Prop. 1977/78: 46 Regeringens proposition

1977/78: 46

om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall;

beslutad den 27 oktober 1977.

Regeringen föreslår riKsdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

OLA ULLSTEN

Propositionens huvudsakliga innehåU

I propositionen föreslås att 1975 års lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall får fortsatt giltighet till utgången av år 1978.

1 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 46

Prop. 1977/78: 46

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-10-27

Närvarande: statsministem Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Ullsten

Proposition om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall

Inledning

Med anledning av de internationella terroristdåden under senare år har både nationellt och internationellt vidtagits åtgärder för att söka förhindra sådana dåd. I vårt land antog riksdagen år 1973 (prop. 1973: 37, JuU 1973: 18, rskr 1973: 121, SFS 1973: 162) ett förslag till lag om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen). Lagens giltighetstid begränsades ursprungligen till tiden fram till utgången av april 1974. Därefter förlängdes giltighetstiden successivt till utgången av år 1975 (prop. 1974: 55, JuU 1974: 12, rskr 1974: 150, SFS 1974: 178, prop. 1975: 72, JuU 1975: 17, rskr 1975: 137, SFS 1975: 355). Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1976 fördes huvuddelen av bestämmelserna i terroristlagen med vissa ändringar över till utlänningslagen (1954: 193, omtryckt 1975: 1358, ändrad senast 1977: 483). Samtidigt beslöts att bestämmelserna i terroristlagen om telefonavlyssning, brevkontroll m. m. skulle behållas i avvaktan på det betänkande, som kunde väntas från telefonavlyssningsutredningen (Ju 1974: 08), och tills vidare tas in i en särskild, tidsbegränsad lag om tvångsåtgärder i spaningssyfie i vissa fall (spaningslagen). Den särskilda spaningslagen trädde likaledes i kraft den 1 januari 1976 (prop. 1975/76: 18, JuU 1975/76: 15, rskr 1975/76: 122, SFS 1975: 1360). Den gällde ursprungligen till utgången av 1976 men giltighetstiden har förlängts till ulgången av 1977 (prop. 1976/77: 33, JuU 1976/77: 13, rskr 1976/77: 91, SFS 1976: 1069).

I mars 1976 lade regeringen i proposition 1975/76: 202 fram förslag till nya regler om telefonavlyssning vid förundersökning m. m. Försla-

tl Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 46

Prop. 1977/78: 46 4

get byggde på telefonavlyssningsutredningens betänkande (SOU 1975: 95) Telefonavlyssning och innebar att de provisoriska reglerna i lagen (1952: 98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. skulle med vissa ändringar i syfte alt stärka skyddet för den enskildes integritet tas in i 27 kap. rättegångsbalken (RB) och ges permanent karaktär. Samtidigt föreslogs ändringar i den särskilda spaningslagen i syfte dels alt samordna dess regler med de föreslagna nya bestämmelserna i RB om telefonavlyssning, dels att på vissl säll precisera tillämpningsområdet för spanings-lagens regler.

Vid riksdagsbehandlingen ansåg justitieutskottet (JuU 1976/77: 20) att propositionen borde avslås och alt ärendet borde återgå till rege--ringens kansli för översyn och ytterligare överväganden. Det borde enligt utskottet ankomma på regeringen att besluta om formerna för översynen. Utskottet gjorde dock undantag belräffande förslaget om precisering av spaningslagens tillämpningsområde och hemställde att riksdagen skulle antaga propositionen i den delen. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1976/77: 129). Ändringen i spaningslagen (1977: 81) trädde i kraft den 21 april 1977.

Regeringen har i proposition 1977/78: 11 föreslagit riksdagen att besluta om förlängning av giltighetstiden för de nyssnämnda lagarna av 1952 och 1969 lill ulgången av 1978. Chefen för justitiedepartementet har i del ärendet förutskickat att han inom kort ämnar begära regeringens bemyndigande att tillkalla en utredning som skall göra den av riksdagen begärda översynen av lagstiftningen om telefonavlyssning och andra tvångsmedel med sikte på att få till stånd en permanent reglering.

