Propositionens huvudsakliga innehåll

I byggnadsstadgan (1959:612) finns bestämmelser om all del lill nya byggnader skall höra anordningar som möjliggör alt avfall från byggnaden kan las om hand och forslas bort på ett tillfredsställande sätt. I propositionen föreslås att stadgan kompletleras med en bestämmelse som gör del möjligt för samhället alt beträffande befintliga byggnader kräva all skäliga ålgärder vidtas så alt godtagbara arbetsförhållanden åsladkommes för dem som hämtar avfall från byggnaderna. Även bestämmelserna i stadgan om underhåll av byggnad kompletteras med krav på all byggnad skall underhållas så alt möjligheterna lill godtagbar avfallshantering vidmakthålls. Vidare föreslås en ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter. De nu avsedda ändringarna skall träda i krafl den I april 1978. Samtidigt härmed vidgas möjligheterna all lämna bostadslån enligt bostadsfinansieringsförordningen (1974:946) för ombyggnad av soprum m. m.

I propositionen föreslås också all i byggnadsstadgan las in bestämmelser som innebär att de säkerhetsföreskrifter som gäller för portar och liknande anordningar i nya byggnader skall tillämpas också på sådana anordningar i befintliga byggnader. Bestämmelserna, som skall träda i krafl den I juli 1979, skall kompletteras med föreskrifier om besiktning m. m. Regeringen hemställer i propositionen om bemyndigande att meddela föreskrifter i detta avseende genom förordning.

1 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 50

44§

7 mom. Eldstäder och andra anordningar för uppvärmning, rök-och ventilationskanaler, sopnedkast, hissar, gårdslanteminer, ledningar för vallenförsörjning och avlopp samt därmed förbundna anordningar, ledningar för gas och elektrisk slröm saml ulrymmen för särskilda ändamål, såsom pannrum, garage, tvätt- och torkrum, bränsleförråd och dylikt skola anordnas så, att brandfara, risk för olycksfall eller sanitär olägenhet icke uppkommer.

7 mom. Eldsläder och andra anordningar för uppvärmning, rök-och ventilationskanaler, sopnedkast, hissar, portar och liknande anordningar, gårdslanteminer, ledningar för vattenförsörjning och avlopp samt dämied förbundna anordningar, ledningar för gas och eleklrisk slröm samt ulrymmen för särskilda ändamål, såsom pannrum, garage, tvätt- och torkrum, bränsleförråd och dylikt skola anordnas så, all brandfara, risk för olycksfall eller sanitär olägenhel icke uppkommer.

Prop. 1977/78:50 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

e) sådan förändring av byggnad, som medför atl byggnaden kommer all sirida mot fastställd generalplan, sladsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser; samt

O annan förändring av byggnad, vilken i befintligt skick strider mol plan eller bestämmelsersom nyss sagts, såvida ej fråga arom bostadsbyggnad med högst två bostadslägenheter eller därtill hörande uthus.

Vad ovan i denna paragraf stadgas Vad ovan i denna paragraf stadgas
skall ej medföra alt såsom nybygg- skall ej medföra all såsom nybygg
nad anses anordnande av värmeled- nad anses anordnande av godtagbar
ning eller vattenklosett eller andra avfallshantering eller av värmeled
hygieniska förbättringar i befintlig ning eller vattenklosett eller andra
byggnad som, även om sådan anord- hygieniska förbättringar i befintlig
ning ej medgåves, måste antagas byggnad som, även om sådan anord-
komma att kvarstå under längre ning ej medgåves, måsle antagas
tid. komma atl kvarstå under längre

lid.

82 a §

TiU byggnad som har uppförts före den I juli 1977 eller för vilken byggnadslov har beviljalsföre nämnda dag skola höra sådana i 46 § andra slyckel 5 avsedda anordningar som enligt den 1 april 1978 gällande normer skäligen kunna fordras för atl åsladkomma godtagbara arbetsförhåUanden för dem som hämta avfaU från byggnaden.

Beslämmelserna i 44 § 7 mom. om porlar och liknande anordningar skola tillämpas ifråga om byggnad som har uppförts före den 1 juli 1974 eller för vilken byggnadslov har sökts före nämnda dag.

Denna lag Iräder i kraft, såvitt avser 44 § 7 mom. saml 82 a § andra slyckel den I juli 1979, och i övrigt den 1 april 1978.

Föreläggande enligt lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. belräffande ändring av byggnad för ändamål som avses i 82 a § försia siycket fär ej meddelas före mars månads uigång 1979.

Prop.1977/78:50 4

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser

för vissa orter

Härigenom föreskrives all 3 § lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

3§ Bostadslägenhet eller lägenhet, som är avsedd alt hell eller till ej oväsentlig del nyttjas för holell- eller pensionalrörelse, får ej utan hyresnämndens tillstånd uthyras eller tagas i bruk av ägaren för väsentligen annat ändamål än det avsedda.

Första stycket gäller ej lägenhet som tages i anspråk för ändamål som angives i 82 a § forsla slyckel byggnadsstadgan (1959:612).

Denna lag träder i krafl den I april 1978.

Prop.1977/78:50 5

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:484) med bemyndigande att meddela

föreskrifter om hissar och andra lyft- eller transportanordningar

Härigenom föreskrives alt rubriken lill lagen (1977:484) med bemyndigande alt meddela föreskrifter om hissar och andra lyft- eller transportanordningar saml 1 § lagen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lag med bemyndigande att med- Lag med bemyndigande att med
dela föreskrifter om hissar och dela föreskrifter om hissar och
andra lyft- eller transportanord- andra lyft- eller transportanord
ningar ningar m. m.

1§

Regeringen bemyndigas all i fråga Regeringen bemyndigas all i fråga
om hissar och andra lyft- eller Irans- om dds hissar och andra lyft- eller
portanordningar meddela föreskrif- transportanordningar,c/e/spo/vo/oc/j
ler som gäller utförande, använ- liknande anordningar meddela före-
dande, besiktning eller tillsyn eller skrifter som gäller utförande, använ-
som i övrigt är påkallade från säker- dande, besiktning eller tillsyn eller
helssynpunkl. som i övrigt är påkallade från säker-

hetssynpunkt.

Regeringen bemyndigas atl meddela föreskrifter om avgifter för provning, kontroll eller besiktning eller annan verksamhet enligt beslämmelse som avses i första styckel.

Denna lag Iräder i kraft två veckor efler den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Prop.1977/78:50

Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-10-13

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Olsson, Dahlgren, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: slatsrådet Olsson

Lagrädsremiss om ändring i byggnadsstadgan (1959:612), m. m.

1 Inledning

På grtind av förslag i prop. 1976/77:31 beslöt riksdagen (CU 1976/77:6, rskr 1976/77:96) under hösten 1976 om ändring i 46 och 48 a §§ byggnadsstadgan (1959:612, omlrycki 1972:776, ändrad senasi 1977:339), BS. Ändringen, som trädde i krafl den 1 juli i år (SFS 1977:22), innebar alt del infördes krav på alt del lill byggnad skall höra anordningar som gör del möjligt att la om hand och forsla bort avfall från byggnaden på ell lillfredsslällande säll. De nya beslämmelserna är lillämpliga vid både ny- och ombyggnad.

Prop. 1976/77:31 grundades på elt förslag av den under våren 1976 tillsatta arbetsgruppen för sophämtningsfrågor (AFS). Utöver de nyss nämnda ändringarna innebar detla förslag all skäliga anspråk på en godtagbar avfallshantering skulle kunna uppställas på befintliga byggnader även ulan samband med ombyggnad. 1 denna del ledde förslagel emellertid inte till någon lagstiftning. I stället tillsattes en ny arbetsgrupp med uppdrag atl med största möjliga skyndsamhel lägga fram elt nyll förslag lill bestämmelser i fråga om avfallshanteringen i befintliga byggnader. Arbetsgruppen överiämnade i juni månad i år promemorian (Ds Bo 1977:1) Förbättrad avfallshantering i befintlig bebyggelse med förslag till lagsliftning och finansiering. Promemorian bör fogas lill protokollet i della ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgelts av bosladsdomstolen, Svea hovrätt, hyresnämnderna i Stockholm, Malmö och Göteborg, kammarrätten i Sundsvall,socialstyrelsen, byggnadsslyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), arbeiarskyddssiyrelsen, bostadsslyrelsen, siatens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, länsstyrelserna i Stockholms, Göieborgs och Bohus, Malmöhus samt Väslernorrlands län, Svenska kommunförbundel. Svenska landstingsförbundet.

Prop.1977/78:50 7

Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund. Näringslivets byggnadsdelegalion, Sveriges advokalsamfund, Svenska transportarbelareförbundel. Svenska kommunalarbetareförbundet. Svenska byggnadsarbetareförbundet. Föreningen Sveriges stadsarkitekter, Sveriges allmännyttiga bostadsförelag (SABO), Svenska riksbyggen, HSB:s riksförbund (HSB), Hyresgästernas riksförbund. Svenska renhållningsverksföreningen (RVF), A Z Sellbergs AB samt Göteborgs, Malmö, Norrköpings, Luleå, Eskilstuna, Vilhelmina och Örebro kommuner.

Efter underremiss har yttranden över promemorian avgetts av länsbostadsdirektörerna i Stockholms, Uppsala, Öslergöllands, Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Västernorriands och Norrbottens län samt avdelningen för länsbostadsnämndsärenden i Gollands län, LO-distriktet i Stockholms län, Göieborgs fastighelsägareförening. Hyresgästföreningen i västra Sverige, byggnadsnämnden i Härnösands kommun saml Slockholms, Täby och Uddevalla kommuner. Svenska byggnadsentreprenörföreningen har åberopat yttrandet från Näringslivels byggnadsdelegalion som sill egel yttrande.

Slalens planverk har i hemställan den 2juni i årtill bostadsdepartementet föreslagit alt i BS införs en beslämmelse som ger möjlighel att tillämpa föreskrifterna i Svensk byggnorm (SBN) rörande skydd mol olycksfall i maskinellt drivna portar även beträffande sådana portar som har utförts före den 1 januari 1974, då nämnda föreskrifter trädde i kraft. I en lill hemställan fogad promemoria lämnas en redogörelse för bl. a. bestämmelserna i SBN, inträffade olycksfall samt kosinaderna föratt förbättra skyddet mol olycksfall i befintliga maskinellt drivna porlar. Planverkets hemställan och promemorian bör fogas till prolokollel i della ärende som bilaga 2.

Efter remiss har yttranden över planverkets förslag avgetts av socialstyrelsen, RRV, konsumentverket, arbeiarskyddssiyrelsen, bostadsslyrelsen, slalens industriverk, statens provningsanstalt, AB Slalens anläggningsprovning (SA), barnolycksfallsutredningen. Hyresgästernas riksförbund. Svenska riksbyggen, SABO, Sveriges fastighetsägareförbund. Svenska kommunförbundet, Sveriges indusiriförbund saml Slockholms, Malmö, Umeå och Västerås kommuner.

Sveriges industriförbund har bifogat och med instämmande åberopat ell yttrande från Portgruppen inom Sveriges mekanförbund.

2 Arbetsgruppens och statens planverks förslag m. m.

I fråga om nuvarande ordning saml förslagen i arbetsgruppens promemoria och i planverkets hemställan ber jag atl fä hänvisa lill bilaga I resp. bilaga 2.

3 Remissyttrandena

Både arbetsgruppens och planverkels förslag har fält ett övervägande positivt mottagande vid remissbehandlingen. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 3.

Prop.1977/78:50 8

4 Föredraganden

4.1 Förbättrad avfallshantering i benntlig bebyggelse

4.1.1 Allmänna synpunkter

Sedan den 1 juli i år gäller nya bestämmelser i byggnadsstadgan (1959:612, omlrycki 1972:776, ändrad senast 1977:339), BS, i fråga om avfallshantering. 1 46 § andra slyckel 5 föreskrivs atl lill byggnad skall höra anordningar som möjliggör atl avfall från byggnaden kan omhändert.as och bortforslas på ell tillfredsställande säll. Jämfört med tidigare gällande bestämmelser har de nuvarande en mera generell utformning, vilket ger förutsättningar för goda helhetslösningar och för atl kraven på avfallshanteringen på etl smidigt säll kan anpassas lill den tekniska utvecklingen på området. För all dessa allmänt utformade bestämmelser skall kunna lillämpas på ett enhetligt och meningsfullt sätt måste de kompletteras med föreskrifter och allmänna råd i Svensk byggnorm (SBN), vilka utarbetas av statens planverk. På gmnd av bestämmelserna i 76 vj 1 mom. tredje slyckel BS måste föreskrift, som är av inte oväsentlig ekonomisk belydelse, fastställas av regeringen.

Beslämmelserna i 46 S andra siycket 5 BS gäller när hell nya byggnader uppförs. För ombyggnadsfall finns bestämmelser i 48 a och 49 §§ BS. I 48 a 5 regleras fall då ändringsarbetena är av sådan art atl de enligt 75 S b)-0 BS är alt hänföra lill nybyggnad. För dessa fall skall enligt 48 a S bestämmelserna för helt nya byggnader tillämpas, dock endast belräffande de delar som berörs av ändringen och endast i den omfallning som behövs för all dessa delar av byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på bl. a. godtagbar avfallshantering.

Är ändringsarbetena inte av den arten all de är all hänföra lill nybyggnad, skall enligt 49 § BS bestämmelserna för hell nya byggnader äga molsvarande lillämpning i fråga om de delar av byggnaden som berörs av ändringen. Byggnadsnämnden kan dock medge undanlag, när del påkallas av omständigheterna och inte medför brandfara eller olägenhel i sanitärt avseende eller eljesl.

Också för ombyggnadsfallen måsle beslämmelserna kompletteras med föreskrifier och allmänna råd.

Nuvarande bestämmelser i BS ger inte möjlighet för samhället all utan samband med ombyggnad kräva sådana ändringar i befintliga byggnader alt en lillfredsslällande avfallshantering kan ordnas. Det är således hell beroende på fastighetsägarens egel initiativ och planer på ombyggnad, om sådana ändringar skall komma till stånd.

Det förslag som arbetsgruppen för sophämtningsfrågor (AFS) lade fram år 1976 innefattade bestämmelser som skulle göra del möjligt för samhället alt även utan samband med ombyggnad kräva ändringar av del slag som jag nyss nämnde. Vid prövningen av AFS:s förslag i denna del uttalades emellertid både i propositionen (prop. 1976/77:31) och vid riksdagsbehandlingen (CU 1976/77:6)alt det saknades tillräckligt underiag förett beslul om lagstiftning i

Prop. 1977/78:50 9

frågan. I propositionen förulskickades emellertid fortsatt utredningsarbete som borde inriktas på atl åsladkomma etl syslem som i likhet med AFS:s förslag gör del möjligt att ålägga fastighetsägare all avhjälpa förekommande brister i sophämtningspersonalens arbetsförhållanden genom ingrepp i befintliga byggnader. Samtidigt uttalades atl de bestämmelser som behövs i della syfte bör ingå i byggnadslagstiftningen och all varje ålgärd som kan bidra lill all förbättra arbetsförhållandena för sophämtningspersonalen bör genomföras ulan dröjsmål. Riksdagen anslöt sig till dessa uttalanden (rskr 1976/77:96).

I enlighet med ullalandet i prop. 1976/77:31 uppdrog jag under hösten 1976 ål en särskild arbetsgrupp atl lägga fram förslag lill ell syslem som gör del möjligt att ålägga fastighetsägare att avhjälpa förekommande brister i befintlig bebyggelse. Arbetsgruppen har nu lagt fram ell sådant förslag. Det innehåUer bl. a. förslag lill ändring i BS och riktlinjer för ell statligt finansieringssystem.

Förslaget har fåll etl övervägande positivt mottagande vid remissbehandlingen. Några remissinstanser har emellertid en kritisk inställning lill förslagel. Riksrevisionsverket (RRV) anser sålunda atl de ekonomiska konsekvenserna av förslagel inte är tillräckligt utredda. En mer tillförlitlig kostnadsbedömning bör enligt RRV göras innan den föreslagna ändringen i BS genomförs.

Arbetsgruppen har bedömt det inte vara möjligt atl ulan belydande arbetsinsatser klarlägga kostnaderna för all ställa i ordning soprum och Iransportleder för avfallslransporl inom byggnader. En tillföriiilig kostnadsbedömning skulle enligt arbetsgruppen behöva baseras på en omfattande inventering av utrymmen för avfallshantering. Arbetsgruppen har därför sökt att på annat säll uppskatta storieken av kosinaderna, i försia hand genom all utnyttja undersökningar som har ulförts i vissa kommuner. En grov bedömning med ledning av tillgängliga uppgifter för enligt arbetsgruppen fram lill en kostnad för förslagel på 200-250 milj. kr.

Som arbetsgruppen framhåller skulle del krävas betydande arbetsinsatser, om man skall kunna fä fram en helt tillföriiilig bedömning av kostnaderna. Den bedömning som arbetsgruppen har gjort är alltså myckel grov och grundar sig på ett förhållandevis lilel antal fasligheter. Även om bedömningen ger endasl en ungefäriig uppfattning om kosinaderna, anserjag dock all delta förhållande inte bör uigöra någol hinder mol atl etl förslag nu läggs fram.

En kritisk inställning lill arbetsgruppens förslag har också Näringslivels byggnadsdelegalion, som förordar atl de akuta sophanleringsproblemen skall lösas inom ramen för hälsovårds- och arbelarskyddslagsliflningen. Om en generell förbättring skall åstadkommas i äldre bebyggelse, förordar delegationen elt syslem som innebär lillämpning av ersättningsreglerna vid expropriation. Sveriges fastighetsägareförbund anser att, om samhället bedömer all förbättringar på området är oumbäriiga, nödvändiga ombygg-

Prop.1977/78:50 10

nåder hell bör bekostas med statliga medel. Förbundel framhåller att de byggnader som omfattas av förslaget i de flesta fall har uppförts efler granskning och godkännande av ansvariga myndigheter. Eftersom byggnadslagstiftningen principiellt inte har haft tillbakaverkande kraft, har fastighetsägarna inte haft anledning atl sätta av medel för de investeringar som nu aktualiseras. Även om det föreslagna finansieringssystemet underlättar investeringarna, anser förbundel alt de åtgärder som skall vidtas i åtskilliga fall kommer all innebära oacceptabla påfrestningar på faslighets-ekonomin.

Som jag nyss nämnde slogs del fast vid behandlingen av prop. 1976/77:31 att en sådan ordning bör införas som gör del möjligt alt ålägga fastighetsägare all avhjälpa förekommande brister i sophämlningspersonalens arbetsförhållanden och all de bestämmelser som behövs i della syfle bör ingå i byggnadslagstiftningen. Vad som har förekommit vid remissbehandlingen av arbetsgruppens förslag har inte givit mig anledning atl föreslå någon ändring i dessa avseenden. I likhet med del hell övervägande antalet remissinstanser ansluter jag mig därför till arbetsgruppens förslag. 1 delta sammanhang vill jag emellertid erinra om vad jag framhöll i mitt anförande till prop. 1976/77:31, nämligen all även hälsovårds- och arbelarskyddslag-stiftningen kan tillämpas när man skall komma till rätta med många olägenheter i fråga om avfallshanteringen.

Vad härefter gäller frågan vem som skall bära del ekonomiska ansvarel för de ålgärder som blir nödvändiga vill jag erinra om all rörelseidkare - till vilka också ägare lill flerfamiljshus fär räknas - i princip inte anses berättigade till någon ersättning, när samhället föreskriver all en viss standard skall iakttas. Ersättning utgår t. ex. inte när förbättringsåtgärder genomdrivs med stöd av arbelarskyddslagsliflningen. Kosinaderna för sådana åtgärder faller således på produktionen. Det finns enligt min mening inte anledning all göra någon annan bedömning i fråga om den typ av förbäliringar som nu är aktuell. Kosinaderna för dessa bör alltså i princip täckas på samma sätl som andra driftskostnader. Denna princip bör givetvis gälla inte bara beträffande flerfamiljshus ulan också beträffande en- och tvåfamiljshus.

När del sedan gäller all i del enskilda fallet bestämma vilka krav på förbättringar samhället skall kunna ställa, spelar givetvis fastighetens ekonomi en avgörande roll. Den faslighetsekonomiska bedömningen påverkas i sin lur i hög grad av om statligt stöd lill förbättringarna kan utgå. Jag återkommer i del följande till dessa frågor. Redan nu vill jag emellertid anmäla attjag i annal sammanhang i della ärende avser att förorda atl slatiigt finansiellt stöd och subventioner i viss omfattning skall kunna utgå.

Jag vill i detla sammanhang också ta upp frågan om sophämtningsavgifter. Arbetsgruppen och några remissinstanser framhåller som angeläget all kommunerna tillämpar taxor som differentierar avgifterna i förhållande lill svårighetsgraden vid hämtningen, efiersom en sådan differentiering kan tjäna som påtryckning på fastighetsägarna atl vidta nödvändiga åtgärder. Jag

Prop. 1977/78:50 11

kan dela uppfattningen alt det kan vara lämpligt atl anpassa avgifterna efter hur svårt det är att hämta avfallet. En differentierad häminingslaxa kan dock inte ersätta ulan endasl komplettera andra åtgärder för all förbättra avfallshanteringen.

4.1.2 Avfallshanteringens ordnande i befintliga byggnader

Arbetsgruppen diskuterar inledningsvis hur avfallshanteringen bör ordnas i befintliga byggnaderoch konstaterar därvid att det i huvudsak är två faktorer som kan försvåra arbetet för renhållningspersonalen, nämligen svårtillgängliga och trånga sopulrymmen saml svårframkomliga transportvägar. Arbetsgruppen framhållerallsvårighelerna vid avfallshanteringen i de flesta fall kan undvikas, om sopulrymmei eller sopbehållaren placeras i mark- eller gatuplanet. Sopulrymmei bör vara lätt åtkomligt och helsl ligga så all avfallet kan hämtas utan att det behöver bäras. Både sopulrymme och transportväg bör kunna belysas väl. Vidare bör transportvägen vara så anordnad all kärror kan användas vid borlforslingen. Därvid kan dragramp eller irapplift behöva anordnas förall underiätla kärrtransporten. Om sopulrymmei inte kan flyttas lill markplanet kan del enligt arbetsgruppen bli nödvändigl atl anlita mekaniska transportmedel.

I likhet med flertalet av de remissinstanser som yttrar sig i frågan ansluler också jag mig lill de principer som arbetsgruppen föreslår. Dessa principer måsle konkretiseras genom föreskrifter och allmänna råd i SBN. De krav på en tillfredsställande avfallshantering som gäller vid ombyggnad bör enligt min mening vara vägledande när ålgärdskrav slälls beträffande befintliga byggnader, dvs. ulan samband med ombyggnad. Jag vill särskilt framhålla atl skälet lill atl regler om avfallshantering nu föreslås även för befintliga byggnader är den ökade vikl som fortsättningsvis bör läggas vid att anordningarna medger godtagbara arbetsförhållanden för sophämlningsper-sonalen, I många fall kan del möta svårigheter att ulan höga merkostnader samtidigt tillgodose önskemål om all bibehålla sådana anordningar för sopavlämning - t. ex. sopnedkast - som normalt krävs vid nybyggnad. Jag återkommer till dessa avvägningsfrågor i del följande.

Slalens planverk kommer att ta fram förslag lill komplettering av SBN med erforderliga föreskrifier och med exempel på godtagbara lösningar. Enligt vad verket uppger kommer i anslutning härtill all utarbetas riktlinjer för och exempel rörande uiformning av soprum i befintlig bebyggelse. Det kommer vidare att finnas möjlighet till typgodkännande av lämpliga tekniska lösningar.

Frågan om separering av hushållens avfall las upp av några remissinstanser. Jag vill erinra om atl denna fråga uppmärksammades vid tillkomsten av beslämmelserna i BS om avfallshantering vid ny- och ombyggnad. 1 mitt anförande till prop. 1976/77:31 framhöll jag all del i tidigare lagstiftnings-

Prop. 1977/78:50 12

ärenden har förutsatts atl planverket i föreskrifter för tillämpningen av BS beaktar del behov av särskilda sopmm eller tekniska anordningar som kan föreligga i samband med separering av hushållens avfall. Jag betonade vidare all delta självfallet skulle gälla även efler det all de då föreslagna ändringarna i BS hade genomförts. Jag vill också nu stryka under att tillämpningsbestämmelserna i SBN rörande separering av avfall och anordnande av godtagbar avfallshantering naturiigtvis måsle vara samordnade.

4.1.3 Vissa hyresfrågor

En av de frågor som enligt vad jag framhöll i mitt anförande lill prop. 1976/ 77:31 borde bli föremål för ytterligare utredning var vilka ändringar i hyreslagstiftningen som bör genomföras för alt verkligt effektiva möjligheter alt förbättra sophämlningspersonalens arbetsförhållanden skall kunna åstadkommas.

Enligt 12 kap. 46 S första stycket jordabalken (hyreslagen) gäller att bosladshyresgäsl i händelse av uppsägning har rätt lill förlängning av hyresavtalet. I samma stycke anges emellertid vissa situationer då delta besittningsskydd bryts. Så är fallet bl. a. om lägenheien inte vidare skall användas för bostadsändamål och det inte är obilligl mol hyresgästen alt hyresförhållandet upphör (46 § första styckel 5).

Enligt arbetsgruppen torde undantaget i 46 S första slyckel 5 hyreslagen göra del möjligt för hyresvärden all efter uppsägning till hyrestidens utgång få la i anspråk uthyrt bostadsutrymme eller del därav som soputrymme e. d. Arbetsgruppen framhåller emellertid alt hyresgästens möjlighel all fä annan lägenhet ibland torde påverka lidpunklen för hyresförhållandets upphörande.

I likhet med de remissinstanser som yttrar sig i hyresfrågorna ansluler jag mig till arbetsgruppens bedömning. Som bosladsdomstolen och hyresnämnden i Göteborg framhåller kan emellertid svårigheten atl skaffa hyresgästen ersältningslägenhet vara belydande på vissa orler i landet, vilket. kan medföra all hyresgästen fär sitl hyresavtal föriängt i större utsträckning än arbetsgruppen synes räkna med. Hur byggnadsnämnden kan förfara i en sådan situation skall jag senare återkomma till.

I fråga om lokaler har hyresgästens besittningsskydd en annan principiell utformning än när del gäller bostadslägenheter. Man brukar tala om ett indirekt besittningsskydd. Uppsägning av ell hyresavtal angående en lokal leder alltid till atl hyresförhållandet upphör. Om uppsägningen är obefogad, blir hyresvärden i stället skyldig atl ersätta hyresgästen dennes föriust på grund av hyresförhållandets upphörande. I 57 i; försia slyckel hyreslagen anges vissa situationer när hyresvärden har rält all upplösa hyresförhållandet ulan att ersättningsskyldighet uppkommer. En silualion i vilken ersättningsrätt inte föreligger (57 S försia siycket 2) kännetecknas av atl husel skall rivas eller undergå sådan större ombyggnad alt hyresgästen uppenbariigen inte kan

Prop.1977/78:50 13

sitta kvar i lägenheten utan nämnvärd olägenhet för ombyggnadens genomförande. Enligt 57 S första styckel 3 skall ersättning inte heller ulgå, om hyresvärden i annat fall har befogad anledning alt upplösa hyresförhållandet.

Mot bakgrund av bl.a. uttalanden i hyreslagens förarbeten kommer arbetsgruppen fram till all fastighetsägaren fär anses ha befogad anledning atl vägra förlängning av hyresavtal belräffande lokal som enligt beslut med stöd av BS måsle tas i anspråk för alt byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på godtagbar avfallshantering. Någon skyldighel att belala ersällning lill hyresgästen skulle därmed inte uppkomma. Några remissinstanser, däribland Svea hovrätt saml hyresnämnderna i Stockholm och Göteborg, anser att man inte kan utesluta risken för skadestånd.

Vid prövning av frågan om en uppsägning är befogad eller inte skall det göras en skälighelsavvägning, där tyngden av hyresvärdens skäl för uppsägningen skall vägas mol hyresgästens intresse av all behålla lokalen. De omständigheter som härvid måste beakias varierar naturiigtvis från fall lill fall. Även om del måsle anses utgöra sakligt skäl för uppsägning atl en lokal enligt beslul med stöd av den beslämmelse i BS som jag nu föreslår skall hell eller delvis användas som sopulrymme, är del givetvis inte helt otänkbart alt lokalhyresgästen någon gång kan åberopa skäl som gör atl inlresseavvägningen faller ul lill hans förmån. Enligt min mening är emellertid sannolikheten för atl en sådan silualion inträffar myckel liten. Jag anser del därför inte påkallat att nu föreslå någon ändring i hyreslagen.

Vid remissbehandlingen av AFS:s förslag påpekades från fiera håll all förslaget i åtskilliga fall inte skulle fä någon omedelbar verkan med hänsyn lill all del inte är ovanligt all lokaler hyrs ul med flerårskontrakt (prop. 1976/ 77:31 S.41) och till all hyreslagen saknar bestämmelser om rält för hyresvärden lill förlida uppsägning av hyresavtal. Arbetsgruppen har övervägt atl lägga fram ell förslag om en ny bestämmelse i hyreslagen som skulle göra det möjligt atl i förtid säga upp hyresavtal på grund av myndighets föreläggande atl vidla åtgärder med lokalen. Arbetsgruppen konstaterar emellertid att ersättningen lill lokalhyresgäslen kan bli belydande, om man inför ett system med förtida uppsägning. Hyresvärdens ersättningsskyldighet skulle vid en eventuell förtida uppsägning bli betungande utan all han fär någon molsvarande ekonomisk nytta. Del är enligt arbetsgruppen inte heller säkert all förbättringsåtgärderna för sophämlningspersonalen påskyndas genom en möjlighel lill förtida uppsägning. Arbetsgruppen anser atl det dessulom lorde vara relativt ovanligl med långtidskonlrakl som behöver sägas upp på grund av problem med avfallshanteringen. Mot denna bakgrund har arbetsgruppen stannat för atl inte föreslå någon beslämmelse om förlida uppsägning.

Jag delar arbetsgruppens uppfattning atl något förslag lill beslämmelse om förtida uppsägning inte bör läggas fram. Som jag återkommer till i del följande kan del emellertid i de fall som nu åsyftas vara en lämplig utväg atl vidla

Prop. 1977/78:50 14

provisoriska ålgärder i avbidan på kontraktstidens uigång.

Sammanfattningsvis anser jag således, i likhet med arbetsgruppen och flertalet av de remissinstanser som yttrar sig i frågan, all några ändringar i hyreslagen inte är nödvändiga. I denna fråga har jag samrått med statsrådet Friggebo. Jag återkommer senare lill del vid remissbehandlingen framförda förslaget om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orler.

4.1.4 TiUämpningen av den föreslagna ordningen m. m.

Som jag lidigare har påpekat gäller enligt 48 a S första styckel BS alt beslämmelserna om nya byggnader i bl. a. 42-48 SS skall tillämpas vid sådan ändring av byggnad, som enligt 75 S b)-0 är all hänföra lill nybyggnad. Bestämmelserna skall dock tillämpas endast beträffande de delar av byggnaden som berörs av ändringen och endasl i den omfallning som erfordras för atl dessa delar av byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på säkerhel, handikappanpassning, god värmehushållning, trevnad, god hygien och godtagbar avfallshantering.

Den reglering som arbetsgruppen föreslår innebär att beslämmelserna i 46 S andra siycket 5 BS beträffande befintliga byggnader skall äga tillämpning i den omfattning som erfordras för alt byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på godtagbar avfallshantering. Jag har i del föregående framhållit all de ombyggnadsbeslämmelser som tas in i SBN skall vara vägledande belräffande de nu avsedda befintliga byggnaderna. 1 vissa situationer kan del inträffa atl dessa bestämmelser inte kan tillämpas fullt ut. I mitt anförande lill prop. 1976/77:31 framhöll jag i anslutning till förslaget om nya ombyggnadsbeslämmelser atl omständigheter som höga koslnader, byggnadslekniska hinder, kulturhistoriska eller miljömässiga värden kan påverka bedömningen av hur godtagbar avfallshantering skall kunna anordnas vid ombyggnader och atl del i dessa fall kan tänkas alt en sammanvägd helhetslösning innebär alt sopnedkast inte ordnas. Någon erinran mol delta uttalande framfördes inte under riksdagsbehandlingen. Sådana omständigheter måste - som jag har framhållit i del föregående - givelvis påverka bedömningen också när ålgärder belräffande avfallshanteringen skall vidtas ulan samband med annan ombyggnad. Jag vill i likhet med Svenska kommunförbundel peka på den omständigheten att också byggnadens planlösning kan förhindra atl kraven uppfylls hell. I detla sammanhang vill jag också framhålla atl del endast i undanlagsfall bör kunna komma i fråga alt krav på inrättande av sopnedkast slälls när ålgärder skall vidtas i befintliga byggnader ulan samband med annan ombyggnad. Enligt min mening bör sådana krav kunna ställas endasl när sopnedkast kan anordnas ulan nämnvärd merkostnad.

När det gäller avvägningen i dessa situationer anser jag att byggnadsnämnden bör göra en med hänsyn lill förhållandena lämplig avvägning mellan t. ex. vad som bör krävas för all förbättra arbetsmiljön för sophämlningspersonalen och vad ålgärder i della syfie bör få kosta. Riktmärket bör

Prop.1977/78:50 15

vara att få till stånd en med hänsyn till ekonomiska och byggnadstekniska förutsättningar godtagbar helhetslösning vad avfallshanteringen beträffar. För att man skall åsladkomma en sådan lösning kan det ibland bli nödvändigl all avstå från sådanl som normall hör till den interna sophanteringen i byggnaden. Krav på en godtagbar transportväg kan t. ex. medföra alt hyresgästerna får upphöra med att kasta avfallet i sopnedkast och i stället lämna avfallet i särskill anordnade ulrymmen i anslutning till transportvägen. 1 dessa fall då en avvägning måsle göras mellan arbetsmiljön för sophämtningspersonalen och den interna sophanteringen i byggnaden bör alltså enligt min mening sophämtningspersonalens arbetsmiljö i första hand tillgodoses.

Arbetsgruppen framhåller alt del när kulturhistoriska och iniljömässiga värden föreligger finns anledning att mera påtagligt avvika från uppställda krav endasl när del föreligger klart dokumenterade och betydande kulturhistoriska intressen eller speciella miljömässiga värden. När byggnadstekniska hinder föreligger, anser arbetsgruppen all sådan avvikelse från kraven kan godias om del rör sig om absoluta eller i del närmaste absoluta byggnadstekniska hinder, dvs. atl det saknas känd leknik för alt komma lill rätta med problemet. När del gäller höga kostnader läcker della begrepp enligt arbetsgruppen två olika fall, nämligen dels att åtgärden från samhällsekonomisk synpunkl framstår som oförsvarlig med hänsyn till den tid varunder man kan beräknas fä nytta av den, dels att kostnaden framstår som hög från fastighetsekonomisk synpunkt.

Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till vad arbetsgruppen anför men vill framhålla alt, vid bedömningen av vad som skall krävas i det enskilda fallel, kostnaderna för åtgärderna från fastighetsekonomisk synpunkt blir av väsenllig belydelse. Här avser jag en ekonomisk avvägning som gäller en viss lidsperiod. Jag har lidigare anmäll attjag avser att i annal sammanhang i detla ärende lägga fram förslag om statligt stöd som syftar lill alt ålgärder som är nödvändiga för att förbättra sophämlningspersonalens arbetsförhållanden skall kunna genomföras till kostnader som är försvarliga även från fastighetsekonomiska utgångspunkter.

Arbetsgruppen tar också upp frågan om ingripande när förbättringar skall åstadkommas i hus som kan förväntas bli rivet inom inte alltför avlägsen tid. Visar det sig atl byggnaden skall rivas inom en lidsrymd av exempelvis två till sex år, får della enligt arbetsgruppen inte medföra att byggnadsnämnden avslår från att ingripa. Rör det sig om belydande missförhållanden för sophämtningspersonalen finns det enligt arbetsgmppen anledning atl överväga tillfälliga lösningar i avbidan på alt en mera definitiv lösning kommer till stånd. Arbetsgruppen anser atl det i dessa fall bör vara möjligt att uifärda två olika förelägganden, ett som avser den definitiva lösningen och ett som avser tiden fram lill dess förverkligande. Varje slag av föreläggande bör därvid las i ell beslul för sig. Om det visar sig atl en rivning är aktuell först mer än sex år framåt i tiden bör man enligt arbetsgruppen alltid direkt inrikta sig på en definitiv lösning.

Prop. 1977/78:50 16

Svea hovrätt finner del tveksamt om dubbla förelägganden bör förekomma. I vart fall bör de enligt hovrätten ges i elt beslul och inte var för sig som arbetsgruppen föreslår. För egen del kanjag inte finna några hinder mol att två förelägganden ulfärdas som riktas mol samma fastighetsägare men som har olika innehåll. Huruvida föreläggandena bör ges i elt eller två beslut ankommer på den beslutande myndigheten all bedöma.

När det gäller byggnader som skall slå kvar i mer än sex år anserjag i likhet med länsstyrelsen i Malmöhus län och Malmö kommun att del inte bör föreligga någol hinder mol all tillgripa provisoriska lösningar. Frågan om provisoriska lösningar skall accepteras bör ingå som ell moment i den avvägning som byggnadsnämnden enligt vad jag nyss anförde har att företa i varje särskill fall.

Några remissinstanser betonar vikten av att förbättringsåtgärderna samordnas med annan ombyggnadsverksamhet på fasligheten. Jag delar dessa synpunkler men vill framhålla all en sådan tidsmässig samordning av arbetena inte får medföra onödigt dröjsmål med atl förbättra avfallshanteringen. Som påpekas av arbetsgruppen kan det i dessa fall ofta vara lämpligl all välja tillfälliga lösningar i avvaktan på all byggnaden skall byggas om.

I en del fall kan det länkas att utrymme som behöver las i anspråk för förbättringsåtgärd är uthyrt och atl faslighelsägaren därför inte kan förfoga över det förrän han har hafl tillfälle atl säga upp hyresgästen. Som arbetsgruppen framhåller bör tiden för åtgärdens genomförande i sådana fall beslämmas så atl fastighetsägaren hinner säga upp hyresgästen och därefter genomföra ålgärden. I sådana förmodligen sällsynta fall då utrymme, som är uthyrt på långtidskonlrakl, oundgängligen måste las i anspråk kan det vara en lämplig lösning atl, som arbetsgruppen förordar, provisoriska åtgärder vidtas i avvaktan på all utrymmet blir tillgängligt.

Jag vill avslulningsvis peka på atl det många gånger kan visa sig möjligt atl åsladkomma goda lösningar för såväl sophämtningspersonal som boende, om sophanleringen ordnas gemensamt för flera fastigheter. Enligt arbetsgruppen bör detla kunna lösas med hjälp av anläggningslagen (1973:1149, ändrad senasi 1977:364). Arbetsgruppen anför som exempel alt en gemensamhetsanläggning bildas för all lillgodose någol enstaka moment inom avfallshanteringen, t. ex. för att ordna utfarter o. d.

4.1.5 Förfarandet när förbättringsåtgärder skall företas m. m.

I promemorian erinras om att det är fastighetens ägare som ansvarar för atl en byggnad uppfyller gällande krav enligt byggnadslagstiftningen. Även i fråga om den i promemorian föreslagna bestämmelsen i BS rörande befintliga byggnader ankommer det enligt arbetsgruppen på fastighetsägaren alt svara för att erforderliga åtgärder vidtas. Den omständigheten, all beslul om föreläggande atl förbättra avfallshanteringen skall fattas av byggnadsnämnden, kan enligt arbetsgruppen inte medföra alt del enbari kan bero på byggnadsnämnden om missförhållanden upptäcks och rättas till. Nämnden

Prop. 1977/78:50 17

har visseriigen som en följd av sin tillsynsskyldighet del övergripande och samordnande ansvaret för all en förbättrad avfallshantering kommer lill stånd, men del lorde enligt arbetsgruppen inte alltid vara möjligt för byggnadsnämnderna alt inom ramen för den normala besikiningsverksam-heten avdela särskild personal för denna uppgift. Det torde därför vara svårt för nämnderna alt ulan särskilda åtgärder uppdaga bristerna i avfallshanteringen. Arbetsgruppen erinrar emellertid om alt del numera är kommunerna som har ansvaret för avfallshämlningen och att de kommunala organen för renhållningen därför har anledning alt sälla sig in i hur sophämtningen fungerar inom kommunen. Som en följd därav bör del enligt arbetsgruppen vara möjligt för byggnadsnämnderna all i samarbete med renhållningsverken fä till stånd en kartläggning av förhållandena på området. På så säll bör del bli möjligt för byggnadsnämnden atl la vissa initiativ till förbättringsåtgärder. Enligt arbetsgruppen lorde emellertid många sådana initiativ komma alt väckas av dem som närmast berörs av frågan, dvs. av renhållningspersonalen själv.

Arbetsgmppens synpunkter på den interna kommunala hanteringen av frågor om förbättringsåtgärder delas av remissinstanserna. Bl. a. RVF framhåller alt det torde vara en förutsättning för förslagets genomförande alt ärenden som rör föreläggande bereds av det kommunala organ som ansvarar för avfallshanteringen. Även jag kan i alll väsentligt ansluta mig till vad arbetsgruppen anför. I likhet med socialstyrelsen villjag emellertid peka på att också hälsovårdsnämnden torde fä en betydelsefull roll i sammanhanget.

I de fall fastighetsägaren själv tar initiativ till förbättringar bör han enligt arbetsgruppen samråda med övriga berörda parter, såsom t. ex. renhållningspersonalens fackliga organisationer och hyresgästföreningen, när han har utformat sitl förslag till åtgärder. Om de planerade åtgärderna fordrar byggnadslov, har fastighetsägaren att inge sitt förslag lill byggnadsnämnden för prövning enligt 54 § 1 mom. BS. Även om byggnadslovsskyldighel inte föreligger, anser arbetsgmppen det vara välbetänkt all fastighetsägaren påkallar byggnadsnämndens prövning av åtgärderna enligt 54 S 4 mom. BS. Härigenom kan han nämligen i förväg fä prövat att de planerade åtgärderna är tillräckliga.

Jag kan i stort ansluta mig till dessa rekommendationer men vill framhålla atl del många gånger kan vara lämpligt atl fastighetsägaren lar kontakt med berörda parter, till vilka jag räknar också yrkesinspektionen, redan innan han utformar sitt förslag till åtgärder.

Arbetsgruppen anför synpunkler också på byggnadsnämndens handläggning av ansökningar om byggnadslov i nu avsedda fall. Synpunkterna har inte mött annan erinran än att bl. a. arbetarskyddsstyrelsen framhåller atl nämnden bör ha kontakt med yrkesinspektionen, som har slor erfarenhet i arbetsmiljöfrågor.

Vid prövning av ansökan om byggnadslov skall byggnadsnämnden enligt 56 § I mom. första styckel BS se lill atl del tillämnade företagel inte strider mol bl. a. arbetarskyddslagen (1949:1, ändrad senast 1977:534) eller bostads-

2 Riksdagen 1977/78. 1 samt. Nr 50

Prop.1977/78:50 18

saneringslagen (1973:531, ändrad senasi 1974:1086). För denna bedömning kan del visa sig nödvändigt för nämnden att ta kontakt med renhållningspersonalens fackliga organisationer, yrkesinspektionen och hyresgästföreningen. I vad mån sådana kontakter behöver tas måste nämnden naturligtvis bedöma med hänsyn till omsiändigheterna i varje enskilt fall.

Om det förslag som jag nu lägger fram blir genomfört, ankommer del i princip på faslighelsägaren alt svara för all erforderliga åtgärder för att förbättra avfallshanteringen vidtas. Det kan förutsättas alt fastighetsägare i de allra flesta fall kommer alt självmant låla ulföra förbättringarna. Om nödvändiga ålgärder trots alll inte kommer till stånd på frivillig väg, återstår det för byggnadsnämnden atl tvångsvis söka fä åtgärderna genomförda. Med stöd av lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. (LPI) kan byggnadsnämnden ingripa mot försumliga fastighetsägare. De tvångsmedel som enligt LPI står till förfogande är vitesföreläggande, föreläggande med föreskrift om utförande genom byggnadsnämndens försorg och handräckning.

