de ovan angivna förutsättningarna.

Byggnadsstyrelsen anser att värmeåtervinning i befintliga småhus på sikt kan bli en värdefull energisparande åtgärd men att kostnaderna f n, är alldeles för höga för att åtgärden skall vara realistisk.

Enligt tillgängliga statistiska uppgifter kan man bedöma att det finns ca

Prop. 1977/78:76 297

50 000 småhus i landet som har ett frånluftsventilationssystem som medger en förhållandevis enkel komplettering med värmeväxlare och titluftssystem enligt vad som anförts. Om den årliga marginalkostnaden för underhåll och fläkldrift skattas till 300 kr/år och småhus motsvarande drygt 3 96 av investeringsutgiften per år blir besparingskostnaden 23 öre/kWh exkl. mervärdeskatt räknal med planverkets uppgifter om besparing och investering vid brukningstid 20 år.

Den höga besparingskostnaden innebär att åtgärden är av begränsat intresse inom ramen för energisparprogrammet. Planverket och remissinstanserna påpekar emellertid att teknisk utveckling kan leda titt mindre dyrbara utrustningar redan under 10-årsperioden, varför åtgärden i ett något senare skede ånyo bör prövas.

Beståndet av fråntuftsventilerade fterbostadshus utgör enligt den preliminära rapporten från energikommissionens experigrupp C ungefär 935 000 lägenheter år 1975 och beståndet av till/frånluftsventilerade ca 70 000 lägenheter samma år. En stor del av dessa hus har relativt goda fömtsättningar för komplettering av ventilationen med utmstning för värmeåtervinning. Kanalsystem finns i viss utsträckning installerade, vilket minskar investeringsulgiften för återvinningsanläggningen. Utrymmesbehovet för kanalsystemet utgör självfallet en begränsande fakior för tillämpningen av dessa system i befinttiga byggnader.

Planverket anger att det är tänkbart att införa värmeåtervinning i såväl självdrags- som frånlufts- och till/frånluftsventilerade fierbostadshus och uppger andelarna 40 96,35 96 resp, 4 96 av beståndet som tekniskt möjliga att åtgärda. För självdrags- och frånluftsventilerade hus blir enligt verkets bedömning energibesparingen 3 000 kWh/år och lägenhet netto och investeringsutgiften 4 500 kr/lägenhet. Detta leder till en beräknad besparingskostnad av 12 öre/kWh exkl. moms vid marginalkostnaden 150 kr/år och lägenhet för underhåll och fläkldrift vid brukningstiden 20 år. Planverket anger generellt att den totala energibesparingen skall minskas med 15 96 vid addering av samtliga åtgärder i byggnadsbeståndet, vilkel för värmeålervin-ningen skutte innebära alt besparingskostnaden ökar till 15 öre/kWh exkl. mervärdeskatt.

Mekanförbundei redovisar i ett räkneexempel för 500 000 lägenheter i frånluftsventilerade flerbostadshus en energibesparing av 1 000 kWh/år och lägenhet netto vid en invesleringsulgift av 1 000 kr. per lägenhet. Beräknar man kostnaden för underhåll och fläkldrift till 50 kr/år och lägenhet och även i övrigt använder samma fömtsättningar som planverket, blir besparingskostnaden 10 öre/kWh exkl. mervärdeskatt. Energikommissionens expertgrupp C redovisar i sin preliminära rapport besparingar och kostnader för värmeåtervinning ur ventilationstuft som leder till att besparingskoslnaden kan beräknas till ca 7 öre/kWh. Denna gäller som medelvärde för åtgärder i frånlufts- och till/frånluftsventiterade flerbostadshus samt innefattar även värmeåtervinning ur ventilationsluft genom värmepump litl

Prop. 1977/78:76 298

tappvarmvatten. De remissinstanser som berört frågan anger i allmänhet att investeringsulgiften för åtgärden i många fall kan bli väsentligt högre än den som anges i planverkets preliminära rapport, nämligen 2-5 kr./(mVh) ventilationsluft. Verket redovisar därför en betydligt högre investering i sammanställningen i sin slutrapport.

Angäende planverkets redovisning av frågan om värmeålervinning i självdragsventilerade flerbostadshus nämner Mekanförbundet denna åtgärd i sitt remissvar men anger inte någon besparingspotential eller investeringsutgift i sammanställningen. Däremot redovisar förbundet en besparing av 1,1 TWh/år netto till en utgift av 600 milj, kr. för åtgärden i kombination med åtgärden tätning. Energikommissionens experigrupp C redovisar i sin preliminära rapport inte åtgärden värmeålervinning ur ventilationsluft i sjätvdragssystem.

Följande beräkning av energibesparingen genom installation av utrustning förvärmeåtervinning ur ventilalionstuft i fterbostadshus med f rå ni uf issy slem förutsätteralt åtgärden genomförs i därför särskilt lämpade hus, nämligen sådana med en genomsnitttig luftomsättning på 0,75 oms per timme samt vid vissa förutsättningar som redovisas nedan i samband med beräkning av investeringsulgiften för värmeåtervinningssy-stemet.

1 sin preliminära rapport redovisar energikommissionens expertgrupp C fördelningskurvor, genomsnittlig luftomsättning och standardavvikelse för ventilationen i flerbostadshus som kan tolkas enligt tabell 4.8.

Tabell 4.8 Luftomsättningar enligt energikommissionens preliminära rapport

Byggår

Antal lägenheter

Luftomsättning per timme f

Standardavvikelse oms/lim o

Antal med luftomsättning större än

(f+a)»

1941-50 1951-60 -70

20,5 ■ 103 203 • 103 485 • 103

0,8 0,6 0,5

0,25

0,2

3 250 32 200 77 000

708,5 ■ 103

112 500 lägenheter

* vid normalfördelning

Ungefär 225 000 lägenheter motsvarande 30 % av redovisat bestånd har alltså enligt experlgmppens preliminära rapport en genomsnittlig luftomsättning av ca 0,75 omsättningar per timme. Planverket anger den genomsnittliga golvarean för lägenheter lill 63 m2. Vid rumshöjd 2,5 m blir lägenhetsvolymen alltså ca 160 m3. Vid verkningsgraden 80 96 för värmeåtervinning ur ventilationstuft blir den lotala besparingen förde 225 000 lägenheterna ca 0,95 TWh/år netto. Beräkningen grundas därvid på de av expertgruppen angivna fömtsättningarna. Besparingen per lägenhet blir då ungefär 4 200 kWh/är netto beräknai vid 21°C mmslufttemperatur. Planverket anger en möjlig

Prop. 1977/78:76 299

besparing om 3 000 kWh/år netto för volymen 650 000 lägenheter motsvarande 70 96 av de fråntuftsventilerade flerbostadshusen. Verkets bedömning fömtsätter en genomsnittlig ventilation av ca 0,55 omsättningar per timme. Det bör således noteras att verket har räknat med åtgärder i ett väsentligt större antal hus och därför kommer titt en genomsnittligt lägre besparing per lägenhet än vad de ovan angivna beräkningama visar.

Slutligen kan energibesparingen i beståndet 1970-75, 226 000 lägenheter med frånluftsventilation, beräknas. En Ijärdedel av dessa kan bedömas ha en ventilation moisvarande 0,8 omsättningar per timme, vilken ungefär överensstämmer med byggnormens krav för lägenheter med separattoalett eller lägenhetslvättstuga. Energibesparingen vid 80 96 verkningsgrad för värmeåtervinning blir ca 4 400 kWh/år lägenhet netto och totalt 0,25 TWh/år netto för 55 000 lägenheter.

Från lönsamhetssynpunkl bör installation av utmstning för värmeåtervinning således endast ske i 280 000 lägenheter i frånluftsventilerade flerbostadshus,. Besparingen blir enligt i dena promemoria redovisade beräkningar 1,2 TWh/år netto, Planverkei och energikommissionens expertgrupp C preliminära rapport anger båda att energibesparingen för denna åtgärd kan beräknas lill 1,9 TWh/år netto vid genomförande i samtliga tillgängliga hus, dvs. i ungefär 70 96 av det frånluftsventilerade beståndet.

Investeringsulgiften för de här förslagna insatserna kan i överensstämmelse med planverkets bedömning beräknas till 4 500 kr. per lägenhet dvs. lill totalt 1,26 miljarder kronor inkl. mervärdeskatt.

Besparingskostnaden blir 7,9 öre/kWh exkl, mervärdeskatt vid kostnaden 36 milj. kr. per år för underhåll och fläkldrift samt bmkningstiden 20 år.

Den redovisade beräkningen av energibesparing och investering för åtgärden värmeålervinning ur ventitationsluft i frånluftsventilerade flerbostadshus bygger på att genomförandet sker i de därför mesl lämpade husen. En effektiv styrning förutsattes således. En jämförelse med åtgärden inreglering av ventilationssystem enligt ovan visar att minskning av luftflödet sker i 670 000 lägenheter med i genomsnitt endast ca 0,1 omsättning per timme. Begränsande faktorer är dels olätheter i många befintliga kanalsysiem, dets byggnormens krav på minimiventilaiion i kök, toaletler och badmm. Om värmeåtervinning installeras i väsentligt fler hus än vad som redovisats ovan blir besparingskoslnaden betydligt högre, ca 15 öret kWh, genom alt energibesparingen minskar samtidigt som investeringsulgiften tenderar att öka.

Osäkerheten i den redovisade beräkningen kan diskuteras mot bakgrund av all kunskaperna om sambandet mellan ofrivillig och fläktstyrd ventilation i frånluftsventilerade och till/frånluftsventilerade byggnader är otillfredsställande. Långtgående tälningsåtgärder i bostadshus får inle genomföras utan att det hygieniska kravet på luftflöde, motsvarande ca 0,5 luftomsättningar per timme, säkras. Detta kan ske genom installation av litl/frånluftssystem, 1 så fall blir den beräknade energibesparingen större än den tidigare redovisade

Prop. 1977/78:76 300

genom att effekten av tälningsåtgärder kan tillgodoräknas. Investeringsulgiften ökar måttligt eftersom tätning är väsentligt billigare än installation av tilluftssystem med värmeåtervinning ur frånluften. Emellertid kan man eventuellt anta att övergång från fråntuftssystem titt lill/frånluftssystem i sig innebär att läckaget minskar genom att man då skapar balans mellan lufttryck inne och ute. Även detta synsätt skulle innebära att energibesparingen blir större än den som redovisas i tabell 4.9. Fortsatt forskning och utveckling torde relativt snart komma att leda till säkrare metoder för beräkning av energibesparingen genom dessa åtgärder.

En alternativ metod för värmeålervinning ur ventilationstuft i frånlufts-

» ventilerade flerbosladshus är installation av värmepump för

värmeåtervinning ur ventitationsluft till uppvärmning

av tappvarmvatten.

Planverkei redovisar en energibesparing av ca 2 000 kWh/år lägenhet genom denna åtgärd vid verkningsgraden 50 96, 1 sin preliminära rapport anger energikommissionens expertgrupp C samma besparingsmöjlighet. Verket anger invesleringsutgifien till 2 000 kr. per lägenhet, Besparingskoslnaden kan med dessa utgångspunkter beräknas lill 15 öre/kWh vid kostnaden 200 kr, per år och lägenhet för drift och underhåll och bmkningstiden 15 år. Besparingskostnadens storiek moiiverar att åigärdens volym begränsas.

Planverket anger att värmepump med denna funktion kan införas i maximalt 460 000 lägenheter, men påpekar att åtgärden bygger på en teknik som är relativt ny och med myckel begränsade driftserfarenheler. Mekanjörbundet redovisar i ett räkneexempel en energibesparing av 2 000 kWh/år lägenhet till investeringen 200 kr., per lägenhet. Förbundet anser att åtgärden kan genomföras i 200 000 lägenheter.

Med hänsyn lill vad som anförts beräknas i denna promemoria den totala energibesparingen lill 0,04 TWh/år netto vid installation av värmepump för tappvarmvattenvärmning i 20 000 lägenheter i frånluftsventilerade flerbosladshus. Investeringsulgiften beräknas till 40 milj. kr, inkl, mervärdeskatt och kostnaden för drift och underhåll till 4 milj. kr. perår. Bmkningstiden är 15 år enligt planverkets bedömning.

Planverket redovisar för åtgärden installation av utrustning för värmeåtervinning i till/frånluftsventilerade flerbostadshusen energibesparing av 3 000 kWh/år netto och en investeringsutgift av 1 500 kr. per lägenhet vid genomförande i ca 74 000 lägenheter. 1 sin preliminära rapport gör energikommissionens experigrupp C samma bedömning av sparmöjlighetema vid maximalt genomförande. Mekanförbundet redovisar också i ett räkneexempel en besparing av 3 000 kWh/år lägenhet netto och en invesleringsulgift av 1 500 kr. per lägenhet,

Ålgärden innebär ofta att befintliga fläktar i ventilationsaggregaten måste bytas eller varvas upp föratt kompensera luftmotstånd i de vänneupptagande och värmeavgivande nya komponenterna, I vissa fall fordras även nyinstal-

Prop. 1977/78:76 301

lation av luftfilter. Vissa krav på uirymme i fiäktrummet måste också tillgodoses.

För tioårsperioden beräknas i denna promemoria den möjliga energibesparingen genom denna åtgärd titt ca 0,12 TWh/år netto vid genomförande i 60 % av del titt/frånluftsventilerade flerbostadshusbeståndet, nämligen 40 000 lägenheter. Investeringsulgiften beräknas till 60 milj. kr. inkl. mervärdeskatt enligt/7/a/M'e/-A-eAs redovisning. Kostnaden för fläkldrift (tryckuppsättning), skötsel och underhåll beräknas till 2,8 milj. kr. per år, motsvarande 70 kr. per år och lägenhet. Bmkningstiden är 20 år. Besparingskostnaden blir 4,5 öre/kWh exkl. mervärdeskatt.

1 lokaler och industrins byggnader inverkar bl. a. drifttiden, återluftsgradoch möjligheten all minska luftflödena till byggnormens nivå på den energibesparing som kan uppnås genom värmeåtervinning ur veniila-tionsluft. I vissa anläggningar kan utrustning för återiuftsföring inte installeras och endast mindre luftflödesminskningar genomföras om investeringsutgiften skall hållas vid rimlig nivå. 1 sådana falt kan givetvis energibesparingen med hjälp av värmeålervinning bli stor. 1 andra fall där uteluftsandelen kan minskas genom återiuftsföring och drifttiderna är korta blir energibesparingen relativt liten. Den genomsnitttiga energibesparingen med denna åtgärd inom lokaler och industrins byggnader är således svår att beräkna. Besparing och kostnader varierar kraftigt från fall till fall, vilket bl. a. har påpekats av byggnadsslyrelsen.

Planverket redovisar en total energibesparing av 4,4 TWh/år netto för denna åtgärd, men särredovisar inte investeringsutgiften. Byggnadsstyrelsen uppger att den s, k, energisparkostnaden för värmeålervinning ur ventilationstuft är ca 2,2 öre/kWh, vilket leder till investeringsulgiften 1 miljard kr, för den besparing som planverket anger vid genomförande i 30 % av beståndet för lokaler och industrins byggnader. Mekanförbundei redovisar en totalt möjlig energibesparing av 4,2 TWh/år netto och en investeringsutgift av totalt 2,76 miljarder kronor enligl nedan specificerad fördelning på skilda lokalkategorier.

Tabell 4.9 Energibesparingar och investeringsutgifter för installation av värmeåtervinning ur ventilationsluft enligt Mekanförbundet

TWh/år milj. kr,

netto

50 96 av de lill/frånlufisventilerade kontoren 0,5 450

0,4	360
0,3	300
2,6	1300
0,4	350
4,2	2 760

50 96 av de till/frånluftsventilerade lokalerna inom handeln

40 % av de till/frånluftsventilerade skolorna 80 96 av de till/frånluftsventilerade sjukhusen 50 96 av de till/frånluftsventilerade verkstadslokalerna

Prop. 1977/78:76 302

I sin preliminära rapport redovisar energikommissionens experigrupp C energibesparingen 4,0 TWh/år netto för lokalsektorn. Investeringen anges till 2,5 miljarder kronor och årskostnaden till 400 milj. kr. per år inkl. kapitalkostnad vid räntan 8 96. Expertgruppen anger besparingen 1,05 TWh/ år netto för industrisektorn, investeringen 700 milj. kr. och årskostnaden 145 milj. kr. per år inkl. kapitalkostnad.

Byggnadsslyrelsen anför alt den totala beräknade energibesparingen genom s. k. enkla installationstekniska åtgärder, exempelvis värmeåtervinning ur ventilationstuft, utförda i styrelsens byggnadsbestånd blir 10,7 GWh/år(milj. m byggnadsvolym) netto. Extrapoleras byggnadsstyrelsens värde titt att avse lokalbeståndels volym, ca 380 milj. m3 byggnadsvolym, blir den möjliga totala besparingen ungefär 4 TWh/år netto.

Energibesparingen genom värmeåtervinning ur ventilationsluft beräknas i denna promemoria enligt följande.

Tabell 4.10 Beräkningsförutsättningar för värmeåtervinning ur ventilalionsluft

Frånluftstemperalur, lokaler 2l°C

Frånluflslemperaiur, sjukhus 25°C

Tilluftstemperatur, lokaler 17°C

Tilllufisiemperalur, sjukhus I7°C

Uppvärmning i fläktar LSC

Uleluftsandel för ventilation, lokaler 0,5 oms/timme

Utelufisandel för ventilation, skolor 1,0 oms/timme

Uleluftsandel för ventilation, sjukhus 2,0 oms/timme

Verkningsgrad för värmeväxlare, medel 60 96

Dessa fömtsättningar leder till att den specifika energibesparingen lor lokalseklorn kan Iseräknas till 22 kWh/år och m/timme veniilationslufl och för sjukhussektom till 25 kWh/år och m3/timme ventilationsluft.

Drifttiden kan som medelvärde för lokaler beräknas till 40 % av kontinuerlig tid, vilket motsvarar drift ungefär 12 timmar per dag under 5 dagar i veckan. För sjukhusen kan luftflödet reduceras till 2/3 under 12 timmar per dygn, vilket motsvarar drifttidsfaktorn 83 96, Ökad fläktenergi för värme-ålervinningssystem medför vissa mindre korrigeringar i den beräknade energibesparingen. Kostnaden för drift- och underhåll kan beräknas till ca 2 96 av investeringsutgiften per år men korrigeras således dessutom för fläktenergi. Delta betraktelsesätt innebär att årskostnaden ses som en marginell kostnad. Brukningstiden för värmeåtervinningssystem beräknas lill 20 år med hänsyn till att vissa komponenter som kanalsystem och ventilationsdon har lång livslängd.

Prop. 1977/78:76 303

Tabell 4.11 Andelen till/frånluftssystem enligt skattning av energikommissionens expertgrupp C preliminär rapport.

Handel, bank, försäkring	50%
Samfärdsel, post, tele	30 96
Offentlig förvaltning	50 96
Skolor	45 96
Sjukhus, socialvård	65%
Militära lokaler	45%
Industrikontor	50%
Verkstäder	30%

Möjlig energibesparing genom åtgärden värmeåtervinning ur ventilationsluft kan enligt planverkeis uppgifter beräknas vid fömtsättning att 60 % av de till/frånluftsventilerade lokalerna och 80 96 av de till/frånluftsventilerade sjukhusen åtgärdas.

Planverkei särredovisar inte investeringsutgiften för åtgärden. Med stöd av uppgifter i MekanJÖrbundeis remissvar kan investeringen för värmeåtervinning beräknas efter 5 kr. per m/timme veniilationslufl samt ytterligare 25 96 avseende kanaler, 4 % avseende styr- och reglerutrustning och 10 96 avseende tryckuppsättning i fläktar. Den totala investeringsutgiften blir således 7 kr. per m'/timme behandlad ventilationsluft. (Resultatet av beräkningarna redovisas i tabell 4.12.)

Tabell 4.12 Värmeåtervinning ur ventilationsiuft-besparing, investering samt årlig kostnad för drift och underhåll

	TWh/år	milj, kr.	milj, kr.
	(netto)		per år
Handel, bank, försäkring	0,182	147	3,4
Samfärdsel, post, tele	0,028	23	0,5
Offentlig förvaltning	0,054	44	1,0
Skolor	0,133	108	2,2
Militära lokaler	0,023	19	0,4
Summa lokaler exkl. sjukhus	0,420	341	7,5
Sjukhus	1,900	640	16,4
Industrikontor	0,040	33	0,7
Verkstäder	0,115	93	2,1
Totalt	2,500	1 107	26,7

De redovisade besparingarna är lägre än de planverkei, Mekanförbundei och energikommissionens experigrupp C preliminära rapport anger, vilket främst beror av att åtgärdema tuflflödesminskning, drifttidsstyrning och installation av återiuftsföring förutsätts redan genomförda samt att verkningsgraden för värmeväxlare anlas till 60 96 som genomsnitt för samtliga installationer. Åtgärden är emellertid förhållandevis lönsam, vilket framgår av de i tabell 4.13 redovisade besparingskostnaderna.

Prop. 1977/78:76 304

4.5.6 Instattalion av utrustning Jör ålervinnlng av kondensoivärme från kylmaskiner

Planverkei anger att denna åtgärd är tänkbar i vissa av de byggnader som har kylmaskiner installerade, som exempel kan nämnas livsmedelshallar, datahallar, sjukhus, kylda lagerlokaler, osv. Verket anser all kylanläggningarna måste nå upp till en viss storlek om åtgärden skall bli lönsam och beräknar bl. a. att det i landet finns ungefär 1 3(X) större livsmedelshallar, varav ca 350 redan har återvinning installerad. Åtgärden är även tänkbar inom industrins lokaler men planverket menar att investeringsulgiften här ofta är så hög att återvinningen blir olönsam.

Planverkei anser att energibesparingen genom återvinning av kondensorvärme kan beräknas till totalt 0,5 TWh/år netto för åtgärder i lokalbeståndet. Verket särredovisar inte investeringsulgiften för åtgärden.

Mekanförbundet redovisar en energibesparing av 0,2 TWh/år netto och investeringen 180 milj. kr. vid genomförande i handelns lokaler.

Energikommissionens experigrupp C uppskattar i sin preliminära rapport den maximala besparingen genom återvinning av kondensorvärme till ca 0,35 TWh/år netto. Den möjliga energibesparingen i handetssektorn skattas till ca 0,06 TWh/år netto.

Den totala energibesparingen genom åtgärden beräknas i denna promemoria titt 0,15 TWh/år netto. Det fömtsätter att 1 000 kylanläggningar med medeleffekt 100 kWh och kontinueriig drift under halva året medger återvinning med 35 96. Denna exemplifiering innebär att den för uppvärmning tillgängliga energin blir ca 150 000 kWh/år och anläggning, vilket är utnyttjningsbart om den uppvärmda och ventilerade golvarean är större än ca 1 000 m2 per anläggning. En sådan skattning av besparingen kan anses rimlig med hänsyn till planverkeis, Mekanförbundels och expertgruppens uppgifter.

Investeringsutgiften kan beräknas med ledning av planverkets uppskattning, 200 kr. per m2 golvarea, till totalt 200 milj. kr. inkl. mervärdeskatt. Kostnaden för drift och underhåll kan skattas titt 6 milj, kr, per år och brukningstiden till 15 år.

Prop. 1977/78:76

305

Tabell 4.13 Ventilation

Åtgärd

Besp,,	Investe- Under-	Bruks-	Besp,
netto	ring' hallo.	tid	kost-
	drift'		nad'
Twh/år	miljar- milj.	år	öre/
	der kr. kr,/år		kWh

Alternativ I

Inreglering och minskning av luftflöden för ventilationen i flerbostadshus (270 000 Igh)

D:o för lokaler (60 milj, m3)

Drifttidsstyrning av ventilationen i lokaler (134 milj. m3)

D:o i industrins byggnader (60 milj, m3)

Värmeåtervinning ur ventilationsluft i flerbostadshus med lill/frånluftssystem (40000 Igh)

D:o för sjukhus och socialvård (46 milj, m3)

Installation av utrustning för återiuftsföring i lokaler (60 milj. m3)

SUMMA ALTERNATIV I

0,20	0,06	0	10
0,40	0.13	0	10
0,96	0,03	0	10
0,54	0,02	0	10
0.12	0,06	2	20
1,90	0,60	15	20
0,40	0,17	4	20

,07

4,52

3,4 3,4

0,3

4,5 2.5 3.3

Alternativ II

Utöver allernaliv I tillkommer:

Värmeålervinning ur ventilationsluft i lokaler utom sjukhus (82 milj, m3) .

D:o i industrins byggnader (36 milj, m3)

Uppdelning av ventilationssystem, lokaler

D:o för industrins byggnader

Delsumma

SUMMA ALTERNATIV II

0,42	0,31	6	20	5,8
0,15	0,11	3	20	6,1
0.19	0,18	3	20	7,0
0,11	0,09	2	20	7,0
0,87	0,69	14	-	-
5,39	1,76	35	-	-

Alternativ III

Utöver alternativ II tillkommer:

Värmeåtervinning ur ventilations
luft i flerbostadshus med från
luftsventilation (280 000 Igh) 1,20

0,27 0,55

Inreglering och minskning av luft
flöden i ytteriigare flerbosladshus
(400 000 Igh) 0,30

D:o i lokaler (95 milj. m3) 0.60

Delsumma

2,10 1,97

10 10

7.9

9,9 9,9

SUMMA ALTERNATIV III 7,49

3.73

20 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76 306

Åtgärd	Besp., Investe- Under- Bruks-	Besp,
	netto ring' håll och tid	kost-
	drift'	nad'
	Twh/år miljar- milj, år	öre/
	der kr, kr,/år	kWh

Alternativ IV

Uiöver alternativ III lillkommer:

Inslallalion av värmepump för vär
meålervinning ur veniilationslufl
och värmning av lappvarmvatten i
frånluftsventilerade flerbostads
hus (20 000 Igh) 0,04 0,04 4 15 15

Återvinning av kondensorvärme

från kylmaskiner i lokaler 0,15 0,18 6 15 13

Delsumma 0,19 0,22 10

SUMMA ALTERNATIV IV 7,68 3,95 78

' Avser kostnadslägel l:a kvartalet 1977 exkl, mervärdeskatt.

4.6 Styr- och reglersystem

Denna grupp av åtgärder leder till energibesparingar genom temperatursänkningar i mm och byggnader.

Det föreligger stora osäkerheter vid bedömning av rådande temperaturnivå i skilda typer av byggnader, vilket leder till att även bedömningen av möjlig energibesparing med åtgärder sorn medför temperatursänkningar blir mindre noggrann. Ändå har dessa åtgärder stor betydelse. Nedan lämnas därför en förhållandevis utföriig redogörelse förden möjliga energibesparingen genom temperatursänkningar.

Planverket redovisar inle någon utföriig analys av lemperalurförhållanden i bostäder, lokaler och induslrins byggnader. Remissinstanserna berör i vissa fall frågan och pekar på att den har avgörande betydelse för bedömningen av möjlig energibesparing.

Inledningsvis behandlas frågan om vilka temperaturer vi för närvarande har i mm och byggnader inom bostads- och lokalsektorn. De undersökningar som utförts Över lufttemperaturen i fierbostadshus (bl. a. genom byggforskningsrådet, institutionen för byggnadsteknik vid KTH, sektionen Jor maskinteknik vid KTH och lekniska fakulteten vid Lunds universiiei) visar alt temperaturen är mycket ojämnt fördelad såväl i byggnaden som i grupper av byggnader. Även energikommissionens experigrupp C preliminära rapport redovisar en skattning över lufttemperaturens spridning inom enskilda byggnader. Experigruppen anger bl. a, att 5 96 av lägenheterna har en standardavvikelse som är större än 2°C. pör 50 96 av lägenheterna blir motsvarande standardavvikelse l°C. För samttiga lägenheter kan standardavvikelsen skattas titt 1,5°C.

Prop. 1977/78:76 307

Underlaget för dessa uppskattningar är ett fiertal såväl äldre som nyare studier över temperaturförhållanden i flerbostadshus. Med hänsyn lill att resultaten visar en så splittrad bild redovisas i det följande en förhållandevis försiktig bedömning av förutsättningarna för energibesparingar genom temperatursänkningar. De uppgifter som tidigare lämnats på energibesparingar genom skilda åtgärder innefattar inte någon vinst genom temperatursänkningar. Besparingsmöjligheterna titt följd av olika åtgärder, sådana de är bedömda i denna promemoria, går därför att addera titt varandra.

Nivån för lufttemperaturen iflerbostadshus kan enligt ovannämnda undersökningar uppskattas till ett medelvärde inom inlervallel 22-23°C. En fjärdedel av beståndet har enligt den redovisade fördelningskurvan, fig 4,2, en medeltemperatur av ca 23,5 titt 25,5°C, I sammanhanget kan man påminna om att uppfattningen om lämplig rumstemperatur varierat avsevärt om man ser bakåt i liden. Under trettiotalet ansågs 18°C lämplig medan man nu ofta anser 20°C som lämplig rumstemperatur. Samtidigt har under samma period byggnaderna utförts med bättre och bättre värmeisolering, vilket innebär att människor upplever en viss lufttemperatur som varmare än de gör i de äldre och sämre isolerade husen. Detta beror av att strålningsföriusterna mot ytterväggen minskar. Nivån för lämplig rumstemperatur med hänsyn till värmekomforten har studerats i omfattande forskningsprojekt. Ett flertal faktorer inverkar på komfortupptevetsen, exempelvis lufthastigheten, människans aktivitet och temperaturasymmetrin för skilda riktningar. En generelll gällande komfortnivå för rumstemperaturen är därför svår att fastställa.

Undersökningar över lufttemperaturen i småhus visar att man på motsvarande sätt som för flerbostadshusen kan uppskatta lufttemperaturen titt ett medelvärde inom inlervallel 21 till 22°C. En fjärdedel av småhusbeståndet har en medeltemperatur av 22,5 lilt 24,50, Standardavvikelsen kan skattas till 1,5°C och är alltså densamma som i flerbostadshusen,

Fig. 4.2 visar temperaturfördelningen i bostäder enligt en skattning i den preliminära rapporten från energikommissionens expertgrupp C för landet i sin helhet, Fig. 4.3 visar resultaten från av byggforskningsrådei redovisade undersökningar i lägenhetsbestånd på skilda orter.

Redovisade undersökningar över temperaturförhållanden i k o n t o r s t o -kaler anger liknande värden som för bostäder, Medeltufttemperaturen i kontor kan därför skattas titt värden inom inlervallel 22-23°C och med minst lika stor spridning på olika temperaturer som i bostäder.

Remissinstanserna anser i regel att rumstemperaturen är högre i lokalbeståndel än i bostäderna genom de större interna värmebelastningarna från elljus, apparaier och personvärme. Någon genomförd analys av rumstemperaturen i lokalsektorn presenteras dock inte i remissvaren.

De stora variationer i rumstemperatur som råder i grupper av byggnader och i lägenheter inom samma byggnad kan reduceras genom olika åtgärder. Installation av molorshunt som styr framledningstemperaturen i värmesy-

Prop. 1977/78:76

308

stemet efler utetemperaturen innebär att temperatumivån kan sänkas för hela huset. Isolering av rörledningar i uppvärmningssystemet, bl, a, i pannmmmet, medför att värmen kan fördelas bättre till byggnadens skilda lokaler, Inreglering av uppvärmningssystemet så att avsedd mängd värme tillförs respektive mm medför också att rumstemperaturen i huset blir jämnare. Denna åtgärd innebär att vattenflödet lilt varje radiator förinställs så all det överensstämmer med det teoretiskt beräknade. Effekten av åtgärden kan kontrolleras genom mätning av rumstemperaturen vintertid under dagar då solinstrålning som stör värmebalansen inte förekommer.

andel % 100

—r-22

—I— 2U

—» 26

Fig. 4.2 Fördelning av medeltemperaturen i bostadshus (före inreglering) enligt skattning för hela beståndet i preliminär rapport från energikommissionens expertgrupp C. Vänstra kurvan avser småhus och högra avser flerbostadshus.