Rikspolisstyrelsen (RPS) har i skrivelse den 22 september 1977 redogjort för tillämpningen av dels de hithörande beslämmelserna i utlänningslagen, dels den särskilda spaningslagen under tiden från styrelsens senaste motsvarande redogörelse, vilken avgavs den 19 oktober 1976. Innehållet i RPS' skrivelse sammanfattas i den redogörelse för tillämpningen av terroristlagstiflningen som jag senare denna dag avser r.tt föresiä regeringen alt överlämna till riksdagen. Inom utrikesdeparte-n:entet har upprättats en redogörelse för den utveckling som har ägt rum internationellt under del senast förflutna året med avseende på såväl förekomsten av och de fortsatta betingelserna för den internationella terrorismen som vidtagna åtgärder för att bekämpa denna.

Gällande ordning

De hithörande bestämmelserna i utlänningslagen (UtIL) och reglerna i den särskilda spaningslagen ger möjligheter att under speciella förut-

Prop. 191H1S: 46 5

sättningar ingripa med åtgärder som alla syftar lill att minska riskerna för att vårt land blir skådeplatsen för internationella våldsdåd. De ändringar som gjordes när vissa av terroristlagens regler fördes över till UtIL och andra togs in i spaningslagen innebar att terroristlagstiftningens tillämpningsområde preciserades noggrannare.

I det följande skall först nämnas något om de här aktuella bestämmelserna i UllL.

Enligt 20 § första stycket UtIL skall utlänning som ankommer till riket avvisas om det finns grundad anledning anla, att han tillhör eller verkar för organisation eller grupp som avses i paragrafens andra stycke och det tillika med hänsyn till vad som är känt om hans föregående verksamhet eller eljest föreligger fara att han här i riket medverkar till handling som anges i andra siycket. Beslämmelsen avser enligt andra stycket organisation eller grupp som, med hänsyn till vad som är känt om dess verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådan gäming här i riket. Föreligger beträffande utlänning, som uppehåller sig i riket, sådana omständigheter som nyss har nämnts får han enligt 29 § första siycket utvisas. Förteckning över utlänningar, som sålunda skall avvisas, upprättas enligt tredje stycket av RPS. Regeringen bestämmer vilka organisationer eller grupper som därvid kommer i fråga.

Beslut om avvisning meddelas av polismyndighet belräffande utlänning som finns upptagen i RPS' förteckning och som inte har visering eller uppehållstillstånd (21 § andra stycket). Påstår utlänning som finns upptagen i förteckningen att han är politisk flykting eller åberopar han annat tungt vägande skäl som avses i 21 a § första slyckel, skall ärendet efter hörande av den centrala utlänningsmyndigheten, dvs. statens invandrarverk (SIV), underställas regeringen, om inte påståendet är uppenbart oriktigt (21 a § tredje stycket). Detsamma skall gälla om utlänningen anses böra avvisas enligt 20 § trots att han inte finns upplagen i den tidigare nämnda förteckningen. Beslut om utvisning meddelas av regeringen (30 § andra stycket).

Påstår utlänning när fråga uppkommer om verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning att han är politisk flykting eller föreligger andra tungt vägande skäl som anges i 58 § andra stycket och är påståendet inte uppenbart oriktigt, eller påstår sig utlänning inte vilja återvända till silt hemland på grund av de politiska förhållandena där och kan de åberopade omständigheterna inte lämnas utan avseende, skall verkställighetsfrågan underställas regeringen sedan SIV har yttrat sig i ärendet (58 § tredje styckel).