Som arbetsgruppen påpekar torde del i flertalet fall vara lämpligl alt vitesföreläggande meddelas. Jag vill också instämma i arbetsgruppens uttalande alt föreläggande om ålgärder för alt förbättra avfallshanteringen så långt del är möjligt och lämpligl bör ange vilka ålgärder som skall vidtas. För att en hyresvärd skall anses ha godtagbart skäl alt säga upp hyresavtal beträffande en lägenhet, som behövs för sopulrymme, torde det sålunda medföra belydande fördelar om han i uppsägningsärendet kan åberopa ell föreläggande som avser just den lägenheten.

Arbetsgruppen diskuterar om vite som har satts ut i föreläggande skall dömas ul när hyresnämnden ogillar uppsägning av hyresavtal beträffande lägenhet som enligt föreläggandel skall användas som soputrymme. Enligt arbetsgmppen fär fastighetsägaren i en sådan situation anses ha gjort vad på honom ankommer, varför utsatt vite inte kommer all dömas ut.

Någon erinran mot arbetsgmppens slutsats har inte framförts under remissbehandlingen. Sveriges fastighetsägareförbund anser emellertid att arbetsgruppen inte har tillräckligt analyserat problemen ulan har lämnai flera frågor olösta. Det bör sålunda enligt förbundel klargöras dels om del för alt vitet inte skall dömas ut räcker att hyresvärden har sagt upp hyresgästen eller om man skall beakta hur hyresvärden har fört processen i hyresnämnden, dels om del är tillräckligt att endasl hyresnämnden har ogillat uppsägningen elierom sådanl beslul även skall fattas av bosladsdomstolen och dels i vilken omfattning hyresvärden måsle medverka lill all skaffa annan lägenhet lill hyresgästen.

De frågor som förbundel lar upp måsle givelvis bedömas mol bakgrund av omständigheterna i varje enskilt fall. För egen del anser jag all fastighetsägaren som regel bör anses ha gjort vad på honom ankommer om han vidtar de ålgärder som han normall bmkar föreia när han vill ha elt hyresförhållande upplöst.

Prop. 1977/78:50 19

Från bl. a. några kommuner framhålls all promemorieförslaget kommerati under en övergångstid medföra en ökning av arbetsbelastningen för byggnadsnämnderna. Vad gäller beslut av slalsmaklerna som medför skyldighel för kommunerna all ställa ökade resurser lill förfogande för byggnadsnämndernas insatser måste naturiigtvis slörsia återhållsamhel iakttas. Å andra sidan är del angelägel alt åtgärder för all uppnå en godtagbar avfallshantering genomförs så snabbi som möjligt. Enligt vad jag tidigare har anfört kan man emellertid räkna med all en slor del av arbetet med kartläggning av brister kommer att skötas av de organ och personer som handhar avfallshanteringen. Dessa kan också antas föreslå förbättringar. Arbetet torde som regel kunna ulföras inom ramen förden ordinarie verksamheten. Vidare kan fömlsätlas all de exempel på godtagbara lösningar m. m. som planverket utarbetar kommer att förenkla arbetet. Del ligger i sakens natur att det kommer att krävas en inte alltför begränsad övergångstid innan man fär en godtagbar avfallshantering. Det torde inte finnas skäl att generellt utöka byggnadsnämndernas personal för alt handlägga frågor av endast övergående nalur. Med hänsyn lill vad jag nu har anfört anserjag alt några särskilda ålgärder med anledning av byggnadsnämndernas uppgifier inte är påkallade.

4.1.6 Ikraftträdande m. m.

De av arbetsgruppen föreslagna ändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1978. En del remissinstanser framhåller som angeläget att det före ikraftlrädandel ges en bred information angående de nya beslämmelserna, alt planverket hinner utarbeta föreskrifter och allmänna råd till bestämmelserna samt alt berörda myndigheter fär tillräcklig lid att lägga upp nödvändiga rutiner för handläggning av de nya ärendena. Remissinstanserna antingen ifrågasätter om dessa åtgärder hinner vidtas före den 1 januari 1978 eller föreslår all ikraftträdandet skjuts fram lill den Ijuli 1978 eller lill den Ijanuari 1979.

Vid behandlingen av prop. 1976/77:31 uttalade riksdagen (CU 1976/77:6) all det mol bakgrund av att en skyndsam utredning hade utfästs, fanns all anledning utgå från alt nya bestämmelser kan träda i kraft senast den 1 januari 1978. Jag delar helt den bedömning som kommer till uttryck i uttalandet, nämligen alt del så snart som möjligt bör skapas förutsättningar för att driva igenom nödvändiga förbättringar av sophämtningspersonalens arbetsförhållanden i befintliga byggnader. Som remissinstanserna framhåller bör emellertid de föreskrifier och allmänna råd som planverket skall utarbeta träda i kraft samtidigt med ändringarna i BS. Del är vidare angelägel alt information om de nya beslämmelserna kan spridas i tillräcklig lid före ikraftträdandet. Enligt min mening kommer del alt bli myckel svårt all på elt tillfredsställande sätt fullgöra dessa uppgifier, om ikraftträdandet bestäms till den 1 januari 1978. Med hänsyn lill det nu anförda förordar jag all de nya

Prop.1977/78:50 20

beslämmelserna iräder i kraft den I april 1978.

Detla innebär all fastighetsägarna i princip blir skyldiga all den 1 april 1978 uppfylla de nya kraven, vilket givetvis kan medföra en kraftig tillströmning av ärenden lill byggnadsnämnderna. Som jag lidigare har framhållit kommer det emellertid alt krävas en inte alltför begränsad övergångslid innan reformen är genomförd och man har fält en godtagbar avfallshantering. I den mån del uppkommer en anhopning av ärenden bör insatserna i försia hand inriktas på alt avhjälpa de allvarligaste bristerna.

Arbetsgruppen diskuterar om det bör beslämmas en lid inom vilken ombyggnadsålgärder och förbättringar skall vara genomförda. Med hänsyn bl. a. lill all en tidsgräns kan molverka samordning av förbättringsåtgärder rörande avfallshanteringen med andra ombyggnadsålgärder och lill tl förbättringsåtgärder kan komma att förskjutas lill slutet av tidsfristen, anser arbetsgruppen övervägande skäl tala för alt någon tidsfrist inte bör beslämmas. Erinran häremot förs fram endast av Sveriges fastighetsägareförbund, som anser all det av bl. a. skälighelshänsyn måste finnas en inte alltför kort övergångstid, förslagsvis fem år, inom vilken tid åtgärderna skall vara utförda. Föregen del anserjag i likhet med arbetsgruppen att en lidsgräns är olämplig. Genomförandel är beroende av alt många olika praktiska problem löses. Man kan enligt min mening ulgå från alt byggnadsnämnderna medverkar lill atl genomföra reformen så smidigt och snabbi som möjligt. Härvid kommer bl. a. informationen om de nya bestämmelserna att spela en väsentlig roll.

4.1.7 Förslaget UU ändringar i BS

Den i promemorian redovisade laglekniska lösningen av förslagel har inte mött några invändningar. Jag delar arbetsgruppens förslag alt den nya bestämmelsen bör tas in i en ny paragraf, 49 a S, och föregås av rubriken Förbättring av befintlig byggnad. Av arbetsgruppens förslag lill 49 a § följer alt paragrafen blir lillämplig på alla byggnader som uppförs före den 1 januari 1978. Det synes inte nödvändigl alt paragrafen omfattar sådana byggnader som efter den 1 juli 1977 uppförs i enlighet med de krav på godtagbar avfallshantering som då infördes för ny- och ombyggnader. Jag föreslår därför alt bestämmelsen skall gälla dels byggnader som har uppförts före den 1 juli 1977, dels byggnader som efler den 1 juli 1977 uppförs med stöd av byggnadslov som har meddelats före nämnda dag. I 49 a S bör således föreskrivas atl, i fråga om byggnad som har uppförts före den 1 juli 1977 eller för vilken byggnadslov har beviljats före nämnda dag, beslämmelsen i 46 S andra slyckel 5 skall äga lillämpning i den omfattning som erfordras för att byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på godtagbar avfallshantering.

Förslagel att utöka skyldigheten enligt 50 § BS att underhålla byggnad lill att omfalla också godtagbar avfallshantering ifrågasätts endasl av bostads-styrelsen, som anser all beslämmelsen bör utformas så all den lar sikte på

Prop.1977/78:50 21

byggnadens lolala skick. Jag anser det inte lämpligl atl i delta begränsade sammanhang la upp styrelsens förslag. Jag tillstyrker därför med en viss redaktionell jämkning arbetsgruppens förslag.

Arbetsgmppen föreslår vidare alt byggnadsåtgärder för atl åsladkomma en godtagbar avfallshantering inte skall anses som nybyggnad, inte ens om de vidtas i byggnad som i befintligt skick strider mot plan eller mot utomplansbestämmelser (75 § försia stycket O BS). Syftet med förslagel är alt underiätla för fastighetsägaren och även byggnadsnämnden atl fä lill stånd godtagbar avfallshantering i byggnader för vilka nybyggnadsförbud gäller. Enligt arbetsgruppen bördetia komma till uttryck genom ändring i 75 § sista stycket BS. Detta stycke innehåller f n. en regel som innebär att definitionen i 75 § första slyckel av vad som skall hänföras till nybyggnad inte skall medföra alt som nybyggnad anses anordnande av värmeledning eller vattenklosett eller andra hygieniska förbättringar i befintlig byggnad som, även om sådan anordning inte skulle medges, måste anlas komma all stå kvar under längre lid. Arbetsgruppen föreslår all anordnande av godtagbar avfallshantering skall las in i uppräkningen i 75 S sista siycket.

Länsstyrelsen i Göieborgs och Bohus län framhåller atl arbetsgruppens synpunkter på förelägganden som avser s. k. rivningsfasligheler och ombyggnadsfastigheter i vissa fall kan ge anledning lill ivekan om nybyggnadsdispens kan avvaras på del säll som arbetsgruppen synes syfta lill. Enligt länsstyrelsen skulle den åsyftade regleringen bli klarare om i 75 § sista stycket som sista punkt tas in en bestämmelse som utsäger atl inte heller anordningar för godtagbar avfallshantering i byggnad skall anses hänföriiga till nybyggnad.

Jag är inte beredd alt nu föreslå något avsteg från den princip som har kommit till uttryck i 75 § sista slyckel BS och ansluler mig därför till arbetsgruppens förslag.

Länsslyrelsen framhåller ocksä alt kravet på god arbetsmiljö för sophämtningspersonalen bör beakias även vid planläggning enligt byggnadslagstiftningen och ifrågasätter om inte en erinran härom bör las in i 12 § BS. Denna paragraf anger i 1 mom. vissa förhållanden som skall beakias vid uppgörande av sladsplan. Etl bifall lill länsslyrelsens förslag medför enligt min mening att man måsle överväga om inte paragrafen bör kompletteras med en erinran även om andra belydelsefulla faktorer som bör beaktas vid planläggningen. Jag anser atl sådana överväganden inte bör göras i detla begränsade sammanhang och avslyrker därför förslaget.

4.1.8 Andringar i annan lagstiftning

I promemorian diskuteras om även annan lagstiftning än BS behöver ändras. Arbetsgruppen kommer emellertid fram till alt några sådana ändringar inte är nödvändiga. Arbetsgruppens bedömning godias av så gott som samtliga remissinstanser som uttalar sig i frågan. Några instanser föreslår

Prop. 1977/78:50 22

emellertid en ändring i lagen(1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter (ändrad senast 1974:1089). 1 lagens 3 § stadgas att bosladslägenhel eller lägenhet, som är avsedd atl hell eller lill inte oväsentlig del nyttjas för hotell- eller pensionatrörelse, inte ulan hyresnämndens tillstånd fär hyras ul eller las i bruk av ägaren för väsentligen annal ändamål än det avsedda. Efiersom bestämmelsen synes bli lillämplig även då lägenhet behöver las i anspräk för avfallshantering, kan hyresnämndens tillstånd komma all erfordras i de kommuner där lagen gäller. Med hänsyn dels till all förbättringar i fråga om avfallshanteringen bör komma till stånd ulan onödig omgång, dels lill alt del när lägenhet behöver las i anspråk ofta torde bli nödvändigl med en prövning av byggnadsnämnden, bör kravet på hyresnämndens tillsländ för nu avsedda fall tas bort. Jag föreslår därför all lagen ändras så atl del i 3 § tas in etl nytt stycke av innehåll att paragrafens försia slycke inte skall gälla lägenhet som las i anspråk för ändamål som anges i 49 a § BS. Ändringen bör träda i krafl samtidigt som den föreslagna ändringen i BS, dvs. den I april 1978. 1 denna fråga har jag samrått med statsrådet Friggebo.

4.2 Skydd mot olycksfall i maskinellt drivna portar m. m.

I SBN kap. 41 finns föreskrifter med allmänna krav på byggnadsdelar. Avsnitt 20-24 nämnda kap. innehåller föreskrifter och allmänna råd angående skyddsanordningar för maskinellt drivna, horisontellt eller vertikalt röriiga portar, galler, dörrar, grindar och luckor med undanlag av dörrar, grindar och luckor lill hisschakt och hisskorg. I föreskrifterna ställs krav på skydd mol kläm- och skärskador, skydd mot atl porten faller ner samt krav på all instruktion för användning och skölsel av porten skall finnas i omedelbar närhet av denna.

Föreskrifterna fastställdes av Kungl. Maj:t den 2 november 1973. Därvid förordnades alt föreskrifterna skulle träda i kraft den I januari 1974 men atl de inte skulle vara bindande i fråga om byggnad, som projekterats i sin helhel eller till huvudsaklig del före den I januari 1974, under förutsättning all lov lill byggnaden söktes före den 1 juli 1974.

Planverkets förslag all i BS skall tas in bestämmelser som gör det möjligt atl tillämpa föreskrifterna i SBN också på portar i byggnader som har uppförts före den 1 januari 1974 tillstyrks av nära nog samtliga remissinstanser. Några instanser förordar emellertid justering av tillämpningsområdet för bestämmelserna. Enligt RRV bör sålunda beslämmelserna gälla portar som regleras med hjälp av impulsdon, t. ex. fotocell, radiosignal. Portar som regleras med hjälp av hålldon, t. ex. hållknapp, anses emellertid vara relalivt säkra,och det är enligt RRV därför kanske inte nödvändigt atl sådana omfattas av de föreslagna bestämmelserna. Arbetarskyddsstyrelsen förutsätter atl vidare undersökningar görs innan man beslular om beslämmelserna skall omfatta portar inom industriområden.

Prop. 1977/78:50 23

Som framhålls i planverkets promemoria har det inlräffat flera olycksfall med maskinellt drivna garageportar som har installerats innan de nya föreskrifterna trädde i kraft den I januari 1974. En förutsättning för att sådana olycksfall framdeles skall kunna undvikas är enligt min mening atl de föreskrifter som gäller för nya portar blir tillämpliga också på dessa äldre portar. Jag finner inte skäl atl som RRV föreslår därvid undanta portar som regleras med hjälp av hålldon. Vad gäller arbetarskyddsslyrelsens förslag vill jag framhålla att den s. k. portgruppen inom Sveriges mekanförbund har tagit initiativ lill en utredning som syftar lill all åstadkomma ell bättre underiag för bedömning av portar från säkerhetssynpunkt. Enligt vad som har upplysts från portgruppen väntas utredningen bli slutförd under första halvåret 1978. Jag kommer i det följande atl föreslå all den nya regleringen skall träda i kraft den 1 juli 1979. Med hänsyn till all de undersökningar som arbetarskydds-styrelsen synes åsyfta således kan anlas bli slutförda i god tid före ikraftträdandet finns det enligt min mening inte skäl alt göra något undanlag för porlar inom industriområden.

Föreskrifterna i SBN angående porlar m. m. ulgör en precisering av de allmänt hållna beslämmelserna i 44 § 7 mom. BS. Där föreskrivs bl. a. alt vissa anordningar, t. ex. hissar, samt ulrymmen för särskilda ändamål, såsom pannrum, garage, tvätt- och torkrum, bränsleförråd och dylikt skall anordnas så atl brandfara, risk för olycksfall eller sanitär olägenhel inte uppkommer. Dessa bestämmelser gäller för hell nya byggnader saml enligt 48 a och 49 §S BS i viss utsträckning också vid ändring av byggnad. Del förslag som jag nu lägger fram innebär emellertid atl byggnadens ägare, oavsell om någon ändring av byggnaden är aktuell, blir skyldig alt se lill att portar i byggnaden fyller de säkerhetskrav som slälls på nya portar.

Planverket har inte lagt fram något förslag lill författningstext. Inte heller remissinstanserna har diskuterat den lagtekniska lösningen. För egen del anserjag att bestämmelsen om befintliga portar lämpligen bör las in som elt andra stycke i 49 a S och utformas på motsvarande sätt som den föreslagna bestämmelsen i första slyckel om avfallshantering. Jag anser vidare all beslämmelsen om befintliga portar bör avse alla slag av portar och liknande anordningar. Med hänsyn till vad som förordnades när föreskrifterna om porlar m. m. faslslälldes av Kungl. Maj:t, bör bestämmelsen i andra stycket omfalla port och liknande anordning i byggnad som har uppförts eller för vilken byggnadslov har sökts före den 1 juli 1974.

För atl de krav som skall ställas på befintliga portar skall kunna anges bör hänvisning kunna göras till den bestämmelse som avser nya portar. Som framgår av vad jag nyss anförde finns emellertid i 44 S 7 mom. endast en allmänt utformad beslämmelse om att vissa utrymmen i byggnad skall anordnas så alt bl. a. risk för olycksfall inte uppkommer. Jag föreslår därför alt i den uppräkning som finns i 44 S 7 mom. skall tas in också portar och liknande anordningar samt all i 49 a § andra slyckel las in en regel av innebörd atl beslämmelserna i 44 S 7 mom. om portar och liknande

Prop.1977/78:50 24

anordningar skall lillämpas även i fråga om byggnad som har uppförts eller för vilken byggnadslov har sökts före den 1 juli 1974.

Det ankommer i försia hand på planverket att mot bakgrund av del nu framlagda förslagel och den kritik som under remissbehandlingen har framförts mol föreskrifterna i SBN överväga om föreskrifterna behöver ses över. I sådana överväganden bör enligt min mening ingå också den fråga som konsumentverket väcker, nämligen om föreskrifier behövs också för sådana portar som sköts manuellt. Som jag redan tidigare har anmärkt skall föreskrift, som är av inte oväsentlig ekonomisk betydelse, fastställas av regeringen.

Planverkets förslag om besiktning av portar och liknande anordningar har vunnil en allmän anslutning bland remissinstanserna. Även jag kan i huvudsak godta förslagel. Efler samråd med chefen för industridepartementet avser jag alt i annat sammanhang i delta ärende föreslå regeringen all inhämta riksdagens bemyndigande alt meddela nödvändiga föreskrifier om besiktning m. m.

4.2.1 Ikraftträdande m. m.

I den lill planverkels hemställan fogade promemorian föreslås alt nödvändiga ändringar av de äldre portarna skall vara genomförda inom en treårsperiod. Förslaget har mött erinringar från Sveriges fastighetsägareförbund, som ifrågasätter om någon lidsgräns skall beslämmas och i vart fall anser all den föreslagna lidsfristen är för kort.

Som jag nyss nämnde pågår en utredning som syftar till att åsladkomma bättre underlag för bedömning av porlar från säkerhetssynpunkt. Utredningen väntas bli slutförd under första halvåret 1978. Del är enligt min mening mycket angelägel atl förbäliringar av skyddet mol olycksfall på delta område genomförs utan onödigt dröjsmål. Samtidigt måste emellertid skälig tid sättas av dels för översyn av föreskrifterna i SBN med anledning av resultatet av den nyss nämnda uiredningen, dels för den omställning som portlillverkare m. fl. måsle göra och dels för genomförandel av nödvändiga ändringar av de äldre portarna. Mol bakgrund av del nu anförda föreslårjag all de nya beslämmelserna skall träda i kraft den 1 juli 1979.

Jag har i del föregående anmäll alt jag senare avser all föreslå regeringen all inhämta riksdagens bemyndigande atl meddela föreskrifier angående bl. a. besiktning och tillsyn av porlar och liknande anordningar. Enligt min mening bör sådana föreskrifter kunna träda i kraft betydligt tidigare än den 1 juli 1979. Härigenom skapas förutsättningar alt eliminera de olägenheter som kan vara förenade med att beslämmelserna i BS om äldre porlar inte iräder i kraft förrän den I juli 1979.

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom bostadsdepartementet upprättals förslag till

Prop. 1977/78:50 25

1. lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612),

2. lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter.

Del under 2. angivna förslaget har upprättals i samråd med statsrådet Friggebo, som i chefens för jusliliedepartemenlel ställe föredrar lagstiftningsärenden som rör hyra.

Förslagen bör fogas lill regeringsprolokollel i della ärende som bilaga 4.

6 Hemställan

Jag hemställer all lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

7 Beslut

Regeringen beslutar i enlighel med föredragandens hemställan.

Prop. 1977/78:50 29

Till Statsrådet och chefen för bostadsdepartementet

Sedan det förslag som lagts fram av den under våren 1976 tillsatta arbetsgruppen för sophämtningsfrågor inte lett lill lagsliftning med syfle alt förbättra avfallshanteringen i befintlig bebyggelse ulan samband med ombyggnad tillsattes en siörre, mer allsidigt sammansatt arbetsgrupp för alt verkställa de kompletterande utredningar som behövdes för att ta ställning lill denna fråga. Till ledamöler i arbetsgruppen utsågs Bengl Hedman, tillika ordförande, bostadsdepartementet, Lars Beckman, justitiedepartementet, Gunnar Essunger,siatens planverk, Anders Westin, Svenska transportarbelareförbundel, Åke Sköld, Fastighetsanställdas förbund, Sven Nyberg, Svenska kommunalarbetareförbundet, Alf Ljung, Göteborgs fastighelsägareförening, Björn Björnström, AB Familjebostäder, Stig Landqvist, Hyresgästernas riksförbund och Leif Josephsson, Sveriges köpmannaförbund. Som sekreierare ål arbetsgruppen har tjänstgjort Per Eklund, Svea hovrätt.

Sedan arbetsgruppen nu slutfört sill arbete fär vi härmed överiämna en promemoria med resullatel av våra överväganden. Promemorian innehåller förslag lill lag om ändring i byggnadsstadgan m. m. samt lill rikllinjer för ett statligt finansieringssystem.

Slockholm i juni 1977.

På arbetsgmppens vägnar:

Bengt Hedman

/Per Eklund

Prop.1977/78:50 30

1 Inledning

I februari 1976 tillsattes inom bostadsdepartementet en arbetsgrupp för att ulreda vilka ålgärder som borde vidtas för atl förbättra sophämlningspersonalens arbetsmiljö. Arbetsgruppen, som kallade sig arbetsgruppen för sophäminingsfrågor (AFS), överiämnade i juni 1976 en promemoria med förslag lill lag om ändring av byggnadsstadgan (1959:612) (BS). Promemorian finns som bilaga 1 lill prop. 1976/77:31 (s. 11).

De av arbetsgruppen föreslagna ändringarna i BS innebar dels nya regler om hur avfallshanteringen skulle ordnas vid ny- och ombyggnader, dels att skäliga anspråk på en godtagbar avfallshantering skulle kunna uppställas på befintliga byggnader även utan samband med ombyggnad.

Arbetsgruppens förslag remitterades. Remissutfallet finns redovisat i bilaga 2 till prop. 1976/77:31 (s. 31).

I prop. 1976/77:31 lades fram förslag lill ändringar i BS för atl förbättra sophämtningspersonalens arbetsförhållanden. Ändringarna avsåg ny- och ombyggnad. Frågan om tillämpning av bestämmelserna om avfallshantering på befintlig bebyggelse ulan samband med ombyggnad ansågs på anförda skäl böra ytterligare övervägas. I denna fråga lades därför inte fram något förslag lill bestämmelser. Föredragande departementschefen uttalade i propositionen bl. a. alt del fortsatta utredningsarbetet borde inriktas på all åsladkomma ett system som gjorde del möjligt all ålägga fastighetsägare all avhjälpa förekommande brister belräffande avfallshanteringen i befintlig bebyggelse.

Civilutskollet (CU 1976/77:6 s. 3) tillstyrkte de föreslagna ändringarna i BS avseende ny- och ombyggnad. Utskottet (s. 5) ansåg alt del inte var möjligt all ulan ytteriigare ulredningsunderiag la ställning till i motioner framförda krav på alt bestämmelserna om avfallshantering skulle lillämpas även på befintlig bebyggelse ulan samband med ombyggnad. Motionerna avstyrktes sälunda i dessa delar.

Riksdagen beslöt i enlighet med civilulskotlets förslag (rskr 1976/77:96, SFS 1977:22).

Chefen för bosladsdeparlemenlel beslöt i november 1976 att tillsätta en ny och utökad arbetsgrupp med uppdrag att med största möjliga skyndsamhet lägga fram ell nyll förslag till bestämmelser som avser avfallshanteringen i del befintliga byggnadsbeståndet. Till ledamöler i den nya arbetsgruppen utsågs förelrädare för bostads- och justitiedepartementen, statens planverk, arbetstagarorganisationer, fastighetsägare och hyresgäster.

2 Frågans tidigare behandling

2.1 Förslaget från AFS

AFS konstaterade atl det i del befintliga byggnadsbeståndet finns påtagliga brister i utformningen av soprum och transportvägar. AFS ansåg all del av

Prop. 1977/78:50 31

hänsyn lill sophämlningspersonalens arbetsmiljö borde finnas lagstiftning, som gav samhället möjlighet all kräva sådana ändringar i befintliga byggnader atl en tillfredsställande avfallshantering kunde ordnas. Gällande lagstiftning saknade uttryckliga regler av detla slag (prop. 1976/77:31 s. 23). Även om del kunde finnas möjlighet all med stöd av hälsovårds- och arbelarskyddslagsliftningen komma lill rätla med en del ölägenheter i fråga om avfallshanteringen ansåg AFS att det var nödvändigl att möjligheterna förbättrades.

Enligt AFS inrymmer frågan om avfallshanteringens ordnande i slor utsträckning bedömningar av byggnadsteknisk art. Som AFS såg det måsle därför bestämmelser som möjliggör tillfredsslällande avfallshantering finnas också i byggnadslagstiftningen. Med hänsyn lill del nära sambandet med andra byggnadslekniska åtgärder fick det enligt AFS anses vara mest naluriigl all de bestämmelser som behövdes för atl frågan om avfallshanteringen skulle fä en godtagbar lösning togs in i byggnadslagstiftningen. AFS:s förslag om nya och ändrade lagregler berörde därför enbart denna lagsliftning.

AFS framhöll alt i samband med nybyggnad eller ombyggnad kan fastighetsägare tvingas genomföra förbättringar i arbetsmiljön för sophämtningspersonalen (a. prop. s. 25 ft). Del är enligt AFS däremol inte i övriga fall möjligt alt ulan fastighetsägarens medgivande åsladkomma sådana förbättringar belräffande del befintliga beståndet av soprum och transportvägar. Anledningen härtill är atl byggnadslagstiftningen principiellt vilar på den grunden att nya krav på egenskaper hos byggnader inte skall ges tillbakaverkande kraft.

AFS ansåg atl en reform var i högsta grad motiverad. Om arbetsmiljön för sophämlningspersonalen skulle förbättras inom rimlig tid kan man enligt AFS inte acceptera en utveckling som sker i takt med att byggnadsbeståndet förnyas eller saneras. För atl de av AFS föreslagna beslämmelserna rörande avfallshantering vid nybyggnad över huvud taget skulle fä någon genomslagskraft ansåg AFS del nödvändigl all de kunde lillämpas även med avseende på befintliga byggnader. AFS föreslog därför att nybyggnadsbe-slämmelserna skulle i princip äga lillämpning även i fråga om byggnad som har uppförts eller för vilken byggnadslov har beviljats före bestämmelsernas ikraftlrädande.

AFS strök under att förslagel om retroaktiv lillämpning av beslämmelserna om sophanlering naturiigtvis måste förenas med undantagsregler. Om så ej skedde skulle fastighetsägare, lill skillnad mol vad som föreslogs gälla vid ombyggnad, kunna föreläggas all rusta upp befintliga soputrymmen till nybyggnadsslandard, vilket i många fall skulle vara uppenbart olillfredsslällande. AFS ansåg del därför rimligt att de krav på en tillfredsslällande avfallshantering som föreslogs gälla vid ombyggnad borde vara normerande då det gällde atl bestämma de krav som skulle kunna ställas på den befintliga bebyggelsen. Höga kostnader, byggnadstekniska hindereller kulturhistoriska

Prop. 1977/78:50 32

värden skulle liksom vid ombyggnad, som faslighelsägaren själv tagit initiativet lill, i vissa fall kunna betyda atl nybyggnadskraven i fråga om sophanlering inte kunde lillämpas fulll ul. AFS ville dock stryka under att delta inte fick tolkas så all man regelmässigt skulle tillämpa mildare bedömningar i fråga om befintlig bebyggelse eller vid ombyggnader.

Reglerna borde enligt AFS ha elt sådant innehåll atl byggnadsnämnden inte hindrades från atl göra en med hänsyn lill förhållandena lämplig avvägning mellan t. ex. vad som borde krävas för alt förbättra arbetsmiljön för sophämlningspersonalen och vad ålgärder i delta syfle borde fä kosta. Riktmärket borde vara att fä till stånd en med hänsyn lill ekonomiska och byggnadslekniska förulsältningar godtagbar helhetslösning vad avfallshanteringen beträffar. Förhållandena kunde t. ex. vara sådana atl del bedömdes vara nödvändigl alt göra genombrott i bärande vägg eller annan liknande ålgärd för atl anordna en godtagbar transportväg för avfall. För all åsladkomma en sådan avfallshantering fick man tvingas all avslå från sådant som normalt hörde till den interna sophanteringen i byggnaden. Önskemålet all anordna en godtagbar transportväg fick t. ex. vägas mol de boendes önskemål atl av bekvämlighetsskäl kasta avfallet i sopnedkastet. Det skulle i del enskilda fallel kunna visa sig all kravet på att anordna en godtagbar transportväg medförde att hyresgästerna fick upphöra med att kasta avfallet i sopnedkastet och i stället lämna avfallet i särskill anordnade ulrymmen i anslutning lill transportvägen.

Med hänsyn lill behovel av undantagsbestämmelser och mol bakgrund av de överväganden som AFS hade gjort angående utformningen av sådana bestämmelser fann AFS alt de föreslagna bestämmelserna om avfallshantering vid nybyggnad borde beträffande befintlig byggnad äga tillämpning i den omfattning som erfordrades för all byggnaden skulle uppfylla skäliga anspråk på godtagbar avfallshantering. AFS föreslog all beslämmelserna om avfallshantering rörande del befintliga byggnadsbeståndet skulle ha följande innehåll: Beslämmelserna i 46 S andra slyckel 5 skall, såvitt avser byggnad som har uppförts eller för vilken byggnadslov har beviljats före den 1 januari 1977, äga lillämpning i den omfattning som erfordras föratt byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på godtagbar avfallshantering.

2.2 Remissbehandlingen

Remisskritiken mol AFS:s förslag beträffande avfallshanteringen i befintliga byggnader kan i huvudsak sammanfattas enligt följande. En del remissinstanser ansåg all förslaget inte borde genomföras förrän man visste mer om de tekniska och ekonomiska problem som kan uppstå vid tillämpningen av de föreslagna beslämmelserna. Behovet av en analys av förslagets koslnadskonsekvenser ströks särskill under av några remissinstanser. I delta sammanhang efteriyste man från en del håll förslag om på vilket sätt samhället kan genom lån eller bidrag eller på annat säll stimulera till sådana

Prop. 1977/78:50 33

ombyggnads- och ändringsarbeten som uppfyller det av arbetsgruppen redovisade målel för avfallshanteringen. Så gott som samtliga remissinstanser som var kritiska mot förslaget menade att annan lagstiftning än byggnadslagstiftningen borde kunna lillämpas för all komma till rätta med rådande missförhållanden i sophämlningspersonalens arbetsmiljö. Några remissinstanser framhöll all förslagel på vissa punkler skulle kunna medföra konsekvenser för hyresnivån. Det påtalades också att hyreslagstiftningen skulle kunna försvåra elt genomförande av förslagel.

2.3 Regeringens förslag

Föredragande statsrådet anförde i prop. 1976/77:31 (s. 8) atl hon ansåg i princip att ingrepp i befintliga byggnader för att åstadkomma en bättre arbetsmiljö för renhållningspersonalen hade etl så nära samband med andra byggnadslekniska ålgärder att erforderiiga bestämmelser i ämnet borde ingå i byggnadslagstiftningen.

Enligt föredragandens mening saknades i AFS:s promemoria en tillräckligt allsidig och utförlig belysning av de problem som remissinstansema hade pekat på. Särskilt efleriystes en utredning om vilka kostnadskonsekvenser som ell genomförande av förslaget kunde leda lill. Även frågan om vilka ändringar i hyreslagstiftningen som borde genomföras för alt åsladkomma verkligt effektiva möjligheter att förbättra sophämtningspersonalens arbetsförhållanden borde bli föremål för ytteriigare utredning.

Regeringen anslöt sig till föredragandens överväganden och lade inte fram något förslag lill bestämmelser om skyldighet för ägare av befintliga byggnader atl också ulan samband med ombyggnad förbättra möjligheterna till avfallshantering.

I sammanhanget pekades särskill på de möjligheter till ingripande som gällande hälsovårds- och arbetarskyddslagstiftning ger och framhölls att vad som framkommil vid remissbehandlingen av AFS:s förslag visade alt den lagsliflningen kan lillämpas för alt komma till rätta med många ölägenheter i fråga om avfallshanteringen.

2.4 Riksdagens beslut

Med anledning av propositionen väcktes motioner (1976/77:32 och 33), vari bl. a. yrkades att riksdagen skulle anta det av AFS framlagda förslaget belräffande avfallshantering i befintliga byggnader.

I sitl belänkande redogjorde civilutskollet för de skäl som föredragande statsrådet hade åberopat mot att föreslå nya lagregler i frågan (CU 1976/77:6 s. 4). 1 anslutning härtill anförde utskottet:

Enligt också ulskotlels mening bör etl regelsystem lagfästas som gör del möjligt att ålägga fastighetsägare atl avhjälpa förekommande brister i sophämlningspersonalens arbetsförhållanden genom ingrepp i befintliga

3 Riksdagen 1977/78. 1 sami Nr 50

Prop. 1977/78:50 34

byggnader. Utskottet delar också uppfattningen all de bestämmelser som behövs i detla syfte bör ingå i byggnadslagstiftningen. Utskottet nödgas liksom bostadsministern konstatera atl det f n. inte finns förutsättningar för etl beslut om lagstiftning i ämnet. Den arbetsgrupp i sophäminingsfrågor som tillkallats av och arbetat under den lidigare bosladsminislern har, uppenbarligen på grund av dess ensidiga sammansättning, inte tillräckligt utrett alla frågor som behöver belysas före elt beslul. Också om man bortser från invändningar om atl hälsovårds- eller arbetsmiljölagsliftningen skulle vara lämpligare atl använda än byggnadslagstiftningen kvarstår dock oklarheter i frågor som måste las in i lagstiftningsövervägandena och inte kan överiämnas lill arbetet med föreskrifter och råd i Svensk byggnorm. En fråga är den om vilka koslnadskonsekvenser elt genomförande av arbetsgruppens och motionärernas förslag kommer att fä. Frågan om kosinaderna är inte endasl en bedömning av hur kosinaderna likviditetsmässigt skall finansieras. Det är också en fråga om hur avvägningen mellan koslnader och nytta skall göras när en länkbar lösning innebär atl hyresgäster måste avstå från sopnedkast. Det är fråga också om vem som på sikl skall belala kostnaderna, när de inte läcks av fastighelsinläklerna och inte heller motsvaras av etl ökat boende-värde. Del kan också vara fråga om all fä klarhet i hur koslnader för eventuella skadestånd lill lokalhyresgäsler skall behandlas. Alll della är ställningstaganden som inte kan hänskjutas lill anvisningsarbelel. Med hänsyn till det anförda och lill de av bostadsministern i övrigi redovisade skälen har ulskotlel inte sett det möjligt atl ulan ytteriigare ulredningsunderiag la ställning till den i motionerna upptagna lagstiftningsfrågan. Motionerna avstyrks sålunda i dessa delar. Till utskottets ställningstagande i denna del har självfallet bidragit atl en skyndsam utredning utfästs och atl del därför finns all anledning ulgå från alt förslag i ämnet kan läggas fram så alt de kan träda i krafl senast den 1 januari 1978.

Finansieringsfrågorna då det gäller ingrepp i befintlig bebyggelse ulan samband med ombyggnad togs också upp i motionerna. Med anledning härav framhöll civilutskollet all den fortsatta utredningen skulle komma alt ytteriigare belysa också finansieringsaspekterna.

Vid riksdagsdebatten i frägan (riksdagens prol. 1976/77 nr 48) diskuterades bl. a. dels om och när avfallshantering skulle ordnas i byggnader som snart skulle rivas eller byggas om (a. prol. s. 90 och 99), dels huruvida förbättrad avfallshantering skulle kunna påverka storieken av hyran för bostadslägenheter och lokaler (a. prol. s. 92,106 och 11 l),dels på vilket säll kosinaderna för upprustningarna borde fördelas (a. prol. s. 108).

Riksdagen gjorde ingen erinran mol utskottets uttalande atl inte f n. föreslå lagstiftning belräffande avfallshantering i befintliga byggnader ulan samband med ombyggnad.

1 detta sammanhang bör anmärkas all finansieringsfrågorna har av riksdagen behandlats även vid elt senare lillfälle, nämligen i anledning av motion som hade väckts i anslutning lill prop. 1976/77:100 rörande vissa anslag lill bostadsbyggande m. m. I motionen (1976/77:415) hade föreslagits all riksdagen skulle uttala att finansiering av ombyggnadskostnader för atl förbättra soprum m. m. skulle ordnas så alt belastningen på boendekostnaderna blir den minsta möjliga samt att åtgärderna skulle kunna stödjas med

Prop. 1977/78:50 35

statliga bidrag och lån.

Civilutskollet (CU 1976/77:18s. 35) avstyrkte bifall lill motionsyrkandena varvid uttalades att det redan på principiella grunder var givet att skäliga och inte oväsentliga kostnader för atl uppfylla ställda krav skulle kunna finansieras med bostadslån. I avvaktan på del utredningsarbete som påbörjats ansåg ulskoltel det vara för tidigt atl göra några specifika uttalanden om finansieringen. Utskottet uttalade vidare atl det torde vara obestritt atl del i hyresfallen inte finns någon direkt koppling mellan kapitalkostnader och hyra i etl visst hus.

3 Frågor som nu bör belysas

Den i del föregående lämnade framställningen visar atl det finns många frågor som bör belysas i del fortsatta utredningsarbetet. Vad som i detta hänseende har uttalats i propositionen och vid riksdagsbehandlingen ulgör naturiigtvis utgångspunkten för vårt arbete. Vi har emellertid ansett oss oförhindrade alt behandla även andra frågor som har aktualiserats inom den nya arbetsgmppen eller av de remissinstanser som yttrade sig över AFS:s förslag. De överväganden och förslag som vi lägger fram syftar till att dels införa sådana lagregler i byggnadslagstiftningen som gör det möjligt atl ålägga fastighetsägare att avhjälpa förekommande brister i sophämtningspersonalens arbetsförhållanden genom ingrepp i befintliga byggnader, dels underlätta tillämpningen av dessa regler (jfr prop. 1976/77:31 s. 9 och CU 1976/77:6 s. 4).

4 Gällande ordning

4.1 Byggnadslagstiftningen

När BS infördes logs beslämmelserom soprum och sopnedkast in i 46 och 47 §§ BS. 1 46 S andra stycket 5 föreskrevs att det lill byggnaden skulle höra soprum, om så erfordrades. 1 fråga om byggnader med mer än två bostadslägenheter och med flera våningar än två skulle enligt 47 § första siycket 5 sopnedkast vara anordnat.

Beslämmelserna om sopnedkast i 47 § första stycket 5 överfördes år 1975 lill 46 § andra stycket 5 (1975:817). På grundval av AFS:s förslag ändrades sislnämnda beslämmelse år 1977 (1977:22). Fr. o. m. den I juli 1977 har 46 § andra stycket 5 BS följande lydelse: Till byggnad skola höra anordningar som möjliggöra atl avfall från byggnaden kan omhändertagas och bortforslas på ell tillfredsställande sätt.

144 § 7 mom. BS föreskrivs att sopnedkast skall anordnas sä atl brandfara, risk för olycksfall eller sanitär olägenhet inte uppkommer.

175 § första stycket BS räknas upp sådana åtgärder med byggnad som är att hänföra lill nybyggnad. Enligt paragrafens andra stycke skall emellertid

Prop. 1977/78:50 36

bestämmelserna i första slyckel inte medföra alt anordnande av värmeledning eller vattenklosett eller andra hygieniska förbäliringar i befintlig byggnad anses som nybyggnad, om del finns anledning atl anla all byggnaden även ulan sådan anordning skall kvarstå under längre tid.

1 54 S 1 mom. första stycket BS föreskrivs att ålgärd, som enligt 75 S är att hänföra till nybyggnad, inte fär företas ulan byggnadslov.

Beslämmelserna i 46 S andra styckel 5 och 44 S 7 mom. BS gäller vid uppförande av hell ny byggnad. De skall enligt 48 a S försia siycket BS lillämpas också vid sådan ändring av byggnad, som enligt 75 S b)-0 är atl hänföra till nybyggnad. Bestämmelserna fär dock i sådana fall tillämpas endast i fråga om de delar av byggnaden som berörs av ändringen och endasl i den omfattning som erfordras för all dessa delar av byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på bl. a. godtagbar avfallshantering (1977:22). I byggnadens övriga delar skall enligt 48 a § andra stycket BS sådana brister undanröjas som avser hållfasthet, brandsäkerhet eller sanitära förhållanden och som innebär så avsevärda olägenheter all de inte. skäligen kan godtas. Är ändring av byggnad av sådan beskaffenhet all den inte skall hänföras lill nybyggnad gäller enligt 49 ij försia siycket BS att bestämmelserna i 388 SS BS skall äga molsvarande lillämpning i fråga om de delar av byggnaden som berörs av ändringen. Enligt paragrafens andra stycke kan byggnadsnämnden under vissa förulsältningar medge undantag från första stycket.

4.2 Lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

Lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. (LPI) trädde i krafl den I januari 1977. Lagen gäller vid överträdelse av sådan föreskrift om byggande som har meddelals i byggnadslagen (1947:385) (BL) eller BS eller med stöd av någon av dessa författningar. Enligt 16 S LPI fär byggnadsnämnden, om någon underiåter all ulföra arbete eller vidta annan åtgärd, som åligger honom enligt BS eller enligt beslul som har meddelats med stöd av BS, förelägga honom atl inom viss tid vidla ålgärden. Föreläggande fär enligt 17 S försia slyckel LPI förenas med vite eller med föreskrift att om föreläggandet inte åtlyds, ålgärden kan ulföras genom byggnadsnämndens försorg på den försumliges bekostnad. Om fastighetsägaren inte efterkommer föreläggande med föreskrift om utförande genom byggnadsnämndens försorg skall nämnden enligt samma paragraf andra stycket beslula atl åtgärden skall ulföras och hur del skall ske, såvida ej omständigheterna föranleder nämnden alt underiåta atl fullfölja föreläggandel. Åtgärd genom byggnadsnämndens försorg skall utföras ulan oskälig kostnad. I 20 S LPI föreskrivs atl beslut om föreläggande skall antecknas i fastighelsboken eller tomträtlsboken.

Om föreläggande enligt 16 § LPI inte åtlyds kan byggnadsnämnden också begära handräckning. Enligt 13 S 4. LPI fär nämligen överexekutor meddela handräckning så all rättelse åstadkoms när någon underiåter atl efler

Prop.1977/78:50 37

föreläggande därom utföra arbete eller vidta annan åtgärd som åligger honom enligt BS.