Prop. 1977/78:76

309

andel % 99

5 2

-r

T-20

~T~ 22

T" 23

-r

-I 25

°C

Fig. 4.3 Exempel på resultat av undersökningar över temperaturfördelning i lägenhetsbestånd pä skilda orter enligt byggforskningsrådet (energikommissionens expertgrupp C preliminär rapport).

1 tillämpningsföreskrifter till byggnadsstadgan (SBN 1975) anges tempera-turkravet som godtagna dimensionerande värden för riktad operativ temperatur. Denna skall vara lägst 18°C för bostadsrum och arbetslokaler för fysiskt mindre ansträngande artiete. Den verktiga medeltuftstemperaturen under uppvärmningssäsongen blir då som regel ca 20-21°C, Huruvida denna nivå utan vidare kommer att accepteras av de berörda människorna är emellertid inte helt klarlagt. Individuella variationer, både fysiologiskt och i klädsel, innebär dock att människor bör kunna anpassa sig till klimatet inom ett ganska stort temperaturintervalt. Hänsyn måste emellertid visas titt särskilt känsliga gmpper, exempelvis äldre personer. En riktad operativ temperatur av 18°C enligt byggnormens krav innebär normall kanske 20°C lufttemperatur, vilkel värde är dimensionerande för uppvärmningssystemet. Den genomsnittliga temperaturen inomhus under vinterhalvåret kan alltså vara högre.

Planverket och remissinstanserna behandlar frågan om lämplig komforttemperatur inomhus mycket kortfatiat. De ovan redovisade bedömningarna baseras på material från siaiens råd för byggnadslörskning och från energikommissionens expertgrupp C preliminära rapport.

Prop. 1977/78:76 310

4.6.1 Temperatursänkningar och inreglering av uppvärmnlngssysteni

För småhusen beräknar planverket alt åtgärden inreglering av uppvärmningssystem ger energibesparingen t 500 kWh/år och lägenhet netto titt investeringen 1 000 kr, per lägenhet. Den totala besparingen beräknar verket till 1,1 TWh/år netto vid genomförande i halva småhusbeståndet. Den redovisade besparingen motsvarar en temperatursänkning av cirka 1,4°C i della bestånd. Planverkets bedömning överensstämmer vät med fördelnings-kurvan i fig. 4.2. Byggnadsslyrelsen anför att den troliga maximala temperatursänkningen som är möjlig att uppnå i småhusbeståndet är cirka 2°C. Energikommissionens expertgrupp C anger i sin preliminära rapport den maximalt möjliga besparingen genom temperatursänkningar i heta småhusbeståndet till 1,75 TWh/år netto.

Förs m åh usen kan, enligt bedömning i denna promemoria, inreglering för 300 000 av de åtgärdade 600 000 småhusen, med återstående brukningstid längre än 20 år, genomföras med förinställning av radiatorventiler. Detta leder enligt planverket titt besparingen 0,45 TWh/år netto och till investeringsutgiften 300 milj, kr. För de resterande 300 000 småhusen kan, enligt bedömning i denna promemoria, inregleringen genomföras samtidigt med inslallalion av lermostatiska radiatorventiler, vilka möjliggör ett visst utnyttjande av tidvis förekommande värmeöverskotl. Besparingen kan därvid enligt planverkei beräknas till 0,60 TWh/år netto. Med stöd i planverkets redovisning kan investeringsutgiften för inreglering och installation av termostatventiter beräknas till t 250 kr. per småhus. Bedömningen i denna promemoria innebär således all den av planverket beräknade investeringsutgiften för dessa åigärder minskar med ca 35 96 vid samtidigt genomförande. De åtgärdade småhusen förutsätts vara försedda med molorshunt för styrning av framledningstemperaturen i radiatorsystemet. Kostnaden för underhåll beräknas till 8 milj. kr. per år. Den i promemorian redovisade beräkningen av energibesparing för dessa åtgärder överensstämmer således helt med planverkets bedömning.

För fterboslad sh u se n beräknarp/fl«ve/-Aef energibesparingen genom temperatursänkning och inreglering till I 000 kWh/år netto. Byggnadsstyrelsen bedömer att den maximala besparingen är cirka 1 600 kWh/år lägenhet netto. Planverket beräknar den totala besparingsmöjligheten till ungefär 1,4 TWh/år netto medan byggnadsstyrelsen alltså anger maximalt 2,3 TWh/år netto för samma bestånd. Energikommissionens experigrupp C redovisar i sin preliminära rapport besparingen 2,2 TWh/år netto. Skillnaderna i bedömningarna beror bl, a. av att planverket förestår att cirka 70 % av beståndet åtgärdas medan expertgruppen föreslår temperatursänkningar i samtliga hus.

Prop. 1977/78:76

311

Tabell 4.14 Andel resp. antal lägenheter i flerbostadshus där spridningen (standardavvikelsen) i rumslufttemperatur är o enligt preliminär rapport från energikommissionens expertgrupp C.

Spridning a°C

Andel av beståndet enligt fig, 4.4

Antal lägenheter

2,0	5%
1,5	13%
1,25	32%
1,0	49%

100 000 260 000 640 000 980 000

andel {"A) inom varje klass ( A 6« 0,2) 20



-p
	_T	I 1 n	n
0	1 2	3	\ 5

spridning 6 C

(standardavvikelse)

Fig. 4.4 Lufttemperaturens spridning inom enskilda flerbostadshus enligt preliminär rapport från energikommissionens expertgrupp C.

Enligt fördelningskurvan i fig. 4.2 bedöms i denna promemoria att medeltemperaturen kan inomhus sänkas 2°C i lägenheter i fierbostadshus, vilket medför energibesparingen 1 100 kWh/år netto per lägenhet. Energikommissionens expertgrupp C skattar i sin preliminära rapport behovet av inreglering i fierbostadshus enligt fig. 4.4 och tabell 4,14. Om inreglering sker så att lufttemperaturens spridning inom enskilda byggnader blir t°C (standardavvikelse) måsle alltså enligt rapporten 980 000 lägenheter åtgärdas.

Prop. 1977/78:76 312

Temperatursänkningar kan genomföras i dubbett så många lägenheter, dvs, hela beståndet. Korrigerar man dessa värden med hänsyn till planverkets uppgift på beståndets storiek kan enligt bedömning i denna promemoria inreglering genomföras för 930 000 lägenheter och temperatursänkningar ske i 1 860 000 lägenheter, vilket utgör hela beståndet med en återstående brukningstid längre än 10 år.

Den lotala besparingen av åtgärden blir enligt bedömningar i promemorian och mot bakgrund av ovanstående 2,1 TWh/år netto. En fömtsättning för denna temperatursänkning är genomförandet av de tärnings- och isoleringsåtgärder som beskrivits i avsnitt 4,1 och 4,3 och som leder till förutsättningar för uppehållande av Jämna temperaturer inomhus.

Den totala investeringsutgiften för inreglering av uppvärmningssystem i fierbostadshus beräknar planverket i den slutliga rapporten till 300 kr. per lägenhet. Flera remissinstanser har anfört all planverket i sin preliminära rapport underskattat investeringen, vilken där bedömts lill 250 kr. per lägenhet. Remissinstanserna påp(3kar att nya radiatorventiler och stamventiler i många fall måste installeras för att inreglering skatt bli möjlig. Med hänsyn till att temperatursänkningar avses genomföras i så slor andel av beståndet synes det rimligt att göra en försiktig beräkning av investeringen för denna ålgärd. I det följande räknas därför med 300 kr, per lägenhet för hälften av fallen och 450 kr. per lägenhet för resterande falt. Detta innebäratt den tolala investeringsulgiften blir 350 miljoner kr.

För lokaler och industrins byggnader kan energibesparingen genom åtgärden inreglering av uppvärmningssystem och temperatursänkning beräknas på liknande sätt som för bostadssektorn. Åtgärden inreglering av värmesystem anges av planverkei medföra en möjlig energibesparing av 1,2 TWh/år netto. I sin preliminära rapport anger energikommissionens expertgrupp C den maximalt möjliga besparingen till 3,6 TWh/år netto.

Den totala energiförbrukningen för lokaler kan skattas titt ungefär 51,3 TWh/år brutto enligt StND{?M 1975:5). Förbrukningen för ventilation och transmissionsföriuster motsvarar ungefär 30 TWh/år netto. En liknande skattning för industrins lokaler leder titt förbrukningen 10 TWh/år netto för ventilation och transmissionsföriuster.

Planverket beräknar all inreglering kan genomföras i ungefär 60 % av lokalerna och industrins byggnader, vilket kan tolkas så att cirka 240 milj. m byggnadsvolym i tokalsektorn och 60 milj. m i industrisektorn åtgärdas. Skattningarna av dessa byggnadsvolymer är emellertid myckel osäkra. Ovan redovisade värden leder till att besparingen vid 1°C temperatursänkning blir ungefär 1 TWh/år netto för lokaler respektive 0,15 TWh/år netto för industrins byggnader.

1 överensslämmelse med förhållandena i flerbostadshus och med hänsyn till att något lägre temperatur kan accepteras inom lokalsektorn kan enligt bedömning i denna promemoria den möjliga temperatursänkningen efter inreglering av uppvärmningssystem i byggnadsvolym enligt ovan beräknas

Prop. 1977/78:76 313

till minst 2''C. Energibesparingen blir således 2 TWh/år netto för lokaler vid en sådan bedömning. För industrins lokaler beräknas temperatursänkningen till t,5°C bl. a. med hänsyn till alt många byggnader i denna sektor redan håller en lägre temperaturnivå. Energibesparingen blir på moisvarande sätt ungefär 0,4 TWh/år netto, om temperaturen sänks i dubbelt så stor byggnadsvolym som den där inreglering genomförs. I sin preliminära rapport anger energikommissionens expertgrupp C som jämförelse för lokaler besparingen 2,8 TWh/år netto och för industrin 0,8 TWh/år netto.

Investeringsutgiften för inreglering av värmesystem inom lokaler och industrins byggnader är enligt flera remissinstanser förhållandevis låg. Detta innebär att åtgärden kan genomföras i en ganska stor andel av dessa byggnader. Med hänsyn till vad som ovan anförts angående inreglering i flerbostadshus kan investeringsutgiften beräknas till 450 resp. 600 kr, med ett medelvärde på 525 kr. per 160 m-* byggnadsvolym, vilkel motsvarar genomsnittlig volym för lägenheter i flerbostadshus. Sektionen Jor maskinteknik vid KTH och i viss utsträckning även byggnadsslyrelsen stöder en dylik differentiering av investeringsutgifterna. Det lägre beloppet avser de först åtgärdade 50 96 av byggnaderna och det högre resterande 50 96, Den totala investeringen kan således beräknas till ungefär 990 milj, kr, Ålgärden är mycket lönsam med en besparingskostnad på ca 4,1 öre/kWh exkl, mervärdeskatt.

De åtgärdade lokalerna föreslås i denna promemoria, i slor omfattning även bli föremål för driftiidsstyrning av uppvärmningssyslem, s, k. intermittent uppvärmning, vilket skärper kraven på en noggrann inreglering. Sådana driftförhållanden innebär att rumstemperaturen tidvis är låg och ligger nära den undre komfortgränsen. Under dessa perioder är det särskilt angeläget att mmstemperaturen är jämnt fördelad i byggnadens olika rum. Investeringsutgiftens nivå för åtgärden inreglering inom delta bestånd är vald med hänsyn till bl. a. dessa förhållanden. En annan faktor av betydelse i sammanhanget är att lokalbeståndet och där förekommande installationer har en mer varierande uiformning och konstmktion i jämförelse med bostadssektorn. Investeringens nivå överensstämmer rätt vät med den av energikommissionens expertgrupp C i sin preliminära rapport redovisade högsta kostnadsnivån för åtgärden, vilken innebär besparingskostnaden 4,2 öre/kWh. Inreglering skerdärvid lill temperaturspridning 1,0°C (standardavvikelse) för byggnaden.

1 rapporten redovisas även ett billigare alternativ som ger samma besparing men leder till temperaturspridningen 1,5°C (standardavvikelse) och har besparingskostnaden 2,4 öre/kWh. I detta fall kommer cirka 25 % av mmmen att ha lägre temperatur än t9°C vid medellernperaturen 20°C för hela byggnaden, I det förra fallet med spridningen 1,0°C blir motsvarande andel 15 96. För medeltemperaturen 21°C blir dessa andelar 9 % respektive

2 % om mmstemperaturen antas normalfördelad.

Prop. 1977/78:76 314

4.6.2 Installation av lermostatiska radiatorventiler

Inledningsvis konstateras all den energibesparande effekten av denna åtgärd är föremål för diskussion och att hittills gjorda praktiska erfarenheter är mycket varierande. Enligt bilaga 3 i planverkets slutrapport bör man vara mycket försiktig vid värderingen av den energibesparing som radiatortermo-slatventilerav vantig konstmktion och uiförande kan medföra. Erfarenheter från försök som gjorts i flerbosladshus tyder på att energiförbmkningen i vissa fall till och med blivit högre efter installation av termostatventiler. Även vid större anläggningar som t. ex. kontor, industrier, sjukhus, skolor, osv., bör man vara försiktig vid bedömning av energispareffekten. I bilagan framförs också att del är osäkert vilken ytterligare besparingseffekt man kan uppnå med radialortermostalventiler sedan man inregterat värmesystemet och försett del med en utetemperalurstyrd shunt. Remissinstanserna redovisar ett flertal skilda uppfattningar om hur stor energibesparingen genom radialortermostalventiler kan bli. Sektionen för maskinteknik vid KTH anser att besparingsmöjligheterna vid tillämpning i flerbostadshus är ringa och redovisar även flera tekniska invändningar mot ventilernas konstmktion och principiella funktion. Även byggnadsslyrelsen har skarpa invändningar mot en okritisk användning av radiatortermostatventiter och anser att planverket i den preliminära rapporten har överdrivit det antal hus som bör bli föremål för åtgärd.

Energikommissionens expertgrupp C påpekar i sin preliminära rapport att möjlighelerna litl energibesparingar genom radialortermostatventiler är dåligt utredda och att åsikterna går vitt isär om fördelen med dessa ventiler. En undersökning som statens Insiiiuiför byggnadsforskning utfört på uppdrag av byggnadsstyrelsen har enligt expertgruppen visat att ett stabilt reglerföriopp endasl kunnal erhållas med termoslatvenliler med lös känsetkropp som placerats under resp, radiator. Denna undersökning var emellertid mindre omfattande, Expertgmppen anför att en fördjupad analys av tänkbara energivinster vid olika användningsfalt måste genomföras och tillämpas för alt minskningen i energiförbmkningen skatt kunna förulberäknas. För syslem där ägaren har direkt nytta av energibesparingen och är medveten om dess betydelse är sannolikt en stöne besparing alt räkna med än i andra fatt. För småhusen kan termostatiska radiaiorventiter vara förhållandevis vät lämpade och leda titt energibesparingar. Dessa har jämte motsvarande investeringsutgifter och underhållskostnader redovisats under avsnitt 4.6.1 (Temperatursänkningar och inreglering) ovan. För flerbostadshusen bedöms i denna promemoria, bl. a. med hänsyn till planverkets och flera remissinstansers tveksamma etter avrådande inställning, att termostatiska radiatorventiler för närvarande ej bör installeras i energibesparande syfte. Under tioårsperioden kan emellertid teknisk utveckling och bättre bedöm-

Prop. 1977/78:76 315

ningsunderlag medföra en omprövning av en dylik allmän rekommendation. Självklart kan man i vissa fall finna att termostatventiler utgör en lämplig energibesparande ålgärd. Planverkets uppgifier leder emellertid titt en besparingskostnad av 29 öre/kWh. I ett underiag för bedömning av ett energisparprogram för hela landet bör man försiktigtvis inte räkna med någon besparing av denna åtgärd. För lokaler och industrins byggnader kan däremot radiatortermoslatventiter bedömas utgöra en energibesparande åtgärd av viss betydelse. Utöver vad som ovan anförts bör dock observeras att en förutsättning för större besparingar är att det tidvis men oregelbundet förekommer höga värmetillskott, vilket påpekats av seklionenför maskinteknik vid KTH. Ventilerna kan då, titt skillnad från vad som är fallet vid central reglering, stänga av uppvärmningen enbart i de varma mmmen. Sådana förhållanden kan exempelvis uppträda vid s. k, vandrande skuggor på solbelysta fasader. Den i promemorian redovisade energibesparingen med radialortermostatventiler förutsätter vid angiven investering att ventilerna eliminerar en viss men mindre del av arbetet med inregleringen av uppvärmningssystemet. Investeringsutgiften beräknas titt 1 200 kr, per 160 m' byggnadsvolym i jämförelse med 525 kr, för enbart inreglering enligt ovan. Planverkels uppgift rörande investeringsutgiften för radiatortermoslatventiter är 500 kr. vid samma byggnadsvolym, varför del använda värdet inkluderar en stor del av in regleringsåtgärderna samt konsultkostnader och kalibrering.

Med dessa förutsättningar beräknas i denna promemoria energibesparingen genom åtgärden till 0,32 TWh/år netto vad avser inreglering av lokaler med byggnadsvolym av totalt 40 milj. m. Därutöver beräknas ventilerna genom den termostatiska funktionen ge besparingen 0,18 TWh/år netto för motsvarande byggnadsvolym. Detta överensstämmer med planverkets bedömning. Den totala energibesparingen blir således 0,50 TWh/år netto vid åtgärder i byggnadsvolymen 40 milj. m-*.

Åtgärdens omfattning, dvs, byggnadsvolymen 40 milj, m\ har beräknats försiktigt med hänsyn till planverkets och vissa remissinstansers rekommendationer. Volymen utgör ungefär 20 96 av den som/7/a«ve/-Ac/anser maximalt möjlig.

Den lotala investeringsutgiften blir 300 milj. kr. inkl. mervärdeskatt. Kostnaden för underhåll beräknas till 6 milj. kr. per år.

4.6.3 Installation av utetemperalurstyrd molorshunt

Denna utmstning syftar till att anpassa framledningstemperaturen i radiatorsystem till det föreliggande värmebehovet, vilket varierar med utetemperaturen. Framledningstemperaturen för radiatorsystemet stiger vid sjunkande utetemperatur och omvänt. Energibesparingar erhålls genom att värmetiltförseln i byggnaden slyrs efter värmebehovet, dvs. förlusternas storlek. Det verkliga resultatet blir således temperatursänkningar.

Prop. 1977/78:76 316

Remissinstanserna är eniga med planverket om att åtgärden har slor betydelse. Flera remissinsianser påpekar emellertid att man inte kan beräkna den verkliga besparingen utan att också ta hänsyn till andra åtgärder som möjliggör temperatursänkningar,

I avsnitt 4,6.1 och 4.6.2 har beräkningar av åtgärder som leder till temperatursänkningar i mm och byggnader redovisats. Ett begränsai utrymme finns för ytteriigare medettemperatursänkningar genom åtgärden installation av molorshunt.

Planverket uppskattar alt molorshunt finns installerad i 20 96 av s m å h u -sen. Verket beräknar att installation av molorshunt medför energibesparingen 1 000 kWh/år netto per småhus och att den tänkbara andelen för tillämpning utgör ca 600 000 småhus. Den totala besparingsmöjligheten blir då 0,6 TWh/år netto. Motsvarande medellemperatursänkning kan beräknas till 0,9°C, Detta innebären total temperatursänkning av 2" C som medelvärde för 750 000 småhus under förutsätining att molorshunt installeras i 150 000 hus där inreglering inte genomförts, Medeliemperatursänkningen för beståndet av småhus med vattenburen värme blir ca 1,7°C, För hela beståndet blir den 1,1°C, Åtgärden installation av molorshunt kan genomföras enbart i de småhus som har hög medeltemperatur. Denna kom mer efter genomförandet att ligga vid ca 20° C, En effektiv sarnordning förutsattes således för åtgärderna installation av molorshunt resp, inreglering, t det följande används planverkets bedömning vid beräkning av energibesparing och investeringsutgift.

För småhusen beräknas således i denna promemoria energibesparingen med molorshunt titt 0,6 TWh/år netto vid ålgärd i 600 000 lägenheter. Investeringsulgiften beräknas till 1 020 milj. kr, och underhållskostnaden titt 20 milj. kr, per år,

1 de flesta flerbostadshus finns molorshunt redan installerad. Planverket räknar med att installationen kan bli aktuell för ytterligare högst 100 000 lägenheter och beräknar energibesparingen till totalt 0,1 TWh/år netto samt investeringsulgiften till 20 milj, kr. Underhållskostnaden blir 0,4 milj, kr, per år. Motsvarande temperatursänkning blir ca 0,7° C, vilken faller på lägenheterna i den övre delen av fördelningskurvan i fig. 4.2.

För lokaler och industrins byggnader anser planverket att det är möjligt att uppnå en total energibesparing av 0,4 TWh/år netto genom installation av molorshunt. Planverket beräknar investeringsulgiften till 100 milj. kr, Remissinstansema är i stort sett eniga och delar verkels bedömning. Den tänkbara maximala andelen för ålgärden är enligt verket 20 % av beståndet, vilkel ungefär motsvarar 100 milj, m byggnadsvolym. Temperatursänkningen blir ca 0,4° C genom denna åtgärd,

4.6.4 Driftiidsstyrning av uppvärmningssyslem

Denna åtgärd innebär att styr- och reglerutrustning installeras för att medge att rumstemperaturen kan sänkas under perioder då byggnaden ej

Prop. 1977/78:76 317

nyttjas eller under vissa särskilda tider, exempelvis naltsänkning av temperaturen i bostadshus. Oftast innebär åtgärden att ett tidur kopplas till värmesystemets molorshunt och att framledningstemperaturen därmed kan sänkas under förinstältda tidsperioder.

För småhusen beräknar planverket alt drifttidsstyrning främst innebär nattsänkning av rumstemperaturen. Verkei bedömer dock energibesparingen som måttlig genom denna åtgärd. Total besparing anges till 0,07 TWh/ år netto vid genomförande i 200 000 småhus, vilket motsvarar 300 kWh/år netto per småhus. Detta innebär en medeltemperatursänkning av 0,3° C,

Energikommissionens expertgrupp C anger i sin preliminära rapport alt besparingen kan beräknas titt maximalt 1,1 TWh/år netto för småhusen.

Vissa remissvar på planverkets preliminära rapport anger att åtgärden kan bedömas vara av särskilt intresse med hänsyn till förväntad teknisk utveckling på regtersidan och att särskilt småhusen som ofta är utförda i lätt konstruktion med liten värmekapacitet är intressanta för tillämpning.

Energibesparingen för denna åtgärd beräknas i denna promemoria under förutsättning att naltsänkning kan genomföras'med 1,6° C i vissa delar av beståndet. Detta kan skattas till ca 300 000 småhus motsvarande ungefär 20 % av hela t)eståndet. Resultat från mätningar genomförda av tekniska fakulteten vid Lunds universitet stöder denna bedömning. Nattsänkningen 1,6° C leder till energibesparingen 900 kWh/år netto per småhus, vilket ger totalt 0,3 TWh/år netto. Planverket beräknar investeringsutgiften till 210 milj. kr., dvs. till 700 kr. per småhus. Underhållskostnaden bedöms i denna promemoria lill 4,2 milj. kr. per år och brukningstiden till 15 år.

För flerbostadshusen beräknas i denna promemoria energibesparingen genom drifttidsstyrning efter planverkels bedömning, vilken anger besparingen 400 kWh/år netto. Investeringsutgiften anges till 25 kr. per lägenhet. Medetdygnstemperatursänkningen blir 0,7° C, vilket kan accepteras om volymen för åtgärden begränsas. Planverket anger att åtgärden kan genomföras för maximalt 50 % av flerbostadshusen. Med hänsyn lill andra temperatursänkningar beräknas emellertid denna andel till 35 %, motsvarande ca 750 000 lägenheter. Den totala energibesparingen blir således 0,3 TWh/år netto och investeringsulgiften 20 milj. kr. Underhållskostnaden beräknas till 0,4 milj. kr. per år.

För lokaler och induslrins byggnader beräknar/)/a«ve/-AÉ'r energibesparingen genom drifttidsstyrning till 0,4 TWh/år netto totalt. Emellertid har flera remissinstanser påpekat att förhållandevis stora vinster kan göras i lokatsektom genom temperatursänkningar under icke nyttjandetid. Dessulom förväntas att den tekniska utvecklingen på reglerområdet leder lill bättre system för s, k. intermittent uppvärmning. Med hänsyn till detta och med hänsyn till bedömningar redovisade i bl, a. energikommissionens experigrupp C preliminära rapport beräknas energibesparingen för denna åtgärd till 1,2 TWh/år netto och investeringsulgiften titt 90 milj. kr. Underhållskostnaden blir ca 1,8 milj. kr, per år och brukningstiden 15 år, Expertgmppen skattar energibesparingen genom driftiidsstyrning av

Prop. 1977/78:76

318

uppvärmningssystem lill ungefär 10 96 av värmeförbrukningen förkompen-sering av transmissionsföriuster och ofrivillig ventilation. Ungefär halva beståndet för lokaler och industrins byggnader beräknas kunna åtgärdas. Den bespanng som erhålls i en byggnad beror bl. a. av vilken värmekapacitet som huset har. Systemet bör i viss ulsträckning anpassas från fall till fall och inttimmas titt maximal spareffekt.

Tabell 4.15 Styr- och reglersystem

Ålgärd

Besp., Investe-	Under-	Bruks-	Besp,
netto ring*	håll 0.	tid	kost-
TWh/år miljar-	drift*	år	nad»
der kr.	milj.		öre/
	kr,/år		kWh

4,6

1,1

2,7

3.4

1,7 2,1

Alternativ I

Inreglering av uppvärmningssy
stem samt temperatursänkningar i
300 000 småhus 0.45 0,27 O

Inreglering av uppvärmningssystem
i 930 000 Igh i flerbosladshus samt
temperatursänkningar i hela be-
■ilåndel 2,1 0,32 O

Inreglering av uppvärmningssystem
samt temperatursänkningar i loka
ler (240 milj, m3) 2,0 0,72 O

Inreglering av uppvärmningssystem
i industrins byggnader (60 milj,
m) samt temperatursänkningar
(120 milj, m) 0,4 0,18 O

Installation av molorshunt för styr
ning av framledningstemperatu
ren i uppvärmningssystem för
100 000 Igh i flerbostadshus O.l 0,02 I

D:o i lokaler (75 milj, m3) 0,3 0,07 I

D:o i industrins byggnader (25 milj,

m) 0,1 0,02 1

0,3	0,02	0	15	0,6
0,9	0,06	1	15	0,6
0,3	0,02	1	15	0,6

Drifttidsstyrning av uppvärmningssystem i 700 000 Igh i flerbostadshus

D:o i lokaler

D:o i industrins byggnader

SUMMA ALTERNATIV I 6,95 1,70

*Avser kostnadsläget l:a kvartalet 1977 exklusive mervärdeskatt.

Prop. 1977/78:76

319

Tabell 4.15 Styr- och reglersystem

Åtgärd

Besp,, Investe-	Under-	Bmks-	Besp.
netto ring*	håll 0.	tid	kost-
TWh/år miljar-	drift*	år	nad*
der kr.	milj.		öre/
	kr./år		kWh

Alternativ II

Utöver alternativ 1 tillkommer:

Inreglering av uppvärmningssystem genom installation av termostatiska radiatorventiler samt temperatursänkningar i 300 000 småhus

Installation av termoslatiska radia-lorventiler i lokaler (40 milj. m)

Driftiidsstyrning av uppvärmningssystem i 300 000 småhus

Delsumma

SUMMA ALTERNATIV II

0,6	0,33	7	10	7,2
0,50	0.27	6	10	7,0
0,30	0,19	4	15	6,0
1,40	0,79	17	-	-

8,35

2,49

Alternativ III

Lika alternativ II

8,35

2,49

0,92

Alternativ IV

Uiöver alternativ III lillkommer:

Installation av molorshunt för styrning av framledningstemperaturen i uppvärmningssystem i 600 000 småhus

Delsumma

SUMMA ALTERNATIV IV

0,60

0,92

0,60

8,95 3,41

*Avser kostnadslägel l:a kvartalet 1977 exklusive mervärdeskatt.

4.7 Övriga åtgärder

4.7.1 IndivldueU mätning

Ett område där individuell mätning är möjlig är förbrukning av e 1 e k t r i -c i t e t. Enligl folk- och bostadsräkningen 1975 uppvärms 42 000 lägenheter i flerbostadshus och 332 000 lägenheter i småhus med el. Av lägenheterna i småhus kan man på goda grunder anta att huvuddelen redan har individuell mätning,

Enligt planverkei kan man genom att införa individuell mätning spara 5-10 96 av hushållsförbmkningen. Energisparmöjligheterna vid uppvärm-

Prop. 1977/78:76 320

ning beror på vilken sänkning av inomhuslemperaturen som kan förväntas. Som exempel anger planverket att en temperatursänkning med i genomsnitt 2''C medför en besparing om 7 96 av byggnadens totala nettoenergiförbmkning. Instilutionen Jör byggnadsieknik vid KTH, beräknar att en temperatursänkning med 1°C medför en be-sparing om ca 5 96 av uppvärmningsenergin.

Då det gäller frågan om vilken volym åtgärden kan få räknar planverket med att 400 000 lägenheter i flerbosladshus kan utmstas med individuella elmätare, medan elverksjöreningen anför i sitt remissvar på den preliminära rapporten, att endast 225 000 lägenheter har kollektiv mätning. Följande beräkningar avser nyinstallation av individuella elmätare i 200 000 lägenheter. Av dessa anlas att inte fler än 25 000 lägenheter uppvärms med el. En besparing på 0,10 TWh/år skulle då vara möjlig.

Installation av elmätare kostar enligl to/?ve/-A'e/, 500-1 000kr. perlägenhet. Detta medför en total kostnad om 0,17 miljarder kr. inkl. mervärdeskatt. Planverket anser vidare att den lekniska livslängden för en elmätare är 25 år och att mätaren inte kräver underhåll, Ålgärden i sig förutsätter givetvis att mätaravläsning sker med jämna intervall, 1 likhet med planverket har en eventuell kostnad fördetta inte inräknats. Besparingskostnaden för åtgärden, då mervärdeskatten frånräknats, blir 8,0 öre/kWh.

Ett annat område där individuell mätning är möjlig är tappvarmvatten förbru k n i ng .

Undersökningar på 1950-talet i Stockholm visade på minskad förbrukning i storleksordningen 40 96 när individuell varmvattenmätning infördes. Planverket hänvisar till pågående undersökningar som tyder på 20 96-iga besparingar. Planverket anger också att varmvattenmätare kan installeras i 40 96 av lägenheterna i flerbostadshus dvs. ca 750 000 lägenheter. Verket anger att det är möjligt att spara 5 96 av hushällens lotala nettoenergiförbrukning vilket motsvarar 825-950 kWh/år och lägenhet genom individuell varmvaitenmälning. 1 verkets rapport har man dock räknat med en besparing på 500 kWh/år och lägenhet. Under förutsättning att hyresgästema får ordentliga informationer är besparingar i storleksordningen 500-950 kWh/år och lägenhet möjliga. Den totala besparingen skulle då kunna uppgå titt 0,30 TWh/år om varmvattenmätare installeras i de 400 000 lägenheter i flerbostadshus som enkelt kan förses med mätare.