En förutsättning för att den som bedömts vara terrorist skall kunna avlägsnas ur landet på grund av avvisnings- eller utvisningsbeslut är, som tidigare har nämnts, att det inte föreligger politiskt eller därmed jämställt verkställighetshinder. Enligt 51 § tredje stycket skall sålunda

Prop. 1977/78: 46 6

regeringen förordna att beslut om avvisning eller utvisning t.v. inte får verkställas, om hinder mot verkställighet av beslutet möter på gnmd av vad som sägs i 53—54 a §§ UtIL (politiskt verkställighetshinder) eller om det aimars föreligger särskild anledning att verkställighet inte bör äga rum. Skall enligt vad som nu har sagts verkställighet inte ske, får regeringen enligt 51 § femte stycket meddela föreskrifter om inskränkningar och villkor för utlänningens vistelse i riket. I alla sådana ärenden skall förhör hållas. När det gäller utlännings tagande i förvar har UtIL kompletterats med de särskilda regler som fanns i 6 § terroristlagen och som ger polisen i viss mån vidgade möjligheter till förvarslagande (35 § tredje stycket). Vidare har straffbestämmelserna i 15 § terroristlagen överflyttats till UtIL (64 § andra stycket och 65 §).

Den särskilda spaningslagen innehåller de regler som fanns i 9—13 §§ terrorisllagen. Enligt 1 § första stycket spaningslagen skall utlänning, belräffande vilken regeringen enligt 51 § tredje stycket UtIL har förordnat att meddelat avvisnings- eller utvisningsbeslut t. v. inte får verkställas, under sin vistelse i riket kunna bli föremål för viss kontroll och övervakning enligt 2—5 §§. Detsamma skall enligt 1 § andra stycket gälla, om i övrigt enligt UtIL har meddelals ett inte verkställbart beslut om avvisning eller avlägsnande och regeringen har fuimit att beträffande utlänningen föreligger sådana omständigheter som anges i 20 § första och andra styckena samma lag. Den kontroll och övervakning som i nu nämnda fall skall kunna komma i fråga innebär, förutom sådana särskilda föreskrifter om inskränkningar och villkor för utlänningens vistelse i riket som får meddelas av regeringen enligt 51 § femte stycket UtIL, att utlänningen under vissa förutsättningar skall kunna bli föremål för vissa spaningsåtgärder. I sistnämnda hänseende innebär spaningslagen följande.

Om det finnes vara av betydelse för att utröna om organisation eller grupp som avses i 20 § andra stycket UllL planlägger eller förbereder åtgärd som innebär våld, hot eller tvång för politiska syften, får utlänning som avses i 1 § spaningslagen underkastas husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning. Av sådan utlänning får också tas fingeravtryck och fotografi (2 §). Förordnande om nämnda åtgärder meddelas av polismyndighet. För samma ändamål kan polismyndighet, om synnerliga skäl föreligger, få tillslånd att dels ta del av samtal till och från telefonapparat som innehas eller kan antas komma att begagnas av utlänning som nu avses (telefonavlyssning) och dels närmare undersöka, öppna eller granska post- eller telegrafförsändelse, brev, annan sluten handling eller paket som har ställts till eller avsänts från utlänningen och som påträffas vid husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller som finns hos post-, telegraf-, järnvägs- eller annan befordringsanstalt (3 §). Fråga om tillstånd till sådan åtgärd

Prop. 1911/lS: 46 7

prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av RPS. Tillslånd skall meddelas att gälla viss tid som dock inte får överstiga en månad (4 §).

Den internationella utvecklingen

Vid terroristlagens tillkomst erinrades (prop. 1973: 37) om den våg av våldsdåd som under senare år hade gått över världen. I fråga om utvecklingen efter lagens ikraftträdande under år 1973 och fram till början av år 1975 framhölls i prop. 1974: 55 (s. 7 och 8) och prop. 1975: 72 (s. 6—9) att en lång rad internationella terroristaktioner hade utförts i skilda delar av världen. I de nämnda propositionerna framhölls att flertalet terroristaktioner under den förut angivna perioden hade haft samband med den långvariga konflikten i Mellersta Östern. Det konstaterades att den terroristverksamhet som hade utgått från den kroatiska separatiströrelsen Uslasja under samma tid hade varit av mindre omfattning och minskat under den senare delen av perioden. Även i prop. 1976/77: 33 (s. 6—8) gavs en redogörelse för den senaste utvecklingen av den internationella terroristverksamhelen och det konstaterades att antalet terroristdåd hade varit slort. Några av terroristdåden hade haft samband med den spända situationen i Mellersta Östern, men även andra politiska konflikter hade föranlett ter-roristisk aktivitet. Det gavs också en kort redogörelse för försöken att aktivera det internationella samarbetet mot terrorism och det konstaterades, att åtskilliga andra stater har under de senasie åren genomfört lagstiftning eller vidtagit andra åtgärder för att molverka terroristdåd.