Talan mot byggnadsnämndens beslul förs enligt 30 § hos länsstyrelsen genom besvär. Länsstyrelsens beslul kan sedan överklagas lill kammarrällen. Överklagbara beslul av byggnadsnämnden är bl. a. beslul om föreläggande enligt 16 § samt beslut enligt 17 § andra styckel att ålgärd skall utföras genom nämndens försorg på den försumliges bekostnad. Beträffande sistnämnda slag av beslut lär nämnden, om del finns skäl för del, förordna all beslutet skall gälla ulan hinder av att det inte äger laga kraft. Den som överklagar elt sådanl beslul kan ha anledning atl begära inhibition av verkställigheten av beslutet.

4.3 Anläggningslagen

Enligt anläggningslagen (1973:1149) kan anläggning inrättas som är gemensam för flera fastigheler och som tillgodoser ändamål av stadigvarande belydelse för dem (gemensamhetsanläggning). Gemensamhetsanläggning fär inrättas endasl om fördelarna av anläggningen överväger de kostnader och ölägenheter som anläggningen medför. Är anläggningen förutsatt i fastställd generalplan, sladsplan, tomlindelning eller byggnadsplan gäller detta villkor endasl om särskilda skäl föranleder del. Gemensamhetsanläggning fär inte inrällas, om ägarna av de fastigheler som skall delta i anläggningen och hyresgästerna i sådana fastigheter mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för del. Vid denna prövning skall främst deras mening beakias som har störst nytta av anläggningen. Della s. k. opinionsvillkor gäller inte om behovet av anläggningen är synneriigen angeläget. Rätl alt påkalla förrättning enligt anläggningslagen tillkommer ägaren av fastighel, som avses skola della i anläggningen, byggnadsnämnden och hyresgästorganisation. Länsstyrelsen kan påkalla förrättning för inrättande av anläggning som länsstyrelsen finner vara av siörre belydelse från allmän synpunkl.

4.4 Hyreslagen

12 kap. jordabalken (hyreslagen) innehåller bestämmelser om bl. a. rält lill förlängning av hyresavtal. I 46 S hyreslagen räknas upp flera fall då bosladshyresgäsl inte har rätt lill en sådan förlängning. Enligt 46 S försia styckel 4. föreligger inte rätt lill föriängning, om huset skall undergå större ombyggnad och det inte är uppenbart all hyresgästen kan sitta kvar i lägenheien ulan nämnvärd olägenhel för ombyggnadens genomförande samt del ej är obilligl mol hyresgästen all hyresförhållandet upphör. I 46 § försia siycket 5. föreskrivs också alt besittningsskyddet bryts, om lägenheien ej vidare skall användas för bostadsändamål och del ej är obilligl mot hyresgästen all hyresförhållandet upphör. Uppräkningen av besiltningsbry-

Prop. 1977/78:50 38

tände grunder avslutas med en generalklausul. Enligt 46 § första stycket 10. föreligger inte rätl till föriängning av hyresavtalet, om det i annat fall än som sägs i 1-9 inte strider mol god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilligl mol hyresgästen alt hyresförhållandet upphör. Om hyresvärdens intresse blir tillgodosett genom atl hyresgästen avlräder endast en del av lägenheien och avtalet lämpligen kan förlängas såvitt avser lägenheten i övrigt, har hyresgästen enligt 46 § andra siycket utan hinder av de undantag som gäller enligt första styckel rält till sådan föriängning.

Hyreslagen innehåller besittningsskyddsbeslämmelser även för lokaler. Besittningsskyddet har emellertid en annan principiell utformning än vad som gäller för bostadslägenheter. Man brukar tala om ell indirekt besittningsskydd. Uppsägning av ett hyresavtal angående en lokal leder alllid lill att hyresförhållandet upphör. Om uppsägningen är obefogad, blir hyresvärden i stället skyldig alt ersätta hyresgästen dennes förlust på grund av hyresförhållandets upphörande. I 57 § första stycket hyreslagen nämns vissa situationer när hyresvärden har rätl all upplösa hyresförhållandet ulan all ersättningsskyldighet uppkommer. En situation i vilken ersättningsrätt inte föreligger (57 § första stycket 2.) kännetecknas av alt husel skall rivas eller undergå sådan siörre ombyggnad att hyresgästen uppenbariigen inte kan sitta kvar i lägenheten ulan nämnvärd olägenhet för ombyggnadens genomförande. 157 § första styckel 3. stadgas att ersättningsrätt inte är för handen, om hyresvärden i annat fall har befogad anledning att upplösa hyresförhållandet. Någon motsvarighet lill bestämmelserna i 46 § andra styckel finns inte då hyresförhållande avser lokal.

I 48 § hyreslagen finns bestämmelser om vilken hyra som skall gälla vid föriängning av hyresavtal rörande bostadslägenhet. Den allmänna hyressält-ningsnormen innebär atl hyran skall utgå med skäligt belopp och atl den hyra som hyresvärden fordrar skall godias, om den inte är oskälig. Fordrad hyra är all anse som oskälig, om den är påtagligt högre än hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Härvid skall bortses från lägenhet vars hyra inte är rimlig med hänsyn till det allmänna byteslaget i orten för närmast jämföriiga lägenheter i nybyggda hyreshus. Vid prövning av hyran skall främsl beakias hyran för lägenheter i hus som ägs och förvaltas av allmännyttigt bostadsföretag.

Hyreslagen innehåller bestämmelser om och hur ett hyresförhållande påverkas av myndighels förbud eller föreläggande belräffande hyreslägenheten. Enligt 10 § andra stycket förfaller hyresavtalet, om myndighei före tillträdesdagen på grund av lägenhetens beskaffenhel meddelar förbud mol atl använda lägenheten för det avsedda ändamålet. Lagen behandlar också i 12 § det fallet att myndighei före tillträdesdagen meddelar elt beslut som innebär att del av lägenheten frångår hyresgästen eller atl denne på annal säll lider inlrång i sin nyttjanderätt. Hyresgästen har i sådanl fall rätt till skälig nedsättning av hyran. Också här måste beslutet vara grundat på lägenhetens beskaffenhet. Skulle beslutet väsentligt inskränka nyttjanderätten, fär hyres-

Prop. 1977/78:50 39

gästen säga upp avtalet. Enligt båda paragraferna kan hyresvärd dessulom bli skyldig att utge skadestånd. De nu angivna bestämmelserna äger enligt 16 S första stycket 4. motsvarande lillämpning, om myndighei under hyrestiden meddelar beslut som avses i 10 ij andra styckel eller 12 § utan att hyresgästen har gett anledning lill beslutet.

5 Överväganden och förslag

5.1 Hur bör avfallshanteringen ordnas i befintlig bebyggelse?

För all avfallshanteringen skall fungera lillfredsslällande för sophämlningspersonalen krävs naturiigtvis all arbetsmiljön utformas så all hämtningen och borlforslingen av avfallet underiättas. Belräffande del beflnlliga byggnadsbeståndet skall här något beröras på vilka sätt man bäst kan uppnå en godtagbar avfallshantering för ifrågavarande personal. Mol bakgrund av de synpunkter som har framkommil dels från den inom Slockholms kommun verksamma arbetsgruppen i renhållningsfrågor (AIR), dels vid remissbehandlingen av AFS:s förslag, dels under det utredningsarbete som vi har bedrivit synes motiverat att föra fram vissa målsättningar rörande sopulrymmens belägenhet m. m. I annat sammanhang skall behandlas hur de bästa lösningarna av avfallshanteringsproblemen för renhållningspersonalen skall vägas mot andra intressen, t. ex. hyresgästers inlresse av atl använda en lokal eller sopnedkast.

För att avfallshanteringen skall vara ordnad på ett godtagbart sätt krävs givelvis också alt man har tagit vederböriig hänsyn till risken för brand, olycksfall och sanitära ölägenheter Ofr 44 § 7 mom. BS). Detla gäller hela sophanleringsledet, dvs. eventuella sopnedkast,sopförvaringsulrymmen och bortlransportvägar. Atl sådan hänsyn las är naturiigtvis ell gemensamt inlresse för alla berörda parter.

Del är allmänt sett i huvudsak två faktorer som kan försvåra arbeiei för sophämlningspersonalen. Det kan vara fråga om svårtillgängliga och trånga soputrymmen och/eller svårframkomlig transportväg för avfallet. Beträffande nybyggnadsfallen finns i planverkels lillämpningsbesiämmelser lill BS, Svensk byggnorm (SBN 1975), kap. 43 föreskrifier och allmänna råd om bl. a. sopulrymmens placering och dimensionering saml om anordnande av transportväg, vilka har som främsta syfle all underiätta hämtningsarbetel. Önskvärt är att dessa föreskrifter och allmänna råd så långl som möjligt slår igenom även när förhållandena i befintlig bebyggelse skall förbättras.

Svårigheterna vid avfallshanteringen kan i de flesta fall undvikas, om sopulrymmei eller sopbehållaren placeras i mark- eller gatuplanet. Sopulrymmei bör vidare vara lätt åtkomligt och helsl ligga så all avfallet kan nås och hämtas av personalen utan alt bärning av det behöver ske. Såväl sopulrymme som transportväg bör kunna belysas väl. Normalt bör transportvägen vara så anordnad att kärror kan användas vid borlforslingen. Därvid

Prop. 1977/78:50 40

kan dragramp eller irapplift behöva anordnas för att underlätta kärrtranspor-len. I vissa fall kan del vara nödvändigt att tillgripa andra transportanordningar, t. ex. iransportband eller hiss, varvid soprummel kan ligga kvar i källarvåningen.

Kraven på sopulrymmen i gatuplanet har i de allra flesta fall tillgodoselts i sådana flerbostadshus som har uppförts före år 1930. Undersökningar från framför alll Slockholms innerstad visar all de sopskåp som placerades på gården i anslutning till denna äldre bebyggelse i allmänhet är lätt åtkomliga. I många fall äremellertid transportvägen från gård till gala besväriig med långa trappor, flera dörrar och långa, smala passager. Belysningen är mestadels undermålig. Oftasi ligger galan lägre än del försia våningsbjälklagel. Gården däremot kan ligga både lägre och högre än bjälklaget. I åtskilliga nu aktuella fall synes möjligt all uppfylla de vikligaste förutsättningarna för all transportvägen för avfallet skall vara godtagbar, nämligen atl den skall ha dragbana saml sådan lutning all kärra eller annal transportredskap kan användas. Om nivåskillnaden mellan mark och bjälklag överstiger ca 120 cm kan del i vissa fall vara möjligt all ordna öppningar i källarmuren för mekanisk ullransport av sopsäckar.

I flerbostadshus byggda efter år 1930 har oftast installerats sopnedkast. I sådana hus är det inte enbart transportvägens belägenhet som kan förorsaka svårigheter i samband med hämtningen av avfallet. Även sopulrymmels uiformning och storiek medför liknande svårigheter. Soprummen är ofta förlagda under marknivån i exempelvis källarvåningen. För att komma till soprummel förekommer del, särskill i hus byggda under 1930-lalel, all man försl fär gå upp en halvlrappa lill det försia våningsbjälklagel och trapphuset, varifrån man fär gå ner en hel trappa till källarvåningen.

Allmänt sett är utformningen av transportvägen i många fall otillfredsställande, om sopulrymmena är belägna under marknivån. Nivåskillnader i förening med smala och branta trappor gör det inte lätt atl ordna kärrslänier. I dessa fall blir mekaniska transportmedel erforderiiga, om inte soputrymmet kan flyttas.

Sopulrymmei bör ha lämplig storiek med hänsyn lill antalet lägenheter, sopmängd och möjliga tekniska hjälpmedel för komprimering. Sopmängden bör beräknas efler de normer som gäller för nya byggnader. Utrymmets yta kan många gånger utökas i åtminstone en riktning. 1 vissa fall är sopulrymmei omöjligt eller myckel svårt att utvidga, t. ex. då del finns hinder såsom hissmaskinrum, skyddsrum, undercenlral, pannrum, trappa, hisschakt eller inslallationsvägg. Det kan då bli nödvändigt all flytta soprummel. Alternativt kan övervägas all använda tätare hämtningsinler-vall, om del befintliga sopmmmel i övrigi är godtagbart.

Tekniska hjälpmedel av olika slag kan, som redan har påpekats, användas för all förbättra avfallshanteringen. Del är självklart en väsenllig fördel från kostnadssynpunkt, om man med tekniska anordningar kan nå samma goda resultat som kan erhållas efler kanske omfattande ombyggnadsarbeten. I det

Prop. 1977/78:50 41

följande lämnas några exempel på andra tekniska hjälpmedel. Förmodligen kommer nya sådana hjälpmedel atl tillskapas i takt med den tekniska utvecklingen pä området.

Förbättrade arbetsförhållanden kan åstadkommas genom all transportvägarna för avfall förses med lyftanordning som exempelvis sätts fasl i taket. Som har framhållits av bl. a. miljö- och hälsovårdsförvallningen samt fastighetskontoret, båda i Slockholms kommun, vid remissbehandlingen av AFS:s förslag finns det på marknaden flera mekniska och pneumaliska transport- och förvaringsulmstningar.

Om t. ex. elt sopulrymme är olämpligt beläget kan det visa sig vara möjligt alt på leknisk väg, exempelvis genom användande av en s. k. skruv, föra bort avfallet från detta utrymme till en annan plals i byggnaden, varifrån renhållningspersonalen ulan svårigheter kan hämta avfallet.

Enligt vår mening bör de i det föregående nämnda åtgärderna i allt väsentligt behandlas i SBN. Beträffande den befintliga bebyggelsen anser vi i likhet med AFS:s förslag atl ombyggnadsbeslämmelserna i SBN, efter del alt dessa har kompletterats med bestämmelser om bl. a. transportanordningar, skall vara normerande även belräffande del befintliga byggnadsbeståndet. Kommentarer och typlösningar bör dessulom komplettera SBN, till vägledning för dem som skall planera och vidla erforderiiga förbättringsåtgärder.

5.2 Utgångspunkter för vårt förslag

Såväl föredragande statsrådet som riksdagen uttalade vid behandlingen av AFS:s förslag atl del fortsatta utredningsarbetet skulle syfta lill all lösa föreliggande problem genom tvingande bestämmelser inom ramen för byggnadslagstiftningen. Vi vill därför mot bakgrund av de i föregående avsnitt redovisade övervägandena om hur avfallshanteringen bör ordnas inledningsvis bedöma om AFS:s förslag lill lagändring kan godias som grund för våra överväganden.

AFS ansåg del rimligt atl de krav på en tillfredsslällande avfallshantering som föreslogs gälla vid ombyggnad borde vara normerande då del gällde alt bestämma de krav som skulle kunna ställas på den befintliga bebyggelsen. Efter alt ha gjort vissa överväganden i denna fråga (prop. 1976/77:31 s. 26 O fann AFS atl beslämmelserna i 46 § andra slyckel 5 BS borde belräffande befintlig byggnad äga tillämpning i den omfattning som erfordras för att byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på godtagbar avfallshantering. AFS ansåg atl de föreslagna bestämmelserna om avfallshantering som rörde det befintliga byggnadsbeståndet lämpligen borde upptas i elt särskilt stadgande i BS. AFS föreslog atl beslämmelserna skulle tas in i en ny paragraf, 48 b §. Belräffande tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen gjorde AFS vissa uttalanden (se avsnitt 2.1).

AFS:s uppfattning all den föreslagna 48 b § borde ha en lydelse i nära anslutning lill vad som föreslogs gälla vid ombyggnad för all uppnå en

Prop. 1977/78:50 42

godtagbar avfallshantering mottogs i huvudsak positivt vid remissbehandlingen. Även förslagel alt föra in de nya beslämmelserna i en ny paragraf, 48 b §, godtogs med ell undanlag av de remissinstanser som uttalade sig härom.

Med hänsyn till del anförda finner vi alt anledning saknas all på väsentliga punkler frångå de förslag och bedömningar som AFS har lämnat i berörda hänseenden. Vårt förslag lill bestämmelser rörande avfallshantering i det befintliga byggnadsbeståndet har därför AFS:s förslag som förebild. 1 följande avsnitt skall vi diskutera om övervägandena rörande hyresfrågor, finansiering m. m. bör föranleda några kompletteringar eller ändringar i förhållande lill AFS:s förslag. Vårt slutgiltiga förslag lill ändringar i BS presenteras i avsnitt 5.13.

5.3 Vissa hyresfrågor

5.3.1 Uppsägning av hyreskontrakt

I avsnittet om gällande ordning (4.4) har redogjorts för hyreslagens bestämmelser om hyresgästens besittningsskydd. För bosladshyresgäsl är besittningsskyddet direkt, vilket innebär alt han i princip har rätl lill föriängning av hyresavtalet vid hyresvärdens uppsägning. Lokalhyresgäst har endast elt indirekt besittningsskydd. Della innebär alt hyresgästen visseriigen är skyldig att fiytta men all hyresvärden kan bli skyldig all i skälig omfallning ersätta hyresgästen dennes förlusl på gmnd av hyresförhållandets upphörande.

1 46 S hyreslagen anges belräffande bostadslägenhet vissa undanlag från rällen lill förlängning av hyresavtalet. Undantaget i 46 S första styckel 5. alt lägenheten inte vidare skall användas för bostadsändamål ansluler lill undantagen i punkterna 3 och 4, som avser rivning och siörre ombyggnad. I alla dessa fall krävs all del inte är obilligl mol hyresgästen all hyresförhållandet upphör. Hänsyn måste alltså las lill hyresgästens möjligheter atl skaffa annan bostad. Normall behöver någon ulredning om behovel för faslighelsägaren alt genomföra omläggningen av brukningsändamålet inte förebringas, men sker omläggningen väsentligen i syfle atl sätta hyresgästens besittningsskydd ur spel bör den anses vara obillig mol hyresgästen. På så sätt kan skälen till fastighetsägarens önskan all disponera lägenheten för annal ändamål fä viss belydelse (se prop. 1968:91 Bihang A s. 92 och prop. 1974:150 s.

497 0.

Generalklausulen i 46 S försia styckel 10. innebär en allmän avvägning mellan hyresvärdens och hyresgästens iniressen. Hyresvärden kan åberopa all han behöver lägenheten för faslighelens skötsel och tillsyn (dvs. oftasi som boslad ål fastigheissköiare). Praxis ger vid handen att delta skäl ofta vid intresseavvägningen kommer alt väga lätt gentemot svårigheten eller olägenheten för hyresgästen alt skaffa annan boslad (se F. Lejman, Den nya

Prop. 1977/78:50 43

hyresrätten efter hyresregleringens avskaffande, Stockholm 1976, s. 340 och 346).

Enligt vår mening torde undantaget i 46 § försia siycket 5. göra det möjligt för hyresvärden atl efter uppsägning till hyrestidens uigång fä la i anspråk uthyrt bostadsutrymme eller del därav som soputrymme e. d. Hyresgästens möjlighel all fä annan lägenhet torde ibland påverka tidpunkten för hyresförhållandets upphörande.

I 57 § hyreslagen anges vissa undanlag från del indirekta besittningsskyddet för lokaler. Av särskilt inlresse är bestämmelserna i 57 S första stycket 3., vilka - liksom belräffande bostadslägenheter - innebär en allmän intresseavvägning mellan hyresvärd och lokalhy resgäsl. Generalklausulen är emellertid någol annoriunda formulerad än molsvarande klausul belräffande bostadslägenheter. Den i 57 S begagnade formuleringen liknar den som används beträffande förutsättningarna för undantag från del direkta besittningsskyddet belräffande bostadslägenheter i en- och tvåfamiljshus i 46 S försia slyckel 6., där siörre hänsyn skall tas till hyresvärdens iniressen. Del förefaller därför som om en bakomliggande tanke har varit all så också bör ske i fråga om lokalhyra (se Lejman a.a. s. 369). Å andra sidan har hyreslagslift-ningssakkunniga (SOU 1966:14 s. 333 0 anfört alt vid prövningen "bör beaktas sådana omständigheter på hyresgästens sida som dennes behov av lägenheten och möjligheter atl erhålla annan lämplig lokal, den lid hyresgästen bedrivit sin verksamhet i lokalen och arten av denna verksamhei, beroendet av viss kundkrets eller vissl läge osv."

Som sakligt skäl för hyresförhållandets upphörande i förevarande fall har angetts, att hyresvärden behöver lokalen för fastighetens lillsyn eller skötsel, exempelvis till bostad åt fastighetsskötare. I dessa avseenden torde enligt Lejman (a.a. s. 369 O siörre hänsyn las lill hyresvärdens intressen än då det gäller besittningsskyddet vid bostadslägenheter.

Vad som har anförts i del föregående motsäger enligt vår mening inte antagandet alt fastighetsägaren - utan efterräkningar i form av skadestånd -kan säga upp hyresavtalet att upphöra vid hyrestidens uigång, däresl den uthyrda lokalen behövs som soputrymme e. d. Om med stöd av BS har beslutats att en lokal måsle tas i anspråk för all byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på godtagbar avfallshantering får faslighelsägaren anses ha befogad anledning alt inte föriänga hyresavtalet beträffande lokalen. Till följd härav är hyresgasten i detla fall inte berättigad lill ersällning.

Det kan emellertid länkas situationer då fastighetsägaren inte lorde kunna undgå ersättningsskyldighet. För den händelse han hyr ul en lokal åt en ny hyresgäst, oaktat han känner lill all lokalen enligt byggnadsnämndens föreläggande måste användas lill sopulrymme,synes del vara rimliglalt han i skälig omfattning får gottgöra hyresgästen för dennes eventuella förluster. Ell annal fall då skyldighel att utge ersättning kan förekomma föreligger när endasl en del av en lokal behöver användas för avfallshanteringen. I delta läge måsle lill följd av hyreslagstiftningens konstruktion uppsägning av hela

Prop. 1977/78:50 44

lokalen ske. Om hyresgästen kan använda den förminskade lokalen men vägras all ingå etl nytt hyresavtal belräffande den del av lokalen som inte är berörd av avfallshanleringsfrågan och således måsle flytta, lorde fastighetsägaren bli skyldig alt ersätta hyresgästen dennes förlusl på grund av hyresförhållandets upphörande.

5.3.2 Vissa problem i samband med långtidskontrakt

Vid remissbehandlingen påpekades från flera håll att AFS:s förslag om godtagbar avfallshantering i befintliga byggnader i åtskilliga fall inte skulle fä någon omedelbar verkan med hänsyn lill det inte ovanliga förhållandel att lokaler hyrdes ul med flerårskontrakt (prop. 1976/77:31 s. 41).

Hyreslagen saknar bestämmelser om rätl för hyresvärden lill förtida uppsägning av hyresavtal. Med anledning av remissinstansernas påpekanden har vi övervägt atl lägga fram elt förslag om en ny bestämmelse i hyreslagen som skulle göra del möjligt all i förtid säga upp hyresavtal på grund av myndighels föreläggande all vidta åtgärder med lokalen. Vi har i denna fråga gjort följande bedömningar.

Om en lokalhyresgäst tvingas all flytta i förtid på grund av förtida uppsägning är förhållandena jämförbara med atl han måsle flytta därför all fasligheten exproprieras. Lokalhyresgäslen bör därför erhålla full ersättning för sin skada och denna bör beslämmas enligt de principer som gäller vid expropriation. Det saknas utrymme för alt i något avseende jämka denna ersättning eller all i ersällningshänseende göra en avvägning mellan intresset av förbättrade sophämtningsförhållanden och lokalhyresgäslens intresse av all rörelsen inte drabbas av ekonomisk skada.

Sammanfattningsvis kan sägas alt ersättningen lill lokalhyresgäslen kan bli belydande om man inför ell syslem med förlida uppsägning. I föregående avsnitt har framhållits alt en uppsägning till kontraktstidens utgång i allmänhet inte behöver medföra någon ersättningsskyldighet för hyresvärden. Hyresvärdens ersättningsskyldighet skulle alltså vid en eventuell förtida uppsägning bli betungande ulan alt han får någon molsvarande ekonomisk nytta. Del är inte heller säkert atl förbättringsåtgärderna för sophämtningspersonalen påskyndas genom en möjlighet till förtida uppsägning. Ell sådanl beslul måsle kunna överklagas och eventuellt måsle särskilda prövningsgrunder tillskapas. Enligt vår bedömning lorde det dessutom vara relativt ovanligt med långtidskonlrakl som behöver sägas upp på grund av problem med avfallshanteringen. Som framgår av vad vi anför i del följande (avsnitt 5.8) är del också möjligt all i avbidan på kontraktstidens uigång vidla provisoriska ålgärder.

Vi har mot denna bakgrund stannat för att inte föreslå någon beslämmelse om förtida uppsägning. Till della har också bidragit svårigheten alt utforma lagtexten så, atl den inte leder lill oförutsedda eller oönskade konsekvenser i fråga om myndighets beslut om annat än del som rör avfallshanteringen.

Prop. 1977/78:50 45

5.3.3 Möjligheterna atl utföra åtgärder då uppsägning av hyresavtal har förklarats ogiltig

X AFS:s promemoria behandlades det problem som kan uppstå när fastighetsägaren inte kan uppfylla föreläggande alt ordna godtagbar avfallshantering med hänsyn till att det utrymme föreläggandet avser är uthyrt och uppsägning av hyresgästen har ogillats av hyresnämnden. Enligt arbetsgruppens mening skulle i denna silualion ell eventuellt förelagt vite inte komma all dömas ut (prop. 1976/77:31 s. 28).

Vid remissbehandlingen ifrågasatte Slockholms kommun och länsstyrelsen i Slockholms län om AFS:s uppfattning i denna fråga var riklig. Stockholms kommun påpekade att byggnadsnämnden i kommunen i ärenden rörande olovlig konlorisering hävdade den uppfattningen all ell föreläggande inte förfaller på grund av ogilligförklarad uppsägning. Länsslyrelsen framhöll alt en ogilligförklarad uppsägning i regel inte ugjorde någol hinder för hyresvärden all med åberopande av elt myndighetsbeslul frånträda ell hyresavtal och genomföra den erforderiiga ålgärden (se R. Lavin, Viiesföreläggandels adressat, s. 106 f med där anmärkta rättsfall).

Som framgår av redogörelsen i avsnitt 4.4 rörande vissa bestämmelser i hyreslagen - 10 § andra stycket, 12 S och 16!; försia styckel 4. - kan hyresvärden med åberopande av etl myndighetsbeslul frånträda hyresavtalet utan uppsägning, oavsell om hyresnämnd skulle ha föriängt avtalel. Det vanligaste fallet då dessa bestämmelser träder i lillämpning torde avse beslul av hälsovårdsnämnd eller byggnadsnämnd alt på grund av lägenhetens beskaffenhel förbjuda hyresvärden all använda lägenheien för bostadsändamål. Ett beslul av dessa myndigheter kan även innefatta etl föreläggande för hyresvärden all vidla sådan ändring av lägenhet, som fömtsätter alt hyresgästen flyttar. Också här måsle kravel på ändring av lägenheten bero på atl denna inte är i godtagbart skick eller alt användningen av lägenheten på elt olagligt sätt har ändrats, t. ex. genom s. k. smygkonlorisering.

Förevarande regler i hyreslagen lar sikte på de fall då exempelvis lägenhetens hygieniska eller byggnadslekniska brister är sådana all myndighei anser sig böra ingripa. Bristerna kan ibland bero på försummelse av hyresvärden, vilket medför all hyresgästen har rätt till ersättning för skada.

Förhållandena då fastighetsägare föreläggs all förbättra avfallshanteringen så all lägenhet behöver tas i anspråk för sopulrymme är enligt vår mening inte desamma som då beslutet om föreläggande eller förbud grundas på omständigheter som rör lägenhetens skick eller användning. Alt lägenhet måsle användas för att förbättra sophämlningspersonalens arbetsmiljö kan inte anses jämförbart med atl lägenhet på grund av t. ex. hälsorisk inte längre fär användas för sitl ändamål. På grund av alt hyreslagens bestämmelser om lägenhetens skick m. m. är avsedda för hell andra situationer kan de inte tillämpas i de fall lägenheien behöver las i anspråk för alt uppnå en godtagbar

Prop. 1977/78:50 46

avfallshantering. I sislnämnda fall har hyresgästen rält all sitta kvar i lägenheten till dess faslighelsägaren genom uppsägning av hyresavtalet önskar få förfoga över lägenheien för all antingen frivilligt eller efler föreläggande förbättra avfallshanteringen. Om uppsägningen ogillas av hyresnämnden har, såsom AFS konstaterade, fastighetsägaren gjort vad på honom ankommer för atl följa föreläggandel, om sådant har utfärdats, varför eventuellt förelagt vite inte kommer atl dömas ul. Sislnämnda slutsatser avser bostadslägenheter. Uppsägning av ell hyresavtal angående en lokal leder alllid lill all hyresförhållandet upphör.

Molsvarande bedömning belräffande bostadslägenheter bör göras då handräckning har begärts eller då del är fråga om alt åtgärd skall utföras genom byggnadsnämndens försorg på fastighetsägarens bekostnad. Orsaken härtill är atl möjlighel att ingripa med handräckning och utförande genom byggnadsnämndens försorg föreligger endast vid underlåtenhet från faslig-helsägarens sida. Föreligger del hinder för åtgärdens utförande som faslig-hetsägaren inte råder över föreligger inte någon underlåtenhet. Om uppsägning av hyresavtalet ogillas kan således nämnda tvångsåtgärder inte verkställas beträffande den hyrda lägenheien.

Om del visar sig alt fastighetsägaren inte inom behörig tid har sagt upp hyresgästen så atl föreläggandet kan ållydas lorde man kunna konstatera atl det föreligger en underlåtenhet från fastighetsägarens sida varför förelagt vite skall dömas ul. I dessa situationer lorde del däremol inte vara möjligt all använda sig av handräckning eller tvångsgenomförande, efiersom man därigenom skulle träda iredje mans rätl förnär. Om den önskvärda ålgärden berör uihyrda ulrymmen kan del vara lämpligl all använda vite som påtryckningsmedel.

5.3.4 Hyressäiiningsfrågor

Ordnande av förbättrad avfallshantering kan i några fall påverka hyressättningen. Enligt vår bedömning kan en sådan förbättring inte i någol fall medföra en betydande förändring av hyrans storiek. 1 avsnitt 4.4 har redovisats reglerna om den s. k. bruksvärdeprincipen i 48 S hyreslagen. Vad vi har kunnat konstalera kan bruksvärdehyrorna påverkas dels när sopnedkast stängs och ersätts med soplunna på gården, dels när koslnader för förbättrad avfallshantering läggs ned på faslighelen. Belräffande del förstnämnda fallet kan utan vidare slås fast all föriuslen av sopnedkast minskar lägenhetens bruksvärde och kan medföra en sänkning av hyra som bestäms enligt bruksvärdeprincipen.

Koslnader för förbättrad sophantering som läggs ned på fastighelen påverkar inte bostadslägenheternas bruksvärde och motiverar alltså inte i och för sig någon höjning av hyra som bestäms enligt bruksvärdeprincipen. Vid bruksvärdeprövningen skall emellertid främsl beakias hyran för lägenheter i hus som ägs och förvaltas av allmännyttigt bostadsföretag. Hyran i sådana

hus bestäms i princip med hänsyn lill bostadsföretagens självkostnad. Koslnader för förbättrad sophanlering kan alltså beakias vid hyressättningen i allmännyttigt bostadsförelags hus. Härigenom kan även hyresnivån vid bruksvärdeprövningen påverkas. Denna indirekta effekl lorde bli myckel obetydlig, särskill som de allmännyttiga bostadsföretagen har en förhållandevis liten andel av de hus där ålgärder för förbättrad sophantering kan aktualiseras.

Hyressättningen för lokaler är i princip fri. Koslnader för förbättrad sophanlering kan alltså påverka hyrans storiek. Del äremellertid alt märka alt hyresvärden kan fä kostnadstäckning endast om den högre hyran är marknadsmässig.

5.3.5 Behov av ändringar i hyreslagen

De i föregående avsnitt 5.3.1-5.3.4 gjorda övervägandena leder lill alt vi för vår del inte anser det nödvändigt eller lämpligt att föreslå några ändringar i hyreslagstiftningen. De ölägenheter som uppstår av ekonomisk natur bör motverkas genom atl elt speciellt statligt stöd införs för att stimulera lill förbättringar på avfallshanteringsområdet.

5.4 Kostnadsuppskattning

En viktig fråga som ingår i vårt uppdrag är att utreda hur myckel en förbättrad avfallshantering kan kosta såväl beträffande enstaka slag av fastigheler som i fråga om alla fastigheter i landet där förbättringar behövs. Kosinaderna kan betraktas från samhällsekonomiska och faslighetsekonomiska synpunkler. Del är en samhällsekonomisk fråga att uppskatta de totala kostnaderna för att ordna en godtagbar avfallshantering i riket. Här kommer den statliga finansieringen in i bilden. Även kostnader för förbättringar av en fastighel kan i vissa fall bedömas på samhällsekonomiska grunder. Del kan t. ex. i det enskilda fallel vara samhällsekonomiskt betänkligt atl helt söka uppfylla kravel på en godtagbar avfallshantering i en byggnad som snart skall rivas.

Vi har bedömt all del inte är möjligt atl ulan belydande arbetsinsatser klariägga kosinaderna för all iordningsställa sopmm och iransportleder för avfallstransport inom byggnader. En tillföriiilig kostnadsberäkning skulle behöva baseras på en omfallande inventering rörande beskaffenheten hos Utrymmen för avfallshantering. Vi har därför sökl atl på annal säll bilda oss en uppfattning om storleksordningen av kosinaderna. I försia hand har vi Utnyttjat de undersökningar som har utförts inom vissa kommuvAer.

AIR i Stockholms kommun gjorde i samband med sin kartläggning av sophämtningsställena inom kommunen en uppställning av olika typfall med förslag lill förbättringsåtgärder. De föreslagna åtgärderna i dessa typfall har på vårt uppdrag koslnadsbedömts av K-konsull. Vi har också fäll la del av en

Prop.1977/78:50 48

ulredning rörande beräknade kostnader för förbättrad avfallshantering i några AB Familjebostäder tillhöriga fastigheter i Stockholm. Slutligen har från Svenska Renhållningsverkföreningen överlämnats utredningar som innehåller uppskattningar av kosinaderna för förbättrad avfallshantering i åtskilliga fastigheler i bl. a. Malmö och Slockholm.

Del för oss tillgängliga utredningsmaterialet ger exempel på en hel del olika lösningar och åtgärder för alt åsladkomma en godtagbar avfallshantering. Vi har övervägt att ta med några typfall i vårt förslag för att ge en bild av vad genomförandet av vissa lösningar skulle kosta. Av följande skäl har vi emellertid inte tagit med några exempel i promemorian.

De möjliga åtgärder som skall vidtas för all förbättra avfallshanteringen beträffande en faslighet kan vara helt olika de ålgärder som erfordras i fråga om en annan faslighel. De byggnadslekniska och planiekniska förutsällningarna kan variera inom vida gränser. Godtagbar avfallshantering inrymmer mänga olika och komplicerade moment. Vi har bedömt att några enstaka exempel på lösningar inte kan ge en rättvisande bild av kostnaderna. Del finns också skäl att befara att en exempelsamling kan få alltför stor genomslagskrafl och åberopas i tillämpningen på ell olämpligt säll. Den lid som har stått till vårt förfogande har inte heller räckt till för atl närmare analysera utredningsmaterialet saml bearbeta och sammanställa uppgifterna.

Även om det enligt vår uppfattning är mycket svårt all fä fram några typfall av ålgärder som kan kostnadsberäknas med en någoriunda grad av tillföriitlighet är det inte osannolikt att etl fortsatt arbete med dessa frågor skulle kunna leda till ell användbart resultat. Enligt vad vi har inhämtat avser planverket alt i kommenlarlexl lill SBN ta in några exempel på godtagbara lösningar av avfallshanleringsfrågan. Därvid lorde koslnadskonsekvenserna av dessa lösningar komma atl bedömas. Synpunkter på olika förbättringsåtgärders koslnadskonsekvenser kan också förväntas vid remissbehandlingen av vårt förslag. Med del nu sagda vill vi framhålla all del under innevarande år bör vara möjligt atl komplettera del utredningsmaterial som finns samt göra en så långl möjligt tillföriitlig sammanställning av uppgifterna med på enhetligt sätt gjorda koslnadsbedömningar. Oavsett om man lyckas göra en sådan sammanställning är denna enligt vår mening inte i vart fall nödvändig för att vårt förslag skall kunna genomföras.

Av del tillgängliga utredningsmaterialet kan följande slutsatser göras belräffande storieken av kostnaderna för de olika ålgärder som kan erfordras. På grund av all del i många fall kan röra sig om ganska omfattande ombyggnadsålgärder saml tekniska installationer visar utredningarna alt del kan bli fråga om förhållandevis höga koslnader. Av typfallen framgår atl en del lösningar för att förbättra avfallshanteringen kan medföra en total kostnad i storieksordningen 50 000-70 000 kr förenstaka fastigheter. Om förbättringar skall ordnas för flera fastigheter gemensamt kan kostnaderna uppgå lill väsentligt högre belopp. Del bör emellertid framhållas atl del i ovannämnda

Prop.1977/78:50 49

beräkningar finns kostnadsposter för bl.a. utrustning inbyggda, vilka inte alllid är nödvändiga för den förbättrade avfallshanteringen, utan snarare eventuellt kan innebära en rationaliseringsvinst för faslighelsägaren. Del bör vidare framhållas alt det i flertalet fall inte torde behövas åtgärder som kräver koslnader av någon större omfattning.

Återstår så frågan om del är möjligt alt uppskatta de totala kosinaderna för alt uppnåengodlagbaravfallshanlering i landet. Vi haremellertid inte lyckats ta fram erforderiigt underiag för en uppskattning som uppfyller rimliga anspråk på tillföriitlighet. Med ledning av vissa uppgiftersom har lämnais av några renhållningsverk kan följande grova bedömning av den totala kostnadskonsekvensen göras.

Om man jämför de beräknade kosinaderna för att utföra de ålgärder i Stockholms kommun som föreslogs av AIR med riket i övrigt kan de totala kosinaderna grovt uppskattas till ca 250 milj. kr. Också inom Malmö kommun har man utfört undersökningar rörande sophämtningsförhållandena. Om de i denna kommun gjorda beräkningarna läggs till gmnd för en bedömning av storleken av ombyggnadskoslnaderna för samtliga kommuner skulle totalkostnaderna uppgå lill omkring 200 milj. kr. Förbättrade avfallshanteringsförhållanden skulle samtidigt kunna medföra en minskning av sophämtningskoslnaderna i landet med ungefär 17 milj. kr. per år, därest landets samtliga taxor vore differentierade på samma säll som taxan i Malmö.

5.5 Kostnadsansvar och finansiering

Som framgår av vad som har anförts i avsnittet 5.3.4 kan ingrepp för att förbättra avfallshanteringen i befintliga hus påverka faslighelens ekonomi på tre sätl dels genom alt hyrorna eventuellt sänks i och med alt förmånen av sopnedkast faller bort, dels genom alt vissa hyresintäkter faller bort på grund av all utrymme måsle tas i anspråk för sopulrymme eller transportväg, dels slutligen genom alt kostnader uppkommer för atl ulföra byggnads- och inslallalionsålgärder. I del senare fallet har konstaterats atl den nuvarande utformningen av hyresreglerna endasl i obetydlig utsträckning ger utrymme för fastighetsägarna alt ta ut kostnaderna från hyresgästerna. Av avsnitt 5.4 framgår alt kostnaderna för erforderliga åtgärder i många fall kommer atl uppgå till belydande belopp. Många av de hus som behöver åtgärdas har uppförts efter vederböriig granskning och godkännande av ansvariga myndigheter. Hittills har byggnadslagstiftningen med vissa smärre undantag inte hafl den innebörden all fastighetsägare i efterhand varit skyldig att vidla förbättringar avseende uppförda byggnader. Sedan byggnaden har kommil lill stånd har del endasl förelegat viss underhållsplikt. Fastighetsägaren har därför inte heller haft anledning atl avsätta medel för de investeringar som nu aktualiseras. Ofta lorde det därför vara omöjligt för fastighetsägare atl ordna fram erforderligt kapital härför utan atl fastighetsförvaltningen i övrigt blir

4 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 50

Prop. 1977/78:50 50

lidande. Någon möjlighel atl hos vanliga kreditinstitut låna pengar för delta ändamål finns inte annal än i sällsynta undantagsfall. För att önskvärda förbättringar verkligen skall komma till stånd utan atl det uppslår oönskade följdeffekter för fastighetsförvaltningen och för de boende bör det bli möjligt all finansiera åtgärderna med statliga medel. De statliga medlen bör utgå i sådan omfallning atl hela kostnaden blir täckt i de fall statligt stöd anses befogal. Stöd kan nämligen enligt vår mening inte vara erforderiigl i alla de fall då det föreligger missförhållanden.

Då del gäller atl avgränsa under vilka omständigheter statligt stöd bör ulgå har vi funnit att stöd inte bör ulgå i de fall då missförhållandena beror på bristande underhåll av byggnaden och befintliga installationer eller på allmänt undermålig fastigheisskölsel, exempelvis genom atl befintliga trappor är nedslitna och behöver repareras eller befintligt belysningssystem eller soputrymme behöver underhållas. Stöd bör vidare inte ulgå för sådant hyresborlfall som blir följden av alt sopnedkast slängs eller att uthyrt utrymme las i anspråk för ålgärd i syfle atl åsladkomma förbättrade avfallshanieringsförhållanden. Vi anser nämligen alt statligt stöd endast bör komma i fråga för att stödja ålgärder som medför en påtaglig och beslående förbättring av förhållandena i byggnaden. Som en allmän förutsättning för stöd anser vi därför alt del bör föreskrivas alt stöd skall utgå till byggnads- och inslallalionsålgärder som - utan alt innebära underhåll eller ersättningsanskaffning - medför att befintlig byggnad kommer alt uppfylla de krav på avfallshantering som kan ställas med stöd av de här föreslagna bestämmelserna i BS. Enligt vår mening bör inte förbättringsåtgärder som drar endast en obetydlig kostnad föranleda atl statligt stöd utgår. Vi föreslår därför att stöd endast skall utgå, om kostnaden för de aktuella åtgärderna uppgår till minst 2 000 kr. per faslighel. Härmed avses summan av alla nödvändiga koslnader för t. ex. nya dörrar, transportramper, ny belysning i soprum och transportväg.

Genom den föreslagna kosinadsgränsen torde de flesta fall där det erfordras inslallalion av ny belysning som enda ålgärd falla utanför slödels tillämpningsområde.

Stöd enligt den föreslagna ordningen bör kunna utgå lill alla slag av fastighetsägare. De blivande beslämmelserna i BS kommer alt bli tillämpliga på alla slag av fastigheter utom ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk och därmed jämföriig näring utanför område med fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. En stor grupp av fastigheter som faller inom lagens tillämpningsområde utgörs av en- och tvåfamiljshus. För dessa kan en godtagbar avfallshantering alltid ordnas genom alt sopställ ställs upp inom fastighelen i anslutning lill infarten eller i omedelbar anslutning lill faslighelen. Med hänsyn härtill anser vi all dessa fastighetslyper kan undantas från det föreslagna stödsystemet.