Kostnaden för en varmvattenmätare uppskattar planverket lill 150 kr. Vidare anger man att avläsning utanför lägenheten kostar 150 kr, ytterligare. Kostnader för installationen tillkommer. Planverket har uppskattat den lotala investeringsutgiften per lägenhet till I 000 kr. I beräkningen av den utgiften ingår även de lägenheter där mer än en mätare måste installeras. En varmvattenmätare kräver, för all vara rättvisande, underhåll och reparationer, Planverkei anger att den tekniska livslängden för åtgärden är 20 år. Många varmvatlenmäiare på marknaden håller emellertid inte mer än tre lill fem år enligt uppgifter som underhand inhämtats från leverantörs- och

Prop. 1977/78:76 321

förvaltarhålt. Om man inkluderar avläsningskostnaderna innebär det att underhåll och drift blir ca 45 kr. per mätare och år. Planverket anger ingen sådan kostnad. Investeringen fördenna åtgärd i 400 000 lägenheter blir 0,18 miljarder kr, om man följer planverkets uppgifter om kostnaden för en vattenmätare per lägenhet och till denna adderar en utgift för installationen. Underhållskostnaderna inkl, avläsningskostnader kan beräknas till 1/10 därav, dvs, 18 milj, kr, perår. Med dessa förutsättningar blir besparingskostnaden för åtgärden 8,0 öre/kWh.

Besparingsmöjligheten i de enligt planverket återstående 350 000 lägenheter där varmvattenmätning är möjlig, motsvarar 0,26 TWh/år. Investeringen för installation i dessa lägenheter blir störte, eftersom det enligt verket förmodligen behövs minst två mätare per lägenhet. Det innebär en investering på 0,32 miljarder kronor och en underhålls- och driftkostnad på 32 milj. kr. per år. Besparingskostnaden blir då 16 öre/kWh.

Del finns fiera åtgärder för individuell mätning som inte har nämnts av planverket eller någon av remissinstanserna. Följande har emellertid tagits med bland åtgärdema i besparingsberäkningarna i denna promemoria.

Enligt folk- och bostadsräkningen 1975 värmeförsörjs 32 000 lägenheter i småhus och 717 000 lägenheter i flerbostadshus med fjärrvärme. En vanlig debiteringsform för fjärrvärme grundar sig på uppvärmd lägenhetsyta. Här kan individuell mätning av Oärrvärme medföra energibesparing framför allt i småhusen. Med fjärtvärme likstälts i delta fatt de gemensamma panncentraler som finns i mindre småhusområden. En elektronisk värmemängdsmätare för småhus kostar enligl uppgift från leverantörer ca 2 500 kr. exkl. installationskostnad. Värmemängdsmätaren kräver underhåll på liknande sätt som varmvattenmätarna. Om 50 000 lägenheter i småhus utrustas med värmemängdsmätare blir den totala investeringsutgiften 0,15 miljarder kr, medan underhålls- och debiteringskoslnaden kan beräknas till 2 milj, kr, per år. Energibesparingen kan högst bli 0,11 TWh/år. Besparingskoslnaden för åtgärden med dessa fömtsättningar blir 9,1 öre/kWh då åtgärdens brukstid är

20 år.

Det finns även en metod för individuell mätning av energiförbrukning för uppvärmning i fierbostadshus som inte planverket och remissinstanserna nämner. I föregående kapitel har redogjorts för olika metoder att mäta förbrukningen i varje enskild lägenhet. En sådan metod är baserad på uppmätning av mmstemperaturer. Bl. a. studier vid lekniska fakulteten vid Lunds unlversitei tyder på att det bör vara möjligt att finna former för en rättvis debitering med denna metod. 1 dag tillgängliga utrustningar kostar ca 350 kr. per lägenhet. Installationskostnaden är ungefär densamma, men varierar kraftigt från objekt till objekt. Åtgärden kräver inga underhållskostnader utöver avläsnings- och debiteringskostnader. Om åtgärden genomförs i 200 000 lägenheter i flerbostadshus blir investeringen 0,14 miljarder kr. Underhåll och drift kommer att kosta ca 2 milj, kr, per år. Besparingen kan bli 0,15 TWh/år, om temperaturen sänks med 0,5-1,5°C, Besparingskostnaden

21 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76 322

för åtgärden blir då 6,2 öre/kWh under fömtsättning att åtgärdens brukstid är 20 år.

4.7.2 Tilläggsisolering av apparaier och rör

Planverket bedömer besparingsmöjligheterna genom tilläggsisolering av apparater och rör till 0,85 TWh/år till en kostnad av 1,44 miljarder kr. om åtgärden utförs i 1,7 miljoner lägenheter. Med en livslängd på 30 år för åtgärden blir besparingskostnaden på 6,7 öre/kWh, För lokaler anger planverket att besparingsmöjligheten är 0,3 TWh/år. Verkets synpunkter på besparingsmöjligheter och kostnader används i sammanställningen av sparmöjligheter i tabell 4.16.

4.7.3 Övrigt

För åtgärderna utbyte av ljusarmaturer, övergång från allmänbelysning titt punktbetysning och dri ft tidsstyrning av varmvattencirkulation anger planverkei en total besparing på 1,6 TWh/år. Åtgärderna avser endast lokaler.

Del finns många osäkerheter i en bedömning av i vilka byggnader och hur åtgärderna skall genomföras. Framför allt är koslnadsbedömningarna myckel osäkra. Åtgärderna bör därför inte bedömas som realistiska i hela lokalbeslåndet annat än i ett mycket stort sparprogram. Planverkei framhåller att dessa åtgärder, och naturligtvis alla andra möjliga åtgärder av samma natur, skatt vidtas i det enskilda fallet.

Det finns en rad andra mindre åigärder som bör kunna vidtas. Till exempel åtgärder på varmvatlenförbrukningen som instattalion aviryckreduce-ringsventiler, termostatblandare m. m. Var och när dessa skatt vidlas kan emellertid endast bedömas från fall till falt. Vikten av de många olika mindre uppfinningar och initiativ som kommer från enskilda får inte heller försummas. Det bör vara realistiskt att räkna med en besparing om minst 2 TWh/år för samtiiga dessa åtgärder. Investeringen är emellertid som anförts ovan svår att beräkna, varför inte heller någon besparingskostnad går att ange,

4.7.4 Sammanfattning

Av följande tabell framgår hur de övriga energisparåtgärderna kan fördelas på sparalternativen I-IV,

Prop. 1977/78:76

323

Tabell 4.16 Övriga åtgärder

Ålgärd

Besp., Invesle-	Under-	Bruks-	Besp,
nelto ring'	håll	tid	kost-
	och		nad'
	drift'
TWh/år miljar-	milj.	år	öre/
der kr.	kr,/år		kWh

Alternativ I

Inga åtgärder

SUMMA ALTERNATIV I

Alternativ II

6,2

0,15 0,13

Individuell värmemätning (temperatur) i 200 000 Igh i flerbostadshus

30 30

6,7 6,7

0,85 0,20

1,31 0,30

Tilläggsisolering av apparater och rör i 600 000 småhus och I 100 000 Igh i flerbostadshus

D:o i övriga lokaler (240 milj, m)

,74

1,20

SUMMA ALTERNATIV 11

Alternativ III

Utöver alternativ 11 tillkommer: Individuell elmätning i 200 000 Igh i

0,10	0,15	0	25	8,0
0,30	0,16	16	20	8,0
0,07	0,09	1	20	9,1

flerbostadshus Individuell varmvaitenmälning i

400 000 Igh i flerbostadshus Individuell värmemätning i 30 000

småhus Tilläggsisolering av apparaier och rör

i induslrins lokaler (130 miljoner

9,0

0,10 0,15

m3)

0,57 0,55

Delsumma

1,77 2,29

SUMMA ALTERNATIV III

Alternativ IV

Utöver altemativ III tillkommer: Individuell varmvattenmätning i

350 000 Igh i flerbostadshus		0,26	0,32	32	20	16
Individuell värmemätning i 20 000
småhus		0,04	0,05	1	20	9,1
Övriga åigärder(belysning, varmvat-
lencirkulalion elc.) i övriga	loka-
ler		1,20	2,18	0	20	II
D:o i induslrins lokaler		0,40	0,73	0	20	II
Delsumma		1,90	3,28	33	-	-
SUMMA ALTERNATIV IV		3,67	5,57	52	-	-

' Avser kosinadslägei l:a kvartalet 1977 exkl. mervärdeskatt.

Avser fjärrvärmeförsörjda småhus saml småhusområden med gemensam

central.

Prop. 1977/78:76 324

4.8 Nya lokala energikällor

Det är viktigt att forsknings- och utveckUngsarbete kring nya energikällor ges stor lyngd. Det kan ändå vara lämpligt att vara försiktig i bedömningen av sparmöjligheterna den närmaste tioårsperioden.

4.8.1 Solvärmesystem

Planverket bedömer att redan under mitten av 1980-talet skall sol värme s y s t e m kunna medverka lill att sänka landels behov av importbränsle. För att detta skall vara möjligt måste emellertid forskningen inom områdei fortsätta på bred front och försöks- och demonstrationsanläggningar ges ekonomiskt stöd. Planverket bedömer att man kan spara 3,4 TWh/år med solvärme under fömtsättning att man satsar resurser på forskning och ulveckling.

Verkei anger att det redan i dag finns anläggningar med solvärme för varmvattenberedning som säljs till en kostnad av 8 000 kr. för småhus. Systemet täcker ca 50 96 av årsenergibehovet för tappvarmvatten-uppvärmning. Den största effekten erhålls naturiigtvis sommartid. Detta kan vara positivt eftersom en oljeeldad panna för småhus arbetar vid så låg verkningsgrad som 30-50 % sommarlid då värmebehovet består av endast beredning av varmvatten. Genom solvärmesystem för varmvattnet höjer man alltså årsmedelverkningsgraden för den ordinarie värmeanläggningen.

Institutionen för byggnadsieknik vid KTH, anger solföngarnas storiek till 4-12 m per lägenhet för täckning av 40-75 96 av energibehovet för varmvattenberedning. Investeringskostnaderna varierar mellan 1,0 och 3,0 kr, per inbesparad kWh, 1 ett exempel visar institutionen att besparingsmöjligheterna med solvärme för varmvattenberedning i IOOOO småhus och 10 000 lägenheter är ca 0,05 TWh/år. Motsvarande investering kan i enlighet med institutionens siffror bedömas till 0,15 milj, kr. Med en underhållskostnad på 2 milj. kr. per år blir besparingskostnaden ca 20 öre/kWh. Livslängden för åtgärden är kalkylerad till 20 år.

När det gäller sotvärme för uppvärmning är undertaget för kostnadsbedömningar sämre. Det har att göra med lagringsproblem och utförandefrågor. Som exempel på lagringsproblemet vid ell centralt solvärmesystem med säsongslagring i vatten för 100 lägenheter, måste lagret enligt instituiionen för byggnadsteknik vid KTH vara ca 20 000 m eller ungefär lika stort som de 100 lägenheterna tillsammans. Institutionen beräknar de totala kostnadema för uppvärmning med sol i 10 0(X) lägenheter i småhus och IOOOO lägenheter i fierbostadshus till mellan 1 och 1,5 miljarder kr. Energibesparingen beräknar institutionen lill 0,4-0,5 TWh/år, Med en underhålls- och driftkostnad på 20 milj, kr, per år blir besparingskostnaden ca 20 öre/kWh, Brukstiden är härvid 20 år. Kostnader och besparingar för

Prop. 1977/78:76 325

lågtemperatursysiem bör vara ungefär de samma som för centrala syslem. Besparingskostnaden är av naturiiga skäl mycket osäker och kommer troligen att sjunka i framtiden.

Av försiktighetsskäl är det lämpligt att räkna med en mindre volym solvärmesystem under början av 1980-talet. I det högsta sparalternativet ingår dock ett tillskott av solenergi i bostadsbyggnader.

4.8.2 Sanimanfatlning

Med en kraftig ökning av forskningsinsatserna är det rimligt att räkna med att spareffekter kan uppnås redan inom en tioårsperiod. De större insatserna med solvärme kommer emellertid att kunna göras efter tioårsperiodens slut.

Detta gäller även för andra nya lokala energikällor. Med tanke på osäkerheten i bedömningar av möjligt energitillskott av t. ex. vindenergi och markvärme i den befintliga bebyggelsen, har inga beräkningar utförts. Inte heller redovisas här möjliga besparingar med solvärmesystem.

Under vårriksdagen 1977 besföt riksdagen (prop. 1976/77, CU 1976/77:32 resp. 34, rskr 1976/77:244 resp 245) att den forskningsinriktade experiment-verksamheten skulle utökas i syfte att öka kunskapen om på vilket sätt en god energihushållning i byggnader bäst uppnås. Som exempel på sådan verksamhet nämndes i propositionen försök i full skala med nya installationssystem för uppvärmning av varmvatten saml försök med nya hustyper och ny byggnadsteknik samt nya energikällor. 1 propositionen anges att ansvaret för denna forskningsinriktade experimentverksamhet, som får ses som en komplettering till energiforskningsprogrammel under industridepartementets huvudtitel, skatt anförtros statens råd för byggnadsforskning. Riksdagen anvisade 25 milj. kr. för budgetåret 1977/78 till förstärkning av forskingsresurserna på detta område.

I den sammanfattande redovisningen i kapitel 5, kommer mindre besparingar av nya lokala energikällor att redovisas. Dessa hänför sig då huvudsakligen till solvärmesystem i bostadsbyggnader.

5 Totala besparingsmöjligheter inom en tioårsperiod

5.1 Andra effekter av åtgärderna

Enligt planverket finns ett stort antal både positiva och negativa bieffekter av de energisparande åtgärderna på byggnaden eller för de boende. Även remissinstanserna framhåller en rad sådana bieffekter.

Prop. 1977/78:76 326

5.1.1 Behov av utrymme

Redan tidigare har framhållits att det utrymme som en invändig isotering kräver normalt inte behöver beaktas i den ekonomiska kalkylen. I princip gäller samma uppfattning om den utvändiga tilläggsisoleringen även om många byggnader i tätorter är placerade med fasaden i tomtgränsen. Planverkei anser att en överenskommelse i denna senare fråga bör träffas mellan berörda parter.

Planverket och remissinstanserna ger flera exempel på andra åtgärder som påverkar tUlgängUgt utrymme. Invändiga tilläggsisoleringar av golv och tak skall naturiigtvis inte utföras om mmshöjden därmed blir för liten. Utbyte av ell glas mol t. ex. en isotermta kan minska avståndet mellan rutoma så att persienner inte för plats. Ibland kan å andra sidan en extra fönsterbåge just skapa del utrymme som behövs för att en persienn skall få plats. Många typer av extra installationer kräver någon form av utrymme antingen för dragning av rör eller ventilationskanaler eller för uppställning av utrustning. Dessa utrymmesbehov har inte beaktats i den ekonomiska kalkylen.

En annan effekt kan enligt planverket vara att en anslutning av äldre fastigheter till fjärrvärme får till resultat att mindre utrymme tas i anspråk i fastigheten för uppvärmningsanordningen.

5.1.2 Utseendeförändring av byggnader

Ingrepp i fasader innebär ofta all byggnadens utseende förändras. Remissinstanserna delar planverkets uppfattning att både den utvändiga och den invändiga tiltäggsisoleringen ger en förändring av fönstersmygens djup. Detta kan ibland uppfattas negativt dels beroende på att Ijusinsläppet minskar, dels för att byggnadens utseende förändras. Planverket och remissinstanserna ger flera exempel på åtgärder där genomförandet fordrar en känsla för byggnadens karaktär och egenart. Det kan gälla fönsterrenoveringar, installationsutmstning etter sotfångare som placeras på tak etter på annan synlig plats. Det åligger byggnadsnämnden alt bevaka att byggnadens yttre ges sådan utformning och färg som stads- etter landskapsbilden fordrar och som befinnes lämpligt såväl för byggnaden i och för sig som för en god helhetsverkan (38 § BS).

5.1.3 Ingrepp i byggnadens klimatskärm eller stomme

Planverket och flera remissinstanser pånekar att alla ingrepp i byggnadens klimatskärm etter stomme kan ge bieffekter av icke önskat slag. Självklart är att att håttagning i väggar och bjälklag måste föregås av en kontroll av alt husets stabilitet inte äventyras.

Planverket påpekar med stöd av flera remissinstanser att man vid olika injekteringsmetoder för titläggsisolering och tätning måste vara myckel

Prop. 1977/78:76 327

noggrann. Det gälter framför allt att kontrollera att inte luftade utrymmen, som är nödvändiga för konstruktionens beständighet, täpps igen. Injekteringen kan annars leda titt alt hela konstruktionen angrips av röta, Alla injekteringar bör därför enligt verket föregås av en noggrann kartläggning av de tekniska förutsättningarna för konstruktionen. Dessutom krävs ell fackmannamässigt arbetsutförande av erfaren personal.

Planverket påpekar vidare att man även när det gäller åtgärder i ventilerade kryprum under småhus måste beakta risken för rötskador.

Hittills har främst negativa effekter av ingrepp i byggkonstruktionerna diskuterats. Planverket påpekar med stöd av remissinsianserna att man också kan förvänta sig vissa positiva konsekvenser. Sålunda påpekar man att tilläggsisolerings- och tälningsåtgärder av framför allt ytterväggar och bjälklagskanter vid rikligt utförande kommer att ge en torrare byggnadskonstruktion. Detta innebär samtidigt att de i den ursprungtiga konstruktionen ingående materialens värmeisolerande förmåga förbättras.

Remissinstanserna är eniga om att tilläggsisotering ger en positiv bieffekt genom att yttemperaturen på insidan av konstruktionen höjs. Detta är en viktig effekt eftersom lufttemperaturen kan sänkas om yttemperaturen höjs. Detta faktum kan många gånger ge ett högst väsentligt bidrag till energibesparingen. Som exempel kan nämnas att man vid instilutionen Jör byggnadsteknik vid KTH har beräknat alt en tilläggsisolering av ytterväggarna i det s. k, Ulvsundaprojeklet, medför att lufttemperaturen kan sänkas med en halv till en grad Celsius, utan alt inomhuskomforten försämras. Ännu mera påtaglig blir denna effekt vid byte av fönster från 1-glas till 2- eller 3-glasfönster,

Inomhusklimatet påverkas positivt även av fiera andra åtgärder. Speciellt framhäller planverkei de tälningsåtgärder som eliminerar drag. Även inreglering av ventilationssystem kan minska luftröretser i olika typer av lokaler så att komforten förbättras.

5.1.4 Inverkan av hus form

Planverkei påpekar i sin slutrapport att effekten av väimeisolering av ytterväggar blir större per lägenhet i ett småhus än i ett flerbostadshus. Även inslitulionenför byggnadsieknik vid KTH diskuierar husformens inverkan på effekten av tilläggsisolerande åtgärder. Resonemangen skall inte uppfattas så att värmeisolerande åtgärder är mer t ö n sa m m a att utföra om byggnaden har kubisk form än om den är lång och smal. Effekten av en tilläggsisolering påverkas förutom av utförande och utgångskonstruktionens standard, endast av det omgivande klimatet. Husets form kan däremot påverka utgiften per m genom t. ex. olika behov av ställningar eller ytans totala storlek. Valet av husform har visseriigen betydelse för husets energiförbrukning. Men ett sådant val kan endast göras i samband med nybyggnad. De befinttiga byggnaderna har redan en form och i dessa får tilläggsisoleringsåtgärder således samma lönsamhet per m vägg helt oberoende av husets form.

Prop. 1977/78:76 328

5.1.5 Brandegenskaper och akustiska egenskaper

Planverket påpekar att ingrepp i byggnadens stomme och klimatskärm kan förändra byggnadens brandegenskaper väsentligt. Både tilläggsisolering och ventilationstekniska åtgärder kan genom lämpligt konstmktions-och materialval ge klart positiva effekter. Här bör dock betonas att även motsatsen kan bli faltet vid felaktigt konstmktions- etter materialval, vilket bl, a, påpekats av statens brandnämnd.

Planverkei påpekar med stöd av fiera remissinstanser att energisparande åigärder kan ge positiva akustiska effekter, 1 princip bör man alttid söka tillvarata möjligheten att kombinera titläggsisolering och tälningsåtgärder med en förbättring av lokatens ljudklimat till skydd för såväl invändigt buller som buller från trafik m, m, utanför husen.

Planverket anser vidare att man i samband med inreglering av ventilationskanaler ofta kan vidla åtgärder för att förhindra icke önskvärd överhörning mellan olika lokaler. Samtidigt kan besvärande brusnivåer åtgärdas.

5.1.6 Luft kom for t

Vissa åtgärder kan enligt planverket också ge bieffekter som påverkar tokalens hygieniska standard, I tidigare avsnitt har påtalats de risker för sänkt standard på luftkvalitén som kan uppslå om tälningsåtgärder drivs för långl.

En risk med för stor lufttäthet äratt den boende kompenserar sig genom att öppna fönster och därigenom skapar en luftomsättning som vida överstiger vad den lidigare ofrivilliga ventilationen uppgick lill. Denna risk minskar vid en korrekt temperaiurregtering då fönstervädring snabbt medför oacceptabelt låga inomhustemperaturer,

5.1.7 Behov av underhåU

Många åtgärder påverkar byggnadens underhållsbehov. Härmed avses då inte underhållsåtgärder som krävs för att de energisparande åtgärderna skall fungera tillfredsställande utan i stället den inverkan åtgärden kan ha på behovei av underhåll av byggnaden i slort. Som redan nämnts ger tilläggsisolering en förhöjd yttemperatur på insidan, Della innebär erfarenhetsmässigt en mindre smutsavsätlning på dessa ytor. Behovet av invändig renovering kommer alltså av denna anledning att minska något. Minskad smutsavsätlning kommer även att bli en följd av förbättrad täthet mot luftrörelser inuti och genom byggnadskonstruktionerna,

I samband med fönsterrenovering anser planverket att det är väsentiigt att man beaktar fönsterputsningsproblemet. Det gäller då dels att begränsa behovet av fönsterputsning men även att kontrollera att putsningen är möjlig att ulföra med rimliga krav på säkerhel.

Prop. 1977/78:76 329

5.1.8 ArbeisulJÖrande

Av hänsyn dels till byggnadsarbetarnas arbetsmiljö och dets titt värdet av ett riktigt utförande av de energisparande åtgärderna är det väsentligt att planera genomförandet av åtgärderna så att förutsättningar ges för att arbetet skall kunna utföras riktigt. Det innebär alt rätt åtgärd skall planeras in på rätt plats men även att man kontrollerar att utrymme finns för den som skall utföra arbetet. Många energisparande åtgärder skatt ju utföras på trånga vindarelter i kryputrymmen undergolvbjälklag. Även de dammproblem som är förknippade med allt slags renoveringsarbete bör beaktas. Speciellt är del väsentligt att dessa frågor beaktas vid ingrepp i äldre installationer där asbest varit ett vanligl isoleringsmaterial.

5.1.9 Inverkan på installaiioner

Problemet med alt brukaren av lokalen, medvetet eller omedvetet, sätter installerad utrustning ur funktion behandlas både i planverkets slutrapport och av fiera remissinstanser. En väsenilig risk är naturligtvis att erforderiigt underhåll blir eftersatt. Ett annat problem som också främst är knutet till installationstekniska åtgärder är felaktig ändring av inställning av regtemt-rustning. Planverket anser att ett av viltkoren för alt en noggrani utförd inreglering av ett uppvärmningssystem skall fungera är att radiatorventiler och annan reglerutrustning inle kan justeras individuellt av den boende. Många installationer är redan i dag utrustade med radialortermostatventiler och dessa borde enligt planverket helst låsas i rätt läge efter inreglering. Risk finns för att en inreglering både på ventilations- och uppvärmningssidan sätts urspel genom att installerad automatik förbikopplas föratt undvika klagomål från nyltiaren av lokaten.

En fråga, som planverket och ett flertal remissinstanser diskuierar, är nödvändigheten av att befintliga värmeregteringsutmstningar fungerar. Detta är viktigt för att man skall kunna tillgodogöra sig energibesparingar genom t. ex, byggnadstekniska åigärder på ett effektivt sätt. Risken finns annars att t, ex. en tilläggsisotering av ett vindsbjälktag endast medför en temperaturhöjning i rummen närmast under bjälklaget, om inte värmetiltförseln litl just dessa mm går att minska.

Del är också väsentligt att alla jusleringar av automatik för styrning av luft och vatten utföres av fackman. Speciellt på luftsidan riskerar man problem om t. ex. invändigt luftövertryck skapas. Planverket anser att ett invändigt övertryck kan förorsaka fuktskador i ytterväggar och tak om fuktig inneluft pressas ut genom otäiheier. Luftens fuktinnehåll kan kondensera inuti konstruktionen och förorsaka rötskador eller isbildning.

Prop. 1977/78:76 330

5.1.10 Teknisk utveckling

Inom alla grenar av den teknik som tillämpas för de energisparande åtgärderna pågår ständigt en utveckling både av nya produkter och nya arbetsmetoder ägnade att på ett effektivare sätt motsvara marknadens krav på energibesparing, 1 takt med utvecklingen kommer också den lämpliga sammansättningen av åtgärder all förändras.

De områden som i dag är mest intressanta alt bevaka ur denna aspekt är utvecklingen av nya lokala energikällor, främsl solvärme-, jordvärme- och vindkraftssystem, värmepumpsystem anpassde för olika driftsförhållanden, värmeväxlarsystem saml utvecklingen på fönstersidan.

Det är också väsentligt att redan genomförda åtgärder kontrolleras med avseende på sin energisparande effekt på ett systematiskt sätt. Hittills redovisad uppföljning är klart otillräcklig.

Det är alltså inle bara viktigt att nya metoder för energibesparing fångas upp och slussas ut på marknaden. Minst lika viktigt är att meloder som ej ger avsedd effekt snabbt sorteras bort så att följderna av en felaktig teknisk eller ekonomisk bedömning blir så små som möjligt.

Som tidigare framhållits är det inte tillräckligt att ulveckla en ny eller förbättrad energiteknotogi. De praktiska frågorna omkring förvaltandet och i samband med byggande måste också lösas. Byggforskningsrådei har i sin verksamhetsplan förden allmänna byggnadsforskningen lagl fram målinriktade program för FoU omkring dessa frågor som, utan att ingå i energiforskningsprogrammet, har stor belydelse för energihushållningens prakliska resultat.

5.2 Kombination av åtgärder

Planverket framhåller att en byggnad är primärt uppförd för att tillförsäkra människor eller processer lämpliga klimatförhållanden, temperatur och luftkvatitet. De hygieniskt betingade ktimatkraven anger enligt verket i många fall definitiva begränsningar beiräffande möjlighelen att utnyttja energisparande åtgärder.

Planverket framhåller vidare att många åtgärder är enkla att genomföra. Andra åtgärder kan fordra mereller mindre omfattande ingrepp i byggnadens klimatskärm och i VVS-inslallationerna, I allmänhet måste flera åtgärder kombineras titt lämpliga "åtgärdspaket" för all bäsla möjliga spareffekt skall erhållas menar verket.

1 följande avsnitt kommenteras några åtgärder som med dessa utgångspunkter är speciellt angelägna att kombinera.

Prop. 1977/78:76 331

5.2.1 Fönsterbyte - tälningsåtgärder

Besparingskostnaden för fönsterbyte varierar från 8 till 26 öre per kWh enligt kapitel 4. Det motiverar en placering av åtgärden i alternativ 111 och IV. Om beräkningen i kapitel 4 hade tagit hänsyn till energibesparing genom förbättrad täthet som erhålls automatiskt vid fönsterbyte och utan extra utgift hade besparingskostnaden i vissa falt kunnat beräknas titt ca 5 öre per kWh. Det motiverar en placering i alternativ 1 eller II.

I alternativ 111 och IV förekommer även fönsterbyten som egentligen inte behöver genomföras av åldersskäl. Skälet är att man i samband med annan fasadrenovering alltid enligt redovisningen i kapitel 4 bör försöka bedöma fönstrets återstående brukstid i förhållande till husets. Om resultatet av bedömningen blir att fönsterbyte kommer att behöva utföras i en nära framtid är det lämpligt att utföra bytet i samband med den övriga renoveringen. Den totala investeringsutgiften nedbringas därmed högst väsentligt. Något ytterligare titlfälte att kombinera fönsterbyte med fasadrenovering erbjuds normalt inte då ju tilläggsisolering enligt denna promemoria bedöms ha en bmkstid som överensstämmer med husets. Omvänt kan behovei av fönsterbyte vara motiv för att tidigarelägga andra energisparande åtgärder som innebär ingrepp i byggnadens fasad,

5.2.2 Ventilation - tälningsåtgärder

Planverkei framhåller att kunskapen om vilka lägsta utetuftsflöden som från hygienisk synpunkt kan accepteras är otillräcklig. Det finns därför i dag inte tillräckligt underlag för att godta lägre utetuftsfiöden än dem som anges i Svensk Byggnorm 1975 enligt verket,

I avsnittet om tälningsåtgärder (avsnitt 4,3) förutsätts att luftomsättningen kan minskas till nybyggnadskraven. Det är emellertid, vid den omfattning åtgärden bedöms få i de olika alternativen, inte praktiskt möjligt att kontrollera att denna luftkvalitet garanteras efter åtgärd i samtliga rum i alla byggnader som åtgärdas. Enligl planverket måste i samband med tätning av hus med ventilationssystem typ S och F, beaktas att tilluften tillförs på ett tillfredsställande sätl. Som regel menar verket att det betyder att någon form av titluftsdon måste installeras. 1 denna promemoria diskuteras införandel av balanserad mekanisk från- och tiltuftsventilation,

1 avsnitt 4.5 redogörs för problemet alt avgöra hur stor luftomsättning som skall ske med den mekaniska ventilationen. Det är nämligen inte praktiskt möjligt all göra en byggnad hett tät. En viss s, k. ofrivillig ventilation kommer alltid att finnas, även efter omfattande tälningsåtgärder. Det är dock rimligt att anta att den ofrivilliga ventilationen - dvs, läckage genom klimatskärmen - även beror av ventilationssystemet.

Enkla tälningsåtgärder kan förmodligen utföras utan risk att ventilationen understiger t, ex, 0,5 oms/timme. Planverket anger att antalet luftomsält-

Prop. 1977/78:76 332

ningar per timme kan minskas med 0,2 genom tätning mellan fönsterbåge och karm. Vid meromfatlande lätningsåtgärder börenligt denna promemoria resultatet kontrolleras och eventuell kombination med åtgärder inom området ventilation övervägas. Detta är en förutsättning för att de stora energibesparingar som redovisas för åtgärden tätning i avsnitt 4.3 ska vara möjliga. Dessa frågor har även behandlats i avsnittet om ventilation (avsnitt 4.5), särskilt mot bakgrund av lönsamheten för åtgärderna.

Enligt bedömningarna i denna promemoria måsle ytterligare forskning och utveckling inom området komma till stånd. Del är då av slor vikt att de hygieniska frågorna behandlas parallellt med de tekniska. En viktig hygienisk fråga är giltigheten av gränsvärdet 0,5 oms/timme i samtliga utrymmen i en byggnad. Det är även viktigt att klargöra om minimivärdet på luftomsättningen skall sättas olika beroende på ingående byggnadsmaterial i byggnaden.

Hygineiska frågor i samband med mekanisk ventilation är bl. a. problem med ljudöverföring mellan olika mm och störande ljud från fläktar.