Under den tid som har förflutit sedan denna senaste redogörelse gavs har ytterligare ett stort antal terrordåd med politisk bakgrund begåtts på skilda häll i världen. Åtskilliga av dessa har varit flygkapningar och andra svåra våldshandlingar vilka är att betrakta som sådana internationella terroristdåd som den svenska lagstiftningens bestämmelser är avsedda att motverka. Antalet händelser av denna art har inte minskat det senaste året. Händelserna i Västtyskland nyligen där många människor fick sätta livet till och åtskilligt fler utsattes för uppenbar livsfara är det senaste i raden av dessa grymma och meningslösa dåd.

Åtskilliga stater har under del senaste året förberett eller genomfört lagstiftning eller vidtagit andra åtgärder i syfte att motverka terroristdåd. Delta gäller bl. a. Belgien, Danmark, Irland, Italien, Nederländerna och Förbundsrepubliken Tyskland.

Följande kan nämnas om det internationella samarbetet mot terrorism under det gångna året.

Den genom beslut av FN:s generalförsamling 1972 tillsatta ad hoc-kommhtén för internationell terrorism höll sitt andra möte i New York

Prop. 1977/78: 46 8

våren 1977. I likhet med vad som var fallel under del första mötet 1973 kom vid detta möte oenigheten i frågan om definitionen av begreppet internationell terrorism att lägga hinder i vägen för framsteg i arbetet. Kommittén fick därför begränsa sig lill en allmän debatt om internationell terrorism.

FN:s generalförsamling beslöt 1976 att tillsälta en ad hoc-kommitté med uppdrag att utarbeta en konvention mot tagande av gisslan. Kommittén sammanträdde i New York i augusti 1977. Den höll inledningsvis en allmän debatt och diskuterade därefter principerna för en framlida konvention. Även här kom definitionsfrågan alt bli en av stötestenarna, men viss diskussion förekom också om andra bestämmelser i en konvention. Förbundsrepubliken Tyskland hade utarbetat ett utkast till fullständig konvention i ämnet. — Kommittén enade sig om atl föreslå generalförsamlingen att elt andra möte skulle hållas under 1978.

Den europeiska lerrorismkonventionen öppnades för undertecknande den 27 januari 1977. Den har undertecknats av samtliga europaråds-stater utom Irland och Malta. Texten till konventionen, som ännu inte trätt i kraft, finns intagen i prop. 1976/77: 124. Konventionen har hittills ratificerats av Österrike och Sverige, från svensk sida med visst förbehåll.

En expertkommitté inom Europarådet har i uppdrag att undersöka problemen i samband med vissa nya former av våldsdåd. EG-samar-betet mot terrorism fortsätter.

Föredraganden

Lagen (1975: 1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfie i vissa fall antogs av riksdagen hösten 1975 (prop. 1975/76: 18, JuU 1975/76: 15, rskr 1975: 122) och trädde i kraft den 1 januari 1976. Den ersatte molsvarande bestämmelser (9—13 §§) i lagen (1973: 162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund, den s. k. terroristlagen, medan övriga delar av denna senare lag ändrades på några punkter och fördes över till utlänningslagen (UllL). Den särskilda spaningslagens giltighetstid bestämdes till ett år men giltighetstiden har därefter föriängls med ytterligare elt år, till utgången av 1977 (prop. 1976/77: 33, JuU 1976/77: 13, rskr 91).