Vi har också övervägt om del stafliga stödet bör ha formen av lån eller bidrag eller uigöra en kombination av lån och bidrag. Vi har därvid funnit atl

Prop.1977/78:50 51

stöd i form av lån väl löser de problem av finansiell natur som uppslår vid genomförandel. Med tanke på gällande hy ressältningsregler är det emellertid antagligt all faslighelsägaren inte hell kan fä täckning för blivande räntor och amorteringar på lånen. Del är vidare sannolikt atl den del av kostnaden som kommer all slå igenom i hyrorna blir onödigt hög på grund av all de förbättringsåtgärder som genomförs i efterhand blir förhållandevis dyra jämfört med om de företas i samband med ny- eller ombyggnad. För att åsladkomma en rimlig fördelning av kostnadsansvaret mellan fastighetsägare, hyresgäster och del allmänna vill vi därför föreslå att en del av stödet skall få formen av bidrag. Härigenom kommer stödet också atl uigöra en väsenllig stimulans för fastighetsägarna atl avhjälpa förekommande brister utan atl avvakta föreläggande. Vi har därvid funnit att 65 procent av kostnaden bör läckas av lån och återstoden eller 35 procent med bidrag. I vissa undantagsfall kan del bli nödvändigl all genomföra åtgärder som får osedvanliga koslnadskonsekvenser. Del kan vara fallet t. ex. om man nödgas tillgripa ovanliga och därmed exlreml dyrbara byggnadslekniska lösningar eller ålgärder som framstår som betungande i förhållande till faslighelens ekonomiska bärkraft. För dessa fall vill vi föreslå all del öppnas möjlighet för regeringen all förordna atl bidrag kan ulgå med högre belopp än 35 procent, dock högst 65 procent. Vi vill i detla sammanhang något beröra ytterligare några exempel där stöd inte bör utgå. Kostnad för utbyte av befintlig sopbehållare mot ny sådan bör således aldrig vara slödberälligad. Vid översynen av faslighetens avfallshanieringsförhållanden kan det ofta visa sig lämpligl att övergå från befintliga sopkäri eller sopsäckar till engångssäckar av plast eller papper. Inte heller anskaffande av ställ för sådant emballage bör medföra all statligt stöd utgår. I många fall installeras säckväxlare, ibland försedda med komprimalorer. Sådana anordningar torde oftast inte vara nödvändiga för all lillgodose sophämtningspersonalens inlresse av goda arbetsförhållanden. De medför däremot ofta rationaliseringsvinster för faslighelsägaren i form av minskat behov av lillsyn i sopulrymmei och längre tidsintervall mellan hämtningslillfällena. Med hänsyn härtill har vi funnit att dessa installationer inte bör omfattas av stöd i form av bidrag. Däremot bör lån kunna ulgå för anskaffande av säckväxlare, om sådan installeras i samband med atl ålgärder vidtas som medför all faslighel kommeratt fylla de krav på godtagbar avfallshantering som ställs upp.

Under arbetets gång har vi övervägt vilken enhet som bör ligga till grund för beräkning av kostnader och slödel. De alternativ som härvid främsl slår lill buds är alt räkna per faslighet, per byggnad eller per soprum. Då många av de mest uppseendeväckande bristerna hänger samman med undermåliga soprum och dessas belägenhet kan del synas ligga nära till hands alt använda sig av soprummen som enhet vid kostnadsberäkning och utdelande av stöd. 1 en hel del fall förhåller del sig emellertid på del sättet atl åtgärderna inte bara berör soprummen utan även andra ulrymmen inom fasligheten såsom trappor och infarter. I andra fall kan missförhållanden från avfallshanterings-

Prop.1977/78:50 52

synpunkt föreligga ulan att del finns något soprum inom fasligheten. Vi har därför funnit atl beräkningen inte bör ske per soprum. Med hänsyn till att erforderliga åtgärder i vissa fall måsle ske utanför byggnaden och kan vara gemensamma för flera byggnader på samma fastighet har vi funnit att inte heller begreppet byggnad bör vara underlag för de aktuella beräkningarna. Vi vill därför föreslå atl koslnadsuppskallningen och beräkningen av erforderligt stöd sker per faslighet. Della torde också vara mest naturligt med hänsyn till att eventuella tvångsingripanden av naturliga skäl bör avse hela faslighelen i ett sammanhang. Om fastighet blir den enhet som används kommer kostnadsberäkningarna alt kunna omfatta alla erforderliga ålgärder inom fastighetens alla byggnader och hela gårdsutrymme och del blir möjligt atl uppnå den lösning som är mest ändamålsenlig även om flera byggnader flnns på fasligheten ulan atl reglerna för det statliga stödet fär någon styrande inverkan. Atl vi har använt begreppet faslighel innebär inte att man därför i alla sammanhang måste räkna med regislerfasligheler. Om flera bebyggda fastigheter ligger i en ägares hand under gemensam förvaltning bör reglerna vara tillämpliga på en sådan grupp av fasligheter.

Innan stöd skall utgå bör det alltså för den berörda faslighelen ha klarals ul alt samtliga föreliggande problem löses genom åtgärderna, dvs. soprummen, transportvägarna och installationerna skall uppfylla de krav som kan ställas med stöd av BS. I de fall åtgärderna föregås av föreläggande från byggnadsnämnden eller överordnad instans (jfr avsnitt 5.9.3) behöver det inte råda någon ivekan om alt så är fallel. Enligt vår mening bör emellertid stöd ulgå inte bara i de fall samhället ingriper med föreläggande mot försumliga fastighetsägare utan även i de fall fastighetsägare frivilligt följer de bestämmelser som blir resultatet av vårt förslag. I dessa fall bör kontrollen av all åtgärderna är tillräckliga för all stämma överens med BS ske på så säll alt byggnadsnämnden innan stöd utgår prövar all fastigheten efter åtgärderna fyller BS:s krav. En sådan ordning är ju naturlig med hänsyn lill byggnadsnämndernas ansvar enligt 7 § BL. Vi har mol denna bakgrund övervägt atl låta byggnadsnämnderna bli del organ som skulle ha hand om det statliga stödels utbetalning. Vi haremellertid stannat föratt föreslå all länsbostadsnämnderna även i della fall skall vara lånebeviljande och förvaltande organ. Den kontroll som bör ankomma på byggnadsnämnderna bör utövas på del sättet alt i blivande författning som en fömlsältning för slödels utgivande anges att byggnadsnämnden antingen har förelagt faslighelsägaren alt utföra åtgärdema i fråga eller att nämnden i särskill yttrande lill länsbostadsnämnden dels har förklarat all fastigheten efter åtgärdernas vidtagande fyller BS:s krav, dels har angett vilka ålgärder som har varit nödvändiga för all uppnå överensslämmelse med dessa krav. Stöd skall givelvis inte utgå för åtgärder som innebär överslandard på områdel.

Med hänsyn lill de mycket varierande förhållandena har vi funnit del mindre lämpligl att införa någon form av maximibelopp för vare sig lånedelen eller bidragsdelen. För alt bidragsdelen skall framstå som i egentlig mening

Prop.1977/78:50 53

stimulerande på genomförandel av de myckel angelägna förbättringar det är fråga om har vi funnit att bidrag bara bör ulgå under en inledande lidsperiod, förslagsvis tre år från lagstiftningens ikraftlrädande. Därefier bör lån dock kunna utgå för hela kostnaden.

De lån som utbetalas enligt den här föreslagna ordningen bör amorteras under 10 år. Uppgår lånet lill 40 000 kr eller mer bör amorteringstiden dock utsträckas lill 20 år. Räntan bör beslämmas på samma sätt som för slalens utlåning i övrigt, dvs. f n. 9,75 procent.

I avsnitten 5.8.4-5.8.6 kommer vi atl behandla vissa fall då det kan bli aktuellt för byggnadsnämnden all uifärda förelägganden som lar sikte på provisoriska lösningar av förekommande avfallshanleringsproblem. Dessa ålgärder, som vanligen skall gälla under en lidrymd av två lill sex år, torde enligt vår mening normalt avse sådant som enligt vad som har anförts i del föregående faller utanför del föreslagna finansieringssystemet. Det kan emellertid inte uteslutas atl del i vissa undanlagsfall behövs mera omfattande ålgärder föratt avhjälpa missförhållandena. I dessa fall bör det vara möjligt all lämna bidrag med högsl 4000 kr till den del av kostnaden för provisoriska förbättringar som överstiger 2 000 kr. Med lanke på den korla nytljandeliden torde det inte vara lämpligl med lånefinansiering i denna del.

Vi har slutligen övervägt vilken förfaltningsteknisk form del statliga stödet bör ha. De alternativ som slår lill buds är alt skapa en särskild författning för denna stödform eller alt arbeta in den i bostadsfinansieringsförordningen. Med hänsyn till alt förslagel innebär atl även andra byggnader än bostadsbyggnader skall få del av slödel till den tidsbegränsade bidragsdelen har vi funnit atl i detta fall den lämpligaste lösningen är att ha en särskild författning.

Avslulningsvis vill vi anmäla alt del i en del fall kan bli på del sättet alt sophämtningsavgiflerna för den berörda fasligheten kan komma atl sjunka efter förbättringsåtgärdernas genomförande. Vi har bedömt alt etl hänsynstagande härtill skulle krångla lill tillämpningen av låne- och bidragsreglerna. Med hänsyn härtill och då vi anser all stöd inte bör utgå för vissa bortfallna hyresintäkter har vi inte funnit skäl föreslå någon reduktion av slödels omfattning. Härtill har också bidragit att de nu tillämpade sophämtningsiax-orna inte i alla fall fulll ul differentierar avgifterna på gmndval av svårighetsgraden vid hämtningen.

Vi vill i detta sammanhang framhålla att del är synneriigen angelägel att kommunerna tillämpar taxor som differentierar avgifterna i förhållande till svårighetsgraden vid hämtningen.

5.6 Tvångsmedel

Som framgår av avsnittet 4.2 kan byggnadsnämnden med stöd av LPI ingripa mol fastighetsägare som motsätter sig atl ordna en godtagbar avfallshantering. De tvångsmedel som slår till förfogande är vitesföreläg-

Prop.1977/78:50 54

gande, handräckningsansökan och föreläggande med föreskrift om tvångs-utförande genom byggnadsnämndens försorg. Byggnadsnämnden kan i del särskilda fallel välja den väg som bedöms bli lämpligast och även vid behov gå över från ett alternativ till ett annat.

I praktiken lorde det vanligast använda tvångsmedlet bli vitesföreläggande. Då det gäller alt la i anspråk uthyrda utrymmen för soprum o. d. sy nes sådanl föreläggande vara det bästa och kanske enda alternativel. I avsnittet 5.3.3 har denna fråga diskuterats mol bakgrund av möjligheterna all utföra ålgärder då uppsägning av hyresavtal har förklarats ogiltig. Om vitesföreläggandet inte åtlyds kan byggnadsnämnden - utan hinder av all det försuttna vilet inte har dömts ut - förelägga fastighetsägaren atl vid elt nytt, högre vite vidla erforderiiga ålgärder. Såväl vitesföreläggande som dom på vilets utdömande kan överklagas.

Enligt 13 S 4. LPI skall handräckning kunna meddelas när fråga är om underiåtenhet all efler föreläggande därom ulföra arbete eller vidla annan ålgärd som åligger någon enligt BS. Lagrådel ansåg bestämmelsen onödig, bl.a. därför atl byggnadsnämnden själv föreslogs kunna förordna om verkställigheten (prop. 1975/76:164 s. 255). Departementschefen ansåg emellertid all del måste vara en betydande fördel, bl. a. från kostnadssynpunkt, all byggnadsnämnden fick denna möjlighel till handräckning (a. prop. s. 290). Bestämmelsen kom därför med i lagen. Handräckningsvägen har sina fördelar. Ansökan om handräckning kan i vissa fall riktas mot annan än ägaren. Den kan snabbi leda lill målel, efiersom överexekutors handräckningsutslag blir omedelbart verkslällbarl, och den kan ha fördelar! koslnadshänseende. Överexekutors beslut om handräckning kan överklagas.

Föreläggande med föreskrift om ivångsutförande kan också med fördel användas mot försumliga fastighetsägare. Om faslighelen övergår lill ny ägare, gäller föreläggandel i stället mot denne. När det finns skäl till det kan byggnadsnämnden förordna alt beslutet om verkställighet av föreläggandet skall gälla ulan hinder av atl det inte äger laga kraft. Vilka skäl som skall föreligga föratt förordnande om omedelbar verkställighet skall få beslutas har inte kommenterats i förarbetena till lagen. I allmänhet lorde med hänsyn lill sakens beskaffenhet lillräckliga skäl förefinnas för beslut om dylikt förordnande när del gäller alt åsladkomma förbättrad avfallshantering. När förordnandet har meddelals eller, i annal fall, verkslällighelsbeslulet har vunnit laga kraft kan nämnden få biträde av kronofogdemyndigheten med verkslällighelsbeslutels genomförande (17 S tredje slyckel LPI). Beslutet om föreläggande och verkslällighelsbeslulet kan överklagas. Fastighetsägaren kan också fä frågan om ivångsutförande prövad av domstol i samband med att kosinaderna för utförandet skall tas ul (a. prop. s. 55).

I föreläggandet skall byggnadsnämnden bestämma den tid inom vilken fastighetsägaren skall vidta de erforderliga åtgärderna. Nämnden kan därvid anpassa denna tid till vad som med hänsyn till omständigheterna i del enskilda fallel är lämpligt. Att man därvid i vissa fall har atl la hänsyn lill

Prop.1977/78:50 55

befintliga hyreskontrakt, förestående ombyggnad eller rivning framgår av vad som anförs i det följande (avsnitt 5.8). Där kommer vi även all diskutera möjligheterna för byggnadsnämnden alt utfärda två förelägganden, ett som avser den definitiva lösningen av avfallshanleringsfrågan beträffande en fastighet och ett annal som avser provisoriska lösningar i avbidan på atl den slutliga lösningen förverkligas. Såvitt vi kan förstå är del inte oförenligt med LPI:s bestämmelser att förfara på sislnämnda sätl.

Som framgår av del anförda har byggnadsnämnden goda möjligheter all se lill att avfallshanteringsproblem kan bli lösta även då fastighetsägaren inte själv vill medverka härtill. På grund härav synes vårt förslag inte behöva föranleda några ändringar i LPI.

5.7 Tillämpning av anläggningslagen

Länsstyrelsen i Slockholms län tog i sill remissyttrande upp frågan om lillämpning av anläggningslagen (1973:1149) vid lösandet av avfallshanle-ringsproblemen. Bortforsling av sopor är enligt länsslyrelsen oftast etl gemensamt problem för fastigheterna inom ell område. Del är därför enligt länsstyrelsens mening angelägel att formerna för bildande av gemensamhelsanläggningar för sophanlering särskill ses över med lanke på nya tekniska lösningar.

Goda lösningar för såväl sophämlningspersonal som boende kan enligt byggnadsslyrelsen åstadkommas till rimliga koslnader om sophanleringen ordnas gemensamt för flera fasligheter.

Vi anser i likhet med dessa remissinstanser all anläggningslagen bör kunna användas för atl förbättra avfallshanteringen. En förutsättning för tillämpning i det enskilda fallel är naturligtvis atl del visar sig både lämpligl och möjligt atl lösa frågan med hjälp av nämnda lag. Enligt vår mening föreligger inga hinder mol alt inrätta gemensamhetsanläggning för alt anordna en godtagbar avfallshantering för flera fasligheter gemensamt. En annan sak är att del givelvis kan vara svårt atl få till stånd en gemensamhetsanläggning, om inte berörda fastighetsägare i huvudsak är överens om denna lösning. Vårt förslag om förbättrade sophämtningsförhållanden bör dock rimligtvis öka fastighetsägarnas intresse för gemensamma lösningar. Elt exempel på en sådan lösning kan vara atl en gemensamhetsanläggning bildas för all lillgodose någol enstaka moment inom avfallshanieringen, t. ex. för att ordna ulfarter o. d.

5.8 Tillämpning i vissa fall

Del av AFS framlagda förslagel innebar beträffande befintlig bebyggelse atl bestämmelserna för nya byggnader skulle äga lillämpning i den omfattning som erfordrades för atl byggnaderna skulle uppfylla skäliga anspråk på godtagbar avfallshantering. AFS anförde därvid att det är rimligt atl de krav

Prop.1977/78:50 56

på en tillfredsställande avfallshantering som föreslogs gälla vid ombyggnad borde vara normerande vid bestämmandet av de krav som skulle ställas på den befintliga bebyggelsen. I etl föregående avsnitt (5.1) har redovisats vilken principiell inställning vi har lill frågan hur sophanteringen bör ordnas. I detla avsniti skall diskuteras hur avvägningen bör ske i vissa situationer då del finns skäl som kan tala för ell frångående av den mest ändamålsenliga lösningen eller då fråga uppkommer om samordningen av arbeten för avfallshanteringens ordnande med andra arbeten på byggnaden.

5.8.1 Kulturhistoriska och miljömässiga värden föreligger

I samband med 1976 års ändring av 48 a S BS uttalades i prop. 1976/77:31 alt kulturhistoriska och miljömässiga värden naturligtvis kan påverka bedömningen av hur godtagbar avfallshantering skall kunna anordnas vid ombyggnader och all det i dessa fall även kan tänkas alt en sammanvägd helhetsbedömning innebär atl sopnedkast inte anordnas. Delta uttalande föranledde ingen erinran vid riksdagsbehandlingen.

AFS uttalade i silt förslag alt riktlinjerna för ombyggnadsfallen borde vara vägledande också vid bestämmandel av kraven vid sådana förändringar i befintlig bebyggelse som inte vara atl hänföra till ombyggnad. AFS underströk dock alt detla inte fick tolkas så alt man regelmässigt skulle tillämpa mildare bedömning än vid nybyggnad.

Vi har under arbetet övervägt den här angivna avvägningssituationen och funnit atl de lidigare uttalandena är lämpliga och bör läggas till grund för tillämpningen av de regler vi föreslår. Vi vill dock framhålla atl det givetvis endast är när del föreligger klart dokumenterade och belydande kulturhistoriska intressen eller speciella miljömässiga värden som det finns anledning alt mera påtagligt avvika från nybyggnadskraven. Den samordning som erfordras i dessa frågor underlättas av alt del är byggnadsnämnderna som har ansvaret för såväl tolkningen av de bestämmelser som vi föreslår som tolkningen av kultur- och miljöintresset (38 S BS). Ofta torde den lämpliga lösningen i dessa fall vara atl ordna fristående sopuppsamlingsställen utanför byggnaden.

5.8.2 Byggnadslekniska hinder föreligger

X AFS:s förslag och i prop. 1976/77:31 uppmärksammades också frågan om betydelsen av byggnadstekniska hinder. Därvid jämställdes della fall med de fall då det föreligger kulturhistoriska eller miljömässiga värden.

Vi kan instämma i alt så bör vara fallet, om del rör sig om absolula eller i del närmaste absolula byggnadstekniska hinder, dvs. att det saknas känd teknik för atl komma till rätta med problemet. Detta lorde kunna vara fallet i en del äldre byggnader. 1 de allra flesta fall torde del emellertid vara möjligt att genom byggnadslekniska ålgärder åsladkomma sådana ändringar som

Prop.1977/78:50 57

möjliggör en godtagbar avfallshantering, i varie fall om även maskinella hjälpmedel kan installeras. Sådana ålgärder kan dock ibland medföra slora koslnadskonsekvenser. Vilken bedömning som bör ske när del blir fråga om osedvanligt dyra lösningar återkommer vi till i del följande.

5.8.3 Höga koslnader föreligger

AFS behandlade i silt förslag även den situationen atl kosinaderna för erforderiiga ålgärder skulle framstå som höga. Därvid ansågs alt dessa fall borde behandlas på samma säll som då del föreligger kulturhistoriska eller miljömässiga värden. Denna uppfattning delades i de uttalanden som gjordes i prop. 1976/77:31.

Begreppei höga kostnader täcker två olika fall dels att åtgärden från samhällsekonomisk synpunkt framstår som oförsvariig med hänsyn till den tid varunder man kan beräknas få nytta av den, dels atl den framstår som hög från faslighelsekonomisk synpunkt. Mol bakgrund av att AFS inte föreslog all finansieringen av ålgärder i befintlig bebyggelse skulle underlättas var det befogat all beakia båda dessa fall. I fråga om befintlig bebyggelse torde särskild hänsyn ha fält lagas till de faslighetsekonomiska synpunkterna, om AFS:s förslag hade genomförts utan finansieringsstöd.

Som framgår av avsnitt 5.5 förordar vi all del förslag lill regler för befintlig bebyggelse som nu läggs fram skall kombineras med ell låne- och bidrags-syslem. Detla är så avvägt atl vi menaraii det inte i lika hög grad som tidigare finns anledning alt vid prövningen av olika alternativa lösningar la hänsyn lill kostnaderna härför från faslighetsekonomiska synpunkter. Särskill för det fall det från samhälls- eller faslighetsekonomiska synpunkter, l.ex. med tanke på byggnadens återstående livslängd, framstår som obefogat atl investera etl högt belopp börenligt vår mening höga kostnader fören tänkbar lösning få leda till alt man väljer en annan lösning,

5.8.4 Tillämpning på rivningsfasligheler

För all belysa innebörden i det förslag som vi lägger fram finns det anledning att diskutera hur man bör ingripa för att åstadkomma förbättringar i hus som kan förväntas bli rivna inom en inte altiför tång lidsrymd. Därvid bör först anmärkas atl dessa byggnader ofta är så gamla atl de inte har sopnedkast och därmed sammanhängande problem, varför det mera sällan blir aktuellt med kostnadskrävande byggnadsåtgärder. Även om antalet fall således inte kan beräknas vara särskilt stort är det av intresse atl diskutera hur handläggningen bör gå till.

Inledningsvis börsläs fast att frågan om det rör sig om en rivningsfastighet eller inte i försia hand måsle avgöras med hjälp av yttre omständigheter såsom av kommunen upprättade stadsplaner, saneringsplaner o. d. Även fastighetsägarens egna uppgifter om all byggnaden snart skall rivas bör

Prop. 1977/78:50 58

godtas, om de vinner stöd av omständigheterna i övrigt såsom husets skick eller av fastighetsägaren vidtagna ålgärder för att fä rivning till stånd. Talar inte övervägande skäl för att byggnaden snart skall rivas skall fastighetsägaren åläggas atl snarast möjligt vidta de ålgärder som behövs för att åstadkomma alt byggnaden uppfyller skäliga krav på godtagbar avfallshantering. Om del när frågan kommer upp visar sig all förberedelser redan har vidtagits för rivning, t, ex, genom all byggnaden är evakuerad eller alt rivningslov har beviljats, skall byggnadsnämnden underiåta atl vidta några ålgärder. Visar del sig i andra fall all byggnaden visserligen sannolikt kommer all rivas men del kan beräknas ske först vid en senare inte alllför avlägsen tidpunkt, exempelvis om två lill sex år, får delta inte medföra atl byggnadsnämnden avstår från att ingripa, I sådana fall lorde del vara lämpligast atl byggnadsnämnden lar initiativ till del remissförfarande som kommer alt beskrivas i avsnittet 5,9 för alt efler en allsidig ulredning fä fram den lösning som bäst tillgodoser kravet på all byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på godtagbar avfallshantering. Om denna lösning innebär mer betydande byggnadsarbeten börden lid inom vilken åtgärden skall vara utförd avpassas så all den planerade rivningen kan ske dessförinnan. Resultatet av en sådan ordning blir atl föreläggandel förfaller, om rivning kommer lill stånd i enlighet med vad som hade planerats, men atl föreläggandet anses gällande och åsidosatt, däresl byggnaden slår kvar vid den i föreläggandel angivna lidpunkten. Då del gäller all avgöra om en silualion sådan som den angivna föreligger kan man enligt vår mening inte enbari fästa avseende vid humvida gällande planer utgår från att fasligheten skall rivas, eftersom del ofta kan dröja avsevärd tid innan planerna genomförs.

Om del i den nyss angivna situationen rör sig om belydande missförhållanden för sophämtningspersonalen finns del anledning atl överväga tillfälliga lösningar i avbidan på alt den förelagda åtgärden kommer till stånd. Del vanligaste torde härvid vara all man under "väntetiden" stänger befintliga sopnedkast och soprum. Enligt vår mening bör det vara möjligt för byggnadsnämnden att i dessa fall utfärda tvä olika förelägganden, ett som avser den definitiva lösningen och elt som avser tiden fram lill dess förverkligande, Varie slag av föreläggande bör därvid tas i ell beslul för sig.

Om det i ärendet visarsigatl en rivning ärakluell först mer än sex år framåt i tiden bör man enligt vår mening alltid direkt inrikta sig på en definitiv lösning.

5.8.5 Samordning med ombyggnadsverksamhet

Vid remissbehandlingen av AFS:s förslag påpekades alt separata ålgärder för atl förbättra sophämtningspersonalens arbetsförhållanden ofta kan medföra dyrare och kanske mindre ändamålsenliga lösningar än om arbeiei samordnas med andra ombyggnadsåtgärder.

Prop.1977/78:50 59

1 anledning härav har vi övervägt även den situationen all en fastighetsägare invänder all avfallshanleringsproblemen bör lösas först i samband med atl ombyggnad i övrigt skall ske. Vi har därvid funnit all det som i det föregående har sagls rörande lillämpning på rivningsfasligheler bör till alla delar vara tillämpligt även i dessa falt. Det gäller såväl den tidsmässiga anpassningen som möjligheten att utfärda förelägganden avseende såväl den slutliga lösningen som tillfälliga lösningar i avbidan på den slutliga lösningens genomförande. Vid valet av lid för de definitiva åtgärdernas genomförande bör dock beaktas atl det ofta tar en förhållandevis lång lid - ibland upp lill 3 år - innan en planerad ombyggnad kan bli utförd.

5.8.6 TiUämpning då hyresgäst behöver sägas upp

X en del fall kan del tänkas att utrymme som behöver las i anspråk för förbättringsåtgärd är uthyrt och atl fastighetsägaren därför inte kan förfoga överdel förrän han har haft lillfälle att säga upp hyresgästen, jfr avsnitt 5.3.1.1 sådana fatl bör enligt vår mening byggnadsnämnden i föreläggandel bestämma liden för åtgärdens genomförande på sådanl sätl all fastighetsägaren hinner säga upp hyresgästen och därefter genomföra ålgärden inom föreskriven lid. Som vi har framhållit tidigare är del förhållandevis sällsynt med flerårskontrakt i den typ av hus där sophämtningsproblemen är vanliga, jfr avsnitt 5.3.2. Vi har gjort den bedömningen att nämnvärda problem inte kommer atl uppstå genom atl man avvaktar med genomförandet lill dess uppsägning har skett. Skulle del visa sig att del i något fall föreligger en situation som gör all utrymme som är uthyrt på långtidskonlrakl oundgängligen måsle las i anspråk bör fastighetsägaren i avbidan på förverkligandet härav föreläggas all vidta provisoriska ålgärder. Problemet med att avvakta ulgången av långtidskonlrakl är nämligen i slorl jämförbart med de nyss berörda rivnings- och ombyggnadsfallen. Ofta torde del dock i dessa situationer vara ändamålsenligt all inrikta ansträngningarna på alt åstadkomma en annan lösning (jfr prop. 1976/77:31 s. 28). Hur man skall förfara i dessa och liknande fall kan inte regleras eller förutses i detalj, eftersom situationernas karaktär kommer alt variera i stor utsträckning. Det får överiämnas åt i första hand byggnadsnämnderna atl under iakttagande av del primära syfiet atl lillgodose intresset av alt förbättra avfallshanteringen träffa de avgöranden som erfordras för atl åstadkomma en lämplig avvägning,

5.8.7 Tillämpning på fastigheler i allmänhet

Till denna kategori, som omfattar hus där det inte framstår som aktuellt med vare sig rivning eller ombyggnad, torde höra etl stort anlal av de byggnader som är behäftade med sophäminingsproblem, dvs. sådana som är uppförda på 1930-, 1940- och 1950-talen, För denna kategori av hus börenligt vår mening del nu framlagda förslagel lillämpas fullt ut. Vi anser således inte atl det finns någon principiell anledning att särbehandla dessa fall.

Prop.1977/78:50 60

5.9 Förfarandet vid byggnadsnämnden

5.9.1 Vem skall la initia livet Ull förbättringsåtgärder?

Det är givetvis fastighetens ägare som ansvarar för atl en byggnad uppfyller gällande krav enligt byggnadslagstiftningen. Det ankommer sålunda på fastighetsägaren att se till att byggnad underhålls på säll som föreskrivs i 50 S BS. Även i fråga om den av oss föreslagna tillbakaverkande föreskriften i BS rörande befintliga byggnader ankommer det på fastighetsägaren alt svara för att erforderiiga ålgärder vidtas.

Det bör i likhet med vad som har förutsatts lidigare vara byggnadsnämndens sak atl besluta om fastighetsägare skall föreläggas atl förbättra avfallshanteringen. Därav följer inte all det enbart kan bero på byggnadsnämnden om missförhållanden skall upptäckas och rättas till. Även om byggnadsnämnden som en följd av dess tillsynsskyldighet måsle ha del övergripande och samordnande ansvaret för atl en förbättrad avfallshantering kommer till stånd torde det inte alltid vara möjligt för byggnadsnämnderna atl inom ramen för den normala besiklningsverksamheien avdela särskild personal för denna uppgifl. Del lorde därför vara svårt för nämnderna atl ulan särskilda åtgärder uppdaga bristerna i avfallshanteringen. Vi vill emellertid erinra om alt det numera är kommunerna som har ansvaret för avfallshämtningen. De kommunala organen för renhållning har därför anledning att sälla sig in i hur sophämtningen fungerar inom kommunen. Del bör som en följd därav vara möjligt för byggnadsnämnderna alt i samarbete med renhållningsverken få till stånd en kartläggning av ifrågavarande förhållanden. På så sätt bör det bli möjligt för byggnadsnämnden atl ta vissa initiativ till förbättrings-åtgärder med avseende på avfallshanteringen. Under alla omständigheter bör berörda fastighetsägare kunna informeras om behovet av all vidla erforderliga åtgärder. Del ankommer sedan i försia hand på fastighetens ägare alt se till att avfallshanteringen ordnas på ell tillfredsställande sätl.

Många initiativ lill förbättringar torde emellertid komma att väckas av dem som närmast berörs av frågan, dvs. av renhållningspersonalen själv. Även andra - enskilda eller organisationer - kan fästa byggnadsnämndens uppmärksamhet på rådande missförhållanden. Någon begränsning av initiativrätten bör inte gälla.

5.9.2 Vad bör hända efier anmälan?

I de fall fastighetsägaren själv tar initiativ till förbättringar bör han samråda med övriga berörda parter, såsom t. ex. renhållningspersonalens fackliga organisationer och hyresgästföreningen, när han utformat sitt förslag till åtgärder. Om de planerade åtgärderna fordrar byggnadslov, har fastighetsägaren att inge sitl förslag till byggnadsnämnden för prövning enligt 54 § 1 mom. BS. Även om byggnadslovsskyldighet inte föreligger, är del välbetänkt atl fastighetsägaren påkallar byggnadsnämndens prövning av åtgärderna

Prop.1977/78:50 61

enligt 54 § 4 mom. BS. Härigenom kan han nämligen i förväg få prövat alt de tänkta åtgärderna är tillfyllest. Som lidigare har nämnis föreslås del att en fömtsättning för beviljande av statligt ekonomiskt stöd skall vara att byggnadsnämnden har funnit att ombyggnadsålgärderna leder till alt kraven på godtagbar avfallshantering uppfylls.

Sedan byggnadsnämnden har fått del av förslag lill ålgärder bör nämnden förfara på sätt som anges i del följande. I de fall nämnden genom initiativ från annan än fastighetsägaren blivit uppmärksammad på missförhållanden, ankommer del på nämnden atl genom besiktning eller på annat sätt få en uppfattning om huruvida åtgärder för förbättrade sophämtningsförhållanden är erforderliga. Finns det skäl för anmärkning mot sophämlningsförhållan-dena bör byggnadsnämnden anmoda fastighetsägaren atl till nämnden inkomma med förslag lill förbättringar. I syfte atl ge byggnadsnämnden ett så brett underlag som möjligt för sin bedömning av ärendet bör inkommet förslag från faslighelsägaren härefter remitteras för yttrande lill renhållningspersonalens fackliga organisationer. Om förslaget berörde boendes intressen, exempelvis genom alt sopnedkast flyttas eller atl bostad eller bostadskomplement las i anspråk, bör vidare hyresgästorganisation höras.

Om fastighetsägaren underlåter alt lämna förslag lill åtgärder kan gjorda anmärkningar,besiktningsprotokoll m. m. remitteras till de berörda parterna. På grund av detla remissförfarande torde nämndens ställningstagande väsentligt underiättas. Det är nämligen inte alllid lätt att ulan en allsidig ulredning få en uppfattning om vad som bör fordras för alt en byggnad skall uppfylla del allmänt formulerade kravet på godtagbar avfallshantering. Detta lorde i stor utsträckning komma alt gälla även om en precisering av kravet görs i tillämpningsföreskrifter i SBN kompletterade med allmänna råd och kommentarer från planverket (jfr avsnitt 5.1). Att etl ärende av detta slag blir föremål för en remissomgång medför också atl byggnadsnämnden i många fall har större möjligheter alt göra den sammanvägda helhetsbedömning av sophanteringsfrågan som kan behövas. I det föregående har behandlats hur en sådan helhetsbedömning bör göras. Naturiigtvis kan det inträffa att del föreligger olika uppfattningar om vad som bör göras. Om remissvaren enligt byggnadsnämndens bedömning föranleder att man bör överväga att vidta andra åtgärder än de som fastighetsägaren har föreslagit, bör fastighetsägaren beredas tillfälle all ånyo yttra sig i saken. Under alla förhållanden är det byggnadsnämnden som skall slutligt avgöra vitka ålgärder som skatt vidtas. Vid denna prövning skall målet alltid vara alt försöka åsladkomma tillfredsställande arbetsförhållanden för sophämtningspersonalen.

Om fastighetsägare och fackorganisationerna accepterat en godtagbar lösning av avfallshanleringsfrågan och lösningen inte strider mot BS eller SBN finns del naturligtvis ingen anledning för byggnadsnämnden all föreskriva en annan lösning.

1 delta sammanhang vill vi framhålla atl byggnadsnämnden bör följa upp de förbätlringsinilialiv som inkommer och därvid, efter inventering, ta egna

Prop.1977/78:50 62

initiativ i områden där erinringar av olika anledningar uteblir. 1 andra områden där erinringar endasl görs inom elt större område bör byggnadsnämnden göra en kompletterande inventering och la de initiativ som krävs för att få ett rationellt genomförande av förbättringarna inom elt större område.

5.9.3 Hur bör föreläggande vara uijbrmat?

Den av oss föreslagna hanleringsordningen fär betydelse då byggnadsnämnden avser alt uifärda etl föreläggande i ärendet. Ell mot fastighetsägare riktat föreläggande all ordna avfallshanleringsfrågan på ell godtagbart sätl kan utformas på olika säll. Föreläggandel kan hållas mera allmänt eller i detalj föreskriva vilka åtgärder som erfordras. I det förstnämnda fallel flnns del risk för all föreläggandel inte ger tillräcklig vägledning och all fastighetsägaren, osäker på vad som krävs av honom, låter ulföra otillräckliga eller onödiga byggnadsåtgärder. Etl föreläggande som i detalj anger lösningar kan också medföra en del olägenheter. Bl. a. är del inte alltid säkert atl byggnadsnämnden i föreläggandet har angett den bästa tekniska lösningen för all ordna en tillfredsställande avfallshantering.

Vi har inhämtat all byggnadsnämnderna brukar utfärda generellt avfattade förelägganden. Emellertid talar enligt vår mening flera skäl för att förelägganden av här akluetll slag ges en mera detaljerad uiformning. Befintliga byggnader skall enligt vårt förslag uppfylla vissa anspråk på en godtagbar avfallshantering. Del förhållandet all begreppei godtagbar avfallshantering är ganska diffust och föga vägledande medför all det är så gotl som nödvändigl all föreläggandel preciseras. Alt del i föreläggandel klargörs vilka åtgärder som erfordras fär bl. a. betydelse då fastighetsägaren måsle säga upp hyresgäst som hyr sådan lägenhet eller lokal som kan behövas för soputrymme. För all hyresvärden skall kunna ha befogad anledning att t. ex. upplösa hyresförhållandet belräffande en lokal bör det åtminstone fordras alt han kan åberopa etl föreläggande som avser just denna lokal. Om föreläggandet är generellt utformat finns risk för all hyresnämnden och domstolar i samband med överklaganden o. d. i anledning av uppsägningen tvingas göra ingående och tidsödande utredningar och överväganden om vilken leknisk lösning som i del enskilda fallet är atl föredra. Är föreläggandel däremol preciserat kommer det inte atl finnas anledning att i della sammahang pröva det val av teknisk lösning som träffals. När nämnden har bestämt sig för en viss lösning skall nämnden förelägga fastighetsägaren alt ordna en godtagbar avfallshantering på del sätl som nämnden har funnit vara mest ändamålsenligt. Härigenom fär fastighetsägaren också vetskap om vilka ålgärder han bör vidla för atl undgå verkningarna av föreläggandet. Om de tekniska frågorna har belysts och klarats ut redan av byggnadsnämnden talar sannolikheten för att dessa frågor inte kommer all belasta överprövande myndigheter i någon siörre utsträckning. Överklaganden som rör dessa frågor

Prop. 1977/78:50 63

torde nämligen inte bli så vanliga. 1 de fall överklagande sker torde etl preciserat föreläggande medföra att ärendet påskyndas.

Med hänsyn lill det anförda föreslår vi att byggnadsnämnden så långt det är möjligt utfärdar preciserade förelägganden såviii avser avfallshanteringen. Härmed avses inte att tekniska detaljfrågor skall vara förutsedda ulan endasl all valet av lösning av föreliggande avfallshanleringsproblem skall vara

angiven. Några författningsändringar synes inte erforderliga för alt åsladkomma den

föreslagna ordningen.

5.10 Fråga om Förbättring av avfallshanteringen i byggnad som omfattas av nybyggnadsförbud

För alt uppnå en littfredsstättande arbetsmiljö för sophämlningspersonalen kan i många fall krävas ganska omfattande byggnadsåtgärder. 1 vissa fall torde åtgärder av detla slag fordra byggnadslov. Om åtgärden är alt hänföra till nybyggnad enligt 75 S BS, blir ombyggnadsbeslämmelserna i 48 a S BS tillämpliga. Om ändringsålgärden inte är att hänföra till nybyggnad skall beslämmelserna i 49 S BS komma lill användning.

Det är sannolikt all nybyggnadsförbud råder beträffande åtskilliga av de byggnader som behöver ändras för att förbättra arbetsmiljön för sophämtningspersonalen, Föratt önskvärda förbättringar i befintliga byggnader skall komma till utförande kan byggnadsnämnden medge undantag från nybyggnadsförbudet, Förfarandel med ansökan om byggnadslov saml byggnadsnämndens prövning av ansökningen och om dispens från förbudet skall medges är emellertid omständligt. Även då byggnadsnämnden överväger atl förelägga fastighetsägaren alt anordna en godtagbar avfallshantering måsle nämnden la ställning lill frågan om dispens från byggnadsförbudet skall medges. Över huvud laget kan kravet på byggnadslov förmodligen motverka intresset av atl lösa avfallshanleringsproblemen.

Vi anser alt man så långt det är möjligt bör underlätta för fastighetsägaren och byggnadsnämnden att fä till stånd en godtagbar avfallshantering i sådana byggnader som har påtagliga brister i fråga om renhållningspersonalens arbetsmiljö, I detla syfte kan BS ändras så atl åtgärder för all anordna en godtagbar avfallshantering aldrig skall hänföras lill nybyggnad enligt 75 S BS, Härigenom undviks också svårigheterna att bedöma vilka åtgärder av nu aktuellt slag som är att anse som nybyggnad.

Anledningen lill atl vissa hygieniska installationer inte hänfördes till nybyggnad var, att det bedömdes vara angeläget att inte onödigtvis hindra hygieniska förbäliringar i byggnader. Enligt vår mening är det också angeläget atl inte i onödan hindra att en tillfredsslällande avfallshantering anordnas i byggnader. På grund härav förordar vi att även byggnadsåtgärder för all åstadkomma en godtagbar avfallshantering inte skall anses som nybyggnad, inte ens om de vidtas i byggnad som i befintligt skick strider mot

Prop. 1977/78:50 64

plan eller mot utomplansbestämmelser (75 S försia siycket O BS). Vi föreslår alt 75 S sisla stycket BS ändras i enlighet härmed.

Det bör framhållas att byggnadslovsplikl i enlighel med 54 S 1 mom. andra stycket BS föreligger i den mån byggnadsåtgärder exempelvis berör konstruktionen av byggnadens bärande delar eller avsevärl påverkar dess planlösning elleryitre utseende. Likaså kan skyldighet att söka byggnadslov föreligga,om utrymme tas i anspråk för väsentligen annal ändamål än del vartill det förul varit använt.

5.11 Bör röreläggande att utföra förbättringar rörande sophämtningsförhållandena medföra skyldighet att vidta andra åtgärder med fastigheten?

Sveriges fastighetsägareförbund och Näringslivels byggnadsdelegation framhöll i sina remissyttranden alt byggnadslovskrävande ålgärder för all förbättra sophanleringen torde bli omfattande och dyra, därest byggnadsnämnden som villkor för byggnadslov skulle fordra att jämväl andra åtgärder måste företas med byggnaden. Som exempel på ålgärd som inte behövs föratt åstadkomma en godiagbaravfallshanleringanförde fastighetsägareförbundet iordningställande av särskilda förvaringsplatser för t. ex. cyklar och barnvagnar. Enligt förbundel skulle byggnadsnämnden kunna kräva alt en sådan åtgärd utfördes samtidigt med all sophämtningspersonalens arbetsmiljö förbättrades i byggnaden.

Remissyttrandena aktualiserar bl. a. frågan om och hur ombyggnadsbestämmelserna i BS skall kunna tillämpas i samband med alt fastighetsägare föreläggs alt utföra förbättringar rörande sophämtningsförhållandena.

1 del föregående har förslag lämnats om atl anordnande av godtagbar avfallshantering inte skall hänföras lill nybyggnad. Om förslaget genomförs kommer ombyggnadsbestämmelserna i 48 a § BS inte alt bli lillämpliga beträffande byggnadsåtgärder som syftar till atl förbättra avfallshanteringen. Bestämmelserna i 49 § BS gäller däremol alla byggnadsåtgärder som inte är alt anse som nybyggnad.

49 § försia siycket BS kan tillämpas endast beträffande de delar av byggnaden som berörs av den ändring av byggnaden som är påkallad för alt uppnå en godtagbar avfallshantering. Frågan vad som skall anses vara "berörd del" har inte på ell tillfredsställande säll klariagts i lagförarbeten eller praxis. Begreppet berörd del synes många gånger ha föranlett tolkningssvårigheter. Vilka delar av byggnad som berörs resp. inte berörs av ändringsarbete i samband med ombyggnad får i allmänhet avgöras med hänsyn lill bl. a. omfattningen av ändringsarbetena och vilka funktioner som påverkas av dessa ändringar.

Av flera skäl synes mindre lämpligl att ett föreläggande atl förbättra sophämtningsförhållandena skall kunna medföra skyldighet atl vidla andra åtgärder med byggnaden. Bl. a. måsle det framstå som obilligt att kräva av fastighetsägare, som har bestämi sig för alt åtlyda etl vitesföreläggande i

Prop. 1977/78:50 65

förevarande fråga, att denne skall utföra från avfallshanleringssynpunkl ovidkommande ombyggnadsåtgärder beträffande delar av byggnaden som berörs av de ändringsålgärder som avses med föreläggandet. Ell annat skäl mot atl låla föreläggandel förenas med krav på andra ålgärder hänför sig till den situation som uppstår då byggnadsnämnden med stöd av 17 § andra siycket LPI har beslutat låta ulföra sophanleringsfrämjande åtgärder genom nämndens egen försorg på fastighetsägarens bekoslnad. I sådana fall kan det inte komma i fråga all nämnden låter vidta andra byggnadstekniska ålgärder än de som har samband med avfallshanteringsfrågan.

Faslighelsägaren bör inte komma i etl sämre läge, om han har godkänt etl utfärdat föreläggande all åsladkomma en godtagbar avfallshantering. Inte heller i della fall bör byggnadsnämnden kunna kräva av faslighelsägaren all han skall vidta ålgärder som inte inryms i föreläggandel.

Följdriktigt skall inte heller fastighetsägare, som ulan föreläggande avser alt förbättra sophämtningsmiljön, behöva vidta byggnadsåtgärder som inte har betydelse för avfallshanteringen. En motsatt ståndpunkt skulle försvåra möjligheterna att på frivillighelens väg åstadkomma de önskade förbättringarna. Med det tidigare förda resonemanget skulle det nämligen bli förmånligare för fastighetsägaren atl invänta elt föreläggande, efiersom han då inte skulle behöva utföra andra åtgärder än de som har förelagts honom.

Med hänsyn till det anförda vill vi slå fasl alt byggnadsnämnden inte får kräva all andra byggnadsåtgärder vidtas än de som syftar lill all förbättra avfallshanteringen i byggnaden. Någon författningsändring synes inte erforderlig för alt uppnå delta.