5.2.3 InstaUalionsiekniska åigärder - byggnadsiekniska åtgärder

Flera åtgärder måsle kombineras för all en besparingseffekt ska erhållas, T. ex. måste en tilläggsisolering alltid följas av en minskad värmetillförsel. Enligt planverket måste detta ofta ske genom att värmesystemet injusteras. Verket framhåller också alt åtgärder av mer omfattande slag normalt bör kombineras och utföras samtidigt med relevanta punktinsatser inom kategorierna injustering och underhåll samt förbättringar av enkelt slag.

Fördelningen mellan olika åtgärder i alternativen redovisas i avsnitt 5.4. Den fördelningen får inte tolkas som den naturliga sammansättningen av olika åtgärder i en byggnad. Tvärtom utgör denna åtgärdssammansättning endast en sorts "medelvärde", I enUghet med planverkets resonemang, måste varje ingrepp i en byggnad föregås av en noggrann värdering och bedömning av sakkunnig besiklningsförrättare, där de åtgärder som övervägs bli utförda måsle ses som en enhel.

5.3 Övriga förutsättningar för bedömning av totala sparmöjligheter

Besparingsmöjligheterna av de olika åigärder som diskuterats i kap, 4 kan sammanställas på flera sätt. Ett sätl att göra del är strikt efter lönsamhels-måttet. Om de effekter, som redogjorts för under avsnitl 5,1, kunde åsättas ett pris skulle sammanställningen ändå inte vara helt korrekt. Även tillgängliga resurser utgör begränsningar, 1 kap. 7 följer en redogörelse av dessa.

Prop. 1977/78:76 333

5.3.1 AUmänt

En åtgärd kan tänkas bli utförd på många olika sätt. "Värmeisolering av ytterväggar" t. ex. kan oplimeras för olika besparingskoslnader. Åtgärden "automatisk shuntutmstning" får olika besparingskostnad i olika byggnader där den genomförs efiersom det hett naturiigt finns byggnader där besparingen blir större än i andra byggnader. Genom att bestämma att de mest lönsamma objekten - dvs. de där besparingskostnaden är lägst - skall bli föremål för åtgärden först, kan alltså besparingskostnaden fås att variera inom vida gränser.

Med helt idealiska beräkningsmetoder och fullständig kännedom om landets byggnadsbestånd vore det möjligt att genomföra en beräkning på detta sätt för varje tänkbar åtgärd. Det samlade resultatet skulle då kunna beskrivas som en lista som börjar med den lönsammaste åtgärden i den lönsammaste byggnaden.

Eftersom de kunskaper som behövs för en sådan exakt lönsamhetsgrade-ring saknas, måste andra approximativa metoder tillgripas. Som nämnts i inledningen till kapitiet om besparingsmöjligheter (kap. 4) har beräkningarna i denna promemoria utgått från att fyra olika alternativa sparambilioner skall undersökas. Det viktigaste instrumentet vid inplaceringen av åtgärder i olika sparalternativ har då varit besparingskostnaden. 1 alternaliv I har huvudsakligen åtgärder för vilka besparingskostnaden maximalt är 5 öre per kWh medtagits, I alternativ II ingår åtgärder med en besparingskostnad på maximalt 7,5 öre per kWh. Den högsta besparingskostnaden i alternativ 111 är 10 öre per kWh, medan den i alternativ IV är 20 öre per kWh. De undantag som gjorts har motiverats för varje åtgärd.

Gränserna skulle naturiigtvis kunna sättas snävare, men dels ökar beräkningsbehovet, dels ökar kraven på noggrannhet, dvs. kännedom om byggnadsbeståndet.

Dessa fyra alternativ skatt ses endast som räkneexempel. Besparingskostnaderna 5 öre per kWh osv. utgör inte naturiiga gränser där lönsamheten förändras. Avsikten med all beräkna flera alternativ är att erhålla punkter på en linje som uttrycker besparingsmöjligheterna i förhållande titt t. ex. investeringsbehov. Med ulgångspunkl i denna kurva kan då investeringsbehov, underhållskostnader och besparingskostnad avläsas för olika besparingar. Genom att kurvan utgör en interpolation mellan fyra punkter får de avlästa värdena en viss osäkerhel, I jämförelse med andra osäkerhetskällor är dock detta fet titel.

För en sparnivå som inte sammanfaller med något av alternativen kan de energibesparande åtgärder som skall utföras inte utläsas direkt ur redovisningen. För att ange detta exakt måste en ny optimering utföras till den maximala besparingskostnad som utgör övre gränsen för detta sparmål. För åtgärden "värmeisolering av ytterväggar" kan det kanske innebära att exakt lika stort antal byggnader som i närmast störte alternativ skall tilläggsisoteras.

Prop. 1977/78:76 334

Skillnaden kan bara vara den att isoleringsgraden skall väljas lägre.

För åtgärden "automatisk shuntutmstning" innebär ett val av lägre sparmål än något av de genomräknade alternativen att antalet objekt minskar eller, om besparingskostnaden för ålgärden i alla byggnader överstiger den satta gränsen, åtgärden utgår helt.

5.3.2 Netloenergi - brultoenergi

Vissa energisparande åtgärder påverkar brultoenergiförbrukningen indirekl genom minskad nettoenergiförbrukning, medan andra åtgärder direkl påverkar bruttoenergiförbrukningen.

I planverkets rapport används begreppen netloenergi och bruttoenergi. Med nettoenergi för byggnader avses därvid den inom byggnaden "förbrukade" mängden energi, dvs. summan av värmeförluster genom väggar inkl. fönster, tak och golv. Vidare ingår energi för uppvärmning av ventilationstuft och för uppvärmning av tappvarmvatten samt elenergi för hushållsändamål. Från denna summa avräknas den energi som tillförs byggnaden från personer, belysning, sot o. d.

Vid bedömning av den mängd bruttoenergi som tillförs byggnaden, dvs. den energi som i olika former levereras till byggnaden, tar planverket hänsyn till de omvandlings- och överföringsföriuster som sker i de i byggnaderna placerade oljepannorna och de centrala oljeeldade anläggningarna. Däremot beaktas inte de omvandlings- och överföringsföriuster som sker vid framställning och distribution av elenergi eller energi från fjärrvärmeverk. Motsvarande indelning används i statistiskt underlag från SCB och SIND (där termen, slutlig användning, motsvarar planverkets bmttoenergi).

Planverkets definition används i de följande diskussionerna. Begreppet netloenergi är emellertid diskutabelt ur besparingssynpunkt, efiersom det inte är annat än en beräkningsstorhel. Alla besparingsåtgärder kommer i realiteten till uttryck i minskat behov av energitillförsel till byggnaden.

Förhållandet mellan bruttoenergi och nettoenergi uttrycks med begreppet verkningsgrad. Planverket anger att en medelverkningsgrad på 0,75 kan användas för överslagsberäkningar. Detta värde avser alltså inle endast oljeeldade anläggningar, utan även andra anläggningar (1. ex, el, Oärrvärme). Eftersom verkningsgradsförbättrande åtgärder är bland de mest lönsamma, skall dessa också utföras i första hand där det är möjligt. Det innebär att, vid omräkning av de beräknade netloenergibesparingarna, verkningsgraden skall vara större än 0,75.

Mot bakgrund av de verkningsgradshöjande åigärder som redovisats i avsnittet 4.4 uppskattas medelverkningsgraden efter åtgärder till 0,80, Detta värde används endast vid omvandling från total nettoenergibesparing till total bruiloenergibesparing, I ett sådant sammanhang är verkningsgraden 0,80 ett försiktigt val.

Prop. 1977/78:76 335

5.3.3 Addition av sparmöjligheter

En annan viktig fråga är om bespari ngar genom olika åtgärder kan adderas.

De i denna promemoria redovisade beräkningarna har, liksom i planverkets rapport, avsett nettoenergibesparingar. Verket har i sin slutliga sammanställning räknat om denna besparing med faktorn 1,33 för att erhålla bruttoenergibesparing. Därefter har man minskat besparingarna med 15 96, då man anser att det inte är rätt att summera åtgärdernas sparmöjligheter.

Åtgärder som avser transmissions- och ventilationsförtuster påverkar emellertid inte nettobesparingsmöjtigheterna av andra åtgärder. Däremot inverkar åtgärder som förändrar inomhuslemperaturen på besparingsmöjligheterna av andra åtgärder. Genom del lågt valda värmeförbrukningstalet (se avsnitt 3.1) samt det sätt som åtgärder med temperatursänkning som följd har beräknats, kan summering av netloenergibesparingar ske på ett korrekt säll. Beräkningama i kap, 4 är nämligen utförda på ett sådant sätl, alt sänkningen av inomhuslemperaturen redan antagils vara utförd, när övriga åtgärder vidtas, även om man i praktiken använder del omvända förfarandet.

Åtgärder som höjer verkningsgraden i oljeeldade pannanläggningar påverkar brultoenergiförbrukningen och därmed brutlobesparingsmöjlighe-lerna av andra åtgärder. 1 kap. 4 har den verkningsgrad som erhålls efter verkningsgradsförbättrande åtgärder använts vid omvandlingen från brutto-till nettobesparing. Detta betraktelsesätt möjliggör addering av netlobesparingen av verkningsgradsförbättrande åtgärder med nettobesparingen av andra åtgärder.

Beräkningarna av besparingsmöjligheter i kap. 4 har utgått från att addition av nettobesparingseffekten skall vara möjlig. De krav som angivits ovan för att delta skall vara möjligt har iakttagits. I avsnitt 5,4 kommer denna addition all ulföras.

5.3.4 Effektivitet

Ett framgångsrikt genomförande av sparprogrammet fömtsätter att byggnads- och instaltationstekniska åtgärder utförs med stor noggrannhet. Del gäller såväl dimensionering och konstmktionsarbete som tillverkning och montering på byggplats. Många erfarenheter pekar på att byggfelens inverkan är stor redan vid nuvarande tekniska ambitionsnivå. Den kan väntas öka avsevärt vid införande av strängare krav på täthet, fier inslallationssystem, mer automatik etc.

Bebyggelsen som helhet består av ett stort antal enheter som förvaltas under myckel skiftande förhållanden. Allmänt sett är förvaltningsorganisationen svagt utvecklad redan för nuvarande uppgifter. Med mer teknik och i vissa fall teknik som kräver kontinueriig tillsyn ökar risken för dålig effektivitet på grund av ofullständig tillsyn och skötsel. Även med ell

Prop. 1977/78:76 336

omfatiande rekryterings- och utbildningsprogram tar det lid att bygga ut förvaltningsapparaten och serviceföretag.

Sammantaget finns det anledning befara att det praktiska utbytet kommer att avvika alltmer från det teoretiska ju mer avancerad teknologi som tas i bruk för att spara energi. En kraftig reduktion av de framräknade värdena på besparingar torde vara nödvändig om inte effektiva åtgärder sätts in. Dessa åigärder bör vara av flera slag. Som exempel kan nämnas utbildning av personal för ombyggande och förvaltande samt för kontroll och besiktning av byggnads- och installationsåtgärder.

Vidare är organisatoriska åtgärder för att förbättra kontroll och besiklning hos byggherrar och kommunala myndigheter samt stärkande av konsumentens ställning på byggmarknaden viktiga,

Dessulom måste genomförande av ett omfattande FoU-program avseende dets ombyggandet, dels förvaltandet i fråga om mål, metoder, processer, organisation, ekonomi och teknik komma lill stånd.

Den följande sammanslällningen av besparingsmöjligheter förutsätter alt dessa åtgärder vidtas. En förutsätining för resonemangen i del följande har också varit att de från teknisk synpunkt rätta åtgärderna sätts in i rätt byggnader vid rält tid. Del fordrar förulom ovan angivna åtgärder även effektiva styrmedel för genomförandet. Men även med dessa förutsättningar bör man för säkerhets skull räkna med att det inte är möjligt att uppnå hela den besparingseffekt som med dagens erfarenhet skulle kunna uppnås. Visseriigen har samtliga beräkningar i denna promemoria gjorts med stor försiktighet, men i vart fall de högre sparalternativen innebär att mycket stora besparingar skall uppnås på kort lid. Det är därför realistiskt alt räkna med en viss reduktion av effektiviteten i förhållande till vad som gälter i dag.

Denna reduktion har i följande sammanställningar satts till 10 %.

5.3.5 Energiåtgång för framstäUning av produkter för energisparande åigärder

Flera av de remissinstanser som yttrat sig över planverkets preliminära rapport har påpekat vikten av att känna till vilka mängder energi som åtgår för framställning av byggmaterial, ulruslning för installationer, transporter och byggproduktion. Denna energiåtgång skall naturligtvis ställas i relation till den energibesparing som åstadkommes med åtgärderna.

Planverket har i den slutliga rapporien utfört beräkningar av energiålgängen vid materialframställning, transport och byggproduktion för några åtgärder. Energiåtgången har sedan jämförts med den möjliga energibesparingen med åtgärderna. Av dessa beräkningar drar verket slutsatsen att energiåtgången, för att genomföra åtgärderna, motsvarar 1,0 - 1,5 96 av den energibesparing åtgärderna medför under byggnadens återstående livslängd.

Prop. 1977/78:76 337

Den genomsnitttiga återstående livslängden för åtgärdad byggnad anger verket till 40 år. Det innebär att den energiförbrukning som krävs för att genomföra en ålgärd, är inbesparad efter cirka ett halvt år.

Vad som sålunda anförts utgör emellertid endasten partiell analys. Fören tolalbedömning erfordras också kännedom om vilken energiåtgång som blivit följden, om de resurser som här fömtsätts uinytias för energisparande åtgärder, i stället använts för andra ändamål. Underiag för en sådan' totalanalys finns inte tillgänglig.

5.4 Sammanställning av besparingsmöjligheter, investeringsutgifter samt underhålls- och driftkostnader

5.4.1 Besparingsmöjligheier totalt

De i denna promemoria beräknade sparmöjligheterna inom varje åtgärdsområde, har sammanställts i tabell 5.1. Av tabellen framgår att sparmöjligheterna räknat som nettoenergi i alternativ I uppgår till 21 TWh/år, i alternativ II till 32 TWh/år, i alternativ III till 39 TWh/år och i alternativ IV till 48 TWh/år.

I tabellen redovisas också erforderiiga investeringsutgifter dels exkl., dels inkl. renoveringskostnader (jämför kap. 3 och 4). Dessa är 10 resp. 12 miljarder kr. i alternativ 1,21 resp. 28 miljarder kr. i alternativ II, 33 resp. 44 miljarder kr. i altemativ III och 58 resp. 73 miljarder kr. i alternativ IV. Samtliga investeringsutgifter är angivna exkl. mervärdeskatt och i prislägel första kvartatet 1977.

Slutligen kan ur tabellen utläsas beräknade underhållskostnader för de olika alternativen i milj. kr. per år.

Som redogjorts för tidigare är den högsta besparingskostnaden 5 öre/kWh i alternativ I, 7,5 öre/kWh i alternativ II, 10 öre/kWh i alternativ III och 20 öre/kWh i alternativ IV. De undantag som gjorts är motiverade av att om övriga effekter av åtgärden inräknats skulle besparingskostnaden understigit dessa gränser. I figur 5.1 har förhållandet mellan den högsta besparingskostnaden och besparing åskådliggjorts. 1 figurerna 5.2 och 5.3 kan erforderiig investering för aktuell besparing avläsas, medan i figur 5.4 underhållskostnaden vid olika besparingar kan utläsas.

22 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76

Tabell 5.1 Totala besparingsmöjligheter

338

Åtgärd

Alternaliv I

Alternaliv II

Alternativ 111

Alternaliv IV

	B	I	U	B	I	U	B	1	U	B	I	U
Värmeisolering	3,5	3,3	0	7,8	9,5	0	11,0	16,1	0	15,7	31,2	0
Fönster	0,4	1,1	0	0,6	1,7	0	1,0	3,3	0	1,7	5,9	0
Tätning	5,6	2,5	0	7,1	3,6	0	8,5	4,6	0	9,1	4,8	0
Uppvärmningssy-
stem	2,6	0,1	50	4,6	0,4	161	4,6	0,4	161	5,4	1,9	181
Ventilation	4,5	1,1	21	5,4	1,8	35	7.5	3,7	68	7,7	4,0	78
Styr- och reglersy-
slem	7,0	1,7	5	8,4	2,5	22	8,4	2,5	22	9,0	3,4	37
Övriga åigärder	0	0	0	1,2	1,7	2	1,8	2,3	19	3,7	5,6	52
Nya lokala energi-
källor	0	0	0	0	0	0	0,1	0,2	2	0,6	1,6	22

Summa 23,6	9,8	76	35,1	21,2	220	42,9	33,1	272	52,9	58,4	370
Med 90 % effeki på besparingarna 21	10	76	32	21	220	39	33	272	48	58	370
D:o men investeringarna inkl, re-nov,kostnader 21	12	76	32	28	220	39	44	272	48	73	370

B = besparing i TWh

I = investering i miljarder kr,

U = underhåll i milj. kr./år

Följande exempel belyser hur diagrammen kan användas.

Antag att den högsta besparingskostnad (marginell besparingskostnad) som kan accepteras är 6 öre/kWh. Den möjliga besparingen blir då enligt figur 5.1 26 TWh/år. Ur figur 5.2 utläses då alt den erforderiiga investeringen är 14 miljarder kr. (i figur 5.3 totala investeringsulgiften 19 miljarder kr,). På samma sätt erhålls urfigur 5.4 underhållskostnaden för en besparing om 26 TWh/år till 130 miljoner kr. per år.

I tabell 5.2 har besparing, investering och underhållskostnad avlästa ur figurerna 5.1-5.4 sammanställts.

Prop. 1977/78:76

339

n.f: S:

S	ä
CQ (-	"5
	BC
O	C

kO	h-


	(/]
	0)
	>.
o	_c
ir»	f
	u
	o
o	.11
,,	fc. h
	a 01
	a o
	V! b.
	b O.
	.S BI
o	•a s
fn	1.1
	Ol oc

	c Ot
o	a c

	"ÖJ -
	g «
	•a DÅ
O	S å
"	*xa ,**
	E «
	S .K
	*(/! a-*

a -o

S E

o ro


oa 1-
o
VD
O
LA
O
J-	e£
	_C

	*b.
	M
	O, S
O ro	II
	ec.:
	g ä>
O	S.S
CVl	ha
	o! a.
	-« V)
	1
O	' «
M	•Sä
	a :o
	c -
	i -O
O	i -O

O C\J

Prop. 1977/78:76

340

	C
oa (-	i
	.:«
o	»;
VD	:S
	.£
	h.
	d>
	■O
	c
o	s
LA	j:'
	u
	o
	DI
o	_c
-3-	C8
	a
	IS
	Ä

o	'm
ro	S -
	P
O CM
	e-?
	■o s
o H	_IJ

c/3 M

O O

o o

C\i

o o

C 1-	t	a 1 .S2

	c	0*
IO	03
	48
	©	C8
o		■o
*\r\*	O	c

_ o ro

DI:o

•5e

« 2 o, c

v SI

=12

_ o

. o

2 -o I—

£ E OB

o ro

0>4

Prop. 1977/78:76 341

Tabell 5.2 Besparing, investeringsutgifter samt underhållskostnader vid varierande marginell besparingskostnad

	Besparing		Investering
Marginell	Besparing	på grund av	total vid	Underhålls-
besparings-	TWh/år	energispar-	genomförandet	kostnad
kostnad		programmet	miljarder kr.	milj, kr,/år
öre/kWh		miljarder kr.
51	21	10	12	76
6	26	14	19	140
7	30	18	25	190
7,51	32	21	28	220
8	34	24	32	235
9	36	28	37	260
10'	39	33	44	272
11	41	38	49	315
12	42	40	52	325
15	45	49	61	360
201	48	58	73	370

' Beräknade exempel, övriga approximativt utlästa ur figur 5,1-5,4,

1 den följande texten kommenteras sammansättningen av åigärder, besparingsmöjligheter, investeringsbehov osv., för respektive alternativ.

Ialternativ I är sparmöjligheterna beräknade till 21 TWh/år till en investeringsutgift av 10 miljarder kr. Med en underhållskostnad på totalt 76 milj. kr. per år beräknas medelbesparingskostnaden för alternativet till 3,5 öre/kWh. Det totala investeringsbehovet vid genomförandet är 12 miljarder kr.

Alternativ 11 innebär en möjlig besparing på 32TWh/år till en investeringsutgift av 21 miljarder kr., eller en ökning från det förra alternativet med 11 TWh/år och 11 miljarder kr. Underhållskoslnaderna ökar med 144 milj. kr. per år till 220 milj. kr. per år. Den totala besparingskostnaden för alternativ II blir 4,4 öre/kWh. Del totala investeringsbehovet är 28 miljarder kr.

Alternativ 111 innebär att den möjliga nettoenergibesparingen ökar med 7 TWh/år till 39 TWh/år. Investeringsbehovet ökar med 12 miljarder kr. titt 33 miljarder kr,Den totala investeringen är 44 miljarder kr. Underhållskostnaderna i alternativ III är beräknade till 272 milj, kr,/år. Den genomsnittliga besparingskostnaden för heta alternativet blir 5,2 öre/kWh.

I alternativ IV utgör den möjUga besparingen 48TWh/år till en invesleringsulgift av 58 miljarder kr. Underhålls- och driftskostnader har ökat och utgör i delta alternativ 370 milj. kr. per år efler tioårsperiodens slut. Med dessa siffror blir den genomsnittliga besparingskostnaden 7,2 öre/kWh. De lotala sparmöjligheterna har således ökat med 9 TWh/år, medan investeringsbehovet ökat med 25 miljarder kr. Den totala investeringsutgiften är 73 miljarder kr.

Prop. 1977/78:76 342

1 tabell 5.3 visas den procentuella fördelningen av besparingsmöjligheterna inom olika lokaltyper.

Tabell 5.3 Fördelning	av besparingsmöjligheter i		olika lokahyper
		Besparing (TWh/åri
Byggnadstyp	1	11	III	IV
Bostäder Lokaler Industri	10(48 96) 9(43 96) 2( 9 96)	17(55 96) 11 (35 96) 3(10 96)	22 (57 96) 13(33 96) 4(10 96)	27(57 96) 15(32 96) 5(11 96)

Av tabell 5.3 framgår att i det lägsta atternativet är besparingsmöjligheterna ungefär lika stora i lokaler som i bosläder. I de högre alternativen har besparingsmöjligheterna i bosläder bedömis vara större än i lokaler. Anledningen till denna förändring är framför alll att finna i fördelningen mellan byggnadstekniska och installationstekniska åtgärder. Flertalet av de installationstekniska åtgärderna har låg besparingskostnad, varför dessa dominerar i alternativ där hög lönsamhet krävs. Byggnadstekniska åigärder å sin sida har en någol högre besparingskostnad, men kan medföra större totala besparingar.

1 lokaler och industrins byggnader finns större möjligheter att göra besparingar genom installationslekniska åtgärder än i bostäder. Särskilt inom området ventilation, där oftenlliga och övriga lokaler ofta har stora luftbe-handlingsinstaltationer som är i behov av injustering.

I tabell 5.4 visas fördelningen mellan byggnadstekniska och instaltationstekniska åtgärder,

TabeU 5.4 Fördelning av besparingsmöjligheter och samhällsekonomiska investeringsutgifter mellan byggnadstekniska och installationstekniska åtgärder.

Alll Alt 11 Alt 111 Alt IV

Aigärdsområde

TWh mil- TWh mil- TWh mil- TWh milper jarder per jarder per jarder per jarder år kr. år kr, år kr, år kr.

Byggnadsieknik Installationsteknik

8.5 6,9 14,0 14,8 18,5 24,0 23.9 41,9 (40 96) (70 %) (44 96) (70 %) (48 %) (73 96) (51 96) (74 96)

12,7 2,9 17,6 6,4 20.1 8,9 23,2 14,9 (60 96) (30 %) (56 96) (30 %) (52 %) (27 96) (49 96) (26 96)

Av tabell 5.4 framgår att installationstekniska åtgärder kräver avsevärt lägre investeringar per insparad energienhet. Om inte besparingskostnaden vore avgörande för inplaceringen i olika alternativ, utan i stället investeringarna, skulle en helt annan fördelning mellan byggnadstekniska och instaltationstekniska åigärder erhållas.

Prop. 1977/78:76

343

Besparingsmöjligheterna har ovan redovisats i enheten terawattimmar. Enheten ton-olje-ekvivatent (toe), som ungefär motsvarar förbränningsvärmet hos 1 ton olja, används bl, a. vid redovisningar av energibalanser inom OECD och International Energy Agency (lEA). Ett toe motsvarar ca ]l,6MWh, dvs. en TWh motsvarar förbränningsvärmet hos 86300ton olja.

Verkningsgraden i uppvärmningssystem efter åtgärder har ovan angivits till 80 96. Det innebär att bruttobesparingen kan beräknas till i alternativ I 27 TWh/år, i alternativ II 39 TWh/år, i alternativ III 48 TWh/år och i alternativ IV 60 TWh/år. Om alla besparingar görs i olja kan oljeminskningen beräknas till 2,3 miljoner ton i alternativ I, 3,4 miljoner ton i alternativ II, 4,1 miljoner ton i alternativ III och 5,1 miljoner ton i alternativ IV.

5.4.2 Besparingsmöjligheter i bostäder

De olika åtgärdernas besparingsmöjligheter i bostäder framgårav tabell 5.5. Där redovisas även investeringsbehov och underhållskostnader.

Tabell 5.5 Besparingsmöjligheter i bostäder

	Alternati		vi	Alternativ		■ Il	Alternativ		■III	Alternativ		IV
Äigärd	B	I	U	B	1	U	B	I	U	B	I	U
Värmeisolering	2,3	2,3	0	5,5	7,2	0	7,8	12,3	0	11,4	23,9	0
Fönster	0,3	0,7	0	0,4	1,1	0	0,7	2,3	0	1,4	3,8	0
Tätning	4,1	1,9	0	4,9	2,5	0	5,6	3.0	0	6,0	3,1	0
Uppvärmningssy-
stem	1,2	0,1	23	3,0	0,3	131	3,0	0,3	131	3,5	1,2	142
Ventilation	0.3	0.1	2	0,3	0,1	2	1,8	1.5	35	1.9	1,6	39
Styr- och reglersy-
slem	3,0	0,6	1	3,9	1,2	12	3,9	1,2	12	4,2	1,6	21
Övriga åtgärder	0	0	0	1,0	1,4	2	1,5	1,8	19	1.8	2,2	52
Nya lokala energi-
källor	0	0	0	0	0	0	0,1	0,2	2	0,6	1,6	22
Summa	11,2	5,7	26	19,0	13,8	147	24,4	22,6	199	30,4	39,0	276
Med 90 % effekt på
besparingarna	10	6	26	17	14	147	22	23	199	27	39	276
B = besparing i TWh
1 = investering i miljarder kr.
U = underhåll i milj.	kr,/år

Av tabell 5,5 framgår att det är möjligt att spara 10 TWh/år i alternativ 1 17 TWh/år i alternativ II, 22 TWh/år i alternativ III och 27 TWh/år i alternativ IV efter en tioårsperiod i bostäder. De byggnadstekniska åtgärderna - värmeisolering, fönsterbyte och fönsterrenovering samt olika

Prop. 1977/78:76 344

tälningsåtgärder - utgör cirka 6 TWh/år eller 60 % av de totala besparingarna i alternativ I. Den byggnadstekniska andelen är i samma slorieksordning i de högre alternativen. I alternativen I och II är det ålgärden tätning som bidrar med de största besparingarna medan i de högre alternativen värmeisolering för större betydelse.

Besparingarna på installationssidan utgör drygt en tredjedel av de lotala besparingarna. De största besparingarna görs inom området styr- och reglersystem. Åtgärder inom ventilationsområdet har relativt liten omfattning i bostäder.

Slutligen kan energibesparingar i befintliga bosläder erhållas med nya lokala energikällor, främst sotvärme. I alternativ 111 ingår ett lillskotl från solvärml varmvatten. I atternativ IV har vi redan 1988 ett tillskott på uppvärmningssidan av solenergi.

Investeringsbehovet för att genomföra dessa åtgärder i det befintliga bostadsbeståndet är 6 miljarder kr. i alternativ 1, 14 miljarder kr. i alternativ II, 23 miljarder kr. i alternativ III och 39 miljarder kr. i alternativ IV.

Det antal lägenheter som berörs av olika typer av energisparande åtgärder redovisas i tabell 5.6,

Tabell 5.6 Åtgärdade lägenheter i 1 OOO-tal under en tioårsperiod enligt denna

promemoria

S = Småhus, F = Flerbostadshus

Ålgärdslyp	Alt 1	1	Alt II		Alt III		AUTV
	S	F	"s	F	S	F	S	F
Värmeisolering, vind	660	720	660	720	660	720	780	860
Värmeisolering, vägg	0	0	465	380	765	640	1 130	1020
Värmeisolering, golv	0	0	220	80	365	150	565	250
Fönsterbyte	150	90	150	90	225	140	300	190
Fönsterombyggnad	30	15	80	100	160	240	285	435
Fönstertätning	800	1 350	900	1500	1000	1650	1 100	1 800
Övrig tätning	250	200	425	300	675	500	675	500
Ventilation	0	20	0	300	0	300	0	320
Uppvärmningssystem	0	1310	590	1510	590	1 510	610	1510
Styr- och reglersyslem	0	930	590	930	590	930	610	930
Övriga åtgärder	0	0	600	1 100	600	1200	600	1 300
Nya lokala energikällor	0	0	0	0	10	10	20	20

5.4.3 Besparingsmöjligheter i övriga lokaler

På samma sätt som för bosläder, redovisas i tabell 5.7 besparingsmöjligheter, investeringsbehov och underhållskostnader för energisparande åtgärder i övriga lokaler.

Prop. 1977/78:76

345

Tabell 5.7 Besparingsmöjligheter i offentliga och övriga lokaler

	Alternati		vi	Alternativ II			Alternativ		■III	Alternativ		'IV
Ålgärd	B	I	U	B	1	U	B	1	U	B	I	U
Värmeisolering	0,8	0,6	0	1,4	1,4	0	1,7	2,2	0	2,4	4,2	0
Fönster	0,1	0,4	0	0,2	0,5	0	0,3	1,0	0	0,6	2,0	0
Tätning	1,3	0,5	0	1,9	0.9	0	2,4	1,3	0	2,7	1,4	0
Uppvärmningssy-
slem	0,9	0,1	17	1,1	0,1	19	1,1	0,1	19	1,3	0,5	25
Ventilation	3,7	0,9	19	4,3	1,4	28	4,9	2,0	19	5,0	2,2	25
Styr- och reglersy-
stem	3,2	0,9	2	3,5	1,0	5	3.5	1,0	5	3,5	1,0	5
Övriga åtgärder	0	0	0	0,2	0,3	0	0,2	0,3	0	1,4	2,5	0
Nya lokala energi-
källor	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
Summa	10,0	3,4	38	12,6	5,6	52	14,1	7,9	43	16,9	13,8	55
Med 90 96 effekt på
besparingarna	9	3	38	11	6	52	13	8	43	15	14	55
B = besparing i TWh
I = investering i miljarder kr.
U = underhåll i milj.	kr,/år

Av tabell 5.7 framgår att det är möjligt att spara 9 TWh/år i alternativ 1, 11 TWh/år i alternativ II, 13 TWh/år i alternativ III och 15 TWh/år i altemativ IV efter en tioårsperiod i lokaler.