De hithörande bestämmelserna i UllL och den särskilda spaningslagen ger möjlighet att under vissa speciella förulsältningar vidta åtgärder som har till syfte atl minska riskerna för internationella terroristdåd i vårt land. Bestämmelserna tar sikte enbart på utlänningar som tillhör eller verkar för sådana grupper och organisationer vilka genom sin tidigare verksamhet har visat atl de utanför sill hemland systema-

Prop. 1977/78: 46 9

tiskt använder våld för politiska syften och därför kan befaras göra det också i Sverige. Som ytlerligare förutsättning gäller att del med hänsyn till vad som är känt om utlänningens föregående verksamhet eller eljest föreligger fara alt han här i riket medverkar till handling som nyss har sagts (20 § UllL). Utlänning som här avses kan avvisas eller utvisas. Ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan emellertid inte verkställas om s. k. politiskt eller därmed jämförligt verkställighetshinder föreligger. Skulle utlänningen löpa risk för politisk förföljelse i det land dit han skulle befordras eller kunna därifrån befordras till land där han löper sådan risk, verkställs inte avlägsnandebeslutet. Utlänningen kan då i stället bli föremål för kontroll och övervakning enligt 51 § femte stycket UllL och enligt den särskilda spaningslagen. Under vissa närmare fastställda förutsättningar kan sådana spanings- och tvångsåtgärder som husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning, brevkontroll och telefonavlyssning användas mol honom. Förutsättningarna för atl sådana åtgärder skäll kunna vidtas avviker från vad som enligt rättegångsbalken (RB) gäller om användningen av tvångsmedel vid misstanke om brott, eftersom RB:s regler i motsats till reglerna i spaningslagen inte ger möjligheter till ingripanden uteslutande i förebyggande syfte. Etl flertal garantier mot en alltför vidsträckt tilllämpning av spaningslagen har emellertid byggts in såväl i de bestämmelser som gäller förfarandet och beslutsprocessen som i särskilda regler som har till syfte att ge underlag för en fortlöpande kontroll av hur lagen hanteras.

Utredningen (Ju 1974: 08) om telefonavlyssning, som hade i uppdrag alt göra en översyn av lagstiftningen om telefonavlyssning som straff-processuellt tvångsmedel, avlämnade i december 1975 silt betänkande (SOU 1975: 95) Telefonavlyssning. I betänkandet föreslogs vissa ändringar jämte samordning oeh permanentning av de bestämmelser om telefonavlyssning som finns i 27 kap. rättegångsbalken (RB), lagen (1952: 98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. De ändringar som föreslogs hade lill syfte alt precisera och utveckla de rättsliga förutsättningarna för användning av telefonavlyssning under förundersökning och att förbättra skyddet för den enskildes integritet genom delvis nya regler om proceduren vid beslut om telefonavlyssning. När det gäller telefonavlyssning som ett medel att förebygga lerroristverksamhet ansåg uiredningen att det i särskilda fall och kritiska lägen kunde finnas behov av speciella tvångsmedel i terrorislsammanhang. Uiredningen påpekade också att lagstiftningen på detta område var på särskilt sätt begränsad beträffande den personkrets som kunde komma i fråga för åtgärden och atl ålgärden i många fall kunde tänkas ha en preventiv effekt. Mol bakgrund därav stannade uiredningen för att möjligheten till telefonavlyssning

Prop. 1977/78: 46 10

enligt terroristlagstiftningen inte borde upphävas eller fogas in i den samordnade reglering som utredningen i övrigt hade föreslagit i fråga om detta tvångsmedel. Utredningen föreslog i stället att de åsyftade reglema togs upp i en särskild, tidsbegränsad lagstiftning. Utredningens ståndpunkt härvidlag lämnades i allmänhet utan erinran av remissinstanserna. Några instanser (riksåklagaren, socialstyrelsen och statens invandrarverk) ifrågasatte emellertid det befogade i att behålla särregler om tvångsåtgärder i terroristsammanhang.