5.12 Utökad underhållsplikt

Enligt 50 § BS skall byggnad underhållas så, att hållfastheten inte äventyras saml brandfara, sanitär olägenhel eller vanprydnad inte uppkommer.

De utredningar som har gjorts rörande missförhållandena för sophämtningspersonalen visar all bristerna i arbetsmiljön i många fall beror på eftersatt underhåll. Det är angeläget all de förbättringar som nu förväntas komma till stånd underhålls på elt tillfredsstäUande sätt. Det är också givetvis önskvärt att byggnaden underhålls på så säll alt arbetsmiljön är godtagbar. 50 § BS, sådan den nu är utformad, synes inte medföra all underhållsplikt föreligger i här avsedd omfattning. På grund härav vill vi föreslå all 50 § kompletteras på det sättet att byggnad skall underhållas så att godtagbar avfallshantering vidmakthålls.

5.13 Förslag till ändringar i byggnadsstadgan

I avsnitt 5.2 har vi angett alt det av AFS framlagda förslagel lill ändring i BS utgör förebild för vårt förslag. De överväganden som har redovisais ovan i avsnitten 5.3-5.11 innebär inte att vi har funnit anledning frångå AFS:s

5 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 50

Prop. 1977/78:50 66

förslag. Vad som har anförts i avsniti 5.5 visar all vi anser att vissa åtgärder inte behöver finansiellt stöd för alt man skall ställa krav på deras genomförande. Med hänsyn härtill behöver inte i lagtexten anges atl finansiellt stöd är en fömtsättning för att lagreglerna skall vara tillämpliga. De i AFS:s förslag upptagna bestämmelserna i 48 b § anser vi därför böra med oförändrat innehåll ingå även i vårt förslag. Beträffande tillämpningen hänvisar vi till avsnitten 2.1 och 5.8. Däresl det statliga stödet inte kommer till stånd kommer givetvis tillämpningen av den föreslagna lagregeln att påverkas.

Beträffande placeringen av den föreslagna bestämmelsen finner vi att varken AFS:s förslag om placering som 48 b § BS under rubriken "Nybyggnad" eller planverkels vid remissbehandlingen framförda förslag om atl den skulle las in bland övergångsbestämmelserna i 82 § BS är särskill lämpligl. Vi föreslår därför alt den nya regeln tas in i en ny paragraf betecknad 49 a § och att den föregås av mbriken "Förbättring av befintlig byggnad".

Med hänsyn lill alt de av AFS föreslagna ny- och ombyggnadsbestämmelserna Iräder i kraft den 1 juli 1977 bör den av oss föreslagna 49 a § BS inte gälla byggnader för vilka byggnadslov har meddelals efter nämnda dag. I övrigt bör paragrafen göras lillämplig på alla byggnader som har uppförts före den 1 januari 1978 eller som därefier uppförs med stöd av byggnadslov som har meddelals före den 1 juli 1977.

Vidare föreslås, som framgår av avsnitt 5.10 resp. 5.12, att 75 och 50 §§ BS skall ändras.

5.14 Annan lagstiftning

5.14.1 Bosladssaneringslagen

Under vårt arbete har uppkommit fråga om atl eventuellt komplettera eller ändra bostadssaneringslagen (1973:531) för atl tillgodose intresset av förbättrade avfallshanieringsförhållanden.

Bosladssaneringslagen syftar i första hand till all lillgodose primära hyresgäslinlressen. Den är därför inriktad på all förbättra bostadslägenheternas standard. Vidare innehåller den vissa regler som syftar till atl förhindra sanering ulöver lägsta godtagbara standard. Rätt all la initiativ enligt lagen tillkommer kommunen och organisation av hyresgäster. Prövande myndighet är hyresnämnd. Bostadssaneringslagen äger endasl tillämpning på faslighet på vilken finns bosladslägenhel som regelmässigt hyrs ut för annal än fritidsändamål. Den gäller dock inte för fastighel som tillhör slalen eller kommun.

De av oss i del föregående föreslagna beslämmelserna gäller alla slag av byggnader och alla ägarekalegorier. Genom LPI är del också väl sörjt för möjligheter alt tvångsvis fä lill stånd önskvärda förbättringar. Med hänsyn härtill har vi funnit all del inte finns någon anledning alt, för tillgodoseende av genomförandet av åtgärder lill främjande av en förbättrad avfallshanle-

Prop. 1977/78:50 67

ring, föreslå några kompletteringar eller ändringar av den beträffande tillämpningsområdet nu begränsade bostadssaneringslagen.

I elt avseende har vi funnit all del kan ifrågasättas om inte nämnda lag kan användas för alt söka förhindra en upprustning av avfallshanteringen i en bostadsbyggnad. I denna fråga vill vi anföra följande.

Enligt 2 a § bostadssaneringslagen får hyresnämnd förbjuda fastighetsägare alt i fastighelen ulföra förbättringsarbete eller liknande ålgärd, som inte kräver byggnadslov, om inte ålgärden behövs för all bostadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard. Förbud skall meddelas, om del är uppenbart alt ålgärden inte är påkallad av boendehänsyn. Fråga om förbud eller hävande av förbud upptas på ansökan av organisation av hyresgäster eller av faslighelsägaren. Om organisation av hyresgäster motsätter sig all i faslighet vidtas annan åtgärd, som kräver byggnadslov, än som behövs för all bostadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard, får åtgärden vidtas endasl om hyresnämnden på ansökan av faslighelsägaren medger det. Sådanl medgivande får lämnas endasl om särskilda skäl föreligger därlill.

Ordalagen i nämnda bestämmelse ger vid handen all hyresnämnden skulle kunna förbjuda fastighetsägare atl vidta sådan byggnadsåtgärd som syftar lill all förbättra avfallshanteringen. Hyresgästorganisation eller fastighetsägare som är missnöjd med byggnadsnämnds beslul angående ålgärd som rör avfallshanteringen skulle genom all vända sig lill hyresnämnden söka utverka etl förbud mot åtgärden. I förarbetena lill 2a § uttalade departementschefen emellertid all reparationer eller förbättringsarbeten som företas för all uppfylla föreskrifterna i exempelvis BS inte kan förbjudas med stöd av nämnda paragraf (prop. 1974:150 s. 509). Med hänsyn till detla uttalande synes paragrafen inte kunna användas för all förhindra alt en bostadsbyggnad erhåller en godtagbar avfallshantering. Någon lagändring anser vi därför inte erforderlig.

5.14.2 Bosiadsförvaliningslagen

X prop. 1976/77:151 har lagls fram förslag lill bostadsförvaliningslag, som skall ersätta 1970 års lag om tvångsförvallning av bosladsfastighet. Den nya lagen föreslås träda i krafl den 1 januari 1978.

Försummar faslighelsägaren vården av fastigheten eller underiåter han all vidtaga angelägna åtgärder för atl bevara sundhet, ordning och skick inom faslighelen eller framgår del på annal sätl all han icke förvallar fastigheten på elt för de boende godtagbart sätt, får hyresnämnden enligt 2 § förslaget till bostadsförvaliningslag besluta om särskild förvaltning av faslighelen.

Vad som är en lillfredsslällande fastighetsförvaltning får avgöras med ledning av normen god sed i hyresförhållanden och föreskrifterna om fastighetsägarens skyldigheter inom hyres-, hälsovårds- och byggnadslagstiftningen. Faslighelsägaren är normalt skyldig all se lill atl sophämtningen fungerar på ell lillfredsslällande säll. För alt ingripande skall kunna ske med

Prop. 1977/78:50 68

stöd av bostadsförvallningslagen krävs emellertid atl brister i fråga om sophämtningen drabbar den, som hyr bostadslägenhet i fastighelen.

Den föreslagna bostadsförvaltningslagen tillgodoser inte sophämtningspersonalens inlresse av en förbättrad avfallshantering såvida inte intresset hell eller delvis sammanfaller med vad hyresgästerna önskar. Då det emellertid genom LPI är väl sörjt för möjligheter att tvångsvis få till stånd önskvärda förbättringar har vi funnit atl det saknas anledning alt föreslå några ändringar i den föreslagna bostadsförvallningslagen.

5.15 Ikraftträdande m. m.

Vårt utredningsuppdrag har bedrivits skyndsamt i syfte all lägga fram förslag i ämnet i så god lid alt de föreslagna författningsändringama, efter vederböriig regerings- och riksdagsbehandling, kan träda i kraft den I januari 1978. Vi bedömer del som möjligt att tidpunkten för ikraftträdandet kan bestämmas till nämnda dag och föreslår därför att så sker. Härvid har vi beaktat atl de föreskrifier och allmänna råd som planverket i anledning av vårt förslag skall utarbeta också bör kunna träda i kraft den 1 januari 1978 eller i vart fall kort lid därefter.

Före och efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna i BS är del angelägel alt man genom en brett upplagd information till berörda parter klargör vilka krav som kan ställas på en förbättrad avfallshantering samt vilka tillvägagångssätt som finns för all få förbättringarna genomförda.

1 detta sammanhang kan diskuteras om del bör bestämmas en lidsgräns inom vilken ombyggnadsåtgärder och förbättringar, föranledda av vårt förslag, skall genomföras. I sill remissyttrande föreslog planverket all förevarande ålgärder skall vara genomförda inom tre år efler del atl lagen har trätt i kraft. Stockholms kommun anförde liknande synpunkler (prop. 1976/ 77:31 s. 35).

Det finns skäl som talar både för och mot en sådan lidsgräns. Fördelarna är i huvudsak följande. En begränsad tidsram lorde tvinga fram en i slort sett total och samordnad inventering av rådande missförhållanden för renhållningspersonalen i landet. Förbättringsåtgärder kan därefter utföras med elt brett och varierande erfarenhelsmalerial som bakgmnd inbegripet en kartläggning av tekniska problem och förslag lill tekniska lösningar i olika situationer. Del bör självfallel inte vara möjligt att erhålla lån eller bidrag efter utgången av den tidsgräns som bestäms. Nämnda förhållanden i förening med den press på fastighetsägaren som enbart tidsbegränsningen som sådan måste medföra torde förmå fastighetsägaren att genomföra erforderliga förbättringar så snart som del är möjligt.

Vad gäller nackdelarna med en fixerad, lagfäst tidsgräns vill vi först erinra om atl vi i det föregående har behandlat möjligheten för fastighetsägaren atl under vissa förutsättningar samordna förbättringsåtgärder rörande avfallshanteringen med andra ombyggnadsåtgärder. Från kostnadssynpunkt är det

Prop.1977/78:50 69

bättre med en sådan samordning. Det kan vidare vara fråga om att invänta utgången av en avtalad tid för hyra av lägenhet eller lokal som behöver tas i anspråk för att förbättra avfallshanteringen. Det är inte osannolikt alt uppsägningstiden i en del fall kan sträcka sig längre än den lid inom vilken förbättringsåtgärder skall vara utförda. En principiellt viktig fråga är vad som händer om en fastighetsägare underiåter alt inom den bestämda tidsgränsen förbättra avfallshanteringen. Påföljdssystemel i LPI synes inte vara anpassat lill en situation som den nu diskuterade. Den möjlighet till ingripande som byggnadsnämnden har är all jämlikt 16 § LPI förelägga den försumlige fastighetsägaren att vidta nödvändiga ålgärder, vilket i praktiken innebär atl nämnden endast kan göra samma ingripanden som om en tidsgräns inte fanns. Slutligen bör nämnas etl par andra ölägenheter med en lidsgräns. Somliga fastighetsägare torde inte komma atl förbättra avfallshanteringen förrän mol slulel av den utsatta tiden. Byggnadsnämnd, som under tidsperioden utfärdar ell föreläggande, kan komma all mötas av invändningen att faslighelsägaren tänker påbörja nödvändiga förbäliringar innan liden går ul. Nämnda förhållanden kan leda till atl förbättringsarbetet starkt försenas. 1 sammanhanget kan man heller inte bortse från risken atl en begränsad tidsram och därmed sammanhängande forcerat genomförande kan verka höjande på kostnadsnivån för ifrågavarande arbeten.

Mot bakgrund av dessa överväganden har vi stannat för all inte föreslå någon i BS angiven tidsgräns inom vilken förbättringsåtgärderna skall vara vidtagna. Med vårt i avsnitt 5.5 lämnade förslag om tidsbegränsad statlig bidragsgivning har vi bl. a. velat la lill vara de positiva verkningarna av en lidsgräns.

Vi vill avslutningsvis framhålla att, med beaktande av de förhållanden som råder i del enskilda fallel, det är angelägel alt byggnadsnämnderna allmänt verkar för att förbättringsåtgärderna genomförs utan onödigt dröjsmål.

Prop. 1977/78:50 73

Bilaga 2

Statens planverk HEMSTÄLLAN

1977-06-02

Bostadsdepartementet

Fack

103 20 Stockholm

Retroaktiv bestämmelse rörande maskinelh drivna portar

Bestämmelser om maskinellt drivna portar för nya byggnader utfärdades 1973 och gäller för byggnader, för vilka byggnadslov sökts efter 1974-01-01.

Sedan beslämmelserna trädde i krafl har inom bostadsområden ett anlal allvariiga barnolycksfall inträffal i maskinellt drivna porlar av äldre dalum. En närmare redogörelse av beslämmelserna i SBN, inträffade olycksfall och förekomsten av maskinellt drivna porlar ges i bilagd PM.

För att i görligaste mån förhindra olycksfall i befintliga maskinellt drivna porlar föreslår planverket atl i byggnadsstadgan införs en beslämmelse, som gör del möjligt att tillämpa föreskrifterna i SBN 1975 avsnitt 41:2 även för portar i byggnader uppförda före 1974-01-01.1 bilagd PM redovisas kostnads-konsekvensen.

Planverket föreslår även att i byggnadsstadgan införs en beslämmelse om all maskinellt drivna portar i såväl nybebyggelse som i äldre bebyggelse skall besiktigas med vissa tidsintervall, förslagsvis vart femte år.

Beslut i detla ärende har fallats av planverkets slyrelse. Därvid har deltagit, jämte undertecknad Holm, ledamöterna Landberg, Lindh, Lundin, Mallsson och Tobé. Vid den slutliga handläggningen har även närvarit personalföre-Irädarna Engström och Sundeli, överingenjören Essunger, byråcheferna Anegren och Friberger, Ijänsteförrällande byråcheferna Eklöf och Kindahl saml byrådirektören Lundberg, föredragande.

LENNART HOLM

ÅKE LUNDBERG

Prop.1977/78:50 74

PM 1977-06-02

Maskinellt drivna portar. Åtgärder mot olycksfall

År 1972 inträffade ell flertal barnolycksfall med garageportar bl. a. under lek (två av olycksfallen med dödlig uigång).

Planverket utarbetade förslag till lillämpningsbesiämmelser till byggnadsstadgan om säkerhetsåtgärder mol olycksfall med maskinellt drivna portar och hemställde i skrivelse 1973-04-27 lill Kungl. Maj:l atl föreslagna föreskrifier skulle faslslällas. Föreskrifterna fastställdes 1973-11-02 och trädde i kraft 1974-01-01. Bestämmelserna är nu införda i Svensk byggnorm 1975 (avsnitt 41:2).

Beslämmelserna innehåller föreskrifier om skydd mol klämskador, nedstörtning och skärskador. Föreskrifter finns rörande manöveranordningar. Dessa anordningar skall vara försedda med nyckellås eller vara belägna inom låsbart skåp med självslängande lucka. Om port öppnas eller stängs med exempelvis folocell, radiosignal eller induktiv givare (impulsdon), skall på väl synlig och lättåtkomlig plals på båda sidor om porlen och i dess omedelbara närhet anbringas sloppdon (stoppknapp) och särskill varselmärke. I beslämmelserna föreskrivs också att skötselinstruklion skall finnas. Beslämmelserna innehåller även anvisningar med exempel på godtagbara lösningar. Om horisontellt röriig port, manövrerad med impulsdon, har sin anslagskanl till en höjd av 2 m från golv försedd med s. k. koniakllist, godias porten om klämkraften är högst 90 N och porten reverserar. Bestämmelserna gäller för maskinellt drivna, horisontellt eller vertikalt röriiga portar, galler, dörrar, grindar och luckor med undantag av dörrar, grindar och luckor till hisschakt och hisskorg, för vilka gäller särskilda bestämmelser.

Beslämmelserna gäller för nybyggnad och är alltså inte tillämpliga på befintliga byggnader. Alt bestämmelserna inte omfattade äldre redan installerade portar uppmärksammades av riksrevisionsverket i dess svar 1973-06-15 på civildepartementets remiss 1973-05-17 angående planverkets förslag. RRV anförde bl. a. atl beslämmelserna endast i begränsad utsträckning förväntades reducera aktuell typ av olycksfall, eftersom beslämmelserna inte omfattade redan installerade porlar.

Sedan föreskrifterna trädde i kraft 1974-01-01 har ytteriigare ett anlal barnolycksfall inträffat med maskinellt drivna garageporlar. Två av olycksfallen har medfört dödsfall och elt olycksfall har orsakat hjärndöd. Dessa tre olycksfall har sketl i porlar som levererats före 1974-01-01.

Många portar installerade före 1974 saknar ofta tillräckligt skydd mot klämskador och skärskador samt skötselinstruklion. Delta gäller särskilt porlar inom bostadsområden.

Flertalet portlillverkare tillhandahåller utrustning för atl förbättra säkerheten hos äldre portar. Sådan komplettering lorde dock hittills huvudsakligen ha ulförls på s. k. induslriporlar och endasl i ringa utsträckning på porlar

Prop.1977/78:50 75

inom bostadsområden.

För alt nedbringa olycksfallsfrekvensen i befintliga maskinellt drivna portar bör åtgärder vidtas för all förbättra befintliga portar som inte är försedda med betryggande säkerhetsanordningar.

Antalet maskinellt drivna portar inom bostadsområden uppskattas lill ca 7 000. Av dessa beräknas ca 5 000 ha installerats före 1974-01-01, Antalet maskinellt drivna porlar inom industriområden uppskattas lill ca 35 000, Av dessa beräknas ca 20 000 ha installerats före 1974-01-01,

År 1967 utfärdade arhetarskyddsstyrelsen anvisningar nr 60 "Mekaniskt drivna horisontellt röriiga vik- och skjutporlar". Vik- och skjutportar, som ulförls enligt dessa anvisningar, fordrar endasl begränsade kompletterande ålgärder för att uppfylla nu gällande krav,

Erforderiiga ålgärder för alt iordningställa en garageporl för etl flerbilsga-rage uppskattas lill ca 1 000 kronor om den tillverkats åren 1968-1973 och uppskattas lill ca 5 000-8 000 kronor om den tillverkats före 1968, För en maskinellt driven mindre port i exempelvis enbilsgarage kan kostnaden uppskattas till ca 500 kronor.

Med hänsyn lill begränsade resurser hos kommuner för inventering och kartläggning och hos tillverkare och installatörer för erforderiiga kompletteringar, torde del vara nödvändigl alt räkna med en period av ca tre år för genomförandel av de föreslagna åtgärderna. Vad gäller inventering och karlläggning bör lämpligl förfarande övervägas, Ell säll kan vara all insamla uppgifterna i samband med särskild faslighetsdeklaration.

En grov uppskattning av kostnaden för atl iordningställa samtliga maskinellt drivna porlar i bostadsområden så atl de i slorl sett uppfyller nu gällande krav visar atl den totala kostnaden lorde uppgå till i runt tal 10 miljoner kronor.

Tidigare har nämnis alt skötselinstruklion ofta saknas för äldre porlar. Delta bl, a, gör att skölsel av port ofta eftersatts. Maskinellt drivna porlar förslits. Skador kan också uppkomma vid hanteringen eller genom påkörning. Det är därför nödvändigt atl sådana porlar kontinueriigt ses lill och vid behov underhålls.

För all inte etl försummat underhåll skall medföra olyckor är det motiverat atl maskinellt drivna portar besiktigas med viss lidsintervall. Förfarandet bör vara ungefär delsamma som ifråga om besiktning av hissar, Besiklningsverksamheien lorde lämpligen kunna ombesörjas av Siatens anläggningsprovningar AB, som numera utsetts alt vara riksprovplats för bl, a, lyflanordningar.

Prop.1977/78:50 77

Bilaga 3 Sammanställning av remissyttrandena

1 Promemorian Förbättrad avfallshantering i befintlig bebyggelse (Ds Bo 1977:1)

I stort sett har promemorian fåll ett gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen. Ett anlal remissyttranden innehåller visserligen kritik mot de överväganden som görs och mot de förslag som läggs fram i promemorian, men kritiken begränsas i huvudsak till några punkter medan övriga förslag och överväganden tillstyrks eller lämnas utan erinran, I det följande redovisas remissinstansernas inställning i olika delfrågor efter i huvudsak den ordning som frågorna behandlas i promemorian,

1.1 Allmänt

Ingen remissinstans ifrågasätter behovel av förbättrad arbetsmiljö för renhållningspersonalen. Förslaget att erforderliga bestämmelser bör las in i byggnadslagstiftningen tillstyrks eller lämnas utan erinran av nästan samtliga remissinstanser som ullalar sig härom. Från en del håll pekar man dock på alternativa och kompletterande åtgärder med vilka de önskade förbättringarna bör kunna åstadkommas. Arbetsgruppens förslag lill finansiering möler inga väsentliga principiella invändningar. Flera detaljer i förslagel kritiseras däremol i siörre utsträckning,

Svea hovrätt erinrar om att förslagel innebär att nya krav på egenskaper hos byggnader ges tillbakaverkande kraft och att därmed avsteg görs från de principiella grunder på vilka byggnadslagstiftningen vilar. Härtill kommer att del är fråga om ålgärder som skall vidtas lill gagn för andra intressen än fastighetsägarnas och hyresgästernas. Hovrätten konstaterar atl regering och riksdag redan har tagit siällning till förmån för sådan lagändring och framhåller därför endast att, i den mån skyldigheten att vidla förbättringar medför - efter avräkning för eventuell nytta - beaktansvärda koslnader och inkomstbortfall eller andra väsentliga olägenheter för fastighetsägare eller hyresgäster, del föreligger en situation av expropriationsliknande karaktär. Delta måsle enligt hovrätten naturiigen beaktas vid utformningen av bl, a, åtgärder för lån och bidrag.

Enligt Näringslivets byggnadsdelegalion har utredningsarbetet visat alt retroaktiva regler för all förbättra sophanteringsslandarden medför en rad tillämpningsproblem, som framstår som svårlösta. Delegationen förordar atl de direkt akuta sophanleringsproblemen i äldre bebyggelse bör lösas inom ramen för hälsovårds- och arbelarskyddslagsliftningen. Vill slalsmaklerna genomföra en generell standardförbättring i all äldre bebyggelse, rekommenderar delegationen atl detta sker med tillämpning av ersättningsreglerna vid

Prop. 1977/78:50 78

expropriation, vilket garanterar en likvärdig behandling av berörda enskilda,

Sveriges fastighetsägareförbund kan i och för sig instämma i all möjligheterna till att omhänderta och bortforsla avfall borde förbättras i många byggnader. Förbundet konstaterar emellertid att byggnaderna i de flesta fall har uppförts efler vederbörlig granskning och godkännande av ansvariga myndigheter. Eftersom byggnadslagstiftningen principiellt inte haft tillbakaverkande krafl, har fastighetsägarna inte haft anledning avsätta medel för de investeringar som nu aktualiseras. Även om den ekonomiska situationen givelvis förbättras genom det föreslagna finansieringssystemet kommer åtgärderna enligt förbundet all i åtskilliga enskilda fall innebära oacceptabla påfrestningar på fastighetsekonomin. Med hänvisning bl, a, lill del anförda motsätter sig förbundet där förslaget. Om statsmakterna bedömer atl förbättringarna är oumbäriiga anser förbundel alt ombyggnaderna helt bör bekostas med statliga medel.

Enligt riksrevisionsverkels (RRV) uppfattning bör en mer tillförlitlig kostnadsberäkning göras innan den föreslagna ändringen i BS genomförs.

1.2 Ordnande av avfallshantering i befintlig bebyggelse

Arbetsgruppens synpunkler på frågan hur avfallshanteringen bör vara ordnad för atl den skall vara godtagbar för sophämlningspersonalen (avsnitt 5,1) delas av flertalet av de remissinstanser som yttrar sig i frågan. Några remissinstanser för emellertid fram detaljanmärkningar.

Socialstyrelsen påpekar att del enligt uiredningen i huvudsak är två faktorer som försvårar arbeiei försophämtningspersonalen, nämligen svårtillgängliga och trånga soputrymmen samt svårframkomliga transportvägar. En tredje faktor som inte har behandlats i utredningen men som enligt styrelsen är av slor belydelse i sammanhanget är olämpliga, exempelvis alllför stora eller tunga, avfallsbehållare som är svåra atl transportera bort. Orsakerna till bristerna i renhållningspersonalens arbetsmiljö kan enligi styrelsen således vara flera än som har angetts i utredningen liksom möjligheterna all komma till rätta med problemen. Anordnande av sopnedkast och soprum i befintliga hus lorde inte alllid vara den bästa lösningen. Enbari utbyte av olämpliga avfallsbehållare kan enligt styrelsen i många fall ge till resultat en helt godtagbar arbetsmiljö ulan slora kostnader och/eller omfattande ombyggnadsarbeten.

Sveriges fastighetsägareförbund ifrågasätter om del, som arbetsgruppen uttalar, blir aktuellt all använda mekaniska transportmedel om soputrymmet inte kan flyttas,eftersom sophämtningen därigenom kommeratt kräva mer personal. Svenska kommunalarbelareförbundei betonar att soprummet skall ligga i gatuplanet, Endasl byggnadstekniska skäl kan enligt förbundets uppfattning föranleda dispens från denna allmänna regel. Även om det rent lekniskl är möjligt all genom iransportband eller lyftanordning transportera

Prop.1977/78:50 79

avfallet från utrymme under markplan, är detta inte tillräckligt skäl atl avstå från alt föriägga sopulrymme till markplanet. Enligt Sveriges aUmännyiiiga bostadsföretag (SAQO) ulgör de fastigheter i vilka soprummet är placerat över eller under körbana/gångvägsnivå men där förhållandena i övrigt är acceptabla ett särskilt problem. Att i sådana fäll ersätta trappsteg med ramper kan kräva omfattande ingrepp i huset och i marken. Under förulsättning alt bostadsföretaget kan träffa överenskommelse med berörda personalorganisationer bör enligt SABO dispens kunna ges. Svenska renhållningsverkföreningen (RVF) och Malmö kommun framhåller att sopulrymmei bör ligga så alt avfallet kan nås och hämtas ulan att bärning behöver ske. RVF ser med tillfredsställelse all mekaniska transportmedel används, om sopulrymmei inte kan flyttas. Arbetsgruppens förslag att tätare hämlningsinlervall kan övervägas, om sopulrymmei är omöjligt eller mycket svårt aU utvidga, anser RVF vara olämpligt från transporlekonomisk synpunkt.

Enligt arbetsgruppens mening hörde ålgärder för alt förbättra avfallshantering som redovisas i promemorian i allt väsentligt behandlas i Svensk byggnorm (SBN). Efter vissa kompletteringar bör ombyggnadsbestämmelserna i SBN vara normerande även belräffande det befintliga byggnadsbeståndet. Enligt arbetsgruppen bör SBN dessutom kompletleras med kommentarer och typlösningar lill ledning för dem som skall planera och vidta förbättringsåtgärder. Svenska kommunförbundet, landslingsförbundet och Hyresgästernas riksförbund stryker under behovel av exempel på lämpliga lösningar för an förbättra avfallshanteringen inom den befintliga bebyggelsen. Avsaknad av vägledande bedömningar kan enligt riksförbundei leda lill atl bestämmelserna lillämpas med skiftande verkan i olika kommuner. A Z e/fte/gi/lÄ framhåller att klara förslag på typfall förenklar det administrativa arbeiei hos byggnadsnämnderna.

Bostadsslyrelsen anser atl kraven på befintliga byggnader kan ställas på elt sådant sätl att SBN:s föreskrifter för nybyggnad inte sätts i kraft retroaktivt. Om de byggnadstekniska kraven på befintlig bebyggelse skiljs från kravnivån för nybyggnad kan denna senare kravnivå utvecklas utan att della medför krav på ålgärder i del befintliga byggnadsbeståndet. Bostadsstyrelsen anser all della praktiskt kan lösas genom särskilda avsnitt i SBN som gäller enbart för befintliga byggnader. De egenskaper i del befintliga beståndet, som omfattas av sådana särskilda bestämmelser, skulle därigenom visserligen inte alltid stämma överens med molsvarande nybyggnadsföreskrifter i SBN, men skulle likväl kunna ges en godtagbar nivå i fråga om säkerhel, hygien och trevnad.

Statens planverk uppger att verkel, om den föreslagna ändringen i BS genomförs, kommer atl komplettera kap. 43 i SBN med bestämmelser, som i försia hand rör transportanordningar inom byggnad samt exempel på godtagbara lösningar. I anslutning härtill avser verkel att publicera rikllinjer för och exempel rörande utformning av soprum i befintliga byggnader. Vid tillämpning av funktionskraven kommer också atl finnas möjlighel lill

Prop.1977/78:50 80

typgodkännande av lämpliga tekniska anordningar.

Socialstyrelsen erinrar om gällande föreskrifter om åleranvändning av i första hand vissa typer av papper. Skyldigheten att omhänderta papper skall enligt renhållningslagstiftningen vara hell genomförd 1980. Det hade enligt styrelsen varit värdefullt om denna fråga i varje fall hade berörts i promemorian. Vid separat uppsamling inom fastighel av sådana restprodukter erfordras i många fall särskilda ulrymmen. Separering av olika avfallstyper minskar därför värdet av sopnedkast och förekomsten av sopnedkast kan bidra lill all man inte separerar sitt avfall i önskad omfattning utan kastar allt silt avfall i sopnedkastet. Även bostadsslyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus och Väslernorrlands län, saml hyresnämnden i Slockholm berör frågan om separering av avfall. Bostadsslyrelsen framhåller all utvecklingen i fråga om hantering och återvinning av avfall kan komma atl leda till nya lösningar och förhållanden som bör påverka utformningen av tillämpningsbestämmelserna lill BS. Länsslyrelsen i Malmöhus län finner alt del är viktigt atl arbetsgruppens förslag samordnas med de frågor som rör åleranvändning och separering av avfall.

1.3 Vissa hyresfrågor

Arbetsgruppen diskuterar (avsnitt 5.3) om bestämmelser rörande avfallshantering i det befintliga byggnadsbeståndet medför behov av ändringar i hyreslagstiftningen men finner atl delta är varken nödvändigl eller lämpligt.

De remissinstanser som yttrar sig i hyresfrågorna ansluter sig i alll väsentligt till arbetsgruppens bedömningar. Vissa påpekanden görs emellertid. Bosladsdomstolen har ingen erinran mot arbetsgruppens ställningstaganden såviii gäller de hyresrätlsliga aspekterna på de frågor som arbetsgruppen har tagit upp. Med anledning av gruppens uttalande (avsniti 5.3.1) om möjligheterna atl efter uppsägning ta i anspråk uthyrt bostadsutrymme som sopulrymme erinrar domstolen emellertid om atl svårigheten -särskilt i de siörre städerna - all skaffa hyresgäst godtagbar ersältningslägenhet kan komma alt medföra atl hyresgästen får sitl hyresavtal föriängt i betydligt större utsträckning än vad arbetsgruppen synes ha räknat med. Hyresnämnden i Göteborg, som också i allt väsentligt instämmer i arbetsgruppens bedömningar, framför en liknande erinran. Nämnden framhåller vidare atl det i fråga om uppsägning av lokalhyresgäsi har stor belydelse om 57 S försia siycket 2. eller 3. hyreslagen tillämpas, efiersom hyresvärden vid prövning enligt punkten 2 i regel måste erbjuda ersättningslägenhet för att undgå ersättningsskyldighet, vilket inte fordras vid prövning enligt punklen 3. Enligt hyresnämndens uppfattning är det inte självklart atl - såsom arbetsgruppen tycks mena - prövningen i alla situationer skall ske enligt den sistnämnda punklen. Nämnden anser atl frågan bör belysas vidare vid del fortsatta lagstiftningsarbetet.

Hyresnämnden i Slockholm ansluler sig i huvudsak lill de skäl som arbetsgruppen anför till stöd för sin uppfattning. Nämnden delar emellertid inte den i promemorian framförda uppfattningen i fråga om den intresseavvägning som skall företas vid uppsägning av hyreskontrakt rörande lokal. Även om lokalen skall las i anspråk för sopändamål, kan enligt hyresnämndens mening inlresseavvägningen, även i andra fall än de som anges i promemorian, mycket väl leda till den bedömningen all hyresvärden inte har befogad anledning atl upplösa hyresförhållandet och all hyresvärden i skälig omfallning skall ersätta lokalhyresgäslen dennes förlust på grund av hyresförhållandets upphörande. Liknande synpunkler anför Svea hovrätt, Näringslivets byggnadsdelegalion, Sveriges advokalsamfund och Sveriges fastighetsägareförbund. Enligt förbundet är del närmasl självklart all man ändrar hyreslagen på denna punkt. Om statsmakterna anser alt sophämlningsfrågan är av så slor belydelse att den måsle lösas, bör man helt undanröja risken för all någon blir skadeslåndsskyldig när kraven skall uppfyllas. Förbundel anser all del vore enklast atl i 57 S hyreslagen införa behov av sopulrymme som en särskild upphörsgrund. För all förslagels konsekvenser skall bli mera fullständigt belysta bör man enligt RRV undersöka i vilken omfattning sådana långtgående ålgärder som uppsägning av hyresavtal kan bli nödvändiga och försöka uppskatta storleken av härigenom uppkomna hyresförluster.

Sveriges fastighetsägareförbund lar upp arbetsgruppens bedömningar (avsnitt 5.3.3) i fråga om möjligheterna alt utföra åtgärder då uppsägning av hyresavtal har förklarats ogiltig. Förbundet instämmer i arbetsgmppens uppfattning att 10 S andra slyckel, 12 lj och 16 S försia siycket 4. hyreslagen inte lorde kunna åberopas lill stöd för uldömande av vite. Förbundel anser emellertid alt arbetsgruppen inte har tillräckligt analyserat problemaliken utan har lämnai flera frågor olösta. Del kan exempelvis ifrågasättas om det är tillräckligt atl hyresvärden har sagt upp hyresgästen eller om man i vitesärendet även skall beakia hur hyresvärden har fört processen i hyresnämnden. Enligt förbundel uppkommer också fråga dels om värden behöver klaga på hyresnämndsbeslutel eller om del räcker med atl etl beslul föreligger i första instans, dels i vilken mån värden måsle medverka till atl skaffa annan lägenhet till hyresgästen. Förbundel anserdel nödvändigl alt klarhet skapas på dessa punkter.

Beträffande förslagels inverkan på hyran för bostadslägenheter konstaterar hyresnämnden i Stockholm alt arbetsgruppen inte har närmare besvarat frågan om vilka kostnader reformen kan medföra för faslighelsägarna. Möjligheterna atl bedöma verkningarna från hyressätlningssynpunkl blir redan på grund härav begränsade. Det är enligt nämnden vidare tveksamt, åtminstone såviti gäller stockholmsområdet, om arbetsgruppen har rätt i sin uppfattning all de allmännyttiga bostadsföretagen haren förhållandevis liten andel av de hus där ålgärder för förbättrad sophanlering kan aktualiseras. Del är alltså länkbart att de allmännyttiga företagens kostnader för förbättrad sophante-

6 Riksdagen 1977/78. 1 saml Nr 50

Prop.1977/78:50 82

ring i siörre utsträckning än arbetsgruppen har antagit kan påverka hyrorna i det allmännyttiga bostadsbeståndet och därmed även i del privatägda. Liknande synpunkter anför hyresnämnden i Malmö och länsbostadsdirektören i Stockholms län. Sveriges fastighetsägareförbund anser all de enskilda fastighetsägarna inte kan räkna med någon kompensation ulan i stället drabbas med vad man skulle kunna kalla "tredubbel effekl" i många fall; försl en sänkning av bruksvärdet på grund av föriust av sopnedkast, vidare bortfall av hyresintäkter på grund av att uthyrt utrymme las i anspråk och slutligen ränta och amortering på del statliga lånet. Även om dessa effekter inte uppträder i alla fastigheter anser förbundel all del är tillräckligt alt effekterna inträder i enskilda fall för all de skall betraktas som inte godtagbara.

Hyresnämnden i Malmö erinrar om bestämmelserna i 3 S lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter. Enligt dessa bestämmelser fär bosladslägenhel eller lägenhet, som är avsedd atl helt eller lill ej oväsentlig del nyttjas för holell- eller pensionalrörelse, inte ulan hyresnämndens tillslånd hyras ul eller las i bmk av ägaren för väsentligen annal ändamål än del avsedda. Nämnden framhåller alt lillslånd kan komma all behövas om lägenhet, som omfattas av lagen, hell eller till större del las i anspråk för anordnande av soprum. Med hänsyn bl. a. lill den prövning som byggnadsnämnden enligt förslaget skall göra anser hyresnämnden all lagen bör ändras så atl kravet på tillslånd i nu avsedda fall tas bort. Liknande synpunkler framförs av bostadsdomstolen, Svea hovrätt och hyresnämnden i Göteborg.

1.4 Kostnadsuppskattning

Arbetsgruppen har på basis av en undersökning rörande sophämtningsförhållandena i Malmö och Slockholm grovt uppskattat totalkostnaden lill mellan 200 och 250 milj. kronor (avsnitt 5.4). RRV, som har tagit del av undersökningen, framhåller atl båda undersökningarna bygger på en i sin lur grov uppskattning av hur många fastigheter som behöver åtgärdas samt på en beräkning av kostnadernas storiek för ett urval fasligheter. Den slutsals som arbetsgruppen på basis härav har dragit om totalkostnaden för landet i dess helhel framstår därför enligt RRV som synneriigen osäker. RRV anser att en mer tillföriitlig kostnadsberäkning, baserad på ell siörre urval fastigheler, bör göras innan beslul om den föreslagna beslämmelsen i BS fattas. Beräkningar bör om möjligt göras för alternativa förslag lill ombyggnadsbeslämmelser för soprum och transportvägar. Sverigesfastighetsägareförbund betraktar det som olillfredsslällande att förslag genomförs utan all de ekonomiska konsekvenserna lillföriilligen har analyserats. Uppskattningen att de totala kosinaderna i landet kan uppgå lill ca 250 milj. kr rymmer enligt Näringslivets byggnadsdelegation stora osäkerhetsmoment. De verkliga kostnaderna kan vara betydligt större - kanske t. o. m. mångdubbelt större. När del gäller kosinaderna i del enskilda fallet kan del inte uteslutas alt dessa kan bli mycket betungande. Kraven på ålgärder kan vidare bli föremål för olika

Prop.1977/78:50 83

bedömningar beroende på hur byggnadsnämndernas inlresseavvägning utfaller. Enligt delegationen kan del därför inte heller uteslutas all resullatel i vissa fall kan leda till olika uppfattning både om åtgärdernas omfallning och ekonomiska rimlighet, kanske l.o.m. inom vida gränser. Delegationen anser all graden av tvång kan bli myckel varierande, sett både från inlresseavväg-ningssynpunkt och när del gäller del ekonomiska resullatel.

Till de remissinstanser som anför kritik mol atl kostnaderna för reformen inte har blivit tillräckligt belysta hör också hyresnämnden I Malmö, Hyresgästernas riksförbund och Göteborgs kommun.

1.5 Kostnadsansvar och finansiering

Arbetsgruppen föreslår (avsniti 5.5) elt statligt ekonomiskt stöd i form av lån och bidrag för genomförandet av aktuella ålgärder. Syflel med slödel är enligt arbetsgruppen all åsladkomma all önskvärda förbäliringar verkligen skall komma lill stånd utan atl det uppslår oönskade följdeffekter för fastighetsförvaltningen och för de boende. Arbetsgmppens förslag har fått etl positivt mottagande vid remissbehandlingen. Arbetarskyddsstyrelsen anser sålunda all ett statligt stöd lorde medföra alt förbättringar inom områdel genomförs snabbare än vad annars skulle vara fallel. Länsstyrelsen I Västernorrlands län finner det angeläget att det av arbetsgruppen föreslagna stödsystemet kommer till stånd. De i promemorian föreslagna bidrags- och lånebestämmelserna blir enligt Sveriges fastighetsägareförbund i många fall a v avgörande belydelse för den enskilde fastighetsägarens möjligheter all genomföra en erforderlig upprustning och torde även fä den effekten alt många fastighetsägare genomför åtgärderna ulan myndighetsingripanden. Bostadsstyrelsen framhåller all etl statligt ekonomiskt stöd är värdefullt bl. a. av del skälet all del undanröjer eventuella likvidiietsmässiga hinder för etl snabbi genomförande. Införande av ett ekonomiskt stöd för älgärder av delta slag kan enligt styrelsen å andra sidan inleda en utveckling där även andra yrkesgrupper med f n. olillfredsslällande arbetsmiljö kräver ekonomiskt stöd för miljöförbättrande åtgärder som följer av lagstiftning eller begärs av personalorganisation.

Enligt förslaget skall stöd inte utgå för sådanl hyresbortfall som blir följden av all sopnedkast slängs eller all uthyrt utrymme tas i anspråk för ålgärd i syfle alt åslakomma förbättrade avfallshanteringsförhållanden. Sveriges fastigheisägareförbund anser det vara en orimlig ståndpunkt all slödel inte skall utgå för del fall atl ålgärden medför sänkt bruksvärde och all således faslighelsägaren ensam skall svara för de ekonomiska konsekvenser som blir en följd av ålgärder som statsmakterna anser nödvändiga. För den händelse en uppsagd lokalhyresgäsi har berättigade krav på ersällning kan del enligt Svea hovrätt vara skäl atl överväga om inte sådan ersättning - oavsett om hyresvärden är formellt ansvarig eller inte -skall kunna täckas genom statliga bidrag. Sveriges advokatsamfund har samma uppfattning.

Prop. 1977/78:50 84

Förslagel all kosinaderna bör uppgå lill minsl 2 000 kr per fastighel för alt bidrag eller lån skall ulgå lorde enligt Sveriges fastighetsägareförbund kunna godtas. Flera remissinstanser framhåller emellertid all beloppet är för lågt. Länsslyrelsen i Väslernorrlands län anser med hänsyn lill kostnadsutvecklingen inom byggnadssektorn alt beloppet bör indexregleras. Del kan annars vara lönande att avvakta med billiga ålgärder lills dessa blir bidragsberättigade. Enligt RRV skulle den föreslagna gränsen 2 000 kr medföra att länsbostadsnämnderna kommer alt få motta ett slort antal låne- och bidragsansökningar. Av de ca 12 000 fasligheter i Slockholm, där åtgärder har bedömts nödvändiga, synes flertalet komma alt ligga över den föreslagna gränsen. Med hänsyn även till all länsbostadsnämnderna och de kommunala förmedlingsorganen skall kontrollera atl stöd inte utgår till åtgärder som innebär underhåll och ersättningsanskaffning m. m. finner RRV del sannolikt alt administrationskostnaderna för de föreslagna lånen och bidragen kommer all bli höga. För större fastigheter synes vidare den föreslagna bidragsgränsen vara lågt satt, efiersom för dessa fasligheter kostnader i storleksordningen 2 000 kr lorde ha relativt liten belydelse för fastighetsekonomin. Båda dessa förhållanden, tillsammans med förslaget atl stödet ovanför gränsen skall uigöra 100 procent, motiverar enligt RRV:s mening alt gränsen ändras så atl den på något sätl varierar med faslighelens storiek, dess taxeringsvärde e. d.

De låneadminislrativa myndigheterna är också kritiska mot den föreslagna beloppsgränsen. Bostadsstyrelsen anser med hänsyn lill alt en- och tvåfamiljshus inie skall omfattas av stödsystemet atl den föreslagna gränsen är orimligt låg. Styrelsen erinrar om alt bostadslån för ombyggnad av flerfamiljshus utgår endast om kostnaden uppgår lill minst 15 000 kr. Eftersom stödsystemet skall stimulera till alt erforderliga förbättringar genomförs, är del enligt styrelsen dock rimligt att gränsen i della sammanhang sätts lägre än vid bostadslån för ombyggnad, förslagsvis vid 5 000 kr per fastighet. Samma beloppsgräns föreslås av länsbostadsdirektörerna i Slockholms och Norrbottens län. Länsbostadsdirektörerna i Uppsala och Väslernorrlands län vill sätta gränsen vid 4 000 kr,

A Z5e//öe/-gs/

Förslaget att det statliga stödet skall utgöra en kombination av lån och bidrag där 65 procent av kostnaden normall bör täckas av lån och återstoden eller 35 procent med bidrag lämnas ulan erinran av de flesta av de remissinstanser som uttalar sig i frågan.