Fördelningen mellan besparing genom byggnadstekniska och installationstekniska åtgärder är helt olika i bostäder och lokaler. De byggnadstekniska åtgärderna svarar för 22 % av besparingarna i alternativ 1 och för 28-34 % i de högre alternativen i lokaler. Totalt sett innebär det besparingar på mellan 2 och 5 TWh/år,

Av dessa svarar åtgärden tätning för de största besparingarna. En av anledningarna till att värmeisolering inte medför de största besparingarna är att denna åtgärd innebär största utseendemässiga förändring, och att möjlighelerna att förändra lokalers fasadutformning har i denna promemoria bedömis mindre än i bostäder,

Instatlationstekniska åtgärder för större betydelse än byggnadstekniska åtgärder i lokaler. 1 siffror innebär det 7 TWh/år i alternativ 1 och 9 TWh/år i alternativ IV. I samttiga alternativen dominerar åtgärder inom området ventilation.

Investeringsbehovet för att erhålla dessa besparingar i lokaler är 3 miljarder kr, i altemativ 1, 6 miljarder kr, i alternativ II, 8 miljarder kr, i altemativ 111 och 14 miljarder kr. i alternativ IV.

Den lokalvolym som berörs av olika typer av energisparande åtgärder redovisas i tabell 5,8,

Prop. 1977/78:76

Tabell 5.8 Åtgärdade lokaler' i miljoner m? byggnadsvolym

346

Åtgärdsgrupp	Alternativ
	1	11	111	IV
Värmeisolering, vägg	20	100	160	220
Värmeisolering, vind	140	140	140	200
Fönsterbyte	26	26	35	52
Fönsterombyggnad	3	10	30	70
Fönstenäining	160	200	240	280
Övrid tätning	20	60	140	140
Uppvärmningssystem	260	345	345	350
Ventilation	240	280	360	370
Styr- och reglersyslem	250	270	270	270
Övriga åtgärder	0	240	240	240
Nya lokala energikällor	0	0	0	0

' exkl, industrins lokaler men inkl, industrins kontorsbyggnader

5.4.4 Besparingsmöjligheter i industrins byggnader

Besparingsmöjligheter etc, i industrins byggnader framgår av tabell 5,9. Tabell 5.9 Besparingsmöjligheter i industrins byggnader

	Alternativ 1			Alternativ 11			Alternativ		III	Alternativ		IV
Ålgärd	B	1	U	B	I	U	B	1	U	B	I	u
Värmeisolering	0,5	0,4	0	0,9	0,9	0	1,4	1,6	0	1,9	3,0	0
Fönster	0	0	0	0	0	0	0	0	0	O.l	0,1	0
Tätning	0,2	0,1	0	0,3	0,3	0	0,5	0,4	0	0,5	0,4	0
Uppvärmningssy-
stem	0.5	0	10	0.6	0,1	ll	0,6	0,1	II	0.7	0,2	14
Ventilation	0,5	0	0	0,8	0,2	5	0,8	0,2	5	0,8	0,2	5
Styr- och reglersy-
stem	0.8	0,2	2	0,8	0,2	2	0,8	0,2	2	0,8	0,2	2
Övriga åtgärder	0	0	0	0	0	0	0,1	0,2	0	0,5	0,9	0
Nya lokala energi-
källor	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
Summa	2,5	0,7	12	3,4	1,7	18	4.2	2.7	18	5,3	5,0	21
Med 90 % effekt på
besparingarna	2	1	12	3	2	18	4	3	18	5	5	21
B = besparing i TWh
1 = investering i mil	Ijarder	kr.
U = underhåll i milj.	kr,/år

Av tabell 5,9 framgår att sparmöjligheterna i industrilokaler är i alternativ I 2 TWh/år, i alternativ II 3 TWh/år, i alternativ 111 4 TWh/år och i alternativ IV 5 TWh/år, I satnlliga allernaliv dominerar instatlationstekniska åtgärder. En anledning till att de byggnadstekniska åtgärderna inte medför så stora besparingar i de lägre alternativen är att dessa åtgärders livslängd har

Prop. 1977/78:76 347

bedömts vara kortare i induslrins lokaler än i övriga byggnadstyper. Det gör alt besparingskostnaden ökar. Värmeisolering är dock del åtgärdsområde som fr. o, m, alternativ III ensamt innebär de största besparingsmöjligheterna. Det är då särskilt värmeisolering av takkonstruktioner.

De installationslekniska åtgärderna svarar tolall för 72 % av besparingarna i alternativ I, 65 96 i alternativ II samt ca 55 96 i alternativen 111 och IV.

Investeringsbehovet för att genomföra dessa åigärder i industrins byggnader har beräknals lill i alternativ 11 miljard kr., i alternativ II till 2 miljarder kr., i alternativ III till 3 miljarder kr. och i altemativ IV till 5 miljarder kr..

Den lokatvolym i industribyggnader som berörs av olika typer av energisparande åtgärder redovisas i tabell 5.10,

Tabell 5.10 Åtgärdade industrilokaler' i miljoner m' byggnadsvolym

Åtgärdsgrupp	Alternativ
	I	11	111	IV
Värmeisolering vägg	0	22	56	90
Värmeisolering, lak	44	79	101	123
Fönsler, byte	II	ll	17	23
Fönster, ombyggnad	ll	14	19	37
Tätning, karm-båge	68	90	112	134
Tätning, övrig	ll	34	79	79
Uppvärmningssystem	140	185	185	190
Ventilation	60	96	96	100
Styr- och reglersyslem	50	50	50	50
Övriga åtgärder	0	0	130	130
Nya lokala energikällor	0	0	0	0

exkl, industrins kontor

5.5 Beräkningarnas osäkerhet, besparingsmöjligheter vid andra förutsättningar

De beräkningar som redovisats i kapitel 4 är naturiigtvis behäftade med viss osäkerhet. I detta avsnitt görs en analys av hur känsliga beräkningama är för förändringar i förutsättningarna. Vid denna analys har investeringsutgifterna förutsatts oförändrade under tioårsperioden.

Om osäkerheten i bedömda sparmöjligheter inom varje åtgärdsområde antages vara ± 10 96 blir även det totala felet 10 96.

I kapitel 3 anges vilket värmeförbrukningslal som läggs titt grund för beräkningarna. Detta beror av ett fiertal faktorer, bl, a, inomhuslemperaturen. Ett högre värmeförbrukningslal innebär större besparingsmöjligheter utan att utgifterna förändras. Om värmeförbrukningstalet antas förändrat med ± 10 000 gradtimmar ändras den beräknade besparingen med ± 1,4 TWh/år i alternativ 1, med ± 1,9 TWh/år i altemativ II, med ± 2,4 TWh/år i alternativ 111 och med ± 3,0 TWh/år i alternativ IV.

Prop. 1977/78:76 348

Som framgår av tidigare redovisning (avsnitt 4.6) är inomhuslemperaturen med slor sannolikhet så hög att den kan sänkas utan att några andra åtgärder vidtas. En sådan temperatursänkning uppnås utan kostnad. Om en temperatursänkning på TC anlages komma till slånd blir besparingarna 4,6 TWh/år större än vad kalkylen utvisar utan att kostnadema ökar. Förändringen inträffar oberoende av sparalternativ,

I beräkningarna av sparmöjligheter med värmeisoleringsåtgärder, ingår bedömningar av förändringen i k-värde. Dessa är beroende av dels k-värdet före åtgärder, dels av tilläggsisoleringens värmemolstånd. Besparingseffekten av värmeisolering är direkt proportionell mot den uppnådda k-värdesförändringen. En felaktig l)edömning av k-värdesförändringen med 5 96 innebär att felet i beräkningama av besparingarnas storlek blir ± 0,2 TWh/år, ± 0,4 TWh/år, ± 0,6 TWh/år och ± 0,8 TWh/år i de fyra sparalternativen.

Effekten av förändringar i förutsättningarna om ränta och energiprisökning blir beroende av åtgärdens livslän,gd och eventuell förekomst av underhåtls-och driftskostnader. Under antagande om oförändrade investeringsutgifter och besparingar samt oförändrade åtgärder kan besparingskostnadens känslighet för variationer i kalkylränta (r) och energiprisökningstakt (q) beräknas, 1 denna promemoria är beräkningarna utförda med r =4 96 och q — 2 96.

Med beräkningsförutsättningen r = 6 96 och q = O 96 ökar besparingskostnaden i alternativ 1 titt 6,2 öre/kWh, i alternativ 11 lill 9,8 öre/kWh, i alternativ 111 till 13,4 öre/kWh och i atternativ IV till 27,6 öre/kWh.

Med r = 2 96 och q =4 96 m i ns ka r besparingskostnaden till 3,8 öre/kWh i alternativ 1, till 5,5 öre/kWh i alternativ II, till 7,3 öre/kWh i altemativ III och till 13,8 öre/kWh i alternativ IV.

Medellivslängden för åtgärderna inom resp. alternativ utgör ett vägt genomsnitt av de ingående åtgäidernas livslängder. Dessa har vägts med hänsyn till besparingarnas storiek.

De uppgifter om osäkerheter som angetts ovan kan inte adderas. Del är inte heller avsikten med sammanställningen.

6 Sammanfattande jämförelse med planverkets rapport

De jämförelser mellan alternativen och planverkets bedömningar som gjorts i tidigare kapitel är grundade på verkets slutiiga rapport. Efter det planverket den 5 september 1977 till bostadsdepartementet överiämnade sin slutliga rapport, har verket under hand meddelat att vissa korrigeringar gjorts i rapporten. Dessa ändringar har övetiämnats till bostadsdepartementet med skrivelse den 24 november 1977, och avser följande åtgärder:

t. Förbättringar av enkelt slag i lokaler. Tilläggsisolering av tak. Besparingsmöjligheterna skall vara 2,0 TWh (i stället för 2,5 TWh),

Prop. 1977/78:76 349

2. Förbättringar av mer omfattande slag i lokaler.

a) Tiltäggsisolering av ytterväggar. Besparingsmöjligheterna skall vara 2,0 TWh (i stället för 3,5 TWh) och investeringsutgiftema 4,0 miljarder kr. (i stället för 5,0 miljarder kr.),

b) Tilläggsisolering av fönster etc. Besparingsmöjligheterna skall vara 1,0 TWh (i stället för 3,5 TWh) och investeringsutgiften 4,0 miljarder kr, (i stället för 10,0 miljarder kr.).

I följande sammanställningar har hänsyn tagits till planverkets ändringar,

6.1 Totala sparmöjligheter

Planverket redovisar i sin slutliga rapport fyra olika åtgärdsgrupper. Verkets första grupp omfallar åtgärder för "förbättrad drift och skötsel", grupp två omfattar åtgärder för "injustering och underhåll", grupp tre avser "förbältring av enkelt slag" och grupp fyra avser "förbättring av mer omfattande slag".

Planverket anger de totala sparmöjligheterna till 65 TWh/år brutto, Investeringsulgiften exkl, yiskiklskoslnaden anger verket till 87 miljarder kr, och inkl. ytskiktskostnader (enligt bilaga 3 till planverkets rapport) till 108 miljarder kr.

Som tidigare framhållits så har avsikten med planverkets rapport inte varil att klariägga besparingsmöjligheter och kostnader för alternativa ambitionsnivåer. Verkets uppgifter om besparingar och kostnader för de fyra olika åtgärdskategorierna kan därför inte jämföras med alternativen I-IV i denna promemoria. I gruppen "injustering och underhåU" ingår t. ex. även dyra åtgärder med små besparingsmöjligheter. Vidare ingår i verkets övriga grupper åtgärder som inte tagits med ens i alternativ IV i denna promemoria på grund av lönsamhetsskäl. Dessa åtgärder har emellertid relativt liten omfattning.

Bedömningarna i denna promemoria har gjorts mot bakgrund av planverkets uppgifter angående enskilda lyper av energisparande åtgärder. Vae separat åtgärd har bedömts med utgångspunkt från planverkets grundmaterial och remissuttalandena rörande planverkets preliminära rapport. Beräkningarna av hur sammanlagda besparingar och kostnader förändras med stigande ambitionsnivå har därefter huvudsakligen gjorts mot bakgrund av en samhällsekonomisk lönsamhetskalkyl.

Även om det således inte är möjligt att dra direkta slutsatser av en jämförelse mellan de sammanlagda besparingarna och kostnaderna i alternativen I-IV med planverkets uppgifter, så kan det ändå finnas anledning att redovisa en sammanställning av uppgifterna i denna promemoria och planverkets uppgift om totala sparmöjligheter och investeringsutgifter,

I denna promemoria redovisas i atternativ IV totala sparmöjligheter på 60 TWh/år brutto. De samhällsekonomiska utgifterna har beräknats titt 64

Prop. 1977/78:76 350

miljarder kr. medan totalutgiflen beräknats till 81 miljarder kr, I alternativ IV redovisas också en underhålls- och driftkostnad på ca 410 milj. kr/år..

Skillnaden mellan de sparmöjligheter som planverket anger som totalt möjliga och alternativ IV i denna promemoria är således 5 TWh/år bmtto, medan skillnaden i totala invesleringsutgifler är 27 miljarder kr. 1 avsnitt 5,4 visas i figur 5,3 det i promemorian beräknade sambandet mellan besparingens storlek och erforderlig investering. Av figuren framgår att investeringsutgiften ökar snabbare än besparingen. Till exempel innebär en ökning av sparmöjligheterna från 25 till 30 TWh/år brutto att den totala investeringsutgiften ökar med 7 mUjarder kr. medan en ökning från 55 till 60 TWh/år brutto innebär alt de totala investeringsutgiftema ökar med 16 miljarder kr.

De sist insparade terawallimmarna kräver således mycket stora invesleringsutgifler. Detta utgören av förklaringarna till skillnaden mellan planverkets bedömningar och atternativ IV i denna promemoria,

6.2 Byggnadstekniska åtgärder

Planverket anger de tolala sparmöjligheterna till 27 TWh/år brutto med byggnadstekniska åtgärder. Investeringsutgiften för denna besparing då inte ytskiktskostnaderna inkluderats bedömer planverket till 43 miljarder kr. Inkl, ytskiktskoslnader kan totalutgiften beräknas (med utgångspunkt från bilaga 3 titt verkets rapport) till 64 miljarder kr.

1 alternativ IV bedöms sparmöjligheterna med byggnadsiekniska åtgärder till 30 TWh/år brutto. Den samhällsekonomiska investeringsutgiften bedöms till 46 miljarder kr. medan totalutgiften bedöms till 63 miljarder kr.

Beräkningarna i denna promemoria har utförts med något högre totat-kostnad för nerlalet åigärder än planverket. Trots det innebär alternativ IV ca 3 TWh/år brutto större besparingar än enligt planverket, medan den totala investeringsutgiften är 2 miljarder kr. lägre.

6.3 Installationstekniska åtgärder

Planverket anger de lotala sparmöjligheterna med instaltationstekniska åtgärder till 39 TWh/år brutto. Investeringsulgiften för denna besparing anger verket till 44 miljarder kr.

1 alternativ IV bedöms i promemorian motsvarande sparmöjligheter litl 29 TWh/år brutto, Investeringsulgiften bedöms bli 16 miljarder kr,

I beräkningarna av alternativ IV har vissa åtgärder som planverket tar upp befunnits innebära besparingskostnader som överstiger 20 öre per inbesparad kWh, I denna promemoria har dessa åtgärder inte alls tagits med. Detta gäller för vissa åtgärder inom området installationsteknik och är huvudorsaken lill att 9 TWh/år brutto i planverkets insiallationstekniska paket medför en skillnad i investering på 28 miljarder kr.

Prop. 1977/78:76 351

7 Resurstillgång

7.1 Tillgången på arbetskraft

Behovet av arbetskraft för de energisparande åtgärderna i de fyra presenterade alternativen kan uppskattas till 10 000,20 000,30 000 respektive 50 000 personer. Av dessa utgöres omkring hälften av byggnadsarbetare. Detta innebär 1,5-8 % av det totala antalet sysselsatta i byggnadsverksamheten. Berörda yrkeskategorier bland byggnadsarbetarna är framför allt träarbetare, rörmontörer och ventilationsmontörer. Det behövs något hundratal av vardera elektriker, takläggare, plåtslagare och murare, 1 samband med genomförandet av installationstekniska åtgärder finns även ett behov av något hundratal VVS-konsulter,

Arbetskraftsbehovet har beräknats utifrån uppskattningar av andelen byggnadsarbete för respektive åtgärd. Denna andel har dividerats med lön inklusive pålägg för respektive byggnadsarbetarekategori. Arbetskraftsbehovet i byggmaterialinduslrin (inklusive byggnadsverksamhetens administration) har uppskattats med hjälp av s. k. input-oulputanalys, dvs. samtliga underieverantörsted finns med.

Det svenska byggandet sysselsatte totalt 650 000 personer under år 1974, Av dem sysselsattes hälften i byggnadsverksamheten,90 000 i byggmaterialindustrin och sammanlagt ca 230 000 hos underleverantörer, konsulter m. fi. Dessutom gav det svenska byggandet upphov lill sysselsättning för ca 100 000 personer i utlandet.

Byggnadsarbetarkåren har under 1970-talet minskal med cirka 30 000 personer. Cirka 20 000 beräknas ha pensionerats, medan de övriga har gått över till andra områden. Nyrekryteringen var länge liten, men den har under vissa år ökat igen. Det torde således finnas minst 10 000 f d. byggnadsarbetare som nu arbetar på andra områden men ändå har förhållandevis färska yrkeserfarenheter från byggnadsverksamheten.

Enligt Industriverkets senaste prognos kan antalet sysselsatta i byggnadsverksamheten väntas minska från ca 330 000 år 1975 till 312 000 år 1980 och 320 000 år 1985. Prognosen lorde innebära ett bostadsbyggande på cirka 64 000 infiyttningsfärdiga lägenheter år 1980 och 70 000-72 000 år 1985, 1 övrigt väntas en syssetsättningsminskning i husbyggnads-, anläggnings- och schaktföretagen, medan byggnadshantverket vänlas ha ungefär oförändrad sysselsättning.

1 ett kompletterande remissvar med anledning av planverkets slutliga rapport uppskattar Byggnadsarbeiarejörbundei arbetskraftsbehovet titt mellan 25 000 och 50 000 årsarbetare, varav åtminsione hälften beräknas vara byggnadsarbetare. Det förutsattes då att energisparandet kostar mellan 25 och 50 miljarder kr. över en tioårsperiod. Byggnadsarbetareförbundet påpekar att byggnadsarbetarna har betydligt sämre trygghet i anställningen än andra grupper. De går t, ex. arbetslösa tre gånger så länge som andra grupper. Förbundet anser att detta förhållande är en av de viktigaste orsakerna lill att

Prop. 1977/78:76 352

många byggnadsarbetare har sökt sig till andra branscher under 70-talet,

Man påpekar vidare alt tillgången på byggnadsarbetare är mycket ojämnt fördelad mellan regioner och branscher. Vissa län har konlinueriiga svårigheter med sysselsättningen medan andra har brist på yrkesarbetare. På grund av ett ökat byggande och avgång från branschen räknar Byggnadsarbetareförbundet med att det blir brist på byggnadsarbetare i framtiden även om inte nya mera omfattande energisparåtgärder kommer till stånd.

Förbundet anser dock all med en riktig planering och tillräckliga utbildningsinsatser är de energisparande åtgärderna ett välkommet och intressant tillskott till byggnadsarbetarnas sysselsättning, Sparinsatserna ska enligt förbundet planeras så all utbildningsresurserna räcker för att ge en av parterna godkänd yrkesutbildning och så att samtliga byggnadsarbetare får en jämn sysselsättning under själva programmet. Programmet ska vidare planeras för en tioårsperiod, framhåller förbundet. Den rikstäckande planeringen måste ta hänsyn till skillnaderna i förutsättningar i olika delar av landet såväl när det gälter behovei av energisparåtgärden som tillgång på arbetskraft och andra resurser. Planeringen bör vara rullande och förnyas successivt. Den skall förhindra att byggnadsarbetarna som arbetat med sparåtgärderna ställs utan arbete när programmet avslutas. Verksamheten skatt även planeras och styras regionalt.

Vad beträffar utbildningen anser förbundel att en förutsättning för att energisparstöd skall beviljas skatt vara att arbetet utföres av kvalificerad arbetskraft varmed avses dem som genomgått en av avtalsparterna godkänd yrkesutbildning eller är anställd för ett arbete som ingår som ett led i yrkesutbildningen eller som i minst ett års tid under de senaste två åren haft sådant byggnadsarbete som anställningen avser, Förbundel anser att de arbetare som deltager i energisparprogrammet skall ges en gmndläggande och komplett utbildning. Målet skall vidare vara att de som ulbitdas skatt kunna beredas arbeie i den region där de bor.

Byggmateriatindustrins sysselsättning kan enligt Industriverket väntas minska från ISO 000 år 1975 till 138 000 år 1980 och 133 000 år 1985. Stora delar av byggmaterialinduslrin har f n, överkapacitet. Del gäller särskilt träindustrin. Strukturomvandlingen väntas fortsätta. Vissa delar av byggmaterialinduslrin, t. ex. företag som tillverkar isolermaterial, väntas öka sin sysselsättning. En del arbetsmoment väntas också bli överförda från byggplatserna till den stationära industrin.

Arbetslösheten i byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa har under de senare åren varierat mellan ca 2 000 arbetare på sommaren och 6 000-7 000 arbetare på vintern. 1973 och 1974 vararbetslösheten betydligt större-upp till 15 000 vintern 1973 och IOOOO vintern 1974. Arbetslösheten är störst för kategorierna murare, betongarbetare och övriga byggnadsarbetare.

Sysselsättningen på byggarbetsmarknaden beräknas vara svag under hela 1978. Från sysselsättningssynpunkt torde det därför vara en fördel om energisparprogrammet kommer igång så snart som möjligt.

Prop. 1977/78:76 353

För vissa yrkesgrupper har arbetslösheten under ftera år varit väsentligt lägre än antalet lediga platser. Det gäller främst träarbetare. Bristen på arbetskraft är ojämnt fördelad över landet. Den har minskat under det senaste halvåret. Såvitt nu kan bedömas utgör inte bristen på träarbetare eller andra byggnadsarbetare något hinder för energisparande åtgärder av stor omfattning. På grund av den tid som utbildningen tar i anspråk är det nödvändigt med en successiv uppbyggnad under några år. Eventuell brist på arbetskraft i enstaka orter etter län kan ge anledning till återhållsamhet i sådana orter eller län. En samordning av energisparande investeringar, tillståndsgivning för övriga byggnadsinvesteringar och den prioriterade byggnadsverksamheten är då angelägen.

Arbetsmarknadsutbildning och utbildning av berörda yrkeskategorier i gymnasieskolan behöver utvidgas.

I den mån AMU-kurser behöver ordnas för träarbetare m. ft. byggnadsarbetare kan det oftast ske med någon månads varsel. Behovet av personal för förvaltandet av den nya teknik som tillförs bebyggelsen med de högre ambitionsnivåerna i ett sparprogram är svårare att överblicka än behovet av byggarbetskraft. I den utredning som skolöverstyrelsen genomfört om utbildningsbehovet på driftområdet påvisas att behovet är betydande redan innan den fulla efTekten av energipolitiken kunnat registreras.

Skolöverstyrelsen har med utgångspunkt i bl. a. Drift 73;s förslag hemställt att regeringen inrättar en ny tvåårig utbildningsgång i gymnasieskolan, nämligen en drift- och underhållsteknisk linje. Utbildningskapaciteten förestås första året omfatta 720 intagningsplatser. Statrådet Mogård har för avsikt att förestå regeringen att pröva förstaget i samband med budgetpropositionen för budgetåret 1978/79. Inom utbildningsdepartementet bereds även frågan om drifts- och underhåltsteknisk utbildning inom högskolan.

7.2 Kapaciteten i byggmaterialindustrin

De energisparande åtgärderna kommer att påverka efterfrågan på ett flertal byggmaterial.

I det följande lämnas en redovisning av struktur, produktionsvolym och produktionskapacitet för de byggmalerialbranscher som är aktuella i detta sammanhang samt för utrikeshandeln med ifrågavarande byggmaterial. Redovisningen baseras i huvudsak på för detta ändamål särskilt insamlade uppgifter från företag och branschorganisationer. Vidare har material från industriverkets uiredningar "Byggnadsindustri och byggnadsmaterialindustri" SIND 1977:5 samt "Sågverksindustri och skivindustri", SIND 1977:7 använts.

De byggmaterial resp. byggmaterialbranscher som är av intresse i samband med energibesparingsåtgärderna är valsade icke Järnmetaller, sågade trävaror, olika skivmaterial, byggnadsgtas, fönstersnickerier, olika metall varor - i första hand för VVS-instatlationer - samt ventilations- och luftkonditione-

23 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76 354

ringsanläggningar. Produktgmppen valsade icke järnmetalter omfattar produkterna kopparplåt för byggändamål, kopparrör och profilerad aluminiumplåt som är lackerad eller ytbehandlad på annat sätt. 1 produktgruppen byggnadsglas innefattas obearbetat planglas samt isolerglas. Innehåltet i övriga produktgrupper torde inte fordra någon närmare förklaring.

Strukturen skiljer sig kraftigt mellan de aktuella byggmateriatbranscherna. Inom produktgmppen valsade ickejärnmetaller finns endast 3 arbetsställen med en genomsnittlig sloriek om ca 250 arbetare (tabell 7.1). Sågverksindustrin har flest arbetsställen och relativt små arbelsställen - drygt 800 arbetsställen med i genomsnitt 35 sysselsatta. Störst är produktionsenheterna inom mineralullsinduslrin, vars 7 arbelsställen i genomsnitt sysselsätter 450 anställda. Minst är den genomsnittliga arbetsstätlestorieken inom byggnads-snickeriinduslrin - ca 30 sysselsatta. Inom den del av byggnadssnickeriindu-strin som tillverkar fönster och dörrar finns 300 ä 350 arbetsställen. Antalet arbetsställen som producerar fönstersnickerier samt deras genomsnittliga storiek kan ej anges.

Inom byggtasindustrin skiljer sig förhållandena för produktionen av obehandlat plangtas respektive isotergtas. Inom produktgruppen obehandlat plangtas finns endast två producenter, AB Emmaboda Gtasverk, som är dotterbolag till Saint-Gobin, och Pilkington Floatglas AB i Halmstad, varav den senare svarar för merparten av den totala produktionen, I fråga om isolerglas är Emmaboda det största företaget bland totalt ca 20 företag.

Från regional synpunkt är tillverkningen mest koncentrerad inom branschen för valsade icke järnmetaller - drygt 90 procent av de sysselsatta är verksamma vid arbelsställen i Mälardalen. Även ptangtasindustrin är som nämnts starkt regionatt koncentrerad.

Den vidare bearbetningen till isolerglasmtor förekommer över hela landet. Den största delen av de sysselsatta inom denna del av byggtasindustrin är verksam vid Emmaboda Gtasverk. Även tillverkningen av ventilationsapparater, värmepannor m. m. och mineralull är förhållandevis slarkl regionalt koncentrerad. Ungefär 75 96 av samtliga sysselsatta inom ventitationsappa-ratindustrin är verksamma vid arbetsställen i Mälardalen och ca 45 96 av de sysselsatta inom branschen för värmepannor m. m, vid arbelsställen i Småtand, Inom mineratsultindustrin arbetar ca 40 96 av samtliga sysselsatta vid arbetsställen i Sydsverige, Största regionala spridningen har tillverkningen av sågade trävaror och byggnadssnickerivaror.

Prop. 1977/78:76

355

Tabell 7.1 Antal arbetsställen samt antal sysselsatta totalt och per region' inom viss byggmaterialindustri är 1976

	Antal	Antal	Antal arb.	Relativ fördelning av antal sysselsatta i %
Produktgrupp	Antal	Antal	Antal arb.	Mälar-	Små- Syd-	Väst-	Skogs-	Norriand
	arbets-	syssel-	/arb.st.	dalen	land Sverige	Sverige	länen
	ställen	satta
Valsade icke
järnmetaller	3	731	243	92	8	-	-	-
Sågade trävaror	809	28 484	35	20	21 5	Il	24	19
Spån-, träfiber-
0, gipsskivor	29	5 003	173	31	7 3	14	18	27
Bygglas	25	1030	41	8	38 3	48	2	. 1
Mineralull	7	3 200	457	15	39	24	-	22
Byggnads-
snickerier'	520	15 446	30	14	29 12	22	13	10
Värmepannor,
radiatorer, olje-
brännare, radia-
tortermostaler	23	1430	62	18	46 20	12	2	2
Luftkonditio-
neringsappara-
ter2	29	2 902	100	75	4 10	7	-	4

' Region Län

Mälardalen Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Örebro, Västmanlands

Småland Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands

Sydsverige Blekinge, Kristianstads, Malmöhus

Västsverige Hallands, Göteborgs- och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs

Skogslänen Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs

Norrland Västernorriands, Jämllands, Västerbottens, Norrbottens

Uppgiften hänföriig till år 1974

5 Avser hela byggnadssnickeribranschen inkl. andra snickerier än fönster och dörrar

Ett flertal av de studerade branscherna arbetade under år 1976 med en betydande överkapacitet. Kapacitetsutnyttjandegraden var lägst inom valsverk för icke järnmetaller - knappt 60 96, vilket framgår av tabell 7.2. Belydande skillnader i kapacitelsutnyttiandegraden förekommer dock mellan de i denna bransch ingående delbranscherna. Även sågverksindustrin, industrin för värmepannor m. m, och skivindustrin hade en betydande överkapacitet. Kapacitetsutnyttjandegraden inom dessa tre branscher var 67, 67 resp. 75 96, De tre delbranscherna inom skivindustrin uppvisade betydande skillnader i kapaciietsutnyttjandet. Medan gipsskiveindustrins kapacitet utnyttjades titt drygl 90 % så var kapacitetsutnyttjandegraden inom de två andra delbranscherna - spånskive- och träfiberplatteindustriema - 69 resp, 76 96, Gipsskiveindustrin kommer att öka sin kapacitet under 1978/79. Högst var kapacitetsulnyttjadegraden inom mineralulls- och ventilationsap-paratinduslrierna, där kapaciteten utnyttjades till fullo, Mineralullsinduslrin planerar att öka sin kapacitet kraftigt under de närmasle åren. Inom

Prop. 1977/78:76 356

ventilationsapparatindustrin finns möjligheter att inom befintliga anläggningar öka produktionen med 25 96 genom nyanställningar.

1 fönstersnickeriindustrin uppgick produktionen år 1976 till ca 1,7 miljoner fönster medan kapaciteten uppgick titt ca 2 miljoner fönster. Kapacitetsutnyttjandegraden var således ungefär 85 96. Produktionskapaciteten påverkas dock av produktionens fördelning på standard fönster och s. k. objektfönster. Enligt uppgifter från branschen kan s. k. objektfönster vara upp till tre gånger dyrare. Detta torde innebära att den angivna kapaciteten måste reduceras om andelen objektfönster ökar.

Inom den det av byggtasindustrin som producerar isotergtas fanns en viss överkapacitet år 1976. Kapaciteten kommer dessutom att öka inom denna bransch under de närmaste åren. Inom sektorn för obearbetat plangtas har situationen radikalt förändrats genom elableringen av Pilkington i Halmstad, Huvuddelen av detta företags produktion avses dock att exporteras. Detta kommer att medföra att Sverige från att ha haft ett kraftigt importöverskott av obearbetat plangtas i stället kommeratt få ett betydande exportöverskolt. Hur stort detta kommer att bli är beroende av efterfrågan på den svenska och den utländska marknaden.