På grundval av betänkandet och remissyttrandena förelades riksdagen förslag (prop. 1975/76: 202) till nya regler om telefonavlyssning vid förundersökning m. m. Också i propositionen intogs ståndpunkten att den särskilda spaningslagen skulle behållas tills vidare. Föredraganden ansåg inte att frågan om behovet av särskilda tvångsåtgärder i terroristsammanhang hade kommit i något nytt läge genom utredningens förslag. Vad utredningen hade anfört sades bestyrka att det alltjämt finns behov av sådana tvångsåtgärder för att förebygga våldsdåd av den art som den speciella lagstiftningen på området riktar sig mot. För utredningens förslag om bibehållande av tidsbegränsade särregler angavs främst reglernas speciella karaktär och tillämpningsområde tala. Därför förordades att de hölls isär från den i propositionen förordade regleringen i RB av telefonavlyssning vid förundersökning. Föredraganden ansåg det emellertid angeläget alt stärka rättssäkerhetsgarantierna Hksom vid telefonavlyssning vid förundersökning i brottmål enligt RB. I propositionen föreslogs därför bl. a. all en god man inträder som motpart till rikspolisstyrelsen vid prövning av telefonavlyssningsärende enligt 1975 års lag. Detta borde enligt propositionen föranleda ändringar i 3 och 4 §§ i den särskilda spaningslagen. Vidare föreslogs en ändring i 2 § som innebär att lagen skulle få användas endast för ingripanden för alt förebygga våld, hot eller tvång för politiska syften. Lagen i dess då gällande lydelse medgav formellt ingripanden för att förebygga också andra brott mot allmän ordning och säkerhet.

Vid riksdagsbehandlingen av förslagen om telefonavlyssningsbestämmelser i allmänhet riktades uppmärksamheten speciellt mot frågan i vad mån avlyssnat material skall få utnyttjas när det gäller annan brottslighet än den som föranlett tillståndet. Justitieutskottet konstaterade i sitt belänkande (JuU 1976/77: 20) att detta problem inte är begränsat till telefonavlyssning utan att det kan komma upp också vid Utnyttjandet av andra tvångsmedel, t.ex. brevkontroll, husrannsakan eller ingripande enligt bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte- och avgiftsprocessen. Sambandet var enligt utskottet sådant att man borde eftersträva en generell lösning för olika typer av tvångsmedel. En så vittsyftande lagstiftning ansåg emellertid utskottet kräva elt helt annat beslutsunderlag än det som dittills förelåg i ärendet. Som tidigare nämnts beslöt därför riksdagen på hemställan av utskottet att avslå

Prop. 1977/78: 46 11

propositionen i de nu berörda delarna. De av utskottet upptagna frågorna skulle bli föremål för översyn och ytterligare överväganden. Den i propositionen föreslagna ändringen i 2 § spaningslagen antogs däremot av riksdagen.

Som jag också redan har nämnt avser chefen för justitiedepartementet att begära regeringens bemyndigande att uppdra åt en särskild ulredning att genomföra det nyss berörda översynsarbetet. I avvaktan därpå har regeringen föreslagit riksdagen atl förlänga giltighetstiden för 1952 och 1969 års lagar (prop. 1977/78: 11).