HSB påpekar emellertid atl kostnader för förbäliringar av avfallshanteringen kommer atl drabba i slort sett enbari flerfamiljshus och alt denna

Prop.1977/78:50 85

snedbelastning på bostadsbeståndet rimligen måsle ha som konsekvens all bidrag utgår för hela kostnaden. Länsbostadsdirektören i Slockholm anser atl enbart lån bör ulgå när det gäller bostadsbyggnader. Lånet bör ges under samma villkor som gäller enligt energisparförordningen, dvs, med räntebidrag om kostnaden överstiger 25 000 kr. Amorteringstider och kostnads-gränser bör anpassas härefter Enligt nämnden skulle lånevillkoren enbart avse bostadsbyggnader.

Länsbostadsdirektören i Göteborgs och Bohus län anser alt kosinaderna för den enskilda fastigheten kan bli avsevärda och atl räntebidrag därför bör utgå såsom nu sker vid enerigspariån. Liknande synpunkler framförs av länsstyrelsen i Göieborgs och Bohus län, länsbostadsdirektören i Jönköpings län, Sveriges fastigheisägareförbund, HSB och Göteborgs kommun.

Näringslivets byggnadsdelegalion anser atl utredningens förslag till kosl-nadsreglering är etl steg i rätl riktning för att skapa rättvisa mellan olika enskilda i fråga om avbräck och kostnader vid en tvångsvis genomförd retroaktiv standardförbättring. Problemet ärenligt delegationen all även en 35-procentig - i undantagsfall 65-procentig - bidragsgivning kan innebära stora olikheter i ekonomisk behandling mellan skilda fall. Kostnadskonsekvenserna kan bli hell olika fören husägare som kan uppfylla kraven för t, ex, en kostnad av 10 000 kr jämfört med etl fall, där åtgärderna kostar, säg 100 000 kr, I del senare fallel uppkommer en trolig förlust i storieksordningen 65 000 kr, eventuellt 35 000 kr, beroende på vilken bidragsnivå som väljs, jämfört med en betydligt blygsammare utgift för kanske mer normala fall. Också olikheten i bidragsgivning leder lill skilda resultat. Delegationen anser därför den föreslagna koslnadsregleringen otillräcklig för alt lillgodose de krav på lika behandling som kan ställas av medborgarna på lagstiftningen i ell välordnat samhälle,

Bosiadssiyrelsen anser alt arbetsgruppens urval av slödberälligade åtgärder kan ifrågasättas och föreslår en mindre strikt avgränsning av de slödberälligade byggnadslekniska eller maskinella åtgärderna, framför allt av det skälet all en gränsdragning mellan vad som skall vara stödberättigal och inte kan vara onödig vid mer omfallande ombyggnad, Sveriges fastighetsägareförbund anför liknande synpunkter.

Några remissinstanser tar upp de skattemässiga konsekvenserna. Om hyreshöjning inte är möjlig på grund av principerna för hyressättningen bör enligt bostadsslyrelsen och Sveriges fastighetsägareförbund de nedlagda kostnaderna - efter avdrag för utgående bidrag - ur skallesynpunkt kunna betraktas såsom underhållskostnad. Nuvarande anvisningar till kommunalskaltelagen medger inte della när t, ex, sopulrymmei flyttas till annan plats i byggnaden, I en likartad fråga (inredning av s. k. dispensskyddsrum), där nedlagda koslnader inte kunde anses uigöra grund för hyreshöjning, gavs anvisningar om alt dessa belopp skulle vara alt jämställa med underhållskostnader.

Det är enligt ios/arfssore/sen inte självklart all, som arbetsgruppen föreslår.

Prop.1977/78:50 86

begreppet fastighel bör utgöra enhet för beräkning av koslnader och stöd. Som alternativ eller kompletterande lösning föreslår styrelsen all slödel skall ulgå med vissl belopp per betjänad lägenhet.

All länsbostadsnämnderna anförtros verksamhelen alt administrera del föreslagna slödel synes enligt bostadsslyrelsen naturiigt vad gäller bostäder. 1 administrativt hänseende betyder emellertid förslaget atl länsbostadsnämndernas verksamhetsområde i delta avseende utvidgas till all omfalla lyper av byggnader och lokaler som är främmande för bostadsorganisationen. Denna utvidgning kan vidare komma alt fä myckel stor volym. Med hänsyn bl. a. härtill anser styrelsen all elt ekonomiskt stöd för ordnande av ulrymmen för avfallshantering i byggnader hellre bör ges en administrativ uppbyggnad liknande den som har valts för stödet för energibesparande ålgärder. Della skulle innebära all man skiljer mellan å ena sidan bostäder och sådana lokallyper som kan belånas enligt bosladsfinansieringsförordningen och å andra sidan byggnader för andra ändamål, t. ex. kontor, industrier, affärsfastigheter etc. Beslämmelserna om stöd för ordnande av ulrymmen för hantering av avfall vad gäller bostadshus kan då inarbetas i bostadsfinansieringsförordningen och denna del av verksamhelen på ett naturiigt sätl åläggas länsbostadsnämnderna. Förövriga byggnader kan verksamhelen i likhet med energisparstödel handhas främsl av siatens industriverk. För denna sektor, där hyresbildningen sker på annal sätt än efter bruksvärdesprincipen, kan del enligt styrelsen f ö. vara motiverat all överväga ell stöd bestående av enbari bidrag - även della i likhet med vad som gäller i fråga om energisparstödel.

Några remissinstanser framhåller att det kan bli en svår uppgift för länsbostadsnämnderna atl kontrollera de koslnader som skall ligga lill grund för lån och bidrag. Bostadsstyrelsen framhåller atl man vid handläggning av ärenden om bostadslån och energilån m. m. genomgående arbetar med koslnadsschabloner, vilket emellertid knappast kan bli aktuellt i förevarande sammanhang. Även länsbostadsdirektörerna i Uppsala, Väslernorrlands saml Cö/eiorgsoc//fioAus/ört understryker all kostnadskontrollen blir svår att göra. Sveriges fastighetsägareförbund och länsbostadsdirektören i Västernorriands län föreslår all kosinaderna skall beslämmas efler ell anbudsförfarande.

Bostadsstyrelsen framhåller alt den ökade arbetsbelastningen för länsbostadsnämnderna lorde kräva viss förstärkning av nämndernas personella resurser. Länsbostadsdirektörerna I Stockholms, Uppsala, Västernorrlands, Norrbottens samt Göteborgs och Bohus län anser också all personalen hos nämnderna behöver utökas, om förslaget genomförs.

Etl tjugotal remissinstanser är negativa lill arbetsgruppens förslag all begränsa liden för erhållande av statligt bidrag till tre år. Förslagel tillstyrks uttryckligen av Svenska kommunförbundet och Örebro kommun.

Sveriges advokatsamfund framhåller all det i promemorian pekas på ett flertal situationer där fastighetsägare kan möta svårigheter - främsl tidsmässiga - all genomföra åtgärderna inom den lid av tre år från lagstiftningens

Prop.1977/78:50 87

ikraftlrädande som har föreslagits som gräns för slatiigt bidrag. Samfundei ifrågasätter även i övrigi om inte denna gräns är för snävt tilllagen. Del får anlas alt det i ett inledningsskede kommer atl råda viss oklarhel om vilka åtgärder som är tillräckliga för atl uppfylla lagsiiftningens krav. Säkeriigen kan valet av lösning i enskilda fall erfordra överväganden som tar lid. Mol della står sophämlningspersonalens och samhällets inlresse av alt åtgärderna vidtas ulan onödig lidsuldräkt. Det synes därför enligt samfundei motiverat all sätta en tidsgräns för del statliga bidraget. Om denna sätts till tre år, bör tillämpningen därav ske med mjukhet. Exempelvis bör bidrag ulgå om arbetena har påböriats inom treårsperioden och slutförts inom skälig lid därefter. Vidare bör enligt samfundet bidrag utgå även efler utgången av treårsperioden, om förseningen beror på omständigheter för vilka faslighelsägaren inte kan lastas, exempelvis iakttagande av uppsägningstid, särskilda tekniska svårigheter m. m. Stockholms och Norrköpings kommuner saml länsslyrelsen i Stockholms län anser alt ett dispensförfarande, genom vilket statligt bidrag skall kunna ulgå även efler treårsperioden, är motiverat.

All bidraget upphör att utgå efter tre år innebär enligt Svenska riksbyggen ingen stimulans lill byggnadsnämnderna alt göra etl föreläggande inom denna lid. I många fall lorde åtgärder från fastighetsägarnas sida inte bli aktuella ulan atl ell föreläggande från byggnadsnämnden föreligger. Efiersom bidragsdelen maximall kan uppgå lill 35 procent, motsvarar ett uteblivet bidrag endasl insparade räntekostnader på hela anläggningskostnaden under en treårsperiod. Om arbetsgruppens förslag i detla avseende fastställs, finns därför risk atl genomförandel av åtgärderna kommer all dra ul på liden onödigt länge.

Svea hovrätt, bostadsstyrelsen, länsstyrelserna i Västernorriands saml Göteborgs och Bohus län, länsbostadsdirektörerna i Västernorriands och Norrbotlens län, Föreningen Sveriges stadsarkitekter, Hyresgästföreningen i västra Sverige samt Eskilstuna, Vilhelmina och Göteborgs kommuner anser atl tidsfristen bör förlängas. Landstingsförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund, Näringslivets byggnadsdelegation, länsslyrelsen i Malmöhus län och Malmö kommun anser alt någon lidsgräns inte bör beslämmas.

Flera remissinstanser, bl. a. Svea hovrätt, påpekar all del i promemorian inte har angivils om tidpunkten för länsbosladsnämnndens beslul eller ärendets anhängiggörande hos byggnadsnämnden eller annan tidpunkt skall vara avgörande för om bidrag skall ulgå.

SABO uppger att del statliga stödet i enskilda fall kan komma att finansiera en sophanieringsanläggning som ger den berörda fastighetsägaren lägre sophämtningsavgifter. Denna reducering av driftskostnaden bör rätteligen komma de boende i faslighelen lill del, någol som automatiskt sker i allmännyttigt och kooperativt förvallade fastigheter men inte i övrigt. I bedömningen av vad som är skäliga koslnader bör enligt Hyresgästernas riksförbund självfallet vägas in sådana besparingar som kan uppslå, exempelvis genom sänkta avgifter för sophämtningen. Det kapitaliserade värdel av

Prop.1977/78:50 88

minskade omkostnader för avfallshanteringen inom fastighelen och sophämtningen från fastighelen bör således las med i beräkningen av de tillämnade åtgärdernas effekter på såväl fastighetsekonomin som samhällsekonomin.

Näringslivets byggnadsdelegalion rekommenderar atl standardförbättringarna genomförs med tillämpning av ersättningsreglerna vid expropriation så snart åtgärderna överstiger etl rimligt grundbelopp, som alla berörda enskilda skall belastas med för att förbättra sophanleringen. En sådan ordning garanterar enligt delegationen en likvärdig behandling av berörda enskilda samtidigt som flertalet tillämpningsproblem därmed av allt att döma får en konsekvent och effektiv lösning.

I promemorian framhåller arbetsgruppen all del är synneriigen angelägel att kommunerna tillämpar sophämlningslaxor som differentierar avgifterna i förhållande lill svårighetsgraden vid hämtningen. Svenska kommunförbundet påpekar att åtskilliga kommuner redan i dag tillämpar en differentierad sophämlningslaxa, där avgifterna slår i förhållande lill svårighetsgraden vid hämtningen. Del finns dock anledning för kommunerna atl se över avgifterna. En högre taxa för hus med olillfredsställande sophanleringsut-rymmen kan nämligen bidra lill atl faslighelsägarna vidtar ålgärder för att förbättra förhållanden tidigare än de annars skulle ha gjort. Svea hovräll, bostadsslyrelsen, länsstyrelsen i Väslernorrlands län, länsbostadsdirektören i Göteborgs och Bohus län saml en reservant hos statens Inslilul för byggnadsforskning anför liknande synpunkler.

1.6 Tillämpning i vissa fall

1 promemorian (avsnitt 5.8) diskuterar arbetsgruppen hur avvägningen bör ske i vissa situationer då det finns skäl som kan tala för all den mest ändamålsenliga lösningen av avfallshanteringsfrågan frångås eller då fråga uppkommer om alt samordna arbeten för avfallshanteringens ordnande med andra arbeten på byggnaden. Endasl några remissinstanser kommenterar de överväganden som arbetsgruppen gör i dessa avseenden. Arbeiarskyddssiyrelsen godlar i princip arbetsgruppens bedömningar. Utöver de exempel som diskuteras i promemorian vill Svenska kommunförbundet framhålla planlösningstekniska hinder som skäl för alt kraven på förbättringar inte kan uppfyllas helt.

Bostadsslyrelsen ifrågasätter om det i och för sig angelägna kravet på lillfredsslällande arbetsmiljö för renhållningspersonal alllid skall prioriteras framför andra berörda gruppers iniressen, vilket synes vara arbetsgruppens utgångspunkt. Det räcker enligt styrelsen alt peka på de svårigheter en sådan ulgångspunkt kan medföra för boende med större eller mindre grad av handikapp, om konsekvensen t. ex. blir all befintliga sopnedkast måste avstängas. Även miljösynpunkter och hänsynen till allmän trevnad kan enligt styrelsen tala för ett mer nyanserat synsätt, där olika iniressen blir

Prop. 1977/78:50 89

sammanvägda. Sveriges fastighetsägareförbund anser del vara synnerligen viktigt all man inte ställer alllför höga krav på de äldre fastigheter, som skall saneras inom en viss tid. Del är vanligt atl del kan dröja uppåt fem år från planeringens börian innan saneringsfrågan är slutligt löst och del bör då endasl i undanlagsfall krävas atl man skall vidta provisoriska ålgärder belräffande soprummen i avvaktan på ombyggnaden. Här måste enligt förbundel en samordning komma lill stånd, då risken för felinvesteringar och ändringar eljest är myckel slor med slöseri av arbetskraft och malerial som följd. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län och Malmö kommun är del ur bl. a. samhällsekonomisk synpunkt inte försvariigl atl man i fråga om rivningsfasligheler, som beräknas kvarstå mer än sex år, alllid direkt bör inrikta sig på en definitiv lösning. De bestämmelser, som i bl. a. hithörande avseenden kan komma att las in i SBN, bör inrymma möjlighel atl i undanlagsfall avgöra om provisoriska åtgärder kan under längre tid vara tillfyllest utan all avkall i högre grad ges på målsättningen all godtagbar avfallshantering erhålles.

Arbetsgruppen anser atl det - närmasl för rivningssiluationer - bör vara möjligt för byggnadsnämnden all samtidigt utfärda två förelägganden, ell som avser provisoriska åtgärder och elt som gäller den definitiva lösningen. Svea hovrätt finner det tveksamt om sådana dubbla förelägganden bör förekomma. I vart fall bör de enligt hovrätten ges i elt beslul och inte var för sig som arbetsgruppen har föreslagit.

Länsbostadsdirektören i Göteborgs och Bohus län betonar all del från bl. a. tekniska, ekonomiska och arbetsmässiga synpunkter är viktigt atl arbetet med atl förbättra avfallshanteringen samordnas med annan ombyggnads-verksamhet. HSB anför liknande synpunkler.

Arbetsgruppen förordar (avsnitt 5.8.6) atl byggnadsnämnden i föreläggande till fastighetsägaren besiämmer liden för åtgärdens genomförande på så sätt att denne hinner säga upp hyresgästen och därefier genomföra åtgärden inom föreskriven lid. Sveriges fastighetsägareförbund anser att en beslämmelse som reglerar dessa förhållanden bör införas. Enligt förbundet är del nämligen olillfredsställande atl del kommer alt ligga i byggnadsnämndernas fria skön atl - oberoende av fastighetens kontraktsförhållanden -bestämma till vilken tidpunkt ålgärden skall vara genomförd. Del borde åligga nämnden all ta reda på hur kontraktsförhållandet är samt anpassa tiden därefter.

1.7 Förfarandet vid byggnadsnämnden

Vad arbetsgruppen (avsniti 5.9) har uttalat om förfarandel vid byggnadsnämnden tillstyrks eller lämnas ulan erinran av flertalet av de remissinstanser som yttrar sig härom.

Svenska kommunförbundet finner atl frågan om ordnande av godtagbar avfallshantering i byggnader naturiigen faller inom byggnadsnämndens verksamhetsområde. Förbundel vill emellertid samtidigt påminna om all

Prop. 1977/78:50 90

även andra organ än byggnadsnämnden kommer att beröras, främsl hälsovårdsnämnden, förmedlingsorganel och renhållningsorganisalionen. Initiativ till förbättringar bör enligt förbundel lämpligen väckas av renhållningspersonalen själv. Förmedlingsorganet bör ha hand om frågor som rör del statliga slödel. Också socialstyrelsen framhåller viklen av alt ålgärder vidtas i nära samarbete med berörda parter. Socialstyrelsen vill därvid särskill poänglera hälsovårdsnämndens roll i sammanhanget därför atl nämnden själv har möjlighet och skyldighel alt ingripa mol problem av här berört slag och dessutom har stor erfarenhet i renhållningsfrågor. Arbetarskyddsstyrelsen stryker under atl byggnadsnämnderna bör ha kontakt med yrkesinspeklionen,som harall bevaka arbetsmiljön även vid avfallshantering och oftasi har god kännedom om arbetsförhållandena på de aktuella arbetsplatserna. Yrkesinspektionens erfarenheier finns samlade distriklsvis och det synes enligt arhetarskyddsstyrelsen lämpligt att de enskilda byggnadsnämnderna inom respektive yrkesinspeklionsdistrikt samråder med inspeklionen vid t. ex. större ombyggnader och särskilt vid sådana ändringar där tekniska installationer i form av transportörer och hissar sker. Liknande synpunkler framförs av en reservant hos statens institut för byggnadsforskning.

Statens planverk, A Z Sedbergs AB och RVF förutsätter atl renhållningsverken i kommunerna kommer all medverka vid kartläggning av de brister som förekommer. En fömtsättning för förslagels genomförande synes enligt RVF vara all ärenden som inrymmer förelägganden bereds av del kommunala organ som ansvarar för avfallshanteringen, här närmast renhållningsverket. Det synes därjämte naturiigt att, som på många håll redan sker, renhållningsverket får dellaga i sladsplanearbelen och byggnadslovsgranskning i de delar som berör avfallshanteringen. RVF:s uppfattning om de kommunala renhållningsverkens roll i sammanhanget delas av kommunerna och Sveriges stadsarkitekter.

De nya uppgifterna för byggnadsnämnderna i fråga om initiativ och kontroll och inte minsl med utarbetande av specificerade förslag lorde enligt Norrköpings kommun under de närmaste åren efler ikraftträdandet av de nya reglerna innebära en belydande ökning av arbetsbelastningen, vilket under del försia skedet kan medföra dröjsmål med handläggningen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Malmö kommun uttrycker liknande farhågor. Statens institut för byggnadsforskning stryker under all byggnadsnämnderna måste förses med tillräckliga resurser för all de skall klara ifrågavarande uppgifier. Institutet anser dock inte alt kommunerna bör stå för kostnaderna för denna förstärkning. Landstingsförbundet erinrar i della sammanhang om den överenskommelse som träffades mellan regeringen och kommunförbunden om kommunernas och landstingens ekonomi år 1978. Parterna enades då om Slörsia återhållsamhet i sådana politiska beslul som föranleder ökade anspråk på kommunala utgifter. Speciellt gjorde regeringen en utfästelse alt snarasi se över de bestämmelser som reglerar statliga myndigheters utfärdande av normgivande rikllinjer, rekommendationer, vägledande informationer etc.

Prop. 1977/78:50 91

för olika kommunala verksamheter i syfle att nå en begränsning av de kostnader som kan föranledas av dylika beslul.

Länsbostadsdirektören i Uppsala län framhåller att den ständigt växande arbetsbördan för byggnadsnämnder och förmedlingsorgan, som på inget håll motsvaras av en utökning av personalresurserna där, får till följd även en ökad belastning för länsbostadsnämnderna genom all ärendena blir alll sämre beredda i kommunerna. Ytteriigare låne- och bidragsgrenar (t. ex. för avfallshantering) bör genomföras först sedan man har penetrerat effekterna därav på kommunernas och nämndernas arbetssituation.

1.8 Förslag till ändringar i byggnadsstadgan (BS)

Enligt arbetsgruppen (avsniti 5.13) behöver inte i lagtexten anges all finansiellt stöd är en förutsättning för att de föreslagna kravbestämmelserna skall vara lillämpliga. Enligt Näringslivets byggnadsdelegalion kan en sådan ordning självfallel inte godias från rätlsskyddssynpunkl. Övriga remissinstanser som lar upp förslagel lill ändring i BS framför i huvudsak endasl laglekniska anmärkningar. Statens planverk förordar all del föreslagna tillägget i 50 ij BS förtydligas genom alt det ges följande formulering: "samt all godtagbar avfallshantering kan vidmakthållas". Bostadsstyrelsen ifrågasätter behovel av del föreslagna tillägget lill 50 S BS. Styrelsen föreslår i stället atl bestämmelsen görs mera generell. Den skulle t. ex. kunna formuleras så att kravet avser byggnadens totala skick i förhållande till slutbesiktning och eventuella bestämmelser i SBN om befintliga byggnader. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter del föreslagna tillägget i 75 S BS. Den föreslagna bestämmelsen innebär alt nybyggnad inte skall anses föreligga i fall där byggnad "måsle antagas komma all kvarstå under längre lid". Arbetsgruppens synpunkler på kortlidsförelägganden, s. k. provisoriska förelägganden, i fråga om bl. a. rivningsfasligheler och ombyggnadsfaslig-heter i vissa fall kan ge anledning till tvekan om nybyggnadsdispens kan avvaras på sätl uiredningen synes syfta lill.

Enligt länsstyrelsen skulle den åsyftade regleringen bli klarare om i 75 S sisla styckel BS som sista punkt las in en bestämmelse som utsäger atl inte heller anordningar för godtagbar avfallshantering i byggnad skall anses hänföriiga lill nybyggnad.

Länsslyrelsen framhåller vidare att kravel på god arbetsmiljö för sophämtningspersonalen bör beaktas inte bara i enskilda fall utan även vid planläggning enligt byggnadslagstiftningen. Det kan enligt länsslyrelsen ifrågasättas om inte en erinran härom bör las in i 12 § BS.

1.9 Bosladssaneringslagen (BSL)

Arbetsgruppen diskuterar behovel av ändring i BSL (avsnitt 5.14.1) men kommer fram till alt någon ändring inte behövs. Svea hovräll delar

Prop.1977/78:50 92

arbetsgruppens uppfattning, medan däremol Näringslivets byggnadsdelegalion efterlyser en ändring i 2 a S BSL. Med lanke på all de här aktuella åtgärderna kan kräva uppsägning och avfiyttning av hyresgäst eller rör väsentliga förändringar i lägenheter är del enligt delegationen långt ifrån säkert hur tillämpningen kan komma att bli, i vart fall när förändringar sker på frivillighetens väg utan stöd av någol formellt föreläggande.

1.10 Ikraftträdande m. m.

De föreslagna ändringarna i BS skall enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1978. Några remissinstanser ifrågasätter om det är lämpligt alt förslagel genomförs redan då. Länsslyrelserna i Malmöhus och Väslernorrlands län påpekar att del är angeläget med bred information lill berörda parter. Dessulom skall planverket hinna med atl utarbeta föreskrifier och allmänna råd. Länsslyrelserna ifrågasätter om del är möjligt alt innan lagändringen avses träda i kraft hinna ge den information till byggnadsnämnderna som är nödvändig. Bostadsslyrelsen och länsbostadsdirektören i Västernorrlands län föreslår att ikraftträdandet sker tidigast den 1 juli 1978 sä all berörda parter hinner få informaiion och myndigheterna hinner lägga upp rutiner för granskning, rådgivning, besiktningar och informaiion. Vilhelmina kommun anser med hänsyn lill behovet av information till berörda parter alt beslämmelserna bör träda i kraft försl den 1 januari 1979.

Sveriges fastighetsägareförbund anser alt det av bl.a. skälighelshänsyn måste införas en inte alllför kort övergångstid, inom vilken soprummen skall vara ombyggda. Förbundet föreslår att denna tid bestäms till fem år. En brett upplagd informationskampanj kan enligt förbundet effektivt motverka de negativa konsekvenserna av alt man av praktiska och realistiska skäl inför en övergångslid.

Svenska kommunjörbundel stryker under atl exempel på lämpliga lösningar för all förbättra avfallshanteringen liksom information lill berörda parter bör ges innan författningsändringarna träder i kraft. Även landstingsförbundet framhåller behovet av informaiion.

2 Statens planverks förslag om bestämmelser rörande skydd mot olycksfall i maskinellt drivna portar

2.1 Ändring av BS

Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker planverkets förslag att i BS införs bestämmelsersom föreskriver att samma säkerhetskrav skall ställas på maskinellt drivna portar i såväl ny som äldre bebyggelse. Konsumentverket anser all planverkets bestämmelser i tillämpliga delar bör utvidgas lill all omfatta även manuellt drivna porlar. Det är enligt verket särskilt angeläget att bestämmelserna omfattar skydd mot nedstörtning, eftersom del inte är

Prop.1977/78:50 93

ovanligl alt manuellt drivna vipporlar lossnar i sina övre fäslen när man öppnar dem.

RR Kanser all man mycket kritiskt bör pröva förslag till rambestämmelser i BS som ger myndighet rätt att meddela byggnormer med retroaktiv verkan. 1 föreliggande fall är dock konsekvenserna av sådana retroaktiva normer överblickbara. Kosinaderna förden enskilde faslighelsägaren synes även bli relativt små. RRV tillstyrker därför atl det i BS införs en beslämmelse som gör del möjligt all tillämpa föreskrifterna och anvisningarna i SBN 1975 avsnitt 41:2 på äldre maskinellt drivna portar som regleras med hjälp av impulsdon (t. ex. folocell, radiosignal). Portar som regleras med hjälp av hålldon (t. ex. hållknapp) anses vara relativt säkra och med dessa har inte heller några allvariiga olyckor inträffat. För porlar med hålldon är det enligt RRV därför kanske inte nödvändigt alt införa bestämmelser i BS med retroaktiv verkan. Sveriges fastighetsägareförbund, som säger sig vara principiell motståndare lill införande av retroaktiva bestämmelser, är emellertid med hänsyn till atl de föreslagna beslämmelserna berör personsäkerheten berett acceptera alt de skärpta kraven skall omfatta även porlar installerade före den 1 januari 1974. Förslagel tillslyrks också av SABO.

Arbeiarskyddssiyrelsen ställer sig positiv till förslagels lillämpning vad avser maskinellt drivna porlar inom bostadsområden men förutsätter alt vidare undersökningar görs innan ställning las lill bestämmelsernas tillämpning på maskinellt drivna porlar inom industriområden, s. k. industriportar.

Malmö kommun, som biträder uppfattningen atl åtgärder måsle vidtas för alt förebygga olycksfall, anser emellertid inte alt detla bäst kan uppnås genom retroaktiva bestämmelser i BS. Då del huvudsakliga syftet med lagändringen synes vara alt i första hand undanröja brister i det befintliga äldre poribeslåndet, kan enligt kommunens mening detta åstadkommas genom en utvidgning av t. ex. hisskungörelsen. Umeå kommun avslyrker de föreslagna åtgärderna och rekommenderar i stället informaiion och produktutveckling som lämpliga ålgärder för all komma lill rätta med problemen.

2.2 Kostnader och finansiering

Några remissinstanser lar upp frågan om kosinaderna för nödvändiga ålgärder. Bosiadssiyrelsen anser all kostnaderna inte är av sådan storiek alt de bör uigöra hinder för ell genomförande. Enligt vad RRV har erfarit är flertalet av de portar som installerades i bostadsområden 1968-1973 inte utformade enligt arbetarskyddsslyrelsens anvisningar nr 16/1975. Genomsnittskostnaderna för erforderiiga åtgärder torde därför enligt RRV komma atl bli betydligt högre än vad planverket har antagit. RRV konstaterar att uppskattningen av totala antalet porlar i bostadsområden som behöver åtgärdas liksom genomsnittskostnaden för erforderiiga ålgärder är mycket osäker och all den angivna totalkostnaden 10 milj. kr. eventuellt kan vara någol underskattad. Portgruppen inom Sveriges mekanförbund uppskattar för sin del

Prop. 1977/78:50 94

kostnaderna lill 350 milj. kr.

Finansieringsfrågan berörs av Sveriges fasligheisägaiejörbund. Svenska riksbyggen och RR V. Fastighetsägareförbundet framhåller att fastighetsägare inte har hafl anledning avsätta medel för de investeringar som nu aktualiseras. Med hänsyn härtill anser förbundet all del är motiverat alt införa regler om statliga lån och bidrag i den mån kostnaden för ombyggnaden uppgår lill vissl belopp, förslagsvis 2 000 kr. Svenska riksbyggen anser del angeläget alt regeringen anger vilka statliga finansieringsmöjligheter som kan utnyttjas för ifrågavarande ålgärder. Enligt RRV:s uppfattning bör statsbidrag normall inte kunna ulgå för de aktuella åtgärderna. Utbyte av maskinutrustning m. m. i porlar måsle alllid göras med vissa intervaller och svårigheter skulle därför uppslå att bestämma bidragsbeloppens storiek. Administrationskostnaden skulle dessulom bli hög i förhållande till bidragsbeloppens storlek. Många automatiska portar, särskill i enfamiljsgarage, har installerats med hjälp av bostadsanpassningsbidrag för all tillgodose handikappade personers behov. 1 dessa fall bör enligt RRV bidrag även kunna ulgå för erforderiiga kompletterande säkerhetsanordningar.

Efiersom de maskinellt drivna portarna i första hand synes tillkomna föratt underiätla för bilisterna faller del sig enligt Hyresgästernas riksförbund naluriigl att de kostnader som kan uppstå på grund av ökade säkerhetskrav också betalas av bilisterna.

2.3 Tillämpningsbestämmelser i SBN

Några remissinstanser har synpunkter på hur planverket bör utforma bestämmelserna i SBN rörande maskinellt drivna portar. Vissa ändringar och tillägg lill beslämmelserna föreslås från en del håll. Portgruppen Inom Sveriges mekanförbund anser sålunda att bestämmelserna i SBN lill vissa delar är ofullständiga och inte kan lillämpas av tillverkare eller kontrolleras utan subjektiva tolkningar. Underiaget för bedömning av klämkrafler är fortfarande otillfredsställande. Portgruppen har lagil initiativ till en utredning som syftar lill all utreda frågan om klämkrafter från medicinsk synpunkl. Gruppens arbete beräknas pågå i ungefär etl år. Enligt portgruppen är det angelägel all resullatel av denna utredning avvaktas innan beslämmelserna i SBN utvidgas.

2.4 Besiktning m. m.

Planverkets förslag om lillsyn, kontroll och besiktning möter ell i huvudsak positivt gensvar från remissinstanserna. Tillsynen av atl beslämmelserna i SBN efterkommes vid nybyggnad bör enligt Malmö kommun fortsättningsvis åvila byggnadsnämnden. Kommunen framhåller atl avgörande för lagförslagels genomslagskraft är atl erforderiiga personella resurser kan ställas till byggnadsnämndernas förfogande dels för elt omfattande

Prop.1977/78:50 95

inventerings- och kartläggningsarbete, dels för tillsynen av att de föreslagna åtgärderna vidtas. Vidare är del väsentligt att byggnadsnämnderna ges tillgång lill sådana rättsmedel att nämnderna effektivt kan ingripa mol den som är försumlig i silt underhåll av maskinellt drivna portar. Slockholms kommun understryker angelägenheten av att beslämmelserna utformas på etl sådant sätt alt onödig arbetsinsats för kommunernas tillsynsorgan, byggnadsnämnderna, undviks. Kommunen förutsätter sålunda att bestämmelserna fonnuleras med beaktande av atl del i försia hand är fråga om en skyldighel för faslighelsägarna alt vidta erforderliga åtgärder och i andra hand en skyldighet för byggnadsnämnden atl tillse alt dessa fullgör sina åligganden. För att byggnadsnämndernas lillsyn skall kunna fullgöras med en rimlig arbetsinsats erfordras vidare bl. a. att fastighetsägarna åläggs atl anmäla vidtagna åtgärder till byggnadsnämnden med bifogande av besiktningsbevis från godtaget kontrollorgan.

I vad avser den fortlöpande besiktningen anser socialstyrelsen alt portar inom bostadsområden bör besiktigas oftare än t. ex. portar inom industriområden, där skyddsombuden torde kunna bevaka all portarna hålls i fullgott skick. RRV påpekar alt de flesta maskinellt drivna portarna finns i industriområden och alt yrkesinspekiörerna har praktisk erfarenhet av vilka kompletterande säkerhetsåtgärder som bör vidtas för olika lyper av äldre portar.

Siatens provningsanslall anser atl man bör föreskriva dels en första besiktning, alternativt krav på typgodkännande, dels återkommande besiktning, t. ex. med tidsintervallet 2 år. Enligt provningsanstalten innebär planverkets förslag om obligatorisk besiktning enligt lagen (1974:896) om riksprovplalser all riksprovplats skall utses i särskild ordning. Slalens provningsanstalt skall utreda och lämna förslag lill lämplig riksprovplats för objeklområde för vilket föreskrift om officiell provning ulfärdas. Såvitt provningsanstallen kan bedöma bör förslaget all AB Siatens anläggningsprovning (SA) skall ombesöria besiktningen och atl beslämmelserna anknyts lill vad som gäller för hissar uigöra en möjlig lösning.

Enligt SA besiktigas mer än 5 200 maskinellt drivna porlar regelbundet. Detla sker som s.k. frivillig kontroll, efiersom myndighets föreskrift saknas. Tidsintervallet är 2 år. En av SA utförd studie visar all även de maskinellt drivna portar som besiktigas regelbundet - vartannat år - har oroväckande hög felfrekvens. För att olycksfall i maskinellt drivna portar skall kunna förebyggas är del enligt SA av slor betydelse atl portarna är försedda med effektiva säkerhetsanordningar och all dessa är intakta och fungerar på avsett vis. SA föreslår därför att maskinellt drivna portar skall besiktigas varje år. Vidare vore det lämpligl ur såväl teknisk som ekonomisk synpunkl att besiktning av porlar sker i samband med besiktning av hissar. Officiell provning av hissar sker varie år inom såväl industrier som bostadsområden. Portgruppen Inom Sveriges mekanförbund föreslår också årlig besiktning.

RRV anser all bestämmelser om besiktning inte bör införas i BS förrän

Prop. 1977/78:50 96

behovet av en sådan fortlöpande besiktning samt kostnadskonsekvenserna har utretts. Umeå kommun, som avslyrker planverkels förslag, anser att kosinaderna för olika skyddsåtgärder måsle slå i rimlig proportion lill olycksriskerna. I den mån maskindrivna garageporler förekommer på arbetsplatser kan erforderiig kontroll utövas genom den verksamhei som skyddsombud och skyddskommittéer bedriver. Behovet av kontroll inskränks enligt kommunen därvid till maskindrivna garageportar i privathus. All för del förhållandevis ringa antalet porlar av della slag som finns i landet tillskapa etl nyll kontroll- och besiktningsorgan som ytlerligare skall belasta den kommunala ekonomin förefaller enligt kommunen hell onödigt, särskill som moderna maskindrivna porlar tycks vara utrustade med lillfredsslällande säkerhetsanordningar. Del bästa sätet alt angripa del säkerhetsproblem som maskindrivna garageporlar kan utgöra är enligt kommunen all lämna en saklig information om riskerna och alt i samråd med tillverkarna fä fram en bättre och säkrare produkt.

2.5 Ikraftträdande m. m.

Sveriges fastigheisägareförbund ifrågasätter om någon tidsgräns, inom vilken de föreslagna åtgärderna skall vara genomförda, bör stipuleras. I vart fall är enligt förbundet den i planverkels promemoria föreslagna tidsfristen tre år en för kort tid. Förbundel anser all en begränsad tidsram och därmed sammanhängande forcerat genomförande med säkerhet skulle verka höjande på kostnadsnivån för ifrågavarande arbeten.

Slockholms kommun stryker under atl särskilda insatser kommer atl bli nödvändiga föratt informera fastighetsägarna om de retroaktiva bestämmelserna. Kommunen förutsätter att ändringen av BS kommer all förenas med en omfattande informationsinsats från planverket.

44 §

7 mom. Eldsläder och andra anordningar för uppvärmning, rök- och ventilationskanaler, sopnedkast, hissar, gårdslanteminer, ledningar för vattenförsörjning och avlopp samt därmed förbundna anordningar, ledningar för gas och elektrisk ström saml ulrymmen för särskilda ändamål, såsom pannrum, garage, tvätt- och torkmm, bränsleförråd och dylikt skola anordnas så, atl brandfara, risk för olycksfall eller sanitär olägenhet icke uppkommer.

7 mom. Eldstäder och andra anordningar för uppvärmning, rök- och ventilationskanaler, sopnedkast, hissar, portar och liknande anordningar, gårdslanteminer, ledningar för vattenförsörjning och avlopp saml därmed förbundna anordningar, ledningar för gas och elektrisk ström samt ulrymmen för särskilda ändamål, såsom pannrum, garage, tvätt- och torkmm, bränsleförråd och dylikt skola anordnas så, atl brandfara, risk för olycksfall eller sanitär olägenhel icke uppkommer.

75 S Till nybyggnad hänföres:

a) uppförande av helt ny byggnad;

b) till- eller påbyggnad av förul befintlig byggnad;

c) ombyggnad eller annan ändring med avseende å byggnads yttre eller inre utförande av så genomgripande beskaffenhel, alt den kan anses jämföriig med ombyggnad;

d) byggnads inredande hell eller delvis lill väsentligen annal ändamål än
del vartill byggnaden förul varit använd;

e) sådan förändring av byggnad, som medför atl byggnaden kommer att
sirida mol faslslälld generalplan, sladsplan, byggnadsplan eller utomplans
bestämmelser; samt

O annan förändring av byggnad, vilken i befintligt skick strider mol plan eller bestämmelser som nyss sagts, såvida ej fråga är om bostadsbyggnad med högsl två bostadslägenheter eller därlill hörande uthus.

nad anses anordnande av värmeledning eller vattenklosett eller andra hygieniska förbäliringar i befintlig byggnad som, även om sådan anordning ej medgåves, måsle antagas komma att kvarstå under längre lid.

Vad ovan i denna paragraf stadgas Vad ovan i denna paragraf stadgas skall ej medföra alt såsom nybygg- skall ej medföra alt såsom nybygg-

nad anses anordnande öv godtagbar avfallshantering eller av värmeledning eller vattenklosett eller andra hygieniska förbättringar i befintlig byggnad som,även om sådan anordning ej medgåves, måste antagas komma all kvarstå under längre tid.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 44 S 7 mom. saml 49 a Sandra siycket den 1 juli 1979, och i övrigi den 1 april 1978.

Prop. 1977/78:50 99

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser

för vissa orter

Härigenom föreskrives all 3 S lagen (1973:189) med särskilda hyresbestäm-melser för vissa orter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3S Bostadslägenhet eller lägenhet, som är avsedd att hell eller lill ej oväsentlig del nyttjas för holell- eller pensionatrörelse, får ej utan hyresnämndens tillstånd uthyras eller lagas i bruk av ägaren för väsentligen annal ändamål än del avsedda.

Försia siycket gäller ej lägenhet som tages i anspråk för ändamål som angives i 49 a § försia slyckel byggnadsstadgan (1959:612).

Denna lag träder i kraft den 1 april 1978.

Prop. 1977/78:50 100

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1977-10-31

Närvarande: f d. justitierådet Brunnberg, justitierådet Hesser, regeringsrådet Petrén, justitierådet Hessler

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 13 oktober 1977 har regeringen på hemställan av slatsrådet Olsson beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag till

1. lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612),

2. lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orler.

Förslagen, som finns bilagda delta protokoll, har inför lagrådel föredragits av hovrättsassessorn Per Eklund. Förslagen föranleder följande yttranden.

Förslaget till lag om ändring i byggnadsstadgan

5 kap.

44§

Lagrådet:

Ändringen i förevarande paragraf har endast karaktär av förtydligande av vad som redan gäller. Bifalles vad lagrådel kommer atl föreslå belräffande 49 a § andra siycket, bortfaller från denna synpunkt behovet av elt förtydligande. Då emellertid enligt departementschefen en förfallning om besiktning av motordrivna portar är all emotse finns likväl gmnd för förtydligandet. Lagrådet tillstyrker därför den föreslagna ändringen.

49 a § första styckel

Brunnbeig, Hesser och Hessler:

I della lagrum, som saknar motsvarighet i den nu gällande byggnadsstadgan (BS), meddelas vissa bestämmelser för s. k. befintliga byggnader. I fråga om byggnad som har uppförts före den 1 juli 1977 eller för vilken byggnadslov beviljats före nämnda dag skall bestämmelsen i 46 § andra slyckel 5 om anordningar för omhändertagande och bortforslande av avfall äga tillämpning i den omfallning som erfordras för all byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på godtagbar avfallshantering.

Såsom i remissprolokollet framhålls ger nuvarande bestämmelser i BS inte möjlighet för samhället alt utan samband med nybyggnad eller ombyggnad kräva sådana ändringar i befintlig bebyggelse all en lillfredsslällande

avfallshantering kan ordnas. De regler som nu föreslås innebär atl frågan löses i byggnadslagstiftningen genom att i BS upptagna för nybyggnad och ombyggnad gällande bestämmelser om anordningar för avfall i viss omfallning görs lillämpliga även i della fall.

Del är en fråga av stor principiell belydelse om det kan anses stå i överensslämmelse med gällande rättsgmndsatser all belräffande en byggnad som uppförts i enlighel med tillslånd efter då tillämpade byggnormer sedermera, då kraven på nya byggnader skärpts, införa skyldighet för ägaren atl vidtaga förändringar Såsom framhålles i remissmaterialet vilar byggnadslagstiftningen principiellt på den grunden att nya krav på egenskaper hos byggnader inte skall ges tillbakaverkande kraft. Emellertid har, som också nämns, i något fall denna princip genombmtils. Så har varit fallet med regler i

45 § BS om skyddsanordningar på tak; enligt 82 § BS skall vissa av dessa krav
gälla även i fråga om byggnad som uppförts eller för vilken byggnadslov
beviljats före BS:s ikraftträdande.

En fråga humvida ny lagstiftning på delta område skall tillämpas på äldre bebyggelse måsle givetvis avgöras under hänsynstagande lill både allmänna och enskilda iniressen. Reglerna i 45 § BS uppbäres av bl. a. det mycket beaktansvärda intresset atl man bör förhindra olyckor, och det har varit naturiigt alt andra hänsyn här fåll vika. I nu förevarande fall är del otvivelaktigt elt viktigt allmänt intresse alt genom alt inrätta förvaringsplatser och transportvägar på lämpligl säll förbättra arbetsförhållandena för sophämlningspersonalen. Vilken belastning delta innebär för fastighetsägarna kan inte närmare bedömas; kostnadsuppskattningar har inte kunnal göras annal än i mycket grova drag och för de enskilda faslighelerna är förhållandena högsl olika. De föreslagna nya beslämmelserna är ju också myckel allmänt hållna och tillämpningen avses bli närmare reglerad genom planverkets byggnormer och individuella beslul av vederbörande byggnadsnämnd. På bedömningen inverkar även i vad mån faslighelsägaren kan fä ersällning från del allmänna för koslnader. Belräffande denna fråga säger sig departementschefen ämna förorda atl slatiigt finansiellt stöd och subventioner i viss omfattning skall kunna ulgå, men närmare redogörelse härför lämnas inte.