Tabell 7.2 Produktion, samt produktionskapacitet inom viss byggmaterialindustri är 1976

Produktgrupp	Enhet	Prod,	Prod, kap.	Kapacitets-ulnylljandegrad %
Valsade icke järnmetaller	ton	44 000	78 000	56
Sågade trävaror	milj, m'	11,4	17,0	67
Spån-, träfiber o, gipsskivor	ton	1340 000	1780 000	75
Isolerglas'	milj. m	1.65	2,00	83
Mineralull	milj, m	-	-	100
Byggnadssnickerier
fönster	milj,st	1,7	2,0	85
dörrar	"	1,8	2,0	90
Värmepannor, radiatorer, oljebrännare.
radiatortermostater	milj,kr.	402	597	67
Luftkonditioneringsapparater	milj,kr.	645	645	100

' Uppgifter om obearbetat planglas redovisas ej av sekretesskäl, 2 Redovisas ej av sekretesskäl.

Importens andel av den totala tillförseln varierar kraftigt mellan de studerade branscherna, vilket framgår av tabell 7,3. Lägst är importandelen för ventilationsapparater samt fönstersnickerier, vilka i stort sett ej importeras alls. Den svenska ventilationsapparatindustrins import av komponenter utgör ca 10 % av ventilationsindustrins produktionsvärde. Vidare är importandelen låg för mineralull, valsade icke järnmetaller och sågade trävaror -1,3 resp. 4 96. Högst är importandeten för skivmaterialen -ca 20 96. Denna andel varierar dock kraftigt mellan de tre typerna av skivmaterial. Importandeten för träfiberskivor är endast 2 % medan

Prop. 1977/78:76

357

importandelen för gipsskivor är drygt 40 96. Även värmepannor m, m, och isotergtas importeras i icke obetydlig omfattning. Ungefär 15 resp, 14 % av den totala tillförseln utgörs av importerade produkter.

Sågverksindustrin är den mest exportinriktade av de studerade branscherna. Ungefär 60 96 av den totala produktionsvolymen exporteras. Likaså är exportandelen hög för de tre skivmaterialen. Här bör dock observeras att förhållandet skiljer sig kraftigt mellan å ena sidan spånskivor och träfiberskivor, som har höga exportandelar - ca 50 96, och å andra sidan gipsskivor, som exporteras i relativt ringa omfattning - ca 12 %. Lägst är exportandelen för fönster, mineralull och valsade icke järnmetaller - 6,7 resp, 10 %.

Inom några av de studerade byggmaterialbranscherna medför en ökad produktion en ökning av efterfrågan på olika varor från underleverantörer hänförliga till de studerade branscherna. Detta gäller i första hand isolergtas-industrin och byggnadssnickeriindustrin. För isolergtasindustrin gäller att för varje isolermta åtgår det ca 2 kvadratmeter planglas. Vid tillverkning av fönstersnickerier åtgår ca 0,1 m sågat virke per fönster.

En ökad efterfrågan för vissa byggmaterial kan påverka importen av råvaror. Vissa branscher är nämligen starkt importberoende i sin försörjning av råvaror. Av de studerade branscherna gäller detta i första hand valsverken för ickejärnmetaller och planglasindustrin.

Åtgången av byggmaterial för de energisparande åtgärderna kan ungefärligen beräknas utifrån uppgifterna om omfattningen av olika åtgärder. Den totala efterfrågan för dessa byggmaterial påverkas emellertid även av utvecklingen för nybyggnadsverksamheten, reparations- och ombyggnadsverksamhet som ej är hänförUg titt energisparande åtgärder samt exporten. För vissa av byggnadsmaterialen gäller vidare att dessa även används i andra sektorer än byggnadssektorn. Så långt det är möjligt har denna förbmkning

Tabell 7.3 Produktion, import och export av vissa byggmaterial år 1976

Produktgrupp	Enhet	Prod.	Imp.	Exp.	Tillf	Imp, av tillf %	Exp, av prod, 96
Valsade icke järnmetaller	ton	44 000	1274	4 270	41004	3	10
Sågade trävaror	milj, m	11,4	0,2	6,6	5,0	4	58
Spån.-, träfiber o, gipsskivor	ton	1340 000	188 000	582 000	946 000	20	43
Isolerglas'	milj, m	1,65	0,20	0,40	1,45	14	24
Mineralull	milj. m	-	-	-	-	1	7
Byggnadssnickerier
fönster	milj,st.	1,7	0,0	0,1	1,6	0	6
dörrar	"	1,8	0,1	0,3	1,6	6	17
Värmepannor, radiatorer, ol-
jebrännare, radiatortermosta-
ler	milj,kr.	402	40	173	269	15	43
Luftkonditioneringsapparater	milj,kr.	645	0	161	484	0	25

' Uppgifier om obearbetat planglas redovisas ej av sekretesskäl, Redovisas ej av sekretesskäl.

Prop. 1977/78:76 358

beaktats i den redovisade analysen av kapaciteten.

Den från nybyggnadsverksamheten häriedda efterfrågan under perioden 1978-1985 har beräknats utifrån den förut nämnda industriverkets prognos över byggandets utveckling (SIND 1977:5 Byggnadsindustri och byggnadsmaterialindustri), som återges i tabell 7,4.

Tabell 7.4 Byggandets utveckling 1975-1985.

Byggområde Produktion i miljarder kr. Genomsnittlig förändring i

(1975 års priser) år procent per år

	1975	1980	1985	1975-80	1980-85
Nybyggnadsverksamhet	32,2	31,6	34,6	-0,5	2,0
-Småhus	9,5	8,6	8,6	-2,0	0
- Flerfamiljshus	2,0	2,0	3,2	0	10,0
- Förvaltningsbyggn.	7,4	7,7	8,7	0,5	2,5
-Industribyggn.	4,3	4,0	4,3	-1,5	1,5
-Anläggningar	9,0	9,3	9,8	0,5	1,0
Reparationer och
ombyggnader	12,8	14,5	16,5	2,5	3,0
- Bostäder	4,5	5,2	6,3	3,0	4,0
- Övrigt	8,3	9,3	10,2	2,5	2,0
Summa	45,0	46,1	51,1	0,5	2,0

Enligt industriverkets prognos beräknas nybyggnadsvolymen minska med i genomsnitt 0,5 96 per år under perioden 1975-80 och öka med i genomsnitt 2 % per år under den därpå följande femårsperioden. Under perioden 1975-80 beräknas småhusbyggandet svara för i stort sett hela minskningen. Inom övriga nybyggnadsområden väntas endast marginella förändringar komma att ske. Mellan åren 1980 och 1985 beräknas flerbostadshusbyggandet öka med i genomsnitt 10 96 perår,byggandelavförvatiningsbyggnader med cirka 2,5 % och industribyggnader med cirka 1,5 96. Småhusbyggandet beräknas förbli oförändrat under denna femårsperiod.

Med utgångspunkt i ovan redovisade prognos över nybyggnadsverksamheten kompletterad med information från branschorganisationer och bygg-maierialförelag om åtgången av vissa byggmaterial har inom industridepartementet gjorts bedömningar avseende den efterfrågan som härieds från nybyggandet.

Industriverkets prognos omfatiar endast perioden fram till 1985. Beräkningarna i denna promemoria av effekten av de energisparande åtgärderna avser 1978-87. För de två sista åren av denna tidsperiod har nybyggnadsvo-lymcn fömtsätts ligga på samma nivå som 1985.

Åtgången av sågade trävaror inom nybyggnadssektorn inklusive förbmkningen inom trähus- och snickeriindustrierna kan för perioden 1978-80 uppskattas till i genomsnitt drygt 4 milj. m per år (tabell 7,5), Under de efterföljande åren fram till 1987 beräknas förbrukningen öka något i första hand beroende på ökat flerbosladshusbyggande och därigenom även ökad förbmkning inom snickeriinduslrin. Utanför byggnadssektorn förbrukades

Prop. 1977/78:76

359

år 1977 cirka 1,3 milj. m-*. Förutsätts denna förbrukning förbli oförändrad
under perioden 1978-87 kan den totala förbrukningen exklusive reparations-
och ombyggnadssektorn uppskattas till cirka 5,5 milj. m-'per år-något lägre i
början av perioden och något högre i stulet, »

Tabell 7.5 Åtgång av vissa byggmaterial vid nybyggande under perioden 1978-87

Produktgrupp	Enhel	Genomsnittlig förbrukning per år
	Enhel	1978-80	1981-85	1986-87
Sågade trävaror'	milj, m	4,1	4,3	4,4
Spån-, träfiber- och gipsskivor'	1 OOO-tal ton	648	670	693
~ spånskivor'	"	193	191	193
~ träfiberskivor'	''	142	147	152
-gipsskivor'	'	313	332	348
Byggnadsglas
-obehandi, planglas	milj, m	4,81	5,05	5,26
~ isolerglas	'	1,52	1,59	1,66
Mineralull	milj, m	7,8	8,00	8,15
Fönsterkarmar	milj, st	1,04	1,11	1,20
Värmepannor, oljebrännare, ra-
diatorer, radiotortermostater	milj. kr.	97	105	III
Luftkonditioneringsapparater	milj, kr.	412	456	489

Inkl, åtgång i snickeri och trähusindustri samt virke som hjälpmaterial.

Inom reparationssektorn förbrukades år 1976 uppskattningsvis 0,3 m sågade trävaror. De fyra alternativen kommer enligt beräkningar i kapitel 4 att medföra en förbrukning av sågade trävaror om cirka 0,00. 0,54,0,65 resp. 1,0 milj. m (tabell 7.6). Hur stor det av den hittillsvarande förbrukningen inom reparations- och ombyggnadssektorn om ca 0,3 milj, m-* som i det nya läget skulle hänföras till kategorin energisparande åtgärder är omöjligt att bedöma. Med hänsyn titt den stora outnyttjade produktionskapaciteten inom branschen-cirka 6 milj. m - bör sågverken kunna tillgodose den konsumtionsökning om cirka 1,00 milj.', som atternativ IV innebär, och de ökade behoven inom nybyggnadsseklorn - ca 0,2 milj. m, utan att exportkapaciteten påverkas.

Förbrukningen av spån-, träfiber- och gipsskivor inom nybyggnadssektorn inklusive trähus- och snickeriindustrierna kan för åren 1978-87 beräknas uppgå till 650 000-700 000 ton per år - den lägre förbrukningen i början och den högre i slutet av perioden. Förbrukningen inom övriga sektorer var år 1976 ca 215 000 ton. För de energisparande åtgärdema åtgår i alternativen II, 111 och IV uppskattningsvis 50 000,105 000 resp, 225 000 ton. Åtgången av de tre skivmaterialen påverkas dock myckel olika samtidigt som kapacitetsutnyttjandet varierar mellan de tre branscherna,

Spånskivor beräknas åtgå i liten omfattning i samband med de energisparande åtgärdema, högsl 26 000 ton, vilket endast är drygt 1/10 av

Prop. 1977/78:76

360

spånskiveindustrins outnyttiade produktionskapacitet. Åtgången av t rä f i -b e r s k i v o r för de energisparande åtgärderna uppgår i alternativ II till 4 000 ton och i alternativ IV till 17 000 ton. Under perioden 1978-1987 kan förbrukningen inom nybyggnadssektorn förväntas öka med cirka 10 000 ton. Inom hela byggsektorn kan förbrukningen således maximalt förmodas öka med högst 30 000 ton medan den outnyttjade kapaciteten medger en produktionsökning med cirka 180 000 ton.

I fråga om gipsskivor är situationen väsentligt annoriunda. Förbrukningen av gipsskivor inom nybyggnadssektorn beräknas för år 1976 ha. uppgått titt ca 320 000 ton och inom reparationssektorn till ca 30 000 ton. En betydande del av förbrukningen utgörs av importerat material. Förbrukningen inom nybyggnadsseklorn kan för perioden 1978-80, 1981-85 och 1986-87 uppskattas till 310 000,330 000 resp. 350 000 ton per år och åtgången för de energisparande åtgärderna till högst 180 000 ton (energibesparingsal-lernativ IV). Under åren 1978 till 1980 planeras den inhemska produktionskapaciteten att ökas väsentligt. Trots detta torde alternativen III-IV medföra ett ökat importbehov under år 1978. Under år 1979 torde däremot resurskraven i altemativ III kunna tillgodoses utan att importen behöver ökas utöver den volym som importerades 1976. Från och med år 1981 medger den inhemska produktionen ett realiserande av altemativ IV samtidigt som importvolymen kan minskas något jämfört med år 1976.

Tabell 7.6 Materialätgäng per år i samband med de energisparande åtgärderna

Produktgrupp		Alternativ				Förbrukn. inom RO-sektorn
		I	II	III	IV	1976
Sågade trävaror	milj. m	0,00	0,54	0,65	1,01	0,30
Spån-, träfiber- och gips-
skivor	1 OOO-tal ton	0	50	105	224	125
därav
- spånskivor	"	0	6	12	26	20
- träfil)erskivor	"	0	4	10	17	87
- gipsskivor	"	0	40	83	181	28
Byggnadsglas
- obehandl. planglas	1 OOO-tal m2	1,31	1,54	2,55	4,05	1,60
- isolerglasrulor	"	0,41	0,47	0,80	1,28	0,50
Mineralull	milj. m	2,03	3,40	4,48	6,86	1,50
Fönsterkarmar	1 OOO-tal st.	340	340	490	690	830
Värmepannor, oljebrän-
nare, radiatorer, radialor-
termostater	milj. kr.	3	4	4	28	175
Luftkonditioneringsappa-
raler	milj. kr.	4,9	9,3	15,9	35,0	70,0
Tälningslister	milj. kr.	13	15	19	24	-

Prop. 1977/78:76 361

Den inhemska produktionskapaciteten av obehandlat p 1 a n g 1 a s överstiger i och med tillkomsten av Pilkingtons anläggning betydUgt den nuvarande svenska förbrukningen. En betydande andel av denna anläggnings produktion är dock avsedd att exporteras. Samtidigt beräknas importen att under perioden 1978-87 bli ungefär 1/4 av importvolymen under 1976, då Pilkingtons export på Sverige från England bortfaller genom elableringen i Halmstad. Åtgången av planglas för byggnadsändamål kan uppskattas till mellan 6,0 och 9,5 milj. m, det lägre värdet i början av 10-årsperioden vid det lägsta energibesparingsalternativet och det högre i slutet av 10-årsperioden vid det högsta energibesparingsalternativet. Den nuvarande produktionsnivån möjliggör med den av Pilkington planerade exportandelen ett genomförande av alternativ II. För ett genomförande av energibesparingsalternativ III krävs att Pilkington till fullo utnyttjar den befintliga produktionskapaciteten. Alternativ IV kräver sannolikt endera att importen blir högre än som förutsatts eller att Pilkingtons export minskar med 3-7 procent.

Utbyte och komplettering av fönster med isolerglasrulor beräknas kräva mellan 0,4 titt 1,3 milj. m isolerglasmtor. Inom nybyggnadssektorn kan åtgången av isolerglasrulor beräknas till 1,5 å 1,6 milj. m per år under perioden 1978-87. Den år 1978 tillgängliga produktionskapaciteten täcker behovet för alternativ II om utrikeshandeln inte skall påverkas negativt. Enligt uppgift kan produktionskapaciteten inom ett år ökas med 300 000 m genom utbyggnad med en produktionslinje. Det innebär att möjligheter finns att fram till år 1979/80 öka den inhemska isotergtasproduktionen upp titt en sådan nivå att alternativ III kan tillgodoses med ett samtidigt uppfyllande av kravet på oförändrad utrikeshandel jämfört med år 1976.

Åtgången av tälningslister inom nybyggnadssektorn kän för perioden 1978-87 uppskattas till mellan 7 och 8 milj. meter perår. Åtgången i samband med de energisparande åtgärderna kan uppskattas titt ca 13, 15, 19 och 24 milj. meter i resp. alternativ. Den totala förbmkningen per år under perioden 1978-87 skulle således inom byggnadssektom bli mellan 20 och 32 milj. meter. Produktionen underår 1977 blir uppskattningsvis 25 milj. meter. Med befintUg personalstyrka kan produktionen ökas till ca 40 milj. meter. Exporten av tälningslister beräknas år 1977 uppgå till ca 3 milj. meter och importen till ca 0,5 milj. meter. Tillförseln år 1977 kan således uppskattas till ca 23 milj. meter och skulle vid oförändrad import, export och personalstyrka vid fullt kapacitetsutnyttjande kunna ökas till ca 38 milj. meter, vilket mer än väl täcker de behov som skulle uppstå i del högsta atternativet. Viss omställning titt produktion av andra lyper av tälningslister blir emellertid nödvändig för att fylla den funktion som avses i energisparprogrammet.

Mineralulls förbrukningen inom nybyggnadssektorn kan under perioden 1978-87 beräknas uppgå till mellan 7,8 och 8,2 milj. m. Förår 1976 kan åtgången inom reparationssektorn uppskattas till 1,5 milj. m. De fyra alternativen kommer att kräva ungefär 2,03, 3,40, 4,48 resp. 6,86 milj. m mineralull. Under perioden 1978-80 planeras den inhemska produktionskap-

Prop. 1977/78:76 362

aciteten att öka med totalt ca 6,5 milj, ml Under 1978 medger den vid denna tidpunkt befintliga produktionskapaciteten ett realiserande av det lägsta altemativet utan alt mineralultsinduslrins exportkapacitet begränsas. De kapacitetsökningar som beräknas ske efter 1978 möjliggör redan år 1979 ett förverkligande av alternativ III. År 1980 är den inhemska produktionskapaciteten tillräcklig för ett genomförande av alternaliv IV.

Den del av snickeriindustrin som tUlverkar fönsterbågar och fönsterkarmar har en produktionskapacitet om 2 milj. fönster per år. Åtgången inom nybyggnadssektorn kan för perioden 1978-87 uppskattas till mellan 1 och 1,2 milj. fönster per år. Åtgången för de energisparande åtgärdema kan beräknas till mellan 0,34 och 0,7 milj. fönster per år. Exporten uppgick år 1976 till ca 0,1 milj. fönster medan importen samma år i stort sett var obefintlig. För reparations- och ombyggnadssektom finns under perioden 1978-87 således ett utrymme om ca 0,9 milj. fönster. Detta innebär att alternativ IV kan realiseras utan ökning av produktionskapacitet och förändring av exportvolymen.

Inom nybyggnadssektorn kan åtgången under perioden 1978-87 av värmepannor, oljebrännare, radiatorer samt radiatortermostater uppskattas titt mellan 97och 111 milj. kr. perår. Åtgången av dessa produkter i samband med de energisparande åtgärdema har för de fyra altemativen beräknats bli 3, 4, 4 resp. 28 milj. kr. per år. Under 1976 uppgick förbrukningen inom reparations- och ombyggnadssektorn till 175 milj. kr. Med hänsyn till att kapaciletsutnyttjandegraden inom dessa branscher är tåg och att dämtöver en del av reparationsvolymen kommer att hänföras titt de energisparande åtgärderna bör lill och med behoven i del högsla alternativet kunna tillgodoses.

Åtgången av luftkonditioneringsapparater inom nybyggnadssektorn under perioden 1978-87 kan uppskattas titt mellan 410 och 490 milj, kr, per år - det lägre värdet i början och det högre i slutet av tioårsperioden. Åtgången inom reparations- och ombyggnadssektorn var under 1976 ca 70 milj. kr. För de energisparande åtgärderna har åtgången för de fyra alternativen beräknats till 5,9,16 resp. 35 milj. kr. Då ventilationsindustrin, som tidigare nämnts, torde kunna öka sin produktionsvolym med 20 ä 25 96 inom befintliga anläggningar, bör även behoven i alternativ IV kunna tillgodoses.

De energisparande åtgärderna kommer därutöver att medföra ett ökat behov av ytteriigare ett antal produkter, för vilka underiag för bedömning av bl.a. åtgången inom nybyggandet saknas. Hit hör bl. a. lackerad eller på annat sätt ytbehandlad aluminiumplåt samt fasadplåt av annal material. Med hänsyn till alt åtgången i samband med åtgärdema är förhållandevis ringa och att dessa branscher arbetar med en betydande överkapacitet torde några problem med att tillgodose dessa behov ej föreligga. De energisparande åtgärderna kommer även att medföra en ökad efterfrågan av rör, rörarmatur.

Prop. 1977/78:76 363

värmeväxlare, värmepumpar, rökgasspjäll samt styr- och reglerutrustning. Fördessa produkter med undantag av rörarmatur torde gälla att produktionskapaciteten är lillräcklig för att tillgodose efterfrågan i åtminstone alternativ III. Beträffande rörarmatur kan vissa problem uppstå trots en i och för sig tillräcklig produktionskapacitet då energisparåtgärdernas inriktning på äldre fastigheter medför att efterfrågan inriktas på andra dimensioner än dem som i huvudsak produceras numera.

Mot bakgmnd av de bedömningar som gjorts inom industridepartementet beträffande effekterna av de energibesparande åtgärderna på efterfrågan på olika byggmaterial kan följande slutsatser dras. Den trånga sektom inom byggmaterialinduslrin är i försia hand mineralullsinduslrin. Under det närmaste året räcker produktionskapaciteten inom denna bransch endast till för ett förverkligande av atternativ I om utrikeshandeln ej skatt påverkas negativt. Under åren efter 1978 gäller vidare att samttiga iKrörda byggmaterialbranschers produktionskapacitet är lillräcklig för ett realiserande av det tredje atternativet med hänsyn tagen till utrikeshandetsrestriktionen. Sågverken samt spånskive- och träfiberindustrierna har även i det högsta atternativet en betydande outnyttjad produktionskapacitet.

7.3 Återbetalningstid

I figur 7.1 visas beräkningar av återbetalningsliden för altemativen 1-IV. Återbetalningsliden anger hur lång tid det dröjer innan de resurser som satsats på energisparande åtgärder betalats tillbaka i form av minskad energiförbmkning. Nuvärdet av de ackumulerade energibesparingarna jämföres med nuvärdet av investeringama.

Beräkningen av återbetatningstiden bygger på följande förutsättningar: Kalkylränlan harsatts till 4 96. Reala priset på energi anlages öka med 2 96 per år. Dagspriset på energi förutsattes vara 8,8 öre. Delta pris innefattar ej skatten och hänsyn har ej tagits till miljöeffekter. Det ger ett fel som medför all återbetalningsliden blir överskattad. Från fördelarna av energibesparingen här dragits underhållskostnader och reinvesteringar. Investeringarna antages vara jämnt fördelade över en tioårsperiod. Kostnadsuppgifterna baseras på priset som gällde i l:a kvartalet 1977. Priserna på det importerade byggmaterialet var då undervärderade, vilket visas av de båda devalveringar som har genomförts under 1977. För all fä de faktiska kostnaderna i början av året har utgifterna justerats uppåt med 3 %.

Hänsyn har ej tagits till att eljest outnyttjad kapacitet kan användas. Av detta skäl är kostnaderna överskattade. Återbetalningstiden är följaktligen överskattad även av detta skäl.

Som framgår av figur 7.1 är återbetalningstiden för alternativen Il-I V 3,6 resp. 14 år efter avslutat tioårsprogram. För alternaliv 1 har investeringama betalat sig redan när lioårsprogrammet avslutats.

Prop. 1977/78:76

364

iv,urde av fördelar alt, IV

[luvärde av

1nvesteringar alt. IV

Nuvärde av investeri ngar alt. III

Nuvärde av investeri ngar

Nuvärde av investeringar alt. I

Figur 7.1 Återbetalningstid

7.4 Effekter pä bytesbalansen

Vid en diskussion om användningen av landets totala resurser måsle även effekten av olika åtgärder på bytesbalansen beaktas. Ett energisparprograms effekter på bytesbalansen bör bedömas utifrån vilken effekt man skutte ha Utt med en alternativ användning av resurserna, där det avgörande blir skillnaden i lönsamhet i snäv bemärkelse räknat i termer av bidrag till bmttonationalprodukten.

Figur 7.2 ger ändå en uppfattning om den förändring i utrikeshandeln som skulle bli följden av alternativa energisparprogram. Det blir en viss import av byggmaterial. Importandelen inom byggnadssektom är betydligt lägre än inom andra branscher. Beräkningen av kapaciteten inom byggmaterialindustrin som redovisats ovan förutsätter att energisparprogrammet dimensioneras med tanke på effekten på utrikeshandeln. Ett antagande om att 20 % av de totala investeringarna utgöres av import är därför en mycket försiktig bedömning. Importen har räknats upp med 16 % pä gmnd av att importpri-sema var underskattade l:a kvartalet 1977.

Drygt 13 96 av besparingarna avser eluppvärmda byggnader. Den genomsnittliga andelen av elproduktionen som använder vattenkraft och kärnkraft är enligt EFA-utredningen 85 96. Detta skutte innebära att minst 90 96 av energibesparingarna avser importerade bränslen. Denna siffra är snarast en

Prop. 1977/78:76

365

Miljarder kronor

I -

Figur 7.2 Effekter på utrikshandeln i de fyra sparalternativen

underskattning, efiersom marginella inbesparingar av elkraft sannolikt kommer att gå över andra produktionsformer än vattenkraften.

Importpriset på olja har antagits vara 7 öre per kilowattimme netto med en real ökning på 2 96 per år.

Det antages först att investeringarna är jämnt fördelade över tiden. Som framgår av figur 7.2 dröjer det i alternaliv I 1,5 år, i alternativ II 2,5 år och i alternativ 111 drygt 3 år samt i alternativ IV nära 5 år innan minskningen av bränsleimport värdemässigt överstiger importen av byggmaterial.

1 figur 7.3 har antagits att det sker en successiv upptrappning av insatserna under en treårsperiod i alternativ II och en fyraårsperiod i alternativ III. Av diagrammet framgår att det då dröjer 3 år i alternativ II och nära 5 år i alternativ III innan energibesparingen värdemässigt överstiger importen.

Prop. 1977/78:76

366

Miljarder kronor

[4in5knirig av lränsle-iniport alt. Ill

/ Minskning av brånsle-/ import alt. II

T---- 1--- 1--- 1--- 1--- T--- 1--- 1--- 1--- 1--- 1--- 1--- 1--- 1, ,

I 2 3 1* 5 6 7 8 9 10 11 12 13 lli År

L___________________________

Figur 7.3 Effekter på utrikeshandeln för alternativ II och III.

8. Inhämtade synpunkter på departementspromemorian

I samband med all föreliggande promemoria utarbetats har synpunkter inhämtats i tre olika omgångar från statens planverk, statens råd för byggnadsforskning, professorn Bo Adamson vid tekniska fakulteten vid Lunds universitet, professorn Ingemar Höglund och docenten Arne Elmroth vid tekniska högskolan i Stockholm samt professorn Enno Abel vid Chalmers tekniska högskola.

Dessutom har synpunkter de två senaste omgångarna inhämtats från bostadsstyrelsen.

Planverket anför med hänvisning till den slutliga versionen:

Med hänvisning lill under hand framförda synpunkter på den promemoria som redovisas i bilaga 2 till propositionen med riktlinjer fören energisparptan m. m, rörande befintlig bebyggelse bekräftar planverket att verket delar promemorians slutsatser rörande sparmöjligheter och koslnader vid olika ambitionsnivåer. De beräkningar och bedömningar som ligger till grund för slutsatserna i promemorian är rimliga enligt verkels bedömning liksom beräkningarna av resursbehovet vid alternativa sparmål.

Prop. 1977/78:76 367

Bostadssiyrelsen anför med hänvisning till samma version:

Bostadssiyrelsen har anmodats tämna synpunkler på innehåltet i rubricerade promemoria och får med anledning härav anföra följande.

Den knappa tid som stått till styrelsens förfogande har inte medgivii någon detaljerad granskning av beräkningsförutsättningar och överväganden eller kontroll av det omfattande siffermaterialet. Styrelsen har tidigare inte haft anledning att gå in på beräkningar av besparingsmöjligheter och kostnader för sparmål i storleksordningen alternativ III och IV. Styrelsen avstår därför från bedömningen av dessa båda alternativ.

Styrelsen delar emellertid promemorians slutsatser rörande alternativen I och II och bedömningarna till underlag för dessa. De utredningar och beräkningar som tidigare ulförts inom styrelsen stämmer väl överens med promemorians slutsatser rörande dessa båda alternaliv.

Beslutet har fattats av generaldirektören Johansson, Vid den slutliga handläggningen har därjämte närvarit byråchefen Elison, överingenjören Ivarsson samt avdelningsdirektören Stahre, föredragande.

Byggforskningsrådet anför med hänvisning till samma version:

Bostadsdepartementet har under hand samrått med kansliet vid statens råd för byggnadsforskning om en departementspromemoria angående besparing och kostnader för alternativa ambitionsnivåer rörande energihushållning etc.

Promemorian är avsedd att vara ett tekniskt underiag för utformande av en proposition om energihushållning i bebyggelse. I huvudsak behandlas endast tekniska åtgärder i enskilda byggnader. En rad för energihushållningen viktiga frågor faller därmed utanför det område promemorian är avsedd att belysa. Dit hör frågan om den lokala/regionala samordningen av försörjningssystem och åtgärder i bebyggelse för att utnyttja spillvärme m, m. och den kommunala energiplaneringens rott i sådana sammanhang. För det praktiska resultatet så avgörande frågor som val av styrmetoder och styrsystem faller också utanför promemorians ram. Inte heller redovisar promemorian någon uppfattning om hur fastighetsekonomin kan påverkas så all fastighetsägarens på normala kalkyler grundade val av åtgärder skall komma alt överensstämma med promemorians på samhällsekonomiska kalkyler grundade beräkningar.

Kansliet har i avsaknad av någon belysning av dessa frågor ej kunnat bedöma troligheten i att de olika alternativen kan bli genomförda under någon viss tidsperiod. Helt allmänt har kansliet vid bedömningen av relationerna mellan teknisk åtgärd, energilagring och kostnad/arbetskraftsförbrukning utgått från att en sådan planering, styrning och resurstiltförset kommer alt ske att programmet, vilkel det sedan blir, kan genomföras rationellt och effektivt. Promemorians marginalkostnadsresonemang förutsätter vidare en betydande ombyggnads- och underhåUsverksamhet, Kansliet har utgått från att åtgärder kommer att vidtas för att säkerställa att denna förutsättning skall föreligga.

Rådets kansli har inte tillgång titt något eget, detaljerat utredningsmaterial som grund för en granskning av besparings- och kostnadskalkyler. Den mycket korta tid som stått till buds för genomgången har heller inte möjliggjort några ingående kontrollberäkningar. Tillgången till data om byggnadsbeståndet är också så begränsad att en betydande osäkerhel under alla förhållanden finns i beräkningarna av det slag promemorian redovisar.

Prop. 1977/78:76 368

Forskningssekreterare Stefan Sandesten arbetar emellertid som biträdande expert åt energikommissionen vilket givit vissa utgångpunkter för granskningen.

Den kalkylmelod departementspromemorian bygger på ger låga kostnader för byggnadstekniska åtgärder med tång livslängd och små eller inga förvaltningskostnader trots att dessa drar stora investeringskostnader. Då värderingen av åtgärderna utgår från kostnaderutan att investeringsstorleken utgör en restriktion kommer byggnadstekniska åtgärder alt te sig lönsamma i förhållande till installationsåtgärder och förvaltningsåtgärder som ger slörre besparingar med avsevärt mindre investeringskostnader men med större kostnader för förnyelse och drift, I konsekvens med denna balansering har kapacitetsproblem inom instaltationssektorn samt arbetskrafts- och utbildningsbehov när det gäller installationer och förvaltande givits för liten uppmärksamhet. Problemen med att få besparingsåtgärder noggrannt utförda och sedan utnyltiade och hanterade på ett sakkunnigt sätt är enligt rådets mening utomordentligt stora.