När förslag om förlängning av den särskilda spaningslagens giltighetstid senast förelades riksdagen (prop. 1976/77: 33) betonades del i propositionen, att del mot bakgrund av den fortgående internationella terroristverksamhelen v3r angelägel att vi alltjämt höll en hög beredskap för alt förebygga våldshandlingar i vårt land. För att möjliggöra detla kunde del, sades del vidare, i vissa lägen behövas tillgång lill de speciella tvångsåtgärder i spaningssyfte som den särskilda spaningslagen medger. Med hänsyn liU detta, och eftersom del inte hade förekommit något som gav anlednirig att anta att lagen hade tillämpats på ett sätl som stred mol dess syfle eller på ett sätt som kunde sälta rättssäkerheten i fara, förordades förlängning av giltighetstiden för lagen till utgången av år 1977. Justitieutskottet framhöll för sin del särskill alt vågen av internationella politiska terrordåd hade fortsatt och även berört Sverige. Vidare hänvisade utskottet lill den redogörelse som regeringen hade lämnat (regeringens skrivelse 1976/77: 34) för terroristlagstiftningens tillämpning under det sistlidna året. Av redogörelsen framgick alt spaningslagens bestämmelser om telefonavlyssning hade till-lämpats i ett fall och att rikspolisstyrelsen hade framhållit alt det inte skulle ha varit möjligt att tillgripa den åtgärden med stöd av bestämmelser i annan lag. Utskottet tillstyrkte den föreslagna förlängningen av lagens giltighetstid och riksdagen beslöt i enlighet därmed.

Enligt min mening gör sig samma synpunkter som de nu redovisade gällande när frågan om behovet av de särskilda reglerna i spaningslagen nu åter måste las upp till prövning och avgörande. Antalet terroristdåd med politisk bakgrund pa olika håll i världen har snarare ökat än minskat under del senasie året. Även vårt land har drabbats så till vida som det i våras avslöjades planer på atl i politiskt utpressningssyfte angripa och bortföra en tidigare regeringsledamot. Avslöjandet ledde till alt regeringen beslöt utvisa Ctt antal utländska medborgare. Utvisningsbeslut har fattals även i ett paf andra fall.

Som framgår av den redogörelse för tillämpningen av lerroristlag-sliftningen, som jag senare denna dag avser all föreslå regeringen att överlämna till riksdag(?n, har rikspolisstyrelsen i en skrivelse den 22 september 1977 redogjort för lerroristbestämmelsernas tillämpning under det senaste året. Jag har redan nämnt att vissa utvisningsbeslut har

Prop. 1977/78: 46 j2

fattats. I den förteckning som rikspolisstyrelsen enligt 20 § UllL skall upprätta över utlänningar som skall avvisas finns drygt 100 utlänningar upptagna. Bestämmelserna i den särskilda spaningslagen har inte behövt tillämpas under det senaste året. De har tidigare tillämpats i två fall. Rikspolisstyrelsen har emellertid förklarat att en förlängning av giltighetstiden för spaningslagen synes vara befogad, eftersom lagen torde ha verkan i förebyggande syfte.

Det faktum all lagen inte har behövt tillämpas under det senaste året kan i sig inte heller enligt min mening tas till intäkt för att den är obehövlig. Övrig lagstiftning kan även i fortsättningen visa sig vara otillräcklig när det gäller att förebygga sådana våldsdåd som det här är fråga om.

Av min tidigare redogörelse har framgått att en översyn av de allmänna reglerna om telefonavlyssning förbereds. En sådan översyn får också sin betydelse på spaningslagens område. Inom ramen för den allmänna översyn av hela utlänningslagstiftningen, som har uppdragits åt uilänningslagkommittén (A 1975: 04), kan det också bli aktuellt med förslag om förtydliganden på någon punkt i utlänningslagens terrorist-bestämmelser. Del är viktigt att frågan om den här aktuella lagstiftningens uiformning ständigt bearbetas så länge det över huvud bedöms nödvändigt att ha lagstiftningen kvar. Det är också viktigt att tillämpningen av lagstiftningen följs noga. Hittills har inte framkommit något som ger stöd för antagandet att terroristlagstiftningen har tillämpats eller kommer att tillämpas på ett sätt som strider mot dess syfle eller för alt befogade hänsyn till rättssäkerheten skulle åsidosättas. Den särskilda spaningslagen bör enligt min mening ges fortsatt tidsbegränsad giltighet i avvaktan på den fortsatta utvecklingen och på att påbörjat och förberett översynsarbete genomförs. Jag förordar att giltighetstiden för lagen förlängs med ytterligare ett år, intill utgången av 1978.

Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen

att antaga inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1975; 1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall. •

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag 5om föredraganden har lagt fram.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770S45