I förslagel är emellertid tillämpningen på befintliga byggnader av reglerna i

46 § andra styckel 5 BS omgärdad av vissa restriktioner. Främsl är härvid att
märka den modifikationen all vad som krävs är all byggnaden skall uppfylla
"skäliga anspråk" på godtagbar avfallshantering. Även om innebörden av
detta uttryck varierar från lid lill annan -ell förhållande vartill vi återkommer
- avses ullrycket skola innebära en begränsning i förhållande till del för
nybyggnad och ombyggnad avsedda stadgandet, låt vara all delta sistnämnda
såsom departementschefen framhåller bör vara vägledande. I departements
chefens anförande framhålls också att särskilda hänsyn kan behöva las lill

Prop. 1977/78:50 102

sådana omständigheter som höga koslnader, byggnadstekniska hinder saml kulturhistoriska eller miljömässiga värden.

Den avvägning mellan olika intressen som nu skall göras försvåras alltså av atl flera faktorer är svårbedömbara. Enligt vår mening torde man emellertid kunna förvänta att, med ledning av de motivullalanden som gjorts, bestämmelserna erhåller en tillämpning som ej lägger otillbörliga bördor på fastighetsägarna. Vi godlar därför alt principen i 46 § andra slyckel 5 BS i viss omfallning görs lillämplig på befintliga byggnader.

Däremol kan anmärkningar riktas såväl mot den närmare utformningen av bestämmelsen i 49 a § försia slyckel som mol dess inplacering i 5 kap. BS.

Som motiv för atl en ändring bör vidtagas har såväl vid frågans behandling under 1976/77 års riksmöte som i remisshandlingarna uteslutande anförts att sophämtningspersonalens arbetsförhållanden bör förbättras. Uttrycket "avfallshantering" omfallar emellertid även de i byggnaden boendes transpor-lering av avfall från bostäderna till soprum eller dylik förvaringsplats. Avsikten har dock inte varit att de boendes iniressen härvidlag skall primärt kunna föranleda tillämpning av den föreslagna bestämmelsen; när hänsyn lill dem som hämtar avfallet från byggnaden kräver atl åtgärder vidtages, skall emellertid även andra intressen beaktas vid prövningen. För alt stadgandets innebörd i delta avseende skall komma lill tydligt ullryck krävs enligt vår mening en omredigering.

I etl annal hänseende synes beslämmelsen böra undergå en saklig ändring. Enligt förslaget skall beträffande byggnad, som den 1 juli 1977 var uppförd eller för vilken byggnadslov då hade beviljats, bestämmelsen i 46 § andra slyckel 5 äga tillämpning i den omfattning som närmare anges i della lagrum och i 49 a § försia stycket. Den standard som genom dessa regler anges är emellertid inte en gång för alla given. Del ligger i syslemet, all såväl bestämningen i 46 § andra siycket 5 "på etl tillfredsslällande sätl" som bestämningen i 49 a § första styckel "uppfylla skäliga anspråk" med liden undergår betydelseförändringar dels genom alt nya byggnormer fastslälles och dels genom att en annan uppfattning gör sig gällande angående vad som på detta område är tillfredsslällande och skäligt. Enligt den föreslagna lagtexten skulle därför standarden för befintliga byggnader ständigt behöva höjas. Atl märka är all della skulle vara fallel endast belräffande de den 1 juli 1977 befintliga byggnaderna men däremot inte i fråga om de därefter tillkomna. En sådan effekt av sladgandel framstår som orimlig och har förmodligen inte heller åsyftats. I varje fall anser vi all en ändring bör vidtagas, så att kraven på uppmstning av de den 1 juli 1977 befindiga byggnaderna skall bedömas efter de normer som gäller vid ändringslagens ikraftlrädande.

Hillills har vi behandlat del materiella innehållet i etl stadgande i ämnet. Vad angår förfarandet i hithörande ärenden anföres följande.

Prop. 1977/78:50 103

Departementschefen utgår från all den procedur, som regleras genom de bestämmelser om tvångsmedel som finns i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. (LPI), skulle vara tillfyllest. Departementschefen uttalar i anslutning härtill all del i flertalet fall torde vara lämpligt all vitesföreläggande enligt lagen meddelas (jfr 16 och 17 SS i lagen).

I de fall för vilka enligt uttalanden vid lagens tillkomst vitesföreläggande i försia hand är avsett innebär fastighetsägarens underiåtenhet i regel att han försummat bota en brist vars art och omfattning faslighelsägaren själv kan fastställa. Då del t. ex. gäller eftersatt underhåll finns regelmässigt en norm att följa i de beslut om byggnadslov m. m. som Udigare fallals och som ligger lill gmnd för de krav som kan ställas beträffande byggnadens fortsatta skötsel. I fråga om anordningar för sophämtning är fastighetsägarens skyldigheler - vare sig de formuleras så som föreslagils i remissprolokollet eller så som vi i det följande föreslår - angivna i så allmänna ordalag att fastighetsägaren i regel torde ha svårt all själv fastställa vad som fordras av honom. Det synes därför nödvändigl all del skapas en ordning enligt vilken arten och omfattningen av hans skyldigheter preciseras. Enklast synes delta böra ske genom att man till den materiella regeln i ämnet fogar en beslämmelse alt byggnadsnämnden i fall då den finner all sådana anordningar som föreskrives i den materiella bestämmelsen saknas eller all förefintliga anordningar är otillräckliga skall beslula om vilka anordningar som skall inrättas. I anslutning härtill bör stadgas atl lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m, skall äga lillämpning endasl om sådant beslut meddelals. Det ligger i sakens nalur atl faslighelsägaren bör erhålla skäligt rådmm innan tvångsåtgärd lillgripes.

På grund av del anförda föreslår vi alt en bestämmelse i ämnet får följande avfattning:

"Till byggnad som har uppförts före den 1 juli 1977 eller för vilken byggnadslov har beviljats före nämnda dag skall höra sådana i 46 § andra stycket 5 avsedda anordningar som enligt den I april 1978 gällande normer skäligen kan fordras för alt åsladkomma godtagbara arbetsförhållanden för dem som hämtar avfall från byggnaden.

Finner byggnadsnämnd alt sådana anordningar som sägs i försia slyckel saknas eller alt förefintliga anordningar är otillräckliga, skall nämnden besluta om vilka anordningar som skall inrällas.

Bestämmelserna i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. äger lillämpning endasl om beslul som avses i andra slyckel meddelals."

Enligt del remitterade förslagel skall del nu ifrågavarande stadgandet ingå i 5 kap, BS. Delta kapitel handlar emellertid om byggande, dvs. nybyggnad och ombyggnad, men däremot inte om beskaffenheten - annal än i fråga om underhållet (50 §) - av befintlig byggnad. Sladgandel har därför systematiskt inte sin plats i 5 kap. Det kan påpekas all den lidigare nämnda 82 § BS, som

Prop.1977/78:50 104

gör bestämmelser i 5 kap. om lakanordningar lillämpliga på befintliga byggnader, ingår bland stadgans övergångsbestämmelser. På samma sätt reglerades frågan om takanordningar på befintliga byggnader i övergångsbestämmelserna till 1947 års byggnadsstadga (se 178 §). Vi föreslår alt stadgandet, med ovan förordad avfattning, intages som en ny paragraf som sätts in omedelbart efter 82 § med beteckningen 82 a §.

Petrén:

Försl redovisar jag under 1-7 allmänna synpunkler på förslagel om anordning för behandling av avfall i befintlig bebyggelse. Under 8 tar jag därefter ställning till det av lagrådets övriga ledamöter framlagda förslaget.

1. Åläggande att förbättra befintlig byggnad

I svensk rätl gäller f n. all ägare lill byggnad, som uppförts planenligt och i överensstämmelse med erhållet lov, då sådant erfordrats, icke kan förpliktas att, utöver underhållet, vidla standardhöjande åtgärder på byggnaden; se t. ex. RÅ 1975 ref 58. Fastighetsägarens förpliktelser har sälunda, som framgår av 50 S BS, icke sträckt sig längre än atl han varit skyldig alt underhålla existerande byggnad så myckel att icke dess hållfasthet äventyras eller brandfara, sanitär olägenhel eller vanprydnad uppkommer.

Det remitterade lagförslagel innebär aU man nu genombryter denna princip och att det allmänna genom regler i byggnadslagstiftningen generellt ålägger fastighetsägarna atl i vissl avseende förbättra sina hus. Byggnadsstyrelsen ansåg i den första remissomgången i detla ärende det principiellt felaktigt och förenat med svåröverblickbara konsekvenser att genom byggnadslagstiftningen påfordra standardhöjande ålgärder i befintlig bebyggelse (prop. 1976/77:31 s. 38). Bostadsslyrelsen yttrade sig i samma riktning om än i något mera försiktiga ordalag. Att med utgångspunkt i BS i efterhand ställa nya tekniska krav på redan uppförda byggnader fann bostadsslyrelsen knappasl rimligt (samma prop. s. 37).

I ärendet har åberopats två exempel på alt fastighetsägare tidigare ålagts ulföra åtgärder i befintliga byggnader. De är emellertid, som skall visas i det följande, icke brukbara för detla syfle. De ulgör nämligen icke något egentligt avsteg från den nyss nämnda huvudregeln.

Regeln i nuvarande 45 § BS om säkerhetsanordningar på hustak infördes 1944. Den gjordes då tillämplig även på befintliga hus. Det var emellertid då, som departementschefen angav (prop. 1944:147 s. 21), fråga om en föreskrift föranledd av hänsyn till allmän ordning och säkerhel. Bestämmelser till skydd för allmän säkerhet hade Kungl. Maj:t enligt dåvarande statsrätt befogenhet alt själv uifärda och ge tillämplighet överallt där en regel av sådan

Prop. 1977/78:50 105

art behövdes. Regeln om säkerhetsanordningar på tak kunde därför införas i en renl adminislraliv ordning i en stadga ulan stöd i lag.

Sladgandel i 45 § BS ulgör sålunda i realiteten lillämpning av grundsaisen att, då fråga är om fariiga anordningar som kan medföra risker för personlig säkerhel, det allmänna äger ingripa även i bestående rättsförhållanden för alt trygga allmän säkerhel. Principen illustreras även i den andra delen av förevarande lagrådsremiss vilken handlar om fariiga porlar. Bakgrunden för förslaget i den delen är att lagstiftaren äger förbjuda eller eljest reglera bruket av fariiga anordningar, oaktat dessa lidigare fält fritt användas. Regeringen har här enligt gällande grundlag en förordningsrält som anges i 8 kap. 7 § första styckel 1. regeringsformen.

Exemplet i 45 § BS visar sålunda inte annal än all hänsynen till allmän säkerhet kan ta över grundsatsen att fastighetsägare ej fär åläggas att förbättra fastighel.

Del andra exemplet, som har anförts som stöd för all del remitterade lagförslaget ej innebär någol nylt, är föreskriften i 53 § 4 mom. BS om alt på tomt med viss bebyggelse friyla skall finnas som är lämplig för lek och utevistelse, om sådan friyta kan beredas för rimlig kostnad och ulan synneriig olägenhel. Ifrågavarande regel ingår i de allmänna beslämmelserna om tomts ordnande och ulgör icke någol exempel på alt fastighetsägare blivit ålagda någon skyldighet med avseende på befintliga byggnader. Jag kan för övrigi hänvisa lill departementschefsutialandet i prop. 1971:168 s. 20, där del framhålles alt vad del gäller är all i befintlig bebyggelse ställa befintliga friytor till förfogande för lek- och rekreationsändamål.

Det åläggande som i lagrådsremissen föreslås infört beträffande avfallshantering måsle förstås som en principiell nyhet. Den är ullryck för tanken atl alla är skyldiga medverka till, även med uppoffrande av egna ekonomiska iniressen, alt olika yrkesgmpper får en så sund arbetsmiljö som möjligt. I förevarande fall vill man generellt pålägga alla fastighetsägare att - i den mån så erfordras - ombygga sina hus på sådant säll all byggnaden uppfyller skäliga anspråk på godtagbar avfallshantering vad gäller sophämlningspersonalens arbetsvillkor. Några exakta beräkningar av kostnaderna för dessa ombyggnader har icke ansetts möjliga alt göra. Approximativt har nämnis beloppet 250 miljoner kronor.

På .själva sakfrågan finns del icke anledning att här ingå vidare. Riksdagen har klart uttalat sig för all ett regelsystem lagfästs som gör del möjligt all ålägga fastighetsägare all avhjälpa förekommande brister i sophämtningspersonalens arbetsförhållanden genom ingrepp i befintlig bebyggelse (se CU 1976/77:6 s. 4). Vad frågan nu gäller är endast hur denna lagsliftning skall utformas.

Prop. 1977/78:50 106

2. Rätl till ersättning

Av väsentlig belydelse för lagstiftningens uiformning är hur man besvarar frågan om fastighetsägarna har rätt till ersättning för atl de pålägges en förpliktelse i allmänt intresse.

I della hänseende hänvisar departementschefen till grundsatsen all rörelseidkare i princip inte anses berättigade till någon ersättning, när samhället föreskriver atl en viss standard skall iakttas. Som exempel nämns förbättringar som skall vidtas enligt arbelarskyddslagsliflningen. Kostnaderna skall då falla på produktionen, dit departementschefen tydligen hänför framställandet av nytligheten boslad också då den frambringas i enfamiljshus. Klarare uttryckt synes departementschefen mena all det är de i varje fastighet boende som slutligen skall betala kostnaden för alt sophämlningspersonalen får bättre arbetsvillkor.

Departementschefen förordar visseriigen atl statligt finansiellt stöd och subventioner i viss omfattning skall kunna utgåfrimligtvis lill fastighetsägarna), men dessa förmåner synes rättsligt sett skola utbetalas ex gralia. Departementschefen har härvidlag med tystnad förbigått frågan vilka skyldigheter det allmänna kan ha atl enligt 2 kap. 18 § regeringsformen utge ersättning.

Då fastighetsägaren i della fall pålägges en förpliktelse lill förmån för etl allmänt intresse, som ej omedelbart angår honom, uppkommer spörsmålet om han är skyldig all tåla detta ingrepp utan ersättning. Svea hovrätt har i silt remissyttrande över arbetsgmppens förslag observerat denna frågeställning och konstaterar atl det föreligger en situation av expropriationsliknande karaktär.

Enligt 2 kap. 18 § regeringsformen skall varje medborgare vara tillförsäkrad ersällning enligt gmnder som bestämmes i lag för det fall alt hans egendom tages i anspråk genom expropriation eller annal sådanl förfogande. Spörsmålet blir sålunda humvida myndighets beslul alt fastighetsägaren för förbättring av sophämlningspersonalens arbetsmiljö skall bygga om sin fastighel är elt "annal sådanl förfogande" i grundlagens mening. Viss osäkerhet inställer sig härvidlag.

Någon klar praxis har nämligen ännu ej utvecklals rörande vad som skall förslås med "annal sådanl förfogande". 1973 års fri- och rättighelsulredning har i en bilaga till sitl betänkande (SOU 1975:75 s. 413-431 Bil. 16) lämnat en utföriig redovisning av olika inlrång som kan länkas falla in under delta begrepp. Följer man den tolkning som förordas i bilagan, skulle sannolikt dock icke elt intrång av denna nalur - elt åläggande all bygga om fasligheter för atl lillgodose en viss yrkesgrupps krav på en bättre arbetsmiljö - falla in under grundlagsregeln i 2 kap. 18 § regeringsformen. Departementschefen uttalade vid grundlagens antagande (prop. 1973:90 s, 237) atl stadgandet syftade på ingripanden som avses i t, ex, rekvisitions- och förfogandelagstiftningen men ej på hinder i planlagstiftning om begränsningar i möjligheterna

Prop.1977/78:50 107

atl använda fast egendom. Förevarande intrång, som å ena sidan ej innebär ell äganderältsavstående men å andra sidan går vida längre än alt vara en begränsning i elt framlida användningssätt, ligger på skalan över olika inlrång milt emellan dessa båda av departementschefen angivna ytterpunkter. Vilken väg rättspraxis kommerati la vid tolkningen av denna grundlagsregel kan ej förutses i dag,

I delta läge synes del, lill undvikande av alt i en framlid tvister uppkommer om humvida ersättningsfråga avgjorts grundlagsenligt, lillrådligasl alt inrätta sig efter alt grundlagsregeln är tillämplig. Della kan ske så myckel lättare som regeln i 2 kap. 18 S regeringsformen på denna punkt icke ställer andra krav på det allmänna än all den som träffas av förfogandel - i delta fall faslighelsägaren - skall vara tillförsäkrad ersättning enligt grunder som bestäms i lag. Som nyss nämnis fömlskickar departementschefen atl ersällning skall ulgå i viss omfattning. Gmndlagsregelns formkrav skulle sålunda vara uppfyllda om blott grunderna för ersättningen fastställs i lag. Om så sker kan framgent grundlagsenlighet av beslul om åläggande alt bygga om sopulrymmen ej ifrågasättas under åberopande av 2 kap. 18 § regeringsformen.

Av vad nu sagls framgår alt jag förordar att regler om ersättning ingår som etl avsniti i den tilltänkta lagstiftningen.

Av intresse i sammanhanget är att notera all grundlagsbudel icke närmare utlåter sig om hur ersättningsgrunderna skall utformas. Grundlagen ger inget stöd för uppfattningen atl, om "förfogandet" sker för tillgodoseende av säkerhetsändamål eller arbelsmiljösyflen,ersättning för ingreppet skulle utgå efler för den drabbade mindre fördelaktiga gmnder än om ingreppet skell lill förmån för t. ex. stadsplanering, trafikinlressen eller försvaret. Departementschefens uttalande om all "produktionen" skall bära alla koslnader för standardförbättringar i arbetarskyddssyfte lärer sålunda behöva modifieras då fråga är om förfoganden enligt 2 kap. 18 § regeringsformen.

3. Åläggandets karaktär och omfallning

Som redan flera gånger sagls åsyftar del åläggande varom är fråga all skapa goda arbetsvillkor för en viss yrkesgrupp. Bestämmelserna i ämnet borde därför renl systematiskt ha sin plals i arbetarskyddslagstiftningen. Denna bygger emellertid sina regler på relationen arbetsgivare/arbetstagare. Enligt I § arbetarskyddslagen har denna lag lillämpning på verksamhei vari arbetstagare användes lill arbete för arbetsgivares räkning. Faslighelsägaren slår emellertid normalt icke i något arbetsrättsligt förhållande lill sophämlningspersonalen. Den är anställd av kommun eller någon enskild entreprenör. Arbetsgivaren har sålunda icke större faktisk möjlighet atl inverka på personalens arbetsförhållanden inom fastigheten. Del är därför fastighetsägaren i stället måsle bli bärare av förpliktelsen belräffande arbetsmiljön.

Prop. 1977/78:50 108

När del gäller atl lägga fasl arten och omfattningen av de skyldigheler som skall påläggas faslighelsägaren föreslår departementschefen i en ny 49 a § BS att faslighelsägaren skall fullgöra nybyggnadskraven i den omfallning som erfordras för all byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på godtagbar avfallshantering. Även om någon oklarhel vidlåder departementschefens uttalanden i den aktuella lagrådsremissen, framgår av lagstiftningsärendets uppkomst och del bakomliggande riksdagsbeslutet atl vad som skall regleras är endast frågan om arbetsmiljön för den personal som avhämlar avfall och sopor. Däremot är ej avsikten, trots de valda ordalagen, atl nu reglera hela avfallshanteringen inom faslighelen, därvid framför alll inrättandet av sopnedkast för de i fasligheten boendes räkning kommer i förgmnden.

Förutom att åläggandel genom atl anknyta lill begreppei godtagbar avfallshantering givits en vidare beskrivning än som egentligen åsyftas, har denna också blivit mycket allmänt hållen. För riskema härmed har redan tidigare bostadsslyrelsen varnat (se prop. 1976/77:31 s. 37). En sådan vag lagregel kommer nämligen alt utlösa ell rullande syslem av plikter. Successivt måsle ombyggnader ulföras av varje faslighel alll efiersom lagregelns materiella innehåll förändras i och med atl kraven i byggnormerna med liden skärps. Varje ändring av byggnormerna i standardhöjande riktning, som ger ny innebörd ål lagens ord "skäliga anspråk", föranleder då en ny omgång ombyggnader av alla berörda fastigheter i hela landet.

Riksdagsbeslutet, som nu skall verkställas, måste rimligen förstås så att meningen är all lyfta hela del nuvarande byggnadsbeståndets avfallslokali-leler, såvitt gäller sophämtningspersonalens arbetsmiljö, till en nivå som ler sig skälig med hänsyn lill dagens anspråk. Därför måste i själva lagen faslslällas vilken nivå som åläggandel för faslighelsägarna avser. Del kan antingen göras genom all vissa standardkrav sammanfattas direkt i lagen eller genom all del i lagen hänvisas lill de per viss dag, t. ex. den 1 april 1978, gällande byggnormerna för nya hus vad gäller sopulrymmen. Departementschefen återger i försia slyckel i avsnittet 4.1.2 de standardkrav som arbetsgruppen funnit böra uppfyllas. De kan måhända tjäna lill ledning, om det blir fråga om atl direkt i lag fastställa fastighetsägarens förpliktelser.

Vilka ålgärder den enskilde fastighetsägaren blir skyldig ulföra kommer att starkt variera från fall till fall. Belräffande många fastigheter kan vara fråga om ganska enkla och föga kostnadskrävande ålgärder. Men i andra fall - och de blir sannolikt talrika - kan del vara mer eller mindre svårt all klargöra vad den nya lagsiiftningens standardkrav reellt innebär. På bedömningen skall enligt departementschefen inverka faktorer som byggnadens tekniska konstruktion, kulturhistoriska och miljömässiga hänsyn, storieken av de kostnader som en standardhöjning drar med sig, hänsyn lill de i faslighelen boendes bekvämlighet såviti gäller deras medverkan i avfallshanteringen i faslighelen, nylljanderätlsupplålelser såvitt gäller utrymmen som behöver las i anspråk för avfallshanteringen och byggnadens återstående bmknings-

lid. Vad faslighelsägaren skall anses skyldig ulföra blir då resullatel av vad departementschefen kallar "en sammanvägd helhetslösning." På utfallet av denna prövning kan också influera möjligheten atl fä ersättning av det allmänna.

Del är självklart all resultatet av en sådan helhelsprövning i många fall måsle te sig mycket ovisst förden berörde fastighetsägaren. Lagförslaget är så utformat att del lagls på fastighetsägaren atl på egen risk själv ulföra helhelsprövningen med ledning av de byggnormer som kommer all finnas. Del är visseriigen atl vänta alt de byggnormer som kommer all meddelas kommer all vara relativt preciserade. Den enskilde faslighelsägaren bör därför denna väg fä ell icke oväsentligt bistånd. Det måste dock ifrågasättas om del är rimligt all i princip överiämna ål den enskilde all själv söka bestämma innebörden och omfänget av de honom åvilande förpliktelserna med avseende å avfallshanteringen. Närmaste parallell erbjuder på denna punkt regeln i 50 § BS som anger en minimigräns för del underhåll en fastighetsägare är skyldig ägna en av honom ägd byggnad. Det ankommer på varje fastighetsägare all själv tillse alt underhållet håller sig över denna nivå. Härvidlag har emellertid fastighetsägaren vanligen tillräcklig vägledning av de olika normer som gällt beträffande faslighelen vid dess tillkomst och de beslul om byggnadslov m. m. som meddelals rörande den. Normalt vet fastighetsägaren vad hans underhållsskyldighet innebär. Annoriunda förhåller det sig med den ombyggnadsskyldighet varom nu är fråga. 1 sista hand kan blott myndighet (byggnadsnämnd i försia instans) bestämma denna.

Det bör också erinras om all enligt det remitterade lagförslaget förpliktelsen att ha alla soputrymmen anordnade enligt den högre standarden inträder redan från och med den 1 april 1978. Alla Sveriges fastighetsägare, som har byggnader varifrån avfall avhämlas, får sålunda blott någon eller några månader på sig-dvs. tiden från lagens promulgerande lill dess ikraftlrädande - all dels för sig själva klargöra vad lagen fordrar av dem, dels låta utföra de ålgärder som erfordras för atl sätta byggnaderna i lagenligt skick. Fastighetsägarna sätts sålunda under en mycket kraftig tidspress. Det är icke överdrivet atl påstå att den lidsfrist som givils fastighetsägarna är helt orealistisk.

4. Förfarandet vid fastställande av åläggandets omfallning i del enskilda fallet

Departementschefen utgår i lagrådsremissen från atl flertalet fastighetsägare kommer atl själva la initiativ till de ändringar av sina fastigheler som behövs för all de skall ha fullgjort envar sill åliggande. Den enskilde har all la del av de allmänna standardkraven beträffande sophämtningsanordningar som kommer att fastställas. Härifrån har han all utgå.

Prop. 1977/78:50 110

1 de många fall då fastighetsägaren utifrån dessa byggnormer kan bilda sig en fulll klar uppfattning om innebörden av den ombyggnadsskyldighel, som åvilar honom för all han skall ha uppfyllt kraven belräffande avfallshanteringen, har han alt välja mellan bl. a.följande alternativ (se bl. a. prop. 1973:25 s. 14).

Är den ombyggnad som krävs av så begränsad beskaffenhet all fråga är om en till nybyggnad ej hänföriig ändring av byggnaden och påbörjar faslighelsägaren frivilligt omändringarna, blir han skyldig enligt 49 § BS all föreia ombyggnaden på sådanl sätt all nybyggnadsslandard uppnås belräffande anordningarna avseende alla led i avfallshanteringen. Bl. a. blir han i allmänhet nödsakad all installera sopnedkast, om sådanl ej finns förul. Han kan dock hos byggnadsnämnden ansöka om dispens om att fä tillämpa en lägre standard vid ändringarna. Faslighelsägaren blir då hell beroende av byggnadsnämndens bedömning av dispensfrågan. Den kan dock genom besvär föras under högre myndigheters prövning. Skulle han påbörja ändringama efter 49 § BS men därvid icke följa de i bestämmelsen angivna standardkraven, utsätter han sig för risken alt få ell föreläggande enligt 16 och 17 §§ lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. (LPI). Han har nämligen då handlat i slrid med BS:s regler och kan utsättas för omedelbara tvångsåtgärder.

Faslighelsägaren kan emellertid också planera ändringarna i faslighelen på sådant sätt att ombyggnaden med tillämpning av 75 § BS blir att anse som nybyggnad. Fastighetsägaren kan t. ex. medtaga någon annan ombyggnadsfråga i ärendet. Därmed vinner han atl 48 a § BS blir all tillämpa i stället för 49 § BS. De legala kraven på ombyggnaden i vad gäller avfallshantering sänks då lill att byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på godtagbar avfallshantering. Visseriigen skall även i delta fall anordningar för samtliga led i avfallshanteringen las i betraktande - även de i faslighelen boendes - men faslighelsägaren har laglig rält till atl fä sitt åliggande fastställt efter en lägre norm. Fastighetsägaren är då icke beroende av byggnadsnämndens välvilja ulan kan, om så skulle visas nödvändigl också besvärsvägen, hävda sin rält i denna del. Bedömningen blir, som framgår av prop. 1976/77:31 s. 6-7, mera nyanserad.

Fastighetsägaren kan också välja etl Iredje alternativ, nämligen atl icke göra någol alls ulan invänta all ett ivångsförfarande inleds mot honom. I sådant fall blir 49 a § BS enligt förslaget all tillämpa. I della läge är fastighetsägaren gynnsammare ställd. Enligt motivullalanden av departementschefen i lagrådsremissen skall nämligen vid tillämpningen av 49 a § BS gälla atl endasl undantagsvis krav på anordnande av sopnedkast skall kunna ställas. Han kan därför räkna med alt i huvudsak blott anordningar i soppersonalens inlresse kommer atl påläggas honom.

Varje fastighetsägare måste sålunda säga sig all han i slort sett placerar sig själv i den gynnsammaste positionen om han avvaktar alt byggnadsnämnden

Prop. 1977/78:50 Hl

inleder etl ivångsförfarande mot honom. 1 vart fall försätter han sig i den mest ofördelaktiga positionen, om han vidtar frivilliga ålgärder enligt 49 § BS.

Allmänt kan sägas alt en ordning som bygger på atl den som ej fullgör sina skyldigheler skall bli bättre ställd än den som försöker frivilligt ulföra vad som honom åligger är fel konstruerad.

På valet mellan olika vägar kan också inverka spörsmålet om byggnadslov behöver sökas eller ej. Vid lillämpning av 48 a § BS måsle enligt huvudregeln i 54 § 1 mom. första styckel BS alllid byggnadslov sökas. Om byggnadslov behövs vid ändringar enligt 49 § BS beror på om någol av de fall som anges i 54 § I mom. andra siycket BS är för handen.

1 alla de fall där en byggnadslovsprövning måste göras torde det inte kunna undvikas att denna sker antingen enligt 48 a § BS eller enligt 49 § BS beroende på vilket författningsmm som är tillämpligt. Byggnadslovsprövningen har nämligen till utgångspunkt en frivilligt ingiven ansökan. Reglerna i 49 a § BS kommer däremot bloll i lillämpning i de fall då byggnadsnämnden inlett etl tvångsförfarande. Enligt 18 § LPI kan visseriigen byggnadsnämnden i ell ivångsärende ex officio upptaga även fråga om byggnadslov, men detla stadgande synes ej kunna brukas i ell ärende om Ivångsverkställighet av förpliktelse jämlikt 49 a § BS.

Här måsie framhållas alt ell ärende om ivångsverkställighet belräffande åliggande enligt 49 a § BS och ell ärende om byggnadslov för ombyggnad av avfallshanleringsanordningar icke avser samma sak. I det förra ärendet skall slutligen fastställas vad som åvilar fastighetsägaren för att förbättra arbetsmiljön för sophämlningspersonalen. I del senare ärendet prövas om del av hänsyn lill alla de skilda intressen som enligt 56 S BS skall beakias vid behandling av en byggnadslovsansökan föreligger hinder för ombyggnaden. På denna punkt kan hänvisas till departementschefens uttalande i lagrådsremissen. Del framstår som på sill sätt administrativt oegenlligt alt byggnadsnämnden försl skall fastställa vilka ålgärder som erfordras för alt en godtagbar avfallshantering skall erhållas och sedan kan finna alt av hänsyn till andra intressen hinder möler all meddela byggnadslov för dessa åtgärders utförande. Det framgår icke fulll tydligt om departementschefen menar all, samtidigt som den primära prövningen av fastighetsägarens skyldigheter sker i tvångsmedelsärendel, del i detla ärende skall indragas även byggnadslovsprövningen när en dylik är erforderiig. Olika element i byggnadsprocessen skulle med en sådan uppläggning komma att sammanblandas på ett sätt som måste skapa betänklig oreda.

Systematiskt förefaller förslagel icke tillräckligt genomtänkt. Det håller knappasl måltet såvitt nu är i fråga.

Åtskilliga av de svårigheter som belysts i det föregående skulle undanröjas om faslighelsägaren kunde hos behörig myndighet fä elt auklorilalivi besked om vad som krävs av honom. Elementära rältssäkerhetshänsyn talar också härför. Lagstiftaren bör med andra ord tillhandahålla fastighetsägaren etl

Prop. 1977/78:50 112

procedere i vilket hans skyldigheler med avseende å arbelsmiljövillkoren vid sophämtning från fasligheten kan faslslällas.

Departementschefen hänvisar härvidlag lill reglerna i 54 § 4 mom. BS som ger rält för den som ämnar verkställa byggnadsarbete alt fä byggnadsnämndens prövning härav, även om byggnadslov ej erfordras för arbetet. Del synes emellertid ej möjligt atl på detta sätl fä bestämi vad som krävs av en fastighetsägare enligt 49 a § i förslaget. Ordningen enligt 54 § 4 mom. BS avser en oförbindande lämplighetsprövning.

Huvudtanken i förslaget är icke heller att fastighetsägares åliggande skall primärt beslämmas i del i 54 § 4 mom. BS angivna förfarandet. 1 stället förntsättes så skola ske i ett ärende om Ivångsverkställighet enligt 16 § LPI. 1 denna paragraf stadgas atl byggnadsnämnden får förelägga en person atl inom viss tid vidtaga åtgärd, som han underiåtit utföra. Ålgärden skall antingen vara angiven i ell beslul, som meddelats enligt BS, eller också åvila personen ifråga direkt enligi BS. I föreliggande avseende är fråga om den senare situationen, enär någol beslut meddelat med stöd av BS i regel ej föreligger om fastighetsägares skyldighet all bygga om anordningar för sophämtning.

Tvångsåtgärder enligt 16 § LPI fär antagas kunna tillgripas mol någon direkt på grund av bristande iakttagande av BS endasl i sådana fall, då den som skall drabbas av tvångsåtgärden bort kunna, med bmk av normal fattningsförmåga, omedelbart av BS utläsa vad som krävs av honom. Av motiven lill lagmmmet (prop. 1975/76:164 s. 79) framgår all vad lagstiftaren haft i tankarna är lillämpning av sådana relativt enkla regler i BS som den i 53 § om skyldighel atl hålla tomt i vårdal skick. Den rättspraxis som finns rörande tillämpningen av föregångaren till 16 § LPI - 70 § BS - gäller också i huvudsak nedskräpningsfall av olika slag. Även fall av brister i underhåll av byggnad har förekommit.

I förevarande ärende är fråga om plikter av mera komplicerat slag. Givetvis finns enkla fall, men ofta nog kan del icke begäras av fastighetsägaren atl han skall själv kunna av det allmänna lagsladgandel jämte byggnormerna få fram vad han är rättsligen skyldig alt fullgöra i ombyggnadshänseende. Det behövs en ordning med två led. Först skall klargöras vad fastighetsägaren är pliktig att ulföra. Fullgör han inte denna sin skyldighet, kan i näsla etapp tvång tillgripas. All man fär ett förfarande byggt upp efler nu skisserade grundsatser är så mycket mer befogal som själva ombyggnadsskyldighelen framstår som ett ingrepp i beslående rättsförhållanden. En metod all objektivt fastställa detta ingrepps omfattning i alla icke helt klara fall bör då rimligen finnas till hands.

Del kunde - med hänsyn lill att det i vissa fall är så många intressen som skall sammanvägas - ifrågasättas om icke muntlig förhandling borde brukas vid handläggning av ärenden om fastslällelse av fastighetsägares ombyggnadsskyldighel. Till en sådan förhandling kunde förelrädare för alla olika

Prop.1977/78:50 113

iniressen samlas och resonera sig fram lill en praktiskt användbar lösning.

Byggnadsnämndens slutliga beslut i ärende av denna arl bör klart beskriva fastighetsägarens skyldigheter. Ofta kan olika alternativ tänkas bli angivna mellan vilka ägaren har valmöjlighet. I beslut torde också en viss lidrymd kunna beslämmas, inom vilken de ålgärder som skall vidtagas skall vara utförda.

En intressant parallell erbjuder reglerna i 51 § BS om rivning av byggnad. Regeringsrällen har för denna typ av ärenden i dom den 18 augusti 1977 i mål nr 2661/1974 slagit fasl att, innan tvångsåtgärder enligt 16 § LPI kan tillgripas, det genom särskill beslul enligt 51 § 1 mom. BS skall ha faslslällls all skyldighel alt riva byggnaden föreligger. Försl sedan beslul härom vunnit laga kraft, kan elt förfarande med tvångsåtgärder inledas i syfte alt förmå den, som lill äventyrs ej åtlylt rivningsbeslutel, all iaktta detla. Del är med andra ord även här fråga om etl ivåstegsförfarande. Bakom ligger tanken all medborgaren försl skall fä veta vad samhället fordrar av honom och sedan fä möjlighet att självmant utföra della innan samhället ingriper med tvång mot honom.

Ell särskill spörsmål är om ersätlningsspörsmålen kan förfarandemässigl hell frikopplas från frågan om omfattningen av fastighetsägarens skyldigheler. Departementschefen har icke i delta lagstiftningsärende närmare utvecklat hur det statliga finansiella stöd som fömtskickas skall bestämmas och administreras. Arbetsgruppen har i sitl förslag förordat alt länsbostadsnämnd blir del organ som skall besluta om stödet som förntsättes skola utgå i efterhand sedan ombyggnaden verkställts. Då kostnadsfrågorna kan förmodas i åtskilliga fall komma atl inverka på "den godtagbara helhetslösningen", förefaller del lämpligl atl dessa löses samtidigt som omfattningen av fastighetsägarens ombyggnadsskyldighel läggs fasl. Erinras bör också om all, därest grunderna för rällen till ersällning som ovan förordats bestäms i lag, prövningen av frågor om sådan rätl torde böra föriäggas lill elt judicielll organ. Jag kan härvidlag hänvisa lill föreskrifterna i arl. 6 p. 1 Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. 1 avsaknad av närmare upplysningar i lagrådsremissen om ersättningsfrågorna är del ej möjligt att ingå vidare på dessa frågor. Det må vara nog alt erinra om hur molsvarande frågor lösts, när del gäller expropriation. Där gäller atl ingreppet först beslutas i adminislraliv väg men följs av elt domstolsförfarande avseende ersättningsfrågorna.

5, Särskill om förfarandel enligt 16 S LPI

Förfarandel enligt 16 S LPI skall mynna ut i etl beslul som har formen av föreläggande. Detta kan enligt 17 § LPI förenas med vite eller med föreskrift om Ivångsutförande genom byggnadsnämndens försorg på den försumliges bekoslnad.

8 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 50

Prop.1977/78:50 114

Av motiven till nämnda 17 § framgår-se lagrådels uttalande (prop. 1975/ 76:164 s. 257) och departementschefens uttalande (samma prop. s. 290)- att lill förhindrande av tidsutdräkl föreläggandel i princip bör vara förenat med vite eller föreskrift om ivångsutförande. Departementschefen ullalar ånyo i nu förevarande lagrådsremiss atl del i flertalet fall torde vara lämpligl all vitesföreläggande meddelas.

Del i remissen förordade förfarandet fär anses slå i dålig överensslämmelse med grundläggande principer i svensk offentlig rätt. En person som för tillgodoseende av ell allmänt intresse - i detla fall elt arbetsmiljöintresse - är skyldig atl underkasta sig visst inlrång i de rättsförhållande som beslår avseende hans fasta egendom bör icke, ulan alt beaktansvärda säkerhetsinlressen är i fara, kunna utsättas för viieshol och hot om ivångsverkställighet, såframt han icke ådagalagt någon form av tredska alt fullgöra vad del allmänna kräver av honom.

Belräffande innehållet i föreläggandel instämmer departementschefen i ell uttalande alt föreläggandel "så långl del är möjligt och lämpligl" bör ange vilka ålgärder fastighetsägaren skall vidtaga. Härav kan utläsas atl departementschefen förutsätter del ibland vara lämpligl alt icke ange de ålgärder som skall vidtagas. Enligt fasl praxis i svensk viiesrätl undanröjer överinstanserna varje viiesföreläggande som icke klart och tydligt anger vad den förelagde har atl ulföra för att undgå vitespåföljden. Förelägganden ulan precisering av åligganden kan sålunda ej förenas med vite eller annal tvång. Vidare kan beslämmelserna i 16 § LPI icke läsas på annal sätl än alt ell förfarande enligt denna paragraf alllid måste mynna ul i elt föreläggande, som konkret anger den ålgärd den förelagde har alt vidtaga. Om departementschefen önskar öppna möjlighel atl fä fram beslut innehållande mera allmänna uttalanden om vad som förväntas av fastighetsägaren i fråga om ändringar i dennes byggnad för atl förbättra sophämlningsmiljön, får detla mål nås på andra vägar än genom lillämpning av 16 § LPI.

Om vad i del föregående förordats iakllages, kan själva ivångsverkslällig-helsreglerna i en ny lagstiftning, avseende del andra steget, göras kortfattade. Del lorde i stort sett räcka med en hänvisning lill 13-18 §S LPI. Någol mera omedelbart behov av särregler framträder ej.

6. Lagstiftningens utformning och placering

Sammanfattningsvis kan sägas atl en lagstiftning rörande fastighetsägares skyldighel att ombygga hus för att förbättra sophämtningsmiljön bör omfatta fyra olika avsnitt, ell som anger omfattningen av fastighetsägarens skyldighel att ändra befintlig byggnad, ell som närmare reglerar fastighetsägares rätt lill ersällning för della intrång, etl som innehåller nödiga stadganden om sättet för skyldighetens fastställande och övriga förfaranderegler, ev. även gällande förfarandel vid bestämmande av ersättningen, saml ett avsniti om tvångs-verkställighet.

Prop. 1977/78:50 115

Nästa fråga gäller lagreglernas placering. Riksdagen har ullalat sig för att lagreglerna i ämnet skall ingå i byggnadslagstiftningen (CU 1976/77:6 s. 4). Eftersom i realiteten fråga är om ombyggnad av hus, ler sig denna mening naturlig. Riksdagen har emellertid icke uttalat sig om huruvida reglerna skall införas direkl i byggnadslagen eller byggnadsstadgan eller om de skall placeras annorstädes inom byggnadslagstiftningens ram. I lagrådsremissen föreslås all vissa ändringar skall göras i BS.

BS är en ursprungligen renl adminislraliv författning innehållande kompletterande föreskrifier lill byggnadslagen. Som framhölls av flera av de på byggnadsområdel särskill sakkunniga remissinstanserna i del förra lagstiftningsärendet avseende regler om avfallshanteringen vid nybyggnad och ombyggnad, är det avsnitt av BS varom nu är fråga - 5 kap. Om byggande - centrerat kring byggnadslovet och vad därmed äger sammanhang. Byggnadslovet är resultatet av den hinderslöshetsprövning som byggnadsnämnden skall föreia beträffande en byggherres förslag om begagnande av sin byggrätt till nybyggnad eller ombyggnad. Till delta regelsystem med byggnadslovet som centralpunkt anknyter vidare LPI som sedan 1977 ersätter de lidigare i 69 och 70 §§ BS intagna tvångsbestämmelserna.

BS är systematiskt icke så uppbyggd, all regler om skyldighet för alla fastighetsägare alt höja standarden på befintliga byggnader i ett angivet avseende naturiigen passar in i den. Som nyss nämnis kommer därtill alt BS lill sitt ursprung är, som namnet alltjämt anger, en administrativ författning. Den har utfärdats med stöd av elt bemyndigande i byggnadslagen, låt vara att man med hänsyn till innehållet i 8 kap. 3 § regeringsformen sedan 1975 i viss omfallning använt lagformen vid ändringar i BS. Vissa regler i BS har sålunda numera karaktär av lag.

Ell åläggande för enskilda av den typ varom är fråga i detla ärende är etl typexempel på ett sådanl ämne som enligt det nyss nämnda grundlagssladgandel måsle regleras genom lag. Del förefaller då stötande atl placera in föreskrifterna i en a-paragraf i en administrativ stadga, om ock lagformen därvid brukas som hjälpmedel.

En lagsliftning av den omfallning som här förordals skulle förtora i överskådlighel, om den delades upp och sköts in i någon redan förefintlig lag. Den naturliga lösningen är all reglerna bereds plals i en särskild lag. En sådan kan ges formen av elt provisoriskt arrangemang. Arbetet med en ny byggnadslag pågår sedan länge. Om man avser atl framgent i siörre omfattning pålägga fastighetsägare skyldighel att ändra redan befintliga, lagligen uppförda byggnader, lorde ell särskill avsnitt i denna nya lag böra ägnas delta ämne. I sådanl fall kommer de lagregler, om vilka är fråga i detla lagstiftningsärende, atl senare kunna infogas i ett större sammanhang.

Prop. 1977/78:50 116

7. Allmänna slutsatser

Det remitterade lagförslaget är, såvitt gäller frågan om höjd standard i befintlig bebyggelse beträffande anordningar för avhämtning av avfall, enligt min mening så bristfälligt atl del icke i förevarande skick kan läggas lill grund för lagsliftning. Jag avstyrker därför förslagel i nu angiven del.

Med lanke på den händelse atl förslaget, trots dess uppenbara brister, skulle komma att brukas som underiag för lagstiftning, har jag ansett mig böra i andra hand medverka i en deialjgranskning av förslagel. När jag i det följande deltar i lagrådets yttrande på olika punkler innebär det icke atl jag frånlrält min primära uppfattning om lagförslagets allmänna otjänlighet i vad gäller avfallshantering.