Med de angivna förutsättningarna har rådets kansli endast kunnat göra en översiktlig bedömning av relationerna mellan tekniska åtgärder, energibesparingar och kostnad/arbetskraftsbehov i de fyra alternativen. Utgår bedömningen från de kalkylmetoder promemorian använder förefaller de redovisade relationerna i alternativ ett, två och tre vara rimliga. Det fjärde alternativet innehåller så långtgående åtgärder att osäkerheten i beräkningen måste vara avsevärt större än i de tre lägre alternativen, Arbetskraftspro-btem förefaller vara underskattade.

Genomgången av promemorians innehåll har inom rådets kansli utförts av föreståndaren Olof Eriksson och forskningssekreleraren Stefan Sandesten, Vissa kvarstående detatjsynpunkter har redovisats i separata anteckningar.

Professorn Bo Adamson vid lekniska fakulteten vid Lunds universitet anför med hänvisning titt samma version:

Jag har tagit del av rubricerade material och närmare analyserat förslag och tabeller. Under arbetets gång har synpunkter framförts, vilka beaktats i den slutliga bearbetningen. Förslagen stämmer nu i alla delar med det erfarenhetsmaterial som jag är i besittning av genom forskning och utredningar.

Beträffande åtgärderna, vill jag endast påpeka att den tänkta injusteringsverksamheten har få svårigheter i början på grund av otillräckligt antal utbildade injusterare. Under en övergångstid tycks det vara lämpligt att i stället utnyttja termostatventiler.

Professorn Ingemar Höglund vid lekniska högskolan i Stockholm anför med hänvisning till samma version:

I arbetet med en proposition om energibesparande åtgärder i den befintliga bebyggelsen harjag ombetts granska en promemoria avseende tekniska och ekonomiska förutsättningar för energibesparing samt deltagit i samråd om propositionens uiformning.

Materialet har stor omfattning, varför jag inte har kunnat detaljgranska alla siffror. Jag har dessutom koncentrerat mitt granskningsarbete till avsnitten om värmeisolering, fönster, tälningsåtgärder och nya lokala energikällor. I dessa avsnitt harjag konstaterat god överensstämmelse mellan departementets och mina egna bedömningar.

Prop. 1977/78:76 369

Jag delar de bedömningar av teoretisk möjlig energibesparing och motsvarande investeringsutgifter som redovisas i promemorian. Jag vill dock starkt understryka vad jag tidigare anfört i mitt remissvar- för att dessa besparingar skall kunna nås i praktiken krävs, förulom lämpliga styråtgärder, en myckel omfattande utbildningsverksamhet.

Docenten Arne Elmroth vid tekniska högskolan i Stockholm anför med hänvisning till samma version:

1 arbetet med en proposition om energibesparande åtgärder i den befintliga bebyggelsen harjag ombetts granska och framföra synpunkter på bilaga 2 till promemoria avseende tekniska och ekonomiska fömtsättningar för energibesparing samt deltagit i samråd om promemorians utformning.

Materialet har så stor omfattning att jag rimligen inte har kunnat detaljgranska alla siffror. Jag har därför koncentrerat huvuddelen av mitt granskningsarbete lill att omfatta problem och åtgärder avseende värmeiso-tering, fönster och byggnaders vind- och lufttätning, 1 dessa avsnitt harjag konstaterat god överensstämmelse mellan departementets och mina egna bedömningar.

Jag delar därför i allt väsentligt de bedömningar av teoretisk möjlig energibesparing och motsvarande investeringsutgifter som redovisas i promemorian. Jag vill dock gärna framhålla att det högsta sparalternativet IV innebär mycket omfattande åtgärder för vilka såväl besparingseffekten som investeringsutgifter är utomordentligt svårbedömda.

Professorn Enno Abel vid Chalmers tekniska högskola anför med hänvisning till samma version:

Jag har i flera omgångar granskat de installationstekniska avsnitten i rubricerade bilaga. De bedömningar som gjorls i dessa avsnitt finner jag rimliga med avseende på redovisade besparingar och investeringar för de skilda åtgärderna. Kontrotthieräkningar i fråga om vissa åtgärder där institutionen kan stödja sig på egna utredningar och egen forskning visar överensstämmelse. Särskilt vitt jag framhålla att värmepumpar med tittsats-värme av annat slag än elektricitet, kan få positiv inverkan på energisparmöjligheterna.

Slutligen vill jag påpeka att valet av metod för beräkning av besparingskostnaden innebär all åtgärder med hög investeringsutgift och tång brukstid gynnas.

24 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76 370

Bilaga 3

Energisparstödet

1 Inledning

I denna bilaga redovisas bl. a. gällande ordning, de åtgärder för vilka stöd utgår, de finansiella stödåtgärder i form av lån och bidrag som samhället erbjuder för energibesparing, samt vilka medel som beviljats t. o. m. budgetåret 1977/78. Vidare redovisas exempel på genomförda inventeringar samt beräknade kostnader för energibesparingar genom olika åtgärder. Statistiken rörande resullal av genomförda åtgärder är mycket knapphändig. Det är givetvis av största vikt att åtgärder i energibesparande syfte följs upp genom all registrera förändringar i energiförbrukningen. Därigenom kan underlag erhållas för en lämplig prioritering av olika stödåtgärder. Vid utvärderingen av en sådan uppföljning av vidtagna sparåtgärder bör man vara uppmärksam på vissa komplikationer. 1 allmänhet genomförs ett helt paket av åigärder samtidigt, vilket gör det svårt att kunna särskilja resultatet av enskilda åtgärder. Vidare inverkar ofta ändrade brukarvanor i form av en ökad medvetenhet vad gälterenergiförbrukning i samband med energibesparande insalser,

2 Gällande ordning

Det statliga stödet till energibesparande åigärder avser i huvudsak:

- bostadshus och lokaler som får räknas in i låneunderiag och panlvärde för statligt bostadslån

- allmänna samlingslokaler och vissa kyrkolokaler

- kommunala och landslingskommunala byggnader, samt

- näringslivets byggnader och processer m, m.

Medel har också ställts till byggnadsstyrelsens förfogande för energibesparande åtgärder i civila statliga byggnader, I det följande behandlas energisparstödet såvitt avser bostäder, allmänna samlingslokaler, kommunala och landslingskommunala byggnader samt näringslivets byggnader och processer m, m,

2.1 Bostadshus m. m.

Enligt förordningen (1977:332) om energibesparande åtgärder i bostadshus m. m. utgår stöd för vissa energibesparande åtgärder i befintliga bostadshus, avsedda att användas som årsbostad, eller som utan att vara fritidsbostäder används under vintern, t. ex, bostäder i anslutning till skolor och kursgårdar samt i hus som innehåller lokaler vilka kan ingå i låneunderlag eller pant värde

Prop. 1977/78:76 371

för statligt bostadslån. Vidare utgår stöd enligt förordningen för åtgärder som avser gemensamma värmeanläggningar som handhas av särskilda sammanslutningar av husägare.

Det statliga energisparstödet, som numera utgår enligt förordningen om energibesparande åtgärder i bostadshus m. m. och enligt kungörelsen om förbättringslån, inriktades då det infördes år 1974 (prop. 1974:69, CU 1974:21, rskr 1974:180) på åtgärder avseende förbättring och utbyte av värme- och ventilationssystem, inbegripet anslutning till Ijärrvärmeanläggning, samt förbätirad isolering i väggar, fönster och bjälklag. Stödets inriktning bestämdes på grundval av bl. a. material som hade tagils fram av slatens institut för byggnadsforskning. Enligt institutets beräkningar, som av naturiiga skäl dock försågs med betydande reservationer, skulle man genom att tilläggsisolera ytterväggar och vindsbjälklag i hela bostadsbeståndet kunna göra en energibesparing motsvarande 680 000 m olja per år. Ut- och invändig lilläggsisolering av ytterväggar bedömdes då i stor utsträckning som lönsam endast i samband med annat nödvändigl underhåll. Lönsamhet beräknades kunna uppnås i första hand i det äldre bostadsbeståndet. Tilläggsisolering av vindsbjälklag ansågs redan då vara lönsamt i de flesta fallen.

Den inriktning i avseende på ändamål och åtgärder som energisparstödet till bostadshus m, m, gavs år 1974 har i sina huvudsakliga grunder bibehållits. År 1975 (prop, 1975:30 bil. 2, CU 1975:28, rskr 1975:203) beslöts dock vissa ändringar i dessa hänseenden. En ändring var att pannbyten och byte av oljebrännare undantogs från stödet med verkan fr. o. m. den 1 januari 1976. Ändringen motiverades av alt utbyte av värmepanna var den av de stödberättigade åtgärderna som var minst energibesparande. Dessutom befarades att en sådan åtgärd på sikl i många fall kunde komma att moiverka den från energiförsörjningssynpunkl lämpligaste lösningen, nämligen alt ansluta fastigheten till fjärrvärmeanläggning eller annan större värmeproducerande anläggning. En annan viklig ändring var att del infördes en möjlighet att få stöd för anordningar avseende individuell varmvattenmätning och nattackumulering av varmvatten. Samtidigt utvidgades tillämpningsområdet för energisparstödet till vissa institutionsbostäder m. m.

Riksdagen beslutade nyligen (prop. 1976/77:107, CU 1976/77:32, rskr 1976/77:244) om väsentliga förbättringar i avseende på bl. a. ulformningen och grunderna för det statliga stödet till energibesparande åtgärder i bostadshus m. m. 1 propositionen framhölls också nödvändigheien av att energisparstödverksamhelen utökas i den takt som är tekniskl möjlig och ligger inom ramen för de samhällsekonomiska resurser som kan skapas för ändamålet, Behovei av att fortlöpande pröva såväl vilka åtgärder som bör stödjas med hänsyn till ny teknik m, m. som storleken av de koslnader som får ingå i bidrags- och låneunderlaget för energibesparande åigärder ströks under.

Det ankommer på bostadsstyrelsen att, inom ramen för de riktlinjer som

Prop. 1977/78:76 372

statsmakterna har meddelat, närmare bestämma vilka ätgärdersom skall vara stödberättigade och storleken av de schablonbelopp som skall tillämpas i sammanhanget. Stöd enligt förordningen om energibesparande åtgärder i bostadshus m, m, ges f n, i första hand lilt åtgärder som avser:

A Värmeproduktion

- anslulning till fjärrvärme eller befintlig panncentral

- anordning för fiisetdning

- eldningsautomatik vid oljeeldning

B Värmeackumutering

- elinstallation för nattackumulering av tappvarmvatten

C Värmemätning

- anordning för mätning och debitering av tappvarmvatten

- fjärravläsning

D Värmereglering

- variatomtrustning

- motorshuntventil

- radiatorventiler

- cirkulationspump

E VenUlation

- ventilalionsreglering

- värmeålervinning ur frånluften (t, ex. värmeväxlare)

F Värmeisolering

- tilläggsisolering av vindsbjälklag

- lilläggsisolering av bottenbjälklag

- tilläggsisotering av yttervägg

- insättning av treglasfönster o, d.

- tätning med plastskum

G Åigärder som är direkl föranledda av de ovan angivna I första hand

- anordnande av fasadskikt vid utvändig tilläggsisotering

- byte av fönster i samband med insättning av treglasfönster

Även andra åigärder kan komma i fråga för stöd enligt nämnda författningar. Det ankommer på länsbostadsnämnden att i dessa fall bedöma ansökningen med hänsyn till åtgärdens lönsamhet på lång sikt.

Enligt förordningen (1977:332) om energibesparande åtgärder i bostadshus m, m, utgår stöd i form av energisparbidrag, energispariån och räntebidrag.

Prop. 1977/78:76 373

Energisparbidrag utgår dock bara för åtgärder beiräffande bostadslägenheter och sådana lokaler som är avsedda att användas för annat ändamål än förvärvsverksamhet. Räntebidrag utgår titt kostnaden för ränta på den del av energisparlånet som avser bostadslägenhet och vissa gemensamhetsanläggningar men ej lokaler. Räntebidrag utgår dock endast om den godkända kostnaden avseende förslnämnda utrymmen uppgår till minst 25 000 kr,

Energisparbidrag utgår med 35 % av godkänd kostnad för åtgärden dock högst med 3 000 kr. per bostadslägenhet som berörs eller i fråga om lokal 30 kr. per m våningsyia. Godkänd kostnad måste dock uppgå titt minst 1 500 kr. Energispariån utgår med belopp som motsvarar godkänd kosinad för åtgärden till den del kostnaden inte täcks av energisparbidraget.

Under vissa förutsättningar flr energisparbidrag och energispariån betalas ut i förskott. Möjligheterna litl förskott avser dets flerbostadshus i falt där den godkända kostnaden för åtgärden är högsl 100 000 kr,, dels småhus som skall bebos av låntagaren. Övriga förutsättningar för förskott äratt kommunen har åtagit sig ansvar för återbetalning av förskottet och att låntagaren på begäran av kommunen ställer säkerhet som kommunen godkänt samt att låntagaren förbinder sig att underkasta sig den särskilda kontroll av arbetenas utförande som kommunen vill ulöva.

Energispariån löper med ränta från utbetalningsdag. Räntesatsen fastställs av regeringen och är f n. 9,75 96. Amorteringstiden är normalt 20 år. Kortare amorteringstid kan bestämmas. Ränta och amortering betalas i form av åriiga annuiteter. För tån till annan än kommun skatt ställas säkerhet om lånet eller summan av lånet och återstående skuld på tidigare beviljat energispariån uppgåriill minst 20 000 kr.

Räntebidrag utgår med belopp motsvarande skillnaden mellan räntekostnaden för den del av energispariånet som avser bostäder och vissa gemensamhetsanläggningar och en garanterad ränta olika för olika låntagarkategorier. För första året av tånetiden ulgör den garanterade räntan 6 96 om lånet avser småhus som bebos av låntagaren, 5 96 i vissa fatt om lånet avser flerbostadshus som ägs av låntagare vilkas intäkt av fastighet vid beräkning av kommunalskatt skall beslämmas enligt 24 i; t mom, kommunalskattetagen (1928:370)och 3,9 96 i övriga fall. Den garanterade räntan skall höjas på visst sätt för varie därpå följande år av lånetiden.

Lån för energibesparande åtgärder i bostadshus kan också ulgå enligt kungörelsen (1962:538) om förbättringslån (omtryckt 1976:789, ändrad 1977:336). Sådant lån, förbättringslån, kan sökas av personer över 60 år med tåga inkomster samt vissa andra gmpper för åtgärder som kan fl stöd enligt nyssnämnda förordning. Lånet utgår med belopp motsvarande godkänd kostnad, dock med högst 6 000 kr. för varje lägenhet. Del är i sin helhet räntefritt och stående och skall under vissa förutsättningar avskrivas efter 10 år från utlämnandet. För räntefritt och slående lån över 5 000 kr, skall ställas godtagbar säkerhet. Förbättringslån för energibesparande åtgärder kan inle kombineras med stöd enligl förordningen om energibesparande åigärder i

25 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76 374

bostadshus m, m.

Stöd enligt någon av nämnda författningar beviljas av länsbostadsnämnden efter ytirande av förmedlingsorganet i kommunen,

2.2 Allmänna samlingslokaler ni. m.

Enligt 38 a § kungörelsen (1973:400) om statligt stöd till allmänna samlingslokaler (omtryckt 1976:794, ändrad 1977:337) utgår bidrag med 35 %

- i vissa fall 50 96 - av godkänd kostnad för energibesparande åtgärder, dock
med högst 300 000 kr. för varje projekt. Bidrag enligt dessa bestämmelser
utgår även för vissa kyrkolokaler m, m. Frågan om bidrag till energibespa
rande åigärder i samlingslokaler prövas av bostadsstyrelsen. Ärendena
handläggs inom styrelsen av en samlingslokatdetegation.

Bidrag utgår för i princip samma åtgärder som kan fl stöd enligt förordningen om statligt stöd tiil energibesparande åigärder i bostadshus m, m,

2.3 Kommunala och landstingskommunala byggnader m. m.

Enligl förordningen (1977:346) om statsbidrag till energibesparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader m. m. utgår bidrag med 35 96 av godkänd kostnad för åtgärden eller, om den slutliga kostnaden uppgår till lägre belopp, med 35 % av detta belopp. Bidrag ulgår dock med högst 300 000 kr. för varje projekt. Stödet omfatiar förutom kommunala och landstingskommunala byggnader även byggnader som tillhör ideell organisation om byggnaden används till folkhögskola eller kursgård som organisationen driver. Frågan om bidrag enligl denna förordning prövas av bostadsstyrelsen.

Enligt förordningen om statsbidrag titt energibesparande åtgärder i kommunala och landslingskommunala byggnader m. m. utgår stöd för i princip samma åtgärder som enligt förordningen om statligt stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus m. m., dock ulgår stöd också till pannbyten och inreglering av värmeanläggning,

2.4 Näringslivets byggnader och processer m. m. ;

Enligt förordningen (1975:422, omtryckt 1977:388) om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. utgår bidrag för åtgärd som

- med avseende på förekommande verksamhel etter befintlig byggnad vid
företag syftar till bättre hushållning med energi eller användning av annal
bränsle än olja.

Prop. 1977/78:76 375

~ avser framtagande av prototyp etter demonstrationsanläggning med inriktning på:

a. effektivare energianvändning inom industrin eller inom transport och
samfärdsel

b. återvinning av energikrävande varor eller energi ur avfall.

~ avser framtagande av anläggning för energiprodukter som innebär tillämpning av teknik som kan antas komma att bli lönsam.

Bidrag avseende prototyper och demonslrationsanläggningar lämnas endast för åtgärd som syftar till att föra ut ny teknik i praktisk tillämpning eller att utnyttja känd teknik i nytt sammanhang.

Bidrag för den första åtgärdstypen utgår med högst 35 96 av godkända kostnader. För de övriga åtgärdstyperna utgår bidrag med högst 50 96 av godkända kostnader för prototypen etter anläggningen. Lägsta kostnad som berättigar till bidrag utgör 5 000 kr.

Frågan om bidrag prövas av statens industriverk. Regeringen prövar dock frågan om bidrag som kan antagas komma att överstiga 2 000 000 kr. vad avser åtgärder inom den första åtgärdstypen och 1000 000 kr. för de övriga.

Enligl kungörelse (1974:250, ändrad 1975:546) om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom trädgårdsföretag kan bidrag utgå till kosinad för åtgärd som möjliggör användning av andra bränslen än olja eller har bränslebesparande efTekt vid befintliga anläggningar inom trädgårdsförelag.

Bidrag utgår med högst 35 96 av godkänd kostnad. Bidrag får ej överstiga 50 000 kr. per projekt. Lägsta kostnad som berättigar titt bidrag utgör 3 000 kr.

3 Stödets omfattning

3.1 Bostadshus m. m.

Vissa uppgifter om energisparsiödets omfattning m. m. finns redovisade för riksdagen i civitutskottets belänkande med anledning av propositionen 1976/77:107 om hushållning med energi i byggnader m. m. jämte motioner (CU 1976/77:32 s. 8-10). Av nämnda redovisning framgår bl. a. att lån- och bidragsgivningen under liden den 1 juli 1974-30 december 1976 berört totalt ca 143 000 lägenheter i småhus och ca 316 000 lägenheter i flerbostadshus eller tillhopa ca 460 000 lägenheter. Under perioden har bidrag och lån beviljats med totalt ca 340 milj. kr. resp. 520 milj. kr, varav ca 29 milj. kr. i räntefritt stående förbättringslån, eller sammanlagt ca 860 milj. kr. 1 angivna belopp ingår inte bostadslån för energibesparande åtgärder, som på grund av att åtgärden utfördes i förening med reguljär ombyggnad har beviljats med

Prop. 1977/78:76 376

iakttagande av förutsättningarna enligt 8 S bosiadsfinansieringsförordningen (1974:946, omtryckt 1976:788, senast ändrad 1977:340).

Motsvarande uppgifter avseende liden januari-juni 1977 är ca 14 300 lägenheter i småhus, ca 53 500 lägenheter i flerbostadshus, ca 38 milj, kr, i beviljade bidrag och ca 55 milj, kr. i beviljade lån, varav ca 4 milj. kr. i räntefritt stående förbättringslån. Tillhopa har således framt. o. m.juni 1977 lån och bidrag beviljats för ca 528 000 lägenheter, varav ca 370 000 i flerbostadshus med ett sammanlagt belopp av ca 957 milj. kr. För ändamålet har fram t. o, m, budgetåret 1976/77 anvisats sammanlagt 1 060 milj, kr. För budgetåret 1977/78 har riksdagen (prop. 1976/77:107, CU 1976/77:32, rskr 1976/77:244) medgivii att bidrag och lån för energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet beviljas intill ett belopp av 429 milj. kr., liksom all eventuellt outnyttjat belopp på motsvarande ram för budgetåret 1976/77 flr utnyttjas även under budgetåret 1977/78 enligt regeringens närmare bestämmelser.

Den i det föregående nämnda redovisningen titt riksdagen innehåller också vissa uppgifier om godkända kostnader i ärenden om energisparstöd och för olika typer av åtgärder för vilka energisparstöd hittills har beviljats,

3.2 Allmänna samlingslokaler m. m.

Bidrag lill energibesparande åtgärder enligt 38 a § kungörelsen om slatligl stöd till allmänna samlingslokaler, som infördes den 1 juli 1975 och som fr. o. m. den 1 juli 1976 även utgår titt vissa kyrkotokaler m. m., har fram t. o. m. juni 1977 beviljats med sammanlagt ca 2,9 milj, kr. Efterfrågan på bidrag för ändamålet har varit låg. Bidragsgivningen har dock ökat kraftigt, från 0,8 milj. kr. i beviljade bidrag budgetåret 1975/76 litl 2,1 milj. kr. budgetåret 1976/77: För budgetåret 1977/78 har riksdagen (prop. 1976/ 77:107, CU 1976/77:32, rskr 1976/77:244) medgivit all bidrag för ändamålet beviljas intill ett belopp av 10 milj. kr,

3.3 Kommunala och landstingskommunala byggnader m. m.

För ändamål som avses i förordningen om statsbidrag till energibesparande åtgärder i kommunala och landslingskommunala byggnader m. m. har t. o. m.juni 1977 beviljals bidrag med sammanlagt 52,8 milj, kr. Efterfrågan har ökat kraftigt. Under budgetåret 1976/77 beviljades bidrag med 25,1 milj. kr. vilket kan jämföras med 19,8 milj. kr, under budgetåret 1975/76 och 7,9 milj, kr, under budgetåret 1974/75.

För budgetåret 1977/78 har riksdagen (prop. 1976/77:107, CU 1976/77:32, rskr 1976/77:244) medgivit att bidrag beviljas intill ell belopp av 20 milj. kr.

Prop. 1977/78:76 377

3.4 Näringslivets byggnader och processer m. m.

Sedan stödet till energibesparande investeringar inom näringslivet m. m. infördes våren 1974 har riksdagen anvisat sammanlagt 518 milj. kr. - varav 170 milj. kr. avser budgetåret 1977/78-för sådani stöd och för administration m. m, av stödet. Av de anvisade medlen har 408 milj, kr, beräknats för åtgärder i näringslivets byggnader och processer m. m., 100 milj. kr. för framtagande av prototyper och demonslrationsanläggningar m. m. och 10 milj. kr. för åigärder inom trädgårdsnäringen.

En stadig ökning av antalet inkomna ansökningar har skett under budgetåret 1976/77 vad avser åtgärder inom industriella processer samt prototyper och demonstrationsanläggningar. Industriverket hade fram titt 1977-07-01 beviljat och tiltstyrkt bidrag för ca 3 100 projekt med sammanlagda bidrag om ca 279 milj. kr. Till åtgärder inom trädgårdsföretagen hade vid denna tidpunkt sammanlagt ca 7 milj. kr. beviljats i bidrag.

4 Erfarenheterna hittills av användningen av energisparstödet inom bostäder m. m.

Som berördes i det föregående innehåller CU 1976/77:32 vissa uppgifter om förekomsten av olika åigärder i bostadshus för vilka energisparstöd har beviljats. Uppgifterna avser vissa perioder under åren 1974 t. o. m. 1976. Under perioden april-september 1976 dominerade åtgärder avseende förbättrad värmeisolering för småhusen. Anslutning till fjärrvärme var den minst förekommande åtgärden. För flerbostadshusen var åtgärder beträffande värmeanläggning vanligast förekommande under denna period.

Tabell 4.1 Förekomsten av olika energibesparande åtgärder i bostadshus m. m.

Ålgärd	Antal		Godkänd	Beviljade	96 av
	lägen-		kostnad	bidrag	god-
	heter	96	1000 kr.	1000 kr.	känd kostnad
Småhus
Endast värmeanläggning	3616	17	5 872	2 044	35
Endasl värmeisolering	II 821	57	83 479	20 061	24
Endasl Oärrvärme	857	4	8 076	1638	20
Övr, inkl. kombinationer	4 459	22	24 022	6 363	26
Samtliga	20 753	100	121 449	30 106	25
Flerbostadshus
Endast värmeanläggning	31929	41	13 119	4 536	35
Endast värmeisolering	12 679	16	24 538	7051	29
Endast fjärrvärme	26 085	34	48 692	15 641	32
Övr, inkl. kombinationer	6 806	9	13 741	4 194	31
Samtliga	77 499	100	100 090	31422	31

Prop. 1977/78:76

378

Därefter följde anslutning till fjärrvärme och förbättring av värmeisolering.

Antal lägenheter samt godkänd kostnad och beviljat bidrag för olika åtgärder under tiden april-september 1976 framgår av tabell 4.1.

Av tabell 4.2 framgår i vilken utsträckning, uttryckt i antal behandlade ansökningar, som bidrag titt energibesparande åtgärder i kommunala och landslingskommunala byggnader m. m. beviljats under år 1976 och första halvåret 1977.

Tabell 4.2 Förekomsten av olika energibesparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader m. m.

Åtgärder	Antal behandlade ansökn 1976 96 1977 1,		ingår 0, m, 30.6	96	Totalt	96
Termoslatvenliler	235	25,6	222	23,9	457	24,8
Tilläggsisolering	111	12,1	118	12,7	229	12,4
Automatisk reglerutrustning för värmeanläggning	144	15,7	57	6,1	201	10,9
Auiomatiska spjäll-regulatorer	8	0,9	156	16,8	164	8,9
Värmeåtervinning av ventilationsluft - återiuftföring	78	8,6	75	8,1	153	8,3
Byte av panna	89	9,7	58	6,3	147	8,0
Byte av oljeeldnings-utrustning	85	9,2	59	6,4	144	7,8
Anslutning till Ijärrvärme	55	6,0	86	9,3	141	7,6
Automatisk styrutrustning för ventilation	16	1,7	35	3,8	51	2,8
Byte av fönster	20	2,1	27	2,9	47	2,5
Automatisk reglerutrustning för ventilation	28	3,0	8	0.9	36	2,0
Automatisk styrutrustning för värmeanläggningar	12	1,3	13	1,4	25	1,4
Inreglering av värmeanläggning	10	1,0	3	0,3	13	0,7
Övrigt	29	3,1	ll	1,2	40	2,2

Summa

920

928

1848

Prop. 1977/78:76

379

Vissa undersökningar har också gjorts beträffande energisparstödet och dess användning.

En sådan undersökning utfördes år 1975 inom institutet för byggnadsteknik vid tekniska högskolan i Stockholm. Undersökningen syftade bl. a. titt att redovisa förekomsten och frekvensen av olika energibesparande åtgärder i bostadshus. I undersökningen ingick även att studera kostnadsfördelningen mellan olika åtgärder och mellan småhus och flerbostadshus. Undersökningen, som avsåg totalt 2 661 småhus och 8 970 lägenheter i flerbostadshus, ingår i ett examensarbete i byggnadsteknik som publicerades i febmari 1976.

Vidare har det inom bostadsstyrelsen utförts vissa undersökningar beträffande stödet till bostadshus när det gäller omfattning, kostnad och besparingseffekt. Undersökningarna har betecknats som försök till uppföljning öch utvärdering av energisparstödet. Den senaste undersökningen avsåg samtliga flerbosladshus och vart tionde småhus som beviljats energisparstöd under februari 1977 i hela riket. Resultatet av den undersökningen framgår av följande tabeller 4.3 och 4.4.

Tabell 4.3

Ålgärd	Antal	Godkänd	Godkänd	Bespa-	Godkänd
	åigärder	kosinad	kosinad	ring	kostnad
		kr.	per åtgärd kr.	kWh och år	kr/kWh
Småhus
Isolering
vindsbjälklag
lättåtkomligt	44	101900	2316	122 300	0,83
med vindsgolv	6	17 800	2 967	12 200	1,46
bottenbjälklag	18	57 400	3 189	39 200	1,46
ytterväggar	70	479 600	6 851	290 300	1,65
3-glasfönster	23	45 100	1961	24 100	1,87
Övrigt
anslutning till
fjärrvärme	12	124 600	10 383	61600	2,02
värmemätare	5	38 000	7 600	78 000	0,49
molorshunt	14	19000	1357	25 000	0,76
radiatonermostater	37	81 100	2 192	121700	0,67
cirkulaiionspump	8	4 500	562	-	' -

Summa åigärder isolering -I- övrigt

237

969 000

4 089

774 400

1,25

380

Prop. 1977/78:76 Tabell 4.4

Åtgärd	Antal	Godkänd	Godkänd	Bespa-	Godkänd
	åtgärder	kostnad	kosinad	ring	kostnad
		kr.	per åtgärd kr.	kWh och år	i kr/kWh
Flerbostadshus
Isolering
vindsbjälklag
lättåtkomligt	76	1 118 700	14 720	957 000	1,17
med vindsgolv	21	454 600	21648	227 800	2,00
bottenbjälklag	10	51700	5 170	44 400	1,16
ytterväggar	49	1 627 900	33 222	1 127 600	1,44
3-glasrönster	8	95 900	11988	51 200	187
Övrigt
anslutning till
fjärrvärme	45	2 781900	61820	2 375 900	1,17
variator 2/hus	5	24 000	4 800	85 200	0,28
variator I/hus	32	100 500	3 141	308 000	0,33
radiatortermostaler	104	1 088 500	10 466	1 088 500	1,00
cirkulaiionspump	2	1000	500	-	-
vv-mätare	3	26 400	8 800	33 000	0,80
reglerbar frånluft	8	44 600	5 575	175 200	0,25

Summa åigärder isolering -t- övrigt

363

7415700

20 429

6 473 800

1,15

5 Exempel på genomförda energisparprojekt

En rad projekt har genomförts för att åstadkomma energibesparingar i bostäder. De allra flesta har gällt flerbostadshus. Nedan följer en kort sammanfattning av några olika projekt. Vidare redovisas vissa utredningar om energibesparing i lokaler och inom industrin (processer och byggnader). Utredningar inom energikommissionen rörande energihushåttningsmöjtig-heter på olika områden redovisades först i oktober 1977 och har inte kunnat beaktas här. Kommissionen väntas redovisa sina bedömningar den 1 mars 1978.

5.1 EPD-verksamheten

Verksamheten startade 1975. Målsättningen har varit alt genom praktisk demonstrationsverksamhet tära fastighetsägare och fastighetsskötare att själva trimma in sina pannanläggningar titt bästa möjliga verkningsgrad. Tidigare år har främsl ägarna till småhus visat intresse för verksamheten. Huvudorsaken har givetvis varit den direkta ekonomiska vinningen av en minskad oljeförbmkning för dessa. Under det senaste året har ökade resurser satts in på att i större utsträckning komma i kontakt med representanter för flerbostadshusen. Under verksamhetsåret 1976/77 besöktes över 1 000

Prop. 1977/78:76 381

pannrum i småhus och nästan 2 000 pannrum i flerbostadshus. Totalt antal deltagare var mer än 6 000. Dessutom har EPD-lådor med mätinstrument utlånats varvid ytteriigare 3 000-4 000 pannrum berörts, I tabell 5,1 ges en sammanställning av de åtgärder som föreslogs i de besökta anläggningarna.