8. Del remitterade förslaget lill 49 a § första siycket BS

Jag biträder i andra hand den av lagrådets övriga medlemmar uttalade meningen alt i BS infoga en ny 82 a S med den av dem föreslagna lydelsen. Genom de i denna paragraf intagna reglerna löses dock icke alla de av mig ovan behandlade problemen, t. ex. spörsmålet om relationen mellan ell ärende enligt den föreslagna 82 a S andra slyckel och ett ärende om byggnadslov.

49 a S andra styckel

Lagrådet:

F. n. finns i BS inga särskilda bestämmelser om porlar och liknande anordningar. Däremot har i de av statens planverk utfärdade tillämpningsföreskrifterna till BS (SBN 1975 avsniti 41:2) meddelats vissa anvisningar och föreskrifter om skyddsanordningar för maskinellt drivna portar. Föreskrifterna, som fastställts av regeringen och gäller från och med den 1 januari 1974, utgör en precisering lill allmänt hållna bestämmelser i 44 § 7 mom. BS om vissa anordningar såsom hissar och ulrymmen för särskilda ändamål. De nämnda föreskrifterna gäller för nybyggnad och, i viss utsträckning, för ombyggnad. I remissprolokollet föreslås alt - samtidigt som genom ell tillägg i 44 § 7 mom. de där meddelade beslämmelserna uttryckligen görs lillämpliga på portar och liknande anordningar - i andra siycket av 49 a S föreskrivs att bestämmelserna i 44 § 7 mom. skall tillämpas i fråga om byggnad som har uppförts före den 1 juli 1974 eller för vilken byggnadslov har sökts före nämnda dag.

Enligt lagrådets mening är det uppenbart alt lill förhindrande av olyckor säkerhetsföreskrifter behövs angående maskindrivna portar och liknande anordningar även i befintliga byggnader. Det är likaledes klart att efterlevnaden av sådana bestämmelser, såväl vid nybyggnad och ombyggnad som beträffande befintliga byggnader, behöver övervakas genom inspektioner. I

Prop.1977/78:50 117

remissprotokollet framhåller departementschefen också all särskilda föreskrifter om besiktning avses skola meddelas. Under föredragningen av förslagel har upplysts att meningen är atl besiktningen inte skall utföras av byggnadsnämnderna utan av organ med speciell leknisk sakkunskap. Del vill då synas som om, såvitt gäller befintliga byggnader, de erforderliga säkerhetsbestämmelserna inte bör ingå i byggnadsförfallningarna ulan upplagas i den specialförfaltning som avses skola reglera inspektionsverksamheten. Denna författning bör naturiigen ange de krav som skall ställas för all anläggning skall godkännas liksom även regler om förbud mol alt begagna anläggning som vid besiktning befunnits ej uppfylla kraven för godkännande. Lagrådel vill erinra om all i fråga om hissar i befintliga byggnader regleringen och tillsynen anordnats på nu angivet säll Gfr kungörelse den 3 november 1939 angående anordnande och begagnande samt lillsyn av vissa hissar). Av anförda skäl avstyrker lagrådet den föreslagna beslämmelsen i andra slyckel av 49 a §.

50 §

Lagrådel:

Denna paragraf handlar om skyldighel all underhålla byggnad. Del i remissprolokollet föreslagna tillägget skulle möjligen kunna läsas såsom innebärande en skyldighel att upprusta anordningar för avfallshantering till högre standard allteftersom större krav i detla hänseende ställs för nybyggnad eller ombyggnad (jfr vad som yttrats vid 49a§). För alt undanröja varje möjlighel lill missförstånd föreslår lagrådet all ändringen görs på del sättet, all lill det nuvarande sladgandel såsom en ny andra mening fogas: "Anordningar som avses i 46 § andra slyckel 5 skall hållas i stånd".

75 §

Brunnberg, Hesser och Hessler:

Av del föreslagna stadgandet följer atl ålgärder för anordnande av godtagbar avfallshantering som en fastighetsägare av egen drifl vidtar, i den mån de ulgör ändring av byggnad, är att hänföra till sådana ändringar som avses i 49 §. Formellt blir därvid reglerna i 46 § andra stycket 5 om vad som gäller vid nybyggnad lillämpliga, dvs. kraven skulle vara högre än som anges i den särskilda bestämmelse om sophanleringsanordning som man avser atl införa i detta lagstiftningsärende. Della kan dock rimligen ej vara meningen. Del får ankomma på byggnadsnämnderna all med utnyttjande av sin dispensräll enligt andra slyckel i 49 § begränsa kravel på ålgärder lill vad som skall gälla enligt den nämnda specialregeln.

Prop. 1977/78:50 118

Petrén:

Genom ändringen avses all underlätta för faslighelsägaren och även för byggnadsniimnden all fä till stånd godtagbar avfallshantering i byggnader för vilka nybyggnadsförbud gäller. Ändringen medför emellertid också den konsekvensen alt skyldigheten alt söka byggnadslov för ombyggnader i syfte atl förbättra avfallshanteringen reduceras till de fall som avses i 54 § 1 mom. andra slyckel BS. Ändring som är att hänföra till nybyggnad fordrar enligt nämnda moment första slyckel automatiskt byggnadslov.

Jag kan icke finna tillrådligt all bloll för alt underiätta ombyggnad av sophämlningsanordningarna så markerat reducera kravet på byggnadslovsprövning. Anordnandet av godtagbar avfallshantering kräver i många fall så slora ändringar i byggnaden att fråga blir om en enligt 75 § försia stycket BS lill nybyggnad hänförlig ombyggnad. Om då ej någol av de i 54 S 1 mom. andra styckel BS angivna fallen föreligger, försvinner med den föreslagna ändringen av 75 § andra slyckel BS kravel på byggnadslov. Intresset av all snabbi få till stånd en förbättrad avfallshantering kan inte få spela en så dominerande roll att för den skull den allsidiga prövning av etl byggnadsförelag som skall ske i ett byggnadslovsärende går föriorad. Ej sällan lorde i de fall som här avses behovet av byggnadslovsprövning kunna betecknas som angeläget.

Byggnadsnämnd kan i allmänhet själv meddela dispens från eventuella nybyggnadsförbud, om ombyggnad för förbättrad sophämtning ler sig önskvärd. Nybyggnadsförbuden kan därför icke antagas verka i egentlig mening hindersamma eller särskilt fördröjande vad gäller för avfallshanteringen önskvärda ändringar av byggnaden. I vart fall måste olägenheter av della slag anses som mindre än den olägenhel borttagandet av byggnadslovsprövningen i ell slort anlal fall skulle uigöra. De byggnadsåtgärder som erfordras för anordnande av godtagbar avfallshantering kan inte heller generellt likställas med de sanitära ändringar i byggnad som nu finns angivna i 75 § andra slyckel BS. De är genomsnittligt av byggnadsmässigl sett föga ingripande nalur. Dessutom är de i huvudsak föremål för en offentiigrältslig kontroll enligt hälsovårdsstadgan, varför en byggnadslovsprövning för deras del blir mindre väsenllig.

Jag avstyrker den föreslagna ändringen av 75 § BS.

Ikraftträdandebestämmelsen

Lagrådet:

Lagrådel har inte någon erinran atl göra mot den föreslagna huvudregeln atl lagstiftningen skall träda i kraft den 1 april 1978. Förslagel upptar en särskild ikraflträdandedag för 44 § 7 mom. och 49 a § andra siycket. Bifalles vad lagrådet föreslagit beträffande 49 a § andra styckel, blir någon övergångsbestämmelse för detla lagmm ej aktuell och synes någon särskild övergångsbestämmelse för 44 § 7 mom. ej erforderlig.

Prop.1977/78:50 119

Brunnberg. Hesser och Hessler:

Huvudregeln innebär all de förpliktelser som lagen ålägger faslighelsägarna beträffande anordningar för avfallshanteringen i princip inträder redan vid lagens ikraftlrädande. Enligt vårt i del föregående framförda förslag skall emellertid tvångsåtgärder kunna vidtagas försl sedan byggnadsnämnden i särskill beslut preciserat skyldighetens omfallning och della beslul ej efterföljts. Skulle vårt förslag i denna del ej godtagas, bör fastighetsägarna på annat sätt beredas rådrum. Ikraftträdanderegeln bör i så fall förses med det tillägget atl föreläggande enligt lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. får, belräft"ande ändring av befintlig byggnad för sådant ändamål som avses med förevarande lagsliftning, meddelas först från en senare tidpunkt, förslagsvis den 1 januari 1980.

Petrén:

Jag instämmer i vad lagrådets övriga medlemmar yttrat om ikraftträdandet av tvångsregler.

Om den föreslagna ändringen av 75 § BS antages av riksdagen, bör den träda i kraft den dag då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Fastighetsägare blir nämligen, som departementschefen framhåller, skyldig alt redan vid lagens ikraftlrädande den 1 april 1978 uppfylla de nya kraven om godtagbar avfallshantering. Ägare till faslighet, för vilken gäller nybyggnadsförbud, bör då rimligtvis ges möjlighel att, så snart lagen utfärdats, utan hinder av della förbud genomföra de ändringsåtgärder, som krävs av honom, så atl byggnaden - som lagen fömlsätler - den 1 april 1978 befinner sig i lagenligt skick.

Förslaget till lag om ändring i lagen med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter

Lagrådel:

Belräffande delta förslag bör iakttagas, alt hänvisningen i del föreslagna nya andra siycket av 3 § får bli en annan, om beslämmelsen angående avfallshantering ges annan placering än som föreslås i remissen.

Prop.1977/78:50 120

Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-11-10

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Anionsson, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Krönmark, Burenslam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Olsson

Proposition om ändring i byggnadsstadgan (1959:612), m. m.

1 Anmälan om lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag lill

1. lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

2. lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Förslaget till lag om ändring i byggnadsstadgan (BS)

49 a S försia siycket

Tre av lagrådels ledamöler godtar atl beslämmelserna i 46 S andra styckel 5 om anordningar för omhändertagande och bortforslande av avfall i viss omfattning görs tillämpliga på befintliga byggnader. Däremol riktas anmärkningar mot den närmare utformningen av den föreslagna beslämmelsen i 49 a § försia stycket och mol dess inplacering i 5 kap. BS.

En ledamol anser all del remitterade förslaget är så bristfälligt att det inte kan läggas lill gmnd för lagsliftning och avslyrker därför i försia hand förslagel. I andra hand biträder han - med viss reservation - övriga ledamöters ändringsförslag beträffande 49 a § första styckel.

Av väsenllig belydelse för lagsiiftningens uiformning är enligt denne

' Beslut om lagrädsremiss fatlat vid regeringssammaniräde den 13 oktober 1977.

Prop.1977/78:50 121

ledamol hur man besvarar frågan om fastighetsägarna har rält lill ersättning förande påläggs en förpliktelse i allmänt inlresse. Enligt hans mening kan del med hänsyn lill 2 kap. 18 § regeringsformen ifrågasättas om inte regler om ersällning måste ges. Till undvikande av all i en framlid tvister uppkommer om hunjvida ersättningsfråga avgjorts grundlagsenligt anser han del lillrådligasl att inrätta sig efter atl gmndlagsregeln är lillämplig.

Enligt 2 kap. 18 § regeringsformen skall varje medborgare vara tillförsäkrad ersättning enligt grunder som bestämmes i lag för del fall all hans egendom las i anspråk genom expropriation eller annal sådanl förfogande. För egen del hyser jag ingen ivekan om atl den förpliktelse som genom del remitterade förslaget läggs på fastighetsägare inte är all hänföra lill sådanl ianspråktagande som avses i 2 kap. 18 § regeringsformen. I denna fråga har jag samrått med chefen för juslitiedepartementet. Jag vidhåller således den uppfattning som jag uttryckte i samband med remissen lill lagrådet, nämligen atl någon rätt lill ersättning för fastighetsägaren inte bör föreligga i nu avsedda fall.

Lagrådet framhåller all del såväl vid frågans behandling under 1976/77 års riksmöte som i remisshandlingarna uteslutande har anförts att sophämlningspersonalens arbetsförhållanden bör förbättras. Del i förslagel till 49 a § försia styckel använda uttrycket "avfallshantering" har enligt lagrådel emellertid en vidare mening. För alt stadgandets innebörd i della avseende skall komma lill tydligt ullryck föreslår tre av lagrådels ledamöler en omredigering. Jag ansluler mig till förslagel.

Lagrådel framhåller vidare all den standard som anges genom reglerna i 46 § andra styckel 5 och 49 a § första slyckel inte är en gång för alla given utan all den med liden undergår betydelseförändringar, bl. a. genom atl nya byggnormer fastställs. Enligt den föreslagna lagtexten skulle därför standarden för befintliga byggnader behöva höjas, dock endast belräffande byggnader som omfattas av 49 a S första slyckel, dvs. de den 1 juli 1977 befintliga, men däremol inte beträffande byggnader som tillkommer därefier. Tre av lagrådets ledamöler föreslår all sladgandel ändras, så atl kraven på uppmstning av de den 1 juli 1977 befintliga byggnaderna skall bedömas efler de normer som gäller vid ändringslagens ikraftträdande. Jag ansluler mig lill förslaget.

När del gäller förfarandel påpekar lagrådet all fastighetsägarens skyldigheter är angivna i så allmänna ordalag atl denne i regel lorde ha svårt atl själv fastställa vad som fordras av honom. Lagrådel föreslår därför alt man till den materiella regeln i ämnet fogaren bestämmelse att byggnadsnämnden, i fall då den finner all sådana anordningar som föreskrivs i den materiella beslämmelsen saknas eller all förefintliga anordningar är otillräckliga, skall beslula om vilka anordningar som skall inrättas. I anslutning härtill bör stadgas all lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m., LPI, skall äga lillämpning endast om sådant beslul meddelals. Skulle della förslag inte godtas, bör fastighetsägarna enligt

9 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 50

Prop. 1977/78:50 122

lagrådet på annal säll beredas rådrum. Lagrådel föreslår alt ikraftträdanderegeln i så fall förses med elt tillägg av innebörd alt föreläggande enligt LPI får meddelas först från en senare tidpunkt, förslagsvis den 1 januari 1980.

Som jag framhöll i samband med remissen till lagrådel, måsle beslämmelsen i 49 a § försia slyckel konkretiseras genom föreskrifier och allmänna råd i SBN. I anslutning härtill kommer enligt siatens planverk all utarbetas riktlinjer för och exempel rörande uiformning av soprum i befintlig bebyggelse. Den enskilde fastighetsägaren kommer härigenom att i väsenllig utsträckning fä uppgifi om vilka ålgärder han kan behöva vidla.

Som jag (xkså lidigare har anföri kommer genomförandel av reformen all kräva en viss övergångslid. Man måsle vidare hålla i minnet att det ligger i alla berörda parters intresse atl de ändringar som behöver vidtas i byggnaderna utförs på ett ändamålsenligt säll. Del finns därför anledning ulgå från alt ändringarna i det hell övervägande antalet fall kommer att utföras på frivillig väg i samförstånd mellan dessa parter.

Jag har emellertid ingen erinran mol att fastighetsägaren tillförsäkras etl rådmm innan tvångsåtgärder vidtas. Däremot kanjag inte ansluta mig till det förslag som lagrådet enligt vad jag nyss anförde i försia hand förordar. Det beslut som avses med förslagel synes jämförbart med etl föreläggande som inte är förenat med någol äventyr. Talan mot beslutet lorde kunna fullföljas, och om det sedan beslulel har vunnil laga krafl blir nödvändigl alt meddela faslighelsägaren etl föreläggande med äventyr, kan också beslutet härom överklagas. En sådan ordning medför enligt min mening alllför slor risk för onödig lidsuldräkt.

Jag förordar i stället den av lagrådel i andra hand föreslagna lösningen, nämligen atl ikraftlrädanderegeln förses med ell tillägg av innebörd atl föreläggande enligt LPI inte fär meddelas förrän viss lid efter ikraftträdandet. Enligt min mening fär fastighetsägaren tillräckligt rådrum om del föreskrivs all föreläggande inte fär meddelas före utgången av mars månad 1979.

En av lagrådels ledamöler lar upp mitt uttalande i samband med lagrådsremissen atl föreläggande så långt det är möjligt och lämpligl bör ange vilka ålgärder fastighetsägaren skall vidta. Med anledning härav vill jag i klarhetens intresse framhålla alt jag med ullalandet inte avsåg all förorda något avsteg från principen atl föreläggande klart skall ange vad fastighetsägaren har all ulföra. Med uttrycket "lämpligl" avsåg jag enbart all ange all detaljeringsgraden i föreläggandet har en gräns. Detaljeringen bör inte drivas så långt atl faslighelsägaren binds för en lösning som sedermera visar sig inte vara den bästa.

Lagrådel har också riktat anmärkning mol förslagel att placera 49 a § försia siycket i 5 kap. BS. Enligt lagrådel har stadgandet systematiskt inte sin plats i nämnda kapitel, eftersom detta inte handlar om beskaffenheten - annat än i fråga om underhållet (50 §)- av befintlig byggnad. Lagrådel föreslår därför att

Prop. 1977/78:50 123

stadgandet tas in som en ny paragraf, betecknad 82 a §, bland övergångsbestämmelserna i BS. Jag biträder förslagel men förordar en redaktionell jämkning i den föreslagna lagtexten.

49 a § andra styckel

Lagrådet avstyrker den föreslagna bestäm melsen i 49 a § andra siycket med den huvudsakliga motiveringen alt de erforderiiga säkerhetsbestämmelserna i fråga om portar och liknande anordningar bör upptas i den specialförfaltning som enligt vad som har fömlskickats i remissen avses skola reglera verksamheten beträffande inspektion av dessa anordningar.

Som lagrådel påpekar finns i fråga om hissar i befintliga byggnader bestämmelser om säkerhel och tillsynsverksamhet i en särskild författning från år 1939. Det är naturiigtvis möjligt atl även belräffande portar och liknande anordningar införa molsvarande bestämmelser i en särskild författning. Som lagrådet framhåller skulle därmed bestämmelser i ämnet inte behöva las in i BS. Alltsedan tillkomsten av BS har det emellertid varit en strävan all ta in bestämmelser som rör byggandet i byggnadslagstiftningen och atl utmönstra sådana bestämmelser ur annan lagstiftning. Med en sådan ordning skapas bl. a. förutsättningar för all projektorer, byggare och övriga berörda ulan omgång kan skaffa sig kännedom om uppställda krav. Också för byggnadsnämnderna blir det lättare all vid byggnadslovsprövningen bevaka all alla bestämmelser som avser byggandet uppfylls. Med hänsyn lill del nu anförda anser jag att den grundläggande bestämmelsen om skydd mol olycksfall i befintliga porlar m. m. bör las in i BS. Härigenom kan också LPI tillämpas, vilket gör det möjligt för byggnadsnämnderna all effektivt ingripa mol och rätta till brister i fråga om säkerheten. Jag vidhåller därför del remitterade förslaget i denna del. Som jag nyss nämnde biträder jag lagrådels förslag all ta in del remitterade förslaget till 49 a § första styckel som en ny paragraf 82 a §, bland övergångsbestämmelserna i BS. På gmnd härav bör bestämmelsen om portar och liknande anordningar tas in som etl andra slycke i paragrafen. En redaktionell jämkning av lagtexten bör emellertid göras.

50 §

Enligt lagrådel kan del föreslagna tillägget i 50 § BS möjligen läsas så all del innebär en skyldighel alt upprusta anordningar för avfallshantering till högre standard allteftersom större krav i della hänseende slälls för nybyggnad eller ombyggnad. För atl undanröja varie möjlighet lill missförstånd föreslår lagrådet att ändringen görs på det sättet, all lill del nuvarande stadgandet såsom en ny andra mening fogas: "Anordningar som avses i 46 § andra styckel 5 skall hållas i stånd". Jag biträder förslagel men vill förorda en redaktionell jämkning i laglexten.

Prop. 1977/78:50 124

75 §

Jag vidhåller förslagel till ändring i 75 § BS. Vad tre av lagrådets ledamöler anför i anslutning lill denna paragraf kan jag ansluta mig till.

Ikraftlrädandebeslämmelsen

I del föregående har jag biträtt lagrådets förslag all ikraftlrädanderegeln förses med del tillägget alt föreläggande enligt LPI skall få meddelas först från och med en senare tidpunkt än ikraftlrädandel den 1 april 1978. Vad en av lagrådels ledamöler föreslår beträffande ikraftträdandet av ändringen i 75 § BS är jag inte beredd att biträda.

Förslaget till lag om ändring i lagen med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter

Lagrådel påpekar atl hänvisningen i del föreslagna nya andra siycket av 3 S får bli en annan än som föreslås i remissen, om bestämmelsen angående avfallshantering ges den placering som lagrådet föreslår. Jag har i del föregående biträtt lagrådels förslag på denna punkt. Hänvisningen i 3 § bör justeras i enlighel härmed.

2 Besiktning av portar m. m.

I samband med remissen lill lagrådel anmälde jag min avsikt all i annat sammanhang i della ärende föreslå regeringen alt inhämta riksdagens bemyndigande all meddela nödvändiga föreskrifier om besiktning m. m. av portar. Jag vill nu la upp den frågan.

Som förul har nämnts finns inga författningsbestämmelser om provning, kontroll eller besiktning av portar och liknande anordningar. Enligt planverkets hemställan bör maskinellt drivna porlar i såväl ny som äldre bebyggelse underkastas officiell provning i form av besiktning med vissa tidsintervall, förslagsvis vart femte år. I den till hemställan fogade promemorian förordas ett besiklningsförfarande av ungefär samma typ som nu finns föreskrivet i fråga om hissar. I promemorian anförs vidare att besiklningsverksamheien lämpligen bör handhas av AB Siatens Anläggningsprovning (SA), som är riksprovplats för bl. a. lyftanordningar.

Regler om besiktning av andra hissar än sådana som slår under yrkesinspektionens tillsyn finns i kungörelsen (1939:783) angående anordnande och begagnande saml lillsyn av vissa hissar (ändrad senasi 1977:565), den s. k. hisskungörelsen. För de hissar som regleras i denna är byggnadsnämnden tillsynsmyndighet. När nämnden utövarsin lillsyn, skall den anlita biträde av riksprovplats. Enligt förordningen (1977:608) om provning enligt lagen (1974:896) om riksprovplalser m. m. är SA riksprovplats för officiell provning

Prop.1977/78:50 125

av bl. a. lyft- och transportanordningar. Till SA har, med stöd av lagen (1975:444) om beslutanderätt för riksprovplats som ej är myndighet, överlämnats atl pröva frågan om godkännande dels vid första besiktning innan hissen las i bmk, dels vid återkommande besiktning, vilken normall sker en gång per år. Molsvarande gäller i fråga om de hissar som slår under yrkesinspektionens lillsyn.

Planverkels förslag om besiktning har vunnit en nära nog allmän anslutning bland remissinstanserna. SA uppger sig regelbundet besiktiga mer än 5 200 maskinellt drivna portar. Denna besiktning har karaktären av frivillig provning. Tidsintervallet mellan besiktningarna är 2 år. SA har gjort en undersökning av säkerhetsnivån hos maskinellt drivna portar. Undersökningen, som har omfattat totalt 406 portar, visar enligt SA en oroväckande hög felfrekvens. Vid besiktningen av dessa portar gjordes sammanlagt 244 säkerhelsanmärkningar. Undersökningen visar också all mer än var trejde port var i sådanl skick all besiktningsresullatel blev "ej godkänd" eller "villkoriigt godkänd". Mol denna bakgrund föreslår SA all maskinellt drivna portar skall besiktigas varje år. SA framhåller också all del från såväl leknisk som ekonomisk synpunkt vore lämpligl all besiktning av portar sker i samband med besiktning av hissar. SA utför varje år officiell provning av hissar inom såväl industri- som bostadsområden. Enligt siatens provningsanslall bör del föreskrivas dels en första besiktning, alternativt krav på typgodkännande, dels återkommande besiktning, t. ex. med tidsintervallet 2 år. Förslagen atl SA skall ombesörja besiktningen och atl bestämmelserna anknyts lill vad som gäller för hissar bör enligt provningsanstallen utgöra möjliga lösningar på besiklningsfrågan.

Kritik mot planverkels förslag framförs av RRV, som anser all bestämmelser om besiktning inte bör införas förrän behovel av besiktning samt koslnadskonsekvenserna har utretts.

Efler samråd med chefen för industridepartementet anser jag all portar m. m. bör underkastas officiell provning för kontroll av all de säkerhetskrav som slälls blir uppfyllda. Både tekniska och ekonomiska skäl talar, som SA framhåller, för all en besiktning av portar m. m. samordnas med hissbesiktningen. Innan delta kan genomföras krävs emellertid alt en del frågor fär ytlerligare belysning. Jag syftar närmast på sådana frågor som besiktningsskyldighetens omfattning, dvs. vilka slags portar som bör besiktigas, och hur ofta besiktning bör ske. Det gäller här att åsladkomma en ordning som medger en tillfredsslällande kontroll av säkerhetsnivån hos portarna. Samtidigt är del emellertid angelägel all se lill att förfarandet bli så smidigt som möjligt. Med hänsyn till sakens slora betydelse bör arbeiei med nu avsedda frågor bedrivas skyndsamt.

De bestämmelser som behövs för besiklningsverksamheien kommer att innehålla bl. a. åligganden för enskilda. Enligt 8 kap. 3 § försia stycket regeringsformen meddelas sådana föreskrifter genom lag. Utan hinder härav

Prop.1977/78:50 126

kan emellertid regeringen enligt 7 § samma kap., efler bemyndigande i lag, genom förordning meddela föreskrifter om annal än skall, om föreskrifterna avser bl. a. skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa. Riksdagen har lämnai ell sådanl bemyndigande i fråga om bl. a. hissar (prop. 1976/77:125, NU 1976/77:40, rskr 1976/77:345). Enligt I § försiasiycket lagen(1977:484) med bemyndigande atl meddela föreskrifter om hissar och andra lyft- eller transportanordningar får regeringen sålunda meddela föreskrifier som rör utförande, användande, besiktning eller tillsyn eller som i övrigt är påkallade från säkerhetssynpunkt. Enligt paragrafens andra stycke får regeringen också meddela föreskrifier om avgifter för provning, kontroll eller besiktning eller annan verksamhet enligt bestämmelse som avses i första siycket. Enligt 2 § fär regeringen i sin lur ge molsvarande bemyndiganden lill förvaltningsmyndighet. Vidare kan regeringen överiåta åt kommun alt meddela föreskrifier om avgifter.

Mol bakgrund av vad jag nu har redovisat anserjag all regeringen i fråga om porlar och liknande anordningar bör ha elt bemyndigande av samma omfattning som riksdagen har lämnai belräffande hissar m. m. I enlighel med del nu anförda har inom bostadsdepartementet upprättats förslag lill lag om ändring i lagen (1977:484) med bemyndigande atl meddela föreskrifier om hissar och andra lyft- eller transportanordningar.

3 Vissa finansieringsfrågor m. m.

Finansiering av ombyggnad av soprum m. m.

En fastighetsägare har enligt lag olika skyldigheler, bl. a. i egenskap av hyresvärd och arbetsgivare. Fastighetsägarens skyldigheter medför ofta etl ekonomiskt ansvar som han förutsätts kunna bära utan särskilt stöd från samhällets sida. En hyresgäst har t. ex. enligt hyreslagen rätt alt ställa vissa grundläggande krav på fastighetens skick och skölsel oavsett vilka faslighetsekonomiska förutsättningar som finns i del enskilda fallet och vilka effekter kraven kan leda till. Som jag nyss har anfört bör man också kunna ställa vissa grundläggande krav på arbetsmiljön i etl hus ulan atl samhället därför skall behöva la det ekonomiska ansvarel för att kraven uppfylls i del enskilda fallel. Med hänsyn lill vad jag nu har anfört anserjag mig inte böra förorda arbetsgruppens förslag om ett generellt statligt stöd till ålgärder för förbättrad avfallshantering i befintlig bebyggelse.

Redan nu kan emellertid ombyggnad av soprum m. m. ske med statligt stöd i vissa fall, nämligen då sådana åtgärder vidtas i samband med annan ombyggnad som omfattas av den statliga bosladslångivningen. En vidgning av denna långivning till atl omfatta även ombyggnad som avser enbart förbättrade arbetsförhållanden för dem som hämtar avfall skulle enligt min

Prop.1977/78:50 127

mening kunna genomföras ulan hinder av de nyss nämnda principerna för fastighetsägarens ekonomiska ansvar.

I del följande behandlar jag närmare frågan om en sådan vidgning.

1 likhet med bostadsslyrelsen anser jag all ålgärder för atl förbättra sophämtningspersonalens arbetsmiljö ofta kan samordnas med annan ombyggnad. Sådan ombyggnad kan, när det gäller bostadshus, som regel stödas med statligt bostadslån. Del är därför i fråga om bosläder naturligt alt samordna etl stöd för förbättrad avfallshantering med befintlig stödform. I åtskilliga fall torde det emellertid inte vara möjligt all åsladkomma en sådan samordning, t. ex. därför alt de åtgärder som gäller avfallshanteringen inte kan anstå i avvaktan på lämplig tidpunkt för genomförandel av övriga ålgärder. Som jag nyss nämnde kan bostadslån för förbättrad avfallshantering enligt nuvarande ordning utgå endasl om ålgärder av detta slag är samordnade med annan ombyggnad. Det ärenligt min mening inte tillfredsställande all stödet i de fall jag nu avser skulle bli beroende av all andra åtgärder beträffande fastighelen vidtas samtidigt. Det innebär bl. a. risker för förseningar av angelägna förbättringar av arbetsmiljön. Efter samråd med statsrådet Friggebo villjag därför förorda all bostadslån skall fä utgå även för ombyggnad som avser enbart bättre arbetsförhållanden för dem som hämtar avfall i byggnad som innehåller bosläder eller lokaler som kan ingå i låneunderiagel för bostadslån. Härigenom tillgodoses också de av flera remissinstanser framförda önskemålen om all stödet när del gäller bosläder skall ulgå enligt bosladslånereglerna och innefatta räntebidrag. 1 sammanhanget villjag också framhålla att stöd i denna form ger lägre kapitalkostnader än den av arbetsgmppen föreslagna stödformen.

Som förutsättning för stöd bör gälla alt fastighelen efter det all åtgärderna har genomförts uppfyller de i 82 a § försia slyckel BS uppställda kraven.

I fråga om lånevillkoren i övrigi får jag anföra följande.

Lån bör ulgå ulan hinder av all ombyggnaden inte medför någon väsenllig ökning av bosladsvärdel. Långivningen bör omfalla de anordningar och ålgärder som främjar den totalt sett mest ekonomiska förbättringen av sophämlningspersonalens arbetsmiljö. Om fastighetsägaren har ålagts atl ersätta en lokalhyresgäsi som har blivit uppsagd på grund av skäl som här kommer i fråga, bör även kostnader för sådan ersättning få ingå i låneunderlagel. I den mån ombyggnaden direkt föranleder arbeten som är atl hänföra lill löpande underhåll bör lån utgå även för dessa. För bostadslånet bör gälla normala regler i fråga om förskott, fördjupning, räntebidrag m. m.

Bostadslån bör ulgå även för all förbättra arbetsmiljön i hus som innehåller en viss andel pantvärdelokaler eller inte belåningsbara lokaler. I sådana fall bör låneunderiagel avvägas med hänsyn lill andelen bosläder och låneun-deriagslokaler.

Enligt arbetsgruppens förslag skall en- och tvåfamiljshus undantas från stöd. För egen del anserjag liksom vissa remissinstanser att del kan flnnas

Prop. 1977/78:50 128

behov av förbättrad arbetsmiljö för sophämtningspersonalen inom vissa grupper av småhus, t. ex. grupper med traflkseparering där avfallslransporter inom husgmpperna är förenade med svårigheter.

Den begränsning av långivningen som behövs av administrativa skäl bör ske genom alt det föreskrivs att lån inte utgår, om den godkända kostnaden för arbetena understiger etl vissl belopp. En sådan föreskrift ansluler sig lill den allmänna regeln all bostadslån inte utgår för ombyggnad som är av endasl ringa omfattning. Vad som i olika fall av ombyggnad är all anse som ringa omfattning bestäms av bostadsslyrelsen genom beloppsgränser. 1 styrelsens remissyttrande anges för ifrågavarande slag av ombyggnader 5 000 kr som en lämplig gräns i dagens byggprisläge.

Vissa remissinstanser tar upp frågan om kostnadskontroll i låneärendena. Jag är medveten om alt kostnadskontrollen inte är problemfri och alt långivningen endast i begränsad utsträckning kan baseras på schabloner. Svårigheterna bör emellertid vara av övergående art. 1 silt remissyttrande anför bostadsslyrelsen alt det blir möjligt att sammanställa uppgifier om ålgärder och kostnader när man får erfarenheter av verksamhelen. Därigenom kan länsbostadsnämnderna fä ell underiag för sin kostnadskontroll.

I likhet med arbetsgruppen anser jag alt lill låneansökan bör fogas elt yttrande från byggnadsnämnden. Om nämnden inte har förelagt sökanden att vidla åtgärderna, bör i yttrandet anges om kraven i BS kommer all vara uppfyllda efter ombyggnaden.

Bostadsslyrelsen, länsslyrelsen i Gollands län och Sveriges fastighetsägareförbund ifrågasätter om inte anvisningarna till kommunalskaltelagen bör ändras så all fastighetsägarens koslnader för förbättrad avfallshantering alllid betraktas som underhållskostnader. Efter samråd med chefen för budgetdepartementel och statsrådet Friggebo vill jag anföra följande. Riksdagen begärde år 1976 en översyn av skattereglerna för olika faslighelsägarekale-gorier(CU 1975/76:22). 1 avvaktan på en sådan översyn ärjag inte beredd all tillstyrka en utvidgad avdragsrätl för enskilda fastighetsägare. I del övervägande antalet fall lorde dock nu gällande regler medge avdrag för kostnader för förbättrad avfallshantering.

De ändringar i grunderna för bosladslångivningen som jag har förordat bör lillämpas fr. o. m. den 1 april 1978.

Effekler av den vidgade långivningen på ramar och anslag, bl. a. i fråga om personalbehovet på länsbostadsnämnderna, bör behandlas i 1978 års budgetproposition.

Enligt kungörelsen (1973:400) om statligt stöd till allmänna samlingslokaler (omtryckt 1976:794, ändrad senasi 1977:337) kan lån och bidrag av statsmedel ulgå bl, a. för anordnande och upprustning av sådana lokaler. Nu gällande regler ger enligt min uppfattning utrymme för stöd i sådana fall då förbättringsåtgärder i fråga om arbetsmiljön för sophämlningspersonalen behöver företas i dessa lokaler.

Prop. 1977/78:50 129

Finansiering av Förbättring av maskinellt drivna portar

Jag har tidigare anfört alt en fastighetsägares skyldigheler ofta medför ell ekonomiskt ansvar som han förutsätts kunna bära utan särskilt stöd från samhällets sida. Bl. a. mol den bakgrunden har jag inte ansett mig böra förorda etl generellt statligt stöd lill åtgärder för förbättrad avfallshantering. Samma princip bör gälla i fråga om åtgärder på grund av skärpta säkerhels-krav för maskinellt drivna portar. Jag kan således inte förorda något särskilt statligt stöd för sådana ålgärder.

I vissa fall kan maskinellt drivna portar ha installerats med stöd av bostadsanpassningsbidrag för handikappade. Enligt RRV bör bidrag i dessa fall kunna ulgå även för kompletterande säkerhetsanordningar. Efter samråd med statsrådet Friggebo vill jag anföra följande. Gällande bestämmelser för bostadsanpassningsbidrag är inget hinder för stöd även för ålgärder på gmnd av skärpta säkerhetskrav för maskinellt drivna portar. Detta gäller oavsett om portar har installerats med stöd av bostadsanpassningsbidrag eller inte. Några särskilda åtgärder från statsmakterna är således inte nödvändiga i denna fråga.

Hyressättningsfrågor

En av de frågor som enligt civilutskollet (CU 1976/77:6) borde belysas innan bestämmelser om skyldighel för fastighetsägare atl avhjälpa brister i fråga om avfallshanteringen införs är frågan om vem som på sikl skall belala kosinaderna när de inte läcks av fastighelsinläklerna eller motsvaras av etl ökat boendevärde. Arbetsgmppen lar upp frågan och framhåller inledningsvis all kostnader för förbättrad avfallshantering inte påverkar bostadslägenheternas bmksvärde och därför i och för sig inte motiverar någon höjning av hyror som bestäms enligt bruksvärdeprincipen. Arbetsgruppen konstaterar emellertid alt vid bruksvärdeprövningen skall främst beakias hyran för lägenheter i hus som ägs och förvallas av allmännyttigt bostadsföretag. Efiersom hyran i sådana hus i princip bestäms med hänsyn lill bostadsföretagens självkoslnad, kan koslnader för förbättrad sophantering alltså även beakias vid hyressättningen i andra hus. Arbetsgruppen anser dock all denna indirekta effekl lorde bli myckel obetydlig, särskilt som de allmännyttiga bostadsföretagen har en förhållandevis liten andel av de hus där åtgärder för förbättrad sophantering kan aktualiseras.

När del gäller lokalerär hyressättningen i princip fri,och kostnaden, ex. för förbättrad sophanlering kan alltså påverka hyrans storlek. Arbetsgmppen framhåller emellertid alt hyresvärden kan fä kostnadstäckning endasl om den högre hyran är marknadsmässig.

Enligt min mening kan frågan om kostnadsläckning för fastighetsägaren inte diskuteras endasl med utgångspunkt i frågan om kapitalkostnader för förbättringsåtgärden motsvaras av ökade hyresintäkter. Som har påpekats

Prop. 1977/78:50 130

under remissbehandlingen tillämpar åtskilliga kommuner sophämtnings-taxor som differentierar avgifterna i förhällande lill svårighetsgraden vid hämtningen. Det kan i många fall därför leda lill lägre fastighetsomkostnader om man förbättrar avfallshanteringen än om man avstår från ålgärder. De förslag jag lidigare har förordat i fräga om ändringar i BS fär således inte någon entydig koslnadshöjande effekt. Detla innebär inte atl hyrorna i enskilda fall alllid förblir Opåverkade. Hur stor påverkan kan bli är det dock givelvis inte möjligt alt nu ange.

Information

Som arbetsgmppen och flera remissinstanser framhåller är del av slor belydelse att länsbostadsnämnderna, byggnadsnämnderna, fastighetsägarna och andra som direkl berörs av de nya beslämmelserna får tillräcklig informaiion om dessa. Enligt vad jag har erfarit pågår inom både bostadsstyrelsen och planverket arbete med sådan information.

4 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen alt

dels antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar samt förslaget lill lag om ändring i lagen (1977:484) med bemyndigande alt meddela föreskrifter om hissar och andra lyft- eller transportanordningar,

dels godkänna de grunder för lån till ombyggnad av soprum m. m. som jag har angett.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen all antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1977/78:50 131

Innehåll

Propositionen.................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll...................... ...... I

Lagförslag......................................................... 2

1 lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612).... 2

2 lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter 4

3 lag om ändring i lagen (1977:484) med bemyndigande att meddela föreskrifier om hissar och andra lyft- eller transportanordningar............................... ...... 5

Utdrag av regeringsprolokollet den 13 oktober 1977.. ...... 6

1 Inledning..................................................... ...... 6

2 Arbetsgruppens och statens planverks förslag m.m 7

3 Remissyttrandena......................................... ...... 7

4 Föredraganden............................................. ...... 8

4.1 Förbättrad avfallshantering i befintlig bebyggelse 8

4.1.1 Allmänna synpunkler....................... 8

4.1.2 Avfallshanteringens ordnande i befintliga byggnader 11

4.1.3 Vissa hyresfrågor........................... .... 12

4.1.4 Tillämpningen av den föreslagna ordningen

m. m............................................................ 14

4.1.5 Förfarandel när förbättringsåtgärder skall företas

m. m...................................................... 16

4.1.6 Ikraftträdande m. m....................... .... 19

4.1.7 Förslaget till ändringar i BS.............. .... 20

4.1.8 Ändringar i annan lagstiftning........... .... 21

4.2...................................................... Skydd mol olycksfall i maskinellt drivna portar m.m... 22
4.2.1 Ikraftträdande m. m.................... .... 24

5 Upprättade lagförslag..................................... 24

6 Hemställan................................................... 25

7 Beslul.......................................................... .... 25

Bilaga 1 Departementspromemorian........................ .... 27

1 Inledning..................................................... .... 30

2 Frågans lidigare behandling...:......................... .... 30

2.1 Förslagel från AFS.................................. 30

2.2 Remissbehandlingen................................ 32

2.3 Regeringens förslag................................ .... 33

2.4 Riksdagens beslut................................... .... 33

3 Frågor som nu bör belysas.............................. .... 35

Prop.1977/78:50 132

4 Gällande ordning........................................... .... 35

4.1 Byggnadslagstiftningen........................... .... 35

4.2 Lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande

m. m.................................................... .... 36

4.3 Anläggningslagen................................... .... 37

4.4 Hyreslagen........................................... .... 37

5 Överväganden och förslag............................... 39

5.1 Hur bör avfallshanteringen ordnas i befintlig bebyggelse? 39

5.2 Utgångspunkter för vårt förslag................. 41

5.3 Vissa hyresfrågor................................... 42

5.4 Kostnadsuppskattning............................. 47

5.5 Kostnadsansvar och finansiering................ .... 49

5.6 Tvångsmedel......................................... .... 53

5.7 Tillämpning av anläggningslagen ............... .... 55

5.8 Tillämpning i vissa fall.............................. .... 55

5.9 Förfarandel vid byggnadsnämnden............. .... 60

5.10 Fråga om förbättring av avfallshanteringen i byggnad som omfattas av nybyggnadsförbud 63

5.11 Bör föreläggande att utföra förbäliringar rörande sophämtningsförhållandena medföra skyldighet all vidla andra åtgärder med fasligheten?........ .... 64

5.12 Utökad underhållsplikt............................. .... 65

5.13 Förslag till ändringar i byggnadsstadgan...... .... 65

5.14 Annan lagstiftning.................................. .... 66

5.15 Ikraftträdande m. m................................ .... 68

6 Lagtext....................................................... 70

Bilaga 2 Planverkets hemställan............................. 73

Bilaga 3 Remissyttrandena.................................... .... 77

1 Promemorian Förbättrad avfallshantering i befintlig bebyggelse

(Ds Bo 1977:1)............................................. .... 77

1.1 Allmänt................................................ .... 77

1.2 Ordnande av avfallshantering i befintlig bebyggelse .... 78

1.3 Vissa hyresfrågor................................... .... 80

1.4 Kostnadsuppskattning............................. .... 82

1.5 Kostnadsansvar och finansiering................ .... 83

1.6 Tillämpning i vissa fall.............................. .... 88

1.7 Förfarandet vid byggnadsnämnden............ .... 89

1.8 Förslag till ändringar i byggnadsstadgan (BS) 91

1.9 Bosladssaneringslagen (BSL)..................... .... 91

1.10 Ikraftlrädande m, m................................ .... 92

2 Statens planverks förslag om bestämmelser rörande skydd mot

olycksfall i maskinellt drivna portar................... .... 92

2,1 Ändring av BS.................................... .... 92

Prop.1977/78:50 133

2.2 Koslnader och finansiering........................ .... 93

2.3 Tillämpningsbestämmelser i SBN................ 94

2.4 Besiktning m.m...................................... 94

2.5 Ikraftträdande m. m................................ 96

Bilaga 4 De remitterade förslagen.......................... .... 97

1 Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)... 97

2 Lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter 99

Utdrag av lagrådels protokoll den 31 oktober 1977.... 100

Förslagel lill lag om ändring i byggnadsstadgan.... .. 100

Förslaget till lag om ändring i lagen med särskilda hyresbestäm
melser för vissa orter..................................... .. 119

Utdrag av regeringsprolokollet den 10 november 1977 .. 120

1 Anmälan om lagrådsytlrande............................ 120

2 Besiktning av portar m.m................................ .. 124

3 Vissa finansieringsfrågor m.m........................... .. 126

4 Hemställan................................................... .. 130

5 Beslul......................................................... .. 130