Tabell 5.1 Sammanställning av föreslagna åtgärder i besökta anläggningar under 1976/77 (EPD: Verksamheten 1976/77) (planverkets rapporO

Småhus	Flerbostadshus
antal (96)	antal(96)
514 (50)	755 (40)
425 (42)	490 (26)
178 (17)	665 (35)
149 (15)	359 (19)
192 (19)	342 (18)
41 ( 4)	146 ( 8)
168 (16)	308 (16)
88 ( 9)	III (6)
52 ( 5)	173 ( 9)
22 ( 2)	II ( 1)

Ålgärd

Sota pannan Byta munstycke Täta mot falskluft Byta brännare Kontrollera skorsten Byta panna Service brännare Isolera rökrör Justera spjäll Rengöring

Besparingseffekterna för samtliga pannor beroende på enbart trimning har visat sig vara ungefär 5 %.

Besparingseffekten av ekonomisotning har vid tidigare undersökning (Jakobsberg 1976) visat sig vara upp till 5 96.

5.2 Ulvsundaprojektet

Ett projekt av institutionen för byggnadsteknik vid KTH i samarbete med AB Familjebostäder. Objektet utgörs av ett antal 3-vånings lamellhus i Utvsunda uppförda omkring 1940. Husen haren myckel låg värmeisoleringsstandard och en nettoenergiförbrukning av ca 460 kWh/m ty. I tabell 5.2 anges vilken beräknad energibesparing olika åtgärder väntas ge om de genomförs i angiven ordning och investeringskostnaden.

Tabell 5.2 Besparingsmöjligheter vid Ulvsunda-projektet (planverkets rapport)

Beräknad	Beräknad
nettobe-	investe-
sparmg	nng
kWh/m2lyår	kr/mly
30	1
60	6
20	9
35	16
20	6
90	60
25	90

Åtgärd

1, Förbättring av pannverkningsgraden

2, Inreglering av värmesystemet

3, Minskning av ofrivillig ventilation ■4. Minskning av varmvattenförbrakning

5. Tilläggsisolering av vindsbjälklag

6. Tilläggsisolering av ytterväggar

7. Tilläggsisolering av fönster

26 Riksdagen 1977/78. 1 samt Nr 76

Prop. 1977/78:76

382

5.3 Tenstaprojektet

Byggnadsenergigmppen har i Byggforskningens rapport R23:1975 redovisat besparingar som gjorts i ett trevåningshus i Tensta. Huset var fjärrvärmeanslulet och försett med FT-venlilation (byggnadsår 1969). Nettoenergiförbrukningen uppgick till ca 300 kWh/m ly, före vidtagna åtgärder. För att minska energiåtgången vidtogs följande åtgärder:

- inreglering av värme- och ventilationssystem

- sänkning av mmstemperaturen

- minskning av ventilationen

- sänkning av tilluftstemperaturen

- utdelning av anvisning om hur man sparar varmvatten

- en allmän sparkampanj genomfördes i samband med oljekrisen.

En total besparing av mellan 20 och 30 ' åtgärder.

uppnåddes genom dessa

5.4 Av K-konsult gjorda undersökningar

K-konsult har gjort en undersökning av energisparmöjligheterna i 16 kommunala byggnader i Kalmar kommun. Byggnaderna har valts så att olika

Tabell 5.3 Resultat av byggnadsstyrelsen gjorda sparåtgärder (planverkets rapport)

Fastighets-	Åtgärd	Normalårs-		Minskning i	96	Investe-
beteckning	enligt	förbrukning		normalårs-	bespa-	rings-
	lista	m3 Eo/Nåi		förbrukning	ring	kostnad
		72/73	75/76	m3 Eo/När		Tkr.
Ml 7:603	3,4	265	201	64	24	28
M17:401	4,3	38	34	4	10	6
M4:00l	4	598	387	211	35	94
Y8	1	236	188	48	20	65
AC16	6	54	45	9	17	28
AC12	1	33	28	5	15	12
Y4	5,7,12	183	121	62	34	40
YIO	4,5	309	233	76	25	14
Bdl8	3,4,9	■174	85	89	51	70
AC8	7a,8,10	6956	4527	2429	35	2220
AB41	3,9	189	167	22	12	126
AB73	3,4,5	600	384	216	36	15
AB85	3,9,10	161	142	19	12	64
AB27	2	351	260	91	26	120
AB108	9,10	201	163	38	19	53
AB102	3	621	477	144	23	20
09:13	7	1069	615	454	42	150
018	7,4	249	93	156	63	120
P20	7,8	473	350	123	26	147
07	4,7	353	590	763	18	450
Summa		17113	12090	5023	27	3842

Prop. 1977/78:76 383

typer av byggnader ingår och vidare är byggnaderna av varierande ålder och teknisk standard. Om alla undersökta sparåtgärder vidtas i dessa byggnader, blir den beräknade besparingseffekten 24 %.

Denna effekt är endast en summering av besparingar beräknade från nuläget.

5.5 Av byggnadsstyrelsen gjorda undersökningar

Av tabell 5.3 framgår hur slora besparingar som åstadkommits genom olika utförda sparåtgärder i 20 fastigheter av byggnadsstyrelsens bestånd.

Som framgår av tabellen är åtgärderna 1-10 och 12 representerade. Mest frekvenla är åtgärderna 3, 4, 7, 9 och 10 vilka alla är vvs-åtgärder.

Normatårsförbmkningen av olja minskade i medeltal med cirka 30 96 mellan 1972/73 och 1975/76.

Lista över åtgärder Värme

1. Samordning av värmeförsörjning till gemensamma pannanläggningar
- sanering - byggande av kulvertar

2. Anläggning för anslutning titt fjärrvärme

3. Inreglering av värmesystem

4. Upprustning av reglerautomatik

5. Installation av utrustning för styrning av drifttider

6. Tidigareläggning av pann- och brännarbyten m. m.

Ventilation

la Installation av utrustning för återiuftföring 7b Minskning av uteluftsflöden

8. Installation av utrustning för värmeålervinning

9. Upprustning med reglerautomatik

10. Installation av utrustning för styrning av drifttider.

Kyla

11. Installation av utrustning för värmeåtervinning från kondensorer

Bygg

12. Komplettering av värmeisolering, i försia hand i sådana hus där isoleringen visat sig otillräcklig.

13. Tätningar av fönster, dörrar och väggar

14. Byte av fönster etc.

Övrigi

15. Vattenbesparing

16. Besparing av elenergi

Prop. 1977/78:76 384

En undersökning av normalårsförbrukningen i fastigheter där man ännu inte genomfört några investeringar i energibesparingssyfte visar dock alt man i dessa fastigheter under samma tid minskat normatårsförbmkningen med 10-15 96, huvudsakligen beroende på rent driftlekniska insatser. Denna undersökning omspänner hela 25 96 (5,2 Mm av byggnadsstyrelsens lokalbestånd och är därför sannolikt representativ för heta beståndet.

Detta innebär att av minskningen i normatårsförbmkningen i de 20 fastigheterna i tabell 5.3 bör cirka 15-20 96 tillskrivas de företagna tekniska åtgärderna.

5.6 Av fortifikationsfiirvaltningen gjorda undersökningar

Fortifikationsförvaltningen har gjort utredningar beträffande tänkbara energibesparingar inom ca 85 96 av sitt bestånd.

Sammanställning av antal åtgärder, medelinvestering per ålgärd och beräknad besparing per ålgärd avseende 37 förband framgår av tabell 5,4. Uppgifterna bygger på uiredningar i vilka kostnadsberäkningar av investeringar gjorts liksom beräkningar av besparingar. Härvid har följande värden använts:

Olja 400 kr/m Et 0,10 kr/kWh

Tabell 5.4 Energisparåtgärder vid fortiflkationsrörvahningen 1977-05-26 (planverkets rapport)

Åtgärd Anlal Genomsnittligt beräknad

St investering besparing

kr,/ätgärd lOkWh/år,

åtgärd

Installation av utrustning

för drifttidsstyrning av

ventilationssystem 617 2 300 42

Installation av utrustning

för återiuftföring II 27 600 87

Översyn och tidigareläggning

av pann- och brännarbyte m, m, 10 28 800 45

Installation av utrustning

för drifttidsstyrning av

värmesystem 165 3 200 22

Inreglering av värme-

och ventilationssystem 120 4 000 21

Tätning av fönster,

dörrar och väggar 67 1 300 6

Upprustning av regler
automatik för värme 198 5 600 35

Prop. 1977/78:76

385

Åtgärd

Antal Genomsnittligt beräknad
St investering besparing

kr,/åtgärd lOkWh/år,

åtgärd

13 22

25 75

Installation av utrusining
för värmeålervinning ur
veniilationslufl 21

Upprustning av regler
automatik för ventilation 72

Installation av utrustning
för värmeålervinning från
värmegivande apparater 4

Samordning av värmeför
sörjning till gemensamma
pannanläggningar 5

Anläggning för anslutning

till fjärrvärme 3

Utbyte av fönster, dörrar m, m.

Komplettering av

värmeisolering 11

Sänkning av temperaturen

på förbrukningsvarmvatlnet 15

Shuntning av utgående
primärvärmevatten 4

Varmvattenberedare för
kombinerad el- och
hetvattendrift förses med
termostatisk blandnings-
ventil 27

Installation av flödes
regulatorer på duschblandare 3

Installation av tidrelä
och magnetvenliler för
tidsstyrning av lapp-
vattenförbrukning 5

Installation av port-påverkade brytare till aerotemprar 2

Installation av radialor
termostatventiler 24

Tidstyrning av elarmaturer 11

42 800 4 000

16 250

84 200 26 700

13 300 31

4 400 36

25 000 20

300 400

3 200	69
750	10
2 900	16
2 800	II

5.7 Av industriverket gjorda undersökningar

Regeringen uppdrog våren 1975 åt statens industriverk att utreda frågor om energianvändning inom industrin. Resultatet av den första etappen i detta utredningsarbete presenterades i rapporten (SIND 1976:3) - Tätorternas och

Prop. 1977/78:76 386

den tunga industrins energiförsörjning. Rapporten redovisades i prop. 1976/ 77:100(bU. 17 s. 174, NU 1976/77:38, rskr 1976/77:298). Den andra etappen av utredningsarbetet redovisas i rapporten (SIND 1977:6) - Industrins energihushållning. Med dessa två rapporter har verket presenterat en försia genomgång av möjligheterna att spara energi inom industrin.

Industriverket bedömer att ca 1,1 milj. ton eldningsolja kan sparas vid befintliga anläggningar inom industrin under den närmaste 5-10-årsperio-den. Detta motsvarar ca 20 96 av industrins förbrukning av eldningsolja år 1976 och ca 8 96 av industrins tolala energiförbrukning detta år. Besparingarna beräknas kräva investeringar om sammanlagt ca 2 300 milj, kr. Härutöver beräknas 230 000-300 000 ton olja kunna sparas inom cementindustrin genom övergång från olja till kol som bränsle i processen. Vidare skulle ca 265 000 ton olja kunna sparas genom att spillvärme från industrin utnyttias till uppvärmning av bostäder m. m. samt ca 100 000 ton olja genom vissa ytterligare åtgärder. Möjligheterna att spara elenergi är enligt verket små.

De angivna besparingsmöjligheterna avser både processer och byggnader. Besparingsmöjligheterna i byggnaderna har inte utretts separat.

Industriverket bedriver dessutom år 1976 en verksamhet med en dags gratis konsulthjälp till framför allt mindre och medelstora företag. Verksamheten syftar titt att identifiera energisparmöjligheter hos de olika företagen och till att informera om möjligheten att fl stöd titt energibesparande investeringar.

Prop. 1977/78:76 387

Innehåll

Propositionen.................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll...................... 1

Förstag till Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612) 2

Utdrag av regeringsprolokoll den 1 december 1977 '... 3

1 Föredraganden............................................. 3

1.1 Inledning.............................................. 3

1.2 Energisparprogram för befintUg bebyggelse. 6

1.2.1 Vissa utredningar........................... 6

1.2.2 Alternativa sparprogram.................. 9

1.2.2.1 Kostnader och spareffekter...... 9

1.2.2.2 Antal byggnader som berörs..... 13

1.2.3 Utgångspunkter för val av energisparprogram .. 14

1.2.4 Resursbehov och tillgängliga resurser. 18

1.2.4.1 Arbetskraft och ulbildning........ 18

1.2.4.2 Industrins kapacitet............... 20

1.2.4.3 Totalt resursutrymme............. 20

1.2.4.4 Resursavvägning.................... .... 24

1.2.4.5 Möjliga konjunkturvariationer.... .... 25

1.2.4.6 Effekter på utrikeshandelsbalansen 26

1.2.5............................................ Förslag till energisparprogram för befintlig bebyg
gelse ........................................... 28

1.3 Riktlinjer för energisparprogrammets genomförande.... 30

1.3.1 Allmänt........................................ 30

1.3.2 Energisparstödet och övriga finansieringsvillkor 31

1.3.3 Kommunal planering........................ 33

1.3.4 Teknisk rådgivning och besiktning av fastigheter 36

1.3.5 Ansvarsfördelning mellan stat och kommun ,., 42

1.3.6 Stöd till kommunerna...................... 43

1.3.7 Ändringar i byggnadslagstiftningen.... 45

2 Hemställan.................................................. 51

3 Beslut........................................................ 51

Prop. 1977/78:76 388

Bilaga I Gällande rätt, aktuella utredningsförslag och remissuttalanden angående dessa.

1 Inledning..................................................... 52

2 Gällanderätt................................................. 54

2.1 Byggnadsstadgan i berörda delar............... 54

2.2 Tillämpningsbestämmelser till 44 a § BS...... 56

3 Sammanfattning av energisparkommilténs betänkande

- Inspektion av byggnaders eldningsanläggningar .... 57

4 Remissutlalanden rörande energisparkommilténs betänkande

- Inspeklion av byggnaders eldningsanläggningar. .... 60

4.1 Obligatorisk inspektion............................. .... 60

4.2 Verksamhetens organisation..................... 65

4.3 Dispensmöjligheter.................................. 67

4.4 Inspektionens inriktning och utförande........ 69

4.5 Serviceåtgärder m. m.............................. 70

4.6 Personalresurser och utbildningsbehov........ 71

4.7 Behörighet och auktorisation.................... .... 74

4.8 Provning och typgodkännande av utrustning .... 74

4.9 Författningsförslaget............................... .... 75

5 Sammanfattning av planverkels rapport - Energisparmöjligheter

i befintlig bebyggelse - preliminär rapport.......... 76

5.1 Allmänt om rapporten.............................. 76

5.2 Beräkningsunderiag................................. .... 77

5.3 Tekniska åtgärder.................................. .... 79

5.4 Bedömning av koslnader och besparingsmöjligheter.... 80

5.5 Förslag rörande besiktning och kommunal planering ... 83

5.6 Förslag till ändringar i byggnadslagstiftningen 85

5.6.1 Underhåll..................................... .... 86

5.6.2 Ombyggnadsålgärder...................... 86

5.6.3 Förbältringsålgärder........................ 86

5.6.4 Följdändringar i SBN....................... .... 87

6................................................................ Remissutlalanden rörande planverkets rapport- Energisparmöj
ligheter i befintlig bebyggelse - preliminär rapport 87

6.1 Allmänna synpunkter........................... 87

6.1.1 Vikten av energihushållning i befintlig bebyggelse 88

6.1.2 Sammanfattande omdömen om planverkets rapport 89

6.1.3 Synpunkter på promemorian - Energi lill byggnader 1975-2000 90

Prop. 1977/78:76 389

6.2 Utgångspunkter för rapportens överväganden m. m. ... 90

6.3 Begreppsförklaringar............................... ... 95

6.3.1 Principer för lönsamhetsbedömningar. 95

6.3.2 Bmkstid och behov av underhåll....... 98

6.3.3 Klimatfömtsättningar...................... 99

6.4 Lämpliga tekniska åtgärder i befintlig bebyggelse 100

6.4.1 Allmänt........................................ 100

6.4.2 Värmeisolering............................... 103

6.4.3 Fönsler........................................ 104

6.4.4 Tälningsåtgärder........................... 105

6.4.5 Ventilation .................................. 106

6.4.6 Uppvärmningssystem...................... 107

6.4.7 Styr- och reglersystem................... 109

6.4.8 Övriga åtgärder............................. 111

6.4.9 Nya lokala energikällor.................... .. 113

6.4.10 Sammanvägning och kombinationsmöjligheter . 113

6.5 Besparingsmöjligheter inom en tioårsperiod.. 114

6.5.1 Allmänt........................................ 114

6.5.2 Värmeisolering............................... 116

6.5.2.1 Allmänt................................ 116

6.5.2.2 Besparingsmöjligheter i bostäder 120

6.5.2.3 Besparingsmöjligheter i lokaler... 124

6.5.2.4 Besparingsmöjligheter i induslrins lokalbestånd 127

6.5.2.5 Sammanfattande bedömning av besparingsmöjligheterna genom lilläggsisolering 128

6.5.3 Fönster....................................... 128

6.5.3.1 Allmänt................................ 128

6.5.3.2 Besparingsmöjligheter i bostäder 129

6.5.3.3 Besparingsmöjligheter i lokaler... 129

6.5.3.4 Besparingsmöjligheter i industrins lokalbestånd 129

6.5.4 Tälningsåtgärder........................... 130

6.5.4.1 AUmänt................................ 130

6.5.4.2 Besparingsmöjligheter i bostäder 130

6.5.4.3 Besparingsmöjligheter i lokaler... 131

6.5.4.4 Besparingsmöjligheter i industrins lokatbestånd 132

6.5.5 Besparingsmöjligheter genom instatlationstekniska åtgärder 133

6.5.6 Övriga besparingsmöjligheter............ . 136

6.5.7 Nya lokala energikällor.................... . 136

6.5.8 Sammanvägning och kombinationsmöjligheter . 139

Prop. 1977/78:76 390

6.6 Åigärdsplanering och styrmedel................. 139

6.6.1 Allmänna principer för åtgärdsprogram 139

6.6.2 Steg i åtgärdsprogram.................... 141

6.6.3 Kommunalt planeringsansvar............ 145

6.6.4 Besiktning av byggnadsbeståndet..... 146

6.6.5 Drift, underhåll och upprustning....... 155

6.6.6 Styrmedel ................................... 158

6.6.6.1 Allmänt................................ 158

6.6.6.2 Information........................... 161

6.6.6.3 Energipris m. m...................... 163

6.6.6.4 Lån och bidrag....................... 165

6.6.6.5 I rapporten föreslagna ändringar och tillägg

lill byggnadsstadgan............... 169

6.6.6.6........................................ Övriga föreslagna föreskrifter m. m 172

6.7 Resurser för åtgärder.............................. .. 173

6.7.1 Kunskaper, forskningsbehov och statistik 173

6.7.2 Arbetskraft.................................. .. 175

6.7.3 Utbildningsbehov och resurser......... .. 178

6.7.4 Byggmaterialproduktion.................. .. 180

7 Sammanfattning av planverkets rapport - Energihushållning i

befintlig bebyggelse - slutlig rapport................. 180

7.1 Allmänt om rapporten.............................. 180

7.2 Bebyggelsens omfattning och energiegenskaper 182

7.2.1 Bebyggelsens omfattning................ 182

7.2.2 Bebyggelsens egenskaper............... 184

7.2.2.1 Bostadsbeståndets egenskaper. 184

7.2.2.2 Lokalbeståndets och industrins byggnaders egenskaper 186

7.2.3 Bebyggelsens energiförbmkning........ 186

7.2.3.1 Inledning.............................. 186

7.2.3.2 Bostadsbeståndets energiförbrukning,,,, 187

7.2.3.3 Lokalbeståndets energiförbrukning 188

7.2.4........................................... Byggnadsbeståndets och energiförbmkningens
utveckling.................................... 188

7.2.4.1 Bostadsbeståndets utveckling och energiförbrukning 188

7.2.4.2 Lokalbeståndets och industrins byggnaders ulveckling och energiförbmkning,., 190

7.2.5 Exempel på energisparåtgärder......... 193

7.3 Lämpliga åtgärder i befintlig bebyggelse...... .. 193

7.3.1 Allmänt........................................ .. 193

7.3.2 Värmeisolering.............................. .. 195

7.3.2.1 Värmeisolering av tak och bjälklag 195

Prop. 1977/78:76 391

7.3.2.2 Värmeisolering av ytterväggar.. 196

7.3.3 Fönster och dörrar......................... 196

7.3.4 Tälningsåtgärder........................... .. 197

7.3.5 Ventilation................................... .. 198

7.3.6 Uppvärmningssystem...................... 199

7.3.7 Styr- och reglersystem................... .. 199

7.3.8 Övriga åtgärder............................. .. 200

7.3.9 Nya lokala energikällor.................... .. 201

7.4 Besparingsmöjligheter............................. .. 202

7.4.1 Revideringar i planverkets slutliga rapport 208

7.5 Förslag litl åtgärder................................ .. 209

7.5.1 Handlingslinjer för energisparande..... .. 209

7.5.2 Inriktning av energisparåtgärder....... .. 210

7.5.2.1 Finansiellt stöd...................... .. 210

7.5.2.2 Tekniska punktinsatser............ .. 211

7.5.2.3 Tekniska totalinsatser............. .. 212

7.5.2.4 Generella förutsättningar och förslag .... 213

7.5.3 Planering av energisparåtgärder....... .. 214

7.5.4 Kommunal service och tillsyn rörande energisparåtgärder 216

7.5.4.1 Energifrågornas hantering i kommunerna 216

7.5.4.2 Besiktning och tillsyn............... 217

7.5.5 Information och ulbildning................ 218

7.5.6 Författningsändringar m. m.............. 220

7.5.6.1 Krav på byggnader................. .. 220

7.5.6.2 Byggnadslovsskytdighet........... .. 220

7.5.6.3 Tillsyn och besiktning.............. .. 223

7.5.6.4 Periodisk tillsyn...................... .. 225

7.5.6.5 Energisparåtgärder i byggnad som omfattas av nybyggnadsförbud 225

7.5.6.6 Krav på typgodkännande och tillverkningskontroll 226

392

Bilaga 2 Promemoria angående energisparande åigärder i befintlig bebyggelse - teknik och ekonomi

1 Inledning..................................................... 228

2 Allmänt om energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse.... 229

2.1 Värmeisolering....................................... ... 230

2.2 Fönster................................................ 232

2.3 Tätning................................................ ... 233

2.4 Upvärmningssystem................................ 234

2.5 Ventilation............................................ 236

2.6 Styr- och reglersystem............................ 238

2.7 Övriga åtgärder...................................... 239

2.8 Nya lokala energikällor............................. 241

2.9 Metod- och produktutveckling.................. 242

3 Beräkningsförutsättningar............................... 243

3.1 Tillgängligt bestånd................................. 243

3.2 Klimatförutsältningar............................... 243

3.3 Investering, underhålls- och driftkostnader, brukstid ... 245

3.4 Lönsamhetsmått.................................... 248

3.5 Energipriset........................................... 251

4 Besparingsmöjligheter med olika åtgärder........... 252

4.1 Värmeisolering....................................... ... 253

4.1.1 Invesleringsutgifler......................... 253

4.1.2 Antal åtgärdade objekt................... 256

4.1.3 Åtgärdens livslängd och underhållskostnad .... 257

4.1.4 Isolertiocklek................................ ... 257

4.1.5 Besparingsmöjligheter i bostadshus... ... 258

4.1.6 Besparingsmöjligheter i offentliga byggnader och övriga lokaler 260

4.1.7 Besparingsmöjligheter i industribyggnader 261

4.1.8 Kombination med tälningsåtgärder..... ... 263

4.1.9 Sammanfattning............................ ... 263

4.2 Fönster................................................ ... 268

4.2.1 Utbyte av fönsler.......................... ... 269

4.2.2 Ombyggnad av fönster................... ... 271

4.2.3 Sammanfattning............................ ... 273

4.3 Tälningsåtgärder.................................... 276

4.3.1 Tätning mellan fönsterkarm och fönsterbåge samt dörrkarm och dörrblad 276

4.3.2 Övriga lätningsåtgärder................... ... 277

4.3.3 Sammanfattning............................ 280

4.4 Uppvärmningssystem.............................. 283

Prop. 1977/78:76 393

4.4.1 Utbyte av oljebrännare och pannor i små och medelstora värmecentraler 284

4.4.2 Trimning och ekonomisotning av oljebrännare

och pannor................................... 286

4.4.3 Pannornas och otjebrännarnas reglerutrustning . 287

4.4.4 Inslallalion av värmepumpantäggningar 288

4.4.5 Inkoppling av mindre värmesystem på annan större ej hett utnyttjad värmecentral ................................................. 290

4.5 Ventilation............................................ .. 291

4.5.1 Inreglering av ventilationssystem...... .. 292

4.5.2 Installation av utrustning för återiuftsföring.... 293

4.5.3 Drifttidsstyrning av ventilationssystem 294

4.5.4 Uppdelning av luftbehandlingssystem för lokaler

och industrins byggnader................ .. 296

4.5.5 Värmeåtervinning ur ventitationsluft.. 296

4.5.6 Installation av utrusining för återvinning av kondensorvärme från kylmaskiner ................................................. 304

4.6 Styr- och reglersystem............................ 306

4.6.1 Temperatursänkningar och inreglering av uppvärmningssystem 310

4.6.2 Installation av termostatiska radiaiorventiter ... 314

4.6.3 Installation av utetemperaturstyrd molorshunt , 315

4.6.4 Drifttidsstyrning av uppvärmningssystem 316

4.7 Övriga åtgärder...................................... 319

4.7.1 Individuell mätning......................... 320

4.7.2 Tilläggsisotering av apparater och rör 322

4.7.3 Övrigt......................................... 322

4.7.4 Sammanfattning............................ 322

4.8 Nya lokala energikällor............................. 324

4.8.1 Solvärmesystem............................ 324

4.8.2 Sammanfattning............................ 325

5 Totala besparingsmöjligheter inom en tioårsperiod 325

5,1 Andra effekter av åtgärderna................ 325

5.1.1 Behov av utrymme......................... 326

5.1.2 Utseendeförändring av byggnader..... 326

5.1.3 Ingrepp i byggnadens klimatskärm eller stomme 326

5.1.4 Inverkan av husform....................... 327

5.1.5 Brandegenskaper och akustiska egenskaper .,,, 328

5.1.6 Luftkomfori .................................. .. 328

5.1.7 Behov av underhåll........................ .. 328

5.1.8 Arbetsutförande............................ 329

5.1.9 Inverkan på installationer................ .. 329

5.1.10 Teknisk utveckling......................... .. 330

Prop. 1977/78:76 394

5.2 Kombination av åtgärder.......................... .. 330

5.2.1 Fönsterbyte - tälningsåtgärder......... .. 331

5.2.2 Ventilation - lätningsåtgärder........... .. 331

5.2.3 Installationstekniska åtgärder-byggnadstekniska åtgärder 332

5.3...................................................... Övriga förulsättningar för bedömning av totala sparmöj
ligheter ............................................... .. 332

5.3.1 Allmänt........................................ .. 333

5.3.2 Nettoenergi - bmttoenergi............... .. 334

5.3.3 Addition av sparmöjligheter ............ .. 335

5.3.4 Effektivitet................................... .. 335

5.3.5 Energiåtgång för framställning av produkter för energisparande åtgärder 336

5.4...................................................... Sammanställning av besparingsmöjligheter, investerings
utgifter samt underhålls- och driftkostnader .. 337

5.4.1 Besparingsmöjligheter totalt......... ,.. 337

5.4.2 Besparingsmöjligheter i bostäder....... .. 343

5.4.3 Besparingsmöjligheter i övriga lokaler. .. 344

5.4.4 Besparingsmöjligheter i industrins byggnader... 346

5.5 Beräkningarnas osäkerhet, besparingsmöjligheter vid and'

ra förutsättningar.................................. .. 347

6 Sammanfattande jämförelse med planverkets rapport 348

6.1 Totala sparmöjligheter............................. ... 349

6.2 Byggnadstekniska åtgärder...................... 350

6.3 Instalationsiekniska åtgärder.................... 350

7 Resurstillgång............................................... ... 351

7.1 Tillgången på arbetskraft........................ .... 35!

7.2 Kapaciteten i byggmaterialindustrin.......... 353

7.3 Återbetalningstid................................... ... 363

7.4 Effekter på bytesbalansen....................... ... 364

8 Inhämtade synpunkter på departementspromemorian 366

Prop. 1977/78:76 395

Bilaga 3 Energisparstödet Sida

1. Inledning....................................................... 370

2. Gällande ordning............................................. 370

2.1 Bostadshus m.m...................................... 370

2.2 Allmänna samlingslokaler m.m............ ...... 374

2.3 Kommunala och landstingskommunala byggnader m. m.. 374

2.4 Näringslivets byggnader och processer m. m. 374

3. Stödets omfattning......................................... .. 375

3.1 Bostadshus m.m...................................... .. 375

3.2 Allmänna samlingslokaler m.m..................... .. 376

3.3 Kommunala och landstingskommunala byggnader m, m,, 376

3.4 Näringslivets byggnader och processer m.m.. .. 377

4. Erfarenheterna hittills av användningen av energisparstödet inom bostäder m. m 377

5. Exempel på genomförda energisparprojekt............ 380

5.1 EPD-verksamheten................................... .. 380

5.2 Ulvsundaprojektet.................................... .. 381

5.3 Tenstaprojektet...................................... 382

5.4 Av K-konsult gjorda undersökningar............. .. 382

5.5 Av byggnadsstyrelsen gjorda undersökningar. .. 383

5.6 Av fortifikationsförvaltningen gjorda undersökningar.... 384

5.7 Av industriverket gjorda undersökningar....... .. 385

GOTAB 55959 Siockholm 1977

20	100	160	220
140	140	140	200
26	26	35	52
3	10	30	70
160	200	240	280
20	60	140	140
260	345	345	350
240	280	360	370
250	270	270	270
0	240	240	240
0	0	0	0

HB"	75	86	41
HB	65	32	49
	35	35	9"
10	15	II	3
15	70	70	21
10	30	23	23
HB	15	17	14
HB	10	3	6

HB	1	1	3
HB	10	10	64
HB	10	10	38
HB	10	10	41
20	40	120	180
20	35	105	158
20	4	12	6
25	20	6	15
20	30	27	75
20	40	20	40
10	25	50	50
15	50	75	100

20	100	160	220
140	140	140	200
26	26	35	52
3	10	30	70
160	200	240	280
20	60	140	140
260	345	345	350
240	280	360	370
250	270	270	270
0	240	240	240
0	0	0	0

HB"	75	86	41
HB	65	32	49
	35	35	9"
10	15	II	3
15	70	70	21
10	30	23	23
HB	15	17	14
HB	10	3	6

HB	1	1	3
HB	10	10	64
HB	10	10	38
HB	10	10	41
20	40	120	180
20	35	105	158
20	4	12	6
25	20	6	15
20	30	27	75
20	40	20	40
10	25	50	50
15	50	75	100

20	100	160	220
140	140	140	200
26	26	35	52
3	10	30	70
160	200	240	280
20	60	140	140
260	345	345	350
240	280	360	370
250	270	270	270
0	240	240	240
0	0	0	0

HB"	75	86	41
HB	65	32	49
	35	35	9"
10	15	II	3
15	70	70	21
10	30	23	23
HB	15	17	14
HB	10	3	6

HB	1	1	3
HB	10	10	64
HB	10	10	38
HB	10	10	41
20	40	120	180
20	35	105	158
20	4	12	6
25	20	6	15
20	30	27	75
20	40	20	40
10	25	50	50
15	50	75	100